Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 7 september 2000
Lena Hjelm-Wallén
Thomas Östros
(Utbildningsdepartementet)
Prop.
2000/01:3
Regeringen lämnar i propositionen sin syn på forskningspolitikens inrikt-
ning under åren 2001-2003. Regeringen lämnar förslag om att i högsko-
lelagen föra in en ny paragraf som innebär att vetenskapens trovärdighet
och god forskningssed skall värnas i universitetens och högskolornas
verksamhet. Vidare föreslår regeringen att de lärosäten som regeringen
bestämmer skall ansvara för forskarskolor inom vissa områden. Samar-
betet mellan lärosätena om forskarutbildningen skall därmed utvecklas
och stärkas.
I propositionen redovisas regeringens bedömningar om hur de av riks-
dagen anvisade resurserna för forskning och forskarutbildning bör förde-
las för att tillgodose strategiska behov inom forskning och forskarutbild-
ning. I anslutande budgetproposition föreslås hur 939 miljoner kronor av
de närmare 1,3 miljarder kronor som tillförs forskningen och forskarut-
bildningen under perioden 2000-2003 skall fördelas.
En utgångspunkt för propositionen är det förestående generationsskiftet
inom svensk forskning. För att möta de kommande pensionsavgångarna
och det ökande behovet av forskarutbildade genomförs satsningar på
forskarutbildning i form av forskarskolor samt medel för rekrytering av
unga forskare.
En annan utgångspunkt är behovet av att skapa bättre förutsättningar
för kraftsamling inom strategiska forskningsområden och stimulera tvär-
och mångvetenskaplig forskning. I propositionen föreslås satsningar in-
om ett antal prioriterade områden. Dessa är biovetenskap och bioteknik,
informationsteknik och IT-forskning, materialvetenskap, humaniora och
samhällsvetenskap, utbildningsvetenskap, konst, vårdvetenskap samt
miljö och hållbar utveckling. Riksdagen har redan beslutat om att den 1
januari 2001 inrätta en ny myndighetsorganisation för forskningsfinansie-
ring, som i propositionen föreslås få förstärkta resurser. Regeringen ut-
vecklar också sin syn på myndigheternas verksamhet.
Utbyggnaden av de nya universiteten i Karlstad, Växjö och Örebro
fortsätter. Alla högskolor får förstärkta forskningsresurser.
Forskningens infrastruktur förstärks genom ökade anslag till veten-
skaplig utrustning, bibliotek/arkiv och högpresterande datorsystem. En
satsning görs på ett modernt djurhus vid Smittskyddsinstitutet.
I propositionen redovisas också regeringens syn på forskningsbehov
till stöd för skilda politikområden.
Prop. 2000/2001:3
Prop. 2000/2001:3
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................7
2 Förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)..................8
3 Ärendet och dess beredning...............................................................9
4 Utgångspunkterna för regeringens forskningspolitik.......................10
4.1 Forskningens roll i samhället............................................10
4.2 Grundpelarna i regeringens forskningspolitik...................11
4.3 Prioriterade frågor.............................................................12
4.4 Organisationsfrågor...........................................................15
5 Forskningens och forskningssystemets omfattning i Sverige med
några internationella utblickar.........................................................16
5.1 Svensk forskning i ett internationellt perspektiv...............16
5.1.1 Företagens forskning och utveckling..............17
5.1.2 Offentlig finansiering av forskning och
utveckling........................................................19
5.1.3 Publicering och citering..................................24
5.1.4 Utvärderingar..................................................26
5.2 Det svenska forskningssystemet........................................27
5.2.1 Sveriges medverkan i det internationella FoU-
samarbetet.......................................................30
5.3 Sveriges forskningssamverkan med EU............................31
5.3.1 Svenskt deltagande i EU:s ramprogram..........31
5.3.2 Medfinansiering av svenska forskares
deltagande i EU:s ramprogram........................33
5.3.3 Strukturfondernas finansiering av forskning och
resultatspridning..............................................35
5.3.4 Europeisk forskningssamverkan.....................36
6 Strategiska insatser..........................................................................37
6.1 Inledning............................................................................37
6.2 Strukturella insatser...........................................................42
6.2.1 Generationsskiftet...........................................42
6.2.2 Kraftsamling kring strategiska områden.........45
6.2.3 Tvär- och mångvetenskaplig forskning...........47
6.3 Prioriterade forskningsområden........................................49
6.3.1 Biovetenskap och bioteknik............................50
6.3.2 Informationsteknik - IT-forskning..................55
6.3.3 Materialvetenskap och materialteknik............62
6.3.4 Humaniora och samhällsvetenskap.................64
6.3.5 Det konstnärliga området................................68
6.3.6 Utbildningsvetenskap......................................69
6.3.7 Vård- och omsorgsforskning...........................72
6.3.8 Miljö och hållbar utveckling...........................74
6.4 Horisontella aspekter.........................................................79
6.4.1 Jämställdhet och genusforskning....................79
6.4.2 Forskningsetik.................................................85
6.4.3 Forskningsinformation....................................93
7 Instrumenten för genomförande.......................................................95 Prop. 2000/2001:3
7.1 En ny myndighetsorganisation..........................................95
7.2 Vetenskapsrådet.................................................................99
7.3 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap..........112
7.4 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och
samhällsbyggande............................................................116
7.5 Verket för innovationssystem..........................................119
7.5.1 Prioriterade områden.....................................122
7.6 Övriga betydande forskningsfinansiärer..........................128
7.6.1 Internationellt utvecklingssamarbete - Sida
(SAREC).......................................................128
7.6.2 Statens energimyndighet - Omställning av
energisystemet...............................................128
7.6.3 Rymdstyrelsen...............................................130
7.6.4 Forskningsstiftelserna...................................133
8 Forskningsutförare.........................................................................140
8.1 Universitet och högskolor som forskningsutförare.........140
8.1.1 Inledning.......................................................140
8.1.2 Strategier för arbetet med forskning.............141
8.1.3 Framtida uppdrag att utarbeta
forskningsstrategier.......................................145
8.2 Roll- och ansvarsfördelning vid universitet och hög-
skolor...............................................................................146
8.3 Forskarutbildning............................................................151
8.3.1 Forskarskolor.................................................151
8.3.2 Forskarutbildningens roll..............................161
8.3.3 Forskarutbildningens kvalitet........................163
8.4 Samarbete i högskolan inom vissa områden...................165
8.4.1 Forskning på det konstnärliga området och
konstnärligt utvecklingsarbete......................165
8.4.2 Kiruna rymd- och miljöcampus - en
högteknologisk satsning i norr......................168
8.5 Högskolans anställda.......................................................175
8.5.1 Rekrytering och meritering...........................175
8.5.2 Vissa frågor inom högskolan.........................180
8.6 Finansiering av forskning vid universitet och högskolor 181
8.7 Högskolans tredje uppgift...............................................184
8.7.1 Ökad samverkan med det omgivande samhälletl84
8.7.2 Redovisningar av samverkan med det
omgivande samhället.....................................185
8.7.3 Regional samverkan......................................187
8.7.4 Holdingbolag och teknikbrostiftelserna........188
8.7.5 Samverkan med andra sektorer.....................189
8.7.6 Rörlighet mellan högskolan och övrig
arbetsmarknad...............................................191
8.7.7 Kommersialisering av uppfinningar -
lärarundantaget..............................................192
8.7.8 Sekretess........................................................195
8.8 Industriforskningsinstitut.................................................196
9 Forskningens infrastruktur.............................................................198 Prop. 2000/2001:3
9.1 Biblioteks- och arkivfrågor.............................................198
9.2 E-plikt..............................................................................201
9.3 Sunet................................................................................205
9.4 Säkerhetslaboratorium och nytt djurhus..........................206
10 Forskning till stöd för andra politikområden.................................208
10.1 Forskning om brott och åtgärder mot brott.....................208
10.2 Forskning om den offentliga sektorn och
demokratiforskning.........................................................210
10.3 Utrikespolitiskt motiverad forskning...............................211
10.3.1 Bakgrund.......................................................211
10.3.2 Utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverad
forskning.......................................................212
10.3.3 Forskning inom det folkrättsliga området.....213
10.3.4 Forskning inom det handelspolitiska området213
10.3.5 Forskning inom det utvecklingspolitiska
området..........................................................214
10.3.6 Forskning inom det migrationspolitiska området
.......................................................................215
10.4 Försvarsforskning............................................................216
10.4.1 En särskild försvarsforskningsutredning.......216
10.4.2 Det nationella flygtekniska
forskningsprogrammet..................................216
10.5 Forskning kring sociala frågor, hälso- och sjukvård,
folkhälsa m.m..................................................................217
10.6 Forskning för skolväsendet.............................................222
10.7 Lantbruksvetenskaplig forskning....................................223
10.8 Forskning om kultur och medier.....................................230
10.9 Ungdom, idrott och folkrörelsefrågor.............................233
10.9.1 Ungdomsforskning........................................233
10.9.2 Forskning inom idrottsområdet.....................233
10.9.3 Forskning om folkrörelser.............................234
10.10 Integration, mångfald, storstad och nationella minoriteter235
10.11 Forskning kring transporter, emission, arbetsliv, turism,
konkurrens, regionalpolitik etc........................................236
10.12 Forskning om hållbart samhällsbyggande.......................241
10.13 Miljöforskning.................................................................243
11 Ekonomiska konsekvenser.............................................................249
12 Författningskommentar..................................................................249
Bilagal Strategidokumenten.............................................................251
Bilaga 2 Teknisk framsyn...................................................................262
Bilaga 3 Sammanfattning av betänkandet God sed i forskningen (SOU
1998:4).................................................................................268
Bilaga 4 Sammanfattning av betänkandet Campus Kiruna (SOU
2000:73)...............................................................................278
i:
Bilaga 5 Sammanfattning av betänkandet om pliktexemplar av
dokument (SOU 1998:111)..................................................281
Bilaga 6 Sammanfattning av delbetänkande av utredningen: "Översyn
av forskning och utveckling inom totalförsvaret" (SOU
2000:84)...............................................................................288
Bilaga 7 Förteckning över förkortningar............................................298
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 september 2000.300
Rättsdatablad..........................................................................................301
Prop. 2000/2001:3
Regeringen föreslår att riksdagen dels antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i högskolelagen (1992:1434),
dels godkänner
2. vad regeringen förordar om den framtida inriktningen av den nya
myndighetsorganisationen för forskningsfinansiering (kapitel 7.1, 7.2,
7.3, 7.4 och 7.5),
3. vad regeringen förordar om samarbete inom forskarutbildningen ge-
nom forskarskolor (kapitel 8.3.1).
Prop. 2000/2001:3
Prop. 2000/2001:3
Härigenom föreskrivs att det i högskolelagen (1992:1434) skall införas
en ny paragraf, 1 kap. 3 a §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 1 kap. 3 a §' I högskolornas verksamhet skall |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
Senaste lydelse 2000:260
Prop. 2000/2001:3
Inför 2000 års forskningspolitiska beslut har regeringen tagit initiativ till
vissa utredningar på forskningsområdet. Bland utredningarna kan bl.a.
nämnas God sed i forskningen (SOU 1999:4), E-plikt (SOU 1998:111)
och Campus Kiruna (SOU 2000:73). De forskningsfinansierande myn-
digheterna och lärosätena har haft i uppdrag att inkomma med forsk-
ningsstrategier. Dessutom har vissa andra forskningsfinansiärer, akade-
mier och intresseorganisationer inbjudits att inkomma med forsknings-
strategier, vilket de flesta gjort. Ett antal rapporter ingår också i regering-
ens bedömningsunderlag, varav kan nämnas delrapport Tio forskarskolor
- ett förslag till utveckling av forskarutbildningen (U 2000/1454/UH) och
slutrapport Tio forskarskolor - ett förslag till utveckling av forskarutbild-
ningen (U 2000/2934/UH) om forskarskolor. Följande rapporter från
Högskoleverket tas upp i propositionen: Forskarskolor - ett regerings-
uppdrag (2000:2 R), Designutbildningar i Sverige - en utredning och ut-
värdering (2000:11 R), Högskolans arbete med sin samverkansuppgift
(2000:2 AR) och Utredning om en ny anställningsform i högskolan och
en ny ordning för befordran för anställning till lektor (dnr U
2000/1814/UH). Högskoleverket har också gjort en sammanställning av
forskningsstrategier inom universitet och högskolor (U 2000/74/UH).
Ekonomistyrningsverkets rapport Kalkylmodell för beräkning av kostna-
der för forskning vid universitet och högskolor (ESV 1999:25) ingår ock-
så i underlaget för propositionen. Härutöver har beaktats Konst utan
gränser (Ds 1998:67) och EU-kommissionens meddelande Mot ett euro-
peiskt område för forskningsverksamhet.
I avsnitt som berör andra departements ansvarsområden har bl.a. föl-
jande underlag beaktats. NUTEKs rapport Utvärdering av det nationella
flygtekniska forskningsprogrammet (R 2000:8), Socialstyrelsens rapport
(S 2000/3332/HS), PROMIS (utredning av en arbetsgrupp inom Rege-
ringskansliet), Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets
rapport Brytpunkt (Ku-97/711/Ka), Teknisk Framsyn och Forsknings-
rådsnämndens rapport om hållbar utveckling.
Beredningen av lämnade förslag och rapporter redovisas i propositio-
nens följande avsnitt.
Regeringens forskningsberedning har diskuterat många av de huvud-
frågor som den forskningspolitiska propositionen tar upp.
Prop. 2000/2001:3
Kunskaper är det moderna samhällets viktigaste byggstenar. Nya kunska-
per ger människan större möjligheter att förstå den värld hon lever i, på-
verka sin tillvaro och leva ett rikt liv. Kunskap, framför allt tillgången till
ny kunskap, är väsentlig för ekonomisk tillväxt och välfärd, men bidrar
också till samhällets kulturella och demokratiska utveckling, till interna-
tionell förståelse och till personlig utveckling för den enskilde.
Forskning är en förnyande kraft i samhället genom att den bidrar till
ökade insikter om människan och hennes omvärld, ger nya kunskaper att
använda inom olika samhällsområden och utgör grunden för en utbild-
ning av hög kvalitet. Forskningens betydelse ökar dessutom till följd av
såväl samhällets som vetenskapens egen snabba utveckling och globalise-
ring. Den nya kunskap som forskningen inom bl.a. den moderna infor-
mationstekniken och biologin bidrar med påverkar på ett genomgripande
sätt människans livsvillkor. Genom att såväl nya forskningsresultat som
dess tillämpningar väcker nya frågor, leder kunskapsutvecklingen i sig
till behov av ytterligare forskning och ger upphov till nya forskningsfält.
Forskningen utgör själva grunden för kunskapsutvecklingen i samhäl-
let. Utvecklingen drivs framåt av forskarnas nyfikenhet, önskan att lösa
praktiska och teoretiska problem och den ständiga omprövningen och
kritiska granskningen av känd kunskap och etablerade sanningar. Även
när den är som bäst levererar forskningen endast provisorisk kunskap. Att
forskningsresultat kommer till praktisk användning är också något som
motiverar forskarna och driver forskningen framåt. Precis som andra
människor drivs forskare av en önskan om erkännande och framgång.
Forskningen vid universitet, högskolor och forskningsinstitut sysselsätter
tiotusentals personer som måste ha goda arbetsvillkor och kunna verka i
en stimulerande miljö.
Forskningen delar ideal och grundläggande värderingar med det demo-
kratiska samhället. Både inom forskningen och demokratin är tanke- och
yttrandefrihet, avståndstagande från fördomar och vidskepelse samt re-
spekt för oliktänkande centrala värden. Det öppna demokratiska samhäl-
let uppmuntrar också till kunskapssökande och till spridande av ny kun-
skap.
Forskning utgör idag, tillsammans med utbildning, en av de viktigaste
tillväxtfaktorerna. Det är de kunskapsintensiva verksamheterna som väx-
er snabbast. Men även traditionella industribranscher och den offentliga
sektorn genomgår dramatiska förändringar och blir alltmer beroende av
nya kunskaper och välutbildad arbetskraft. Näringslivet, som verkar i ett
utpräglat internationellt sammanhang, behöver i ökad utsträckning till-
gång till hög kompetens, goda forskningsmiljöer och nya resultat från
forskningsfronten för att kunna öka sin konkurrenskraft och utveckla nya
produkter. Det innebär att företag inom de expansiva och kunskapsinten-
10
siva framtidsbranscherna ofta söker sig till länder med högkvalitativ Prop. 2000/2001:3
forskning och välutbildad arbetskraft.
Regeringens politik syftar till att förnya Sverige och bana väg för kun-
skapssamhället. Målet är att göra Sverige till ett modernt kunskapssam-
hälle som omfattar alla. Regeringens politik innebär därför omfattande
satsningar på utbildning på alla nivåer och på forskning.
Sveriges och svensk forsknings utgångsläge inför framtiden är gott.
Sverige avsätter, inklusive näringslivets omfattande insatser, närmare
fyra procent av BNP till forskning och utvecklingsarbete (FoU), vilket är
mer än vad något annat land i världen gör. Svensk forskning håller idag
generellt sett en hög kvalitet och är världsledande inom flera viktiga om-
råden, vilket bland annat syns i den snabba framväxten av nya företag
inom exempelvis IT och bioteknik. Genom att ny kunskap är grunden för
en god och hållbar samhällsutveckling och utgör en av det svenska nä-
ringslivets främsta konkurrensfördelar, måste strävan vara att upprätthålla
och förstärka Sveriges ställning som en ledande kunskaps- och forsk-
ningsnation.
De grundläggande principerna för den svenska forskningspolitiken och
statens roll slogs fast av riksdagen i oktober 1999 i samband med be-
handlingen av propositionen Vissa forskningsfrågor (prop. 1998/99:94).
Målet för regeringens forskningspolitik är att Sverige skall vara en ledan-
de forskningsnation, där forskning bedrivs med hög vetenskaplig kvalitet.
Sverige skall vara ett av världens mest FoU-intensiva länder, vilket krä-
ver fortsatt stora insatser av både staten och näringslivet. All forskning
skall hålla hög kvalitet och forskningsinsatserna skall rymma både bredd
och specialisering.
Staten har ett övergripande ansvar för att det svenska samhället ut-
vecklar och tar tillvara ny kunskap. Staten har ett särskilt ansvar för att
garantera forskningens frihet och att stödja vital grundforskning och
forskarutbildning. Genom att grundforskning och forskarutbildning är
grunden för annan kunskapsutveckling och kunskapsförmedling är de av
största betydelse för samhällets, inklusive näringslivets, behov av kun-
skap och kompetens. Grundforskningen har genom åren bidragit med
många banbrytande vetenskapliga upptäckter. Modern grundforskning
kan knappast bedrivas i rimlig omfattning utan offentlig finansiering. En
anledning till detta är att det långsiktiga kunskapssökandet är förenat med
högt risktagande i den bemärkelsen att det är svårt att i förväg bedöma
den framtida nyttan av forskningsresultaten. Vidare måste det vetenskap-
liga arbetets starka tradition av offentliggörande och publicering av
forskningsresultat värnas, så att resultaten av grundforskningen genom att
vara fritt tillgängliga kan ge sitt bidrag till den allmänna kunskapsut-
vecklingen. Forskarutbildningen har blivit en strategiskt viktig utbildning
i kunskapssamhället eftersom behovet av forskarutbildade ökar både in-
om högskolan och i det övriga samhället. Genom att öka antalet forskar-
utbildade främjas spridningen av kunskaper och forskningsresultat i hela
samhället. Examinationen inom forskarutbildningen kommer att öka till
följd av insatserna i denna proposition. Under perioden 2000-2003 ökar
de statliga anslagen till forskning och forskarutbildning med 1 279 miljo-
ner kronor. I budgetpropositionen för år 2001 ges en planeringsram för
fördelning av 939 miljoner kronor av dessa nya medel. Dessa förslag re-
dovisas nedan. 340 miljoner kronor har fördelats tidigare.
Övriga, av riksdagen specificerade, statliga forskningspolitiska upp-
gifter är att främja forskning till stöd för offentlig verksamhet, att främja
forskning till stöd även för andra samhällssektorer när det bedöms som
betydelsefullt för att utveckla dessa sektorer och det är befogat att staten
bidrar med finansiering, att ge organisatoriska ramar för den offentliga
forskningen, att ge förutsättningar för svenskt deltagande i internationellt
forskningssamarbete samt att utveckla former för forskningsinformation
och medverka till att ny kunskap kan tillvaratas i alla delar av det svenska
samhället.
Inför den forskningspolitiska propositionen har regeringen uppdragit åt
lärosäten, forskningsråd och andra myndigheter att lämna in forsknings-
och kunskapsstrategier om den vetenskapliga utvecklingen och kun-
skapsbehoven inom olika forskningsområden. Dessa strategier har utgjort
ett viktigt underlag i regeringens arbete med att utforma förslag till insat-
ser för forskning och forskarutbildning.
För att Sverige skall befästa sin ställning som ledande forskningsnation
krävs det mer kraftsamling inom svensk forskning. Svensk forskning
måste bli bättre på att prioritera och profilera sig inom angelägna forsk-
ningsområden, satsa på unga forskartalanger, fortsätta öka andelen kvin-
nor på alla nivåer inom forskarvärlden och bygga upp konkurrenskraftiga
och dynamiska forskningsmiljöer. För att utveckla kvaliteten i svensk
forskning är det också angeläget att uppmuntra såväl nationell som inter-
nationell rörlighet i forskarvärlden.
Forskningen kännetecknas av såväl konkurrens som av omfattande
samverkan, faktorer som båda driver kunskapsutvecklingen framåt. Inter-
nationellt samarbete blir allt viktigare inom forskningen. Till detta bidrar
bl.a. den moderna informationsteknologin som underlättar kontakterna
mellan olika forskare, men också det ökade behovet av kunskap om glo-
baliseringen. För att stärka svensk forskning måste det internationella
samarbetet utvecklas, samtidigt som de svenska universiteten och hög-
skolorna också måste bli bättre på att samarbeta med varandra. Lärosäte-
na måste även informera om sin verksamhet och samverka med det om-
givande samhället. Denna samverkan är viktig för alla parter, eftersom
forskningen kan berikas av idéer och frågeställningar som finns i det om-
givande samhället, samtidigt som det omgivande samhället kan ta del av
forskningsresultaten.
De forskningsetiska frågorna blir allt viktigare inom alla vetenskapliga
områden. Den snabba kunskapsutvecklingen inom bl.a. biotekniken och
genomforskningen ger stora möjligheter att behandla nya patientgrupper
och förlänga och förbättra livet för många människor. Samtidigt uppstår
svåra, etiska problem som måste hanteras och som bör diskuteras även
Prop. 2000/2001:3
12
utanför forskarvärlden. Forskarna skall ha stor frihet i sitt forskningsar- Prop. 2000/2001:3
bete, inte minst vad gäller valet av vetenskapliga frågeställningar. Samti-
digt måste forskarvärlden vara öppen för att med allmänheten diskutera
valet av vetenskapliga frågeställningar, valet av forskningsmetoder och
användningen av forskningsresultaten. I propositionen föreslås att ett
tillägg görs i högskolelagen om att vetenskapens trovärdighet och god
forskningssed skall värnas.
Den riktigt banbrytande vetenskapliga utvecklingen sker ofta på helt
nya vetenskapliga områden, i gränslandet mellan olika vetenskapliga dis-
cipliner. Svensk forskning står nu inför ett stort generationsskifte vilket
under några år ger lärosätena och forskningsråden osedvanligt stora möj-
ligheter att ompröva användningen av de befintliga forskningsresurserna.
Men för att ytterligare främja kraftsamling och ökat gränsöverskridande
mellan olika vetenskapliga discipliner, och för att underlätta för forskarna
att själva prioritera, fattade riksdagen i juni 2000 vid behandlingen av
propositionen Forskning för framtiden - en ny organisation för forsk-
ningsfinansiering (prop. 1999/2000:81) beslut om en ny myndighetsorga-
nisation för forskningsfinansiering. Regeringen föreslår i budgetproposi-
tionen för år 2001 att de nya myndigheterna som en planeringsförutsätt-
ning fram till år 2003 successivt tillförs sammanlagt 553 miljoner kronor
utöver de anslag som följer med vid sammanslagningen för att initiera
nya forskningsinsatser.
För att klara det förestående generationsskiftet inom svensk forskning
och den ökande efterfrågan på forskarutbildad personal, behövs såväl
satsningar på forskarutbildning som särskilda satsningar på unga forska-
re. Regeringen föreslår därför att under perioden 2001-2003 fördelas
successivt 214 miljoner kronor på sexton forskarskolor för att förnya
forskarutbildningen och utveckla samverkan mellan landets lärosäten,
samt att Rådet för högskoleutbildning genom Högskoleverkets anslag
fram till 2003 tillförs 5 miljoner kronor bl.a. för att utveckla utbildningen
av handledare inom forskarutbildningen. Vidare föreslås att ett tillägg
görs i högskoleförordningen (1993:100) om att lärosäten med forskarut-
bildning skall anordna handledarutbildning. För att ge unga forskare bätt-
re villkor och öka förnyelsen inom svensk forskning fördelas successivt
110 miljoner kronor för forskarrekrytering fram till år 2003. Dessa medel
avser dels rekryteringsanställningar, dels en särskild satsning på framstå-
ende unga forskare.
För att förbättra jämställdheten inom högskolan förväntas lärosätena
använda positiv särbehandling i enlighet med bestämmelserna i jäm-
ställdhetslagen och högskoleförordningen vid rekrytering till forskarsko-
lor och rekryteringsanställningar. Vidare ges handledarna inom forskar-
utbildningen utbildning om jämställdhet och genusperspektiv. En fors-
karskola i genusvetenskap inrättas, dessutom har Vetenskapsrådet en
öronmärkt resurs till genusforskning.
Det är också angeläget att utveckla spetskompetens inom viktiga
forskningsfält. Till områdena biovetenskap och bioteknik, informations-
teknik samt materialvetenskap och materialteknik fördelas fram till år
2003 totalt 275 miljoner kronor varav 75 miljoner kronor för forskar-
skolor inom dessa områden. Dessutom tillförs området miljö och hållbar
utveckling successivt 20 miljoner kronor fram till år 2003, samt tillförs
13
vårdforskningen under perioden 2001-2003 sammanlagt 35 miljoner
kronor varav 15 miljoner kronor avser en forskarskola. De vetenskapliga
landvinningarna inom naturvetenskap, teknik och medicin, men även de
snabba samhällsförändringarna och den ökande globaliseringen, ökar
dessutom behovet av humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. På
en rad områden är också humanisternas och samhällsvetarnas kunskaper
oundgängliga i tvär- och mångvetenskapliga forskningsprojekt som kret-
sar kring exempelvis mötet mellan människan och tekniken. Regeringen
bedömer att det i detta sammanhang framför allt är den humanistiska
forskningen som behöver förstärkas och föreslår därför att fram till år
2003 en successiv förstärkning med 128 miljoner kronor görs till forsk-
ning inom humaniora och samhällsvetenskap varav 60 miljoner kronor
avser fem forskarskolor, samtidigt som Vetenskapsrådet inom ramen för
de resurser som rådet fritt disponerar och inom särskilda program bör
göra ytterligare insatser för att stärka den humanistiska forskningen. För-
utom ovan nämnda 128 miljoner kronor bör minst 20 miljoner kronor av
de nya medel om 110 miljoner kronor som avsätt till forskarrekrytering
fördelas till humaniora och samhällsvetenskap. Regeringen föreslår vida-
re i budgetpropositionen att den nyskapande och ämnesövergripande
forskning som nu växer fram inom det konstnärliga området fram till år
2003 får 20 miljoner kronor.
Ett annat angeläget forskningsområde är forskning kring utbildning,
undervisning och lärande. I propositionen En förnyad lärarutbildning
(prop. 1999/2000:135) som lades i maj 2000 har regeringen föreslagit
omfattande satsningar inom detta forskningsfält med sammanlagt 90
miljoner kronor under perioden 2001-2003. Till detta läggs nu 24 miljo-
ner kronor för två forskarskolor
Regeringen har också tidigare aviserat en omfattande satsning på att
förstärka forskningen och forskarutbildningen vid de tre nya universiteten
i Karlstad, Växjö och Örebro, vid Mitthögskolan samt vid högskolorna i
Kalmar och Karlskrona/Ronneby som tilldelats vetenskapsområde. I
budgetpropositionen för år 2000 aviserade regeringen att anslagen till
dessa lärosäten höjs med sammanlagt 250 miljoner kronor under perioden
2000-2002. Dessa lärosäten tilldelas nu ytterligare sammanlagt 45 miljo-
ner kronor år 2003. Dessutom får Mälardalens högskola som tilldelas
vetenskapsområdet teknik 14,5 miljoner kronor fram till år 2003 och Ki-
runa rymd- och miljöcampus tillförs 10 miljoner kronor år 2003. Övriga
högskolor får sina statliga anslag till forskning samt till konstnärligt ut-
vecklingsarbete höjda med sammanlagt 70,5 miljoner kronor under peri-
oden 2001-2003.
För att utveckla forskningens infrastruktur föreslår regeringen i bud-
getpropositionen för 2001 en planeringsram för detta ändamål om sam-
manlagt 90 miljoner kronor för åren 2001-2003. Dessutom görs en sats-
ning på ett modernt djurhus vid Smittskyddsinstitutet för bl.a. forskning
om hiv/aids.
Prop. 2000/2001:3
14
Regeringen anser det väsentligt att det ställs höga kvalitetskrav på forsk-
ningen. En allt större del av forskningsresurserna kommer att erhållas
efter prövning hos nationella forskningsfinansiärer. Forskningen granskas
och bedöms även vid tillsättningen av tjänster och vid publicering av
forskningsresultat i vetenskapliga tidskrifter. Forskningsfinansiärerna
genomför regelbundet utvärderingar av forskningsprogram och hela
forskningsområden. Grundläggande för detta kvalitetsarbete är att forsk-
ningen måste granskas av forskare, eftersom enbart forskare har den ve-
tenskapliga kompetensen att avgöra om forskningen håller god veten-
skaplig kvalitet eller inte.
De forskarstyrda forskningsrådens resurser är viktiga för att stimulera
högkvalitativ och konkurrensutsatt forskning inom olika forskningsfält.
Därför är det viktigt att rådsorganisationen är förändringsbenägen och har
förmågan att stödja nya kunskapsområden och nya frågeställningar. Den
nya myndighetsorganisation för forskningsfinansiering som nu har be-
slutats och inrättas den 1 januari 2001 ger Sverige ett finansieringssystem
som underlättar för forskarna att själva prioritera, som förmår att stödja
den kvalitativt bästa forskningen och ger möjligheter att främja forskning
som är viktig ur olika samhällssektorers perspektiv. Sverige får ett system
som på ett bättre sätt än tidigare kan stödja utvecklingen av kreativa
forskningsmiljöer och som på ett mer flexibelt sätt kan ge utrymme för
nya frågeställningar och nya kunskapsbehov.
Vetenskapsrådet får ansvar för att stödja grundläggande forskning in-
om alla vetenskapsområden. Vetenskapsrådet skall främja förnyelse,
profilering och rörlighet inom forskningen och verka för att genuspers-
pektivet får genomslag i forskningen. Vetenskapsrådet skall också funge-
ra som rådgivare till regeringen i forskningspolitiska frågor och ta ett
nationellt ansvar för övergripande forskningsinformation. För att betona
forskarstyrningens betydelse för den vetenskapliga kvaliteten inrättas
detta råd med stöd av lag. Inom Vetenskapsrådet inrättas tre ämnesråd -
ett för humaniora och samhällsvetenskap, ett för natur- och teknikveten-
skap och ett för medicin. Vetenskapsrådet har också en kommitté för ut-
bildningsvetenskaplig forskning.
Förutom Vetenskapsrådet, som kommer att spela en central roll i den
framtida myndighetsorganisationen, inrättas särskilda forskningsråd inom
två områden - arbetsliv och socialvetenskap respektive miljö, areella nä-
ringar och samhällsbyggande - där regeringen bedömer att det finns stort
behov av kunskap. Dessutom skapas en mer effektiv och slagkraftig or-
ganisation för den behovsstyrda forskningen till stöd för det svenska in-
novationssystemet och för en hållbar utveckling och tillväxt.
Det är angeläget att tler involveras i debatten om forskningspolitiken
och nödvändigt att föra en djupare och mer långtgående diskussion om
den vetenskapliga utvecklingen. Därför kommer också ett Forskningsfo-
rum att finnas inom Vetenskaprådet med uppgift att verka för dialog och
samverkan mellan forskare, forskningsfinansiärer, allmänheten och andra
som direkt eller indirekt berörs av forskningen.
När regeringen lade fram sitt förslag till ny myndighetsorganisation för
forskningsfinansiering skedde också en förändring avseende ansvaret för
Prop. 2000/2001:3
15
forskningsfrågorna inom Regeringskansliet. Statsministern gav den 22
mars 2000 utbildnings- och forskningsministern ansvaret för samord-
ningen av forskningspolitiken i regeringen och därmed sammanhängande
budgetfrågor.
Regeringens forskningsberedning, som leds av utbildnings- och forsk-
ningsministern och innehåller företrädare för olika delar av forskar-
världen och näringslivet, spelar en viktig roll som rådgivare åt regeringen
i forskningspolitiska frågor. Regeringen anser att forsknings-
beredningens verksamhetsfält bör breddas till att även omfatta innova-
tionsfrågor och att beredningen därför bör få en bredare sammansättning.
För att ytterligare stärka beredningens ställning bör dess verksamhet
dessutom regleras i förordning.
Sverige har en lång tradition som kunskapsnation och ligger inom flera
forskningsområden i den internationella forskningsfronten. De svenska,
liksom de nordiska satsningarna på forskning och utveckling (FoU) har
ökat under hela 1990-talet, medan ökningarna i de största forskningsna-
tionerna inom EU har varit mer begränsade. År 1997 satsade Sverige
3,85 procent av BNP på forskning och utveckling, vilket är mest i världen
mätt som andel av BNP. Bara USA satsar mer pengar än Sverige på
forskning räknat per invånare.
Prop. 2000/2001:3
16
FoU-medel per invånare fördelat per finansiär, OECD-länder år 1997
(Källa: OECD)
Prop. 2000/2001:3
800 Tr_.
700 -
■ Utlandet
□ Andra nationella institutioner
600
□ Industri
■ Offentlig sektor
500 -■
200
100
0
<
CD
D
C
05
Q.
05
N
O
§
-C
O
CD
"O
c
c
■a
c
05
00
>>
<1>
i
C
s
u_
05
C
Q
■o
C
£
CC
E
c
(Q
O
C
a>
’c
c
05
Z)
LU
CD
2*.
a>
V)
O
c
a>
O)
o
CD
"O
05
C
0
Ö5
05
O)
XJ
t
o
Q.
€
o
55
Foll-utgifter i USA-dollar viktat med avseende på köpkraft i respektive land
C
Q
C
05
CL
CD
Biand de nordiska länderna utmärker sig även Finland, som tidigare legat
avsevärt under Sverige när det gäller FoU-investeringar, genom betydan-
de ökningar av både statlig och näringslivsfinansierad FoU under de se-
naste åren. Sedan 1997 har de statliga medlen till FoU i Finland ökat med
25 procent. Dessa stora statliga satsningar har finansierats genom utför-
säljning av statliga bolag och har främst gällt tillämpad och industriell
FoU samt etablering och förstärkning av s.k. centres of excellence, fors-
karskolor och post-doktorala anställningar. I USA har näringslivets fi-
nansiering av FoU ökat mycket kraftigt under 1990-talet. Den ameri-
kanska läkemedelsindustrin tredubblade sina FoU-utgifter under en tio-
årsperiod från mitten av 1980-talet. Den statligt finansierade forskningen
i USA har samtidigt minskat, främst p.g.a. den militära forskningens
minskade omfattning. Inom andra områden ökar dock de federala insat-
serna, det gäller framför allt inom livsvetenskaperna. Även andra till-
växtländer, bland annat Irland, Spanien och Portugal har aviserat ökade
statliga insatser inom forskning och utveckling.
I Sverige har företagen kraftigt ökat sina FoU-investeringar under hela
1990-talet. I förhållande till folkmängden är den svenska industrins
forskningsvolym i nivå med den amerikanska och schweiziska industrins,
och betydligt mer omfattande än övriga EU-länders.
17
Prop. 2000/2001:3
FoU-medel inom industrin per invånare, inom EU, USA, Schweiz
Finland och Sverige år 1981-1997
(Källa: OECD)
*Foll-utgifter i USA-dollar viktat med avseende på köpkraft i respektive land
Av företagens FoU, som år 1997 utgjorde 2,7 procent av bruttonational-
produkten eller 46 370 miljoner kronor enligt Statistiska central byråns
(SCB) senaste mätning, utfördes den största delen inom transport-, tele-
produkt- och läkemedelsindustrin. De största ökningarna av FoU-
volymen märks inom läkemedelsindustrin. Under senare år har det även
skett en intensifiering av FoU-arbetet inom den tjänsteproducerande
sektorn.
Inom de branscher som satsar mest på FoU är insatserna starkt kon-
centrerade till ett fåtal stora företag. De tio största företagen i landet sva-
rar för omkring hälften av företagssektorns totala FoU-utgifter. Koncent-
rationen av FoU inom industrin kan även illustreras av fördelningen av
patent. Omkring 80 procent av USA-patenten i Sverige innehas av 20
procent av företagen varav Ericsson och ABB svarar för merparten. Lä-
kemedelsindustrin är inte lika patentbenägen, men svarar istället för en
betydande andel av de vetenskapliga artiklar som publiceras i vårt. Både
de svenska USA- och EU-patenten har ökat under senare år. Sverige ut-
märker sig bland EU-länderna genom en stark ökning av antalet EU-
patent, särskilt inom IT-relaterade områden samt inom området special-
polymerer.
Den största delen av företagens FoU handlar om utvecklingarbete.
Knappt en femtedel av FoU-insatsema i företagen utgörs av grund- och
tillämpad forskning. Den forskning som utförs sker främst inom teknik
och då framför allt inom elektronik, elektroteknik och fotonik, följt av
kemiteknik och informationsteknik. Företagens forskning sker också till-
viss del inom naturvetenskap och medicin.
18
Företagens FoU-utgifter i Sverige fördelat per bransch, år 1997 (1987)
(källa SCB)
Prop. 2000/2001:3
Läkemedelstillverkning
14% (9%)
Maskinindustri,
10% (14%)
Teleprodukt-
industrin
16% (14%)
Forskningsinstitu-
tioner, 10% (6%)
Övriga
12%
Industri för precisions-
instrument, 5% (3%)
Elektronik, 4%
(3%)
Datakonsult & serviceb., 3% (0,2%)
Massa- & pappersindustri, 3% (4%)
Post- & telekommunikationer, 2%
Tillverkning av
transportmedel
21% (25%)
Det finns ett starkt samband mellan ett lands investeringar i FoU och dess
ekonomiska tillväxt. De stora svenska forskningssatsningarna har bl.a.
resulterat i att Sverige är ett av ett fåtal mindre länder som uppvisar en
positiv handelsbalans vad gäller högteknologiska produkter. Högteknolo-
giska produkter som telekommunikationsmedel och läkemedel tillhör
våra våra viktigaste exportvaror. Svensk industri utsätts samtidigt för
ökad konkurrens från högtillväxtländer som t.ex. Spanien, Portugal och
Irland. Dessa länder aviserar också, som tidigare nämnts, stora satsningar
på FoU.
Det svenska näringslivet genomgår en omvandling, som kännetecknas
av att de kunskapsintensiva industrierna som producerar transportmedel,
teleprodukter och instrument växer starkt liksom de kunskapsintensiva
tjänsteföretagen. På lång sikt har näringslivets produktion förskjutits mot
en allt större andel kunskapsintensiv industri- och tjänsteproduktion. Det
är också den kunskapsintensiva industrin som för närvarande uppvisar
högst lönsamhet.
Industrins förmåga att tillgodogöra sig forskningsresultaten och nyttig-
göra dem är ett mått på innovationsförmågan. Svensk industri är förhål-
landevis innovativ i internationell jämförelse visar en undersökning gjord
SCB.
De offentliga medlen till FoU har ökat under 1990-talet. Särskilt instif-
tandet av forskningstiftelserna har inneburit ett betydande tillskott, men
också medlen från EU:s ramprogram har bidragit till att den offentliga
forskningsfinansieringen har ökat sedan mitten av 1990-talet. Enligt den
senaste statistiken från 1997 är Sverige näst efter USA det land i OECD-
19
kretsen som lägger mest offentliga medel per invånare på FoU. De of-
fentliga FoU-medlen fördelas till största delen via statsbudgeten. Sedan
1995 står emellertid forskningsstiftelserna för ett väsentligt bidragstill-
skott. Svensk forskning erhåller finansiering från EU:s ramprogram mot-
svarande nästan 1 miljard kronor per år.
FoU-medel inom offentliga sektorn per invånare, inom EU, USA
Schweiz, Finland, Norge och Sverige år 1981-1997
(Källa:OECD)
Prop. 2000/2001:3
*FoU-utgifter i USA-dollar viktat med avseende pä köpkraft i respektive land
I Sverige utförs den offentligt finansierade forskningen till största delen
vid universitet och och högskolor, medan forskningsinstituteten utför fyra
procent av all FoU i Sverige. I andra länder spelar forskningsinstituten en
mer framträdande roll. I Norge utförs en tredjedel av all FoU vid något av
landets omkring hundra forskningsinstitut. Nederländerna har en stor
mängd relativt specialiserade institut som erhåller omkring en tredjedel
av de statliga anslagen till FoU. En betydande andel av Finlands forsk-
ning utförs vid forskningsinstitut. Det största forskningsinstitutet i Fin-
land, Finlands Tekniska Forskningscentral (VTT) disponerar en sjättedel
av statens samlade utgifter för FoU. I Tyskland utförs så mycket som 45
procent av statligt finansierad FoU utanför universitet och högskolor.
20
20000
S. 12000
Offentliga medel till FoU under 1990-talet i Sverige
o18000
o. 16000 4
■S 14000
C
Prop. 2000/2001:3
7710000
= 8000 J
•* 6000 4
ÄJ
§ 4000
~ 2000
Den största andelen av de statliga anslagen till FoU i den svenska stats-
budgeten tillfaller allmän vetenskaplig utveckling. Det enskilt största
vetenskapsområdet är medicin som erhåller närmare en femtedel av stats-
budgetens anslag. De näst största områdena är teknik respektive matema-
tik/naturvetenskap.
Andel av statsbudgetens totala FoU -medel till allmän vetenskaplig utveckling
år 2000 (år 1994/95 inom parentes)
Teknik
14% (118
Matematik/ Naturvetenskap
13% (12%)
Samhällsvetenskap 7% (5%)
Humaniora 4% (4%)
» Lantbruks-
vetenskap 4% (4%)
Övrigt 3%
* Tvärvetenskap 1%
Medicin
19% (13%)
Den resterande delen av de statliga FoU-medlen går till bl.a. försvars-
forskning, forskning kring industriell verksamhet, energi- och vattenför-
sörjning, transport och telekommunikationer m.m
21
Prop. 2000/2001:3
Fördelning av statsbudgetens anslag till FoU År 2000
(källa SCB UF17 SM 0001)
löpande priser, miljoner kronor
|
Allmän vetenskaplig utveckling |
9 580 |
|
Försvar |
966 |
|
Industriell verksamhet |
813 |
|
Energi- och vattenförsörjning |
787 |
|
Transport och telekommunikationer |
520 |
|
Rymdverksamhet |
462 |
|
Fysisk miljö, naturvård |
408 |
|
Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske |
251 |
|
Arbetsmiljö, personalskydd |
249 |
|
Hälso- och sjukvård |
241 |
|
Offentlig förvaltning, samhällsservice |
227 |
|
Utforskning av jorden och atmosfären |
227 |
|
Socialvård, social miljö och trygghet |
102 |
|
Undervisning och lärande |
98 |
|
Kultur, massmedia, fritid |
90 |
|
Boende och samhällsplanering |
37 |
Regeringens totala anslag till FoU i statsbudgeten för är 2000 uppgår till
15 810 miljoner kronor, vilket utgör drygt två procent av statsbudgeten.
Till detta skall läggas de ca 1 980 miljoner kronor som de olika forsk-
ningsstiftelserna planerar att dela ut under år 2000.
Forskningen har störst omfattning vid universiteten i Lund, Uppsala,
Göteborg och Stockholm. Karolinska institutet är den största offentliga
forskningsutföraren inom det medicinska området och också den enskilt
största mottagaren av offentliga FoU-medel för medicinsk forskning. De
största mottagarna av offentliga medel för teknikvetenskaplig forskning
är Kungl. Tekniska högskolan (KTH) och Chalmers tekniska högskola
AB. Den teknikvetenskapliga forskningen vid dessa högskolor domineras
av informationsteknik och materialteknik. Medlen till humanistisk och
samhällsvetenskaplig forskning visar inte på någon koncentration till vis-
sa lärosäten utan är tämligen jämnt fördelade. Den lantbruksvetenskapli-
ga forskningen utförs till största delen vid Sveriges lantbruksuniversitet
(SLU). Lantbruksuniversitetet är också den enskilt största mottagaren av
offentliga FoU-medel för sådan forskning.
Jämförelser av offentligt finansierad FoU, som genomförts under 1990-
talet av de statistiska centralbyråerna i Norden, visar att Danmark och
Norge satsar mer än Sverige och Finland på humanistisk forskning. Nor-
ge satsar mer än övriga nordiska länder på samhällsvetenskap och lant-
bruksvetenskap, räknat per invånare. I gengäld är den tekniska forskning-
en betydligt mer omfattande i Finland och Sverige. Sverige har dessutom
en mer omfattande medicinsk forskning än övriga nordiska länder.
Den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningens utveckling i
Sverige har uppmärksammats i flera avseenden under senare år. Huma-
nistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) har efter budget-
nedskärningar för några år sedan åter kunnat stabilisera sina anslag till
strax under 210 mkr år 2000. Riksbankens Jubileumsfond (RbJ), som
under senare år har fått kraftigt ökade resurser genomförde 1999 en sats-
22
ning och fördelade omkring 400 miljoner kronor till FoU, varav mer än
hälften gick till humanistisk forskning. De direkta statliga anslagen till
det humanistisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet har ökat mer
än motsvarande anslag till något annat vetenskapsområde under andra
hälften av 1990-talet. Detta vetenskapsområde kommer från redan beslu-
tade medel att tilldelas drygt 1 500 miljoner kronor i direkta statliga me-
del år 2002 och får därmed även de närmaste åren en större andel av
medlen än övriga områden.
Prop. 2000/2001:3
Direkta statliga anslag till lärosätena per vetenskapsområde år 1995/96 -2002
|
Vetenskaps- |
miljoner kronor, löpande priser förändring i procent 2002 |
|
Humaniora- Övriga fakuitets- |
1119 1179 1253 1403 1461 1500 1537 37,4 1073 1082 1119 1147 1159 1161 1161 8,2 990 1001 1053 1072 1091 1098 1106 11,7 918 914 961 1014 1035 1052 1067 16,2 1691 1823 2062 1977 2027 2063 2093 23,8 |
|
Totalt |
5791 5999 6448 6613 6773 6874 6964 20,3 |
Enligt SCB:s senaste mätning år 1997 uppgick de totala FoU-utgifterna
till 67 miljader kronor i Sverige. Av dessa utgifter står företagen för den
största andelen, 68 procent, medan de offentliga medlen utgör 28 procent.
Den resterande delen utgörs av utländska finansiärer och privata forsk-
ningsfonder och stiftelser. De största utländska finansiärerna är företag,
men även bidragen från EU:s ramprogram utgör en betydande finansie-
ringskälla. Privata forskningsfinansiärer som Wallenbergstiftelsen och
Cancerfonden står för ungefär 1,2 miljarder kronor, eller 1,8 procent av
samtliga forskningsmedel.
23
Finansiärer och utförare av FoU i Sverige år 1997
Prop. 2000/2001:3
|
Utlandet |
Företag |
Offentliga mede, |
Privata stiftelser |
|
3,4% |
67,6% |
27,2% |
1,8% |
Företagen är också de största utförarna av FoU, 75 procent av FoU-
arbetet sker i näringslivet. Lärosätena och forskningsinstituten utför de
resterande 25 procenten.
I relation till sin storlek är Sverige en av världens största producenter av
vetenskaplig kunskap. Endast Schweiz publicerade fler vetenskapliga
artiklar per invånare än Sverige under 1995. Sverige svarar för för när-
mare två procent av världens artikelpublikation. Inom de mest aktiva
forskningsområdena, neurovetenskap och immunologi, utgör de svenska
publikationerna tre procent respektive 4,2 procent av världens samlade
publikation.
Antal publicerade artiklar per invånare bland OECD-länder år 1995
Ett mått på genomslagskraften hos svensk forskning kan erhållas genom
att studera med vilken frekvens de vetenskapliga artiklarna citeras. Enligt
National Science Indicators (NSI) publikations- och citationsanalys upp-
24
visar Sverige en tydlig specialisering inom medicin och bioteknik. En
undersökning gjord av Medicinska forskningsrådet (MFR) pekar dock på
att svensk medicinsk forskning inom flera områden håller på att förlora
sitt tidigare starka försprång. Det är emellertid inget specifikt svenskt
problem. Samtliga nordiska länderna uppvisar en citationsfrekvens för
t.ex. immunologi som hamnat under världsgenomsnittet. Bilden är dock
inte entydig då en publikationsanalys av de s.k. livsvetenskaperna gjord
av Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) pekar dock på att
svensk forskning inom området är stark. Artiklarna inom bioteknik och
tillämpad mikrobiologi utmärker sig särskilt. Också svensk teknikveten-
skaplig forskning röner stor uppmärksamhet. De svenska artiklarna cite-
ras betydligt oftare än världsgenomsnittet enligt publikationsanalys utförd
av NSI. Ekologi och miljövetenskap utgör en annan stark specialisering
både i Sverige och de övriga nordiska länderna. Matematikforskningen
genomgående av liten omfattning i Norden, men artiklarna citeras ofta
över världsgenomsnittet. Särskilt markant är detta i Danmark och Fin-
land. Nordiska artiklar i lantbruksvetenskap samt växt- och djurvetenskap
har också ett stort genomslag, och citeras mycket oftare än världsgenom-
snittet.
Prop. 2000/2001:3
Citering och publicering i Sverige år 1993-1997, ett urval starka svenska
forskningsområden (Källa:National Science Indicators)
|
1 ° z |
. A ☆ o • o |
|
★ |
hög
Publiceringsgrad
* teknik
O lantbruks-
vetenskap
A farmakologi
A växt & djur-
vetenskap
☆ ekologi & miljö-
vetenskap
O klinisk medicin
O neurovetenskap
• biologi & biokemi
★ immunologi
I en jämförelse med de största forskningsnationerna USA, Storbritan-
nien, Japan och Tyskland skiljer sig Norden markant vad beträffar forsk-
ningsintensiva och välciterade områden. USA uppvisar en tydlig speciali-
sering inom det samhällsvetenskapliga området, särskilt inom juridik,
utbildning och ekonomi. De mest uppmärksammade forskningsområdena
är dock kemi och fysik, mätt i antal citeringar per artikel. Även Storbri-
tannien uppvisar en stark specialisering inom de samhällsvetenskapliga
områdena i jämförelse med resten av världen. Storbritanniens flitigast
citerade forskningsområde är dock farmakologi. Japans mest aktiva
forskningsområde är materialvetenskap, vilket inte framstår som en spe-
cialisering i något av de övriga länderna.
Bland de europeiska länderna har Schweiz en stark ställning inom i
stort sett samtliga forskningsområden inom naturvetenskap, teknik, medi-
cin och socialvetenskap. Detta är särskilt markant inom fysikområdet.
Det skall dock noteras att CERN, som är en gemensam europeisk forsk-
ningsanläggning för högenergifysik, ligger i Schweiz, vilket ökar landets
25
artikelpublikation och därför bör beaktas vid jämförelser med andra län-
der.
Det internationella samförfattarskapet har ökat under en tjugoårsperi-
od. I jämförelse med de andra EU-länderna hamnar Sverige ungefär i
mitten när andelen publikationer med medförfattare från andra länder
jämförs. Citeringsanalyser visar att publiceringar med internationella
medförfattare citeras oftare än andra publikationer. En av anledningarna
till att svenska artiklar minskar i genomslag kan bero på att artiklar sam-
publicerade med nordamerikanska forskare i genomsnitt har en större
genomslagskraft, mätt i antal citeringar, än artiklar sampublicerade med
forskare inom EU. Antalet artiklar publicerade tillsammans med nord-
amerikanska forskare ökar inte i samma utsträckning som antalet artiklar
skrivna tillsammans med europeiska forskare.
Publicerings- och citeringsanalyser inom humaniora och samhällsve-
tenskap ger mindre entydiga svar eftersom forskare inom dessa discipli-
ner oftare föredrar att publicera sina resultat i bokform och på det egna
modersmålet. Inom de humanistiska och samhällsvetenskapliga forsk-
ningsområdena står de svenska artiklarna för en procent av världens
samlade publikation, vilket kan betraktas som tillfredställande.
Publicerings- och citeringsanalys skall ses som en metod bland andra
för att uppskatta forskningsaktivitet och internationell uppmärksamhet.
Andra metoder kan vara patentanalys och utvärderingar av enskilda pro-
jekt eller hela forskningsinriktningar.
Publicerings- och citeringsanalys är en metod för att mäta den svenska
forskningens genomslagskraft. För att få en uppfattning om forskningens
kvalitet används internationella utvärderingar av svensk forskning inom
utvalda områden. Vid sidan om forskningsrådens peer-review system för
kvalitetsgranskning av projektansökningar har råden sedan flera decenni-
er tillbaka initierat utvärderingar som omfattar hela discipliner, ofta med
hjälp av internationella experter. Det är särskilt viktigt för den humanis-
tiska och samhällsvetenskapliga forskningen, eftersom en stor del av
publikationen sker på svenska och därför inte prövas i internationell kon-
kurrens i samma utsträckning som inom andra forskningsområden. Syftet
med utvärderingarna är att mäta kvaliteten på den svenska forskningen,
att belysa för Sverige viktiga forskningsområden i ett internationellt per-
spektiv och att bedöma forskningsläge och forskningsbehov.
Överlag anses den svenska forskningen hålla hög kvalitet. Utvärderar-
na påpekar dock samstämmigt att det svenska forskningssystemet är be-
häftat med vissa strukturproblem vilka återkommer inom samtliga forsk-
ningsområden. Ett förhållande som förvånat de utländska utvärderama är
att lärarna på svenska universitet i så stor utsträckning är uppdelade i en
forskande och en undervisande kategori. Detta är särskilt framträdande
inom matematiken, där forskartätheten överlag är tunn, och där undervis-
ningen i stor utsträckning meddelas av lärare som saknar forskarkompe-
tens.
Prop. 2000/2001:3
26
En annan vanlig anmärkning gäller bristande flexibilitet och förnyelse.
De unga forskarna följer allt för tätt i sina handledares fotspår. Orsaken
anges ofta vara den bristande rörligheten och en alltför stelbent tjäns-
testruktur. Utredningarna efterlyser åtgärder för att förbättra rörligheten
av forskare, men framför allt åtgärder som ökar dynamiken genom styra
forskningsmedel mot yngre forskare och nya uppslag. Ett syfte är att ge
yngre forskare en ökad självständighet i förhållande till handledare och
andra etablerade forskare. Hos råden och många forskningsfinansierande
stiftelser märks också en ökad satsning på post-doktorsnivå och yngre
forskare för att motverka såväl karriärproblemen för unga forskare som
den låga geografiska rörligheten. Utvärderarnas enstämmiga identifiering
av forskningssystemets brister har bidragit till att en rad åtgärder har
vidtagits, där den senaste är den reformering av forskningsfinansierings-
systemet som riksdagen beslutat om och som träder i kraft den 1 januari
2001 (prop. 1999/2000:81, bet. 1999/2000:UbU17, rskr. 1999/2000:127).
Under 1970- och 1980-talen utvecklades det svenska forskningssystemet
till ett mycket pluralistiskt system med ett stort antal av varandra obero-
ende finansiärer. Forskningsråden och Forskningsrådsnämnden (FRN)
kom att utgöra en del av systemet, det stora antalet sektorsmyndigheter
med FoU-resurser en annan. Dessutom bildades under 1990-talets första
hälft ett antal forskningsstiftelser med uppgift att finansiera forskning för
olika syften, framför allt för att stärka näringslivets långsiktiga konkur-
renskraft.
De statliga forskningsmedlen fördelas dels genom anslag direkt till
universitet och högskolor, dels genom anslag via forskningsråd och sek-
torsforskningsmyndigheter.
Utbildningsdepartementet har det övergripande ansvaret för samord-
ningen av forskningspolitiken i Regeringskansliet. Eftersom forsknings-
resurser finns inom alla departements ansvarsområden utarbetas forsk-
ningspolitiken i aktivt samråd med andra departement. Utbildnings- och
forskningsminister Thomas Östros har i samband med omorganisationen
av forskningsfinansieringssystemet fått ett utvidgat ansvar för samord-
ningen av forskningspolitiken i regeringen. I denna uppgift ingår bl.a.
ansvar för de nya forskningsråden, Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för
miljö, areella näringar och samhällsplanering och Forskningrådet för ar-
betsliv och socialvetenskap, samt Verket för innovationssystem.
Prop. 2000/2001:3
27
Prop. 2000/2001:3
Medel under politikområdet forskningspolitik
|
Uo |
miljoner kronor |
förslag |
|
16 |
Vetenskapsrådet m.fl. |
2 573 |
|
varav Vetenskapsrådet |
1 878 | |
|
9 |
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap |
262 |
|
17 |
Statens ljud och bildarkiv |
35 |
|
20 o. 23 |
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggan- |
450 |
|
24 |
Verket för innovationssystem |
1 118 |
|
Totalt |
4 438 |
Den övervägande delen av den offentligt finansierade forskningen utförs
vid landets universitet och högskolor, vilket utmärker Sverige i en inter-
nationell jämförelse. Medlen för forskning och forskarutbildning fördelas
till fyra vetenskapsområden; humaniora-samhällsvetenskap, medicin,
naturvetenskap och teknik. Dessutom får Sveriges lantbruksuniversitet
(SLU) medel för att bedriva lantbruksvetenskaplig forskning och forskar-
utbildning. Den externa finansieringen har ökat kraftigt under 1990-talets
senare hälft. Forskningsanslagen till vetenskapsområden och övriga di-
rekta statsanslag utgjorde 1998 ungefär 50 procent av lärosätenas FoU-
intäkter. Bland de externa finansiärerna dominerar forskningsråd, statliga
myndigheter och forskningsstiftelser. Andelen extern finansiering varie-
rar mellan olika vetenskapsområden. Inom teknikvetenskapen står den
externfinansierade delen av forskningsverksamheten för nästan två tred-
jedelar, medan humaniora och rättsvetenskap/juridik får en tredjedel av
sina resurser från externa finansiärer. Inom samhällsvetenskap, medicin
och naturvetenskap är andelen extemfinansierad forskning ca 50 procent.
Staten och näringslivet samverkar genom s.k. industriforskningsinstitut
som finansieras av staten och näringslivet gemensamt. Dessa är fristående
från högskolesystemet men har ofta ett nära samarbete med universitet
och högskolor. Andra samverkansformer mellan staten och näringslivet
inom eller i anslutning till universitet och högskolor är teknikparker,
kontaktsekretariat, materialkonsortier, kompetenscentrum m.fl.
Under Utbildningsdepartementet sorterar Humanistisk-samhällsveten-
skapliga forskningsrådet (HSFR), Medicinska forskningsrådet (MFR),
Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) och Teknikvetenskapliga
forskningsrådet (TFR). Dessutom finns Forskningsrådsnämnden (FRN)
som finansierar tvärvetenskaplig forskning och som särskilt arbetar med
forskningsinformation. Dessa forskningsråd disponerar tillsammans ca
2 miljarder kronor för forskning under budgetåret 2000. Forskningsrå-
dens stöd till forskning fördelas utifrån vetenskapliga kvalitetskriterier
efter bedömningar i rådens beredningsgrupper. Forskningsråden är sam-
mansatta dels av forskarrepresentanter, dels av allmänföreträdare utsedda
av regeringen. Forskarrepresentanterna är i majoritet i råden och utses av
forskarsamhället genom elektorsförsamlingar enligt en särskild valproce-
dur. Råden kommer att avvecklas och från och med år 2001 fördelas
forskningsmedel genom ett sammanhållet Vetenskapsråd. Den nya orga-
28
nisationen för forskningsfinansiering, som också inbegriper sektorsforsk-
ningsorgan, presenteras mer utförligt i kapitel 7.
Vid sidan av forskningsråden under Utbildningsdepartementet, som i
huvudsak finansierar grundforskning, finns två sektorsorienterade forsk-
ningsråd och ett stort antal sektorsforskningsorgan. Dessa finansierar
forskning och utveckling med syfte att tillgodose enskilda sektorers kun-
skapsbehov. Även den sektorsorienterade forskningen utförs till största
delen vid universitet och högskolor. Socialvetenskapliga forskningsrådet
(SFR) och Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) är forskningsråd
med sektorsansvar. Rymdstyrelsen finansierar rymdrelaterad forskning.
Andra exempel på sektorsforskningsmyndigheter med betydande resurser
för FoU är Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Kommuni-
kationsforskningsberedningen (KFB), Rådet för arbetslivsforskning
(RALF) och Byggforskningsrådet (BFR). Sidas avdelning för forsknings-
samarbete (SAREC) administrerar det svenska forskningsbiståndet. Till-
sammans fördelade dessa myndigheterna drygt två miljarder kronor till
FoU år 2000. Dessa myndigheter, förutom Sida/SAREC och Rymdstyrel-
sen, kommer att avvecklas och i början av år 2001 kommer två nya råd
och en FoU-myndighet att inrättas, rådet för arbetsliv och socialveten-
skap, rådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande samt Verket
för innovationssystem. Denna omorganisation beskrivs närmare i kapitel
7. Den försvarsrelaterade forskningen finansieras främst via Försvars-
makten, Försvarets materielverk, Överstyrelsen för civil beredskap. Sta-
tens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar. Utgifterna för
försvarsrelaterad forskning uppgick år 2000 till knappt en miljard kronor.
Sveriges landsting och kommuner finansierar forskning och utveckling
till ett belopp som uppgår till drygt två miljarder kronor per år. Forsk-
ningen bedrivs huvudsakligen inom vård- och omsorgsområdet. Enligt en
nyligen genomförd undersökning har dock denna verksamhet ökat under
senare år och omfattar mer resurser än den offentliga statistiken visar.
Utöver de statliga myndigheternas medel finansierar forskningsstiftel-
serna; Stiftelsen för strategisk forskning (SSF), Stiftelsen för kunskaps-
och kompetensutveckling (KK), Stiftelsen för miljöstrategisk forskning
(Mistra), Stiftelsen för vård- och allergiforskning (Vårdal) och Stiftelsen
för internationalisering av högre utbildning och forskning (STINT),
forskning till ett sammanlagt belopp av närmare två miljarder kronor per
år.
Härutöver finns ett flertal privata forskningsfinansiärer som varje år fö-
relar medel till FoU. En betydelsefull finansiär är Riksbankens Jubile-
umsfond (RbJ) som fick ett betydande medelstillskott från de sk. lönta-
garfondsmedlen 1995. RbJ finansierar huvudsakligen forskning inom
humaniora och samhällsvetenskap. År 2000 planerar fonden att dela ut ca
300 miljoner kronor i bidrag till forskning och till forskarskolor. En an-
nan viktig finansiär är Knut och Alice Wallenbergs stiftelse som ger be-
tydande bidrag till framför allt vetenskaplig utrustning. Stiftelsen delar
under år 2000 ut ca 550 miljoner kronor. Cancerfonden är också en stor
finansiär inom sitt område. För år 2000 har beslutats om ca 270 miljoner
kronor till forskningsprojekt om cancer.
Prop. 2000/2001:3
29
Det är viktigt för ett litet land som Sverige att aktivt delta i det interna-
tionella forskningssamarbetet. Internationell samverkan är en förutsätt-
ning för att kunna bedriva forskning vid den internationella frontlinjen.
Forskningen blir alltmer internationell, vilket bl.a. märks genom att stora
forskningsintensiva företag förlägger sin forskning till de länder där den
bästa kompetensen står att finna. Forskare rekryteras också i ökande om-
fattning internationellt. För att behålla sin konkurrensförmåga och forsk-
ningskvalitet är det därför av yttersta vikt att Sverige aktivt deltar i det
internationella forskningssamarbetet, och då inte enbart begränsat till de
europeiska och nordamerikanska länderna. I den ökande internationalise-
ringen finns ett växande behov av kunskap om, och vana vid, att samar-
beta med länder och kulturer utanför den europeiska och nordamerikans-
ka kontinenten.
Svensk forskning har traditionellt sett haft omfattande internationella
kontakter främst med USA. Dessa kontakter kompletteras nu med ökade
kontakter och samarbete med länder i Europa, Japan och nya växande
ekonomier. Särskilda satsningar på internationellt forskningssamarbete
utanför Europa och USA har inletts under de senaste åren.
I början av 1999 undertecknades ett tekniskt och vetenskapligt avtal
mellan Japan och Sverige. Syftet med avtalet är att stärka forsknings-
samarbetet mellan länderna. Under det dryga år som avtalet löpt, har en
rad olika initiativ tagits inom olika områden. Insatserna rör sig om allt
från seminarier och stipendier till nya program och projektfinansiering.
Ett forskningsavtal har också slutits med Sydafrika för att öka och finna
nya former för forskningssamarbete. Större utbyte av forskare och mer
omfattande projekt skall nås genom ett närmare samarbete mellan länder-
nas forskningsråd och Sida/SAREC:s respektive Sydafrikas National Re-
search Foundations stöd till utvecklingsforskning. Arbetet med att främja
kontakter med andra världsdelar än den europeiska pågår också genom
Stiftelsen för internationalisering av högre studier och forskning (STINT)
som bl.a. finansierar post-doktorala stipendier.
Det internationella forskningssamarbetet sker till största delen genom
att enskilda forskare eller forskargrupper samarbetar med forskare i andra
länder. Sverige deltar emellertid också sedan lång tid tillbaka i ett flertal
internationella forskningsorganisationer. Sverige är genom samtliga
forskningsråd och akademier medlem i European Science Foundation
(ESF). NFR representerar Sverige i flera stora gemensamma forsknings-
projekt. Det största projektet som Sverige deltar i är CERN, som är en
anläggning med flera partikelacceleratorer och -detektorer för grund-
forskning inom högenergifysik. Anläggningen är världens största i sitt
slag. Svenska forskargrupper utnyttjar aktivt CERN. Andra gemensamma
projekt där Sverige deltar via NFR är bl.a. det europeiska observatoriet
ESO. Den svenska rymdforskningen är starkt intemationaliserad genom
Sveriges deltagande i European Space Agency (ESA), men också genom
andra multi- och bilaterala rymdforskningsprojekt. Den svenska forsk-
ningen inom dessa områden är internationellt konkurrenskraftig och Sve-
rige har därmed goda möjligheter att utnyttja de möjligheter som bjuds
inom ramen för det internationella samarbetet. Den svenska rymdindust-
Prop. 2000/2001:3
30
rin visar sin kompetens- och konkurrensförmåga genom att en allt större
andel av dess omsättning avser kommersiella beställningar på en global
marknad.
Även om det mesta av det formaliserade internationella samarbetet på-
går inom naturvetenskap och teknik, finns även forskningsamverkan in-
om humaniora-samhällsvetenskap och medicin. Sverige är sedan 1997
medlem i European University Institute (EUI) i Florens, som bedriver
forskarutbildning inom historia, statsvetenskap, juridik och ekonomi.
Svenska forskarstuderande inom humaniora och samhällsvetenskap får
därmed möjlighet att förlägga sin utbildning dit. Sverige är medlem i
International Agency for Research on Cancer (IARC), och svenska fors-
kare samarbetar med IARC-forskare i ett omfattande forskningsprogram.
Hittills har utnyttjandet varit begränsat i Sverige. MFR arbetar dock för
att göra institutet mer känt.
Forskningsrådens nordiska samarbete sker främst genom deras nordis-
ka samarbetsnämnder inom teknik och naturvetenskap, medicin, lant-
bruksvetenskap, humaniora och samhällsvetenskap. Syftet med samarbe-
tet är dels att förstärka kontakten mellan de nordiska forskningsråden,
dels att bidra till en ökad synlighet och attraktionskraft för nordisk forsk-
ning. Sverige deltar också i Nordic Optical Telescope, som är ett optiskt
teleskop på Kanarieöarna, finansierat av de naturvetenskapliga forsk-
ningsråden i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Teleskopet
har blivit internationellt uppmärksammat för sin höga bildkvalitet.
Sverige har sedan 1994 deltagit som fullvärdig medlem i EU:s rampro-
gram för forskning och teknisk utveckling. Det fjärde ramprogrammet
löpte under åren 1994-1998 men svenska forskare deltog redan före Sve-
riges EU-medlemsskap i det andra respektive tredje ramprogrammet. Det
svenska deltagandet i dessa ramprogram har över åren successivt vuxit i
volym och spridit sig till samtliga delprogram samtidigt som det skett
vissa förändringar i olika sektorers deltagande.
Kommissionens finansiering av svenskt deltagande har varit större än
Sveriges avgift till det fjärde ramprogrammet varför Sverige uppskattas
ha gjort en nettovinst i ekonomiska termer på sitt deltagande. Lika viktigt
är emellertid att de svenska forskarna har haft tillgång till de samlade
resultaten från projekten som de deltagit i; projekt vars totala EU-
finansiering uppgick till ca 24 miljarder kronor i det fjärde ramprogram-
met.
Det svenska deltagandet i ramprogrammen skiljer sig något från de
flesta andra länders när det gäller fördelningen av deltagandet mellan
företagssektorn och övriga deltagare såtillvida svenska lärosäten deltagit i
mycket högre utsträckning än universitet i andra länder. Endast Belgien,
Storbritannien och Irland har uppvisat liknande högskoledeltagande.
Högskoledeltagandet var som högst under det tredje ramprogrammet,
närmare 50 procent av det totala deltagandet, men sjönk under det fjärde
och motsvarade då lite mer än en tredjedel av det svenska deltagandet. De
Prop. 2000/2001:3
31
svenska företagens andel av deltagandet i det fjärde ramprogrammet var
lägre än ramprogrammets genomsnitt. De stora företagen minskade sitt
deltagande i det fjärde ramprogrammet medan småföretagens deltagande
ökade. Svenska forskningsinstitut har tidigare haft ett mycket lägre delta-
gande än övriga medlemsländer men deras deltagande ökade kraftigt un-
der det fjärde ramprogrammet och ligger nu på samma nivå som övriga
medlemsländer.
Sett ur ett finansiellt perspektiv medförde fjärde ramprogrammet mins-
kad finansiering till den svenska företagssektorn som helhet, även om
småföretagen ökade sin finansieringsandel. Finansieringen till svenska
universitet och högskolor ökade och uppgick till närmare hälften av de
hemtagna medlen trots att lärosätenas andel av Sveriges deltagande
minskade till förmån för instituten och småföretagen.
Det svenska deltagandet i det fjärde ramprogrammet speglar väl de na-
tionella styrkeområdena. Biovetenskaperna och miljöområdet var områ-
den där svenska forskare lyckades väl både vad avser antal projekt med
svenskt deltagande som andelen finansiering till svenska forskare. Det
svenska deltagandet inom IT och industritekniska området var något läg-
re men gav likväl ett bra finansiellt utfall eftersom det fjärde rampro-
grammets största finansiella satsningar gjordes inom IT-programmet och
det industritekniska området.
Enligt den studie av de kvalitativa aspekterna på det svenska deltagan-
det i EU:s ramprogram som Kungl. Vetenskapsakademien (KVA) utförde
för regeringens räkning anser svenska forskningsråd och sektorsorgan att
de svenska forskare som deltar i EU-finansierade projekt överlag tillhör
landets bästa forskare. Majoriteten av forskarna själva klassificerar sitt
projektdeltagande som riktad grundforskning eller tillämpad forskning.
De flesta forskarna ger sina nationella projekt samma klassificering. Stu-
dien visar även på en hög konkurrens om forskningsmedlen inom EU. I
genomsnitt beviljades endast ca 20 procent av projektförslagen medel i
det fjärde ramprogrammet. Totalt sett stod sig svenska projektförslag väl
i konkurrensen eftersom ungefär var fjärde svensk ansökan beviljades
medel.
Ett av syftena med ramprogrammet är att öka samarbetet mellan FoU-
aktörerna inom EU, såväl för att undvika dubbelarbete som för att öka
integrationen. Enligt en studie utförd av NUTEK och EU/FoU-rådet,
Svenska deltagare av EU:s fjärde ramprogram för FoU (R 1998:26), vär-
derades ramprogrammen högt av deltagarna eftersom en väl tilltagen
budget samt många deltagare och ämnesdiscipliner underlättade en
breddning av kunskapsbasen. Genom EU-forskningen skapas också nya
kontakter som möjliggör samarbete inom områden där det tidigare inte
har erbjudits sådana möjligheter. För de flesta svenska deltagarna har
EU-forskningen främst inneburit ett nära samarbete med utländska uni-
versitet, oberoende av om den svenska deltagaren varit ett företag, ett
institut eller en högskola. EU-samarbetet stärker framför allt redan be-
fintliga nätverk och formaliserar pågående internationellt samarbete. Det
är även vanligt att EU-projekten leder till fortsatt samarbete såväl inom
som utanför ramprogrammen. Den internationella trovärdighet och status
som EU-projekten ger underlättar för projektdeltagarna att få direktkon-
takt med personer inom företagssektorn på höga beslutsfattande nivåer.
Prop. 2000/2001:3
32
Ett annat viktigt syfte med ramprogrammen är att stärka den europeis-
ka industrins konkurrenskraft och att höja Europas FoU-kompetens. En
stor del av de svenska industrideltagarna menade att de stärkt sin konkur-
rensposition inom sina kärnområden, såväl gentemot nationella som eu-
ropeiska och utomeuropeiska konkurrenter. För en ännu större andel in-
nebar projektdeltagandet att personalens FoU-kompetens ökade.
Endast en mindre del av företagens och forskargruppernas satsningar
inom det fjärde ramprogrammet innebar verksamhet inom helt nya områ-
den. Detta kan tolkas som att majoriteten av deltagarna använde EU-
projekten för att vidga sin forskning något men att endast ett fåtal förnya-
de sin FoU-verksamhet på ett mer genomgripande sätt.
Enligt mycket preliminära uppgifter om det svenska deltagandet i det
femte ramprogrammet (1998-2002) fortsätter den positiva trenden för det
svenska deltagandet. Såväl den totala andelen projekt med svenskt delta-
gande som andelen svenska ansökningar som beviljats EU-finansiering
uppvisar samma resultat som för det fjärde ramprogrammet. De svenska
forskarna har framför allt sökt medel från programmen Livskvalitet och
förvaltning av levande resurser, Konkurrenskraftig och hållbar tillväxt
samt Energi, miljö och hållbar utveckling. Svenska forskare har även
varit framgångsrika vad gäller beviljade ansökningar till programmet som
behandlar informationssamhället, vilket även är det program som har
störst budget. En ny trend som kan skönjas i det svenska deltagandet är
att fler avnämare deltar i projekten. Detta kan till viss del bero på att det
femte ramprogrammet är något mer problemorienterat än tidigare ram-
program. En annan förklaring kan vara att kommissionen redan i ansök-
ningsstadiet kräver redovisning av en strategi för spridning av de resultat
som projekten levererar.
Regeringens bedömning: De nya myndigheterna för forskningsfinan-
siering bör ta ett särskilt ansvar för att bevaka möjligheterna att via
den egna verksamheten och den nationella forskningsfinansieringen
främja det svenska deltagandet i EU:s ramprogram. Universitet och
högskolor bör även ta ett större ledningsmässigt ansvar för att nå bästa
möjliga projekthantering av sitt engagemang i ramprogrammen.
Prop. 2000/2001:3
Skälen för regeringens bedömning: Projektfinansieringen från EU:s
ramprogram för forskning och teknisk utveckling till svenska forsknings-
utförare ökade starkt under 1990-talets senare hälft. EU:s finansiering
kom framför allt att öka i betydelse för universitet och institut men även
till viss del för småföretag. Kommissionen finansierar högst hälften av
projektkostnaderna. De omkring fyra miljarder kronor som svenska läro-
säten, företag och institut mottog i det fjärde ramprogrammet (1994-98),
dvs. omkring en miljard kronor per år, måste därför matchas med minst
lika stora nationella resurser.
Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning
(STINT) fick genom sina stadgar det övergripande uppdraget att tillhan-
33
dahålla medel för medfinansiering av svenskt deltagande i EU:s fjärde
ramprogram. Stiftelsen avsatte totalt 310 miljoner kronor för detta ända-
mål. Småföretagen mottog den största andelen av medlen, mestadels i
form av rese- och förstudiebidrag. Lärosätena tog emot en tredjedel och
instituten fick 50 miljoner kronor i medfinansiering, vilket är en relativt
stor andel av medlen i förhållande till deras deltagande i ramprogrammet.
Stiftelsen samarbetade till en början med de myndigheter som hade na-
tionellt ansvar för olika delprogram och lät dem fatta beslut om vilka
projekt som skulle beviljas medfinansiering. Eftersom de ansvariga myn-
digheterna tillhandahöll hälften av den nationella medfinansieringen av
projekt, beviljade majoriteten av myndigheterna medfinansiering till så-
dana projekt som låg i linje med deras respektive strategiska mål för na-
tionell FoU-verksamhet.
Sverige har varit unikt med att avsätta så stora särskilda medel för att
främja svenskt deltagande i EU:s ramprogram. När STINT under senare
hälften av fjärde ramprogrammet lade om sin beviljningsmodell för med-
finansiering, visade det sig att forskare inom områden där Sverige har en
stark nationell forsknings- och resursbas var de som i lägst utsträckning
ansökte om medfinansiering. Eftersom det svenska deltagandet väl knyter
an till svenska profilområden bör det därför vara möjligt för svenska
forskare att även fortsättningsvis finna kompletterande medel inom ra-
men för det nationella forskningssystemets FoU-prioriteringar.
STINT beslutade att under det femte ramprogrammets inledningsskede
avsätta 50 miljoner kronor för universitetens och högskolornas deltagan-
de samt 24 miljoner kronor för institutens deltagande i det femte rampro-
grammet. Medlen beräknades med utgångspunkt i stiftelsens insatser un-
der en två-års period i det fjärde ramprogrammet. Medlen står dock till
förfogande så länge som de projekt som initierats under de femte ram-
programmet löper. Utöver det direkta projektstödet avsatte STINT
3,5 miljoner kronor för att uppmuntra universitet och högskolor att till-
lämpa en mer strategisk hantering av sitt deltagande i det femte rampro-
grammet. Syftet med stiftelsens stöd är att ge deltagarna en möjlighet att
etablera egna former för att tillgodose kommissionens krav på motpresta-
tion. Varje lärosäte och institut fattar således egna beslut om vilka projekt
som skall beviljas stöd.
En summering av utbetalda medel efter det femte ramprogrammets
första år visar att den klart största delen av universitets- och högskole-
medlen har använts till rese- och förstudiebidrag. En anledning är givet-
vis att projekt huvudsakligen planerats och initierats under 1999. Troligt-
vis kommer dock dessa bidrag att dominera även framöver, bl.a. därför
att de mindre lärosätena uteslutande använder sin budget för rese- och
förstudiebidrag. Instituten använder i stor utsträckning sin budget för att
finansiera personalkostnader inom ramen för projektdeltagandet.
Utöver STINT:s finansiering har ytterligare ett tiotal forskningsråd och
sektorsmyndigheter avsatt medel för olika former av medfinansiering.
Samtliga dessa myndigheter tillhandahåller rese- och förstudiebidrag men
några beviljar även medfinansiering för projektkostnader. Gemensamt för
nästan samtliga finansiärer är att stöd endast utgår om EU-projektet lig-
ger inom myndighetens prioriterade verksamhetsområde. Detta kriterium
är särskilt avgörande vid medfinansiering av projektkostnader.
Prop. 2000/2001:3
34
Regeringen har i tidigare propositioner (prop 1996/97:5, prop Prop. 2000/2001:3
1998/99:94) uttalat åsikten att EU-programmen bör integreras i den na-
tionella FoU-hanteringen. Mot denna bakgrund är det regeringens be-
dömning att särskilda nationella medel för medfinansiering av svenska
forskares deltagande i EU:s ramprogram inte bör avsättas. De nya myn-
digheter för forskningsfinansiering, som enligt riksdagens beslut (prop.
1999/2000:81, bet UbU17, rskr. 1999/2000:127) skall börja sitt arbete
den 1 januari 2001, bör ta ett särskilt ansvar för att bevaka i vilken ut-
sträckning EU:s ramprogram kan samspela med den egna verksamheten
samt undersöka möjligheterna till samfinansiering mellan den egna verk-
samheten och EU:s ramprogram.
Det är vidare avgörande att universitet och högskolor hanterar sitt an-
sökningsförfarande och sina projektförhandlingar på ett optimalt sätt.
Därför bör lärosätena ta ett större ledningsmässigt ansvar för att utveckla
egna generella, strategiska överväganden som grund för enskilda beslut
om stöd till deltagande i ramprogrammet. I dessa frågor kan den natio-
nella myndigheten, Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete inom
EU (EU/FoU-rådet), vara behjälplig med sina kurser och rådgivning
kring bl.a. kostnadsberäkningar och avtalsförhandlingar. Även universti-
tetens och högskolornas kontaktsekretariat fyller en viktig rådgivande
funktion för lärosätenas forskare under projektens olika faser.
EU:s strukturfonder utgörs av regionalfonden, socialfonden, jordbruks-
fonden och fiskefonden. Tillsammans syftar de till att öka den ekonomis-
ka och sociala samhörigheten mellan medlemsländerna och utgör viktiga
instrument för att minska regionala obalanser och skillnader i ekonomisk
utveckling. EU ger regional- och strukturpolitiken fortsatt hög prioritet
för perioden 2000-2006 och ställer sammanlagt 195 miljarder euro till
strukturfondernas förfogande, vilket är ca en tredjedel av EU:s totala
budget.
För åren 2000-2006 tilldelas Sverige ca 2,2 miljarder euro eller ca 20
miljarder kronor ur strukturfonderna. Detta är en ökning med över 54
procent jämfört med föregående period 1995-99, då Sverige tilldelades
1,4 miljarder euro eller ca 12,5 miljarder kronor. Inom strukturfonderna
finansieras också forskning och kompetensutveckling. Strukturfonderna
stödjer även samverkan mellan universitet och högskolor och det omgi-
vande samhället. Stödet från EU skall kompletteras med minst lika stor
andel offentliga medel från Sverige och får inte användas som ersättning
för nationella insatser. I dagsläget finns ingen myndighet som har det
samlade nationella ansvaret för alla EU-programmen inom strukturfon-
derna. Inom den nya myndighetsstrukturen för forskningsfinansiering
avser regeringen att lägga ansvar för dessa frågor på den nya myndighe-
ten för forskning och utveckling vilken beskrivs i Vissa organisationsfrå-
gor inom näringspolitiken (prop. 1999/2000:71), samt i Forskning för
framtiden - en ny organisation för forskningsfinansiering (prop.
1999/2000: 81).
35
Regeringens bedömning: Sverige bör arbeta för att EU:s sjätte ram-
program ges dels en grundläggande struktur som möjliggör mer sam-
lade forskningsinsatser dels en huvudsaklig inriktning på vissa forsk-
ningsområden (jfr. avsnitt 6.2) samt på åtgärder för innovation be-
träffande små och medelstora företag. En förstärkning av grundforsk-
ningens ställning inom programmet bör eftersträvas.
Skälen för regeringens bedömning: Viktiga avgöranden avseende det
europeiska forskningssamarbetet kommer att bli aktuella under detta och
nästa år. Den konkreta diskussionen om ett nytt - det sjätte i ordningen -
flerårigt ramprogram för forskning och utveckling kommer att starta re-
dan tidigt under hösten 2000, då kommissionen presenterar sina grund-
läggande idéer om innehåll och uppläggning av ramprogrammet. I början
av våren 2001 väntas sedan kommissionens fullständiga förslag till nytt
ramprogram för perioden 2002-2006, som därmed kommer att bli en hu-
vudfråga inom forskningsområdet för det svenska ordförandeskapet lik-
som för det efterföljande belgiska.
Samtidigt har kommissionens förslag under början av 2000 Mot ett eu-
ropeiskt område för forskningsverksamhet initierat en livlig diskussion
kring det samlade europeiska forskningssamarbetet ur ett vidare perspek-
tiv. Den grundläggande idén i kommissionens förslag är att slagkraften i
europeisk forskning kan stärkas avsevärt genom en utökad samverkan
och synergi inte bara inom EU:s ramprogram utan också med, respektive
mellan, de olika nationella forskningsinsatserna, som ju svarar för hu-
vuddelen av verksamheten, och övriga europeiska forskningssatsningar.
Kommissionen har lämnat en rad förslag till hur en sådan samverkan på
frivillig basis kring av medlemsländerna fritt valda målsättningar kan
stimuleras och underlättas. Det kan, enligt Kommissionen, bl.a. ske ge-
nom stöd till nätverk och s.k. ”centers of excellence”, åtgärder för en för-
bättrad miljö för privata forskningsinvesteringar, utarbetande av en
”öppen” metod för samordnad kartläggning av nationell FoU-politik in-
om Europa, utvecklande av ett kraftfullt transeuropeiskt datanätverk, un-
danröjande av hinder för forskares rörlighet samt utvecklande av ett eu-
ropeiskt gemenskapspatent.
Tanken på en utökad europeisk forskningssamverkan och de konkreta
förslagen för att åstadkomma detta fick ett kraftfullt stöd i slutsatserna
från stats- och regeringschefernas möte i Lissabon i mars 2000, som ock-
så allmänt betonade forskningens allt starkare betydelse för att skapa
ekonomisk tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning. Utifrån de
tidsramar för de olika åtgärderna som angavs av toppmötet tog minister-
rådet (forskning) i juni 2000 ställning till inriktningen och organisationen
av det närmast förestående arbetet.
Regeringen delar ministerrådets uppfattning att forskningen får en allt
större betydelse för den europeiska samhällsutvecklingen. Det arbete som
påbörjats är av stort intresse, och möjligheterna att stimulera en ökad eu-
ropeisk forskningssamverkan genom en frivillig utveckling och utan
tvingande övemationell styrning bör tas tillvara fullt ut. Arbetet är lång-
siktigt, men en första avrapportering av resultaten bör kunna ske till det
Prop. 2000/2001:3
36
extra toppmöte som planeras i Stockholm i mars 2001. Regeringen avser
att successivt redovisa för riksdagen de resultat som uppnås i dessa delar.
När det gäller det kommande sjätte ramprogrammet bör det enligt rege-
ringens uppfattning dels ges en grundläggande struktur som möjliggör en
starkare kraftsamling av de olika forskningsinsatserna till stöd för gemen-
skapens politiska mål, dels en huvudsaklig inriktning på forskningsområ-
den i linje med de prioriteringar som beskrivits under avsnitt 6.2 och med
avseende på en förstärkning av grundforskningens ställning inom pro-
grammet. Därutöver bör särskild uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för
innovation med inriktning på små och medelstora företag. Det måste även
beredas utrymme inom ramprogrammet för insatser till stöd för arbetet
med att utveckla en bredare europeisk forskningssamverkan, och särskild
tonvikt bör läggas på åtgärder för att underlätta forskares och forskarstu-
derandes rörlighet. Dessa åtgärder, liksom det europeiska forsknings-
samarbetet över huvud taget, måste vidare bygga på en stor öppenhet för
samarbete i ett vidare globalt sammanhang.
I allt fler länder växer insikten om att en stor del av grunden till ekono-
miskt tillväxt och välfärdsutveckling ligger i satsningar på forskning och
teknik. Insatser för att höja utbildningsnivån hos befolkningen är också
en nödvändig förutsättning för ett kunskapssamhälle. I det diskus-
sionspapper, Towards a European Research Area, som presenterades un-
der våren 2000 av kommissionären för forskning inom den Europeiska
unionen, Philippe Busquin, framhölls sambandet mellan forskning, eko-
nomisk tillväxt och sysselsättning. Där uppskattas att forskning och ny
teknologi står för mellan 25 och 50 procent av den ekonomiska tillväxten,
vilket i sin tur i hög grad påverkar sysselsättningen. I USA och Japan har
insatserna för forskning och utveckling, inte minst för grundforskningen,
ökat kraftigt under senare år och ytterligare ökningar är att vänta. I
framför allt USA har insikten om forskningens betydelse för samhällets
utveckling och tillväxt funnits sedan länge.
Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 betonades för
första gången vid ett sådant möte vikten av forsknings- och utbildnings-
frågorna i ett sysselsättningsperspektiv. En rad åtgärder föreslogs och det
finns starka skäl att anta att dessa frågor även i fortsättningen kommer att
stå högt på den europeiska dagordningen.
I regeringsförklaringen den 14 september 1999 anfördes att Sverige
skall vara en ledande kunskapsnation, att i Sverige skall kombineras
världsledande forskning med breda möjligheter för alla till utbildning av
hög kvalitet och att anslagen höjs till grundforskning och spetskompe-
tens. Med anledning av regeringens förslag i 1999 års ekonomiska vår-
proposition (prop. 1998/99:100) och 2000 års ekonomiska vårproposition
(prop. 1999/2000:100) har riksdagen fattat beslut om en förstärkning av
medlen för forskning, främst grundforskning och forskarutbildning, med
Prop. 2000/2001:3
37
1 279 miljoner kronor för perioden 2001-2003. Regeringen har tidigare
aviserat att förslag och bedömningar till den närmare fördelningen av
dessa medel skall presenteras i budgetpropositionen för år 2001 och i
föreliggande forskningspolitiska proposition. Av de 1 279 miljoner kro-
norna har riksdagen redan fattat beslut om 250 miljoner för nya univer-
sitet och för forskning vid vissa andra lärosäten. Regeringen har i propo-
sitionen En förnyad lärarutbildning (prop 1999/2000:135) föreslagit 90
miljoner kronor för utbildningsvetenskaplig forskning.
Sammanlagt har således för perioden 2001-2003 beslutats om en ök-
ning av forskningsanslagen om närmare 1,3 miljarder kronor, vilket in-
nebär ett avsevärt tillskott till de statliga medlen för forskning. Därtill
kommer de stora medel som disponeras av forskningsstiftelserna. Ut-
vecklingen av aktiemarknaden har inneburit att de redan tidigare omfat-
tande medel som dessa stiftelser disponerat vuxit kraftigt. Denna utveck-
ling har varit mycket positiv för den svenska forskningen. Den bedöm-
ning angående fördelningen av de resterande nya medlen om 939 miljo-
ner kronor som regeringen här presenterar och som behandlas närmare i
budgetpropositionen har som utgångspunkt att såväl de direkta medlen
till lärosätena som de medel som fördelas via vissa forskningsfinansie-
rande myndigheter behöver öka. Likaså behövs medel för vissa strategis-
ka forskningsområden samt för infrastrukturella satsningar, nämligen
vetenskaplig utrustning, högpresterande datasystem samt bibliotek och
arkiv.
Att öka forskningsanslagen är emellertid inte tillräckligt för att ut-
veckla forskningens kvalitet och samhällsrelevans. Hur Sverige använder
sig av såväl de tillkommande som de redan existerande medlen för forsk-
ning är en forskningspolitisk fråga av synnerlig vikt. Sverige är ett för-
hållandevis litet land i forskningssammanhang även om det utmärker sig
genom att ligga vid forskningsfronten inom vissa särskilda områden i
internationell jämförelse och genom att staten tillsammans med närings-
livet satsar mest i världen på forskning och utvecklingsarbete (FoU), i
förhållande till bruttonationalprodukten (BNP). Det hävdas ofta att Sve-
rige i större utsträckning behöver välja mellan insatser av olika slag.
Samtidigt som detta framförs av många - även av företrädare för forskar-
samhället - synes lite hittills ha gjorts för att åstadkomma prioriteringar
nationellt och vid enskilda universitet och högskolor. Att välja innebär ju
samtidigt med nödvändighet att välja bort. Svårigheterna att göra sådana
val kan bl.a. bero på den kollegiala strukturen inom universiteten, på det
ofta uttalade behovet av ett nära samband mellan utbildning och forsk-
ning, och på det faktum att det finns många duktiga forskare i Sverige
som forskningsråden gärna vill stödja.
I de forskningsstrategier som har utarbetats som ett underlag för denna
proposition nämns behovet av att prioritera och kraftsamla kring vissa
konkreta forskningsområden, men det saknas nästan helt synpunkter på
vad det kunde forskas mindre om i Sverige. I en så internationaliserad
värld som dagens forskningsvärld borde goda möjligheter finnas att ta del
av forskningsresultat från utlandet inom områden där Sverige inte är eller
kan vara ledande. Det borde dock vara möjligt att genom samarbete mel-
lan universitet och högskolor åstadkomma en arbetsfördelning så att re-
lativt många forskningsområden ändå finns företrädda i Sverige. Bristen
Prop. 2000/2001:3
38
på samarbete mellan svenska lärosäten är ett faktum som uppmärksam-
mats i många av de utvärderingar som bl.a. forskningsråden under Ut-
bildningsdepartementet har genomfort under de senaste decennierna.
En annan omständighet som har uppmärksammats i nära nog alla ut-
värderingar av den svenska forskningen är bristen på rörlighet mellan
svenska lärosäten. Forskarna arbetar oftast kvar vid det lärosäte där de
studerat och fått sin forskarutbildning. Många forskarstuderande väljer
den forskningsinriktning som handledaren själv har. För forskningens
kvalitet och förnyelse är det av stor vikt att ett utbyte av tankar och idéer
sker genom ett byte av arbetsplats och forskningsmiljö. Av stor vikt är
också att utbytet är livaktigt med andra länder samt med samhället i öv-
rigt, inte minst med näringslivet. Dessa olika aspekter på rörlighet präglar
även diskussionen i många europeiska länder och kommissionären
Busquin har i sitt diskussionspapper särskilt framhållit betydelsen av
forskarnas och studenternas rörlighet. I det gränslösa Europa ökar till-
gången till grannländernas kunskap genom att praktiska hinder undan-
röjts. EU:s forskningsprogram är ett viktigt steg för att sammanföra den
samlade kunskapsbasen i Europa. Detta öppnar möjligheten till gemen-
samma insatser nya expansiva områden inom EU:s ram. På samma sätt
kan små ämnen säkras då två eller flera länder kan enas om gemensamma
centra som därigenom får en tillräcklig kritisk massa för att kunna ut-
vecklas.
Många av dagens inomvetenskapliga forskningsfrågor och samhällets
och näringslivets problem kan få sin lösning med hjälp av tvär- eller
mångvetenskapliga arbetssätt. Många forskare anger att deras forsknings-
arbete inte kan slutföras utan bidrag från forskare inom andra områden.
Forskning måste i allt högre grad ske över disciplin- och sektorsgränser.
Detta uppmärksammas alltmer i alla forskningsintensiva länder. Men för
att uppnå hög kvalitet i tvär- och mångvetenskaplig forskning måste den
enskilde forskaren ha en stark förankring i den egna disciplinen.
Ovanstående frågor har med forskningssystemets funktionssätt att göra.
Det finns emellertid andra faktorer som uppstår genom extern inverkan
på forskningssystemet. En sådan viktig faktor är befolkningens ålders-
struktur. Denna tillsammans med unga människors val av utbildningar
och yrken påverkar i högsta grad möjligheterna att framöver bedriva
forskning av tillräcklig omfattning och kvalitet.
Inom båda dessa områden finns oroande tecken. En mycket stor andel
av dagens forskarutbildade är nu mellan 55 och 64 år. Under nästa de-
cennium kommer närmare 50 procent av landets professorer, 30 procent
av lektorerna och drygt 20 procent av adjunkterna att pensioneras. Uni-
versitet och högskolor kommer att konkurrera om personal med det övri-
ga samhället, inte minst näringslivet eftersom samma potentiella brist
kommer att drabba dessa sektorer. Samtidigt är fenomenet med en åld-
rande befolkning gemensamt för många länder vilket kan leda till hård
konkurrens med omvärlden om personer med efterfrågad utbildning.
Villkoren för forskningen och forskarna i Sverige måste vara så goda att
Sverige kan hävda sig mot andra länder i detta avseende.
I takt med utbyggnaden av den högre utbildningen inom naturveten-
skap och teknik får alltfler universitet och högskolor problem att rekryte-
ra studenter. Antalet studenter inom naturvetenskap och teknik har dock
Prop. 2000/2001:3
39
ökat från 120 000 1995/96 till 146 000 1998/99. De examinationsmål för
forskarstuderande som uppställts för de senaste budgetåren har universi-
tet och högskolor klarat relativt väl. Under perioden 1997-1999 har anta-
let examina totalt ökat med 22 procent jämfört med 1993/94-1995/96.
Störst har ökningen varit inom humaniora och samhällsvetenskap (29
procent) och teknik (28 procent). Totalt har 45 procent av antalet fors-
karexamina avlagts inom naturvetenskap och teknik. Enligt nuvarande
mål skall denna andel öka till 50 procent under de närmaste åren.
Om Sverige skall kunna möta behoven av välutbildad arbetskraft inom
strategiska områden såväl inom högskolan som utanför, krävs insatser av
samtliga aktörer i forskningssystemet. Ett stort ansvar vilar på universitet
och högskolor i detta avseende men även på forskningsfinansierande
myndigheter, stiftelser och akademier.
Kommittén ”Forskning 2000” föreslog i sitt betänkande Forskningspo-
litik (SOU 1998:128) att lärosäten, forskningsråd och sektorsmyndigheter
skulle utarbeta forsknings- och kunskapsstrategier. Dessa har utgjort ett
viktigt underlag för regeringens bedömningar. Även vissa andra intres-
senter som akademier och stiftelser har inbjudits att lämna strategier. Ett
mindre antal spontana skrivelser har också inkommit i ärendet. Sam-
manlagt har ca 120 instanser lämnat in strategidokument.
Tillsammans är dessa strategidokument ett omfattande material. Myn-
digheterna har utfört ett omfattande arbete och materialet är tankeväck-
ande och stimulerande. Strategirapportema ger en aktuell bild av både
forskningsverksamhet och kunskapsbehov och de har till stor del varit
underlag för regeringens nuvarande arbete.
Enligt uppdraget skulle myndigheterna först göra en omvärldsanalys
som innefattade dels en bedömning av den vetenskapliga utvecklingen,
dels en bedömning av forskningsbehov och forskningsmöjligheter, både
inomvetenskapligt och i ett bredare samhälleligt perspektiv. En nuläges-
beskrivning skulle belysa starka och svaga sidor i verksamheten, samver-
kansfrågor, forskningsinformation, jämställdhet samt utnyttjande av
forskningsresultat i den egna verksamheten. Myndigheterna skulle ut-
veckla, var och en utifrån sitt perspektiv, en kunskaps- eller en forsk-
ningsstrategi, och i dessa bl. a. identifiera behov av kunskap och kompe-
tens. Myndigheternas egna prioriteringar, sådana satsningar som myndig-
heterna initierat eller planerat själva men också önskade insatser som
kräver åtgärder av statsmakterna har redovisats i strategierna.
Inom Regeringskansliet har sammanställningar gjorts över kunskaps-
och forskningsstrategierna från olika kategorier av myndigheter och and-
ra berörda. Sammanställningarna finns tillgängliga på Utbildningsdepar-
tementet. I bilaga till denna proposition finns en redovisning av några
viktiga synpunkter. De är i allmänhet sådana som framförts i flera strate-
gidokument. Vid den bearbetning som gjorts inom Regeringskansliet har
särskild uppmärksamhet riktats mot beskrivningar av större koncentrera-
de insatser som finns eller planeras. Problem med regelverk och forsk-
ningens infrastruktur har noterats.
Ett annat viktigt underlag i arbetet med forskningspropositionen är det
material som tagits fram inom projektet Teknisk Framsyn. Teknisk Fran-
syn är ett samarbetsprojekt mellan Industriförbundet, Kungl. Ingenjör-
svetenskapsakademien (IVA), Närings- och teknikutvecklingsverket
Prop. 2000/2001:3
40
(NUTEK) och Stiftelsen för strategisk forskning (SSF) som syftar till att
skapa insikt och visioner om teknikutvecklingen på lång sikt. Teknisk
Framsyn har arbetat i åtta paneler som har behandlat olika frågor som
samhället ställs inför. Dessa paneler har arbetat inom områdena; Hälsa,
medicin och vård, Biologiska naturresurser, Samhällets infrastruktur,
Produktionssystem, Informations- och kommunikationssystem, Material
och materialflöden i samhället, Tjänsteverksamhet samt Utbildning och
lärande. Slutsatserna från Teknisk Framsyn syftar till att visa på lämpliga
inriktningar inom utbildning, forskning och utveckling för att främja det
svenska samhället under de närmaste decenniet. En mer utförlig redovis-
ning finns i bilaga till denna proposition. Resultatet av Teknisk Framsyn
presenterades vid en slutkonferens i mars 2000. Under våren och hösten
2000 presenteras Teknisk Framsyn även vid en serie regionala konferen-
ser runt om i Sverige.
De frågor, behov och möjligheter som har framkommit i forsknings-
och kunskapsstrategierna samt i Teknisk Framsyn utgör en grund för re-
geringens bedömning av vilka strategiska insatser som behöver göras i
det svenska forskningssystemet. Dessa kan indelas i strukturella insatser
och i insatser inom särskilt prioriterade forskningsområden. Bland de
förstnämnda vill regeringen särskilt framhålla behovet av insatser som
avser generationsskiftet, kraftsamling kring prioriterade forskningsområ-
den samt tvär- och mångvetenskap. Dessa är av avgörande betydelse för
forskningssystemets kvalitet och effektivitet på lång sikt. Möjligheterna
att i högre utsträckning åstadkomma profilering och koncentrerade insat-
ser och att främja tvär- och mångvetenskap har varit en stark drivkraft för
regeringens förslag om en ny myndighetsorganisation för forskningsfi-
nansiering. Regeringen återkommer till detta i avsnitt 7. Bland de särskil-
da forskningsområden som forskningsfinansiärerna behöver avsätta yt-
terligare resurser till vill regeringen särskilt framhålla biovetenskaperna
och biotekniken, humaniora, konst, informationsteknik, materialforsk-
ning, utbildningsvetenskaplig forskning, vårdvetenskap samt forskning
om miljö och hållbar utveckling. Forskningen inom funktionsgenomik,
IT och materialteknik avancerar just nu oerhört snabbt. För att Sverige
även i framtiden skall ligga vid forskningsfronten behöver koncentrerade
insatser göras såväl vid universitet och högskolor som via de övriga
forskningsfinansiärerna. Den snabba teknikutvecklingen måste samtidigt
följas av en ökande kunskap om medborgarnas reaktioner på tekniken
och förståelse om hur denna påverkar vårt samhälle. Den nya tekniken
måste även anpassas för att främja utvecklingen av ett ekologiskt och
ekonomiskt hållbart samhälle. Regeringen återkommer till insatserna in-
om dessa områden i de följande avsnitten. Till frågor av mer generell
natur hör också jämställdhet och genusforskning, forskningsinformation
och forskningsetiska frågor.
I tabellen nedan anges de satsningar som regeringen planerar för åren
2001-2003. Dessa satsningar beskrivs närmare i detta avsnitt.
Prop. 2000/2001:3
41
Prop. 2000/2001:3
miljoner kronor
Forskarrekrytering
Biovetenskap och
bioteknik
Informationsteknik (inkl.
IMEGO och HPD)
Materialvetenskap
Humaniora och
samhällsvetenskap (inkl.
12 Mkr för genusforskarskola)
Konst
Utbildningsvetenskap
Vårdvetenskap
Miljö och hållbar
utveckling
110
120
120
35
10
20
90
20
15
20
60
24
15
128
20
114
35
20
Bibliotek/arkiv
Dyrbar utrustning
Förstärkning till vissa
lärosäten
övrig forskarutbildning
Rörlig resurs till
Vetenskapsrådet
Allmänna
forskningsresurser
Totalt
43
35
32
43
392
45
30
35
1279
Som framhållits inledningsvis finns under det närmaste decenniet ett
stort behov av att rekrytera och utbilda dagens ungdomar för en forskar-
karriär. En mycket stor andel av dagens forskarutbildade är nu mellan 55
och 64 år. Det innebär påtagligt stora pensionsavgångar det första decen-
niet efter år 2000. Större delen av dessa pensionsavgångar sker under
perioden 2005-2009. Dessutom växer behovet av forskarutbildade när
Obs! Detta rättelseblad ersätter s. 42 av proposition Forskning och förny-
else (prop. 2000/01:3). Rättelsen avser tabellen.
42
allt större delar av arbetsmarknaden efterfrågar forskarutbildad personal.
Det är därför nödvändigt att nu vidta åtgärder för att möta det stora
kommande behovet av forskarutbildade.
Forskarutbildning och forskarskolor
Den grundläggande högskoleutbildningen har kraftigt expanderat under
senare år, närmare bestämt med 68 000 högskoleplatser under perioden
1997-2000 och en ytterligare utbyggnad är beslutad för 2001-2003. För
att kunna bibehålla och helst stärka kvaliteten på grundutbildningen be-
höver även forskarutbildningen expandera i takt med utbyggnaden av
grundutbildningen. Förutom en expansion av forskarutbildningen behö-
ver formerna för denna utbildning ses över för att kunna bedrivas på ett
mer effektivt och stimulerande sätt.
Av de forskningsstrategier som universitet och högskolor utarbetat
framgår att det finns en utveckling mot fler fakultetsgemensamma kurser
och samverkan i olika typer av forskarskolor. Vissa universitet har kom-
mit längre än andra. Häri ingår de nya universiteten som ofta samarbetar
med andra för att skapa tillräckligt stora forskningsmiljöer.
Regeringen anser att nya former för forskarutbildningens organisation,
uppläggning och genomförande skall prövas. Forskarskolor ingår som en
del i denna satsning. Målet är att främja rekryteringen, öka effektiviteten i
utbildningen samt öka samarbetet mellan lärosäten. Det är speciellt vik-
tigt att lärosäten utan vetenskapsområden på detta sätt får en möjlighet att
delta i forskarutbildning. Varje forskarskola bör därför omfatta flera läro-
säten. Härigenom kommer deras resurser att utnyttjas effektivare, forsk-
ningsanknytningen vid alla deltagande högskolor stärks och forskarut-
bildningar når fler studenter. Samtidigt kan studenternas kunskaper bred-
das utanför det egna ämnet. Studenter bör även få en förståelse för kun-
skapens begränsningar och dess betydelse för förutsägelser om framtida
konsekvenser av forskningens tillämpningar.
Regeringen avser att besluta om 16 forskarskolor inom områdena hu-
maniora-samhällsvetenskap inklusive utbildningsvetenskap, vårdveten-
skap, naturvetenskap och teknik. I budgetpropositionen för år 2001 före-
slår regeringen att medel anvisas för detta ändamål. Dessa medel bör vara
en permanent förstärkning av de berörda lärosätenas anslag för forskning
och forskarutbildning. De olika forskarskolorna beskrivs närmare i av-
snitt 8.3.1.
Regeringens bedömning är att av de medel som riksdagen redan har
anvisat, bör 214 miljoner kronor fördelas till forskarutbildning inom ra-
men för forskarutbildning under perioden 2001 - 2003 (avsnitten 6.3.1,
6.3.2, 6.3.3, 6.3.4, 6.3.6, 6.3.7, 6.4.1,8.3.1).
Rekryteringsanställningar
Möjligheterna att rekrytera personer till en forskarkarriär beror inte en-
bart på villkoren under doktorandtiden utan också på möjligheterna till
fortsatt anställning inom högskolan. Övergångsfrekvensen för doktoran-
der till verksamhet inom högskolan var år 1996 drygt 50 procent. I forsk-
Prop. 2000/2001:3
43
ningsrädens internationella utvärderingar av svensk forskning har särskilt
framhållits svårigheterna för yngre forskare att fortsätta en akademisk
karriär och nackdelarna med en i många fall tudelad karriärväg - en fors-
kande och en undervisande. Forskningsråd och lärosäten har sedan länge
påtalat behovet av forskningsintensiva anställningar för nydisputerade
forskare, såsom postdoktorala stipendier och anställningar som forskaras-
sistenter. Dessa avser finansiering under en begränsade tid, från 1-2 år
för postdoktorala stipendier till upp till fyra år för forskarassistentanställ-
ningar.
Det är enligt regeringens mening av största vikt att förbättra möjlighe-
terna till en forskarkarriär inom högskolan. Samtidigt måste rörligheten
bland forskare stimuleras. Detta är nödvändigt dels för att kunna rekryte-
ra ett tillräckligt antal lärare till högskolan, dels för att kunna tillgodose
behovet av utbildade forskare och lärare inom expansiva områden men
även för att kunna behålla dem inom högskolan när konkurrensen om
arbetskraft från det omgivande samhället ökar. För att förbättra rekryte-
ringssituationen behövs ytterligare medel för bl.a. forskarassistentanställ-
ningar. Av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning och fors-
karutbildning bör för åren 2001-2003 110 miljoner kronor fördelas inom
ramen för Vetenskapsrådets budget för rekryteringsanställningar samt för
individuella bidrag till framstående unga forskare. Minst 20 miljoner
kronor bör avse rekryteringsanställningar inom det humanistisk-
samhällsveten-skapliga området.
Universiteten bör i en försöksverksamhet få möjlighet att anställa bi-
trädande lektor tills vidare dock längst fyra år, varefter anställningen efter
prövning kan övergå i en tillsvidareanställning som lektor (se avsnitt
8.5.1). I övrigt bör i allt väsentligt samma villkor gälla för anställningen
som biträdande lektor som för forskarassistentanställningar. Försöket bör
drivas i minst fem år. Därefter bör systemet utvärderas. Utvärderingen
bör ta sikte på bl.a. hur denna anställningsform påverkat rörligheten och
jämställdheten bland unga forskare.
Deltagande i undervisning är av stor vikt för att ge ett starkt samband
mellan forskning och utbildning. Regeringen anser att rekryteringsan-
ställningarna skall bestå av forskning och undervisning, där 25 procent av
anställningen skall avse undervisning.
Individuella bidrag till särskilt framstående unga forskare
Ovanstående åtgärder syftar till att svara såväl mot ett utökat kvantitativt
behov av forskarutbildade och kvalificerade lärare inom högskolan som
mot en bibehållen och fortsatt hög kvalitet på den forskning som bedrivs.
Regeringen anser emellertid att det behövs ytterligare åtgärder för att
främja kvaliteten i den svenska forskningen. Det stora generationsskiftet
inom svensk forskning kan också få effekter på återväxten av högkvalita-
tiv forskning. Morgondagens forskningsledare finns nu bland de unga
forskarna och måste sökas även utanför landets gränser. I dag är det ofta
svårt för unga lovande forskare att etablera självständig forskning. Detta
har påtalats av bl.a. forskningsråden i olika framställningar till regering-
en. Orsaken härtill är bl.a. brist på anställningar och svårigheter att få
forskningsresurser utan att ingå i en etablerad forskargrupp och forsk-
Prop. 2000/2001:3
44
ningstradition. Därmed hindras utvecklingen av nya forskningsinrikt-
ningar i Sverige och det finns risk för att de största forskningsbegåvning-
arna söker sig bort från högskolan eller till utlandet.
Stiftelsen för strategisk forskning (SSF) arbetar redan med ett program
för unga forskare inom de områden som av stiftelsen bedömts som sär-
skilt betydelsefulla för att stärka Sveriges långsiktiga internationella kon-
kurrenskraft, och planerar att fördela närmare 300 miljoner kronor på ett
program för framtidens forskningsledare inom områdena livsvetenskap,
materialvetenskap samt produktions- och informationsteknik. Regeringen
välkomnar detta initiativ men anser emellertid att detta program behöver
kompletteras med ett liknande som avser samtliga grundforskningsområ-
den, inklusive humaniora och samhällsvetenskap. Det är inte minst vik-
tigt att det inom dessa områden ges möjligheter till nyskapande forsk-
ning. Programmet bör även kunna avse tvärvetenskapliga, nyskapande
forskningsinriktningar.
Det nya Vetenskapsrådet har som en av sina främsta uppgifter att på
olika sätt främja kvaliteten i och förnyelsen av den svenska forskningen.
Av de nya resurserna för åren 2001-2003 bör en del av fördelningen på
110 miljoner kronor inom ramen för Vetenskapsrådets budget avse en
satsning på ett grundforskningsprogram för individuella bidrag till fram-
stående unga forskare inom samtliga vetenskapsområden.
I flera av de forskningsstrategier som har utarbetats av forskningsmyn-
digheterna framhålls behovet av kraftsamling kring prioriterade forsk-
ningsområden. Den forskningsfinansiering som hittills har utmärkt det
svenska forskningssystemet har ofta inneburit en oförmåga att koncentre-
ra sig kring större insatser inom särskilda forskningsområden. De forsk-
ningsprojekt som finansierats av forskningsråden har ofta varit underfi-
nansierade och för att ett projekt skall kunna genomföras i enlighet med
forskarens eller forskargruppens avsikter har forskarna ofta behövt söka
finansiering från olika källor. Forskningsråden har stött de svenska fors-
karna främst genom bidrag till enskilda forskningsprojekt. Mindre sällan
har forskningsråden initierat särskilda större program inom utvalda
forskningsområden.
Den organisation för forskningsfinansiering som riksdagen nyligen be-
slutat om, Vetenskapsrådet och de däri ingående ämnesråden för humani-
ora-samhällsvetenskap, medicin respektive natur- och teknikvetenskap,
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap och Forskningsrådet
för miljö, areella näringar och samhällsbyggande samt Verket för inno-
vationssystem, bör kunna underlätta koncentrerade strategiska insatser på
viktiga områden. Råden och Verket för innovationssystem kommer att
disponera avsevärda resurser för att identifiera och initiera nya forsk-
ningsinriktningar.
Vetenskapsrådet skall med en central budget utöver ämnesrådens även
kunna ge riktlinjer för ämnesrådens insatser angående samverkan kring
särskilda forskningsområden. Samverkan med forskningsstiftelser och
Prop. 2000/2001:3
45
andra forskningsfinansierande myndigheter bör när det bedöms lämpligt
även initieras av Vetenskapsrådet.
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap respektive Forsk-
ningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande kan genom
sammanslagningen av verksamheter som har ett intimt samband bidra till
mer samlade insatser inom den svenska riktade forskningen. Dess forsk-
ningsstöd som främst motiveras utifrån samhällets behov av forskning
har många frågeställningar som är gemensamma med Vetenskapsrådet
och ämnesråden. Regeringen förväntar sig en kontinuerlig dialog och ett
nära samarbete kring angelägna forskningsområden.
Råden blir en nationell samlande kraft i arbetet med att skapa ett effek-
tivt svenskt forskningssystem där mycket framstående forskning bedrivs
inom utvalda områden, där en samverkan mellan olika forskningsfinansi-
ärer sker på ett kontinuerligt och naturligt sätt och där universitet och
högskolor samverkar kring angelägna uppgifter utifrån en profilering av
insatserna vid varje lärosäte. Därmed kan en mer effektiv arbetsfördel-
ning åstadkommas.
I arbetet att utnyttja forskningskompetens och forskningsresultat inom
industrin kommer Verket för innovationssystem att ha en central roll i att
bidra till att forskningskompetens och forskningsresultat möter de behov
som finns inom svenskt näringsliv. Myndigheten skall identifiera, initiera
och genomföra insatser inom områden som är centrala för industrins
konkurrenskraft. Den skall vidare ta fram underlag för innovationspoliti-
ken och på olika sätt främja innovationer i samhället, såväl inom nä-
ringslivet som inom den offentliga sektorn. Ett nära samarbete med av-
nämarna är därför särskilt angeläget för att forskningen och forskningsre-
sultaten skall kunna utnyttjas till gagn för hela Sveriges behov.
Sammantaget bör således de nya myndigheterna kunna bidra till att
vissa för Sverige särskilt viktiga forskningsområden får ett betydligt stör-
re utrymme inom ramen för de samlade svenska insatserna för forskning
och utvecklingsarbete. Organisationen och ett fungerande samarbete
mellan dessa myndigheter - i relevanta fall även i nära samverkan med
andra forskningsfinansiärer och utförare - borde kunna leda till att sam-
banden mellan grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsar-
bete främjas. Berörda aktörer bör i detta sammanhang särskilt beakta hur
kvalitet, relevans och förnyelse i forskningen samt samverkan och profi-
lering mellan lärosätena bäst kan åstadkommas.
I många forskningsstrategier som utarbetats av lärosäten och forsk-
ningsfinansiärer och även i många andra länder, framförs behovet av åt-
gärder för att skapa centra för särskilt framstående forskning, s.k. centers
of excellence. Det är också ett koncept som diskuteras inom ramen för
EU:s forskningssamarbete och som kan få betydelse för möjligheterna att
stärka den europeiska forskningen. Det är angeläget att Sverige kan häv-
da sig i sådana sammanhang. Centers of excellence är forskningsmiljöer
som är så attraktiva att de kan locka till sig de allra bästa forskarna såväl
nationellt som internationellt och som definitionsmässigt är världsledande
inom sina respektive områden. Det räcker således inte med att skapa s.k.
virtuella centra utan det krävs miljöer där forskare, ofta från olika discip-
liner och specialiteter, arbetar tillsammans med att lösa forsknings-
problem. Dessa kan vara av rent vetenskaplig natur eller härröra från
Prop. 2000/2001:3
46
samhällsproblem och/eller behov som definierats av näringslivet. Samar-
bete med utländska miljöer främjar också utvecklingen vid ett sådant
centrum. Ett centrum kan även utgöra en nod i ett nationellt samarbete.
Centers of excellence är ett sätt att stödja uppkomsten av starka forsk-
ningsmiljöer och samverkan mellan olika forskare i landet och interna-
tionellt. Det är av synnerlig vikt att unga forskare får verka inom dessa
miljöer och den bedömning som ovan presenterats när det gäller stöd till
unga forskartalanger bör i vissa fall kunna ingå i sådana centers of ex-
cellence. Regeringen anser således att Vetenskapsrådet i samråd med
andra berörda bör pröva denna möjlighet inom utvalda forskningsområ-
den.
Det finns behov av att åstadkomma kraftsamlingar inom särskilda
forskningsområden, inte minst av tvär- eller mångvetenskaplig natur. I
det följande kommer några av regeringens prioriterade forskningsområ-
den att presenteras. Regeringen vill emellertid i detta sammanhang fram-
hålla att behovet av fokusering inte får drivas så långt att andra forsk-
ningsområden som för närvarande inte bedöms vara av samma strategiska
betydelse får betydligt sämre villkor. Eftersom det är svårt att veta vilka
områden som i framtiden kan bli de mest betydelsefulla behöver fortfa-
rande en betydande bredd prägla den svenska forskningen och forsk-
ningsfinansieringen. Detta är också angeläget mot bakgrund av den högre
utbildningens behov.
I de forskningsstrategier som lärosäten och forskningsråd har utarbetat
finns en relativt utbredd skepsis att peka ut prioriterade områden. Där
anförs att det viktigaste är att stödja de bästa forskarna utan avseende på
forskningsområde. Såsom framgår har regeringen förståelse för denna
inställning. Detta hindrar emellertid inte att det finns stor anledning att
försöka åstadkomma särskilda insatser inom vissa strategiska områden,
framför allt mot bakgrund av att alltför få försök till prioriteringar hittills
har gjorts. Såväl i strategierna som i Teknisk Framsyn finns underlag för
de förslag regeringen framför.
En kraftsamling inom särskilt viktiga områden bör i hög utsträckning
också gälla områden av tvär- eller mångvetenskaplig karaktär. Med tvär-
och mångvetenskap menas här problem som för sin lösning kräver forsk-
ning i samverkan mellan olika vetenskapliga områden. Tvärvetenskapliga
projekt involverar oftast forskare inom angränsande vetenskapliga områ-
den medan mångvetenskap kan definieras som forskning där kunskap
från ett flertal skilda vetenskapsområden krävs för att lösa ett speciellt
forsknings- eller samhällsproblem. Tvärvetenskaplig forskning har ofta
vuxit utifrån inomvetenskapliga behov medan mångvetenskap oftare har
vuxit utifrån en yttre problemställning som krävt deltagande från flera
grenar för sin lösning. Som ett aktuellt exempel på tvärvetenskap kan
nämnas bioinformatiken där de ofantliga informationsmängder som HU-
GO-projektet (Human genome project) genererar måste bearbetas effek-
tivt. Detta har föranlett att många forskare speciellt inom bioområdet in-
riktar sig mot datalogi för att kunna sortera och bearbeta materialet. Mera
Prop. 2000/2001:3
47
sällan ses det omvända där dataloger vill använda sin expertis inom bio-
login, men ett ökat intresse bland datavetare och matematiker för biolo-
gins frågeställningar kan noteras i samband med de satsningar på bioin-
formatikcentra som görs vid flera universitet. Molekylärbiologin har
vuxit fram i tvärsnittet mellan biologins kunskap om cellers funktion och
biokemins kunskap om biologiska molekylers funktion till att bilda ett
forskningsområde som nu ses som en egen vetenskap. Materialforskning-
en är i sin karaktär en tvärvetenskap där fysiker och kemister samarbetar
med tekniker för att kunna analysera och förstå materials egenskaper i
syfte att framställa material med önskade egenskaper.
Utmärkande för tvär- och mångvetenskap är att de ofta kombinerar
kunskaper från näraliggande områden. Tvär- eller mångvetenskap som
kombinerar discipliner inom t.ex. teknik/naturvetenskap/medicin med
humaniora/samhällsvetenskap är däremot svårare att hitta. Medici-
nen/psykiatrin och sociologin/psykologin har under många år samarbetet
inom mentalvården och här finns ett omfattande forsknings- och utveck-
lingsarbete både akademiskt och inom läkemedelsindustrin. Kriminalve-
tenskaplig forskning är ett annat mångvetenskapligt område där orsaker
till och åtgärder mot brott kräver kunskaper från en mängd olika veten-
skapliga områden såsom kriminologi, sociologi, psykologi, juridik, rätts-
medicin, teknik och samhällsplanering. Miljöforskningen är ett annat
område som i allt högre grad engagerar forskare från i stort sett alla dis-
cipliner. Sopsortering och avfallsåtervinning kan endast åstadkommas om
alla aspekter i processen beaktas, alltifrån sociologiska och ekonomiska
faktorer som styr intresset för sopsortering till tekniska lösningar för att
kunna återanvända avfallet. Industriutsläpp och föroreningar från industri
och bilar är frågor som berör allt från processtekniker till ekologer. På-
verkan av föroreningar på mångfalden av växter och djur är ett mångve-
tenskapligt område där tekniken och kemin möter botaniken och zoolo-
gin.
Utvecklingen av tvär- och mångvetenskapliga forskningsinriktningar
kommer även i fortsättningen att ske naturligt genom vetenskapens inne-
boende drivkrafter. En lika stark kraft i utveckling av sådana forsk-
ningsinriktningar är emellertid de behov som samhällets olika sektorer
har av forskning som kan bidra till lösningar på samhällsproblem men
också på frågeställningar som engagerar näringslivet. Det är här som
kombinationer av kunskaper från såväl naturvetenskap/teknik/medicin
som humaniora/samhällsvetenskap är särskilt viktiga. Insatser från såväl
naturvetenskap och teknik som humaniora/samhällsvetenskap krävs ofta
för att lösningar på miljöproblem skall kunna uppnås. Inom detta område
är människors attityder och beteende av avgörande betydelse.
Samtidigt är det av förståeliga skäl betydligt svårare att åstadkomma
forskning av god inomvetenskaplig kvalitet genom ett tvär- eller mång-
vetenskapligt angreppssätt där det i forskningsprojekten måste ingå spe-
cialister från flera områden. Forskare från olika discipliner har olika refe-
rensramar och erfarenheter. Stor möda behöver läggas ner för att uppnå
ömsesidig förståelse och respekt för varandras kompetens. Nya arbetssätt
kan behöva utvecklas. Det tar därför i allmänhet längre tid att få igång
sådana projekt än rent inomdisciplinära. Ibland upptäcks alltför sent att
kunskaper och kompetens från flera grenar behövs inom ett forsknings-
Prop. 2000/2001:3
48
projekt som frän början kanske inte definierats som tvär- eller mångve-
tenskapligt. Detta har varit ett problem som EU:s femte ramprogram för-
sökt lösa genom att organiseras kring s.k. key actions, forskningsområden
av tematisk karaktär inriktade på speciellt samhällsaktuella problem.
Nyckelområdet ”Den åldrande befolkningen” belyser medicinska och
ekonomiska frågor runt åldrande som blir alltmer påtagliga i takt med att
befolkningens medelålder ökar samtidigt som allt färre unga skall för-
sörja alltfler äldre. Andra program belyser hälsofrågor ur miljö- och kos-
taspekter där miljö- och jordbruksforskare samarbetar med medicinare
och naturvetare. I sådana program måste humanister och samhällsvetare
vara delaktiga i hela forskningsprocessen från definition av frågeställ-
ningarna till framtagande av forskningsresultaten.
Regeringen vill betona vikten av att tvär- och mångvetenskaplig forsk-
ning uppmärksammas i högre utsträckning. Flera av de områden som
regeringen kommer att ange i det följande som särskilt betydelsefulla är,
kan eller bör vara mångdisciplinära. Det gäller t.ex. inom informations-
tekniken där forskningen även inriktas mot gränsområdet teknik - sam-
hälle och interaktionen människa - teknik.
De nya forskningsfinansierande organen har ett betydande ansvar för
att tillsammans främja tvär- och mångvetenskap, inte bara genom en di-
rekt finansiering av sådana projekt utan även genom att stödja och initie-
ra uppkomsten av sådana miljöer vid lärosätena. Lärosätena och forskar-
na måste också ta ett stort ansvar för detta. De s.k. centers of excellence
som diskuterats i det föregående bör även kunna omfatta tvär- och mång-
vetenskap.
I det följande presenterar regeringen sina bedömningar angående priorite-
rade forskningsområden. Dessa områden anser regeringen i dagsläget
vara så viktiga att det är nödvändigt att fördela ytterligare medel för dem
inom ramen för de nya medel som riksdagen tidigare beslutat om. Det är
också sådana områden som förts fram av många viktiga aktörer i forsk-
ningssystemet, bl.a. i de forskningsstrategier som myndigheter och andra
organ har utarbetat. Det gäller områdena biovetenskap och bioteknik,
informationsteknik samt materialvetenskap och materialteknik som under
en längre tid varit prioriterade. Dessa områden är bland de internationellt
sett mest expansiva. För att svensk forskning även i framtiden skall hålla
högsta kvalitet och för att kunna tillgodose samhällets och näringslivets
behov av forskarutbildad personal bedömer regeringen att ytterligare me-
del behöver tillföras. Regeringen bedömer även att forskningen behöver
stärkas inom områdena humaniora, vårdvetenskap, konst, utbildningsve-
tenskap samt forskning till stöd för miljö och hållbar utveckling.
Det finns även andra områden där det vore önskvärt med ytterligare in-
satser. Regeringen gör emellertid bedömningen att för att tillgodose be-
hoven inom dessa områden måste forskningsfinansierande och forsk-
ningsutförande myndigheter göra egna omprioriteringar. För att uppnå
tillräcklig slagkraft i insatserna är det angeläget att inte sprida de till-
kommande resurserna på alltför många områden.
Prop. 2000/2001:3
49
Prop. 2000/2001:3
Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat
för forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 120
miljoner kronor fördelas till forskning inom det biovetenskapliga och
biotekniska området.
En planeringsförutsättning för åren 2002-2003 bör vara att av totalbe-
loppet skall 70 miljoner kronor fördelas för grundforskning inom ramen
för Vetenskapsrådets budget och 20 miljoner kronor för tillämpad forsk-
ning inom ramen för Verkets för innovationssystem budget.
Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 10
miljoner kronor fördelas till två forskarskolor inom biovetenskap (jfr av-
snitt 5.3.1). En planeringsförutsättning för dessa forskarskolor bör vara
att ytterligare 10 miljoner kronor avsätts för vart och ett av åren 2002 och
2003.
Ett strategiskt område är biovetenskap och bioteknik. Biovetenskap an-
vänds ofta som ett samlingsnamn för biologin i gränsområdet mellan bio-
kemi, molekylärbiologi, genetik och cellbiologi som utvecklats i spåren
av förståelse om olika genom. Bioteknik är ett samlingsbegrepp som be-
skriver hur man med hjälp av mikroorganismer, växter och djur utvecklar
och framställer produkter för skilda ändamål. Det är utvecklingen av
kunskap och tekniker inom cell- och molekylärbiologi som har möjlig-
gjort biovetenskapemas snabba utveckling under senare år.
Under de närmaste åren kommer vår kunskap om livets grundläggande
byggstenar, generna, att öka mycket snabbt. Människans hela arvsmassa
kommer inom kort att vara kartlagd och fler arter bland djur, växter och
mikroorganismer står på tur. Den ökande kunskapsvolymen som följer
med bl.a. genomkartläggningar samt den snabba tekniska utvecklingen
inom området kan bidra till ökad förståelsen av biologiska processer och
möjliggöra framsteg i samhällelig och industriell utveckling inom biove-
tenskapema. Biovetenskapernas utveckling ökar till exempel möjlighe-
terna att utveckla nya läkemedel och att utveckla icke-miljöpåverkande
industriella processer. Samtidigt får denna kunskap en stor potential för
kunskapsintensiva företag som, oftast i samarbete med universitet och
högskolor, kan utveckla nya produkter och processer. Dess avnämare
finns såväl inom den s.k. nya ekonomin som inom traditionella svenska
basnäringar såsom skogsindustrin, livsmedelsindustrin, kemiindustrin,
jordbruk och även inom miljöområdet.
Den tillämpade forskningen inom biotekniken kräver samtidigt en ut-
vidgad grundforskning inom biovetenskapen för att bioteknikens indust-
riella möjligheter inte skall överskugga dess risker. Dessa kan endast
mötas genom ökad forskning inriktad mot genteknikens påverkan på
miljön och hur denna kan användas för en ekologiskt hållbar utveckling.
Dess konsekvenser måste utredas och kräver insatser inom ramen för rå-
dens resurser från en rad andra ämnesområden såsom botanik, ekologi,
och evolutionsbiologi.
50
Utvecklingen inom dagens biologi innebär att arvsmassans information
tas som en central utgångspunkt inom olika grenar av biologin, alltifrån
den molekylära biologin över cell- och organismbiologin till studier av
evolutionsbiologiska frågeställningar. Redan nästa år beräknas kartlägg-
ningen av människans arvsmassa vara klar. Genomprojektet HUGO har
sedan 1990 resulterat i att en mycket stor mängd genetiska basdata som
nu finns lagrad i databaser. Även andra organismers arvsmassa har kart-
lagts, såsom virus och bakterier. Utvecklingen har delvis påskyndats ge-
nom de stora kommersiella intressen som finns inom detta område. Ge-
nomprojektet innebär ökade möjligheter för forskning kring genetiskt
betingade sjukdomar och är av betydelse för såväl framtida diagnostik
och behandling av sjukdomar som för den medicinska forskningen i ett
bredare perspektiv.
Ett första steg efter kartläggning av DNA:s kemiska struktur blir att
identifiera och tolka den information som finns lagrad i DNA. För att
organisera alla dessa data har en ny vetenskapsgren bioinformatik, ut-
vecklats i skärningspunkten mellan matematik, datalogi och biologi. Med
bioinformatik systematiseras informationen från de över 140 000 gener
som finns i människans arvsmassa. Nästa steg är att utröna vilka protei-
ner de ger upphov till och hur dessa samspelar med sin omgivningen.
Detta område, funktionsgenomik inom vilket kunskap om genernas koder
översätts till förståelse för genernas funktion hos organismen kommer att
kunna bidra med viktiga delar för förståelse av de normala biologiska
processerna i kroppen och sannolikt också klargöra orsakerna till vissa
genetiskt betingade sjukdomar. Biologin kommer att ta ett stort steg
framåt när det gäller att förklara livsprocesserna generellt och helt nya
möjligheter kommer att öppnas för studier av utvecklingsprocesser och
av organismers anpassning till olika miljö- och klimatbetingelser. Även
forskningen kring biologisk mångfald, ekologi och evolution ges med
funktionsgenomiken helt nya möjligheter. Gamla frågor som relationen
mellan arv och miljö kommer att kunna ses i ny belysning genom ny kun-
skap.
I många länder görs nu stora satsningar inom bioinformatiken och
funktionsgenomiken. I Sverige har Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse
beslutat om en kraftfull satsning på två forskningscentra inom funktions-
genomiken. Flera universitet har med stöd från SSF samt från Knut och
Alice Wallenbergs Stiftelse initierat satsningar på bioinformatikcentrum.
De moderna, framväxande, industriella tillämpningarna av bioveten-
skapema kan rätt använda bidra till en utveckling mot ett långsiktigt håll-
bart samhälle och bättre livskvalitet. Den snabba kunskapsutvecklingen
kommer sannolikt att få stor betydelse för många samhällssektorer och
leda till nya industriella tillämpningar inom många områden. Bland annat
kommer kunskapsutvecklingen att påverka hälso- och sjukvården, läke-
medel och diagnostik, t.ex. genom individanpassade behandlingar med
bättre effekt och mindre biverkningar, snabbare och bättre diagnostik,
bio- och biokompatibla material samt bioteknisk utrustning och hjälpme-
del. I takt med att förståelsen av livsprocesserna på molekylnivå ökar kan
även djurförsök i högre utsträckning undvikas inom biomedicinsk forsk-
ning. Framtagning av alternativ till djurförsök är sedan länge ett priorite-
Prop. 2000/2001:3
rat område och detta arbete kommer även i framtiden att kräva särskilda
insatser.
Utvecklingen påverkar möjligheterna till hållbar utveckling genom att
utnyttja naturens egna lösningar för effektivare processer, nya material
med skräddarsydda egenskaper samt genom att öka och förbättra använ-
dandet av biologiska processer i avfallshanteringen. Genom att den nya
tekniken hanterar själva grunden för livsprocessen ställs dock höga krav
på tillämpningarna.
Kunskaps- och forskningsstrategierna om biovetenskap och bioteknik
Av de inlämnade kunskaps- och forskningsstrategierna framgår att livs-
medel och sambandet kost - hälsa kan påverkas positivt genom livsmedel
som ger ett högre näringsvärde och förbättrade egenskaper och möjlig-
heter att påverka människors livskvalitet. Nya skonsamma förädlingspro-
cesser kommer att kunna utvecklas. Basindustrin såsom massa-papper,
trä och kemi kommer att kunna framställa och utveckla nya produkter
och processer via t.ex. ökat utnyttjande av enzymer och av speciellt ut-
vecklade biologiska råvaror. Inom jordbruk och skogsbruk kan effektiva-
re och miljövänligare odling och resursutnyttjande, växtförädling, biolo-
giskt växtskydd, kvalitetsanalyser samt nya användningar av biologiska
råvaror uppnås.
Bland områden med stor tillväxtpotential som lyfts fram i forsknings-
strategier och framsynsprocesser återfinns ett brett spektrum av områden
som täcker alla delar av vår vardag. Exempel finns bl.a. inom moleky-
lärmedicin, bioinformatik, nanobioteknologi/kemi, kost-hälsa-
livskvalitet, samverkan mellan livsmedelsindustri och medicin, framta-
gande av funktionella livsmedel som förbättrar hälsan och därmed ökar
livskvaliteten samt telemedicin och biomaterial.
Teknisk Framsyn om biovetenskap och bioteknik
Inom projektet Teknisk Framsyn lyfter speciellt panelerna Hälsa, medicin
och vård samt Biologiska naturresurser men även Informations- och
kommunikationssystem och Material och materialflöden i samhället fram
bioteknikområdet som centralt för den framtida utvecklingen.
Panelerna understryker den enorma potential som ny biologisk kunskap
har inom områden som reparation och ersättning av kroppens celler och
organ (reservdelsmänniskan), nya vacciner, botemedel mot sjukdomar i
centrala nervsystemet, genetisk diagnostik, läkemedelsutveckling, växt-
förädling för bättre utnyttjande av grödor och träd, möjligheterna till nya
material m.m. Kopplingen IT-biologi lyfts också fram där panelerna pe-
kar på utvecklingsmöjligheter för såväl bioinformatik för förståelse av
komplexa biologiska system som för användning av biologiska molekyler
som komponenter inom elektronik.
Sverige har en stark bas inom det biotekniska och det biomedicinska
området med flera stora världsledande företag inom landet och ett stort
antal små företag. De globala läkemedelsföretagen samarbetar i sin
forskning i ökande grad med små och medelstora företag som specialise-
Prop. 2000/2001:3
52
rar sig på särskilda teknologier eller kunskapsområden. En dynamisk
framväxt av sådana företag utgör en framtida styrkefaktor i svensk läke-
medelsindustri. Sverige har även en internationellt sett konkurrenskraftig
forskning inom dessa områden. Särskilda styrkor finns inom bl.a. mikro-
biologi, klinisk medicinsk forskning, neurovetenskap, cancer, molekylär-
biologi, växtbiologi och växtförädling samt endokrinologi.
Statens roll för biovetenskaplig och bioteknisk forskning
Grundforskningen finansieras främst av de direkta statsanslagen till uni-
versitet och högskolor, Medicinska forskningsrådet (MFR), Naturveten-
skapliga forskningsrådet (NFR), Teknikvetenskapliga forskningsrådet
(TFR). Omfattande stöd ges även från forskningsstiftelser, däribland spe-
ciellt SSF samt olika privata finansiärer som Cancerfonden och Knut och
Alice Wallenbergs Stiftelse. Inom den användarstyrda, tillämpade, FoU-
verksamheten är främst Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)
och Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) viktiga aktörer. Stiftel-
sen för kunskap och kompetens (KK-stiftelsen) finansierar området både
via medel till industriforskningsinstitut såsom, Institutet för livsmedel
och bioteknik (SIK), Skogsindustrins tekniska forskningsinstitut (STFI),
m.fl. och i specifika insatser. Centrala försöksdjursnämnden (CFN) finan-
sierar utveckling av alternativa metoder till användning av försöksdjur.
Det finns även en stor grupp aktörer som arbetar med affärs- och före-
tagsutveckling. NUTEK och Industrifonden finansierar affärsmässigt
relevanta projekt i olika stadier, vanligen via lån eller som investering.
Ett antal fonder är huvudsakligen aktiva inom området, främst då genom
investeringar i biomedicin. Flera företag har startats genom finansiering
från riskkapitalbolag och detta kan förväntas öka.
Många av förutsättningarna för framgång finns redan men Sverige
måste samordna och integrera kunskap och teknologier för att hävda sig i
en internationell konkurrens. Sverige har en möjlighet att vidareutveckla
kunskaperna inom berörda vetenskaper och att ta betydande marknadsan-
delar inom bioteknikområdet baserat på den vetenskapliga position landet
har och den befintliga industriella strukturen.
För att uppnå denna målsättning behövs insatser inom både grundläg-
gande och tillämpad forskning och utveckling inom snabbväxande och
multidisciplinära områden, t.ex. IT-biologi (bioinformatik), mikrominia-
tyrisering inom biologi och kemi (nanobioteknik/-kemi), teknologier för
funktionsgenomik m.m. Mycket av drivkraften för utvecklingen ligger i
multidisciplinära ansatser för att lösa biovetenskapliga frågeställningar.
B io vetenskaper i kombination med materialvetenskap, IT, elektronik,
materialvetenskap, kemi, m.m., krävs för att ta fram nya forskningsresul-
tat, produkter och tjänster.
Den industriella exploateringen av denna snabbt växande kunskapsbas
bör öka väsentligt. Utveckling av framtidens produkter, tjänster och till-
lämpningar kommer i allt högre grad att kräva en multidisciplinär ansats.
Många produkter kräver insatser inte bara från biologer och medicinare
utan involverar även områden som mikroelektronik, datalogi, material-
vetenskap och fysik. För att åstadkomma en kraftsamling på detta område
fordras nya samarbeten mellan såväl olika forskningsfinansiärer som
Prop. 2000/2001:3
53
mellan dem som utför forskningen. Det fordrar också kvalificerat stöd till Prop. 2000/2001:3
de mindre företagen inom kompletterande kunskapsområden som t.ex.
regulatoriska frågor samt olika frågor kopplade till tillverkning, kvalitet
och marknad.
Svensk grundforskning är idag ledande inom vissa delar av det biove-
tenskapliga området. Denna utveckling måste fortsätta. Det gäller framför
allt insatser inom funktionsgenomiken. Inom den grundläggande biove-
tenskapliga forskningen behöver insatser göras av forskare från olika dis-
cipliner och forskningsområden. Sådan samverkan är av stor betydelse
för framgång.
Av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning och forskarut-
bildning under åren 2001-2003 bör totalt 120 miljoner kronor fördelas
till forskning inom det biovetenskapliga och biotekniska området. En
planeringsförutsättning för åren 2002-2003 bör vara att av totalbeloppet
skall 70 miljoner kronor fördelas för grundforskning inom ramen för
Vetenskapsrådets budget och 20 miljoner kronor för tillämpad forskning
inom ramen för Verkets för innovationssystem budget. Av de nya resur-
serna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 10 miljoner kronor
fördelas till två forskarskolor inom biovetenskap (jfr avsnitt 8.3.1). En
planeringsförutsättning för dessa forskarskolor bör vara att ytterligare 10
miljoner kronor avsätts för vart och ett av åren 2002 och 2003.
Förutom de medel som avsätts från statliga anslag tillförs området
närmare 200 miljoner kronor årligen från SSF.
Det är angeläget att de forskningsfinansierande myndigheterna ägnar
stor uppmärksamhet åt biovetenskaplig forskning och bioteknik och i
detta arbete samverkar med varandra och med forskningsstiftelserna så
att den samlade effekten kan bli så stor som möjligt både ur ett inomve-
tenskapligt perspektiv, ur ett sektorsperspektiv och för det svenska nä-
ringslivets utveckling. Lämpliga former för att stödja en sådan utveckling
bör övervägas. En möjlighet kan vara att främja uppkomsten av mångve-
tenskapliga forskningsmiljöer, att stödja unga forskare och att sörja för
återväxten av forskare inom området m.m. Särskilda samordnande insat-
ser mellan olika intressenter och forskningsutförare behövs inom detta
område.
54
Prop. 2000/2001:3
Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat för
forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 120
miljoner kronor fördelas till IT-forskning.
En planeringsförutsättning för åren 2002-2003 bör vara att av totalbe-
loppet skall 50 miljoner kronor fördelas för grundforskning inom IT-
området inom ramen för Vetenskapsrådets budget och 20 miljoner kronor
för tillämpad forskning inom IT inom ramen för Verket för innovations-
systems budget.
Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 10
miljoner kronor fördelas till två forskarskolor inom IT-området (jfr av-
snitt 8.3.1). En planeringsförutsättning för forskarskolorna bör vara att
ytterligare 10 miljoner kronor avsätts för vart och ett av åren 2002 och
2003.
I budgetpropositionen för år 2001 föreslås att fördelningen till hög-
presterande datorer ökar med 15 miljoner kronor från och med år 2001
samt att fördelningen till IMEGO AB ökar med 5 miljoner kronor från
och med år 2001.
Informationsteknik är ett mångdisciplinärt och tvärvetenskapligt forsk-
ningsområde. Utvecklingen av informationstekniken har skett mycket
snabbt. Den påverkar enskilda människor, samhällssektorer och närings-
livet på ett revolutionerande sätt. IT driver den tekniska utvecklingen
framåt mer än kanske något annat område. På grund av den snabba ut-
veckling som sker inom informationsteknologin är utvecklingen av inno-
vationer inom området beroende av ett nära samarbete mellan näringsli-
vet och den statliga forskningen, såväl den som utförs vid lärosäten som
vid olika institut.
I Sverige växer elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag
kraftigt. Till Sveriges styrkeområden hör telekommunikationsindustrin,
som i ett internationellt perspektiv är mycket framstående. Här finns ock-
så en god teknisk infrastruktur samt en hög och avancerad användning av
datorer och mobiltelefoner. Ytterligare en svensk tillgång är öppenheten
för nya idéer och förmågan att arbeta i prestigelösa och målstyrda team.
Centrala frågeställningar är användningen av IT inom näringslivet och
offentlig sektor. Den ger möjligheter till stärkt tillväxt, förbättrad offent-
lig service och kan fungera som ett instrument för att öka medborgarnas
delaktighet i demokratiska processer. Frågan om IT-säkerhet blir mera
påtaglig i samband med att foretag och myndigheter arbetar i stora nät-
verk med många användare. De ökade möjligheterna att samla informa-
tion om enskilda individer stärker kraven på att skydda den personliga
integriteten. För att Sverige skall få en fortsatt tillväxt inom IT-sektorn
krävs uthålliga satsningar inom såväl grundforskning som mera tillämpad
forskning.
55
Stora resurser satsas på IT-forskning runt om i världen och i många
länder utarbetas nationella strategier för IT-användning och IT-forskning.
Inte oväntat är USA ledande inom de flesta forskningsområden även om
Sverige inte ligger långt efter.
En av de mest heltäckande analyserna av IT-forskning har gjorts i USA
av The President’s Information Technology Advisory Committee
(PITAC) som i en rapport redovisat en lägesbeskrivning och en nationell
strategi för den amerikanska IT-forskningen med förslag till nya sats-
ningar på forskning och utveckling inom informationsteknologin. PI-
TAC-kommittén drar slutsatsen att det offentliga stödet till forskning in-
om IT är kraftigt underdimensionerat vilket har fått till följd att kortsikti-
ga, säkra projekt har prioriterats före långsiktiga och mera riskfyllda
projekt. Kommittén förordar en kraftig satsning på IT-forskning för att
stödja ekonomisk tillväxt och för att angripa viktiga sociala problem så-
som utbildning och krishantering. IT-forskning är också viktigt för att
förebygga och skydda sig mot sig mot katastrofala fel i komplexa system
inom transport, försvar, ekonomi, och hälsovård. Kommitténs priorite-
ringar är främst inom fyra områden; mjukvara, skalbar infrastruk-
tur/intemet, högpresterande datorer och socioekonomiska effekter av IT.
PITAC-kommittén förslår att den amerikanska staten gör ökade sats-
ningar på multidisciplinär- och tvärvetenskaplig forskning samt ger ökat
stöd till långsiktig grundforskning och högriskprojekt där intresset från
privata finansiärer är litet. Statliga investeringarna föreslås riktas mot en
kompetensuppbyggnad för den nationella infrastrukturen samt utveckling
av nya idéer för forsknings- och innovationssystemet.
En kartläggning från år 1997 av svenskt FoU-stöd visade att anslag om
ca 1,2 miljarder kronor gavs till IT-inriktade projekt där huvuddelen av-
såg tillämpade och företagsnära forskning. Dessutom finansierades da-
torkommunikationssystemet SUNET (Swedish University Computer
NetWork). De huvudsakliga finansiärerna av mera tillämpad forskning
var NUTEK som ensam stod för närmare 50 procent av forskningsstödet
och Kommunikationsforskningsberedningen (KFB). Grundforskningen
som är avsevärt mindre finansierades huvudsakligen av TFR. Bland
forskningsstiftelserna drev både SSF och KK-stiftelsen speciella program
för IT-inriktad forskning.
NUTEK:s FoU-stöd är främst inriktat mot teknikutveckling inom för
näringslivet strategiska områden. Flera av NUTEK:s kompetenscentra är
inriktade mot användning av IT inom företag och myndigheter. Andra
inriktas mot ökad användning av IT inom verkstadsindustrin, IT-
tillämpningar på konstruktionssystem eller modeller för modern tjänste-
produktion med hjälp av IT där exempelvis elektronisk dokumenthante-
ring och e-post anpassats till företagsadministration och myndighetsar-
bete. Programmen syftar även till att förbättra företagens försörjning av
flerdisciplinärt utbildade ingenjörer med kunskap inom IT-området.
KFB:s stöd avser i stor utsträckning IT i ett samhällsperspektiv och vilka
effekter tekniken har på samhället och individen. KFB har bl.a. initierat
projekt för att analysera de ekonomiska konsekvenserna av e-handel,
virtuella miljöer, distansarbete och datasäkerhetsfrågor. Myndigheten har
bland annat drivit ett större program om hur IT kan underlätta vardagen
för funktionshindrade. Telematik är ett kraftfullt verktyg för att ge äldre
Prop. 2000/2001:3
56
och rörelsehindrade en rikare vardag. Forskningsstödet från KFB är i stor
utsträckning inriktat mot beteendevetenskapliga studier av användarnas
behov och inställning till hjälpmedlet.
I Sverige sker idag finansieringen av den grundläggande forskningen
inom informationsteknologin främst via TFR, genom medel för dyrbar
utrustning och högpresterande datorer (HPD) via FRN, i viss utsträck-
ning via NFR och i mindre utsträckning via HSFR. TFR finansierar
forskning inom bl.a. halvledarfysik, kretskortselektronik och datalogi
som utgör basen för IT-revolutionen. Vidare stöds forskning inom hög-
hastighetselektronik, materialfysik, nanofysik/kemi och supraledningse-
lektronik samt signaler och system. FRN finansierar datorutrustning för
enskilda grupper, lokala datorcentra samt drift och vissa utrustningsin-
vesteringar i de nationellt tillgängliga centra för högpresterande datorer.
NFR finansierar såväl forskning inom materialfysik/kemi och nanofysik
som teoretisk datalogi och numerisk analys med tillämpning på IT-
utvecklingen. HSFR finansierar bland annat IT-relaterad forskning inom
statistik, kommunikations- och mediavetenskap, informationsteknologi
och språkteknologi.
SSF finansierar flera program där IT är en viktig komponent i projek-
ten. Huvudprogrammen avser mikroelektronik där finansieringen år 1997
övertogs från NUTEK samt informationsteknik. Inom informationsteknik
återfinns såväl mjukvaruforskning som systemteknik, tillämpad matema-
tik, vetenskapliga beräkningar, olika former av visuell teknik som mera
hårdvaruinriktad forskning om datorer i robotsystem och kretskonstruk-
tion. KK-stiftelsen har under flera år drivit ett program för främjande av
IT inom olika samhällssektorer. Stiftelsen ger även stöd till IT-relevant
FoU-arbete vid industriforskningsinstituten.
Bland andra satsningar finns SUNET som tillhandahåller ett kraftfullt
kommunikationsnät för distansutnyttjande och kommunikation. Natio-
nella satsningar på HPD-system är endast ekonomiskt försvarbara om
användare från hela landet verkligen kan utföra även de mest kapaci-
tetskrävande beräkningarna. SUNET:s nuvarande kapacitet är tillräcklig,
för dagens behov, men i takt med den ökande användningen ökar också
behovet av ett nät med högre kapacitet. Regeringen har även grundat ett
tekniskt forskningsinstitut för mikroelektronik, IMEGO AB, för att
främja överföringen av grundforskningsresultat till industrin. För den
löpande verksamheten bör institutet ha en viss statlig grundfinansiering,
medan resten i huvudsak bör vara uppdragsforskning med medel från
industrin. Regeringen avser att senast under budgetåret 2003 utvärdera
verksamheten vid IMEGO AB för att därefter besluta om institutets
framtida finansiering.
Flera industriforskningsinstitut arbetar inom IT-området. Här sker så-
väl avancerad forskning inom näringslivsrelevanta områden som direkt
tekniköverföring till högteknologiska företag. Även om betydande resur-
ser avsätts för IT-forskning i Sverige idag finns områden som anses vara
underförsörjda och behöver tillföras ytterligare resurser. Detta har bl.a.
framkommit i de kunskaps- och forskningsstrategier som myndigheter
och andra organ lämnat in till regeringen och i projektet Teknisk Fram-
syn. Dessutom behövs enligt samtliga berörda forskningsråd och FRN,
Prop. 2000/2001:3
57
utrustningsinvesteringar samt en nationell plan för drift och användning Prop. 2000/2001:3
av de högpresterande datorcentra som nu finansieras via FRN.
Kunskaps- och forskningsstrategierna om IT
TFR lyfter fram grundforskningen inom halvledarfysik, kretskortselek-
tronik och datavetenskap som till stor del är basen för IT-revolutionen
och som nu står inför många utmaningar. Rådet pekar på den i internatio-
nell jämförelse låga finansieringen av grundforskning inom IT-området.
Exempel på viktiga frågeställningar rör strålning från mobiltelefoner,
sladdlösa telefoner, TV-skärmar m.m. som kan ha en biologisk inverkan
på människan. Höghastighetselektronik, materialfysik, nanofysik, signa-
ler och system och supraledningselektronik är idag forskningsområden
som har mycket hög kvalitet men lider av brist på finansiering för lång-
siktig teknikvetenskaplig grundforskning. NUTEK pekar på behovet av
en kunskapsuppbyggnad inom IT och elektronik; mikroelektronik, krets-
och systemkonstruktion, datalogi och realtidssystem, programvaruteknik,
sensorteknik, kommunikationsteknik och systemutvecklingsmetodik.
Viktigt är fortsatta satsningar inom telekom, bl.a. på säkerhet/integritet.
Insatser krävs också för att möjliggöra nya IT-tjänster och hantering av
informationsinnehåll.
Industriförbundet anser att det är viktigt att det görs samlade insatser
inom vissa strategiska områden för att stärka den svenska IT-industrins
konkurrenskraft. De områden som avses är intelligenta och adaptiva sys-
tem, bredband, användargränssnitt samt gränsytan mellan biologi och
informationsteknik.
MFR, NFR, TFR tillsammans med SJFR har i en gemensam strategi
för forskning inom funktionsgenomik lyft fram flera områden som an-
knyter till informationsteknologin. Bioinformatik är ett område som
kommer att ha stor betydelse för funktionsgenomiken.
Vårdalstiftelsen nämner forskning om IT inom hälso- och sjukvården
som ett område där det krävs forskningsinsatser. Informationsteknologin
kommer att ge helt ny förutsättningar för hälso- och sjukvården. Vårdal-
stiftelsen anser emellertid att om IT skall tillämpas inom vården krävs
forskningsinsatser avseende effekter för patienter, anhöriga och personal.
För närvarande har Vårdalstiftelsen i samarbete med Landstingsförbundet
och KK-stiftelsen ett forskningsprojekt om informationsteknologins ut-
nyttjande i hälso- och sjukvården med särskild tyngdpunkt på hemsjuk-
vården.
Internationella Meteorologiska Institutet anger i sin forskningsstrategi
ett starkt beroende av tillgång av högpresterande datorsystem för forsk-
ningen inom atmosfärsvetenskap. Detta gäller såväl utvecklingen av vä-
derprognosmodeller som studier av människans påverkan på klimatet.
Flera myndigheter har angivit högpresterande datorsystem som ett pri-
oriterat område.
58
Teknisk Framsyn om IT
Prop. 2000/2001:3
Inom ramen för projektet Teknisk Framsyn har informations- och kom-
munikationssystem behandlats där utgångspunkten var att dessa skall
stödja och underlätta för individer och organisationer.
Teknisk Framsyn föreslår i denna delrapport ett antal strategier för att
möta utvecklingen, nämligen IT-universitet med inriktning mot mobilte-
lesystem, IT som ett pedagogiskt verktyg, uppbyggnad av kompetens och
tillämpningar inom molekylär elektronik, nätverk för säkerhet och integ-
ritet i informationssystemen, en strategi för att göra trafikanter och trans-
portsystem ständigt uppkopplade samt strategier för vård och omsorg.
Att vara "ständigt uppkopplad" ses som ett nyckelområde. Detta har
också accentuerats i de åtgärder för utbyggnad av bredband som rege-
ringen redovisat i propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop.
1999/2000:86). Utvecklingen inom området karaktäriseras av mobilitet,
bredband, telematik och nya typer av lokala nät. Dessa faktorer svarar
mot ett behov av att kunna kommunicera var och när som helst. En tydlig
trend är en konvergens sker mellan data, telefoni, TV och Internet, audio
samt video. Ökad bandbredd, differentierad kvalitet och gränssnittet
människa-dator är några områden där det finns ett forskningsbehov. I
takt med att vi blir ständigt uppkopplade får robusthet, säkerhet och in-
tegritet en ökad betydelse.
Panelen ser intelligenta och adaptiva system som ett viktigt område för
framtiden. Dessa system kan söka, filtrera och presentera information
baserat på användarens uttryckta eller underförstådda krav. Inom elektro-
nisk handel kan intelligenta och adaptiva system effektivisera marknads-
förings- och säljprocessen. Systemen kan också utnyttjas för riskbedöm-
ning och för bedömning av kreditvärdighet. Byggnadsautomation och
intelligenta hem är en utveckling som precis påbörjats bland annat genom
ett samarbete mellan Ericsson och Electrolux. Vidare finns forskning om
robotar och autonoma system med artificiell intelligens som kan fatta
självständiga beslut. Forskningsutvecklingen visar också på en samman-
smältning av intelligenta system med trådlös kommunikation.
Utvecklingen inom IT-området skapar större behov av mjukvara än ti-
digare. Allt fler funktioner flyttas från hårdvara till mjukvara vilket leder
till större volym och billigare lösningar. En utvecklingstendens är ut-
veckling mot objektorientering och komponentbaserad programutveck-
ling. Detta ökar möjligheterna att återvinna delar av mjukvaran och skapa
individanpassade program. En viktig utmaning som detta område står
inför är utveckling av effektivare användargränssnitt med fler typer av
interaktion mellan människa och maskin.
IT-utvecklingen leder till att allt fler har kunskapsintensiva arbetsupp-
gifter och därmed ett behov att kontinuerligt förbättra kompetensen. Med
hjälp av IT kan utbildningsmaterial snabbt spridas och individanpassas.
Denna utveckling förutsätter en genomtänkt pedagogik, mjukvaruverktyg
för produktion av utbildningsmaterial, funktionella gränssnitt och högre
överföringshastigheter.
59
Statens roll i informationssamhället och i forskningen inom IT Prop. 2000/2001:3
I regeringens proposition Åtgärder för att bredda och utveckla använd-
ningen av informationsteknik (IT) (prop. 1995/96:125) uttryckte rege-
ringen sin uppfattning att statsmaktens roll är att stimulera användningen
av IT på ett sätt som främjar kreativitet och tillväxt. Vidare föreslogs att
staten skall prioritera uppgifter inom de tre områdena rättsordning, ut-
bildning samt samhällets informationsförsörjning.
Nyligen uttryckte regeringen sin politik inom informationsteknologin i
propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86). I
propositionen föreslogs att statens insatser främst skall prioritera tre upp-
gifter inom IT området; tillit, kompetens och tillgänglighet. En arbets-
grupp inom Regeringskansliet har därefter konkretiserat statens roll när
det gäller samhällets grundläggande information (Ds2000:34). Gruppen
betonar behovet av forskning kring frågor som rör utveckling av samhäl-
lets informationsförsörjning.
En viktig fråga gäller statens roll i forskningen i den snabba och
gränslösa utvecklingen som sker inom informationsteknologin. Regering-
en har i propositionen Vissa forskningsfrågor (prop. 1998/99:94) definie-
rat vilka uppgifter staten skall ha när det gäller forskningen. Riksdagen
har beslutat i enlighet härmed. En av statens viktigaste uppgifter är att
stödja grundforskning eftersom ingen annan kan förväntas investera i ett
sådant ekonomiskt risktagande som grundforskningen faktiskt innebär.
Idag är forskningsfinansieringen kraftigt förskjuten mot teknik och till-
lämpningar medan de "mjuka" frågorna får en mindre uppmärksamhet.
Detta kan röra sig såväl om teknisk forskning kring mjukvaruutveckling
för att öka användarvänligheten som forskning kring sociala aspekter på
IT-utvecklingen men också frågor som berör ekonomi, språk, psykologi,
kultur, etik, jämställdhet, integration, socialpsykologiska konsekvenser
av datorsamhället, demokratifrågor avseende IT-användning m.m. Sådan
forskning är nästan uteslutande beroende av statlig finansiering. Idag är
IT-utvecklingen teknikstyrd där det i stort går ut på att hitta nya använd-
ningsområden för tekniska möjligheter. Teknisk forskning har tidigare i
stor utsträckning utgått från ett problem eller ett behov som kräver en
lösning. Det finns, relativt teknikutvecklingen, mycket lite forskning
kring hur vi uppfattar ny teknik och hur det skiljer sig mellan olika grup-
per i samhället. I takt med att kommunikation med bredband blir möjligt
för allt större grupper i samhället innebär det en revolution för medbor-
garnas möjlighet att nå världen utanför hemmet. Högre studier kan ske
från hemmet när kurser från hela världen blir fritt tillgängliga på hemda-
torn. Kurser anpassade för grundskolor och gymnasier via IT gör det
möjligt att driva mindre skolor även i trakter utan tillräckligt elevunder-
lag. Tillgängligheten till musik, TV-program och filmer ökar när dessa
kan laddas ned via dator. Samtidigt uppstår ett demokratiproblem om
tillgängligheten blir ojämnt fördelad. Såväl teknikens möjligheter som
problem måste undersökas och regeringen anser därför att en del av de
nya resurser som riksdagen anvisat för IT-forskning för budgetåren
2002-2003 bör avse humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning
inom IT-området.
60
En stor del av resurserna bör avse sådana forskningsområden som är
centrala för informationssamhället i vid mening och som har nämnts ovan
i forskningsstrategier och i den tekniska framsynsprocessen. Det gäller
t.ex. signaler och system, intelligenta och adaptiva system, användar-
gränssnitt, laserteknik, optofiberteknik, halvledarfysik och kretskortse-
lektronik, högpresterande datorsystem, och bioinformatik. Forskning som
kan bidra till utvecklingen inom IT-säkerhet, digital förvaltning, IT i vård
och omsorg, IT i transportsystemet, IT i verkstadsindustrin, IT för till-
gängliggörande av kulturarvet och IT och jämställdhet är av central bety-
delse. När det gäller IT och lärande, vilket även det är ett centralt områ-
de, kan medel fördelas inom ramen för de resurser som regeringen före-
slagit i propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop
1999/2000:86). Här kan också nämnas den stora satsningen på kompe-
tensutveckling i skolan beträffande IT.
Regeringen anser att Vetenskapsrådet och Verket för innovationssys-
tem skall ta huvudansvaret för finansieringen av IT-forskningen, där Ve-
tenskapsrådet ansvarar för grundforskning inom såväl naturvetenskap och
teknik som humaniora och samhällsvetenskap, medan Verket för innova-
tionssystem ansvarar för mer tillämpad forskning. Av de nya resurser
som riksdagen anvisat för forskning och forskarutbildning under åren
2001-2003 bör totalt 120 miljoner kronor fördelas till IT-forskning. En
planeringsförutsättning för åren 2002-2003 bör vara att av totalbeloppet
skall 50 miljoner kronor fördelas för grundläggande IT-forskning inom
ramen för Vetenskapsrådets budget och 20 miljoner kronorför tillämpade
projekt inom ramen för Verkets för innovationssystem budget. Av de nya
resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 10 miljoner kro-
nor fördelas till två forskarskolor inom IT-området (jfr avsnitt 8.3.1). En
planeringsförutsättning för forskarskolorna bör vara att ytterligare 10
miljoner kronor avsätts för vart och ett av åren 2002 och 2003.1 budget-
propositionen för år 2001 föreslås att fördelningen till högpresterande
datorer ökar med 15 miljoner kronor från och med år 2001 samt att för-
delningen till det tekniska forskningsinstitutet IMEGO AB ökar med 5
miljoner kronor från och med år 2001.
Förutom de medel som fördelas från statliga anslag tillförs området
närmare 100 miljoner kronor per år från SSF. KK-stiftelsen har finansie-
rat ett flertal IT-relaterade projekt. Nu uppgår dessa satsningar till närma-
re 100 miljoner men kommer att minska under de kommande åren.
Vetenskapsrådet och Verket för innovationssystem bör i planeringen av
olika insatser samverka med andra viktiga forskningsfinansiärer.
Prop. 2000/2001:3
61
Prop. 2000/2001:3
Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat för
forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 35 mil-
joner kronor fördelas till forskning om materialvetenskap och material-
teknik.
En planeringsförutsättning för åren 2002-2003 bör vara att av totalbe-
loppet skall 20 miljoner kronor fördelas inom ramen för Vetenskapsrå-
dets budget.
Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 5
miljoner kronor fördelas till en forskarskola inom materialvetenskap
(avsnitt 8.3.1). En planeringsförutsättning för forskarskolan bör vara att
ytterligare 5 miljoner kronor fördelas för vart och ett av åren 2002 och
2003.
Skälen för regeringens bedömning: Materialvetenskapen undergår just
nu en snabb utveckling och i allt fler sammanhang finns material som
utformats särskilt för specifika funktioner. Med hjälp av allt känsligare
analystekniker kan dess sammansättning och framställning följas ner på
atom- och molekylnivå vilket öppnat för avancerad materialsyntes där
form och egenskaper bestämts i förväg. Upptäckten av fullerenstrukturen
och dess varianter i exempelvis nanotuber har öppnat för att strukturele-
ment kan framställas på molekylär nivå. I de fall sådana är elektriskt le-
dande kan dessa användas som komponenter i molekylskala i mikrochips,
datorer, mobiltelefoner och även i biologiska system. Försök finns där
inopererade datachips förstärker nervsignaler för att häva förlamningar,
styra proteser och i konstgjorda ögon koppla nervsignaler till hjärnans
syncentrum. I takt med att alltfler genetiska koder blir kända ökar förstå-
elsen av cellulära processer vilket möjliggör framställningen av nya ma-
terial som kan anpassas till biologiska system. Dessa kan bli viktiga red-
skap inom bioteknik och medicin. Materialforskningen överlappar här
mot polymerkemi och organisk synteskemi där kemiska bibliotek testas
på lämpliga egenskaper. Här kan också nämnas miceller som i kroppen
kan leverera läkemedel till rätt organ, skogs- och jordbruksprodukter som
råmaterial för biologiskt nedbrytbara konstruktions- och förpacknings-
material. I framtagande av nya material måste även dess miljöpåverkan
och möjlighet att återvinnas beaktas.
Materialkunnande av högsta kvalitet kommer att vara en nyckelfaktor
för många sektorer i svensk industri. Svensk materialteknik är mycket
framgångsrik i ett internationellt perspektiv, som exempel kan nämnas
specialstål och ”intelligenta polymerer”. Allt högre krav ställs på materi-
alens hållfasthet och tålighet i konstruktioner, i tillverkningsindustrins
verktyg och i energirelaterade material för extrema miljöer. Med forsk-
ning om hårda, höghållfasta och resistenta material kommer detta att
kunna vara ett framtida styrkeområde. Ett annat framtidsområde för in-
dustrin är ytkunskap. Det rör sig här om exempelvis höghållfasta ytor,
vackra ytor, icke-toxiska ytor eller ytor anpassade för biologiska miljöer.
62
Ytkunskap är både ur hållfasthetssynpunkt och design ett viktigt konkur-
rensmedel för svensk industri. Ett kreativ samarbete mellan material-
forskning och form- och designområdet kan ge näringslivet goda konkur-
rensfördelar. Avancerad datormodellering och simulering blir ett allt vik-
tigare instrument för produkt- och produktionsutformning. Process-, be-
arbetnings- och provningsteknik är andra viktiga kunskapsområden. På
området material och produkter från förnyelsebara råvaror har Sverige
goda förutsättningar att utveckla och behålla ett internationellt försprång.
NFR och NUTEK startade 1990 ett gemensamt forskningsprogram in-
om materialområdet med dess tvärvetenskapliga materialkonsortier som
skulle pågå i tio år för att möjliggöra en långsiktig planering av verksam-
heten. Tvärvetenskapligt sammansatta forskargruppenngar valdes för de
olika konsortierna inom områden som då bedömdes få en kraftig utveck-
ling. Finansieringen av dessa konsortier övertogs år 1997 av SSF och
avslutas under år 2000. SSF planerar en fortsättning inom de områden
som förutsätts få en viktig roll i framtiden.
Svensk materialforskning finansieras med mer än 300 miljoner kronor
årligen varav ca 100 miljoner kronor avser rådsfinansierad grundforsk-
ning och närmare 100 miljoner kronor avser tillämpad forskning. SSF
som övertog finansieringen av materialkonsortierna från NFR och NU-
TEK har totalt givit ett stöd på ungefär 110 miljoner kronor avseende
både grundforskning och tillämpad forskning.
Regeringen anser mot bakgrund av den stora samhälleliga och industri-
ella betydelsen av material att ytterligare insatser behövs från Veten-
skapsrådet för att stärka materialforskningen. Av de nya resurser som
riksdagen anvisat för forskning och forskarutbildning under åren 2001-
2003 bör totalt 35 miljoner kronor fördelas till forskning om materialve-
tenskap och materialteknik. En planeringsförutsättning för åren 2002-
2003 bör vara att av totalbeloppet skall 20 miljoner kronor fördelas inom
ramen för Vetenskapsrådets budget. Av de nya resurserna föreslås i bud-
getpropositionen för år 2001 att 5 miljoner kronor fördelas till en forskar-
skola inom materialvetenskap (jfr avsnitt 8.3.1). En planeringsförutsätt-
ning för forskarskolan bör vara att ytterligare 5 miljoner kronor avsätts
för vart och ett av åren 2002 och 2003.
Prop. 2000/2001:3
63
Prop. 2000/2001:3
Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat
för forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 128
miljoner kronor, samt minst 20 miljoner kronor ur programmet för fors-
karrekrytering, fördelas till humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning.
Av totalbeloppet bör anslaget för det humanistiska området till sju uni-
versitet räknas upp. I budgetpropositionen för år 2001 föreslås en ytterli-
gare uppräkning med 20 miljoner kronor för år 2001. En planeringsförut-
sättning för år 2003 bör vara att det görs en ytterligare uppräkning med
17 miljoner kronor.
Av de nya resurserna under åren 2001-2003 bör 15 miljoner kronor
fördelas till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.
Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 3
miljoner kronor fördelas till Institutet för framtidsstudier för främst de-
mografisk forskning, 3 miljoner kronor till Kollegiet för samhällsforsk-
ning och 25 miljoner kronor till fem forskarskolor (jfr avsnitt 8.3.1). En
planeringsförutsättning för forskarskolorna bör vara att ytterligare 25
miljoner fördelas för år 2002 och ytterligare 10 miljoner kronor för år
2003.
En särskild resurs för s.k. småämnen, som år 2003 bör uppgå till 10
miljoner kronor, fördelas inom Vetenskapsrådets budget.
I Vetenskapsrådets budget finns för åren 2001-2003 110 miljoner kro-
nor för bl.a. rekryteringsanställningar och bidrag för särskilt framstående
unga forskare. Av detta belopp bör minst 20 miljoner kronor avse rekry-
teringsanställningar och unga forskare inom det humanistisk-
samhällsvetenskapliga området, framför allt till humaniora.
Skälen för regeringens bedömning: Humanistisk och samhällsveten-
skaplig forskning syftar till att öka förståelsen för och ge förklaringarna
till människors tänkande, upplevelser och beteenden. Den ökade globali-
seringen, Sveriges medlemskap i EU, och utvecklingen av Sverige till ett
mångkulturellt samhälle både avseende etnisk mångfald och kulturell
mångfald ger ändrade förutsättningar för forskningen. Kunskapssamhället
ställer nya krav på livslångt lärande, rörligheten på arbetsmarknaden har
ökat och många av dessa faktorer påverkar våra liv i en utsträckning som
vi ännu inte har kunnat analysera. Samtidigt leder den snabba och accele-
rerande vetenskapsbaserade utvecklingen inom teknik, naturvetenskap
och medicin runt om i världen till en ökad reflektion över människors
handlande och människors upplevelser. Den tekniska utvecklingen, som i
hög grad drivs av utvecklingen inom de biologiska vetenskaperna och
informationsteknologin, innebär stora utmaningar för den humanistiskt
och samhällsvetenskapligt inriktade forskningen.
Det måste finnas beredskap i forskarvärlden att möta förändringarna i
omvärlden. En vital humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning kan
ge stora bidrag till att öka förståelsen för samhälleliga fenomen, bl.a. ge-
nom att inbegripa ett historiskt perspektiv. Forskningen kan också ge
64
underlag för politiska beslut. Lokala och nationella frågor måste i allt Prop. 2000/2001:3
högre grad ses i ett globalt sammanhang när kontakterna mellan utveck-
lingsländer och industrialiserade länder ökar. I en värld av allt starkare
ömsesidiga beroenden blir målsättningen för forskningen om globalise-
ringens effekter att finna lösningar på gemensamma problem för att bidra
till fred och utveckling.
HSFR redovisar i sin forskningsstrategi behovet av att stora övergri-
pande frågor får ett utrymme i forskningen. Det fanns t.ex. ingen bered-
skap i forskarvärlden för att ta upp frågor som Sovjetunionens samman-
brott, den asiatiska ekonomiska krisen eller religionspolitikens upp-
blomstring. Medel måste - även inom humaniora och samhällsvetenskap
- finnas tillgängliga för högriskprojekt.
Svensk humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning är inom vissa
områden av internationellt hög kvalitet. Det visar de utvärderingar som
HSFR har låtit genomföra sedan 1985 av hela discipliner med knappt en
utvärdering per år. Bland särskilt starka områden som antingen rådets
beredningsgrupper och/eller disciplinutvärderingarna har framhållit finns
inom litteraturvetenskap nya fruktbara områden såsom receptionsestetik,
barnlitterär forskning, genusforskning och studier av postkolonial litte-
ratur och allmänna språkvetenskapliga problem. Den starka internatio-
nella anknytningen i ekonomiämnena har breddats till ett tydligare euro-
peiskt perspektiv. Psykologiämnet befinner sig i en framgångsfas och nya
forskningsfält av tvärvetenskaplig karaktär utvecklas. Den juridiska
forskningen har intensifierats under senare år. Nya juridiska forsknings-
områden har etablerats dels genom den omvälvande tekniska utveckling-
en, dels genom Sveriges medlemskap i EU varigenom en delvis ny
rättskällelära införts. De länder som har en god forskningsbas visar sig ha
avsevärda försteg framför andra. Detta visar på vikten av en bred och
kvalificerad juridisk forskning. Statsvetenskapen har förnyats genom stu-
diet av det politiska landskap som skapats av globaliseringen, europeisk
integration och det kalla krigets slut. Inom de historiska vetenskaperna
sker en ökad anknytning till internationella perspektiv, frågor, begrepp
och teorier. Historisk forskning, t.ex. inom arkeologi och idéhistoria,
möts av stort allmänt intresse. Den nutidsinriktade religionsforskningen
får en allt viktigare roll i analyser av människors individuella och sociala
situation. Inom många vetenskaper har nya komparativa perspektiv givit
viktiga resultat.
Samtidigt pekas på svagheter och problem i den svenska humanistiska
och samhällsvetenskapliga forskningen. Ett problem är den bristande
rörligheten bland både forskare och forskarstuderande. Ett annat är svå-
righeten att göra de svenska institutionerna till lockande forskningsmiljö-
er för internationellt ledande forskare.
Det finns också forskningsområden som saknas eller har mycket liten
volym trots att områdena är expansiva och framgångsrika internationellt.
Ett sådant är kognitiv neurovetenskap där forskare från flera discipliner
samverkar. Andra områden som framstår som lite uppmärksammade är
studier av immigration och mångkulturalitet, ungdom, undervisningen
och den högre utbildningen, internationalisering och komparativa studier.
Inom framförallt det humanistiska forskningsområdet finns relativt
många ämnen där utbildning, forskning och forskarutbildning är av för-
65
hållandevis liten omfattning. Sådana ämnen kallas med en gemensam
benämning småämnen. HSFR har haft regeringens uppdrag att kartlägga
och lämna förslag till åtgärder avseende småämnen inom rådets ansvar-
sområde. Rådets rapport har remissbehandlats. Regeringen redovisar i
kap. 7.2 sin samlade bedömning angående småämnen. Denna innebär i
huvudsak att Vetenskapsrådet får ett nationellt ansvar för s.k. småämnen
inom humaniora vad avser forskning och forskarutbildning. Vetenskaps-
rådet bör även på sikt uppmärksamma de problem som finns för småäm-
nen inom samtliga ämnesområden.
Institutet för framtidsstudier bedriver framtidsforskning för att stimule-
ra till en bred och öppen debatt om framtida hot och möjligheter i sam-
hällsutvecklingen. Institutets uppgift består dels i att identifiera centrala
framtidsproblem, dels i att bidra till det kunskapsunderlag som ligger till
grund för offentliga framtidsdebatter och beslut. En central utgångspunkt
för institutets forskningsprogram är att framtidsstudierna berikas genom
ett historievetenskapligt perspektiv som har stark koppling till demokra-
tifrågor, såsom institutionella förändringar i ett samhälle. Forskningen
har två mål, det första är att öka vår kunskap om möjliga utvecklingsten-
denser i framtidens samhälle. Det andra målet är att främja en demokra-
tiskt baserad och framgångsrik problemlösning.
Tre långsiktiga förändringsprocesser framstår som centrala för förståel-
sen av den långsiktiga samhällsutvecklingen. Dessa är teknisk förändring,
institutionell omvandling och befolkningsutveckling (demografi). Det är
viktigt att teknikutvecklingen både blir en bas för såväl framgångsrik
industriell utveckling som en positiv tillgång för enskilda medborgare.
Institutionell omvandling handlar om olika demokratiska utmaningar
såsom förändringar i lagar, regelverk och konventioner. Många forskare
hävdar t.ex. att institutioners utformning är av avgörande betydelse för
länders ekonomiska utveckling. Ett exempel på detta är den svenska
samhällsmodellens förändring.
Demografifrågomas betydelse för samhällsutveckling är i dag mycket
aktuella. Bl.a. finns det många frågor kring den framtida arbetskraftsför-
sörjningen som behöver belysas. Prognoserna pekar på att den ekonomis-
ka politiken kommer att ställas inför stora utmaningar när 40-
talistkullarna kommer i vårdkrävande åldrar samtidigt som arbetskraften
minskar på grund av ett lågt barnafödande, utbyggnad av högskoleutbild-
ningen och minskad invandring. Denna utveckling aktualiserar behovet
av forskning kring samspelet mellan befolkningens åldersstruktur, sam-
hällsomvandling och ekonomisk utveckling. Regeringens nysatsning på
framtidsforskning avser att stärka institutets egen forskarbas för att möj-
liggöra utökad forskning om demografins effekter på bl.a. samhällseko-
nomin och välfärdssystemet. Eftersom ett av institutets huvuduppgifter är
att stimulera till en bred och öppen debatt om framtidsfrågor, anser rege-
ringen att det är mycket viktigt att institutet aktivt och fortlöpande sprider
information kring sin forskning och dess resultat till en bred allmänhet.
Kollegiet för samhällsforskning (SCASSS) är det främsta exemplet på
en långsiktig och koncentrerad satsning inom det samhällsvetenskapliga
och humanistiska fältet i Sverige. Det är en satsning som har till huvud-
syfte att främja internationalisering av forskningen och mångvetenskapli-
ga kontakter. SCASSS bildades i september 1985 på initiativ av HSFR,
Prop. 2000/2001:3
66
FRN och Riksbankens jubileumsfond. Genom regeringsbeslut i septem-
ber 1995 och 1997 omvandlades kollegiet till en permanent nationell in-
rättning i form av ett institut för avancerade studier inom främst sam-
hällsvetenskap och humaniora. Uppsala universitet är värduniversitet för
kollegiet. Huvuduppgifterna för kollegiet består i att ansvara för ett
gästforskarprogram, att erbjuda kurser för doktorander och att genom
gästforskare och tre direktörer genomföra forskning. Kollegiet erbjuder
en miljö i vilken internationellt ledande forskare dagligen nära samverkar
med seniora svenska forskare och med lovande yngre forskare. Därmed
har kollegiet blivit en nationell fokalpunkt för såväl inomvetenskapligt
motiverad forskning som för samarbeten mellan olika discipliner inom
sitt verksamhetsområde. En internationell utvärdering som utfördes 1998
konstaterar att forskning av hög kvalitet utförs vid institutet. Utvärde-
ringen understryker att trots att det är mindre än andra, i resurser och
forskningsvolym, är det i kretsen av sex ledande institut av denna typ i
världen. Utvärderingen konstaterar också att en förstärkning behövs för
att bibehålla och förstärka denna position. I den forskningsstrategi som
kollegiet inlämnat till regeringen betonas särskilt vikten av att förstärka
kollegiets gästforskarprogram.
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap kommer att ansvara
för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning inom arbetslivet,
arbetsmiljön och i samhällslivet. Rådets signum blir bland annat tvärve-
tenskapliga ansatser inom dessa områden. Två viktiga områden som
identifierats är forskning om samspelet mellan arbete, människors livs-
lopp - både barn och vuxna - samt försörjningsstrategier i mångfaldens
Sverige.
Regeringen anser att humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning är
angelägen. Framför allt den humanistiska forskningen behöver förstärkas.
Även inom dessa områden är det viktigt att forskningsmiljöer skapas som
även attraherar framstående utländska forskare. Det är också nödvändigt
med ytterligare insatser med tanke på det förestående generationsskiftet.
Det är angeläget att öka rörligheten bland forskare och forskarstuderande
och förstärka samarbetet över ämnesgränserna. Samarbetet mellan läro-
säten måste förstärkas så att en tillräcklig grad av specialisering kan
åstadkommas och så att lärosätenas insatser kan komplettera varandra.
Svenska forskare intar en internationell tätposition avseende longitudi-
nell forskning. Detta beror på den långa traditionen med folkbokföring,
patientregister samt på att dessa register kan korreleras med de stora
blodbanker och vävnadsregister som samlats under 1900-talet. Detta ger
ett ypperligt material för forskare inom såväl samhällsvetenskaperna som
biologin och medicinen. Dessa register måste underhållas och upprätt-
hållas för framtida forskning. Samtidigt måste de etiska aspekterna av
longitudinella studier beaktas.
Av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning och forskarut-
bildning under åren 2001-2003 bör totalt 128 miljoner kronor fördelas
till humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning samt minst 20 miljoner
kronor ur programmet för forskarrekrytering. Av totalbeloppet bör ansla-
get för det humanistiska området till universiteten i Göteborg, Linköping,
Luleå, Lund, Stockholm, Umeå samt Uppsala räknas upp. I budgetpropo-
sitionen för år 2001 föreslås en ytterligare uppräkning med 20 miljoner
Prop. 2000/2001:3
67
kronor för är 2001. En planeringsförutsättning för år 2003 bör vara att det
görs en ytterligare uppräkning med 17 miljoner kronor. Av de nya resur-
serna under åren 2001-2003 bör 15 miljoner kronor fördelas till Forsk-
ningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. Av de nya resurserna före-
slås i budgetpropositionen för år 2001 att 3 miljoner kronor fördelas till
Institutet för framtidsstudier främst för demografisk forskning, 3 miljoner
kronor till SCASSS och 25 miljoner kronor fördelas till fem forskarsko-
lor inom humaniora och samhällsvetenskap. En planeringsförutsättning
för forskarskolorna bör vara att ytterligare 25 miljoner kronor fördelas för
år 2002 och härutöver ytterligare 10 miljoner kronor för år 2003. En sär-
skild resurs för s.k. småämnen bör fördelas inom Vetenskapsrådets bud-
get, som år 2003 bör uppgå till 10 miljoner kronor. I Vetenskapsrådets
budget finns för åren 2001-2003 110 miljoner kronor för forskarrekryte-
ring avseende rekryteringsanställningar och bidrag till särskilt framståen-
de unga forskare. Av detta belopp bör minst 20 miljoner kronor avse re-
kryteringsanställningar och unga forskare inom det humanistiskt-
samhällsvetenskapliga området. Dessutom bör behovet av stora datain-
samlingar, såväl longitudinella som tvärsnittsundersökningar, tillgodoses.
Förutom de medel som avsätts från statliga bidrag tillförs området
närmare 250 miljoner kronor årligen från Riksbankens Jubileumsfond för
forskning inom humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi.
Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat för
forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 20 mil-
joner kronor fördelas för forskning på det konstnärliga området och för
konstnärligt utvecklingsarbete inom ramen för Vetenskapsrådets budget.
Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 5
miljoner kronor fördelas inom ramen för Vetenskapsrådets budget. En
planeringsförutsättning bör vara att ytterligare 15 miljoner kronor förde-
las för år 2003.
Skälen för regeringens bedömning: Konstnärligt utvecklingsarbete är
en samlingsrubrik för aktiviteter på gränsen mellan konstnärligt skapande
och forskning kring de konstnärliga processerna. Ett viktigt syfte är att
öka den samlade kunskapen genom mänsklig upplevelse och gränsöver-
skridande mellan vetenskap och upplevelse. Ett annat syfte är att främja
utvecklingen inom olika konstområden. Ett tredje syfte för konstnärligt
utvecklingsarbete är att berika grundutbildningen inom det konstnärliga
området. På detta sätt bidrar konstnärligt utvecklingsarbete till kvaliteten
vid de konstnärliga högskoleutbildningarna på motsvarande sätt som
forskningen till högskoleutbildningens kvalitet inom andra områden.
Under de senaste åren har möjligheterna att bedriva forskning inom det
konstnärliga området diskuterats med allt större intensitet, något som
poängteras bl.a. i Högskoleverkets rapport Designutbildningar i Sverige -
En utredning och utvärdering (2000:11 R). Utvecklingen går mot ett syn-
sätt där konst och vetenskap inte ses som ett motsatspar utan som två yt-
Prop. 2000/2001:3
68
terpunkter på en skala där båda har relevans för det konstnärliga området,
men också kan berika andra områden.
I betänkandet Konst utan gränser (Ds 1998:67), som behandlade möj-
ligheterna till en samordning av verksamheten vid de konstnärliga hög-
skolorna i Stockholm, anser utredaren att i stället för att betona motsätt-
ningen mellan konst och vetenskap bör en gemensam plattform definieras
och utvecklas. Regeringen delar denna uppfattning att högskolorna skall
samverka och anser att det är viktigt att stödja såväl konstnärligt utveck-
lingsarbete som forskning inom eller som anknyter till det konstnärliga
området. Genom samspelet mellan konst och vetenskap kan nya okon-
ventionella metoder utvecklas för att nå ny kunskap inom alla vetenskap-
liga områden.
Av redovisningen ovan samt i avsnittet 8.4.1, under rubriken Forskning
på det konstnärliga området och konstnärligt utvecklingsarbete framgår
att detta forskningsområde är under stark utveckling. Det är i detta skede
angeläget att Vetenskapsrådet kan stödja lärosätena att utveckla området
vidare. Det är också angeläget att Vetenskapsrådet genom forskningsan-
slag stimulerar forskarutbildningen inom det konstnärliga området.
Av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning och forskarut-
bildning under åren 2001-2003 bör totalt 20 miljoner kronor fördelas för
forskning på det konstnärliga området och för konstnärligt utvecklingsar-
bete inom ramen för Vetenskapsrådets budget. Av de nya resurserna före-
slås i budgetpropositionen för år 2001 föreslås att 5 miljoner kronor för-
delas inom ramen för Vetenskapsrådets budget. En planeringsförutsätt-
ning bör vara att ytterligare 15 miljoner kronor fördelas för år 2003.
Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat
för forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 114
miljoner kronor fördelas till utbildningsvetenskaplig forskning.
Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 20
miljoner kronor fördelas inom ramen för Vetenskapsrådets budget. En
planeringsförutsättning bör vara att ytterligare 30 miljoner kronor förde-
las för år 2002 och ytterligare 40 miljoner kronor för år 2003.
Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 10
miljoner kronor fördelas till två forskarskolor inom utbildningsvetenskap
(jfr avsnitt 8.3.1). En planeringsförutsättning för dessa forskarskolor är
att ytterligare 10 miljoner kronor fördelas för år 2002 och ytterligare 4
miljoner kronor för år 2003.
Prop. 2000/2001:3
Skälen för regeringens bedömning: Det livslånga lärandet är grunden
i det framväxande kunskapssamhället. Det första steget tas redan i för-
skolan. Kunskapens omfattning och djup utvecklas snabbare och intensi-
vare och kunskap omsätts allt fortare i olika verksamheter. Det för med
sig att yrkeslivet ständigt förändras. Utbildning är avgörande för vår
framtid och utbildningsväsendet ställs inför stora och nya utmaningar.
Utbildning måste i betydligt större utsträckning leda till att människor lär
69
nytt efter ungdomens studier för att kunna möta de snabba förändringarna
i samhället.
Utbildning är en avgörande framtidsfråga både för den enskilde och för
samhället i stort. Det är viktigt att alla ges möjlighet att delta i sam-
hällsutveckling. Livslångt lärande för alla är därför en huvudutmaning för
Sverige. Sveriges framtida konkurrensförmåga är beroende av investe-
ringar i utbildning och lärande för att ge medborgarna en utbildning an-
passad till näringslivets och det övriga samhällets behov. Det finns sam-
tidigt ett behov av fler forskarutbildade lärare inom skolväsendet så att
den kunskap som förmedlas följer forskningsutvecklingen.
En mycket stor del av Sveriges befolkning deltar i utbildning på olika
nivåer, i olika sektorer och på hel- eller deltid. Skolan lägger grunden till
det livslånga lärandet. Teknisk Framsyns panel 6 ”Material och material-
flöden i samhället” konstaterar att det är svårt att föreställa sig någon an-
nan samhällsfunktion som sysselsätter och engagerar fler medborgare.
Antalet vuxna som studerar ökar kontinuerligt sedan ett antal år tillba-
ka. Det beror på att utbildning har varit och är ett starkt reformområde.
Den högre utbildningen har expanderat kraftigt. Även personalutbildning
och studieverksamhet på fritiden är omfattande verksamheter, också sett
ur ett internationellt perspektiv.
Genom decentraliseringen av ansvaret för förskolan, skolan och vux-
enutbildningen och införandet av mål- och resultatstyrning har skolvä-
sendet fått förändrade förutsättningar och tydligare krav på sig vad gäller
kvalitet och måluppfyllelse. Högre krav ställs på lärarnas och skolledar-
nas förmåga att analysera och utveckla ett tänkande om skolarbetets in-
nehåll och uppläggning, att utvärdera sin egen verksamhet och elevernas
kunskaper, arbetssätt och prestationer.
Med denna utveckling, och i den utveckling till ett lärande samhälle
som pågår, är det viktigt att öka förståelsen för hur ny kunskap bildas,
utvecklas, tas emot och används. Likaså är det angeläget att förstå villko-
ren och förutsättningarna för lärande under olika skeenden i livet och i
olika sammanhang samt hur lärande kan organiseras. Informationstekni-
ken är ett centralt verktyg i det livslånga lärandet. Det är därför viktigt att
öka och utveckla kunskap och kompetens om informationstekniken som
metod.
Lärarutbildningen vid universitet och högskolor har sin bas i forskning
som utvecklar och prövar teorier om utbildning och lärande och som ock-
så ställer frågor om kunskapsbildning och lärande i anslutning till hög-
skolans vetenskapliga discipliner. Som en konsekvens av högskolans en-
gagemang i det livslånga lärandet är det också väsentligt att all annan
högskoleutbildning och utbildning av högskolans lärare på motsvarande
sätt präglas av den kunskapsbyggnad om lärande som pågår i Sverige och
andra länder.
Forskningen kring utbildning, lärande, kunskapsbildning och kun-
skapsförmedling är alltjämt för svagt utvecklad i Sverige. Forskning 2000
(SOU 1998:128) konstaterar att forskning om utbildning förekommer
som udda specialiteter inom större forskningsområden, om de alls är fö-
reträdda i forskningsorganisationen. Sedan lärarutbildningen fördes in i
högskolan genom 1977 års högskolereform har lärarutbildningens forsk-
ningsbas paradoxalt nog försvagats snarare än förstärkts. Alltför ofta 1ig-
Prop. 2000/2001:3
70
ger lärarutbildningen utanför den forskning som bedrivs inom högskolan
och berikas därför inte i tillräcklig grad av forskningsrön. Den forskning
som bedrivs inom exempelvis pedagogik, psykologi, sociologi, statsve-
tenskap och filosofi och som på olika sätt rör utbildning och lärande
kommer i tämligen liten utsträckning lärarutbildningen och skolväsendet
till godo.
Genom regeringens och andra finansiärers stöd under de senaste åren
till forskning med anknytning till lärarutbildningen har emellertid en lo-
vande utveckling startats. Regeringen tar också nya initiativ på området.
Flera lärosäten framhåller i sina forskningsstrategier att utbildning och
lärande är prioriterade områden och att det pågår en uppbyggnad av
forskning och forskarutbildning kring utbildning och lärande. Även äm-
nesdidaktisk forskning är på frammarsch vid flera universitet och hög-
skolor. Det gäller särskilt den ämnesdidaktiska forskningen som rör
grundskole- och gymnasieutbildning.
Regeringen tillkallade våren 2000 en särskild utredare med uppdrag att
kartlägga och analysera den pedagogiska utvecklingen och det pedago-
giska förnyelsearbetet inom den högre utbildningen (Dir. 2000:24). Utre-
daren skall bl.a. kartlägga inriktningen och omfattningen på den forsk-
ning som bedrivs kring högskolepedagogik samt föreslå hur spridningen
av resultaten av forskningen kring högskolepedagogik kan främjas. Upp-
draget skall redovisas senast den 15 februari 2001
Regeringen ser mycket positivt på den utveckling av forskning och
forskarutbildning kring lärande med direkt relevans för en pedagogisk
yrkesutövning som nu pågår inom universitet och högskolor. Statliga
medel som under senare år har fördelats av Högskoleverket till sådan
forskning har haft betydelse för denna utveckling. Resurser har också
tillkommit genom lokala satsningar samt från forskningsråd, stiftelser och
olika fonder. Dessa satsningar har givit det utbildningsvetenskapliga om-
rådet en bas för fortsatt tillväxt. Området har fortfarande alldeles för liten
omfattning för att kunna tillgodose de ökande behov av kunskaper om
utbildning och lärande som skola, lärarutbildning och samhället i övrigt
har. Enligt regeringen är de synnerligen angeläget att den lovande forsk-
ning som håller på att ta form ges ett kraftfullt och långsiktigt stöd. I pro-
positionen En förnyad lärarutbildning (prop. 1999/2000:135) föreslås
därför en kraftig förstärkning av resurserna till utbildningsvetenskaplig
forskning i anslutning till lärarutbildning och den pedagogiska yrkesverk-
samheten.
Utöver detta satsar regeringen fr.o.m. år 2000 på ett flertal utveck-
lingsprojekt som syftar till att förstärka skolväsendets vetenskapliga kun-
skapsbas och att utveckla värdegrundsområdet.
Forskningsbasen för lärarutbildningen måste enligt regeringen ges för-
utsättningar att bli betydligt starkare. Det gäller såväl befintlig forskning
av hög kvalitet och med stor utvecklingspotential, som utvecklingen av
nya relevanta forskningsområden. Regeringen bedömer att utbildnings-
vetenskaplig forskning är av strategisk betydelse för kunskapssamhället
och dess ökande behov av kunskapsutveckling, utbildning och kvalifice-
rat lärande. Se vidare avsnitt 7.2 Kommittén för utbildningsvetenskap
samt avsnitt 8.3.1 angående forskarskolor.
Prop. 2000/2001:3
71
Av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning och forskarut-
bildning under åren 2001-2003 bör totalt 114 miljoner kronor fördelas
till utbildningsvetenskaplig forskning. Av de nya resurserna föreslås i
budgetpropositionen för år 2001 att 20 miljoner kronor fördelas inom
ramen för Vetenskapsrådets budget.. En planeringsförutsättning bör vara
att ytterligare 30 miljoner kronor fördelas för år 2002 och ytterligare 40
miljoner kronor år 2003. Av de nya resurserna föreslås i budgetproposi-
tionen för år 2001 att 10 miljoner kronor fördelas till två forskarskolor
inom utbildningsvetenskap (jfr avsnitt 8.3.1). En planeringsförutsättning
för dessa forskarskolor bör vara att ytterligare 10 miljoner kronor förde-
las för år 2002 och 4 miljoner kronor för år 2003. Som en planeringsför-
utsättning tillförs dessutom, utöver de ovan nämnda 114 miljoner kronor,
Vetenskapsrådet 30 miljoner kronor från och med år 2002 för utbild-
ningsvetenskap.
En utgångspunkt för Vetenskapsrådets fördelning av medel är att del-
tagande lärosäten tillsammans bör satsa egna resurser motsvarande minst
en tredjedel av de medel som erhålls från rådet.
Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat
för forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 35
miljoner kronor fördelas till vård- och omsorgsforskning. Av de nya re-
surserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 5 miljoner kronor
fördelas inom ramen för Vetenskapsrådets budget. En planeringsförut-
sättning bör vara att ytterligare 15 miljoner kronor fördelas för år 2003.
Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 5
miljoner kr fördelas till en forskarskola inom området vård och omsorg
(jfr avsnitt 8.3.1). En planeringsförutsättning för forskarskolan bör vara
att ytterligare 5 miljoner kronor fördelas för år 2002 och ytterligare 5
miljoner kronor för år 2003.
Prop. 2000/2001:3
Skälen for regeringens bedömning: Vårdforskningen är ett nytt och
viktigt forskningsområde som fått ökad betydelse för utvecklingen av
hälso- och sjukvården samt social omsorg. Forskningen är under upp-
byggnad avseende såväl forskningskompetens som organisation och
struktur. Omvårdnadsforskning och vårdforskning bedrivs huvudsakligen
inom det medicinska området, men också inom det samhällsvetenskapli-
ga området. Vårdforskning bedrivs i regel av de universitet och högsko-
lor som har vetenskapsområdet medicin, men också av andra högskolor
som har ansvar för utbildning för hälso- och sjukvårdsyrken. Benämning-
en på forskningsområdena varierar beroende på vilken profilering läro-
sätena vill satsa på. Forskning som inriktas mot sjuksköterskornas an-
svarsområde benämns ofta omvårdnadsforskning.
En viktig finansiär av vårdforskning vid sidan av de medel som förde-
lats via statsbudgeten är Vårdalstiftelsen, som bildades år 1995 av en del
av löntagarfondsmedlen. Stiftelsen har enligt sina stadgar till uppgift att
främja forskning och forskarutbildning inom vård och allergiområdet.
Stiftelsen delar också ut medel till forskning som behandlar vårdproces-
72
sens utformning och dess betydelse för behandlings- och vårdresultat,
samt hur förändringar i sjukvården påverkar den enskilda människan.
Regeringen gav 1994 utredningen (Dir. 1992:30) om hälso- och sjuk-
vårdens finansiering och organisation (HSU 2000) genom tilläggsdirektiv
i uppdrag att bl.a. överväga ansvarsfördelningen mellan staten och sjuk-
vårdshuvudmännen i fråga om finansiering av vårdforskning samt i vilka
former stöd kan ges till vårdforskningens utveckling.
Utredningen har kartlagt vårdforskningen vid högskolan och konstate-
rar i sitt betänkande God vård på lika villkor? - om styrning av hälso-
och sjukvården (SOU 1999:66) att det bedrivs en ur ett internationellt
perspektiv omfattande vårdforskning och att det har skett en snabb ut-
veckling inom detta område.
Forskningen är huvudsakligen inriktad på patienternas situation och
hur en anpassning kan ske till sjukdom och handikapp. Kommittén anser
att forskning och utveckling om äldrevård, handikappvård och vård om
psykiskt funktionshindrade bör stimuleras. De problem som kommittén
pekar på är att omvårdnadsforskningen präglas av små forskningsmiljöer
som är spridda vid flera högskolor och att det skulle behövs en större
koncentration till ett begränsat antal forskningsmiljöer för varje huvud-
ämne. En ökad samverkan mellan forskare skulle bidra till en samman-
hållen forskningsprofil och ge möjlighet till fördjupad kunskapsutveck-
ling inom området. Vidare konstaterar kommittén att antalet forskarstu-
derande är mycket stort i förhållande till antalet handledare och att detta
bör uppmärksammas vid de universitet och högskolor där denna typ av
forskning bedrivs.
Antalet personer som disputerat inom ämnesområdet har ökat mycket
snabbt sedan högskolereformen 1977, då möjligheterna öppnades för per-
soner med s.k. medellång vårdutbildning att gå vidare till forskarutbild-
ning. Vårdalstiftelsen genomförde år 1999 en beräkning av antalet dokto-
rander och forskare vid universitet och högskolor. Antalet disputerade
sjuksköterskor ökade mellan åren 1985 till 1995 från ca 35 till 170. An-
talet registrerade doktorander inom vård- och omsorgsforskning vid me-
dicinsk och samhällsvetenskaplig fakultet var 1998 682 personer. Antalet
disputerade lärare var samma år 168, varav 48 hade professors eller do-
centkompetens.
Enligt regeringens mening är en utveckling av vårdforskningen vid si-
dan av den medicinska forskningen ett viktigt bidrag för att utveckla häl-
so- och sjukvården. Svensk hälso- och sjukvård befinner sig i en intensiv
period av förändring och utveckling. Omfattande strukturella förändring-
ar har genomförts under senare år. Landvinningarna inom den medicins-
ka vetenskapen skapar också förändrade förutsättningar för vården. Fler
människor kan behandlas allt högre upp i åldrarna, och fler sjukdomar
botas. På så sätt bidrar den medicinska utvecklingen till att skapa nya
vårdbehov och mer omfattande vårdbehov för samhället. Förutsättningar-
na för att bedriva klinisk forskning för läkare såväl som sjuksköterskor
och annan vårdpersonal har försämrats bl. a. till följd av omorganisering-
ar inom hälso- och sjukvården. Forskningen bidrar till att förbättra om-
vårdnadsmetoder och allmänt höja kompetensen bland personalen inom
vården. Vårdpersonalens kompetens kommer att få en avgörande betydel-
Prop. 2000/2001:3
73
se för hur samhället kommer att kunna klara av det ökat vårdefterfrågan
hos befolkningen.
Inom Vetenskapsrådet kommer att finnas ett ämnesråd för medicin som
också kommer att få ansvar för att främja och stödja vård vetenskapi ig
forskning. Av de nya resurser riksdagen anvisat för forskning och fors-
karutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 35 miljoner kronor förde-
las till vård- och omsorgsforskning. Av de nya resurserna föreslås i bud-
getpropositionen för år 2001 att 5 miljoner kronor fördelas inom ramen
för Vetenskapsrådets budget. En planeringsförutsättning bör vara att yt-
terligare 15 miljoner kronor fördelas för år 2003. Av de nya resurserna
föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 5 miljoner kronor fördelas
till en forskarskola inom området vård och omsorg (jfr avsnitt 8.3.1). En
planeringsförutsättning för forskarskolan bör vara att ytterligare 5 miljo-
ner kronor fördelas för år 2002 och ytterligare 5 miljoner kronor för år
2003.
Förutom de medel som avsätts från statliga bidrag tillförs området
närmare 100 miljoner kronor per år från Vårdalstiftelsen till vård- och
allergiforskning.
I samband med pensionsavgångar inom lärarkåren kommer det att fin-
nas ett stort behov av forskarutbildade lärare under de närmaste åren.
Samtidigt med en utbyggd forskarutbildning är det angeläget att fortsätta
utvecklingen av vårdforskningen för att ytterligare stärka forskningsan-
knytningen av vårdutbildningarna. Särskilt viktigt är detta inom områden
där andelen forskarutbildade lärare är mycket låg eller saknas helt.
Regeringen har också i samband med överläggningar om ett eventuellt
förstatligande av landstingens vårdhögskoleutbildningar kunnat konstate-
ra att i landstingens avtal, som gäller utbildningsuppdrag, med statliga
universitet och högskolor inkluderas medel för såväl forskning som andra
kompetenshöjande åtgärder.
Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat för
forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 20 mil-
joner kronor fördelas till forskning inom miljö och hållbar utveckling
inom ramen för budgeten för Forskningsrådet för miljö, areella näringar
och samhällsbyggande. Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositio-
nen för år 2001 att 5 miljoner kronor fördelas under budgetåret. En plane-
ringsförutsättning bör vara att ytterligare 5 miljoner kronor fördelas för år
2002 och ytterligare 10 miljoner kronor för år 2003.
En hållbar samhällsutveckling är ett långsiktigt övergripande mål för
statsmakterna. Målet omfattar såväl ekologiska som sociala, kulturella
och ekonomiska dimensioner. Dessa dimensioner är ömsesidigt beroende
av varandra och måste vägas samman på ett balanserat sätt för att målet
om en hållbar utveckling skall uppnås. Ytterst handlar det om att tillför-
säkra nuvarande och kommande generationer en ren miljö, goda fram-
Prop. 2000/2001:3
74
tidsutsikter och en god livskvalitet. För att åstadkomma detta måste vik- Prop. 2000/2001:3
tiga biotoper skyddas och den biologiska mångfalden i svensk flora och
fauna bevaras. Biologisk forskning är i detta sammanhanget nödvändig
för att förstå den ekologiska påverkan av mänsklig aktivitet.
Målsättningen om en hållbar utveckling har sin upprinnelse i
Brundtland-kommissionens rapport om hållbar utveckling och i Riokon-
ferensens beslut och åtaganden i främst Riodeklarationen, Agenda 21,
Konventionen om biologisk mångfald och i Klimat-konventionen om
klimatförändringar. I regeringsförklaringarna de fyra senaste åren har
regeringen uttalat att Sverige skall vara ett föregångsland i en regional
och global strävan mot en ekologiskt hållbar utveckling. Arbetet med att
ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet skall fortsätta och påskyndas.
Målet, som formuleras i regeringens proposition Svenska miljömål -
Miljöpolitik för ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145, miljöpropositio-
nen), är att Sverige skall ha nått en ekologiskt hållbar utveckling inom en
generation.
För att bidra till en global utjämning och undvika att miljöförstöring
och utarmning av naturresurser och ekosystem skall försämra framtida
generationers livsmiljö och välfärd, har regeringen ställt upp tre övergri-
pande mål för ekologisk hållbarhet: skyddet av miljön, en effektiv an-
vändning av naturresurser och en hållbar försörjning med sådana resur-
ser. Samtidigt skall Sverige utvecklas på ett sätt som ger förutsättningar
för en uthållig och hög ekonomisk tillväxt i en värld som präglas av
snabba förändringar och en allt hårdare konkurrens. Det innebär att ut-
vecklingen bl.a. måste präglas av kostnads- och naturresurseffektivitet
FoU är ett viktigt redskap för att nå dessa mål. En hållbar samhällsut-
veckling på dessa premisser kan också leda till att nya arbetstillfällen
skapas och välfärden utvecklas.
Energisystemet är av central betydelse i arbetet med att uppnå en håll-
bar utveckling och tillväxt. Den svenska energipolitiken lades fast genom
1997 års energipolitiska beslut (prop. 1996/97:84, prop. 1996/97:84, bet.
1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Genom 1997 års energipolitiska be-
slut tillskapades ett nytt långsiktigt energipolitiskt program för omställ-
ningen av energisystemet. Basen för de långsiktiga åtgärderna inom detta
program är en målmedveten satsning på forskning, utveckling och de-
monstration för att främja omställningen till ett ekologiskt och ekono-
miskt uthålligt energisystem. Målet är att sänka kostnaderna för och in-
troducera ny energiteknik baserad på förnybara energislag. Genom be-
slutet har de statliga insatserna för utveckling av tekniken för framtidens
energisystem förstärks och koncentreras. Statens energimyndighet har
huvudansvaret för genomförandet av det långsiktiga energipolitiska pro-
grammet. I avsnittet 7.6.2. görs en översiktlig beskrivning av genomfö-
randet av programmet.
Målen för ekologisk hållbarhet
Dagens miljöpolitik har växt fram ur insikten om allvaret i olika miljöhot
- ozonlagrets uttunning, växthuseffekten, försurningen, övergödningen,
giftiga ämnens effekter på hälsa och miljö samt ohållbart utnyttjande av
naturresurser. Miljöpolitiken har därför under de senaste decennierna
75
riktats in på att formulera mål och utforma medel för att avvärja dessa
hot. I en rapport våren 1999 från Europeiska miljöbyrån om miljötillstån-
det inom EU konstateras dock att miljön i Europa fortfarande är hårt be-
lastad och att utvecklingen inom vissa områden fortfarande går åt fel håll.
Denna utveckling måste vändas. Ökade kunskaper behövs om hur miljön
påverkas och hur stora miljöhoten verkligen är. Även om stora delar av
miljöpåverkan är känd finns fortfarande vetenskapliga diskussioner huru-
vida exempelvis växthuseffekten verkligen har haft någon påverkan på
klimatet och hur stor dess inverka kommer att bli. Forskarna har olika
uppfattning om effekterna av kalkning som skydd mot försurning av sjö-
ar. Inom alla områden behövs mera grundforskning om biologiska pro-
cesser för att vi skall förstå de effekter civilisationen har.
De globala försörjningsfrågorna vad gäller naturresurser, livsmedel och
färskvatten är nära sammanflätade med de stora miljöfrågorna. Med allt
allvarligare miljöproblem orsakade av klimatförändringar, växande be-
folkning och välstånd i världen blir fördelningen av naturresurser bety-
delsefull. De rika nationerna måste öka sin resurseffektivitet dramatiskt
över de närmaste decennierna. De förnyelsebara resurserna måste skyd-
das och utvecklas för att möjliggöra en hållbar försörjning. Resursför-
brukning och t.ex. koldioxidutsläpp ökar med ökad BNP. I takt med att
levnadsstandarden höjs i många länder ersätts många miljöproblem av
andra. För att bryta sambandet mellan ökad levnadsstandard och ökad
BNP krävs forskning kring såväl energieffektivisering som miljövänliga-
re resursanvändning.
Samtidigt som de allra mest påtagliga miljöproblemen i Sverige är på
väg att begränsas förändras hotbilden. De hot mot miljön som vi nu ser
framför oss är av mer komplicerad natur, t.ex. genom att s.k. diffusa ut-
släpp (små men många utsläpp) får ökad betydelse. Tillsammans med
insikten om att användningen av naturresurser måste ändras, riktar det
intresset alltmer mot livsstilsfrågor, konsumtionsmönster, kulturvanor,
produktionsmetoder och samhällets organisation och planering uppmärk-
sammas därför allt mer. Kunskapen om detta är ofullständig och miljöar-
betet måste följas av fördjupade studier av den globala miljöeffekterna av
samhällsutveckling. För att en strategi för en ekologiskt hållbar utveck-
ling skall bli framgångsrik måste den främja såväl den sociala, kulturella
som den ekonomiska utvecklingen.
Europeisk och global samverkan
Arbetet inom EU och i andra internationella sammanhang (FN, WTO,
OECD, IEA, ICES m.fl.), inklusive samarbetet i vårt närområde, är cent-
ralt för att nå en hållbar utveckling. Det innebär att lösningarna på pro-
blemen måste sökas inom EU och i ett internationellt samarbete. Ett be-
tydande kunskapsstöd i form av forskning kommer att krävas som un-
derlag dels för att nå miljömålen, dels som stöd för Sveriges agerande i
internationella förhandlingar på miljöområdet. Ett sådant kunskapsstöd är
också avgörande när det gäller Sveriges möjligheter att påverka utveck-
lingen inom EU. För Sverige, som är pådrivande för en ekologiskt och
ekonomiskt hållbar utveckling, är det viktigt att beslut inom EU och i
andra internationella sammanhang kan grundas på bästa möjliga veten-
Prop. 2000/2001:3
76
skapliga underlag. Det gäller i hög grad för vårt arbete inom de enda två
inom EU harmoniserade politikområdena, dvs. jordbrukspolitiken och
fiskeripolitiken, inom vilka Sverige driver ett flertal viktiga frågor med
bäring på hållbar utveckling, miljö, säkra livsmedel, djurskydd etc, men
också för vårt arbete inom de politikområden inom EU som påverkar
skogsbruket och skogsindustrin, där Sverige, tillsammans med Finland
och Österrike, har andra perspektiv än flertalet övriga medlemsstater.
Genom ett aktivt deltagande i forskningsprojekt inom ramen för EU:s
ramprogram för forskning och utveckling kan svenska forskare bidra till
detta underlag och samtidigt ge stöd för det svenska agerandet i dessa
sammanhang.
Avgörande för våra möjligheter att driva en framgångsrik miljö- och
lantbrukspolitik är att vi kan motivera våra ställningstaganden med stöd
av forskningsresultat och att vi kan ta vara på forskningsresultat från and-
ra länder. Svenska forskningsframgångar i EU:s ramprogram grundas på
att man i Sverige har lyckats kombinera grundläggande lantbruks- och
miljöforskning med kravet på fokusering på relevanta problem inom om-
rådena. Den svenska forskningen inom dessa områden bör därför fortsatt
vara av högsta internationella kvalitet. Forskningen bör ges en inriktning,
som kännetecknas av grundläggande kunskapsuppbyggnad samt förmåga
till synteser och systemlösningar.
Eftersom energimarknaderna utvecklas snabbt genom avreglering och
internationell integrering och de miljö- och klimatmässiga utmaningarna
som energisystemet står inför i stor utsträckning är globala görs de
svenska forsknings- och utvecklingsinsatserna i allt större utsträckning i
ett internationellt samarbete. Genom det internationella forskningssamar-
betet höjs kompetens och kvalitet i den nationella forskningen.
De centrala internationella samarbetsformerna på energiforskningsom-
rådet utgörs av EU:s femte ramprogram för forskning och utveckling,
samt av samarbetet inom International Energy Agency (IEA). Forsk-
ningssamarbetet med länderna runt Östersjön är betydelsefullt för hela
regionens utveckling och ges hög prioritet.
Hållbar utveckling är också en viktig aspekt i vårt samarbete med ut-
vecklingsländer på olika håll i världen. De behöver hjälp att ta steget för-
bi den teknik vi börjar att överge till den nya och ekologiskt hållbara tek-
nik som nu utvecklas. Kunskap, styrmedel och institutionell uppbyggnad
som främjar ekologisk hållbarhet behöver utvecklas. Utvecklingssamar-
betet behöver därför stöd av forskning för ekologisk hållbarhet på samma
sätt som det internationella förhandlingsarbetet.
Forskning till stöd för en ekologiskt hållbar utveckling
För att klara den stora uppgiften att förena ekologisk hållbarhet med eko-
nomisk tillväxt och social och kulturell välfärd krävs betydande forsk-
nings-, utbildnings- och informationsinsatser samt en utvecklad samver-
kan mellan forskningsfinansiärer och forskningsutförare och andra berör-
da, bl.a. näringsliv samt enskilda hushåll och individer.
FRN fick år 1998 i uppdrag att utreda frågan om forskning för hållbar
utveckling. Nämnden konstaterade i utredningen att forskning för hållbar
utveckling pågår i det svenska forskningssystemet men att insatserna är
Prop. 2000/2001:3
77
otillräckliga inom många områden. Utredningen ansåg också att ett tydli-
gare hållbarhetsperspektiv behövs inom flera forskningsfinansierande
organ och att en ökad samordning av forskningen är nödvändig. Forsk-
ningsinsatserna är ofta tvärvetenskapliga, men utredningen understryker
också den betydelse grundforskningen har för att utveckla kunskapsba-
sen.
FRN anser att alla forskningsaktörer måste ta ett ansvar för forskning
till stöd för en hållbar utveckling. Begreppet samhällsrelevans, som finns
i myndigheternas instruktioner, måste inbegripa hållbar utveckling. Vida-
re uppmärksammas bl.a. några forskningsområden som organisatoriskt
har en oklar hemvist och behöver förstärkas såsom forskning om styrme-
del, ekoeffektivitet och miljötoxikologi (toxikologi, ekotoxikologi och
miljömedicin).
Många remissinstanser som yttrat sig över utredningen stödjer utred-
ningens slutsatser. Regeringen har på utredningens förslag avsatt särskil-
da forskningsmedel till Naturvårdsverket. Dessa avser främst forsknings-
stöd för miljöeffektstudier och miljötoxikologi. Naturvårdsverket har
också svarat för longitudinella studier av artförekomst, mätningar av till-
stånd i Östersjön och Västkustens vatten vid de marinbiologiska statio-
nerna.
Forskningsfältet är i hög grad mångdisciplinärt. Det omfattar fråge-
ställningar av både grundläggande och mera problemorienterad karaktär
och spänner över ett stort antal vetenskapliga discipliner från teknik och
naturvetenskap till ekonomi, humaniora och samhällsvetenskap och har
relevans för alla samhällssektorer. Av detta följer att mång- eller tvärve-
tenskapligt samarbete ofta är nödvändigt. Forskning inom sakområdena
lantbruksvetenskaplig forskning, miljöforskning och forskning om ett
uthålligt samhällsbyggande är av strategisk betydelse för målet om en
ekologiskt hållbar utveckling, liksom bredare systemansatser mellan des-
sa och andra forskningsområden.
Ansvaret för forskning för en övergripande systemsyn på samhällsut-
vecklingen såväl nationellt och europeiskt som globalt medför behov av
samverkan mellan FoU-kompetenserna inom de olika områdena. Den
breda systemsynen förutsätter dessutom samverkan med andra forsk-
ningsområden, både humanistisk-samhällsvetenskapliga och naturveten-
skapligt-tekniska sådana. FoU avseende näringslivsutveckling, energi och
kommunikationer har särskild betydelse i sammanhanget. Sammanföran-
det av områdena miljöforskning, lantbrukvetenskaplig forskning om ett
hållbart och samhällsbyggande öppnar för ökade möjligheter till FoU
kring en rad gränsöverskridande frågor. Dit hör t.ex. studier om att förena
stad och landsbygd i fungerande kretslopp. Dit hör också en effektiv
samverkan inom FoU för landsbygds- och stadsutveckling i sociala, kul-
turella och ekonomiska avseenden. Utvecklingen på kommunikationsom-
rådet, både vad avser informationsteknologin och fysiska transporter,
väntas inverka på regionala strukturer i en rad avseenden som behöver
integreras med de förändringar som följer av en ny syn på naturresurser
och produktionssystem. En viktig förutsättning för dessa bredare FoU-
ansatser är att de måste vila på en solid bas, som endast kan ges av en
grundläggande forskning och kompetensuppbyggnad. Forskningsrådet
Prop. 2000/2001:3
78
för miljö, areella näringar och samhällsbyggande bör ges i uppdrag att
ägna denna typ av frågeställningar stor uppmärksamhet.
Av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning och forskarut-
bildning under åren 2001-2003 bör totalt 20 miljoner kronor fördelas till
forskning inom miljö och hållbar utveckling inom ramen för budgeten för
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande. I bud-
getpropositionen för år 2001 föreslås att 5 miljoner kronor fördelas år
2001. En planeringsförutsättning bör vara att ytterligare 5 miljoner kro-
nor fördelas år 2002 och härjämte ytterligare 10 miljoner kronor år 2003.
Prop. 2000/2001:3
Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat
för forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 12
miljoner kronor fördelas till en forskarskola inom genusforskning. Av de
nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 5 miljoner
kronor fördelas till denna forskarskola (jfr avsnitt 8.3.1). En planerings-
förutsättning för forskarskolan bör vara att ytterligare 5 miljoner kronor
fördelas för år 2002 och ytterligare 2 miljoner kronor för år 2003. Veten-
skapsrådet bör inom ramen för sin budget fördela minst 10 miljoner kro-
nor för genusforskning.
Regeringen anser att Vetenskapsrådet och lärosätena bör aktivt efter-
sträva jämn könsfördelning genom positiv särbehandling i forskarskolor-
na och genom rekryteringsanställningarna och med stöd av rekryterings-
målen.
Jämställdhet mellan kvinnor och män berör alla delar av samhället. I Sve-
rige har vi kommit långt när det gäller att skapa samma formella villkor
och förutsättningar för kvinnor och män. Däremot finns i praktiken fort-
farande stora ojämlikheter mellan män och kvinnor. För att komma läng-
re i arbetet för jämställdhet har olika former och strategier prövats. Stra-
tegierna för regeringens konkreta jämställdhetsarbete har upprättats i bå-
de ett kort och ett mer långsiktigt perspektiv.
Sedan mitten av 1980-talet har regeringen avsatt särskilda medel för att
pröva nya metoder och modeller i jämställdhetsarbetet. För att motverka
brister i jämställdhet och den obalans som råder i fördelning av makt
mellan kvinnor och män har insatserna främst riktats mot att förbättra
kvinnors villkor. Inom den högre utbildningen och forskningen har en
mängd åtgärder för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män vid-
tagits under 1990-talet. I propositionerna Jämställdhet mellan kvinnor
och män (prop. 1994/95:164, bet 1994/95:UbU18, rskr. 1994/95:405) och
Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3, rskr
1996/97:99) presenterades och genomfördes en rad åtgärder i enlighet
med regeringens jämställdhetspolitik, för att öka andelen kvinnor inom
79
olika anställningar inom högskolan och synliggöra både jämställdhet och
genusperspektiv.
Kvinno-, mans- och genusforskningen har under de senaste åren bidra-
git till att öka kunskapen om orsaker och mekanismer bakom den segre-
gering och de hierarkiska strukturer som fortfarande råder i samhället.
Jämställdhetsarbetet har inriktats på att förändra de strukturer i samhället,
både formella och informella, som bidrar till att upprätthålla eller förstär-
ka en negativ könsuppdelning och ojämn maktfördelning mellan kvinnor
och män.
Jämställdhet inom den högre utbildningen och forskningen är en fråga
om demokrati, rättvisa och kvalitet. Jämställdhet inom detta område
handlar om att förskjuta makten över verklighetsbeskrivningen och att
ifrågasätta rådande definitioner av kunskap. Kunskap är en nödvändig
förutsättning för samhällsförändring. Den bristande jämställdheten mel-
lan kvinnor och män måste synliggöras och myndigheter och andra orga-
nisationer måste införliva jämställdhetsperspektivet i sin verksamhet.
Dessutom bör det fördelas resurser för särskilda jämställdhetsåtgärder
inom prioriterade områden för att motverka den ojämna fördelningen av
makt och resurser mellan kvinnor och män. Metoder behöver utvecklas
som på sikt säkerställer att jämställdhetsfrågor införlivas i ordinarie verk-
samhet. Det är respektive lärosätes och forskningsfinansiärs skyldighet
att vidta de åtgärder som behövs. Under 1990-talet införlivades begreppet
”mainstreaming” i jämställdhetsarbetet. Det innebär att jämställdhetsfrå-
gor inte kan behandlas enskilt eller vid sidan av den ordinarie verksam-
heten utan att ett jämställdhetsperspektiv skall ingå som en självklar del i
arbetet. Idag används också begreppet, "double strategies" (dubbla strate-
gier). Enligt detta begrepp behövs både mainstreaming och särskilda
satsningar för att driva jämställdhetsarbetet framåt. Hand i hand med
jämställdhetsfrågor i högre utbildning och forskning går genusforskning
och genusperspektiv i forskning som bedrivs. Det är lätt att förväxla jäm-
ställdhet och genus. Det är viktigt att skilja på ojämställdhet, könsobalans
och underrepresentation av kvinnor å ena sidan och den vetenskapliga
kunskapsproduktionen å den andra sidan. Genusforskning finns i olika
hög grad i olika discipliner. Genus är en översättning från engelskans
"gender" betecknande s.k. socialt kön. Begreppet bygger på tolkningen
att manligt och kvinnligt är socialt och kulturellt betingat och därför
möjligt att påverka. Regeringen har i denna proposition föreslagit en
forskarskola i genusvetenskap för att förbättra forskaråterväxten inom
genusforskningen. Se vidare avsnittet 8.3.
Åtgärder under 1990-talet
Regeringen har fördelat medel för att inrätta 32 professurer och 73 fors-
karassistentanställningar för underrepresenterat kön. Via Högskoleverket
har medel fördelats till ca 120 doktorandtjänster för att öka antalet tjäns-
ter som innehas av kvinnor. För att stimulera fler kvinnor till en fortsatt
forskarkarriär och för att de skall kunna meritera sig internationellt har
via HSFR, MFR, NFR och TFR utdelats sammanlagt 14 miljoner kronor
för postdoktorala stipendier för kvinnor. Vidare har råden fördelat 7,5
miljoner kronor för gästprofessurer för kvinnliga forskare.
Prop. 2000/2001:3
80
FRN, forskningsråden under Utbildningsdepartementet, SJFR, SFR
och Högskoleverket har sedan 1995 enligt sina instruktioner haft i uppgift
att främja jämställdhet mellan kvinnor och män inom sina verksamhets-
områden. Samtliga myndigheter skall främja jämställdhet mellan kvinnor
och män vid bedömning av ansökningar och i rådens arbetsgrupper och
prioriteringsskommitteer. Regeringen anser att dessa arbetar långsiktigt
och medvetet med jämställdhetsfrågor. Andelen ansökningar från kvinn-
liga forskare ökar visserligen långsamt men successivt och beviljande-
graden följer i de flesta fall denna trend.
År 1996 utfärdade regeringen en förordning (1996:1579) om en grupp
för samverkan mellan vissa forskningsfinansierande myndigheter. Genom
samverkansgruppen skall myndigheterna i samråd främja och samordna
sin forskningsstödjande verksamhet när det gäller tvärvetenskaplig forsk-
ning, ett ökat medvetande om genusperspektivet i forskningen samt insat-
ser för jämställdhet. Samverkansgruppen anordnar bl.a. utbildning i jäm-
ställdhetsfrågor för forskningsråden avseende arbetet med rådens forsk-
ningsstöd. Samverkansgruppens insatser riktar sig till personal som ar-
betar direkt med forskare på fältet, granskning av ansökningar och för-
delning av medel, d.v.s. till handläggare i beredningsgrupper, program-
grupper o.dyl. Samverkansgruppen har varit pådrivande i arbetet med att
identifiera och synliggöra jämställdhets- och genusfrågorna.
Vid anställning av lärare skall bl.a. beaktas sådana sakliga grunder som
stämmer överens med jämställdhetspolitiska mål. Dessutom har en be-
stämmelse införts om att båda könen skall vara representerade bland de
sakkunniga om inte synnerliga skäl talar emot detta. Vidare har en regel
införts om krav på redovisning av hur fakultetsnämnderna eller motsva-
rande organ har beaktat jämställdhetsaspekten vid bedömningen. Även
när det gäller det statistiska underlaget avseende könsaspekter har rege-
ringen förtydligat och kompletterat förordningen (1993:1153) om redo-
visning av studier m.m. vid universitet och högskolor. Ansvaret för en
jämn könsfördelning på alla nivåer inom lärarkåren åvilar universiteten
och högskolorna. Vid val till fakultetsnämnden och särskilda organ skall
både kvinnor och män vara representerade i valberedningen, och bland
dem som föreslås till ledamöter skall minst en tredjedel utgöras av kvin-
nor och minst en tredjedel av män, om det inte finns synnerliga skäl.
Riksdagen har tidigare beslutat om principer för s.k. rekryteringsmål
för lärosäten i syfte att öka andelen kvinnor bland nyanställda forskare.
Sådana mål har för perioden 1997-1999 satts upp för samtliga universitet
samt Mitthögskolan. Lärosätena har ombetts att sätta upp mål för rekryte-
ring av kvinnliga forskare med sikte på att andelen kvinnor i professors-
kåren år 2008 skall uppgå till 25 procent. För att nå dessa mål måste läro-
sätena vidta åtgärder inom såväl grund- som forskarutbildning. Högsko-
leverket har uppdragits att följa upp och utvärdera lärosätenas arbete.
Regeringen inrättade år 1997 Nationella sekretariatet för genusforsk-
ning med uppgift att överblicka genusforskningen inom Sverige och spri-
da dess resultat inom och utanför universiteten. Sekretariatet arbetar med
att öka medvetandet om genusperspektivets betydelse och analyserar dess
status och utvecklingsmöjligheter inom alla vetenskapsområden. Samma
år inrättades ett nationellt ansvarsbibliotek för kvinno-, mans-, och ge-
nusforskning i Göteborg.
Prop. 2000/2001:3
81
Det finns särskilda forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning
vid nio lärosäten. Genussekretariatet, ansvarsbiblioteket och dessa sär-
skilda forum är viktiga för utvecklingen av både genus-, kvinno-, och
mansforskning men också för att sådan forskning skall kunna förgrena
sig i olika riktningar. Verksamheten vid dessa centra/fora har också visat
sig bidra till att rekrytera kvinnliga forskare och forskarstuderande. Den
forskning som bedrivs vid dessa centra/fora är en viktig tillgång och den-
na bör tas tillvara av lärosätena.
För att främja genusforskning i ämnen där den idag saknar förankring
avsatte regeringen medel för 18 tjänster varav 6 professurer, med inrikt-
ning på genusforskning i ämnena litteraturvetenskap, sociologi, informa-
tionsteknologi, folkhälsovetenskap, fysikundervisningens didaktik och
människa-maskin.
Högskoleverket har fått i uppdrag att utveckla undervisningen om ge-
nus och jämställdhet i jurist- och ekonomiutbildningarna. Samtliga äm-
nesområden skall kunna innehålla genusperspektiv på grundutbildnings-
nivå. På sikt kan en jämnare rekrytering av kvinnor och män till samtliga
utbildningar komma till stånd och bryta den könssegregerade utbildnings-
och arbetsmarknaden.
Utvärderingar
För att jämställdhetsarbetet skall kunna drivas framåt på ett effektivt
sätt krävs att reformer som syftar till att öka jämställdheten inom forsk-
ningsområdet utvärderas, men också att reformer på forskningsområdet
som inte haft jämställdhet som mål utvärderas ur ett jämställdhetspers-
pektiv. Regeringen har givit Högskoleverket i uppdrag att utvärdera någ-
ra av de reformer och särskilda satsningar som syftar till att öka jäm-
ställdheten inom högre utbildning och forskning.
Högskoleverket har på regeringens uppdrag utvärderat särskilda dokto-
randtjänster, postdoktorala stipendier och gästprofessurer för kvinnor
samt forskarassistenttjänster för underrepresenterat kön. Högskoleverket
konstaterar att åtgärderna troligen haft en positiv betydelse för jämställd-
heten vid universiteten och högskolorna. Den totala andelen kvinnor på
olika nivåer har ökat, men satsningarna är inte tillräckliga för att uppnå
jämn könsfördelning inom rimlig tid. För att motverka ett långsamt jäm-
ställdhetsarbete krävs att universitet och högskolor arbetar mera aktivt för
att uppnå en jämnare könsfördelning. Högskoleverket föreslår i sin rap-
port fortsatt satsning på särskilda tjänster för underrepresenterat kön.
Högskoleverket har i en annan rapport lämnat en redovisning för hur
universitet och högskolor uppfyllt sina rekryteringsmål för perioden
1997-1999 samt föreslagit nya mål för perioden 2001-2004. En vägle-
dande princip för rekryteringsmålen för perioden 2001-2004 är att målen
höjs för att fungera som en sporre i jämställdhetsarbetet. Regeringen re-
dovisar i budgetpropositionen för år 2001 de nya rekryteringsmålen för
lärosätena.
Mot bakgrund av bl.a. den ojämna könsfördelningen bland högskolor-
nas lärare och forskare har Statistiska Centralbyrån (SCB) initierat ett
projekt kring främst kvinnors men även mäns arbetsmiljö vid universitet
och högskolor. Syftet är att skildra eventuella skillnader med avseende på
Prop. 2000/2001:3
82
synlig såväl som dold maktfördelning och inflytande mellan kön och
tjänstekategorier. SCB kommer under hösten 2000, med stöd från Ut-
bildningsdepartementet, Rådet för arbetslivsforskning, Arbetslivsinstitu-
tet och Sveriges universitetslärarförbund, att utföra en pilotstudie som
omfattar samtliga lärare och forskare vid två svenska lärosäten. Ambitio-
nen är att i ett senare skede genomföra en huvudstudie för samtliga uni-
versitet och högskolor. En sådan totalundersökning skulle möjliggöra
jämförelser mellan tjänstekategorier och kön såväl inom som mellan läro-
säten samt med arbetsmarknaden i övrigt. Regeringen välkomnar SCB:s
initiativ och ser det som mycket viktigt att få ta del av samlade uppgifter i
ärendet som kan användas i det fortsatta arbetet med att skapa en jäm-
ställd arbetsmiljö vid landets lärosäten.
Satsningar inför 2000-talet
Syftet med en jämnare könsbalans inom forskningen är inte bara att
åstadkomma mer rättvisa möjligheter för underrepresenterat kön utan
även att påverka forskningens inriktning och forskningsmiljöerna vid
lärosätena. Det är regeringens övertygelse att forskningen kommer att
berikas av en större andel kvinnor, särskilt inom traditionellt manliga
forskningsområden.
Forskningsfinansiärerna har en central roll i arbetet med att främja
jämställdheten inom forskningen. Det gäller bl.a. att sörja för att ett till-
räckligt antal kvinnor är ledamöter i styrelserna för dessa myndigheter
och dess prioriteringskommittéer. Det gäller också att uppmärksamma att
kvinnor har samma chans som män att få bidrag från forskningsfinansie-
rande myndigheter för projekt av likartad kvalitet. Den nya myndig-
hetsorganisationen för forskningsfinansiering har uppmanats att verka för
jämställdhet och för att genusperspektivet beaktas. Det nya Vetenskaps-
rådet bör verka för jämställdhet mellan kvinnor och män inom sitt verk-
samhetsområde. I enlighet med bestämmelser i förordningen (2000:654)
om elektorsförsamling vid forskningsråd skall en jämn könsfördelning
eftersträvas vid tillsättning av ledamöter i styrelsen.
EG-domstolen har nyligen prövat i vad mån svenska regler om positiv
särbehandling vid anställningar inom högskoleväsendet är förenliga med
gemenskapsrätten. Målet gällde bl.a. förordningen (1995:936) om vissa
anställningar som professor och forskarassistent i jämställdhetssyfte och
(numera) 4 kap. 16 § högskoleförordningen (1993:100). Domstolen kom
fram till att gemenskapsrätten hindrar en nationell lagstiftning som inne-
bär att en sökande till en statlig tjänst av underrepresenterat kön med till-
räckliga kvalifikationer skall utses framför en sökande av motsatt kön
som annars skulle ha utsetts, om det behövs för att en sökande av det un-
derrepresenterade könet skall utses och under förutsättning att skillnaden
mellan sökandenas kvalifikationer inte är så stor att tillämpningen strider
mot kravet på saklighet. Detta gäller även om den nationella lagstiftning-
en är begränsad till att gälla tillsättning av ett på förhand bestämt, be-
gränsat antal tjänster eller tjänster som har inrättats som ett led i en en-
skild högskolas särskilt beslutade program enligt vilket positiv särbe-
handling får tillämpas. Däremot hindrar inte gemenskapsrätten en regel
som grundas på nationell förvaltningspraxis och som innebär att en sö-
Prop. 2000/2001:3
83
kande som tillhör det underrepresenterade könet får ges företräde framför
en medsökande av motsatt kön, förutsatt att de sökande i merithänseende
kan anses jämbördiga eller i det närmaste jämbördiga. Som förutsättning
gäller dock att det skall göras en objektiv bedömning av ansökningarna
med beaktande av samtliga sökandes personliga förhållanden.
De svenska reglerna prövades bl.a. mot direktivet om likabehandling
av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning
och befordran samt arbetsvillkor (76/207/EG). Som skäl för sin bedöm-
ning i den delen anförde EG-domstolen sammanfattningsvis följande. Det
konstaterades att den svenska lagstiftningen i aktuellt avseende gör det
möjligt att ge företräde åt en sökande av underrepresenterat kön, vars
kvalifikationer för tjänsten visserligen är tillräckliga, men inte likvärdiga
med de kvalifikationer som andra sökande av motsatt kön har. Vid be-
dömningen i urvalsförfarandet är det berättigat att vissa positiva och ne-
gativa kriterier beaktas som i och för sig är könsneutrala till sin utform-
ning. Därför kan det beslutas att tjänsteår, ålder och dagen för senaste
befordran endast beaktas om de har betydelse för den sökandes lämplig-
het, kvalifikationer och yrkeserfarenheter. På samma sätt kan det fastslås
att t.ex. familjesituationen eller partnerns inkomst saknar betydelse. Till-
lämpningen av dessa kriterier skall ske på ett öppet sätt och det skall gö-
ras en objektiv bedömning av ansökningarna med beaktande av samtliga
sökandes personliga förhållanden. Av svensk tillämplig lagstiftning
framgår inte att bedömningen av de sökandes kvalifikationer har gjorts
utifrån klara och tillförlitliga kriterier som kan förebygga eller kompense-
ra nackdelar i yrkeskarriären för personer av det underrepresenterade
könet. Tvärtom innebär de svenska reglerna att en sökande till en statlig
tjänst av underrepresenterat kön och med tillräckliga kvalifikationer för
tjänsten skall utses framför en sökande av motsatt kön som annars skulle
ha utsetts, om det behövs för att en sökande av det underrepresenterade
könet skall utses. Lagstiftningen ger således automatiskt företräde åt sö-
kande av underrepresenterat kön om dessa har tillräckliga kvalifikationer.
Det krävs dock enligt den svenska regeln att skillnaden mellan de kva-
lifikationer som sökande av respektive kön har inte får vara så stor att
tillämpningen skulle stå i strid med kravet på saklighet vid tillsättningen.
Domstolen anser att det inte går att exakt fastställa innebörden av detta
villkor, vilket medför att valet av en sökande bland dem med tillräckliga
kvalifikationer i sista hand grundas enbart på att sökanden tillhör under-
representerat kön, även om denna har lägre kvalifikationer än en annan
sökande av motsatt kön. Någon objektiv bedömning av ansökningarna
med beaktande av samtliga sökandes personliga förhållanden görs inte.
Slutsatsen blir att de svenska reglerna strider mot direktiven.
I fördraget sägs att i syfte att i praktiken säkerställa full jämställdhet i
arbetslivet mellan kvinnor och män får principen om likabehandling inte
hindra en medlemsstat från att behålla eller besluta om åtgärder som rör
särskilda förmåner för att göra det lättare för det underrepresenterade
könet att bedriva yrkesverksamhet eller för att förebygga eller kompense-
ra nackdelar i yrkeskarriären (artikel 141.4) . Domstolen menar att inte
heller av denna fördragsbestämmelse kan anses följa att den svenska ur-
valsmetoden är tillåten, eftersom den under alla omständigheter inte står i
proportion till det mål som eftersträvas.
Prop. 2000/2001:3
84
En utgångspunkt för jämställdhetsarbetet är bestämmelserna i jäm-
ställdhetslagen (1991:433) där bl.a. bestämmelser om positiv särbehand-
ling ingår. Regeringen anser att det är angeläget att lärosätena vidtar de
åtgärder som behövs för att se till att dessa bestämmelser efterlevs vid
anställningar. Varje lärosäte som anordnar forskarutbildningar bör hålla
utbildning för forskarhandledare. I dessa bör jämställdhet och genuspers-
pektiv ingå i syfte att ge handledaren en förmåga att lägga ett genuspers-
pektiv på sin handledning.
Av de ny resurser riksdagen anvisat för forskning och forskarutbild-
ning under åren 2001-2003 bör 12 miljoner kronor fördelas till en fors-
karskola inom genusforskning. Av de nya resurserna föreslås il budget-
propositionen för år 2001 att 5 miljoner kronor fördelas till denna fors-
karskola (jfr avsnitt 8.3.1). En planeringsförutsättning för forskarskolan
är att ytterligare 5 miljoner kronor fördelas för år 2002 och ytterligare 2
miljoner kronor för år 2003. Utöver denna satsning bör Vetenskapsrådet
inom ramen för sin budget fördela minst 10 miljoner kronor för genus-
forskning.
Regeringens forslag: Det skall föras in en ny paragraf i högskolelagen
som innebär att vetenskapens trovärdighet och god forskningssed skall
värnas i universitetens och högskolornas verksamhet.
Regeringens bedömning: Regeringen avser att vidare utreda frågan om
det bör föras in en generell författningsreglering för forskningsetisk
granskning som omfattar alla finansiärer och forskningsutförare.
Bakgrund: Vetenskapens och teknikens stora betydelse för samhället
och dess utveckling medför att forskningsetiska frågor är av stort allmänt
intresse. Forskningsverksamhet aktualiserar en rad frågor av etisk karak-
tär. Det kan vara metoderna som är etiskt problematiska, därför att de
innebär experiment på människor eller djur eller bygger på att känsliga
uppgifter om enskilda personer ställs samman. Den tidigare debatten och
granskningen har framför allt berört dessa frågor. Forskningsetiska över-
väganden omfattar emellertid även t.ex. frågor om objektivitet och sak-
kunskap vid utvärdering av forskning och bedömning av samhälls-
problem.
Forskningsetiska frågor hade tidigare behandlats av Forskningsetiska
utredningen (SOU 1989:74 och 75) och därefter av riksdagen (prop.
1989/90:90, bet. 1989/90:UbU25, rskr. 328). Riksdagen ansåg att fors-
karna själva måste ta ansvaret för den etiska kvaliteten likaväl som för
den vetenskapliga. Etisk prövning av forskningsprojekt är således en na-
turlig del av verksamheten. Riksdagen framhöll bl.a. vikten av utbildning
i forskningsetiska frågor på alla stadier, men särskilt inom forskarutbild-
ningen.
Regeringen gjorde i propositionen Forskning och samhälle (prop.
1996/97:5) bedömningen att forskningsetiska problem och forskarnas
ansvar i dessa frågor borde ägnas förnyad uppmärksamhet. Med tanke på
den snabba utvecklingen inom vetenskapen och strävan efter en närmare
Prop. 2000/2001:3
85
samverkan mellan forskning och samhälle behövdes en översyn av vad Prop. 2000/2001:3
forskarsamhället och andra gjorde för att hantera de etiska frågorna. En
ny och breddad analys av de forskningsetiska frågorna borde göras.
Regeringen tillsatte en utredning för en allsidig belysning av forsk-
ningsetiska frågor eftersom dessa frågor är av stor betydelse för forskning
och samhälle. Kommittén skulle enligt direktiven analysera vilka etiska
frågor som uppstår i forskningsprocessen och med denna utgångspunkt
granska utbildningen i forskningsetik och även överväga andra åtgärder
som kan öka medvetenheten om etiska frågor i forskningen. Kommittén
skulle också analysera problematiken kring forskningsfusk och veten-
skaplig oredlighet. Vidare skulle kommittén se över det nuvarande sys-
temet för forskningsetisk granskning och föreslå utformning av forsk-
ningsetisk granskning av sådana projekt som innefattar användning av
personnummer. Utvecklingen i andra länder skulle belysas och konsek-
venser för Sverige av internationella konventioner skulle beaktas.
Kommittén om forskningsetik fick således ett brett uppdrag. Kommit-
tén har arbetat med en rad skilda frågor som forskningsfusk och annan
oredlighet i forskning, bedömning av forskningsprojekt ur etisk synvin-
kel, jävsförhållanden i den vetenskapliga granskningen av forsknings-
projekt, intressekonflikter i forskningen, utbildning och forskning i
forskningsetik, öppenhet och insyn i forskningsprocessen, redovisning
och tillsyn m.m. Betänkandet rymmer också såväl övergripande som
mycket detaljerade förslag i administrativa frågor. Under sitt arbete har
kommittén initierat diskussion och debatt bl.a. genom att ordna seminari-
er och genom att i egen regi remittera en delrapport för synpunkter till ett
stort antal berörda organ. De yttranden som inkommit till regeringskans-
liet under remissförfarandet av slutbetänkandet uttrycker överlag stor
uppskattning av kommitténs arbete med analys av de forskningsetiska
frågorna. Flera instanser nämner i sitt yttrande att de initierat åtgärder på
området. Samtidigt menar många att betänkandet har en slagsida åt det
medicinska området och att det juridiska underlaget lämnar en del i öv-
rigt att önska.
I det följande behandlas de två huvudförslagen i kommitténs betänkan-
de, nämligen förslagen om hanteringen av forskningsfusk samt verksam-
heten med forskningsetisk bedömning av forskningsprojekt.
Vetenskaplig oredlighet och forskningsfusk
Kommitténs förslag: Kommittén föreslår en definition av begreppet
"oredlighet i forskning". Härmed bör enligt kommittén avses att en fors-
kare avsiktligt och på ett vilseledande sätt gör avsteg från de vetenskapli-
ga kraven eller medvetet bryter mot allmänt accepterade etiska normer.
Oredlighet i forskning inbegriper enligt kommittén fabricering och för-
falskning av data eller källmaterial, plagiering samt andra handlingar i
avsikt att vilseleda omgivningen beträffande de vetenskapliga kraven
eller medvetna brott mot allmänt accepterade etiska normer i samband
med ansökan om forskningsanslag, vid forskningens genomförande eller
vid rapportering av forskningsresultat.
Som allmän strategi för att komma till rätta med oredlighet i forskning
föreslår kommittén att lärosätenas ledningsansvar bör betonas genom att
86
det införs en bestämmelse i högskolelagen (1992:1434) om att det åligger
varje lärosäte att värna om vetenskapens trovärdighet och god forsk-
ningssed. Det bör åligga varje lärosäte eller annan myndighet som bedri-
ver forskning att besluta om riktlinjer för utredning av anmälan om ored-
lighet i forskning. Privata forskningsinrättningar rekommenderas besluta
om motsvarande riktlinjer. Kommittén föreslår inrättande av en Forsk-
ningens centrala förtroendenämnd. I de fall av oredlighet i forskning där
ärendet inte blir föremål för disciplinansvar eller åtalsanmälan, men där
misstanken om oredlighet inte kan avföras, bör denna nämnd göra en
fördjupad utredning. Nämnden föreslås således att på uppdrag av myn-
digheter och privata forskningsinrättningar pröva om forskare varit ored-
liga i sin forskning och besluta om rekommenderad disciplinpåföljd och
om åtalsanmälan.
Kommittén föreslår att det bör åligga varje fakultet/lärosäte att upprätta
en plan för utbildning i forskningsetik, att utbildningens utformning skall
bestämmas av fakulteterna/lärosätena själva, att utbildningen skall vara
anpassad till ämnena och att kurserna bör vara obligatoriska. Fakulteter-
na/lärosätena bör upprätta program för utbildning av handledare i forsk-
ningsetiska frågor. Kommittén föreslår också att det i högskoleförord-
ningen (1993:100) görs ett tillägg där utbildning i forskningsetik anges
som ett obligatoriskt inslag i all forskarutbildning.
Det ingick också i kommitténs uppdrag att studera den s.k. peer review
processen som innebär att forskare bedömer kvaliteten i andra forskares
arbete vid t.ex. ansökan om projektbidrag, tillsättning av tjänster eller vid
publicering av vetenskapliga artiklar. Enligt kommittén är peer review
den bästa tillgängliga metoden vid bedömning av forskning, men man för
fram vissa rekommendationer och riktlinjer för att stärka opartiskhet i
bedömningen och förbättra insynen i granskningsprocessen. Dessa riktar
sig huvudsakligen till forskningsråden och stiftelser och inbegriper bl. a.
åtgärder för en höjd medvetenhet om jävsregler, en jämnare könsfördel-
ning samt regelbundna utvärderingar av granskningsprocessen.
Remissinstanserna: Många remissinstanser anser att kommittén före-
slagit en alltför vid definition av oredlighet i forskning. Definitionen bör
enligt dessa avgränsas till att omfatta sådant som är specifikt för forsk-
ningsverksamhet. Den skulle på så sätt också närma sig definitioner som
tillämpas internationellt. De flesta remissinstanserna anser att förebyg-
gande arbete är viktigt och tillstyrker att lärosätenas ledningsansvar beto-
nas bl.a. genom det föreslagna tillägget i högskolelagen. Många anser att
även forskningsmyndigheter och privata forskningsinrättningar som inte
omfattas av högskolelag och högskoleförordning bör åläggas att fastställa
riktlinjer för hantering av oredlighet i forskning. Förslaget om en central
förtroendenämnd möter blandade reaktioner. Å ena sidan är det viktigt att
eftersträva enhetlighet i bedömning och minskad risk för jäv men å andra
sidan är forskningsfusk sällsynt och den föreslagna nämndens roll i redan
existerande regelsystem anses oklar. Flera instanser betonar behovet av
att skydda såväl anmälare som anmäld.
De flesta remissinstanserna är positiva till ett ökat inslag av forsk-
ningsetik i forskarutbildningen och till att frågor om forskningsetik också
ingår i handledarutbildningen. Många instanser är emellertid emot en
reglering av forskarutbildningens innehåll i högskoleförordningen eller
Prop. 2000/2001:3
87
avstyrker förslaget om ett obligatorium. Man framhåller också att kurser i
forskningsetik måste vara anpassade till ämnet/vetenskapsområdet. En
rad instanser anser att forskningsetik måste förekomma redan i grundut-
bildningen, inte minst inom vårdområdet. Några instanser framhåller be-
tydelsen av handledare och andra seniora forskare som "forskningsetiska
förebilder".
När det gäller peer review processen instämmer remissinstanserna i
stort i kommitténs bedömning och menar att man i hög grad redan tilläm-
par de principer som kommittén föreslår.
En sammanställning av remissynpunkterna finns tillgänglig vid Utbild-
ningsdepartementet.
Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens mening är den de-
finition av oredlighet i forskning som kommittén föreslagit inte använd-
bar. En definition bör tydligare skilja på vad som är allmänt olämpligt
beteende enligt vetenskapliga normer och vilka handlingar som är att
hänföra till tjänsteförseelse eller rentav kan föranleda misstanke om brott.
En användbar definition av oredlighet i forskning eller forskningsfusk
bör ha en tydlig koppling till vilka eventuella åtgärder som kan komma
att bli aktuella om en överträdelse görs. Forskarsamhället måste självt
hantera det som enbart kan betraktas som olämpligt beteende medan det
för tjänsteförseelse och brottsliga handlingar finns regelsystem enligt
följande.
Lagen (1994:260) om offentlig anställning innehåller särskilda före-
skrifter om arbetstagare hos bl.a. myndigheterna under regeringen. En
arbetstagare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyl-
digheter i anställningen, får meddelas disciplinpåföljd för tjänsteförseel-
se. Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag. Avsteg från bestämmel-
serna om disciplinpåföljd får dock göras genom kollektivavtal. Den som
är misstänkt för att i sin anställning ha begått brott skall anmälas till åtal,
om misstanken avser tjänstefel, grovt tjänstefel, mutbrott och brott mot
tystnadsplikt. Åtalsanmälan skall också ske om misstanken avser annat
brott, om det kan antas föranleda någon annan påföljd än böter. Mål om
tillämpligheten av lagen om offentlig anställning skall handläggas på så
sätt att talan väcks i Arbetsdomstolen eller vid tingsrätt enligt närmare
bestämmelser i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Beträffande arbetstagare som är anställda av lärosätet, dvs. lärare och
anställda doktorander gäller enligt högskoleförordningen (1993:100)
följande. Styrelsen för lärosätet skall besluta om bl.a. disciplinansvar,
åtalsanmälan och om avstängning. Styrelsen får välja att inrätta en perso-
nalansvarsnämnd som prövar dessa frågor. Om en sådan nämnd inrättas
skall nämnden avgöra dessa frågor. Om styrelsen för lärosätet eller en
personalansvarsnämnd meddelar en disciplinpåföljd finns även här möj-
lighet att söka ändring i beslutet genom att väcka talan mot lärosätet en-
ligt lagen om rättegång i arbetstvister. Av 7 § lagen (1982:80) om an-
ställningsskydd framgår att uppsägning från arbetsgivaren skall vara sak-
ligt grundad.
För studenter och doktorander som är antagna till och bedriver forskar-
utbildning finns bestämmelser om disciplinära åtgärder (varning och av-
stängning). Ärenden om disciplinära åtgärder handläggs av en disciplin-
nämnd, som skall finnas vid varje lärosäte. Ett beslut av disciplinnämn-
Prop. 2000/2001:3
88
den om avstängning kan överklagas hos länsrätt, men ett beslut om var-
ning får inte överklagas.
I högskolelagen finns krav på att verksamheten skall avpassas så att en
hög kvalitet nås. Att motverka slarv eller medvetet fusk liksom allmänt
oacceptabelt beteende individer emellan på arbetsplatsen borde kunna
inbegripas i denna allmänna strävan efter en hög kvalitet i verksamheten.
Som beskrivits finns det redan regler om hur arbetsgivare skall hantera
situationer när en anställd kan misstänkas ha gjort sig skyldig till brott
som skall anmälas till åtal eller gjort sig skyldig till tjänsteförseelse. Det
saknas därför skäl att skapa en ny, särskild ordning med ett centralt organ
för att utreda forskningsfusk. Såvitt man kan bedöma är upptäckta fall av
forskningsfusk sällsynta. Samtidigt är det p.g.a. den moderna forskning-
ens höga grad av specialisering svårt att upptäcka forskningsfusk och att
utreda hur det har gått till. I första hand bör enligt regeringens uppfatt-
ning förebyggande åtgärder som utbildning och medvetandegörande prio-
riteras. Det är också viktigt att framhålla hur angeläget ett noggrant
granskningsarbete är t.ex. i samband med anställningar och granskning
av avhandlingar samt i samband med forskningsfinansiärers behandling
av ansökningar och redovisningar av genomförda projekt. För att betona
lärosätenas ansvar för förebyggande åtgärder föreslår regeringen ny para-
graf i högskolelagen enligt vilket vetenskapens trovärdighet och god
forskningssed skall värnas.
Myndighet eller lärosäte som utreder om en anställd skall anmälas till
åtal eller om disciplinpåföljd skall beslutas bör kunna anlita extern ex-
pertis som stöd i utredningen. Det finns idag en expertgrupp knuten till
MFR som kan stödja lärosätena på detta sätt inom det medicinska fältet.
Denna modell bör i den nya myndighetsorganisationen för forskningsfi-
nansiering utvidgas. Vetenskapsrådet bör kunna tillhandahålla nationell
expertis inom alla vetenskapsområden som vid behov kan anlitas av läro-
sätena.
Som ovan redogjorts för finns bestämmelser om åtalsanmälan från ar-
betsgivarens sida. När åtgärd vidtagits för att åtal skall väckas får inte
arbetsgivaren inleda eller fortsätta ett disciplinärt förfarande med anled-
ning av det som föranlett åtgärden. Även om ingen misstanke finns om
att brott enligt brottsbalken begåtts kan vissa handlingar företagna av en
offentligt anställd forskare föranleda åtgärder från arbetsgivarens sida i
form av disciplinpåföljd för tjänsteförseelse. Ytterst blir det Arbetsdom-
stolen som tar ställning till om en forskare anses ha gjort sig skyldig till
fusk som påverkar anställningen. Utredningen har föreslagit att lärosäte-
na bör utfärda riktlinjer för utredning av misstanke om forskningsfusk.
Ytterst är det rektor såsom myndighetschef som är ansvarig för att sådana
utredningar kommer till stånd samt för formerna för dessa utredningar.
Regeringen har erfarit att sådana riktlinjer har tagits fram inom Univer-
sitets- och högskoleförbundet (SUHF) och tillämpas av lärosätena. Enligt
regeringens bedömning fordras inte någon ytterligare reglering för närva-
rande. Hanteringen av frågor om oredlighet i forskningen bör emellertid
följas upp och regeringen avser att återkomma till frågan.
Utbildning och medvetandegörande om forskningsetiska frågor är vik-
tiga element i det förebyggande arbetet mot oredlighet i forskning. Stats-
makterna bör emellertid inte som kommittén föreslår detaljreglera fors-
Prop. 2000/2001:3
89
karutbildningens innehåll. Det är emellertid naturligt att doktoranden,
tillsammans med sin handledare, diskuterar forskningsetiska frågor. Re-
geringen överväger att föreskriva i högskoleförordningen om handledar-
utbildning på sätt som beskrivs i avsnitt 8.5.2 i denna proposition. Det är
angeläget att handledarutbildningen även innefattar forskningsetiska frå-
geställningar.
Granskningen av forskning genom peer-review är ett bärande element i
forskningens kvalitetskontroll. Denna process är därmed också viktig i
det förebyggande arbetet mot oredlighet i forskning. Enligt regeringens
mening bedrivs ett medvetet och aktivt arbete med utveckling av peer-
review processen särskilt hos forskningsråden. Regeringen följer detta
utvecklingsarbete noga bl.a. vid uppföljningen av myndigheternas årsre-
dovisningar.
Etisk prövning av forskning
Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att det i högskoleförordningen
skall införas en bestämmelse om att forskningsprojekt som innefattar för-
sök med människa eller mänsklig vävnad skall prövas i en forsknings-
etisk kommitté i enlighet med av varje högskola fastställd arbets- och
beslutsordning. Prövningen skall ha sin utgångspunkt i de etikregler och
internationella deklarationer som antagits avseende forskning inom olika
vetenskapsområden. De forskningsetiska kommittéernas beslut skall vara
rådgivande, vilket bl.a. innebär en markering att forskaren själv är den
som är ytterst moraliskt ansvarig genom hela forskningsprocessen. En
lokal kommitté skall kunna vända sig till en annan forskningsetisk kom-
mitté eller annan instans. I de fall en etikansökan avslås bör forskaren ha
rätt till ytterligare en prövning ifrån en annan kommitté. Separata kom-
mittéer bör inrättas för skilda vetenskapsområden. De forskningsetiska
kommittéerna bör bestå av representanter för såväl forskningen som det
allmänna.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser är positiva till etisk
prövning av forskning som berör människor. Många instanser har dock
invändningar mot utredningens förslag till utformning av den etiska
prövningen. Etisk prövning bör inte enbart göras av forskning vid univer-
sitet och högskolor, utan krav på forskningsetisk prövning bör skrivas in
även i andra relevanta myndigheters instruktioner. Många remissinstanser
anser emellertid att det behövs en generell författningsreglering (ramlag)
av de forskningsetiska kommittéerna, liksom av förfarandet vid dessa
organ. Det föreslagna tillägget till högskoleförordningen beträffande för-
sök med människa eller mänsklig vävnad anses oklart formulerat. Många
remissinstanser anser att formuleringen är allt för generell. Att pröva alla
försök som inbegriper mänsklig vävnad är orealistiskt och förordningen
skulle förlora sin verkan. Vissa remissinstanser, flera av dem utan an-
knytning till medicinsk forskning, anser att formuleringen är för snäv och
inte inbegriper all etiskt problematisk forskning. Systemet med ytterligare
en prövning i en annan kommitté anses vara alltför oklart reglerat. Flera
instanser påpekar att samma regler och samma bedömningsgrunder bör
gälla i samtliga kommittéer för att undvika jäv och skilda bedömningar
vid olika lärosäten. Många remissinstanser föredrar ett system med
Prop. 2000/2001:3
90
överprövning hos en överordnad nämnd. En sådan överprövningsinstans
bör också kunna göra policyuttalanden och formulera riktlinjer och reg-
ler. I frågan om etikkommittéernas sammansättning är remissopinionen
splittrad.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt regeringens mening är det
viktigt att det finns tydliga kriterier för vilka forskningsprojekt som skall
genomgå forskningsetisk prövning. Endast särskilt integritetskänslig
forskning bör granskas. Kommitténs förslag till avgränsning som den
uttrycks i ett föreslaget tillägg i högskoleförordningen är därför alltför
vid.
Under slutet av 1960-talet inrättades successivt forskningsetikkommit-
téer vid samtliga medicinska fakulteter i Sverige. Detta skedde delvis
som ett svar på den s.k. Helsingforsdeklarationen från 1964 och därför att
National Institute of Health i USA år 1966 beslöt att alla humanforsk-
ningsprojekt som skulle stödjas ekonomiskt därifrån måste genomgå etisk
granskning. Numera finns således i var och en av landets sjukvårdsregio-
ner en regional forskningsetikkommitté. Dessa regionala etikkommittéer
är knutna till de medicinska fakulteterna. I Stockholmsregionen finns
även lokala etikkommittéer, vilka sorterar under Karolinska Institutets
regionala etikkommitté. Medicinska forskningsrådets (MFR) nämnd för
forskningsetik är policyorgan i forskningsetiska frågor och samordnar
arbetet i de olika forskningsetikkommittéerna.
HSFR och SFR har båda etikkommittéer som granskar projektansök-
ningar som är ställda till respektive råd och i vissa fall också sådana som
remitteras från andra forskningsfinansiärer. Liksom MFR:s etiknämnd
har dessa etikkommittéer även policyskapande uppgifter.
Statens medicinsk-etiska råd tillsattes år 1985 som ett rådgivande or-
gan till regeringen. En av rådets främsta uppgifter är att följa utveckling-
en inom sådan forskning och behandling som kan anses vara känslig för
den mänskliga integriteten eller påverka respekten för människovärdet.
Rådet tar dock inte ställning till enskilda forskningsprojekt.
Gentekniknämnden inrättades år 1994 och har till uppgift att följa den
nationella och internationella utvecklingen på genteknikområdet, bevaka
etiska frågor och genom rådgivande verksamhet främja en etiskt försvar-
bar och säker användning av gentekniken så att människors och djurs
hälsa samt miljön skyddas. Nämndens roll utreds för närvarande av Bio-
teknikkommittén (Dir. 1997:120).
• I den forskningsetiska utredningens betänkande Forskningsetisk pröv-
ning (SOU 1989:74) föreslogs viss reglering av formerna för forsknings-
etisk granskning och för utbildning i forskningsetik. Riksdagen beslutade
emellertid, i enlighet med förslagen i 1990 års forskningspolitiska propo-
sition (prop. 1989/90:90, bet. 1989/90:UbU25, rskr 328), att inte ytterli-
gare reglera verksamheten.
Medicinsk forskning bedrivs ofta med hjälp av försökspersoner. De
kunskapsvinster forskningen kan leda till måste vägas mot de risker för-
sökspersoner kan utsättas för. Försökspersoner måste få en rättvisande
information om vad medverkan i ett forskningsprojekt innebär. Det nuva-
rande systemet för forskningsetisk granskning är i första hand avsett att
hantera dessa frågor. Därutöver tillkommer den granskning som sker i
Prop. 2000/2001:3
91
SFR:s och HSFR:s etiska kommittéer, huvudsakligen av ansökningar
ställda till respektive råd, avseende integritetskänsliga projekt.
Enligt regeringens mening har ingenting framkommit som tyder på att
det nuvarande systemet inom det medicinska fältet inte fungerar väl. Där-
emot har nya behov av forskningsetisk prövning uppstått dels genom ny
lagstiftning och dels genom vetenskapens utveckling. Personuppgiftsla-
gen (1998:204), lagen om hälsodataregister (1998:543) och lagen om
vårdregister (1998:544) innehåller regler om att om viss behandling god-
känts av en forskningsetisk kommitté, får känsliga personuppgifter be-
handlas för forskningsändamål om behandlingen är nödvändig enligt vis-
sa närmare bestämmelser och om samhällsintresset av det forskningspro-
gram där behandlingen ingår klart väger över den risk för otillbörligt in-
trång i enskildas personliga integritet som behandlingen kan innebära. I
dessa lagar avses med forskningsetisk kommitté ett särskilt organ för
prövning av forskningsetiska frågor som har företrädare för både det all-
männa och forskningen och som är knutet till ett universitet eller en hög-
skola eller till någon annan instans som i mera betydande omfattning fi-
nansierar forskning. Regeringen har erfarit att Socialstyrelsen, Folkhäl-
soinstitutet, Riksförsäkringsverket, Statens Institutionsstyrelse och
Svenska Kommunförbundet har enats om att inrätta en gemensam forsk-
ningsetisk kommitté knuten till Socialstyrelsen. Personuppgiftslagen har
därvid tolkats så att Socialstyrelsen får anses likställd med en "instans
som i mera betydande omfattning finansierar forskning". Kommittén
skall vara tillgänglig för samtliga nämnda myndigheter samt för Svenska
Kommunförbundet. Kostnaderna för den etiska kommittén delas av
samtliga berörda.
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag gjort en översyn av frågor
som rör de s.k. biobankerna i hälso- och sjukvården. Utgångspunkten för
översynen är att viktig kunskap som kan hämtas från dessa biobanker
skall kunna vara tillgänglig för forskning, vård och behandling, samtidigt
som användningen inte får skada den enskilde, de genetiska släktingarna
eller deras integritet. Intresset för att få tillgång till materialet har ökat
kraftigt under senare år, bl.a. på grund av den snabba utvecklingen inom
genteknik och biomedicinsk forskning. Socialstyrelsen har i enlighet med
uppdraget lagt fram ett förslag till en särskild lag om biobanker (S
2000/3332/HS). Den föreslagna regleringen förutsätter bl.a. att forsk-
ningsetikkommittéer prövar inrättande av en biobank för forskningsän-
damål eller när en befintlig biobank skall ställa prover till förfogande för
ett nytt forskningsprojekt eller för klinisk prövning. Under år 1999 har
MFR:s etiska nämnd utfärdat forskningsetiska riktlinjer för användningen
av det humanbiologiska materialet i biobanker för forskning.
Enligt regeringens bedömning finns mot denna bakgrund skäl som talar
för en generell författningsreglering av forskningsetisk prövning. Kom-
mitténs betänkande ger emellertid otillräckligt underlag för en sådan åt-
gärd och regeringen avser därför att vidare utreda denna fråga inte minst
mot bakgrund av Europakonventionen om mänskliga rättigheter och
biomedicin. En sådan ramlag borde lämpligen bl.a. reglera huvudmanna-
skapet för kommittéerna och deras sammansättning, vilken forskning som
måste etikgranskas, riktlinjer för etikbedömningen samt former för
överprövning av kommittéernas beslut.
Prop. 2000/2001:3
92
Prop. 2000/2001:3
Regeringens bedömning: Vetenskapsrådet och Forskningsforum bör
ges ett särskilt ansvar för att sprida forskningsinformation.
Skälen för regeringens bedömning: Vetenskapens utveckling sker i
en allt snabbare takt och forskningens möjligheter att bidra till framsteg i
samhället blir därmed allt större. Den omvälvande utveckling som har
skett och som sker inom informationstekniken och som nu även präglar
biotekniken kan komma att förändra samhället och människors villkor på
ett sällan tidigare skådat sätt.
Samtidigt innebär denna utveckling stora utmaningar. Forskningen gör
ständigt nya landvinningar och människor hyser stora förhoppningar till
forskningens möjligheter att lösa många svåra problem. Den nya tidens
kunskap väcker dock många frågeställningar. Utvecklingen, framför allt
inom biotekniken och genomforskningen, innebär också att samhället och
dess medborgare måste ta ställning till allt svårare etiska frågor.
Mot denna bakgrund är det nödvändigt med en omfattande, aktiv och
förtroendefull dialog mellan forskarna och det övriga samhället så att
motiven för forskningen öppet diskuteras. Det räcker inte med att fors-
karna informerar varandra utan forskningsresultaten måste också bli kän-
da bland allmänheten. Särskilda avnämare, t.ex. näringslivet, behöver
också kunna uttrycka sina forskningsbehov och få möjlighet att påverka
forskningens inriktningar där det är relevant. Samverkan mellan högsko-
lan, näringslivet och skilda samhällssektorer behandlas närmare i avsnit-
tet 8.7.
När det gäller relationen mellan forskningen och allmänheten har
forskningsinformation olika syften. Information om forskning bidrar till
att höja den allmänna kunskapsnivån i samhället, vilket ökar enskilda
individers möjligheter att delta i den demokratiska processen. Det är ge-
nom att få ta del av kunskap som människor kan påverka sin situation.
Att bedriva forskning är en verksamhet som kräver detaljerade kunskaper
om aktuella frågeställningar, metoder och tidigare resultat. Det är angelä-
get att allmänheten får inblick i hur vetenskapliga prioriteringar görs,
vilka etiska överväganden som sker och hur vetenskapliga projekt ge-
nomförs. Information om ett visst forskningsområde, forskningsprojekt
eller forskningsprocess gör det möjligt för människor att bilda sig en
uppfattning om och därmed ha möjlighet att ha synpunkter på forskning-
ens inriktning, vilket är en självklarhet i ett demokratiskt samhälle. Det är
ett naturligt krav att medborgarna får veta hur statliga forskningsmedel
används och vilka resultat det leder till.
Hela samhället är mottagare av den kunskap som tas fram genom
forskningen. Information om forskningsresultat har även betydelse för
samhällsutvecklingen i sin helhet, bl.a. genom att forskningsresultat i
ökande omfattning ligger till grund för politiska beslut. Att denna kun-
skap sprids till allmänheten är också en demokratifråga.
Forskningsinformationen bör främja dialogen mellan forskare och all-
mänheten. För att uppnå detta krävs att informationen är målgruppsan-
passad, begriplig och tillgänglig. Forskningsinformationen bör öka all-
mänhetens intresse för forskning, medvetenhet om forskningens betydel-
93
se, samt främja kunskaperna om forskningens möjligheter och begräns-
ningar.
De viktigaste förmedlarna av forskningsinformation är forskarna själ-
va. Forskarna bör på alla sätt uppmuntras att i populariserad form pre-
sentera sin forskning för allmänheten för att därigenom främja en dialog
mellan forskare och allmänhet. Forskningsinformation bör ses som en
naturlig del av forskningen och bör vara meriterande i forskarnas karriär-
utveckling.
Aktörerna som sprider forskningsinformation är många. Arbete med
forskningsinformation i mer organiserad form bedrivs idag vid landets
lärosäten, de nuvarande forskningsråden och sektorsorganen, av forsk-
ningsstiftelserna, museer, Högskoleverket - främst genom databasen SA-
FARI - m.fl. Det finns dessutom ett antal populärvetenskapliga tidskrif-
ter, vetenskapsredaktioner vid Sveriges television och Sveriges radio
samt ett stort antal frilansjournalister som bevakar forskningsfrågor. I
Sverige och internationellt växer det fram nätverk av experter som via
internet snabbt kan ge exempelvis journalister kontakt med den kompe-
tens som de efterfrågar.
Samverkan mellan förmedlarna av forskningsinformation, t.ex. mellan
lärosätena och forskningsråden, förekommer bl.a. kring vissa populärve-
tenskapliga arrangemang. Sådan samverkan ökar möjligheterna att nå ut
med forskningsinformation och bör därför utvecklas ytterligare.
Att popularisera forskning innebär att göra resultat och processer inom
forskningen tillgängliga och begripliga även för människor utanför den
vetenskapliga världen. Populärvetenskap kan ta sig många olika uttryck:
det kan vara litteratur eller artiklar som forskarna författar själva eller i
samarbete med skribenter och framträdanden i massmedia eller vid olika
typer av publika evenemang. Många museer bidrar aktivt till att sprida
och förklara forskningsresultat. En metod som framgångsrikt prövats är
vetenskapsteater, där forskare tillsammans med skådespelare illustrerar
ett visst vetenskapligt område på ett nyskapande sätt. Målgrupperna för
vetenskapsteatern kan vara både vuxna och barn.
En annan form för populärvetenskapen är vetenskapsfestivaler, som
vuxit fram i Europa och som även anordnas i Sverige sedan några år till-
baka. Vid dessa festivaler presenteras forskning på en mängd olika sätt:
forskningslaboratorier öppnas för allmänheten, utställningar, seminarier
och konferenser anordnas och experimentverkstäder skapas.
Populärvetenskap har dessutom ett "inomvetenskapligt" värde. Att
forskning populariseras kan öka kunskapsutbytet mellan olika vetenskap-
liga discipliner, vilket möjliggör nya vetenskapliga frågeställningar och
lösningar som kan finnas i gränslandet mellan olika forskningsdiscipliner.
Genom massmedia får många människor kunskap om forskning. Viss
forskning väcker större intresse än annan. Så har exempelvis vår tids bi-
ologiska forskning fått stor uppmärksamhet i massmedia. Åsikterna om
vad som är en nyhet och om det är en positiv eller negativ sådan kan gå
isär. Sådant som inom forskarsamhället ses som en framgång kan utanför
vetenskapssamhället väcka stora farhågor. Ett sådant exempel är resultat
av biotekniken, exempelvis det klonade fåret Dolly. För forskaren kan det
vara mekanismerna, förloppen och fenomenen som är det intressanta,
medan världen utanför forskarsamhället kan reagera utifrån andra aspek-
Prop. 2000/2001:3
94
ter och ifrågasätta forskningens syften eller metoder. Det är viktigt att
både forskare och journalister är medvetna om de olika värderingar och
kulturer som finns inom respektive sfär.
Fler kritiskt skolade och väl insatta vetenskapsjournalister ökar möjlig-
heterna till kritisk granskning och debatt kring forskningen, dess priorite-
ringar och resultat. Här är de tidigare nämnda expertnätverken viktiga.
Det ekonomiska stöd som flera av de befintliga forskningsråden ger i
form av journaliststipendier bör fortsätta även inom ramen för den nya
myndighetsorganisationen för forskningsfinansiering. Även seminarier
och workshops riktade till journalister kring vissa forskningsprojekt eller
forskningsområden är vägar att förbättra kunskapen om forskningen och
dess villkor. Utvecklingen av internet har gjort det möjligt att snabbt nå
många människor med information. Internet är en väl etablerad kanal och
ett enkelt sätt att förmedla och söka information. Internet lämpar sig bäst
för efterfrågestyrd information eftersom det kräver att konsumenten ak-
tivt måste ta fram den. Den internetbaserade databasen SAFARI under-
lättar spridningen av forskningsinformation. Internets ökade betydelse
som kunskapskälla för medborgarna gör att utvecklingsarbetet inriktat på
kommunikation med allmänheten bör ges hög prioritet. Mer populärve-
tenskaplig information måste dock också utvecklas på andra vägar.
Vetenskapsrådet ges ett nationellt ansvar för systematisk, strukturerad
och översiktlig forskningsinformation. Vetenskapsrådet tar över det ar-
bete som bedrivits av FRN och de uppdrag om forskningsinformation
som tidigare åvilat forskningsråden under Utbildningsdepartementet.
Vetenskapsrådets uppdrag i forskningsinformationshänseende beskrivs i
avsnitt 7.2. Det bör övervägas om hela den samlade, organiserade forsk-
ningsinformationsverksamheten bör utvärderas och i så fall vilken tid-
punkt för detta som kunde vara lämplig.
Riksdagen har beslutat att ett Forskningsforum skall inrättas i samband
med att den nya organisationen för forskningsfinansiering träder i kraft.
Forskningsforums syfte är att stärka dialogen och samverkan mellan
forskare, forskningsfinansiärer, allmänhet, rn.fi. Inom Forskningsforum
skall övergripande forskningsfrågor av betydelse för både forskningens
och samhällets behov kunna diskuteras och debatteras. Forskningsforum
kommer således att ha en central roll i forskningsinformationshänseende.
Forskningsetiska frågeställningar är ett exempel på ett område som
Forskningsforum bör ägna stor uppmärksamhet.
Prop. 2000/2001:3
För att åstadkomma en stärkt organisation för forskningsfinansiering har
riksdagen efter förslag av regeringen i propositionen Forskning för fram-
tiden - en ny organisation för forskningsfinansiering (prop.
1999/2000:81) fattat beslut om inrättandet av en ny myndighetsorganisa-
tion. Den nya organisationen träder i kraft den 1 januari 2001. En organi-
95
sationskommitté har tillsatts med uppgift att förbereda och genomföra Prop. 2000/2001:3
bildandet av de nya myndigheterna.
Syftet med den nya organisationen är att ge möjlighet till kraftsamling
på viktiga vetenskapliga områden, främja samarbete mellan forsknings-
områden och mellan forskning och utveckling samt förbättra spridningen
av information om forskning och dess resultat. Den nya organisationen
ger väsentligt bättre villkor för att stimulera tvär- och mångvetenskaplig
forskning och för att ge framstående forskarbegåvningar tillräckligt stöd
för att kunna utveckla en självständig och nyskapande forskning. Vidare
bör den nya myndighetsorganisationen arbeta aktivt inom sina respektive
områden med frågor av grundläggande betydelse såsom jämställdhet och
etiska aspekter i forskningen.
För att åstadkomma detta och för att stärka grundforskningens roll och
samtidigt öka kvalitetskraven genom forskarstyre inrättas tre forsknings-
råd med forskarmajoritet i styrelsen, Vetenskapsrådet och de däri ingåen-
de ämnesråden för humaniora-samhällsvetenskap, medicin respektive
natur- och teknikvetenskap, Forskningsrådet för arbetsliv och socialve-
tenskap och Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyg-
gande. Den behovsstyrda forskningen ges en effektiv organisation, ge-
nom inrättandet av Verket för innovationssystem, med höga relevans-
och kvalitetskrav. I det följande ger regeringen sin syn på vissa frågor
som berör de nya myndigheternas uppdrag och arbetsätt.
96
Prop. 2000/2001:3
Nya medel för forskning
|
miljoner kro- nor | |
|
Vetenskapsrådet |
478 |
|
Forskarrekrytering |
110 |
|
Biovetenskap |
70 |
|
Informationsteknik |
50 |
|
Materialvetenskap |
20 |
|
Dyrbar utrustning |
43 |
|
Högpresterande datorsystem |
15 |
|
Småämnesresurs |
10 |
|
Vårdforskning |
20 |
|
Konst |
20 |
|
Utbildningsvetenskap |
90 |
|
Allmän förstärkning |
30 |
|
Forskningsrådet för arbetsliv och socialveten- |
15 |
|
skap | |
|
Allmän förstärkning |
15 |
|
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och |
20 |
|
samhällsbyggande | |
|
Miljö och hållbar utveckling |
20 |
|
Verket för innovationssystem |
40 |
|
Bioteknik |
20 |
|
Informationsteknik |
20 |
|
Totalt |
553 |
Genomgående för hela den nya organisationen skall vara en strävan att
åstadkomma mer samlade insatser inom angelägna områden samt att ge
goda villkor för mång- och tvärvetenskaplig forskning. För att Sverige
skall fortsätta vara en framstående kunskapsnation med högkvalitativ
forskning krävs att den nya organisationen satsar på unga forskare, både
kvinnor och män. Det kommande generationsskiftet bland forskarna mo-
tiverar att aktiva åtgärder sätts in för att öka karriärmöjligheterna för
unga, duktiga forskare. Åtgärderna kan avse både ett utökat antal anställ-
ningar som forskarassistent och särskilda satsningar på framstående indi-
vider som tilldelas ett substantiellt forskningsstöd. Det är av största vikt
att dessa karriärmöjligheter är lika goda såväl för kvinnliga som manliga
forskare.
Vissa generella krav på arbetssätt bör gälla för hela myndighetsorgani-
sationen. Ett sådant krav bör vara att endast forskning av hög vetenskap-
lig kvalitet skall ges stöd. Detta avser såväl den nyfikenhetsbaserade
grundläggande forskningen som den behovsstyrda forskningen. Endast
högkvalitativ forskning kan möta de nödvändiga relevanskrav som dess-
utom måste ställas på behovsstyrd forskning. En internationell kvalitets-
granskning bör eftersträvas, även inom områden som traditionellt inte har
använt internationell expertis för kvalitetsbedömning. Forskningsprojekt
bör bedömas efter s.k. peer review granskning. Denna metod har hittills
97
visat sig vara det bästa sättet att upprätthålla en hög vetenskaplig kvalitet
inom forskningen.
Sverige är ett förhållandevis litet land vilket medför att forskarsamhäl-
let inom vissa områden kan utgöras av mycket få personer. Vid bedöm-
ning av forskningsprojekt och beslut om forskningsstöd kan därför ofta
jävssituationer uppstå. Detta är ytterligare ett skäl till att eftersträva ett
inslag av internationella granskare av projekt. Myndigheterna måste ock-
så utveckla klara riktlinjer för hur jävssituationer skall hanteras.
Ett annat viktigt moment för att åstadkomma hög kvalitet och ge un-
derlag för omprioritering och förnyelse är användningen av internatio-
nella utvärderingar av forskning. Sådana utvärderingar har sedan länge
använts inom delar av den hittillsvarande forskningsrådsorganisationen.
Även delar av sektorsforskningen har utvärderats i internationell belys-
ning. Det finns emellertid andra delar av forskningen som i ringa grad har
prövats på detta sätt. Denna fråga har en avgörande betydelse för forsk-
ningens kvalitet och trovärdighet och regeringen anser därför att den nya
myndighetsorganisationen bör eftersträva att i mycket hög utsträckning
använda sig av internationella utvärderingar.
Det är av största vikt att de nya myndigheterna utvecklar effektiva
samarbetsformer sinsemellan, både i det löpande dagliga arbetet och i den
långsiktiga planeringen - t.ex. i form av gemensamma forskningsprogram
etc. Även i det internationella arbetet och i EU-frågor måste hela den nya
organisationen ha ett nära samarbete.
Vidare bör genomgående ställas höga krav på jämställdhetsarbetet -
såväl avseende myndigheternas egen organisation som avseende den vi-
dare frågan om jämställdhet i den forskning som stöds.
Grundläggande för god forskning är att den bedrivs efter sunda etiska
principer. Myndigheterna bör därför främja debatt om forskningsetik och
utveckla etiska riktlinjer för sitt eget forskningsstöd.
Prop. 2000/2001:3
98
Prop. 2000/2001:3
Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat för
forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 478
miljoner kronor fördelas till Vetenskapsrådet för att stödja grundläggande
forskning. Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år
2001 att 76 miljoner kronor fördelas för budgetåret. En planeringsförut-
sättning bör vara att ytterligare 150 miljoner kronor fördelas för år 2002
och ytterligare 252 miljoner kronor för år 2003.
Beträffande användningsområdet för de nya resurserna bör bl.a. följan-
de gälla.
- En fördelning som ökar successivt för att år 2003 uppgå till 110 mil-
joner kronor görs till rekryteringsanställningar och individuella bidrag till
framstående unga forskare.
- En fördelning som ökar successivt för att år 2003 uppgå till 140 mil-
joner kronor görs till biovetenskap, informationsteknik och materialve-
tenskap.
- En fördelning som successivt ökar till 20 miljoner kronor år 2003
görs till vårdvetenskaplig forskning.
- En fördelning som successivt ökar till 20 miljoner kronor år 2003
görs till området konst.
- En fördelningen som ökar successivt för att år 2003 ha ökat med 43
miljoner kronor görs till dyrbar vetenskaplig utrustning.
- Fördelningen till högpresterande datorer ökar från och med år 2001
med 15 miljoner kronor.
- En särskild resurs som år 2003 bör uppgå till 10 miljoner kronor för-
delas för s.k. småämnen.
- En särskild resurs som år 2003 bör uppgå till 90 miljoner kronor för-
delas till utbildningsvetenskaplig forskning.
- En fri resurs som år 2003 bör uppgå till 30 miljoner kronor.
Den administrativa hanteringen av kommunikationssystemet SUNET
bör överföras till Vetenskapsrådet.
Vetenskapsrådets främsta uppgift skall vara att stödja grundläggande,
inomvetenskapligt motiverad forskning av högsta vetenskapliga kvalitet
inom samtliga vetenskapsområden. Vetenskapsrådet skall överta de upp-
gifter som idag handhas av Forskningsrådsnämnden (FRN), Humanistisk-
samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR), Medicinska forsknings-
rådet (MFR), Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) och Teknikve-
tenskapliga forskningsrådet (TFR). Uppdraget har närmare beskrivits i
prop. 1999/2000:81. Vetenskapsrådet skall svara för forskning inom hu-
maniora och samhällsvetenskap inklusive det konstnärliga området, reli-
gionsvetenskap och rättsvetenskap, medicin inklusive vårdvetenskap,
odontologi och farmaci, naturvetenskap, matematik och teknikvetenskap.
Andra uppgifter är finansiering av dyrbar vetenskaplig utrustning, natio-
99
nella och internationella forskningsanläggningar, högpresterande dator-
system och longitudinella databaser inom det samhällsvetenskapliga om-
rådet samt vetenskaplig planering av polarforskning.
Härutöver skall Vetenskapsrådet ha vissa uppgifter av mer övergripan-
de karaktär. Dessa är bl.a. följande. Vetenskapsrådet skall ha ett särskilt
ansvar för att i ett internationellt perspektiv upprätthålla kvaliteten på den
svenska forskningen och främja förnyelse och rörlighet inom forskning-
en. Internationella utvärderingar av forskningens kvalitet är här ett viktigt
instrument. Vetenskapsrådet övertar även ansvaret för de olika arbets-
grupper och kommittéer som drivits inom forskningsrådens arbete utöver
de beredningsgrupper som råden använt för bedömning av ansökningar.
Huvuddelen av Vetenskapsrådets forskningsstöd fördelas efter ansökan
från forskare. Dessa forskarinitierade projekt är grundbulten i rådets
verksamhet och bör kunna öka i omfattning. Rådet skall ansvara för
övergripande policyfrågor som rör hela dess verksamhetsområde. Rådet
skall också ta initiativ till vissa breda forskningssatsningar. En angelägen
uppgift för rådet är att ta initiativ till mång- eller tvärvetenskapliga sats-
ningar över ämnesgränser samt att svara för forskningsinformation. Rådet
skall även ha ett nationellt ansvar för att i samverkan med universitet och
högskolor åstadkomma en effektiv profilering av forskningen samt för att
skapa goda forskningsmiljöer för den svenska forskningen. Vetenskaps-
rådet skall även på regeringens uppdrag svara för forskningspolitiska
analyser och rådgivning till regeringen i forskningsfrågor och årligen
återrapportera en översikt av det forskningspolitiska landskapet. Rådet
skall även medverka i beställning och framtagning av forskningsstatistik
som underlag för sina prioriteringar. Rådet skall vidare svara för en för
ämnesråden gemensam behandling av vissa internationella frågor och
främja det svenska deltagandet i EU:s ramprogram för forskning. Rådet
bör också samverka med andra länder inom ramen för European Science
Foundation. Rådet skall särskilt beakta jämställdhet och genusforskning.
Av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning och forskarut-
bildning under åren 2001-2003 bör totalt 478 miljoner kronor fördelas
till Vetenskapsrådet för att stödja grundforskning. Av de nya resurserna
föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 76 miljoner kronor fördelas
för budgetåret. En planeringsförutsättning bör vara att ytterligare 150
miljoner kronor fördelas för år 2002 och härutöver ytterligare 252 miljo-
ner kronor för år 2003.
Inom Vetenskapsrådet inrättas tre ämnesråd med ansvar för humaniora-
samhällsvetenskap, medicin respektive natur- och teknikvetenskap. Dessa
disponerar huvudsakligen de medel för projektstöd som tidigare fördelats
via de fyra forskningsråden, HSFR, MFR, NFR och TFR. Ämnesråden
skall inom de ekonomiska ramar som anges i budgetpropositionen och
regleringsbrev besluta om medelsfördelningen till forskningsprojekt och
finansiering av anställningar för forskningsverksamhet inom sina respek-
tive verksamhetsområden. Om Vetenskapsrådet utfärdat riktlinjer för
denna medelsfördelning eller för satsningar på forskningsområden som är
av särskild betydelse, skall dessa riktlinjer följas av ämnesråden. Strate-
giska avvägningar inom ansvarsområdet är en viktig uppgift för ämnesrå-
den liksom att bevaka och underbygga svensk forsknings kvalitet.
Prop. 2000/2001:3
100
Förutom de nedan beskrivna områden som regeringen bedömer att
Vetenskapsrådet bör prioritera behövs en allmän förstärkning av rådets
budget av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning och fors-
karutbildning för åren 2001-2003. Som en planeringsförutsättning ökar
successivt fördelningen för att år 2003 uppgå till 30 miljoner kronor per
år. I takt med att medel frigörs från andra satsningar ökar kontinuerligt
rådets utrymme för nya satsningar. De nya satsningarna på Vetenskapsrå-
det ger tillsammans med de ingående resurserna från FRN, HSFR, MFR,
NFR och TFR en total budget för år 2001 om 1 878 miljoner kronor.
Kraftsamling och mångvetenskap
Det är viktigt att Sverige kan göra satsningar inom nya centrala forsk-
ningsområden som drivs fram av den vetenskapliga utvecklingen. Om
svensk forskning skall kunna hävda sig i den allt hårdare internationella
konkurrensen krävs målmedvetna satsningar på högkvalitativa forsk-
ningsmiljöer som ger de bästa förutsättningarna för forskningen. I många
fall behöver forskningskompetens från flera områden kombineras. I andra
fall kan det behövas en satsning inom ett smalare fält. Detta ställer krav
både på betydande resurser och nya arbetssätt som främjar kraftsamling
och tillräckligt kritisk massa av forskare.
Den forskningsfinansierande organisationen har hittills inte i tillräcklig
omfattning enats kring gemensamma satsningar för att skapa starka
forskningsmiljöer och program. Inrättandet av Vetenskapsrådet medför
därvid väsentligt förbättrade möjligheter att åstadkomma större satsning-
ar inom den nyfikenhetsbaserade forskningen. Vetenskapsrådet bör
åstadkomma samverkan inom angelägna områden mellan ämnesrådens
satsningar när det gynnar den vetenskapliga styrkan. Vetenskapsrådet bör
även med de medel som ej fördelas via ämnesråden främja mångveten-
skap och koncentrerade satsningar. Rådet bör vidare delta i finansiering-
en av de verksamheter i Kirunaområdet som samlats inom Miljö- och
rymdforskningsinstitutets verksamheter. Vidare bör Vetenskapsrådet ak-
tivt verka för samverkan med övriga forskningsfinansiärer, bl.a. genom
Forskningsforum. Rådet bör i årsredovisningen rapportera till regeringen
vilka åtgärder som vidtagits för att åstadkomma satsningar och för att
främja mångvetenskap.
Generationsskiftet
En mycket stor andel av dagens forskarutbildade är nu mellan 55 och 64
år. Det innebär påtagligt stora pensionsavgångar det första decenniet efter
år 2000. Under perioden 1999-2009 kommer närmare 50 procent av lan-
dets professorer, 30 procent av lektorerna och drygt 20 procent av ad-
junkterna att uppnå 65 års ålder. Större delen av dessa pensionsavgångar
sker under perioden 2005-2009. För att möta dessa betydande pen-
sionsavgångar utan att högskolan förlorar kompetens och kvalitet måste
dagens unga forskare ges betydligt större möjligheter att meritera sig för
framtida verksamheter inom undervisning och forskning.
Prop. 2000/2001:3
101
Den grundläggande högskoleutbildningen har expanderat, och beslut
har fattats om en ytterligare expansion. Under expansionen inleds pen-
sionsavgångarna för en betydande andel av dagens lärarkår. För att åt-
minstone bibehålla och helst stärka kvaliteten på grundutbildningen
måste därför betydligt fler lärare anställas.
Unga nydisputerade forskare måste i högre utsträckning erbjudas möj-
lighet att fortsätta en akademisk karriär. Andelen doktorander som fort-
satte sin karriär inom högskolan var år 1996 drygt 50 procent. I forsk-
ningsrådens internationella utvärderingar av svensk forskning har särskilt
framhållits svårigheten för yngre forskare att fortsätta en akademisk kar-
riär och nackdelarna med en i många fall tudelad karriärväg - en fors-
kande och en undervisande. Detta problem har också en längre tid påta-
lats av forskningsråden och lärosätena och man anser att nydisputerade
forskare bör ges möjlighet till forskningsstöd via postdoktorala stipendier
och forskarassistentanställningar. Dessa möjliggör meritering för en fort-
satt akademisk verksamhet på hög nivå. Särskilt bör i sammanhanget be-
aktas kvinnors möjlighet till vidareutveckling inom forskningsintensiva
anställningar på samtliga nivåer, för att garantera en jämn fördelning av
både kvinnor och män på högre tjänster. Dessa tjänster är nödvändiga för
att täcka kommande behov av lärare och för att fylla det ökande behovet
av forskarkompetens på arbetsmarknaden utanför högskolan. Dagens
brist på rekryteringsanställningar utgör ett stort hinder för unga, begåva-
de forskare att fortsätta en lärar- och forskargärning inom högskolan och
möta kommande stora generationsskiften. Vetenskapsrådet bör därför
disponera medel för rekryteringsanställningar.
Det stora generationsskiftet inom svensk forskning får också effekter
på återväxten av högkvalitativ forskning. Idag är det ofta svårt för unga,
framstående forskare att etablera självständig forskning vilket bl.a. har
påtalats av forskningsråden i olika framställningar till regeringen. Orsa-
ken är brist på anställningar och svårighet att få forskningsresurser utan
att ingå i en etablerad forskares krets. Därmed hindras utvecklingen av
nydanande forskningsinriktningar i Sverige och vi riskerar att de största
begåvningarna söker sig bort från högskolan.
För att svensk forskning inte skall tappa kvalitet när nästa generation
forskare skall ta över är det därför nödvändigt att nu satsa på de bästa
unga forskarna. Det är också nödvändigt för att stödja utvecklingen av
mer nyskapande forskning. Inom ramen för Vetenskapsrådets budget bör
finnas förutsättningar för att starta ett grundforskningsprogram för indi-
viduella bidrag till framstående unga forskare inom samtliga vetenskap-
sområden.
Av de nya resurser riksdagen anvisat bör för åren 2001-2003 110 mil-
joner kronor årligen fördelas för rekryteringsanställningar och individu-
ella bidrag till framstående unga forskare. Av dessa medel bör minst 20
miljoner kronor fördelas till rekryteringsanställningar inom det humanis-
tisk-samhällsvetenskapliga området, framför allt till humaniora. För-
stärkningen bör göras successivt för att år 2003 uppgå till 110 miljoner
kronor per år.
Prop. 2000/2001:3
102
Goda forskningsmiljöer
Prop. 2000/2001:3
Vetenskapsrådet bör ha ett nationellt ansvar för att i samverkan med uni-
versitet och högskolor åstadkomma en effektiv profilering av forskningen
samt för att skapa goda forskningsmiljöer för den svenska forskningen.
Lärosätena bör i ökande grad kunna göra omprioriteringar och strategiska
satsningar. Forskargrupper och forskningsområden bör kunna ges särskilt
stöd och stagnerande verksamheter avvecklas. Omprioriteringar och ny-
satsningar bör i större utsträckning än tidigare ske inom ramen för be-
fintliga medel.
En väsentlig del av förnyelsen inom lärosätenas forskning erhålls i
samband med omprövning och nytillsättning av professurer. Vetenskaps-
rådet kan, då lärosätet så önskar, genom sin nationella överblick bistå
lärosätet i denna process. Vid behov kan rådet initiera en oberoende över-
syn som kan utföras av svenska och utländska forskare på området. Den-
na översyn kan sedan ligga till grund för lärosätena i sådana fall där de
önskar få råd från Vetenskapsrådet i fråga om professurers inriktning.
Vetenskapsrådet kan även i en diskussion med lärosätena identifiera
forskningsområden där en särskild satsning är motiverad varefter lärosä-
tena i konkurrens tilldelas medel för ändamålet. Även i detta samman-
hang bör Vetenskapsrådet sträva efter att skapa goda forskningsmiljöer.
Mångfalden i lärosätenas forskningssatsningar ger en god grund för
framväxten av ny forskning samtidigt som den i viss mån försvårar kon-
centration och profilering inom angelägna områden. För att skapa möj-
ligheter till internationellt konkurrenskraftig spetsforskning och verkligt
starka forskningsmiljöer skulle en ny arbetsform, Nationella forsknings-
centra, kunna prövas. Detta bör ske i form av koncentrerade satsningar på
den mest slagkraftiga och dynamiska fria grundforskningen. Centra bör i
konkurrens tilldelas en kraftfull och långsiktig finansiering. Vetenskaplig
excellens bör utgöra främsta kriterium vid urvalet. Dessa bör ges möjlig-
het till vetenskapligt "risktagande” för att kunna tillvarata den mest nyda-
nande forskningen och ges en tidsbegränsad finansiering och utvärderas
före en eventuell fortsättning. Tyngdpunkten inom programmet bör ligga
på teknik och naturvetenskap men även humaniora, samhällsvetenskap
och medicin bör kunna förekomma.
Syftet med en sådan satsning är att skapa kreativa och effektiva forsk-
ningsmiljöer, som ger förutsättningar för den grundläggande forskningen
i internationell toppklass. Nya forskningsområden får härigenom ett
kraftfullt stöd, vilket är svårt i etablerade strukturer. En kritisk massa av
forskare inom spetsområden kan härmed skapas. Sveriges ställning som
forskningsnation kan stärkas och den internationella synligheten höjas,
vilket underlättar möjligheterna att rekrytera internationellt erkända
toppkrafter till landet. En internationellt stark position inom forskning
ger även positiva effekter utanför forskningsområdet t.ex. genom att en
viktig faktor för företagens lokalisering är närhet till framstående forsk-
ningsmiljöer. En framgångsrik forskning kan även bidra till en styrkepo-
sition vid internationella förhandlingar där forskning utgör ett viktigt be-
slutsunderlag. Satsningen skapar också bättre förutsättningar för den pro-
blemorienterade forskningen då denna beror av den grundläggande
forskningens framsteg och av tillgången på forskarutbildade personer.
103
Satsningarna kommer att vara av betydelse för näringslivet som efterfrå-
gar verkligt excellenta forskningsmiljöer som samarbetspartners. Centra
bör även kunna omfatta forskningsinriktningar av betydelse för samhället
i vid bemärkelse, där olika finansiärer enats kring en gemensam satsning.
Vetenskapsrådet bör ges möjlighet att ta initiativ till verksamhet med
sådana Nationella forskningscentra.
Prioriterade områden
Regeringen har ovan redovisat ett antal forskningsområden där det finns
behov att göra särskilda satsningar. Det är dessutom angeläget att rådet
stödjer miljöforskningen. När det gäller biovetenskap och bioteknik med
särskild inriktning på funktionsgenomik, informationsteknologi (IT),
materialvetenskap och materialteknik bör rådet göra en avvägning av i
vilken mån och hur ansvaret för dessa satsningar bör fördelas mellan de
olika ämnesråden.
Av de nya resurserna bör 140 miljoner kronor fördelas för satsningar
på områdena biovetenskap och bioteknik, informationsteknik samt mate-
rialvetenskap och materialteknik. Förstärkningen bör göras successivt
med 40 miljoner kronor år 2002 och härutöver ytterligare 100 miljoner
kronor år 2003. Förstärkningarna till biovetenskap och bioteknik, infor-
mationsteknik samt materialvetenskap och materialteknik bör uppgå till
respektive 70 miljoner kronor, 50 miljoner kronor samt 20 miljoner kro-
nor. Regeringen bedömer även att forskningen behöver stärkas inom om-
rådena humaniora, vårdvetenskap, utbildningsvetenskap samt på det
konstnärliga området. Beträffande satsningen på det konstnärliga området
bör ansvaret ligga hos ämnesrådet för humaniora-samhällsvetenskap me-
dan ansvaret för vårdvetenskap bör ligga på ämnesrådet för medicin. En
fördelning till vårdvetenskaplig forskning görs som successivt ökar till 20
miljoner kronor år 2003 samt en fördelning för forskning på det det
konstnärliga området och för konstnärligt utvecklingsarbete som succes-
sivt ökar till 20 miljoner kronor år 2003.
Dyrbar utrustning, högpresterande datorkapacitet, nationella anläggningar
och longitudinella studier
Dyrbar vetenskaplig utrustning finansieras i dag, via ett särskilt anslag till
FRN, för att säkerställa att den nationella utrustningsstandarden hålls på
en god nivå. Behovet av utrustning har därmed inte behövts ställas mot
medel för projekt och tjänster. Det nationella behovet av storskalig be-
räkningskapacitet täcktes tidigare via Rådet för högpresterande datorsys-
tem (HPDR). Detta anslag hanteras numera inom FRN:s ram för dyrbar
utrustning och behovet av datorer vägs därmed delvis mot annan tung
utrustning. De stora forskningsanläggningarna finansieras i dagens sys-
tem via NFR:s program för nationella anläggningar. Härigenom finns en
nationell strategi för användning av utrustning som är alltför dyrbar och
resurskrävande för ett enskilt universitet. Longitudinell forskning finansi-
eras i dag via FRN och Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR). Myn-
Prop. 2000/2001:3
104
digheterna har en gemensam kommitté för planering och utnyttjande av Prop. 2000/2001:3
databaser.
FRN disponerar för år 2000 ett anslag om 64,1 miljoner kronor för
dyrbar utrustning med en nedre kostnadsgräns på 2 miljoner kronor. Ut-
rustningsanslaget minskades tillfälligt inför budgetåret 1998 i samband
med omläggningen av utbetalningen av anslag. Detta system har innebu-
rit svårigheter i samband med försenade investeringar eller då kostnader
varierar under projektets gång. En hantering av anslagen för dyrbar ut-
rustning där de vetenskapliga utvärderingarna gjorts av olika råd och
sektorsorgan med en gemensam prioritering har visat sig vara ett lämpligt
sätt att väga olika vetenskapsområden mot varandra. Denna modell kvar-
står i den nya organisationen där ämnesövergripande frågor hanteras ge-
mensamt av Vetenskapsrådet. Vetenskapsrådet kommer att ha en större
frihet än FRN att koppla anslagen för dyrbar utrustning till annat centralt
stöd till högpresterande datorer (HPD), nationella anläggningar, databa-
ser och ämnesövergripande satsningar vilket kommer att ge rådet en
möjlighet att planera för en jämnare fördelning av kostnaderna.
Inför år 2000 beviljade FRN bidrag för dyrbar utrustning om drygt 100
miljoner kronor med avskrivning under fem år. Dessutom beviljades av-
sevärda belopp för dyrbar utrustning från andra externa finansiärer. Flera
internationella utvärderingar har påpekat att utrustningsstandarden inom
de utvärderade områdena är god men någon fullständig översikt av ut-
rustningsstandarden i landet har inte gjorts. Inte heller har någon analys
gjorts av hur neddragningarna i samband med omläggningen av finansie-
ringen påverkat svensk forskning. För att kunna planera framtida fördel-
ningar för dyrbar utrustning behöver en fullständig analys av använd-
ningen göras. En sådan analys bör avse bl.a. hur effektivt beviljade ut-
rustningar används, graden av gemensam användning, lokalt driftsstöd,
planerade uppgraderingar och nyanskaffningar, samt om en nationell
samordning kan ske. Regeringen anser vidare att av de nya resurserna för
år 2001-2003 bör fördelningen till dyrbar vetenskaplig utrustning ökas
med 43 miljoner kronor. Förstärkningen bör göras successivt med 21
miljoner kronor år 2001, ytterligare 15 miljoner kronor år 2002 och här-
utöver ytterligare 7 miljoner kronor år 2003.
Under år 2000 avsattes ur FRN:s budget för dyrbar utrustning 30 mil-
joner kronor för finansiering av driften av högpresterande datorer vid tre
centra; Parallelldatorcentrum (PDC) i Stockholm, Nationellt superdator-
centrum (NSC) i Linköping och High Performance Computing Center
North (HPC2N) i Umeå. Detta har visat sig ungefär motsvara behovet för
drift och vissa investeringar vid anläggningarna. I samband med biove-
tenskapernas ökade behov av storskaliga datorberäkningar kommer nya
grupper att behöva datorstöd. Detta kan i framtiden innebära ökade kost-
nader för drift och användarstöd vid gemensamma datorcentra.
Vetenskapsrådet bör med sin nationella överblick vara väl lämpat att
avgöra när och om investeringar i nya och högre presterande datorer bör
göras. Rådet kan genom omprioriteringar inom en central budget planera
för eventuella uppdateringar av den högpresterande datorkapaciteten. Nu
finns två större centra, PDC och NSC och ett mindre, HPC2N samt flera
lokala datorcentra med kapacitet för storskaliga beräkningar. Ett land av
Sveriges storlek kan endast upprätthålla högsta beräkningskapacitet vid
105
ett eller möjligen vid två centra. PDC är redan nu den största anläggning-
en för akademiska beräkningar och är en naturlig lokalisering för stora
datorer. Även NSC i Linköping har en stor kapacitet för HPD-
beräkningar. NSC har flera stora användare utanför den akademiska värl-
den som också deltar i finansieringen av anläggningen. Mycket talar
därför för att storskalig beräkningskapacitet bör upprätthållas även här i
samarbete med andra användare och finansiärer. Dessa två anläggningar
utgör kärnan i den svenska HPD-verksamheten och om Vetenskapsrådet
bedömer att investeringar skall göras i verkligt högpresterande maskiner
bör dessa placeras vid dessa centra. De allra största maskinerna betingar
mycket höga kostnader och rådet måste väga behov mot kostnad. Det är
också tveksamt om rådet inom sin budget kan finansiera mer än högst en
sådan maskin utan delfinansiering av användare utanför den akademiska
världen. Finansieringen av en sådan satsning riskerar samtidigt att utarma
övrig HPD-verksamhet och rådet måste bevaka att detta inte sker. Rege-
ringen bedömer att ur de 30 miljoner kronor som FRN förfogat över för
drift och uppgradering av svensk HPD-verksamhet används ca 25 miljo-
ner kronor för drift av anläggningarna. Därutöver behövs ca 20 miljoner
kronor årligen för uppdateringar av högpresterande datorer. Regeringen
anser därför att av de nya resurserna, fördelningen för högpresterande
datorer bör ökas med 15 miljoner kronor per år. Förstärkningen bör göras
från år 2001. Därutöver har rådet en möjlighet att inom den centrala bud-
geten för bl.a. dyrbar utrustning vid större investeringar tillföra ytterliga-
re medel för dessa.
HPD-verksamheten har under några år koordinerats via FRN där en
kommitté fördelat beräkningstid vid de olika HPD-centra. Detta har fun-
gerat väl och kan vara ett sätt för rådet att göra fler datorcentra i landet
nationellt tillgängliga mot att dessa centra får ett visst centralt stöd för
drift och mindre uppgraderingar.
En analys behöver göras av det nationella beräkningsbehovet vid hög-
presterande datorer, vilka system som skall prioriteras för olika verksam-
heter och hur detta behov skall täckas. Med en sådan analys som underlag
kan Vetenskapsrådet utarbeta en nationell strategi för hur högpresterande
datorkraft för storskaliga beräkningar skall finansieras och organiseras.
Utvecklingen inom datorområdet är snabb och uppgraderingar till
toppkapacitet håller internationell nivå i högst något år. Nya tekniker
utvecklas snabbt och samkörningar av beräkningar mellan flera dator-
system planeras på många håll. I Sverige har ett nationellt system,
Swegrid, diskuterats, där beräkningar via Swedish University Computer
NetWork (SUNET) kan göras på flera datorcentra. Ett mer effektivt ut-
nyttjande av den nationella kapaciteten åstadkoms härigenom för de
ganska få områden som kan utnyttja denna typ av beräkningar. För att
koordinera satsningarna på högpresterande datorkapacitet med uppdate-
ringar av ett effektivt distributionsnät bör den administrativa hanteringen
av kommunikationssystemet SUNET överföras till Vetenskapsrådet.
För riktigt stora forskningsanläggningar är en gemensam användning
uppenbar och flera av dessa har samlats i de Nationella anläggningarna
som administrerats av NFR sedan 1995. Dessa är för närvarande fyra
stycken; Manne Siegbahnlaboratoriet i Stockholm, MAX-laboratoriet i
Lund, Onsala rymdobservatorium samt The Svedberg-laboratoriet i Upp-
Prop. 2000/2001:3
106
sala. Även andra forskningsanläggningar och andra större utrustningar
har föreslagits som nationella anläggningar tidigare under NFR och nu
Vetenskapsrådet.
NFR har gjort vetenskapliga utvärderingar av forskningen vid de na-
tionella anläggningarna. Kontinuerliga analyser av dessa verksamheter i
relation till internationella anläggningar och i relation till behovet av dyr-
bar utrustning och högpresterande datorer behöver göras. En uppföljning
bör göras av forskningen och finansieringsbehoven vid de nationella an-
läggningarna i relation till andra stora investeringar. I detta sammanhang
bör frågan om vilka verksamheter som skall räknas som nationella an-
läggningar under Vetenskapsrådet behandlas.
Forskning som bygger på stora databaser är nödvändig för att få un-
derlag för befolkningsstudier inom samhällsvetenskaperna, miljöforsk-
ningen och medicinen. I takt med att de stora blodbankerna och vävnads-
registren kan koordineras med genetiska data blir det allt viktigare med
samlad hantering. För att detta skall ske samlas ansvaret för longitudi-
nella databaser i Vetenskapsrådet. De medel som inom FRN:s respektive
SFR:s ram har avsatts för dessas uppbyggnad och drift fördelas i den nya
organisationen inom Vetenskapsrådet. Finansieringen av stora datain-
samlingar står inför liknande frågeställningar som för dyrbar utrustning
och även dessa bör hanteras inom en central budget. Longitudinella stu-
dier, liksom andra stora datainsamlingar inom samhällsvetenskapen är av
stort intresse också för forskningen som finansieras av Forskningsrådet
för arbetsliv och socialvetenskap. Det är därför viktigt att finansieringen
av stora datainsamlingar sker i nära samråd med detta råd.
Vetenskaplig planering av polarforskning
Svensk polarforskning finansieras i konkurrens med annan forskning in-
om ramen för forskningsrådens och lärosätenas resurser. För logistiken
finns en särskild organisation - Polarforskningssekretariatet. I detta avse-
ende skiljer sig situationen i Sverige från den i många andra länder där
det ofta finns särskilda polarforskningsinstitut med egna forskningsresur-
ser. Enligt regeringens mening finns en styrka i det svenska arbetssättet
genom att samma kvalitetskrav därmed ställs på polarforskning som på
annan forskning.
Planering av polarforskningsexpeditioner måste ske på mycket lång
sikt och kräver ett omfattande förberedelsearbete. En långsiktig planering
bör utarbetas där forskningens inriktning sätts in i ett större sammanhang.
Här skall hänsyn tas till annan svensk och internationell forskning för att
uppnå största effektivitet. Detta har hittills utförts via Kungl. Vetenskap-
sakademien som i nära samarbete med NFR. Vetenskapsrådet bör ges
detta uppdrag för att ytterligare underlätta koordineringen med rådets
vetenskapliga prioriteringar inom polarforskningsområdet. Liksom för
Vetenskapsrådets övriga forskningsstöd skall högsta vetenskapliga kva-
litet vara avgörande för såväl planering som forskningsstöd. Ett nära
samarbete med Polarforskningssekretariatet är nödvändigt för uppnå hög
kvalitet och kostnadseffektivitet i logistiken.
Prop. 2000/2001:3
107
Småämnen
Prop. 2000/2001:3
Inom HSFR:s ansvarsområde finns relativt många ämnen där utbildning,
forskning och forskarutbildning är av förhållandevis liten omfattning.
Sådana ämnen kallas med en gemensam benämning småämnen. Språk är
ofta småämnen, men de förekommer också inom andra fakulteter.
Småämnen finns oftast representerade vid endast ett eller två lärosäten.
Det finns också ämnen som över huvud taget inte finns företrädda vid
något lärosäte men som kan vara väl så angelägna i ett nationellt per-
spektiv.
I ett land av Sveriges storlek kan det inte bedrivas undervisning och
forskning inom samtliga ämnen och ämneskombinationer. Samtidigt kan
det vara av stort kulturellt värde eller finnas ekonomiska skäl till att olika
ämnesinriktningar finns företrädda. Till största delen avgör universitet
och högskolor själva inom vilka områden som undervisning, forskning
och forskarutbildning skall bedrivas. Möjligheter till extern finansiering
kan också spela roll för forskningens inriktning, men det är lärosätena
som beslutar om vilka tjänster som skall finnas.
HSFR fick år 1997 i uppdrag att kartlägga och lämna förslag till åtgär-
der avseende de s.k. småämnena inom rådets ansvarsområde. Rådet
skulle också analysera frågan om nationellt ansvar för småämnen, belysa
möjligheter till nordisk samverkan, lämna förslag till småämnenas samti-
da bestånd och utvecklingsmöjligheter, se över olika finansieringsalter-
nativ samt analysera frågan om eventuella fördelar med spridning eller
koncentration av enskilda s.k. småämnen. Uppdraget redovisades i maj år
1998. Rapporten har remissbehandlats och en hearing anordnades i juni
år 2000. Regeringen avser att ge ett särskilt uppdrag till lärosätena med
en förfrågan om intresseförklaringar angående huvudansvar för grundut-
bildning inom s.k. småämnen.
Utbildning, forskning och forskarutbildning i s.k. småämnen reser
många viktiga frågeställningar såsom vem som skall ta ansvar för att
forskning bedrivs inom ett ämnesområde som bedöms som angeläget ur
ett nationellt perspektiv. Forskningsråden har delvis ett sådant ansvar och
de kan inrätta professurer inom områden som de av särskilda skäl finner
angelägna. Råden kan också stödja sådan forskning genom forsknings-
projektmedel. Möjligheterna har dock varit begränsade.
Det kan vara svårt att skapa fungerande miljöer för utbildning, forsk-
ning och forskarutbildning inom s.k. småämnen. Frågan är om effektivi-
teten i forskning och utbildning kan förbättras genom bl.a. ökade möjlig-
heter till rekrytering av studerande genom en koncentration av existeran-
de resurser till ett universitet eller en högskola så att en god utbildnings-
och forskningsmiljö kan skapas.
Regeringen menar att Vetenskapsrådet bör ges ett nationellt ansvar för
s.k. småämnen. Vetenskapsrådet bör ha en helhetssyn över vilka strate-
giska ämnesområden, nya och gamla, som är viktiga för Sverige och häri
även beakta den internationella utvecklingen. Rådet bör därvid på sikt
uppmärksamma situationen för s.k. småämnen inom alla vetenskapsom-
råden. Vetenskapsrådet bör tillsammans med lärosätena åstadkomma
samordning av resurser och profilering av forskning och forskarutbild-
ning inom s.k. småämnen. Åtgärder för att åstadkomma en rationell ar-
108
betsfördelning mellan lärosätena bör vidtas. Regeringen anser att en för- Prop. 2000/2001:3
stärkning för de s.k. småämnen framför allt inom det humanistiska områ-
det bör fördelas successivt för att år 2003 uppgå till 10 miljoner kronor.
Rådet bör uppdatera och fullfölja HSFR:s uppdrag samt göra liknande
studier av s.k. småämnen inom andra vetenskapsområden.
Rådet skall även samarbeta med de övriga nordiska länderna. Avsikten
är bl.a. att på så sätt utöka forskningsmiljöer för vissa s.k. småämnen.
Regeringen avser att ta initiativ till ett förstärkt nordiskt samarbete i des-
sa frågor.
Forskningsinformation
Vetenskapsrådet ges ett nationellt ansvar för systematisk, strukturerad
och översiktlig forskningsinformation enligt regeringens proposition
1999/2000:81. Detta kompletterar universitetens och högskolornas, de
centrala museernas, övriga myndigheters och de enskilda forskarnas an-
svar för forskningsinformation.
Vetenskapsrådet bör ta över det arbete kring forskningsinformation
som FRN har bedrivit och de uppdrag när det gäller forskningsinforma-
tion som tidigare åvilat forskningsråden HSFR, MFR, NFR och TFR.
Vetenskapsrådet bör även överta SAFARI-projektet från Högskolever-
ket. På regeringens uppdrag har Högskoleverket byggt upp en nationell
databas för forskningsinformation: SAFARI (Spridning av forskningsin-
formation till allmänheten över Internet). Målgrupper för denna informa-
tion är gymnasieskolor, företag, organisationer samt forskarsamhället.
Ansvariga för inmatning av uppgifter är respektive lärosäte. En utvärde-
ring bör göras av SAFARI-projektet som sådant samt av hur många och
vilka som använder SAFARI. Eventuella samordningsvinster mellan SA-
FARI och de olika kanaler för informationsspridning som FRN, HSFR,
MFR, NFR och TFR tidigare använt sig av bör beaktas. Möjligheterna att
samordna SAFARI med andra europeiska informationsdatabaser, exem-
pelvis AlphaGalileo, bör tas tillvara.
Vetenskapsrådet bör ha en samordnande roll för spridning av forsk-
ningsinformation i Sverige. I detta ingår att utveckla metoder och kanaler
för att sprida information om forskning till olika målgrupper. Veten-
skapsrådet bör ha en överblick över vilken forskning som bedrivs inom
olika områden och regelbundet sammanställa, sammanfatta och sprida
forskningsinformation via olika kanaler och till olika målgrupper. Det är
önskvärt att informationen systematiseras så att det på ett enkelt sätt är
möjligt att söka information om forskningsprojekt på olika nivåer, allt
ifrån sammanställningar över den forskning som bedrivs inom ett visst
ämnesområde till forskningsprojekt och enskilda forskare.
Informationen bör systematiseras så att sökning efter exempelvis vissa
ämnesområden underlättas. Ambitionen bör vara att forskningen skall
presenteras på ett för de olika ämnesområdena likartat vis där forskare
från olika discipliner deltar i övergripande informationsinsatser.
Det är angeläget att en bredare publik får kunskap om den forskning
som bedrivs utifrån forskarnas egna prioriteringar. I Vetenskapsrådets
uppdrag ingår att stimulera till debatt och popularisering av forskning.
109
Vetenskapsrådet bör nyttja ämnesrådens kompetens i arbetet med forsk- Prop. 2000/2001:3
ningsinformation.
Kommittén för utbildningsvetenskap
Regeringen föreslår i propositionen En förnyad lärarutbildning (prop.
1999/2000:135) att resurserna för forskning och forskarutbildning på lä-
rarutbildningens och den pedagogiska yrkesverksamhetens område skall
öka. I budgetpropositionen för år 2001 föreslås att Vetenskapsrådet till-
delas 20 miljoner kronor år 2001. Vidare anges i budgetpropositionen för
år 2001, som planeringsram, att ytterligare 30 miljoner kronor fördelas år
2002 och härutöver ytterligare 40 miljoner kronor fördelas år 2003. Re-
sursen bör sålunda år 2003 uppgå till 90 miljoner kronor. Härutöver till-
förs Vetenskapsrådet 30 miljoner kronor från och med år 2002 för utbild-
ningsvetenskap. Sammantaget innebär detta att Vetenskapsrådet på sikt
kommer att fördela 120 miljoner kronor per år för utbildningsvetenskap-
lig forskning.
Propositionen omfattar även förslag till åtgärder för att en sådan ut-
veckling verkligen skall komma till stånd. Såväl berörda lärosäten som
Vetenskapsrådet ges i uppdrag att ställa resurser till förfogade för forsk-
ning och forskarutbildning inom det utbildningsvetenskapliga området.
Regeringen anser att det är synnerligen angeläget att stärka och bredda
den vetenskapliga basen för lärarutbildningen, men också att öka kunska-
perna om utbildning och lärande i en vidare mening.
I proposition Forskning för framtiden - en ny organisation för forsk-
ningsfinansiering (1999/2000:81) anförs att Vetenskapsrådet kan ges sär-
skilda uppdrag om statsmakterna bedömer att det finns behov av att sä-
kerställa att forskning bedrivs inom områden som är av nationellt intres-
se. Regeringen bedömer att forskning och forskarutbildning på lärarut-
bildningens och den pedagogiska yrkesverksamhetens område bör säker-
ställas och att detta är av nationellt intresse. Regeringen har därför tidiga-
re föreslagit att en särskild kommitté för utbildningsvetenskap inrättas
inom Vetenskapsrådet.
Den utbildningsvetenskapliga kommitténs uppgifter bör vara att främja
utvecklingen av den breda forskning och forskarutbildning som bedrivs i
nära anslutning till lärarutbildningen och som svarar mot behov inom
lärarutbildningen och den pedagogiska yrkesverksamheten. Det är natur-
ligt att det finns en samverkan mellan Skolverket som har ansvaret för
områdesinriktad forskning inom skolväsendet och kommittén.
Den utbildningsvetenskapliga kommittén bör inom de ekonomiska ra-
mar som statsmakterna kommer att ange, bereda ansökningar och besluta
om medelsfördelning till forskning och forskarutbildning som i nationell
konkurrens bedöms ha hög vetenskaplig kvalitet och som bedrivs i nät-
verk. Nätverken bör byggas upp genom att forskare från flera lärosäten,
varav minst ett universitet och en högskola, gemensamt inlämnar en an-
sökan om medel till forskningsprojekt med ett flertal disputerade forska-
re. Även forskarstuderande skall kunna knytas till dessa projekt. En vik-
tig utgångspunkt för arbetet i kommittén är att det gäller att bygga upp ett
till stora delar nytt forskningsområde.
110
En utgångspunkt som Vetenskapsrådet bör ha vid fördelningen av me-
del är att deltagande lärosäten tillsammans skall satsa egna resurser mot-
svarande minst en tredjedel av de medel som erhålls från den utbild-
ningsvetenskapliga kommittén.
I den utbildningsvetenskapliga kommitténs arbetsuppgifter bör även
ingå att bevaka den svenska och internationella forskningens utveckling.
Vidare bör kommittén, på uppdrag av Vetenskapsrådet, ansvara för sam-
verkan mellan forskningsfinansiärer inom och utanför rådet kring utbild-
ningsvetenskapliga insatser för att på så sätt skapa en överblick över om-
rådet och dess utveckling. Vetenskapsrådet bör därför fortlöpande rap-
portera till regeringen om områdets utveckling.
Ledamöterna i kommittén skall utses av Vetenskapsrådets styrelse.
Majoriteten av kommitténs ledamöter bör vara forskare.
Den utbildningsvetenskapliga kommittén bör påbörja sitt arbete i sam-
band med att Vetenskapsrådet inleder sin verksamhet den 1 januari år
2001.
Senast år 2004 bör utvecklingen inom utbildningsvetenskap utvärderas.
När forskningen blivit så stark att den av egen kraft kan hävda sig gente-
mot annan forskning bör kommittén avvecklas och utbildningsvetenskap
helt och hållet integreras inom Vetenskapsrådets eller en annan forsk-
ningsfinansiärs struktur.
Forskningsforum
Forskningsforum kommer att utgöra en plattform för diskussion mellan
forskningsfinansierande myndigheter och allmänrepresentanter dit även
forskningsstiftelserna kommer att bjudas in. I Forskningsforum ges möj-
lighet till informationsutbyte samt planering av gemensamma insatser på
angelägna områden. Forum ger även möjlighet till diskussion om efter-
satta områden inom svensk forskning och vilka eventuella åtgärder som
bör vidtas.
Forskningsforum bör inleda ett arbete för att främja kontakter mellan
forskning, allmänhet och andra som berörs av forskningen. Arbetet bör
inledas med en kartläggning av de arbetsformer på området som redan
utvecklats av lärosäten, forskningsfinansierande myndigheter, studie- och
fackförbund m.fl. Denna kan sedan tjäna som utgångspunkt för de egna
aktiviteterna.
Prop. 2000/2001:3
111
Prop. 2000/2001:3
Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat för
forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 15 mil-
joner kronor fördelas till Forskningsrådet för arbetsliv och socialveten-
skap för att prioritera ämnesövergripande frågor inom ansvarsområdet.
Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 5
miljoner kronor fördelas för budgetåret. En planeringsförutsättning bör
vara att ytterligare 10 miljoner kronor fördelas för år 2003.
I budgetpropositionen för år 2001 föreslås att den successiva resursför-
stärkningen för äldreforskning som påbörjades år 1999 fullföljs år 2001
genom att ytterligare 10 miljoner kronor tillförs rådet. För handikapp-
forskning föreslås i budgetpropositionen att 5 miljoner kronor fördelas år
2001. Härutöver bör ytterligare 2 miljoner kronor fördelas år 2002 (jfr
avsnitt 10.5).
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap skall från det komman-
de årsskiftet överta hela ansvarsområdet för SFR och delar av de ansvar-
sområden som hittills handhafts av Rådet för arbetslivsforskning (RALF).
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap skall främja såväl
grundläggande forskning som behovsstyrd forskning rörande välfärd,
folkhälsa, omsorg, arbetsmarknad, arbetsorganisation och arbetsmiljö.
Rådet övertar även det särskilda samordningsansvar som åvilat SFR för
forskning om äldre, handikapp, internationell migration och etniska rela-
tioner samt för socialvetenskaplig alkoholforskning. Detta samordnings-
ansvar bör bl.a. manifesteras i att rådet regelbundet sammanför berörda
finansiärer och andra tyngre intressenter. Rådet får även ett brett och
framtidsinriktat uppdrag att bidra till kunskapsuppbyggnaden i frågor
som rör arbetsliv. Rådet bör bl.a. främja forskning om arbetsmarknaden
och dess mekanismer samt forskning om arbetsmiljö och arbetsorganisa-
tion vilket bidrar till ett arbetsliv som är öppet för alla och präglas av
jämställdhet, mångfald och möjligheter till inflytande och delaktighet.
Regeringen vill betona vikten av att Sverige genom den nya organisa-
tionen av forskningsfinansieringen förstärker sin redan starka ställning
inom arbetslivsforskningen. Det blir av största vikt att Forskningsrådet
för arbetsliv och socialvetenskap och Verket för innovationssystem etab-
lerar ett väl fungerande samarbete i gränsområdet mellan sina delar av
arbetslivsforskningen. Organisationskommittén föreslår arbets- och an-
svarsuppdelning mellan Forskningsrådet för arbetsliv och socialveten-
skap och Verket för innovationssystem, där knappt hälften av RALF:s
anslag förs till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap och
drygt hälften till Verket för innovationssystem. Från och med år 2002 bör
RALF:s anslag för forskning och utveckling fördelas lika mellan de båda
myndigheterna. Strukturellt kan arbetslivsforskningen delas upp på tre
forskningsområden - arbetsmiljö, arbetsorganisation och arbetsmarknad.
112
Frågor inom dessa områden går dock ofta in i varandra och problem
måste förstås, förklaras och åtgärdas utifrån ett bredare perspektiv. Därför
kommer alla tre forskningsområdena att återfinnas både vid Forsknings-
rådet för arbetsliv och social vetenskap och vid Verket för innovations-
system. Inför övergången till den nya myndighetsstrukturen från det
kommande årsskiftet har pågående projekt som har en huvudinriktning
mot individperspektiv och samhällsrelevans förts till Forskningsrådet för
arbetsliv och socialvetenskap och projekt som har ett organisationspers-
pektiv och med verksamhetsrelevans, dit även utvecklingsprojekt och
projekt vid industriforskningsinstituten räknas, har förts till Verkets för
innovationssystem ansvarsområde. Dessa principer avses gälla även fort-
sättningsvis. Denna uppdelning möjliggör också ett brobyggande mellan
de två myndigheterna där forskningsprojekt som vill belysa frågeställ-
ningar som är gränsöverskridande finner en hemvist hos båda myndighe-
terna. För sådana gränsöverskridande projekt kan en gemensam finansie-
ring ske av de två myndigheterna och av andra berörda finansiärer.
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap och Verket för inno-
vationssystem måste gemensamt överblicka kunskapsutvecklingen i frå-
gor som rör arbetslivets utveckling och fortlöpande fånga upp nya kun-
skapsbehov och nya forskningsfält. Forskningsrådet för arbetsliv och so-
cialvetenskap förutsätts tillämpa ett tvärvetenskapligt synsätt på de forsk-
ningsuppgifter som hänförs till myndigheten.
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap skall i första hand
stödja forskning vid universitet och högskolor samt forskningsinstitut.
Rådet skall medverka i ämnesövergripande forskningsprogram i samver-
kan med andra forskningsfinansiärer. En angelägen uppgift är att identifi-
era behov av och ta initiativ till mång- eller tvärvetenskapliga satsningar
där arbetslivsforskning och socialvetenskap är centrala frågor. Detta är
viktigt såväl för att sätta frågor i ny belysning som för att möjliggöra
kraftsamling kring centrala frågeställningar och kunna få till stånd starka
forskningsmiljöer.
Vidare är det viktigt att rådet fortsätter att utveckla samverkan med
myndigheter under Näringsdepartementet och Socialdepartementet som
inom ramen för sina förvaltningsanslag skall finansiera forskning till stöd
för den egna verksamheten. Denna samverkan är viktig såväl för att olika
forskningssatsningar skall kunna samordnas som för att rådet skall kunna
ge metodstöd, sprida information om forskning av intresse, etc.
Inom den forskning som rådet skall stödja är jämförande internatio-
nella perspektiv i ökad utsträckning önskvärda. Det är därför viktigt att
stimulera ökat svenskt deltagande i olika internationella sammanhang,
bl.a. inom ramen för EU:s ramprogram för forskning. Rådet bör också
samverka med andra länder inom ramen för European Science Founda-
tion. Det är också önskvärt att rådet kan vara rådgivande till Styrelsen för
internationellt utvecklingssamarbete (Sida) när det gäller Sida:s stöd till
forskning kring folkhälsa och social utveckling av särskild betydelse för
utvecklingsländerna.
Prop. 2000/2001:3
113
Prioriterade områden
Prop. 2000/2001:3
Nästan all den forskning som Forskningsrådet för arbetsliv och socialve-
tenskap bör ansvara för kommer att vara strategisk i den meningen att
den i princip omfattar de flesta individers och gruppers vardagsvillkor
och är väsentlig som kunskapsgrund för en socialt och ekonomiskt håll-
bar utveckling vid sidan av den ekologiskt hållbara utvecklingen som
kommenteras i avsnitt 6.3.8. Forskning om migrationspolitiska frågor har
tidigare fått stöd från bl.a. SFR. Området bör uppmärksammas även i
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. Regeringen anser att
ansvaret för ungdomsforskning som tidigare legat under HSFR bör
överförs till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. Rådet
tillförs för detta 5 miljoner kronor från HSFR. Under avsnitt 10.5 kom-
menteras kortfattat läget för en del av forskningen kring sociala frågor,
hälso- och sjukvård och folkhälsa m.m. och under avsnitt 10.10.3 ges en
kortfattad beskrivning av arbetslivsforskningen. På vissa områden, t.ex.
forskning om äldre respektive om handikapp, pågår eller förestår redan
finansiell förstärkning av forskningen efter riksdagens tidigare ställ-
ningstaganden. Inom flera andra områden pågår förstärkning inom ramen
för befintliga resurser genom ökad koncentration, tillskapande av cent-
rumbildningar, etc. Det gäller bl.a. forskning om folkhälsofrågor som
genom Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap även kan få en
förstärkt koppling till arbetslivsfrågorna. I sammanhanget bör uppmärk-
sammas att den nyligen presenterade utredningen ”Rehabilitering till ar-
bete - en reform med individen i centrum (SOU 2000:78) anser att det
behövs kraftigt ökade resurser och insatser inom rehabiliteringsforskning,
bl.a. i form av nya centrumbildningar.
Skapandet av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap inne-
bär att nya intressanta tvärvetenskapliga ansatser kan stimuleras på olika
sätt. Regeringen bedömer att en sådan ansats bör bestå i att prioritera
forskning om samspelet mellan arbete, människors livslopp - både barn
och vuxna - och försörjningsstrategier i mångfaldens Sverige. Mer gene-
rellt handlar det om att studera samspelet mellan produktion och repro-
duktion i ett långsiktigt och mångvetenskapligt perspektiv varvid longi-
tudinella studier sannolikt behöver genomföras.
Satsningen på sådana tvärvetenskapliga ansatser bör ha ett klart fokus
men ge möjlighet till både öppen tävlan och samverkan mellan olika
forskningsmiljöer. Inslaget av internationell komparativ forskning bör ha
en framträdande roll. Medlen bör dels användas för att ge stöd till tilläm-
pad forskning, dels för att förstärka och/eller bygga upp en internationellt
konkurrenskraftigt och ledande forskning inom området. Aktiv samver-
kan och dialog både med arbetsmarknadens parter och företrädare för
hälso- och omsorgssektorn bör ingå i satsningen.
Av de nya resurser riksdagen anvisat för forskning och forskarutbild-
ning för åren 2001-2003 bör totalt 15 miljoner kronor fördelas Forsk-
ningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap för att prioritera ämnesöver-
gripande frågor, t.ex. ovan skisserade ansats, inom sitt ansvarsområde. I
budgetpropositionen föreslås att 5 miljoner kronor fördelas för rådets
verksamhet år 2001. Därefter bör ytterligare 10 miljoner kronor fördelas
år 2003.1 budgetpropositionen för år 2001 föreslås dessutom att den suc-
114
cessiva resursförstärkningen för äldreforskning som påbörjades år 1999
fullföljs år 2001 genom att ytterligare 10 miljoner kronor tillförs rådet.
För handikappforskning föreslås i budgetpropositionen att 5 miljoner
kronor fördelas år 2001. Härutöver bör ytterligare 2 miljoner kronor för-
delas år 2002 (avsnitt 10.5). Inom rådets budget bör ca 5 miljoner kronor
användas för ungdomsforskning. De nya satsningarna på Forskningsrådet
för arbetsliv och socialvetenskap ger tillsammans med de ingående resur-
serna från RALF och SFR en total budget för år 2001 om 262 miljoner
kronor.
Rådets arbetsformer
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap skall stödja forskning
som uppfyller höga krav på vetenskaplig kvalitet och samtidigt har tydlig
relevans för problem och utvecklingstendenser inom de samhällssektorer
som berörs av rådets verksamhet. Regeringen finner det därför angeläget
att rådet utvecklar former för en fortsatt dialog där rådets intressenter
inklusive arbetsmarknadens parter kan bidra till att identifiera sektorsre-
levanta forskningsbehov. För att forskningen skall ha hög relevans är det
nödvändigt att den har hög vetenskaplig kvalitet och bedöms angelägen
ur sektorns perspektiv. Rådet måste därför ha interna arbetsformer som
underlättar en samlad bedömning och sammanvägning av vetenskaplig
kvalitet och sektorsrelevans. En sådan samlad bedömning förutsätter att
forskare och intressenter inom sektorn gemensamt och i ett sammanhang
kan värdera forskningsproblem och bereda ansökningar om forsknings-
projekt. Ansvaret för bedömning av ansökningar bör åvila rådets priorite-
ringskommittéer. Det nya rådets styrelse liksom dess prioriteringskom-
mittéer skall därför utgöras av både forskare och intressenter inom sek-
torn.
Det nya Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap skall ha god
överblick över hur forskningen utvecklas, fortlöpande utvärdera kvalitet
och identifiera brister i olika avseenden samt på olika sätt initiera och
stödja angelägen forskning inom sitt ansvarsområde. Viktiga inslag är
därvid att i samråd med andra berörda forskningsfinansiärer, initiera ut-
värderingar samt utarbeta forskningsprogram som speglar angelägna
forsknings- och utvecklingsbehov och som möjliggör slagkraftiga insat-
ser. De forskningsetiska frågorna är mycket viktiga inom rådets ansvar-
sområde och måste kunna hanteras på ett planerat och förtroendeingivan-
de sätt.
Rådet skall verka för att genusperspektivet, får ett relevant genomslag i
forskningen. Rådet skall även verka för jämställdhet mellan kvinnor och
män inom forskningen. Satsningen på yngre forskare måste ges hög prio-
ritet för att det kommande generationsskiftet i forskarvärlden skall kunna
överbryggas och forskning av tillräcklig omfattning skall kunna bedrivas.
Stora krav på kunskapskommunikation bör ställas på det nya Forsk-
ningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. Det handlar dock inte bara
om att kunskaperna skall göras tillgängliga utan även om att resultat
sprids, prövas och diskuteras i olika sammanhang för att de skall kunna
påverka samhällsutvecklingen. Rådet bör därvid aktivt sammanställa re-
sultat från forskningen och föra ut dessa kunskaper till olika målgrupper i
Prop. 2000/2001:3
115
samhället. Det är därvid särskilt angeläget att rådet utvecklar formerna
för samverkan inte minst med kommunsektorn. När det gäller att skapa
överblick över vilken forskning som bedrivs är det viktigt att en god
samordning med Vetenskapsrådets s.k. SAFARI-projekt uppnås.
Rådet skall även vara rådgivande åt Regeringen i forskningsfrågor in-
om arbetsliv, socialvetenskap och folkhälsofrågor.
Prop. 2000/2001:3
Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat
för forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 20
miljoner kronor fördelas till Forskningsrådet för miljö, areella näringar
och samhällsbyggande för att prioritera ämnesövergripande frågor inom
sitt ansvarsområde. Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen
för år 2001 att 5 miljoner kronor tillförs för budgetåret. En planeringsför-
utsättning bör vara att ytterligare 5 miljoner kronor fördelas för år 2002
och ytterligare 10 miljoner kronor för år 2003.
I budgetpropositionen för år 2001 föreslås en tillfällig förstärkning med
28 miljoner kronor för forskning och utveckling om ekologisk produktion
för budgetåret 2001 och 23 miljoner kronor per år under perioden 2002-
2003, som bör fördelas till Forskningsrådet för miljö, areella näringar och
samhällsbyggande för forskning inom området.
Riksdagens beslut enligt propositionen Forskning för framtiden - en ny
organisation för forskningsfinansiering (prop 1999/2000:81) innebär bl.a.
att Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande
skall inrättas. Den forskning som idag stöds av Skogs- och jordbrukets
forskningsråd (SJFR), Byggforskningsrådet (BFR), Naturvårdsverket
samt delvis av FRN har många och viktiga beröringspunkter genom in-
riktningen mot ett hållbart samhälle. Detta förhållande motiverar att den-
na forskning förs samman i ett nytt områdesinriktat forskningsråd som
övertar ansvaret för dessa forskningsområden. På detta sätt samlas stora
delar av forskningen till stöd för ett ekologiskt hållbart samhälle i en
myndighet. Enligt regeringens mening skapas därmed bättre förutsätt-
ningar för kraftfulla och allsidiga forskningsinsatser till stöd för en eko-
logiskt hållbar utveckling. Forskningen kommer också att vara av stor
betydelse för internationellt samarbete inom området.
Rådet skall stödja forskning vid universitet, högskolor och forsk-
ningsinstitut som uppfyller höga krav på vetenskaplig kvalitet och samti-
digt har relevans för de berörda samhällssektorerna. Det innebär att rådet
skall svara för grundläggande forskning på initiativ av forskare och för
program där samhällsrelevansen står i centrum. Rådet skall främja forsk-
ning för en ekologiskt hållbar utveckling och utveckla kunskaperna om
de biologiska naturresurserna, mark- och vattenresurserna samt samhäl-
lets hållbara nyttjande av dessa resurser. Rådet skall även stödja forsk-
ning kring miljövård, miljökonsekvenser, samhällsplanering, bygg- och
116
förvaltningsfrågor, arkitektur och kulturvärden, boendefrågor samt sam-
hällets riskhantering i dessa frågor.
Forskningen skall bidra till att sektoriella utvecklingsmål kan uppnås,
skapa samband och samarbete mellan forskningsutförare och användare
av forskningsresultat samt främja internationellt samarbete inom områ-
det. Genom att få ansvaret för lantbruksvetenskaplig forskning, miljö-
forskning och forskning om samhällsbyggande blir rådet väl lämpat att
hantera den ofta mång- och tvärvetenskapliga forskning som behövs till
stöd för en hållbar utveckling. Rådet skall också verka för ökad konkur-
renskraft inom de areella näringarna och tillhörande förädlingsindustrier.
Forskningen skall främja en utveckling som är förenlig med högt ställda
miljökrav och krav på säkra livsmedel inom ovanstående områden.
Enligt regeringens mening skall Forskningsrådet för miljö, areella nä-
ringar och samhällsbyggande ha en samlande och pådrivande roll för att
främja och stödja forskning av betydelse för hela samhällets omställning
till en hållbar utveckling.
I regeringens ovan nämnda proposition redogörs utförligt för det nya
rådets ansvarsområden, uppgifter, arbetsformer och styrelse.
Prioriterade områden
Forskning om miljö och hållbar utveckling är ett högt prioriterat område
där det ställs höga krav på koncentrerade insatser kring viktiga frågor och
därmed skapa möjlighet till omprioriteringar. Snabba förändringar i om-
världen och nya uppkommande problemställningar skapar ett ökat behov
av flexibilitet. Genom bildandet av det nya Forskningsrådet för miljö,
areella näringar och samhällsbyggande skapas en stark aktör som kan
hålla samman och samordna forskningen om och för ett ekologiskt håll-
bart samhälle. Rådet bör även prioritera forskning om möjligheter och
risker med den moderna biologin samt samspel och konflikter mellan
ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling.
Av de nya resurser riksdagen anvisat för forskning och forskarutbild-
ning bör för åren 2001-2003 totalt 20 miljoner kronor fördelas till Forsk-
ningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande för att prio-
ritera ämnesövergripande frågor inom sitt ansvarsområde. I budgetpropo-
sitionen för år 2001 föreslås att 5 miljoner kronor tillförs för budgetåret.
Därefter bör som en planeringsförutsättning ytterligare 5 miljoner kronor
fördelas år 2002 och härutöver ytterligare 10 miljoner kronor år 2003. I
budgetpropositionen för år 2001 föreslås en tillfällig förstärkning med 28
miljoner kronor för forskning och utveckling inom ekologisk produktion
under perioden 2001-2003, som bör fördelas till Forskningsrådet för
miljö, areella näringar och samhällsbyggande för forskning inom områ-
det. Rådet bör vidare delta i finansieringen av de verksamheter i Kiru-
naområdet som samlats inom Miljö- och rymdforskningsinstitutets verk-
samheter. De nya satsningarna på Forskningsrådet för miljö, areella nä-
ringar och samhällsbyggande ger tillsammans med de ingående resurser-
na från BFR, FRN, Naturvårdsverket och SJFR en total budget för år
2001 om 217 miljoner kronor.
*'
Prop. 2000/2001:3
117
Rådets arbetsformer
Prop. 2000/2001:3
Stora krav på kunskapskommunikation ställs på det nya forskningsrådet.
Det handlar inte bara om att kunskaperna skall göras tillgängliga utan
även att resultaten sammanställs, sprids, prövas och diskuteras i olika
sammanhang för att de skall kunna påverka samhällsutvecklingen. Rådet
skall därför aktivt sammanställa resultaten från forskningen och föra ut
kunskaper till olika grupper i samhället.
Rådet skall verka för att nysatsningar och omprövningar vidtas inom
rådets verksamhetsområden. Rådet skall också stödja större koncentrera-
de satsningar på forskning inom angelägna områden på universitet, hög-
skolor och institut. Rådets ansvarsområden är till sin karaktär mångveten-
skaplig och det är därför viktigt att samverka med andra finansiärer. Rå-
det skall verka för att genusperspektivet får ett stort genomslag i forsk-
ningen samt verka för jämställdhet mellan kvinnor och män inom forsk-
ningen.
Forskningsrådet skall stödja kritiskt granskande och oberoende forsk-
ning som ger vetenskaplig grund och handlingsalternativ för Sveriges
politik avseende jord- och skogsbruk, livsmedel, viltvård, fiske, vatten-
bruk, rennäring samt miljö- och naturvård. Forskningsrådet skall även
stödja forskning för att tillgodose samhällets behov av kunskap för att
främja den byggda miljöns kvalitet, säkerhet och långsiktiga hållbarhet.
Forskningsrådet bör sträva efter ett nära samarbete mellan olika discipli-
ner med speciell uppmärksamhet riktad mot möjligheterna att öka mång-
och tvärvetenskapliga forskningsinsatser. En dialog måste föras med oli-
ka forskningsråd, forskningsfinansierande myndigheter och andra forsk-
ningsfinansiärer för att möjliggöra kraftfulla gemensamma satsningar och
undvika att forskningsansatser hamnar i ett vakuum mellan olika finansi-
ärer. Vissa delar av den problemorienterade forskningen kan med fördel
organiseras i form av särskilda programområden. Ett exempel på nära
samverkan mellan statliga forskningsfinansiärer och näringsliv samt and-
ra aktörer är den samverkan i finansieringsfrågor som skett inom ramen
för BFR:s arbete. Det är angeläget att denna typ av samverkan kan fort-
sätta och utvecklas.
Utifrån ovan beskrivna behov och målsättningen om hållbar utveckling
följer dels ett behov av att säkerställa kunskaps- och kompetensförsörj-
ningen inom hela detta forskningsfält, dels ett behov att kunna göra sär-
skilda satsningar inom vissa prioriterade områden. Forskningsrådet skall
tillsammans med andra berörda aktörer ha ett särskilt ansvar för kompe-
tensförsörjningen inom rådets hela ansvarsområde.
Högskolan står inför ett antal strategiska strukturella problem som krä-
ver särskilda insatser. Det gäller främst generationsskiftet, men även be-
hovet av kraftsamling och tillskapande av mångvetenskapliga forsk-
ningsmiljöer, främjandet av jämställdhet inom forskningen etc. Forsk-
ningsrådets för miljö, areella näringar och samhällsbyggande skall liksom
övriga statliga forskningsfinansiärer beakta dessa frågor vid tilldelning av
bidrag.
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande bör
samverka med Sida i dess uppgift att främja forskning och kompeten-
suppbyggnad kring u-ländemas försörjnings- och miljöproblem. Forsk-
118
ningen skall också erbjuda en vetenskaplig grund för internationella för-
handlingar och överenskommelser, bl.a. inom EU. En målsättning bör
vara att det svenska agerandet i internationella sammanhang skall kunna
stödja sig på forskningsresultat och inhemsk expertis. Rådet bör vidare
stimulera ökat svenskt deltagande i olika internationella sammanhang,
bl.a. inom ramen för EU:s ramprogram för forskning. Det bör också sam-
arbeta med andra länder inom ramen för European Science Foundation.
Rådet skall även vara rådgivande åt regeringen i frågor inom rådets an-
svarsområde.
Prop. 2000/2001:3
Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat
för forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 40
miljoner kronor fördelas till Verket för innovationssystem för forskning
och utvecklingsarbete inom strategiska områden. Av de nya resurserna
föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 5 miljoner kronor fördelas
för budgetåret. En planeringsförutsättning bör vara att ytterligare 10
miljoner kronor fördelas för år 2002 och ytterligare 25 miljoner kronor
för år 2003.
Beträffande användningsområdet för de nya resurserna bör gälla att
forskningen inom bioteknik och informationsteknik får stöd med 20 mil-
joner kronor för vardera området.
I propositionen Forskning för framtiden - en ny organisation för forsk-
ningsfinansiering (prop. 1999/2000:81) föreslog regeringen att en myn-
dighet inrättas med uppgift att initiera och finansiera behovsstyrd forsk-
ning och utveckling till stöd för innovationssystemet och en hållbar ut-
veckling och tillväxt. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens
förslag. Verksamheten skall omfatta stöd till forskning och utvecklings-
arbete (FoU) inom bl. a. teknik, transporter, kommunikation, arbetsliv
och arbetsmarknad liksom till uppgiften att verka för att ny kunskap tas
till vara och omsätts i produkter, processer, tjänster, utvecklande ar-
betsorganisation, arbetsmiljö och i regelverk. Teknisk utveckling är av
grundläggande betydelse för innovationssystemet och utgör en stor del i
myndighetens verksamhet. Arbetslivet är en annan viktig del av innova-
tionssystemet. Arbetsorganisation och lärande i arbetet skall därför ges en
framträdande roll i verket, liksom utvecklingen av en bättre incitaments-
struktur på marknaden för nyföretagande och avknoppningar. Effektiva
transport- och kommunikationssystem är förutsättningar för ett effektivt
innovationssystem bl.a. för att innovationer inom infrastrukturhållning
och transportmedelsindustri har stor ekonomisk potential och kan bidra
till en hållbar tillväxt. Verksamheten inom Verket för innovationssystem
skall svara såväl mot näringslivets som mot delar av det övriga samhäl-
lets behov.
Det nya verket kommer i stora drag att överta de ansvarsområden och
resurser som idag handhas av Kommunikationsforskningsberedningen
119
(KFB) samt de FoU-finansierande delarna av Närings- och teknikutveck-
lingsverkets (NUTEK) verksamhet. Även delar av RALF förs till det nya
Verket för innovationssystem. Principerna för uppdelning av RALF
framgår i avsnitt 7.3 i beskrivningen av Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap. Detta innebär att Verket för innovationssystem ges ett
ansvarsområde som sträcker sig över flera delsektorer med stora möjlig-
heter att arbeta över disciplin- och sektorsgränser och att göra koncentre-
rade insatser inom viktiga områden. Verket för innovationssystem skall
även svara för att resultaten från projektet Teknisk Framsyn tas tillvara
och att denna process utvecklas vidare.
Den nya organisationen ger större utrymme att arbeta flexibelt över ti-
den, liksom bättre förutsättningar att utnyttja synergier mellan skilda
verksamheter. Potentialen illustreras av att det finns många och breda
samarbetsytor mellan de myndigheter som idag hanterar motsvarande
verksamhet.
Inrättandet av Verket för innovationssystem innebär vidare effektivise-
ringar genom att kontakter gentemot forskare och avnämare förenklas. En
del i förenklingen är att antalet aktörer för samfinansiering minskar, vil-
ket underlättar för forskare vid universitet, högskolor och forskningsin-
stitut i kontakterna med myndigheter. Samtidigt kan det effektivisera ad-
ministrationen av verksamheten. En sammanslagen myndighet blir även
en mer kraftfull aktör av större intresse för omvärlden att samverka med.
En förutsättning för att denna potential skall kunna tas till vara är dock att
samarbetet utvecklas med andra myndigheter, företag och övriga berörda
inom respektive sektor. Detta gäller inte minst arbetsmarknadens parter.
Verket för innovationssystem blir ett viktigt redskap för att förverkliga
de forskningspolitiska ambitionerna samtidigt som det utgör ett medel
också inom andra politikområden såsom närings-, transport-, kommuni-
kations-, arbetslivs- och arbetsmarknadspolitiken. En central roll för
myndigheten är att stimulera en hållbar ekonomisk tillväxt och att bidra
till utvecklingen av ett väl fungerande innovationssystem.
Myndighetens verksamhet skall bidra till att överbrygga generations-
skiftet inom forskningen, till kraftsamling och forskarsamverkan liksom
till stöd för tillkomsten av mångvetenskapliga forskningsmiljöer. Vidare
är det av stor vikt att verket samtidigt verkar för en jämn fördelning av
kvinnor och män på samtliga nivåer inom forskningen och dess omvärld
för att säkra den framtida kontinuiteten inom svensk forskning.
För att bidra till att hantera generationsskiftet inom forskningen är en
satsning på långsiktig kunskapsuppbyggnad helt avgörande. Stöd till
forskning bör lämnas i sådana former att forskarutbildning stimuleras och
karriärvägar skapas för forskarutbildade. En del av FoU-stödet bör läm-
nas som tema- eller ramanslag för att möjliggöra långsiktighet i forsk-
ningsfinansieringen. Myndigheten bör därför ges möjlighet att inom en
given ram sluta kontrakt för perioder på upp till sex år.
Inom den behovsstyrda forskningen finns en tradition av arbete i
mångvetenskapliga forskarmiljöer. Denna tradition bör utvecklas ytterli-
gare. Långsiktigheten måste balanseras mot behovet av en hög grad av
förnyelse i myndighetens arbete.
Effektiv kunskapsöverföring blir en central uppgift för det nya Verket
för innovationssystem. En sådan måste ske i växelverkan mellan olika
Prop. 2000/2001:3
120
aktörer på ett sätt som svarar mot behov hos företag och andra avnämare.
Industriforskningsinstituten spelar här en viktig roll och Verket för inno-
vationssystem bör arbeta för en fortsatt utveckling av institutens roll för
en effektiv kunskapsöverföring till industrin. FoU-arbetet präglas idag i
ökad utsträckning av internationellt samarbete. För många av de ledande
svenska industriföretagen är ett gränslöst forskningssamarbete det rådan-
de arbetssättet. EU-kommissionen har nyligen lagt fram ett förslag ”Mot
ett europeiskt område för forskningsverksamhet” där ett ökat samarbete
mellan EU:s medlemsländer betonas.
Av de nya resurser riksdagen anvisat för forskning och forskarutbild-
ning bör för åren 2001-2003 totalt 40 miljoner kronor fördelas till Verket
för innovationssystem för forskning och utvecklingsarbete inom strate-
giska områden. Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för
år 2001 att 5 miljoner kronor fördelas för budgetåret. En planeringsförut-
sättning bör vara att ytterligare 10 miljoner kronor fördelas för år 2002
och ytterligare 25 miljoner kronor för år 2003. En planeringsförutsättning
för verket är att forskningen inom områdena bioteknik och informations-
teknik får stöd med 20 miljoner kronor för vardera område. De nya sats-
ningarna på Verket för innovationssystem ger tillsammans med de ingå-
ende resurserna från KFB, NUTEK och RALF en total budget för år
2001 om 1118 miljoner kronor.
Innovationssystemet och dess utveckling
Innovationspolitik återspeglar sambandet mellan teknik och tillväxt.
Denna representerar också ett byte av fokus från teknik som en insats i
produktionsprocessen till resultat och ökad innovationsförmåga på före-
tagsnivå. Ekonomins innovationsförmåga beror inte bara på hur enskilda
aktörer - företag, forskningsinstitut, universitet - uppträder var för sig,
utan på samspelet dem emellan som delar av ett system för kunskapspro-
duktion och kunskapsanvändning.
Det är viktigt att betona att utgångspunkten för innovationspolitiken är
att studera hur innovationer sker. En del av detta är att belysa frågan om
hur sambanden ser ut mellan forskningen och innovationssystemet. Kun-
skap produceras i ökad omfattning i ett interaktivt förhållande mellan
forskare och företag. Kunskap som är betydelsefull för innovationspoliti-
ken genereras oftast i mångvetenskapliga grupperingar där deltagarna har
skilda kunskaper och erfarenheter. Forskning och kunskapsproduktion är
viktiga medel för att finna applikationer och ta vara på utvecklingsmöj-
ligheter. OECD beskriver innovationssystem som "det nätverk av offent-
liga och privata institutioner inom vilken produktion, spridning och an-
vändning av ny kunskap och teknik sker".
För utformning av nationella åtgärder har innovationssystemets funk-
tionssätt idag fått ett allt större genomslag i de flesta länder, inklusive på
EU-nivå. En viktig drivkraft i detta arbete har varit att USA har ett för-
språng gentemot Europa i ekonomisk tillväxt. Ett medel är att stärka
samverkan mellan universitet/högskolor och näringsliv för att finna till-
lämpningar av akademisk forskning. Detta förutsätter industrirelevant
forskning, och att forskarna i ökande utsträckning tar patent på sina upp-
täckter. Innovation, teknisk utveckling och forskning ses i innovations-
Prop. 2000/2001:3
121
politiken som de viktigaste faktorerna för ekonomisk tillväxt och ökad
sysselsättning.
Teknisk Framsyn pekar på viktiga drivkrafter med förväntat stor bety-
delse för samhällsutvecklingen under den kommande 10-15 årsperioden.
En drivkraft är att informationsteknologin skapar helt nya tillväxtbran-
scher samtidigt som den genomgripande förändrar affärslogiken inom i
stort sett alla etablerade områden. En annat drivkraft är att biovetenska-
perna - där Sverige har en stark vetenskaplig position - skapar af-
färsmöjligheter som bättre borde kunna tas tillvara. Vidare ställer kombi-
nationen av nya informationssystem, globaliserad marknad och miljö-
medvetande krav på tillverkningsmetoder som samtidigt är effektiva,
flexibla, resurssnåla och miljöanpassade. Det ökade intresset för mil-
jöprestanda och hållbar utveckling hos konsumenter och marknadsaktörer
öppnar nya affärsmöjligheter.
Verket för innovationssystem kommer att ha en viktig roll i utvecklingen
av ett väl fungerande innovationssystem och en hållbar utveckling, näm-
ligen att stödja forskning och utveckling för näringslivets och den offent-
liga sektorns utveckling, att medverka till att utveckla och effektivisera
industriforskningsinstituten, att vidareutveckla resultaten från Teknisk
Framsyn och att främja kunskapsöverföring mellan högskola och nä-
ringsliv och offentlig sektor.
Näringslivets utveckling och internationella framgångar är nyckelfak-
torer för Sveriges ekonomiska tillväxt och välfärd. Det är därför av vikt
att svensk forskning och utveckling har en sådan omfattning och inrikt-
ning att den kan fungera som bas för ett växande och konkurrenskraftigt
kunskapsintensivt näringsliv. För att säkerställa näringslivets långsiktiga
konkurrenskraft måste en svensk tillväxtpolitik fokusera på att skapa och
förstärka attraktiva kunskapsmiljöer som kan dra till sig produktiva in-
vesteringar.
För närvarande pågår en ökad internationalisering av FoU-
verksamheten. I den globala konkurrensen lokaliserar företagen sina
verksamheter där de bästa förutsättningarna finns avseende forskningens
omfattning, kvalitet och inriktning. Länders och regioners utbildning och
forskning blir härigenom alltmer konkurrensutsatta. För att vara ett förs-
tahandsalternativ för etablering av internationell FoU och tillverkning
måste det offentliga FoU-systemet kunna tillgodose näringslivets behov
av forskning och forskarutbildade. Det är angeläget att stimulera tillväxt
med fokus på högteknologiskt, kunskapsintensivt och forskningsbaserat
företagande. Vidare kräver ett gott innovationssklimat och en hållbar till-
växt effektiva transporter. Detta är särskilt viktigt i ett glesbefolkat land
som Sverige som ligger i den europeiska periferin. Förutsättningar för ett
hållbart arbetsliv som förenar tillväxt med goda och utvecklande arbets-
villkor bör förstärkas. Ett hållbart arbetsliv innebär att den enskilde ges
förutsättningar till en säker arbetsmiljö, arbetsförhållanden som möjlig-
gör utveckling i arbetet och ett livslångt lärande. Det gör att frågor som t.
ex. berör arbetsorganisationen och lärande i arbetet en framträdande roll i
Prop. 2000/2001:3
122
myndigheten. Det är av största vikt att verket framhåller och befrämjar
genusperspektivet i sina insatser. Vidare är det viktigt att ytterligare stu-
dera balansen mellan nedskärning av organisationers storlek och kortsik-
tiga vinster kontra organisationers innovationsförmåga och långsiktiga
överlevnad.
Strategiska, tillämpade och tvärvetenskapliga teknikområden bör för-
stärkas inom ramen för verkets verksamhet. Kunskaps- och forsknings-
strategierna, Teknisk Framsyn samt medverkan från näringslivet bör lig-
ga till grund för utveckling av verkets strategier.
Det är viktigt att statens omfattande investeringar i forskning i högre
grad kan bidra till näringslivets tillväxt och samhällets utveckling. Staten
måste därför medverka till att företag och annan verksamhet kan tillgo-
dogöra sig kunskapsutvecklingen. Det ligger en naturlig dynamik i sam-
spelet ”utbildning - forskning - företagande - näringspolitik”, där målet i
den regionala näringspolitiken måste framhållas, dvs. att stimulera en
hållbar ekonomisk tillväxt som kan bidra till fler och växande företag och
därmed ökad sysselsättning för både kvinnor och män. Huvudsyftet med
de regionala tillväxtavtalen är att bidra till hållbar tillväxt som utmärks av
ekologisk hållbarhet och jämställdhet. Ett fortsatt och ökat samspel mel-
lan högskolevärlden, näringslivet och offentlig sektor är nödvändigt för
att forskningen skall svara mot samhällets behov. En viktig uppgift är att
utveckla former för FoU-samverkan och kunskapsförmedling som utgår
från samhällets skiftande behov, med syfte att åstadkomma ett konkur-
renskraftigt FoU-system.
Verkets för innovationssystem verksamhet skall bl.a. svara mot behov
inom strategiska områden såsom bioteknik, informationsteknik, materi-
alteknik och hållbar utveckling. Dessa strategiska områden beskrivs när-
mare i det följande. Myndighetens verksamhet skall på motsvarande sätt
också svara mot behov inom transport- och kommunikationssektorn och
arbetslivet. Dessa delar av verksamheten utvecklas under avsnitten
10.10.1. Transportforskning respektive 10.10.3. Arbetslivsforskning.
Bioteknik
Svensk forskning inom det biovetenskapliga området har en mycket stark
internationell position. Denna starka och snabbt växande kunskapsbas ger
landet en potential för nya kommersiella tillämpningar inom en mängd
områden. Detta gäller de kunskapsintensiva företag som leder utveck-
lingen, oftast i samarbete med universitet och högskolor, men även hos
de potentiella avnämare av den kunskap, kompetens, tjänster och pro-
dukter som tas fram. Dessa avnämare finns inom svenska basnäringar
som skogsindustri, livsmedelsindustri, kemiindustri och jordbruk, inom
miljöområdet samt även inom tjänstesektorn t.ex. vårdområdet. Utveck-
ling av framtidens tjänster och produkter kommer dock att kräva ett stort
inslag av tvärvetenskap och insatser från skilda kompetensområden.
Verket för innovationssystem har en central uppgift i att undanröja
hindren och skapa förutsättningar för en vidare utveckling och ökade in-
dustriella tillämpningar av biovetenskap och bioteknik. Myndighetens
insatser skall bidra till att skapa miljöer och samarbeten som tillvaratar
den potential som finns inom landet. Detta kan ske genom utökade pro-
Prop. 2000/2001:3
123
gramsatsningar och tillskapande av nya kompetenscentra där krav ställs
på tvärvetenskapliga forskningsmiljöer kopplade till möjliga exploatörer
inom områden som exempelvis biomedicin, kost-hälsa, biomaterial och
bioprocesser. Verket för innovationssystem har även en viktig roll i att
stödja satsningar på tidiga idéer och embryon till produkter samt att initi-
era nyskapande tvärvetenskapliga projekt som kan demonstrera potentia-
len inom bioteknikområdet och öppna vägar för exploatering. Myndig-
heten bör även initiera forskning och förmedla kunskap kring frågor som
berör och kan utgöra hinder för industriell exploatering i den pågående
debatten kring bioteknikens möjligheter och risker. Nära samverkan med
övriga forskningsfinansiärer är en viktig förutsättning för ett framgångs-
rikt arbete och optimal användning av satsade resurser.
Informationsteknik
Området informations- och kommunikationssystem utvecklas i snabb takt
och i Sverige växer IT-sektorn kraftigt. Stora delar av vårt samhälle ge-
nomsyras redan idag av IT-användning och stora framtida möjligheter
finns att ytterligare öka användningen. För att realisera dessa möjligheter
finns det behov av uthålliga satsningar på såväl grundläggande som till-
lämpad IT-forskning. Det krävs forskning som stödjer en bred och kvali-
ficerad IT-användning i arbetsliv och samhälle. Vidare är det angeläget
att forskarutbildningen inom IT ökar för att kunna möta både en ökad
efterfrågan från industrin och behovet av disputerad personal inom hög-
skolans IT-utbildningar.
En viktig roll för Verket för innovationssystem är att i samverkan med
andra myndigheter ansvara för den tillämpade IT-forskningen. Verket för
innovationssystem bör upprätthålla de nära kontakter med näringslivet
som åstadkommits genom IT-inriktade kompetenscentra och industri-
forskningsinstitut och härigenom stärka IT-forskning riktad mot närings-
livets nuvarande och kommande behov. En fortsatt satsning på kompe-
tenscentra och stöd till de industriforskningsinstitut som är inriktade mot
IT utvecklar kontakterna mellan den forskningsintensiva IT-industrin och
den akademiska forskningen.
NUTEK, Invest in Sweden Agency (ISA), Stiftelsen för Strategisk
Forskning (SSF) och Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling
(KK-stiftelsen) har gemensamt föreslagit en ny nationell strategi på mik-
roelektronik-, elektronik- och närliggande IT-områden. Syftet är att stär-
ka basen för svensk industri inom IT och elektronikområdena. Verket för
innovationssystem bör genomföra en revidering av den föreliggande
strategin och integrera den i tillämpliga delar i sin verksamhet i samver-
kan med andra aktörer. Bl.a. kan nya samverkansformer prövas.
Samtidigt med den allt större IT-användningen inom samhällets alla
sektorer ökar också behovet att förstå vilka konsekvenser detta får för
medborgarna såväl privat som i arbetslivet. Forskning om IT-samhällets
sociala aspekter, medborgarnas tillgänglighet och hur IT påverkar sam-
hällsekonomin har studerats inom KFB:s IT-program. Dessa frågor blir
än viktigare under den snabba IT-utveckling som för närvarande äger
rum. Det är viktigt att verket stöder sådan forskning. Verket för innova-
tionssystem har ett särskilt ansvar att utveckla IT:s tillämpningar. Priori-
Prop. 2000/2001:3
124
terade områden är bland andra telekommunikation och nätverksteknik
inklusive säkerhet och integritet, hårdvaruutveckling, programvaruteknik,
systemteknik, IT-baserade tjänster, hantering av informationsinnehåll
samt arbetslivet och den nya tekniken.
«•
Materialteknik
Framställning av material är en traditionell svensk styrkefaktor. Nya ma-
terial har t.ex. givit svensk metallindustri konkurrensfördelar gentemot
andra länder. Materialteknik är ett strategiskt område under snabb ut-
veckling, men i många fall saknas kunskap om industriell användning av
nya material. Det finns en potential för att avancerade material i ännu
högre utsträckning än som sker kan utnyttjas som konkurrensfördel inom
svensk tillverkande industri. För att detta skall ske behöver nödvändig
kunskap om industriell användning av materialen göras tillgänglig för
industrin. De stora företagen har ofta en långvarig tradition att samverka
med högskolor och institut, men många små och medelstora foretag har
svårt att tillgodogöra sig uppbyggd kunskap.
Aktivt nätverksbyggande och implementering av ny materialteknik i
små och medelstora företag i samverkan med högskola, institut och stora
företag bör därför stå i fokus för Verkets för innovationssystem insatser
inom området.
Hållbar utveckling
Fokuseringen mot en uthållig utveckling och ökad miljöanpassning av
processer och produkter innebär nya och ökade krav på företagen. Men
samtidigt öppnas nya affärsmöjligheter för de företag som svarar mot
miljökraven. Den ökande efterfrågan på miljöanpassade produkter är en
faktor av stor strategisk betydelse för näringslivet.
Svenskt näringsliv har ett gott utgångsläge men mycket återstår ännu
att göra i flera branscher och för att stödja små och medelstora företag
(SMF) i det miljörelaterade arbetet. För detta behövs ny kompetens om
hur miljöhänsyn och ändrade marknadsförutsättningar kan integreras i
produkt- och teknikutveckling. Genom fokuserade utvecklingsinsatser
kan nya marknader exploateras.
Framtida satsningar på området uthållig utveckling, i vilken Verket för
innovationssystem har en viktig roll, bör ske på flera samspelande områ-
den. Satsningarna bör inriktas på att bidra till teknikutveckling samt för-
stärka insatser för teknik- och kompetensförsörjning till näringslivet, via
system och nätverk, inte minst tvärdisciplinära. Det är i detta samman-
hang av vikt att särskilt stödja små och medelstora företags behov av tek-
nik/kompetens. Insatser behövs även för att stärka innovationssystem
inom områden där Sverige har komparativa fördelar och särskilt goda
förutsättningar att bli konkurrenskraftigt på internationella marknader, till
exempel material och produkter från förnyelsebara råvaror.
Hållbar utveckling innebär även att myndigheten bland annat skall
bygga på samspelet mellan goda arbetsförhållanden, produktivitet och
tillväxt samt bygga vidare på befintlig kunskap genom att stödja forsk-
Prop. 2000/2001:3
125
ning och utveckling för effektiva och flexibla företagsmodeller med in-
slag av modernt ledarskap och förändringsarbete. Däri ligger också kun-
skap om betydelsen av anställdas delaktighet i utveckling av verksamhe-
ter och förebyggande arbete för att minska stress, överbelastning och an-
nan ohälsa.
Design och formgivning är viktiga element vid utformning av produk-
ter och tjänster. Val av material, tillverkningssätt och gestaltning har ofta
stor betydelse. Utveckling av mer hållbara produkter och tjänster kräver
särskilda forskningsinsatser med fokus på design och ekologi. Det hand-
lar om insatser av tvärvetenskaplig natur inom såväl humanistiska och
konstnärliga som tekniska och naturvetenskapliga discipliner. Designom-
rådet har betydande kopplingar till den behovsstyrda forskningen. Verket
för innovationssystem ges möjlighet att inom ramen för sin verksamhet
göra insatser inom dessa områden.
Program för samverkan mellan forskare och företag
Ett antal större långsiktiga program för samverkan mellan forskare och
företag kommer att få sin finansiering genom Verket för innovationssys-
tem som också svarar för fortlöpande granskning och utvärdering. Bland
dessa märks särskilt Kompetenscentrum, IT i Verkstadsindustrin, Pro-
grammet för Fordonsteknisk forskning och Nationella flygtekniska forsk-
ningsprogrammet.
Kompetenscentrum är ett relativt nytt sätt att organisera och genomföra
långsiktiga och integrerade forskningssamarbeten mellan högskolor och
företag för parternas gemensamma utbyte. Kännetecknande för arbets-
sättet är att företagen deltar aktivt både i forskningen och i ledningen och
styrningen av varje centrum och dess forskningsprogram. Näringslivets
engagemang utgör programmets främsta styrka både i en nationell och en
internationell jämförelse. Det leder till att forskningen inriktas på nya,
industrirelevanta och vetenskapligt utmanande problemställningar. Det
gör också att nya nätverk etableras mellan högskolor och företag och att
rön och resultat från forskningen snabbt kan tillvaratas och tillämpas i
företagen. De första kompetenscentrumen tillkom år 1995. Programmet
har sedan vidareutvecklats och breddats så att det för närvarande finns 28
kompetenscentrum vid 8 universitet och tekniska högskolor. Ca 220 fö-
retag deltar varav ca 20 procent utgörs av små och medelstora företag. 5
centrum finansieras av Energimyndigheten med 40 miljoner kronor. NU-
TEK:s engagemang uppgår till 130 miljoner kronor årligen. Ett kompe-
tenscentrum finansieras med en tredjedel vardera av NU-
TEK/Energimyndigheten, medverkande företag och lärosätet. En nyligen
genomförd internationell utvärdering ger mycket goda omdömen när det
gäller vetenskaplig nivå och lyfter också fram det starka industriella en-
gagemanget.
IT i Verkstadsindustrin har drivits under tre år som ett förberedande
forskningsprogram för att förstärka NUTEK:s hittillsvarande satsningar
och för att lägga grunden för ett större och mer varaktigt program från år
2001 och framåt. IT i verkstadsindustrin har nått långt i att föra samman
forskare från högskola, institut och industri i en serie industriellt målin-
riktade projekt, där resultaten givit betydande effekter i industrins arbets-
Prop. 2000/2001:3
126
sätt. Tvärvetenskapliga forskargrupperingar har prioriterats vilket också
givit forskarna möjligheter att arbeta med nya problemställningar i nya
konstellationer. IT i Verkstadsindustrin koncentrerades från början till
Chalmers Tekniska Högskola AB. Under innevarande år har styrgruppen
haft till uppgift att förbereda ett breddat deltagande från högskolor och
företag. Programmet har under år 1999 utvärderats av internationella ut-
värderare och därvid fått mycket goda omdömen. Utvärderarna har sär-
skilt framhållit värdet av den nära kontakten mellan industrin och forsk-
ningsutförama. För att få det nödvändiga samspelet till stånd krävs att
projekten är tillräckligt omfattande för att de skall ha utrymme för forska-
re med olika bakgrund. Dessutom måste projekttiden vara tillräckligt lång
för att man skall hinna bygga upp ett förtroendefullt samarbete. Erfaren-
heterna har visat att projekten bör ha en varaktighet om tre till fyra år. IT
i Verkstadsindustrin har försökt skapa projektgrupperingar vilka har täckt
flera discipliner och har dessutom inrymt mera implementeringsinriktade
forskare från institut. Den kompetens- och erfarenhetsprofil som projek-
ten givit har också gjort att resultaten är tillämpbara för mindre företag
även om forskningen i de flesta fall skett i samverkan med de större.
Programmet för Fordonsteknisk forskning syftande bl.a. till utveckling
av den fordonstekniska forskningen vid universitet och högskolor starta-
des för sex år sedan. Programmet har visat sig fungera som en katalysator
för att förbättra rekryteringsbasen för landets fordonsindustri. De första
forskarna som utbildats inom ramen för programmet har nyligen kunnat
anställas av de fordonstillverkande företagen. Eftersom forskningen ge-
nomförs gemensamt av högskolan och företagen har programmet medgi-
vit ett dubbelriktat kunskapsflöde däremellan. Aktuella industriella pro-
blemställningar har därmed kunnat tydliggöras inom forskningen och
forskarutbildningen. Programmet har utvärderats vid två tillfällen med
mycket positiva omdömen. En viktig egenskap hos forskningsprogram-
met har varit det faktum att underleverantörerna som till stor del utgörs
av små och medelstora företag, efter en längre inkörningsperiod nu är
mycket aktiva deltagare i programmet. Enligt fordonskomponentgruppen
ger detta en kraftigt stärkt konkurrensposition vilket gör det möjligt för
de deltagande företagen att nå försäljningsframgångar även utanför Sve-
riges gränser. De deltagande företagen framhåller att programmet är
mycket viktigt för att de skall kunna förstärka sin kvalitetsnivå. Nuvaran-
de fordonstekniska forskningsprogram har år 2001 som slutår. Det finns
redan nu planer att besluta om en fortsättning med ytterligare tre år 2002-
2004. Statens andel av FoU-programmet beräknas även för dessa tre år
uppgå till ungefär oförändrat belopp, f.n. 30 miljoner kronor per år. In-
dustrin förutsätts satsa minst motsvarande resurser.
Nationella flygtekniska forskningsprogrammet finansieras gemensamt
med försvarsforskning. Det redovisas närmare under avsnitt 10.4.2.
Prop. 2000/2001:3
127
Prop. 2000/2001:3
Sida:s avdelning för forskningssamarbete, SAREC, finansierar och för-
medlar svenska resurser för utvecklingsforskning. Denna verksamhet har
ökat kraftigt i omfattning under senare är, från anvisade 470 miljoner
kronor år 1999 till beräknade 570 miljoner kronor under år 2000.
Cirka 10 procent av Sida:s anslag för forskningssamarbete går till u-
landsforskning i Sverige. Svenska forskare medverkar dessutom som
samarbetspart inom andra program som stärker u-ländemas forsk-
ningskapacitet via stöd till utveckling av universitet, forskningsinstitut
och forskningsråd. Svenska forskare kan också delta för att stödja regio-
nala nätverk och internationella forskningsprogram vars syften gäller
kunskapsutveckling av intresse för utvecklingsländer.
Sida har kommit att bli en betydande aktör inom det svenska forskar-
samhället. Under år 1999 utbetalades 173 miljoner kronor till 150 svens-
ka universitetsinstitutioner, vilket motsvarade 37 procent av anvisade
medel för forskningssamarbetet. Sida svarade under år 1998 för 75 pro-
cent av all extern finansiering av u-landsrelaterad forskning vid svenska
universitet och högskolor. En konsekvens av det forskningsinriktade ut-
vecklingssamarbetet är dess bidrag till internationaliseringen av den
svenska högskolan. Sida kan härvidlag bidra till ökade kontakter mellan
svenska forskare och forskningsråd och internationellt u-landsinriktad
forskning. Sida:s insatser för forskningssamarbete förväntas öka under de
närmaste åren, och därmed även omfattningen av u-landsrelaterad forsk-
ning i Sverige.
Statens energimyndighet inrättades den 1 januari år 1998 med uppgiften
att ansvara för merparten av myndighetsfunktionerna på energiområdet,
samt att ansvara för de statliga insatserna inom omställningsprogrammet.
Energimyndigheten ansvarar för myndighetsuppgifter rörande tillför-
sel, distribution, energiberedskap, kommunal energiplanering och till
naturresursplanering. Statens energimyndighet är vidare nätmyndighet
enligt Ellagen. Myndigheten skall bevaka energimarknadernas och ener-
gisystemets utveckling och analysera sambanden mellan energiteknik,
miljö och ekonomisk tillväxt. Den ansvarar för planeringsunderlaget in-
om området och för att kunskaperna om energisystemet utvecklas genom
prognoser, systemstudier, utvärderingar och analyser. En viktig uppgift
för myndigheten är dessutom att sammanställa och sprida information om
energimarknaderna, energisystemet och om sambanden mellan energi,
miljö och ekonomisk tillväxt. Statens energimyndighet har det huvud-
sakliga ansvaret för att utforma och genomföra det energipolitiska pro-
grammet. Andra myndigheter och aktörer ansvarar dock för genomföran-
det av vissa insatser inom programmet. NFR och TFR har finansierat
128
grundläggande energiforskning medan BFR och KFB har disponerat me-
del för sektorsspecifika forsknings- och utvecklingsinsatser på energiom-
rådet.
I Forskning för framtiden - en ny organisation för forskningsfinansie-
ring (prop. 1999/2000:81) behandlades den framtida organisationen för
forskningsfinansiering. Regeringen konstaterade då att det är angeläget
att organisatoriskt hålla samman energiforskningen med övriga delar av
myndighetens verksamhet eftersom forsknings- och utvecklingsarbetet
utgör ett viktigt underlag för och stöd i myndighetens arbete.
Insatsernas omfattning
Det energipolitiska programmet omfattar stöd till forskning, utveckling
och demonstration av ny energiteknik som skall bidra till att under de
närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från
förnyelsebara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för
energieffektivisering. Programmet omfattar dessutom bidrag till investe-
ringar som på ett kostnadseffektivt sätt skall bidra till att minska använd-
ningen av el för uppvärmning, att utnyttja det befintliga elsystemet effek-
tivare och för att öka tillförseln av el och värme från förnyelsebara ener-
gikällor.
Det långsiktiga programmet utgörs av insatser om totalt 5 630 miljoner
kronor för forskning och utveckling av teknik för framtidens energisys-
tem och internationellt klimatsamarbete samt för utveckling av ny teknik
för etanolproduktion från skogsråvara. De statliga insatserna skall bidra
till att bygga upp och vidmakthålla vetenskaplig och teknisk kompetens
inom universiteten, högskolorna och i näringslivet.
Statens energimyndighet arbetar utifrån ett problemorienterat perspek-
tiv och verksamheten inom det långsiktiga programmet inrymmer ett
spektrum av insatser, alltifrån långsiktiga forskningsprogram av närmast
grundläggande karaktär, till pilot- och demonstrationsprojekt. Myndig-
hetens arbetssätt innebär att insatserna organiseras i inbördes samverkan-
de program med olika inriktning och karaktär. De statliga insatserna in-
om området redovisas i budgetpropositionen för år 2001.
Energiforskningens kvalitet och relevans
Energiforskningens olika delprogram har sedan mitten av 1980-talet
kontinuerligt utvärderats såväl genom ett peer-review förfarande som
genom relevansutvärderingar. Resultaten från utvärderingarna har i de
flesta fallen pekat på att forskningen har hållit hög internationell stan-
dard. På flera områden har verksamheten bedömts som världsledande.
Utvärderingarna följer programmens tidsplaner på så sätt att det för tre-
åriga program sker en utvärdering inför avslut och eventuell förnyelse.
När det gäller längre program kan även en utvärdering efter halva tiden
företas.
På ett mera övergripande plan sker en regelbunden uppföljning och ut-
värdering av insatserna inom 1997 års energipolitiska program i enlighet
med en i förväg fastställd plan (Plan för uppföljning och utvärdering av
Prop. 2000/2001:3
129
1997 års långsiktiga program, Ds 2000:14). Denna uppföljning har än så
länge koncentrerats till insatserna inom det kortsiktiga programmet, men
avser fr.o.m. år 2000 programmet i sin helhet.
Prioriterade områden
Områden som särskilt skall prioriteras är bl.a. kraftvärme baserad på
biobränslen, biobränslebaserad kraftproduktion, biobränsleförsörjning
inklusive hantering och nyttiggörande av askor, nya processer för etanol-
produktion baserad på cellulosahaltiga råvaror, alternativa drivmedel, ny
teknik för storskaligt utnyttjande av vindkraft och havsbaserad vindkraft,
solceller samt forsknings- och utvecklingsarbete för energieffektivisering
i bebyggelse samt industri- och transportsektorn.
Produktionen, tillförseln, omvandlingen och användningen av energi är
ett komplext system. Energisystemets utveckling har en stor ekonomisk
och miljömässig betydelse och är invävd i hela samhällsutvecklingen.
Det är därför också angeläget att genom ökade kunskaper om energisys-
temet förbättra möjligheterna att introducera ny ekologiskt uthållig teknik
och att på ett ändamålsenligt sätt vidta energipolitiskt motiverade åtgär-
der. Energimyndigheten gör därför även samordnade insatser av natur-
vetenskaplig, teknisk och samhällsvetenskaplig forskning för att bygga
upp fördjupade kunskaper om energisystemets funktionssätt.
Regeringen bedömer att de långsiktiga insatserna för omställningen av
energisystemet har goda förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt. De
skall fortsättas i enlighet med 1997 års energipolitiska beslut. Regeringen
avser i budgetpropositionen att återkomma med en redovisning av de
statliga insatserna inom området.
Prop. 2000/2001:3
Rymden används i ökande utsträckning för olika ändamål. Den är ett
viktigt fält för den grundläggande forskningen, inom bl.a. astronomi och
rymdfysik. Frånvaron av tyngdkraft kan utnyttjas för experiment och
processer som inte är möjliga på jorden. Mångfalden av TV-program har
möjliggjorts av telesatelliter. I TV-rutan ser vi den dagliga väderrappor-
ten med bilder från vädersatelliter och prognoser baserade på satellitin-
formation. Båtar och färjor navigerar med lägesinformation från naviga-
tionssatelliter och det finns motsvarande navigationssystem för bilar. Jor-
dobservationssatelliter används i skogs- och jordbruket. Satellitbaserade
räddningssystem används sedan länge. Nu planeras och etableras nya
användningsområden för allmänheten, baserade på rymdteknik. Exempel
på sådana är mobiltelefoni oberoende av marknät och nya navigations-
system. En viktig tillämpning av rymdteknik är satelliter för jordobserva-
tion som kan registrera förändringar i vår miljö, t.ex. ökenutbredning,
kalhyggen m.m., och för kontroll av internationella avtal.
Rymdstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för frågor som gäller
den svenska rymd- och fjärranalysverksamheten, särskilt för forskning
och utveckling. Rymdstyrelsens huvuduppgifter är att inom sitt område ta
130
initiativ till forskning och utvecklingsarbete, vara kontaktorgan för inter-
nationellt rymdsamarbete, bereda tillståndsärenden och utöva kontroll av
rymdverksamhet i Sverige. En betydande del av verksamheten avser att
aktivt främja Sveriges intressen i det internationella rymdsamarbetet,
främst inom det europeiska rymdorganet European Space Agency (ESA).
Rymdstyrelsens verksamhet finansieras genom anslag via Näringsde-
partementet avseende dels rymdverksamhet, dels förvaltningskostnader
samt anslag via Utbildningsdepartementet avseende rymdforskning såväl
nationellt som i europeisk samverkan.
Internationellt rymdsamarbete
Rymdverksamheten är till sin karaktär internationell. Även ett samar-
betsorgan som det europeiska rymdorganet ESA, där Sverige är ett av de
grundande länderna, är själv part i flerparts- eller globalt samarbete inom
olika områden. Genom ESA-samarbetet har Europa kunnat mäta sig väl
med USA särskilt vad gäller rymdforskning och rymdtransporter genom
Ariane-raketen.
För små länder som Sverige är internationellt samarbete en förutsätt-
ning för att framgångsrikt kunna vara med att utveckla och dra fördel av
ryrndteknikens möjligheter såväl för rymdforskning i klassisk mening
som för teknikutveckling och praktiska tillämpningar. Både rymdforsk-
ning och praktiska tillämpningar förutsätter teknikutveckling.
Den helt övervägande delen av Rymdstyrelsens verksamhet sker i inter-
nationellt samarbete, i första hand inom ramen för samarbetet inom det
europeiska rymdorganet ESA och bilateralt med framförallt Frankrike,
men även med andra länder utanför ESA:s ram. Även svenska satellit-
projekt sker av nödvändighet i samverkan med ett eller flera andra länder.
EU utvecklar i samarbete med ESA ett satellitbaserat navigeringssystem,
Galileo. Vidare pågår studier av ett system för global övervakning av
miljö och säkerhet, GMES.
ESA, det europeiska rymdorganet
ESA:s syfte är att, för uteslutande fredliga ändamål, sörja för samarbete
mellan europeiska stater inom rymdforskning och rymdteknologi och
deras tillämpning för vetenskapliga ändamål och för operativa
rymdtillämpningssystem. För detta utarbetar ESA en långsiktig europeisk
rymdstrategi.
Samarbetet inom ESA är uppdelat i en obligatorisk del som består av
vetenskapsprogrammet och grundprogrammet och en frivillig del inne-
hållande program för tillämpningar och infrastruktur. I grundprogrammet
ingår gemensamma ESA-aktiviteter som studier för framtida program,
teknisk forskning, drift av markstationer och uppsändningsplatsen Kou-
rou i Franska Guyana. Det vetenskapliga programmet är i första hand en
tjänst ägnat att ge medlemsländernas forskare tillgång till gemensamma
långsiktiga program och flygmöjligheter för nationellt utvecklade instru-
ment. Programmet syftar bl.a. till att ge medlemsländernas forskare möj-
ligheter till ökad kunskap inom de klassiska disciplinerna astronomi, sol-
Prop. 2000/2001:3
131
system-, magnetosfär- och jonosfärforskning. Medlemsländerna bidrar
till ESA:s kostnader för grund- och vetenskapsprogrammen enligt andel
från brutto nationalinkomst (BNI), vilken samtidigt utgör medlemsavgif-
ten till ESA. Sveriges avgift uppgår f.n. till 2,65 procent, efter Portugals
anslutning till ESA-konventionen.
Sverige deltar i frivilliga program för fjärranalys/jordobservation, mik-
rogravitation, telekommunikation, navigering, rymdtransporter inklusive
bärraketen Ariane samt i ESA:s bidrag till den internationella rymdsta-
tionen.
Deltagande i ESA-programmen genererar utvecklingsuppdrag till
medlemsländernas rymdindustrier i konkurrens. De svenska bidragen
återförs till en betydande del till den svenska rymdindustrin i form av
beställningar av kvalificerade produkter och tjänster, som t.ex. utveck-
lingsarbete.
Beslut om den långsiktiga verksamheten fattas vid återkommande mö-
ten med ESA:s råd på ministernivå. Ministrarna fattade år 1999 beslut om
inriktningen om det långsiktiga europeiska rymdsamarbetet. Ministrarna
gav i uppdrag till ESA att samarbeta med EU och andra rymdintressenter
för att utarbeta en övergripande europeisk strategi för rymdområdet. Frå-
gan om former och villkor för en utvidgning av ESA:s medlemskrets ses
som en del av den övergripande strategin. Beslut togs om ett nytt lång-
siktigt ramprogram för jordobservation/fjärranalys benämnt Vår levande
planet.
Nationell rymdverksamhet
En viktig förutsättning för ett framgångsrikt deltagande i internationella
rymdsamarbeten är de satsningar som görs inom ramen för den nationella
verksamheten. Svensk forskning är väl lämpad att bidra till arbetet med
Galileo- och GMES-projekten som EU genomför i samarbete med ESA
som en del av en europeisk rymdstrategi. På fjärranalysområdet sker kun-
skapsuppbyggnad och teknikutveckling i nära samarbete mellan forsk-
ning, utveckling och tillämpning. I syfte att stödja industrins uppbyggnad
av kompetens inom vissa specialområden har ett nationellt utvecklings-
program inrättats. Det nationella forskningsprogrammet inrymmer även
det svenska satellitprogrammet som består av satellitprojekt, som initieras
av svenska forskargrupper och har svensk projektledning. Programmen
genomförs i multilateral samverkan och kompletterar och förbereder
svenskt deltagande i de stora ESA-satsningarna. Hittills har fyra natio-
nella satelliter sänts upp. Under år 2000 planeras Odinsatelliten att sändas
upp. Med Odin tar programmet steget över till nya forskningsdiscipliner
såsom astronomi och atmosfärfysik / klimatologi.
Rymdaktiviteterna som till stor del är förlagda till Kiruna har en positiv
inverkan på den regionala utvecklingen. Möjligheten för Institutet för
rymdfysik och Rymdbolaget att utföra experiment och möjligheten att
sända upp mätinstrument med sondraket och ballong vid anläggningen på
Esrange utgör tillsammans en unik resurs för rymdforskning. Rymdbola-
get har upprättat markstationer på Esrange för kontroll av satelliter och
datamottagning från satelliter. I Salmijärvi utanför Kiruna har ESA upp-
rättat en markstation för kontroll och datamottagning från sina polära
Prop. 2000/2001:3
132
fjärranalyssatelliter. ESA har under år 1998 och år 1999 byggt ut statio-
nen och har investerat ca 200 miljoner kronor inför uppsändningen av
den vetenskapligt inriktade fjärranalyssatelliten Envisat år 2001.
Det fortsatta svenska deltagandet i ESA inriktas mot att utveckla den
kompetens som uppnåtts inom såväl forskningen som hos rymdföretagen.
Detta innebär fortsatt deltagande i det vetenskapliga programmet, i pro-
grammen för Ariane och i framtida rymdtransportsystem, i programmen
för telesatelliter, satellitnavigering och jordobservation samt ett nära
samarbete med EU i Galileo och GMES-projekten. Möjligheter till eta-
blering av verksamheter i Sverige och Kiruna kan uppstå genom ESA-
samarbetet. En nära koppling mellan ESA:s program och nationella pro-
gram är viktig genom att uppbyggnad av nationell kompetens skapar för-
utsättningar för deltagande i ESA-program.
Under åren 1993 och 1994 bildades ett tiotal stiftelser med medel från de
tidigare löntagarfonderna. Fem av dessa stiftelser finansierar forskning
och därtill anknytande verksamheter i betydande omfattning: SSF, Stif-
telsen för miljöstrategisk forskning (MISTRA), KK-stiftelsen, Stiftelsen
för vård- och allergiforskning (Vårdal) och Stiftelsen för internationalise-
ring av högre utbildning och forskning (STINT). Dessutom tillfördes
Riksbankens Jubileumsfond en särskild donation avsedd för kulturveten-
skaplig forskning. Tillsammans tillför dessa forskningsfinansiärer det
svenska forskningssystemet ca två miljarder kronor per år.
Forskningsstiftelserna har genom sina stadgar givits uppdraget att ska-
pa starka forskningsmiljöer av högsta internationella klass med betydelse
för utvecklingen av Sveriges framtida konkurrenskraft. Forskningsstiftel-
sernas verksamhet kompletterar forskningsrådens genom att i högre ut-
sträckning vara inriktad på stora koncentrerade insatser, tvärvetenskap
och problemorienterad forskning. Målsättningen att stärka Sveriges kon-
kurrenskraft har inneburit att den forskning som finansieras av stiftelser-
na innehåller en större medverkan från näringslivet och andra intressen-
ter. Stiftelsernas verksamhet har varit betydelsefull för forskarutbildning-
en, både genom att öka antalet doktorander och genom att förnya dokto-
randutbildningens former genom s.k. forskarskolor.
Verksamheten vid forskningsstiftelserna har nu passerat etableringsfa-
sen och gått in i en konsolideringsfas. Forskningsstödet har nått full vo-
lym och behovet av att administrera, följa upp och utvärdera olika forsk-
ningssatsningar har ökat. Nya krav ställs också på stiftelsernas bered-
ningsorganisationer när det stora antalet pågående projekt skall vägas och
prioriteras mot nya projektansökningar. Bl.a. SSF har under år 1999 om-
danat sin beredningsorganisation för att öka stiftelsens förmåga till stra-
tegiska prioriteringar.
Den svenska forskningens långsiktiga kvalitet och internationella ställ-
ning är beroende av att de nationella forskningsresurserna kan disponeras
på ett sätt som ger möjlighet till både viss bredd i forskningen och kraft-
samling kring strategiska områden. Den nya organisation för den statliga
forskningsfinansieringen som kommer att genomföras fr.o.m. den 1 janu-
Prop. 2000/2001:3
133
ari är 2001 är avsedd att öka den statliga organisationens förmåga till
prioritering och kraftsamling. Det finns nu förutsättningar för att få till
stånd verkningsfulla strategiska insatser där de statliga forskningsfinansi-
erande organen gemensamt med forskningsstiftelserna finansierar forsk-
ning inom angelägna områden.
Det är viktigt för svensk forskning att samverkan mellan olika forsk-
ningsfinansiärer - inom ramarna för de olika organens uppdrag och än-
damål - kan fördjupas och ske i mer långsiktiga former. Det är i detta
sammanhang glädjande att flera av forskningsstiftelserna i sina forsk-
ningsstrategier uttryckt önskemål om en mer utvecklad samverkan med
bl.a. de statliga forskningsfinansiärerna. De nya forskningsfinansierande
myndigheterna bör söka samverkan med andra delar av forskningssyste-
met. Regeringen har i Forskning för framtiden - en ny organisation för
forskningsfinansiering (prop. 1999/2000:81) också betonat att forsk-
ningsstiftelserna bör bjudas in att delta i samarbetet kring det Forsk-
ningsforum som inom den nya organisationen bl.a. skall utgöra en arena
för dialog och samverkan mellan olika forskningsfinansiärer.
Stiftelsernas forskningsfinansiering kommer att ha följande huvudin-
riktning under de kommande åren.
Stiftelsen för strategisk forskning (SSF)
SSF kommer enligt nuvarande planering att successivt minska sin årliga
utdelning av forskningsanslag från drygt en miljard kronor till 800 miljo-
ner kronor för att ge stiftelsens verksamhet en ökad ekonomisk livslängd.
Detta innebär att utrymmet för nya initiativ från stiftelsens sida kommer
att vara mer begränsat än under tidigare år. Huvuddelen av stiftelsens
resurser är uppbundna i åtaganden för pågående program som vanligen är
femåriga.
På lång sikt väntas stiftelsens tre strategiska forskningsområden -
livs vetenskaper, mikroelektronik och materialteknik samt produktions-
och informationsteknik - vardera ta i anspråk ungefär en fjärdedel av
stiftelsens forskningsmedel. Resterande fjärdedel kommer att användas
för områdesövergripande satsningar. Stiftelsens prioriteringar under åren
2001-2003 väntas innebära att andelen forskningsmedel som nyttjas för
områdesövergripande satsningar ökar.
En aktuell områdesövergripande satsning är det nyinrättade program-
met för framtidens forskningsledare. Programmet är avsett att främja
forskarrekryteringen genom att identifiera och stödja yngre forskare som
ligger i forskningens frontlinje och har potential att bli framtidens veten-
skapliga ledare i högskolan eller i industrin. Programmet kommer att
omfatta de tre strategiska områdena. I ett första steg har under våren år
2000 tjugo bidrag om vardera 10 miljoner kronor för sex års forskning
utlysts inom programmet.
På sikt kommer en ökad andel av stiftelsens medel att användas för
satsningar på s.k. strategiska forskningscentra. Dessa är geografiskt
sammanhållna forskningsmiljöer med 20-100 forskare som förutsätts
vara av internationell toppklass. Den utlysning av nya bidrag inom områ-
det livsvetenskap om ca 400 miljoner kronor som planeras till hösten år
Prop. 2000/2001:3
134
2000 kommer sannolikt till stor del att utmynna i stöd till ett begränsat
antal forskningscentra.
Stiftelsens ökade stöd till strategiska forskningscentra väntas innebära
ett minskat stöd till forskarskolor och särskilda doktorandtjänster. Vid
beslut om nya bidrag kommer forskarskolor som kan verka över hela lan-
det och har stort avnämarintresse att prioriteras. Även i framtiden kom-
mer dock en stor del av stiftelsens forskningsmedel att användas för fi-
nansiering av doktorander. Doktorandkostnademas andel av de utbetala-
de forskningsmedlen kan grovt uppskattas till 40 procent under de när-
maste åren. Detta beror bl.a. på att även strategiska forskningscentra
kommer att innefatta ett stort antal doktorander.
SSF avslutar under år 2000 de riktade satsningarna inom forskningsrå-
dens områden som genomfördes i samband med tidigare besparingar på
forskningsrådens anslag. Några insatser i samverkan med forskningsrå-
den kommer dock att pågå fram till år 2002 eller år 2003. Detta gäller en
satsning på industridoktorander (med TFR), ett forskningsprogram om
vetenskapliga beräkningar (med TFR) och ett forskningsprogram om
genterapi (med Cancerfonden, MFR samt Knut och Alice Wallenbergs
Stiftelse).
Stiftelsen för miljöstrategisk forskning (MISTRA)
MISTRA planerar under kommande år att betala ut forskningsstöd mot-
svarande 250 miljoner kronor per år vilket bör göra det möjligt att bevara
eller öka stiftelsekapitalets reala värde.
Merparten av forskningsstödet väntas även i fortsättningen kanaliseras
till ett antal breda, tvärvetenskapliga program som är inriktade på pro-
blemlösning inom områden av strategisk betydelse för en hållbar utveck-
ling. Programmen kan sorteras in under fyra övergripande områden, are-
ella näringar och naturresurser, byggande och infrastruktur, varuproduk-
tion och miljöfarligt avfall samt kemikalier. För närvarande pågår drygt
tjugo forskningsprogram. Varje program omfattar i genomsnitt 10 miljo-
ner kronor per år och rymmer ett dussintal olika forskningsprojekt. Till
varje program finns en särskild ledningsstruktur med styrelse och pro-
gramchef. Programmen bedrivs i etapper om tre till fyra år och flertalet
program får bidrag för två eller flera etapper.
Under åren 2001-2003 kommer uppskattningsvis 80 procent av
MISTRA:s forskningsstöd att användas för forskning inom program.
MISTRA betonar långsiktigheten i sitt forskningsstöd till de befintliga
forskningsprogrammen och utrymmet för nya program är mycket begrän-
sat åren 2001-2002.
MISTRA finansierar inga särskilda forskarskolor. Däremot ingår dok-
torander i forskningsprogrammen. För närvarande finansieras inom pro-
grammen ca 300 forskarstuderande. Under åren 2001-2003 väntas upp-
skattningsvis 100 miljoner kronor av MISTRA:s forskningsstöd gå till
finansiering av doktorander.
Vid sidan av forskningsprogrammen finansierar MISTRA forsk-
ningsinsatser inom områden som inte är mogna att föra fram i program-
form eller som är inriktade på att finna nya modeller eller analysredskap.
Under åren 1997-1999 togs beslut som huvudsakligen riktade stödet till
Prop. 2000/2001:3
135
miljöforskning som tidigare har fått stöd från Naturvårdsverket. Natur- Prop. 2000/2001:3
vårdsverket disponerar från år 2000 åter ett forskningsanslag och MIST-
RA:s stöd till forskning inom Naturvårdsverkets ansvarsområde upphör
därför år 2001.
Inför beslut om nya program kommer MISTRA att sträva efter ett ut-
ökat samarbete med andra finansiärer av miljöforskning.
Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling (KK-stiftelsen)
KK-stiftelsen väntas under den närmaste femårsperioden betala ut 200-
250 miljoner kronor per år till forskning. Stiftelsens forskningsfinansie-
ring sker inom ramen för stiftelsens uppdrag att dels främja kunskaps-
och kompetensutbyte mellan näringslivet och forskningen vid universitet,
högskolor och forskningsinstitut, dels finansiera forskning vid mindre
och medelstora högskolor samt nya universitet.
Stiftelsen stödjer under åren 1998-2004 bl.a. uppbyggnaden av forsk-
ningsmiljöer vid de nya universiteten samt mindre och medelstora hög-
skolor med 407 miljoner kronor. Stödet syftar till att bygga upp forsk-
ningsverksamheten och ge lärosätena möjlighet att utveckla en egen
forskningsprofil tillsammans med näringslivet. Stödet skall också öka
möjligheterna för lärosätena att senare få stöd av andra forskningsfinansi-
ärer. Härutöver gör stiftelsen långsiktiga satsningar på upp till sex år för
att ge möjlighet för utvalda forskningsmiljöer att bli internationellt kon-
kurrenskraftiga. Under perioden år 1998-2003 stödjer stiftelsen tre såda-
na forskningsmiljöer med sammantaget ca 90 miljoner kronor; tillämpad
signalbehandling vid högskolan i Karlskrona/Ronneby, realtidsforskning
vid Mälardalens högskola och Människa-Teknik-Miljö vid Örebro uni-
versitet. KK-stiftelsen planerar fortsätta med stöd till sådana s.k. profil-
satsningar.
Tillsammans med staten och skogindustrin satsar KK-stiftelsen också
upp till en halv miljard kronor på skogsindustriell- och tryckteknisk
forskning vid fyra högskolor och nya universitet varav KK-stiftelsen bi-
drar med knappt 300 miljoner kronor koncentrerat till två högskolor.
Under åren 2000-2002 satsar KK-stiftelsen 150 miljoner kronor på
långsiktig kompetensutveckling vid industriforskningsinstituten i anslut-
ning till de nya högskolorna och universiteten. Stiftelsen har ingått en
överenskommelse med staten om finansiering av instituten och medlen
kanaliseras via det av staten och KK-stiftelsen gemensamt ägda bolaget
Institute for Research and Competence Holding AB (IRECO AB). Stif-
telsen finansierar även kostnader för omstrukturering av vissa institut.
Bland stiftelsens övriga satsningar kan nämnas forskningsprogrammet
Lärande och IT som kommer att pågå under åren 2000-2007 och har en
total planeringsram på 100 miljoner kronor. Forskning inom IT-området
finns även inom ramen för det av KK-stiftelsen och Landstingsförbundet
gemensamt finansierade programmet IT inom hälso- och sjukvård, vilket
kommer att pågå åren 2000-2003 inom en total ram på 150 miljoner kro-
nor. Till detta program tillför även Vårdalstiftelsen viss finansiering.
Härtill kommer stiftelsens satsning på ett kompetenslyft för högskolelära-
re inom IT, en satsning på totalt 195 miljoner kronor som syftar till att
öka tillgången på disputerade lärare inom IT.
136
KK-stiftelsen bidrar till forskarutbildningen i huvudsak genom sina fö-
retagsforskarskolor, vilka finansieras gemensamt av stiftelsen, inblandade
företag och andra aktörer. För närvarande finns 13 företagsforskarskolor
med totalt 130 doktorander inom olika områden vilka är av strategisk
betydelse för näringslivet. Inom stiftelsens övriga program finns ytterli-
gare ca 150 doktorander, varav 60 inom satsningen på kompetenslyft för
IT-lärare.
Stiftelsen för vård och allergiforskning (Vårdal)
Vårdalstiftelsen kommer att fortsätta uppbyggnaden av vårdforskningen
och stimulera förnyelse genom att särskilt främja tvärvetenskaplig forsk-
ning, klinisk/patientnära forskning och forskning ur ett genusperspektiv.
Inom allergiforskningen strävar stiftelsen efter att främja ett förhållnings-
sätt som integrerar studier av biologiska, medicinska och sociokulturella
orsaker till allergier.
Huvuddelen (ca 60 miljoner kronor årligen) av stiftelsens medel kom-
mer under de kommande åren att nyttjas för forskarinitierade projekt in-
om vård- och allergiområdet. Av dessa medel kommer uppskattningsvis
70 procent att utnyttjas för doktorandfinansiering.
Vid sidan av projektstödet kommer Vårdal att genomföra ett antal sär-
skilda satsningar för att stärka och förnya vård- och allergiforskningen.
En pågående satsning är ett särskilt stöd till universiteten för att stärka
forskning och forskarutbildning inom vårdutbildningarnas huvudämnen.
Målet är att rekrytera yngre vårdforskare och öka antalet docenter och
professorer. Denna satsning kommer under åren 1999-2002 att omfatta
63 miljoner kronor, varav ca 70 procent går till finansiering av doktoran-
der. Stiftelsen ger också ett långsiktigt stöd till en centrumbildning för
allergiforskning, Allergicentrum, vid Karolinska institutet. Till detta
centrum bidrar Vårdal, Karolinska institutet och Stockholms läns lands-
ting med vardera 25 miljoner kronor under åren 1999-2003. Slutligen
bidrar Vårdal även under kommande år till finansieringen av KK-
stiftelsens och Landstingsförbundets program om IT i hälso- och sjuk-
vården.
Fr.o.m. år 2001 planerar stiftelsen att stödja bildandet av ett centrum
även för vårdforskning, ett s.k. Vårdalinstitut, med totalt 75 miljoner kro-
nor under perioden år 2001-2005. Avsikten är att bygga upp ett större
forskningscentra som med hjälp av informationsteknologi kan knyta
samman forskare från olika lärosäten och samverka nära med landsting-
en. Samtliga berörda universitet har tillsammans med kommuner och
landsting lämnat in ansökningar och stiftelsen avser att fatta beslut om
lokalisering av institutet under våren år 2000.
För att få till stånd forskning kring de allt viktigare etiska frågeställ-
ningarna i vården har Vårdal tillsammans med bl.a. FRN, HSFR och
MFR utlyst 36 miljoner kronor för forskning om etik i vården under åren
2001-2005 varav Vårdal bidrar med 10 miljoner kronor. Etikprogrammet
skall enligt utlysningen beröra såväl etik i hälso- och sjukvård för barn
som etiska aspekter på äldrevård och genetisk medicin.
Förutom dessa pågående och planerade satsningar bedriver Vårdal
också ett arbete med att identifiera forskningsbehoven inom områden
Prop. 2000/2001:3
137
som t.ex. anorexi/bulemi, vård och omsorg av äldre samt vård och om- Prop. 2000/2001:3
sorg i ett mångkulturellt samhälle.
Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning
(STINT)
STINT:s uppdrag är inte i första hand att finansiera forskning, utan att
främja internationalisering av högre utbildning och forskning i Sverige.
Syftet är att genom ökad internationalisering stärka kvaliteten i svensk
forskning och högre utbildning samt utveckla kontakterna med länder
som det är önskvärt att Sverige har särskilda kulturella och ekonomiska
relationer med.
Stiftelsen bedriver verksamheten så att kapitalet inte skall förbrukas
och räknar med att uthålligt kunna finansiera internationalisering av hög-
re utbildning och forskning med drygt 150 miljoner kronor per år.
Under perioden år 1999-2003 kommer stiftelsen att fortsätta sitt arbete
med att främja utbytet av forskare mellan svenska och utländska univer-
sitet och högskolor. Ca 70 nya postdoktorala stipendier kommer att be-
viljas varje år och 40-50 gästforskare - svenska och utländska - kommer
att ges möjlighet att vistas minst en termin vid ett utländskt lärosäte.
Härtill kommer ett 70-tal bilaterala samarbetsprojekt där såväl forskare,
forskarstuderande som studenter på ett flexibelt sätt kan delta i forsk-
ningssamarbete med forskargrupper i andra länder. Dessutom kommer
STINT att göra särskilda insatser för att främja internationalisering av de
svenska forskningsanläggningarna och för att främja svenska forskares
och forskarstuderandes utnyttjande av internationella forskningsanlägg-
ningar. Från och med år 2000 finns också möjlighet för forskare att få
bidrag för kortare utlandsvistelser på högst två månader. STINT:s insat-
ser för att ge akademiska lärare som är verksamma inom grundutbild-
ningen internationella erfarenheter kommer att ske inom ramen för det
s.k. ”Programme for Teaching Excellence” som stiftelsen driver redan
idag. Programmet ger möjlighet för lärare att tillbringa längre perioder
vid utländska universitet och där delta i undervisningen. Därutöver kom-
mer STINT också att öppna möjligheter för universitet och högskolor att
söka medel för ett långsiktigt lärarutbyte med utländska partneruniversi-
tet.
Under de närmaste åren kommer STINT att öka insatserna för att ge
forskarstuderande erfarenheter av utländska forsknings- och undervis-
ningsmiljöer. Ca 130 stipendier per år varav 50 stipendier fördelas inom
det kulturvetenskapliga området kommer att delas ut för vardera en ter-
mins vistelse.
STINT fick även till uppgift i sina stadgar att tillhandahålla medel för
medfinansiering av svenskt deltagande i EU:s fjärde ramprogram (1994—
1998). Stiftelsen beslutade därefter att fasa ut sitt engagemang i EU-
forskningen och avsatte enbart vissa medel för universitetens och institu-
tens deltagande i det femte ramprogrammet (1998-2002). Medlen är ba-
serade på stiftelsens insatser under en tvåårsperiod i det fjärde rampro-
grammet men kan nyttjas för en projektverksamhet som institut, univer-
sitet och högskolor initierar under det femte ramprogrammet.
138
STINT:s verksamhet för att genom utbyte inom forskning och högre
utbildning främja Sveriges samarbete och utbyte med vissa länder, t.ex. i
Stillahavsasien eller Sydamerika, fortsätter under de kommande åren.
Studenter på mastersnivå och forskarstuderande från dessa länder kan
erhålla stipendier för studier vid svenska lärosäten. STINT kommer bl.a.
att utveckla det samarbete med Riksbankens Jubileumsfond som syftar
till att skapa ett nätverk av svenska samt utländska forskare och institu-
tioner kring asiatiska studier.
Riksbankens Jubileumsfond (kulturvetenskapliga donationer)
Den kulturvetenskapliga donation som överlämnades till Riksbankens
Jubileumsfond år 1994 utnyttjas för att stödja forskning inom humaniora,
samhällsvetenskap, juridik och teologi. Under de närmaste åren kommer
ca 250 miljoner kronor i forskningsmedel att årligen delas ut från dona-
tionen.
Från donationen fördelas i huvudsak medel till forskarinitierade projekt
och forskningsprogram. Programanslagen är förhållandevis stora och
syftar till att möjliggöra långsiktig och tvärvetenskaplig forskning kring
forskningsteman som ligger i gränszonerna mellan olika vetenskapliga
discipliner. Program som innefattar samverkan över både disciplin-, läro-
sätes- och nationsgränser prioriteras. Inom ramen för programmen sam-
verkar vanligen såväl seniora forskare som nydisputerade och doktoran-
der.
Från donationen fördelas också medel till vetenskaplig infrastruktur
och forskningsförberedande insatser som syftar till att möjliggöra eller
stimulera forskning. Detta stöd utnyttjas t.ex. för digitalisering av arkiv-
material, bibliografier, bevarande av handskrifter m.m.
Riksbankens Jubileumsfond har beslutat att öka sina insatser för att
främja forskarrekryteringen inom humaniora och samhällsvetenskap och
denna inriktning kommer att bestå under de kommande åren. Insatserna
kommer bl.a. att ske i form av forskarskolor och den typ av större forsk-
ningsprogram som beskrevs ovan. Nydisputerade forskare kommer få
stöd via bl.a. särskilda postdoktorala tjänster.
Fr.o.m. år 2000 gäller en form av ansvarsfördelning mellan själva ju-
bileumsdonationen och den kulturvetenskapliga donationen som innebär
att jubileumsdonationen inriktas på postdoktoralt forskningsstöd, medan
donationen - vid sidan av stödet till projekt och program - inriktas på att
främja forskarrekrytering och doktorandstöd. Via donationen kommer
Riksbankens Jubileumsfond också att anslå ökade resurser för att lyfta
utvalda nationella forskningsmiljöer till internationell standard. Avsikten
är att genom t.ex. nya centra eller forskningsinstitut bidra till kraftsam-
ling inom humaniora och samhällsvetenskap.
Prop. 2000/2001:3
139
Forskningen vid universitet och högskolor omfattade 17,8 miljarder kro-
nor år 1999 (Högskoleverkets årsrapport för universitet och högskolor
år 1999). Detta motsvarar ungefär 30 procent av den totala FoU-volymen
i landet. Merparten av forsknings- och utvecklingsarbetet utförs inom
näringslivet.
Den offentliga sektorn står för huvuddelen av forskningsmedlen i hög-
skolan, ca 74 procent. Under de senaste tio åren har medlen till offentligt
finansierad forskning nästan fördubblats, mätt i fast penningvärde. Den
övervägande delen av offentligt finansierad forskning sker vid de större
universiteten. Uppsala universitet och Lunds universitet utför tillsam-
mans ungefär en fjärdedel av all forskning inom högskolan.
År 1999 fanns det inom högskolan 2 770 anställningar som professor. I
hela professorskåren var andelen årsverken som utfördes av kvinnor 12
procent.
Alla lärosäten rapporterar årligen en uppskattning av antalet årsverken
för forsknings- och utvecklingsarbete, vilket sedan redovisas i Högskole-
verkets NU-databas och årsrapport. Enligt dessa redovisningar gjordes i
hela landet år 1999 ca 19 000 årsverken. De tre nya universiteten i Karl-
stad, Växjö och Örebro har ökat sin forskningsverksamhet vilken motsva-
rade drygt 2 procent av forsknings volymen år 1999. För närvarande på-
går en kraftig ökning av forskningsvolymerna vid de nya universiteten.
Även högskolorna har expanderat sin forskningsvolym mätt i årsverken.
År 1999 utförde högskolorna 6,6 procent av den totala forskningsvoly-
men vilket motsvarar drygt 1 200 forskningsårsverken. I figuren nedan
redovisas forskningsvolymen vid de elva största lärosätena.
Forskningsvolym vid universitet och högskolor år 1999
De största forskningsområdena räknat i antal årsverken vid universitet
och högskolor är teknik, medicin, naturvetenskap samt samhällsveten-
skap, vilket framgår av figuren nedan.
Inom teknikvetenskap är andelen externt finansierad forskning ca två
tredjedelar, medan humaniora och rättsvetenskap/juridik har en tredjedel
av forskningsverksamheten finansierad av externa finansiärer. Vid de
större universiteten är forskningsråd, statliga sektorsfinansiärer och EU:s
ramprogram de viktigaste externa finansiärerna, medan högskolorna i
större utsträckning får bidrag från kommuner, länsstyrelser och lands-
tingskommuner. Medlen från länsstyrelserna är ofta strukturfondsmedel
från EU, medan medlen från landstingskommuner hänför sig till forsk-
ning inom det medicinska vetenskapsområdet.
Forskningsvolym inom olika vetenskapliga områden år 1999
Farmaci Q
Humaniora/religionsvetenskap r
Matematik O 1 ' >
Medicin 1 * ' 1
Naturvetenskap I I
Odontologi Q
Rättsvetenskap/juridik Q
Samhällsvetenskap WSMiMSggMWsMga : j
Skog/jordbruk/landskap j I
Teknikvetenskap I ' i
Veterinärmedicin D
Övrigt teM i___________I___________i___________i
0 1000 2000 3000 4000 5000
Forskningsärsverken
Regeringens uppdrag i juni 1999 till samtliga forskningsfinansierande
och forskningsutförande myndigheter att inkomma med forsknings- och
kunskapsstrategier som ett led i den nationella planeringen av forsk-
ningspolitiken avrapporterades i december 1999.1 uppdraget till myndig-
heterna var huvuduppgiften att redovisa strategier angående bredd, pro-
filering och specialisering inom forskning och forskarutbildning, samver-
kan med andra myndigheter och näringsliv, internationellt samarbete,
jämställdhetsarbete, forskningsinformation samt strategier för anpassning
av verksamheten till den vetenskapliga utvecklingen och för tvärveten-
skapliga forskningsinsatser. Särskilda frågor för universitet och högsko-
lor gällde lärarnas arbete inom forskning, rekryteringsbehov och forskar-
utbildning, samt hur högskolan skall kunna tillgodose olika samhälls-
sektorers behov av utbildning och forskning.
Det inlämnade underlaget ger en bild av en stark och livskraftig forsk-
ning. Sammanställningen och analysen av strategierna har givit regering-
en ett gott underlag för överväganden och bedömningar av den framtida
färdriktningen för svensk forskning. Forskningsstrategierna har analyse-
rats dels av Högskoleverket genom ett särskilt uppdrag, dels inom Rege-
ringskansliet.
Vid en genomgång av strategidokumenten framkommer att forskning
till stor del utvecklas underifrån, genom att enskilda forskare och fors-
kargrupper söker och erhåller externa anslag i nationell konkurrens.
Prop. 2000/2001:3
141
Forskningens bredd, profdering och specialisering påverkas därför av Prop. 2000/2001:3
enskilda forskare som finns inom olika forskningsområden. Högskole-
ledningens roll är ofta att skapa goda förutsättningar för framgångsrika
forskare i sina verksamheter.
De i forskningsvolym räknat fem största lärosätena, Uppsala universi-
tet, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Stockholms universitet och
Karolinska institutet förordar strategiska satsningar på egna forskargrup-
per med internationellt erkänd status inom en bred och djup inomdiscip-
linär forskning. Lunds universitet och Stockholms universitet framhåller
att en sådan bredd samtidigt ger unika möjligheter att genomföra multi-
disciplinära satsningar. Göteborgs universitet menar att det är möjlighe-
terna och framgångarna i att få större externa medel som ger de snabba
och mest omfattande förändringarna i forskningsinriktning. Karolinska
institutet är starkt profilerat mot medicin, vård- och folkhälsovetenskap
och odontologi, samt skapar sin breddforskning inom dessa ramar. Upp-
sala universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet och Karolinska
institutet har också interna omfördelningssystem av de statliga forsk-
ningsresurserna. Omfördelningen är prestationsrelaterad och går till bl.a.
lokaler, forskarutbildning, anställningar som forskarassistent och särskil-
da forskningsresurser till framstående forskare.
För Umeå universitet är samverkan med det omgivande samhället och
förväntningarna att universitetet skall främja regionens näringsliv, skola,
sjukvård och kultur viktiga faktorer att ta hänsyn till vid utformningen av
forskningsstrategin. Universitetet företräder en syn som innebär en kom-
bination av inomdisciplinärt djup inom vissa områden men med stark
betoning på behovet att samtidigt understödja ett tvärvetenskapligt forsk-
ningsklimat.
Linköpings universitet, Luleå tekniska universitet och Sveriges lant-
bruksuniversitet, SLU, kan karakteriseras som mellanstora, mer speciali-
serade universitet med tydliga profilområden. Inom dessa lärosäten finns
en ambition att arbeta med tvärvetenskapliga och mångvetenskapliga
angreppssätt. Dessa tre universitet är också i varierande grad
"nätverksuniversitet" där SLU utmärker sig genom verksamheter förlagda
i hela landet men i huvudsak koncentrerade till fyra huvudorter: Umeå,
Uppsala, Skara och Alnarp. Universitetet deltar aktivt i ett nordiskt nät-
verk av lantbruksuniversitet med nationella ansvar för lantbruks- och
skogsbrukssektorerna. Linköpings universitet har med sina temainrikt-
ningar samt med satsningar på ytterligare ett campus i Norrköping omda-
nat såväl forskning som forskarutbildning. Luleå tekniska universitet
kombinerar sedan några år sin tekniska inriktning med humaniora och
samhällsvetenskap. Universitetet är också en viktig motor i regionen,
speciellt när det gäller att bedriva EU-projekt med stöd av de särskilda
strukturfondsmedel som avsatts för glest befolkade områden.
Kungl. Tekniska högskolan, KTH, och Chalmers tekniska högskola
AB är specialiserade lärosäten inom det tekniska vetenskapsområdet och
med en hög andel extemfinansierad forskning. Såväl KTH som Chalmers
har långtgående och mångfacetterade samarbeten med Stockholms uni-
versitet och Karolinska institutet respektive Göteborgs universitet, vilket
innebär goda möjligheter till samarbete av såväl specialiserad som mång-
och tvärvetenskaplig karaktär. Stiftelsen Högskolan i Jönköping och
142
Handelshögskolan i Stockholm har liknande specialiserade profiler inom
främst ekonomi och företagande.
De nya universiteten i Karlstad, Växjö och Örebro har vuxit mycket
snabbt när det gäller grundutbildningens volym och har delvis andra för-
utsättningar än de etablerade universiteten. Med de förutsättningar uni-
versiteten givits i budgetpropositionen för 2000 (prop. 1999/2000:1) kan
de nu stegvis bygga upp forskning och forskarutbildning av hög kvalitet.
Samtliga nya universitet har också förväntningar på sig från den omgi-
vande regionen att vara motor i utvecklingen av näringsliv och annan
viktig regional verksamhet.
Mitthögskolan har under ett flertal år satsat på att rekrytera forskare
och professorer inom strategiska nyckelområden för att höja högskolans
forskningskompetens. Mitthögskolans organisation som "nätverks-
högskola" med utbildningscentra i Östersund, Sundsvall, Örnsköldsvik
och Härnösand ställer särskilda krav på intern organisation och kommu-
nikation.
Högskolorna i Kalmar och Karlskrona/Ronneby står inför likartade
utmaningar som de nya universiteten. De har under de senaste åren fått
rätt att genomföra forskarutbildning inom vetenskapsområdena naturve-
tenskap respektive teknik och arbetar målmedvetet med att bygga upp sin
forskarutbildning och sin handledarkapacitet. IT-profilen vid Högskolan i
Karlskrona/Ronneby har resulterat i framgångsrik externfinansiering från
såväl forskningsstiftelser som industri. År 1999 var 58 procent av hög-
skolans forskning externt finansierad. Malmö högskola tilldelades medi-
cinskt vetenskapsområde i samband med överflyttning av odontologiska
fakulteten från Lunds universitet den 1 januari 1999. Det innebär att hög-
skolan har kunnat börja utifrån en redan uppbyggd verksamhet inom ett
specialområde, och kan nu arbeta aktivt med att integrera detta med hög-
skolans övriga verksamheter och med att skapa en gemensam vision för
framtiden.
Högskolorna utan vetenskapsområde har ofta en tydlig förankring i den
egna regionen, förutom att de också har nationellt ansvar för specifika
områden. Det betyder mycket för alla regioner att ha närhet till ett uni-
versitet eller en högskola, såväl när det gäller att få gehör för arbetsmark-
nadens behov av specialutbildad arbetskraft som när det gäller närings-
livssamarbete och tillgång till specialistkompetens för beslutsfattare inom
kommun och landsting. Alla högskolor har dock ett vidare ansvarsområ-
de än det lokalt förankrade, inte minst gäller det för de konstnärliga hög-
skolorna i Stockholm.
Några av högskolorna utan vetenskapsområde har drivit en medveten
profileringsstrategi sedan starten. Det gäller till exempel Högskolan i
Skövde som har en materialteknisk och informationsteknisk profilering.
Flera högskolor inriktar i huvudsak sina forskningsinsatser på de områ-
den som är intressanta ur det omgivande samhällets synvinkel. Som ex-
empel kan nämnas Högskolan i Borås med en stark textilmaterialforsk-
ning vid sidan av den nationella biblioteksinriktningen, Högskolan på
Gotland som bedriver en Östersjöinriktad forskning samt Högskolan i
Gävle som bl.a. har en teknisk byggnadsinriktning.
Prop. 2000/2001:3
143
Strategier för forskning på det konstnärliga området och konstnärligt ut-
vecklingsarbete
Konstnärligt utvecklingsarbete och forskning på det konstnärliga området
förekommer dels inom ramen för vissa universitet, dels vid de sju konst-
närliga högskolorna i Stockholm. Det finns många exempel på pågående
och planerad forskning och forskningssamverkan mellan och inom läro-
säten med ett större eller mindre konstnärligt inslag. Göteborgs universi-
tet har inrättat en konstnärlig fakultet, och det finns planer på att utveckla
en tvärkonstnärlig och tvärvetenskaplig forskarskola i samarbete med
olika institutioner inom det egna universitetet och med Chalmers tekniska
högskola AB. Luleå tekniska universitet har långt framskridna planer på
att i samverkan med forskningscentret The Interactive Institute satsa på
utveckling av teknik för medier och mediernas konstnärliga användning.
Umeå universitet, som har Interaction Design som ett av sina profilområ-
den, planerar att utveckla "Umeå Center for Interaction Technology" med
ambitionen att detta skall utvecklas till ett framstående forskningscent-
rum. Vid Lunds universitet är utbildningarna inom konst, musik och tea-
ter samlade i Malmö, där bl.a. ett gemensamt konstnärligt utvecklings-
centrum, "Inter Arts Lab", har byggts upp.
Danshögskolan har byggt upp ett forskningssamarbete i anslutning till
den dansterapeututbildning som planeras tillsammans med Örebro uni-
versitet. Samarbete mellan Danshögskolan och Karolinska institutet före-
kommer också vad gäller dansterapeutisk och dansmedicinsk forskning.
Enligt Dramatiska institutet har efterfrågan på samarbete med andra kun-
skapsområden ökat och samarbete har inletts med bl.a. Karolinska insti-
tutet. Utvecklingsområden som Dramatiska institutet prioriterar är mötet
mellan media, estetik och pedagogik samt området dramaturgi. Konstfack
avser att utveckla tvärvetenskapliga samarbetsprojekt med andra univer-
sitet och högskolor. Inom konsthantverk och design kommer Konstfack
att göra satsningar på fördjupad teoribildning, i samarbete med bl.a.
Kungl. Tekniska högskolan, Karolinska institutet och Stockholms univer-
sitet. Vidare avser man att utveckla ett forskningsprogram i visuell ge-
staltning samt inrätta ett centrum för bildpedagogisk forskning. Kungl.
Konsthögskolan har under år 1999 inlett samarbete med bl.a. Kungl.
Tekniska högskolan och Karolinska institutet. Högskolan har uppfatt-
ningen att nyskapande konstnärlig samverkan med forskningsprojekt vid
andra högskolor och andra delar av samhället bör genomföras i ökad ut-
sträckning. Kungl. Musikhögskolan i Stockholm ger som exempel på
egna satsningar ett samarbete med Stockholms universitet vid Centrum
för musikpedagogisk forskning om relationen musik och lärande samt
forskarutbildning. Operahögskolan i Stockholm använder sina medel för
konstnärligt utvecklingsarbete i nära anknytning till grundutbildningen.
En del av resurserna ligger i olika projekt, varav de flesta har resulterat i
olika uppsättningar. Teaterhögskolan i Stockholm föredrar att i stället för
konstnärligt utvecklingsarbete tala om forskning och konstnär-
ligt/pedagogiskt arbete och menar att ett projekt ofta kan innehålla både
forskning och pedagogiskt utvecklingsarbete och leda till pedagogiska
tillämpningar. Under senare år har högskolan medvetet sökt samverkan
med externa institutioner. Med initialt stöd från Humanistiskt-
Prop. 2000/2001:3
144
samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) görs satsningar på ett Prop. 2000/2001:3
projekt om svensk skådespelarkonst.
Uppdraget om forsknings- och kunskapsstrategier föreslogs i betänkandet
Forskningspolitik (SOU 1998:128) och framlades i regeringens proposi-
tion Vissa forskningsfrågor (prop. 1998/99:94, bet. 1999/2000:UbU3,
rskr. 1999/2000:9).
Processen med att formulera en forskningsstrategi har inte bara resulte-
rat i en sammanställning av pågående och planerad verksamhet. Den har
också, enligt vad regeringen har erfarit, givit upphov till värdefulla dis-
kussioner och beslut om strategiska vägval inom varje lärosäte. Uppdra-
get att utarbeta forskningsstrategier kan emellertid utvecklas, särskilt vad
gäller tydligheten i beskrivningarna av hur prioriteringar och satsningar
skall ske. Även en beskrivning av de olika prioriteringarnas ekonomiska
förutsättningar och konsekvenser bör i framtiden ingå i uppdraget. Rege-
ringen avser att i samråd med ett antal lärosäten vidareutveckla en modell
för hur forskningsstrategierna bör struktureras så att lärosätena t.ex. på ett
tydligare sätt reflekterar över sina olika förutsättningar.
145
Prop. 2000/2001:3
Regeringens bedömning: Universiteten och högskolorna spelar en
central roll inom svensk forskning och har ett huvudansvar som forsk-
ningsutförare. Universiteten samt högskolorna med vetenskapsområde
ansvarar dessutom för forskarutbildningen.
En allt större del av forskningsresurserna bör erhållas efter prövning
hos externa forskningsfinansiärer, vilket möjliggör en starkare profilering
av lärosätenas forskning. Profileringen bör leda till en arbetsfördelning
som skapar förutsättningar för en ökad samverkan mellan lärosätena.
Forskarutbildningen bör huvudsakligen finansieras med direkta stats-
anslag till berörda lärosäten. Lärosätena bör i ökad utsträckning samverka
inom forskarutbildningen för att uppnå en högre effektivitet såväl för
lärosätet som för forskarutbildningen i stort. Samverkan bör inkludera
högskolor utan vetenskapsområde.
Mot denna bakgrund bör anslagen till forskning och forskarutbildning
öka. Även anslagen till konstnärligt utvecklingsarbete vid de konstnärliga
högskolorna bör öka.
Staten har huvudansvaret för grundforskning och forskarutbildning. Ef-
tersom det ofta kan vara svårt att i förväg bedöma den långsiktiga nyttan
av grundforskningens vetenskapliga resultat måste denna forskning ofta
finasieras med offentliga medel för att överhuvudtaget komma till stånd.
Huvuddelen av den nyfikenhetsbaserade grundforskningen bedrivs vid
universitet och högskolor. Under 1990-talet har nya universitet och hög-
skolor tillkommit för att tillgodose landets ökade behov av högskoleut-
bildade, forskarutbildade och forskning.
Universitetens och högskolornas styrelser har ansvar för att främja det
egna lärosätets forskningsmiljöer, besluta om strategiska satsningar, sti-
mulera till profilering och nödvändiga omprioriteringar samt ta initiativ
till nationella och internationella utvärderingar.
Regeringen anser att det är väsentligt att upprätthålla hög kvalitet i
forskningen. Därför bör merparten av forskningsresurserna vid lärosätena
prövas utifrån vetenskaplig relevans och eventuell ytterligare relevans,
bl.a. genom rådsorganisationen eller andra externa forskningsfinansiärer.
Lärosätena bör utifrån sina egna särskilda förutsättningar åstadkomma
starka forskningsmiljöer och främja god forskning.
Det är viktigt att samtliga lärosäten i Sverige bygger upp goda forsk-
ningsmiljöer. Mångfalden av forskningsmiljöer innebär att Sverige stärks
som forskningsnation eftersom nya forskningsområden kan etableras och
den totala kompetensen därmed kan öka och breddas. Det är också viktigt
för att skapa förutsättningar för en god utveckling i hela landet och för att
stärka forskningsanknytningen i högskolans grundutbildning.
146
Regeringens föreslår i budgetpropositionen för år 2001 en kraftig för-
stärkning av forskning och forskarutbildning i form utökade anslag till
landets universitet och högskolor. Detta behandlas i det följande avsnittet
samt i avsnitt 8.3.
Ytterligare medel är emellertid inte den enda förutsättningen för att
skapa starka forskningsmiljöer. Lika viktigt är det att resurserna utnyttjas
effektivt. I propositionen Vissa forskningsfrågor (prop. 1998/99:94)
framhålls vikten av att lärosätena inte mekaniskt fördelar resurserna för
forskning och forskarutbildning, utan noga prövar hur de skall användas.
Detta är minst lika angeläget i dag. Det är viktigt att lärosätena i ökad
utsträckning profilerar sin verksamhet och prioriterar forskning inom de
områden där förutsättningarna att bygga upp hög vetenskaplig kompetens
bedöms som särskilt goda och som är strategiska för lärosätet ur ett såväl
nationellt som internationellt perspektiv. Det är också viktigt att samver-
ka med andra lärosäten. Genom profilering och samverkan kan lärosätena
åstadkomma en arbetsfördelning mellan sig, vilket är särskilt angeläget
inom små ämnesområden och inom områden som kräver stora investe-
ringar. Den ökande andelen forskningsresurser som erhålls efter prövning
hos externa forskningsfinansiärer kommer att möjliggöra den nödvändiga
samverkan och profileringen.
Olika mekanismer för att identifiera starka och svaga sidor och ge-
nomföra nödvändiga omprioriteringar håller på att utarbetas vid lärosäte-
na. Vetenskapsrådet skall, då lärosätet så önskar, kunna bistå i denna pro-
cess (jfr avsnitt 7.2).
Regeringens förslag till förstärkning av forskning, forskarutbildning och
konstnärligt utvecklingsarbete
Riksdagen har med anledning av 1999 års ekonomiska vårproposition
(prop. 1998/1999:100) och i budgetpropositionen för år 2000 (prop.
1999/2000:1) beslutat om en förstärkning av forskningsresurserna till nya
universitet och högskolor med vetenskapsområde med totalt 250 miljoner
kronor under perioden 2000-2002. Karlstads universitet, Växjö univer-
sitet, Örebro universitet, Högskolan i Kalmar, Högskolan i Karlskro-
na/Ronneby samt därutöver Mitthögskolan fick därmed ökade resurser
till forskning och forskarutbildning.
I budgetpropositionen för år 2001 föreslås ytterligare förstärkningar av
lärosätenas forskningsresurser, vilka presenteras nedan. Där förstärkning-
en skall ske fr.o.m. år 2003 anges den i budgetpropositionen som en pla-
neringsförutsättning. Resurserna ryms inom ramen för de ökade anslag
som riksdagen beslutat om efter förslag i 1999 års och 2000 års ekono-
miska vårpropositioner.
Uppbyggnaden av de nya universiteten och verksamheten vid de hög-
skolor som fått vetenskapsområde samt Mitthögskolan bör fortsätta.
Forskningen och forskarutbildningen vid dessa lärosäten bör under år
2003 ytterligare förstärkas med totalt 45 miljoner kronor.
Mälardalens högskola, som regeringen beslutat att tilldela tekniskt ve-
tenskapsområde, bör år 2001 förstärkas med 2 miljoner kronor och år
2003 med 12,5 miljoner kronor.
Prop. 2000/2001:3
147
Övriga högskolor, utom de konstnärliga högskolorna i Stockholm, bör
tillföras ytterligare totalt 28 miljoner kronor år 2001 och totalt 38,5 mil-
joner kronor år 2003 för att stärka sin forskning, grundutbildningens
forskningsanknytning samt möjligheterna att bygga upp forsknings-
samarbete med andra forskningsutförare och övriga myndigheter.
Till de konstnärliga högskolorna i Stockholm bör sammanlagt 4 miljo-
ner kronor fördelas för att där förstärka det konstnärliga utvecklingsar-
betet.
För att stärka det humanistiska området bör totalt 20 miljoner kronor
för år 2001 samt totalt 17 miljoner kronor år 2003 tillföras det humanis-
tisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet vid Uppsala universitet,
Lunds universitet, Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Umeå
universitet, Linköpings universitet och Luleå tekniska universitet.
Regeringen har i budgetpropositionen för år 2000 förstärkt den teknis-
ka forskningen vid Linköpings universitet, Campus Norrköping med 8
miljoner kronor. Ytterligare 5 miljoner kronor bör avsättas till denna
forskning.
Regeringen finner det angeläget att den gruvrelaterade forskningen vid
Luleå tekniska universitet kan utvecklas. För att täcka hela det gruvrela-
terade området bör en verksamhet inom malmgeologi byggas upp. Luleå
tekniska universitet bör därför tillföras 3 miljoner kronor från och med år
2003.
Universitet
Universiteten spelar en nyckelroll i det nationella forskningssystemet
genom omfattningen på sin forskning och sin generella rätt att examinera
i forskarutbildningen.
Universitetens forskning och forskarutbildning har en stor bredd vad
gäller antal forskningsområden och forskarutbildningsämnen, samtidigt
som verksamheten präglas av djup och hög vetenskaplig kvalitet. Genom
bredden har nästan all grundutbildning en forskningsanknytning och
möjligheter att utvecklas i takt med att forskningen utvecklas.
Genom sin generella rätt att examinera i forskarutbildningen har uni-
versiteten ett ansvar för forskarutbildningen också i ett nationellt per-
spektiv. Universiteten bör därför särskilt främja samverkan med högsko-
lor utan vetenskapsområde och underlätta för studenter från dessa läro-
säten att bedriva forskarutbildning.
Den 1 januari 1999 inrättades tre nya universitet: Karlstads universitet,
Växjö universitet och Örebro universitet. Dessa lärosäten har därmed
givits ett ökat ansvar för forskning samt ansvar för forskarutbildning. De
nya universiteten tillförs successivt ökade resurser för att kunna bedriva
en internationellt konkurrenskraftig forskning och forskarutbildning inom
ett antal profilområden som de själva bedömer som strategiska.
Högskolor med vetenskapsområde
Högskolor med vetenskapsområde har av regeringen givits ett särskilt
uppdrag att bedriva forskning och forskarutbildning inom ett vetenskap-
Prop. 2000/2001:3
148
ligt område där högskolan har uppnått såväl bredd som djup och hög ve-
tenskaplig kvalitet. De resurser som högskolan erhåller via vetenskap-
sområdet syftar till att ytterligare stärka forskningen och forskarutbild-
ningen inom detta område.
Beslut om att tilldela en högskola ett vetenskapsområde fattas av rege-
ringen, om grundutbildningen och forskningen vid högskolan håller en
sådan kvalitet och omfattning inom området att forskarutbildning kan
bedrivas på hög vetenskaplig nivå. Regeringen bedömer också om det
finns statsfinansiella förutsättningar för tilldelning av vetenskapsområde
samt om det ligger i linje med regeringens forskningspolitiska bedömning
(prop. 1999/2000:1).
Den 1 januari 1999 tilldelades Högskolan i Kalmar naturvetenskapligt
vetenskapsområde, Högskolan i Karlskrona/Ronneby tekniskt vetenskap-
sområde och Malmö högskola medicinskt vetenskapsområde.
Mälardalens högskola ansökte hösten 1998 hos Högskoleverket om att
tilldelas tekniskt vetenskapsområde. Högskoleverket har med eget yttran-
de överlämnat ärendet till regeringen. I sitt yttrande har verket förordat
att högskolan ges det tekniska vetenskapsområdet. Regeringen har gjort
samma bedömning som Högskoleverket, och har därför den 31 augusti
2000 beslutat att tekniskt vetenskapsområde skall finnas vid Mälardalens
högskola. I budgetpropositionen för år 2001 anvisas det tekniska veten-
skapsområdet vid Mälardalens högskola för år 2001 2 miljoner kronor
samt som en planeringsförutsättning för år 2003 12,5 miljoner kronor.
Högskolor utan vetenskapsområde
Den pågående expansionen av högskolan innebär att regering och riksdag
bygger upp starka lärosäten i alla län. Antalet utbildningsplatser ökar vid
alla lärosäten och alla högskolor har fått fasta forskningsresurser. Hög-
skolor utan vetenskapsområde bedriver utbildning inom flera olika ut-
bildningsområden samt forskning inom ett fåtal, väl definierade områden
som högskolan bedömt som strategiska och inom ^ilket högskolan har
utvecklat hög vetenskaplig kompetens. Det statliga forskningsanslaget till
högskolorna skapar förutsättningar för en positiv utveckling av forsk-
ningen. Därigenom kan högskolorna attrahera andra forskningsfinansiä-
rer samt bli attraktiva samarbetspartners för andra högskolor, näringslivet
och övriga delar av det omgivande samhället.
Det är angeläget att forskningsanknytningen i grundutbildningen stärks
och vidareutvecklas. Detta kan ske genom att öka andelen forskarutbilda-
de lärare. Olika möjligheter till samverkan med andra lärosäten bör här-
vidlag utnyttjas. Samarbete med andra lärosäten bör även utvecklas i
syfte att ge högskolornas studenter bättre möjligheter att gå vidare till
forskarutbildning.
I budgetpropositionen för år 2000 (prop. 1999/2000:1) fastslås att
forskningsresurser måste tillföras högskolorna i en takt som överens-
stämmer med vad som är möjliga åtaganden från statsmakternas sida.
Forskningsstiftelserna har stora resurser till sitt förfogande och deras
insatser är av stor vikt för den forskning och forskarutbildning som be-
drivs vid landets universitet och högskolor. Stiftelsen för kunskaps- och
kompetensutveckling (KK-stiftelsen) har ett särskilt ansvar för att bygga
Prop. 2000/2001:3
149
upp goda forskningsmiljöer vid landets högskolor och nya universitet.
Stiftelsens insatser utgör ett viktigt komplement till statsmakternas insat-
ser på detta område.
Samverkan mellan lärosäten
Sverige är ett relativt litet land. Skall forskningens kvalitet kunna bibe-
hållas och utvecklas är det nödvändigt att samverkan kring forskning och
forskarutbildning ökar mellan lärosätena. Regeringen anser att samverkan
bör ges särskild uppmärksamhet under de kommande åren. Detta gäller
även forskning inom det konstnärliga området.
Även åtgärder för att stimulera ökad rörlighet mellan lärosäten är vik-
tiga, inte minst för att säkerställa en hög andel forskarutbildade lärare
inom alla typer av lärosäten, inom alla ämnesområden och i alla delar av
landet.
Samarbete är fördelaktigt för alla parter när resurserna är spridda, den
vetenskaplig utrustningen är dyrbar eller forskningsområdet har en
mycket liten volym. Inom små forskningsområden är det särskilt viktigt
att söka samarbete med andra lärosäten. Även inom större områden krä-
ver de alltmer komplexa forskningsfrågorna att samarbete i ökande grad
sker över disciplingränserna och mellan lärosätena.
Det är synnerligen angeläget att lärosätena stärker samarbetet inom
forskarutbildningen. Forskarskolor (se avsnitt 8.3) kommer att spela en
viktig roll vad gäller att knyta högskolor utan vetenskapsområde närmare
de lärosäten som har examinationsrätt inom forskarutbildningen. Detta
kommer att underlätta för högskolor utan egen forskarutbildning att re-
krytera forskarutbildade lärare och stärka sin forskningsanknytning.
Den största nationella resursen och den viktigaste komponenten i en
god forskningsmiljö är den enskilde forskaren. När det gäller denna re-
surs finns en stor potential för ökat samarbete. Förutom i forskarskolor
kan samverkan ske genom gemensamma forskarkurser och seminarier,
utbyte av handledarkompetens, utbyte av gästföreläsningar och handled-
ning av examensarbeten, forskningssamarbete och gemensam publicering
samt i kontakterna med det omgivande samhället.
Stora delar av systemet för såväl statlig som privat resurstilldelning till
forskning belönar inte samverkan utan främjar i stället konkurrens. Sys-
temet med finansiering genom forskningsråd och forskningsstiftelser har
strikta, vetenskapliga urvalskriterier för att främja hög kvalitet på forsk-
ningen. Detta bidrar till ökad konkurrens mellan forskarna. Konkurrensen
behövs för att skapa en effektiv arbetsfördelning inom landet som innebär
att spetsforskningen får tillräckliga resurser för att bibehålla och utveckla
en internationellt hög kvalitet. För att få till stånd nödvändiga profile-
ringar och åstadkomma en effektiv arbetsfördelning krävs emellertid ock-
så samverkan. Vetenskapsrådet kan i kraft av sitt nationella ansvar för
forskningens utveckling bistå med oberoende översyner och nationella
och internationella utvärderingar. Därmed kan Vetenskapsrådet bidra till
profilering inom olika forskningsområden samt till att skapa goda forsk-
ningsmiljöer genom långsiktiga satsningar.
Konkurrens kan också leda till ökad rörlighet. Kompetent handledning,
intressanta forskarmiljöer, adekvata resurser, högkvalitativ utrustning
Prop. 2000/2001:3
150
m.m. för att forska inom det aktuella ämnesområdet är viktiga delar i en Prop. 2000/2001:3
strategi för att rekrytera goda forskare och forskarstuderande.
Rörlighet bör i större utsträckning premieras av lärosätena. Det är vik-
tigt att nya teorier, erfarenheter, metoder och tekniker tillförs alla lärosä-
ten. Lärosätena bör uppmuntra sina egna nya doktorer att tillbringa en tid
vid annat lärosäte, och bör samtidigt skapa möjligheter att ta emot unga
doktorer från andra lärosäten. I normalfallet bör nydisputerade doktorer
som avser att fortsätta ägna sig åt forskning, under en tid bedriva forsk-
ning vid ett annat lärosäte.
Det finns i dag många exempel på etablerade samarbeten mellan olika
lärosäten. Flera av dessa har beskrivits i de till regeringen i december
1999 inlämnade forskningsstrategierna. Centrumbildningar, forskarskolor
och gemensamma forskarutbildningskurser är vanliga samarbetsformer
och kan vara både tillfälliga och permanenta. Ett exempel på forskning
som nu växer fram, tack vare samverkan mellan två universitet är handi-
kappforskningen vid universiteteten i Linköping och Örebro. Mer tillfäl-
liga samarbetsformer är samarbete inom ramen för EU:s ramprogram och
strukturfonder, i projekt som finansieras av forskningsråd, forsk-
ningsstiftelser och andra inhemska finansiärer samt samarbete för speci-
fika uppdrag tillsammans med enskilda företag. Även samverkan av ad-
ministrativ art förekommer mellan lärosäten, exempelvis inom holding-
bolag. Många universitet och högskolor har ett väl utvecklat nordiskt
samarbete främst inom forskarutbildningen, men också inom vissa prio-
riterade forskningsområden. Samarbetsformerna mellan de olika lärosä-
tena förväntas bli fler och mer omfattande i framtiden.
Regeringens förslag: De lärosäten som regeringen bestämmer skall
ansvara för forskarskolor inom vissa områden. Samarbetet mellan lä-
rosäten, framför allt mellan universitet och högskolor med vetenskap-
sområde och högskolor utan vetenskapsområde, skall utvecklas och
stärkas inom forskarutbildningen.
Bakgrund: Forskarskolor började etableras i Sverige under 1980-talet
och antalet har ökat markant under 1990-talets senare del. Begreppet
forskarskola ges emellertid olika innebörd beroende på verksamhetens
målsättning och tillgängliga resurser. Tre organisationstyper kan urskiljas
i Sverige: kortare doktorandkurser, en sammanhållen utbildning fram till
examen eller en del i ett forskningsprojekt och program.
De första forskarskolorna initierades av enskilda lärosäten. Sedan slutet
av 1970-talet bedriver Linköpings universitet en speciell form av fors-
karutbildning av forskarskolekaraktär. Verksamheten bedrivs inom breda
tvärvetenskapliga problemområden, teman, i stället för inom traditionella
discipliner och ämnesområden. Linköpings universitet är således något
av en pionjär inom området och de goda erfarenheterna med denna typ av
151
verksamhet gör att universitetet valt att fortsätta med organisationsfor-
men.
Regeringen föreslog en försöksverksamhet med forskarskolor i 1993
års forskningspolitiska proposition Forskning för kunskap och framsteg
(prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:UbU 18, rskr. 1992/93:388). Regeringen
ansåg att nya sätt att bedriva forskarutbildning skulle kunna främja re-
kryteringen och befrämja effektiviteten i studierna. Seminarier och kurser
borde planeras samlat och systematiskt, och gripa över institutions- och
fakultetsgränser. Riksdagen anvisade tio miljoner kronor för detta ända-
mål under perioden 1993/94-1995/96. Från anslaget Särskilda utgifter
för forskningsändamål har riksdagen för budgetåren 1997-1999 även
anvisat 15 miljoner kronor per år för finansiering av en forskarskola. Den
senare verksamheten förlängdes med ett år enligt regeringsbeslut i de-
cember 1999, då ytterligare 15 miljoner kronor avsattes.
Stiftelsen för strategisk forskning (SSF) har sedan sin start år 1994 ini-
tierat ett 70-tal större och mindre forskningsprogram, nästan alla med
någon form av forskarutbildning. Inom ramen för dessa forskningspro-
gram har ca 30 forskarskolor startats och finansierats. Det exakta antalet
är beroende av hur en forskarskola definieras. Forskarskoleverksamheten
har hittills utgjort en dominerande del av stiftelsens verksamhet. SSF
stödjer forskning inom teknik, naturvetenskap och medicin. Forskarsko-
lorna skall gå över de traditionella disciplingränserna och erbjuda ett
samarbete med industrin eller andra sektorer av samhället. De erbjuder en
sammanhållen utbildning till doktorsexamen, kurser, förstärkt handled-
ning och har en egen formaliserad organisation. Även Stiftelsen för Kun-
skaps- och Kompetensutveckling (KK-stiftelsen) ger stöd till forskar-
skolor och har för närvarande 13 företagsforskarskolor igång. Doktoran-
derna i dessa forskarskolor är knutna till ett företag. Dessa företag är
medfinansiärer till forskarskolorna. Det övergripande målet är att förnya
forskarutbildningen och anpassa den bättre till näringslivets behov.
Kommittén för översyn av den svenska forskningspolitiken (Forskning
2000) framförde i sitt betänkande Forskningspolitik (SOU 1998:128) att
systemet med forskarskolor borde vidareutvecklas och i ökad utsträck-
ning ligga till grund för planeringen och resurstilldelningen till forskarut-
bildningen. Kommittén föreslog att för- och nackdelar med att organisera
forskarutbildningen i form av forskarskolor närmare analyserades.
Regeringen uppdrog åt Högskoleverket att studera och utreda forskar-
skolornas inverkan och möjligheter i förhållande till forskarutbildningen.
Uppdraget redovisades till regeringen i december 1999 (Forskarskolor -
ett regeringsuppdrag, 2000:2R). Enligt rapporten är forskarskolor ett vär-
defullt komplement i forskarutbildningen. Forskarskolorna bedöms
främja mångvetenskapen, samverkan, handledningsfunktionema och
sammantaget ge en effektiv utbildning. I rapporten framhålls bristen på
kontinuitet och svårigheterna att hitta tillräckligt långsiktig finansiering
som en nackdel med att bedriva forskarutbildning i form av forskarsko-
lor.
Med detta som bakgrund uppdrog regeringen åt en utredare att föreslå
sammanlagt högst tio forskarskolor inom framför allt det humanistisk-
samhällsvetenskapliga, det naturvetenskapliga och det tekniska veten-
skapsområdet. Dessa forskarskolor skulle erbjuda en sammanhållen ut-
Prop. 2000/2001:3
152
bildning fram till examen, inrättas inom områden med grundforsknings-
karaktär och vara ett samarbete mellan minst två olika lärosäten. I upp-
draget aviserades också att anvisade medel för upprättandet av forskar-
skolorna skulle vara en permanent förstärkning av berörda lärosätens
anslag för forskning och forskarutbildning (dnr U2000/288/DK).
I en delrapport som lades fram i april 2000 presenterades tio tänkbara
forskarskolor (dnr U2000/1454/UH). Valet av dessa forskarskolor base-
rades bl.a. på en genomgång av lärosätenas till regeringen inlämnade
forskningsstrategier och på kontakter med forskningsråd och forsk-
ningsstiftelser. Delrapportens förslag och idéer diskuterades vid en hea-
ring den 28 april 2000 med företrädare för universitet och högskolor,
Högskoleverket samt vissa fackliga organisationer. En dokumentation av
hearingen finns tillgänglig på Utbildningsdepartementet (dnr
U2000/1454/UH). Universitet och högskolor inbjöds att inkomma med
synpunkter och åsikter samt anmäla intresse och möjlighet att medverka i
forskarskolor (dnr U2000/1454/UH). Utredaren fick i uppdrag att i sam-
råd med en sakkunniggrupp lägga fram konkreta förslag till forskarskolor
utifrån de intresseförklaringar och underlag som universitet och högsko-
lor inkom med och utifrån de synpunkter som framkom vid hearingen.
Utöver utredaren har sakkunniggruppen bestått av en ordförande, en re-
presentant vardera från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forsknings-
rådet (HSFR), Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), Teknikveten-
skapliga forskningsrådet (TFR), Högskoleverket (Rådet för högskoleut-
bildning) och Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) samt en representant
för lärarutbildningarna och högskolor utan vetenskapsområde (dnr
U2000/288/DK). Slutrapporten Tio forskarskolor - ett förslag till ut-
veckling av forskarutbildningen redovisades till Utbildningsdepartemen-
tet i juli 2000 (dnr U2000/2934/UH).
Utredarens förslag: I slutrapporten presenteras tio forskarskolor och
möjlig lokalisering för dessa. Begreppet forskarskola innebär i rapporten
en sammanhållen utbildning till doktorsexamen som karakteriseras av en
tydlig organisation, en satsning på handledning, ett systematiskt kurs-
program samt en organiserad samverkan mellan flera ämnen och mellan
flera lärosäten. Förslagen i rapporten baseras på ett försök att väga sam-
man en identifiering av prioriterade ämnesområden med en bedömning
dels av vilka inriktningar som lämpar sig att utveckla i form av forskar-
skolor, dels av tillgången till miljöer med vilja och förmåga att genomfö-
ra förslagen. Det påpekas i rapporten att förmåga att genomföra ett utvid-
gat forskarutbildningsuppdrag förutsätter en anknytning till forsknings-
miljöer av högsta kvalitet. Samtidigt är vetenskaplig excellens inte själv-
klart ett tillräckligt villkor. Att det primära uppdraget är forskarutbild-
ning, snarare än forskning, innebär att ytterligare krav ställs på medver-
kande miljöer
Prop. 2000/2001:3
153
Utifrån delrapportens förslag, synpunkter som framkom vid hearingen,
de skriftliga synpunkterna, intresseförklaringama från lärosätena och ge-
nom diskussioner i sakkunniggruppen borde enligt slutrapporten forskar-
skolor inrättas inom följande områden:
• Mångvetenskaplig naturvetenskap
• Genomforskning och bioinformatik
• Materialvetenskap
• Matematik och beräkningsvetenskap
• Telekommunikation
• Grundläggande datavetenskap
• Språkvetenskap
• Ekonomi med informationsvetenskap
• Teknisk/naturvetenskaplig didaktik
• Pedagogiskt arbete
Utöver dessa tio huvudförslag presenterades ytterligare tänkbara äm-
nesområden. Två inriktningar som gavs hög prioritet i lärosätenas intres-
seförklaringar var Språkteknologins grunder respektive Entreprenörskap
och innovationssystem. Vård- och omsorgsvetenskap var även ett område
som lyftes fram av åtskilliga lärosäten. Även Genusvetenskap och Miljö
var områden och inriktningar som fördes fram. Andra möjliga ämnen för
forskarskolor som föreslogs av lärosäten och intressenter var historia,
nationalekonomi, statsvetenskap, filosofi, juridik, religionsvetenskap,
teknisk mekanik samt IT och informationsförsörjning.
I rapporten diskuterades ett genomsnittligt resurstillskott om cirka 16
miljoner per år för de föreslagna forskarskolorna vid ett examinationsmål
på tjugo doktorer. Enligt utredningen bör medlen för forskarskolor anvi-
sas genom att berörda lärosäten får en förstärkning av vetenskapsområ-
desanslaget för inrättande av och deltagande i forskarskolor. Rapporten
pekar även på att det kan förutsättas att forskarskolorna vanligen kommer
att kunna samutnyttja resurser, exempelvis befintliga handledare, studi-
estöd eller externa forskningsanslag, varför verksamhetens omfattning
kan förväntas bli betydligt större.
Utredaren menar att forskarskolorna bör ges ett tydligt uppdrag att ta
hand om doktorander knutna till högskolor utan egen examensrätt på ett
välplanerat och effektivt sätt. Omfattningen av åtaganden att ta hand om
doktorander knutna till högskolor utan egen rätt att examinera i forskar-
utbildningen bör kunna variera mellan olika forskarskolor.
Utredaren förordar en kontraktsbaserad målstyrning av forskarutbild-
ning i forskarskolor, utgående från en relativt stor frihet för den enskilda
forskarskolan att välja former för att uppnå målen. Det betyder att upp-
draget till en forskarskola formuleras i termer av utbildningsmål, främst
examina, men också i form av kvalitetsmål t.ex. avseende bredd och djup
i forskarutbildningen. Varje forskarskola bör upprätta en programformu-
lering som bl.a. definierar relationen till befintlig forskarutbildning, or-
ganisation och ledning, handledning, doktorandkurser, doktorandvolym
och internationalisering. Denna programplan bör registreras och godkän-
Prop. 2000/2001:3
154
nas av någon lämplig myndighet. Denna myndighet bör också ges i upp-
drag att genomföra kontinuerliga uppföljningar och utvärderingar.
Nya vägar för forskarutbildningen
Regeringen anser att lärosätena bör ägna forskarutbildningens upplägg-
ning, organisation och genomförande ökad uppmärksamhet. Det är an-
geläget att olika modeller prövas som syftar till att förbättra forskarut-
bildningen. Nya grepp i uppläggningen av forskarutbildningen kan
främja rekryteringen och öka effektiviteten i studierna. Hittills har arbetet
med att utveckla forskarutbildningen främst varit en fråga för enskilda
initiativ och spridda satsningar vid lärosätena. Regeringen gör bedöm-
ningen att forskarutbildningens organisation i form av särskilda forskar-
skolor kan ha positiva effekter på både utvecklingen av utbildningen och
rekryteringen till denna, något såväl nationella som internationella exem-
pel visat.
Internationellt är intresset stort för att strukturera och effektivisera
forskarutbildningen i forskarskolor. Flera europeiska länder har under
1980- och 1990-talen vänt blickarna mot USA för att låta den amerikans-
ka forskarutbildningen, graduate schools, stå modell för en reformering
av forskarutbildningen. De europeiska länder som kommit längst i att
utveckla och använda sig av forskarskolor är Tyskland, Nederländerna,
Frankrike och Finland. Det utmärkande för forskarskolorna i dessa länder
är att de erbjuder en sammanhållen utbildning till examen och hålls sam-
man i en gemensam struktur på nationell nivå. Det ställs särskilda krav på
kvalitet, handledning och samarbete och forskarskolorna är i regel re-
sursmässigt gynnade i förhållande till annan forskarutbildning. I Tysk-
land är målet att tio procent av forskarutbildningen skall vara förlagd till
forskarskolor. I Nederländerna utförs merparten av den samlade univer-
sitetsforskningen i anslutning till någon av de över hundra forskarskolor
som upprättats. I Frankrike finns det en något lösare struktur som omfat-
tar omkring två tredjedelar av doktorsutbildningen. I Finland har ett stör-
re antal forskarskolor inrättats sedan år 1994. Verksamheten är redan i
dag relativt omfattande och avsikten är att successivt ersätta det tidigare
systemet.
Forskarskolor kan erbjuda tillgång till stora forskningsmiljöer och vara
en stimulerande faktor för att få fram bästa tänkbara forskning. Forskar-
skolornas primära mål är dock att befrämja forskarutbildningen. Genom
att samla grupper av forskarstuderande i forskarskolor blir det möjligt att
förbättra det pedagogiska arbetet, förbättra kursutbudet och förbättra
handledningen. En forskarskola skall kunna erbjuda en stimulerande
miljö där doktorander kan mötas och få tillgång till ett större forskar- och
handledarkollegium. Doktoranderna bör vara delaktiga i forskarskolans
uppbyggnad och verksamhet och tillsammans med handledarna skapa en
dynamisk helhet. I forskarskolan bör doktorandens utbildning stå i cent-
rum.
Forskarskolor är en speciell organisatorisk samarbetsform för forskar-
utbildning. De bör ses som ett komplement till och en vidareutveckling
Prop. 2000/2001:3
155
av den övriga forskarutbildningen. Vid skapandet av forskarskolor bör
deras förhållande till övrig verksamhet tydligt definieras så att de inte blir
isolerade enheter vid lärosätena utan i möjligaste mån integreras i övrig
verksamhet. De regler som gäller för forskarutbildningen enligt högsko-
lelagen (1992:1434) och högskoleförordningen (1993:100) skall gälla för
den verksamhet som lärosätena bedriver vid forskarskolorna.
Samarbete inom forskarutbildningen
Forskarskolor erbjuder en modell som kan leda fram till ökat samarbete
såväl mellan olika ämnesområden som mellan olika lärosäten. Av de
forskningsstrategier som universitet och högskolor har inkommit med
framgår att det finns en allmän tendens till fler fakultetsgemensamma
kurser och samverkan i olika typer av forskarskolor. Regeringen bedömer
att än fler ämnesområden och lärosäten i Sverige skall kunna samverka
för att åstadkomma bra och stimulerande miljöer för forskarutbildning. I
denna samverkan skall även högskolor som saknar vetenskapsområde
och därmed rätt att utfärda examina inom forskarutbildningen inbjudas
och beredas plats att delta.
Inom ramen för de nya resurser som riksdagen tidigare har anvisat för
forskning och forskarutbildning bör nya resurser för 16 forskarskolor
disponeras. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 2001 (prop.
2000/2001:1, UO16) att det avsätts särskilda medel för detta ändamål.
Anvisade medel bör vara en permanent förstärkning av berörda lärosä-
tens anslag för forskning och forskarutbildning. Regeringen har i sin be-
dömning utgått från utredarens rapport och de från lärosätena inkomna
intresseanmälningarna att deltaga i forskarskolor. Förslaget om en fors-
karskola i rymdteknik beskrivs i avsnitt 8.4. Med utgångspunkt i rappor-
tens förslag anges ett brett område för varje forskarskola. Berörda läro-
säten skall senare, efter samråd med sina partnerhögskolor (se nedan),
närmare precisera inriktningen. Vid avgörandet av lokaliseringen av
forskarskolorna har regeringen utgått från lärosätenas egna intressean-
mälningar och utredningens bedömning av lärosätenas förmåga och ka-
pacitet inom aktuella ämnesområden, men även tagit hänsyn till att en
jämn fördelning av forskarskolorna lärosätena emellan i möjligaste mån
uppnås.
Samtliga lärosäten gavs tillfälle att efter delrapporten och hearingen
den 28 april 2000 inkomma med synpunkter och avge intresseanmälning-
ar. Åtskilliga intresseanmälningar rörande möjlighet att driva och med-
verka i forskarskolor inkom. I merparten av dessa förslag hade ett antal
lärosäten samlat sig kring en gemensam plan och beskrivning av en fors-
karskola. Dessa planer hade i de flesta fall tagit sin utgångspunkt i något
av de tio i delrapporten förslagna områden. Dessa planer och beskriv-
ningar vittnar om ett stort intresse för att organisera forskarutbildning i
forskarskolor och i ökad utsträckning samarbeta med andra lärosäten. I
intresseanmälningarna finns det också ett tydligt engagemang från uni-
versiteten till att samarbeta med högskolor.
I intresseanmälningarna finns åtskilligt fler välunderbyggda och intres-
santa beskrivningar av möjliga forskarskolor än som kan rymmas inom
denna av regeringen initierade satsning. Det bör emellertid finnas goda
Prop. 2000/2001:3
156
möjligheter att på sikt realisera flera av de i intresseanmälningarna pre-
senterade forskarskolorna inom ramen för de medel som lärosätena dis-
ponerar.
Regeringen ser det som angeläget att samarbetet mellan olika lärosäten
och forskningsmiljöer stärks. Inom åtskilliga ämnen finns det redan i dag
ett väl utbyggt samarbete lärosäten emellan. Detta samarbete finns oftast
mellan forskningsmiljöer och forskargrupper som återfinns vid universi-
teten och lärosäten med vetenskapsområden. Dessa har tillgång till större
fasta forskningsresurser och inte sällan substantiella externa anslag. Re-
geringen ser dessa möten och samarbeten mellan etablerade och funge-
rande forskningsmiljöer som mycket värdefulla och anser att det är bety-
delsefullt för forskarutbildningens kvalitet och effektivitet att denna sam-
verkan ökar.
Regeringen ser det som angeläget att även högskolor utan vetenskap-
sområden i ökad utsträckning kan delta i samarbete och utbyte. Detta
skulle bl.a. leda till att studenterna vid dessa högskolor i ökad utsträck-
ning kan söka sig vidare till forskarutbildningen. För att markera vikten
av denna samverkan avser regeringen, efter samråd med berörda värd-
högskolor för de aktuella forskarskolorna, att ange en till tre högskolor
utan vetenskapsområde som värdhögskolan skall ha ett speciellt och nära
samarbete med. Dessa partnerhögskolor utan vetenskapsområde finns i
flertalet fall redan företrädda i de intresseanmälningar som tidigare
nämnts. Det finns inget som hindrar värdhögskolorna att samarbeta med
fler högskolor utan vetenskapsområden utöver dessa.
De nya universiteten och högskolorna med vetenskapsområde samar-
betar av tradition med andra universitet och högskolor för att skapa till-
räckligt stora forskningsmiljöer. De är också vana att verka i flerveten-
skapliga miljöer. Det är därför naturligt för åtskilliga av dem att ha olika
former av forskarskolor som grund för sin forskarutbildning. De nya uni-
versiteten och högskolorna med vetenskapsområde tilldelades i budget-
propositionen för år 2000 nya medel för forskning och forskarutbildning.
I budgetpropositionen för år 2001 föreslår regeringen att dessa lärosä-
tens anslag ökar. Hur dessa medel skall användas avgörs av lärosätena
själva.
Regeringen gör bedömningen att forskarutbildningssamverkan med
t.ex. forskarskolorna kan gynna den vidare utbyggnaden av forskarut-
bildningen. Därför anger regeringen även dessa lärosäten som deltagare
och partnerhögskolor i forskarskolorna. Dessa universitet och högskolor
kan givetvis deltaga i fler forskarskolor än de som här anges.
De lärosäten som blir värdhögskolor gjorde sina intresseanmälningar i
samverkan med andra universitet och högskolor. Regeringen ser det som
angeläget att de lärosäten som deltog i förberedelsen till dessa intres-
seanmälningar också bereds plats att aktivt delta i forskarskolan. Forskar-
skolorna kan även vara öppna för fler samarbetpartners än de angivna
partnerhögskolorna och de lärosäten som formerat sig i intresseanmäl-
ningarna. Inom flera för forskarskolorna relevanta forskningsområden
finns existerande nätverk för samverkan inom forskning och forskarut-
bildning. Dessa nätverk bör kunna knytas till forskarskolorna för att
bredda och förstärka forskningsmiljön och tillföra handledningsresurser.
Forskarskolorna lämpar sig väl som en plattform för nationell samverkan.
Prop. 2000/2001:3
157
Forskarskolor kan dä bli en intressant miljö där personer från åtskilliga Prop. 2000/2001:3
lärosäten kan mötas och dela erfarenheter och tillsammans rikta sina
krafter mot ett gemensamt mål.
En forskarskola i rymdteknik har ett annat ursprung än de övriga fors-
karskolorna. Ett förslag fördes fram i betänkandet Campus Kiruna (SOU
2000:73). Utredningens förslag presenteras närmare under avsnitt 8.4
Samarbete i högskolan inom vissa områden. Denna forskarskola får en
något annorlunda utformning än övriga forskarskolor. Forskarskolan i
rymdteknik baseras på den samlade kompetensen inom Institutet för
rymdfysik (IRF), Luleå tekniska universitet och Umeå universitet och
förläggs till Kiruna rymd- och miljöcampus (se avsnitt 8.4.2) Forskar-
skolan i rymdteknik bör även samarbeta med andra lärosäten.
Regeringen har erfarit att det bakom förslagen till att bedriva de två
forskarskolorna i genomik och bioinformatik redan finns ett etablerat
samarbete mellan ett antal lärosäten. Detta samarbete är stadfäst inom
ramen för SWEGEN och Konsortium NORD. Samtliga lärosäten som
ingår i dessa samarbeten utpekas som partnerhögskolor. Detta utesluter
inte att fler lärosäten framgent kan ingå i dessa forskarskolor.
16 forskarskolor
Regeringen avser att besluta om följande forskarskolor och värdhögsko-
lor. Regeringen anger också vissa av partnerhögskolorna. Såsom tidigare
angivits kommer fler lärosäten än dessa att deltaga. Regeringen förutsät-
ter att samtliga lärosäten kommer att vara engagerade i någon forskar-
skola och få erfarenhet av denna typ av verksamhet.
1. Forskarskola i mångvetenskaplig naturvetenskap
Värdhögskola: Lunds universitet
Partnerhögskolor: Växjö universitet, Högskolan i Kalmar, Högskolan
Kristianstad och Högskolan i Halmstad
2. Forskarskola i genomik och bioinformatik
Värdhögskola: Stockholms universitet
Partnerhögskolor: Uppsala universitet, Karolinska institutet, Kungl. Tek-
niska högskolan, Linköpings universitet, Umeå universitet, Sveriges lant-
bruksuniversitet, Södertörns högskola och Mälardalens högskola
3. Forskarskola i genomik och bioinformatik
Värdhögskola: Göteborgs universitet
Partnerhögskolor: Lunds universitet, Chalmers tekniska högskola AB,
Högskolan i Halmstad och Högskolan i Skövde
4. Forskarskola i materialvetenskap
Värdhögskola: Chalmers tekniska högskola AB
Partnerhögskolor: Karlstads universitet, Högskolan Dalarna, Högskolan i
Borås och Högskolan i Trollhättan/Uddevalla
5. Forskarskola i matematik och beräkningsvetenskap
Värdhögskola: Uppsala universitet
Partnerhögskolor: Karlstads universitet, Mälardalens högskola och Mitt-
högskolan
6. Forskarskola i telekommunikation
Värdhögskola: Kungl. Tekniska högskolan
158
Partnerhögskolor: Högskolan i Karlskrona/Ronneby, Mitthögskolan och
Högskolan i Gävle
7. Forskarskola i grundläggande datavetenskap
Värdhögskola: Linköpings universitet
Partnerhögskolor: Örebro universitet, Högskolan i Skövde och Mälarda-
lens högskola
8. Forskarskola i språkvetenskap
Värdhögskola: Stockholms universitet
Partnerhögskolor: Karlstads universitet, Mälardalens högskola och Hög-
skolan i Gävle
9. Forskarskola i språkvetenskap
Värdhögskola: Göteborgs universitet
Partnerhögskolor: Växjö universitet, Högskolan i Borås och Högskolan i
Skövde
10. Forskarskola i ekonomi
Värdhögskola: Uppsala universitet
Partnerhögskolor: Karlstads universitet, Högskolan i Karlskro-
na/Ronneby, Stiftelsen Högskolan i Jönköping, Mälardalens högskola
och Högskolan på Gotland
11. Forskarskola i teknisk och naturvetenskaplig didaktik
Värdhögskola: Linköpings universitet
Partnerhögskolor: Karlstads universitet, Lärarhögskolan i Stockholm,
Malmö högskola och Mälardalens högskola
12. Forskarskola i pedagogiskt arbete
Värdhögskola: Umeå universitet
Partnerhögskolor: Karlstads universitet, Örebro universitet, Malmö hög-
skola, Högskolan Dalarna och Lärarhögskolan i Stockholm
13. Forskarskola i vård och omsorg
Värdhögskola: Karolinska institutet
Partnerhögskolor: Örebro universitet, Mälardalens högskola, Högskolan
Dalarna och Mitthögskolan
14. Forskarskola i historia
Värdhögskola: Lunds universitet
Partnerhögskolor: Växjö universitet, Malmö högskola och Södertörns
högskola
15. Forskarskola i genus vetenskap
Värdhögskola: Umeå universitet
Partnerhögskolor: Högskolan i Kalmar, Mitthögskolan och Högskolan i
Gävle
16. Forskarskola i rymdteknik
Värdhögskola: Luleå tekniska universitet
Partnerhögskola: Umeå universitet
Medelstilldelning och examensmäl
Att vara värdhögskola innebär att ta det samordnande och grundläggande
ansvaret för forskarskolan. Värdhögskolans fakultetsnämnd fattar erfor-
derliga beslut. Värdhögskolan tilldelas de särskilda medel som anslås
från och med år 2001. Med dessa medel bör också såväl handledare som
doktorander från andra deltagande lärosäten, med eller utan vetenskap-
Prop. 2000/2001:3
159
sområde, finansieras. För de involverade partnerhögskolorna utan veten-
skapsområde innebär samarbetet med värdhögskolan bl.a. garantier för
finansiering och stöd till doktorander. Detta kan också gälla övriga dok-
torander i forskarskolan som har sin huvudsakliga hemvist vid partner-
högskolorna. Antagningen och examineringen av dessa doktorander sker
vid värdhögskolan eller annat lärosäte med examinationsrätt inom fors-
karutbildningen där doktoranden är antagen. Såväl värdhögskolan som
partnerhögskolorna bör i den utsträckning det är möjligt bidra med
handledarresurser. Värdhögskolan bör också tillsammans med partner-
högskolorna i möjligaste mån etablera internationella kontakter inom
forskarskolans område.
Samtliga forskarskolor bör tilldelas vardera 5 miljoner kronor under år
2001. Dessa medel skall användas för att planera och organisera forskar-
skolan och anställa de första doktoranderna. Under år 2002 bör samtliga
forskarskolor tilldelas ytterligare vardera 5 miljoner kronor. För år 2003
bör forskarskolorna erhålla sammanlagt ytterligare 54 miljoner. Som en
planeringsförutsättning bör de forskarskolor som bedriver den huvudsak-
liga verksamheten inom det naturvetenskapliga, tekniska eller medicinska
vetenskapsområdet, med undantag av forskarskolan i rymdteknik, tillde-
las ytterligare 5 miljoner kronor var medan de forskarskolor som bedriver
den huvudsakliga verksamheten inom det humanistisk- samhällsveten-
skapliga vetenskapsområdet bör tilldelas 2 miljoner kronor var. Dessa
medel är permanenta förstärkningar. Samtliga forskarskolor, utom fors-
karskolan i rymdteknik, bör få ett examensmål på 25 doktorer. Forskar-
skolan i rymdteknik bör få ett examensmål på 17 doktorer.
Sannolikt kommer till dessa forskarskolor åtskilliga doktorander att
knytas som får sin försörjning från andra källor än de särskilda medel
anslagna till forskarskolan. Omfattningen av denna typ av deltagande
kommer troligen att variera mellan olika ämnesområden och forskarsko-
lor. Regeringen delar emellertid utredarens uppfattning att verksamhetens
omfattning av denna anledning bör kunna bli dubbelt så stor i förhållande
till vad de nya resurserna medger.
Uppdragsformulering och uppföljning
För att skapa en tydlighet för doktoranderna och för deltagarna i forskar-
skolan, samt som bas för kommande uppföljningar och utvärderingar bör
varje forskarskola inlämna en programformulering till Högskoleverket
senast den 1 mars 2001. Högskoleverket bör tilldelas ett uppdrag att
sammanställa dessa programformuleringar i en publikation. Enligt rege-
ringens mening är ett godkännande av dessa programformuleringar obe-
hövligt då nödvändiga beslut fattas av berörda fakultetsnämnder. Hög-
skoleverket bör ges i uppdrag att efter två år göra en första uppföljning.
Efter ytterligare tre år bör Högskoleverket vidare ges i uppdrag att ge-
nomföra en uppföljning och utvärdering.
I programformuleringen bör det ingå en närmare definition av forskar-
skolans område och ämne, deltagande lärosäten, antagning och finansie-
ring av doktorander, organisation och ledning, relationen till befintlig
forskarutbildning, handledning, doktorandkurser, jämställdhetspolicy och
internationalisering.
Prop. 2000/2001:3
160
Forskarskolorna bör aktivt sträva efter att en jämn könsfördelning upp-
nås, genom att t.ex. använda sig av möjligheten att tillämpa positiv sär-
behandling.
Förändringar av en forskarskola avgörs av värdhögskolan efter samråd
med partnerhögskolorna.
Regeringens bedömning: Examinationen inom forskarutbildningen
kommer att öka till följd av insatserna i denna proposition. Forskarut-
bildningen bör utformas så att den förbereder för både en akademisk
karriär och en arbetsmarknad utanför högskolan.
Forskarutbildningen är en strategiskt viktig utbildning i kunskapssam-
hället. En väl fungerande forskarutbildning är en av de viktigaste förut-
sättningarna för att Sverige skall befästa och utveckla sin ställning som
framgångsrik kunskapsnation. Genom forskarutbildningen skall återväxt
och tillväxt av våra utbildnings- och forskningsinstitutioner garanteras
och det övriga samhällets behov av forskarutbildade tillgodoses.
De senaste femtio åren har den allmänna utbildningsnivån höjts och
kraven på kvalificerad utbildning ökar generellt från arbetsmarknadens
sida. Samhället har ett stort och växande behov av personer med forskar-
kompetens. Forskarutbildning kan förväntas efterfrågas inom andra yr-
keskategorier och samhällssektorer än tidigare. Detta ställer nya krav på
forskarutbildningens innehåll. I Sveriges universitets- och högskoleför-
bunds undersökning En genomlysning av svensk forskarutbildning
(SUHF, 1999) framgår det att färre än hälften av de tillfrågade disputera-
de ansåg att deras forskarutbildning hade förberett dem tillräckligt väl för
en karriär utanför högskolan. Det var inte minst bättre träning i samarbe-
te, projektledning och IT som efterlystes. Regeringen anser att forskarut-
bildningen i ökad utsträckning bör utformas så att den även förbereder
för ett arbete och en karriär utanför högskolan.
Rekrytering och examination
Antalet registrerade doktorander är i dag cirka 24 000. Av dessa är drygt
tre fjärdedelar aktiva, dvs. har en aktivitetsgrad på över 10 procent. Drygt
40 procent av de aktiva doktoranderna är kvinnor. Andelen kvinnor har
successivt ökat under årens lopp. Trots att fler kvinnor än män tar ut en
grundexamen är det fortfarande så att fler män procentuellt sett går vidare
till forskarutbildningen. Inom teknik är dock förhållandet det motsatta,
där tar fler män ut grundexamen, men andelen kvinnor som går vidare till
forskarstudier är större än andelen män.
Antalet antagna till forskarutbildningen har stadigt ökat under hela
1990-talet. Under de senaste två åren har dock en minskning skett. År
1997 antogs drygt 3 700 nya studenter till forskarutbildningen. Under år
Prop. 2000/2001:3
161
1998 sjönk detta antal med nästan 500 personer. År 1999 antogs 3 400 Prop. 2000/2001:3
doktorander. Minskningen hänger samman med de nya antagningsregler
till forskarutbildningen som började gälla den 1 april 1998. Det är inom
de humanistiska och teologiska ämnena som den kraftigaste minskningen
skett. Samtidigt har det tekniska området ökat sin andel nyantagna under
perioden.
Inom det humanistisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet är
tillströmningen till grundutbildningen överlag god och det är förhållan-
devis lätt att rekrytera kvalificerade studenter till forskarutbildningen.
Inom det naturvetenskapliga och det tekniska vetenskapsområdena är
situationen något av det omvända. Inom åtskilliga ämnen finns svårighe-
ter att rekrytera forskarstuderande. Detta beror dels på att det finns för få
studenter som efter gymnasiet söker sig till de naturvetenskapliga och
tekniska utbildningarna, dels på att när läget på arbetsmarknaden är gott
tenderar studenterna i högre utsträckning att lämna högskolan efter grun-
dexamen.
1998 års reform av forskarutbildningen innebär att statsmakterna skall
ange kvantitativa mål för examinationen inom forskarutbildningen. Mål
för antalet examina i forskarutbildningen har satts för perioderna 1997—
1999 och 2000-2002 och planeringsförutsättningar har givits för perio-
den 2003-2005. Målen avser minsta antal examina inom de fyra veten-
skapsområdena och ges, med vissa undantag, varje lärosäte med rätt att
utfärda licentiat- och doktorsexamen som ett särskilt uppdrag. Regering-
en har avvaktat utfallet för den första treårsperioden innan mål fastställs
för kommande perioder. Som mål för år 2000 har därför gällt de prelimi-
nära mål som fastställts för perioden 2000-2002. I budgetpropositionen
för år 2001 (prop. 2000/2001:1, utg.omr. 16) redovisas regeringens för-
slag till examensmål för forskarutbildningen för perioden 2001-2004. I
budgetpropositionen behandlas också frågan om examensmål för de nya
universiteten (Karlstads universitet, Växjö universitet och Örebro univer-
sitet) och för högskolorna med vetenskapsområde (Högskolan i Karls-
krona/Ronneby, Högskolan i Kalmar och Malmö högskola).
Åtskilliga universitet har i sina forskningsstrategier pekat på svårig-
heten att uppnå examensmålen för kommande perioder. Samtidigt har det
totala utfallet av antalet examinerade i forskarutbildningen under perio-
den 1997-1999 varit god. Det humanistiska och samhällsvetenskapliga
vetenskapsområdet och det medicinska vetenskapsområdet har i riksge-
nomsnittet kommit en bra bit över sina examensmål. Det har dock gene-
rellt sett varit svårt för det naturvetenskapliga och det tekniska veten-
skapsområdet att nå upp till sina examensmål. Vissa lärosäten har riktat
kritik mot att anslaget för forskning och forskarutbildning inte är kopplat
till de fastställda examensmålen. För att nå målen bör enligt regeringen
såväl statsanslag som externa medel användas.
Nettostudietiden - den faktiska studietiden beräknad på uppgiven akti-
vitetsgrad - för att bli färdig med doktorsexamen är i genomsnitt 4,5 år.
Denna siffra har under de senaste åren i stort sett varit oförändrad. Över-
lag är studietiden längre inom det humanistiska och samhällsvetenskapli-
ga ämnesområdet. Lärosätena har ett ansvar att tillse att forskarutbild-
ningen kan genomföras inom tidsramen 4 år. Regeringen gör bedömning-
162
en att forskarutbildningen blir effektivare genom satsningar på forskar-
skolor och ökat fokus på handledningens roll och funktion.
Antalet forskarexamina var för år 1999 strax över 3 000. Av dessa var
drygt 2000 doktorsexamina och resten licentiatexamina. Det medicinska
vetenskapsområdet som har den största examinationen av doktorer. Un-
der de senaste tio åren har antalet avlagda forskarexamina mer än för-
dubblats.
En av forskarutbildningens uppgifter är att utbilda lärare och forskare
vid universitet och högskolor. Av de som disputerar är det cirka 40 pro-
cent som anställs inom högskolesektorn. Detta gör universitet och hög-
skolor till den största arbetsgivaren för forskarutbildade. Av lärarna
(professorer, lektorer, adjunkter och forskarassistenter) vid lärosäten med
rätt att utfärda examen inom forskarutbildningen har drygt 60 procent
doktorsexamen. För övriga högskolor är motsvarande siffra 30 procent.
Det finns således ett behov av att öka andelen lärare med doktorsexamen,
inte minst inom högskolor utan eget vetenskapsområde. Till detta kom-
mer att lärosätena står inför en stor pensionsavgång då åtskilliga av da-
gens lärare drar sig tillbaka.
Regeringens samlade bedömning är att behovet av forskarutbildade
personer och kvalificerade forskare är stort och kommer att öka. Inom det
svenska näringslivet ökar efterfrågan på forskarutbildade. Åtskilliga av
de svenska storföretagens framgångar och möjlighet till vidare expansion
är direkt kopplat till tillgången på kvalificerat utbildad personal. De nya
företagen som växer upp och som skall bidra till Sveriges framtida väl-
färd är ofta kunskapsintensiva och kräver inte sällan stora forskningsin-
satser. Sverige har idag en i jämförelse med andra OECD-länder förhål-
landevis låg andel disputerade inom näringslivet. Den offentliga sektorn
efterfrågar i allt större utsträckning personer med forskarkompetens. Inte
minst inom högskolor och universitet finns det ett stort behov av dispute-
rade lärare och forskare. Högskolorna behöver dels öka andelen dispute-
rade lärare, dels svara upp mot såväl den fortsatta utbyggnaden av
grundutbildningen som forskningen och dels kompensera för en stor när-
stående pensionsavgång. Enligt regeringens bedömning kommer exami-
nationen inom forskarutbildningen att öka till följd av insatserna i denna
proposition
Prop. 2000/2001:3
Regeringens bedömning: Det bör införas en bestämmelse i högsko-
leförordningen som innebär att varje universitet och varje högskola
som har vetenskapsområde skall anordna utbildning av handledare in-
om forskarutbildningen.
Av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning och fors-
karutbildning bör Högskoleverket tilldelas medel som Rådet för hög-
skoleutbildning skall disponera för att utveckla handledarutbildning,
handledarprojekt och pedagogiskt utvecklingsarbete inom forskarut-
bildningen.
163
Handledarutbildning
Prop. 2000/2001:3
En väl fungerande handledning är ett av de viktigaste momenten i en
lyckad forskarutbildning. Inte minst är handledningsinsatsen av stor be-
tydelse för att en forskarutbildning skall kunna genomföras på avsedd tid.
I grundutbildningen har studenten ett antal olika lärare och handledare.
Inom forskarutbildningen har studenten på sätt och vis bara en. Att denna
relation och handledning fungerar så optimalt som möjligt är därför av
största vikt.
De forskarstuderande vid Lunds universitet säger i en enkätundersök-
ning att samarbetet med handledaren är den absolut viktigaste faktorn för
en framgångsrik utbildning (Doktorandbarometem, Rapport nr 99:207,
Lunds universitet). I olika rapporter har det framkommit att mer än en
tredjedel av doktoranderna uppger att brister i handledningen gör att de
inte kan avsluta sin utbildning i tid (En genomlysning av svensk forskar-
utbildning, SUHF, 1999 och Sveriges universitetslärarförbund, lilla
SULF nr 9, 1998). Handledaren har som sin uppgift att leda doktoranden
genom forskarutbildningen, från val av ämne fram till examen. Handleda-
rens främsta uppgift är att hjälpa och stödja doktoranden till att utvecklas
till en självständig forskare. Att handleda är, likt annat pedagogiskt arbe-
te, något som kräver kunskap och träning.
Regeringen anser att det bör införas en bestämmelse i högskoleförord-
ningen (1993:100) som innebär att varje universitet och varje högskola
som anordnar forskarutbildning skall anordna utbildning av handledare
inom forskarutbildningen. Utbildningen skall försäkra att handledaren
blir väl bevandrad i vilka förordningar och regler som gäller för forskar-
utbildningen. Utbildningen bör centreras kring handledningens och
handledarens funktion och roll. Utbildningen bör innehålla moment som
berör kommunikationskunskap, konflikthantering och forskningsetiska
frågor. Även jämställdhets- och genuskunskap bör ingå i utbildningen.
Pedagogiskt utvecklingsarbete inom forskarutbildningen
I uppgifterna för Rådet för högskoleutbildning vid Högskoleverket ingår
sedan år 1999 att främja utvecklingen även av forskarutbildningen. När
rådet för första gången utlyste projektmedel för pedagogisk utveckling
inom forskarutbildningen inkom åtskilliga projektidéer varav flera syfta-
de till att förbättra handledningen inom forskarutbildningen. Regeringen
ser det som viktigt att den pedagogiska medvetenheten inom forskarut-
bildningen höjs och att olika former och modeller för att förbättra fors-
karutbildningen prövas och utvärderas. För detta ändamål föreslår rege-
ringen i budgetpropositionen för år 2001 att Högskoleverket tillförs totalt
5 miljoner kronor, inom ramen för de nya resurser som riksdagen anvisat,
som Rådet för högskoleutbildning skall disponera. Lärosätena skall kun-
na söka bidrag för att stimulera och stödja olika former av handledarut-
bildning, handledarprojekt och pedagogiskt utvecklingsarbete inom fors-
karutbildningen.
164
Regeringens bedömning: Forskning inom det konstnärliga området
och forskning inom andra områden med konstnärliga inslag bör ut-
vecklas. Samarbetet mellan de konstnärliga högskolorna och andra
universitet och högskolor som utför forskning och anordnar forskarut-
bildning bör förstärkas, liksom samverkan mellan konstnärliga områ-
den och andra discipliner inom och med universitet och högskolor där
forskning och forskarutbildning bedrivs.
Prop. 2000/2001:3
Bakgrund: Med undantag för de konstnärliga högskoleutbildningarna i
Stockholm inordnades högskoleutbildningen i Sverige i större enheter i
och med 1977 års högskolereform. De konstnärliga högskoleutbildning-
arna i övriga delar av landet inordnades i universiteten på respektive ort. I
Stockholm inrättades åtta konstnärliga högskolor. I dag finns sju: Dans-
högskolan, Dramatiska institutet, Konstfack, Kungl. Konsthögskolan,
Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, Operahögskolan i Stockholm och
Teaterhögskolan i Stockholm. I betänkandet Konst utan gränser (Ds
1998:67) föreslår utredaren bl.a. att arbetet mot en eventuell samordning
av verksamheten mellan de konstnärliga högskolorna i Stockholm skall
föras vidare genom att en organisationskommitté tillsätts. Utbildningsmi-
nistern meddelade i november 1999 att det för närvarande inte är aktuellt.
Konst och vetenskap
I högskolelagen (1992:1434) anges att högskoleutbildningen skall vila på
vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet och att
högskolorna skall bedriva forskning och konstnärligt utvecklingsarbete
samt annat utvecklingsarbete. Det konstnärliga utvecklingsarbetet har
utvecklats som en motsvarighet till forskningen inom andra områden och
har en viktig roll för att öka vår samlade kunskap på ett annorlunda och
mer subjektivt sätt än gängse vetenskaplig verksamhet. I budgetproposi-
tionen för år 2001 föreslår regeringen att särskilda medel för konstnärligt
utvecklingsarbete anvisas de sju konstnärliga högskolorna i Stockholm
samt Lunds universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet och Lu-
leå tekniska universitet.
Högskoleverket säger i sin sammanställning av universitetens och hög-
skolornas forskningsstrategier (dnr U2000/74/UH) att det finns skäl att
utreda området konstnärligt utvecklingsarbete. Enligt verket behöver be-
greppet definieras och en kartläggning göras av hur resurserna har an-
vänts. Begreppet konstnärligt utvecklingsarbete är mycket vitt och kan i
praktiken i vissa fall ansluta till konstnärligt arbete i mera allmän mening
och i andra fall tangera vetenskaplig forskning. Enligt regeringens me-
ning är det svårt att göra en klar avgränsning och inte heller önskvärt.
Alltför preciserade definitioner och formuleringar i lagtext kan verka
165
inskränkande och hämmande för högskolornas möjligheter att själva be-
stämma profil och inriktning på sitt utvecklingsarbete och sin forskning.
I Högskoleverkets rapport om designutbildningarna (2000:11 R) redo-
visar verket att omfattningen av forskning och utvecklingsarbete som
bedrivs i anslutning till just designutbildningarna är mycket begränsad.
Större delen av verksamheten avser konstnärligt utvecklingsarbete. En
betydande del av den forskning i och om design som förekommer bedrivs
på andra håll än i anknytning till designutbildningarna. Inte bara på de-
signområdet utan även inom andra konstnärliga discipliner bedrivs forsk-
ning i anknytning till andra områden än det konstnärliga. Flera utbild-
ningar inom det konstnärliga området etablerar kontakter och utvecklar
samarbete med discipliner. Regeringen instämmer i Högskoleverkets
uppfattning att det är angeläget att strävandena att utveckla nya former av
forskning inom designområdet fortsätter och fördjupas. Gränsöverskri-
dande samverkan med andra discipliner kan vara ett sätt att öppna nya
perspektiv och finna nya vägar till forskning och utvecklingsarbete. Detta
gäller även för de andra konstnärliga inriktningarna.
Forskarutbildning inom det konstnärliga området
Högskoleverket skriver i sin sammanställning av forskningsstrategier
inom universitet och högskolor att en utredning om konstnärligt utveck-
lingsarbete bör undersöka möjligheterna att, efter internationella förebil-
der, etablera en doktorsexamen inom det konstnärliga området. Även
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) har i sin
rapport Sektorsforskningen inom kulturområdet (dnr Ku97/711/Ka) läm-
nat förslag om att möjligheten att införa forskarutbildning vid de konst-
närliga högskolorna bör utredas. År 1995 inkom Göteborgs universitet
med en begäran om att få inrätta en konstnärlig fakultet (dnr
U95/1759/UH). Sedan år 1999 är det varje lärosäte, som har rätt att an-
ordna forskarutbildning, som bestämmer vilka fakultetsnämnder som
skall finnas och vilka ansvarsområden dessa skall ha. Studerande vid
högskoleutbildningar inom det konstnärliga området kan alltså efter
grundutbildningen gå vidare till forskarutbildning där sådana forsk-
ningsmiljöer finns. Universiteten har genom sin generella rätt att exami-
nera doktorer möjlighet att examinera forskarstuderande såväl inom de
konstnärliga huvudområdena som inom olika tvär- eller mångvetenskap-
liga kombinationer. Liksom för studerande vid andra högskolor som inte
har rätt att utfärda examina i forskarutbildningen, står möjligheten öppen
för studerande från de konstnärliga högskolorna att bedriva forskarstudier
vid lärosäten som har sådan examinationsrätt. Regeringen anser därför att
olika former för samverkan mellan lärosäten och ämnesområden vad
gäller forskarutbildningen bör vidareutvecklas. Detta bör göras så att en
ökad öppenhet för gränsöverskridande och tvärdisciplinär forskning och
forskarutbildning inom det konstnärliga området kommer till stånd.
Som exempel på sådan samverkan i forskarutbildningen kan nämnas
att institutionen för konst vid Konstfack tillsammans med motsvarande
institutioner vid universiteten i Lund och Umeå föreslår en försöksverk-
samhet med doktorandutbildning. Inom Göteborgs och Lunds universitet
genomförs och planeras forskning och forskarutbildningar från helt andra
Prop. 2000/2001:3
166
utgångspunkter än en dualistisk motsättning konst - vetenskap. Det finns
hos båda dessa universitet en strävan efter interdisciplinära kopplingar
genom att skapa forsknings- och forskarutbildningsmiljöer där forskare
och doktorander från det konstnärliga området möter kollegor från andra
discipliner. Det finns också planer på en för de olika konstnärliga områ-
dena gemensam forskarskola vid Göteborgs universitet. Målsättningen
för forskarutbildningen är att den skall utveckla både konstnärlig och
vetenskaplig kompetens samt integrera konstnärliga och vetenskapliga
färdigheter i en uppsats eller i en samlad framställning. Lunds universitet
har sedan några år tillbaka en forskarutbildning i musikpedagogik där den
musikpedagogiska utbildningen samverkar med den samhällsvetenskap-
liga fakulteten. Lunds universitet satsar vidare på att utveckla en formali-
serad utbildningsgång och organisation för det konstnärliga utvecklings-
arbetet som kan utgöra en parallell till vetenskaplig forskning.
I promemorian Konst utan gränser (Ds 1998:67) föreslår utredaren att
ett särskilt vetenskapsområde för konst skall etableras som ett steg mot
att ge de konstnärliga högskolorna möjligheter att utveckla utbildningar
som sträcker sig längre än till grundutbildningens färdighetskrav. Ett al-
ternativ kan enligt utredaren vara att medel tillskjuts något av de befintli-
ga vetenskapsområdena för att inom sig ha det konstnärliga området som
ansvarsområde. Enligt regeringens mening finns det inget behov av att
inrätta ytterligare vetenskapsområden. För universiteten gäller att ett an-
svarsområde inte behöver sammanfalla med ett vetenskapsområde. Läro-
sätena har möjlighet att inom ramen för de befintliga vetenskapsområde-
na utveckla forskning inom eller med anknytning till det konstnärliga
området. Det nya Vetenskapsrådet har uttryckligen givits ansvar för det
konstnärliga området inom ramen för ämnesrådet för humaniora-
samhällsvetenskap. I avsnitt 8.3.5 Det konstnärliga området anges att 20
miljoner kronor bör avsättas till Vetenskapsrådet för forskning på det
konstnärliga området och konstnärligt utvecklingsarbete.
Prop. 2000/2001:3
167
Prop. 2000/2001:3
Regeringens bedömning: Ett samarbete om rymd- och miljöveten-
skapligt anknuten verksamhet, huvudsakligen inriktat på
grundutbildning och forskarutbildning vid Umeå universitet och Luleå
tekniska universitet, bör drivas gemensamt av de båda universiteten
och Institutet för rymdfysik. En samverkansgrupp för detta samarbete
bör bildas.
Viss verksamhet inom nuvarande Miljö- och rymdforskningsinsti-
tutet bör den 1 januari 2001 överföras dels med Institutet för rymdfy-
sik i Kiruna och dels med Umeå universitets institution i Kiruna.
En forskarskola i rymdteknik lokaliserad till Kiruna bör förläggas
till Luleå tekniska universitet.
I budgetpropositionen för år 2001 föreslås nya utbildningsplatser
vid Umeå universitet och Luleå tekniska universitet till Kiruna rymd-
och miljöcampus.
Bakgrund: Kirunas näringsliv domineras av gruvindustrin och
rymdverksamheten. Rymdverksamheten innefattar forskning, ett flertal
högskoleutbildningar och på senare år en expanderande kommersiell
rymdsektor. Från flera håll har de senaste årens kraftiga expansion inom
rymdforskningen och dess möjligheter till avknoppningar i nyföretagande
setts som ett sätt att bygga upp en ny arbetsmarknad, samtidigt som
forskningen och högskoleutbildningens behov tillgodoses.
Forskningen om atmosfären och rymden samlades i början av 1970-
talet i Kiruna geofysiska observatorium som år 1987 bytte namn till In-
stitutet för rymdfysik. Institutet för rymdfysik har sitt huvudkontor i Ki-
runa med filialer vid universiteten i Uppsala, Lund och Umeå.
Miljö- och rymdforskningsinstitutet inrättades år 1996 på initiativ av
Forskningsrådsnämnden som en paraplyorganisation för såväl miljöstudi-
er som miljörelaterad rymdforskning. Miljö- och rymdforskningsinstitutet
drivs i projektform t.o.m. år 2000.
Miljö- och rymdforskningsinstitutet består huvudsakligen av fyra pro-
gram: klimatstudier i Kiruna och Abisko samt vid Tarfalastationen
(C1RC - Climate Impact Research Centre), atmosfärforskning vid Insti-
tutet för rymdfysik (AFP - Atmosfärforskningsprogrammet), samhälls-
geografisk miljöforskning i Kiruna (SMC - Social Modelling Centre)
samt Miljödatacentrum i Kiruna (MDC).
Luleå tekniska universitet och Umeå universitet har lokaliserat de till-
lämpade delarna av sina rymd- och miljöutbildningar till Kiruna. Under-
visning i rymd- och miljöstudier sker via Luleå tekniska universitet och
Umeå universitet, vilka båda har rymdfysik och rymdteknik som speciali-
seringar inom civilingenjörsprogrammet. Luleå tekniska universitet har
även en GIS (Geographical Information System)-utbildning i anslutning
till forskningen vid Institutet för rymdfysik och inom Miljö- och
168
rymdforskningsinstitutets ram samt en miljöingenjörsutbildning. De två Prop. 2000/2001:3
universiteten står också för ett flertal kortare utbildningar.
I december 1999 tillkallade regeringen en särskild utredare (dir.
U1999:101) för att utreda hur en rymdhögskola i Kiruna kan etableras
samt hur den skall relateras till berörd verksamhet, framför allt i Kiruna.
Därvid undersöktes möjligheten att samordna den forskning och utbild-
ning som finns i Kirunatrakten: forskningen vid Institutet för rymdfysik,
Miljö- och rymdforskningsinstitutet samt de högskoleutbildningar som är
lokaliserade till Kiruna. I uppdraget ingick förutsättningen att rymdverk-
samheten skulle byggas med Institutet för rymdfysik som bas.
Utredaren föreslår i betänkandet Campus Kiruna (SOU 2000:73) att alla
verksamheter i Kirunatrakten samordnas i en gemensam högskoleorgani-
sation som administreras som en enhet, Campus Kiruna, under universi-
teten i Luleå och Umeå. Campus Kiruna föreslås ledas av en lokal styrel-
se och en rektor ansvarig inför moderuniversiteten.
Utredaren anser att det är angeläget att knyta verksamheten vid Insti-
tutet för rymdfysik i Kiruna närmare till utbildningen vid den nya hög-
skoleorganisationen samtidigt som institutets möjligheter till forskning
bevaras. Utredaren föreslår därför att institutets enhet i Kiruna inkorpore-
ras med högskolan men definieras inom högskolan som en nationell an-
läggning under Vetenskapsrådet. Detta möjliggör att institutets självstän-
dighet behålls. Konsekvensen av denna organisation av institutet blir en-
ligt utredningen att institutets avdelningar i Lund, Umeå och Uppsala
inkorporeras i respektive universitet. Fortsatt forskningssamverkan mel-
lan rymdvetenskaplig verksamhet på dessa olika orter kan med denna
modell ske inom ramen för institutets organisation som en nationell an-
läggning.
Utredningen föreslår att de vitt skilda verksamheterna inom Miljö- och
rymdforskningsinstitutets ram får en möjlighet att fortsätta efter år 2000
då finansieringen var planerad att avslutas. Detta föreslås ske genom att
Atmosfärforskningsprogrammet inkorporeras i en framtida organisation
av Institutet för rymdfysik i Kiruna. Atmosfärforskningsprogrammet får
redan i dag delfinansiering från Institutet och är forskningsmässigt knu-
ten till myndigheten. Luleå tekniska universitet föreslås bli värduniversi-
tet för det utökade institutet, som även i framtiden behåller sin nuvarande
benämning, Institutet för rymdfysik.
Klimatforskningen (CIRC) och den samhällsgeografiska miljöforsk-
ningen i Kiruna samt arbetet vid Abisko och vid Tarfala mätstation före-
slås bli samordnat som ett Centrum för klimat- och samhällsforskning
(CKS) som en särskild nationell inrättning knuten till Umeå universitet
inom Campus Kiruna. Utredaren föreslår att centrat inom Campus Kiruna
leds av en styrelse utsedd av Umeå universitet efter förslag från Veten-
skapsrådet, Luleå tekniska universitet och Kungl. Vetenskapsakademin.
Eftersom basfinansieringen till stor del avslutas efter år 2000 måste nya
medel tillföras såväl till Atmosfärforskningsprogrammet inom Institutet
för rymdfysik i Kiruna som till det nya Centrum för klimat- och sam-
hällsforskning inom Umeå universitet. Utredningen föreslår att de medel
169
som i dag kommer från Miljödepartementet (6 miljoner kronor) och Ut-
bildningsdepartementet (8 miljoner kronor) permanentas. En närmare
fördelning mellan programmen bör enligt utredningen utredas senare.
Lokalisering
Trots att det finns nyligen utbyggda lokaler vid Institutet för rymdfysiks
nuvarande anläggning kan dessa lokaler inte rymma den utbyggda utbild-
ningen. En lokalisering av hela Campus Kiruna till nuvarande institutets
lokaler föreslås därför inte. Utredningen föreslår i ett huvudförslag (1) att
Campus Kiruna blir en lokalmässig enhet i Kiruna centralort. I ett andra
alternativ (2) föreslås Campus Kiruna få delad lokalisering, där den
grundläggande högskoleutbildningen, Centrum för klimat- och sam-
hällsforskning samt högskolans administration lokaliseras i centrala Ki-
runa medan rymdutbildningens laborativa delar och huvuddelen av
rymdforskningen lokaliseras i institutets lokaler. Miljöprogrammens fält-
studier förläggs inom Centrum för klimat- och samhällsforsknings ram
till fältstationerna i Abisko och Tarfala.
Utbildning
Utredningen föreslår att samordning sker inom Campus Kiruna av de
utbildningar vid Luleå tekniska universitet och Umeå universitet som har
lokaliserats till Kiruna. Utbildningarna föreslås organiserade inom en
Rymd- och miljöhögskola (RMH) i Kiruna, vilken knyts till Luleå tek-
niska universitet och till Umeå universitet. Utredningen pekar på flera
fördelar med ett Campus Kiruna knutet till universiteten. Tillgången på
lärarkompetens blir säkrad via de redan etablerade undervisningspro-
grammen. Examensrätten kan repliera på universiteten. Forskningsan-
knytningen får ökad bredd genom att nuvarande samarbeten kan fortsätta
inom en organisation.
Totalt omfattar de nuvarande utbildningarna lokaliserade i Kiruna mot-
svarande resurser för cirka 300 helårsstudenter. Utredaren föreslår att
utbildningen på sikt utökas till cirka 450 helårstudenter. Ersättningen för
dessa skulle kräva en ökning av anslagen grundutbildningen vid de båda
universiteten med 8,8 miljoner kronor och för studiemedel med cirka 7
miljoner kronor. Utredaren föreslår dessutom att grundutbildningen får
en tilläggsfinansiering med 7 miljoner kronor per år. Dessutom föreslås
medel för initialkostnader för de tre första åren med 15,10 respektive 5
miljoner kronor per år för lokaliseringsförslag (1) och med 14, 9 respek-
tive 4 miljoner kronor för lokaliseringsförslag (2). Investeringskostnader
för inredning och utrustning är inkluderat i båda alternativen och skrivs
av under tre år. Det senare kräver således en ökning av låneramen med
drygt 3 miljoner kronor.
Forskarutbildning
Utredaren bedömer vidare att forskarutbildningen vid Campus Kiruna bör
utökas som en del av den ökade satsningen på utbildning som bildandet
Prop. 2000/2001:3
170
av Campus Kiruna innebär. Detta föreslås ske genom att en forskarskola i Prop. 2000/2001:3
rymd- eller miljöforskning organiseras vid något av moderuniversiteten.
En forskarskola säkerställer även att forskningen i Kiruna knyts till övrig
svensk rymdforskning. Forskningen och forskarutbildningen kräver en-
ligt utredningen 8,6 miljoner i investeringsmedel enligt lokaliseringsal-
ternativ (1) och 0,4 miljoner kronor enligt lokaliseringsalternativ (2), me-
dan medel för forskarskolan kräver 10 miljoner kronor i permanent sats-
ning för båda alternativen.
Forskning
Utredningen menar att om Campus Kiruna knyts till både Luleå tekniska
universitet och Umeå universitet garanteras ett engagemang från forsk-
ningen såväl vid Luleå tekniska universitet och Umeå universitet som vid
Institutet för rymdfysik i Kiruna. Institutets ställning som nationell an-
läggning skulle innebära att en stor självständighet bibehålies, vilket är i
enlighet med ledningens egna önskemål och bedömningar.
Samverkan med det omgivande samhället
Utredningen rekommenderar att en enhet för näringslivssamverkan knyts
till Rymd- och miljöhögskolan. Uppbyggnaden av en sådan enhet är in-
räknad i de initialkostnader som tagits upp i kalkylen för verksamheten.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som inkommit med ytt-
rande är positiva till inrättandet av en Rymd- och miljöhögskola i Kiruna.
Likaså tillstyrker samtliga remissinstanser som kommenterat förslaget att
en forskarskola inrättas. Åsikterna om hur Rymd- och miljöhögskolan
skall organiseras går dock isär. Institutet för rymdfysik, Kiruna kommun,
Lapplands kommunalförbund. Länsstyrelsen i Norrbotten samt Umeå
universitet förordar en konsortiehögskola med Institutet för rymdfysik,
Umeå universitet och Luleå tekniska universitet som huvudmän. Forsk-
ningsrådsnämnden anser att Institutet för rymdfysik på sikt bör integreras
inom en framtida fristående högskola. Kungl. Vetenskapsakademien an-
ser att Institutet för rymdfysik bör förbli en fristående forskningsinstitu-
tion, t.ex. i form av en nationell anläggning under Vetenskapsrådet. Luleå
tekniska universitet förordar en huvudman för Campus Kiruna vilket an-
ses skapa bättre förutsättningar för den akademiska utvecklingen inom
området, och att Luleå tekniska universitet bör tilldelas denna roll. Upp-
sala universitet och Lunds universitet anser att Institutet för rymdfysiks
enheter utanför Kiruna bör knytas till respektive universitet.
Utredningens förslag att knyta Atmosfärforskningsprogrammet till In-
stitutet för rymdfysik och att organisera Centrum för klimatforskning
(CIRC) och Centrum för samhällsgeografisk miljöforskning (SMC) inom
ett Centrum för klimat- och samhällsforskning i form av en särskild in-
rättning tillstyrks av de flesta remissinstanserna. Luleå tekniska universi-
tet anser dock att även Centrum för klimat- och samhällsforskning bör få
en funktion parallell med Institutet för rymdfysik inom Luleå tekniska
universitet. Miljö- och rymdforskningsinstitutet anser att även Atmos-
171
färforskningsprogrammet skall ingå i det föreslagna Centrum för klimat-
och samhällsforskning. De berörda institutionerna vid Stockholms uni-
versitet anser att inkorporering av miljö verksamheten i en ny högskole-
organisation lämnar universiteten i Lund och Stockholm utanför trots att
huvuddelen av verksamheten i speciellt Abisko och Tarfala drivs av des-
sa universitet.
När det gäller lokalisering av de rymdanknutna verksamheterna föror-
dar de flesta remissinstanserna att Institutet för rymdfysiks enhet i Kiruna
av resursbesparingsskäl inte skall flyttas till lokaler i centrala Kiruna och
att utbildningen därför bör delas upp så att vissa delar lokaliseras till de
nybyggda lokalerna i anslutning till institutet utanför tätorten. Forsk-
ningsrådsnämnden, Länsstyrelsen i Norrbotten och Sveriges Förenade
Studentkårer betonar dock vikten av en gemensam lokalisering.
Spontana remissvar har dessutom inkommit från 35 enskilda och orga-
nisationer, varav 31 stycken från forskare vid olika svenska och utländska
institut och universitetsinstitutioner för rymdforskning. Bl.a. ställer sig
Umeå naturvetar- och teknologikår positiva till utredningens förslag.
Studentorganisationen anser även att campusområdet bör vara förlagt till
ett ställe av hänsyn till studenterna, samt befarar att närheten till liknande
rymdtekniska ingenjörsutbildningar i Narvik kan bidra till lågt söktryck
och svårigheter att rekrytera kompetenta lärare.
Samarbete om rymdvetenskapligt anknuten verksamhet
Huvuddelen av forskningen i Kiruna avser atmosfärs- och rymdstudier
som utförs vid Institutet för rymdfysik. Verksamheten vid institutet bör
därför vara grunden för utbyggnaden av rymd- och miljövetenskapligt
anknutna utbildningar förlagda till Kiruna och som anordnas av Umeå
universitet och Luleå tekniska universitet, samt för forskningen inom
detta område. Eftersom institutet är en så viktig del av rymdverksamheten
i Kiruna är regeringen i dag inte beredd att förorda utredningens förslag
avseende institutets organisation. Institutet bör tills vidare vara en separat
myndighet inom den nya strukturen. Verksamheten bör byggas upp i en
samverkansgrupp, benämnd Kiruna rymd- och miljöcampus. Denna sam-
verkansgrupp bör bilda grunden för en samordnad högskolestruktur i Ki-
runa. Regeringen avser att uppdra åt Luleå tekniska universitet, Umeå
universitet och Institutet för rymdfysik ätt bilda en sådan samverkans-
grupp. I denna grupp bör de tre parterna ha två representanter vardera.
Ordförande för samverkansgruppen bör utses av regeringen. Genom
gruppen bör myndigheterna i samråd bygga upp en organisation för verk-
samheten vid Kiruna rymd- och miljöcampus och föreslå organisatoriska
förändringar i den mån det behövs. Förslag till eventuell förändring i or-
ganisationen bör föreläggas regeringen senast kring årsskiftet 2001/2002.
Institutet för rymdfysik bör bidra med kompetens inom planering,
kursutveckling samt undervisning på grundutbildningsnivå och forskar-
utbildningsnivå. Instruktionen för institutet (förordningen, 1996:645, med
instruktion för Institutet för rymdfysik) bör ändras så att institutet också
Prop. 2000/2001:3
172
får en ökad skyldighet att kontinuerligt främja och delta i grundutbildning
och forskarutbildning som anordnas vid universiteten i Umeå och Luleå.
Atmosfärforskningsprogrammet inom nuvarande Miljö- och
rymdforskningsinstitutet bör den 1 januari 2001 sammanföras med Insti-
tutet för rymdfysik i Kiruna. Det bör ankomma på institutet att bedöma
vilka delar av denna verksamhet som kan inrymmas i institutets Kiruna-
baserade verksamhet.
Övriga delar av verksamheten vid Miljö- och rymdforskningsinstitutet
som staten finansierar och som inte regleras genom avtal mellan andra
myndigheter bör från och med den 1 januari 2001 inordnas inom Umeå
universitet. Det bör ankomma på Umeå universitet att bedöma vilka delar
av denna verksamhet som kan inrymmas i universitetets Kiruna-baserade
verksamhet.
Såväl den verksamhet som förs till Institutet för rymdfysik som den
verksamhet som inordnas inom Umeå universitet bör vara en del av basen
för de rymd- och miljövetenskapligt anknutna utbildningarna inom Kiru-
na rymd- och miljöcampus.
Regeringen förutsätter att Vetenskapsrådet och Forskningsrådet för
miljö, areella näringar och samhällsbyggande under åren 2001 och 2002
delvis finansierar verksamheten vid nuvarande Miljö- och rymdforsk-
ningsinstitutet.
Regeringen kan inte förorda utredningens huvudförslag till lokalisering
vilket innebär att de nya rymd- och miljöanknutna verksamheterna skall
förläggas i en lokalmässig enhet i Kiruna centralort. Det finns visserligen
goda skäl att samlokalisera all verksamhet inom Kirunas rymd- och mil-
jöverksamhet till Kiruna tätort, men ett effektivt utnyttjande av tillgängli-
ga resurser förutsätter att den utbyggnad som redan skett utanför Kiruna
utnyttjas även i fortsättningen.
Regeringen ämnar återkomma om den framtida organisationen av sam-
arbetet vid Kiruna rymd- och miljöcampus efter det att förslag senast
kring årsskiftet 2001/2002 inkommit från samverkansgruppen.
I budgetpropositionen år 2001 anger regeringen som planeringsförut-
sättning att Kiruna rymd- och miljöcampus bör tillföras 10 miljoner kro-
nor för forskning inom rymd- och miljöområdet från och med budgetåret
2003. Dessa resurser bör anknytas till den rymd- och miljövetenskapligt
anknutna kompetens som byggts upp under de senaste åren i Kiruna.
Medlen bör fördelas med 5 miljoner kronor till Luleå tekniska universitet
och 5 miljoner kronor till Umeå universitet.
Forskarskola i rymdteknik
Satsningen på en forskarskola i rymdteknik i Kiruna är en följd av många
års framgångsrik verksamhet inom det rymdvetenskapliga området. Flera
olika näringslivstillämpningar har utvecklats ur denna. För att tillgodose
ett ökat behov av expertis på området menar regeringen att en forskar-
skola i rymdteknik lokaliserad till Kiruna bör förläggas till Luleå tekniska
universitet. Forskarskolan kan vidgas i sitt innehåll mot elektronik och
andra tekniska ämnen av betydelse för rymdteknisk forskning. Det bör
åligga Luleå tekniska universitet att, i samarbete med Umeå universitet
och Institutet för rymdfysik inom ramen för samverkansgruppen för Ki-
Prop. 2000/2001:3
173
runa rymd- och miljöcampus, samt även i samarbete med de lärosäten i Prop. 2000/2001:3
landet där rymdteknikforskning bedrivs och som visar intresse för att
delta i forskarskolan, utforma forskarskolans innehåll och omfång samt
fastställa studieplan.
Regeringen avser att totalt tillföra Luleå tekniska universitet ett anslag
på 10 miljoner kronor för forskarskolan i rymdteknik. Regeringen före-
slår i budgetpropositionen för år 2001 ett anslag på 5 miljoner kronor till
Luleå tekniska universitet under samma finansiella villkor som övriga
forskarskolor. Som planeringsförutsättning år 2002 anges att anslaget bör
ökas med ytterligare 5 miljoner kronor. Inom detta anslag skall även
rymmas vissa initialkostnader för planering och samordning. Forskar-
skolan i rymdteknik bör få ett examensmål på 17 doktorsexamina (se vi-
dare avsnitt 8.3.1).
Nya utbildningsplatser för rymd- och miljövetenskapligt anknutna utbild-
ningar vid Kiruna rymd- och miljöcampus
Verksamheten vid Institutet för rymdfysik bör som tidigare nämnts vara
grunden för utbyggnaden av rymd- och miljövetenskapligt anknutna ut-
bildningar som anordnas av Umeå universitet och Luleå tekniska univer-
sitet i Kiruna. Institutet bör se utbildningssamarbetet inom ramen för Ki-
runa rymd- och miljöcampus som en högt prioriterad verksamhet.
De nya rymd- och miljövetenskapligt anknutna utbildningarna kan inte
byggas upp till full volym första året. Tid behövs för rekrytering av lärare
och annan personal, lokalanpassning, kursutveckling m.m. Av denna an-
ledning föreslår regeringen i budgetpropositionen för år 2001 att de av
riksdagen anvisade medlen från och med år 2000 till 200 ofördelade de-
centraliserade studieplatser, baserade på ersättningsnivåerna för 50 pro-
cent naturvetenskapligt/tekniska och 50 procent humanis-
tiskt/samhällsvetenskapliga helårsstudenter, skall omvandlas till 150 hel-
årsplatser avsedda för rymd- och miljövetenskapligt anknutna utbildning-
ar i Kiruna. De studieplatser som nu realiseras i den nya rymd- och mil-
jövetenskapliga satsningen i Kiruna är naturvetenskapligt/tekniskt inrik-
tade. Även jämfört med normala naturvetenskapliga och tekniska utbild-
ningar kan de förväntas bli mer kostsamma.
Regeringen avser att till Luleå tekniska högskola och Umeå universitet
ge denna nysatsning på rymd- och miljövetenskapligt anknutna utbild-
ningar i Kiruna som ett särskilt åtagande. Utbildningarna förväntas vara
fullt utbyggda år 2003.
174
Prop. 2000/2001:3
Regeringens bedömning: Forskarassistenter bör inom ramen för sin
anställning kunna arbeta 25 procent med undervisning.
Lärosätena bör i en försöksverksamhet kunna anställa biträdande
lektor under längst 4 år, där anställningen efter prövning kan övergå i
en tillsvidareanställning som lektor. I anställningen som biträdande
lektor bör 25 procent undervisning ingå. Andelen undervisning bör
kunna vara högre men anställningstiden bör då förlängas i motsvaran-
de mån, dock högst ett år. Försöksverksamheten bör pågå i minst fem
år och härefter bör en utvärdering ske.
Antalet anställningar som forskarassistent och biträdande lektor bör
öka. Anställningar vid annat lärosäte än det vid vilket personen dis-
puterade bör öka.
Bakgrund: Högskollärarutredningen föreslog i betänkandet Lärare för
högskola i utveckling (SOU 1996:166) att en ny anställning som biträ-
dande högskolelektor skulle införas för nyblivna doktorer där möjlighe-
ten till pedagogisk meritering var större och vilken skulle ersätta anställ-
ningen som forskarassistent. I propositionen Högskolans ledning, lärare
och organisation (prop. 1996/97:141) gjordes bedömningen att det inom
forskarassistenttjänsten fanns möjlighet till både vetenskaplig och peda-
gogisk meritering. Forskarassistenttjänsten tidsbegränsades till högst fyra
år, mot tidigare sex år, för att kunna komma fler nydisputerade till del.
Kommittén för översyn av den svenska forskningspolitiken (Forskning
2000) påpekade i sitt betänkande Forskningspolitik (SOU 1998:128) att
det fortfarande saknades en bra form för första anställning av lärare vid
universitet och högskolor och föreslog att en tidsbegränsad anställning
som biträdande lektor införs för nyblivna doktorer. Remissinstan-
serna hade olika åsikter om förslaget. Ett par remissinstanser ställde sig
positiva, medan vissa ansåg att anställning som forskarassistent redan
fyllde det önskade behovet. Andra ansåg att förslaget var oklart och bor-
de utredas ytterligare.
I propositionen Vissa forskningsfrågor (prop. 1998/99:94) delade rege-
ringen kommitténs syn på behovet av en tidsbegränsad anställning för
nydisputerade. Regeringen bedömde emellertid att anställning som fors-
karassistent i stor utsträckning uppfyllde den funktionen. Regeringen an-
såg dock att frågan om en postdoktoral anställning borde utredas ytterli-
gare och gav därför Högskoleverket i uppdrag att utreda förutsättningarna
för en ny anställningsform för första anställning i högskolan och en ord-
ning för befordran av en forskarassistent till en anställning tills vidare
som lektor.
Högskoleverkets uppdrag har redovisats i rapporten Utredning om en
ny anställningsform i högskolan och en ny ordning för befordran för an-
ställning till lektor (dnr U2000/1814/UH) och rapporten har därefter re-
175
missbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgäng-
lig på Utbildningsdepartementet (dnr U2000/1814/UH). Remissinstan-
serna gavs även tillfälle att lämna synpunkter vid en hearing i maj 2000.
Utredningens förslag: I Högskoleverkets rapport presenteras en ny två-
årig postdoktoral anställningsform kallad doktor. Enligt rapportens hu-
vudförslag behövs emellertid ingen ytterligare anställningsform för nyut-
examinerade doktorer. En postdoktoral anställningsform på två år skulle
inte på sikt främja rekryteringen till fasta anställningar som lärare i hög-
skolan.
Rapporten förespråkar att dagens forskarassistenttjänst får en ny be-
teckning som biträdande lektor och ges en något modifierad utformning.
Anställningen som biträdande lektor bör innehas i högst fyra år. En viss
del av arbetstiden bör avse undervisning. Deltagandet i utbildningen bör
dock enligt utredningen inte överstiga 25 procent av den totala arbetsti-
den. Nyanställda biträdande lektorer bör ges en universitetspedagogisk
grundutbildning eller påbyggnadsutbildning inom det pedagogiska områ-
det. För behörighet bör, liksom i dag, krävas doktorsexamen. Detta krav
bör kombineras med att den sökande inlämnar en projektbeskrivning och
projektplan för planerad forskning under anställningstiden.
I rapporten föreslås att en biträdande lektor får befordras till lektor med
anställning tills vidare om lärosätet bedömer att personen i fråga uppfyl-
ler behörighetskraven för anställning som lektor och att behov av beford-
ran föreligger inom det lärosäte där den biträdande lektorn är anställd.
När en biträdande lektor skall prövas för en eventuell anställning som
lektor bör det även övervägas om personen uppfyller behörighetskraven
för anställning som professor.
Högskoleverket föreslår i rapporten att det skall vara möjligt för den
biträdande lektorn att vistas vid ett annat lärosäte, helst utländskt, under
en längre period av minst en termin upp till ett år inom ramen för sin an-
ställning.
Antalet forskarassistenttjänster har under de senaste åren minskat i för-
hållande till antalet doktorsexamen. Rapporten ser det som rimligt att
mellan 25 - 30 procent av en kull examinerade doktorer skall kunna an-
ställas nästan direkt efter examen. Detta skulle innebära att ett tillskott
om cirka 400 biträdande lektorer per år under en tid av fyra år skulle be-
hövas. Kostnaderna för detta beräknas till drygt en miljard.
Enligt rapporten finns det i princip två vägar att kanalisera resurser för
en satsning på biträdande lektorat. Resurserna anvisas till anslagen till
vetenskapsområden vid respektive lärosäte i relation till examensmålen
och får endast användas för dessa anställningar. Alternativet är att resur-
serna tilldelas Vetenskapsrådet som ansvarar för fördelning av medlen.
En fördelning via Vetenskapsrådet kan då göras till områden som utifrån
ett nationellt perspektiv bedöms vara särskilt viktiga för rekrytering av
unga forskare.
Remissinstanserna: Remissinstansernas syn på förslaget till en ny post-
doktoral anställning på två år är delad. Hälften av de som har lämnat syn-
punkter i frågan är positiva till förslaget. Uppsala och Stockholms uni-
versitet är för den nya anställningsformen. Andra lärosäten som ställer sig
Prop. 2000/2001:3
176
positiva till en nya anställningsform är bl.a. Göteborgs och Umeå univer-
sitet samt Mitthögskolan. Lunds universitet ställer sig tveksam till nyttan
med en ny anställningsform. Bland stiftelserna och råden finns en tydlig
negativ inställning till en ny tvåårig anställning. Medicinska forsknings-
rådet och Stiftelsen för vård- och allergiforskning tycker dock idén är
intressant.
Majoriteten av remissinstanserna tycker det är viktigt att möjligheten
till pedagogisk meritering förbättras. Stockholms och Umeå universitet
samt Luleå tekniska universitet ställer sig t.ex. positiva till att andelen
undervisning ökar och dagens forskarassistenttjänst ersätts med den för-
slagna anställningen som biträdande lektor. Göteborgs universitet menar
att mängden undervisning bör regleras lokalt. Kungl. Tekniska högskolan
anser att anställning som forskarassistent bör kunna innehas i upp till sex
år om andelen undervisning ökar, en tanke som även Linköpings univer-
sitet för fram. Några remissinstanser, t.ex. Uppsala universitet och Kungl.
Tekniska högskolan, menar att termen forskarassistent är inarbetad och
bör behållas.
Majoriteten av remissvaren är positiva till möjligheten att befordra bi-
trädande lektorer till lektorer. Stockholms universitet och Kungl. Teknis-
ka högskolan menar t.ex. att det skapar en ökad flexibilitet. Åtskilliga av
de lärosäten som tillstyrker förslaget varnar samtidigt för att det kan ver-
ka hämmande för mobiliteten, t.ex. Lunds och Växjö universitet. De
flesta av råden ställer sig även positiva till förslaget. Andra remissinstan-
ser, bl.a. Karolinska institutet, Göteborgs universitet och Sveriges För-
enade Studentkårer ställer sig kritiska till förslaget, med främsta argu-
mentet att det hotar rörligheten bland landets akademiker. Sveriges uni-
versitet och högskoleförbund är positiva till tanken men menar att det
redan vid anställning som biträdande lektor skall framgå om det är en
tjänst med befordran.
Samtliga remissinstanser ser det som viktigt och angeläget att antalet
postdoktorala anställningar ökar. Så gott som samtliga lärosäten menar
att resurser för en satsning på biträdande lektorat bör anvisas via anslagen
till vetenskapsområden vid respektive lärosäte. Forskningsråden ser där-
emot gärna att ökade anslag tilldelas dem för uppgiften.
Högskolan har under ett antal år genomgått en kraftig expansion. Antalet
grundutbildningsstudenter har ökat, forskarutbildningen har byggts ut
och nya högskolor och universitet har växt fram. De svenska lärosätena
står inför en stor pensionsavgång. För att säkra tillgången på kvalificera-
de lärare och forskare framöver krävs det att disputerade personer i ökad
utsträckning kan rekryteras och meritera sig inom högskolan. Regeringen
avser att än kraftfullare satsa på och stimulera en sådan utveckling.
Statsmakterna bär ett övergripande ansvar i denna fråga, men universitet
och högskolor har ett stort ansvar för de lokala prioriteringarna och pla-
neringen av sin långsiktiga tillgång på kompetent personal.
Forskarutbildningen lägger en kvalificerad grund för den fortsatta lä-
rar- och forskarkarriären, som egentligen inträder efter disputationen. Ett
av de viktigaste incitamenten för att såväl påbörja som genomföra en
Prop. 2000/2001:3
177
forskarutbildning är karriärmöjligheterna efter avlagd doktorsexamen.
Dessa är också avgörande för högskolans möjlighet att rekrytera lärare
och forskare. Enligt högskoleförordningen (1993:100) finns det för när-
varande framför allt två möjligheter till anställning efter doktorsexamen -
anställning som doktorand till längst ett år efter avlagd doktorsexamen
och anställning som forskarassistent tills vidare, dock längst fyra år. Det
är även möjligt, om än ovanligt, att få en anställning som lektor direkt
efter disputationen. Därutöver har universitet och högskolor möjlighet att
anställa personer enligt allmänt tillämpliga arbetsrättsliga regler.
Utöver dessa anställningar finns olika former av postdoktorala stipen-
dier. I dag försörjer sig strax under 20 procent av de nydisputerade dokto-
rerna med olika former av postdoktorala stipendier. De flesta av dessa
personer befinner sig på universitet utomlands. Den som har sin försörj-
ning genom ett stipendium saknar dock den grundläggande sociala trygg-
het som en anställning ger. Det rådande socialförsäkringssystemet kan
erbjuda problem för den forskare som är utomlands i över ett år och för-
sörjer sig med stipendium.
Det finns i dag inom åtskilliga ämnen ett avsevärt glapp mellan dispu-
tationen och anställning som forskarassistent. Under senare år har antalet
doktorsexamina ökat utan att antalet anställningar som forskarassistent
ökat i motsvarande grad. En följd härav har blivit att det krävs en om-
fattande meritering för att anställas som forskarassistent. Den nuvarande
anställningen som forskarassistent är i första hand en rekryteringsbefatt-
ning för fortsatt karriär inom universitet och högskolor. Högskoleverket
bedömer i rapporten rörande ny anställningsform att problemet med
bristen på anställningar och kravet på en mer omfattande meritering för
att erhålla anställning inte löses genom en ny tidsbegränsad anställning
på två år. Regeringen delar denna bedömning. Regeringen vill också
framhålla att en anställning som forskarassistent kan inrättas för kortare
period än fyra år.
Prop. 2000/2001:3
Möjlighet till pedagogisk meritering
Anställningen som forskarassistent är en meriterande anställning som
skall kunna leda vidare till bl.a. en anställning som lektor. Vid anställning
som lektor skall lika stor omsorg fästas vid den pedagogiska skicklighe-
ten som vid övriga behörighetsgrunder. Forskarassistenter har i dag be-
gränsad möjlighet att visa sin pedagogiska skicklighet. De lokala arbets-
tidsavtalen som reglerar forskarassistenters möjlighet till undervisning
och pedagogisk meritering skiljer sig lärosäten emellan. Det vanligaste är
att mellan 10 och 20 procent av den totala arbetstiden avsätts till under-
visning. Det är tveksamt om denna mängd undervisning är tillräcklig för
att kunna meritera sig för anställning som lektor.
Det är även viktigt att grundutbildningen får en bra och naturlig kopp-
ling till forskningen. Professorer använder i genomsnitt knappt 50 pro-
cent av sin arbetstid till forskning, medan forskarassistenter bedriver
forskning på två tredjedelar av sin tid. En ökad användning av forskaras-
sistenter och biträdande lektorer i grundutbildningen kan vara en bidra-
gande faktor till att stärka forskningsanknytningen och därmed föra
grundutbildningen närmare den aktuella forskningsfronten.
178
Regeringen anser att en forskarassistent inom ramen för sin anställning
bör kunna arbeta upp till 25 procent av den totala arbetstiden med utbild-
ning.
Biträdande lektor
Av de forskningsstrategier som universitet och högskolor enligt uppdrag
inkommit med framgår att en högt prioriterad fråga för såväl universitet
som högskolor är rekryteringen av lärare. Inför kommande pensionsav-
gångar och en väntad fortsatt expansion inom utbildning och forskning
uppges rekryteringsbehovet vara stort. Flera lärosäten påtalar att det är
mycket angeläget att skapa karriärvägar för nyutexaminerade doktorer
och yngre forskare. Tre åtgärder förs fram i strategierna: att uppnå exa-
mensmålen för forskarutbildningen, att bygga ut rekryteringssystemet och
att arbeta aktivt med olika rekryteringsåtgärder. När det gäller rekryte-
ringssystemet föreslår flera universitet att ett system med "tenure track"
skall införas.
Ett så kallat "tenure track" system kan innebära att en person efter nog-
grann prövning kan befordras och erhålla en tillsvidareanställning under
förutsättning att personen uppfyller fastlagda kriterier och mål. Högsko-
leverket menar i sin rapport att ett sådant karriärsystem kan vara ett me-
del att förmå unga och begåvade forskare och lärare att stanna kvar inom
högskolan. Regeringen gör samma bedömning. Detta gäller inte minst för
områden som i dag har svårt att behålla sin personal i konkurrens med
näringslivet.
I dag har över 80 procent av de som anställs som forskarassistenter
disputerat vid samma lärosäte. Detta är en oroväckande hög siffra. Fors-
kares och lärares benägenhet och möjlighet att flytta mellan olika lärosä-
ten, såväl inom landet som utomlands, är en viktig faktor för den svenska
forskningens och undervisningens kvalitet. Det har i diskussionen kring
"tenure track" rests farhågor att ett sådant system skulle vara ett hot mot
mobiliteten. Regeringen gör bedömningen att rätt använt kan ett sådant
system användas som ett instrument som stimulerar rörligheten. Det är t.
ex. troligare att en begåvad ung forskare från ett utländskt lärosäte lättare
kan förmås flytta till ett svenskt lärosäte om en möjlig karriärväg kan
utlovas. Även universitet och högskolor inom landet skulle i ökad ut-
sträckning kunna konkurrera om att rekrytera nydisputerade förmågor.
De enskilda lärosätena har det grundläggande ansvaret för att underlätta
och stimulera möjligheten till rörlighet för lärare och forskare. De läro-
säten som väljer att använda möjligheten att anställa biträdande lektorer
bör tillse att mobiliteten och jämställdheten upprätthålls.
Regeringen anser att lärosätena bör i en försöksverksamhet få en möj-
lighet att anställa biträdande lektor tills vidare dock längst fyra år, varef-
ter anställningen efter prövning kan övergå i en tillsvidare-anställning
som lektor. Försöket bör drivas i minst fem år. Därefter bör systemet
skall utvärderas. Utvärderingen bör ta sikte på bl.a. på hur denna anställ-
ningsform påverkat rörligheten och jämställdheten.
Vid anställning som biträdande lektor bör i första hand den komma i
fråga som har avlagt examen högst fem år före ansökningstidens utgång.
För att anställas som biträdande lektor bör samma behörighet krävas som
Prop. 2000/2001:3
179
för forskarassistent, dvs. doktorsexamen eller utländsk examen som be-
döms motsvara doktorsexamen. Vid anställning som biträdande lektor
skall det redan frän början vara klart att inriktningen är att arbetstagaren
efter anställningen som biträdande lektor skall kunna befordras till en
tillsvidareanställning som lektor. Inför en anställning som biträdande
lektor bör det hämtas in yttrande från minst två personer som är särskilt
förtrogna med anställningens ämnesområde.
Inom ramen för sin anställning som biträdande lektor bör en person
kunna arbeta 25 procent av den totala arbetstiden med utbildning. Denna
anställning bör kunna förlängas om den anställde deltagit i undervisning
utöver de 25 procent som ryms inom ramen för ordinarie anställning.
Denna förlängning bör inte vara längre än sammanlagt ett år. Personer
anställda som biträdande lektorer bör i huvudsak bedriva forskning.
En befordran till lektor bör förutsätta att vederbörande dels uppfyller
behörighetskraven enligt 4 kap. 7 § i högskoleförordningen, dels bedöms
lämplig enligt de bedömningsgrunder som högskolan har ställt upp för en
befordran till lektor (jfr 4 kap. 15 och 17 §§ högskoleförordningen). Där-
vid bör gälla att högskolan redan före ledigkungörandet av anställningen
som biträdande lektor skall besluta vilka olika bedömningsgrunder som
skall användas vid prövningen av en ansökan om befordran. Det är an-
geläget att bedömningsgrunderna anges tydligt och innefattar vetenskap-
liga och pedagogiska kriterier och mål, likväl som de andra grunder hög-
skolan finner erforderliga. Prövningen av en ansökan om befordran bör
vara klar i god tid innan anställningen som biträdande lektor upphör. Ett
riktmärke bör vara att befordringsfrågan är klar nio månader i förväg.
Även vid prövning av ansökan om befordran bör yttrande hämtas in från
två personer som är särskilt förtrogna med anställningens ämnesområde.
Jämställdhet
Högre utbildning och forskning, liksom samhället i stort, präglas av en
obalans mellan kvinnor och män. Universitet och högskolor är en miljö,
liksom flera andra, som genomsyras av en manlig norm. Det yttersta an-
svaret för att arbeta med att bryta denna ordning inom universitet och
högskolor vilar på lärosätena. Jämställdhet mellan kvinnor och män är
emellertid en så pass viktig fråga att regeringen på nationell nivå har
stöttat lärosätenas jämställdhetsarbete.
Förra perioden erhöll samtliga universitet samt Mitthögskolan rekryte-
ringsmål för andelen kvinnliga professorer. Målen var uträknade utifrån
andelen docentkompetenta kvinnor i rekryteringsunderlaget. Utfallet av
föregående period visade att flera lärosäten uppnådde sina mål. Det är
dock anmärkningsvärt att sex universitet och högskolor inte nådde sina
mål. Regeringen bedömer att arbetet med rekryteringsmål skall fortsätta
under nästa period åren 2001-2004. I och med att samtliga högskolor
erhöll rätten att anställa professorer fr.o.m. den 1 januari 1999 bedömer
regeringen att ytterligare lärosäten bör omfattas av rekryteringsmål under
nästa period. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen för
år 2001 med förslag till nya mål och för vilka lärosäten dessa skall gälla.
Prop. 2000/2001:3
180
För att det skall vara möjligt att öka andelen kvinnor inom de högre an-
ställningsnivåema är det viktigt att öka andelen kvinnor i rekryteringsba-
sen. Detta kan naturligtvis ske på många sätt. Flera universitet och hög-
skolor arbetar aktivt med att undanröja hinder för kvinnor att meritera sig
för fortsatt forskarkarriär. Det är viktigt att detta kontinuerligt utvärderas
och utvecklas. Möjligheten att använda positiv särbehandling vid tillsätt-
ningar bör därvid tillämpas.
Social och etnisk mångfald i högskolan
I oktober 1999 uppdrog regeringen åt en särskild utredare att lämna för-
slag till åtgärder inom högskolan för att öka mångfalden med avseende på
social och etnisk bakgrund bland studenter och lärare för att högskolan
bättre skall svara upp mot mångfalden i samhället (dir. U1999:79). Den
15 maj 2000 överlämnade utredaren slutbetänkandet Mångfald i högsko-
lan - reflektioner och förslag om social och etnisk mångfald i högskolan
(SOU 2000:47).
Av betänkandet framgår bl.a. att det bland högskolans forskare och lä-
rare finns en stor mängd personer med utländsk bakgrund. I synnerhet
tycks det vara ett framgångsrikt internationaliseringsarbete inom forsk-
ningen som skapat denna mångfald. Den största andelen personer med
utländsk bakgrund finns enligt utredningen inom forskningstjänster, me-
dan andelen är mindre inom undervisningstjänster och minst i administ-
rativa tjänster. Bland de utrikes födda är den europeiska dominansen stor,
medan personer från Afrika och Asien är underrepresenterade i förhål-
lande till dessa gruppers andel av befolkningen. Utredaren föreslår bl.a.
att mångfaldsplaner skall ange mål för rekrytering av personal vad gäller
etnisk mångfald. Vidare föreslås att särskilt sakkunniga skall kunna anli-
tas av lärarförslagsnämnder för att sökande med akademiska meriter från
annat land skall få en rättvis bedömning. Utredningen ger även förslag
på olika åtgärder för att ta tillvara utländska forskares kompetens på ett
bättre sätt. Det rör t.ex. kompletteringsutbildningar inom fackområden
samt undervisning i svenska språket i högskolemiljö.
I utredningen påpekas det också att få studier av förhållandet mellan
utbildning och etnisk bakgrund har gjorts i Sverige. I synnerhet gäller det
hur bakgrundsfaktorerna kön, etnicitet och social bakgrund sammantagna
påverkar utbildning. Kunskapen om hur etnisk och social bakgrund på-
verkar högskolekarriären är enligt utredningen också begränsad.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Remisstiden går ut den
27 oktober 2000.
8.6 Finansiering av forskning vid universitet och högskolor
Regeringens bedömning: En lägsta nivå för påslag för indirekta kostna-
der bör vara 18 procent av forskningsprojektens direkta kostnader exklu-
sive lokalkostnader.
Bakgrund: I början av 1980-talet finansierades forskning och forskarut-
bildning vid universitet och högskolor till två tredjedelar av fakultetsan-
Prop. 2000/2001:3
181
slag och andra direkta statsanslag till lärosätena. Denna andel var år 1999 Prop. 2000/2001:3
knappt hälften. Detta innebär att forskningsverksamheten inom högskole-
sektorn i ökande grad är beroende av externa finansiärer, främst från
forskningsråd och sektorsmyndigheter, men också i ökande utsträckning
från forskningsstiftelser och EU (Högskoleverket 1999:8 AR).
Kostnadstäckningen för olika verksamheter vid universitet och hög-
skolor har kommit att bli en allt mer betydelsefull fråga med en växande
andel extern finansiering. I de av universitet och högskolor till regering-
en i december 1999 inlämnade forskningsstrategierna har olika aspekter
på balansen mellan högskolans fasta resurser och dess extemfinansierade
verksamhet tagits upp. Härvid uppmärksammades problemen med att s.k.
full kostnadstäckning för uppdrag och bidragsfinansierad forskning från
externa finansiärer inte tillämpas fullt ut.
De direkta statliga anslagens minskande andel medför enligt lärosäte-
nas mening mindre möjligheter att göra egna strategiska satsningar på
grundforskning, forskarutbildning, anställningar som forskarassistenter,
kompetensutveckling, samt på samverkan med det omgivande samhället.
Inom forskningsområden där konkurrensen om forskarbegåvningar är
stor kan omfördelningar inom lärosätet behöva göras för att ge utrymme
för framtida forskningssatsningar. Flera större universitet har angivit att
det är särskilt angeläget att kunna ge forskningsresurser till framgångsri-
ka forskargrupper och de menar att det är de större universitetens roll att
ha en god bredd i sin forskningsverksamhet för att bl.a. snabbt fånga upp
och tillgodose nya forskningsbehov.
Principen om full kostnadstäckning för den extemfinansierade forsk-
ningsverksamheten skall gälla. Redan i budgetpropositionen för år
1993/94 (prop. 1993/94:100 bil. 9) har regeringen framhållit att denna
princip enligt avgiftsförordningen (1992:191) skall tillämpas för externt
finansierad verksamhet med början budgetåret 1994/95. Principen har
sedan tagits upp i flera efterföljande propositioner, i bl.a. Vissa forsk-
ningsfrågor (prop. 1998/99:94, bet. 1999/2000:UbU3, rskr 1999/2000:9)
och i budgetpropositionen för år 2000 (prop. 1999/2000:1, bet
1999/2000:UbUl, rskr 1999/2000:94). De medel som anvisas direkt till
lärosätena kan inte användas för att subventionera externfinansierad
forskning utan skall disponeras enligt interna beslut av berörda instanser
vid lärosätena. Den extemfinansierade forskningen skall bära sina egna
kostnader. Dessa kostnader varierar givetvis beroende på bl.a. utrust-
nings- och lokalbehov. I vissa särskilda fall, t.ex. när det gäller EU-
finansiering av forskning, finns emellertid avtal som Sverige förbundit
sig att följa och som innebär att viss andel av projektet eller av de indi-
rekta kostnaderna måste delfinansieras av högskolan eller av andra aktö-
rer. I dessa fall bör det finnas en strategisk planering inom lärosätet för
att avgöra om sådana projekt skall komma till stånd.
Utredningens förslag: Regeringen gav i maj 1999 Ekonomistyrnings-
verket (ESV) i uppdrag att utveckla en modell för beräkning av full kost-
nadstäckning. Rapporten "Kalkylmodell för beräkning av kostnader för
forskning vid universitet och högskolor" ingavs i december 1999 (ESV
1999:25). Enligt ESV:s beräkningar täcker de nuvarande schablontilläg-
gen inte fullt ut de gemensamma kostnaderna. Förslaget innebär att en-
182
dast lön används som fördelningsnyckel när det gäller de gemensamma Prop. 2000/2001:3
kostnaderna. ESV förordar att mellan en och ett tiotal olika procentenhe-
ter per lärosäte bör användas för pålägg i kalkylmodellen. Dessa bör väl-
jas så att de kostnadsskillnader som råder inom respektive lärosäte speg-
las på ett bra sätt. Användandet av modellen förutsätter arbetsredogörel-
ser där var och en av de anställda redovisar andelen av månadens arbets-
tid inom olika projekt. Detta krävs redan på en mer detaljerad nivå inom
alla typer av EU-projekt. Stora delar av lokalerna som används i projek-
ten kan enligt ESV betraktas som direkta kostnader för projekten. När det
gäller lokaler som nyttjas för gemensamma funktioner kan de ses som
indirekta kostnader för projekten och ingår därför i pålägget för övriga
indirekta kostnader.
Denna form av självkostnadskalkyl fann ESV mest lämplig bl.a. för att
den ger en rättvisare kostnadsfördelning. Vet man vad olika projekt kos-
tar underlättas bl.a. prioriteringar mellan verksamheter. Såväl internt som
gentemot de externa finansiärerna tydliggörs skillnaderna, och kvaliteten
på uppföljning och redovisning ökar därmed. Med principen om full
kostnadstäckning fullt genomförd är det också möjligt, enligt ESV, att
jämföra olika forskningsutförares priser, och därmed får skattebetalarna
bästa valuta för de satsade forskningsmedlen. Universiteten och högsko-
lorna får ett incitament att rationalisera och effektivisera alla sina kostna-
der inklusive förvaltnings- och lokalkostnader.
ESV föreslår att det bör beslutas om en utvärdering av kalkylmodellen
redan vid införandet, för att kunna ytterligare utveckla modellen när erfa-
renheter från såväl forskningsutförare som finansiärer vunnits efter ex-
empelvis ett par års tillämpning.
Skälen för regeringens bedömning: Kontakter har tagits med Utbild-
ningsdepartementet från externa finansiärer och forskare efter det att
ESV fick uppdraget. Införandet av kalkylmodellen som ESV tog fram
försvåras av att tillräcklig tid varken avsatts för att inom uppdraget ge-
nomföra beräkningar enligt modellen, eller för att förankra och vidareut-
veckla modellen i samråd med lärosätena och externa finansiärer. Vidare
finns invändningar vad gäller den ökade administrativa bördan som infö-
randet av systemet skulle innebära. Mot bakgrund av detta anser sig inte
regeringen kunna förespråka att den modell som tagits fram av ESV skall
tillämpas fullt ut.
Externa forskningsmedel är värdefulla och viktiga tillskott till lärosäte-
nas forskningsresurser. Som redan framgått av avsnitt 8.2.1 anser rege-
ringen att många skäl talar för att en större andel av forskningsresurserna
vid lärosätena skall prövas utifrån framför allt vetenskaplig och eventuell
ytterligare relevans genom forskningsråd eller andra externa finansiärer.
För det enskilda lärosätet är det viktigt att redovisningen utvecklas så att
en bedömning kan göras av vilka faktiska kostnader som uppstår till följd
av att ett projekt genomförs. Därutöver behövs kalkyler av den ersättning
som krävs för direkta och indirekta kostnader för att uppnå full kostnad-
stäckning. En preliminär bedömning, vilken understöds av ESV:s beräk-
ningar, pekar i dagsläget på att indirekta kostnader inklusive lokalhyror
motsvarar ett påslag om ca 35 procent av direkta kostnader. Lärosätena
183
bör ha sådana ekonomiska kalkylmodeller att det för varje enskilt forsk-
ningsprojekt är möjligt att ta fram projektets faktiska kostnader.
En diskussion om hur lokalkostnader skall definieras pågår hos lärosä-
tena. Regeringen delar ESV:s bedömning att många lokaler på institu-
tionsnivå är specialanpassade, vilket gör dem lämpade enbart för viss
specifik forskningsverksamhet. Regeringen anser mot denna bakgrund att
en lägsta nivå för påslag för indirekta kostnader inklusive den indirekta
verksamhetens lokalyta men exklusive projektlokalkostnader bör vara 18
procent av forskningsprojektens direkta kostnader.
Förslag har framförts till regeringen från vissa finansiärer om undantag
från kravet att finansiera indirekta kostnader. Regeringen anser dock inte
att det finns skäl att generellt undanta några andra forskningsfinansiärer
från kravet på full kostnadstäckning än EU-finansiärer och andra över-
statliga organ där Sverige godkänt avtal med sådana undantag.
Frågan om den föreslagna lägsta nivån för påslag för indirekta kostna-
der kan bli föremål för förnyad prövning.
Prop. 2000/2001:3
Regeringens bedömning: Universitets och högskolors samverkan
med det omgivande samhället inom forskningen bör fortsätta att ut-
vecklas.
Skälen för regeringens bedömning: Högskolorna skall enligt 1 kap. 2 §
högskolelagen (1992:1434) samverka med det omgivande samhället och
informera om sin verksamhet, den s.k. tredje uppgiften. Samverkan skall
naturligt ansluta till högskolans första och andra uppgifter, dvs. att bedri-
va utbildning, forskning och utveckling. Samverkan är av ömsesidig
nytta för högskolan och det omgivande samhället och skall ske med re-
spekt för varandras förutsättningar och egenart.
Lika viktig som spridningen av resultat och information från högskolan
är inflödet av idéer och problemformuleringar till högskolan. Samverkan
är också viktig för att stärka demokratin genom att den kan sprida och
förstärka ett omprövande intellektuellt förhållningssätt. Detta betonades i
regeringens proposition Forskning och Samhälle (prop. 1996/97:5) som
föregick införandet av ändringen i högskolelagen enligt ovan. På senare
tid har särskilt högskolans roll för behovet av återkommande kompe-
tensutveckling i arbetslivet uppmärksammats.
Utbyggnaden av högskolan över hela landet har ökat högskolans möj-
ligheter till kontakter och samarbete med samhälle och näringsliv och till
att bidra till utvecklingen i närområdet. I budgetpropositionen för år 2000
(prop. 1999/2000:1, bet. 1999/2000:UbUl, rskr 1999/2000:94) under-
stryks att resurserna för utökad forskning vid lärosätena skall skapa förut-
sättningar för ett utvecklat samarbete mellan universitet och högskolor å
ena sidan och företag, offentlig förvaltning och det övriga samhället å
andra sidan.
184
I mars år 2000 presenterade Högskoleverket rapporten Högskolans ar-
bete med sin samverkansuppgift (2000:2 AR). I rapporten konstateras att
lärosätena i stort uppfyller regeringens krav på ökad samverkan med det
omgivande samhället. Mycket talar för att högskolor och universitet ökat
sin samverkan med det omgivande samhället, särskilt med näringslivet,
under de senaste tre åren. Av rapporten framgår även att högskolans
kontaktytor mot omvärlden är stora och komplexa och därför svåra att
beskriva. Det är inte bara fråga om kontakter med företag och näringsliv,
utan med hela det omgivande samhället: kommuner, landsting, myndig-
heter, organisationer och allmänhet. Formerna för kontakter har utökats
med nya media och nya aktiverande och dialogskapande forum. Ett fort-
satt utvecklingsarbete återstår dock på lärosätena för att förankra en mer
ömsesidig och interaktiv syn på samverkan liksom att i högre grad integ-
rera denna samverkan i forskning och utbildning. Lärosätena kan också
bli tydligare i sin kommunikation med omvärlden. Det behövs t.ex. tydli-
gare ”ingångar” till högskolan och en tydligare struktur för samverkan.
Högskolan måste ge en realistisk bild av vad den kan och inte kan göra
när det gäller samverkan.
I rapporten lyfter Högskoleverket även fram att det finns ett behov av
en översyn av olika former för samverkan. Det finns behov av såväl rik-
stäckande system och mönster för samverkan som specifika lösningar vid
varje lärosäte, anpassat till lärosätets profil, de regionala särdragen och
lärosätets roll i den regionala utvecklingen, liksom dess nationella och
internationella roll. Antalet ”naturliga mötesplatser” mellan högskolan
och omgivningen måste också öka.
Samtliga lärosäten har både år 1999 och år 2000 lämnat in särskilda stra-
tegier och handlingsprogram för högskolans s.k. tredje uppgift till rege-
ringen. Av dessa dokument framgår att samverkan med det omgivande
samhället expanderar på högskolans alla områden, inte minst inom forsk-
ningen.
Vid sidan av kontaktsekretariat och enheter som skall främja samver-
kan är några former för samverkan inom forskningen externa handledare
i forskarutbildningen, industridoktorander, adjungerade professorer, ge-
mensamma forskningsprojekt med externa aktörer, uppdragsforskning,
kompetenscentra, företagskonsortier, industriforskningsinstitut, industri-
ella utvecklingscentra, forskarskolor samt organisationer för kommersia-
lisering av forskningsresultat, såsom holdingbolag och forskarpatentbo-
lag.
Internetpublicering av populärvetenskap, interaktiva kontaktformer via
Internet, tryckta publikationer samt föreläsningar och öppna seminarier är
också vanliga kontaktskapande och informationsspridande verksamheter.
Av strategier och handlingsprogram kan utläsas att det övergripande
ansvaret för högskolans s.k. tredje uppgift i allt högre grad läggs på pro-
rektor eller vice rektor. Allt fler lärosäten inrättar även olika former av
rådsorganisationer och forum för samverkan med externa ledamöter som
är direkt underställda rektor.
Prop. 2000/2001:3
185
En allt vanligare form för samverkan är centrumbildningar med ibland
starka kopplingar till det omgivande samhället. Centrumbildningarnas
syfte är ofta att utgöra mötesplatser för forskare och praktiker, samt att
vara kompetensutvecklingscentra för näringsliv och den offenliga sek-
torn. Centrumbildningar har i sin tur lett till avknoppningsföretag och
industriprojekt, liksom till forskarskolor i samverkan med det omgivande
samhället.
Vid de nya universiteten och högskolorna sker också, i samarbete med
andra näringslivsfrämjande lokala aktörer, en stor satsning på forskarpar-
ker och företagsbyar med stark anknytning till forskningen vid lärosätet.
De äldre lärosätena bedriver sådan verksamhet sedan tidigare. Ett exem-
pel från Luleå tekniska universitet är företagsbyn Acusticum som etable-
rats i anslutning till Musikhögskolan i Piteå. Här skall flera av universi-
tetets och musikhögskolans kunskapsområden förenas med företag inom
musik-, media- och upplevelseindustrin. Projektets första etapp avsluta-
des i december 1999 och har resulterat i att 50 personer är anställda i den
nya företagsbyn. I Malmö utvecklas en forskarpark inriktad på IT och
nya medier och i anslutning till Högskolan Kristianstad skapades Krinova
Science Park under år 1999.
Samtidigt växer nya och i vissa fall mer profilerade teknikparker fram
vid lärosäten som redan har den här typen av parker sedan tidigare. I Lin-
köping skapas Berzelius Science Park i anslutning till universitetssjukhu-
set. Syftet är att stimulera företagsamheten i regionen och skapa mötes-
platser för forskare, innovatörer och näringsliv inom medicin och medi-
cinsk teknik. Utvecklingen som beskrivs ovan innebär att lärosätena i
ökad grad satsar på att skapa miljöer för samverkan.
En relativt ny företeelse är den utlokalisering av delar av samverkan-
senheter och sekretariat som sker vid många lärosäten. På flera håll ska-
pas s.k. noder i de kommuner som befinner sig i universitetets eller hög-
skolans närhet. Dessa noder skall både fungera som en länk ut till om-
världen och in till lärosätet. Att kommunala kontaktnoder integreras med
framväxande kommunala lärcentra är också ett exempel på de miljöer
som skapas.
Flera lärosäten uttrycker ett behov av juridisk och ekonomisk vägled-
ning och expertis i samband med bl.a. samverkansavtal med olika aktörer
och kommersialisering och patentering av forskningsresultat. Detta har
man på flera håll löst genom att skapa egna juridiska stödfunktioner. Vid
Högskolan i Gävle anordnas t.ex. kurser i avtalsfrågor för studenter och
forskare.
”Grants office” vid Karolinska institutet stödjer institutionerna i för-
handlingar och upprättande av avtal i samband med forskningssamarbe-
ten. Ytterligare en uppgift är att förse forskarna med information om
källor för forskningsfinansiering och ge dem kvalificerad rådgivning vid
ansökan om forskningsanslag.
Flera lärosäten utreder möjligheten att inrätta någon form av incita-
mentsstruktur för att uppmuntra samverkan. Sådana strukturer finns vid
ett fåtal lärosäten. I t. ex. Konstfacks strategi för samverkan ingår att
"verksamhet som innebär samverkan skall vara meritgrundande för an-
ställning vid Konstfack". I Mitthögskolans strategi är en av de högst prio-
riterade insatserna åren 2000-2002 att "införa incitament med målet att
Prop. 2000/2001:3
186
öka lärares och forskares engagemang i och arbete med samverkansupp- Prop. 2000/2001:3
giften". En arbetsgrupp för ändamålet skall utses, eventuellt i samverkan
med andra lärosäten.
De förväntningar och förhoppningar som ställs till vad det omgivande
samhället tillsammans med högskolan kan åstadkomma inom ramen för
samverkansuppgiften blir allt tydligare hos aktörer i samhällets olika
sektorer. Förhoppningen hos högskolan är att dessa förväntningar inte
endast skall leda till en större integration av högskolan i samhället utan
även skapa en bas för finansiering av olika samverkans- och forsknings-
projekt.
Samverkan med det omgivande samhället har i de allra flesta fall en
tydlig regional prägel. På vissa lärosäten finns dock ett mer nationellt
perspektiv och flera betonar också den internationella dimensionen av
samverkan. Två exempel är Konstfack som har parallella planer på två
resurscentra i animation respektive keramik i Eksjö och Värmdö, och
Lunds universitet som i sin strategi för samverkan har lyft fram Öre-
sundsuniversitetet och de samarbeten, nätverk och aktiviteter som bildas
inom ramen för detta.
Den svenska regionalpolitikens mål har förändrats i grunden under den
senaste tioårsperioden. Målen har förskjutits från utjämning mellan regi-
oner, dvs. från direkt stöd till företag och branscher, till en strävan mot
regional förnyelse och tillväxt. Denna förnyelse skall åstadkommas ge-
nom satsningar på infrastruktur i vid bemärkelse, t.ex. genom kompe-
tensutveckling, IT-satsningar och utbyggnad av högskolan. Partnerskap
och nätverk växer fram som nyckelbegrepp.
Regionala tillväxtavtal är ett instrument för den nya regionala närings-
politik som regeringen introducerade våren 1998 (prop. 1997/98:62, bet.
1997/98:AU11, rskr 1997/98:204 och 205). De regionala tillväxtavtalen
syftar till effektivare regional samordning mellan politikområden och
sektorer som främjar tillväxt och sysselsättning. Det regionala inflytandet
över näringspolitiken skall öka och tillgängliga resurser skall användas
mer flexibelt. Alla län accepterade i maj 1998 ett erbjudande från rege-
ringen att delta i arbetet med regionala tillväxtavtal. Den första genera-
tionen avtal skall redovisa prioriterade insatser och åtgärder som skall
genomföras under åren 2000-2002. Avtal skall tas fram och förankras i
breda regionala partnerskap och näringslivet skall ha stort inflytande.
Kompetensutveckling, högre utbildning och forskning är bland de mest
framträdande insatserna i de regionala tillväxtavtalen. Universitet och
högskolor framhålls som "motorer" för den regionala utvecklingen, ge-
nom den roll de har att förse arbetslivet med den arbetskraft som efterfrå-
gas och att överföra forskningsresultat och innovationer till näringslivet
(Ds 2000:7).
Ökad samverkan med högskolan är högt prioriterad i merparten av alla
tillväxtavtal. I några län finns universitetet eller högskolan med som fi-
nansiär, ibland med relativt betydande belopp. Högskolans åtgärder inom
ramen för tillväxtavtalen överensstämmer till viss del med profilerna i de
187
forskningsstrategier som universitet och högskolor lämnade till regering-
en den 15 december 1999.
Vid ett möte i oktober 1999 mellan Utbildningsdepartementet och fö-
reträdare för universitet och högskolor ansåg lärosätena dock att frågorna
om utbildning och forskning inte har fått tillräckligt utrymme i avtalen.
En långsiktig koppling till högskolans forskningsprofiler och en fokuse-
ring på färre områden borde vara mer framträdande i avtalen. Högskolor-
na anser att det i regionala sammanhang saknas förståelse för och kun-
skap om det uppdrag högskolan har.
Regeringen anser att det är angeläget att lärosätena som en del av den
tredje uppgiften medverkar i det fortsatta arbetet med tillväxtavtalen uti-
från de särskilda förutsättningar som varje lärosäte har.
Regeringens bedömning: Regeringen anser att det är angeläget att
stödja, utveckla och bättre ta tillvara resultaten av den forskning och
det utvecklingsarbete som sker vid lärosätena. Regeringen anser att
nuvarande system för samverkan bör ses över med utgångspunkt i de
ursprungliga intentionerna. Översynen bör framför allt inriktas på hol-
dingbolag och teknikbrostiftelser.
Prop. 2000/2001:3
Skälen för regeringens bedömning: I jämförelse med genomsnittet för
OECD-länderna investerar stat och företag i Sverige en mycket stor andel
av landets BNP i forskning och teknisk utveckling. Arbetet att omsätta
forskningsresultaten till varor och tjänster är inte lika framgångsrikt.
Olika samverkansformer kan tillvarata och integrera forskningsresultat
i samhällets verksamheter och öka nyttan och användningen av ett läro-
sätes forskningsverksamhet. Det är också därför regeringen givit stöd åt
en rad specifika samverkansformer som har utvecklats mellan lärosätena
och näringslivet med början under 1970-talet. Bland dessa kan nämnas
teknikparker, kontaktsekretariat, kontaktforskare, teknik-brostiftelser,
holdingbolag för kommersialisering av forskningsresultat, materialkon-
sortier och kompetenscentra.
Från och med den 1 januari 1998 övergick förvaltningen av statens ak-
tier i holdingbolag från Regeringskansliet (Näringsdepartementet) till det
lärosäte till vilket respektive holdingbolag är knutet. Förvaltningsuppdra-
get innebär att lärosätet skall fullgöra statens ägarroll i bolaget. För när-
varande finns det 11 holdingbolag.
Frågor kring holdingbolagen har aktualiserats under år 1999 bland an-
nat genom att lärosäten som i dag inte har holdingbolag har ansökt hos
regeringen om att få inrätta sådana.
De sju teknikbrostiftelserna, lokaliserade till Stockholm, Uppsala,
Lund, Göteborg, Linköping, Umeå och Luleå, bildades är 1994 för att
vara verksamma t.o.m. år 2007. Stiftelserna skall bidra till ökat kun-
skapsutbyte mellan universitet, högskolor och näringsliv för att företagen
i högre grad skall få del av den kunskap som finns inom högskolan. Syf-
tet är att därigenom stärka företagens konkurrenskraft. Stiftelserna skall
188
även underlätta att resultat av forskning i högre utsträckning kan kom-
mersialiseras.
Stiftelserna tillfördes vid bildandet ett kapital motsvarande sammanlagt
en miljard kronor och kan för sin verksamhet använda avkastningen av
detta kapital. Mot bakgrund av den gynnsamma utvecklingen på aktie-
marknaden har kapitalet växt. Stiftelserna har därför successivt kunnat
öka sina satsningar.
Det finns ingen enhetlig modell för hur stiftelserna arbetar, utan dessa
har utvecklats olika beroende på bl.a. förutsättningarna och behoven i den
egna regionen. Stiftelserna har fått en allt viktigare roll särskilt när det
gäller de mindre företagens kunskapsförsörjning.
I betänkandet Forskningspolitik (SOU 1998:128) anges att det finns ett
behov av att se över de många organisationer som inrättats med ändamå-
let att förbättra samverkan mellan universitet och högskolor och samhäl-
let i övrigt. I riksdagens revisorers förstudie Styrningen av bolag under
myndigheter och stiftelser bildade av myndigheter (1998/99:3) konstate-
ras också att en granskning av bolag och stiftelser bildade av universitet
och högskolor är önskvärd. Även Riksrevisionsverket har pekat på att
verksamheten i teknikbrostiftelser och holdingbolag bör bli föremål för
en mer samlad utvärdering (Riksrevisionsverkets årliga rapport 1999,
RRV 1999:22). I Högskoleverkets rapport Högskolans arbete med sin
samverkansuppgift (2000:2 AR) lyfts också behovet av en översyn av
olika samverkansformer fram.
Regeringen avser att inom kort ge Riksrevisionsverket i uppdrag att
genomföra en översyn av verksamheten som bedrivs av teknikbrostiftel-
serna och de holdingbolag, inklusive hel- eller delägda bolag, som inrät-
tats vid universitet och högskolor.
Regeringens bedömning: Det är av yttersta vikt att forskares och lära-
res samverkan med det omgivande samhället utvecklas på varje enskilt
lärosäte.
Forskningsforum bör ta initiativ till att främja samverkan inom särskil-
da forskningsområden, exempelvis inom områden där samverkan inte är
välutvecklad, samt till att belysa problem och möjligheter när det gäller
samverkan mellan olika aktörer.
Prop. 2000/2001:3
Skälen för regeringens bedömning: Inom vissa forsknings- och ut-
bildningsområden har samverkan med det omgivande samhället varit ett
naturligt och nödvändigt inslag. Samverkan med näringslivet har t.ex.
ingått i vissa tekniska utbildningar. På lärarutbildningarna har man sam-
verkat med kommuner och skolor, och inom vård och medicin med
landstingen etc. Krav på ökad samverkan med omgivningen har också
ställt nya krav på de forskningsområden där samverkan tidigare inte varit
vanligt förekommande. Dessa områden bör ges förutsättningar för en
fortsatt utveckling av samverkan. Det är t.ex. av vikt att de samhällsve-
tenskapliga, humanistiska och konstnärliga områdena vidareutvecklar
189
former för samverkan med näringslivet och att de tekniska ämnesområ-
dena i ökad utsträckning samverkar med t.ex. konstnärlig verksamhet.
Forskningens kritiska och öppna väg till ökad kunskap är även en mo-
dell för hur demokratin kan fördjupas och hur kulturöverbryggande sam-
tal kan underlättas i hela samhället.
Forskningsforum bör, enligt vad som sägs i avsnitt 7.2, inleda ett ar-
bete för att främja kontakter mellan forskning, allmänhet och andra som
berörs av forskningen. Arbetet bör inledas med en kartläggning av de
arbetsformer på området som redan utvecklats av olika aktörer. I anslut-
ning till detta bör Forskningsforum ges i uppdrag att belysa problem och
möjligheter när det gäller samverkan mellan olika aktörer med skilda
förutsättningar, samt att ta initiativ till att främja samverkan inom särskil-
da forskningsområden där samverkan ännu inte är väl utvecklad.
Samverkan till direkt nytta för allmänheten
Enligt budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1, bet.
1996/97:UbUl, rskr 1996/97:100) är en viktig del av samverkan med det
omgivande samhället att högskolans forskningsresultat skall vara till di-
rekt nytta för allmänheten. Detta innebär bland annat att högskolan har ett
ansvar för att underlätta för såväl privatpersoner som företag och andra
organisationer att finna den information de efterfrågar. Universitet och
högskolor fyller en viktig folkbildningsfunktion i förmedlingen av kun-
skap och information.
Utvecklingen av samverkan med det omgivande samhället har framför
allt skett när det gäller näringslivet och i viss mån även med kommuner,
landsting och länsstyrelser. Mera oklart är huruvida högskolans samver-
kan med andra organisationer, kulturlivet och folkbildningen ökat, även
om t.ex. populärvetenskapliga föreläsningar också kan ses som folkbild-
ning (Högskolans arbete med sin samverkansuppgift, Högskoleverket
2000:2 AR). Ett initiativ värt att nämna i detta sammanhang är det av
Göteborgs universitet initierade Grundtviginstitutet som skall stärka sam-
arbetet mellan universitetet, folkhögskolor, arkiv och museer.
Samverkan med offentlig sektor
Samverkan mellan lärosätena och olika lokala, regionala och nationella
offentliga institutioner bör fortsätta att utvecklas. Samverkan bör omfatta
även de enskilda yrkesverksamma. Regeringen föreslår i propositionen
En förnyad lärarutbildning (prop. 1999/2000:135) att yrkesverksamma
lärare skall kunna knytas till de utbildningsvetenskapliga forskningspro-
gram som föreslås. Regeringens satsning på forskarutbildning och forsk-
ning inom lärarutbildningens område budgetåren 1997-1999, omfattande
79 miljoner kronor, har också på flera sätt givit lärare möjlighet till kom-
petensutveckling.
För forskning inom t.ex. medicin, vård och omsorg ligger ett ansvar på
kommuner och landsting att främja och finansiera forskning och forskar-
utbildning.
Prop. 2000/2001:3
190
I propositionen Vissa forskningsfrågor (prop. 1998/99:94) fastställs att Prop. 2000/2001:3
statliga myndigheter i ökad omfattning inom ramen för sina resurser bör
öka sin kompetens att utnyttja forskning. I de till regeringen i december
1999 inlämnade forskningsstrategierna har många statliga verk och myn-
digheter tagit upp sina respektive behov av forskning. Den ökande inter-
nationaliseringen och medlemskapet i EU ställer t.ex. ökande krav på
Energimyndighetens och Sjöfartsverkets planerings- och utredningsar-
bete.
Samverkan med näringslivet
Verket för innovationssystem som skall inrättas den 1 januari 2001
kommer bl.a. att ha en central roll i utvecklingen av ett väl fungerande
innovationssystem, i att initiera och finansiera behovsstyrd forskning för
att främja näringslivets utveckling samt i att främja kunskapsöverföring
mellan högskolan och näringslivet.
En möjlighet att stärka den regionala FoU-kompetensen är att initiera
ökat samarbete mellan högskolan och den omfattande forskning som
många stora företag bedriver. De större företagen inom näringslivet kon-
kurrerar också om forskarutbildad arbetskraft med universiteten och hög-
skolorna. Stora företag är dock inte geografiskt begränsade och söker
arbetskraft och samarbeten såväl inom som utom landet.
Små och medelstora företag har däremot stort intresse av att det geo-
grafiskt närmast belägna lärosätet lyfter fram forsknings- och utveck-
lingsfrågor som ligger nära det egna verksamhetsfältet, särskilt som dessa
företag normalt inte har tillgång till egna forskningsresurser. I Högskole-
verkets rapport Högskolans arbete med sin samverkansuppgift (2000:2
AR) konstateras att framför allt mindre företag har svårigheter att närma
sig högskolan, vilket bland annat beror på att det är svårt att hitta rätt i
högskolans organisation. Flera olika former för samarbeten genom pro-
jekt, doktorandprojekt, industridoktorander, kortare uppdrag samt nätverk
inom specifika forskningsområden bör prövas.
Regeringens bedömning: Det bör utredas hur individers rörlighet
mellan universitet och högskolor och övrig arbetsmarknad skall kunna
öka.
Skälen for regeringens bedömning: Ett ökat flöde av forskarutbildade
individer mellan högskola och det omgivande samhället är ett av de vik-
tigaste medlen för att förbättra samverkan inom olika forskningsområden.
Forskare och lärare vid universitet och högskolor kan och bör även bidra
till att nya perspektiv och ny kunskap tillförs olika sektorer samt bidra till
debatter och diskussioner i samhället. Andelen forskarutbildade behöver
öka inom alla samhällssektorer.
Såväl inom högre utbildning och forskning som i näringslivet och öv-
riga samhället måste erfarenheter av arbete inom de olika miljöerna ges
191
ett högre meritvärde. I 4 kap. 15 § högskoleförordningen (1993:100) an- Prop. 2000/2001:3
ges att graden av skicklighet att samverka med det omgivande samhället
och att informera om forskning och utvecklingsarbete skall beaktas som
bedömningsgrund vid anställning av lärare.
Möjligheten till ömsesidigt utbyte av personal mellan högskolan och
det övriga arbetslivet bör öka och frågan om hur individers rörlighet
mellan högskolor och universitet samt övrig arbetsmarknad skall kunna
öka bör utredas.
Utgångspunkten i Sverige är att den som har gjort en uppfinning också
har rättigheten till den, vilket innebär rätt att kommersiellt exploatera den
och att skydda den immaterialrättsligt, vanligen genom patent eller
mönsterskydd. Om uppfinningen har gjorts med anknytning till en an-
ställning, gäller dock särskilda regler, som varierar alltefter uppfinning-
ens mer eller mindre starka koppling till anställningsförhållandet.
De särskilda reglerna finns i lagen (1949:345) om rätten till arbetstaga-
res uppfinningar. Lagen avser patenterbara uppfinningar av arbetstagare i
”allmän eller enskild tjänst”. Arbetsgivaren har rätt att helt eller delvis
inträda som rättighetshavare, om arbetstagarens huvudsakliga arbetsupp-
gift består i forsknings- eller uppfinnarverksamhet och uppfinningen har
tillkommit väsentligen som resultat av den verksamheten eller om den
annars innefattar lösningen av en i tjänsten förelagd, närmare angiven
uppgift. Här är det alltså fråga om ensamrätt för arbetsgivaren.
Om uppfinningen har kommit till i något annat samband med anställ-
ningen, får arbetsgivaren förvärva rätt att utan hinder från arbetstagaren
använda uppfinningen i sin verksamhet. Detta är en enkel licens som inte
utesluter konkurrerande licenser. Arbetsgivaren har dock rätt att framför
annan träffa en överenskommelse med arbetstagaren som innebär att han
förvärvar en mer omfattande rätt till uppfinningen. Skulle uppfinningen
ha tillkommit utan samband med anställningen, har arbetsgivaren företrä-
de framför andra att genom överenskommelse med arbetstagaren förvärva
önskad rätt till uppfinningen. Detta är alltså en förtursrätt att träffa avtal
om licens.
I alla tre fallen gäller som förutsättning att uppfinningens utnyttjande
faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde.
Lagen innehåller också bestämmelser om skyldighet för arbetstagaren
att "utan dröjsmål" underrätta arbetsgivaren om uppfinningar samt be-
stämmelser om tidsfrister för arbetsgivare som vill utnyttja sina möjlig-
heter enligt lagen och om arbetstagares rätt till "skälig ersättning". Dess-
utom finns bestämmelser om Statens nämnd för arbetstagares uppfin-
ningar, som kan avge utlåtanden i frågor om lagens tillämpning. Dessa
utlåtanden är dock inte bindande.
De flesta lagbestämmelserna kan sättas åt sidan genom avtal. Så har
också i stor utsträckning skett genom kollektivavtal. Det är då vanligt att
tvister om lagens tillämpning skall avgöras av en särskild skiljenämnd.
Lärare vid universitet och högskolor eller andra inrättningar som tillhör
undervisningsväsendet skall inte i denna egenskap anses som arbetstagare
192
i lagens mening (det s.k. lärarundantaget). Enligt den allmänna huvudre-
geln har lärarna alltså rätt att själva exploatera också sådana uppfinningar
som de har utfört inom ramen för anställningen vid universitetet eller
högskolan.
Flera skäl har anförts till stöd för lärarundantaget. Det främsta är att
lagstiftaren har velat slå vakt om forskningens frihet. Den fria vetenskap-
liga forskningen skulle kunna hämmas om forskningen inte får bedrivas
med visshet om att forskaren fritt får disponera resultatet. Universitet och
högskolor har också ansetts inta en särställning. Den administrativa orga-
nisationen har inte varit lämpad för att ta tillvara och utnyttja de anställ-
das uppfinningar. Under lång tid har lärosätena inte heller ansetts ha rätt
att inlåta sig på exploatering av uppfinningar, vare sig det sker genom
varuproduktion eller genom upplåtelse av licensrättigheter. Ursprungli-
gen har det också funnits ett lönepolitiskt argument: lärosätena skulle få
svårare att rekrytera kvalificerad arbetskraft, om lärarundantaget inte
fanns.
Utredningen Nyttiggörande av forskningsresultat, samverkan närings-
liv - högskola (NYFOR-utredningen) fann i betänkandet Samverkan
mellan högskolor och näringslivet (SOU 1996:70, s. 20) att ett upphä-
vande av undantaget med rådande lagstiftning inte skulle ge universitet
och högskolor rätt till lärarnas uppfinningar. Situationen skulle, enligt
utredningen, emellertid bli en annan om högskolan - genom en ändring
av högskolelagen (1992:1434) - fick i uppgift att kommersiellt exploate-
ra de anställdas uppfinningar. Detta förespråkades dock inte av utred-
ningen, som i stället uttalade att högskolor inte bör syssla med riskfylld
affärsverksamhet.
I propositionen Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5, s. 65-66)
delade regeringen NYFOR-utredningens bedömning att det s.k. lärarun-
dantaget bör bibehållas. Regeringen anförde bl.a. följande. Ett bibehål-
lande av lärarundantaget ger forskarna ett incitament att bidra till att
forskningsresultaten kommer till nytta i samhället. Det ligger inte i hög-
skolans ansvar att kommersiellt exploatera uppfinningar och forsknings-
resultat. Sådan exploatering kan i stället ske genom holdingbolagen. Där-
emot ingår det i högskolans ansvar att det vid högskolan skapas goda
förutsättningar för nyttiggörande av den kunskap forskningen genererar.
Det är också väsentligt att forskningsresultat i högre utsträckning patente-
ras där en kommersiell användning kan förutses. I högskolans ansvar bör
rådgivning på en övergripande nivå ingå. Detta ansvar är även viktigt
därför att samhället har ett intresse av att forskningsuppfinningar både
skyddas genom patenteringar och att de leder till kommersiell exploate-
ring. På så sätt kan högskolan bidra till att forskningsuppfinningar leder
till att nya verksamheter skapas i näringslivet.
Kommittén för översyn av den svenska forskningspolitiken (Forskning
2000) föreslog i betänkandet Forskningspolitik (SOU 1998:128, s. 163—
164) att ett generellt avtal sluts, där universitets- och högskolelärares rätt
till patent och andra immateriella rättigheter överlåts till universitet och
högskolor och där regler för ekonomisk ersättning till läraren för detta
anges. Härefter gjorde regeringen i propositionen Vissa forskningsfrågor
(prop. 1998/99:94 s. 35-36) följande bedömning. Resultaten av forsk-
ningen vid universitet och högskolor i form av uppfinningar bör i högre
Prop. 2000/2001:3
193
utsträckning kunna kommersialiseras. Högskolelärarna bör dock behålla Prop. 2000/2001:3
rätten till sina uppfinningar. Förhandlingar mellan parterna på arbets-
marknaden bör inledas i syfte att det träffas kollektivavtal som förbättrar
möjligheterna till kommersialisering av forskningsuppfinningar. Till stöd
för bedömningen angav regeringen bl.a. följande. Ett betydande antal
bolag och organisationer har inrättats i anslutning till lärosätena under de
senaste åren med uppgift att bl.a. medverka till att de forskningsresultat
som kan utvecklas till uppfinningar tas tillvara och kommersialiseras.
Från närings- och forskningspolitisk synpunkt är det naturligtvis angelä-
get att så många uppfinningar som möjligt som härstammar från forsk-
ningen vid universitet och högskolor exploateras. Därigenom kan tillväxt
och sysselsättning främjas. Samtidigt bör framhållas att nyttiggörandet av
uppfinningar är ekonomiskt mycket riskfyllda projekt, där både de inter-
na och externa hindren är betydande, t.ex. patentkostnader, riskkapital,
kunskapsbrister, meriteringskriterier och där vägen till framgång är syn-
nerligen osäker. De exploateringshinder som finns utanför universiteten
och högskolorna bör i möjligaste mån undanröjas genom en kombination
av närings- och forskningspolitiska åtgärder. Motsvarande hinder inom
högskolesektorn bör begränsas genom en tydlig forskningspolitisk strate-
gi som både betonar lärosätenas ansvar gentemot forskarna när det gäller
rådgivning och stöd i fråga om patentering av forskningsresultat med
kommersiell potential men också forskarnas ansvar att på olika sätt med-
verka till nyttiggörandet av forskningsresultaten.
Vid tidpunkten för propositionen fanns ett danskt förslag till en ny lag,
som reglerar rätten till forskarnas uppfinningar vid universiteten och and-
ra offentliga forskningsinstitutioner. Förslaget, som numera har genom-
förts, innebär att rätten till dessa uppfinningar tillkommer forskaren.
Forskaren är emellertid skyldig att informera universitetet om att en ex-
ploaterbar uppfinning har gjorts, och universitetet är skyldigt att bedöma
uppfinningens tekniska och kommersiella potential. Efter gemensamma
förhandlingar kan universitetet antingen välja att ta över rätten till upp-
finningen mot ersättning till forskaren, något som kan ske även utan
överenskommelse med forskaren, eller överlåta till forskaren att själv
exploatera uppfinningen mot avtalad ersättning till universitetet. I den
ovan nämnda propositionen Vissa forskningsfrågor ansåg regeringen att
det danska lagförslaget förefaller väl avvägt genom att rättigheter och
skyldigheter tillkommer såväl de berörda forskarna som värduniversite-
ten, samtidigt som förslaget tillgodoser samhällets intresse av att på ett
effektivt sätt ta till vara kommersiellt exploaterbara forskningsresultat.
En liknande ordning är tänkbar också i Sverige, men i stället för lagstift-
ning ansåg regeringen att förhandlingar borde inledas mellan parterna på
arbetsmarknaden. Det danska lagförslaget borde därvid kunna utgöra en
förebild, sades det. Detta förfarande skulle också ge en möjlighet för
parterna att utforma avtalets närmare innehåll så att det kunde anpassas
till förhållandena inom det svenska utbildnings- och forskningsområdet.
Härefter har företrädare för Utbildningsdepartementet vid ett flertal
tillfällen haft överläggningar med bl.a. Arbetsgivarverket, företrädare för
universitet och högskolor och företrädare för berörda arbetstagarorgani-
sationer för att undersöka förutsättningarna för att ingå avtal i enlighet
med det ovan angivna. Härvid har framkommit att det råder delade me-
194
ningar i denna fråga. Många anser att kollektivavtal närmast tar sikte på
massreglering och inte den aktuella situationen. Att träffa avtal om er-
sättning för lärarnas uppfinningar framstår dock enligt en majoritet som
relativt okomplicerat jämfört med frågan om det är möjligt att genom
kollektivavtal förfoga över uppfinnarens rättigheter. Däremot skulle indi-
viduella avtal kunna träffas på lokal nivå. Det har emellertid också
framförts att ett kollektivavtal bör förhandlas fram bl.a. av det skälet att
den enskilde läraren då slipper att själv förhandla fram nya avtal för varje
ny uppfinning.
Det finns således relativt skilda uppfattningar på hur frågan om en
kommersialisering av lärarnas uppfinningar skall åstadkommas, och flera
alternativ är tänkbara. Detta gäller såväl de rättsliga möjligheterna som
lämpligheten att reglera fråga genom kollektivavtal. Vare sig lärosätena,
som i kollektivavtalsförhandlingar av det aktuella slaget företräds av Ar-
betsgivarverket, eller de fackliga organisationerna har tagit några för-
handlingsinitiativ om en kollektivavtalslösning som nu är aktuella.
Mot ovanstående bakgrund anser regeringen att en kollektivavtalslös-
ning i nuläget inte är en framkomlig väg för att främja kommersialisering
av forskningsresultat. Samtidigt pågår vid många lärosäten ett intensivt
arbete med att främja möjligheterna till kommersialisering av uppfin-
ningar och lokala lösningar på dessa frågor utarbetas. Den danska lagen
tillämpas fullt ut först från och med den 1 januari 2000. Regeringen avser
att ta del av erfarenheterna från Danmark och detta kan ske på ett me-
ningsfullt sätt först om ett par år. Även av dessa skäl anser regeringen att
någon ändring av gällande regler inte bör föreslås för närvarande.
Efter förslag av regeringen i propositionen Sekretess för vissa uppgifter
hos uppdragsmyndigheter m. m.(prop. 1998/99:22) har riksdagen, genom
lagen (1999:33) om ändring i sekretesslagen (1980:100), beslutat om vis-
sa begränsningar av sekretessen i myndigheters uppdragsverksamhet för
uppgifter som rör människors hälsa. I den aktuella bestämmelsen (8 kap.
9 §) har dock gjorts undantag för uppgift från uppdragsverksamhet inom
universitet och högskolor.
Propositionen byggde på den inom Regeringskansliet
(Miljödepartementet) upprättade promemorian Sekretess för vissa upp-
gifter hos uppdragsmyndigheter (Ds 1997:41). Promemorians förslag
omfattade en lättnad i sekretessen även för uppdragsverksamhet inom
universitet och högskolor. I propositionen anförde dock regeringen att
den hittills gällande ordningen vid uppdragsforskning inom högskoleom-
rådet tills vidare borde bestå, men att regeringen hade för avsikt att åter-
komma till frågan i ett senare sammanhang.
Anledningen till att regeringen ville avvakta med ett slutligt ställ-
ningstagande var de förslag till ändringar i sekretesslagen som lagts fram
av NYFOR-utredningen i betänkandet Samverkan mellan högskolan och
näringslivet (SOU 1996:70). NYFOR-utredningen föreslog bl.a. att sek-
retesslagen skall ändras så att en statlig part kan göra sekretessåtaganden
vid forskningssamverkan mellan ett universitet eller en högskola, eller
Prop. 2000/2001:3
195
annan myndighet, och en enskild part. De sekretessfrågor som rör upp-
dragsforskning och de sekretessfrågor som avser forskningssamverkan
borde enligt regeringens mening ses i ett sammanhang.
Även Forskning 2000 berörde i sitt betänkande Forskningspolitik
(SOU 1998:128) frågan om sekretessbeläggning av forskning. Kommit-
tén om forskningsetik har i sitt betänkande God sed i forskningen (SOU
1999:4) också behandlat frågor om öppenhet i forskningen och om intres-
sekonflikter vid samverkan mellan högskola och arbetsliv.
Regeringen konstaterar att frågeställningarna om sekretessens omfatt-
ning i samband med uppdragsforskning och forskningssamverkan mellan
universitet och högskolor samt andra myndigheter eller enskilda har stor
betydelse för ett fungerande samarbete mellan olika aktörer inom forsk-
ningens område. Detta måste dock vägas mot principerna om forskning-
ens frihet och intresset av offentlig insyn i universitetens och högskolor-
nas forskningsverksamhet. För närvarande pågår därför en beredning av
dessa frågor inom Regeringskansliet. Regeringen avser därför att åter-
komma med förslag i detta avseende i ett senare sammanhang.
Forskning för näringslivets behov, s.k. industriforskning, spelar en cen-
tral roll i de flesta utvecklade länders innovationssystem. I Sverige be-
drivs den näringslivsrelaterade forskningen som tidigare nämnts framför
allt inom företagen själva men också inom olika organisationer bl.a. in-
dustriforskningsinstitut. Näringslivsrelaterad forskning bedrivs även in-
om universitet och högskolor. Nya miljöer byggs upp vid nya högskolor i
samarbete med näringslivet.
I programmet Teknisk framsyn konstateras att informationstekniken
och globaliseringen kommer att tvinga fram en genomgripande utveck-
ling av de traditionella produktionssystemen. De måste utvecklas så att de
klarar snabba förändringar och kan utnyttja den ökade rörligheten och
tillgången på information. Kompetensen måste utvecklas så att systemen
klarar omställningen till nya produkter och ny produktionsteknik med ett
kraftigt ökat inslag av IT, programvara och tjänster.
Industriforskningsinstituten är viktiga som länk mellan högskola och
företag och har förutsättningar att utvecklas till ett ännu slagkraftigare
instrument för industriell förnyelse. En omvandling av det nuvarande
institutssystemet har inletts genom bl.a. medverkan från Institute for Re-
search and Competence Holding AB (IRECO). IRECO, som ägs av sta-
ten till 55 procent, och av Stiftelsen för kunskaps- och komppetensut-
veckling, bildades år 1997 för att bl.a. förvalta statens aktieinnrhav. Bo-
laget finansierar kunskapsuppbyggnad och driver fömyelsefrågor.
Syftet med förnyelseprocessen har varit att bl.a. utveckla instituten för
att möta nya behov samt utöka och förnya kundkretsen. Nya målgrupper
är bl.a. små och medelstora företag och utländska, speciellt europeiska
företag. Nya kundgrupper skall också attraheras genom ett utökat samar-
bete mellan instituten. Strategiskt samarbete med universitet och hög-
skolor och instituten bedrivs i ökande omfattning. Som ett led i föränd-
ringsarbetet avvecklas successivt det traditionella systemet med ett i
Prop. 2000/2001:3
196
praktiken "garanterat" statligt stöd till ett antal intressentföreningars in-
stitut då det svårligen låter sig kombineras med de eftersträvade föränd-
ringarna.
Industriforskningsinstitutens roll är att stärka teknikbasen genom för-
ädling och förmedling av forskningsresultat inom sitt område så att detta
befrämjar kommersiell verksamhet inom existerande och framtida nä-
ringar. För att kunna fylla sin roll bör instituten bedriva en kontinuerlig
egen kompetensutveckling samt uppföljning av vetenskaplig, teknisk och
kommersiell utveckling inom sitt område. Vidare bör instituten aktivt
verka för förmedling av ny teknik till näringslivet, framför allt små och
medelstora företag. Instituten bör också etablera ett strategiskt samarbete
med nationella och internationella forskningsmiljöer och forskningsin-
stitut bl.a. för att samutnyttja dyrbara resurser.
Statens finansiering av projektverksamhet inom industriforskningsin-
stituten sker för närvarande huvudsakligen genom forskningsfinansieran-
de myndigheter (t.ex. Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK och
Rådet för arbetslivsforskning, RALF), departement, EU-stöd, deltagande
i programsatsningar samt finansiering av insatser riktade mot små och
medelstora företag. I sin ägarroll finansierar IRECO - för att stimulera
förnyelsearbetet - långsiktig kompetensutveckling, s.k. basfinansiering,
vid IRECO-instituten. Medel till denna finansiering erhålles från staten
och KK-stiftelsen. KK-stiftelsen finansierar även bl.a. olika programsats-
ningar vid instituten, och forskarutbildning, samt initierar strategiskt
samarbete med nya högskolor.
Den I januari 2001 bildas Verket för innovationssystem som har fått
riksdagens uppdrag att överta de FoU-finansierande delarna av NUTEK:s
verksamhet, Kommunikationsforskningsberedningens (KFB) verksamhet
och delar av RALF:s verksamhet. Den nya myndigheten bör ha en nära
samverkan med IRECO när det gäller stöd till industriforskningsinstitu-
ten.
Regeringen anser att industriforskning spelar en central roll i det
svenska innovationssystemet. Instituten utgör ett viktigt komplement till
universitet och högskolor. Den påbörjade positiva utvecklingen av insti-
tutssystemet bör fortsätta. Det är en statlig angelägenhet att se till att
systemet blir så effektivt som möjligt och staten bör därför skapa förut-
sättningar för förnyelse. Speciellt viktigt är att tillgodose behov inom nya
och växande områden som t.ex. bio-, material- och informationsteknik
och inte minst i skärningsområden mellan dessa och traditionella styrke-
områden. Traditionella branscher har behov av stöd i den strukturom-
vandling som den nya tekniken medför och möjliggör.
Ett mål för det påbörjade förnyelsearbetet vid industriforskningsinsti-
tuten bör vara att skapa ett behovstäckande och samordnat system av in-
stitut. För att skapa ökad dynamik bör den framtida finansieringen vara
mer flexibel än i dagens system. Huvuddelen av finansieringen bör som
hittills komma från näringslivet. Utgångspunkten för den statliga finansi-
eringen inklusive basfinansieringen bör vara flerårig med regelbundna
omprövningar. Korta insatser kan i vissa fall vara motiverade. Den statli-
ga insatsen bör kunna variera över tiden så att den är högre när ett nytt
forskningssamarbete startas för att sedan minska med tiden och till slut
helt upphöra. Små och medelstora företag bör ges ökade möjligheter att
Prop. 2000/2001:3
197
delta i verksamheten. Det bör göras en regelbunden uppföljning och ut-
värdering av de satsade medlen.
Industriforskningssystemet skall ha tydliga och lätt tillgängliga ingång-
ar för företag och andra som har intresse av dessa forskningssamarbeten.
Systemet bör så långt möjligt bygga på utnyttjande av redan befintliga
resurser i form av laboratorier m.m. Detta bör leda till ett ökat engage-
mang från såväl befintliga institut som universitet och högskolor till
ökade internationella kontakter.
Statens avtal med KK-stiftelsen om basfinansiering, finansiering av
IRECO m.m. löper t.o.m. år 2002. Det är angeläget att framtida finansie-
ringsfrågor m.m. kan diskuteras mellan IRECO:s ägare och lösas på ett
tidigt stadium för att åstadkomma kontinuitet i utvecklingen av industri-
forskningsinstituten. Regeringen avser att ta upp en diskussion med be-
rörda parter om den fortsatta utvecklingen av industriforskningssystemet.
Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat
för forskning och forskarutbildning föreslås i budgetpropositionen för
år 2001 att till Kungl. Bibliotekets verksamhet fördelas 25 miljoner
kronor från och med budgetåret och till verksamheten vid Statens
ljud- och bildarkiv fördelas 7 miljoner kronor från och med budgetåret
2001.
Kungl. biblioteket
Den vetenskapliga och tekniska informationsförsörjningen befinner sig
sedan ett antal år tillbaka i en snabb utvecklingstakt över hela världen.
För biblioteken har den nya tekniken spelat en stor roll. Utvecklingen
från gamla kortkataloger till automatiserade administrativa bioblioteks-
rutiner har ökat tillgängligheten till bibliotekens samlingar och ökat pre-
cisionen i bibliotekens service. I dag kan enskilda studenter, forskare och
medborgare i hela landet via Internet och informationsdatabasen Libris
själv söka efter önskad litteratur och se vid vilket bibliotek den eftersökta
boken finns. Få statliga bibliotekskataloger saknas och bestånden vid
flera viktiga kommunbibliotek, liksom ett stort antal myndigheter och
organisationer redovisas. Libris är en viktig informationsresurs för den
högre utbildningen, forskningen och den intresserade allmänheten som
vissa dagar kan ha upp till 140 000 användare. Bibliotekssystemet är av
stor strategisk betydelse och administreras av Kungl. Biblioteket (KB).
Det uppdrag KB fick av regeringen i december 1996 att utveckla Libris
till en allmän nationell informationsdatabas är i princip uppfyllt och rege-
ringen bedömmer att utfallet är gott. Regeringen anser att det är viktigt
att Libris kan fortsätta sin positiva utveckling och bibehålla sin centrala
Prop. 2000/2001:3
198
position som beläggnings-, låne- och katalogiseringshjälpmedel för bibli-
oteken och den intresserade allmänheten.
Förutom att vara landets nationalbibliotek har KB en central roll som
samordnare och utvecklingsstödjande resurs inom biblioteksväsendet,
med särskild inriktning mot forskningsbiblioteken. Driften och förvalt-
ningen av Libris-systemet är ett tydligt exempel på denna roll. Ansvaret
för ansvarsbibliotekssystemet, som nu är fullt utbyggt, är ett annat. KB
fördelar också medel i syfte att få fjärrlånesystemet att fungera på ett för
det samlade biblioteksväsendet positivt sätt. Under de senaste åren har
KB därutöver haft ansvar för central upphandling av databaslicenser.
KB har i uppdrag att vart tredje år rapportera om situationen vid hög-
skolebiblioteken. I den senaste treårsrapporten KB lämnade till regering-
en våren 1999 framgick att flera av de små och medelstora högskolebib-
lioteken haft en positiv utveckling under åren 1996-98. Anslagen har ökat
och de begränsade bibliotekslokalerna har ersatts av nya ändamålsenliga
byggnader. Denna utveckling har fortsatt under 1999. De äldre universi-
tetsbiblioteken har däremot haft svårigheter att bibehålla sin standard. De
besparingskrav som ålagts universiteten har ofta drabbat dess bibliotek.
Regeringen har ålagt universitetens och högskolornas styrelser att följa
utvecklingen. Regeringen kommer fortsatt att följa den utveckling som
sker på detta viktiga och strategiska område.
Högskolebibliotekens verksamhet är stadd i stark utveckling. De för-
ändringar som under det senaste decenniet kännetecknat samhällsutveck-
lingen med växling mellan arbete och studier, fort- och vidareutbildning
och för den enskilde ibland, täta arbetsbyten och byten av bostadsort har
medfört att några av biblioteken på nya högskoleorter sökt sig nya ar-
betsformer. Forsknings- och folkbibliotekens serviceutbud närmar sig
varandra. Till detta kommer att den vetenskapliga informationen tenderar
att välja nya uttrycksformer. I allt större utsträckning tas ny teknik och
Internet i anspråk för att sprida forskningsresultaten. Författare och fors-
kare väljer att direkt vända sig till användarna och konsumenterna utan
att ta omvägen via förlag och traditionellt tryck. Högskolebiblioteken
måste ge studenter, forskare och lärare tillgång till den digitala informa-
tionen men samtidigt arbeta parallellt med den traditionella tryckta in-
formationen.
Som ett led i att understödja och hjälpa lärosätena och dess bibliotek i
denna process gav regeringen KB i uppdrag att sköta förhandlingar för
lärosätenas räkning och göra en central upphandling av elektronisk in-
formation. Hösten 1999 beslutade regeringen att ett engångsbelopp skulle
utgå för en sådan upphandling. Resurserna disponerades i första hand för
att säkra högskolornas tillgång till vissa förlags digitala tidskrifter. Det
svenska elektroniska forskningsbiblioteket (Svebib) är därmed under ut-
veckling. Studenter och forskare, oberoende av vid vilket lärosäte man
befinner sig, har tillgång till en mängd vetenskapliga tidskrifter som inte
hade varit möjligt om lärosätena själva skulle ha upphandlat de digitala
prenumerationerna. Detta är särskilt betydelsefullt eftersom kostnaderna
för tidskriftsprenumerationerna under senare år har ökat, vilket inneburit
att lärosätena i första hand valt att minska på denna utgift när samtidigt
den egna budgeten stramats åt. På sikt kommer antalet tidskrifter i pap-
perskopior att minska och användningen av de digitala versionerna att
Prop. 2000/2001:3
199
öka. Härigenom minskar prenumerationsavgifterna samtidigt som allt fler
studenter och forskare får tillgång till tidskrifterna. Regeringen anser att
detta arbete är viktigt och KB bör fortsätta stödja övergången till elektro-
nisk information under ett uppbyggnadsskede. Efter KB:s ombyggnation
av fastigheten i Humlegården har nu bibliotekets verksamhet återtagit sin
volym. Fler besökare får plats i de större lokalerna och nya bergrum har
börjat användas. Regeringen bedömer att verksamheten behöver en för-
stärkning av anslaget för att klara de uppgifter som regeringen ålagt
myndigheten. I budgetpropositionen för år 2001 föreslår regeringen att
KB:s anslag höjs med 25 miljoner kronor.
Arkivet för ljud- och bild
Från den 1 januari 2001 byter myndigheten namn till Statens ljud- och
bildarkiv vilket riksdagen tidigare tagit ställning till (prop.
1999/2000:100). I denna proposition omnämns dock myndigheten med
sitt nuvarande namn, Arkivet för ljud och bild (ALB).
ALB:s verksamhet regleras i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av
dokument. Arkivet skall möjliggöra forskning kring svensk kultur och
samhälle genom att samla in, bevara och tillhandahålla den del av medi-
autbudet i Sverige som offentliggörs i form av ljudupptagningar och rör-
liga bilder. Samlingarna är enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk normalt endast tillgängliga för forskning-
sändamål.
Mediautvecklingen och den tekniska utvecklingen påverkar i allra hög-
sta grad ALB:s verksamhet. Den digitala tekniken och utbredningen av
Internet gör att hela mediesamhället, och särskilt ljud- och bildområdet,
befinner sig i en brytningstid. Omfattningen av tillgängliga ljud- och
bildmedier ökar snabbt. Allt fler radio- och TV-kanaler kommer att sända
program, regionalt och/eller över hela landet via marknät, satellit eller
kabel. Redan idag sänder ett tiotal kanaler via digitala marknätet. Den
framtida utvecklingen avgörs av både politiska beslut men också av
marknadens intresse för denna teknik. Den ökade bredbandstäckningen
medför också nya förutsättningar för att producera, distribuera och kon-
sumera ljud och rörliga bilder.
Möjligheterna att digitalisera material är den tekniska faktor som på-
verkar myndighetens uppdrag. De flesta leveranser som ALB tar emot är
i form av analoga ljud- och videoband. Den digitala tekniken kommer
dock bli dominerande för produktion av ljud- och bildupptagningar och
då blir det också naturligt att låta pliktleveranser ske i digital form.
Digital lagring av ljud och framförallt rörliga bilder är utrymmeskrä-
vande. Materialet måste därför komprimeras vid lagring och överföring.
Regeringen anser att ALB måste överväga de risker som komprimering
av digital lagring innebär i form av eventuellt bortfall av information etc.
ALB bör överväga dagens och framtidens krav på kvalitet mot vad som
är ekonomiskt rimligt.
ALB:s huvuduppgift, att säkra det långsiktiga bevarandet, har blivit
alltmer problematiskt. Regeringen anser att ALB bör utveckla specialist-
kompetens på framför allt digital masslagring för ett långsiktigt bevaran-
de. ALB bör inom detta område samverka med andra myndigheter som
Prop. 2000/2001:3
200
står inför liknande problem som t.ex. KB och Riksarkivet. ALB bör dra
nytta av den kunskap och forskning som universitet och högskolor och
andra aktörer har när det gäller utveckling av digitalt bevarande.
Regeringen bedömer att kostnader för myndighetens uppgifter samt för
uppbyggande av kompetens inom digitalt bevarande inte ryms inom be-
fintliga ekonomiska ramar. Regeringen föreslår därför i budgetproposi-
tionen för år 2001 en höjning av anslaget med 7 miljoner kronor.
Regeringens bedömning: För att arkiv och bibliotek skall kunna få
möjlighet att framställa exemplar av verk som förekommer elektro-
niskt över datanät krävs att bl.a. EG-direktivet om skydd för datorpro-
gram först ändras. Regeringen bör verka för en sådan förändring.
Bakgrund: I betänkandet Pliktexemplarslagen m.m. (bet. 1995/96:KrU4)
föreslog kulturutskottet att riksdagen skulle ge regeringen i uppdrag att
göra en översyn av pliktexemparslagen, vilket också blev riksdagens be-
slut. Regeringen tillkallade den 10 oktober 1996 en särskild utredare för
att göra en översyn av lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument.
Enligt direktiven skulle utredningen även överväga huruvida elektronisk
information som inte omfattas av den nuvarande pliktexemplarslagen
skall vara föremål för leveransplikt i framtiden samt överväga och föreslå
ändringar i pliktexemplarslagen i syfte att säkra förutsättningar för forsk-
ning och för att bevara och säkra tillgången till kulturarvet. Frågan om en
eventuellt utökad leveransplikt skulle belysas, hur den skulle kunna ut-
formas och av vem den skulle fullgöras. De tekniska frågorna skulle ut-
redas särskilt med inriktning på hur en sådan pliktleverans skulle kunna
ske. Slutligen skulle utredaren ta ställning till om leveransplikten skall
gälla för elektroniska dokument som utgör underlag för sådant tryckt
material som i dag är leveranspliktigt. Utredningen har kallat sig E-
pliktutredningen. Uppdraget redovisades den 2 maj 1998. Rapporten har
remissbehandlats.
Utredningens förslag: Utredaren menar att målen och syftena för
pliktexemplar liksom tidigare är att vi skall bevara och tillhandahålla vårt
kulturarv, dvs. yttringar av svenskt liv, svenskt samhälle och svensk kul-
tur för eftervärlden. Det finns stora mängder elektroniskt publicerat mate-
rial som väl uppfyller de kriterier som anges i de allmänna förutsättning-
arna för leveransplikt. Det sprids omfattande mängder av information i
samhälleliga, vetenskapliga och kulturella frågor. Ofta saknar det som
publiceras online en tryckt motsvarighet. För att det inte skall uppstå sto-
ra luckor i vårt framtida kulturarv är det därför motiverat med ett syste-
matiskt insamlande och bevarande av dagens utbud av online-
information.
Utredaren menar att den elektroniska online-informationen som är till-
gänglig i landet och som rör svenska förhållanden bör samlas in så full-
ständigt som möjligt. Informationsintresset för övriga kategorier av on-
line-information till exempel privatpersoners hemsidor eller lokal före-
Prop. 2000/2001:3
201
ningsinformation etc. är lägre och kan av resursskäl inte motivera ett full-
ständigt bevarande. Ett urval skulle dä vara tillräckligt. Insamlingen av
detta urval skulle ske högst fyra gänger per år. Ett urval av de on-
linedatabaser som inte levereras som pliktexemplar i annan form bör
samlas in en gång per år i den form och med det innehåll de har just då.
Fler datorprogram och datorspel bör samlas in än vad som sker i dag.
Elektroniska förlagor till tryckta skrifter bör inte inkluderas i pliktex-
emplarslagen, men KB bör verka för insamling genom frivilliga överens-
kommelser.
Som metod för insamlandet föreslår utredaren att allmänt tillgänglig
online-information skall samlas in av KB eller av ALB med hjälp av ro-
botteknik. Ett urval av allmänt tillgängliga online-databaser skall efter
anmodan levereras till KB eller ALB. För att kunna samla in allmänt till-
gängligt online-material krävs ändringar i pliktexemplarslagen. Utreda-
ren föreslår att KB och ALB ges rätt att kräva utlämnande av lösenord för
åtkomst av allmänt tillgängligt online-material. Vidare föreslås en be-
stämmelse om att sammanställningar i digital form (databaser) som gjorts
tillgängliga för allmänheten och som rör svenska förhållanden lämnas
som pliktexemplar på anmodan av den myndighet som regeringen be-
stämmer. Sammanställningar som rekvireras på detta sätt bör samlas in i
helhet en gång per år i tvä exemplar i den form och med det innehåll de
har just då. Pliktexemplarslagen föreslås också ändras så att sådana do-
kument för elektronisk återgivning som lagrar annat än text eller fast bild
skall lämnas i åtta exemplar i stället för som tidigare ett.
För att göra det möjligt för KB, ALB och Lunds universitetsbibliotek
att samla in och bevara datorbaserat material anser utredaren att be-
stämmelserna i 16 § upphovsrättslagen (1960:729) bör kompletteras med
en bestämmelse i en ny 16 a § samma lag som ger dessa institutioner rätt
att framställa exemplar av verk som är tillgängliga via online-förbindelse.
Bestämmelsen skulle inte innehålla någon motsvarighet till förbudet i
16 § mot framställning av exemplar av datorprogram. Bestämmelsen i 21
§ upphovsrättslagen om rätt till offentliga framföranden utan upphovs-
rättsmannens tillstånd kompletteras dock med en bestämmelse om att
detta inte gäller datorprogram.
Utredarens slutsatser avseende möjligheterna att tillhandahålla materi-
alet med hänsyn till upphovsrättslagen och personuppgiftslagen
(1998:204) är att tillhandahållandet av det databaserade material som har
kopierats måste begränsas till forskare.
Slutligen menar utredaren att nuvarande myndighetsstruktur och an-
svarsgränser skulle stå fast. KB skall ha ansvaret för text och fasta bilder
medan ALB har ansvar för det audiovisuella materialet. När det gäller
bevarandefrågor av elektroniskt lagrad information kvarstår behovet av
ett utredningsarbete. Bevarandet ställer helt andra krav än bevarandet av
tryckta skrifter. Lagringsmediet är mindre beständigt eftersom de teknis-
ka systemen och programvarorna snabbt blir föråldrade. Utredaren anser
att ALB, KB och Riksarkivet bör få i uppdrag att gemensamt kartlägga
problemets art och omfattning.
Remissinstanserna: Många remissinstanser tillstyrker i huvudsak för-
slagen. Flera framhåller dock vissa problemområden. Förslaget att mate-
rial som är tillgängligt endast med hjälp av lösenord skall insamlas utan
Prop. 2000/2001:3
202
undantag ifrågasätts av bl.a. Lunds universitet, Stockholms universitet,
Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, Kungl. Tekniska högskolan,
Chalmers tekniska högskola AB samt Copyswede och Konstnärliga och
litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS). Chalmers tekniska hög-
skola AB (CTH) påpekar att insamling av material med lösenord eller
krypterat material ger praktiska insamlingsproblem och att utlämnandet
av lösenord medför en klar risk att företags- och organisationsinterna
material får en oavsedd spridning och kan bli tillgängligt för konkurren-
ter.
Stockholms universitet, juridiska fakultetsnämnden, menar att det är
svårt att upprätthålla någon skillnad mellan vad utredningen benämner
online-databaser och övrigt webb-material. Universitetet menar att utred-
ningens definition, som tar sikte på att samla in material med hjälp av s.k.
web-robotar, inte kan styra tolkningen av upphovsrättslagen (URL). Frå-
gor som bör uppmärksammas hänger samman med material som i och för
sig är åtkomligt via www men som kanske har lagts ut utan rättighetsin-
nehavarens medgivande eller i övrigt inte kan anses som offentliggjort.
Av flera skäl bör lagstiftningen avstyrkas i nuvarande skede. Det är för
tidigt att lägga fram nationella lagförslag som är villkorade av ändringar-
na i EG-rätten. Att verka för en ändring av EG:s datorprogramdirektiv tar
tid. Det finns också anledning att avvakta den pågående lagstiftningspro-
cessen inom EG som avser harmonisering av upphovsrätten bl.a. med
avseende på exemplarframställning och inskränkningar i upphovsrätten.
Datainspektionen anser att förslaget innehåller ett flertal integritetsas-
pekter och rättsliga aspekter som behöver utredas vidare. Bl.a. gäller det
personuppgiftslagen där tolkningen av 19 § tillåter behandling av känsli-
ga uppgifter för forsknings- och statistikändamål. Datainspektionen anser
det tveksamt att meningen med undantaget tillkommit för det ändamål
som nu är i fråga och avstyrker därför förslaget i dess nuvarande utform-
ning. Både Datainspektionen och Stockholms universitet, juridiska fa-
kultetsnämnden, anser att förslaget saknar detaljerade bestämmer om
gränser för vad som skall få samlas in, vad som skall gälla om informa-
tion till de registrerade, utlämnande samt tekniska och organisatoriska
säkerhetsåtgärder. CTH menar att utredningen borde belyst frågan om det
finns någon fara i insamling och tillhandahållande av t.ex. privata
webbsidor. Möjlighet att med datorns hjälp söka i och sammanställa in-
formation för oetisk eller integritetskänslig kartläggning och kontroll-
verksamhet kan ge kraftfulla effekter. Det är viktigt att man inte riskerar
att dra felaktiga slutsatser p.g.a. att upphovsmannens identitet dolts eller
förvanskats eller att dokument ändrats av annan än upphovsrättsmannen.
Vissa versioner av tryckt material borde ha elektroniska versioner som
levereras som pliktexemplar. Växjö universitet påpekar också autentici-
tetsproblemet.
Många remissinstanser anser att de insamlade elektroniska medierna
bör vara tillgängliga för enskilda studier och studenter och inte begränsas
till enbart forskare. Flertalet högskolor anser att materialet bör göras till-
gängligt genom samtliga universitets- och högskolebibliotek. Sveriges
Television, Svenska Förläggareföreningen och Svenska Multimediaföre-
ningen anser att de exemplar som föreslås lämnas enligt pliktexemp-
larslagen endast bör få användas för forskningsändamål. Copyswede och
Prop. 2000/2001:3
203
KLYS vänder sig mot utredningens påstående att online-material anses
vara utgivet. Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI)
påpekar att samhällets allmänna intresse av yttrandefrihet och informa-
tionsfrihet inte är avsett att förverkligas genom de insamlande och beva-
rande institutioner som utpekas i pliktleveranslagstiftningen. Dessa myn-
digheters tillhandahållande av insamlat material är begränsat till kvalifi-
cerad forskning. SAMI anser att detta bör fortsätta gälla och särskilt för
material i digital form eftersom tekniken medför att detta material är sär-
skilt känsligt för kopiering och annat utnyttjande.
De flesta remissinstanserna instämmer i att KB och ALB skall svara för
insamlandet och bevarandet av det digitala materialet. Hur elektroniskt
material skall bevaras långsiktigt anses dock vara problematiskt av flera
remissinstanser. Enligt Riksarkivet kvarstår ett behov av utredningsarbete
vad gäller långsiktigt bevarande av elektroniskt lagrad information.
Många remissinstanser tror att kostnaderna för insamlande och bevarande
kommer att vara högre än vad utredaren föreslagit. Högskolan i Jönkö-
ping anser att den tekniska utvecklingen och migreringsfrågorna är ett
stort problem. En speciell utredning borde tillsättas specifikt i dessa frå-
gor.
Skälen för regeringens bedömning: Pliktexemplarslagen omfattar
idag bl.a. sådana elektroniska dokument som finns i fixerad form och
som kan köpas, lånas osv. Det är huvudsakligen cd-rom, disketter, video-
gram och fonogram. Däremot omfattar lagen inte information som görs
tillgänglig via online-förbindelse eller elektroniska dokument som utgör
underlag för tryckt material. Den snabba tekniska utvecklingen på infor-
mationsområdet leder till att en allt större del av informationsflödet inte
framställs som dokument i fixerad form. Sådan information faller utanför
pliktexemplarslagen i dess nuvarande utformning. Det är viktigt att för
eftervärlden och för forskningsändamål bevara och tillhandahålla yttring-
ar av svenskt liv, svenskt samhälle och svensk kultur. Vårt kulturarv in-
nefattar ett brett spektra av spår från mänsklig aktivitet. Somligt går att
bevara, men på det stora hela är det bara ett urval. Vårt kulturarv måste
säkras, men selektivt, utan kvalitetskriterier, och i rimlig omfattning.
Betänkandet E-plikt och den remissbehandling som genomförts visar
att en stor del av remissopinionen är positivt inställda till ett så stort be-
varande som möjligt av vårt digitala kulturarv. Internationellt har under
en längre tid förhandlingar pågått om ett EG-direktiv om upphovsrätten i
informationssamhället. Utgångspunkten för förhandlingarna har varit
bl.a. EU-kommissionens förslag (COM(97)628) till direktiv för harmoni-
sering av upphovsrätten med särskild betoning på digitala nyttjanden. I
dessa förhandlingar har diskuterats om arkiv och bibliotek skall medges
rätt att i pliktexemplarssammanhang kringgå spärrar i form av t.ex. lö-
senord. Något beslut i frågan har ännu inte fattats.
Av 16 § upphovsrättslagen (1960:729) framgår att vissa arkiv och bib-
liotek har rätt att framställa exemplar av verk för bl.a. bevarande-,
kompletterings- eller forskningsändamål. Denna rätt omfattar dock inte
datorprogram. Denna bestämmelse har införts till följd av EG-direktivet
(91/250/EG) om rättsligt skydd för datorprogram. I det online-material
som E-pliktutredningen föreslår skall komma att insamlas finns ett stort
antal datorprogram. För att utredningens förslag skall kunna genomföras
Prop. 2000/2001:3
204
krävs därför att EG-direktivet om rättsligt skydd för datorprogram först
ändras. Under arbetet med det ovan nämnda EG-direktivet om upphovs-
rätt i informationssamhället har frågan om ändringar av datorprogramdi-
rektivet väckts. Kommissionen har hittills inte velat företa några ändring-
ar i datorprogramdirektivet, och har fått stöd av flera medlemsstater.
Kommissionen har nu deklarerat att man skall se över behovet av änd-
ringar i direktiven. Kommissionen har även presenterat en rapport med
en översyn av datorprogramdirektivets genomförande i medlemsstaterna,
vilken dock inte innehåller några förslag till ändringar av datorprogram-
direktivet. Så länge datorprogramdirektivet inte ändrats kan alltså arkiv
och bibliotek i Sverige inte ges rätt att framställa exemplar av verk som
förekommer i elektronisk form över datanät, eftersom dessa verk ofta
innehåller datorprogram. Den internationella utvecklingen måste därför
avvaktas. Sverige bör därvid verka för en förändring av datorprogramdi-
rektivet.
Det svenska universitetsdatanätet Swedish University Computer Network
(SUNET) har sedan sin tillkomst i början av 1980-talet ständigt expande-
rat och byggts ut för att befrämja datakommunikation och informations-
hantering mellan och inom svenska universitet och högskolor. Från 1989
till 1999 ökade antalet anslutna datorer ungefär 60 gånger. Som föreslogs
i förra forskningspolitiska propositionen Forskning och samhälle (prop.
1996/97:5) har dessutom drygt 120 folkbibliotek och länsmuseer i hela
Sverige anslutit sig till SUNET. Genom SUNET har i dag samtliga
svenska universitet och högskolor förbindelser med en kapacitet om 155
Mbit/s.
SUNET har historiskt sett haft en främjande verkan på svenska univer-
sitets och högskolors kapacitet att hantera ledningsbunden datatrafik.
Tidigare lyckade satsningar gör att trafiken i dag fungerar tillfredsstäl-
lande. Samtidigt får detta förhållande inte innebära att utbyggnaden av
det svenska universitetsdatanätet anses slutförd. Istället bör SUNET även
i framtiden tillförsäkras resurser för att bygga ut datanätet i rimlig takt.
För närvarande gäller de angelägnaste uppgifterna för en fortsatt väl
fungerande elektronisk informationshantering vid svenska universitet och
högskolor inte så mycket kapaciteten att kommunicera mellan lärosätena
som att se till att varje universitet och högskola har ett väl fungerande
lokalt nät för den högskoleinterna datakommunikationen. På detta områ-
de kan SUNET med sin kompetens och erfarenhet utgöra ett gott stöd.
Ett annat angeläget område är trafiken mellan universitet och högsko-
lor i Sverige och utlandet. För att effektivisera det internationella infor-
mationsutbytet samarbetar de nordiska länderna sedan slutet av 1980-
talet inom datanätet NORDUnet. Genom NORDUnet sköts informa-
tionstrafiken såväl till och från USA som till och från Europa. Här utgör
fortfarande informationsutbytet med USA mer än hälften av den samlade
trafikvolym som hanteras av SUNET och det är därför av intresse att
konstatera att överföringskapaciteten till och från USA nyligen byggts ut
till att omfatta sammanlagt 620 Mbit/s.
Prop. 2000/2001:3
205
Samtidigt finns planer inom Europeiska kommissionen att inom ramen
för det s.k. GEANT-projektet stärka kommunikationskapaciteten mellan
de olika nationella nätverken så att den i slutet av 2001 når 2,5 Gbit/s.
Om en sådan utbyggnad kan genomföras gemensamt behöver satsningen
enligt gällande beräkningar inte ta alltför stora resurser i anspråk för vart
och ett av de enskilda deltagande länderna. Dock gör regeringen bedöm-
ningen att dataöverföring mellan det svenska universitetsdatanätet och
icke-europeiska datanät av kostnadsskäl även fortsättningsvis bör ske
över de anslutningar som tillhandahålls av NORDUnet.
För närvarande gäller den största kostnadsökningen inom SUNET upp-
rätthållandet och utbyggnaden av de internationella förbindelserna, i syn-
nerhet förbindelser med icke-europeiska länder. I samband med att en
utbyggnad av ett europeiskt datanät diskuteras är det därför viktigt att
framhålla att en sådan utbyggnad inte får äventyra de svenska universi-
tetens och högskolornas kapacitet för datainformationsöverföring till och
från USA samt övriga världen. I en prioriteringssituation skall den trafik
som står för den större volymen i första hand säkerställas.
Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat
för forskning och forskarutbildning under perioden 2001-2003 bör
medel fördelas för att bygga ett modernt djurhus. Fördelningen bör
öka successivt för att år 2003 uppgå till 20 miljoner kronor. Av de nya
resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 5 miljoner
kronor fördelas för ändamålet under budgetåret.
Skälen för regeringens bedömning: Den internationella utvecklingen
ifråga om smittsamma sjukdomar kräver intensiv uppmärksamhet, hand-
lingsberedskap och åtgärder. Antalet infektionssjukdomar i världen ökar
och många mikroorganismer ändrar egenskaper och utbredning. Till-
sammans med att tidigare helt okända smittämnen dyker upp utgör de ett
hot mot folkhälsan såväl globalt som i Sverige eftersom det kraftigt öka-
de resandet i världen gör att nationsgränser allt mindre fungerar som hin-
der för smittspridning.
hiv/aids-epidemin fortsätter att expandera globalt, framför allt i Afrika
och i Asien. Det finns i dag inget botemedel mot aids men i industrilän-
derna behandlas hiv-infekterade patienter med bromsmediciner som för-
dröjer sjukdomsutvecklingen. Denna behandling är mycket dyr och har
hittills endast undantagsvis varit tillgänglig i utvecklingsländer. Tillgång
till ett fungerande hiv-vaccin skulle utan tvivel vara det effektivaste sättet
att få den globala hiv-epidemin under kontroll.
Många medicinska framsteg har gjorts genom experiment som inbegri-
per djur. Det gäller exempelvis vacciner, behandling av tuberkulos, dia-
betes, högt blodtryck och cancer. I dag utvecklas metoder som gör det
möjligt att utföra forskning på alternativa sätt, t.ex. med cellkulturer. Re-
gering och riksdag har tidigare vidtagit en rad åtgärder för en restriktiv
användning av experiment med djur. Fortfarande återstår en mängd an-
Prop. 2000/2001:3
206
gelägna medicinska problem som för sin lösning kräver fortsatt forsk-
ning, forskning som till stora delar förutsätter experiment med djur. En-
ligt lag ställs vid sådan forskning stora krav på god djurhållning och und-
vikande av onödigt lidande under och efter försöket. Det är av stor vikt
att de experiment som skall utföras vid det nya djurhuset noga prövas
enligt de etiska regler som gäller för experiment med djur i Sverige. Den
nya djurskyddslagen från 1998 inbegriper även försöksdjur och där beto-
nas att djuren skall skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det
främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Det nu
planerade djurhuset är avsett för primater. Djurhållning av primater stäl-
ler särskilda krav på utrymme, stimulans och social samvaro
(grupplevande primater). Det är angeläget att kunskap om dessa djurs
naturliga beteenden särskilt beaktas. Det ankommer på statens jordbruks-
verk att ge råd och föreskrifter.
Det är önskvärt att svensk medicinsk forskning är föregångare även när
det gäller omsorgen om de djur som används i försöken. Det är därför
angeläget att det nya primatdjurhuset byggs med en standard som inte
bara uppfyller gällande minimikrav utan också återspeglar ett insiktsfullt
och generöst förhållningssätt vad gäller omsorgen om försöksdjuren.
För att det i Sverige även fortsättningsvis skall kunna bedrivas kvalifi-
cerad forskning som kräver experiment med djur, framför allt om hiv/aids
men även andra sjukdomar, kommer byggandet av ett nytt djurhus på
Karolinska Institutets område att ingå i den forskningspolitiska struk-
tursatsningen. Det gamla djurhuset uppfyller inte längre de djurhåll-
ningskrav som måste ställas på verksamheten. Regeringen har under
ärendets beredning övervägt alternativet att inte låta bygga ett nytt djur-
hus utan i stället låta berörd forskning flytta utomlands till någon av de få
moderna anläggningar som finns. Detta har dock bedömts vara en oac-
ceptabel lösning mot bakgrund av bl.a. Sveriges möjlighet att fylla en
viktig funktion för den internationellt inriktade forskningen på området
och samtidigt kunna upprätthålla en hög nationell beredskapsnivå.
Med hänsyn till rådande brister i nuvarande djurhus är det viktigt att
det nya djurhuset kan tas i bruk inom en snar framtid. Det nya djurhuset
beräknas stå klart under år 2002. Regeringen bedömer att de kraftigt öka-
de lokalkostnaderna inte endast kan finansieras genom höjt avgiftsuttag
från de forskare som utnyttjar anläggningen utan att anslaget till Smitt-
skyddsinstitutet, som formellt ansvarar för djurhuset, bör höjas med ca 30
miljoner kronor. Av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning
och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör medel fördelas för att
bygga ett modernt djurhus. Fördelningen bör öka successivt för att år
2003 uppgå till 20 miljoner kronor. Av de nya resurserna föreslås i bud-
getpropositionen för år 2001 att 5 miljoner kronor fördelas för ändamålet
under budgetåret.
Satsningen på det nya moderna djurhuset skall också ses tillsammans
med det säkerhetslaboratorium (BSL4-nivå) vid Smittskyddsinstitutet
som kommer att stå färdigt under hösten 2000. Genom tillkomsten av
detta säkerställs Sveriges kapacitet att hantera alla farliga smittämnen och
därmed finns en god grund för att Sverige även fortsättningsvis skall ha
ett gott smittskydd och kunna ha en framträdande roll inom den forskning
Prop. 2000/2001:3
207
som internationellt bedrivs inom smittskyddsområdet. Laboratoriet har Prop. 2000/2001:3
även en nyckelroll för den svenska beredskapen inom totalförsvaret.
Brottslighet måste förebyggas och bekämpas genom en human och ra-
tionell kriminalpolitik grundad på kunskap om brottsligheten och med
utnyttjande av moderna och effektiva metoder. Forsknings- och utveck-
lingsverksamheten (FoU) spelar en avgörande roll. Myndigheterna inom
rättsväsendet behöver underlag såväl för att bestämma vilka åtgärder som
skall vidtas, som för att kunna följa effekterna av sin verksamhet och ut-
veckla sina arbetsmetoder. Nya former av kriminalitet har medfört ett allt
större behov av ny kunskap om brott och åtgärder mot brott. En effektiv
kriminalpolitik kräver emellertid en bred ansats. Brottsförebyggande åt-
gärder krävs inom alla samhällsområden.
Inom rättsväsendet sker forsknings- och utvecklingsverksamhet fram-
förallt vid Brottsförebyggande rådet och Rättsmedicinalverket. Viss FoU-
verksamhet förekommer även inom kriminalvården och Statens krimi-
naltekniska laboratorium. Brottsoffermyndigheten finansierar genom
brottsofferfonden forskning som rör brottsoffer.
Den kriminalvetenskapliga grundforskningen vid universitet och hög-
skolor är viktig för de rättstillämpande myndigheterna bl.a. som rekryte-
ringsbas för kvalificerade utredare och forskare. Rättsväsendets myndig-
heter har påtalat att det råder brist på forskningskompetenta lärare och
handledare, som kan bidra till kompetensutvecklingen inom rättsväsendet
och andra berörda myndigheter.
Den kriminalvetenskapliga forskningen var i början av 1990-talet fö-
remål för en stor översyn (SOU 1992:80). I samband med denna fram-
hölls att det fanns ett starkt behov att förstärka grundforskningen vid uni-
versitet och högskolor. Utredningen pekade också på obalansen mellan
universitet och sektorsmyndigheter vad gällde resurstilldelningen. Sek-
torsmyndigheterna förfogade över 70 procent av de samlade resurserna
för den kriminalvetenskapliga forskningen. Regeringen uttalade i den
proposition som följde (prop. 1992/93:170) att tyngdpunkten och därmed
resurserna vad avser grundforskning inom det kriminalvetenskapliga fäl-
tet bör koncentreras till universitet och högskolor. Åren 1993/1994 an-
slogs 800 000 kronor för att starta upp ett kriminalvetenskapligt nätverk
vid Lunds universitet. Dessutom fördes fyra miljoner av BRÅ:s resurser
över till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) för
att användas till kriminalvetenskaplig forskning. För den kriminalveten-
skapliga forskningens utveckling är också större grundforskningsprojekt
av programforskningskaraktär av stor betydelse.
För att en relevant och effektiv kriminalpolitik skall kunna utformas
och utvecklas är kunskap om de olika faktorer, miljöer och processer som
bidrar till att individer begår brott av grundläggande betydelse för hur
kriminalpolitiken skall utformas. Denna kunskap behövs för att förstå
208
vilka samhällsförhållanden och samhällsförändringar som kan påverka Prop. 2000/2001:3
brottsligheten och därmed vilka förhållanden som det brottsförebyggande
arbetet bör inriktas mot. Det är också angeläget att de åtgärder som vidtas
följs upp och utvärderas. Sådana utvärderingsprojekt kan avse utform-
ning, genomförande och effekter av åtgärder inom de tre centrala pro-
blemområdena för brottspreventionen; att förebygga tillfällesbrottslighe-
ten, att minska nyrekryteringen till kriminella livsstilar och att minska
brottsaktiviteten hos de ständigt återfallande brottslingarna. Vad gäller
återfallsbrottslingarna är forskning om riskbedömningar avseende risken
för återfallsbrottslighet av stort värde.
Angelägna forskningsområden
Frågor som rör ekonomisk brottslighet, brottsoffer och internationella
jämförelser återfinns för närvarande bland dem som ur ett kriminalpoli-
tiskt perspektiv är prioriterade.
Vad gäller ekonomisk brottslighet framhålls i en strategi för samlade
åtgärder mot ekobrottsligheten (skr. 1994/95:117) att det för framtiden
behövs ett betydligt bättre underlag än det som finns tillgängligt för att
samhället fortlöpande skall kunna följa utvecklingen av den ekonomiska
brottsligheten och efter hand sätta in lämpliga och effektiva motåtgärder.
För att initiera och stimulera forskning om ekonomisk brottslighet till-
delades därför BRÅ 3, 6 respektive 8 miljoner för budgetåren 1998, 1999
respektive 2000. Huvuddelen av medlen har utlysts som projektmedel för
forskning om ekonomisk brottslighet, som forskare från universitet och
högskolor har kunnat ansöka om.
Forskning om brottsoffer är av stor betydelse, bl.a. för att man i framti-
den skall kunna minska människors utsatthet och rädsla för brott samt
utveckla insatserna för brottsoffer. Exempel på områden som det finns
skäl att uppmärksamma är varför vissa grupper är särskilt utsatta för
brott, upprepad viktimisering och brottsoffrens ställning inom rättsväsen-
det.
Den kriminalvetenskapliga internationellt jämförande forskningen be-
höver utvecklas. Komparativ forskning om förhållanden i olika länder ger
insikter om brottslighetens orsaker, som inte kan fås i en nationell kon-
text. Undersökningar kan göras angående i vilken mån orsaksförklaringar
till brottslighet i ett land äger giltighet i ett annat land och studera i vilken
mån eventuella skillnader i brottsutveckling, brottsnivå och brottslighe-
tens art förklaras av centrala kriminalsociologiska variabler snarare än av
direkt kontrollpolitiska.
Vid sidan av dessa forskningsområden finns det ett fortsatt stort behov
av forskning som kan ge underlag för ett bättre resursutnyttjande inom
rättsväsendet och för ett effektivare reaktionssystem. Polisforskning är ett
sådant område. De stora strukturella förändringarna av polisväsendet,
införandet av nya arbetsmetoder, statsmaktens satsningar på polisväsen-
det samt de senare årens debatt om polisens effektivitet har bidragit till
ett ökat kunskapsbehov.
209
Den offentliga sektorn har under 1990-talet genomgått genomgripande
strukturförändringar. Förvaltningen har renodlats och koncentrerats till
kärnverksamheter. Utveckling av service och ärendehantering sker i allt
högre utsträckning med hjälp av ny teknik. Kvalificerad forskning om
den offentliga sektorns utveckling är ett väsentligt bidrag till att öka kva-
liteten i den offentliga sektorns långsiktiga förändringsarbete.
Ansvaret för att genomföra programmet Forskning om offentlig sektor
(FOS) lades genom riksdagens beslut med anledning av propositionen
Forskning om den offentliga sektorn (prop. 1991/92:16, bet.
1991/92:FiU4, rskr. 1991/92:14) på Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet (HSFR).
FOS-programmet består av två centrumbildningar; Stockholm Center
for Organizational Research (SCORE) och Centrum för forskning om
offentlig sektor (CEFOS) i Göteborg, två disciplinprogram ("Demokrati i
förändring" och "Institutionell omvandling i den offentliga sektorn"), ett
mångvetenskapligt program ("Stat och människa") och ett gästfors-
karprogram. Programmet är finansierat till år 2005. I regeringens propo-
sition Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5) aviserades att en utvär-
dering av hela programmet skall ske. HSFR kommer inom kort att ge-
nomföra denna.
Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet har till regering-
en inlämnat en gemensam forskningsstrategi. I denna anges ett antal
forskningsfrågor som är aktuella för hela den offentliga sektorn, t.ex. de-
mografi- och demokratifrågor samt internationaliseringen. Förbunden
anger att forskningen om den offentliga sektorn i ökad utsträckning bör
vara en gemensam angelägenhet för staten tillsammans med kommunerna
och landstingen.
Arbetsgruppen för forskningsfrågor i Justitiedepartementet har i detta
sammanhang en viktig roll. Till arbetsgruppens uppgifter hör att vara ett
forum för ömsesidigt utbyte av information och erfarenheter mellan före-
trädare för staten, kommunerna och landstingen.
Regeringen delar förbundens syn på behovet av att i större utsträckning
beakta behovet av en ökad samverkan och dialog om den framtida forsk-
ningen om den offentliga sektorn. Dialogen bör leda till förslag på åtgär-
der som stärker forskningen, identifierar väsentliga gemensamma forsk-
ningspolitiska områden och hur ett ökat gemensamt ansvar bör utvecklas.
De åtgärder som vidtas bör leda till ett bättre utbyte mellan praktiker och
forskare och till att resultat från forskningen bidrar till ökad kunskap in-
om området och till praktisk användning.
Under senare år har det svenska samhället genomgått stora förändring-
ar. Medlemsskapet i den Europeiska unionen, ökad etnisk och kulturell
mångfald, informationsteknikens utveckling och en ökad utbildningsnivå
har på olika sätt skapat nya förutsättningar för det svenska folkstyret. Det
är svårt att mobilisera vissa grupper i det politiska arbetet och det folkliga
engagemanget ändrar form. Flera av de stora folkrörelserna visar tydliga
tecken på minskad förmåga att attrahera medborgarna. Samtidigt ökar
Prop. 2000/2001:3
210
medborgarnas totala engagemang i olika former av nya rörelser i mer
eller mindre tillfälliga strukturer.
I sitt slutbetänkande En uthållig demokrati (SOU 2000:1) föreslår De-
mokratiutredningen fem mångvetenskapliga demokratiforskningsprogram
som fortlöpande skall följa och mäta hur de politiska institutionerna sva-
rar mot en folkstyrelses kvalitetskriterier. Utredningens förslag har re-
mitterats fram till utgången av år 2000.
Under de senaste åren, bl.a. genom Demokratiutredningens arbete, har
forskningen om demokrati präglats av nytänkande när det gäller samspe-
let mellan samhällsutvecklingen och samhällsdebatten. Demokratiarbetet
kräver långsiktighet och här har forskningens samspel med det omgivan-
de samhället en mycket viktig roll.
Regeringen har initierat ett utvecklingsarbete under mottot Tid för de-
mokrati. Utvecklingsarbetet kommer att hållas samman av en särskild
Demokratidelegation. En viktig uppgift för delegationen kommer att vara
att analysera, diskutera och stimulera demokratiutvecklingen.
Regeringen anser att den svenska demokratiforskningen är väsentlig
för att stärka och fördjupa det offentliga samtalet om folkstyrelsen samt
för genomförandet av politiken. Det är emellertid angeläget att frågan om
demokratiforskning bereds ytterligare och regeringen avser därför att
återkomma i frågan om framtida demokratiforskning.
Målsättningen för forskningen inom det utrikes- och säkerhetspolitiska
området är att bidra till fred och utveckling samt att finna lösningar på
internationella och globala problem i syfte att åstadkomma ökad trygghet,
säkerhet och ökat välstånd.
Den utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverade forskningen fyller en
viktig funktion för att ge underlag för ställningstaganden i Sveriges inter-
nationella relationer. Forskningen behövs dessutom för att öka kunskapen
om de nya frågor som globaliseringen och det ökade internationella sam-
arbetet ger upphov till.
I dagsläget förekommer utrikes- och säkerhetspolitisk forskning vid
flera svenska universitet och institutioner. Denna verksamhet har stor
betydelse för forskningen om globaliseringens villkor och effekter. Det är
angeläget att anknyta denna mångvetenskapliga forskning till vissa andra
discipliner inom universiteten liksom till den forskning som erhåller di-
rektfinansiering av Utrikesdepartementet.
Finansieringen av forskning om utrikes- och säkerhetspolitiska frågor
inklusive globalisering bör således fortsättningsvis återfinnas inom flera
källor än de anslag som nu sorterar under Utrikesdepartementets utgifts-
områden i statsbudgeten. Utrikesdepartementet förfogar i år över ca
120,5 miljoner kronor för forskning.
Prop. 2000/2001:3
21
Det är angeläget att den säkerhetspolitiska forskningen tar sin utgångs-
punkt i ett brett säkerhetsbegrepp. Den internationella kriminaliteten bör
ägnas särskild uppmärksamhet. Kärnvapen och andra massförstörelseva-
pen liksom spridning av andra, konventionella, vapen bl. a. lätta sådana,
samt utvecklingen av nya förstörelsemedel mot människor och samhälls-
strukturer kräver fortsatt stor uppmärksamhet i svensk forskning.
Globaliseringen av ekonomin och informationsrevolutionen skapar nya
hot men också nya möjligheter. Det är väsentligt att säkerhetspolitisk
forskning beaktar såväl hot som möjligheter och analyserar Sveriges in-
teraktion med omvärlden i ett dynamiskt perspektiv.
Forskningen bidrar till att tidigt förutse möjligheter och problem och
blir därmed en förutsättning för att kunna ha god framförhållning och
tidigt utarbeta effektiva och långsiktiga svenska säkerhetspolitiska strate-
gier.
Sveriges medlemskap i och samarbete inom Europeiska unionen (EU)
ger oss förbättrade möjligheter att på ett globalt plan verka för våra utri-
kespolitiska prioriteringar samt värna om den gemensamma värdegrund
som EU-samarbetet vilar på. Vår syn på EU:s aktörsroll bör utvecklas
utifrån en identifiering av de gemensamma mål, intressen och värderingar
som vi vill driva tillsammans med andra medlemsstater. Forskningen
kring unionen säkerställer en fortsatt god svensk EU-kompetens som
skall bidra till att formulera en framgångsrik långsiktig svensk strategi.
Forskningsfrågorna gäller bl.a. de säkerhetspolitiska konsekvenserna
av utvidgningen, EU:s institutionella anpassning inför utvidgningen, sä-
kerhetspolitiska konsekvenser av EMU, den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitikens (GUSP) utveckling, konfliktförebyggande i GUSP,
EU:s konstitutionella utveckling, EU:s handelspolitik, demokratifrågor-
na, flexibel integration, EU:s nya samarbetsformer och synen på europe-
isk integration i medlemsländerna.
Dagens svenska stöd till utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverad
forskning sker till stor del i form av bidrag till Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI), Utrikespolitiska institutet (UI), och För-
svarets forskningsanstalt (FOA). Förutom bidragen till SIPRI, UI och
FOA fördelar regeringen direkt stöd åt framför allt yngre forskare inom
utrikes- och säkerhetspolitik. Vidare stödjer regeringen studier, interna-
tionella seminarier och konferenser samt mindre nationella eller interna-
tionella projekt inom området fredsfrämjande verksamhet samt organisa-
tioner som bedriver sådan verksamhet.
Stöd lämnas även till verksamhet som allmänt främjar svensk utrikes-
politik framför allt vad gäller nedrustning och säkerhetspolitiska frågor.
Regeringen finner det väsentligt att kunskap, intresse och engagemang
för global och europeisk säkerhet stimuleras, varför stödet till organisa-
tioner och stiftelser för detta ändamål fyller en viktig funktion. Bidrag
lämnas även till forskningsprojekt av relevans för Sveriges stöd till de
säkerhetsfrämjande insatserna i Östersjöregionen.
Prop. 2000/2001:3
212
Det finns folkrättsliga aspekter på de flesta frågor som berör global sä-
kerhet, välstånd och trygghet och folkrätten har på vissa områden ut-
vecklats radikalt under den senaste tioårsperioden. Även den alltmer
ökande betoningen på individens roll och intressen har lett till en allt
viktigare praktisk och politisk roll för de mänskliga rättigheterna (MR),
och till en utveckling och utvidgning av MR-begreppet. I det internatio-
nella samspelet finns idag ett allt större aktivitetskrav på internationella
organisationer och organ som FN, OSSE, EU, Europarådet m.fl. vilket
även detta har kommit att aktualisera en rad folkrättsliga problem, t.ex.
vad gäller samspelet mellan dessa organisationer och staterna. Folkrätts-
liga bilaterala och multilaterala regleringar får en allt viktigare roll även i
den nationella rättsordningen. Genom globaliseringen minskar staternas
roll i det internationella samspelet och rollen för icke-territoriella aktörer
som enskilda organisationer och transnationella företag ökar.
Genom dessa processer blir sambandet mellan folkrätt och andra dis-
cipliner, som statsvetenskap och nationalekonomi, allt viktigare i det
praktiska dagliga samspelet mellan internationella aktörer. Behovet av
folkrättslig forskning har därför ökat.
Områden som behöver belysas ytterligare genom forskning är bland
annat folkrättsliga aspekter av civilt och militärt samarbete, av konflikt-
prevention och krishantering och folkrättsligt ansvar för icke-statliga
aktörer (t.ex. politiska och militära rörelser). Även folkrättsliga aspekter
av humanitär hjälp i krigs- och andra katastrofsituationer är i behov av
forskningsinsatser. Likaså förhållandet mellan å ena sidan internationella
handelsregleringar, som WTO, och å andra sidan mänskliga rättigheter,
internationell arbetsrätt och internationell miljörätt, samt folkrättsliga och
andra internationella regleringar som berör verksamheten hos transnatio-
nella företag behöver analyseras ur ett folkrättsligt perspektiv.
I Sverige bedrivs idag folkrättslig forskning vid de juridiska och rätts-
vetenskapliga institutionerna vid landets universitet samt vid Försvars-
högskolan. Som en särskild resurs bör här nämnas Raoul Wallenbergin-
stitutet, som är kopplat till Lunds universitet.
Regeringen fäster stor vikt vid folkrättens efterlevnad och utveckling.
Det vetenskapliga underlag som utgör resultatet av forskning stärker Sve-
riges möjligheter att agera internationellt för att främja efterlevnaden av
folkrätten och för att driva utvecklingen av folkrätten.
Tillämpad forskning rörande handelspolitik sker idag främst inom uni-
versitetens institutioner för nationalekonomi, internationell ekonomi och
statsvetenskap samt inom vissa andra forskningsinstitut. Inom myndig-
hetssfären finns ett forskningsnätverk knutet till Kommerskollegium.
Inom investeringsområdet bedriver ISA (Invest in Sweden Agency) och
dess ekonomiska råd kvalificerad analys och forskning kring utländska
direktinvesteringar och deras betydelse för olika delar av Sveriges nä-
ringsliv och samhälle. Vidare sker tillämpad forskning inom flera inter-
nationella organisationer med handelspolitisk eller makroekonomisk an-
Prop. 2000/2001:3
213
knytning. Exempel pä sådana internationella organisationer är OECD, Prop. 2000/2001:3
EU-kommissionen, Världsbanken och Internationella valutafonden. Den
svenska tillämpade forskningen rörande handel och handelspolitik är inte
lika intensiv som i mänga andra EU-länder. Skillnaden mellan EU och
USA är dock ännu större.
I takt med globaliseringen har handelspolitiken på senare tid kommit
att omfatta ett allt bredare spann av samhällsområden. Annan lagstiftning,
rörande t.ex. miljö och sociala frågor, eller vad som tidigare betraktats
som rena inrikesfrågor (t.ex. telekommunikationer, kultur, bank- och
försäkringstjänster) berörs idag, eller kan i framtiden komma att beröras,
av handelsförhandlingar bland annat inom WTO. Samtidigt har konsu-
menternas intressen kommit att öka kraven på livsmedelssäkerhet, hälso-
aspekter av olika varor och miljömärkning.
Innebörden av nya och existerande handelsavtal behöver belysas bättre.
Det finns behov av tvärvetenskaplig analys av eventuella oförutsedda
effekter av handelsavtal för exempelvis miljön och annan lagstiftning.
Sambandet mellan ökad och friare handel och andra, t.ex. sociala, hänsyn
såsom respekten för mänskliga rättigheter eller förbättrade arbetsvillkor,
förtjänar att studeras. Ekonomiska konsekvenser av handelsrestriktioner,
vare sig det är rena tullar och kvoter, etableringshinder eller andra former
av hinder, behöver kvantifieras. Forskning på området behövs för att ge
underlag för beslut om ställningstaganden i handelsförhandlingar. Likaså
behövs den för att ge konkreta argument inom ramen för förhandlingarna.
U-ländernas ökade deltagande i det globala utbytet innebär att en rad
frågor av lokal och nationell karaktär i allt högre grad måste ses i ett glo-
balt sammanhang. Detta ställer länderna, liksom olika enskilda aktörer,
inför frågor som behöver besvaras gemensamt. Det svenska utvecklings-
samarbetet har till främsta uppgift att stödja fattigdomsbekämpning ge-
nom att bl.a. bidra till lösningar av gemensamma och globala problem.
Forskning och förbättrad kunskap om vilka möjligheter och risker globa-
liseringen medför för u-länder och fattiga människor behövs för att kun-
na fullfölja detta uppdrag. Svensk forskning kring dessa frågor sker
främst vid universitet och högskolor genom finansiering av Sida samt
inom ramen för Nordiska Afrikainstitutets verksamhet. Internationellt
bedriver organisationer som OECD:s utvecklingscentrum, Världsbanken
och UNDP omfattande forskning om globalisering inom det utvecklings-
politiska området.
Sida och dess avdelning för forskningssamarbete (SAREC) finansierar
och förmedlar resurser för u-landsforskning. Denna verksamhet har ökat
kraftigt i omfattning under senare år, från anvisade 470 miljoner kronor
1999 till beräknade 570 miljoner kronor under år 2000. Målen för forsk-
ningssamarbetet genom Sida är att stärka utvecklingsländernas forsk-
ningskapacitet och främja utvecklingsrelaterad forskning.
Cirka en tredjedel av Sidas anslag för forskningssamarbete går till bi-
lateralt samarbete med u-länder, i först hand för att utveckla nationell
kapacitet. Regionalt stöd inklusive särskilda program utgör en annan
214
tredjedel. Internationella forskningsprogram erhåller ungefär en fjärdedel.
Stödet till u-landsforskning i Sverige utgör ca tio procent av anslaget.
Svenska forskare medverkar bl.a. som inbjudna samarbetspartners inom
program som stärker u-ländernas forskningskapacitet genom stöd till
utveckling av universitet, forskningsinstitut och forskningsråd.
Sidas u-landsforskningsråd är ett särskilt program som vänder sig di-
rekt till det svenska forskarsamhället. Det skall främja forskning av värde
för utvecklingssamarbetet och öka möjligheterna att etablera forsknings-
kontakter med utvecklingsländer.
Sida har sammanlagt kommit att bli en betydande aktör inom det
svenska forskarsamhället. Under 1999 utbetalades ca 173 miljoner kronor
till 150 svenska universitetsinstitutioner. Sida svarade under 1998 för tre
fjärdedelar av all extern finansiering av u-landsrelaterad forskning vid
svenska universitet och högskolor. Sida kan bidra till ökade kontakter
mellan svenska forskare och forskningsråd och internationellt u-
landsinriktad forskning. I takt med det ökade intresset för internationali-
sering ökar också förutsättningarna för samarbete och samfinansiering
mellan Sida och andra forskningsfinansiärer i Sverige. Sida bidrar även
till u-landsstudier på akademisk grundnivå genom bl.a. tillkomsten av
Palme - Linnaeus stipendieprogram.
Nordiska Afrikainstitutets primära uppgift är att inom Norden främja
och driva vetenskaplig forskning om Afrika och att främja samarbete och
kontakter mellan nordiska och afrikanska forskare. Vid institutet drivs tre
forskningsprogram vars teman under 1999 varit inriktade på strukturan-
passning, fattigdom och utveckling ur lokala och globala perspektiv samt
samhällsstyrning och det civila samhället i stadsmiljöer.
Forskningen om asyl och migrationsfrågor bedrivs idag på en rad olika
universitet och forskningsinstitutioner i landet. Stöd till migrationsforsk-
ning har givits av forskningsråden.
Migrationspolitiken är ett område i snabb förändring beroende på en
föränderlig omvärld. Forskning behövs inom en rad migrationspolitiska
områden, både som underlag för det politiska beslutsfattandet och som
stöd för myndigheternas handläggning. Globaliseringen av våra samhäl-
len innebär att kontaktytorna ökar även mellan utvecklingsländer och
industrialiserade länder. Denna process påverkar benägenheten att migre-
ra på olika sätt. Det är därför viktigt med forskning kring de individuella
drivkrafterna till migration och den bakomliggande beslutsprocessen.
Forskning om konfliktförebyggande insatser kan också öka förståelsen av
de bakomliggande orsakerna till påtvingad flykt. Forskning behövs om i
vilken mån nationella historiska, politiska, rättsliga och kulturella fakto-
rer påverkar det migrationspolitiska harmoniseringsarbetet inom EU.
Forskning av hög kvalitet på det asyl- och migrationsrättsliga området är
särskilt angeläget och här föreligger ett behov av vidare teoriutveckling
som kan sammanföra olika rättsdiscipliner. Slutligen har internationell
migration olika ekonomiska effekter både i utvandringssamhällen och i
Prop. 2000/2001:3
215
invandringssamhällen. Migration i ett makroekonomiskt sammanhang är
därför ytterligare ett viktigt forskningsområde.
Regeringen förbereder ett samlat försvarspolitiskt riksdagsbeslut hösten
2001. Beslutet förbereds bl.a. genom utredningen (Fö 2000:02) Översyn
av forskning och utveckling inom totalförsvaret. Utredningen skall enligt
sina direktiv (dir. 2000:14) analysera och lämna förslag till hur nationell
och internationell forskning och utveckling skall kunna nyttiggöras som
användbar kunskap och praktiska tillämpningar för behov inom totalför-
svaret. Arbetet skall bedrivas med utgångspunkt från de senare årens ut-
veckling i omvärlden, ominriktningen av totalförsvaret samt principen
om anpassning.
Utredningen har nyligen redovisat delbetänkandet (SOU 2000:84)
Forskning och utveckling för totalförsvaret - Kartläggning och proble-
minventering, och skall redovisa sitt slutbetänkande senast den 28 februa-
ri 2001. Sammanfattningen i delbetänkandet återges i bilaga 3.
Riksdagen har tidigare beslutat om det nationella flygtekniska forsk-
ningsprogrammet 1993 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:FöU 13, rskr.
1992/93:393), 1996 (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3, rskr
1996/97:99; prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FöUl, rskr. 1996/97:109) och
1999 (prop. 1999/2000:1, bet FöUl, rskr 1999/2000:74).
Riksdagsbesluten omfattar tillsammans perioden 1993/94-2000. Sta-
tens totala bidrag till finansieringen av programmet har hittills legat på 30
miljoner kronor per år och omfattar totalt 225 miljoner kronor för perio-
den, flygindustrin har bidragit med lika mycket. Målet för programmet är
att genom stimulans till forskningsarbete bidra till att svensk flygindustris
kompetens och konkurrenskraft utvecklas. Programmet omfattar sådan
flygteknisk forskning som är av gemensamt civilt och militärt intresse;
projekten inom programmet genomförs i samverkan mellan flygindustri,
universitet och högskola samt försvarets forskningsorgan. Programmet
leds i samverkan mellan industrin och staten.
Regeringen har inför det nu aktuella samlade forskningspolitiska be-
slutet låtit utvärdera programmet. I utvärderingsrapporten (NUTEK R
2000:8) lämnas förslag om programmets framtida omfattning, avgräns-
ning, inriktning och styrning. Rapporten har remissbehandlats. Rapporten
och remissyttrandena finns tillgängliga i Försvarsdepartementet (dnr
FÖ2000/1158/MIL).
Regeringen bedömer att programmet har bedrivits på ett effektivt sätt
och att resultaten hittills av programmet är positiva. Flygindustrin stöder
förslagen i utvärderingsrapporten om en fortsättning av programmet.
Programmets betydelse från försvars- och näringspolitiska utgångspunk-
ter motiverar enligt regeringen att programmet fortsätts.
Prop. 2000/2001:3
216
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 2001 (prop. Prop. 2000/2001:3
2000/2001:1 utgiftsområde 6) att programmet skall fortsätta under perio-
den 2001-2003, och att det statliga bidraget till finansieringen av pro-
grammet skall var högst 90 miljoner kronor under perioden.
Samhället är idag statt i snabb förändring vilket påverkar individers och
olika gruppers levnads- och arbetsvillkor. Kontinuerlig forskning är
därför nödvändig för att få kunskap om tillstånd, processer och effekter
såväl vad gäller hälsa och social välfärd som välfärdssystemens funktion
och effektivitet, varvid jämställdhets- och genusperspektiv är viktiga.
Forskning är en förutsättning för att bra välfärdslösningar skall kunna
utformas och oönskad utveckling skall kunna motverkas.
Kommittén Välfärdsbokslut har i sin delrapport (SOU 2000:3) konsta-
terat att det finns en hel del kunskapsluckor såväl när det gäller vår bild
av hur samhället och arbetsmarknaden fungerar och hur människors lev-
nads- och arbetsvillkor gestaltar sig som när det gäller effekter av speci-
fika förändringar eller reformer. Kommittén konstaterar även att det finns
besvärande luckor när det gäller statens löpande uppföljning av den
kommunala verksamheten. Att förbättra denna uppföljning måste ses som
en viktig uppgift framöver, inte minst mot bakgrund av de betydande
belopp som staten och kommunsektorn använder inom välfärdsområdet.
Kunskaperna om såväl orsakerna till hemlöshet som effekter av gjorda
insatser är exempelvis (enl Hemlöshetskommitténs betänkande SOU
2000:14) mycket fragmentariska.
Det nya Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (avsnitt 7.3)
kommer att få en central roll i stödet till och utvecklingen av forskningen
inom det socialvetenskapliga området och arbetslivsområdet. Angelägna
områden kommer att vara forskning kring arbetsmarknad, arbetsmiljö,
arbetsorganisation, folkhälsa, barn och familj, handikapp, äldre, migra-
tion och etniska relationer, bruk och missbruk av alkohol och andra dro-
ger, socialförsäkring, samt, inte minst, allmän välfärdsforskning. Genom
att nu arbetslivsforskningen och socialvetenskapen kopplas närmare var-
andra ökar möjligheterna till en dynamisk utveckling genom potentiella
nya infallsvinklar, liksom möjligheterna till kraftsamling kring centrala
frågeställningar.
Det är viktigt att sammanlänka den allmänna demografiska forskningen
med ovan nämnda forskningsområden mot bakgrund av de stora föränd-
ringar i befolkningens sammansättning som är att förvänta och som
kommer att få ett betydande genomslag på olika områden. Ett exempel är
de problem som kommer att uppstå om barnafödandet ligger kvar på en
låg nivå eller minskar ytterligare.
Det är angeläget att socialtjänstens, liksom hälso- och sjukvårdens, be-
slut i ökad utsträckning kan bli evidensbaserade, dvs. bygga på veten-
skapligt grundad kunskap om bästa praxis. Former behöver utvecklas för
att forskare i ökad utsträckning skall kunna bistå med metodstöd vid pri-
mär- och landstingskommunalt utvecklingsarbete. Väsentligt är också att
217
det finns forskning som tar ett helhetsgrepp på den kommunala verksam-
heten och dess betydelse för medborgarna. Det är viktigt att kunna ta till-
vara internationella erfarenheter t.ex. inom ramen för det s.k. Campbell
Collaboration - initiativet.
Forskning om folkhälsa
Ett för samhället strategiskt och viktigt område är forskning om folkhäl-
sa. Folkhälsoforskning är tvärvetenskaplig till sin karaktär och innefattar
forskning inom såväl det medicinska som det samhällsvetenskapliga om-
rådet inklusive beteendevetenskaplig forskning. Särskilt angeläget är att
genom forskningen finna metoder för hälsofrämjande och sjukdomsföre-
byggande verksamhet samt utvärdering av dessa metoder.
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har under 1990-talet gett
stöd till ett stort antal projekt inom folkhälsoområdet vilka representerat
ett brett spektrum av tillämpningar. En bra grund för den fortsatta folk-
hälsoforskningen finns genom det forskningsprogram, "Ojämlikhet i häl-
sa", som SFR tillsammans med andra finansiärer har tagit fram och som
till viss del håller på att förverkligas inom ramen för olika intressenters
befintliga resurser.
Sverige har utomordentligt goda förutsättningar att förstärka sin inter-
nationellt framstående position inom folkhälsoforskningen både när det
gäller infrastruktur och tillgång till kompetenta forskare. En förutsättning
är därvid att vi utnyttjar de fördelar som bl.a. tillgången till unika data-
material ger. Den epidemiologiska forskningen kan ge viktiga bidrag till
folkhälsoforskningen.
En viktig arena för folkhälsoforskningen är arbetslivet. Ett problem in-
om detta område är den brist på kunskap som uppenbarats om orsakerna
till samhällets ökade sjukförsäkrings- och förtidspensionskostnader. De
ökade arbetsmiljöproblemen verkar särskilt att finnas inom offentlig
sektor men ökningen märks också på arbetsmarknaden i sin helhet.
Det nya Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap kommer att
ha en strategiskt viktig roll för den fortsatta kunskapsutvecklingen som
behöver ske på området, som samordnare, forskningsfinansiär och som
spridare av forskningsresultat. Regeringen vill i sammanhanget särskilt
betona vikten av att rådet kontinuerligt har och kan förmedla en god
överblick över forskningsområdet, såväl vad gäller kunskapsluckor som
pågående och avslutad forskning och resultat därav. Viktiga områden för
folkhälsoforskningen är kost och levnadsvanor, smittskydd, alkohol, nar-
kotika och tobak m.m. I sammanhanget bör nämnas att Forskningsrådet
för arbetsliv och socialvetenskap från RALF övertar ansvaret för att be-
döma det fortsatta behovet av forskning om hälsorisker i samband med
elektromagnetiska fält.
Socialförsäkringsforskning
Kommittén Välfärdsbokslut har i sitt delbetänkande (SOU 2000:3) kon-
staterat att det finns en hel del brister när det gäller forskningen inom det
samlade socialförsäkringsområdet. Riksförsäkringsverket har sedan 1999,
Prop. 2000/2001:3
218
efter att tillsammans med SFR ha utrett socialforsäkringsforskningen, ett
medgivande från regeringen att inom sitt förvaltningsanslag stödja forsk-
ning inom socialförsäkringsområdet med högst 8 miljoner kronor årligen.
En successiv uppbyggnad av forskarkompetensen har skett och RFV får
nu allt fler ansökningar av god kvalitet.
Regeringen bedömer att RFV:s satsningar bör utvärderas senast under
2002 och att RFV och det nya Forskningsrådet för arbetsliv och social-
vetenskap tillsammans bör överväga metoder för att ytterligare stärka
forskningen inom socialförsäkringsområdet med beaktande av de övriga
satsningar som görs inom folkhälsoforskningen.
Forskning kring hälso och sjukvård, allergier, läkemedel m.m.
Hälso- och sjukvården är en mycket kunskapsintensiv verksamhet i
snabb utveckling. En allt större andel av omhändertagandet av patienter-
na sker i primärvården. Forskning ger ständigt ny kunskap om sjukdo-
mars uppkomst, om metoder för behandling och vård av sjuka, etc. Sam-
hället måste på ett effektivt sätt kunna värdera olika medicinska metoder
för att kunna välja de mest effektiva, samtidigt som metoder som av olika
skäl blivit inaktuella kan utmönstras. Användningen av läkemedel utgör
en integrerad del av hälso- och sjukvården varför forskningen kring lä-
kemedel har stor betydelse inom området.
Regeringen har i Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och
sjukvården (prop. 1999/2000:149) konstaterat att sjukvårdshuvudmän-
nens direkta engagemang i forskningen på hälso- och sjukvårdsområdet
har varit relativt begränsat. Istället har huvuddelen av forskningen legat
inom ramen för de medicinska fakulteternas verksamhet. Därigenom har
forskningen i första hand kommit att ses som en fråga för den medicinska
professionen och utbildningen, vilket har inneburit att forskningen inte i
tillräcklig grad har kunnat bli ett verktyg för att utveckla hälso- och
sjukvården, och särskilt inte primärvården. Regeringen har därför, som en
del i handlingsplanen för hälso- och sjukvården, träffat en överenskom-
melse med Landstingsförbundet om att landstingen skall stärka kun-
skapsutvecklingen inom primärvården genom stöd till forsknings- och
utvecklingsarbete samt genom förbättrade möjligheter för personalen till
kompetensutveckling och fortbildning. Vid primärvårdsinriktad forskning
är det viktigt att uppmärksamma behovet av könsspecifik kunskap om
vårdbehov, effekter av olika vårdåtgärder och om vårdorganisationens
kvalitet och effektivitet.
För att utveckla ett nationellt stöd till kunskaps- och kompetensut-
vecklingen inom primärvården har regeringen också i den nationella
handlingsplanen föreslagit att 60 miljoner kronor sammanlagt avsätts
under perioden 2001-2004 för tillskapande av ett familjemedicinskt in-
stitut. I handlingsplanen föreslås också fortsatt satsning på FoU-centra
inom äldreområdet vilka skall svara för kunskapsutveckling inom såväl
äldresjukvård som äldreomsorg (se avsnitt om äldreforskning).
När det gäller forskning kring vård- och allergifrågor har Vårdalstiftel-
sen sedan sin tillblivelse för drygt fem år sedan fått en viktig roll på om-
rådet och har ett väl utvecklat samarbete med framför allt Socialveten-
skapliga forskningsrådet (SFR) och Folkhälsoinstitutet. Vårdalstiftelsen
Prop. 2000/2001:3
219
har tagit initiativ rörande inrättande av ett centrum för vårdforskning vid
ett universitet med sjukvårdshuvudmännen som medfinansiärer. Målet
för detta centrum är att utveckla en god förebyggande hälsovård, en op-
timal och effektiv vård och behandling samt effektiva vårdnätverk utfor-
made utifrån ett helhetsperspektiv på människan/patienten och dennes
familj. Regeringen gör bedömningen att de initiativ som nu tas på olika
håll väsentligt kommer att förbättra förutsättningarna för att utveckla
forskning och utvecklingsarbete inom primärvården.
Utveckling av nya läkemedel är av stor vikt såväl utifrån ett folkhälso-
perspektiv som ur ett industripolitiskt perspektiv. Av de samlade resurser
som satsas på utveckling av nya läkemedel har det visat sig att läkeme-
delsföretagen satsar alltmer på läkemedel med breda målgrupper. Mot
denna bakgrund bör ett viktigt mål för det offentliga vara att stödja även
forskning på läkemedel som riktar sig till "smala" befolkningsgrupper,
och där kommersiella vinstintressen inte är lika givna.
I sammanhanget bör även nämnas att forskning om nya läkemedel är
en stor fråga inom EU. Inom EU:s femte ramprogram för forskning finns
ett särskilt program (Quality of Life and Management of Living Resour-
ces Programme) där projekt med anknytning till läkemedelsforskning kan
ansöka om bidrag.
Forskning kring barn och familj
Forskningen kring barn och familj bedrivs utifrån många olika utgångs-
punkter, t.ex. sociala, pedagogiska, psykologiska och medicinska, och
ligger sammantaget på en relativt konstant medelsnivå. SFR har i sin
forskningsstrategi fört fram en idé om ett stort longitudinellt datainsam-
lingsprojekt, ”olivträdsprojektet", som skulle kunna innebära radikalt
förbättrade möjligheter att bedriva en bred tvärvetenskaplig forskning
kring barn och deras familjer. SFR:s tanke med "olivträdsprojektet" är att
det skall vara ett långsiktigt och tvärvetenskapligt projekt som omfattar
ett stort antal individer ända från födelsen. Mot denna bakgrund bör pro-
jektet inte drivas av någon enskild institution eller enskilt forskningsråd
utan hör lämpligen hemma under Vetenskapsrådet. Eftersom projektet är
tänkt att pågå under många år och kan uppfattas som integritetskänsligt
konstaterar SFR att det först krävs noggranna vetenskapliga övervägan-
den och en bred politisk diskussion.
Handikappforskning
I propositionen Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan
för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79) konstaterades att den social-
vetenskapligt inriktade handikappforskningen är av alltför ringa omfatt-
ning och att det saknas en god överblick över kunskapsbehovet. Bemö-
tandeutredningen hade då tidigare i sitt delbetänkande När åsikter blir
handling (SOU1998:16) bl.a. noterat att det mycket sällan finns forskning
utifrån funktionshindrade personers eget perspektiv och så gott som ald-
rig forskning som utgår från de rättigheter funktionshindrade har i egen-
skap av medborgare. SFR har gjort en inledande kartläggning av svensk
Prop. 2000/2001:3
220
handikappforskning som nu utvärderas. Resultatet av denna kommer att
beredas av det nya Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap och
regeringen har för avsikt att ge det nya rådet i uppdrag att i samråd med
andra berörda finansiärer utarbeta ett nationellt forskningsprogram.
Regeringen har i den nationella handlingsplanen för handikappolitiken
aviserat sin avsikt att föreslå att medel skall tillföras för att permanent
förstärka handikappforskningen med 5 miljoner kronor år 2001 och yt-
terligare 2 miljoner kronor år 2002. Detta kommer regeringen också att
föreslå i budgetpropositionen för år 2001.
Alkoholforskning
Den svenska alkoholpolitiken har de senaste åren främst med anledning
av vårt EU-medlemskap genomgått många förändringar och står nu inför
nya utmaningar. I propositionen Vissa alkoholfrågor, m.m. (prop
1998/99:134) konstaterades att alkoholforskningen behöver utvecklas och
stimuleras. Det har därför varit viktigt för regeringen att initialt stödja det
nybildade tvärvetenskapliga Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och
drogforskning (SoRAD) så att dess verksamhet kan utvecklas.
Eftersom en försvagning av vissa delar av de traditionella svenska al-
koholpolitiska instrumenten är ett faktum så måste dessa ersättas av in-
tensifierade preventiva insatser som lika effektivt kan förebygga alkohol-
skador. Därför är det angeläget att få igång en förstärkt forskning kring
effekter av olika preventiva insatser. Det är också viktigt att prioritera
insatser som på olika sätt syftar till att följa utvecklingen av konsum-
tionsmönster, alkoholskador och alkoholprevention mot bakgrund av
ändrade införselregler och skattesatser. Fördjupade studier av alkohol-
konsumtionens utveckling i olika målgrupper och olika alkoholkulturer
blir speciellt viktig framöver liksom att studera ungdomars alkoholvanor
och hur deras attityder och beteenden visavi alkohol utvecklas, sprids och
påverkas av förändringen. Även gemensamma forskningsprojekt med
andra EU-länder för att genomföra länderjämförande undersökningar vad
gäller alkoholproblemens omfattning och utveckling blir viktigt fram-
över. Regeringen avser att återkomma till frågan om alkoholforskningen i
den handlingsplan för alkoholområdet som planeras föreläggas riksdagen
senare i höst.
Äldreforskning
Genom den höga prioritet som givits äldrefrågorna de senaste åren tillförs
den av SFR stödda äldreforskningen åren 1999-2001 successivt 29 mil-
joner kronor i höjd resursnivå. Medelstillskottet används bl.a. för sats-
ningar på forskartjänster, programstöd, en särskild levnadsnivåundersök-
ning bland äldre samt inrättandet av två nationella institut för forskning
om äldre och åldrande.
SFR:s satsningar kompletteras av den FoU-satsning som sker med
hjälp av regeringens särskilda initiativmedel på äldreområdet under peri-
oden 1999-2001, bl.a. för att utveckla longitudinell forskning inom fyra
geografiska områden. Dessutom bidrar regeringen med initiativmedel för
Prop. 2000/2001:3
221
att kommuner och landsting tillsammans med universitet och högskolor Prop. 2000/2001:3
skall kunna bygga upp och utveckla 15 lokala FoU-centra på äldreområ-
det. Centrumbildningarna är avsedda att stimulera lokalt förankrad och
praktiknära kunskapsutveckling inom både äldreomsorg och äldresjuk-
vård. Regeringen har bedömt att det är angeläget att den statliga sats-
ningen kan förlängas under perioden 2002-2004 och har därför i Natio-
nell handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvården (prop.
1999/2000:149) föreslagit att sammanlagt ytterligare 60 miljoner kronor
avsätts för detta ändamål.
Även Vårdalstiftelsen stöder forskning som gäller vården av de äldre
med inriktning mot klinisk praktisk vård- och omsorgsforskning. I detta
innefattas även forskning om de äldres närstående vårdare.
Regeringen bedömer att de pågående strukturella satsningarna på äld-
reområdet sammantaget innebär högst väsentligt förbättrade förutsätt-
ningar för den svenska äldreforskningen.
Regeringens bedömning: Regeringen föreslår i budgetpropositionen
för år 2001 en förstärkning av Statens skolverks forskningsanslag.
Skälen för regeringens bedömning: Skolan är en plats där kunskap in-
hämtas, lärande äger rum, där lusten för livslångt lärande skapas och där
grunden för framtiden läggs. Skolbarnomsorgen, förskoleverksamheten,
grundskolan och gymnasieskolan omfattar över två miljoner barn och
unga. Kvaliteten i förskoleverksamhet och skolbarnomsorg, skola och
vuxenutbildning är därför avgörande för Sverige som kunskapsnation.
Under 1990-talet genomgick det svenska utbildningsväsendet de
största och snabbaste förändringarna någonsin. Ansvaret för förskolan,
skolan och vuxenutbildningen decentraliserades genom en radikal för-
skjutning av ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. Förändring-
arna inom skolsystemet och i samhället har medfört ökade krav på för-
skolan, skolan och vuxenutbildningen. Decentraliseringen och den mål-
styrda skolan ställer krav på en hög professionell nivå. Det är därför vik-
tigt att stärka skolpersonalens vetenskapliga kompetens genom att möj-
liggöra deras deltagande i relevanta forsknings- och utvecklingsprojekt.
En kontinuerlig dialog mellan forskningens företrädare och ansvariga
för skolväsendet är en viktig förutsättning för skolväsendets kunskapsut-
veckling. Skolan behöver aktivt medverka i att ta fram nya forskningsfrå-
gor och forskningsområden och delta i den kunskapsprocess som aktivt
forskningsarbete innebär. Forskningsaktiviteten inom och för skolväsen-
det behöver dessutom kraftigt höjas och breddas, brister och underför-
sörjda områden identifieras och insatser vidtas för att öka kunskapen.
Regeringen har skapat goda förutsättningar för en förstärkt utbildnings-
vetenskaplig forskning genom förslagen i propositionen En förnyad lä-
rarutbildning (prop. 1999/2000:135) där 90 miljoner kronor föreslås till
detta område under åren 2001-2003.
222
Statens skolverk har fått ett vidgat ansvarsområde under de senaste
åren. För att kunna möta en mångfald av framtida utmaningar, såväl av-
seende innovationsspridning genom utbildning som i form av en utbild-
ningsvetenskaplig grund för utbildar- och ledaryrken behövs förstärkta
resurser. Skolforskningen skall bidra till att utveckla skolväsendet i över-
ensstämmelse med samhällets behov och förse skolsystemet med en sys-
tematisk kunskapsgrund. Regeringen föreslår därför i budgetpropositio-
nen för 2001 en förstärkning av sektorsforskningen för skolväsendet samt
återkommer med en precisering beträffande Skolverkets uppdrag i detta
avseende.
Areella näringar - utveckling och omvärld
De areella näringarna (jordbruket, trädgårdsbruket, skogsbruket, fisket
och vattenbruket samt rennäringen) med därtill knutna industrisektorer är
av stor betydelse för samhällsekonomi, sysselsättning och regional ut-
veckling. Dessa näringars utveckling i Sverige är dock i hög grad bero-
ende av en ekonomisk och politisk omvärld, som ställer betydande krav
på utvecklingskraft och anpassningsförmåga. Det är viktigt att näringarna
är ekonomiskt bärkraftiga men även att de utvecklas mot ekologisk håll-
barhet. De skall dessutom kunna svara mot bl.a. konsumenters krav på
säkra och högkvalitativa livsmedel och etiska krav. Allt detta förutsätter
betydande forsknings- och utvecklingsinsatser.
Jordbrukspolitiken och fiskepolitiken är de enda två inom EU harmoni-
serade politikområdena. Den förestående östutvidningen av EU, liksom
den påbörjade avregleringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, är
processer som om de inte följs av en medveten utvecklingsstrategi kan få
omvälvande följder för det svenska jordbruket.
< Genom att ytterst baseras på gröna växters och algers infångande av
solenergi (fotosyntesen) bidrar de areella näringarna på ett avgörande sätt
till att producera förnybara resurser. De areella näringarnas ekologiskt
hållbara nyttjande av mark och vatten inbegriper även bevarande och
hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden, varav en stor del har
specifika skötselkrav för att fortleva. De areella näringarna har vidare en
viktig roll i arbetet med att sluta kretsloppen av olika näringsämnen.
Utvecklingen visar att vi nu gått in i "biologins århundrade", där de ge-
nombrott som i snabb takt görs i kunskaperna om arvsmassan väntas få
lika revolutionerande betydelse för samhälle och näringsliv som utveck-
lingen inom IT-sektorn. Denna utveckling kommer med största sannolik-
het att ge nya förutsättningar för de areella näringarna som kan få en allt
större betydelse i den totala samhällsekonomin, t.ex. genom produktion
av förnybara råvaror och bioenergiproduktion. Nyttjandet av kunskaperna
måste dock vara förenlig med högt ställda hälso- och miljökrav liksom
etiska krav.
Som ett uttryck för den moderna biologins potential sker nu globalt in-
om jordbruks-, livsmedels- och läkemedelssektorerna stora satsningar i
multinationella företag med stora resurser för forskning och utveckling.
Den privata sektorn kan inte förväntas ta hela ansvaret för att dess forsk-
Prop. 2000/2001:3
223
ning och utveckling är långsiktigt förenlig med samhällets mål om en
hållbar utveckling. Det är därför angeläget att samhället stöder en grund-
läggande kunskapsuppbyggnad som ger både samhället och industrin
möjligheter att utnyttja resultaten av den snabba utvecklingen och samti-
digt ger möjligheter att kritiskt följa och bedöma utvecklingen och agera
mot en utveckling som inte är önskvärd från samhällets synpunkt.
I detta perspektiv ökar också statens ansvar för forskning och utveck-
ling som av företagen idag inte bedöms som kommersiellt intressant, t.ex.
om ekologiskt hållbara produktionssystem och växtförädling för regio-
nala behov. Detta gäller även för utvecklingsländers behov, eftersom des-
sa lider stor brist på resurser för att hantera sina stora miljö-, resurs- och
försörjningsproblem. Regeringens strävan att främja en ekologiskt hållbar
utveckling omfattar inte endast den nationella utvecklingen utan har en
global dimension.
Alla prognoser tyder på en fortsatt kraftig befolkningsutveckling, sam-
tidigt som den odlade jordbruksarealen inte kan öka i samma takt. Snara-
re tyder många rapporter på att försörjningsunderlaget dramatiskt försäm-
ras främst genom jordförstöring, bebyggelse och vattenbrist. Svensk
forskning och svenskt utvecklingssamarbete har en viktig roll i att bidra
till utveckling av både effektivt och miljöriktigt jordbruk och hushållning
med mark- och vattenresurser. Sverige och andra industrialiserade länder
har även ett ansvar att bidra till en hållbar jordbruksutveckling i utveck-
lingsländerna både som importörer av jordbruksprodukter från dessa län-
ders arealer och som exportörer av överskottsproduktion på världsmark-
naden. Detta är nödvändigt för att uppnå målet om en långsiktig livsme-
delsförsörjningssäkerhet i ett internationellt perspektiv.
De strategidokument och övrigt underlag som inlämnats belyser den
stora bredden i kunskaps- och kompetensbehoven inom olika lantbruks-
vetenskapliga sakområden. Att tillgodose dessa behov är en utmaning för
såväl det kommande Forskningsrådet för miljö, areella och samhällsbyg-
gande som för SLU och andra universitet och högskolor.
Regeringen har identifierat tre insatsområden av strategisk betydelse
som bör bli föremål för särskilda satsningar: Funktionsgenomik, Risker
med den moderna biologins utveckling samt Ekologiskt lantbruk. Dess-
utom redogörs för behov inom ett antal viktiga lantbruksvetenskapliga
forskningsområden, där prioriteringar måste göras inom nuvarande re-
sursram.
Särskilda satsningar
Sverige är världsledande inom delar av den lantbruksvetenskapliga funk-
tionsgenomiken, t.ex. inom husdjursforskning och skoglig forskning.
Funktionsgenomiken utnyttjar den i snabb takt ökande informations-
mängden om olika däggdjurs, växters och mikroorganismers arvsmassa
som gör att genernas funktioner kan detaljstuderas. Tillgången till dessa
kunskaper förändrar drastiskt förutsättningarna för forskningen inom bl.a.
växt- och husdjursförädling, växt- och skogsskydd och veterinärmedicin.
Forskningsområdet lovar att ge fördjupade insikter on t.ex. fotosynten-
sen, varpå nästan allt liv på jorden vilar, liksom om djursjukdomars ge-
netiska bakgrund. De möjligheter som kunskaper om dessa samband ger
Prop. 2000/2001:3
224
att styra processer i växter och även hos människor och djur öppnar helt Prop. 2000/2001:3
nya möjligheter och i vissa fall även oroande perspektiv.
För att hålla jämna steg med USA och andra industriländer i den veten-
skapliga utvecklingen och kunna delta i internationellt forskningssamar-
bete, t.ex. inom EU och ha en beredskap inför framtiden, krävs betydande
satsningar inom landet. Det gäller inte minst jordbruks- och livsmedels-
området och miljöområdet, där säkerhets- och miljökrav kommer att krä-
va betydande kunskapsunderlag. Lantbruksvetenskaplig forskning om-
fattar viktiga delar inom den satsning på funktionsgenomik som regering-
en föreslår på annan plats i denna proposition.
Gentekniken kommer, i kombination med genombrotten inom funk-
tionsgenomiken, att innebära kraftigt ökade möjligheter att modifiera
växter, djur och mikroorganismer för bestämda syften. En viktig förut-
sättning för nyttjandet av kunskaperna är dock att den inte får innebära
några oacceptabla risker för människors och djurs hälsa eller för miljön
och att den även är förenlig med högt ställda etiska krav.
För att säkerställa att utvecklingen inte innebär oacceptabla risker
krävs forskning som ger underlag för de riskbedömningar som måste gö-
ras av tidigare oprövade organismer. Forskningen bör gälla både ekolo-
giska och genetiska effekter av den modifierade organismen. Eventuella
risker med genetiskt modifierade organismer i livsmedel behöver också
klarläggas. Dessa forskningsbehov bör beaktas av forskningsrådet för
miljö, areella näringar och samhällsbyggande inom ramen för den för-
stärkning som föreslås för rådet på annan plats i denna proposition.
Ekologiskt lantbruk kännetecknas av en strävan mot hög grad av
självförsörjning av foder och växtnäringsämnen inom gården. Lättlöslig
handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel används inte utan ersätts
av andra åtgärder. Inom djurhållningen läggs stor vikt vid sjukdoms- och
parasitförebyggande åtgärder och vid att ge djuren möjligheter till ett
naturligt beteende samt en i övrigt god djuromsorg. Regeringen anser att
den ekologiska produktionen från en samhällelig utgångspunkt bl.a. är ett
medel i arbete med att nå vissa av de nationella miljömålen och ett steg
mot en uthållig utveckling av jordbrukssektorn. Forskningsområdet krä-
ver att grundvetenskaplig kompetens inom naturvetenskapliga, samhälls-
vetenskapliga och ekonomiska discipliner integreras med mera produk-
tionsinriktad forskning. På grund av forskningsområdets krav på flerve-
tenskapliga och/eller tvärvetenskapliga ansatser, bör området stödjas med
en särskild forskningssatsning. Regeringen föreslår därför i årets budget-
proposition en särskild satsning på detta forskningsområde om 35 miljo-
ner kronor per år under perioden 2001-2003.
Prioriteringar inom jordbruksforskning
En hållbar samhällsutveckling kräver en effektivare markanvändning,
vilket innebär att produktionen på bästa sätt utnyttjar det enskilda fältets
inneboende egenskaper utan att långsiktigt försämra dessa eller belasta
andra ekosystem, grundvattnet eller atmosfären. Forskningen måste också
inriktas på att sluta näringskretsloppen. Risken för spridning av eventu-
ella smittor bör också beaktas.
225
Fördjupade studier av kvävedynamiken i marken är nödvändiga sär-
skilt med avseende på omsättningen av organiskt material. Kunskapen
om fosfor är alltjämt otillräcklig som underlag för rådgivning till lantbru-
karna. Effekterna av rötslam på odlade grödor måste noga analyseras med
avseende på ämnen som kan äventyra människors och djurs hälsa.
Problemen med markpackning och okontrollerad vittring är alltjämt
stora. För att öka kunskapen om dessa processer behövs en fördjupad
forskning innefattande ingående markfysikaliska och markkemiska studi-
er, som bl.a. ger förutsättningar för ökad användning av prcisionsteknik i
växtodlingen.
Växtodlingen ska ske på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden
inte utarmas, utan snarare gynnas. Forskning om alternativa odlingssys-
tem som uppfyller krav på ekologisk uthållighet skall därför bedrivas för
att stödja bl.a. detta mål.
Växtodlingen har alltjämt problem med växtsjukdomar, skadedjur och
ogräs. Motmedlen har hitintills i huvudsak varit kemiska insatser i form
av bekämpningsmedel samt olika skötselåtgärder. Det är angeläget att
öka förståelsen av växternas egna försvarssystem och tolerans mot stress.
Den moderna biologin och framförallt funktionsgenomiken erbjuder här-
vidlag stora möjligheter. Försatt forskning är angelägen kring ogräsens
biologi och bekämpning. Inom växthusodlingen och vid täckodling be-
hövs ökad kunskap för kontroll av skadegörare.
Kunskapsbristerna inom områdena biodling och pollination är stora
och en bred kunskapsuppbyggnad är angelägen.
En hög kvalitet på animaliska livsmedel grundläggs genom att djur
med god genetisk bakgrund föds upp på ett sätt som befrämjar djurens
hälsa. Också inom husdjursförädlingen erbjuder den moderna biologin
nya möjligheter. Molekylär genetik och populationsgenetik knyts sam-
man till nya kraftfulla verktyg för avkommebedömning och avel och
funktionsgenomiken kan även här förväntas ge helt nya möjligheter.
Avelsntålen skall innefatta inte enbart produktionsegenskaper utan även
hälsoegenskaper som motståndskraft mot olika sjukdomar och hållbarhet-
segenskaper. Ökade kunskaper om husdjurens ämnesomsättning och om
foderkvaliteten är förutsättningar för ett framgångsrikt hälsoarbete. För
att vara långsiktigt uthållig och etiskt försvarbar behöver djurhållningen
utvecklas mot ett allt mindre beroende av antibiotika. Eftersom antibioti-
karesistens hos bakterier är ett växande globalt problem behövs akut ökad
kunskap om bakomliggande molekylära och ekologiska mekanismer och
konsekvenserna av resistensutvecklingen.
Zoonoser är smittsamma sjukdomar som kan överföras mellan djur och
människor. Beredskap för och kunskap om zoonoserna är viktiga för
folkhälsan, särskilt som risken för import av sjukdomar över gränserna
ökar.
Hög livsmedelssäkerhet innebär bl.a. minimalt upptag av toxiska äm-
nen från mark och vatten, frihet från läkemedels- och bekämpningsme-
delsrester, förebyggande av mögelgifter (mykotoxiner) i växtodlingen
och i vegetabiliska produkter, god infektionskontroll med minimal anti-
biotikaanvändning inom djurhållning och vattenbruk, kontroll och be-
kämpning av smittsamma djursjukdomar (zoonoser).
Prop. 2000/2001:3
226
En viktig uppgift för livsmedelsindustrin är att bevara de värden som
livsmedelsråvaroma besitter från början och att tillföra nya värden i hela
kedjan till konsumentprodukten. Det är mycket viktigt att öka kunskapen
om råvarans egenskaper relativt processpåverkan i såväl nya som befint-
liga processer.
Allmänhetens ökade intresse för hälsoeffekter av livsmedel har stimu-
lerat också livsmedelsindustrin i denna riktning. För att kunna utveckla
funktionella livsmedel krävs inte bara produktutveckling och karakterise-
ring av produktens sammansättning, utan också möjligheter att testa dess
effekter på människors hälsa och visa att det inte finns några negativa
effekter av en längre tids konsumtion. Det är viktigt att förstå de meka-
nismer som är knutna till olika hälsoeffekter.
Genteknik och bioteknik ger oanade möjligheter att påverka råvaru-
sammansättning och tillverkningsprocesser liksom att utveckla nya pro-
dukter genom att kvantitet och egenskaper på stärkelse, proteiner, fetter
och andra ingredienser kan modifieras i önskad riktning i växter. Eventu-
ella risker med användningen av genetiskt modifierade organismer
(GMO) i livsmedel måste noga studeras.
Jordbruket och skogsbruket har en stor potential att producera förnyba-
ra råvaror för andra industrigrenar än livsmedelsindustrin och skogsin-
dustrin. För att nya material ska få genomslag på marknaden måste de ha
speciella fördelar jämfört med existerande material eller fylla behov där
konsumenterna är villiga att betala en merkostnad. Miljö- och uthållig-
hetsaspekter får här växande betydelse. Möjligheterna att med genteknik
modifiera befintliga gagnväxter för produktion av nya intressanta råvaror
är mycket stora.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att utarbeta ett förslag
till en svensk hästpolitik. I uppdraget ingår bl.a. att bedöma behovet av
stöd till forskning inom hästsektorn.
Prioriteringar inom skoglig och skogsindustriell forskning
Skogsbruket och skogsindustrin har stor betydelse för svensk ekonomi.
Som skogsindustrination har Sverige en relativt omfattande skoglig och
skogsindustriell forskning och utbildning. Grundläggande skogsveten-
skaper har sin tyngdpunkt vid SLU medan grundläggande skogsindustri-
ell forskning huvudsakligen bedrivs vid andra universitet och högskolor.
Skogsindustrin har dessutom egen forskning inom företagen samt med
staten gemensamt finansierad forskning vid institut med inriktning mot
skogsbruk (Skogsbrukets forskningsinstitut, SkogForsk), träbearbet-
ningsindustri (Trätekniska forskningsinstitutet, Trätek) samt pappers- och
massaindustrin (Skogsindustrins tekniska forskningsinstitut, STFI).
Skogsekosystemforskning har stor betydelse för området skogsbruk-
miljö. Svensk forskning om växthuseffekten är internationellt uppmärk-
sammad och det är angeläget att den fortsatt kan spela en viktig roll i den
vetenskapliga analysen av påverkan på klimatet och konsekvenser av
detta. Kunskaper om processer i skogsmark, träd och ekosystem samt hur
naturresursen utnyttjas och brukas kommer att ha stor betydelse för
framtida åtgärder.
Prop. 2000/2001:3
227
Skog och ved har stor ekologisk betydelse för bevarande av biologisk
mångfald och ett flertal s.k. nyckelbiotoper är knutna till skog. Sveriges
ekonomiska beroende av skogsproduktionen och samtidigt pådrivande
roll i miljöarbetet gör det angeläget att fortsatt utveckla skogsbruket.
Forskning som ger vetenskapligt underlag till bevarandestrategier och
skogsbruksåtgärder för hållbart nyttjande av skogen som resurs är därför
angelägen.
Skogarnas funktion i biogeokemiska och hydrologiska kretslopp upp-
märksammas alltmer. Skogsekologisk forskning, inklusive försurnings-
forskning, har en stark ställning i Sverige, vilket gör det möjligt att delta i
internationellt samarbete inom området. Ekologisk forskning kring
skogsekosystemens funktioner och biogeokemi är därför motiverad.
Skogsbeståndet i Sverige ökar, liksom i många andra länder. Ökningen
av skogsproduktionen gör det möjligt att ta ökad miljö-, kultur-, och na-
turvårdshänsyn samtidigt som skogen och skogsråvaran utnyttjas. Nytt-
jande av förnybara energikällor blir allt viktigare, inte minst med hänsyn
till behovet att minska beroendet av fossila bränslen. Åtgärder bör grun-
das på goda kunskaper om skogsekosystemens uthålliga produktionsför-
måga och roll i bevarandet av biologisk mångfald. Tidigare utvecklade
skogsskötselsystem måste nu kompletteras med uthålliga system för uttag
av biobränsle samt system som klarar målen om biologisk mångfald, tät-
ortsnära skogsbruk och ädellövskogsbruk. Det är angeläget att en sådan
forskning också har naturvårds- , kulturvårds- och miljöskyddsaspekter
som ingående viktiga komponenter. Forskningen har en roll för privat-
skogsbrukets utveckling men även för analys av konsekvenserna av det
ökade antalet privatskogsbrukares agerande. Nyttjandet av skogar och
skogsresurser kräver att ett flertal ofta motstridiga intressen kan förenas
för att på bästa sätt nyttja denna naturresurs. Den skogliga forskningen
har starka kopplingar med miljöpolitiken och jordbrukspolitiken. Forsk-
ningen är viktig för internationella överenskommelser om begränsning av
utsläpp och skydd för natur- och miljövärden.
Under 9O-talet har skogsnäringens forskningsbehov varit föremål för
flera utredningar. Den senaste utredningen PROMIS beskriver industrins
situation, nuvarande forskning och även forskningens betydelse för den
svenska skogsnäringens konkurrenskraft. Regeringen ser positivt på för-
slaget att fokusera medel till nationella nätverk med en bred sammansätt-
ning av kompetenser från etablerade forskningsmiljöer. Det är en angelä-
gen uppgift för berörda myndigheter att i samverkan med övriga aktörer
bidra till effektivisering och förnyelse inom områden där Sverige kan
bygga upp konkurrenskraftiga forskningsmiljöer.
Under det senaste decenniet har olika forskningsstiftelser, såsom Stif-
telsen för strategisk forskning, KK-stiftelsen och Mistra (Stiftelsen för
miljöstrategisk forskning), tillkommit som viktiga finansiärer av forsk-
ning och utveckling för skogsnäringens behov, vad gäller såväl grundläg-
gande som mera tillämpad forskning. Det är viktigt att det statliga forsk-
ningssystemets insatser på detta område i största möjliga utsträckning
samordnas med dessa stiftelsers insatser.
Svenska forskare inom området trä- och fiberforskning är ledande, bl.a.
genom en tidig och mycket framgångsrik tillämpning av funktionsgeno-
miken på träd. Fortsatt satsning inom detta område är därför väsentlig.
Prop. 2000/2001:3
228
Övriga prioriteringar inom politikområdet
Det finns ett behov av långsiktig kunskapsuppbyggnad om glesbygdens
och landsbygdens omvandling. Forskningen bör fokusera på hur befolk-
ning, företag och miljö reagerar på utvecklingen i omgivande strukturer.
Inom området landsbygdsutveckling behövs nya sätt att identifiera och
beskriva de möjligheter och problem som utmärker den moderna lands-
bygden i Sverige. Det finns anledning att anlägga ett genusperspektiv i
dessa studier.
De areella näringarnas roll att tillgodose estetiska, kulturella och soci-
ala behov ökar starkt. Forskningen bör inriktas på att utveckla detta nya
område i kombination med traditionell landsbygdsverksamhet. Lands-
bygdsforskningen i den västliga världen visar att det råder stora och ofta
oförklarade variationer vad gäller dynamik mellan olika landsbygdsom-
råden. Att söka förklaringar till sådan variation är en viktig forsknings-
uppgift. Småföretagande i landsbygdsmiljöer ställer ofta krav på ent-
reprenörskap som bör studeras närmare som underlag för utveckling av
landsbygden.
SJFR har tillsammans med Fiskeriverket utarbetat ett forskningspro-
gram för den svenska fiskforskningen. Fiskeriverket ansvarar inom detta
för tillämpad forsknings- och undersökningsverksamhet som rör yrkes-
fisket, fritidsfisket, fiskevården och vattenbruket medan SJFR ansvarar
för grundläggande forskning och övrig tillämpad forskning. SJFR anger i
sin forskningstrategi huvudmålen för rådets fiskforskning. Regeringen
anser att dessa huvudmål är viktiga och delar bedömningen att de strate-
giska forsknngsfälten för att nå dessa mål är ekologi, fysiologi och gene-
tik. Fiskeriverkets forsknings- och undersökningsverksamhet är nödvän-
dig för hållbar utveckling av fiskeresurserna i enlighet med nationell po-
litik och internationella åtaganden. Förvaltningen sker främst av kom-
mersiellt viktiga arter, av ekologiska nyckelarter och av fiskarter vars
förekomst kan vara hotade. För att upprätthålla verksamhetens kvalitet
behöver en kontinuerlig foU vidmakthållas.
Det dynamiska samspelet mellan renar och vegetation liksom samspe-
let mellan renar, andra bytesdjur och rovdjur, där existensmöjligheterna
för alla tre är i fara samt rennäringens samspel med t.ex. skogsbruk och
annan markanvändning kräver fördjupad forskning. Prioriterade mål bör
vara att maximera nyttan av använda betesresurser m.m. inom ramen för
ekonomiskt och ekologiskt hållbara uttag. Renskötselns sociala och kul-
turella funktioner har avgörande betydelse för både renskötselns och den
samiska kulturens långsiktiga överlevnad. Forskning kring hur dessa re-
lationer ser ut bör prioriteras. Rennäringens nuvarande och potentiella
betydelse för regional välfärd och attraktivitet via sekundära sysselsätt-
ningseffekter i andra näringar, service och besöksnäringar är praktiskt
taget okänd. Att klarlägga dessa relationer och anvisa vägar för vidareut-
veckling bör ges hög prioritet. För att uppnå största möjliga nytta är det
av stor vikt att den statligt finansierade forskningen inom området koor-
dineras med den FoU-verksamhet som bedrivs med stöd av olika finansi-
eringskällor.
Viltforskningens syfte är att utveckla och förmedla kunskaper som be-
hövs för ett uthålligt nyttjande och en god förvaltning av landets viltbe-
Prop. 2000/2001:3
229
stånd. Naturvårdsverket är en av de viktigare myndigheterna i tillämp-
ningen av regleringar och viltforskningen spelar en viktig roll för att de
ska kunna följas. Forskningen är i huvudsak naturvetenskaplig, men ett
begränsat utrymme har även givits viss samhällsvetenskaplig forskning
till stöd för viltförvaltningen. Regeringen anser att Naturvårdsverket även
fortsättningsvis bör disponera medel ur Jaktvårdsfonden. Forskningsrådet
för miljö, lantbruk och samhällsplanering bör dock i samråd med Natur-
vårdsverket och berörda intressenter utreda hur de olika forskningsbeho-
ven inom området skall tillgodoses och hur kontakten mellan grundläg-
gande och åtgärdsinriktad forskning skall säkerställas.
Prop. 2000/2001:3
Regeringens bedömning: Det finns ett uttalat behov av kunskap-
suppbyggnad och forskning inom museiområdet. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen för 2001 att 15 miljoner kronor anvisas för en
museipedagogisk satsning som bland annat innefattar insatser för erfa-
renhetsutbyte, metodutveckling och forskning.
Kulturområdets forskning och utvecklingsarbete
Sektorsforskningen inom kulturområdet spänner över ett vidsträckt om-
råde som inte bara innefattar konstarter, kulturarv eller kulturinstitutioner
utan även grundläggande värderingar och förhållningssätt.
Statens kulturråd, som även fördelar medel för forskning och utveck-
ling vid ansvarsmuseerna, Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet och Språk-
och folkminnesinstitutet har anvisade medel för verksamhetsforskning
och utvecklingsarbete inom kultursektorn. Statens kulturråd har i uppgift
att bl.a. följa utvecklingen och ge ett samlat underlag för den statliga
kulturpolitiken. Kulturrådet skall även verka för samordning. Riksantik-
varieämbetet är central förvaltningsmyndighet för kulturmiljön och kul-
turarvet. Språk- och folkminnesinstitutet har bl.a. till uppgift att samla in,
bevara, vetenskapligt bearbeta och ge ut material om dialekter, folkmin-
nen, folkmusik, ortnamn och personnamn. Flera av myndigheterna har ett
etablerat internationellt samarbete med universitet, högskolor och andra
myndigheter. Inom ramen för EU:s femte ramprogram för forskning och
utveckling (1998-2002) finns flera tematiska program som innehåller
delområden för kulturområdet bl.a. Morgondagens stad och kulturarvet
och Multimediainnehåll. Det är angeläget att myndigheterna inom kul-
turområdet i ökad utsträckning stimuleras till ett ökat deltagande i olika
internationella sammanhang, bl.a. inom ramen för EU:s ramprogram för
forskning och utveckling.
Institutionerna bedriver av tradition ett omfattande forsknings- och ut-
vecklingsarbete och kunskapsuppbyggnad inom sina kärnämnen. Flera av
insatserna har karaktären av långsiktiga nationella åtaganden. Dessa in-
satser är av stor betydelse för universitetsforskningen eftersom det hand-
lar om t.ex. grundläggande materialbearbetning som många gånger är en
förutsättning för vidare grundforskning.
230
Kulturarvsinstitutionernas, i synnerhet museernas, forskning är starkt
knuten till samlingarna vilket gör att deras roll som kunskapsuppbyggare
knappast kan ersättas av andra. Ansvarsmuseernas forskning inriktas i
huvudsak på museernas uppgifter att vårda samlingarna, göra dem till-
gängliga för forskning, utföra dokumentationsarbete samt bedriva utåt-
riktad verksamhet. Ansvarsmuseerna har i egenskap av expertorgan till
uppgift att tillhandahålla specialiserad kunskap till andra museer och till
samhället i övrigt.
Under senare tid har kulturarvsinstitutionernas betydelse i samhället
uppmärksammats. Från att ha haft som enda uppgift att samla in, vårda,
bevara och tillgängliggöra det som uppfattades som ett objektivt kultur-
arv växer nu kraven, såväl internt som externt, på att institutionerna ock-
så aktivt skall medverka i samhällsdebatt och normbildning. Denna ut-
vecklade syn på kulturarvsinstitutionernas betydelse innebär också att
kraven på forskningen förändras.
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) gavs
1997 i uppdrag att utreda och föreslå åtgärder för uppbyggnad och ut-
veckling av sektorsforskningen inom kulturområdet. I den slutrapport
som presenterades den 6 mars 2000 efterlyser HSFR en tydligare sam-
verkan mellan kultursektorn och universitetsforskningen, liksom att de
tvärvetenskapliga forskningsinsatserna bör utvecklas. HSFR anser även
att ett nytt forskarämne, museivetenskap, bör införas och att forsknings-
medlen till museisektorn bör ökas så att det står i paritet med övriga
verksamhetsområden inom kulturarvsområdets sektorsforskning. Vidare
föreslås att medel bör avsättas för museivetenskaplig forskning i form av
ett särskilt, tidsbegränsat ramprogram vid HSFR. För att stärka forsk-
ningens status vid myndigheterna föreslår slutligen HSFR att det inrättas
särskilda forskartjänster samt att medarbetare utan forskarkompetens ges
möjlighet till forskarstudier.
Kultursektorns forskning skall tillgodose de egna behoven av kunskap-
suppbyggnad bl.a. när det gäller kompetensförsörjning och frågor om
vård och bevarande av samlingar. Flertalet av de myndigheter som får
bidrag för forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet har
egna forskningsprogram eller liknande.
Museologi, eller museivetenskap, är ett tvärvetenskapligt ämne, som
utnyttjar kunskap och teori från många skilda områden, både humanistis-
ka, samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga. Den museala proces-
sen, från urval och insamling till förmedling av kunskap och upplevelse-
värden, studeras inom museologin. Internationellt sett är museivetenskap
en egen vetenskapsgren med egen teoribildning. Det finns ett uttalat be-
hov av ökat erfarenhetsutbyte, metodutveckling och forskning inom mu-
seiområdet. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2001 att 15
miljoner kronor anvisas för detta ändamål.
Forskning om kulturarvet, kulturpolitik och kulturmiljö
En viktig frågeställning är hur kulturarvsbergreppet skapas och formule-
ras med utgångspunkt i olika historiska, nationella och politiska förkla-
ringsmodeller och hur detta förmedlas och brukas i ett kulturellt och so-
cialt sammanhang. Kopplingen mellan kulturarvsfrågor och andra äm-
Prop. 2000/2001:3
231
nesområden (IT, teknik, arkitektur m.fl.) behöver också lyftas fram. Sam-
arbete med universitet och högskolor är betydelsefullt för kulturarvssek-
torn. I särskilt hög grad gäller detta för Naturhistoriska riksmuseet som
deltar aktivt i utbildning och handledning vid framförallt universiteten i
Stockholm och Uppsala.
Kulturpolitisk forskning är ett tämligen nytt forskningsområde i Sveri-
ge som är under utveckling. Den kulturpolitiska forskningen är oftast
tvärvetenskaplig och kräver insikter i t.ex. politik, pedagogik, mark-
nadsföring, ekonomi och administration. Kulturpolitikens implemente-
rande i övriga politikområden kommer att ställa nya och vidgade krav på
utbildning, forskning och utveckling inom detta område.
Kulturmiljöns kunskapsinnehåll kan bidra till att lösa problem och sva-
ra mot nya utmaningar mot hållbar utveckling. Bevarandet av kulturarvet
kräver att praktiska och teoretiska, tekniska/naturvetenskapliga och hu-
manistiska kompetenser kombineras. Kulturmiljön speglar såväl natur-
förutsättningarna som människans nyttjande av landskapet. Det är ange-
läget med ytterligare kunskapsuppbyggnad kring sambanden mellan od-
lingslandskapets omvandling, vården av kulturlandskapet och en biolo-
gisk mångfald. Dagens skogsbruk påverkar ofta kulturmiljön negativt och
ytterligare forskningsinsatser behövs bl.a. för att utveckla alternativa, mer
skonsamma, markberedningsmetoder. Infrastrukturen påverkar kultur-
miljön genom bl.a. intrång i kulturmiljöer, barriäreffekter, buller och fy-
siska skador på kulturarvet genom t.ex. luftföroreningar. Ökad kunskap
behövs framförallt avseende metoder för värdering av kulturmiljön i
samband med infrastrukturarbete samt luftföroreningarnas inverkan. För
att uppnå en hållbar utveckling med hänsyn tagen till kulturvärdena ställs
det nya krav på ett tvärvetenskapligt angreppssätt i forskningen, där ut-
vecklingsmöjligheten ligger i gränssnittet mellan naturvetenskap, teknik,
humaniora och samhällsvetenskap.
Forskning på massmedieområdet
Massmedierna spelar en central roll i den moderna demokratin och tillhör
våra absolut viktigaste kulturbärare. Behovet av kunskap om massmedi-
ernas roll och villkor i samhället har ökat i en tid av snabb teknisk ut-
veckling, globalisering, kommersialisering och koncentration av medie-
ägandet. En förutsättning för väl underbyggda och långsiktigt hållbara
politiska beslut, med främsta syfte att garantera yttrandefrihet, tillgäng-
lighet och mångfald i medierna, är tillgången till en bred och kvalitativ
forskning och dokumentation av medieutvecklingen.
Den oberoende massmedieforskning som bedrivs vid universitet och
högskolor är här av stor betydelse, liksom den kompletterande forskning
som initieras utifrån identifierade samhällsbehov.
Mediemyndigheternas verksamhet med att ta fram forskning och do-
kumentation om medieutvecklingen har under senare år ökat i omfatt-
ning. Radio- och TV-verket har i uppgift att följa och löpande förse re-
geringen och andra intressenter med information om utvecklingen inom
medieområdet. Ytterligare två myndigheters verksamheter med att följa
medieutvecklingen kan särskilt nämnas. Granskningsnämnden för radio
och TV ger på regeringens uppdrag ut rapporter om programutbudet i
Prop. 2000/2001:3
232
radio och TV. Rådet mot skadliga våldsskildringar (Våldsskildringsrådet)
följer utvecklingen vad gäller våldsskildringar i rörliga bildmedier, tar
initiativ till studier och publicerar forskningsrapporter i en skriftserie.
I Ungdomsstyrelsens rapport Stöd till svensk ungdomsforskning (2000)
konstateras att HSFR har följt de riktlinjer som lades fram i propositionen
Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5), och att ungdomsforskningen
utvecklats och fått en höjd kvalitet. HSFR har utöver att bevilja bidrag till
olika projekt bl.a. anordnat konferenser, tillsatt två tjänster inom ung-
domsforskningen samt initierat en omvandling av de regionala ung-
domsforskningscentra till nätverksbildningar. I Ungdomsstyrelsens ut-
värdering föreslås att det skapas ett samlat nationellt nätverk för ung-
domsforskningen. Ungdomsstyrelsens utvärdering visar också att HSFRs
stöd till ungdomsforskning har koncentrerats till forskning inom sociolo-
gi och pedagogik medan flera discipliner saknas helt. Vidare här de na-
tionella nätverken påtalat att tvärvetenskapligheten minskat inom ung-
domsforskningen och att det saknas longitudinella forskningsprojekt som
belyser ungas situation.
Omvandlingen av ungdomsforskningscentren till fem nationella nät-
verk i kombination med en neddragning av resurser för administration av
varje nätverk har inneburit att möjligheterna att driva nätverken försäm-
rats. Inom ramen för ett nationellt nätverk skulle det vara möjligt att in-
rymma flera olika tematiska inriktningar, som skulle kunna fungera som
mindre och specialiserade nätverksbildningar.
Regeringen anser att ungdomsforskningen haft en positiv utveckling
under senare år. Fortfarande är emellertid kunskapsunderlaget otillräck-
ligt inom många ungdomsfrågor, bl.a. vad gäller villkoren för s.k. margi-
naliserade ungdomar och ungdomars egen organisering. Det är angeläget
att prioritera forskning om marginaliserade ungdomars villkor liksom
forskning om olika åtgärder och metoder som syftar till att förbättra vill-
koren för dessa ungdomar. Ansvaret för ungdomsforskningen bör i fort-
sättningen ligga på det nya Forskningsrådet för arbetsliv och sociala frå-
gor. Det ankommer på rådet att efter samråd med berörda intressenter
besluta om hur arbetet med ungdomsforskningen skall organiseras. Rege-
ringen förutsätter att ungdomsforskningen hanteras på ett likartat sätt i
rådet som i den tidigare organisationen.
På nationell nivå har Centrum för idrottsforskning (CIF) till uppgift att
initiera, samordna och stödja forskning om idrott. Idrott ges därvid en vid
definition och omfattar både tävlingsidrott, motion, rekreation, friskvård
och rehabilitering.
Av CIF:s nuvarande budget om drygt 10 miljoner kronor årligen an-
vänds ca 80 procent till forskningsprojekt och anställningar. Anslag kan
Prop. 2000/2001:3
233
ges till ca 70-80 projekt per år. Riksidrottsförbundet har i sitt budgetun-
derlag för år 2001 noterat att medlen till idrottsforskning utgör ca 2 pro-
cent av det statliga anslaget till idrotten vilket är en ringa andel i jämfö-
relse med de medel som avsätts för forskning inom andra samhällssekto-
rer.
En bidragande orsak till svensk idrotts starka internationella position är
vår idrottsforskning. Idrottsforskning är både mångvetenskaplig och tvär-
vetenskaplig. Den innefattar studier av människans motoriska och fysiska
prestationsförmåga, förändringar i och påverkan på idrottslig förmåga
samt hur individen påverkas socialt, psykiskt och kroppsligt av olika id-
rottsaktiviteter.
Den kunskapsutveckling som sker inom idrottsforskningen har bety-
delse inom områden som folkhälsa, livsstil, etik, demokrati och mänsklig
prestationsförmåga. De resultat som idrottsforskningen genererar används
av många olika verksamheter och organisationer förutom av den organi-
serade idrottsrörelsen. Forskning rörande bredd- och motionsidrott samt
idrottens samhälleliga betydelse, såsom forskning avseende idrottsjuridik
och idrottsekonomi, är efterfrågad men resurser saknas i dag för dessa
ändamål. För att tillmötesgå behovet av resurser inom idrottsforskningen,
i första hand genom att ställa ökade medel till CIF:s disposition för
forskningsprojekt, bör ökade resurser tillföras idrottsforskningen genom
omfördelning inom ramen för anslaget Statens stöd till idrotten.
Forskning om folkrörelser berör många akademiska discipliner, bland
annat statsvetenskap, national- och företagsekonomi, kulturgeografi, so-
ciologi och socialt arbete. I begreppet folkrörelser inbegrips i detta sam-
manhang alla typer av verksamheter som kan räknas till "den tredje sek-
torn" eller "den sociala ekonomin", det vill säga verksamhet i föreningar,
kooperativ, allmännyttiga stiftelser, ömsesidiga företag, lokala utveck-
lingsgrupper och liknande.
Genom 1993 års forskningspolitiska beslut ställde sig riksdagen bakom
förslaget att låta utarbeta ett handlingsprogram för forskning om ideell
verksamhet. I rapporten Handlingsprogram för forskning om ideell verk-
samhet (Ds 1995:30) föreslås att tre forskningsfält prioriteras. Det gäller
förutsättningarna för att ideell verksamhet skall uppstå och utvecklas. Det
gäller vidare forskning om den ideella verksamhetens organisation. Det
tredje forskningsfältet är folkrörelsers och ideella verksamheters betydel-
se för människor, bygder, samhällsliv och näringsliv. Välfärd, demokrati,
arbete och företagande samt lokal utveckling kan pekas ut som viktiga
forskningsteman, vad gäller samtliga tre fält. Forskningen inom folkrö-
relseområdet bör medge möjligheter till internationella jämförelser samt
präglas av demokratiska aspekter och ett genusperspektiv.
Finansieringen av folkrörelseforskningen sker genom olika forsknings-
råd och andra forskningsfinansiärers försorg. Det saknas emellertid en
heltäckande och ingående kartläggning av forskningen om folkrörelser
enligt ovan. Det kan finnas anledning att samla stödet till folkrörelse-
forskningen, så att en forskningsfinansiär får huvudansvaret med bättre
Prop. 2000/2001:3
234
möjligheter till överblick och samordning inom forskningsområdet. För
att få underlag till en sådan förändring avser regeringen att ta initiativ till
en kartläggning och utvärdering av folkrörelseforskningen och stödet till
denna forskning.
Integration och mångfald i forskningen
Integrationspolitiken som lades fast i propositionen Sverige, framtiden
och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik (prop.
1997/98:16) innebär ett förändrat synsätt där integration uppfattas som en
ömsesidig, nyskapande och utvecklande process som omfattar hela sam-
hället. Som en konsekvens av integrationspolitiken måste ett integrations-
och mångfaldsperspektiv genomsyra forskningen. Ett integrations- och
mångfaldsperspektiv bidrar till förståelse om värderingars betydelse för
problemval m.m.
För integrationen är individers möjligheter till egen försörjning, utbild-
ning, inflytande och delaktighet i samhälleliga processer de mest centrala
områdena. Därför är det viktigt att forskningen särskilt inriktas på dessa
forskningsområden. Regeringen har beslutat om direktiv för en särskild
utredare som skall beskriva och analysera fördelningen av makt och in-
flytande inom olika delar av det svenska samhället ur ett integrationspo-
litiskt perspektiv (dir. 2000:57)
Andra viktiga forskningsområden är etniska relationer rasism och et-
nisk diskriminering. Som ett första steg i en nationell handlingsplan har
regeringen bl.a. uppdragit åt Integrationsverket att vidta åtgärder för att
utveckla ett strategiskt och långsiktigt arbete mot rasism, främlingsfient-
lighet och etnisk diskriminering. Ökade kunskaper behövs både om me-
kanismerna bakom främlingsfientlighet och diskriminering och om ar-
betsmetoder.
Storstadspolitik
I december 1998 beslutade riksdagen om mål och inriktning för stor-
stadspolitiken (prop. 1997/98:165, bet. 1998/99:AU2, rskr 1998/99:34). I
enlighet med storstadspropositionen inrättade regeringen i januari 1999
en storstadsdelegation med ansvar för att utveckla och samordna den na-
tionella storstadspolitiken. Storstadspolitiken innehåller två mål avseende
dels tillväxt, dels segregation.
Genom storstadspropositionen har Sverige för första gången fått en
politik för storstäder. På motsvarande sätt är urbana frågor på väg att få
en mer framträdande roll inte bara inom Sverige utan även i nordiska
sammanhang och inom EU. Internationellt sett ter sig frågor kring städers
utveckling starkare förankrade i olika forskningsdiscipliner än vad som
hittills varit fallet i Sverige. För Storstadsdelegationens möjligheter att
utveckla den nationella storstadspolitiken är forskningen kring storstä-
dernas villkor av stor vikt.
Prop. 2000/2001:3
235
Forskning om nationella minoriteter
Prop. 2000/2001:3
Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen Nationella
minoriteter i Sverige (prop. 1998/99:143, bet. 1999/2000:KU6, rskr.
1999/2000:69) har en grund lagts för en samlad svensk minoritetspolitik
till skydd för de nationella minoriteterna i Sverige; samer, sverigefinnar,
tornedalingar, romer och judar. De språk som omfattas är samiska, fins-
ka, meänkieli, romani chib och jiddisch. Av dessa har samiska, finska och
meänkieli en historisk och geografisk bas, vilket innebär krav på mer
långtgående åtgärder för dessa språk.
Som en konsekvens av minoritetspolitiken är det angeläget att forsk-
ning i minoritetsspråk och om de nationella minoriteterna fortsätter och
kan utvecklas. Det är därför väsentligt att den forskning som sker i sa-
miska, finska och meänkieli bedrivs vidare. Det finns vidare ett behov av
forskning i romani chib och jiddisch samt om de nationella minoriteter-
nas kultur, religion och historia. Regeringen vill i sammanhanget peka på
vad som sagts om forskning inom s.k. småämnen i avsnitt 7.2.
Transport- och emissionsforskning
Ett effektivt transportsystem är en förutsättning för att andra verksamhe-
ter ska fungera och att ambitioner inom andra politikområden ska kunna
nås. Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), Vägverket respekti-
ve Banverket är de mest betydelsefulla statliga finansiärerna av trans-
portforskning. Av KFBs budget var år 1999 ca 100 miljoner att hänföra
till transportforskning. Vägverket satsade samtidigt ca 115 miljoner kro-
nor och Banverket ca 40 miljoner kronor.
Teknisk framsyn pekar ut några viktiga förändringstendenser som bör
påverka framtida prioriteringar inom området. Mot bakgrund av dessa
och den forskningsstrategi som KFB tagit fram för svensk transportforsk-
ning kan följande strategiska områden pekas ut.
Modern transporttelematik, eller ITS (Intelligent Transport Systems),
skapar mycket påtagliga möjligheter att effektivisera transportsystemet.
Förmågan att dra nytta av dessa möjligheter är avgörande för transport-
sektorns utveckling.
Expanderande storstadsregioner ställer krav på ökad transportkapacitet.
Det finns en oro att undermåliga transporter i tillväxtregionema kan
hämma den ekonomiska tillväxten, inte bara på regional utan också på
nationell nivå. Samtidigt är det förknippat med stora problem att anlägga
ny infrastruktur.
Genom industrins internationalisering och genom EU-medlemsskapet
befinner sig transportsektorn i en snabb internationaliseringsprocess.
Transportmarknaden öppnas för internationell konkurrens. Frågor för
forskningen att lösa är hur svenska regelsystem bör utformas för att möta
denna utveckling och hur svenska transportföretag bör agera för att skapa
sig en stark position på framtidens europeiska transportmarknad.
236
Transportpolitiken innebär en stark betoning på trafiksäkerhet, vilket
bl.a. kommit till uttryck i den s.k. "nollvisionen", på sikt ska ingen dödas
eller skadas allvarligt i trafiken. Det har visat sig svårt att uppnå det
etappmål för vägtrafikolyckor som ställts upp. Ytterligare kunskapsun-
derlag behövs och det finns behov av metod- och teoriutveckling. Trafik-
säkerhetsforskningen bör i ökad utsträckning få en mer trafikslagsöver-
gripande inriktning. Det behövs mer kunskap om hur olika slag av åtgär-
der kan kombineras och vilka effekter de får på trafiksäkerheten. Inom
trafiksäkerhetsforskningen råder det idag ett gap mellan kunnande och
implementering. Implementeringsforskning framstår därför som angelä-
gen.
Teknisk framsyn framhåller att rena fordon kommer att kunna minska
miljöstörningarna radikalt under de kommande tjugo åren. Det kommer
dock att dröja avsevärt längre innan alla fordon i fordonsparken utgörs av
s.k. nollemissionsfordon. Emissionsforskningsutredningen lämnade sitt
betänkande den 12 april 2000. Där föreslås ett långsiktigt program för att
kraftsamla och stärka de svenska insatserna inom emissionsforskningen.
Härigenom skapas en bred plattform för samverkan mellan staten och
näringslivet (fordonsindustrin, petroleumbranschen, och tillverkare av
arbetsmaskiner). Frågan om emissionsforskning bereds för närvarande
inom regeringskansliet.
Arbetslivsforskning
Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet syftar till att bidra till
en förnyelse av arbetslivet genom effektivare former för arbetsorganisa-
tion, en ökad tillgänglighet till arbetsmarknaden och en förbättrad ar-
betsmiljö med minskad risk för ohälsa och olycksfall i arbetslivet. Ut-
märkande för arbetslivsforskningen är samverkan med arbetsmarknadens
parter och övriga sektorsintressenter. Arbetslivsforskningen bedrivs i
internationellt samarbete med ett omfattande kunskaps- och erfarenhets-
utbyte.
Riksdagen har i juni 2000 antagit regeringens förslag i Forskning för
framtiden - en ny organisation för forskningsfinasiering (prop.
1999/2000:81) att gälla från den 1 januari 2001. Beslutet innebär att
verksamheten vid Rådet för arbetslivsforskning delas mellan det nya
Verket för innovationssystem som beskrivs i avsnitt 7.5 och det nya
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap som beskrivs i avsnitt
7.3. Rådet för arbetslivsforskning avvecklas därmed. Arbetslivsinstitutet
fortsätter att vara en myndighet som utför forskning, utveckling och ut-
bildning inom området.
Mycket tyder på att det parallellt med en mer traditionell varu- och
tjänsteproduktion håller på att växa fram en ny typ av ekonomiskt system.
Det är delvis ett nytt arbetsliv, nya krav på arbetsorganisationer och le-
darskap och en förändrad arbetsmarknad som växer fram. Forskning och
utveckling inom arbetslivssektorn måste ta dessa fundamentala föränd-
ringar som utgångspunkt. Hittills har forskningen inom arbetslivsområdet
främst skett med utgångspunkt i relationen mellan arbetsgivare och ar-
betstagare. I en tid då gränsen mellan egenföretagande, tillfälliga arbets-
kontrakt och fast löneanställning blir mer flytande är en sådan utgångs-
Prop. 2000/2001:3
237
punkt otillräcklig. Arbetslivsforskningen bör även i ökad utsträckning Prop. 2000/2001:3
utgå från en helhetssyn på processen att utveckla teknik, produkter,
tjänster och verksamheter. I denna helhetssyn ligger idén om att skapa
förutsättningar för ett hållbart arbetsliv som förenar en effektiv produk-
tion och nödvändig tillväxt med goda och utvecklande arbetsvillkor.
Samhällsekonomiska aspekter, som till exempel de ökade kostnaderna för
sjukförsäkringen, har en central bäring i begreppet ett hållbart arbetsliv.
Exempel på relevanta forskningsområden inom arbetslivsområdet är
kunskapsbildning och lärande, arbetslivet och den nya tekniken, globala
förändringar och mångfald, stress och egenkontroll, utvecklingsprocesser
i företag och regioner, arbetsmiljöutveckling och förebyggande insatser,
jämställdhetens nya förutsättningar samt nya och gamla obalanser på ar-
betsmarknaden som t.ex. bristande matchning vad gäller kompetens på
arbetsmarknaden.
Arbetslivsinstitutets uppgift är att bedriva och främja forskning, utbild-
ning och utvecklingsprojekt som rör arbetsliv och relationerna på arbets-
marknaden. Institutet skall därvid samverka med andra myndigheter, ve-
tenskapliga institutioner, universitet och högskolor inom och utom landet.
Institutet skall bedriva FoU som håller god vetenskaplig kvalitet, är
mångvetenskaplig och äger relevans för problem och utvecklingstenden-
ser i arbetslivet. En ökad samverkan mellan forskare och näringsliv är
nödvändig.
En väsentlig del i institutets verksamhet är att sprida information och
kunskaper samt bedriva utbildning riktad mot grupper som kan påverka
arbetslivets utveckling och föra kunskap vidare för praktisk tillämpning.
Ett nära samarbete tillsammans med universitet och högskolor ökar in-
stitutets möjlighet till flexibilitet och förmåga att bättre möta nya behov
inom arbetslivet. Detta samarbete bör därför vidareutvecklas. Institutet
bör dock inte finansiera annan forskning och utveckling än den där de
aktivt deltar med egen personal.
I linje med att samverka med arbetslivets praktiker och att föra ut kun-
skap till arbetslivet har Arbetslivsinstitutet etablerat regionala centra.
Dessa drivs i nära samverkan med regionala högskolor. Etableringama är
reglerade i avtal mellan institutet, kommuner, landsting och regionala
högskolor.
Institutets verksamhet kan delas in i områdena arbetsmiljö, arbetsorga-
nisation och arbetsmarknad. Frågorna inom dessa områden går dock ofta
in i varandra. Arbetsmiljöområdet dominerar institutets verksamhet. Med
utgångspunkt från arbetslivets utveckling bör det ske en tydlig förskjut-
ning mot en ökad andel forskning och utveckling inom området arbetsor-
ganisation.
Provnings- och mätteknisk forskning och utveckling
Teknisk forskning och utveckling av mät- och provningsmetoder utförs
bl.a. av helstatliga AB Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut (SP).
Området har hög prioritet i EU-samarbetet och i EU:s forskningspro-
gram. Genom kvalificerad provnings- och mätteknik uppnås stärkt in-
dustriell konkurrenskraft och bättre förutsättningar för tillämpning av ny
teknik, produktutveckling och kvalitetssäkring. Kunskap genereras som
238
är värdefull vid utveckling av internationella regler och standarder avse-
ende hälsa och säkerhet och god miljö. De branschövergripande tillämp-
ningarna ges också goda effekter i forskarutbildning och annan kompe-
tensutveckling, bl.a. hos små och medelstora företag.
SP svarar också för huvuddelen av den fysikaliska primärmetrologin i
Sverige, dvs tillhandahållandet av spårbara kalibreringar där hög komp-
lexitet och noggrannhet efterfrågas. Kunskaper inom metrologin används
för tillämpningar som har stor ekonomisk och även mänsklig betydelse.
Provnings- och mätteknik är väsentliga storheter i FoU-processen, inte
minst för att föra forskningsresultat till nyttig användning. Omfattningen
av teknisk utvärdering, certifiering och systembedömning ökar inom allt
fler områden.
Regeringen avser att även fortsättningsvis skapa sådana förutsättningar
att provnings- och mätteknisk verksamhet samt metrologi ges en stark
och behovsinriktad ställning i näringslivsinriktad FoU. Verksamheten bör
inriktas på sådana områden som stärker landets tekniska utveckling, kon-
kurrenskraft/kvalitet, utveckling av små- och medelstora företag, säker-
het, hälsa/arbetsmiljö, energi, miljö/kretslopp samt mätteknisk kompe-
tens.
Geovetenskaplig forskning och utveckling
Sveriges geologiska undersökning (SGU) har ett övergripande ansvar
inom det geovetenskapliga området. Uppdraget är att stödja tillämpad
geovetenskaplig forskning och riktad grundforskning. SGU har landets
mest omfattande databaser med geologisk information och en stor forsk-
ningskapacitet. För att lösa geologiska samhällsproblem och för att på ett
effektivt sätt använda det geologiska materialet är det dock nödvändigt
att samarbeta med universitet och högskolor för tillgodogörande av dess
kunskapsmassa och högkvalitativa, moderna utrustning. En internationell
grupp har utvärderat SGU:s stöd till geovetenskaplig forskning under
åren 1995-1999 med goda vitsord för geologisk och vetenskaplig rele-
vans. Det samlade utfallet av stödet är större än anslagets enprocentiga
andel av all geovetenskaplig forskning.
Tillgången på kompetent personal samt forskning och utveckling är
avgörande för att verksamheten inom gruv- och mineralsektorerna fort-
sättningsvis skall ha en god position i den globala konkurrensen och bi-
dra till hållbar utveckling. För detta krävs en satsning mot dessa basin-
dustrier genom långsiktiga utvecklingsinsatser för forskning och utbild-
ning. För att stödja de projekt för hållbar utveckling och kompetensut-
veckling inom gruvnäringen som planeras i Norr- och Västerbotten avser
regeringen att öka SGU:s anslag för geovetenskaplig forskning med 4
miljoner kronor per år under åren 2001-2003. I kap 8.2 redovisas en in-
sats för malmgeologi vid Luleå tekniska universitet
Turismforskning
Turistdelegationen har regeringens uppdrag att arbeta med kunskapsut-
veckling avseende turism. I det handlingsprogram som myndigheten ut-
Prop. 2000/2001:3
239
arbetat och som utgör en grund för arbetet med att utveckla den svenska Prop. 2000/2001:3
turistnäringen är kompetensutveckling ett av de områden där insatser
krävs.
Turistdelegationen har genom ett nära samarbete med turistnäringen,
högskolor, universitet, forskningsinstitut och forskningsfinansiärer strä-
vat efter att skapa en situation där kunskaperna om turismens orsaker och
effekter samt turistföretagens förutsättningar för utveckling främjas.
Detta har framför allt skett genom ett omfattande engagemang vad gäller
utvecklingen av ett turismforskningsinstitut, ETOUR, vid Mitthögskolan
i Östersund.
I en jämförelse med de flesta övriga europeiska länder är Sverige ett
litet turistland. Regeringen anser att turistnäringen har en potential som
ännu inte till fullo utnyttjas, delvis beroende på bristande kunskaper. En
sammanhållen och kvalificerad turismforskning i nära kontakt med före-
tag och företagarorganisationer är viktig.
Konsumentforskning och konkurrensforskning
Syftet med forskning om konsumenter är bland annat att uppmärksamma
såväl olika konsumentgruppers svårigheter att agera rationellt på mark-
naden som strukturproblem på marknaden som försvårar för hushållen att
dra nytta av den. Forskningen kan vidare användas för att påvisa påfrest-
ningar för enskilda hushåll orsakade av samhälleliga strukturförändringar
och belysa hur en snabb samhällsutveckling påverkar konsumenternas
situation. Forskningen kan därmed peka på politiska reformbehov och
föreslå hur reformer blir så effektiva som möjligt.
Dagens komplexa samhälle och den snabba utvecklingen inom t.ex.
informationsteknikens område innebär ett behov av en aktiv och fram-
tidsinriktad konsumentforskning. Regeringen kommer att uppmuntra
konsumentrelaterade projekt inom ramen för befintliga forskningsmedel.
Konkurrensforskning avser insatser inom främst de ekonomiska och ju-
ridiska vetenskaperna och har som syfte att bl.a. ge kunskap om olika
marknaders funktionssätt av betydelse från ett konsumentperspektiv samt
hur offentliga regleringar påverkar olika marknader. Riksdagen har tidi-
gare anvisat medel motsvarande 31 miljoner kronor för främjande av
forskning inom konkurrensområdet. Medlen har disponerats av Konkur-
rensverket efter samråd med det till verket knutna Rådet för konkurrens-
frågor. I samband med förberedelsearbetet inför den nya konkurrenslag-
stiftning som infördes den 1 juli 1993 konstaterades att forskningen på
konkurrensområdet var relativt begränsad. Med utgångspunkt från be-
dömningen att konkurrenspolitiken i viktiga avseenden måste bygga på
kunskaper om olika marknaders funktionssätt, konkurrensbegränsningars
effekter samt även effekter av vidtagna åtgärder för att främja konkurren-
sen, framhölls betydelsen av att i ökad utsträckning kunna basera det
konkurrensfrämjande arbetet på resultat från forskning. Under de gångna
sex åren har organisationen och formerna för det forskningsfrämjande
arbetet etablerats. Vidare har en betydande kunskap upparbetats och däri-
genom tillförts verket.
Regeringen gör bedömningen att det är av vikt att resurser sätts av
även framöver så att det aktiva stödet till konkurrensforskning i nuvaran-
240
de form fortsätter. De medel som avsätts framöver bör även fortsätt-
ningsvis disponeras av Konkurrensverket efter samråd med det till verket
knutna Rådet för konkurrensfrågor. Det torde vara av särskild vikt att
uppmärksamma projekt med inriktning mot tillämpad forskning.
Regionalpolitisk forskning
Regionalpolitiken, liksom övrig politik som syftar till att främja den regi-
onala utvecklingen, måste vara väl förankrad i kunskap om de regionala,
nationella och internationella drivkrafter som bidrar till att forma de regi-
onala utvecklingsförloppen. Det är också viktigt att ha kunskap om olika
åtgärders effekter och effektivitet, något som en ny myndighet för analy-
ser, omvärldsbevakning och utvärderingar bl.a. skall främja. En betydan-
de del av relevant forskningsmässig kunskap kommer främst från allmän
ekonomisk och samhällsvetenskaplig forskning som bedrivs i Sverige
och utomlands. Det är dock angeläget att det i Sverige även fortsättnings-
vis bedrivs forskning till stöd för politiken om regionala förhållanden.
Riksdagen har beslutat, i enlighet med regeringens proposition (prop.
1999/2000:71, bet. 1999/2000:NU17, rskr. 1999/2000:258) Vissa organi-
sationsfrågor inom näringspolitiken, att en ny myndighet för analyser,
omvärldsbevakning och utvärderingar inrättas den 1 januari 2001. Syftet
är att förstärka kunskapsunderlaget för närings-, innovations- och regio-
nalpolitiken. Myndigheten skall bedriva sin verksamhet i nära samverkan
med universitet och högskolor med visst utrymme för personalen att även
bedriva egen forskning. I samband med bildandet av den nya myndighe-
ten avvecklas Statens institut för regionalforskning (SIR) för att integre-
ras i den nya myndigheten. Regerinegn bedömer att den kompetens som
samlas i den nya myndigheten kommer att innebära bättre möjligheter att
studera förhållanden utifrån ett regionalt perspektiv.
Regionalpolitiken inbegriper också i vissa avseenden gles- och lands-
bygdspolitik. Regeringens syn på landsbygdsrelaterad forskning där bl.a.
miljöaspekter och de areella näringarnas omstrukturering beaktas pre-
senteras i avsnitt 10.6.
Forsknings- och utvecklingsverksamheten kring den byggda miljön
bör präglas av en vision om samhällsbyggande för hållbar utveckling och
internationell konkurrenskraft. Forskningsfinansiärer och forsknings-
utövare skall verka för att forskningsresultaten implementeras och snabbt
påverkar sektorns utveckling samt bidrar till nödvändiga innovationer.
Forskningen om den byggda miljön - samhällsbyggande i vid mening -
måste präglas av en helhetssyn där hållbarhet vävs samman av ekologis-
ka, ekonomiska, sociala och kulturella aspekter. Den måste också fylla
högt ställda krav på kvalitet och effektivitet. De stora utvecklingsmöjlig-
heterna ligger i ett tvärfackligt angreppssätt på problemen.
Lösningen på många av sektorns problem och utvecklingen mot håll-
barhet ligger i gränssnitten mellan de olika vetenskapsområdena natur-
vetenskap, teknik, medicin, humaniora och samhällsvetenskap. Forsk-
Prop. 2000/2001:3
241
ningen är en nödvändighet för att kunna realisera möjligheterna och de
långsiktiga målen när det gäller hållbar utveckling och internationell
konkurrenskraft. Med utgångspunkt från denna verksamhetsidé bör FoU-
insatserna kännetecknas av kraftsamlingar inom prioriterade områden.
Prioriteringarna bör svara mot de utmaningar som sektorn står inför.
Samverkan mellan Forskningsrådet för miljö, areella näringar och sam-
hällsbyggande och sektorns olika aktörsgrupper och med andra finansiä-
rer bör vidareutvecklas.
Särskilda insatser bör göras för att främja det internationella samarbetet
och det europeiska samarbetet inom EU:s femte ramprogram för forsk-
ning och i planerings- och förberedelsearbetet inför det sjätte rampro-
grammet.
På medellång sikt bör forskningen fokuseras på stadsutvecklingspro-
blematiken både i ett ekologiskt perspektiv och i ett hållbarhetsperspektiv
som också innefattar en sociokulturell och ekonomisk dimension. Andra
angelägna områden rör bl.a. resurseffektivisering och inomhusmiljö.
Även kommunernas roll förändras genom nya ansvars- och arbetsfor-
mer såsom partnerskap, nätverkssamarbete, förhandlingsuppgörelser etc.
Planerings- och beslutsprocessen behöver utvecklas så att den ger bättre
förutsättningar för sektorssamverkan, långsiktighet och medborgarinfly-
tande.
Stadsutvecklingen kan innebära en ökad belastning på miljön. Bättre
kunskaper om markförhållanden och samspelet mellan mark och vatten i
den urbana miljön är nödvändig. Samspelet mellan bebyggelsen och tra-
fiken är ett annat viktigt FoU-område som ur hållbarhetssynvinkel måste
prioriteras.
Planerings-, bygg- och fastighetssektorn genomgår för närvarande sto-
ra förändringar. De omvärldsfaktorer som starkt påverkar sektorn är
främst globaliseringen, miljö- och resursanvändningen, nationella och
internationella av- och omregleringar med nya konkurrensförhållanden
som följd, informationsteknikens utveckling och inte minst värderings-
förändringarna hos dem som använder byggnader och anläggningar.
Mot bakgrund av detta kan existerande relationer mellan t.ex. stat, nä-
ringsliv och enskilda komma att ändras i snabbare takt än tidigare. För-
ändringarna medför i sin tur spänningar som, om beredskapen är god, kan
leda till nya och mer ändamålsenliga strukturer. På lite sikt finns det
därför skäl att rikta forskningen även mot sådana frågor som globalise-
ringens konsekvenser för sektorn samt om förhållanden som påverkar
värderingar och attityder.
Visionen om en hållbar utveckling och de problem som sektorn har att
bemästra ställer krav på ett mångdisciplinärt arbetssätt. Därför krävs att
utrymme ges i den nya organisationen för att formulera forskningsfrågor
som bidrar till ett hållbart samhällsbyggande. För den områdesinriktade
forskningen är det viktigt med avnämarmedverkan vid bedömning i
grupper och kommittéer.
Prop. 2000/2001:3
242
Miljöforskningen svarar för den strategiska och grundläggande kunska-
pen för att driva miljöarbetet framåt. Miljöforskningen har alltsedan mil-
jöfrågorna på allvar kom upp på den politiska dagordningen haft en stark
ställning i det miljöpolitiska arbetet. Utvecklingen och breddningen av
miljöpolitiken har också medfört att miljöforskningen har kommit att
omfatta ett allt vidare fält. Miljöforskningens roll och betydelse kan be-
skrivas från olika utgångspunkter.
I det internationella förhandlingsarbetet kring gränsöverskridande
miljöproblem har Sverige intagit en pådrivande roll. Framgångarna i för-
handlingsarbetet har varit beroende av att Sverige har baserat sina stånd-
punkter på vetenskapliga underlag.
Sektorsansvaret för miljön innebär att sektorsorganen och näringslivet
tar ett ökat ansvar för miljöarbetet. Det innebär att kretsen av avnämare
för forskningens resultat har breddats. Miljöforskningen skall bidra med
det vetenskapliga underlaget som aktörerna behöver för att axla sitt vid-
gade miljöansvar.
Miljöforskningen skall bidra med underlag för miljöarbetet i hela sam-
hället, nationellt och internationellt, i politiken, i företagen, i myndigheter
och organisationer och i hushållen.
Svensk miljöforskning har ett gott rykte. Ett flertal utvärderingar som
genomförts av internationell expertis visar att svensk miljöforskning ge-
nerellt ligger väl framme och i vissa fall i frontlinjen. Ett annat kvalitets-
mått på miljöforskningen är de framgångar som svenska forskare har haft
inom EU-forskningen. EU-kommissionen har nyligen låtit genomföra en
utvärdering av hela världens miljöforskning med s.k. bibliometriska me-
toder. Frekvensen med vilken svenska forskare citerades i vetenskapliga
tidskrifter i relation till vår folkmängd gav Sverige en tätposition.
Miljöforskningens inriktning och omfattning
Ett flertal finansiärer bidrar till finansieringen av miljöforskningen.
Grundläggande forskning finansieras av forskningsråden samt via stats-
anslagen till universitet och högskolor. Problemdimensionerande och
effektinriktad forskning stöds främst av Statens energimyndighet, Skogs-
och jordbrukets forskningsråd (SJFR), viss EU-forskning, Stiftelsen för
miljöstrategisk forskning (MISTRA) samt av Naturvårdsverket.
Åtgärdsinriktad miljöforskning stöds i första hand av sektorforsknings-
organen, bl.a. Närings- och teknikutvecklingsverket, Statens energimyn-
dighet, Byggforskningsrådet (BFR), Kommunikationsforskningsbered-
ningen (KFB), Rådet för arbetslivsforskning samt av MISTRA.
Samhällsvetenskaplig miljörelaterad forskning stöds av flera sektor-
forskningsorgan, Forskningsrådsnämnden (FRN), Naturvårdsverket och
MISTRA. Medlen till denna forskning har ökat under senare år men an-
slagen är totalt sett små jämfört med medlen till naturvetenskapligt och
tekniskt inriktad miljöforskning.
Miljöforskningen i Sverige har en total omfattning på ca 600-700
miljoner kronor per år.
Prop. 2000/2001:3
243
Naturvårdsverket har hittills haft en samordnande roll för miljöforsk-
ningen. Verket har regelbundet samlat alla finansiärer för miljöforskning
och utarbetat ett ramprogram för miljöforskningen "Forskning och ut-
veckling för bättre miljö". Det senaste programmet presenterades hösten
1998. Detta program för miljöforskningen har en större betoning på håll-
bar utveckling än tidigare och är ett viktigt styrande instrument för de
aktörer som finansierar miljöforskningen.
EU:s miljöforskning
Svenska forskare hade redan före EU-medlemskapet möjligheter att delta
i EU:s forskningsprogram och svenska miljöforskare deltog tidigt i det
tredje och fjärde ramprogrammet. Svenska miljöforskare har generellt
sett varit framgångsrika inom EU-forskningen inom områden med en
stark nationell forskningsbas. Som exempel kan nämnas att inom forsk-
ningsprogrammet "Miljö och klimat" inom fjärde ramprogrammet deltog
svenska forskare i forskningsinsatser motsvarande 2,5 gånger den svens-
ka andelen av finansieringen. Bidraget från EU-forskningen på miljöom-
rådet beräknades 1998 vara ca 70 miljoner kronor.
I det femte ramprogrammet (1998-2002) som nu pågår finansieras
omfattande forskning om miljö och hållbar utveckling. Svenska forskare
deltar även i dessa program.
Under år 2001 kommer arbetet med EU:s sjätte ramprogram (2002-
2006) att påbörjas. Det är viktigt att Sverige spelar en aktiv roll i utform-
ningen av detta forskningsprogram så att frågor om miljö och hållbar ut-
veckling får stort utrymme.
Forskning som underlag för miljökvalitetsmålen
En parlamentarisk kommitté, Miljömålskommittén har i samverkan med
ett flertal myndigheter analyserat och vidareutvecklat de delmål och åt-
gärdsstrategier som behövs för att de övergripande miljökvalitetsmålen
skall kunna nås. Kommittén anser i betänkandet Framtidens miljö (SOU
2000:52) att det är angeläget med samordning av forskningen för hållbar
utveckling. Samarbetet mellan forskare och avnämare behöver stärkas.
Forskningen ska vara oberoende men måste också vara lyhörd för avnä-
marnas krav. Detta ställer krav på en god dialog. Forskning behövs också
om miljöpåverkans betydelse för människans hälsa. Viktigt är också att
öka takten på utvecklingen av förnyelsebara bränslen och ny teknik.
Forskning behövs för att förbättra kunskaperna om kemiska ämnen.
Forskning bör också inriktas på att öka kunskapen om sambandet mellan
den biologiska mångfalden och vårt kulturarv. Överlag saknas mycket
samhällsvetenskapligt inriktad forskning om styrmedel, beteenden och
attitydpåverkan. Dessa kunskaper behövs för att kunna utforma en styr-
ning som leder till att miljömålen nås inom en generation.
Prop. 2000/2001:3
244
Klimatforskning
Prop. 2000/2001:3
Regeringen beslutade i maj 1998 att tillsätta en parlamentarisk kommitté
med uppgift att presentera förslag till en samlad svensk strategi för kli-
matområdet. Klimatkommittén lämnade i maj 2000 sitt betänkande För-
slag till svensk klimatstrategi (SOU 2000:23). Detta betänkande är för
närvarande ute på remiss.
Kommittén anser att forskningen, både den naturvetenskapliga forsk-
ningen om klimatförändringarna och den tekniska forskningen om hur
man kan utveckla system och processer som fordrar mindre energi och
mindre fossila bränslen, är helt central för den fortsatta utvecklingen på
klimatområdet. Kommittén finner att det ändå saknas en översikt och
samordning och föreslår att initiativ tas av de olika forskningsfinansiä-
rerna för mer övergripande och långsiktiga satsningar. Kommittén anser
vidare att det också krävs ett ökat finansiellt stöd för klimatforskning.
Kommittén pekar också på att klimatproblemet handlar om att bryta
dagens konsumtionsmönster och beteenden. Av dessa skäl behövs sam-
hällsvetenskaplig och humanistisk forskning. Kommittén anser att denna
forskning troligen är underdimensionerad i förhållande till problemens
karaktär.
Forskning som underlag för internationella förhandlingar
Så gott som alla miljöproblem är till sin natur gränsöverskridande.
Detta har också fått uttryck i den mångfald av internationella överens-
kommelser som finns på miljöområdet. Gemensamt för dessa överens-
kommelser är att de åtgärder som genomförs för att begränsa miljöpåver-
kan är baserade på ett gediget vetenskapligt material och kunskap om
miljöeffekter.
Regeringen anser att forskningen om internationella eller globala mil-
jöproblem är av stor betydelse och måste prioriteras. De gränsöverskri-
dande och globala miljöproblemen är en följd av samhällets organisation
och vårt sätt att leva. Forskningen handlar om grundläggande naturveten-
skaplig forskning men även om tekniska och socioekonomiska åtgärder
för att förändra utvecklingen och begränsa miljöpåverkan. Ett av de tyd-
ligaste exemplen är hotet om klimatförändring till följd av människans
agerande.
För att Sverige på ett framgångsrikt sätt skall kunna påverka och vara
drivande i arbetet med gränsöverskridande och globala miljöfrågor krävs
att den svenska forskningen inom aktuella frågor prioriteras och håller en
hög kvalitet.
Internationella förhandlingar pågår också i olika fora (CBD, FAO och
WTO) när det gäller utnyttjande av genetiska resurser. Ofta saknas veten-
skapligt underlag när det gäller socioekonomiska eller ekologiska effek-
ter av utnyttjande av genetiska resurser och dessa områden måste priori-
teras för att komma vidare i förhandlingarna.
245
Forskning om biologisk mångfald
Prop. 2000/2001:3
Biologisk mångfald är ett viktigt forskningsområde för hållbar utveck-
ling, eftersom ett hållbart nyttjande av naturresurser inte får leda till en
långsiktig minskning av den biologiska mångfalden. Forskning om bio-
logisk mångfald kan inte betraktas isolerat från andra områden. Syftet är
att ta fram kunskap för hållbart nyttjande av biologisk mångfald i bl.a.
areella näringar, för bedömning av effekter på och bevarande av biolo-
gisk mångfald i samhällsbyggandet, och för utveckling av naturvårdsar-
betet. Den kunskap som tas fram ska bl.a. användas i arbetet med vidare-
utvecklingen av bedömningsgrunder för miljökvalitet, utvecklingen av
miljökvalitetsmål och miljökvalitetsnormer. Kunskapen ska även använ-
das som underlag för det svenska Ramdirektivet för vatten, Fågelskydds-
direktivet, samt Art- och habitatdirektivet. Vidare ska forskningsresulta-
ten stödja Sveriges nationella implementering av och internationella age-
rande inom en rad konventioner, främst Konventionen om biologisk
mångfald (CBD).
Regeringen anser att det finns anledning att särskilt poängtera vikten
av några forskningsområden. Först taxonomi, där Sverige varit drivande i
det internationella samfundet för att stärka taxonomi som forskningsgren
till stöd för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Det-
samma gäller för traditionell kunskap, som även det i många fall kan an-
vändas för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald.
Dessutom måste rovdjursforskningen prioriteras. Det behövs långsiktiga
projekt för att fortlöpande kunna ge nödvändiga resultat för förvaltningen
av de svenska rovdjurspopulationerna.
Forskning om produkter, processer och resurseffektivisering
Många av dagens miljöproblem beror på det sätt material utnyttjas och
hanteras. Att hushålla med material och energi är viktigt i omställningen
till ett hållbart samhälle. Förädling, användning och konsumtion av mate-
rial och produkter påverkas av många faktorer och aktörer. Det behövs
ökad kunskap om samspelet mellan olika faktorer som gynnar eller hind-
rar förändringar i riktning mot ökad uthållighet.
Miljöanpassade varor och tjänster är nyckeln till en ekologiskt hållbar
utveckling såväl nationellt som globalt. Regeringen har under de senaste
20-30 åren genomfört och stimulerat till åtgärder för att minska produk-
ters miljöpåverkan i Sverige. Åtgärderna skulle bli mer effektiva med ett
samlat angreppssätt utifrån ett livscykelperspektiv och där samtliga aktö-
rer längs produktens livscykel engageras och tar ett miljöansvar.
Regeringen avser därför att verka för att en miljöorienterad produktpo-
litik formuleras nationellt, inom EU och globalt. Målet med en miljöori-
enterad produktpolitik är att få fram produkter, dvs. varor och tjänster,
som leder till minsta möjliga negativa påverkan på människors hälsa eller
på miljön i varje led under produkternas livscykel.
För att förverkliga en miljöorienterad produktpolitik behövs forskning
och utveckling inom flera områden. Som exempel kan nämnas miljöan-
passad konstruktion och materialanvändning, nya miljöanpassade materi-
246
al, styrmedel, hinder och drivkrafter, utvärderingsverktyg samt beteende-
och livsstilsforskning.
Kretsloppsanpassningen har för många produkter inte kommit särskilt
långt. Det är angeläget att inte bara se framåt utan även söka kunskap
som förbättrar hanteringen av varor och material i omlopp och som bely-
ser såväl risker som möjligheter vid användningen av återvunnet materi-
al.
Det finns stora mängder mer eller mindre miljöfarliga ämnen i cirkula-
tion i samhället, i många fall inbyggda i produkter och svåra att separera.
Även vid en långt gången miljöanpassning kommer det att finnas materi-
al som behöver deponeras. Det finns dessutom många befintliga och äldre
deponier med okänt innehåll som med tiden riskerar att läcka ut. Det be-
hövs därför en fortsatt satsning på att ta fram ökad kunskap om processer
i deponier och speciellt om långsiktiga förlopp. Det behövs även forsk-
ning om metoder för riskbedömning för deponier och metoder för att
oskadliggöra miljögifter - både som underlag för att utforma den säkra
framtida deponin och för att minska riskerna med dagens och gårdagens
deponier.
Forskning om kemikalier
Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö är ett av de femton miljömål som i
enlighet med regeringens förslag (prop. 1997/98:145) riksdagen antog i
april 1999 (1998/99:MJU6, Rskr 1998/99:183) och som bör nås inom en
generation. Detta mål är nära knutet till kemikalier och deras spridning i
miljön samt deras effekter på hälsa och miljö.
Kemikalieutredningen framhåller att arbetet mot miljömålet om en
giftfri miljö och genomförandet av nya riktlinjer inom kemikaliepolitiken
kräver en utvidgning av miljöforskningen. En kraftfull, nationell satsning
på grundläggande miljökemisk, ekotoxikologisk och toxikologisk forsk-
ning är dessutom, enligt kemikalieutredningen, en förutsättning för att
Sverige skall kunna driva kemikaliefrågorna i internationella fora på ett
välgrundat och övertygande sätt. Forskning om miljöeffekter av kemika-
lier berör flera olika områden från produktion och användning av varor
och kemikalier, i arbetsmiljön, förekomst i livsmedel samt spridning och
effekter i yttre miljön.
Forskningsrådsnämnden framhöll i sin redovisning av ett uppdrag om det
yttre miljöområdets behov av toxikologisk forskning (FRN 1998) att re-
dan flera tidigare statliga utredningar har påtalat behovet av mer kunskap
och kompetens vad gäller miljörelaterad toxikologi, och att den främsta
orsaken till detta behov är den alltmer komplicerade situationen vad gäl-
ler exponering av människor och miljö för olika kemikalier och miljöför-
oreningar.
Kemikalieutredningen påpekar vidare att det generellt behövs en bety-
dande förstärkning av kunskaperna om möjliga och redan uppkomna häl-
so- och miljöeffekter både av de organiska ämnen och de metaller som
används i varor och i produktionsprocesser. Det finns ett mycket stort
behov av grundforskning, inte minst på det toxikologiska och utveck-
lingsbiologiska området samt behov av metod- och teknikutveckling för
Prop. 2000/2001:3
247
att möjliggöra att kunskaper tas fram om kemiska ämnens inneboende
egenskaper.
Ett annat viktigt forskningsområde kommer att vara utveckling av
mindre kemikaliekrävande tekniker för att möjliggöra ersättning i an-
vändningsområden där stora mängder kemikalier används i dag. För att
möjliggöra ett minskat beroende av farliga kemikalier i samhället ser ut-
redningen även samhällsvetenskaplig forskning som central, exempelvis
rörande styrmedel och dess betydelse för kemikalieanvändningen.
Strålskyddsforskning
Det moderna samhället har sedan drygt ett sekel medfört att en rad olika
artificiella strålkällor tillkommit till de naturliga, och mängden strålkällor
fortsätter att öka. Riskerna med strålning uppmärksammades redan på
1920-talet. Även om mycket forskning har gjorts finns fortfarande
många oklarheter även för de mer studerade strålslagen. Till de viktigaste
frågorna kring joniserande strålning hör effekterna av låga doser och dos-
rater (doshastigheter). Även kunskaperna om den icke-joniserande strål-
ningens effekter är i många avseenden bristfälliga.
Det viktigaste övergripande målet är att behovet av långsiktig kompe-
tens kan täckas. För detta krävs att den grundläggande strålskyddsforsk-
ningen i betydligt högre utsträckning än i dag kan bedrivas vid svenska
universitet. Den akademiska basen saknas emellertid, vilket innebär pro-
blem när det gäller finansiering och rekrytering. Strålskyddsinstitutet
(SSI) har i dag en viktig roll som finansiär av forskning, men de medel
som myndigheten använder för forskning tas från den ordinarie drifts-
budgeten, vilket innebär att den långsiktiga forskningens behov konkur-
rerar med myndighetens kortsiktiga behov av insatser.
Den akademiska grundforskningen vid universiteten har avvecklats till
förmån för annan forskning. SSI anser att denna forskning måste förstär-
kas för att landet skall bibehålla nödvändig kompetens inom strålskydds-
området. I betänkandet Långsiktig strålskyddsforskning (SOU 1994:40)
betonades också behovet av att stärka främst den grundläggande strål-
skyddsforskningen vid universitet och högskolor.
Regeringen anser att främst forskningsråden bör avsätta medel för att
finansiera riktad grundläggande strålskyddsforskning och ansvara för att
bygga upp nödvändig kompetens vid universitet och högskolor. SSI:s roll
som forskningsfinansiär bör vara att finansiera forskning på kort sikt för
myndighetens behov. Forskningsråden, Verket för innovationssystem,
SSI och eventuellt andra berörda forskningsmyndigheter bör därför byg-
ga upp samarbetsformer för finansiering av strålskyddsforskning så att
forskningen får en tillräcklig omfattning och lämplig inriktning.
Samhällsvetenskaplig och juridisk miljöforskning
Samhällets omställning till en hållbar utveckling innebär att handlings-
mönster och livsstil måste ändras. Såväl Miljömålskommittén som Kli-
matkommittén betonar vikten av ökade satsningar på samhällsvetenskap-
Prop. 2000/2001:3
248
lig miljöforskning. Denna forskning bör vara nära kopplad till t.ex. Prop. 2000/2001:3
forskningen om miljökvalitetsmålen och klimat.
Den samhällsvetenskapliga och juridiska miljöforskningen har ökat
under senare år men har ändå en blygsam omfattning i förhållande till
naturvetenskaplig och teknisk miljöforskning. Det är emellertid viktigt att
denna forskning får ökad tyngd. Ett särskilt viktigt område är forskning
om olika typer av styrmedel. Forskningen bör inriktas mot kombinationer
av olika styrmedel och under vilka villkor som de fungerar mest effektivt.
Det finns också skäl att analysera vilka målkonflikter som kan uppstå.
För att målsättningen om en hållbar utveckling skall kunna uppnås
måste lagstiftningen också återspegla de miljöproblem som finns och de
miljöpolitiska ambitionerna samt hur dessa ambitioner skall genomföras.
Den miljörättsliga forskningen fyller här en nödvändig funktion och det
innebär en omfattande forskningsuppgift som ofta förutsätter ett tvärve-
tenskapligt perspektiv. Miljöhistoria som ett övergripande forskningsom-
råde är viktig för en ökad förståelse av förändringar i miljön och därmed
sammanhängande samhällsfunktioner över längre tidsperioder. Mil-
jöproblemens gränsöverskridande karaktär och det växande globala sam-
arbetet på miljörättens område innebär att forskningen inte enbart kan
inriktas på förhållandena i Sverige. Dels finns ett behov av att finna in-
ternationella gemensamma lösningar, dels finns ett behov av rent kompa-
rativ forskning.
Efter förslag i 1999 års ekonomiska vårproposition (prop: 1998/99:100)
och i 2000 års ekonomiska vårproposition (prop. 1999/2000:100) har
riksdagen beslutat om en förstärkning av anslagen för grundforskning
och forskarutbildning inom politikområdet med 70 miljoner kronor för år
2000, 400 miljoner kronor för år 2001, 309 miljoner kronor för år 2002
samt 500 miljoner kronor för år 2003.
Regeringen har i denna proposition lämnat förslag och ekonomiska
planeringsförutsättningar för förstärkningen av grundforskning och fors-
karutbildning under perioden 2001-2003 inom ramen för de medel som
riksdagen redan beslutat om. Regeringen kommer i budgetpropositionen
för år 2001 lämna förslag till den närmare fördelningen av resurserna för
år 2001 i enlighet med förslagen i denna proposition.
Förslaget till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)
Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 6.4.2. Att värna vetenskapens
trovärdighet och god forskningssed tas härmed upp bland de grundläg-
gande principer som skall gälla för universitetens och högskolornas verk-
249
samhet. Den nya paragrafen får genomslag också beträffande enskilda Prop. 2000/2001:3
utbildningsanordnare med examenstillstånd, se 2 och 3 §§ lagen
(1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina.
250
Utdrag ur strategidokumenten
Sverige har en lång tradition som kunskapsnation och når inom flera om-
råden den internationella forskningsfronten. Det kan därför ligga nära till
hands att göra bedömningen att landets forskning är konkurrenskraftig
och inga behov av förändringar föreligger. Den internationella konkur-
rensen ökar dock och globala problem ökar ständigt kraven på riktad
forskning. Inom vissa områden, bl.a. läkemedelsindustrin syns tydliga
tecken på att Sveriges ställning håller på att försvagas. En stark närvaro i
den internationella forskningfronten och en bred kontaktyta mot andra
länder är betydelsefullt för ett litet land som Sverige.
Sverige kan inte vara internationellt framgångsrikt inom alla teknikom-
råden, och en koncentration till vissa spetsområden är nödvändig. Kungl.
Vetenskapsakademien (KVA) skriver i sin forskningsstrategi att Under
det gångna århundradet har vi genererat 15 Nobelpristagare i fysik, kemi
och fysiologi och medicin, hur många blir det nästa århundrade? För att
lyckas i framtiden måste vi göra elitsatsningar. Samtidigt måste det finnas
en bredd i forskningen för att vi ska kunna tillgodogöra oss internationell
forskning och tillhandahålla en utbildning av hög kvalitet.
Medlemskapet i EU öppnar för nya forskningsområden men kräver
samtidigt ett omfattande kunskapsunderlag för en svensk linje inom t.ex.
jordbruks- och miljöpolitik. Sverige får ta del av mycket värdefull kun-
skap genom deltagandet i projekt som finansieras av EU.
De stora universiteten vill med vissa undantag inte peka ut några priorite-
rade områden utan framhåller att det viktigaste är att stödja de mest kom-
petenta forskarna. Liknande resonemang förs av forskningsråden. Majo-
riteten av forskningsfinansiärer och utförare, inklusive sektorsmyndighe-
ter värnar om den fria grundforskningen. Kommunförbundet menar att
den fria grundforskningen är en förutsättning för den långsiktiga kun-
skapsuppbyggnaden och att den inte får äventyras av kortsiktiga ambitio-
ner att snabbt få fram beslutsrelevant kunskap. Det finns trots allt en rad
forskningsområden som bedöms vara viktiga för landets utveckling och
tillväxt där Sverige har en stor potential för framgång. Svensk medicinsk
forskning, som länge haft en mycket stark internationell ställning, men är
på väg att tappa mark, speciellt den kliniska forskning. Även vårdforsk-
ningen anses vara i behov av förstärkning.
Bioteknik och funktionell genomforskning
Stora informationsmängder kommer att bli tillgängliga i och med att
kartläggningen av arvsmassan från ett antal levande organismer avslutas.
Hela det mänskliga genomet är snart kartlagt inom HUGO-projektet. Den
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 1
251
stora utmaningen är nu att förstå funktionen och betydelsen av alla de
gener som identifieras. Det finns en mängd områden där forskningsre-
sultaten kommer att bana väg för nya tillämpningar särskilt inom medicin
och läkemedelsforskning samt inom skogs- och jordbruket.
Funktionsgenomiken har tillämpningar inom hela det biologiska sys-
temet från molekyl till ekologi men också i områdena mot fysik, geove-
tenskap, kemi, matematik och teknik. Forskningsmöjligheter och forsk-
ningsresultat begränsas för närvarande av tillgänglig teknik, och tekni-
kutvecklingen är central för områdets utveckling. Det krävs system för att
spara, katalogisera och söka igenom det enorma informationsmaterialet,
och därvidlag är området bioinformatik av avgörande betydelse.
En omvärldsanalys visar att västvärldens länder gör mycket stora sats-
ningar på funktionsgenomik. För att Sverige skall kunna konkurrera med
andra länder om de forsknings- och kunskapsintensiva företagens etable-
ring krävs högkvalitativ och konkurrenskraftig bioteknisk forskning.
Informationsteknik
Inom IT har Sverige en stark ställning inom mobil kommunikation, kraf-
telektronik och vissa internetrelaterade tjänster. IT-industrin är starkt
forskningsberoende och stadd i snabb utveckling, varför forskningsfinan-
sieringen måste vara flexibel. Det är en överlevnadsfråga för svensk in-
dustri att vara vid fronten av metodikutvecklingen inom signaler och
system. Elektronik, särskilt mikroelektronik, och datavetenskap är också
mycket viktiga områden för industrin. Forskningen har dock för liten
omfattning och det råder brist på långsiktig grundforskning, särskilt inom
mikroelektronik.
Sektorsmyndigheterna, andra forskningsfinansiärer och utförare inom
det socialvetenskapliga området efterlyser forskning kring de effekter
som den snabba teknikutvecklingen och den växande tjänstesektorn för
med sig för hälsa och välfärdssystemet.
Materialteknik och processteknik
Att stödja tillverkningsindustrins konkurrenskraft genom att utveckla
komplexa system för process- och kvalitetsstyrning är av strategisk bety-
delse eftersom den står för en dominerande del av Sveriges export. Att
bygga komplexa system är en svensk styrka men krav på effektivisering-
ar, ökad kvalitet och miljövänliga processer gör att systemen tenderar att
bli mer komplexa. Detta kräver gränsöverskridande och tekniskt tvärve-
tenskapliga lösningar för att testa och förbättra modeller, styra och desig-
na processlinjer. Informationstekniken är central för processtyrning och
möjliggör energi- och miljömässigt optimala processer. Området teknisk
mekanik är väsentligt för konstruktion och materialval. Strömningsmeka-
nik är viktigt för design av processlinjer, och kräver kraftfullt datorstöd.
Utvecklingen av teknikforskningen måste följas för att svensk tillverk-
ningsindustri ska behålla sin konkurrenskraft.
Teknisk materialvetenskap är en förutsättning för så gott som samtliga
tekniska system och ett område med stor industriell relevans. Sverige är
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 1
252
världsledande inom vissa delar av området, t.ex. specialstål. Avancerade
analystekniker och datorberäkningar möjliggör bestämning och förutsä-
gelser av materials egenskaper ner på atom- och molekylnivå och inom
dessa grenar ligger svensk forskning långt framme. Forskningen fungerar
som en kunskapsbas för dess tillämpningar såväl som en rekryterings-
grund för industrin.
Materialforskning berörs av flera andra områden som teknisk mekanik,
elektroteknik, bioteknik, kemi och fysik. Ett tvärvetenskapligt arbetssätt
har visat sig speciellt effektivt inom denna teknikgren. Tidigare satsning-
ar på tvärvetenskapliga materialkonsortier har slagit väl ut. Konsortierna
bildades inom områdena yt- och tunnfilmstillväxt, nanometerstrukturer,
kluster, biomaterial samt supraledande material och teori.
Miljöforskning
Sverige är världsledande inom flera områden av miljöforskningen och det
är viktigt att fortsätta den forskningen för att förstå de globala effekterna
av människans agerande.
Forskning för att bidra till en hållbar utveckling prioriteras inom alla
områden. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) framhåller
vikten av att satsa på en tillväxtorienterad miljöpolitik för att kunna dra
nytta av den växande efterfrågan på ekologiskt hållbara produkter.
En viktig förutsättning för hållbar utveckling är omställningen till ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. En effektiv energian-
vändning och en kostnadseffektiv energiförsörjning med låg negativ på-
verkan på hälsa, miljö och klimat är en förutsättning för en god ekono-
misk och social utveckling i Sverige. Genom 1997 års energipolitiska
beslut gjordes en kraftsamling kring ett långsiktigt omställningsprogram
för utveckling av ett uthålligt energisystem. Huvudinriktningen är en
sänkning av kostnaderna för och stöd till introduktion av sådan ny mil-
jövänlig energiteknik som kan bedömas bli lönsam på sikt. Sammanlagt
har mer än fem miljarder kronor budgeterats för sjuårsperioden 1998-
2004. Statens energimyndighet har ansvaret för att utforma och genomfö-
ra programmet.
Energiforskning
Energimyndighetens strategiska arbete utgår från innovationssystemets
perspektiv. Insatser prioriteras utifrån bedömning av olika områdens ut-
vecklingsfas, förväntade kunskapsbehov, distribution, omvandling och
användning av energi, samt en bedömning av när och hur marknadsintro-
duktion av en viss teknik kan ske.
De statligt finansierade långsiktiga insatserna skall prioritera en kun-
skaps- och kompetensutveckling som i ett längre tidsperspektiv bidrar till
utvecklingen av ett uthålligt energisystem. Den grundläggande energi-
forskningen är inriktad på att utveckla de vetenskapliga grunderna för
tillförsel, omvandling, distribution och användning av energi med omsorg
om miljön. Denna grundläggande forskning utgör en förutsättning för ett
tillämpat forsknings- och utvecklingsarbete och är också basen för hög
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 1
253
nationell kompetens inom olika teknikområden, exempelvis produktion
och omvandling av bioenergi, elöverföring över stora avstånd, avancera-
de cykler för elproduktion, förbränningsteknik, rökgasrening, effektiva
industriprocesser, motorutveckling och fjärrvärmeteknik.
Ett fortsatt nära och aktivt samarbete mellan staten och näringslivet in-
om energiområdet är en grundläggande förutsättning för att de statliga
insatserna för forskning och utveckling skall ge långsiktigt uthålliga re-
sultat. Utöver stöd till konkurrensneutralt samarbete mellan företagen
rymmer det energipolitiska programmet också möjligheter att reducera
risken för företag som vill pröva ny energiteknik under verkliga förhål-
landen. Karaktäristiskt för energiforskningen är att den i hög grad behö-
ver ske i samverkan mellan olika discipliner. Detta gör energiforskningen
till ett genuint tvärvetenskaplig forskningsfält och nödvändiggör en hög
ambitionsnivå när det gäller insatser som främjar och underlättar sådan
forskning.
Inom EU:s femte ramprogram för forskning och utveckling (1998-
2002) görs omfattande energiforskningsinsatser i det tematiska program-
met "Energi, miljö och hållbar utveckling". Även i andra tematiska pro-
gram görs insatser med anknytning till energiområdet. Det svenska delta-
gandet i dessa program är tillfredsställande och det är angeläget att upp-
rätthålla en god nivå på det svenska deltagandet.
Långsiktigt fungerande forskningsmiljöer är en förutsättning för insat-
serna inom det långsiktiga programmet för omställningar av energisyste-
met. Energiforskningens tvärvetenskapliga karaktär förstärker behovet av
att skapa kontinuitet vid kompetenta institutioner som samverkar över
disciplingränser.
En generationsväxling kan förväntas i och med att de högre tjänsterna
inom för energiforskningen relevanta områden är besatta med personer
som inom en 15-årsperiod kommer att sluta sin aktiva forskning. Detta
innebär ett allmänt problem med kompetensförsörjningen som kan be-
dömas vara allvarligare för ett område som energiforskningen med sin
utpräglat tvärvetenskapliga profil.
Lantbruksvetenskaplig forskning
Gemensamt för de olika strategidokumenten inom detta område är att de
pekar på behovet av forskning till stöd för de areella näringarnas utveck-
ling och konkurrenskraft samt omställning till en ekologiskt hållbar ut-
veckling samt för att kunna svara mot konsumenternas krav på säkra och
högkvalitativa livsmedel, etiska krav etc. Från flera myndigheter fram-
hålls även behovet av kunskap till stöd för deras myndighetsutövning.
Det krävs högkvalitativ forskning för att kunna använda och bidra till den
biologiska revolutionen inom funktionell genomforskning på växter och
djur. Biotekniken ger nya möjligheter inom all växtförädling, men också
möjligheter att "skräddarsy" nya biologiska råvaror samt miljövänliga
processer och produkter. Men det är också mycket viktigt att värdera de
risker som är förknippade med de nya forskningsrönen. Framtagande och
utnyttjande av transgena växter och djur väcker viktiga etiska frågor som
bör belysas och beaktas. Det är angeläget att utveckla nya instrument för
analys av verkliga och upplevda risker. Strategierna nämner särskilt
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 1
254
forskning kring djurs egenskaper (i fråga om utfodringsbehov, skötsel,
hälsa etc.) och dess förhållande till deras genetiska konstitution som ett
forskningsområde där Sverige har goda förutsättningar att hävda sig tack
vare de unika databaserna för svenska djurpopulationer. Även forskning
kring djurskydd och djurhälsa anses i strategierna vara prioriterat då det
är ett svenskt profilområde i EU-arbetet. Sektorsmyndigheterna inom
lantbruksområdet efterlyser samtliga mer forskning till stöd för sina åt-
gärder och insatser.
Det finns starka drivkrafter för ett ekologisk hållbart skogsbruk inom
både näringen och samhället i övrigt. Det finns goda grundkunskaper
som nu måste tillämpas för att insatserna skall kunna optimeras. Skogs-
styrelsen anser att det saknas en gemensam strategi för forskning till stöd
för de svenska insatserna i det internationella arbetet för en hållbar sam-
hällsutveckling och bättre miljö. Flera olika finansiärer och institut upp-
märksammar frågorna och gör betydande insatser, men detta sker utan
gemensam målbild och utan en tydlig problemidentifiering.
För att stärka konkurrenskraften hos skogsindustrin, som är Sveriges
största nettoexportindustri, krävs en förskjutning mot produktionskedjans
senare led, i förädlings- och marknadsstegen.
Landsbygdsutveckling och forskning till stöd för en levande landsbygd
i en tid då allt färre på landsbygden får sin utkomst från skog och jord-
bruk är ett prioriterat område i många strategier inom det lantbruksveten-
skapliga området.
Vårdforskning, äldre och åldrande, ojämlikhet i hälsa och genusperspektiv
Forskning kring äldre och åldrande bör vara ett prioriterat område för
många forskningsinstanser inom det socialvetenskapliga området i en tid
då den demografiska strukturen förskjuts mot en allt äldre befolkning.
Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och Riksrevisionsverket anser att ef-
fekterna på socialförsäkringssystemet av den åldrande befolkningen inte
är tillräckligt undersökta. Forskning kring ojämlikhet i hälsa, med tonvikt
på barn, klass och kön är också viktigt, speciellt efter de rapporter som
pekar på en försämring i psykisk hälsa främst hos kvinnor, barn och ung-
domar.
Utbildningsvetenskap
Vid många lärosäten anges utbildningsvetenskap och didaktik som ett
prioriterat område och vid Umeå och Göteborgs universitet har fakultets-
nämnder inrättats med ansvar för grundutbildning, forskning och forskar-
utbildning på lärarutbildningens område. Flera av de mindre lärosätena
gör särskilda ansträngningar där IT kopplas till pedagogik i utvecklingen
av distansutbildning och multimedialäromedel. Det finns också regionalt
anknutna profileringar med lärandet i fokus.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 1
255
Tvär- och mångvetenskapliga satsningar
Allt mer framstående forskning görs i gränslandet mellan olika discipli-
ner. För att mångvetenskaplig forskning ska kunna vara verkligt fram-
gångsrik måste den vara väl förankrad i respektive disciplin. Det finns ett
växande behov av problemorienterad mångvetenskaplig forskning med
finansiärer av olika bakgrund. Framgången inom livsvetenskapema är
direkt avhängig förmågan till multidisciplinär forskning. Alla stora om-
råden inom såväl näringsliv, välfärd, miljö, skog och jordbruk har stora
problem som kräver tvärvetenskaplig forskning som underlag.
Tvärvetenskaplig forskning uppstår dock inte automatiskt. Forsknings-
rådsnämnden (FRN) skriver att forskningsfinansieringssystemet måste
vara alert för att kunna identifiera situationer som erbjuder sann tvärve-
tenskap. Det svenska systemet har haft svårigheter att hålla ihop breda
mångvetenskapliga satsningar.
Bl.a. Kommunförbundet uttrycker oro för att den forskning som är
konsekvent problemorienterad inte står så högt i kurs inom den grund-
forskningsinriktade akademiska världen. Mångdisciplinära projekt behö-
ver oftast en längre finansieringstid då inledningsfasen ofta är längre än i
inomdisciplinära projekt, även om vinsterna långsiktigt kan vara stora.
NUTEK avser att samverka med lärosäten, industri och andra finansiä-
rer för att verka för ökad kraftsamling inom industriellt inriktade centrum
och institut för livsvetenskapema.
Forskaråterväxt
Lärosäten, forskningsråd, sektorsforskningsråd och stiftelser anser sam-
stämmigt att resurserna för finansiering av rekryteringstjänster på mel-
lannivå är otillräckliga vid de svenska lärosätena. Yngre forskare bör ges
ökade möjligheter att söka postdoktorala stipendier för att sedan kunna
ingå i forskarsamhället. Ett stort problem inom särskilt de naturveten-
skapliga, tekniska och medicinska vetenskapsområdena idag är den stora
bristen på unga forskare. Det är viktigt att öka inflödet av unga forskare
för att överbrygga generationsskiftet, men också för att öka inflödet av
nya idéer. Det är viktigt att långsiktigt stödja unga forskare så att dessa
kan utvecklas till goda forskningsledare. Forskarassistenttjänsterna är
mycket viktiga för lärosätena för att kunna bygga upp en rekryteringsbas
av forskare och lärare vid de stora pensionsavgångarna som väntas inom
5 till 10 år.
Statens energimyndighet är orolig för forskaråterväxten inom området,
eftersom det egna mångvetenskapliga området kommer att bli särskilt
utsatt vid de stora pensionsavgångarna. Energimyndigheten överväger att
finansiera forskarassistenttjänster och lektorstjänster vid de institutioner
som är engagerade i energiforskningsprojekt. Vid vissa sektorsmyndig-
heter är andelen forskarutexaminerade mycket låg, vilket ger problem
med beställarkompetensen.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 1
256
Forskarutbildning och utbildningsbehov hos myndigheter
Det efterlyses extra satsningar på forskarutbildningen, men också på ut-
bildning i tvärvetenskaplig problemlösning. Fler studenter behöver gå
vidare till forskarutbildning, speciellt inom vård- och lärarutbildningarna.
Forskarutbildningen bör i större utsträckning vara organiserad i form av
nationella forskarskolor för att utnyttja och sprida den kompetens som
finns. Inom flera områden anses tillgången på forskarkompetens vara
tillväxtbestämmande.
Internationella utvärderare påpekar brister i studenternas teoretiska och
metodiska kunskaper inom humaniora/samhällsvetenskap, särskilt natio-
nalekonomi. Svenska forskare inom det socialvetenskapliga området har i
många fall otillräckliga metodkunskaper och det är särskilt angeläget att
forskarna får bättre skolning i att analysera förändringsprocesser.
För att forskarutbildningen ska ha högsta internationella kvalitetsnivå
krävs givna tidsgränser och resursramar samt effektiva stödfunktioner,
där den främsta och oundgängliga resursen är kompetenta handledare
med pedagogisk handledarutbildning.
Intresset för forskarutbildning i de humanistiska och samhällsveten-
skapliga ämnena är stort, medan möjligheterna till externfinansiering är
små och de fasta anslagen har urholkats under en följd av år. Inom natur-
vetenskap och teknik är rekryteringen till forskarutbildningen det svåraste
problemet. Forskningsråd och lärosäten gör insatser för att entusiasmera
unga att välja naturvetenskap och teknik, men det verkar som om ökade
insatser behöver göras.
De centrala förvaltningsmyndigheterna inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde har alla ett behov av ökad kompetens bl.a. för sitt
arbete med att uppnå miljömål och för att kunna påverka och utvärdera
den för EU gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken. Inom det soci-
ala området efterfrågas också en förhöjd kunskapsbas för att bättre hante-
ra analysarbete, kunskapsunderlag och utvärdering av insatser.
Bedömningsgrunder vid anställning
Nästan alla instanser som är involverade i större programsatsningar och
mångvetenskaplig forskning anser att det behövs en reformering av det
akademiska meriteringssystemet för att premiera mångvetenskapligt ar-
bete, deltagande i högskolans tredje uppgift och samverkan i program-
form med näringslivet.
Strukturella frågor
Enligt NUTEK är det nödvändigt att organisera inlärningsprocesser som
är gemensamma för forskare och näringsliv där de långsiktiga kompe-
tensbehoven kan analyseras. Politiken bör inrikta sig på att analysera ett
systems behov av åtgärder snarare än att sätta in generella åtgärder.
Naturvårdsverket påpekar att miljöforskningen måste vara integrerad i
sektorsforskningen för att öka kontaktytan mellan forskare och samhället.
Detta underlättar att ett hållbarhetsperspektiv genomförs inom alla sekto-
rer i samhället.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 1
257
Flera strategier noterar att situationen för klinisk forskning har försäm-
rats i takt med besparingarna inom sjukvården och sjukhusens hårdare
ekonomiska styrning. Strukturomvandlingen har minskat möjligheterna
för läkare, sjuksköterskor och sjukgymnaster att bedriva forskning. Me-
dicinska forskningsrådet (MFR) har visat att svensk klinisk forskning har
en sämre internationell ställning än för 10 år sedan. Den kliniska forsk-
ningens villkor behöver enligt bl.a. Folkhälsoinstitutet, Riksförsäkrings-
verket, Vårdalstiftelsen och MFR stärkas och effekterna av de struktu-
rella omdaningarna och de hårdare ekonomiska kraven inom sjukvården
bör analyseras.
Forskningsfinansiering
Många av de stora universiteten vill se en ökad satsning på grundforsk-
ning och menar att de externa anslagen i allt större utsträckning styrs över
mot tillämpad forskning, vilket hotar det fria kunskapssökandet. Det ge-
nerellt stora beroendet av extemfinansiering, framför allt på de tekniskt
inriktade lärosätena, har gjort att de största omprioriteringarna i verk-
samheten sker utifrån förändringarna i möjligheter till extemfinansiering.
Ett flertal lärosäten nämner att de strävar efter att öka sin externa finansi-
ering från forskningsråden. Bl.a. EU-medel ger problem i form av under-
finansiering av de gemensamma kostnaderna. En del finansiärer, såväl
nationella som EUs strukturfonder, ställer medfinansieringskrav som är
svåra att tillgodose.
Samverkan, profilering och koncentration av forskningsinsatser
I flera av strategierna betonas behovet av samverkan och profilering inom
den svenska forskningen. Även internationella utvärderingar påpekar att
samarbetet mellan institutionerna bör öka. Mångfalden av lärosäten med
forskning och forskarresurser liksom konkurrensen från omvärlden ford-
rar att lärosätena på ett mera medvetet sätt än hittills försöker profilera
sig. Många forskningsråd anser att lärosäten och institut bör stimuleras
till att utveckla olika tyngdpunktsområden och med en nationell arbets-
fördelning. Samverkan med lärosätena kommer att försvåras om forsk-
ningsråden även framgent kommer att likställas med övriga externa fi-
nansiärer.
För att kunna bedriva forskning av högsta internationella klass föreslås
att resurser samlas i "centers of excellence" där en kritisk massa kan upp-
stå. Sådana strategiska forskningscentrum bör vara världsledande och
föreslås lokaliseras till lärosätena men vara fristående från en traditionell
ämnes- och institutionskultur.
Samtliga sektorsmyndigheter på lantbruksområdet framhåller vikten av
egen forskning som stöd för sin myndighetsutövning. Detta är nödvändigt
för att vara attraktiva samarbetspartners samt för att upprätthålla den
kompetens som krävs för att kunna tillgodogöra sig externt producerade
forskningsresultat. I de flesta fall beskrivs samarbetet med lärosätena som
gott, och som avgörande för verkets myndighetsutövning.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 1
258
FoU-program kring förutsättningar för och konsekvenser av samhällets
miljömål bör genomföras i samarbete mellan de olika sektorernas aktörer,
och ett bättre samarbete med kommuner, myndigheter och forskningsor-
gan efterlyses för att utveckla samhällets styrmedel.
Infrastruktur
En samlad satsning på högpresterande datorsystem efterlyses från flera
håll. I det nuvarande systemet är resurser och kompetens alltför splittra-
de. Eventuella investeringar i högpresterande datorsystem kan av ekono-
miska skäl endast göras vid något enstaka centra. Därför måste det redan
i inledningsskedet finnas en bred kompetens för att kunna ge service till
användare i hela riket. Det är viktigt med nationell fokusering och spets-
kompetens inom området, inte minst för att kunna hantera de stora da-
tamängderna inom bioinformatiken.
Internet och användningen av elektronik för publicering och distribu-
tion av information har skapat nya villkor för bevarandefrågorna, bl.a.
har omhändertagande, bevarande och tillgängliggörande av elektronisk,
digital information samt digitalisering av äldre material blivit viktiga
uppgifter. Både Kungl. Biblioteket och Statens bild- och ljudarkiv anser
sig i behov av ökade resurser för att kunna digitalisera och bevara de äld-
re samlingarna. Forskningens informationsförsörjning bör göras effekti-
vare och mer precis genom att tidskrifter och annan forskningsinforma-
tion görs tillgänglig i elektronisk form.
Kvalitet
Det betonas att all forskning som finansieras skall vara av högsta interna-
tionella kvalitet. För den tillämpade forskningen krävs också en hög
samhällsrelevans. Lärosäten, forskningsråd men också många sek-
torsmyndigheter uttrycker farhågor för att den fria grundforskningen,
särskilt inom humaniora och samhällsvetenskap, ska urholkas genom att
lärosätenas ordinarie forskningsresurser är för små i relation till de exter-
na medlen.
Jämställdhet
Många lärosäten har tillsatt jämställdhetskommittéer och jämställdhets-
handläggare. Vid Göteborgs Universitet har en vicerektor nyligen tillsatts
med särskilt ansvar för jämställdhetsfrågorna. Förutom att aktivt arbeta
för att uppnå en jämnare könsfördelning arbetar flera lärosäten också med
mentorsprogram, handledarutbildning, föreläsningsserier och gästförelä-
sare för att öka medvetenheten om problemet och ge förebilder för under-
representerat kön. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) kan illustrera ett
exempel på en jämställdhetsstrategi för forskarutbildningen där alla dok-
torandhandledare skall ha förståelse för vad genus betyder för studier,
arbete, familje- och samhällsliv. Varje institution skall verka för att skapa
fler förebilder genom att ha handledare av underrepresenterat kön.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 1
259
De naturvetenskapligt/tekniskt inriktade forskningsråden inom vars
områden könsfördelningen är ojämn, vill aktivt bidra till en miljö med
jämnare könsfördelning och lika karriärmöjligheter för män och kvinnor,
men det kräver också att man har ett jämt rekryteringsunderlag och att
man redan i ungdomsskolan entusiasmerar både unga kvinnor och män
att välja naturvetenskap och teknik. Forskningsråden är positiva till sär-
skilda tidsbegränsade anställningar för kvinnor, som postdoktorala sti-
pendier, forskarassistenttjänster och gästprofessurer.
Forskningsinformation
I takt med utvecklingen inom genetik, transplantation och av biobanker
etc. krävs en stor ökning av information och dialog med allmänheten i
forskningsfrågor. Forskningen och forskarnas förtroende hos allmänheten
är beroende av att resultaten öppet redovisas och kan förklaras.
Forskningsråd och sektorsmyndigheter verkar mycket aktivt för att via
olika kanaler sprida forskningsresultat inom sitt område.
Flera råd har speciella stipendier och bidrag som antingen forskare el-
ler författare/joumalister kan söka för att vistas på en institution eller
skriva populärvetenskapliga artiklar. NFR har inrättat forskningsattachéer
som aktivt skall ta kontakt med företag och andra intressenter för att spri-
da forskningsresultat. De flesta råd och sektorsmyndigheter har tid-
skriftsutgivning där forskningsresultat i populärvetenskaplig form publi-
ceras. Med sina hemsidor på Internet når forskningsråden och sek-
torsmyndigheterna en bred målgrupp med information om bl.a. de forsk-
ningsprojekt som ges stöd. SJFR understryker i kontraktet med forskaren
att populärvetenskaplig spridning av resultatet är en förutsättning för att
projektet skall anses avslutat. Statens energimyndighet har ett samord-
nande ansvar för information inom energiområdet. Myndigheten för-
medlar kunskap om pågående FoU.
Samverkan med det omgivande samhället
Kontakten mellan lärosätena och näringslivet kan förbättras genom att
skapa varaktiga nätverk mellan industriforskningsinstituten, små lärosä-
ten och näringslivet, där instituten fungerar som bryggor mellan små och
medelstora företag (SMF) och små lärosäten. Institutens roll som kom-
petensbas till stöd för näringslivet och då särskilt SMF bör stärkas.
Flödet av individer mellan lärosäten och näringsliv måste uppmuntras för
att föra ut forskningsresultaten och höja forskningskompetensen i nä-
ringslivet. Flera åtgärder görs eller planeras. En ökad samverkan och ökat
nätverksbyggande efterlyses också mellan den offentliga sektorn och lä-
rosätena.
NUTEK och Energimyndigheten satsar mycket på kompetenscentrum
för att initiera ett långsiktigt samarbete mellan näringsliv och forskare,
där företagen aktivt deltar i ledning och styrning. Detta leder till att de
belysta problemen är relevanta för näringslivet, vilket leder till snabbare
implementering av forskningsresultaten.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 1
260
Kommersialisering av forskningsresultat
Det kan ofta vara svårt att finna finansiering i mycket tidiga utvecklings-
skeden där marknad, lärosäten och institut gemensamt arbetar för att
bygga upp en högteknologisk plattform som t.ex. kommersiellt intres-
santa lösningar kan utgå i från.
Det måste skapas nya forskningsmiljöer som är konkurrenskraftiga i ett
internationellt perspektiv, och redan existerande goda miljöer måste stär-
kas. Då kommer kommersiella spin-off verksamheter att kunna attrahera
riskkapital från den svenska och internationella marknaden och endast då
kommer den svenska industrin att hålla kvar den egna forskningen inom
Sveriges gränser. Reglerna för utvärdering och beskattning av tekniska
idéer och företag i startfas bör ses över för att underlätta kommersialise-
ring.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 1
261
Sammanfattning av Teknisk framsyn
Under 1990-talet har ett nytt intresse för tekniskt inriktade framtidsstudi-
er vuxit fram i ett stort antal länder. Bakgrunden har varit dels teknikens
allt tydligare roll i samhällsutvecklingen, dels behovet att kunna göra
prioriteringar inom FoU-politiken. Tyngdpunkten ligger på att analysera
konsekvenserna av olika möjliga utvecklingsvägar, inte att förutsäga
framtiden - detta är innebörden i begreppet Framsyn (Foresight). Ingen-
jörsvetenskapsakademien (IVA) och Närings- och teknikutvecklingsver-
ket (NUTEK) utförde under 1997 gemensamt en förstudie om internatio-
nella erfarenheter samt om förutsättningarna och intresset att genomföra
ett motsvarande arbete i Sverige. Denna resulterade i beslut om att 1998
starta projektet Teknisk Framsyn. För att leda arbetet bildade fyra hu-
vudmän, IVA, NUTEK, Industriförbundet och Stiftelsen för Strategisk
Forskning (SSF), 1998 en styrgrupp och ett projektkansli. Projektet har
drivits inom en kostnadsram om 34 miljoner kronor. Finansiärer har varit
SSF, NUTEK och regeringen.
Ett trettiotal organisationer har medverkat med uppgift att säkerställa
att centrala intressenter i samhället integreras i processen och för att före-
slå paneldeltagare. Dessutom skapades en utvärderingsgrupp med uppgift
att löpande följa och utvärdera genomförandet av projektet. Projektarbe-
tet har huvudsakligen genomförts inom åtta paneler. Panelindelningen,
som gjordes i ett behovs- och användarperspektiv, var:
- Hälsa, medicin och vård
- Biologiska naturresurser
- Samhällets infrastruktur
- Produktionssystem
- Informations- och kommunikationssystem
- Material och materialflöden i samhället
- Tjänster
- Utbildning och lärande
Panelerna har också haft i uppdrag att beakta vissa tvärgående teman,
t.ex. miljö och energiaspekter, ekonomi och marknad, attityder och vär-
deringar. Totalt har ca 130 personer; tekniker, forskare, samhällsvetare
och industriledare deltagit i de åtta panelerna. Genom seminarier, konfe-
renser etc. har ytterligare några hundra personer medverkat. Panelernas
arbete inleddes i januari 1999. Varje panel har lämnat en rapport som
bl.a. innehåller konsekvensanalyser av hur framtiden kan komma att på-
verkas av vad vi nu vet - eller det vi tror oss veta. Rapporterna har bildat
underlag för en syntesrapport som redovisar slutsatserna av projektet.
Nedan följer en sammanfattning av de viktigaste slutsatserna.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 2
262
Det är framför allt den snabba utvecklingen inom informationstekniken
och den nya biologin - men även den ökande globaliseringen - som
kommer att styra utvecklingen under de kommande decennierna. Det allt
mer gränslösa samhället och det blixtsnabba informationsflödet gör att
sättet att tänka blir mycket viktigare än enskilda åtgärder när det gäller att
styra utvecklingen: Det går inte att planera framtiden - det är däremot
nödvändigt att planera för framtiden. Genom att vi förbereder oss för en
framtid som är osäker och hela tiden skiftande kan vi bygga ett samhälle
som kan möta framtiden med tillförsikt.
Med kunskap och förändringsvilja kan Sverige bygga framtiden och
klara sig bättre i den. Genom att sätta nytänkande, utbildning, forskning
och kunskap i centrum får vi den handlingsberedskap vi behöver för att
snabbt kunna anpassa oss till framtidens förhållanden hur de än utvecklar
sig.
Vi befinner oss i en genombrottstid som påverkar hela samhällsutveck-
lingen och som dagligen speglas och beskrivs med ord som "IT-
samhälle", "kunskapssamhälle”, "uppkopplad”, "nanoteknologi", "den
nya biologin", "livsvetenskaper" och "den nya ekonomin”. På samma sätt
som boktryckarkonsten, ångmaskinen och utnyttjandet av elektriciteten
en gång gjorde så kommer dessa nya genombrott att skapa dramatiska
förändringar på kort tid.
Ett tänkande som genomsyrat projektet Teknisk Framsyn är "Tekniken
i människans tjänst" - teknisk utveckling skall bidra till att förbättra
människors villkor i vid bemärkelse. I detta begrepp ligger en ökning av
den ekonomiska tillväxten och stärkning av företagens konkurrenskraft
men också andra viktiga moment som rör människors välbefinnande,
livsmiljö, hälsa, fritid, social aktivitet m.m.
I denna förändringens tid kan IT, biotekniken och den avancerade ma-
terialtekniken, inte minst i kombination, ge Sverige 2000-talets välstånd
på samma sätt som skogen, malmen och verkstadsindustrin gav oss 1900-
talets välstånd.
Starkare än mycket annat driver individualiseringen och gränslösheten
fram de stora förändringar som Teknisk Framsyn pekar på. Båda pressar
fram tekniska framsteg som sedan förstärker just dessa drivkrafter och då
skapar nya förutsättningar för ytterligare förändringar.
Individualisering kommer att märkas på många plan. Allt fler kommer
att ställa allt större krav på individuella lösningar, vare sig det handlar om
att konsumera varor och tjänster, att vara arbetstagare eller arbetsgivare,
elever, studerande, patienter eller vårdkonsumenter, eller att konsumera
information, kultur och underhållning. Kombinationen av tekniker gör
det möjligt med personligt skräddarsydd medicinering likaväl som indi-
viduellt utformade studieprogram. Det är de nya möjligheterna som tek-
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 2
263
niken erbjuder - kombinerat med de attityder och värderingar som präg-
lar särskilt den yngre generationen - som möjliggör och driver på denna
utveckling.
Gränslösheten utvecklas också i fler riktningar. Inte minst inom EU
tappar nationsgränserna allt mer av sin betydelse samtidigt som regional
och kulturell gemenskap blir viktigare. Världshandeln blir allt friare och
de globala kapitalströmmama allt stridare samtidigt som de stora han-
delsblocken blir allt starkare. Svenska företag blir mindre svenska.
Gränserna mellan arbete, utbildning och fritid, och mellan livets olika
faser suddas ut. Den kulturella gränslösheten blir tydligare i allt fler län-
der. Den nya upplevelseindustrin sprider via etermedia, video och IT sina
alster över allt större delar av världen.
Gränslösheten gäller också det ökande samspelet mellan olika teknik-
och kunskapsområden, inte minst mellan IT, bioteknik och materialtek-
nik, något som leder till krav på stora förändringar av såväl universitet
som företag.
Bland alla dramatiska och banbrytande nya kunskapsutvecklingar är det
tre teknikområden som panelerna bedömer kommer att få särskilt stor
betydelse för den aktuella tidsperioden, nämligen informationstekniken,
den nya biologin och materialtekniken.
Det yttre trycket i form av ökad internationell konkurrens blir allt star-
kare och den pågående revolutionen inom informationstekniken visar
inga tecken på att avstanna och vi anar redan de kommande revolutioner-
na inom biotekniken och materialtekniken. Effekterna sprider sig som
ringar på vattnet till nya områden med genomgripande förändringar i
villkoren för näringslivet, den offentliga verksamheten och människors
liv som följd.
Förra decenniets superdatorer är dagens persondatorer och nästa decenni-
ums museiföremål. Under de senaste tre decennierna har datorkraften
fördubblats ungefär var 18:e månad medan kostnaderna sjunkit i nästan
samma takt. I framtiden kommer datorkraft, lagringskapacitet och överfö-
ringsförmåga i praktiken att vara obegränsad. Datorkraften kommer att
vara självklar och smälta in i omgivningen och allt fler produkter kom-
mer att vara "intelligenta". "Smart teknik" kan öka kapaciteten och säker-
heten i våra trafiksystem.
De allt kraftfullare och billigare mikroprocessorerna kommer tillsam-
mans med lasertekniken att leda till en fortsatt explosiv utveckling av
telekommunikationerna. Internet, som för 10 år sedan knappt var känt
utanför specialistkretsar, når idag mer än hälften av Sveriges hushåll och
trafikvolymen fördubblas var hundrade dag.
Trådlös telefoni kombinerad med enkla textmeddelanden har redan
slagit igenom på bred front och inom en snar framtid kommer bildligt
talat alla människor i den industrialiserade världen att sitta i rummet
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 2
264
bredvid. Digitala assistenter kommer att hjälpa oss med en lång rad ruti-
nuppgifter, kanske särskilt att söka och sortera information. Det är svårt
att överblicka konsekvenserna av detta för affärslivet, kulturlivet och för
våra personliga upplevelser.
Samhället står i dag inför en dramatisk utveckling inom molekylärbiolo-
gin och biotekniken. Nu när människans arvsmassa snart är fullständigt
kartlagd följer ett oerhört omfattande forskningsarbete för att i detalj för-
stå hur den genetiska koden påverkar fysiologiska processer. Tekniken
kommer att öppna vägen för helt nya läkemedel och behandlingsmetoder
under de kommande 10-20 åren. Forskningen kommer allt tydligare att
klarlägga hälsorisker av olika slag och öppna nya möjligheter att utveckla
så kallade funktionella livsmedel.
Möjligheterna med den nya biologin handlar inte bara om hälsa och
mat. Gentekniken och en exakt kunskap om arvsmassan öppnar också
nya möjligheter att utveckla växter eller mikroorganismer som effektivt
producerar höga halter av önskade ämnen. Levande organismer kan på så
sätt komma att fungera som små kemiska fabriker.
Hittills har materialvetenskapen främst utforskat vilka egenskaper olika
material har och hur de påverkas av olika processer. Genom en fördjupad
förståelse för materialens uppbyggnad på atomär/molekylär nivå finns nu
möjligheter att aktivt forma material med önskade egenskaper. Ett sådant
genombrottsområde är nanotekniken - atomslöjden - där man strävar
efter att manipulera materien på atomär nivå, vilket kan ge helt nya mate-
rial med nya egenskaper och funktioner.
Sverige har också goda förutsättningar att komma mycket längre när
det gäller traditionella svenska specialiteter och med ny teknik ytterligare
förädla fiber- och träprodukter.
Den medicinska tekniken är ett område där framstegen inom IT, biove-
tenskaperna och materialtekniken tillsammans kan skapa helt nya möjlig-
heter. Halvledarytor som skräddarsytts på molekylär nivå genom mikro-
och nanoteknik är tänkbara som bioimplantat och ett inopererat datachip
kan förstärka nervsignaler för att häva förlamningar eller ge förutsätt-
ningar för effektiva proteser. Redan i dag kan vissa döva återfå hörseln
och det pågår experiment med konstgjorda "ögon" som är kopplade di-
rekt till hjärnans syncentrum.
IT är en förutsättning för utvecklingen inom biologin och stora nya
möjligheter kommer att växa fram i gränsytan dem emellan eller har re-
dan börjat ta form: Bioinformatiken gör det möjligt att hantera stora
mängder genetisk information och blir ett allt viktigare instrument för
läkemedelsindustrin i utvecklingen av nya läkemedel. Sensorer som in-
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 2
265
nehäller en biologisk komponent ger nya möjligheter att upptäcka och
mäta halter av många kemikalier.
Den svenska kunskapen kring teknik för kommunikation människa-
maskin kan utvecklas än mer med avancerade tillämpningar inom vård
och utbildning.
För att bygga upp den kompetens som krävs inför framtiden behövs inte
bara vilja utan också förmåga till förändringar, bland annat en rad ge-
nomgripande reformer inom utbildningens olika områden, en infrastruk-
tur anpassad till det nya samhället och nya attityder till förändring. Sam-
manfattningsvis kretsar Teknisk Framsyns huvudslutsatser kring de tre
nyckelbegreppen attityder, kunskap och infrastruktur.
Attidyder
"Våga inte veta - men kunna och pröva", kan stå som devis för mycket
av Teknisk Framsyns arbete. Bättre kunskaper om dagen gör den okända
morgondagen mindre skrämmande. Med kunskap vågar vi också pröva
alternativa lösningar. Förändringsviljan är den positiva samhällsutveck-
lingens kanske viktigaste drivkraft.
Många svenska företag, organisationer och regelverk är stela och ovil-
liga till förändringar. Samtidigt bygger både de övergripande resone-
mangen och de mer konkreta förslagen i de åtta panelrapporterna i mångt
och mycket på att forskare, företag, myndigheter, politiker och allmänhet
ska ändra attityder. Att mana fram den nödvändiga förändringsviljan är
en process som måste pågå såväl i skola som administration, i direktion
som i kanslihus och kräver konkreta beslut både när det gäller struktur-
och kunskapsfrågor. Regelverk och institutioner måste ses över och Sve-
rige måste öka och radikalt förändra sin satsning på utbildning och forsk-
ning. Målet måste vara att förändringsviljan ska genomsyra hela samhäl-
let, från dagis och skola till universitet och forskning, från den offentliga
administrationen till den konkurrensutsatta industrin. Detta knyter också
an till utbildningsfrågan eftersom nya attityder bäst skapas i skolan.
Kunskap
För att åstadkomma det livslånga, lustfyllda lärande för alla som är en
nödvändig bas måste vi från grunden bygga om en stor del av dagens
utbildnings- och forskarmiljö. Vart tar sex-åringens upptäckarglädje vä-
gen under resan genom skolsystemet? Kanske skall vi ifrågasätta den
strikta indelning av livet i barndom, skola, arbete och pensionärstillvaro
som görs i dag, liksom uppdelningen av dygnets timmar i arbete eller
studier och fritid.
Inom en rad områden står forskningen på många sätt mitt i ett para-
digmskifte. Traditionella institutionsgränser blir allt mindre väsentliga
och arbetet bedrivs ofta i parallella, samtidiga och interaktiva processer
vilket ställer stora krav på kommunikation och koncentration av resurser.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 2
266
Den ensamme forskaren i sitt laboratorium blir allt mer sällsynt. Det är av
avgörande betydelse för framtiden att Sverige kan bygga akademiska
miljöer som tillåter ett förutsättningslöst forskande, där slagkraftiga fors-
karmiljöer kan byggas och utvecklas och som stödjer mångvetenskapen
där de oväntade kombinationerna av akademiska områden kan utvecklas.
För att Sverige med sina begränsade resurser skall kunna fortsätta sin
framgångsrika utveckling måste vi koncentrera resurserna inom den hög-
re utbildningen och forskningen till de områden där vi redan är ledande:
IT-området, materialteknik och den nya biologin samt, inte minst, den
interdisciplinära forskningen.
Infrastruktur
För att kunskap och attityder skall kunna utvecklas och tillämpas på bästa
sätt måste Sverige även fortsatt ha väl fungerande infrastrukturer, såväl
fysiska - transport-, energi- och IT-nät - som de mer immateriella. Den
gränslöshet som öppnar sig inom en rad områden gör det både möjligt
och nödvändigt för skilda delar av landet att utvecklas på olika sätt. Jäm-
likhet och solidaridet behöver inte betyda att alla ska göra samma saker
överallt. Alla regioner måste få utveckla sina speciella kompetenser.
Många av dagens juridiska, administrativa och skattemässiga regelverk
måste anpassas så att skolor, universitet, företag och organisationer kan
satsa vad som krävs för att bygga framtidens kunskapskapital. Inte minst
gränslösheten och IT-utvecklingen ställer nya krav på regelverken. Det
kan gälla allt från upphovsrätt till bolagsrätt, från skatterätt till grundläg-
gande etiska regelverk kring kärnfrågor som gen- och bioteknik samt om
dataintegritet.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 2
267
Forskningens övergripande mål är att vinna ny kunskap för att vi bättre
skall förstå den värld vi lever i och för att om möjligt förändra den till det
bättre. Detta mål skall vara vägledande för varje forskare oberoende av
vem som finansierar forskningen, i vilken disciplin man arbetar eller på
vilken nivå forskningen bedrivs. Forskningens moral skiljer sig inte från
den allmänna moralen när det gäller önskvärdheten av god sed i utövande
av ett arbete. På samma sätt som det finns yrkesetiska regler för andra
yrken finns det regler inom forskarsamhället som tar hänsyn till de speci-
ella villkor som kan gälla för denna verksamhet.
I enlighet med direktiv för samtliga utredningar har kommittén grans-
kat forskningsetiken ur ett jämställdhetsperspektiv. Kommittén vill fram-
hålla jämställdhet mellan kvinnor och män som ett moraliskt värde att
värna om. Jämställdhet i forskarvärlden blir därmed att betrakta som en
forskningsetisk fråga. Betänkandet belyser jämställdhetsfrågorna i flera
avseenden. Representationen av kvinnor respektive män i etiska kom-
mittéer och beredningsgrupper har granskats. En jämn könsfördelning i
denna typ av grupper föreslås genomgående i betänkandet. Att kvinnor
inte i samma utsträckning som män erhåller forskningsbidrag har analy-
serats, liksom förslag till åtgärder för att förhindra missgynnande av detta
slag. Förekomsten av sexuella trakasserier i forskarvärlden ses som en
yrkesetisk fråga för forskare, där fokus är på den som utövar trakasserier-
na, snarare än på den som drabbas av dem. Slutligen diskuteras också hur
hierarkin inom forskarvärlden kan utgöra ett hinder för genomdrivandet
av förändringar.
Kommittén har granskat problematiken kring vetenskaplig oredlighet och
fusk i forskning. Företeelsens omfattning och former samt forskarsam-
hällets hantering av den har studerats. Kommittén föreslår åtgärder för att
minska risken för oredlighet i forskning och öka allmänhetens insyn i
forskningsprocessen. Kommittén föreslår också en modell för utredning
av misstänkt oredlighet. Kommittén definierar oredlighet i forskning en-
ligt följande:
Med oredlighet i forskning menas att en forskare avsiktligt och på ett
vilseledande sätt gör avsteg från de vetenskapliga kraven eller medvetet
bryter mot allmänt accepterade etiska normer.
Vikten av ett förebyggande arbete för att minska förekomsten av oredlig-
het i forskning torde ej kunna överskattas. Kommittén betonar behovet av
utbildning samt goda ordningar och praktiska förutsättningar för doku-
mentation och arkivering av forskningsmaterial. Forskningsverksamhet
skall dokumenteras så att det är möjligt för utomstående granskare att
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 3
268
följa hela forskningsprocessen. Dokumentationen skall ske i enlighet med
de regler som gäller för ägande- och förfoganderätten till forskningsmate-
rial, samt utifrån gällande sekretessbestämmelser. Material som ej är ve-
tenskapligt motiverat att spara skall dokumenteras av forskaren. Denna
skriftliga dokumentation skall vidimeras av prefekt eller motsvarande
forskningschef. Dokumentation av forskningsprocessen utifrån dessa
riktlinjer skall bevaras i minst tio år.
Kommittén förespråkar en modell för utredning av misstanke om ored-
lighet i forskning som tar fasta på de rättsliga ordningar som redan existe-
rar och på det ansvar som ledningsorganen vid varje forskningsinrättning
har att värna en hög kvalitet i forskningen. Kommittén föreslår att aktu-
ellt lagrum i 1 kap 4 § högskolelagen kompletteras enligt följande: Verk-
samheten skall avpassas så att en hög kvalitet nås och vetenskapens tro-
värdighet och god sed värnas såväl i utbildningen som i forskningen och
det konstnärliga utvecklingsarbetet.
Övriga myndigheter som bedriver forskning och de forskningsinrätt-
ningar som bedrivs i privaträttslig form rekommenderas att i sina arbets-
ordningar införa liknande klausuler. Den som i god tro och med tillräck-
ligt sakligt underlag har anledning att misstänka att en forskare är oredlig
i sin forskning skall anmäla detta. Anmälan bör vara skriftlig och inges
till rektor/myndighetschef eller motsvarande verksamhetschef. Anmälan
kan också inges till forskningens centrala förtroendenämnd (se nedan)
som diarieför anmälan samt vidarebefordrar den till berörd rektor/ myn-
dighetschef eller verksamhetschef för annan forskningsinrättning för en
förberedande undersökning. Rektor/motsvarande skall alltid informera
förtroendenämnden om inkommen anmälan, liksom om resultatet av den
förberedande undersökningen. Kommittén förordar tre kriterier på rätts-
säkerhet vid utredning om oredlighet i forskning, nämligen förutsebarhet,
opartiskhet och kompetens.
Utredning av misstänkt oredlighet i forskning görs i ett tvåstegsförfa-
rande. En förberedande undersökning görs lokalt. Den skall undersöka
om det finns skäl att misstänka att oredlighet föreligger. Om så är fallet
görs en fullständig utredning. För detta ändamål föreslår Kommittén att
regeringen inrättar en Forskningens centrala förtroendenämnd. Nämnden
skall på uppdrag av myndigheter eller forskningsinrättningar pröva om
anmäld forskare varit oredlig i sin forskning. Den skall bistå forsk-
ningsinrättningarna med att ta fram och belysa det sakunderlag som be-
hövs för rektors/myndighetschefs/verksamhetschefs handläggning av ett
ärende efter det att den lokala förberedande undersökningen är avslutad.
Nämnden skall bestå av sju ledamöter av vilka två med domarkompetens,
tre med hög vetenskaplig meritering och två lekmän. Nämnden kan vid
ett aktuellt fall för kortare tid utse bisittare. Nämnden skall besluta om
rekommenderad disciplinpåföljd och åtalsanmälan. Ytterligare instruk-
tioner för nämnden utfärdas av regeringen. Kommittén föreslår att 13 kap
högskoleförordningen kompletteras med en paragraf som anger att beslut
av högskola om oredlighet i forskning får överklagas i allmän förvalt-
ningsdomstol.
För universitet, högskolor och andra myndighetsdrivna forskningsin-
rättningar gäller sedvanlig förvaltningssekretess i samband med utred-
ningar om oredlighet i forskning. Kommittén anser att det därutöver inte
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 3
269
är påkallat med någon särskild sekretessbestämmelse till skydd för den
som anmäler eller den som är anmäld för misstänkt oredlighet.
Kommittén föreslår att varje lärosäte och varje myndighet som bedri-
ver forskning, liksom varje forskningsinrättning i privaträttslig form,
åläggs, respektive rekommenderas, att besluta om riktlinjer för utredning
vid en anmälan om oredlighet i forskning. Riktlinjerna bör utformas på
ett likartat sätt på samtliga forskningsinrättningar. Kommitténs definitio-
ner och överväganden föreslås vara vägledande i detta arbete.
Kommittén har undersökt systemet för forskningsetisk granskning i Sve-
rige. Den etiska prövningen gäller hela forskningsprocessen, då etiska
frågor aktualiseras i hela forskningsverksamheten, från forskarens val av
vetenskaplig problemställning till samhällets tillämpning av forskningens
resultat. Det etiska medvetandet och ansvaret för etisk prövning av den
verksamhet forskaren är inbegripen i måste bli en självklar del i den var-
dagliga reflektionen. Det är forskaren själv som är ytterst ansvarig för
forskningens moraliska halt. Moraliskt ansvar och detaljerad kunskap om
forskningens förutsättningar och olika risker förknippade med den hänger
intimt samman. Det primära ansvaret och befogenheten för den etiska
prövningen av forskningens genomförande måste av det skälet ligga nära
själva forskningsverksamheten. Samtidigt finns risken att forskaren blir
hemmablind och inte ser de etiska problemen i samband med sin forsk-
ning. Av det skälet behöver det personliga ansvaret kompletteras med en
etisk prövning av en oberoende instans.
Ett väl fungerande system för etisk prövning är dessutom en förutsätt-
ning för att allmänheten ska kunna ha förtroende för forskningen. Den
etiska avvägningen gäller fyra aspekter av forskningen:
1. Valet av forskningsprojekt eller problem.
2. Genomförandet av forskningsuppgiften.
3. Ansvaret för forskningens konsekvenser.
4. Ansvaret att följa den vetenskapliga utvecklingen.
Forskningsetiska frågor aktualiseras inom alla forskningsfält. Kom-
mittén anser det viktigt att etiska aspekter kan tas upp i alla de samman-
hang där ett forskningsprojekt diskuteras och prövas.
När det gäller kliniska läkemedelsprövningar, vars resultat skall ligga
till grund för Läkemedelsverkets ställningstagande till registrering av
medlet i fråga, är det av vikt att det finns en formaliserad beslutsordning
och att denna inte innebär onödig tidsspillan. Det bör vara den forsk-
ningsetiska kommittén som har huvudansvaret för den etiska bedömning-
en.
Beträffande försök på människa finns idag ett på frivillig grund av
forskarsamhället inrättat prövningssystem som ger ett skydd för de män-
niskor som deltar i medicinska forskningsprojekt och forskningsprojekt
som finansieras via forskningsråden. För att ytterligare minimera riskerna
för försökspersoner föreslår Kommittén att alla projekt som innefattar
försök med människa eller mänsklig vävnad skall genomgå etisk pröv-
ning av en oberoende kommitté. Detta skall regleras i förordning. Kom-
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 3
270
mittén föreslår en tilläggsparagraf till högskoleförordningen med följande
lydelse:
Forskningsprojekt som innefattar försök med människa eller mänsklig
vävnad skall prövas i en oberoende forskningsetisk kommitté, i enlighet
med av varje högskola fastställd arbets- och beslutsordning.
Kommittén anser det önskvärt att motsvarande generella lagklausul
införs för att täcka den forskning som bedrivs av andra myndigheter, lik-
som av forskningsinrättningar som är organiserade i privaträttsliga for-
mer. Hur en förordning av detta slag skall se ut, och var den skall place-
ras inom den svenska rättsordningen, föreslås bli föremål för särskild
beredning.
Kommittén förespråkar att de forskningsetiska kommittéerna organise-
rar sitt arbete så att tyngdpunkten ligger på den etiska avvägningen, även
om den vetenskapliga metodgranskningen också är en angelägen uppgift.
Kommittéernas beslut skall vara rådgivande och fattas som konsensusbe-
slut. Besluten kan inte överklagas. I fall av avslag föreslår Kommittén att
den ansvarige forskaren bör ha rätt till en "second opinion," en andra be-
dömning. Beslut om avslag i en forskningsetisk kommitté skall därför
innehålla en anvisning till en sådan rätt, samt vilken eller vilka forsk-
ningsetiska kommittéer forskaren kan vända sig till för en ytterligare be-
dömning.
Kommitténs förslag kräver ett ökat antal forskningsetiska kommittéer.
Dessa föreslås inrättas av respektive universitets/högskolas styrelse på
förslag från rektor. Vid större lärosäten kan separata forskningsetiska
kommittéer inrättas för skilda vetenskapsområden. Vid mindre högskolor,
med förväntad låg ärendemängd, kan det vara lämpligare att man samar-
betar med andra mindre högskolor om en gemensam etisk kommitté, eller
att man anknyter till universitetens och de större högskolornas kommitté-
er. Universitetets/högskolans styrelse beslutar om vilken arbets- och be-
slutsordning som skall gälla för etisk prövning av forskningsprojekt.
En forskningsetisk kommitté bör bestå av representanter för såväl
forskningen som det allmänna. Styrelsen beslutar efter förslag från rektor
om antalet ledamöter med hänsyn tagen till forskningsverksamhetens
omfattning. De vetenskapliga ledamöterna i kommittén utses så att man
får en bred representation från relevanta vetenskapliga discipliner. Lek-
männen nomineras av region-, landstings-, kommunfullmäktige eller
motsvarande. Det bör vara en jämn fördelning mellan lekmän och forska-
re, samt en jämn fördelning mellan könen. Mandatperiod, antal ledamöter
och suppleanter bestäms av respektive styrelse för universitet/högskola.
Det är väsentligt att det sker en återrapportering till den forskningsetiska
kommittén om ett forskningsprojekts fortskridande. Kommittéerna be-
slutar själva på vilket sätt en sådan återrapportering skall ske. Relevanta
uppgifter från forskarnas återrapporteringar bör finnas med i den årliga
rapport kommittéerna inger till universitetets/högskolans styrelse. I uni-
versitetens och högskolornas årsredovisningar till regeringen bör utveck-
lingen och effekterna av de forskningsetiska kommittéernas verksamhet
noggrant redovisas. Detta bör framgå av regleringsbrev.
Universitet/högskola ansvarar för utbildning av etikkommittéernas le-
damöter samt bestrider i övrigt de kostnader som är förknippade med
verksamheten.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 3
271
Forskningsfinansiärer utöver universitet och högskolor har att själv-
ständigt ta ansvar för etik-prövningen av de projekt man beviljar medel.
Det står dessa instanser fritt att implementera egna system som ett kom-
plement till den grundstruktur Kommittén här föreslår.
Kommittén har granskat den s.k. peer review-modellen som sedan länge
är regel också i svensk forskningsgranskning. Modellen innebär att fors-
kare bedömer kvaliteten i andra forskares arbete. Det är väsentligt att de
forskare som utför denna granskning inte tar ovidkommande hänsyn vid
bedömningen. Objektivitet och sakkunskap vid utvärdering och bedöm-
ning av forskning är således en forskningsetisk fråga.
Kommittén menar att peer review i stort sett är den optimala modellen
vid forskningsgranskning, men föreslår vissa riktlinjer för att stärka
opartiskheten i bedömningen, förbättra insynen i forskningsgranskningen
och därmed öka allmänhetens förtroende för den svenska forsknings-
granskningen. Riktlinjerna innefattar ökad medvetenhet om jävsregler
och dessas tillämpning. Rådens och stiftelsernas jävsregler bör fortlöpan-
de ses över och nya rådsledamöter eller beredningsgruppsmedlemmar
måste informeras om och förbinda sig att följa gällande jävsregler. För
huvudsekreterare och biträdande sekreterare i forskningsråden är det inte
förenligt med uppdrag utanför rådet som påverkar tilltron till deras opar-
tiskhet.
Könsfördelningen på alla nivåer i forskningsråd och forskningsstiftel-
ser bör jämnas ut. Kommittén bedömer att det på detta område behövs
både direkta insatser (i form av t. ex. öronmärkta resurser och fler kvin-
nor i prioriteringskommittéerna) och ökad forskning för att långsiktigt
komma åt de bakomliggande strukturerna relaterade till kön. Högre om-
sättning och större spridning på rådsstyrelsens medlemmar, för att för-
hindra att systemet blir konserverande, föreslås också.
Forskningsråden och forskningsstiftelserna bör, enligt Kommitténs
uppfattning, genomföra regelbundna, vetenskapliga utvärderingar av sitt
eget arbete. Bedömningsunderlagen vid peer review måste vara offentliga
och bedömarna bör inte tillåtas vara anonyma. Däremot föreslår kom-
mittén att den sökande, i ett inledande skede av bedömningen får vara
anonym - även om detta inte är helt oproblematiskt - för att förhindra att
vissa grupper av forskare, inom vissa ämnesområden och från vissa läro-
säten, gynnas på ett otillbörligt sätt. Tvärvetenskapliga projekt bör dess-
utom alltid granskas av sakkunniga från samtliga ämnesområden som det
aktuella projektet berör.
Kommitténs förslag innebär att granskningssystemet görs mer öppet.
Kommunikationen mellan forskare och forskningsråd skulle kunna för-
bättras genom att den sökande gavs möjlighet att avge ett yttrande över
bedömningen innan slutgiltigt beslut tas. Också efter att beslut tagits är
dialogen om motiven för beslutet viktig. Forskningsbedömningen skulle
därmed kunna bli mer av en dialog mellan sökande och finansiär. Be-
träffande hur denna öppenhet skall förverkligas finns olika praktiska lös-
ningar att tillgå.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 3
272
Kommittén anser det också väsentligt att bedömningskriterierna i
forskningsgranskningen är klara och entydiga. De graderingsskalor som
används för olika bedömningsgrunder skall vara differentierade och
sammantaget väl korrespondera med hur ekonomiska medel fördelas.
Granskarna bör ges möjlighet till längre och utförligare motiveringar till
varför projekt beviljas eller avslås. Med hänsyn taget till forskarsamhäl-
lets litenhet i ett land av Sveriges storlek föreslår Kommittén att svenska
forskningsfinansiärer i högre utsträckning bör använda sig av internatio-
nella granskare. Samma krav på opartiskhet måste ställas på dessa.
Kommittén har analyserat etiska frågor som kan uppstå när forskning
bedrivs eller finansieras i samverkan med industriella intressen. Sam-
hällsutvecklingen ställer allt högre krav på samverkan mellan akademisk
forskning och industriellt utvecklingsarbete och produktion. Denna i och
för sig önskvärda ökning av forskningssamverkan mellan industriella
intressen och akademisk forskning kan emellertid vara förknippad med
etiska problem.
Kommittén bedömer det som angeläget att öka medvetenheten om att
forskning alltid är mer eller mindre intressestyrd. Något sådant som "ett
förutsättningslöst kunskapsbyggande" torde inte vara möjligt att uppnå i
en renodlad form. Utöver finansiella bindningar pekar Kommittén på
kopplingar i form av personliga band, akademiska och kompetensanknut-
na kontakter samt ideologiska bindningar. I takt med att samarbetet mel-
lan industri och akademisk forskning ökar ställs nya etiska krav på fors-
karen och forskningen. Som en central forskningsetisk fråga framstår
vikten av att bevara allmänhetens förtroende för forskningen. Problemet
med intressekonflikter bör beaktas inom all forskning oavsett finansie-
ringskälla. Det centrala är inte huruvida forskaren själv bedömer att
han/hon låtit sig påverkas av sina bindningar, utan vilka kopplingar som
verkligen föreligger. Att forskaren öppet redovisar dessa är därför ur ett
forskningsetiskt perspektiv att föredra. Kommittén bedömer att ett öppet
redovisande av förekommande intressebindningar är det bästa sättet att
minska risken för otillbörlig påverkan och samtidigt bevara allmänhetens
förtroende för forskningen. Som en övergripande rekommendation före-
slår Kommittén därför att forskare alltid skall redovisa ekonomiska bind-
ningar. Utöver redovisningen av ekonomiska bindningar är det i första
hand forskarens eget ansvar - i andra hand arbetsgivarens ansvar - att
bedöma vilka bindningar som är relevanta att redovisa i det aktuella
forskningsprojektet. Erfarenheten visar att forskningen vinner på största
möjliga öppenhet. Universitet och högskolor och andra myndigheter som
bedriver forskning bör i sina riktlinjer avseende arbetstagarens redovis-
ning av bisysslor ange grundregeln angående ekonomiska bindningar.
Forskningsinrättningar som drivs i privaträttsliga former rekommenderas
införa motsvarande riktlinjer i sina arbetsordningar.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 3
273
Kommittén har studerat utformningen av forskningsetisk granskning av
projekt som innefattar användning av personnummer. Användningen av
genetisk och annan medicinsk information i forskningssammanhang, t.ex.
DNA-analyser, har analyserats. Kommittén konstaterar att forsknings-
projekt baserade på personuppgifter sedan utredningsdirektiven skrevs
har fått en lagreglering som är förenlig med Kommitténs uppfattning att
all forskning som inbegriper människa skall bli föremål för bedömning
av forskningsetisk kommitté. Principen om informerat samtycke bör vara
utgångspunkten för godkännande av forskningsregister. Eventuella av-
steg från denna princip måste motiveras särskilt.
Kommittén anser att de nya lagarna personuppgiftslagen, hälsodatare-
gisterlagen och vårdregisterlagen tillgodoser de krav på värnande om den
personliga integriteten vid forskning med hjälp av personuppgifter som
allmänheten har rätt att ställa och som är en förutsättning för att allmän-
hetens förtroende för personuppgiftsbaserad forskning inte skall äventy-
ras. Kommittén anser att lagstiftningen rörande hälsodataregistren och
vårdregistren bör förtydligas med innebörden att forskning med hjälp av
myndigheternas hälsodataregister och vårdregistren i landsting och privat
vård inte får genomföras utan forskningsetisk prövning.
De forskningsetiska kommittéerna har en viktig och svår roll där det
gäller att både bedöma forskningsrelevans och metodik och risker för
integritetsintrång. Det är därför angeläget att de forskningsetiska kom-
mittéerna har tillgång till epidemiologisk kompetens. En väl utvecklad
lagstiftning är ett nödvändigt, men ej tillräckligt skydd för den enskildes
integritet. Det största ansvaret ligger på att personregisteransvarig/ fors-
kare kontinuerligt ser över sina säkerhetsrutiner och ser till att lagstiftar-
nas intentioner tillämpas i det praktiska arbetet.
Ny utredning om biobanker
Frågan om hur de s.k. biobankema skall regleras är angelägen och
komplicerad och har både etiska och näringspolitiska dimensioner. Ny
teknik med möjligheten till DNA-sekvensering kan ge information om
arvsanlag och förekomsten av ärftliga sjukdomar. Detta ger nya behand-
lingsmöjligheter men reser samtidigt nya etiska problem. Biobankerna är
viktiga hjälpmedel för forskarna i utprovandet av nya säkrare läkemedel,
men samtidigt kan informationen vara integritetskänslig och den genetis-
ka informationen angår inte bara den undersökta individen utan också
dennes släktingar. Innan etiska riktlinjer utformas för användningen av
denna form av medicinsk information måste de olika intressen som står
på spel få en djupgående analys. En sådan analys har inte bedömts vara
möjlig inom ramen för den tid som står till Kommitténs förfogande.
Kommittén föreslår därför att forskning med hjälp av biobanker skynd-
samt skall bli föremål för särskild utredning. I en sådan utredning bör
ingå ett uppdrag att analysera hur genetisk information bör behandlas i
journaler och register, i den mån dessa frågor inte behandlas inom bio-
teknikutredningen.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 3
274
Kommittén har granskat utformning och omfattning av utbildning i etik
inom forskarutbildningen. Likaså har behovet av forskning i ämnet
forskningsetik övervägts. Kommittén har i en kartläggning funnit att det
svenska systemet för utbildning i forskningsetik är differentierat och inte
jämförbart vid olika lärosäten. Kommittén föreslår att det bör åligga varje
universitet och högskola att upprätta en lokal plan för utbildning i forsk-
ningsetik. Kommittén föreslår också att varje fakultet bör upprätta ett
handledarprogram, där handledare utbildas i forskningsetiska frågor av
typen fusk och oredlighet, arkiverings- och sekretessbestämmelser samt
handledarens ansvar för förmedlingen av forskningsetiska normer till de
forskarstuderande. Utbildning i forskningsetik bör vara ämnesanknuten
och de ansvarande lärarna bör företräda en dubbel kompetens: dels i mo-
ralfilosofi/tillämpad etik, dels i den aktuella forskningsinriktningen.
Kommittén föreslår ett tillägg i högskoleförordningen, där utbildning i
forskningsetik skrivs in som ett obligatoriskt inslag i all forskarutbild-
ning, oavsett ämnesområde. Utbyggnaden av utbildningen kräver i sin tur
en ökad satsning på forskning i forskningsetik. En förutsättning för en
ökad satsning på utbildning och forskning i forskningsetik är att tjänster
på lektors- och professorsnivå kan tillskapas. Utvecklandet av tvärveten-
skapliga forskningsmiljöer bör stimuleras. Medel för dessa satsningar
behöver avdelas i budgetarbeten och i universitetens och högskolornas
verksamhetsplaner.
Kommittén bedömer att ökad öppenhet och insyn i forskningsprocessen
är en nödvändig förutsättning för att allmänhet och beslutsfattare skall
kunna ha förtroende för forskningsverksamheten. Det är också viktigt för
att forskare, som i allt högre grad arbetar inom specialiserade kunskaps-
och kompetensområden, inte skall förlora det utomdisciplinära perspekti-
vet på sin forskning. För att möjliggöra denna öppenhet och dialog mel-
lan forskare och allmänhet föreslår Kommittén en rad åtgärder. Profes-
sionaliseringen av journalistiken bör öka, med fler kritiskt skolade och
väl insatta vetenskapsjournalister. Likaså behövs en ökad satsning på
forskning kring skärningspunkterna mellan vetenskap och samhälle. Po-
pulärvetenskap bedöms av Kommittén som ett viktigt instrument för att
förbättra förtroendet mellan forskare och allmänhet. Kommittén betonar
att populärvetenskapen har ett både utom- och inomvetenskapligt värde.
Kommittén föreslår därför att också forskares populärvetenskapliga fram-
ställningar bör tillmätas meritvärde. För att öka allmänhetens insyn i ve-
tenskapssamhällets beslutsprocesser och villkor är en fortsatt satsning på
öppna hus och lekmannakonferenser viktigt.
Dessutom föreslår Kommittén bildandet av en ny intresseorganisation
med uppgift att stimulera kontakten mellan forskarvärlden och samhället
utanför denna. Kommittén föreslår att regeringen uppdrar åt Forsknings-
rådsnämnden, alternativt åt den i Forskning 2000 föreslagna rådsövergri-
pande nämnden, att inbjuda lämpliga intressenter för att på ett konstitue-
rande möte bilda en intresseorganisation med namnet Forskningen och
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 3
275
Folket. Denna föresläs bli en paraplyorganisation som samlar andra orga-
nisationer som har intresse av vetenskapens resultat, arbetsvillkor och
arbetsformer. Forskningen och Folket föreslås vara en helt fristående
organisation. Dess uppgift är att på olika sätt stimulera till möten inom
forskarvärlden eller mellan forskare och politiker eller andra intressenter.
Detta kan ske i form av konferenser, kurser och studieresor. Bevakning
av forskningsfront och opinionsläge är också betydelsefulla uppgifter.
Forskningen och Folket föreslås också arrangera särskilda
" lekfolkskonferenser".
Forskningen och Folket leds av en styrelse som innehåller represen-
tanter för de större medlemsorganisationerna, men också medlemmar
som valts på grund av sin vetenskapliga eller tekniska kompetens och
politiker eller publicister som visat särskilt intresse för forskningspolitis-
ka frågor eller populärvetenskap. Styrelsen ansvarar för organisationens
ekonomi och tar ställning till verksamhetens inriktning. Den dagliga
verksamheten leds av ett kansli, bestående av en direk-
tör/generalsekreterare och ett litet antal medarbetare. Finansieringen sker
genom ett litet grundanslag, som kan komma från regeringen
(Utbildningsdepartementet) eller från någon forskningsfinansierande
stiftelse, samt genom avgifter från de organisationer som är medlemmar.
Organisationens ekonomi kommer således att återspegla hur angelägen
den anses vara.
Kommittén har också analyserat forskarens roll som expert, och de be-
gränsningar och förpliktelser som expertrollen medför. Kommittén beto-
nar att såväl forskare som avnämare av expertkunskapen har ansvar för
att skilja mellan experter och "proffstyckare." När samhälle och politiska
beslut blir allt mer beroende av forskningens ökade kunskap, ökar också
risken för att ett fåtal forskare blir massmedialt kända och får agera som
experter på områden där de inte har professionell kompetens. Forskaren
bör vara medveten om att språkhantering och kunskapsuppfattning inte är
densamma i forskarens seminarium som i det offentliga rummet. Han/hon
bör upplysa om begränsningar i den egna disciplinens metodanspråk och
räckvidden av den egna kompetensen.
Kommittén föreslår att det i årsredovisningarna från universitet, högsko-
lor, sektorsforskningsorgan och forskningsråd klart skall framgå hur man
under året arbetat med uppdraget att värna om vetenskapens trovärdighet
och en god forskningssed samt effekterna av de insatser som gjorts. Föl-
jande punkter bör finnas med i årsredovisningarna:
1. Redovisning av åtgärder för att förebygga och minska oredlighet i
forskning samt redovisning av system för utredning av misstänkt oredlig-
het.
2. Redovisning av de forskningsetiska kommittéernas verksamhet.
3. Redovisning av åtgärder för att stärka peer-review systemet vid forsk-
ningsgranskning.
4. Uppgift om åtgärder för forskares redovisning av intressekonflikter.
5. Redovisning av utbildningsplaner i forskningsetik och åtgärder för att
stimulera forskning i forskningsetik.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 3
276
6. Redovisning av åtgärder för att främja insyn och öppenhet i forsk-
ningsverksamheten .
Beträffande kliniska läkemedelsprövningar har Läkemedelsverket och
Socialstyrelsen tillsynsansvar. Gentekniknämnden har tillsammans med
övriga operativa myndigheter när det gäller etikprövning i samband med
genteknik också ett i lag stadfäst tillsynsansvar.
En del av Kommitténs förslag kräver ett extra tillskott av resurser för att
kunna genomföras. I en del fall beräknar Kommittén dock att resurser
kan tillskapas inom redan befintliga anslag. Medel för dessa satsningar
behöver avdelas i budgetarbeten och i universitetens och högskolornas
verksamhetsplaner. Kommittén föreslår att de extra resursbehov som en
satsning på utbildning och forskning i forskningsetik och tillskapandet av
organisationen Forskningen och Folket nödvändiggör beaktas när ompri-
oriteringar av medel görs i samband med bearbetningen av de förslag
som väckts av den forskningspolitiska utredningen Forskning 2000.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 3
277
Vi har fått i uppdrag att utreda hur en rymdhögskola i Kiruna kan etable-
ras. Uppdraget skall ses som ett led i statsmakternas strävan att mildra
konsekvenserna av nedläggningen av Lapplands Jägarregemente, 122.
Vi har arbetat under tiden januari - juni och haft omfattande kontakter
med intressenterna i en högskoleverksamhet i Kiruna.
Satsningen på en rymdhögskola skall utgå från den forskning och ut-
bildning som redan finns i Kiruna, främst representerat av Institutet för
rymdfysik (IRF), Miljö- och rymdforskningsinstitutet (MRI) samt de ut-
bildningar inom rymdteknik med angränsande områden samt inom geo-
grafiska informationssystem som idag bedrivs av Luleå tekniska univer-
sitet (LTU) och Umeå universitet (UmU).
Vi ger i kapitel 3 en ingående presentation av denna befintliga verk-
samhet och av ett antal andra verksamheter i Kiruna av betydelse för
högskoleutbildning och forskning. Vi konstaterar bland annat att det i
Kiruna finns en osedvanligt god potential till att åstadkomma en grundut-
bildning kännetecknad av mycket god forskningsanknytning och att detta
bör tjäna som riktmärke för att utveckla en grundutbildning profilerad
mot de aktuella forskningsinriktningarna. En sådan profilerad grundut-
bildning bedömer vi har goda chanser att rekrytera studenter från hela
landet och också internationellt.
Vi föreslår att utbildningen ges en inriktning dels mot regelbundet
återkommande utbildningar/ program med nationell studentrekrytering,
dels mot mera oregelbundet återkommande utbildningar. De senare kan
antingen vara utbildningar för närsamhällets behov eller påbyggnadsut-
bildningar ("mastersutbildningar") med riks- och t o m internationell re-
krytering inom de forskningsområden som finns representerade i Kiruna.
• Distansutbildning skall användas.
• En utbyggnad föreslås från nuvarande och hittills planerade ca 300 till
450 helårsstudenter.
• En "visionsgrupp" föreslås få i uppgift att föreslå utbildningar som kan
stärka den framtida samhällsutvecklingen i Kiruna.
• Utbildningen föreslås organiserad inom en Rymd- och miljöhögskola,
RMH, i Kiruna som knyts till Luleå tekniska universitet och till Umeå
universitet.
För att upprätthålla en grundutbildning med god forskningsanknytning
måste forskningen och forskarutbildningen i Kiruna ges ett gott och ökat
stöd. För att uppnå optimal samverkan mellan grundutbildning och forsk-
ning inom rymdfysikområdet, samtidigt som forskningens självständighet
och utvecklingsmöjligheter bibehålls, föreslår vi att nuvarande IRF-
Kiruna får samma status som en nationell forskningsanläggning och
knyts till det nya Vetenskapsrådet. Vi föreslår Luleå tekniska universitet,
alternativt Umeå universitet, som värduniversitet för IRF. De nuvarande
lRF-avdelningama vid andra universitet föreslår vi skall knytas organi-
satoriskt till respektive hemmauniversitet.
I vårt uppdrag ingår inte att ge förslag till hur den nuvarande verksam-
heten inom MRI skall behandlas. Vi utgår dock i våra förslag från att
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 4
278
denna säkras i betydande omfattning och ges en mera permanent organi-
satorisk anknytning. Således föreslås atmosfärsforskningsprogrammet
AFP organisatoriskt tillhöra IRF. Klimatforskningsprogrammet CIRC
och det samhällsgeografiska programmet SMC med eventuella tillkom-
mande forskningsprogram inom klimat- och samhällsforskning föreslås
bli sammanförda i ett centrum med arbetsnamnet Centrum för klimat- och
samhällsforskning, CKS. Detta centrum föreslås organiseras som en sär-
skild inrättning med nationellt ansvar, CKS, vid Umeå universitet men
självfallet ha sin huvudverksamhet som nu förlagd till Kiruna.
Vi föreslår att, i anslutning till forskningen inom IRF och CKS, en na-
tionell forskarskola i rymd- och miljöforskning inrättas med säte i Kiru-
na.
All högskoleverksamhet i Kiruna föreslås samlad i Campus Kiruna bil-
dat av RMH, IRF och CKS. RMHs huvudansvar är grundutbildningen
och samordningen av de administrativa högskolefunktionerna i Kiruna.
RMH styrs av styrelse och rektor och via särskilda utbildningsuppdrag
till LTU och UmU.
LTU och UmU ges ett uppdrag att snarast redovisa ett förslag till ge-
mensamma administrativa regelsystem för Rymd- och miljöhögskolan.
Vad gäller lokaliseringen av de olika verksamheterna är vårt huvudför-
slag att Campus Kiruna på sikt också lokalmässigt blir en enhet genom
samlokalisering av den grundläggande högskoleutbildningen i Kiruna
med forskningen vid IRF och CKS; undantag görs naturligt för verksam-
heter i Abisko och Tarfala. Lokaliseringen föreslås till Kiruna centralort,
antingen till Parkskolan (med ev tillbyggnader) eller till 122-området.
Detta förslag förutsätter bland annat att frågor kring disposition av IRFs
nuvarande lokaler kan lösas. Vårt andrahandsförslag, som också är det
som måste gälla på kortare sikt, ger Campus Kiruna en delad lokalisering.
Den grundläggande högskoleutbildningen, inklusive en administrativ
enhet, och CKS, igen exklusive Abisko- och Tarfala-verksamheterna,
samlokaliseras till antingen Parkskolan eller 122-området. I detta alterna-
tiv blir IRF kvar i sina nuvarande lokaler som också utnyttjas för rymdut-
bildningens laborativa behov.
Högskoleverksamheten i Kiruna har potential att bli en resurs för det
omgivande samhället, men detta fordrar också stöd från näringsliv och
kommun. För att utveckla samspelet med näringslivet föreslår vi att det
till RMH knyts en enhet för näringslivssamverkan. Även andra former för
samverkan med det omgivande samhället, t ex olika former av forsk-
ningsinformation, bör utvecklas.
Vad gäller de ekonomiska konsekvenserna av våra förslag så medför
en utökning från nuvarande och planerade ca 300 till 450 helårsstudenter
en ökning av anslaget för grundläggande utbildning med 8,8 mkr/år och
för studiemedel med ca 7 mkr/år. Som vi närmare motiverar i kapitel 9
kräver högskoleutbildningen i Kiruna ett tillskott därutöver som beräknas
till ca 7 mkr/år i vårt huvudlokaliseringsförslag och till ca 8 mkr/år i and-
rahandsförslaget. Vi beräknar också att medel måste tillskjutas för att
täcka initialkostnader i samband med utbyggnaden av grundutbildningen
under åren 2001 - 2003. Dessa medel uppgår till 15, 10 respektive 5
mkr/år i huvudförslaget och till 14, 9 respektive 4 mkr/år i andrahands-
förslaget. För investeringsmedel för forskning/forskarutbildning beräknar
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 4
279
vi behovet till ca 8,6 mkr i huvudförslaget och till 0,4 mkr i andrahands-
förslaget. Den föreslagna organisationen bör träda i kraft från den 1 janu-
ari 2001. Om våra förslag accepteras återstår ett omfattande arbete med
att genomföra dem
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 4
280
Enligt direktiven har mitt uppdrag bestått i att
• göra en förutsättningslös översyn av lagen (1993:1392) om pliktex-
emplar av dokument (pliktexemplarslagen),
• överväga huruvida sådan elektronisk information som inte omfattas av
den nuvarande pliktexemplarslagen skall vara föremål för leve-
ransplikt i framtiden,
• överväga och vid behov föreslå ändringar i pliktexemplarslagen i syfte
att säkra förutsättningarna för forskning och för bevarande och tillhan-
dahållande av kulturarvet,
• utreda omfattningen av en eventuellt utökad leveransplikt, hur den
skall utformas samt av vem den skall fullgöras,
• utreda tekniska frågor om hur leveranserna skall ske samt
• ta ställning till om leveransplikten skall gälla för elektroniska doku-
ment som utgör underlag för sådant tryckt material, som nu är leve-
ranspliktigt.
I direktiven konstateras att pliktexemplarslagen i dag omfattar endast
sådana elektroniska dokument som finns i fixerad form, och som kan kö-
pas, lånas, osv. (cd-rom, disketter, videogram och fonogram). Den infor-
mation som görs tillgänglig via online-förbindelse faller därmed utanför
pliktexemplarslagen i dess nuvarande utformning, vilket får till följd att
möjligheterna minskar att tillgodose de syften som ligger bakom lagstift-
ningen om pliktleveranser.
Betänkandet är indelat i två avdelningar. Den första, kapitel 3-9, inne-
håller en bakgrundsbeskrivning. Den andra, kapitel 10-20, innehåller mi-
na överväganden och förslag. Som bilagor ingår två arbeten utförda av
externa konsulter.
I kapitel 4 redogörs inledningsvis för några allmänna överväganden inför
uppdraget. Min utgångspunkt har varit att översynen inte skall ompröva
hela pliktexemplarslagen, utan förutsättningslöst utreda om allmänt till-
gänglig elektronisk information som faller utanför nu gällande pliktex-
emplarslag bör vara föremål för leverans i framtiden. I en förutsättnings-
lös översyn har jag också inkluderat att pröva alternativ till pliktleverans,
eftersom det nu finns nya möjligheter för insamlande av elektronisk on-
line-information.
I kapitel 5 lämnas en beskrivning av gällande lag samt en redogörelse
för de två närmast föregående utredningarna inom pliktexemplarsområ-
det. Vidare redogörs för omfattningen av pliktleveranser vid Kungl. bib-
lioteket (KB), Lunds respektive Göteborgs universitetsbibliotek samt
Arkivet för ljud och bild (ALB).
I kapitel 6 ges en översikt av den elektroniska publiceringen av i dag.
Den enskilda faktor som betytt mest för den snabba expansionen inom
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
281
detta område är framväxten av Internet. I dagligt tal är Internet syno-
nymt med World Wide Web (www eller webben) och e-post, men det
finns också en rad andra tillämpningar. Internetutvecklingen har lett till
att det aldrig varit så lätt att publicera sig som nu. Vem som helst med
tillgång till persondator, modem och ett Internetabonnemang kan publice-
ra information på nätet. Vidare identifieras två för denna utredning sär-
skilt viktiga utvecklingstendenser, nämligen konvergens, dvs. att olika
medieformer växer samman, och individualisering, dvs. att allt mer av
den information som erbjuds allmänheten kommer att få en individuell
utformning. Därutöver ges en beskrivning av olika typer av publicering
på www i Sverige i dag, i form av dagstidningar, tidskrifter, böcker, ljud
och rörliga bilder, privat publicering, online-databaser samt ett urval
publicerings- och kommunikationsformer utanför www. Avslutningsvis
redogörs i detta kapitel för utvecklingen inom området bibliografisk be-
skrivning, metadata och identifiering, som kan komma att bli av stor be-
tydelse när det gäller insamlande och bevarande av elektronisk informa-
tion.
Kapitel 7 innehåller en internationell kartläggning. Den inleds med en
redogörelse för den s.k. Mackenzierapportens analys av området pliktle-
verans av elektroniska publikationer. I rapporten, som finansierats av
EU-kommissionen, slås fast att om en nations kulturarv skall kunna beva-
ras måste pliktexemplarslagstiftningen också inkludera elektroniska pub-
likationer. Eftersom den tekniska utvecklingen är så snabb skall enligt
rapportförfattarna lagstiftningen vara så heltäckande som möjligt och
utgå från vida definitioner, som är tillräckligt flexibla för att inkludera
både existerande och framtida publikationsformer. Författarna menar
vidare att man på lång sikt endast kan sträva efter att bevara innehållet i
de elektroniska publikationerna. Mediet som informationen är lagrat på,
den s.k. informationsbäraren eller artefakten, kommer att brytas ned med
tiden. För långtidsbevarande rekommend eras s.k. migrering.
Den internationella kartläggningen visar vidare att det finns ett stort
intresse i världen för att inte enbart inkludera elektroniska dokument i
fixerad form i den nationella lagstiftningen om pliktexemplar, utan också
för att samla in och bevara den elektroniska information som är tillgäng-
lig via online-förbindelse. De nordiska länderna ligger långt framme i
utvecklingen. I Norge medger redan lagen från 1990 insamling av sådan
information, i Danmark trädde en ny lag i kraft 1998 som tar sikte på att
samla in visst online-material och i Finland har en utredning med ett
uppdrag som till stora delar överensstämt med mitt nyligen lagt fram för-
slag om revision av den finska lagen i den här riktningen.
I kapitel 8 lämnas en redogörelse för relevanta svenska utvecklings-
projekt, såsom det av KB bedrivna Kulturarw 3 -projektet, vilket syftar
till att med hjälp av automatiserad robotteknik samla in och bevara den
svenska delen av det som publiceras på Internet. Alla svenska webbsidor
som en insamlingsrobot påträffar hämtas till KB och lagras där på ma-
gnetband. Tre insamlingar har hittills utförts. Den senaste, utförd under
våren 1998, resulterade i att närmare 10 miljoner webbsidor samlades in
från mer än 31 000 s.k. domäner. I kapitlet beskrivs dessutom projekten
Svesök (KB), Nordic Web Index (Lunds universitetsbibliotek) samt Safa-
ri (Högskoleverket).
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
282
I kapitel 9 görs en genomgång av den lagstiftning som är av betydelse
för möjligheterna att samla in, bevara och tillhandahålla elektronisk in-
formation. Restriktioner inom detta område finns i dels upphovsrättslagen
(1960:729), dels datalagen (1973:289), som den 24 oktober 1998 ersätts
med personuppgiftslagen (1998:204). Det för denna utredning relevanta
innehållet i dessa lagar beskrivs. Dessutom ges en redogörelse för viss
internationell utveckling inom det upphovsrättsliga området.
I kapitel 10 konstaterar jag inledningsvis att de mål och syften för plik-
texemplar som anförts av tidigare utredningar fortfarande är giltiga. Des-
sa mål är bl.a. att vi skall bevara och tillhandahålla det s.k. kulturarvet,
dvs. yttringar av svenskt liv, svenskt samhälle och svensk kultur för ef-
tervärlden samt att det insamlade materialet så vitt möjligt skall kunna
nyttjas av alla. Jag delar vidare tidigare utredningars bedömning att det
inte är möjligt att uppställa kvalitetskriterier för vilket material som är
mer värt att bevara än annat, eftersom "det dåliga belyser vårt samhälle
lika väl som det goda".
Av bakgrundsbeskrivningen framgår klart att det finns stora mängder
elektroniskt publicerat material som väl uppfyller de kriterier som anges i
de allmänna förutsättningarna för leveransplikt. Det sprids omfattande
mängder information i samhälleliga, vetenskapliga och kulturella frågor.
Ofta saknar det som publiceras online en tryckt motsvarighet. För att det
inte skall uppstå besvärande luckor i vårt framtida kulturarv är det därför
väsentligt att även det elektroniska material som faller utanför dagens
pliktexemplarslag samlas in och bevaras på ett systematiskt sätt.
I kapitel 11 prövas frågan om vilken online-information som bör sam-
las in och bevaras. Insamlandet bör gälla sådan information som är all-
mänt tillgänglig här i landet och rör svenska förhållanden. Beträffande
vad som ska räknas som allmänt tillgängligt gör jag den bedömningen att
även sådan information där användaren måste uppge ett lösenord eller
erlägga en avgift för att få tillgång till den måste anses vara allmänt till-
gänglig, under förutsättning att i princip vem som helst har möjlighet att
få tillgång till informationen. Däremot bör t.ex. information som enbart
publiceras på företagsinterna s.k. intranät i huvudsak inte räknas som
allmänt tillgänglig.
För det material som är avsett att spridas i en större krets bör strävan
vara att det samlas in så fullständigt som möjligt. Högsta prioritet bör
härvid ges de publikationer som framställs av professionella utgivare och
producenter. Informationsintresset för övriga kategorier av online-
information (privatpersoners hemsidor, lokal föreningsinformation och
liknande) är lägre och av resursskäl kan inte ett fullständigt bevarande
motiveras. Ett urval bör här vara tillräckligt och jag föreslår en insamling
fyra gånger per år. Även inslagen av ljud och rörliga bilder som publice-
ras online måste självfallet samlas in och bevaras för framtiden.
Tanken på att inkludera online-databaser i pliktexemplarslagstiftningen
har avvisats av tidigare utredningar. Enligt min mening är det dock önsk-
värt att samhället bevarar även den information som finns i dessa databa-
ser. Detta gäller i synnerhet om informationen inte tillhandahålls i någon
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
283
annan form. Jag finner det svårt att motivera varför en databas på cd-rom
skall omfattas av pliktexemplarslagen men falla utanför lagen, om produ-
centen väljer att enbart tillhandahålla den via online-förbindelse.
Ett urval av de online-databaser som inte levereras som pliktexemplar i
annan form bör därför enligt mitt förslag samlas in en gång per år i den
form och med det innehåll de har just då. De databaser som faller inom 2
kap. tryckfrihetsförordningens och arkivlagens områden bör dock i hu-
vudsak undantas från insamling.
Jag finner vidare att fler datorprogram och datorspel bör samlas in än
vad som är fallet i dag, eftersom utvecklingen har lett till att det i dag är
svårt att upprätthålla klara gränser mellan å ena sidan sådana dokument
som innehåller programvara respektive är att anse som leksaker och å
andra sidan sådana som innehåller information i pliktexemplarslagens
mening. Någon lagändring behövs dock inte.
Däremot finner jag inte att elektroniska förlagor till tryckta skrifter bör
inkluderas i pliktexemplarslagen, eftersom dessa aldrig varit allmänt till-
gängliga och därmed faller utanför de allmänna kriterierna för leve-
ransplikt. KB bör dock enligt min mening verka för en insamling av vis-
sa sådana förlagor genom frivilliga överenskommelser med producenter-
na.
I kapitel 12 prövas olika metoder för insamling av det material som här
är aktuellt. Den elektroniska publiceringen befinner sig fortfarande i
snabb utveckling. Både i Sverige och internationellt pågår arbete för att
strukturera och systematisera elektronisk information och för att ut-
veckla standarder. Tekniken för insamling, lagring och migrering är
fortfarande i ett tidigt utvecklingsskede. Alltför preciserade förslag kom-
mer sannolikt snabbt att behöva revideras. Min ambition har därför varit
att få en så öppen lösning som möjligt, undvika detaljreglering och i
stället ge mer allmänna riktlinjer och rekommendationer för insamling
och bevarande enligt de grundläggande förutsättningar som gäller för
leveransplikt.
Tre olika huvudsakliga metoder för insamling har kunnat identifieras,
nämligen traditionell leverans, leverans efter rekvisition samt insamling
genom institutionernas egen försorg med hjälp av robotteknik. För- och
nackdelar för dessa alternativ har granskats.
Min granskning av de olika alternativen har lett fram till att jag föreslår
att den allmänt tillgängliga online-informationen skall samlas in av KB
och ALB med hjälp av robotteknik. Den metoden är dock i allmänhet inte
möjlig att använda för insamling av innehållet i online-databaser, varför
jag där föreslår att ett urval av allmänt tillgängliga sådana skall levereras
till KB eller ALB efter anmodan.
I kapitel 13 redovisas de ändringar i pliktexemplarslagen som följer av
mina förslag. För att KB och ALB själva skall kunna samla in allmänt
tillgängligt online-material föreslår jag en ändring av pliktexemplarsla-
gen så att dessa myndigheter ges rätt att kräva utlämnande av sådana lö-
senord som i vissa fall är en förutsättning för åtkomst. Kravet på att läm-
na ut lösenord skall myndigheterna rikta mot den som upprättat lösenor-
det eller den som tillhandahåller en tjänst för elektronisk förmedling av
meddelanden.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
284
Jag föreslår vidare att en ny bestämmelse tas in i pliktexemplarslagen
om att två exemplar av sammanställningar (databaser) i digital form som
gjorts tillgängliga för allmänheten skall lämnas som pliktexemplar på
anmodan av den myndighet som regeringen bestämmer. Leveransskyl-
digheten bör åvila den som låtit göra sammanställningen tillgänglig här i
landet. Sammanställningarna måste levereras i ett format som är möjligt
att konvertera vid den mottagande institutionen, eftersom erfarenheterna
visar att det annars ofta uppstår problem vid mottagning och bevarande.
De insamlande institutionerna ges rätt att föreskriva format, men måste
därvid ta hänsyn till producentens tekniska och ekonomiska förutsätt-
ningar.
Dessutom skall bestämmelserna i 14 § pliktexemplarslagen ändras så
att sådana dokument för elektronisk återgivning som lagrar annat än text
eller fast bild skall lämnas i åtta exemplar i stället för som tidigare ett.
Exempel på sådana dokument är s.k. multimedia, som oftast utges i form
av cd-rom med ljud eller rörliga bilder. Jag delar den åsikt som framförts
till utredningen att det är olyckligt att dessa dokument enbart skall lever-
eras till ALB, eftersom det innebär att biblioteken därmed går miste om
sådant material som av tradition är att hänföra dit.
Av kapitel 14 framgår att bestämmelserna i 16 § upphovsrättslagen be-
höver kompletteras med en bestämmelse som ger KB, ALB och Lunds
universitetsbibliotek rätt att framställa exemplar av verk som är tillgäng-
liga via online-förbindelse. Bestämmelsen skall inte innehålla någon mot-
svarighet till förbudet i 16 § mot framställning av exemplar av datorpro-
gram. Bestämmelsen i 21 § upphovsrättslagen om rätt till offentliga
framföranden utan upphovsmannens tillstånd kompletteras dock med en
bestämmelse om att detta inte gäller datorprogram.
Jag är medveten om att det kan finnas behov hos arkivmyndigheter att
omfattas av samma rätt till exemplarframställning. Det ligger dock utan-
för mitt uppdrag att lämna förslag rörande arkivmyndigheternas område.
Jag har vidare prövat om den föreslagna insamlingen och bevarandet är
förenlig med den kommande personuppgiftslagen, eftersom det i den
elektroniska information som samlas in kommer att finnas ett stort antal
personuppgifter, av vilka vissa är av känslig natur. Min bedömning är att
den insamling och det bevarande och tillhandahållande som avses med
den nu aktuella verksamheten är motiverat av bl.a. forskningsändamål
och måste anses vara av allmänt intresse. Behandlingen av informationen
kan därför betraktas som tillåten enligt 10 § personuppgiftslagen. Enligt
13 § är det förbjudet att behandla känsliga personuppgifter. Det är ound-
vikligt att personuppgifter av detta slag kommer att finnas i det material
som avses bli insamlat. I personuppgiftslagen anges vissa undantag från
förbudet mot behandling av känsliga personuppgifter. Enligt 19 § får
känsliga personuppgifter behandlas för forsknings- och statistikändamål.
Den behandling av personuppgifter som är aktuell i det här sammanhang-
et måste anses ske för forskningsändamål och därmed torde undantagsbe-
stämmelsen bli tillämplig på verksamheten.
I kapitel 15 prövas möjligheterna att tillhandahålla det insamlade mate-
rialet med hänsyn till upphovsrättslagen och personuppgiftslagen. Jag
konstaterar där att medborgarna har behov av en god tillgång till infor-
mation för att de skall ha förutsättningar att delta i den demokratiska pro-
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
285
cessen. Det önskvärda vore därför fri tillgång till det insamlade materialet
för var och en som har ett seriöst behov av informationen. Samtidigt är
det viktigt att tillse att samhällets intresse av yttrandefrihet och informa-
tionsfrihet inte tillgodoses på ett sätt som gör intrång i det normala ut-
nyttjandet av upphovsrättsligt skyddade verk eller oskäligt inkräktar på
upphovsmannens legitima intressen. En rimlig balans mellan upphovs-
männens krav och medborgarnas behov är enligt min bedömning att man
vid de institutioner som har ett nationellt bevarandeansvar kan få tillgång
till det insamlade materialet för forskning, men också för enskilt studium.
Den prövning av de rättsliga förutsättningarna för att tillhandahålla den
elektroniska information som här är aktuell visar dock sammanfattnings-
vis att det endast kommer att vara möjligt att låta forskare ta del av mate-
rialet. För att kunna vidga kretsen av användare skulle ytterligare föränd-
ringar av såväl upphovsrättslagen som personuppgiftslagen vara nödvän-
diga. Jag har inte sett detta som en framkomlig väg.
I kapitel 16 behandlas frågan om vem som skall svara för insamlingen
av det aktuella materialet. Mitt förslag innebär att KB har ansvaret för
text och fasta bilder medan ALB har ansvar för det audiovisuella materi-
alet. Fördelningen bör gälla såväl online-information som kan samlas in
med hjälp av robotteknik som online-databaser.
Av kapitel 17 framgår att bevarandet av elektronisk information är
problematiskt. Lagringsmediet har kort livslängd och nödvändiga teknis-
ka system och programvaror blir snabbt föråldrade. För att bevara infor-
mationen krävs därför kontinuerliga aktiva insatser med överföring till
nya bärare och system, s.k. migrering. Mycket utvecklingsarbete återstår
dock inom detta område och jag föreslår därför att ALB, KB och Riksar-
kivet snarast ges i uppdrag att gemensamt utarbeta en kart-läggning över
problemets art och omfattning.
I kapitel 18 föreslår jag, utifrån en bedömning av tänkbara utveck-
lingstendenser, att ansvariga myndigheter får i uppdrag att vart tredje år
göra en fördjupad utvärdering och kostnadsuppföljning av pliktexemp-
larssystemet samt lämna förslag till eventuellt ändrad inriktning.
I kapitel 19 behandlas kostnadsfrågan. Jag har utgått från den kost-
nadsberäkning som redovisas i bilaga 3. För investeringar beräknas där
närmare 10 mkr och för den årliga driften drygt 1,5 mkr. Eftersom de
ansvariga institutionerna enligt mitt förslag själva kan styra hur mycket
material de skall samla in bör frågan om kostnader och finansiering av
den löpande hanteringen av elektronisk information ingå i den årliga
budgetdialogen. Därvid får på sedvanligt sätt en diskussion föras om be-
hov, prioriteringar och finansieringsalternativ.
Beträffande kostnaderna för olika aktörer finner jag att förslagen för
producenternas del torde innebära inga eller begränsade kostnader.
För Kungl. bibliotekets del bygger mina förslag till stor del på att de
utvecklingsprojekt som KB redan bedriver, i första hand Kulturarw 3 ,
kan fortsätta. För dessa projekt finns medel avsatta i KB:s budget både
vad gäller investeringar, utveckling och drift under 1998 och 1999. Un-
der denna period behövs således ingen ytterligare finansiering. Med ut-
gångspunkt från dagens utbud och tekniska lösningar kommer hantering-
en av den elektroniska online-informationen därefter att medföra ökade
årliga driftkostnader för KB på minst 1,5 mkr.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
286
Lunds universitetsbibliotek ges ansvar för att bevara säkerhetsexemplar
av det material som samlats in av KB och därmed uppstår vissa, enligt
min bedömning begränsade, kostnader för lagring och hantering.
Arkivet för ljud och bild bör ges möjlighet att bygga upp en egen ut-
vecklingsverksamhet på området. ALB har i sin fördjupade anslagsfram-
ställning för 1997-1999 redovisat behov av medel för FoU-verksamhet
och beräknat de årliga kostnaderna för denna till 1,2 mkr
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
287
Utredningen skall enligt sina direktiv analysera och lämna förslag till hur
nationell och internationell forskning och utveckling (FoU) skall kunna
nyttiggöras som användbar kunskap och i praktiska tillämpningar för be-
hov inom totalförsvaret. Utredaren skall därvid kartlägga nuläge och för-
ändringsfaktorer samt göra analyser och lämna förslag rörande inriktning,
genomförande och omfattning av FoU för framtida behov inom totalför-
svaret.
Arbetet skall bedrivas med utgångspunkt från de senare årens utveck-
ling i omvärlden, ominriktningen av totalförsvaret samt principen om
anpassning.
I sin analys och sina förslag skall utredaren beakta såväl relationen
mellan forskning och utveckling för behov inom totalförsvaret och annan
forskning och utveckling som relationen mellan nationell och internatio-
nell forskning och utveckling.
Genom föreliggande delrapport redovisas ett kartläggningsarbete som
avser dagens processer för inriktning, genomförande, kvalitetssäkring
och uppföljning av totalförsvarets FoU. Konsekvenserna av under 1990-
talet genomförd avgiftsfinansiering av verksamheten har följts upp lik-
som fördelningen av satsade resurser över olika kategorier av forskning,
teknikutveckling och objektbunden utvecklingsverksamhet. Frågan om
hur FoU-verksamheten nyttiggörs för olika ändamål har ägnats särskild
uppmärksamhet.
Den forsknings- och utvecklingsverksamhet (FoU) som utredningen be-
handlar syftar till kunskaps- och kompetensuppbyggnad på stor bredd och
genomförs för att stödja totalförsvarets utveckling och anpassningsför-
måga på såväl kort som lång sikt. Totalförsvarets satsningar på forskning
och utveckling bör således inriktas och genomföras utifrån ett nyttopers-
pektiv, där totalförsvarets behov är styrande. Utredningen har i sin inle-
dande kartläggning diskuterat frågan att sätta in FoU-verksamheten i ett
"förmåge- och nyttoperspektiv", där verksamheten relateras till de olika
förmågor som totalförsvaret skall utveckla för att på bästa sätt lösa av
statsmakterna givna uppgifter. En första ansats till beskrivning av en så-
dan "förmågestruktur" redovisas i kapitel 2.
Omfattningen av totalförsvarets FoU-verksamhet framgår av följande
bild, där akronymen FoT avser forskning och icke objektbunden tekni-
kutveckling för det militära försvaret.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
288
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
Forskning och utveckling för
totalförsvaret
Försvars-
Forskning för det
civila försvaret,
ca 50 MSEK
Ej materiel-
orienterad FoT,
ca 200 MSEK
gemensam
FoT,
ca 800 MSEK
Utvecklingsverksamhet
vid industrin,
ca 2300 MSEK
Demonstratorer
teknik/taktik,
ca 500 MSEK
FoT för specifika tillämpn.
(mark, sjö, luft, ledn.j,
ca 200 MSEK
Totalt omfattar FoU-verksamheten 4000 miljoner kronor per år. Bilden
illustrerar hur dessa medel i dagsläget fördelas mellan forskning, tekni-
kutveckling och industriellt inriktad utvecklingsverksamhet. En fördju-
pad redovisning av indelningen av FoU-verksamheten i olika kategorier
samt hur FoU-medlen fördelas ges i kapitel 3 och 4. Det är utredningens
preliminära bedömning att de nya kraven och behoven och därav föran-
ledda åtgärder från myndigheternas sida bör kunna inrymmas genom
omfördelningar inom ramen för dagens resurser. Det kan härvid bli aktu-
ellt att se över fördelningen mellan resurser för FoU-verksamheten och
resurser för materielanskaffningen. Det är dock i huvudsak en myndig-
hetsuppgift att föreslå och genomföra erforderlig omprioritering och ut-
redningen kommer inte att kunna ge exakta siffror för en sådan omför-
delning mellan "gammal" och "ny” FoU.
Inom såväl det militära som det civila försvaret syftar FoU-
verksamheten ytterst till att stödja Sveriges förmåga att leda och samord-
na totalförsvarets utveckling samt skapa handlingsfrihet och förmåga till
anpassning mot nya villkor och uppgifter som genom omvärldsutveck-
lingen kan uppstå i framtiden.
Inom det militära försvaret stöds förmågan att leda Försvarsmaktens
utveckling genom FoU-insatser inom ramen för dels studie- och plane-
ringsverksamheten, dels den utbildnings- och övningsverksamhet som
bedrivs på alla ledningsnivåer. Förbandsledningsförmåga och förmåga till
verkan stöds inom ramen för den fortlöpande förbands- och taktikut-
vecklingen. Det i ekonomiska termer mest omfattande stödet från FoU-
verksamheten ges inom ramen för materielförsörjningsprocessen, där
289
forsknings- och utvecklingsinsatser görs i alla skeden från tidiga studier
till avveckling av materiel.
Samarbetet med den forskning som bedrivs vid universitet och hög-
skolor och med civil teknikutveckling har blivit allt viktigare i takt med
att gränserna mellan militär och civil teknikutveckling suddas ut. Den
ökande internationaliseringen och det faktum att det inom det svenska
försvaret bara genomförs en bråkdel av världens samlade, försvarsrelate-
rade FoU-satsningar gör det nödvändigt att systematiskt bygga upp sam-
verkan internationellt där detta är möjligt och kostnadseffektivt samt för-
enligt med svensk säkerhetspolitisk målsättning.
Inom utvecklingsverksamheten har de senaste årens reduceringar inom
det militära försvarets materielplanering medfört behov att tydligare prio-
ritera mellan olika system- och kompetensområden. Den inriktning mot
strategiska kompetensområden som påbörjades genom försvarsbeslutet
1996 fortsätter.
Forsknings- och studieverksamheten inom det civila försvaret syftar
främst till att bygga upp kunskaper om och förståelse för omvärldsut-
vecklingen och successivt förändrade förutsättningar och villkor för civilt
försvar. Det kan till exempel gälla principer för ledningssystemets upp-
byggnad på central, regional och lokal nivå. Andra exempel är metoder
för att utveckla det civila försvarets utbildnings- och övningssystem samt
metoder för att få beredskapshänsyn beaktade i samhällsplanering och
samhällsutveckling.
Utvecklingsverksamheten inom det civila försvaret har karaktären av
åtgärder för att stärka och skydda samhällets infrastruktur mot olika typer
av hot och risker samt på olika sätt bidra till samhällets krishanterings-
förmåga.
Liksom för det militära försvaret är det här betydelsefullt att utveckla
det internationella samarbetet, bl.a. med syfte att utveckla förmågan till
krishantering och säkerhetsfrämjande verksamhet samt för att få ta del av
resultat som kan nyttiggöras i utvecklingen av det civila försvaret.
Ledning och samordning av totalförsvarets FoU-verksamhet utövas på
den högsta nivån av riksdag och regering. Inom det militära försvaret har
Försvarsmakten ansvar för ledning, inriktning och utvärdering av FoU-
verksamheten medan Överstyrelsen för civil beredskap har en samord-
nande roll för motsvarande verksamhet inom det civila försvaret. Som
stöd för sina lednings- och samordningsroller har dessa aktörer dels to-
talförsvarets olika myndigheter, dels inhemsk industri samt universitet
och högskolor. Internationell samverkan på alla nivåer är ett viktigt me-
del för att inom ramen för den egna FoU-verksamheten så långt möjligt
tillvarata för totalförsvaret relevant FoU som genomförs utanför vårt
lands gränser. Detta illustreras av följande bild.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
290
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
Totalförsvarets FoU-verksamhet. Ledningsstruktur och stöd.
Samverkan på alla nivåer för samlat agerande. Internationellt
I kapitel 6 och 7 redovisas en kartläggning av hur denna FoU-
verksamhet i dagsläget leds, inriktas och nyttiggörs för olika ändamål
inom totalförsvarets verksamhet. Kartläggningen baseras på underlag
som inhämtats från berörda departement och myndigheter.
Sveriges säkerhets- och försvarspolitik har under 1990-talet gradvis för-
ändrats. Den fokusering på självförsörjning och ett starkt invasionsför-
svar som bas för denna politik som varit rådande under efterkrigstiden
har successivt ersatts av förändrade och nya krav på totalförsvaret. Den
"traditionella" hotbilden försvann genom berlinmurens fall och Sovjet-
unionens upplösning. I den nya inriktningen ställs kraven på flexibilitet
och anpassbarhet att möta ett vidgat spektrum av hot och risker i fokus.
En av huvuduppgifterna för det militära försvaret är fortfarande förmågan
att möta ett väpnat angrepp mot vårt land, men uppgiften att kunna med-
verka i internationella insatser har fått ökad tyngd.
Inom ramen för ett vidgat säkerhetsbegrepp har vidare behovet av
gränsöverskridanden mellan militärt och civilt försvar ökat. Samlade in-
satser, där militärt och civilt försvar samordnas på ett annat sätt än tidiga-
re, kan bli aktuella att genomföra. Totalförsvarets behov av förnyelse
skall tillgodoses samtidigt som nationell och internationell interoperabi-
litet prioriteras. Behovet att dels anpassa försvaret för nya uppgifter, dels
upprätthålla förmåga att fortlöpande utveckla och förnya försvaret växer i
styrka samtidigt som den svenska säkerhetspolitiken blir mera öppen för
djupare internationellt samarbete avseende denna förnyelse. För FoU-
verksamheten innebär detta krav på att den skall vara så flexibel att den
291
utgör en integrerad del av totalförsvarets förmåga till kontinuerlig an-
passning mot nya hot och risker.
Försvarsmakten står inför betydande förändringar av den operativa
förmågan, åtgärder för att trygga kompetensförsörjningen samt ökande
krav på internationalisering. Som samlingsbegrepp för kraven på omin-
riktning och förnyelse avseende de operativa förmågorna används be-
teckningen RMA (Revolution in Military Affairs) som lånats från USA,
där motsvarande ominriktning av försvaret startade redan i början av
1990-talet. Det är här viktigt att notera att RMA-konceptet är av relevans
för insatsförsvaret oavsett om det skall verka mot väpnat angrepp eller i
internationella insatser.
Utgångspunkten för Försvarsmaktens ominriktning är den framväxande
IT-teknologin och de möjligheter som detta innebär vad avser vidareut-
veckling och förnyelse av försvarets funktioner och system. Begrepp som
kommit att förknippas med RMA och som i sig anknyter till de nya möj-
ligheterna är DBA (Dominant Battlespace Awareness), PE (Precision
Engagement) och DS (Decision Superiority). RMA-konceptet, som
främst fokuserar på rent kvalitativa eller kvantitativa militära eller tek-
niska faktorer, utgör alltså en viktig grund för Försvarsmaktens omin-
riktningsarbete. Parallellt härmed utgör den ökande internationalisering-
en, ökad tonvikt på internationella insatser samt det vidgade säkerhetsbe-
greppet viktiga påverkansfaktorer vid utformning av den framtida För-
svarsmakten. De politiska krav och förväntningar på Försvarsmaktens
förmåga som, mot bakgrund av den nämnda säkerhetspolitiska och tek-
niska utvecklingen, växt fram under 1990-talet ställer härutöver krav på
särskilda åtgärder för att säkerställa en kompetensförsörjning i linje med
de nya behoven.
Utgående från de fyra huvuduppgifter som statsmakterna formulerat
för försvaret (prop. 1998/99:74) har regeringen i samverkan med de
myndigheter som svarar för ledning och samordning av försvarets ut-
veckling, definierat ett antal förmågor, vilka skall ligga till grund för ge-
nomförande av önskad utveckling. Detta ställer krav på förmåga till led-
ning och samordning inom totalförsvaret. Vidare krävs förmåga att följa,
förstå och utnyttja den tekniska utvecklingen, förmåga att samverka med
andra länder såväl vad avser studier, planering, övningsverksamhet och
teknik- och materielförsörjning som vad avser genomförande av gemen-
samma operationer.
Vidare pågår en förändring av synen på materielförsörjningen till för-
svaret. Den traditionella fokuseringen på utveckling och anskaffning vid
inhemsk industri tonas ner och följs av en ökande internationalisering.
Det vidgade utnyttjandet av civil teknik - bl.a. som en följd av den mate-
riel som krävs för att förverkliga RMA-konceptet - leder till betydande
förändringar i det hittillsvarande mönstret för teknikupphandling från
industriella leverantörer. Särskild vikt skall läggas vid att sammanlänka
civil forskning och teknikutveckling med försvarets behov. Förmågan till
anpassning samt möjligheterna att vidmakthålla och nyttja försvarssyste-
men under olika förhållanden skall säkerställas. Som ett led i en sådan
strategi inriktas teknik- och kompetensförsörjningen särskilt mot s.k.
strategiska kompetensområden. Med syfte att söka skapa ömsesidiga be-
roenden med andra länder kan också områden där svensk industri har
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
292
konkurrensfördelar i ett internationellt perspektiv bli föremål för särskil-
da satsningar. Samverkansformerna mellan utförare och beställare av
FoU skall utvecklas och internationell samverkan eftersträvas där detta är
möjligt och förenligt med vår säkerhetspolitiska inriktning.
Kunskaps- och teknikförsörjningen till totalförsvaret tillgodoses idag
främst inom ramen för sektorns egna forskningsinstitut och den traditio-
nella försvarsindustrins kompetenser och kapacitet. I ökande grad kom-
mer försörjningen att ske genom samverkan med civil forskning och in-
dustri samt samverkan internationellt. Försvarsindustrin och försvarets
egna forskningsinstitut har en viktig roll i att etablera sådan samverkan
för försvarets behov. Detta har uppmärksammats av flera av myndighe-
terna som i vissa fall initierat åtgärder med detta syfte.
De nya förutsättningarna för den forskning och utveckling som skali
stödja det svenska totalförsvaret och dess utveckling innefattar nya krav
men också nya möjligheter. Sålunda finns kravet på anpassning till nya
förhållanden samtidigt med att IT-tekniken erbjuder nya möjligheter be-
träffande successiv förändring och flexibilitet. Det allmänna kravet att
ominrikta försvarsforskningen finns parallellt med den relativt nya möj-
ligheten till styrning av forskningen som uppdragsstyrningssystemet in-
nebär. Möjligheterna till internationellt samarbete har utökats.
Forskning och utveckling för totalförsvaret står alltså inför förändring-
ar och behov av förnyelse. Förändringsarbetet medför och kommer att
aktualisera olika problem, som vid alla förändringsprocesser. Särskilda
ansträngningar måste därför göras för att FoU-satsningarnas tyngdpunkt
skall inriktas mot de förändrade behoven. Samtidigt skall satsningarna
spänna över nya framväxande områden av intresse för totalförsvaret. Det
är helt klart att en ominriktning av forskning och utveckling redan pågår.
Sålunda har tidigare nämnts Försvarsmaktens påbörjade arbete inom ra-
men för Försvarsmaktsidé 2020 och Målbild 2010, de ökade resurser för
internationalisering som successivt avsätts inom respektive myndighets
verksamhetsområden, den ökade fokuseringen på nya hot och risker inom
ramen för det vidgade säkerhetsbegreppet etc.
En avgörande fråga är då vad regeringen kan göra för att inrikta, främja
och säkerställa den eftersträvade utvecklingen av totalförsvarets FoU.
Utredningen ser som sin huvuduppgift att lämna regeringen underlag
avseende sådana FoU-relaterade frågor, där statsmakternas bedömningar
är avgörande för att den eftersträvade ominriktningen av totalförsvarets
FoU skall komma till stånd eller som i andra avseenden är så fundamen-
tala att de kräver regeringens särskilda uppmärksamhet. Regeringens mål
är här att klarlägga och tydliggöra vilka de övergripande faktorerna är för
att de nationella intressena skall kunna uppnås. Regeringen bör enligt
utredningens bedömning ha en uppfattning i följande avseenden:
• Hur skall den nya inriktningen av totalförsvarets FoU uttryckas, som
grund för myndigheternas arbete?
• Krävs några organisatoriska och processuella förändringar av sådant
slag att regeringen måste ange dem för att den nya inriktningen skall
kunna förverkligas?
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
293
• Hur skall regeringen följa upp att den nya inriktningen förverkligas?
Idag styr regeringen i första hand genom allmänt hållen inriktning an-
slagens fördelning till olika myndigheter och i en del fall direkta uppdrag
till vissa myndigheter. Utredningens första intryck är att regeringen måste
vara tydligare beträffande den nya inriktningen som skall gälla för FoU.
Samtidigt måste också framhållas att det sker en mycket snabb utveckling
på detta område. Detaljerade föreskrifter om hur olika problem skall lösas
och vilka olika forskningsområden som skall prioriteras blir därför snabbt
föråldrade. Den av regeringen uttryckta inriktningen måste därför sanno-
likt formuleras i övergripande termer. I stället för att formulera krav i
termer av eftersträvade resultat av FoU torde det handla om att beskriva
och formulera de problem som myndigheterna skall lösa. I vissa avseende
kan säkert också den grundläggande strategin anges för hur de skall lösas.
Beträffande frågan om kraven på en ny inriktning kommer att tillgodo-
ses och alla möjligheter utnyttjas inom nuvarande institutionella ramar
och organisatoriska strukturer eller om särskilda åtgärder från regering-
ens sida är påkallade är utredningens preliminära bedömning följande.
Det beställarsystem som infördes 1994 innebär att regeringen ställer
krav på myndigheterna och anger målen för verksamheten och att myn-
digheterna, inom ramen för en av statsmakterna bestämd rollfördelning,
svarar för att dessa krav tillgodoses och att målen nås. Myndigheterna har
därvid stor frihet beträffande hur olika problem skall lösas. Detta bestäl-
larsystem har allmänt accepterats och ansträngningar görs på olika håll
att utveckla och förbättra det. Det vore därför fel att nu genomföra några
grundläggande förändringar. Däremot bör beställarsystemet vidareut-
vecklas. Exempelvis kan, som framhållits tidigare, uppföljning och sys-
tematisk utvärdering av hur resultaten av beställd FoU nyttiggörs behöva
förbättras. Det är vidare viktigt att bättre koppla FoU-processen till to-
talförsvarets planering. Här märks framförallt studieverksamheten och
utnyttjande av demonstrationer för teknik- och kunskapsöverföring. Nå-
got behov av avgörande förändringar av organisatorisk eller processuell
art förutses emellertid inte.
Mot bakgrund av att några precisa resultatkrav avseende FoU-insatser
knappast är möjliga att formulera och att beställarsystemet inte i grunden
behöver förändras, gör utredningen redan nu bedömningen att frågan om
regeringens uppföljning blir särskilt viktig. Regeringen bör i första hand
säkerställa den nya inriktningen genom att aktivt utvärdera och följa upp
myndigheternas arbete med dessa frågor och i dialog med myndigheterna
tydliggöra och utveckla den valda inriktningen samt vid behov ange för-
slag till lösningar för olika problem. Vidare kan regeringen överväga oli-
ka åtgärder som stimulerar myndigheterna att effektivisera utvärdering
och nyttiggörande av FoU-verksamheten. Detta kan bl.a. ske genom att
ställa högre krav på väl underbyggt underlag inför olika beslutssituatio-
ner.
Med utgångspunkt i ovan beskrivna krav på ominriktning och förnyelse
samt utredningens syn på statsmakternas och regeringens roll vad avser
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
294
styrning, inriktning och uppföljning av totalförsvarets FoU-verksamhet
har ett antal frågor och problemställningar identifierats, som är av den
arten att de bedöms kräva regeringens särskilda uppmärksamhet. En pre-
liminär analys av respektive område redovisas nedan. Analysen utgör
grund för utredningens fortsatta arbete.
Frågan om framtida inriktning och omfattning av FoU-verksamheten
bör övervägas utifrån kraven på ominriktning och förnyelse. Ökad vikt
bedöms behöva läggas vid systematisk omvärldsbevakning rörande såväl
säkerhetspolitisk som teknisk utveckling. Forskning, bl.a. för regeringens
behov, kring nya hot och risker inom det vidgade säkerhetsbegreppet
torde behöva förstärkas liksom förmågan att följa och förstå den civilt
drivna tekniska utvecklingen. Forskningsstöd beträffande användningen
av försvarets förband och system bedöms behöva öka bl.a. mot bakgrund
av den ökade tonvikten på internationella operationer samt kompetensbe-
hoven inom totalförsvaret. Vidare blir forskningens uppgifter att stödja
myndigheterna i olika värderingsfrågor relativt sett viktigare.
Behovet av att se över styrning och inriktning av den industriellt in-
riktade utvecklingsverksamheten har under de senaste åren berörts i
myndigheternas utredningsrapporter till regeringen. Bl.a. har behovet av
en ny industriell utvecklingsmiljö som grund för en effektivare materiel-
försörjning utretts. En preliminär analys pekar på ett ökat utnyttjande av
demonstratorer i industriell skala, simulatorer av olika slag samt ökat
utnyttjande av distribuerad simulering i nätverk vid genomförandet av
materielförsörjningen till försvaret. Detta nya arbetssätt bedöms också
bidra till möjligheterna att bevara svensk kompetens inom strategiska
områden och utgöra ett viktigt instrument för att skapa strategiska samar-
beten med andra länder. Utredningen kommer i sitt fortsatta arbete att
diskutera dessa frågor och överväga eventuella behov av åtgärder från
regeringens sida.
Åtgärder för att effektivisera nyttiggörandet av FoU-resultaten är ett
annat område, som utredningen finner angeläget att behandla. Detta gäl-
ler bl.a. frågan om utveckling och förnyelse av försvarsmyndigheternas
kompetens. Frågan om hur FoU-resurserna bäst bör fördelas mot bak-
grund av principen om ett anpassningsförsvar samt i ljuset av en ökande
internationalisering ställer nya krav på myndigheternas kompetens att
styra och inrikta FoU-verksamheten. Vidare måste resultaten av verk-
samheten kunna relateras tillbaka till och utvärderas vad avser den nytta
som uppnåtts relativt de krav på förmågor, inklusive anpassningsförmå-
ga, som statsmakterna fastställt att försvaret skall utvecklas mot.
En viktig faktor i detta sammanhang är åtgärder i syfte att återupprätta
de effekter som studieverksamheten tidigare svarat för, bl.a. framtagandet
av ett väl underbyggt underlag för beslut i olika inriktningsfrågor. Efter-
som studieverksamheten inom främst det militära försvaret minskat i
omfattning under 1990-talet måste insatser göras för att återupprätta
kompetens och resurser för studier och annan analysverksamhet. I detta
sammanhang bör också formerna för kunskapsöverföring och nyttiggö-
rande av FoU-resultat utvecklas. Detta bidrar i sin tur till förmågan att ta
fram väl underbyggda underlag inför olika beslutssituationer. Till detta
område hör också frågan om uppbyggnad av en infrastruktur som tillva-
ratar de möjligheter som utnyttjandet av modellering och simulering er-
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
295
bjuder. En sådan infrastruktur skulle i hög grad främja och förstärka
möjligheterna till informations-, kunskaps- och teknikspridning mellan
olika aktörer inom totalförsvarets FoU-verksamhet. Utredningen avser i
detta sammanhang främst analysera myndigheternas förslag. I vissa fall
kan det finnas skäl för regeringen att stödja utvecklingen.
Vad avser frågan om framtida leverantörer av FoU finns behov att sä-
kerställa tillgången till civil teknik, civilt framtagna komponenter och
civil produktionskapacitet i krissituationer. Ett problem i detta samman-
hang är att försvaret här är en volymmässigt liten kund. Detta torde ställa
speciella krav på utveckling av samverkan utanför försvarssektorn med
syfte att tillgodose försvarets krav på såväl produkter som produktionsre-
surser. Försvarsforskningen och den traditionella försvarsindustrin utgör
här, genom sin kunskap om försvarets behov och problem samt förmåga
att nyttiggöra ny teknik, en viktig "överbryggande" länk.
Rollspelet mellan berörda aktörer har under senare hälften av 1990-
talet utvecklats inom ramen för det uppdragsstyrningssystem som av
statsmakterna beslutades inför budgetåret 1994/95. Utredningen har fått
intrycket att myndigheterna har accepterat den grundläggande rollfördel-
ning som arbetssättet förutsätter. Det kan dock finnas skäl att i det fort-
satta arbetet analysera konsekvenserna av uppdragsstymingen, t.ex. vad
avser systemets flexibilitet och förmåga att tillgodose behov av ominrikt-
ning av FoU-resurser då en oförutsedd utveckling (hot eller möjlighet)
inträffar.
Utredningen har vidare under sitt inledande arbete funnit att det är an-
geläget att åstadkomma en bättre överblick över och koordinering av det
forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs för totalförsvarets räk-
ning. En väg som föreslås är att kompetentsnätverk organiseras, särskilt
inom sådana områden som kan bedömas vara av strategisk betydelse eller
där det är viktigt att bevara eller utveckla en egen nationell kompetens.
Kompetensnätverken bör etableras för olika informations- och kunskap-
sområdes behov och på olika organisatoriska nivåer. Vidare bör nätver-
ken spänna över såväl svenska som utländska aktörer av intresse för re-
spektive nätverks syfte och ämnesområde.
1 detta sammanhang finns vidare skäl att peka på vikten av att utbyta
erfarenheter mellan civilt och militärt försvar vad avser för- och nackde-
lar med de forsknings- och teknikutvecklingsprocesser som utvecklats på
respektive håll. En bättre samordning mellan det militära och det civila
försvarets FoU-verksamheter förefaller också önskvärd.
De växande möjligheterna till nationell och internationell samverkan
bör tillvaratas på ett optimalt sätt för totalförsvarets behov. Vidare finns
ett ökat behov av gränsöverskridande samarbete mellan totalförsvarets
och den civila sektorns FoU-verksamhet. Som ett led i att tillvarata dessa
möjligheter finns det anledning att överväga om formerna för samordning
av FoU-satsningar över departementsgränsema bör effektiviseras. Inom
ramen för en sådan samordning skulle en övergripande nationell FoU-
strategi kunna växa fram till ömsesidig nytta för alla parter. Genomfö-
randet av strategin skulle bättre än idag kunna tillgodose totalförsvarets
samlade forsknings- och teknikförsörjningsbehov samtidigt som Sverige
som nation skulle behålla mera av kompetens och kapacitet inom landet.
Denna fråga faller delvis utanför utredningens uppdrag, men vi kommer
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
296
i det fortsatta arbetet att beakta frågan om en bredare samordning av mi-
litär och civil FoU-verksamhet.
Frågor om inriktning och uppföljning av totalförsvarets FoU-verk-
samhet måste enligt utredningens uppfattning behandlas på högsta nivå.
Regeringen har en viktig uppgift att precisera den nya inriktningen och
följa upp dess genomförande. Detta är särskilt väsentligt under det om-
ställningsskede som kommer att råda under de närmaste åren och kräver
ett fungerande och effektivt system, där den högsta ledningens inriktning
och styrning genomsyrar hela organisationen. Härtill kommer att forsk-
ning och utveckling är verksamheter som är svåra att styra med traditio-
nella metoder. Vidare handlar många av de problem som försvarssektorns
FoU står inför om att nå bättre samordning, överblick och prioritering
samt att acceptera nya roller hos olika aktörer. Även i dessa avseenden
handlar det om utveckling som är svår att styra. Ett sätt att hantera sådana
svårstyrda forändringsprocesser skulle kunna vara att komplettera den
formella och på dokument baserade styrprocessen med att de högsta fö-
reträdarna för de myndigheter som beställer och utför FoU-verksamhet
för totalförsvarets behov regelbundet träffar ledningen för Försvarsde-
partementet för att diskutera inriktnings-, styrnings- och uppföljningsfrå-
gor. En sådan FoU-beredning för totalförsvaret framstår som särskilt
angelägen under den omställningsperiod som redan har inletts. Som fallet
är med flertalet möten på hög nivå kommer resultaten av samråd i den
antydda formen att bero på hur väl mötena är förberedda. Det är därför
utredningens uppfattning att en sådan FoU-beredning bör stödjas med
erforderliga beredningsresurser inom Försvarsdepartementet som förbe-
reder de frågor som skall tas upp och som har kompetens och resurser att
följa upp de beslut som fattas om ominriktningen av försvarets FoU-
verksamhet. Utredningen kommer i sitt fortsatta arbete att göra en för-
djupad analys av uppgifterna för en sådan FoU-beredning på regerings-
nivå.
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
297
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
|
ACREO |
Institutet för mikroelektronik och optik |
|
AFP |
Atmosfärsforskningsprogrammet |
|
AIS |
Aktiv industriell samverkan (program för) |
|
ALB |
Arkivet för ljud och bild |
|
BFR |
Byggforskningsrådet |
|
BNI |
Bruttonationalinkomst |
|
BroM |
Brottsoffermyndigheten |
|
BRÅ |
Brottsförebyggande rådet |
|
CBD |
Konventionen om biologisk mångfald |
|
CEFOS |
Centrum för forskning om offentlig sektor |
|
CERN |
Den europeiska organisationen för kärnforskning |
|
CIF |
Centrum för idrottsforskning |
|
CIRC |
Climate Impact Research Centre |
|
CKS |
Centrum för klimat och samhällsforskning |
|
CTH |
Chalmers tekniska högskola |
|
EISCAT |
European Incoherent Scatter Scientific Association |
|
ESA |
European Space Agency |
|
ESF |
European Science Foundation |
|
ESV |
Ekonomistyrningsverket |
|
ETOUR |
Europeiska Turismforskningsinstitut |
|
EU/FoU-rådet |
Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU |
|
EUI |
European University Institute (Florens) |
|
FOA |
Försvarets forskningsanstalt |
|
FOS |
Forskning om offentlig sektor |
|
FRN |
Forskningsrådsnämnden |
|
GMO |
Genetiskt modifierade organismer |
|
GUSP |
Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken |
|
HELCOM |
Helsingforskonventionen för skyddet av Östersjöområdets marina miljö |
|
HPDR |
Rådet för högpresterande datorsystem |
|
HSFR |
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet |
|
IARC |
International Agency for Research on Cancer |
|
ICES |
International Council for the Exploration of the Sea |
|
IMER |
Forskning om internationell migration och etniska relationer |
|
IMO |
International Maritime Organisation |
|
IRF |
Institutet för rymdfysik |
|
ISA |
Invest in Sweden Agency |
|
ITS |
Intelligenta transport system |
|
IVA |
I ngenjörsvetenskapsakademien |
|
KFB |
Kommunikationsforskningsberedningen |
|
KK |
Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling |
|
KLYS |
Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd |
|
KSLA |
Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien |
|
KTH |
Kungl. Tekniska högskolan |
|
KVA |
Kungl. Vetenskapsakademien |
|
LTU |
Luleå tekniska universitet |
|
MARPOL |
Internationell konvention till förhindrande av förorening från fartyg |
|
MDC |
Miljödatacentrum i Kiruna |
|
MFR |
Medicinska Forskningsrådet |
|
Mistra |
Stiftelsen för miljöstrategisk forskning |
|
MR |
Mänskliga rättigheterna |
|
MRI |
Miljö- och rymdforskningsinstitutet |
|
NARK |
Norrländska akademiska rektorskonferensen |
|
NFR |
Naturvetenskapliga forskningsrådet |
|
NSF |
National Science Foundation |
|
NUTEK |
Närings- och teknikutvecklingsverket |
|
NYFOR |
Utredn. nyttiggörande av forskn.resultat, samverkan näringsliv-högskola |
|
OSPAR |
Konventionen om skydd för den marina miljön i nordöstra Atlanten |
|
OSSF. |
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa |
|
PITAC |
The President's Information Technology Advisory Committee (USA) |
298
PROMIS
RALF
RFV
RJ
RMH
RMV
SAFARI
SAMI
SAREC
SBU
SCASSS
SCB
SCORE
SFR
SGU
SICS
SIK
SIPRI
SIR
SJFR
SLU
SMF
SOFI
SoRAD
SP
SSF
SSI
STFI
STINT
SU
SUHF
SULF
SUNET
SVEBIB
SWEDAC
TFR
UCER
UI
UmU
UNISKA
URL
WTO
Vårdal
Utredning om skoglig och skogsindustriell forskning
Rådet för arbetslivsforskning
Riksförsäkringsverket
Riksbankens Jubileumsfond
Rymd- och miljöhöskola i Kiruna (förslag)
Rättsmedicinalverket
Nationell databas med forskningsinfo. till allmänheten över Internet
Svenska artisters och musikers intresseorganisation
Sidas avdelning för forskningssamarbete
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
Kollegiet för samhällsforskning
Statistiska centralbyrån
Stockholm center for organizational research
Socialvetenskapliga forskningsrådet
Sveriges geologiska undersökning
Swedish Institute for Computer Science
Institutet för livsmedel och bioteknik
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
Statens institut för regionalforskning
Skogs- och jordbrukets forskningsråd
Stockholms lantbruksuniversitet
Små och medelstora företag
Språk- och folkminnesinstitutet
Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning
AB Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut
Stiftelsen för strategisk forskning
Strålskyddsinsti tutet
Skogsindustrins tekniska forskningsinstitut
Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning
Stockholms universitet
Universitets- och högskoleförbundet
Sveriges universitetslärarförbund
Swedish University Computer NetWork
Svenska elektroniska forskningsbiblioteket
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll
Teknikvetenskapliga forskningsrådet
Umeå universitets centrum för utvärderingsforskning
Utrikespolitiska institutet
Umeå universitet
Regionalt samarbetee med högskolor i närområdet på den ryska sidan
Upphovsrättslagen
Världshandelsorganisationen
Stiftelsen för vård- och allergiforskning
Prop. 2000/2001:3
Bilaga 6
299
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 september 2000
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden, Frei-
valds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall,
Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson,
Lejon, Lövdén, Ringholm
Föredragande:statsrådet Thomas Östros
Prop. 2000/2001:3
Regeringen beslutar proposition 2000/01:3 Forskning och förnyelse
300
Prop. 2000/2001:3
|
Författnings rubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för bak- häver eller upprepar |
|
Lag om ändring i hög- |
1 kap.3 a § |
301