Prop.
2000/01:150
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 30 augusti 2001
Göran Persson
Thomas Bodström
(Justitiedepartementet)
I propositionen föreslås dels ändringar i aktiebolagslagens bestämmelser
om likvidation, dels nya bestämmelser för att komma till rätta med vissa
oseriösa förfaranden i aktiebolag.
Ändringarna i likvidationsbestämmelsema är en del av den pågående
översynen av aktiebolagslagen och syftar huvudsakligen till att förtydliga
dagens bestämmelser. Förslaget innehåller därutöver vissa nyheter. Bland
annat föreslås nya bestämmelser om vilket underlag som skall finnas
tillgängligt när bolagsstämman prövar en fråga om likvidation. Det
föreslås också en ny bestämmelse om vilka kvalifikationskrav som skall
gälla för en likvidator. Vissa förenklingar föreslås också beträffande
handläggningen av likvidationsärenden.
Propositionens förslag till åtgärder mot oseriösa förfaranden i
aktiebolag avser bland annat problemen med styrelselösa bolag och s.k.
målvakter. Det föreslås att ett bolag utan behörig styrelse skall kunna
förpliktas att gå i likvidation efter kortare tid än i dag. För att komma till
rätta med problemen med målvakter föreslås en straffsanktionerad
bestämmelse om att den som inte avser att ta del i den verksamhet som
ankommer på en styrelseledamot eller verkställande direktör inte utan
godtagbara skäl skall kunna utses till en sådan befattning.
I propositionen behandlas också frågor om vilseledande anmälningar i
registreringsärenden och missbruk av generalfullmakter. I den delen
föreslås en ny bestämmelse i aktiebolagslagen om att styrelsen inte far
överlåta ansvaret för bolagets organisation och förvaltning på någon
annan.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2002.
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 150
Prop. 2000/01:150
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4
2 Lagtext...............................................................................................5
2.1 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385).........................................................................5
2.2 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617).........................................................................24
2.3 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 26
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om börs-
och clearingverksamhet.....................................................27
2.5 Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen
(1995:1554).......................................................................28
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om
kontoföring av finansiella instrument...............................29
3 Ärendet och dess beredning.............................................................30
4 Likvidation.......................................................................................31
4.1 Bakgrund...........................................................................31
4.2 Frivillig likvidation...........................................................31
4.2.1 Bolagsstämmans beslut om likvidation..........31
4.2.2 Förslag till beslut om likvidation....................32
4.3 Tvångslikvidation på grund av kapitalbrist m.m..............34
4.3.1 Allmänna utgångspunkter...............................34
4.3.2 Kontrollbalansräkningen.................................36
4.3.3 Styrelseledamöternas personliga
betalningsansvar..............................................43
4.3.4 Personligt betalningsansvar för andra än
styrelsens ledamöter........................................45
4.3.5 När skall det personliga betalningsansvaret
upphöra?..........................................................46
4.3.6 Den faktiska kapitaltäckningsgraden..............47
4.4 Tvångslikvidation på grund av aktieägares maktmiss-
bruk ...................................................................................51
4.5 Övriga grunder för tvångslikvidation................................52
4.6 Handläggningen av frågor om likvidation........................53
4.6.1 Uppdelningen av likvidationsärenden mellan
allmän domstol och Patent- och
registreringsverket...........................................53
4.6.2 Vissa handläggningsfrågor..............................54
4.7 Genomförandet av likvidationen.......................................56
4.7.1 Allmänt............................................................56
4.7.2 Ett förenklat likvidationsförfarande?..............56
4.7.3 Likvidatoms kvalifikationer............................58
4.7.4 Entledigande av likvidator..............................60
4.7.5 Förseningsavgifter...........................................60
4.8 Upplösning genom avregistrering.....................................61
4.9 Upplösning efter konkurs..................................................62
4.9.1 Frågor om rättskapacitet och partshabilitet.....62
4.9.2 Likvidation efter avslutad underskottskon-
kurs..................................................................62 Prop. 2000/01:150
4.9.3 Likvidation efter avslutad överskottskon-
kurs..................................................................63
5 Åtgärder mot oseriösa förfaranden i aktiebolag..............................65
5.1 Styrelselösa bolag..............................................................65
5.1.1 Problembilden.................................................65
5.1.2 Förkortade tidsfrister i likvidationsför-
farandet?..........................................................66
5.1.3 Tvångslikvidation trots anmälan om ny
styrelse?...........................................................68
5.1.4 Andra åtgärder................................................69
5.2 Generalfullmakter.............................................................74
5.3 S.k. målvakter....................................................................76
5.4 Åtgärder mot vilseledande anmälningar i
registreringsärenden..........................................................79
6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................80
7 Kostnader.........................................................................................81
8 Författningskommentar...................................................................81
8.1 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385).......................................................................81
8.2 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617).......................................................................121
8.3 Förslaget till lag om ändring i årsredovisningslagen
(1995:1554).....................................................................122
8.4 Övriga forslag till lagändringar.......................................123
Bilaga 1 Sammanfattning av Aktiebolagskommitténs delbetän-
kande Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36)................124
Bilaga 2 Författningsförslagen i delbetänkandet (SOU 1999:36)......132
Bilaga 3 Remissinstanser som yttrat sig över delbetänkandet
Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36)..........................147
Bilaga 4 Sammanfattning av Bulvanutredningens betänkande
Bulvaner och annat (SOU 1998:47)....................................148
Bilaga 5 Bulvanutredningens lagförslag (SOU 1998:47)..................158
Bilaga 6 Remissinstanser som yttrat sig över Bulvanutredningens
betänkande (SOU 1998:47).................................................160
Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag................................................161
Bilaga 8 Lagrådets yttrande...............................................................185
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 augusti 2001.... 192
Rättsdatablad..........................................................................................193
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
2. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
3. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
4. lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
5. lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),
6. lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella
instrument.
Prop. 2000/01:150
Prop. 2000/01:150
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385)'
dels att 13 kap. skall upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 4 §, 7 kap. 4 §, 8 kap. 3, 9 och 27 §§, 9 kap. 15 och
31 §§, 14 kap. 2 och 20 §§, 18 kap. 2, 4, 7 och 8 §§ samt 19 kap. 1 §
skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 13 kap., av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
Aktiebrev skall ställas till viss man. Det får utlämnas endast till
aktieägare som är införd i aktieboken och först när full betalning erlagts
för den eller de aktier brevet lyder på. Vidare fordras
1. att bolaget registrerats, om aktien tecknats vid bolagets bildande,
2. att nyemission eller fondemission registrerats, om aktien tillkommit
på grund av emissionen, eller
3. att registrering skett enligt 5 kap. 14 §, om aktien tillkommit på
grund av utbyte eller nyteckning enligt 5 kap.
Aktiebrev skall undertecknas av
styrelsen eller enligt styrelsens full-
makt av bank. Namnteckning far
återges genom tryckning eller på
annat liknande sätt. Brevet skall
ange bolagets firma, ordnings-
nummer på den eller de aktier varå
brevet lyder, akties nominella
belopp och dagen för utfärdandet.
Kan när aktiebrev utges aktier av
Aktiebrev skall undertecknas av
styrelsen eller enligt styrelsens full-
makt av bank. Namnteckning far
återges genom tryckning eller på
annat liknande sätt. Brevet skall
ange bolagets firma, ordnings-
nummer på den eller de aktier varå
brevet lyder, akties nominella
belopp och dagen för utfärdandet.
Kan när aktiebrev utges aktier av
‘Omtryckt 1993:150.
Senaste lydelse av
13 kap. 1 § 1994:1826
13 kap.3 § 1995:1555
13 kap. 4 § 1993:1495
13 kap. 4 a § 2000:66
13 kap. 5 § 1993:1495
13 kap. 5 a § 1993:1495
13 kap. 5 b § 1993:1495
13 kap. 6 § 1994:1826
13 kap. 6 a § 1995:1555
2 Senaste lydelse 2000:32.
13 kap. 7 § 1995:1620
13 kap. 9 § 1995:1555
13 kap. 12 § 1999:1088
13 kap. 14 § 1998:760
13 kap. 15 § 1998:760
13 kap.17 § 1994:1826
13 kap. 19 § 1994:1826
13 kap. 20 § 1996:771.
olika slag finnas enligt bolags-
ordningen, skall aktieslaget anges i
brevet. Om bolagsordningen inne-
håller förbehåll enligt 1 § sjätte
stycket, 3 §, 8 § eller 6 kap. 8 §,
skall tydlig uppgift om detta tas in i
brev på aktie som avses med
förbehållet. Uppgiften kan ges i
förkortad form. Förkortningsformer
fastställs av regeringen eller myn-
dighet som regeringen bestämmer.
Prop. 2000/01:150
olika slag finnas enligt bolags-
ordningen, skall aktieslaget anges i
brevet. Om bolagsordningen inne-
håller förbehåll enligt 1 § fjärde
stycket, 3 §, 8 § eller 6 kap. 8 §,
skall tydlig uppgift därom intagas i
brev på aktie som avses med
förbehållet. Uppgiften kan ges i
förkortad form. Förkortningsformer
fastställes av regeringen eller myn-
dighet som regeringen bestämmer.
När utbetalning görs vid inlösning av aktie eller minskning av dess
nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar, skall aktiebrevet
förses med påskrift om utbetalningen. Påskrift skall även göras så snart
det kan ske när aktie dragits in utan återbetalning. En påskrift skall också
göras när det nominella beloppet har ändrats, dock inte när ändringen
görs på grund av beslut om att aktiekapitalet skall vara bestämt i annan
valuta än tidigare.
Aktiebrev, som i samband med dödning eller vid utbyte utges i stället
för annat, skall innehålla uppgift därom. Utbytes aktiebrev mot ett eller
flera andra aktiebrev skall det äldre aktiebrevet jämte därtill hörande
kupongark makuleras på betryggande sätt.
Emissionsbevis samt skuldebrev och optionsbevis, som avses i 5 kap.,
skall undertecknas på sätt som anges i andra stycket.
4/
Aktiebolag far
1. förvärva egna aktier för vilka ersättning inte skall betalas,
2. förvärva egna aktier som ingår i en affärsrörelse som bolaget
övertar,
3. lösa in egna aktier enligt 3. lösa in egna aktier enligt
13 kap. 3 f, och 13 kap. 21 §, och
4. på auktion ropa in egna aktier som har utmätts för bolagets fordran.
3§4
Styrelsen svarar för bolagets organisation och förvaltningen av
bolagets angelägenheter.
Styrelsen skall se till att bolagets organisation är utformad så att
bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden
i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt.
Styrelsen skall i skriftliga instruktioner ange arbetsfördelningen mellan
å ena sidan styrelsen och å andra sidan den verkställande direktören och
de andra organ som styrelsen inrättar.
Styrelsens ansvar och tillsyns-
3 Senaste lydelse 2000:66.
4 Senaste lydelse 1998:760.
skyldighet kan inte överlåtas på Prop. 2000/01:150
någon annan.
9§5
Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot. Att detsamma
gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om
näringsförbud.
Till styrelseledamot får inte utan
godtagbara skäl utses någon som
inte avser att ta del i sådan
verksamhet som enligt denna lag
ankommer på styrelsen.
27 §6
Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara verkställande direktör. Att
detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen
(1986:436) om näringsförbud.
Till verkställande direktör får
inte utan godtagbara skäl utses
någon som inte avser att ta del i
sådan verksamhet som enligt denna
lag ankommer på den verk-
ställande direktören.
15 §7
Kallelsen skall innehålla ett förslag till dagordning för bolagsstämman.
I förslaget till dagordning skall styrelsen tydligt ange de ärenden som
skall behandlas vid bolagsstämman. Ärendena skall vara numrerade.
Det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag skall anges, om
förslaget inte rör en fråga av mindre betydelse för bolaget. Avser ett
ärende ändring av bolagsordningen,
förslaget till ändring alltid anges.
Särskilda bestämmelser om
innehållet i kallelser finns i 2 §
detta kapitel, i 4 kap. 4 § andra
stycket, 5 kap. 3 § och 6 kap. 2 §
samt i 6 § lagen (1986:464) om
vissa riktade emissioner i
aktiemarknadsbolag m.m.
skall det huvudsakliga innehållet i
Särskilda bestämmelser om
innehållet i kallelser finns i 2 §
detta kapitel, i 4 kap. 4 § andra
stycket, 5 kap. 3 §, 6 kap. 2 §,
7 kap. 12 och 21 §§ och 13 kap.
4 § samt i 6 och 7 ££ lagen
(1987:464) om vissa riktade emissioner
i aktiemarknadsbolag m.m.
5 Senaste lydelse 1998:760.
6 Senaste lydelse 1998:760.
7 Senaste lydelse 1998:760.
31 §8
I följande fall är ett beslut om ändring av bolagsordningen giltigt
endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid
bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av
samtliga aktier i bolaget, nämligen om beslutet när det gäller redan
utgivna aktier innebär att
1. aktieägarnas rätt till bolagets 1. aktieägarnas rätt till bolagets
vinst eller övriga tillgångar mins- vinst eller övriga tillgångar mins-
kas genom en bestämmelse enligt kas genom en bestämmelse enligt
12 kap. 1 § andra stycket, 12 kap. 1 § tredje stycket,
2. rätten att förvärva aktier i bolaget inskränks genom ett förbehåll en-
ligt 3 kap. 3 §, eller
3. rättsförhållandet mellan aktier rubbas.
Prop. 2000/01:150
Föreslagen lydelse
13 kap. Likvidation och konkurs
Frivillig likvidation
Bolagsstämmans beslut om likvidation
1 § Bolagsstämman kan besluta att bolaget skall gå i likvidation.
Förslag till beslut
2 § Om bolagsstämman skali pröva en fråga om likvidation, skall
styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren
upprätta ett förslag till beslut.
I förslaget till beslut skall följande uppgifter anges:
1. skälen för att bolaget skall gå i likvidation och vilka alternativ till
likvidation som finns,
2. från vilken dag beslutet om likvidation föreslås gälla,
3. den beräknade tidpunkten för skifte,
4. skifteslikvidens beräknade storlek, samt
5. i förekommande fall, vem som föreslås till likvidator.
3 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på bolagsstämman, skall
följande handlingar fogas till förslaget till beslut:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda
balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om bolags-
stämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en av styrelsen undertecknad redogörelse för sådana händelser av
väsentlig betydelse för bolagets ställning som har inträffat efter det att
årsredovisningen lämnades, samt
4. ett yttrande från bolagets revisor över den redogörelse som avses i 3.
Senaste lydelse 1998:760.
Kallelsens innehåll
Prop. 2000/01:150
4 § Kallelsen till bolagsstämman skall ange det huvudsakliga innehållet i
förslaget till beslut om likvidation.
Tillhandahållande av förslaget till beslut
5 § Förslaget till beslut om likvidation, i förekommande fall tillsammans
med handlingar som avses i 3 §, skall hållas tillgängligt för aktieägarna
under minst två veckor före den bolagsstämma där frågan om likvidation
skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast sändas till den
aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Majoritetskrav
6 § Ett beslut av bolagsstämman om likvidation är giltigt om det har
biträtts av aktieägare med mer än hälften av de avgivna rösterna. Vid lika
röstetal är beslutet giltigt om det biträds av ordföranden.
Första stycket gäller inte, om annat föreskrivs i bolagsordningen. Även
om det i bolagsordningen föreskrivs kvalificerad majoritet för beslut om
likvidation, fattas dock ett sådant beslut med sådan majoritet som anges i
första stycket, när det finns grund för tvångslikvidation enligt 10, 11 eller
16 §.
Registrering
7 § Bolagsstämmans beslut om likvidation skall genom stämmans
försorg genast anmälas för registrering.
Tidpunkt då beslutet om likvidation börjar gälla
8 § Bolagsstämmans beslut om likvidation gäller omedelbart eller från
och med den dag bolagsstämman bestämmer. Om inte bolagsordningen
föreskriver en senare dag, får dagen inte sättas senare än det närmast
följande räkenskapsårets första dag. När det finns grund för tvångs-
likvidation enligt 10, 11 eller 16 §, gäller beslutet alltid omedelbart.
9 § I 10 § finns bestämmelser om att registreringsmyndigheten i vissa fall
skall besluta om likvidation. I 11, 16, 20, 49 och 50 §§ finns
bestämmelser om att rätten i vissa fall skall besluta om likvidation.
Registreringsmyndighetens och rättens beslut skall registreras.
10 § Registreringsmyndigheten skall besluta att bolaget skall gå i
likvidation, om
1. bolaget inte på föreskrivet sätt har kommit in med anmälan till Prop. 2000/01:150
registreringsmyndigheten om sådan behörig styrelse, verkställande
direktör, särskild delgivningsmottagare eller revisor som skall finnas
enligt denna lag,
2. bolaget inte till registreringsmyndigheten har kommit in med års-
redovisning och revisionsberättelse enligt 8 kap. 3 § första stycket
årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall, koncern-
redovisning och koncemrevisionsberättelse enligt 8 kap. 16 § samma lag
inom elva månader från räkenskapsårets utgång,
3. bolaget efter beslut om att aktiekapitalet skall vara bestämt i kronor i
stället för i euro har ett registrerat aktiekapital eller minimikapital som
inte står i överensstämmelse med 1 kap. 3 § andra stycket och bolaget
inte inom sex månader från det att beslutet fick verkan har anmält
nödvändiga beslut om ändring i bolagsordningen och om ökning av
aktiekapitalet för registrering, eller
4. bolaget på grund av bestämmelserna i 7 kap. 5 eller 10 § är skyldigt
att sätta ned aktiekapitalet till ett belopp som understiger lägsta tillåtna
aktiekapital enligt 1 kap. 3 §.
Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om likvidations-
grunden har upphört under ärendets handläggning hos registrerings-
myndigheten och avgift som har påförts enligt 25 § har betalats.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas av registre-
ringsmyndigheten självmant eller på ansökan av styrelsen, en styrelse-
ledamot, den verkställande direktören, en aktieägare, en borgenär eller, i
fall som avses i första stycket 1, någon annan vars rätt är beroende av att
det finns någon som kan företräda bolaget.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
11 § Rätten skall besluta att bolaget skall gå i likvidation, om bolaget
enligt bolagsordningen är skyldigt att gå i likvidation.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av
registreringsmyndigheten eller på ansökan av styrelsen, en styrelse-
ledamot, den verkställande direktören eller en aktieägare.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
Skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning
12 § Styrelsen skall genast upprätta och låta bolagets revisor granska en
kontrollbalansräkning
1. när det finns skäl att anta att bolagets eget kapital, beräknat enligt
13 §, understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, eller
2. när det vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken har visat
sig att bolaget saknar utmätningsbara tillgångar.
10
Kontrollbalansräkningens innehåll
Prop. 2000/01:150
13 § En kontrollbalansräkning skall upprättas enligt tillämplig lag om
årsredovisning. Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek får
följande justeringar göras.
1. Tillgångar far tas upp till ett högre värde och avsättningar och
skulder tas upp till ett lägre värde än i den ordinarie redovisningen, om
de värderingsprinciper som används vid upprättande av kontrollbalans-
räkningen är förenliga med god redovisningssed. Pensionsåtaganden som
enligt 8 a § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelser m.m.
har redovisats under en delpost under rubriken Avsättningar för
pensioner och liknande förpliktelser får dock inte tas upp till lägre belopp
än vad som är tillåtet enligt 7 § samma lag.
2. Tillgångar far redovisas till nettoförsäljningsvärdet.
3. Skulder på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldig-
heten är beroende av bolagets ekonomiska ställning behöver inte
redovisas, om stödet, i händelse av konkurs eller likvidation, skall betalas
tillbaka först sedan övriga skulder har betalats.
Obeskattade reserver skall delas upp på eget kapital och uppskjuten
skatteskuld.
Justeringar enligt första och andra styckena skall redovisas särskilt.
Kontrollbalansräkningen skall undertecknas av styrelsen.
Första kontrollstämman
14 § Om kontrollbalansräkningen visar att bolagets eget kapital
understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen
snarast möjligt utfårda kallelse till en bolagsstämma som skall pröva om
bolaget skall gå i likvidation (första kontrollstämman). I fråga om
beslutsunderlag och kallelse skall bestämmelserna i 2-5 §§ tillämpas.
Kontrollbalansräkningen och ett yttrande av revisorn över denna skall
läggas fram på stämman.
Andra kontrollstämman
15 § Om den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den första
kontrollstämman inte utvisar att det egna kapitalet, beräknat enligt 13 §,
vid tiden för stämman uppgick till minst det registrerade aktiekapitalet
och stämman inte har beslutat att bolaget skall gå i likvidation, skall
bolagsstämman inom åtta månader från den första kontrollstämman på
nytt pröva frågan om bolaget skall gå i likvidation (andra kontroll-
stämman). I fråga om beslutsunderlag och kallelse skall bestämmelserna
i 2-5 §§ tillämpas.
Styrelsen skall inför den andra kontrollstämman upprätta en ny
kontrollbalansräkning enligt 13 § och låta bolagets revisor granska den.
Den nya kontrollbalansräkningen och ett yttrande av revisorn över denna
skall läggas fram på stämman.
11
Beslut om tvångslikvidation Prop. 2000/01:150
16 § Rätten skall besluta att bolaget skall gå i likvidation, om
1. någon andra kontrollstämma inte hålls inom den tid som anges i
15 § första stycket, eller
2. den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den andra
kontrollstämman inte har granskats av bolagets revisor eller inte utvisar
att det egna kapitalet, beräknat enligt 13 §, vid tiden för stämman
uppgick till minst det registrerade aktiekapitalet och stämman inte har
beslutat att bolaget skall gå i likvidation.
I fall som avses i första stycket skall styrelsen ansöka hos rätten om
beslut om likvidation. Ansökan skall göras inom två veckor från den
andra kontrollstämman eller, om en sådan inte har hållits, från den
tidpunkt då den senast skulle ha hållits. Frågan om likvidation kan även
prövas på ansökan av en styrelseledamot, den verkställande direktören,
en revisor i bolaget eller en aktieägare.
Beslut om likvidation skall inte meddelas, om det under ärendets
handläggning vid tingsrätten visas att bolagsstämman har fastställt en
kontrollbalansräkning som utvisar att det egna kapitalet uppgår till minst
det registrerade aktiekapitalet.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
Personligt betalningsansvar för bolagets företrädare
17 § Om styrelsen har underlåtit att
1. i enlighet med 12 § upprätta och låta bolagets revisor granska en
kontrollbalansräkning enligt 13 §,
2. i enlighet med 14 § sammankalla en första kontrollstämma,
3. i enlighet med 16 § ansöka hos rätten om att bolaget skall gå i
likvidation,
svarar styrelsens ledamöter solidariskt för de förpliktelser som upp-
kommer för bolaget under den tid som underlåtenheten består.
Den som med vetskap om styrelsens underlåtenhet handlar på bolagets
vägnar svarar solidariskt med styrelsens ledamöter för de förpliktelser
som därigenom uppkommer för bolaget.
Ansvaret enligt första och andra styckena gäller inte för den som visar
att han eller hon inte har varit försumlig.
I fall som avses i 12 § 1 gäller ansvaret enligt första stycket 1 endast
om bolagets eget kapital, beräknat enligt 13 §, understeg hälften av
bolagets registrerade aktiekapital vid den tidpunkt då styrelsens
skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning uppkom. Ansvaret gäller
inte om bolagets eget kapital hade stigit över denna gräns efter den
angivna tidpunkten men innan kontrollbalansräkningen senast skulle vara
upprättad.
Personligt betalningsansvar för aktieägare
18 § En aktieägare som med vetskap om att bolaget är skyldigt att gå i
likvidation enligt 16 § första stycket deltar i ett beslut att fortsätta
bolagets verksamhet ansvarar solidariskt med dem som svarar enligt 17 §
12
för de förpliktelser som uppkommer för bolaget efter den tidpunkt som Prop. 2000/01:150
anges i 16 § andra stycket.
Ansvarsperiodens slut
19 § Ansvar enligt 17 och 18 §§ gäller inte för förpliktelser som
uppkommer sedan
1. en ansökan enligt 16 § andra stycket har gjorts,
2. en kontrollbalansräkning som utvisar att bolagets eget kapital,
beräknat enligt 13 §, uppgår till det registrerade aktiekapitalet har
granskats av bolagets revisor och lagts fram på bolagsstämma, eller
3. bolagsstämman, registreringsmyndigheten eller rätten har beslutat
om likvidation.
Likvidation
20 § Om en aktieägare genom missbruk av sitt inflytande i bolaget
uppsåtligen har medverkat till en överträdelse av denna lag, tillämplig lag
om årsredovisning eller bolagsordningen, kan rätten på talan av ägare till
en tiondel av samtliga aktier besluta att bolaget skall gå i likvidation, om
det finns särskilda skäl till det på grund av missbrukets långvarighet eller
någon annan anledning.
Om en aktieägare, sedan en talan enligt första stycket har väckts, för
sin del återkallar talan, kan övriga aktieägare som har väckt talan
fullfölja denna.
Inlösen av aktier
21 § I det fall som avses i 20 § kan rätten på yrkande av bolaget i stället
för att besluta om likvidation ålägga bolaget att inom viss tid lösa in
kärandens aktier. Om bolaget inte löser in aktierna inom den tid som
rätten har fastställt, skall rätten på talan av den vars aktier skulle ha lösts
in besluta att bolaget skall gå i likvidation.
När rätten prövar bolagets yrkande skall den ta särskild hänsyn till de
anställdas och borgenärernas intressen. Inlösen far inte ske om bolagets
eget kapital, beräknat enligt 13 §, efter inlösen skulle understiga hälften
av det registrerade aktiekapitalet.
Förordnande av syssloman
22 § Om talan har väckts enligt 20 § och det finns en påtaglig risk att
fortsatt missbruk väsentligt skadar kärandens rätt, far rätten förordna en
eller flera sysslomän att i styrelsens och den verkställande direktörens
ställe förvalta bolaget till dess att rättens beslut i frågan om likvidation
har vunnit laga kraft. Beslutet att förordna en syssloman gäller
omedelbart. Beslutet skall registreras.
13
Handläggning hos registreringsmyndigheten
Prop. 2000/01:150
23 § I ett ärende enligt 10 § skall registreringsmyndigheten förelägga
bolaget samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att
komma in med ett skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar till
myndigheten inom en viss tid. Föreläggandet skall delges bolaget, om det
kan ske på annat sätt än enligt 15-17 §§ delgivningslagen (1970:428).
Registreringsmyndigheten skall låta kungöra föreläggandet i Post- och
Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
Handläggning hos rätten
24 § I ett ärende enligt 11 eller 16 § skall rätten förelägga bolaget samt
aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med
ett skriftligt yttrande till rätten inom en viss tid. Föreläggandet skall
delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 15-17 §§
delgivningslagen (1970:428). Rätten skall låta kungöra föreläggandet i
Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta
tiden.
Jvg(/t
25 § Om registreringsmyndigheten självmant meddelar bolaget ett lik-
vidationsföreläggande på den grund som anges i 10 § första stycket 1,
skall bolaget förpliktas att betala en särskild avgift för kostnaderna i
likvidationsärendet.
Bolaget far förpliktas att betala en avgift enligt första stycket endast
om registreringsmyndigheten senast sex veckor innan föreläggandet
meddelades har skickat en påminnelse till bolaget på dess senast anmälda
postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen skall
innehålla en upplysning om att bolaget kan bli skyldigt att betala en
avgift om bristen inte avhjälps.
Om det i likvidationsärendet framkommer att det inte fanns grund för
tvångslikvidation när föreläggandet meddelades, skall avgiffsbeslutet
upphävas.
Regeringen far meddela föreskrifter om avgiftens storlek.
26 § En avgift enligt 25 § skall efterges, om den underlåtenhet som har
föranlett avgiften framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter
som bolaget inte har kunnat råda över. Avgiften skall också efterges om
det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.
Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om
detta inte har framställts, om det föranleds av vad som har förekommit i
ärendet.
Om en avgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, skall
avgiften lämnas för indrivning. Regeringen far föreskriva att indrivning
inte behöver begäras för ringa belopp.
14
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning Prop. 2000/01:150
av statliga fordringar m.m. Vid indrivning far verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
Förordnande av likvidator
27 § En domstol skall förordna en eller flera likvidatorer när den beslutar
om likvidation.
Registreringsmyndigheten skall förordna en eller flera likvidatorer
1. när den beslutar om likvidation,
2. när den har registrerat en anmälan enligt 7 §, och
3. när ett bolag i likvidation i annat fall saknar en till registret anmäld
behörig likvidator.
Ett förordnande av en likvidator skall registreras.
Den som förordnas till likvidator skall vara lämplig för uppdraget. Den
som har ingått i bolagets ledning eller som genom aktieinnehav har
utövat ett bestämmande inflytande över bolaget far förordnas till
likvidator endast om det finns särskilda skäl.
Entledigande av likvidator
28 § Om en likvidator begär att fa avgå och visar skäl till det, skall
likvidatom entledigas. En likvidator skall också entledigas om han eller
hon inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget.
En likvidator entledigas av domstol eller, om likvidatom har förord-
nats av registreringsmyndigheten och själv begär att bli entledigad, av
registreringsmyndigheten.
En ansökan om att domstol skall besluta om entledigande kan göras av
registreringsmyndigheten, likvidatom, en aktieägare eller någon annan
vars rätt är beroende av likvidationen.
Den som entledigar en likvidator skall genast förordna en ny. Detta
gäller dock inte om det finns någon annan likvidator och det inte kan
anses nödvändigt att förordna en ny likvidator i den entledigades ställe.
Likvidatorns ställning
29 § En likvidator träder i styrelsens och den verkställande direktörens
ställe och har i uppdrag att genomföra likvidationen. Bestämmelserna om
styrelse och styrelseledamöter i denna lag och tillämplig lag om års-
redovisning gäller även i fråga om likvidatom, om inte annat följer av
detta kapitel.
Om bolagsstämman har beslutat att bolaget skall gå i likvidation,
företräds bolaget av styrelsen och, i förekommande fall, den verk-
ställande direktören till dess att en likvidator har förordnats.
15
Revision och annan granskning under likvidationen
Prop. 2000/01:150
30 § Uppdrag att vara revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare
upphör inte genom att bolaget går i likvidation. Bestämmelserna i 10 och
11 kap. skall tillämpas under likvidationen.
Revisorn skall i revisionsberättelsen uttala sig om huruvida likvida-
tionen fördröjs i onödan.
Bolagsstämmans ställning under likvidationen
31 § Bestämmelserna i denna lag om bolagsstämma gäller även under
likvidationen, om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel eller
av ändamålet med likvidationen.
Redovisning för tiden före förordnandet av likvidator
32 § När bolaget har gått i likvidation och en likvidator har förordnats,
skall styrelsen och den verkställande direktören genast redovisa sin
förvaltning av bolagets angelägenheter under den tid för vilken
redovisningshandlingar inte förut har lagts fram på bolagsstämma.
Redovisningen skall läggas fram på bolagsstämma så snart det kan ske.
Bestämmelserna om årsredovisning i tillämplig lag om årsredovisning
samt om revisionsberättelse enligt denna lag skall tillämpas.
Om den tid som redovisningen skall avse omfattar även föregående
räkenskapsår, skall det upprättas en särskild redovisning för det året och,
om bolaget är ett moderbolag som är skyldigt att upprätta
koncernredovisning, en särskild koncernredovisning.
Kallelse på okända borgenärer
33 § Likvidatom skall genast ansöka om kallelse på bolagets okända
borgenärer.
Avvecklingen av rörelsen
34 § Så snart det kan ske skall likvidatom genom försäljning på offentlig
auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla bolagets egendom till
pengar, i den mån det behövs för likvidationen, samt betala bolagets
skulder. Bolagets rörelse far fortsättas, om det behövs för en ändamåls-
enlig avveckling eller för att de anställda skall fa skälig tid att skaffa sig
ny anställning.
Obestånd
35 § Om bolaget är på obestånd och inte kan betala likvidations-
kostnadema, skall likvidatom ansöka om att bolaget försätts i konkurs.
16
Redovisning under likvidationen
Prop. 2000/01:150
36 § Likvidatom skall för varje räkenskapsår upprätta en årsredovisning,
som skall läggas fram på ordinarie bolagsstämma. I fråga om stämman
och redovisningen skall följande bestämmelser inte tillämpas:
9 kap. 7 § andra stycket 2 denna lag,
2 kap. 1 § andra stycket, 5 kap. 18-25 §§, 6 kap. 2 och 5 §§
årsredovisningslagen (1995:1554), samt
5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag.
I balansräkningen får det egna kapitalet tas upp i en post.
Balansräkningen skall innehålla uppgift om aktiekapitalet, i
förekommande fall fördelat på olika aktieslag.
En tillgång får inte tas upp till högre värde än den beräknas inbringa
efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas
inbringa ett väsentligt högre belopp än det värde som tas upp i
balansräkningen, skall det beräknade beloppet anges särskilt vid
tillgångsposten. Om en skuld eller likvidationskostnad kan beräknas
kräva ett belopp som väsentligt avviker från redovisad skuld, skall det
beräknade beloppet anges vid skuldposten.
Bestämmelserna om koncernredovisning och om delårsrapport i
tillämplig lag om årsredovisning skall inte tillämpas på bolag i
likvidation.
Skifte
37 § När den anmälningstid som har satts ut i kallelsen på okända
borgenärer har löpt ut och alla kända skulder har betalats, skall
likvidatom skifta bolagets återstående tillgångar. Om det råder tvist om
en skuld eller om en skuld inte har förfallit till betalning eller av annan
orsak inte kan betalas, skall pengar sättas av till betalning av skulden och
återstoden skiftas.
Klander av skifte
38 § En aktieägare som vill klandra skiftet skall väcka talan mot bolaget
senast tre månader efter det att slutredovisning enligt 39 § lades fram på
bolagsstämma.
Slutredovisning
39 § När uppdraget som likvidator har fullgjorts, skall likvidatom så
snart som möjligt lämna slutredovisning för förvaltningen genom en
förvaltningsberättelse som avser likvidationen i dess helhet. Berättelsen
skall även innehålla en redogörelse för skiftet. Till berättelsen skall
redovisningshandlingar för hela likvidationstiden fogas.
Berättelsen och redovisningshandlingarna skall lämnas till bolagets
revisor. Revisorn skall inom en månad därefter lämna en
revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under
likvidationen.
17
När revisionsberättelsen har lämnats till likvidatom, skall denne genast Prop. 2000/01:150
kalla aktieägarna till en bolagsstämma för granskning av slut-
redovisningen. Förvaltningsberättelsen med bifogade redovisningshand-
lingar och revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga hos bolaget för
aktieägarna. Kopior av handlingarna skall sändas till de aktieägare som
begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på
stämman.
Bolagsstämman skall fatta beslut om ansvarsfrihet för likvidatom. I
fråga om beslutet gäller bestämmelserna i 9 kap. 9 § andra stycket.
Bolagets upplösning
40 § När likvidatom har lagt fram slutredovisning, är bolaget upplöst.
Likvidatom skall genast anmäla detta för registrering. Till anmälan skall
fogas bestyrkta kopior av de handlingar som anges i 39 § tredje stycket.
Preskription av rätt till andel i tillgångarna
41 § En aktieägare som inte inom fem år efter det att slutredovisningen
lades fram på bolagsstämma anmäler sig för att lyfta vad han eller hon
har fått vid skiftet, förlorar sin rätt till andel i de skiftade tillgångarna.
Med tillämpning av 43 § skall kvarvarande tillgångar då skiftas mellan
bolagets övriga aktieägare. Om tillgångarna är av obetydligt värde, kan
rätten på anmälan av likvidatom besluta att tillgångarna skall tillfalla
Allmänna arvsfonden.
Skadeståndstalan
42 § Trots vad som sägs i 40 § kan ägare till en tiondel av samtliga aktier
hos likvidatom begära bolagsstämma för behandling av en fråga om talan
om skadestånd till bolaget enligt 15 kap. 1-3 §§. Bestämmelsen i 9 kap.
12 § andra stycket skall då tillämpas.
Fortsatt likvidation
43 § Om en tillgång framkommer för bolaget efter dess upplösning enligt
40 § eller om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl uppkommer
behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsätta.
Likvidatom skall genast anmäla den fortsatta likvidationen för regist-
rering. Kallelse till den första bolagsstämman efter återupptagandet skall
ske enligt bolagsordningen. Dessutom skall skriftlig kallelse sändas till
varje aktieägare vars postadress är införd i aktieboken eller på annat sätt
känd för bolaget.
Om den tillgång som avses i första stycket är av obetydligt värde, kan
rätten på anmälan av likvidatom besluta att tillgången i stället skall
tillfalla Allmänna arvsfonden.
18
Upphörande av likvidation Prop. 2000/01:150
44 § Om bolaget har gått i likvidation på grund av bolagsstämmans
beslut eller, i fall som avses i 16 § och 50 § första stycket, på grund av
rättens beslut, kan stämman sedan bolagets revisor har yttrat sig besluta
att likvidationen skall upphöra och bolagets verksamhet återupptas. Ett
sådant beslut får dock inte fattas, om
1. det finns grund för tvångslikvidation enligt 10 eller 11 §,
2. bolagets eget kapital, beräknat enligt 13 §, enligt revisorns yttrande
inte uppgår till det registrerade aktiekapitalet, eller
3. utskiftning har ägt rum.
När bolagsstämman beslutar att likvidationen skall upphöra, skall den
samtidigt välja styrelse.
Likvidatom skall se till att beslutet om att likvidationen skall upphöra
och valet av styrelse genast anmäls för registrering. Beslutet får inte
verkställas förrän det har registrerats.
45 § Om ett likvidationsbeslut som har gått i verkställighet har blivit
upphävt genom en domstols dom eller beslut som har vunnit laga kraft,
skall likvidatom genast anmäla detta för registrering och kalla till bolags-
stämma för val av styrelse.
46 § När en likvidation har upphört enligt 44 eller 45 §, skall 39 §
tillämpas. Kopior av de handlingar som anges i 39 § tredje stycket skall
ges in till registreringsmyndigheten.
Registrering
47 § Beslut om konkurs och beslut om företagsrekonstruktion skall
registreras.
Företrädare för bolaget i dess egenskap av konkursgäldenär
48 § Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den
styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som fanns vid
konkursens början. Bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om
entledigande och om nytillsättning gäller dock även under konkursen.
Bolagets upplösning efter konkurs
49 § Om bolaget är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott,
är bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finns det efter konkursens
avslutande tillgångar som inte omfattas av konkursen, skall rätten på
ansökan av den som berörs besluta om likvidation. Ett sådant beslut
gäller omedelbart. Kallelse till den första bolagsstämman efter beslutet
skall ske enligt 43 § andra stycket.
19
Likvidation efter överskottskonkurs m.m.
Prop. 2000/01:150
50 § Om en konkurs avslutas med överskott eller läggs ned efter frivillig
uppgörelse eller om egendomen i konkursboet återställs till bolaget till
följd av att ackord har fastställts, skall rätten i samband med att
konkursen avslutas besluta att bolaget skall gå i likvidation. Ett sådant
beslut gäller omedelbart.
Var bolaget i likvidation när det försattes i konkurs, skall likvidationen
fortsätta enligt 43 §, om konkursen avslutas på det sätt som anges i första
stycket.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Fusion far ske utan hinder av
överlåtande bolag har trätt i
likvidation, under förutsättning att
skifte av bolagets tillgångar inte
har påbörjats.
I fall som avses i första stycket
skall likvidatorerna, när en fu-
sionsplan har upprättats enligt 4 §,
avge slutredovisning över sin för-
valtning. Slutredovisningen skall,
sedan fusionsplanen har blivit
gällande i bolaget, framläggas på
stämma. För slutredovisningen och
dess granskning gäller i övrigt vad
som föreskrivs i 13 kap. 14 §.
Likvidationen skall anses av-
slutad när anmälan enligt 19 § har
registrerats eller registrering enligt
28 § har skett.
14 kap.
2§9
att Fusion far ske utan hinder av att
överlåtande bolag har gått i
likvidation, under förutsättning att
skifte av bolagets tillgångar inte
har påbörjats.
I fall som avses i första stycket
skall likvidatorn, när en fu-
sionsplan har upprättats enligt 4 §,
avge slutredovisning över sin för-
valtning. Slutredovisningen skall,
sedan fusionsplanen har blivit gäl-
lande i bolaget, framläggas på en
stämma. För slutredovisningen och
dess granskning gäller i övrigt vad
som föreskrivs i 13 kap. 39 §.
Likvidationen skall anses av-
slutad när en anmälan enligt 19 §
har registrerats eller registrering
enligt 28 § har skett.
20 §10
När en anmälan enligt 19 § har registrerats, är överlåtande bolag
upplöst. Överlåtande bolags tillgångar och skulder med undantag för
skadeståndsanspråk enligt 15 kap. 1-3 §§ övergår samtidigt till det
övertagande bolaget och aktieägare i överlåtande bolag blir, om aktier
ingår i fusionsvederlaget, aktieägare i det övertagande bolaget.
Ägare till minst en tiondel av
samtliga aktier i ett överlåtande
bolag kan trots bestämmelserna i
första stycket hos styrelsen begära
att det hålls bolagsstämma för
behandling av fråga om talan
Ägare till minst en tiondel av
samtliga aktier i ett överlåtande
bolag kan trots bestämmelserna i
första stycket hos styrelsen begära
att det hålls en bolagsstämma för
behandling av fråga om talan om
9 Senaste lydelse 1994:802.
10 Senaste lydelse 1998:760.
20
enligt 15 kap. 7 §. Därvid skall
9 kap. 12 § andra stycket
tillämpas. Om sådan talan väcks,
gäller 13 kap. 16 § i tillämpliga
delar.
skadestånd till bolaget enligt Prop. 2000/01:150
15 kap. 1-3 §§. Därvid skall 9 kap.
12 § andra stycket tillämpas. Om
sådan talan väcks, gäller 13 kap.
43 § i tillämpliga delar.
Registreringsmyndigheten skall
utan dröjsmål i Post- och Inrikes
Tidningar kungöra vad som
införes i aktiebolagsregistret med
undantag av registrering av
underrättelse enligt 13 kap. 20 §.
En kungörelse som avser ändring i
ett förhållande som tidigare har
inforts i registret skall endast ange
ändringens art.
2§
Registreringsmyndigheten skall
utan dröjsmål i Post- och Inrikes
Tidningar kungöra vad som införs
i aktiebolagsregistret med undan-
tag av registrering enligt 13 kap.
47 §. En kungörelse som avser
ändring i ett förhållande som
tidigare har införts i registret skall
endast ange ändringens art.
4§”
Har sökande vid anmälan för registrering ej iakttagit vad som är
föreskrivet om anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge
yttrande eller vidtaga rättelse. Detsamma gäller, om registrerings-
myndigheten finner att beslut som anmäles för registrering eller handling
som bifogas anmälningen ej har tillkommit i behörig ordning eller till sitt
innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen
eller har i något viktigare hänseende otydlig eller vilseledande avfattning.
Underlåter sökanden att efterkomma föreläggandet, skall anmälningen
avskrivas. Underrättelse om denna påföljd skall intagas i föreläggande.
Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för registrering och har
sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras,
om anledning ej förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.
Bestämmelserna i första stycket hindrar inte registrering av ett
bolagsstämmobeslut, om rätten till talan mot beslutet har gått förlorad
enligt 9 kap. 40 § första stycket.
Registreringsmyndigheten skall
genast skriftligen underrätta bo-
laget när registreringsmyndigheten
fattar beslut enligt 4 kap. 13 §
andra stycket, 6 kap. 7 § tredje
stycket, 13 kap. 6 a eller 18 §, 14
kap. 15 § första stycket, 21 eller
29 § eller 19 kap. 2 §.
Registreringsmyndigheten skall
genast skriftligen underrätta bo-
laget när registreringsmyndigheten
fattar beslut enligt 4 kap. 13 §
andra stycket, 6 kap. 7 § tredje
stycket, 13 kap. 25 §, 14 kap. 15 §
första stycket, 21 eller 29 § eller
19 kap. 2 §.
7§12
En myndighets beslut i tillståndsärende enligt 2 kap. 1 §, 8 kap. 8, 26
eller 31 §, 10 kap. 14 § eller 12 kap. 8 § far överklagas till regeringen.
11 Senaste lydelse 1998:760.
12 Senaste lydelse 2000:66.
21
Finansinspektionens beslut enligt 7 kap. 7 § första stycket 2 och 18 §
första stycket 2 far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prop. 2000/01:150
Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag i annat fall än enligt
första stycket får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Ett beslut av registreringsmyn-
digheten att avskriva anmälan eller
vägra registrering enligt 4 § första
stycket far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol inom två
månader från beslutets dag. Det-
samma gäller ett sådant beslut av
registreringsmyndigheten som
avses i 4 a §, 4 kap. 13 § andra
stycket, 6 kap. 7 § tredje stycket,
13 kap. 18 §, 14 kap. 15 § första
stycket, 21 och 29 §§ samt 19 kap.
2§.
Prövningstillstånd krävs vid över
Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Ett beslut av registreringsmyn-
digheten att avskriva en anmälan
eller vägra registrering enligt 4 §
första stycket får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol inom
två månader från beslutets dag.
Detsamma gäller ett sådant beslut
av registreringsmyndigheten som
avses i 4 a §, 4 kap. 13 § andra
stycket, 6 kap. 7 § tredje stycket,
14 kap. 15 § första stycket, 21 och
29 §§ samt 19 kap. 2 §.
igande till kammarrätten.
Beslut av registreringsmyndig-
heten i ärende enligt 13 kap. 4 a
eller 7 f överklagas till tingsrätten
i den ort där bolagets styrelse har
sitt säte. Skrivelsen med över-
klagandet skall ges in till regist-
reringsmyndigheten inom tre
veckor från dagen för beslutet.
Vid överklaganden av regist-
reringsmyndighetens beslut i ären-
den enligt 13 kap. 4 a eller 7 §
gäller lagen (1996:242) om dom-
stolsärenden.
13
Beslut av registreringsmyndig-
heten i ärende enligt 13 kap. 10,
27 eller 28 § överklagas till tings-
rätten i den ort där bolagets
styrelse har sitt säte. Skrivelsen
med överklagandet skall ges in till
registreringsmyndigheten inom tre
veckor från dagen för beslutet.
Vid överklaganden av regist-
reringsmyndighetens beslut i
ärenden enligt 13 kap. 10, 27 eller
28 § gäller lagen (1996:242) om
domstolsärenden.
1 §‘f
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
1. uppsåtligen bryter mot 1 kap. 4 §,
2. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra
aktiebok, förteckning enligt 3 kap. 12 § eller hålla aktiebok tillgänglig,
3. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap. 12 § tredje
stycket, 8 kap. 15 § andra meningen, 17 § första stycket eller 18 § andra
stycket,
4. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 12 kap. 7 eller 9 §.
Till straff som anges i första
13 Senaste lydelse 1996:256.
14 Senaste lydelse 1998:760.
22
stycket döms också den som Prop. 2000/01:150
uppsåtligen medverkar till ett
beslut att utse en styrelseledamot,
styrelsesuppleant, verkställande
direktör eller vice verkställande
direktör i strid med 8 kap. 9 §
andra stycket eller 27 § andra
stycket, om åtgärden är ägnad att
dölja vem eller vilka som utövar
eller har utövat den faktiska
ledningen av bolaget. Detsamma
gäller den som uppsåtligen åtar sig
ett sådant uppdrag i strid med
8 kap. 9 § andra stycket eller 27 §
andra stycket.
Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken far påföljd för brott enligt
första stycket 4 mot 12 kap. 7 § ådömas, om den misstänkte häktats eller
erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.
I fall som avses i 10 kap. 37 § och 11 kap. 17 § skall inte följa ansvar
enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
2. En kontrollbalansräkning som har upprättats före lagens ikraft-
trädande enligt äldre bestämmelser skall anses upprättad enligt den nya
13 kap. 13 §.
3. Om ett bolag är försatt i konkurs och konkursen har avslutats före
ikraftträdandet, gäller 13 kap. 4 a § första stycket 1 och 19 § andra
stycket i sin äldre lydelse.
23
2.2 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen Prop. 2000/01:150
Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)
dels att 9 kap. 19 och 20 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 9 kap. 19 a § och
20 a § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Förutom i fall som anges i
13 kap. 3 och 4 §§ aktiebolags-
lagen (1975:1385) skall rätten
förordna att ett bankaktiebolag
skall träda i likvidation om
oktrojen har återkallats.
9 kap.
19 §'
Förutom i fall som anges i
13 kap. 11, 16, 20, 49 och 50 §§
aktiebolagslagen (1975:1385) skall
rätten förordna att ett bankaktie-
bolag skall gå i likvidation om
oktrojen har återkallats.
19a§
Vid tillämpningen av 13 kap.
10 § aktiebolagslagen (1975:1385)
skall vad som sägs i första
stycket 2 om 8 kap. 3 £ första
stycket och 16 § årsredovisnings-
lagen (1995:1554) i stället avse
8 kap. 5 och 8 §§ lagen (1995:1559)
om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag.
20 §2
Anmälan om likvidation enligt
19 § detta kapitel eller 13 kap. 2 §
aktiebolagslagen (1975:1385) kan
också göras av Finansinspek-
tionen.
Ansökan om likvidation enligt
19 § detta kapitel eller 13 kap. 10
eller 16 § aktiebolagslagen
(1975:1385) kan också göras av
Finansinspektionen.
Utöver vad som föreskrivs i
13 kap. 44 § aktiebolagslagen
(1975:1385) gäller att något
beslut om att en likvidation skall
upphöra och bankaktiebolagets
verksamhet återupptas inte får
fattas, om bolagets oktroj har
återkallats.
1 Senaste lydelse 1998:1500.
2 Senaste lydelse 1998:1500.
24
Prop. 2000/01:150
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
25
2.3
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 § konkurslagen (1987:672) skall ha
följande lydelse.
Prop. 2000/01:150
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
15 §
Förvaltaren skall snarast upprätta en skriftlig berättelse om boets
tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de har kunnat
utrönas, och om möjligt ange vid vilken tidpunkt obeståndet kan antas ha
inträtt. Berättelsen skall vidare innehålla
1. en översikt över tillgångar och skulder av olika slag,
2. en uppgift om huruvida det har förekommit något sådant förhållande
som kan föranleda återvinning till konkursboet,
3. en uppgift om huruvida det finns skälig anledning att anta att någon
enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen (1975:1385) eller lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar är skyldig att återbära olovlig
vinstutdelning eller annan olovlig utbetalning eller att enligt dessa lagar
eller lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag utge
skadestånd till aktiebolag, ekonomisk förening eller handelsbolag,
4. en uppgift i förekommande
fall om vid vilken tidpunkt skyl-
dighet enligt 13 kap. 2 § aktie-
bolagslagen att upprätta särskild
balansräkning kan antas ha inträtt,
om denna tidpunkt kan utrönas,
4. en uppgift i förekommande
fall om vid vilken tidpunkt
skyldighet enligt 13 kap. 12 §
aktiebolagslagen att upprätta en
kontrollbalansräkning kan antas
ha inträtt, om denna tidpunkt kan
utrönas,
5. en uppgift i förekommande fall om att misstanke om brott som avses
i 11 kap. brottsbalken eller om sådant förfarande som kan föranleda
näringsförbud enligt 2 § lagen (1986:436) om näringsförbud har anmälts
till åklagaren,
6. en uppgift om vilket bokföringssystem en gäldenär som är eller
under det senaste året före konkursansökningen har varit bokförings-
skyldig har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts.
Berättelsen skall snarast och senast sex månader från konkursbeslutet
skickas till rätten, tillsynsmyndigheten och varje borgenär som begär det.
När det finns särskilda omständigheter far rätten medge anstånd med
avlämnandet av berättelsen. Har gäldenären varit bokföringsskyldig,
skall den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen bifogas
berättelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
26
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 7 § lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§'
Auktorisation eller tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett
foretag skall återkallas av Finansinspektionen om
1. företaget genom att överträda denna lag eller någon föreskrift som
har meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämpligt att
utöva sådan verksamhet som auktorisationen eller tillståndet avser,
2. företaget inte bedriver sådan verksamhet som auktorisationen eller
tillståndet avser,
3. såvitt avser svenskt aktiebolag, bolagets egna kapital understiger två
tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har täckts
inom tre månader från det att den blev känd för bolaget, eller
4. någon som ingår i företagets styrelse eller är verkställande direktör
eller dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 2 §
första stycket 4 eller 8 kap. 2 § första stycket 4.
Om det är tillräckligt far inspektionen i de fall som anges i första
stycket 1 meddela varning i stället för att återkalla auktorisationen eller
tillståndet.
Vid tillämpning av första stycket 3
skall det egna kapitalet beräknas
enligt 13 kap. 13 § aktiebolags-
lagen (1975:1385).
Vid tillämpning av första stycket 3
skall det egna kapitalet beräknas
enligt 13 kap. 2 § tredje stycket
aktiebolagslagen (1975:1385).
I fall som avses i första stycket 4 får auktorisationen eller tillståndet
återkallas bara om Finansinspektionen först invänt mot att personen ingår
i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare och
om han eller hon, efter en av inspektionen bestämd tid av högst tre
månader, fortfarande finns kvar i styrelsen eller är verkställande direktör
eller dennes ställföreträdare.
Vid återkallelse av ett tillstånd att driva clearingverksamhet får
inspektionen besluta om hur rörelsen skall avvecklas.
Ett beslut om återkallelse av tillstånd att driva clearingverksamhet får
förenas med förbud att fortsätta verksamheten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
Senaste lydelse 1998:261.
27
Prop. 2000/01:150
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 14 § och 8 kap. 7 § årsredovisningsla-
gen (1995:1554) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
14 §'
Egna aktier far inte tas upp som tillgång.
Vid värdering av ett moder-
bolags andelar i ett dotterföretag
skall andelar som dotterföretaget
äger i moderbolaget inte anses ha
något värde.
Vid värdering av ett moder-
företags andelar i ett dotterföretag
skall andelar som dotterföretaget
äger i moderföretaget inte anses ha
något värde.
Har registrering skett av beslut
om att bolaget försatts i konkurs
eller trätt i likvidation, får beslut
om förseningsavgift inte meddelas.
§
Om ett beslut om att bolaget har
försatts i konkurs har registrerats,
får beslut om förseningsavgift inte
meddelas.
Om ett beslut om att bolaget har
gått i likvidation har registrerats,
får beslut om förseningsavgift inte
meddelas när det gäller redo-
visning för tiden före likvidations-
beslutet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
2. De nya bestämmelserna i 8 kap. 7 § tillämpas beträffande
årsredovisningar och revisionsberättelser för räkenskapsår som avslutas
den 31 december 2001 eller senare.
' Senaste lydelse 2000:73.
28
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om Prop. 2000/01:150
kontoföring av finansiella instrument
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring
av finansiella instrument skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
Auktorisation som central värdepappersförvarare skall återkallas av
Finansinspektionen, om
1. värdepappersförvararen genom att överträda denna lag eller någon
föreskrift som har meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visat
sig olämplig att utöva verksamheten,
2. värdepappersförvararen inte bedriver sådan verksamhet som
auktorisationen avser,
3. såvitt gäller ett svenskt aktiebolag, bolagets egna kapital understiger
två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har
täckts inom tre månader från det att den blev känd för bolaget, eller
4. någon som ingår i värdepappersförvararens styrelse eller är
verkställande direktör eller dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav
som anges i 2 kap. 2 § första stycket 4.
Om det är tillräckligt får Finansinspektionen i fall som avses i första
stycket 1 meddela varning i stället för att återkalla auktorisationen.
Vid tillämpning av första
stycket 3 skall det egna kapitalet
beräknas enligt 13 kap. 2 § tredje
stycket aktiebolagslagen (1975:1385).
I fall som avses i första stycket 4 får auktorisationen återkallas bara om
Finansinspektionen först invänt mot att personen ingår i styrelsen eller är
verkställande direktör eller dennes ställföreträdare och om han, efter en
av inspektionen bestämd tid av högst tre månader, fortfarande finns kvar
i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare.
Vid återkallelse av auktorisation far Finansinspektionen besluta om hur
verksamheten skall avvecklas.
Vid tillämpning av första
stycket 3 skall det egna kapitalet
beräknas enligt 13 kap. 13 §
aktiebolagslagen (1975:1385).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
29
Regeringen bemyndigade i juni 1990 chefen för Justitiedepartementet att
tillkalla en kommitté (Ju 1990:08) med uppdrag att göra en översyn av
aktiebolagslagen (dir 1990:46). Kommittén antog namnet Aktie-
bolagskommittén. Kommittén har genom tilläggsdirektiv (dir 1998:90)
fatt i uppdrag att bl.a. lämna förslag till åtgärder mot aktiebolag som
saknar styrelse.
Kommittén har avgett delbetänkandena Bundna aktier (SOU 1992:13),
Aktiebolagslagen och EG (SOU 1992:83), Aktiebolagets organisation
(SOU 1995:44), Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22), Vinstutdelning i
aktiebolag (SOU 1997:168) och Likvidation av aktiebolag (SOU
1999:36) samt slutbetänkandet Ny aktiebolagslag (SOU 2001:1).
I denna proposition tar vi upp de frågor som har behandlats i
delbetänkandet Likvidation av aktiebolag, dvs. dels frågor om likvidation
av aktiebolag, dels frågor om åtgärder mot bolag som saknar styrelse. En
sammanfattning av delbetänkandet finns i bilaga 1. Kommitténs
lagförslag finns i bilaga 2. Delbetänkandet har remissbehandlats. I
bilaga 3 finns en förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig.
En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftnings-
ärendet (dnr Ju 1999/2100).
Den s.k. Bulvanutredningen överlämnade i februari 1998 betänkandet
Bulvaner och annat (SOU 1998:47). I betänkandet behandlade utred-
ningen bl.a. åtgärder mot olika slag av missbruk inom associationsrätten.
Delar av utredningens förslag har behandlats i prop. 2000/01:105 Förbud
mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall. I denna proposition
behandlar vi utredningens övriga förslag, bl.a. de förslag som har att göra
med användandet av s.k. målvakter och generalfullmakter. En samman-
fattning av utredningens förslag finns i bilaga 4. Utredningens lagförslag
i nu aktuella delar finns i bilaga 5. En förteckning över remissinstanserna
finns i bilaga 6. En sammanställning av remissyttrandena finns till-
gänglig i lagstiftningsärendet (dnr Ju 1998/1380).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 17 maj 2001 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 7.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Vi har i väsentliga delar följt
Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 4.3.6, 4.7.4
och 5.3 samt i författningskommentaren.
I förhållande till lagrådsremissen har vi dessutom gjort några
ändringar av väsentligen redaktionell natur. Förslagen i 9 kap. 15 §
aktiebolagslagen (1975:1385) och 9 kap. 20 a § bankrörelselagen
(1987:617) fanns inte med i lagrådsremissen. Med hänsyn till förslagens
enkla beskaffenhet har det ansetts att Lagrådets hörande i de delarna
skulle sakna betydelse.
30
Prop. 2000/01:150
Upplösning av ett aktiebolag kan ske genom bl.a. likvidation. Vid
likvidationen realiseras vanligen bolagets tillgångar. Skulderna betalas
och de överskjutande medlen fördelas bland aktieägarna. Ett aktiebolag
kan besluta att gå i likvidation utan att någon skyldighet att göra detta
föreligger (frivillig likvidation). I vissa fall är bolaget emellertid skyldigt
att gå i likvidation vare sig aktieägarna vill det eller inte (tvångs-
likvidation). Ett beslut om likvidation kan alltid fattas av bolagsstämman.
Om det finns grund för tvångslikvidation och bolagsstämman inte
beslutar om likvidation, kan ett sådant beslut även fattas av rätten eller
Patent- och registreringsverket.
De stora dragen i aktiebolagslagens regler om likvidation har varit
oförändrade under lång tid. Reglerna synes i huvudsak ha fungerat väl
och det finns därför knappast behov av någon mer genomgripande re-
form. Däremot har vissa enskildheter i regleringen ibland kritiserats eller
ansetts oklara till sin innebörd. Särskilt gäller detta reglerna om bolags
skyldighet att gå i likvidation på grund av brist på kapital (se närmare
avsnitt 4.3). Det har också hävdats att det behövs strängare likvida-
tionsregler för att komma till rätta med styrelselösa bolag (se avsnitt 5.1).
Inom ramen för den pågående allmänna översynen av aktiebolagslagen
finns det anledning att se över likvidationsbestämmelsema även i andra
avseenden.
Regeringens förslag: Bolagsstämman skall liksom hittills kunna
besluta om likvidation med s.k. absolut majoritet, om inte annat
föreskrivs i bolagsordningen (13 kap. 1 och 6 §§ aktiebolagslagen).
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU
1999:36 s. 88).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invänd-
ningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 13 kap. 1 § aktiebolagslagen
kan bolagsstämman besluta att bolaget skall gå i likvidation. Denna möj-
lighet har bolagsstämman oavsett om det finns någon grund för
tvångslikvidation eller inte. Att en sådan möjlighet skall finnas även i
fortsättningen anser vi vara självklart. Vi föreslår alltså inte någon
förändring i detta avseende.
Enligt gällande regler fattas bolagsstämmans beslut om likvidation
med enkel majoritet, om inte bolagsordningen innehåller avvikande före-
skrifter. Med enkel majoritet avses här att beslutet skall biträdas av
aktieägare som innehar mer än hälften av de avgivna rösterna (dvs. s.k.
absolut majoritet). Även om bolagsordningen innehåller ett krav på
kvalificerad majoritet gäller huvudregeln om det finns grund för
31
tvångslikvidation. I såväl 1910 som 1944 års aktiebolagslagar var Prop. 2000/01:150
huvudregeln i stället att bolagsstämmans beslut måste fattas med
kvalificerad majoritet. Syftet med denna regel var att skydda
aktieägarminoriteten mot att en knapp majoritet bland aktieägarna
beslutade att bolaget skulle gå i likvidation trots att bolaget, enligt
minoritetens uppfattning, hade förutsättningar att fortsätta sin
verksamhet. Vi anser inte att det finns anledning att återgå till en sådan
ordning. Minoriteten har knappast något berättigat intresse av en fortsatt
drift i en situation då majoriteten av aktieägarna vill avveckla bolaget (jfr
prop. 1975:103 s. 500). Förutsättningarna för att minoriteten på ett fram-
gångsrikt sätt skall kunna driva bolaget vidare mot majoritetens vilja
torde dessutom i allmänhet vara dåliga. Det nu gällande kravet på absolut
majoritet bör därför bestå. Vid lika röstetal bör, i enlighet med vad som
normalt gäller för andra bolagsstämmobeslut än val (se 9 kap. 28 §
aktiebolagslagen), ordföranden ha utslagsröst.
Även möjligheten att i bolagsordningen föreskriva andra majoritets-
krav än absolut majoritet bör finnas kvar. Liksom i dag bör emellertid en
bestämmelse i bolagsordningen om kvalificerad majoritet stå tillbaka för
huvudregeln, om det finns grund för tvångslikvidation.
Regeringens förslag: I lagen regleras vilket beslutsunderlag som
skall finnas tillgängligt när aktieägarna prövar frågan om bolaget skall
gå i likvidation. I förslaget till beslut skall anges bl.a. skälen för att
bolaget skall likvideras, den tidpunkt då bolaget föreslås gå i
likvidation, den beräknade tidpunkten för skifte, skifteslikvidens
beräknade storlek och, i förekommande fall, vem som föreslås till
likvidator. Om frågan om likvidation skall prövas på en stämma som
inte skall behandla årsredovisningen, skall till förslaget till beslut
fogas vissa handlingar om bolagets ekonomiska ställning (13 kap. 2 §
aktiebolagslagen).
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (SOU 1999:36 s. 89 och 109).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har instämt i
kommitténs förslag eller har inte haft några invändningar mot det.
Sveriges advokatsamfund och Konkursförvaltarkollegiernas förening har
dock motsatt sig att det i lagen föreskrivs att förslaget till beslut skall
innehålla uppgifter om den beräknade tidpunkten för skifte och
skifteslikvidens beräknade storlek.
Skälen för regeringens förslag: För att bolagsstämman skall kunna ta
ställning till frågan om likvidation är det viktigt att det finns ett till-
fredsställande underlag för beslutet. I dag finns inte några bestämmelser
om vilket beslutsunderlag som aktieägarna skall ha tillgång till. Detta
framstår som en brist. Vi föreslår därför att sådana bestämmelser införs.
Bestämmelserna bör lämpligen utformas så att det inför bolags-
stämman skall upprättas ett förslag till beslut med visst innehåll. Det är
naturligt att ett sådant förslag innehåller skälen för att likvidera bolaget
och uppgift om vilken dag bolaget föreslås gå i likvidation. Om det finns
32
ett förslag till likvidator, bör även denna uppgift ingå. Därutöver kan den Prop. 2000/01:150
beräknade tidpunkten för skifte och den beräknade skifteslikviden vara
av intresse för aktieägarna. Sveriges advokatsamfund och Konkurs-
förvaltarkollegiernas förening har menat att det ofta kan vara svårt att
göra några uppskattningar i dessa frågor. Vi vill inte bestrida att sådana
svårigheter kan uppstå och att uppgifterna ibland måste fa karaktären av
förhållandevis grova uppskattningar. I andra situationer kan det dock
vara möjligt att med viss precision förutse även dessa uppgifter. Även
om förutsättningarna för uppskattningen i dessa delar alltså kan variera
från fall till fall anser vi att det är önskvärt att aktieägarna får tillgång till
de uppskattningar som i det enskilda fallet låter sig göras. Vi föreslår
därför att även upplysningar av dessa slag tas med i förslaget till beslut.
När en fråga om likvidation aktualiseras, är de ekonomiska frågorna
av särskilt intresse för aktieägarna. Om likvidationsfrågan prövas på en
bolagsstämma som också skall behandla årsredovisningen, har aktie-
ägarna redan tillgång till ett material som de kan lägga till grund för en
analys av bolagets ställning. Om frågan däremot prövas på en extra
bolagsstämma, saknar de, med nuvarande ordning, tillgång till ett sådant
material. Beslutsunderlaget är därmed sämre än när en extra stämma
prövar en fråga om ökning eller nedsättning av aktiekapitalet. I de senare
fallen har aktieägarna rätt att få tillgång till kompletterande material
angående bolagets ekonomiska förhållanden. Vi föreslår att aktieägarna
ges rätt att få tillgång till motsvarande material, när bolagsstämman skall
pröva en fråga om likvidation.
En särskild fråga är vem som skall upprätta det aktuella materialet.
Kommittén har förordat att förslaget alltid upprättas av styrelsen. Kom-
mittén har samtidigt förutsatt att styrelsen skall göra detta enbart när den
har fått bolagsstämmans uppdrag eller under hand har funnit att ett för-
slag om att bolaget skall gå i likvidation kan beräknas få erforderlig
majoritet bland aktieägarna.
Vad kommittén i denna del har föreslagit innebär en viss begränsning
av aktieägarnas möjligheter att få en fråga om likvidation prövad på
stämman. Enligt vår uppfattning bör även enskilda aktieägare ha
möjlighet att upprätta förslag till likvidationsbeslut och lägga fram dem
på stämman. Detta bör komma till uttryck i lagtexten.
Det kan hävdas att det kan innebära vissa svårigheter för en aktieägare
att ta fram det material som förslaget skall innehålla, t.ex. i fråga om
beräkningen av skifteslikvidens storlek. Att ställa lägre krav på innehållet
i förslaget, när detta framläggs av en aktieägare, anser vi dock vara
mindre lämpligt. Om det i ett enskilt fall inte är möjligt för aktieägaren
att ta fram materialet, har aktieägaren alltid möjlighet att på stämman
väcka förslag om att ett förslag skall upprättas genom styrelsens försorg.
2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 150
Prop. 2000/01:150
Regeringens bedömning: Huvudpunkterna i dagens reglering av
tvångslikvidation på grund av kapitalbrist bör bestå. Liksom hittills
skall alltså styrelsen vid misstanke om att bolagets eget kapital
understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet vara skyldig att
upprätta en kontrollbalansräkning och lägga fram den på en
bolagsstämma. Detsamma skall gälla efter ett resultatlöst utmät-
ningsförsök hos bolaget. Om bolagets kapitalbrist består, skall bolaget
vara skyldigt att gå i likvidation. Styrelseledamöter och aktieägare
skall, under vissa förutsättningar, kunna drabbas av personligt
betalningsansvar för bolagets förpliktelser om de åsidosätter dessa
bestämmelser.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning (SOU 1999:36 s. 90 f.).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har godtagit de angivna
huvuddragen i kommitténs förslag. Svenska Revisorsamfundet SRS har
dock förordat att underkapitaliserade bolag skall tillåtas att fortsätta sin
verksamhet så länge som bolagets ställning inte försämras, förutsatt att
bolaget har tillfredsställande likviditet och goda framtidsutsikter.
Bakgrund: I aktiebolagslagen finns olika bestämmelser som syftar till
att trygga att det inom bolaget finns ett visst eget kapital. Till dessa
bestämmelser hör i första hand reglerna i 12 kap. om vinstutdelning och
andra former av värdeöverföring från bolaget. Därutöver finns det i
13 kap. 2 § aktiebolagslagen bestämmelser som syftar till att förhindra att
bolaget drivs vidare trots att det saknas tillräckligt eget kapital. De
sistnämnda bestämmelserna innebär att styrelsen i två situationer är
skyldig att vidta särskilda åtgärder. Den ena situationen är när styrelsen
har anledning att befara att bolagets eget kapital understiger hälften av
det registrerade aktiekapitalet (“den kritiska gränsen"). Den andra är när
det har gjorts ett resultatlöst utmätningsförsök hos bolaget. Den första
åtgärd som styrelsen är skyldig att vidta i dessa situationer är att
ofördröj ligen låta upprätta en kontrollbalansräkning. Kontrollbalans-
räkningen skall granskas av bolagets revisorer. Visar kontrollbalans-
räkningen att bolagets kapital understiger den kritiska gränsen, skall
styrelsen snarast möjligt hänskjuta frågan om bolaget skall gå i
likvidation till bolagsstämman (första kontrollstämman). Om bolags-
stämman inte beslutar att bolaget skall gå i likvidation, har aktieägarna
åtta månader på sig att läka kapitalbristen. Innan denna frist har löpt ut
skall en ny bolagsstämma (andra kontrollstämman) hållas, vid vilken en
ny kontrollbalansräkning skall läggas fram. Om denna inte visar att det
egna kapitalet motsvarar minst det registrerade aktiekapitalet, är bolaget
likvidationspliktigt.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt vår uppfattning finns det
starka skäl för att behålla bestämmelser av det slag som finns i 13 kap.
2 §. Aktiebolagslagen karaktäriseras av att aktieägarna inte har något
personligt ansvar för bolagets skulder. Denna ägarnas frihet från
personligt ansvar balanseras genom regler som skall garantera att bolaget
34
alltid har tillgångar som minst motsvarar bolagets förpliktelser. Bestäm- Prop. 2000/01:150
melserna i 13 kap. 2 § utgör ett viktigt inslag i detta regelverk. Såvitt
gäller de publika aktiebolagen ställer dessutom EG-rätten i detta
avseende upp vissa krav på de nationella rättsordningarna (se främst
artikel 17 i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv).
Vi anser därför att aktiebolagslagen även i fortsättningen skall innehålla
bestämmelser av det slag som finns i 13 kap. 2 §. Vad gäller
bestämmelsernas utformning gör vi följande överväganden. Syftet med
bestämmelserna är att se till att aktieägarna i aktiebolag med alltför låg
konsolideringsgrad utan dröjsmål antingen vidtar åtgärder för att stärka
bolagets ställning eller inleder en ordnad avveckling av bolaget. Detta är
ägnat att skydda bolagets borgenärer mot att bolagets hela kapital
konsumeras, innan avvecklingen av bolaget inleds (jfr prop. 1982/83:94
s. 54). En förutsättning för att adekvata åtgärder skall kunna vidtas är att
bolagets ekonomiska ställning klarläggs så snart det uppkommer
misstanke om kapitalbrist. Bestämmelserna om att det vid misstanke om
kapitalbrist eller efter ett resultatlöst utmätningsförsök skall upprättas en
särskild kontrollbalansräkning och att denna skall granskas av bolagets
revisorer framstår därför fortfarande som ändamålsenliga. Nuvarande
bestämmelser tillgodoser också aktieägarnas intresse av att i tid bli
varskodda om bolagets situation för att kunna överväga vilka åtgärder
som lämpligen bör vidtas (jfr prop. 1975:103 s. 501). Även bestäm-
melserna om att kontrollbalansräkningen skall behandlas på stämma
fyller därmed en viktig funktion.
Svenska Revisorsamfundet SRS har föreslagit att kontrollbalans-
räkningen inte ensam skall vara avgörande för likvidationsfrågan utan att
denna skall kompletteras med en likviditetsprognos och en bedömning av
bolagets framtidsutsikter. Om dessa handlingar visar att bolagets
likviditet är tillfredsställande och att framtidsutsikterna framstår som
goda, skall bolaget, enligt samfundets förslag, tillåtas att driva bolaget
vidare trots att det finns en kritisk kapitalbrist så länge som bolagets
ställning inte försämras. Enligt vår uppfattning är en sådan ordning inte
ägnad att ge borgenärerna ett ändamålsenligt skydd. Liksom i dag bör
därför bolagets ställning enligt kontrollbalansräkningen vara utslags-
givande; visar denna på en kvalificerad kapitalbrist, bör bolaget vara
skyldigt att antingen avveckla sin verksamhet eller omedelbart vidta
erforderliga rekonstruktionsåtgärder. För att upprätthålla effektiviteten i
en sådan reglering måste det finnas en tidsgräns inom vilken det egna
kapitalet senast skall vara återställt. Om detta inte lyckas, bör liksom i
dag den yttersta sanktionen vara att bolaget blir skyldigt att gå i
likvidation.
Inom ramen för dessa huvuddrag i regleringen uppkommer en mängd
frågor om bestämmelsernas närmare utformning. Vi tar i det följande upp
några sådana frågor som vi anser kräver särskilda överväganden. En
sådan fråga handlar om kontrollbalansräkningens innehåll och
utformning. Vi återkommer till den i avsnitt 4.3.2. Ytterligare en fråga är
vilka sanktioner som skall finnas för det fall att regelsystemet åsidosätts.
Den nuvarande regleringen bygger på att de bolagsföreträdare och
aktieägare som gör sig skyldiga till ett sådant åsidosättande kan drabbas
av personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Detta är enligt
vår uppfattning i princip en lämplig ordning. Reglerna om personligt
35
betalningsansvar innefattar dock flera problem och svåra avvägningar. Vi Prop. 2000/01:150
återkommer till dessa frågor i avsnitten 4.3.3—4.3.6.
Regeringens förslag: En kontrollbalansräkning skall upprättas enligt
bestämmelserna i årsredovisningslagen (1995:1554) eller, såvitt gäller
bl.a. bankaktiebolag och värdepappersbolag, lagen (1995:1559) om
årsredovisning för kreditinstitut och värdepappersbolag.
När kontrollbalansräkningen upprättas skall följande justeringar kunna
göras.
1. Tillgångarna och skulderna skall fa värderas enligt andra värderings-
principer än de som används i årsredovisningen, om principerna är
förenliga med god redovisningssed. Pensionsåtaganden som har redo-
visats under en sådan post som enligt lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. inte far minskas skall dock alltid tas upp i
kontrollbalansräkningen.
2. Tillgångarna skall få värderas till nettoförsäljningsvärdet.
3. Skulder till staten som beror på statligt stöd för vilket återbetal-
ningsskyldigheten är beroende av bolagets ekonomiska ställning skall fa
utelämnas, om skulden är efterställd i händelse av konkurs eller likvi-
dation.
Obeskattade reserver skall delas upp på eget kapital och uppskjuten
skatteskuld, om en skatteskuld kan förutses.
Kontrollbalansräkningen skall undertecknas av minst hälften av hela
antalet styrelseledamöter (13 kap. 13 § aktiebolagslagen).
Kommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga delar med rege-
ringens förslag. Kommittén har dock föreslagit en bestämmelse om att
värderingen skall ske under antagande av att bolagets verksamhet skall
fortsätta (den s.k. fortlevnadsprincipen). En annan skillnad mot regering-
ens förslag är att kommittén inte har föreslagit någon uttrycklig
bestämmelse om att det skall vara tillåtet att använda andra värderings-
principer i kontrollbalansräkningen än i årsredovisningen. Vidare har
kommittén föreslagit att uppskjuten skatt skall fa tas upp till nuvärde
samt att kontrollbalansräkningen skall undertecknas av samtliga
styrelseledamöter och den verkställande direktören.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt eller inte
haft något att invända mot förslaget. Bland annat Sveriges advokat-
samfund har ansett att den s.k. fortlevnadsprincipen inte bör vara gene-
rellt tillämplig. Kammarrätten i Sundsvall, Bokföringsnämnden m.fl. har
ansett att det bör framgå tydligare att tillgångar och skulder kan tas upp
till det högre eller lägre värde som lagen medger, även om så inte har
skett i årsredovisningen. Några remissinstanser, däribland Svenska
Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund, har menat att
möjligheten att utesluta vissa efterställda lån inte bör begränsas till
skulder på grund av statligt stöd. Sydsvenska Industri- och Handels-
kammaren har invänt mot att obeskattade reserver skall delas upp på eget
kapital och skuld avseende framtida skatt. Bland annat Kammarrätten i
36
Sundsvall har invänt mot kommitténs förslag om undertecknande av Prop. 2000/01:150
kontrollbalansräkningen.
Bakgrund: I dag gäller - utan att detta framgår klart av lagen - att en
kontrollbalansräkning skall upprättas enligt de värderingsregler som
finns i den för respektive bolag tillämpliga lagen om årsredovisning. Vid
värderingen skall dock vissa särregler tillämpas (se 13 kap. 2 § tredje
stycket aktiebolagslagen). ”Inom linjen” skall läggas till en post som
visar hur mycket tillgångarnas sammanlagda värde skulle öka, om
tillgångarna redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för försälj-
ningskostnaderna. Anläggningstillgångar som undergår fortlöpande
värdeminskning far tas upp till anskaffningsvärdet minskat med erforder-
liga avskrivningar och nedskrivningar, om det därigenom erhålls ett
högre värde. Skulder på grund av statligt stöd för vilket återbetal-
ningsskyldighet är beroende av bolagets ekonomiska ställning behöver
inte tas upp i kontrollbalansräkningen, om stödet - för det fall att bolaget
försätts i konkurs eller träder i likvidation - skall återbetalas först sedan
övriga skulder till fullo har betalats.
Allmänna utgångspunkter
Som vi redan har konstaterat bör aktiebolagslagen även fortsättningsvis
innehålla bestämmelser om upprättande av kontrollbalansräkning vid
misstanke om kapitalbrist m.m.
Kontrollbalansräkningen bör, såsom tidigare har nämnts, tjäna som
underlag för bolagsstämmans beslut i frågan om bolaget skall gå i
likvidation eller inte. Det är därför viktigt att den utformas på ett sätt som
ger aktieägarna ett gott beslutsunderlag i den frågan. Därutöver bör
kontrollbalansräkningen utgöra ett instrument för att kontrollera om
bolagets ekonomiska ställning är sådan att bolaget skall vara skyldigt att,
om rekonstruktionsåtgärder inte vidtas, upphöra med sin verksamhet.
Kontrollbalansräkningens funktion kan alltså sägas vara att skilja ut de
bolag som inte har ekonomiska förutsättningar att fortsätta verksamheten.
Det är naturligt att vid den prövningen utgå från sedvanliga redovisnings-
principer vilka normalt kan antas ge en rättvisande bild av bolagets
ställning. Samtidigt måste det emellertid beaktas att dessa principer inte
alltid tar hänsyn till kontrollbalansräkningens speciella funktion. Så kan
t.ex. den allmänna försiktighet som kommer till uttryck i flera av års-
redovisningslagens redovisningsregler medföra att bolagets framtids-
möjligheter och fortlevnadsförmåga inte fångas upp i tillräcklig grad; en
generell tillämpning av årsredovisningslagen skulle då kunna leda till att
i och för sig livsdugliga bolag tvingas vidta åtgärder som egentligen inte
är nödvändiga.
Vad som nu har sagts innebär att utgångspunkten, liksom i dag, bör
vara att kontrollbalansräkningen upprättas enligt allmänna redovisnings-
principer. Årsredovisningslagens bestämmelser bör alltså tillämpas. När
det gäller bl.a. bankaktiebolag och värdepappersbolag bör lagen
(1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
tillämpas. För att säkerställa att livsdugliga bolag inte tvingas i
37
likvidation bör emellertid vissa avsteg från de redovisningsprinciper som Prop. 2000/01:150
kommer till uttryck i årsredovisningslagama tillåtas.
Eftersom den påföljd som är knuten till en försummelse att upprätta
kontrollbalansräkning - personligt betalningsansvar för bolagets före-
trädare - är så ingripande, är det viktigt att reglerna om vilka avsteg som
far göras är tydliga och enkla att tillämpa. Det innebär bl.a. att den i lag
angivna uppräkningen av möjligheterna att göra avsteg bör vara
uttömmande. Dessa möjligheter behandlas i det följande.
Fortlevnadsprincipen
En viktig fråga är om fortlevnadsprincipen i 2 kap. 4 § årsredovis-
ningslagen skall gälla också när en kontrollbalansräkning skall upprättas.
Principen innebär att redovisningen skall ske under antagande att
bolagets verksamhet skall fortsätta. Alternativet är att värdera bolagets
tillgångar med utgångspunkt i deras s.k. slaktvärde, dvs. det värde som
tillgångarna skulle kunna inbringa vid en försäljning. Eftersom till-
gångarnas slaktvärde ofta understiger deras bokförda värden, skulle
emellertid en sådan ordning innebära att likvidationsplikten drabbade
många bolag som i och för sig har goda möjligheter att på ett fram-
gångsrikt sätt fortsätta sin verksamhet. Som vi tidigare har varit inne på
bör detta undvikas. Liksom kommittén anser vi därför att värderingen i
stället normalt bör ske under antagande att bolagets verksamhet skall
fortsätta (jfr NJA 1993 s. 484).
Såsom bl.a. Sveriges advokatsamfund har uttalat är det dock inte
lämpligt att värdering av tillgångar och skulder generellt får ske under
antagande om fortsatt drift. Fortlevnadsprincipen bör sålunda inte
tillämpas om det saknas vilja eller ekonomiska förutsättningar att fort-
sätta verksamheten, såsom när det finns ett beslut om att bolaget skall
läggas ned eller när det står klart att bolagets ekonomiska situation är
sådan att verksamheten måste läggas ned (jfr prop. 1995/96:10 del II
s. 183 f. och bl.a. Lindskog, Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kap.
Kapitalskydd och likvidation, 2 upplagan 1995, s. 220). I lagen bör
därför inte tas in något generellt antagande om att bolagets verksamhet
kommer att fortsätta. I stället bör 2 kap. 4 § årsredovisningslagen och den
goda redovisningssed som har utvecklats i anslutning till den
bestämmelsen tillämpas.
Byte av redovisningsprincip
Enligt 2 kap. 4 § årsredovisningslagen gäller som huvudregel att ett före-
tag inte far byta redovisningsprinciper från ett år till ett annat. Därmed
upprätthålls jämförbarheten mellan ett företags årsredovisningar för skil-
da räkenskapsår. Behovet av jämförbarhet gör sig dock inte gällande när
det gäller kontrollbalansräkningar. Syftet med en kontrollbalansräkning
är inte att möjliggöra jämförelser mellan olika räkenskapsår utan enbart
att mäta bolagets eget kapital vid en viss given tidpunkt. Det finns därför
inte anledning att förbjuda ett bolag att i kontrollbalansräkningen till-
lämpa andra värderingsprinciper än det har tillämpat i årsredovisningen
eller i en tidigare kontrollbalansräkning, under förutsättning att de
38
tillämpade värderingsprinciperna står i överensstämmelse med lag och Prop. 2000/01:150
god redovisningssed. Om en annan värderingsprincip leder till ett större
eget kapital än de värderingsprinciper som har tillämpats i årsredo-
visningen, bör således den förstnämnda principen kunna tillämpas. Det
gäller t.ex. då ett bolag har underskattat livslängden på en anläggnings-
tillgång. I en sådan situation bör det sålunda vara möjligt att i kontroll-
balansräkningen justera tillgångens bokförda värde till det högre belopp
som den skulle ha varit bokförd till om en korrekt bedömning av
tillgångens ekonomiska livslängd hade gjorts vid det tillfälle då av-
skrivningsplanen fastställdes. Ett annat exempel är då bolaget i
årsredovisningen har kostnadsfört utgifter som enligt årsredovisnings-
lagen skulle ha kunnat aktiveras i balansräkningen (dvs. tas upp som
tillgång). I den situationen bör ett beräknat restvärde kunna tas upp i
kontrollbalansräkningen.
Kommittén har inte föreslagit någon bestämmelse om att bolaget får
använda sig av andra redovisningsprinciper i kontrollbalansräkningen än
i den ordinarie redovisningen. Såsom några remissinstanser har påpekat
är det emellertid lämpligt att ta in en sådan bestämmelse i lagen.
Justeringar med hänsyn till förekommande övervärden
I många fåll understiger det bokförda värdet tillgångarnas marknads-
värde. Gällande rätt tillåter att dessa övervärden beaktas, dels genom att
bolaget skriver upp värdet av tillgångarna, dels genom att bolaget tar upp
en särskild justeringspost i kontrollbalansräkningen. Vi anser det
naturligt att denna ordning består. I annat fall skulle i och för sig solida
bolag riskera att bli skyldiga att träda i likvidation.
Liksom hittills bör alltså justeringar kunna göras med tillämpning av
sedvanliga uppskrivningsregler. Detta kräver ingen särskild lagreglering
utan är en följd av att årsredovisningslagen skall tillämpas.
Vidare bör det, liksom i dag, vara möjligt att i kontrollbalansräkningen
ta upp en särskild post som utvisar den ökning av tillgångarnas värde
som kan följa av en redovisning till försäljningsvärdet med avdrag för
försäljningskostnaderna (nettoförsäljningsvärdet). I detta avseende
fordras en särskild regel. Enligt årsredovisningslagen får nämligen, som
huvudregel, orealiserade värdeökningar inte föranleda någon ökning av
eget kapital. Inte heller går det alltid att tillämpa årsredovisningslagens
bestämmelser om uppskrivning av anläggningstillgångar, eftersom en
uppskrivning förutsätter att det kan påvisas att det högre värdet är
tillförlitligt och bestående samt att värdet är väsentligt högre än det
bokförda värdet. Vidare kan bestämmelserna om uppskrivning inte
tillämpas på omsättningstillgångar. En särskild regel om att tillgångarna i
kontrollbalansräkningen får tas upp till sitt nettoförsäljningsvärde bör
därför finnas kvar.
En särskild fråga är om en sådan möjlighet bör vara begränsad till
sådant som enligt årsredovisningslagen får tas upp som tillgång eller om
även annat som representerar ett förmögenhetsvärde skall kunna beaktas.
Frågan får särskild betydelse i fråga om vissa särskilda slag av utgifter
som ett bolag har för att bygga upp immateriella värden i bolaget men
som enligt god redovisningssed inte får aktiveras som tillgång. Så kan
exempelvis vara fallet med utgifter som ett bolag har haft för att internt
39
arbeta fram ett varumärke. Ibland kan det vara uppenbart att det Prop. 2000/01:150
upparbetade varumärket, trots att det inte far tas upp som tillgång i den
offentliga redovisningen, har ett betydande försäljningsvärde. Mot bak-
grund av kontrollbalansräkningens särskilda syfte — att skilja ut de
företag som har ekonomiska förutsättningar att fortleva - är det naturligt
att den som upprättar en kontrollbalansräkning far ta hänsyn till även
detta slag av resurser, under förutsättning att de har ett påvisbart
försäljningsvärde. Att begreppet ”tillgång” i detta sammanhang måste
ges en sådan vidare innebörd far med hänsyn till reglernas angivna syfte
anses så självklart att det inte särskilt behöver anmärkas i lagtexten.
Det planmässiga restvärdet
Kommittén har föreslagit att det i lagen också tas in en möjlighet att,
beträffande sådana anläggningstillgångar som undergår fortlöpande
värdeminskning, ta upp tillgången till anskaffningsvärdet minskat med
erforderliga avskrivningar och nedskrivningar (”planmässigt restvärde”).
En sådan bestämmelse finns redan i dag. Den kan motiveras av att vissa
tillgångar anses ha ett företagsekonomiskt värde för det enskilda
företaget som överstiger ett allmänt marknadsvärde, t.ex. en anläggning
som är utformad för en specialiserad verksamhet.
Vi delar uppfattningen att det i sådana fall bör vara tillåtet att ta upp
det högre värdet i kontrollbalansräkningen. Till följd av vårt förslag att
bolaget skall kunna byta en värderingsprincip mot en annan finns det
dock inte något behov att särskilt reglera möjligheten att ta upp tillgångar
till det planmässiga restvärdet. Bolaget kommer ändå att - inom ramen
för vad som är möjligt enligt god redovisningssed - kunna redovisa
tillgången till planmässigt restvärde.
Stöd i form av statligt lån med efterställningsgaranti
I dag gäller att man i kontrollbalansräkningen inte behöver ta hänsyn till
skulder på grund av statligt stöd, om återbetalningsskyldigheten för
skulden är beroende av bolagets ekonomiska ställning och stödet - i fall
av likvidation eller konkurs - skall återbetalas först sedan övriga skulder
till fullo har betalats. Kommittén har föreslagit att en motsvarande
bestämmelse tas in i den nya regleringen.
Vi är av samma uppfattning. Det är här fråga om skulder som har
uppkommit genom lån som har lämnats av hänsyn till sysselsättningen
eller av andra näringspolitiska skäl. Stödet är avsett att ge kapitaltillskott
som undanröjer ett likvidationshot som har uppkommit genom kapital-
förbrukning i förlustlägen. Avsikten med det statliga stödet skulle för-
felas om skulden ograverat måste tas in i kontrollbalansräkningen. Vi
föreslår sålunda att dessa skulder inte heller i fortsättningen skall behöva
tas upp i kontrollbalansräkningen. Visserligen medför detta att kontroll-
balansräkningen kommer att ge en oriktig bild av bolagets verkliga egna
kapital men med hänsyn till lånens karaktär torde detta inte innebära
några olägenheter.
Några remissinstanser har ansett att bestämmelsen inte bör vara be-
gränsad till sådana efterställda lån som har lämnats av staten. Det finns
40
utan tvivel en del som talar för detta. Det skulle skapa ytterligare Prop. 2000/01:150
möjligheter att genom krediter från aktieägare och andra rekonstruera
bolag med ekonomiska problem. Mot detta måste dock vägas den
försämring av bolagets kapitalskydd som en sådan förändring skulle
kunna medföra. Framför allt finns det en risk för att bolaget närstående
personer genom kortfristiga lån till bolaget skulle kunna skjuta
nödvändiga avvecklingsåtgärder på framtiden. Detta skulle uppen-
barligen innebära risker för övriga borgenärer, särskilt som bolagets
återbetalning av lånen inte skulle vara underkastad aktiebolagslagens
utbetalningsbegränsningar. Dessa risker är avgjort mindre när det gäller
efterställda lån som har lämnats som statliga stöd och där det normala är
att återbetalning skall ske först om stödet ger ekonomiskt utbyte. Vi
förordar därför att andra efterställda lån liksom hittills tas upp i
kontrollbalansräkningen. Om det finns finansiella förutsättningar för en
rekonstruktion av bolaget, kan den lämpligen genomföras exempelvis
genom aktieägartillskott som ökar bolagets tillgångar utan någon
motsvarande ökning av skulderna.
Uppskjuten skatt
Övervärden på tillgångar skulle, om tillgångarna realiserades, i de flesta
fall ge upphov till en skattepliktig vinst. I de situationer då en kontroll-
balansräkning måste upprättas finns det i regel förlustavdrag som kan
räknas av mot en sådan vinst. Normalt behöver man därför inte beakta
någon uppskjuten skatteskuld i kontrollbalansräkningen. Ibland går det
emellertid att förutse att bolaget i framtiden kommer att bli skyldigt att
betala skatt. Enligt vår mening bör det i kontrollbalansräkningen tas
hänsyn till sådan ”uppskjuten skatt”, i den utsträckning god redovis-
ningssed fordrar att den tas upp som skuld i den offentliga redovisningen.
Frågan är emellertid hur en sådan uppskjuten skatt bör beräknas.
Kommittén har föreslagit att den skall fa tas upp till nuvärde. Både
Bokföringsnämnden och FAR har anmält tveksamhet till detta.
Kommitténs förslag avviker från vad Redovisningsrådet har uttalat i
rekommendationen RR 9 Inkomstskatter. Enligt Redovisningsrådet skall
uppskjuten skatt tas upp till nominellt belopp. Redovisningsrådets
uttalande torde i första hand bero på att en tillförlitlig beräkning till ett
diskonterat värde anses så komplex att det inte är lämpligt att kräva en
sådan beräkning (jfr RR 9 p. 45). Såsom vi tidigare har uttalat bör
bestämmelserna om kontrollbalansräkning vara tydliga och enkla att
tillämpa. En bestämmelse om diskontering av uppskjuten skatt kan bli så
komplicerad att tillämpa att den fördyrar och fördröjer upprättandet av
kontrollbalansräkningen och försvårar för tredje man att bedöma dess
riktighet. Mot den bakgrunden anser vi att någon sådan bestämmelse inte
bör införas.
Obeskattade reserver
Posten Obeskattade reserver belastas av en latent skatteskuld. Detta talar
för att enbart en del av posten bör hänföras till eget kapital. I ett bolag
som är skyldigt att upprätta en kontrollbalansräkning torde det emellertid
41
regelmässigt finnas underskottsavdrag i sådan omfattning att en upp- Prop. 2000/01:150
lösning av obeskattade reserver inte skulle utlösa någon beskattning. I
praxis hänförs därför ofta obeskattade reserver i sin helhet till eget
kapital. En remissinstans har i linje härmed ansett att obeskattade reser-
ver i sin helhet skall hänföras till eget kapital.
Enligt vår uppfattning kan det dock även i samband med kontroll-
balansräkning undantagsvis förekomma situationer då en upplösning av
obeskattade reserver leder till att det uppkommer en skattekostnad. Så
blir fallet när det inte finns några rörelseförluster eller underskottsavdrag
som är så stora att de kan neutralisera upplösningen av reserven (jfr FAR,
Förslag till rekommendation om kontrollbalansräkning). Mot den
bakgrunden föreslår vi att obeskattade reserver skall delas upp på eget
kapital och uppskjuten skatteskuld, om en sådan skuld kan förutses.
Pensionsåtaganden
Ärsredovisningslagen kräver inte att pensionsåtaganden skuldförs. De
kan redovisas inom linjen som ansvarsförbindelser. God redovisningssed
kan dock innebära att i varje fall en utfästelse enligt allmän pensionsplan
redovisas som avsättning. I den utsträckning god redovisningssed medger
att pensionsåtaganden inte redovisas som avsättning - och därmed inte
heller behöver påverka storleken av det egna kapitalet - bör de enligt vår
mening också kunna utelämnas i kontrollbalansräkningen.
Vissa pensionsförpliktelser tas emellertid upp under en särskild delpost
under rubriken Avsättning till pensioner och liknande förpliktelser.
Enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. får den
posten inte minskas. En pensionsförpliktelse som har redovisats på detta
sätt far enligt praxis inte utelämnas från kontrollbalansräkningen. Vi
anser att detta är en lämplig ordning och föreslår att den kommer till
uttryck i lagen.
Undertecknande av kontrollbalansräkningen
I dag saknas regler om undertecknande av kontrollbalansräkningen. I
fråga om årsredovisningen gäller, enligt 2 kap. 7 § årsredovisningslagen
(1995:1554), att den skall undertecknas av samtliga styrelseledamöter
och den verkställande direktören. Kommittén har föreslagit en
bestämmelse om att också en kontrollbalansräkning skall undertecknas
av samtliga styrelseledamöter och den verkställande direktören. Några
remissinstanser har invänt mot detta förslag.
Enligt vår mening skulle ett krav på att samtliga styrelseledamöter
skall underteckna kontrollbalansräkningen kunna leda till att nödvändiga
åtgärder fördröjs, t.ex. på grund av en styrelseledamots tillfälliga borto-
varo. Vi föreslår i stället att kontrollbalansräkningen skall undertecknas
av minst hälften av styrelsens ledamöter. Detta överensstämmer med vad
som allmänt gäller om undertecknande av sådana handlingar som enligt
aktiebolagslagen skall undertecknas av styrelsen (jfr 8 kap. 29 § andra
stycket aktiebolagslagen).
42
Prop. 2000/01:150
Regeringens förslag: Liksom hittills skall styrelseledamöter kunna
bli personligt betalningsansvariga för bolagets förpliktelser, om de
inte vidtar de åtgärder som lagen föreskriver vid misstänkt kapitalbrist
eller ett resultatlöst utmätningsförsök. Nuvarande reglering komplet-
teras dels genom att de fall av underlåtenhet som utlöser personligt
betalningsansvar anges i lagtexten, dels genom att det i lagtexten
anges att även aktivt agerande från en styrelseledamots sida kan utlösa
sådant ansvar. Vidare klargörs i lagtexten att ansvaret omfattar endast
fordringar som uppkommer under den tid som underlåtenheten består
(13 kap. 17 § aktiebolagslagen).
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har dock inte föreslagit någon bestämmelse om att
även aktivt handlande från styrelseledamöters sida skall kunna utlösa
personligt betalningsansvar. Kommittén har inte heller föreslagit någon
reglering i fråga om ansvaret för fordringar som uppkommer sedan
underlåtenheten har avhjälpts (SOU 1999:36 s. 99 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs
förslag eller inte haft några invändningar mot det. Juridiska fakultets-
nämnden vid Stockholms universitet har dock efterlyst en närmare analys
av innebörden av det personliga betalningsansvaret.
Skälen för regeringens förslag: I dag gäller att styrelsens ledamöter
kan bli solidariskt betalningsansvariga för bolagets förpliktelser, om
styrelsen underlåter att vidta de åtgärder som en befarad kapitalbrist eller
ett resultatlöst utmätningsförsök skall föranleda. Vi anser att det
personliga betalningsansvaret för styrelsens ledamöter utgör ett viktigt
inslag i de nuvarande reglerna. Ansvaret utgör ett effektivt påtryck-
ningsmedel för att få styrelsen att följa det handlingsmönster som lagen
föreskriver för underkapitaliserade bolag. Som vi tidigare har varit inne
på anser vi därför att bestämmelserna om personligt betalningsansvar i
sina huvuddrag bör bestå.
Den närmare innebörden av bestämmelserna har i vissa avseenden
ansetts vara oklar. Detta gäller t.ex. frågan om vilka fall av underlåtenhet
från styrelsens sida som omfattas av bestämmelserna. Enligt vår
uppfattning är det fråga om tre fall.
Det första fallet är att styrelsen underlåter att på föreskrivet sätt upprätta
och låta revisorerna granska en kontrollbalansräkning, trots att det finns
skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det
registrerade aktiekapitalet eller att ett resultatlöst utmätningsförsök har
ägt rum. Det andra fallet är att styrelsen underlåter att sammankalla en
första kontrollstämma, trots att kontrollbalansräkningen visar att bolagets
eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Det
tredje fallet är att styrelsen underlåter att hos rätten ansöka om
likvidation, trots att någon andra kontrollstämma inte har hållits inom
åttamånadersfristen eller trots att det vid den andra kontrollstämman inte
har förelegat någon kontrollbalansräkning som utvisar att aktiekapitalet
är till fullo täckt.
Enligt vår uppfattning finns det skäl att även i fortsättningen knyta
personligt ansvar till dessa fall av underlåtenhet. Vi föreslår att de tre
43
fallen anges i lagtexten. Liksom tidigare bör en styrelseledamot som kan Prop. 2000/01:150
visa att han eller hon inte har varit försumlig - t.ex. därför att han eller
hon har reserverat sig mot styrelsens beslut att inte upprätta någon
kontrollbalansräkning - vara fri från ansvar.
En annan fråga som har varit oklar är om ansvaret for underlåtenhet
fortsätter att gälla även efter att styrelsen har vidtagit den åtgärd som den
tidigare har försummat att vidta. Vad gäller t.ex. om styrelsen inte i tid
har reagerat på en misstänkt kritisk kapitalbrist men så småningom rättar
till detta genom att, på sätt som lagen föreskriver, upprätta en
kontrollbalansräkning och hänskjuta frågan till bolagsstämman? Skall
ansvaret gälla även de förpliktelser som uppkommer efter det att
styrelsen har börja agera? Enligt vår uppfattning bör den frågan bedömas
mot bakgrund av det personliga betalningsansvarets syfte. Tanken är att
bestämmelserna om personligt ansvar skall sätta press på styrelsen att
följa det handlingsmönster som lagen föreskriver. Detta syfte befrämjas
inte av att ansvaret fortsätter att gälla även efter att styrelsen har avhjälpt
en tidigare försummelse. Tvärtom kan en ordning som innebär att
ansvaret omfattar endast de fordringar som uppkommer under den tid
som underlåtenheten består vara ett incitament för styrelsen att agera så
snart som möjligt. Vi föreslår därför att lagtexten utformas så att detta
kommer till klart uttryck.
Enligt den nuvarande lagtexten kan andra än styrelseledamöter bli
personligt betalningsansvariga om de med vetskap om styrelsens
underlåtenhet rättshandlar för bolaget (se vidare avsnitt 4.3.4). Däremot
framgår inte av lagtexten att aktivt rättshandlande från en styrelse-
ledamots sida kan utlösa personligt betalningsansvar. Enligt vår upp-
fattning är det inte rimligt att en styrelseledamot i detta avseende skall ha
ett mindre omfattande ansvar än t.ex. den verkställande direktören.
Frågan kan bli aktuell t.ex. i de fall då en styrelseledamot inte kan göras.
ansvarig på grund av underlåtenhet, därför att han eller hon inte har varit
försumlig. Om styrelseledamoten senare aktivt verkar för att bolagets
verksamhet fortsätter, bör han eller hon ansvara i samma utsträckning
som en verkställande direktör som agerar på samma sätt. Vi föreslår
därför att lagtexten utformas så att en styrelseledamot kan bli personligt
betalningsansvarig även till följd av aktivt rättshandlande.
I rättspraxis har det ansetts att personligt betalningsansvar inte kan
göras gällande mot en styrelseledamot med mindre den misstanke om
kapitalbrist som utlöste styrelsens handlingsskyldighet motsvarades av en
verklig brist. Vi återkommer till den frågan i avsnitt 4.3.6.
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har berört frågan
om det personliga betalningsansvaret för avgående respektive tillträdande
styrelseledamöter. Innebörden i gällande rätt är oklar. I doktrinen har
hävdats att denna fråga bör bedömas med beaktande av den avträdde
respektive nytillträdde ledamotens agerande i det enskilda fallet (se t.ex.
Lindskog, Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kap. Kapitalskydd och
likvidation, 2 upplagan 1995 s. 239 f.). Vi delar detta synsätt och anser
att en lagreglering skulle riskera att bli alltför stelbent. Frågan bör i
stället överlämnas till rättstillämpningen.
44
4.3.4
Regeringens bedömning: Den nuvarande regleringen av det
personliga betalningsansvaret för andra än styrelsens ledamöter bör
bestå. Den som med vetskap om styrelsens underlåtenhet handlar på
bolagets vägnar skall alltså svara solidariskt med styrelseledamöterna
för de förpliktelser som därigenom uppkommer för bolaget (13 kap.
17 § andra och tredje styckena aktiebolagslagen).
Liksom hittills skall aktieägare bli personligt betalningsansvariga,
om de deltar i ett beslut att fortsätta bolagets verksamhet trots att de
känner till att bolaget är likvidationspliktigt (13 kap. 18 § aktie-
bolagslagen).
Kommitténs bedömning och förslag: Överensstämmer delvis med
regeringens bedömning. Kommittén har dock föreslagit att enligt
lagtexten, utöver styrelseledamöter, endast den verkställande direktören
som företrädare för bolaget skall kunna drabbas av personligt betalnings-
ansvar (SOU 1999:36 s. 99 f.). Enligt kommittén skall det överlämnas åt
rättstillämpningen att bedöma i vad mån även andra skall kunna åläggas
ett personligt ansvar.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har instämt i kommitténs
bedömning och förslag eller inte haft några invändningar mot dessa.
Några remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt och Sveriges advokatsamfund,
har dock ifrågasatt om det kommer att vara möjligt att ålägga andra än
styrelseledamöter och den verkställande direktören personligt betalnings-
ansvar om endast dessa personer anges i lagtexten. Ekobrottsmyndig-
heten och Riksskatteverket har ansett att bestämmelserna, liksom hittills,
skall omfatta även andra företrädare än den verkställande direktören.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt nuvarande lagtext kan
även andra än styrelseledamöter bli personligt betalningsansvariga för
bolagets förpliktelser. Detta gäller dels aktieägare som deltar i beslut att
fortsätta bolagets verksamhet trots att de känner till att bolaget är
likvidationspliktigt, dels andra bolagsföreträdare än styrelseledamöter
som med vetskap om styrelsens underlåtenhet “handlar på bolagets väg-
nar".
Vad gäller aktieägarnas ansvar anser vi att den nuvarande regleringen är
tillfredsställande. Det är enligt vår uppfattning rimligt att en aktieägare
som ignorerar likvidationsplikten skall kunna drabbas av ansvar. Vi
föreslår alltså att denna ordning skall bestå.
Vad gäller ansvaret för andra bolagsföreträdare än styrelseledamöter
gör vi följande överväganden.
I doktrinen har det framförts olika uppfattningar om vilka bolags-
företrädare som åsyftas med bestämmelsen och under vilka närmare
förutsättningar ansvaret kan uppkomma. De personer som i första hand
har ansetts kunna komma i fråga är den verkställande direktören, sär-
skilda firmatecknare och ombud. Kommittén har föreslagit att bestäm-
melsen förtydligas. Kommitténs utgångspunkt har därvid varit att person-
ligt betalningsansvar skall kunna drabba endast de personer som också
har möjlighet att freda sig från ansvaret genom att ansöka om
tvångslikvidation, dvs. styrelseledamöterna och den verkställande direk-
45
tören. Kommittén - som har förutsatt att bestämmelsen i viss Prop. 2000/01:150
utsträckning skall kunna tillämpas analogt - har därför föreslagit att
lagtexten skall ange endast dessa personer.
Enligt vår uppfattning finns det starka skäl som talar mot att begränsa
lagtexten till att avse endast styrelseledamöterna och den verkställande
direktören. Det är som regel rimligt att även andra som har ådragit
bolaget nya förpliktelser trots att de har känt till att styrelsen har
försummat sina skyldigheter i fråga om kontrollbalansräkning m.m.
ansvarar personligen för förpliktelserna. Enligt vår mening utgör inte
heller det förhållandet att endast styrelseledamöter och den verkställande
direktören har behörighet att ansöka om tvångslikvidation något
avgörande skäl mot att låta bestämmelsen omfatta även andra
företrädare. Andra företrädare för bolaget kan ju freda sig mot personligt
betalningsansvar genom att avträda från sina uppdrag eller avstå från
rättshandlingar som binder bolaget. Att - såsom kommittén har varit inne
på - förlita sig på att domstolarna vid behov tillämpar bestämmelsen om
personligt betalningsansvar analogt framstår inte heller som lämpligt. Vi
anser därför att bestämmelsen bör gälla var och en som företräder
bolaget. Givetvis bör ansvaret i dessa fall liksom i dag avse endast de
förpliktelser som uppkommer genom företrädarens handlande.
En reglering av beskrivet slag torde normalt inte leda till att lägre
befattningshavare inom bolaget drabbas av ansvar. Som regel har dessa
inte den insikt om styrelsens försummelse som krävs för ansvar. Dess-
utom bör gälla att den som kan visa att han eller hon inte har varit
försumlig skall gå fri från ansvar.
Regeringens förslag: Det personliga betalningsansvaret skall inte
omfatta förpliktelser som har uppkommit efter det att
1. likvidationsfrågan har hänskjutits till rättens prövning,
2. en kontrollbalansräkning som utvisar att bolagets eget kapital
uppgår till det registrerade aktiekapitalet har blivit granskad av
revisorerna och lagts fram på bolagsstämma, eller
3. bolagsstämman, Patent- och registreringsverket eller rätten har
beslutat om likvidation ( 13 kap. 19 § aktiebolagslagen).
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har dock beträffande kontrollbalansräkningen före-
slagit att denna skall godkännas av stämman för att ansvaret skall
upphöra (SOU 1999:36 s. 100).
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt
kommitténs förslag eller inte haft några invändningar mot det. Svenska
Revisor samfundet SRS har dock föreslagit att det personliga
betalningsansvaret skall bortfalla efter viss tid om det egna kapitalet har
återställts.
Skälen för regeringens förslag: Den definitiva slutpunkten på den
period under vilken personligt betalningsansvar kan uppkomma (”an-
svarsperioden”) inträder, enligt nuvarande bestämmelser, när likvi-
dationsfrågan har hänskjutits till rättens prövning eller när en balans-
46
räkning som utvisar att bolagets eget kapital uppgår till det registrerade Prop. 2000/01:150
aktiekapitalet har blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolags-
stämman. De fordringar som uppkommer därefter omfattas alltså inte av
det personliga betalningsansvaret. Däremot kvarstår ansvaret för
förpliktelser som har uppkommit dessförinnan. Vi anser att detta i allt
väsentligt är en lämplig ordning och föreslår att den består.
Ansvarsperiodens upphörande bör emellertid inte vara avhängig av
stämmans godkännande av kontrollbalansräkningen. I stället bör
kontrollbalansräkningens innehåll vara avgörande. Om det egna kapitalet
är fullt återställt och detta har manifesterats i en av bolagets revisorer
granskad kontrollbalansräkning, bör alltså ansvarsperioden upphöra
genom att denna kontrollbalansräkning läggs fram på stämman. Vi
föreslår att reglerna utformas i enlighet med detta.
En situation som, utöver dem som anges i den nuvarande lagtexten, bör
medföra att ansvarsperioden upphör är den att bolagsstämman, Patent-
och registreringsverket eller rätten har beslutat om likvidation. Efter ett
sådant beslut är det inte längre bolagets styrelse som företräder bolaget
och styrelseledamöterna bör då heller inte kunna drabbas av betalnings-
ansvar för de förpliktelser som uppkommer för bolaget. Vi föreslår därför
ett tillägg i lagtexten av den innebörden.
Som tidigare har framgått anser vi att styrelseledamöternas personliga
betalningsansvar bör omfatta endast de förpliktelser som uppkommer
under den tid som styrelsens underlåtenhet består (se avsnitt 4.3.3).
Svenska Revisorsamfundet SRS har föreslagit att ansvaret för de
förpliktelser som har uppkommit under denna tid skall kunna bortfalla
när en viss tid har förflutit, om bolagets eget kapital senare har blivit fullt
återställt. Vi anser dock att övervägande skäl talar mot en sådan ordning.
Som vi tidigare har varit inne på syftar bestämmelserna om personligt
betalningsansvar till att sätta en press på styrelsen att så snart som
möjligt vidta de åtgärder som lagen föreskriver. Denna press skulle
minska om styrelseledamöternas ansvar begränsades på det sätt som
samfundet har föreslagit. Till detta kommer att det personliga
betalningsansvaret endast mera sällan kommer att aktualiseras om
bolagets kapitalbrist senare har läkts. I vart fall kommer den
styrelseledamot som under sådana omständligheter har infriat en
förpliktelse för bolagets räkning att ha rätt och möjlighet att regressvis fa
denna utgift ersatt av bolaget. Vi föreslår därför inte någon ändring i
detta avseende.
Regeringens förslag: Om det personliga betalningsansvaret för en
bolagsföreträdare har sin grund i att styrelsen har försummat sin
skyldighet att vid misstanke om kritisk kapitalbrist upprätta en första
kontrollbalansräkning, skall betalningsansvaret inte kunna göras
gällande med mindre det har förelegat en faktisk kritisk kapitalbrist i
bolaget (13 kap. 17 § fjärde stycket aktiebolagslagen).
47
Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Prop. 2000/01:150
Kommitténs lagförslag innebär dock att faktisk kapitalbrist skall vara en
förutsättning för personligt betalningsansvar även när styrelsens
skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning har sin grund i ett
resultatlöst utmätningsförsök. Kommittén har också föreslagit att frågan
om vem som skall bevisa den faktiska kapitalbristen regleras i lagtexten
(SOU 1999:36 s. 115, jfr SOU 2001:1 s. 159).
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt
kommitténs förslag eller inte haft några invändningar mot det. Sveriges
advokatsamfund, Sveriges Inkassoorganisation och Kammarrätten i
Sundsvall har dock haft invändningar mot den bevisregel som kommittén
har föreslagit. Sveriges Inkassoorganisation har också invänt mot att
visad faktisk kapitalbrist skall vara en förutsättning för personligt
betalningsansvar i utmätningsfallen.
Den faktiska kapitaltäckningsgraden vid misstänkt kapitalbrist
Såsom har framgått av redogörelsen i avsnitt 4.3.3 undgår styrelse-
ledamöterna ansvar om de kan visa att underlåtenheten att upprätta en
kontrollbalansräkning inte beror på att de har varit försumliga. Av
rättspraxis framgår vidare att något personligt betalningsansvar inte
uppkommer om den befarade kapitalbrist som utlöste styrelsens
handlingsskyldighet visar sig inte ha motsvarats av en faktisk sådan brist
(se NJA 1988 s. 620 och NJA 1993 s. 484). Rättsfallen avser den
situationen då styrelsens handlingsskyldighet beror på att det har funnits
anledning att misstänka en kritisk kapitalbrist. Vi återkommer senare till
vad som skall gälla när styrelsens handlingsskyldighet i stället har utlösts
av ett resultatlöst utmätningsförsök.
Kommittén har föreslagit att kravet på en faktisk kritisk kapitalbrist
skall komma till uttryck i lagtexten. Vi delar den uppfattningen.
Kommittén har även föreslagit att kravet skall gälla kapitaltäcknings-
graden vid den tidpunkt då borgenärens fordran uppkom. Sveriges
advokatsamfund har invänt mot detta och hävdat att rättspraxis bör tolkas
så att den relevanta tidpunkten är den då det uppkom anledning att
misstänka en kritisk kapitalbrist. Vi instämmer i att det är förhållandena
vid den tidpunkten som bör vara avgörande och föreslår att lagtexten
formuleras i enlighet med detta.
Enligt kommitténs förslag skall bevisbördan beträffande kapitalbristen
ligga på borgenären. Kammarrätten i Sundsvall och Sveriges Inkasso-
organisation har framfört synpunkter i denna del. Sveriges Inkasso-
organisation har förordat att borgenärens bevisbörda skall avse endast det
förhållandet att det har funnits skäl att anta att det har förelegat en kritisk
kapitalbrist. Organisationen har ansett att det, om borgenären uppfyller
denna bevisbörda, skall ankomma på den mot vilken ansvaret görs
gällande att visa att det faktiskt inte har förelegat någon sådan brist.
Kammarrätten i Sundsvall har inte ifrågasatt den föreslagna regleringen
av bevisbördans placering men har tagit upp frågan om vilket krav som
skall ställas på bevisningens styrka.
48
Innebörden i gällande rätt är att bevisbördan beträffande den faktiska Prop. 2000/01:150
kapitalbristen ligger på borgenären men att denne åtnjuter en viss
bevislättnad i förhållande till det beviskrav som normalt gäller i tvistemål
(se NJA 1988 s. 620 och NJA 1993 s. 484). Vi anser att detta är en
lämplig ordning och att den bör bestå. I lagrådsremissen gjorde vi
emellertid bedömningen att det inte är nödvändigt eller lämpligt att
precisera beviskravet i lagtexten. Vi föreslog, liksom kommittén, att
ordet ”visa” skulle användas för att ange bevisbördans placering men
avsåg därmed inte att ge några anvisningar om beviskravets styrka.
Lagrådet har invänt mot detta och menat att ordet ”visa” implicerar
kravets styrka, nämligen ett krav på vad som i äldre rätt brukade kallas
”full bevisning”. Lagrådet har därför förordat att bevisregeln antingen
byts ut mot en materiell regel - dvs. en regel som inte säger något alls
om kraven på bevisning - eller att beviskravet anges med ett uttryck som
bättre återger avsikten med regeln, t.ex. ”göra det sannolikt”.
Enligt vår uppfattning kan det i och för sig hävdas att uttrycket ”visa”
har skilda betydelser beroende på hur det används. Uttrycket används av
Högsta domstolen i de nämnda avgörandena, trots att domstolen i båda
fallen synes ha ställt ett lägre beviskrav än det som normalt gäller i
tvistemål. För att undvika missförstånd på denna punkt kan det ändå
finnas anledning att, såsom Lagrådet har förordat, undvika uttrycket i
lagtexten. Av de alternativ som Lagrådet har föreslagit anser vi att det
första är det lämpligaste. Vi föreslår alltså att det i lagtexten endast
uppställs ett materiellt krav på att det skall ha förelegat en faktisk kritisk
kapitalbrist vid den tidpunkt då styrelsens skyldighet att upprätta
kontrollbalansräkning uppkom. Frågan om vem som har bevisbördan i
fråga om kapitalbeståndet och vilka beviskrav som skall ställas får
bedömas med ledning av tidigare rättspraxis.
Vad skall gälla om det egna kapitalet återhämtar sig?
En särskild fråga är vad som skall gälla om det egna kapitalet återhämtar
sig till en nivå över den kritiska gränsen efter den tidpunkt då styrelsens
skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning uppkom. I doktrinen (se
t.ex. Rodhe, Aktiebolagsrätt, 19 upplagan, s. 280) har det gjorts gällande
att styrelseledamöter under vissa förutsättningar skulle kunna undgå
ansvar i en sådan situation. En sådan uppfattning vinner också stöd i
rättspraxis. Av NJA 1988 s. 620 framgår att något betalningsansvar i vart
fall inte bör komma i fråga om återhämtningen har skett före den
tidpunkt då kontrollbalansräkningen senast skulle ha upprättats.
Rättsfallet NJA 1942 s. 696 ger stöd för att detsamma skall gälla även
om återhämtningen sker i ett senare skede (jfr Nial i SvJT 1943 s. 704).
Frågan bör enligt vår uppfattning bedömas utifrån det personliga
betalningsansvarets handlingsstyrande syfte (jfr avsnitt 4.3.3). Med ett
sådant synsätt ligger det närmast till hands att låta tidpunkten då
kontrollbalansräkningen senast skall vara upprättad utgöra den bortre
gränsen i detta avseende. Det rör sig alltså här om den tid som en styrelse
behöver ha på sig för att fa fram en kontrollbalansräkning. Hur lång
denna tid bör tillåtas vara måste bedömas från fall till fall men det bör i
alla fall inte kunna bli fråga om mer än någon eller ett par månader (jfr
RH 1989:43). Om det egna kapitalet stiger över den kritiska gränsen
49
under denna tid, har grunden for styrelsens handlingsskyldighet Prop. 2000/01:150
undanröjts redan innan styrelsen har hamnat i dröjsmål. 1 en sådan
situation saknas det enligt vår mening skäl att upprätthålla styrelsens
handlingsskyldighet. Vi anser dessutom att en ordning som innebär att
ansvaret fortsätter att gälla även i de fall då det egna kapitalet har
återhämtat sig under denna period skulle kunna leda till oproportionerligt
stränga konsekvenser för bolagets företrädare. Som exempel kan nämnas
den situationen att en styrelse uppmärksammar en kritisk kapitalbrist
någon vecka för sent men samtidigt konstaterar att det egna kapitalet
redan har återhämtat sig till en nivå över den kritiska gränsen. I en sådan
situation bör styrelsen kunna avstå från att upprätta en kontrollbalans-
räkning utan att styrelseledamöterna därigenom skall bli personligen
ansvariga för de förpliktelser som uppkommer under bolagets fortsatta
verksamhet.
Vi föreslår därför att lagtexten utformas så att en styrelseledamot, utan
risk för personligt betalningsansvar, skall kunna avstå från att upprätta en
kontrollbalansräkning, om det egna kapitalet har stigit över den kritiska
gränsen redan innan kontrollbalansräkningen senast skulle vara
upprättad. Det faller sig naturligt att bevisbördan i detta hänseende skall
ligga hos den mot vilken ansvaret görs gällande (jfr NJA 1942 s. 696). I
konsekvens med våra tidigare överväganden bör emellertid bevisfrågan
inte regleras i lagen.
I lagrådsremissen utformades förslaget så att styrelseledamoten, i den
situation som har diskuterats i det föregående, likväl skulle svara för de
förpliktelser som uppkommit för bolaget före tidpunkten då det egna
kapitalet åter passerade den kritiska gränsen. Lagrådet har invänt mot en
sådan ordning och föreslagit att något personligt betalningsansvar över
huvud taget inte skall uppkomma om det egna kapitalet har återhämtat
sig inom den angivna tiden. Vi ansluter oss till Lagrådets uppfattning i
denna del.
När den tidpunkt då kontrollbalansräkningen senast skulle vara upp-
rättad väl har passerats, finns det enligt vår mening anledning att
upprätthålla styrelsens handlingsskyldighet oberoende av det egna
kapitalets utveckling. I annat fall skulle styrelsen kunna frestas att vid
misstanke om kritisk kapitalbrist dröja med att upprätta en kontroll-
balansräkning i hopp om att bolagets ekonomiska ställning kommer att
förbättras. En sådan ordning skulle stå i mindre god överensstämmelse
med bestämmelsernas syfte. Följaktligen bör det inte vara möjligt för
bolagets företrädare att freda sig från betalningsansvar för förpliktelser
som uppkommer i senare skeden av ansvarighetsperioden genom att
förebringa bevisning om kapitaltäckningsgraden i dessa skeden. I sådana
fall bör bolagsföreträdaren ansvara för sin underlåtenhet oberoende av
kapitaltäckningsgraden fram till dess att han eller hon vidtar de åtgärder
som tidigare har underlåtits (jfr avsnitt 4.3.3) eller till dess att
ansvarsperioden definitivt upphör (jfr avsnitt 4.3.5). Detta bör komma till
uttryck i lagtexten.
Den faktiska kapitaltäckningsgraden vid ett resultatlöst utmätningsförsök
En särskild fråga är om faktisk kapitalbrist bör utgöra en förutsättning för
personligt betalningsansvar också då styrelsens skyldighet att upprätta en 50
kontrollbalansräkning har utlösts av ett resultatlöst utmätningsförsök. Prop. 2000/01:150
Sveriges Inkassoorganisation har ansett att så inte bör vara fallet.
Innebörden i gällande rätt är oklar. De rättsfall som har nämnts i det
föregående avser inte den situationen. Några klara förarbetsuttalanden
finns inte heller. Det resonemang som förs i förarbetena tyder närmast på
att avsikten inte var att den faktiska kapitaltäckningsgraden skulle
tillmätas betydelse i dessa situationer (se prop. 1990/91:198 s. 9). I dokt-
rinen har emellertid motsatsen hävdats (se t.ex. Lindskog, Aktiebolags-
lagen 12:e och 13:e kap., Kapitalskydd och likvidation, 2 upplagan, 1995
s. 215).
Enligt vår uppfattning bör frågan bedömas med hänsyn till de syften
som ligger bakom regleringen. Den ifrågavarande bestämmelsen tillkom
för att minska svårigheterna att göra det personliga betalningsansvaret
gällande i en situation då bolagets företrädare invänder att de inte har
haft anledning att misstänka någon kritisk kapitalbrist och att de därför
inte har varit skyldiga att upprätta en kontrollbalansräkning (jfr prop.
1990/91:198 s. 9). Genom att knyta styrelsens skyldighet till ett resultat-
löst utmätningsförsök - vars förekomst i sig knappast kan ifrågasättas -
har lagstiftaren försökt åstadkomma ett effektivt alternativ för den
borgenär som vill göra det personliga betalningsansvaret gällande. I
dessa situationer skall det alltså inte behöva råda något tvivel om att
styrelsen har varit skyldig att upprätta en kontrollbalansräkning. Enligt
vår uppfattning bör regelverket då också utformas så att det inte
uppkommer några motsvarande oklarheter i fråga om det faktiska
kapitalbeståndet i bolaget. Vi föreslår alltså att det personliga betalnings-
ansvaret i utmätningsfallen skall inträda oberoende av om det har
förelegat en faktisk kapitalbrist.
Regeringens förslag: Liksom hittills skall rätten på talan av en
aktieägarminoritet kunna förordna om att ett bolag skall gå i
likvidation när en aktieägare på visst sätt har missbrukat sitt
inflytande i bolaget (13 kap. 20 § aktiebolagslagen).
Rätten skall kunna förordna en syssloman med uppgift att förvalta
bolagets egendom i avvaktan på att en fråga om likvidation på grund
av aktieägares maktmissbruk har blivit slutligt avgjord (13 kap. 22 §
aktiebolagslagen).
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU
1999:36 s. 101).
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har instämt i
kommitténs förslag eller inte haft några invändningar mot det. Rikspolis-
styrelsen har föreslagit att även en styrelseledamot och den verkställande
direktören skall ges talerätt i fråga om likvidation på grund av
aktieägares maktmissbruk.
Skälen för regeringens förslag: I 13 kap. 3 § aktiebolagslagen finns
bestämmelser om likvidation på grund av aktieägares maktmissbruk.
51
Bestämmelserna innebär att rätten, på talan av minst en tiondel av Prop. 2000/01:150
aktieägarna, kan besluta att bolaget skall gå i likvidation om en aktie-
ägare uppsåtligen genom missbruk av sitt inflytande i bolaget har
medverkat till en överträdelse av aktiebolagslagen eller bolagsordningen.
Som alternativ till likvidation kan rätten besluta om inlösen av mino-
ritetens aktier.
Vi anser att dessa regler fyller en viktig skyddsfunktion för aktie-
ägarminoriteten och föreslår därför att de behålls.
Frågan om likvidation på grund av maktmissbruk kom att bli särskilt
uppmärksammad i samband med den s.k. Trustoraffaren. I den rapport
om denna affar som Stockholms fondbörs publicerade 1998 (Trustor -
händelser och slutsatser) påtalades att en aktieägare som har missbrukat
sitt inflytande i bolaget kan behålla detta inflytande under den tid rätten
prövar likvidationsfrågan. För att begränsa de risker som detta kan
innebära föreslår vi att det införs en möjlighet för rätten att omedelbart
förordna en syssloman med uppgift att förvalta bolaget till dess likvida-
tionsfrågan har blivit slutligt avgjord. Bestämmelserna bör utformas så
att sysslomannen, på samma sätt som en likvidator, träder i styrelsens
och den verkställande direktörens ställe. Därigenom kan kompetens-
konflikter mellan sysslomannen och styrelsen undvikas.
Bestämmelserna är till för aktieägarminoritetens skydd och det ligger
därför närmast till hands att talerätten inte skall tillkomma andra än
aktieägarna. Rikspolisstyrelsen har, under hänvisning till att det kan ta en
viss tid innan en talan av det aktuella slaget hinner anhängiggöras,
förordat att även den verkställande direktören och styrelseledamöterna
ges talerätt. Enligt vår uppfattning skulle en sådan ordning dock stå i
mindre god överensstämmelse med bestämmelsernas syfte. Normalt har
ju styrelsen och den verkställande direktören anknytning till just den
aktieägarmajoritet som bestämmelserna avser att skydda minoriteten
från. Vi föreslår därför att talerätten, liksom i dag, skall tillkomma endast
aktieägare som tillsammans äger minst en tiondel av aktierna i bolaget.
Regeringens förslag: Liksom hittills skall ett aktiebolag vara skyldigt
att gå i likvidation bl.a. om likvidationsskyldighet föreligger enligt
bolagsordningen eller om bolaget inte på föreskrivet sätt har anmält
behörig styrelse, verkställande direktör eller revisor för registrering.
Detsamma skall gälla aktiebolag som är skyldiga att ha en särskild
delgivningsmottagare i Sverige men försummar att anmäla en sådan
för registrering (13 kap. 10 och 11 §§ aktiebolagslagen).
Kommitténs förslag: Överensstämmer med kommitténs förslag (SOU
1999:36 s. 101).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändning-
ar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Utöver de situationer som har
behandlats i avsnitten 4.3 och 4.4 är ett aktiebolag skyldigt att gå i
likvidation om en sådan skyldighet föreligger enligt bolagsordningen
52
eller om det inte på föreskrivet sätt har gett in anmälan om behörig Prop. 2000/01:150
styrelse, verkställande direktör eller revisor till Patent- och registre-
ringsverket. Bolaget är också skyldigt att gå i likvidation om det inte har
gett in årsredovisning och revisionsberättelse till Patent- och regist-
reringsverket. Detsamma är fallet om bolaget, efter byte av aktiekapitals-
valuta, inte har anmält nödvändiga följdbeslut for registrering samt om
bolaget, efter otillåtna forvärv av egna aktier, är skyldigt att sätta ned
aktiekapitalet till ett belopp som understiger lägsta tillåtna aktiekapital.
Slutligen är bolaget likvidationsskyldigt om det har försatts i konkurs och
konkursen har avslutats med överskott (se 13 kap. 4 och 4 a §§ aktiebo-
lagslagen).
Att ett bolag även fortsättningsvis skall vara skyldigt att gå i likvida-
tion om bolagsordningen föreskriver det är givet. Enligt vår mening finns
det också anledning att ha kvar bestämmelserna om tvångslikvidation vid
åsidosättande av aktiebolagslagens krav på registrering av styrelse m.m.
liksom vid försummelse att inge redovisningshandlingar och vid brister i
förhållande till aktiebolagslagens bestämmelser om lägsta tillåtna
aktiekapital m.m. Bestämmelserna om tvångslikvidation utgör viktiga
instrument för att upprätthålla aktiebolagslagens krav i dessa avseenden.
I aktiebolag som inte har någon behörig ställföreträdare här i landet
skall styrelsen bemyndiga en i Sverige bosatt person att ta emot
delgivning på bolagets vägnar (se 8 kap. 33 § aktiebolagslagen). Den
regeln fanns inte när bestämmelsen om likvidationsskyldighet på grund
av utebliven anmälan av styrelse m.m. tillkom. Till kravet på att det skall
finnas en sådan särskild delgivningsmottagare är därför inte knuten
någon likvidationsbestämmelse. Det förekommer att bolag, som saknar
behörig företrädare i Sverige, inte utser någon i Sverige bosatt person att
ta emot delgivning med bolaget. Enligt vår mening bör bestämmelserna
om tvångslikvidation kunna tillämpas även i ett sådant fall. Vi föreslår
därför att bestämmelserna kompletteras i detta avseende.
Vi återkommer i avsnitt 4.9 till frågan om likvidation efter konkurs.
Regeringens bedömning: Den nuvarande uppdelningen av likvida-
tionsärenden mellan allmän domstol och Patent- och registrerings-
verket bör bestå.
Kommitténs bedömning och förslag: Överensstämmer delvis med
regeringens bedömning. Kommittén har dock föreslagit att handlägg-
ningen av frågor om tvångslikvidation på grund av bestämmelse i bolags-
ordningen skall flyttas från allmän domstol till Patent- och regist-
reringsverket (SOU 1999:36 s. 102).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft
några invändningar mot kommitténs bedömning och förslag. Svea
hovrätt har dock anmärkt att betänkandet inte innehåller någon analys av
frågan om ärenden om tvångslikvidation på grund av bestämmelse i
53
bolagsordningen kan kräva rättsliga överväganden eller muntlig Prop. 2000/01:150
handläggning. Länsrätten i Västernorrland har föreslagit att Patent- och
registreringsverkets beslut i likvidationsärenden skall överklagas till
allmän förvaltningsdomstol.
Bakgrund: Tidigare prövades alla likvidationsärenden av allmän
domstol. I mitten av 1990-talet fördes emellertid vissa av ärendena över
till Patent- och registreringsverket. Det ansågs att ärendena borde
handläggas i domstol, om det var fråga om att avgöra tvister mellan olika
intressenter. Om det å andra sidan närmast var fråga om att konstatera
förekomsten av faktiska förhållanden, borde saken hellre handläggas av
Patent- och registreringsverket (se prop. 1993/94:43 s. 11).
Skälen för regeringens bedömning: Uppdelningen av likvidations-
ärendena mellan Patent- och registreringsverket och allmän domstol är
enligt vår uppfattning väl avvägd. Något behov av mer genomgripande
förändringar i detta avseende finns alltså inte.
Kommittén har emellertid föreslagit att ytterligare en kategori av
likvidationsärenden, nämligen tvångslikvidation på grund av bestäm-
melse i bolagsordningen, flyttas över från allmän domstol till Patent- och
registreringsverket. Enligt kommittén torde många av de bolagsordnings-
bestämmelser som föreskriver likvidation vid en viss tidpunkt eller viss
händelse vara mycket enkla att tillämpa. Kommittén anser därför att det
inte bör möta något hinder att Patent- och registreringsverket - med dess
breda erfarenhet av aktiebolagsrätt i allmänhet och likvidationsfrågor i
synnerhet - handlägger dessa ärenden.
Vi delar i och för sig uppfattningen att sådana likvidationsärenden
ibland kan vara av enkel beskaffenhet. Icke desto mindre handlar de i
grund och botten om tillämpning och tolkning av det civilrättsliga avtal
som en bolagsordning kan sägas utgöra. Ärendena torde dessutom som
regel vara tvistiga i något avseende. Vi anser därför inte att det nu finns
anledning att göra någon annan bedömning än den som gjordes i det
tidigare lagstiftningsärendet (jfr prop. 1993/94:43 s. 12) och förordar
alltså att dessa ärenden även fortsättningsvis handläggs av allmän
domstol.
I dag gäller att Patent- och registreringsverkets beslut i likvidations-
ärenden överklagas till tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt
säte. Det har inte framkommit några omständigheter som ger anledning
att ändra detta. Vi förordar därför att nuvarande ordning består.
Regeringens förslag: Rättens handläggning av likvidationsärenden skall
vara skriftlig. Sammanträde skall dock kunna hållas, bl.a. när det kan
antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av
ärendet.
Rätten och Patent- och registreringsverket skall liksom tidigare bereda
aktieägare och borgenärer tillfälle att yttra sig i likvidationsärenden samt
kungöra likvidationsföreläggandena i Post- och Inrikes Tidningar
(13 kap. 23 och 24 §§ aktiebolagslagen).
De nuvarande bestämmelserna om sökandens rätt till ersättning för
vissa kostnader i likvidationsärenden utmönstras ur lagen.
54
Kommitténs forslag: Överensstämmer delvis med regeringens
förslag. Kommittén har emellertid inte föreslagit någon ändring när det
gäller rättens skyldighet att hålla sammanträde i likvidationsärenden eller
sökandens rätt till ersättning för kostnader i likvidationsärenden. Kom-
mittén har föreslagit att Patent- och registreringsverket inte skall vara
skyldigt att bereda andra än bolaget tillfälle att yttra sig i likvida-
tionsärenden (SOU 1999:36 s. 118).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte uttalat sig i
dessa frågor. Patent- och registreringsverket har förordat att dess
skyldighet att kungöra likvidationsförelägganden tas bort.
Skälen for regeringens förslag: Enligt 13 kap. 5 § aktiebolagslagen
skall rätten, när en ansökan eller anmälan om likvidation har kommit in,
genast kalla till sammanträde för prövning av likvidationsfrågan. Något
sådant generellt krav på muntlighet gäller normalt inte vid handläggning
av domstolsärenden. Enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden bör
sammanträde hållas endast när detta kan antas vara till fördel för
utredningen eller främja ett snabbt avgörande av ärendet (12 § andra
stycket). Sammanträde skall normalt också hållas, om en part begär det
(14 §). I övrigt är handläggningen skriftlig. Enligt vår mening finns det
inte någon anledning att särbehandla likvidationsärendena i detta
avseende. I många fall torde en skriftlig handläggning vara fullt till-
räcklig. Vi föreslår därför att kravet på sammanträde för prövning av
likvidationsfrågor tas bort och att reglerna om sammanträde i lagen om
domstolsärenden tillämpas i stället.
Enligt 13 kap. 5 och 5 a §§ aktiebolagslagen skall bolaget samt de
aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet beredas tillfälle att
göra det. Den kallelse som rätten utfärdar och det föreläggande som
Patent- och registreringsverket utfärdar skall därför kungöras i Post- och
Inrikes Tidningar. Kommittén har föreslagit att skyldigheten att bereda
aktieägare och borgenärer tillfälle att yttra sig skall tas bort i de
likvidationsärenden som handläggs av Patent- och registreringsverket.
Patent- och registreringsverket har påpekat att det i så fall knappast
heller finns anledning att i dessa fall behålla kravet på kungörande i Post-
och Inrikes Tidningar. Vi delar kommitténs uppfattning att borgenärer
och aktieägare sällan kan antas tillföra något i likvidationsärendena.
Samtidigt bör det beaktas att det som regel finns ett allmänt intresse för
såväl aktieägare som borgenärer att så snabbt som möjligt bli varskodda
om ett initierat ärende om tvångslikvidation (jfr prop. 1975:103 s. 505).
Det kan också förekomma situationer då en borgenär eller aktieägare har
ett berättigat intresse av att ta del i ärendet. Detta kan gälla såväl i själva
likvidationsfrågan som i andra frågor som uppkommer i ärendet, t.ex.
frågan om vem som skall förordnas som likvidator. Vi föreslår därför att
skyldigheten att bereda aktieägare och borgenärer tillfälle att yttra sig
behålls såväl för de ärenden som handläggs av rätten som för dem som
handläggs av Patent- och registreringsverket. Det mest ändamålsenliga
sättet att säkerställa att aktieägarna och borgenärerna också far kännedom
om ärendet är att kungöra föreläggandet. Även kungörelseförfarandet bör
alltså behållas.
Enligt 13 kap. 6 § aktiebolagslagen har sökanden i ett likvidations-
ärende under vissa förutsättningar rätt till ersättning av bolagets medel
Prop. 2000/01:150
55
för de kostnader som han eller hon har haft för delgivning, kungörelse Prop. 2000/01:150
och expeditioner i ärendet. Några sådana kostnader kan numera inte
uppkomma för sökanden annat än i mycket speciella fall. Bestämmelsen
har därmed i stort sett förlorat sin praktiska betydelse. När det gäller
sådana ärenden som handläggs i domstol finns det dessutom möjlighet
för sökanden att begära ersättning för sina kostnader enligt bestäm-
melserna i lagen (1996:242) om domstolsärenden. Vi föreslår därför att
ersättningsbestämmelsen i 13 kap. 6 § aktiebolagslagen utmönstras ur
lagen.
Regeringens bedömning: Likvidationsförfarandet bör vara utformat
på i huvudsak samma sätt som tidigare.
Kommitténs bedömning: Kommittén har inte uttalat sig särskilt i
denna fråga.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte särskilt berört frågan.
Skälen för regeringens bedömning: Likvidationsförfarandet syftar till
en avveckling av bolaget så att bolagets skulder kan betalas och de åter-
stående tillgångarna fördelas bland aktieägarna. För att garantera att detta
sker på ett effektivt och rättssäkert sätt innehåller aktiebolagslagen olika
bestämmelser om hur likvidationen skall genomföras. Nuvarande regler
bygger på att likvidatom, efter kallelse på bolagets borgenärer, avvecklar
bolagets rörelse, betalar skulderna och skiftar återstående tillgångar
mellan aktieägarna. Förfarandet synes i huvudsak ha fungerat väl och vi
föreslår därför inte några genomgripande förändringar i dessa
bestämmelser. I det följande tar vi upp några frågor där det enligt vår
uppfattning ändå finns anledning till särskilda överväganden, ändringar
eller klarlägganden.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser
om ett förenklat likvidationsförfarande.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning (SOU 1999:36 s. 89).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har instämt i kommitténs
bedömning eller inte haft några invändningar mot den. Ekobrotts-
myndigheten Östra avdelningen och Svenska Revisorsamfundet SRS har
dock ansett att det finns ett behov av ett förenklat likvidationsförfarande.
Bakgrund: Ett likvidationsförfarande är förknippat med vissa
kostnader för bolaget, t.ex. för likvidatoms arvode. Ett bolag som har
små tillgångar kan därför tänkas tveka inför att initiera ett likvidations-
förfarande trots att så borde ske. Detta kan medföra att nödvändiga
56
avvecklingsåtgärder uteblir eller att avvecklingen sker i andra former, Prop. 2000/01:150
t.ex. genom att bolaget säljs som ett skalbolag. Det har mot den
bakgrunden från vissa håll efterfrågats bestämmelser om ett förenklat
likvidationsförfarande. Ett sådant förfarande skulle, har det sagts, tjäna
ett särskilt angeläget syfte i de fall då aktiebolagets ägare önskar driva
verksamheten vidare i en annan företagsform.
Bestämmelser om ett förenklat likvidationsförfarande, s.k. fattig-
likvidation, fanns i aktiebolagslagen fram till början av 1980-talet.
Förfarandet var tillämpligt i de fall då bolaget inte hade tillgångar som
täckte likvidationskostnadema. I sådana fall skulle rätten på anmälan av
likvidatom förklara att likvidationen skulle läggas ned och att bolaget
skulle anses upplöst. Någon kallelse på okända borgenärer behövde inte
ske. Eventuella tillgångar tillföll efter rättens förordnande allmänna
arvsfonden. Huvudskälet till att fattiglikvidationema avskaffades var att
det, sedan de s.k. fattigkonkursema hade avskaffats, ansågs finnas en
överhängande risk för att fattiglikvidationema skulle komma att
användas för att dölja ekonomisk brottslighet (se prop. 1980/81:146 s.
12).
1 övriga nordiska länder finns, med ett undantag, inte några förenklade
likvidationsförfaranden. I Danmark förekommer emellertid ett förfarande
för formlös upplösning av anpartsselskab. Förfarandet fungerar så att
bolagsmännen till Erhvervs- og Selskabsstyrelsen ger in en anmälan i
vilken de förklarar att bolaget är upplöst. För att anmälan skall godtas
krävs att den innehåller en försäkran från bolagsmännen om att alla
bolagets skulder är betalda. Försäkran lämnas under straffansvar. Om det
senare visar sig att det vid tidpunkten för anmälan fanns kända skulder,
svarar bolagsmännen solidariskt och obegränsat för dessa. Bolagsmännen
skall också bifoga intyg från tull- och skattemyndigheterna om att
företaget inte har några skulder till dessa myndigheter.
Skälen för regeringens bedömning: Kommittén har ifrågasatt det
praktiska behovet av ett förenklat likvidationsförfarande och påtalat att
det ofta finns möjligheter för bolaget att inom ramen för det gällande
regelverket hålla ned likvidationskostnadema. Enligt vår mening är det
dock tveksamt om de förfaranden som ryms inom gällande rätt alltid är
så enkla som i och för sig hade varit önskvärt. Vi har därför förståelse för
de remissinstanser som har förespråkat ett förenklat likvidations-
förfarande.
Vi anser dock inte att de tidigare fattiglikvidationema bör återinföras.
Enligt vår uppfattning gör sig de skäl som föranledde att fattiglikvida-
tionema avskaffades inte gällande med mindre styrka i dag. Problemen
med utnyttjande av aktiebolagsformen för ekonomiska oegentligheter har
snarast tilltagit sedan början av 1980-talet. Under sådana förhållanden
bör det inte komma i fråga att återinföra ett förfarande som avskaffades
just på grund av risken för sådana problem. En förutsättning för ett nytt
förenklat likvidationsförfarande är alltså att det innefattar ett bättre skydd
mot sådana risker.
I det sammanhanget kan det finnas anledning att titta närmare på bl.a.
den danska modellen för förenklad upplösning av anpartsselskab. Ett
inslag i denna utgörs av att bolagsföreträdama i en särskild skriftlig
förklaring intygar att bolaget är skuldfritt. Till denna förklaring har
kopplats dels ett straffrättsligt ansvar för osant intygande, dels ett person-
57
ligt betalningsansvar för de skulder som senare visar sig ha förelegat vid Prop. 2000/01:150
tidpunkten för förklaringen.
Bestämmelser om personligt betalningsansvar och straffansvar utgör
dock enligt vår uppfattning inte ett tillräckligt skydd mot de risker som •
låg bakom fattiglikvidationemas avskaffande. Sådana bestämmelser
innebär visserligen att möjligheterna att använda likvidationsförfarandet
för att undgå betalningsansvar begränsas. De kan emellertid inte ersätta
de mekanismer för kontroll och insyn som ligger i det nuvarande likvida-
tionsförfarandet. Inom ramen för detta förfarande blir bolagets för-
hållanden föremål för granskning genom likvidatoms arbete med alt
avveckla bolaget och genom den revision av bolaget som fortgår under
likvidationen. Därtill kommer att de bolag som saknar tillgångar att
bekosta ett likvidationsförfarande slussas över till den ingående gransk-
ning som sker inom konkursförfarandets ram. I denna granskning ingår
bl.a. att undersöka huruvida det har förekommit brott i bolaget.
För ett bolag vars aktieägare vill undvika en granskning av angivet slag,
skulle ett förenklat likvidationsförfarande därför kunna vara ett attraktivt
alternativ även om det var förenat med bestämmelser om straff- och
betalningsansvar. Förhållandena kan också vara sådana att bolagsföre-
trädama är beredda att ta på sig personligt betalningsansvar, om det
innebär att de slipper de allvarligare konsekvenser som en granskning av
bolagets förhållanden skulle kunna föranleda.
Till det sagda kommer att bestämmelser om personligt betalningsansvar
och straffansvar rent allmänt kan vara trubbiga instrument att använda
mot oseriösa företagare. För att sådana bestämmelser skall få önskad
effekt krävs att det finns goda möjligheter att göra ansvaret gällande. Det
går emellertid inte att utesluta att personer som står bakom bolaget
kringgår reglerna om straff- och betalningsansvar genom att t.ex. inför
likvidationen sätta andra i sitt ställe (jfr avsnitt 5.2).
Förekommande kontrollbehov kan i någon mån tillgodoses om man,
liksom i den danska modellen, kräver att bolaget i samband med likvida-
tionsanmäian ger in intyg om skuldfrihet från sådana myndigheter som
typiskt sett skulle kunna ha fordringar mot bolaget. Det medför
emellertid att en del av den kontroll som i dag sker genom likvidatom
och, i förekommande fall, konkursförvaltaren övervältras på olika
myndigheter. Därtill kommer de praktiska svårigheter som sådana intyg
skulle kunna ge upphov till. Som exempel kan nämnas svårigheterna för
skattemyndigheten att under ett pågående beskattningsår uttala sig om
huruvida myndigheten har eller kan tänkas fa några skattekrav mot ett
bolag som intill nyligen har bedrivit verksamhet.
Vi är mot denna bakgrund inte beredda att föreslå något förenklat
likvidationsförfarande.
Regeringens förslag: Det införs en uttrycklig bestämmelse om att
likvidatorer skall vara lämpliga för uppdraget och att de inte far ha
ingått i den tidigare bolagsledningen (13 kap. 27 § aktiebolagslagen).
58
Kommitténs förslag: Kommittén har inte föreslagit några ändringar i Prop. 2000/01:150
detta avseende (SOU 1999:36 s. 119).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte berört denna
fråga. Ekobrottsmyndigheten, Riksskatteverket och Skattemyndigheten i
Stockholm har dock ansett att det bör övervägas att skärpa reglerna om
vem som kan utses till likvidator.
Bakgrund: En grundläggande förutsättning för att likvidationen skall
kunna genomföras på ett korrekt och ändamålsenligt sätt är att
likvidatom är lämpad för sin uppgift. Aktiebolagslagen innehåller i dag
inte några särskilda bestämmelser om vem som kan utses till likvidator.
Samma kvalifikationskrav gäller för en likvidator som för en
styrelseledamot. Det innebär bl.a. att en likvidator inte får vara försatt i
konkurs eller ha näringsförbud. Även aktiebolagslagens bestämmelser
om jäv för styrelseledamot (se 8 kap. 20 §) är tillämpliga. Dessa
bestämmelser innebär att likvidatom inte får handlägga frågor om sådana
avtal som likvidatom kan ha ett direkt eller indirekt intresse i. Någon
jävsregel som tar sikte på likvidatoms förhållande till bolaget eller dess
styrelse finns däremot inte.
I dag förordnas en likvidator alltid av Patent- och registreringsverket
eller rätten. Tidigare utsågs likvidatom av bolagsstämman i de fall då det
var stämman som hade fattat beslutet om likvidation. I samband med att
den ordningen övergavs övervägdes att införa särskilda kompetenskrav
för likvidatorer i aktiebolagslagen (se prop. 1982/83:139 s. 10 f.). En
sådan lösning ansågs emellertid stelbent och i stället infördes den
ordningen att rätten alltid skulle utse likvidator. Detta ansågs ge
tillräckliga garantier för att endast lämpliga personer utsågs. I detta lämp-
lighetskrav låg, enligt förarbetsuttalandena, att likvidatom normalt inte
skall ha ingått i bolagsledningen och inte heller tillhöra den aktie-
ägarkrets som har det bestämmande inflytandet över bolaget. Det ansågs
emellertid finnas situationer då det är motiverat att göra undantag från
denna huvudregel (se prop. 1982/83:139 s. 13 f.).
Skälen för regeringens förslag: För såväl aktieägare som borgenärer
är det viktigt att likvidationen genomförs på ett kunnigt och seriöst sätt.
Det är också angeläget att likvidationsinstitutet inte används för att sopa
igen spåren efter oegentligheter som den tidigare bolagsledningen even-
tuellt har gjort sig skyldig till. Det är mot den bakgrunden väsentligt att
de krav på lämplighet och självständighet som har berörts i det
föregående - och som torde motsvara gällande rätt - verkligen upp-
rätthålls. Enligt vår mening bör kraven därför komma till uttryck i lag-
texten.
Vi föreslår således att det i lagtexten tas in ett allmänt krav på att en
likvidator skall vara lämplig för uppdraget. Vi föreslår vidare en lagregel
om att det till likvidator inte får utses någon som har ingått i bolagets
ledning eller genom aktieinnehav har haft det bestämmande inflytandet i
bolaget. Från den sistnämnda regeln bör dock avsteg kunna göras, om det
finns särskilda skäl.
Vi har övervägt om det därutöver bör ställas särskilda krav på
likvidatoremas kompetens, t.ex. att de måste vara advokater e.d. Vi har
dock funnit att ett generellt sådant krav skulle kunna bli alltför
betungande. Vad gäller likvidatoms kvalifikationer bör det därför -
utöver det nyssnämnda kravet på lämplighet - inte ställas andra krav än
59
de krav som gäller för styrelseledamöter. Till frågan om styrelse- Prop. 2000/01:150
ledamöters kvalifikationer återkommer vi i avsnitt 5.3.
Regeringens förslag: Det infors en uttrycklig bestämmelse om att en
likvidator kan entledigas. Om likvidatom själv ansöker om att bli
entledigad, skall ansökan prövas av den instans som har förordnat
honom eller henne. I övriga fall skall frågor om entledigande av
likvidator prövas av allmän domstol (13 kap. 28 § aktiebolagslagen).
Kommitténs förslag: Kommittén har inte lämnat något förslag i denna
del.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört denna fråga.
Skälen för regeringens förslag: Det finns i dag - till skillnad från i
1944 års aktiebolagslag - inte några särskilda bestämmelser om
entledigande av likvidator. Det får anses följa av 8 kap. 11 § aktie-
bolagslagen att en likvidator som själv önskar frånträda sitt uppdrag i
förtid har rätt göra det. I vilken utsträckning bestämmelserna i 8 kap. om
entledigande av styrelseledamöter kan tillämpas på likvidatorer är
däremot oklart. Det har dock ansetts att det är möjligt att entlediga en
likvidator (se t.ex. prop. 1975:103 s. 507). Det har därvid antagits att det
ankommer på den instans som har förordnat likvidatom att fatta beslut
om entledigande (se t.ex. prop. 1993/94:43 s. 18).
Vi anser att möjligheten att entlediga en likvidator bör komma till
uttryck i lagtexten. I de fall då likvidatom själv ansöker om att bli
entledigad är det naturligt att frågan prövas av den instans som har
förordnat honom eller henne. Detta stämmer också med den ordning som
hittills har ansetts gälla. I de situationer då någon annan begär att
likvidatom skall entledigas kan emellertid en sådan ordning ifrågasättas.
I dessa situationer är frågan om entledigande typiskt sett tvistig i något
avseende. Det kan vara fråga om motsättningar mellan olika aktieägare
eller mellan likvidatom och vissa aktieägare. Om frågan om entledigande
initieras av någon annan än likvidatom själv, bör den därför prövas av
domstol, oavsett vem som har förordnat likvidatom.
Såsom Lagrådet har påtalat, bör det i lagtexten anges vad som krävs
för att en likvidator skall entledigas. Bestämmelserna om detta kan
lämpligen utformas med konkurslagens (1987:672) bestämmelser om
entledigande av förvaltare som förebild (se 7 kap. 5 §). Vi föreslår
sålunda att en likvidator skall entledigas dels om han eller hon begär att
få avgå och visar skäl till det, dels om han eller hon inte är lämplig eller
av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget.
Regeringens förslag: Bolag i likvidation skall kunna åläggas att betala
förseningsavgift, om de inte i rätt tid ger in årsredovisningshandlingar
som avser tiden efter likvidationsbeslutet (8 kap. 7 § årsredovisnings-
lagen).
60
Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att förbudet mot att
förplikta bolag i likvidation att betala förseningsavgift tas bort helt (SOU
1999:36 s. 121).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte uttalat sig i denna
fråga.
Skälen för regeringens förslag: I 8 kap. 5-11 §§ årsredovis-
ningslagen (1995:1554) finns bestämmelser om att Patent- och regist-
reringsverket kan besluta om att bolag som inte ger in årsredovisnings-
handlingar till Patent- och registreringsverket i rätt tid skall betala
särskilda förseningsavgifter. Enligt 7 § far någon sådan avgift dock inte
åläggas bolag som har gått i likvidation. Undantagsbestämmelsen tillkom
på inrådan av Lagrådet och motiverades med att syftet med försenings-
avgifter knappast gör sig gällande sedan ett bolag har gått i likvidation
(se prop. 1994/95:67 s. 45 och 84 f.).
I likhet med kommittén anser vi att det inte är motiverat att undanta
bolag i likvidation från bestämmelserna om förseningsavgifter, såvitt
gäller den redovisning som likvidatom är skyldig att avge under
likvidationen. Det är viktigt att också bolag i likvidation offentliggör sina
årsredovisningar i rätt tid. Försummar de att göra det, bör de, liksom
vanliga bolag, kunna drabbas av sanktioner.
Däremot finns det, enligt vår uppfattning, fortfarande fog för den
nuvarande undantagsbestämmelsen, såvitt gäller redovisningshandlingar
som avser tiden före likvidationsbeslutet. Redovisningen för tiden före
likvidationsbeslutet skall upprättas av den styrelse som bolaget då hade.
Ofta rör det sig emellertid här om bolag som har gått i likvidation just
därför att de inte har haft någon styrelse eller därför att styrelsen tidigare
inte har gett in redovisningshandlingar till Patent- och registrerings-
verket. Likvidatom kan i dessa situationer ha svårigheter att läka brister
som avser tiden före likvidationen.
Prop. 2000/01:150
Regeringens förslag: Den nuvarande bestämmelsen om upplösning
av aktiebolag genom avförande ur aktiebolagsregistret tas bort.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU
1999:36 s. 102 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invänd-
ningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 13 kap. 18 § aktiebolagslagen
skall ett aktiebolag som inte har gett in någon anmälan till Patent- och
registreringsverket under de tio senaste åren, under vissa i lagtexten
närmare angivna förutsättningar, avföras ur registret och därmed anses
upplöst. Denna bestämmelse fyller numera knappast någon praktisk
funktion, eftersom verket är skyldigt att bevaka att bolagen sänder in
årsredovisningar varje år och att verka för likvidation av bolagen om så
inte sker. Vi föreslår därför att bestämmelsen tas bort.
61
Prop. 2000/01:150
Regeringens bedömning: Frågor om aktiebolags rättskapacitet och
partshabilitet under och efter en konkurs bör inte lagregleras i detta
sammanhang.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning (SOU 1999:36 s. 103 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invänd-
ningar mot kommitténs bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: En fråga som har behandlats ofta
inom såväl doktrin som rättspraxis är den om ett aktiebolags rätts-
kapacitet och partshabilitet under och efter en konkurs. Rättsläget på
detta område är, trots en ganska omfattande rättspraxis, delvis oklart. De
frågeställningar som aktualiseras är komplicerade och inrymmer flera
svåra avvägningar. Liksom kommittén anser vi att den pågående
översynen av aktiebolagslagen inte är rätt sammanhang att lösa dessa
frågor. Samma frågor uppkommer i fråga om andra associationer och de
bör lösas i ett större sammanhang. Vi lämnar därför inte några förslag i
denna del.
Regeringens förslag: Om det efter en avslutad underskottskonkurs
framkommer någon tillgång som inte omfattas av konkursen, skall det
inledas ett likvidationsförfarande (13 kap. 49 § aktiebolagslagen).
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU
1999:36 s. 124).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändning-
ar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande rätt skall ett bolag
anses upplöst om konkurs har ägt rum och denna har avslutats utan
överskott. I sådana situationer kan det emellertid förekomma att det efter
konkursen visar sig finnas tillgångar som inte omfattas av konkursen.
Detta kan inträffa t.ex. om bolaget vinner en rättegång som konkursboet
har valt att inte inträda i. Det finns i dag inte några bestämmelser om hur
en sådan situation skall hanteras. I praxis har det ansetts att ett
likvidationsförfarande bör kunna inledas (se t.ex. NJA 2000 s. 144 och
NJA 2001 s. 144). Situationen bär likheter med den som föreligger vid en
s.k. överskottskonkurs (se 13 kap. 19 § andra stycket aktiebolagslagen).
Om ett bolag har försatts i konkurs och konkursen har avslutats med
överskott, är bolaget skyldigt att gå i likvidation. Enligt vår uppfattning
är ett likvidationsförfarande ändamålsenligt även i den situation som har
beskrivits här. Vi föreslår att regler om detta tas in i lagen.
En särskild fråga är hur man skall hantera situationen då det efter kon-
kursen finns kvar egendom som saknar värde eller som har ett negativt
62
värde. Det kan gälla t.ex. fastigheter som är föremål för rivnings- Prop. 2000/01:150
förelägganden eller som kräver miljösanering. Sådan egendom är av
naturliga skäl svår att avyttra och egendomen riskerar då att bli kvar i det
upplösta bolaget efter att konkursen har avslutats. Problemet med s.k.
abandonerad egendom har konkursrättslig och miljörättslig anknytning
och är f.n. föremål för överväganden inom Regeringskansliet. Vi lämnar
därför inte här några förslag i detta avseende.
Regeringens förslag: Nuvarande förfarande för likvidation efter
avslutad överskottskonkurs förenklas så att rätten i anslutning till
beslutet om utdelning också skall besluta om att bolaget skall gå i
likvidation (13 kap. 50 § aktiebolagslagen).
Om ett bolag har gått i likvidation på grund av en överskottskonkurs,
skall bolagsstämman, under vissa i lagen angivna förutsättningar,
kunna besluta att bolaget skall fortsätta verksamheten i stället för att
likvideras (13 kap. 44 § aktiebolagslagen).
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Förslaget om att rätten skall besluta om likvidation i anslutning till beslut
om utdelning i överskottskonkurser har dock inte kommit till uttryck i
författningsförslaget (SOU 1999:36 s. 105).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har i huvudsak instämt i
kommitténs förslag eller inte haft några invändningar mot det.
Skattemyndigheten i Stockholm och Patent- och registreringsverket har
dock avstyrkt förslaget om att ett bolag skall kunna fortsätta verk-
samheten efter avslutad överskottskonkurs. Riksskatteverket har, utan att
avstyrka förslaget om att bolaget skall kunna återuppta verksamheten
efter en överskottskonkurs, ansett att det inte bör vara möjligt för
aktieägarna att själva råda över frågan om fortsatt drift genom att under
konkursen tillskjuta medel eller ingå underhandsackord.
Skälen för regeringens förslag: Om ett aktiebolag har försatts i
konkurs och konkursen avslutas med överskott, skall bolagsstämman
inom en månad efter konkursens avslutande besluta att bolaget skall gå i
likvidation (se 13 kap. 19 § aktiebolagslagen). Detta förfarande bör enligt
vår mening kunna förenklas på så sätt att rätten i anslutning till att den
beslutar om utdelning i konkursen också beslutar om likvidation. Vi
föreslår därför bestämmelser med denna innebörd.
En särskild fråga är om det bör vara möjligt för aktieägarna att efter en
avslutad överskottskonkurs besluta att bolaget skall återuppta verk-
samheten i stället för att upplösas genom likvidation. I dag har bolags-
stämman i vissa situationer möjlighet att avbryta en inledd likvidation.
Någon sådan möjlighet finns emellertid inte när likvidationen har
föregåtts av en konkurs (se 13 kap. 17 § första stycket aktiebolagslagen).
Bolaget är då förhindrat att fortsätta sin verksamhet även om det skulle
finnas såväl vilja som ekonomiska förutsättningar för fortsatt drift.
Denna begränsning kan förefalla onödig, t.ex. om det under konkursen
har visat sig att bolagets ekonomiska ställning är bättre än vad man
63
tidigare hade anledning att utgå från. Man kan också tänka sig att Prop. 2000/01:150
bolagets aktieägare under konkursen önskar tillskjuta medel för att
möjliggöra fortsatt drift av bolaget eller att fortsatt drift möjliggörs
genom underhandsackord med borgenärerna. En möjlighet för
aktieägarna att i de beskrivna situationerna driva bolaget vidare efter
konkursen skulle alltså kunna sägas vara i såväl bolagets som
borgenärernas intresse.
Mot dessa skäl bör, såsom flera remissinstanser har påpekat, ställas
intresset av att upprätthålla den princip som i dag gäller om att ett bolag
som har försatts i konkurs skall upplösas (jfr dock avsnitt 4.9.1). Man
kan alltså räkna med att ett bolag som en gång har försatts i konkurs
genom ett lagakraftvunnet beslut inte kommer att kunna uppträda på
marknaden på nytt. En ändring i detta avseende skulle medföra att det
inte längre skulle kunna dras några sådana bestämda slutsatser av ett
konkursbeslut.
Enligt vår uppfattning bör man inte låta överväganden av ordnings-
karaktär vara avgörande. Av större betydelse är om en möjlighet till
fortsatt drift efter en överskottskonkurs är ägnad att medföra några
praktiska olägenheter eller risker. Det kan då konstateras att möjligheten
till fortsatt drift naturligtvis endast skall kunna komma i fråga sedan
konkursen har avslutats och borgenärerna har erhållit betalning.
Borgenärernas rätt i konkursen kommer alltså inte att påverkas och •
någon risk för att ett bolag använder förfarandet i syfte att undkomma
betalningsansvar uppkommer därmed inte. Inte heller torde möjligheten
till fortsatt drift efter konkurs kunna utnyttjas för att kringgå aktie-
bolagslagens kapitalskyddsregler. Redan i dag gäller, som förutsättning
för att bolagsstämman skall kunna besluta om upphörande av
likvidationen, att bolagets eget kapital är intakt. Därtill kommer att
bolagsstämmans beslut om upphörande av likvidation förutsätter att det
inte har skett någon utskiftning (se 13 kap. 17 § första stycket
aktiebolagslagen). Detta ger enligt vår uppfattning tillräckliga garantier
för att aktieägarna inte tillgodogör sig bolagets tillgångar på ett
otillbörligt sätt.
Om bestämmelserna förenas med begränsningar av de angivna slagen
bör, enligt vår mening, en möjlighet till fortsatt drift efter överskotts-
konkurs inte innebära några beaktansvärda olägenheter eller risker. Vi
föreslår därför att sådana bestämmelser införs. Enligt vår uppfattning
finns det inte anledning att, såsom Riksskatteverket har ansett, särreglera
den situationen att överskottet i konkursen har uppkommit till följd av ett
underhandsackord eller tillskott från aktieägarna.
64
Så kallad bolagsplundring går som regel till så att oseriösa personer
köper ett aktiebolag och tömmer det på samtliga eller huvuddelen av dess
tillgångar. De plundrade bolagen innehåller därefter ofta endast skulder.
Den gamla styrelsen brukar avträda från sitt uppdrag i samband med
köpet och köparen utser i regel inte någon ny styrelse. När förundersök-
ning inleds, finns det inte någon styrelse som kan redogöra för vad som
har förekommit i bolaget. Det förekommer också att de bolag som
plundras byter ägare och styrelse upprepade gånger. Avsaknaden av
styrelse är uppenbarligen ägnad att försvåra utredandet av ekonomisk
brottslighet.
Att ett aktiebolag saknar styrelse kan också leda till andra slag av
problem. I aktiebolagslagen finns bestämmelser om personligt betal-
ningsansvar för styrelseledamöter, som fortsätter bolagets verksamhet
trots att bolaget saknar föreskriven täckning för sitt aktiekapital (se
avsnitt 4.3). Vidare finns det bestämmelser om skadeståndsskyldighet för
styrelseledamöter gentemot bl.a. bolagets borgenärer (se 15 kap. aktie-
bolagslagen). Det är tydligt att för en borgenär som önskar vända sig mot
en ledamot i styrelsen för betalning av en bolagets skuld eller för att
utkräva skadestånd möter det svårigheter om någon styrelse inte finns
registrerad.
Saknar bolaget styrelse eller annan behörig ställföreträdare, medför det
också olägenheter för den som vill rikta anspråk mot bolaget, eftersom
det inte finns någon som kan ta emot anspråket på bolagets vägnar. Dessa
olägenheter har visserligen sedan några år minskat genom särskilda
delgivningsbestämmelser. Om ett försök med sedvanlig delgivning med
ett aktiebolag har misslyckats eller delgivningsförsök bedöms som
utsiktslösa och det inte är olämpligt med hänsyn till omständigheterna,
far delgivning ske genom att myndigheten sänder handlingen med post
till aktiebolaget på dess registrerade postadress och minst en dag senare
skickar ett meddelande om att handlingen har sänts (se 9 § tredje stycket
delgivningslagen, 1970:428). Genom denna bestämmelse blir det som
regel praktiskt möjligt att delge ett styrelselöst bolag. Fortfarande kan det
emellertid för borgenärer m.fl. vara angeläget att komma i direkt kontakt
med någon som har behörighet att företräda bolaget.
För att komma tillrätta med bolag som saknar registrerad behörig
styrelse innehåller aktiebolagslagen bestämmelser om att Patent- och
registreringsverket i dessa fall skall besluta att bolaget skall gå i lik-
vidation (se 13 kap. 4 a § aktiebolagslagen, jfr ovan avsnitt 4.5). Det har
emellertid visat sig att en del bolag försöker kringgå likvidationsreglema.
Det har exempelvis hänt att ett styrelselöst bolag har anmält en ny
styrelse strax före den dag då Patent- och registreringsverket enligt vad
verket meddelat skulle avgöra frågan om likvidation. Patent- och
registreringsverket har då avbrutit likvidationsförfarandet. Så snart det
3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 150
sistnämnda beslutet förelegat, har den nya styrelsen avgått och bolaget Prop. 2000/01:150
har på nytt stått utan registrerad styrelse.
Också i de fall då aktiebolagsregistret innehåller uppgifter om bolagets
styrelse kan olika slag av problem uppkomma. När det inleds en för-
undersökning rörande brott i bolaget, gör inte sällan de som enligt
aktiebolagsregistret sitter i styrelsen invändning om att de avgått innan
de aktuella oegentlighetema började och att de därför inte känner till vad
som har förekommit. Vanligen företes protokoll och andra handlingar
som stöder en sådan invändning. Till följd därav kan de personer som
utåt har stått som ansvariga för bolaget inte alltid hållas ansvariga för vad
som har förekommit inom bolaget.
Det finns mot den bakgrunden anledning att överväga om reglerna
behöver skärpas.
Regeringens förslag: Bestämmelserna om tvångslikvidation skärps så
att ett bolag utan behörig styrelse skall kunna förpliktas att gå i
likvidation efter kortare tid än i dag (13 kap. 23 § aktiebolagslagen).
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU
1999:36 s. 79 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs
förslag eller inte haft några invändningar mot det. Ett par remissinstanser
har ansett att likvidationsförfarandet kan förkortas ytterligare.
Bakgrund: Det förfarande som föregår Patent- och registrerings-
verkets beslut om tvångslikvidation av styrelselösa bolag ser i dag ut på
följande sätt.
När Patent- och registreringsverket har uppmärksammat att bolaget
saknar beslutför registrerad styrelse, sänder verket en påminnelse till
bolaget med anmaning att utse så många ledamöter som behövs för att
styrelsen skall bli fulltalig och anmäla de nyvalda till Patent- och
registreringsverket inom sex veckor. Påminnelsen delges inte bolaget
utan sänds med vanlig post till bolagets senast anmälda postadress.
Under åren 1999 och 2000 utfärdade verket 846 respektive 914 sådana
påminnelser.
Vidtar bolaget inte några åtgärder inom den angivna tiden, förelägger
Patent- och registreringsverket bolaget samt aktieägare och borgenärer
som vill yttra sig i ärendet att komma in med skriftligt yttrande till
myndigheten inom viss tid. I föreläggandet upplyses att bolaget kan
förpliktas att gå i likvidation, om behörig styrelse inte anmäls inom
angiven tid. Föreläggandet delges bolaget och kungörs i Post- och Inrikes
Tidningar minst två och högst fyra månader före utgången av den utsatta
tiden. Under åren 1999 och 2000 utfärdades förelägganden i 162 respek-
tive 217 fall och beslut om likvidation fattades i 89 respektive 114 fall.
Skälen för regeringens förslag: Det står klart att ett förkortat
likvidationsförfarande skulle öka möjligheterna att inom rimlig tid kom-
ma tillrätta med styrelselösa bolag. Det finns därför all anledning att
undersöka om något eller några av momenten i det nuvarande förfarandet
kan tas bort eller förkortas. Vad som närmast kan övervägas är ett
66
avskaffande av de påminnelser som föregår föreläggandet, en förkortning Prop. 2000/01:150
av tiden för yttrande och ett avskaffande av kravet på att bolaget delges
föreläggandet.
Behövs påminnelse?
Också seriöst drivna aktiebolag kan ibland stå utan behörig styrelse på
grund av dödsfall och andra hastigt inträffade händelser. Det framstår
som rimligt att dessa bolag först tillsänds en påminnelse, innan
föreläggandefasen tar vid. Påminnelserna har också visat sig ha effekt i
ungefär 75 procent av fallen. Det mera kostnads- och tidskrävande före-
läggandeförfarandet kan i dessa fall undvikas. Systemet med utsändande
av påminnelser bör alltså bestå.
Det kan visserligen förekomma att Patent- och registreringsverket har
tillgång till sådan information om bolaget att det far anses mindre lämp-
ligt att fördröja ärendet genom att sända ut en påminnelse. Så kan t.ex.
vara fallet om bolaget nyligen har varit föremål för ett likvida-
tionsförfarande som har avbrutits därför att bolaget i sista stund har
anmält en ny styrelse. Om den nya styrelsen har avgått kort därefter, är
det - såsom en remissinstans har varit inne på - rimligt att Patent- och
registreringsverket omedelbart kan utfärda ett nytt likvidationsföre-
läggande. Det kan emellertid ske redan enligt gällande regler och fordrar
alltså ingen lagändring.
Nästa fråga är om påminnelsefasen, f.n. sex veckor, bör förkortas.
Tiden bör uppenbarligen inte vara så kort att aktieägarna inte får tid och
rådrum att vidtala nya styrelseledamöter samt att kalla till och hålla en
extra bolagsstämma för styrelseval. Enligt vår mening går det därför
knappast att sätta tiden kortare än sex veckor. Vi föreslår därför inte
någon ändring i denna del.
Kan tiden för yttrande förkortas?
Ett likvidationsföreläggande skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar
minst två och högst fyra månader före utgången av den i föreläggandet
utsatta tiden. Det är i praktiken inte möjligt att kungöra föreläggandet
samma dag som det meddelas. Minsta tid för yttrandet blir därför drygt
två månader. Enligt Patent- och registreringsverkets rutiner bestäms tiden
regelmässigt till två och en halv månad.
Enligt vår uppfattning finns det inte något behov av att ge bolagen så
lång tid för yttrande som nuvarande regler medger. Föreläggandet till
bolaget har som regel föregåtts av en påminnelse och kommer alltså inte
överraskande för bolaget. Minsta tiden för yttrande bör därför sättas till
en månad. Det bör emellertid vara möjligt för Patent- och regist-
reringsverket att i det enskilda fallet bestämma en längre tid, t.ex. när
föreläggandet inte har föregåtts av någon påminnelse. Någon längsta tid
för yttrandet bör inte anges i lagen.
Med vårt förslag att tiden för yttrande i likvidationsärendet skall vara
minst en månad kommer ett bolag som saknar behörig styrelse att kunna
förpliktas att gå i likvidation drygt två månader efter det att bristen på
67
behörig styrelse uppmärksammades. Det innebär en halvering av tiden Prop. 2000/01:150
jämfört med idag.
Behöver likvidationsföreläggandet delges bolaget?
I dag delges alltid likvidationsföreläggandet med bolaget. Just det
förhållandet att bolaget saknar behörig styrelse ökar typiskt sett
delgivningssvårighetema. Det kan synas tala för att bolaget borde få stå
sitt kast och acceptera att likvidationsärendet genomförs utan formell
delgivning. Samtidigt är det rimligt att bolaget så långt möjligt bereds
tillfälle att bevaka sin rätt i likvidationsärendet. Det kan också konsta-
teras att de nya bestämmelserna om särskild delgivning med aktiebolag
av allt att döma avsevärt har förbättrat möjligheterna till delgivning med
aktiebolag. I enstaka fall torde visserligen svårigheterna fortfarande vara
betydande, t.ex. om bolaget inte har någon registrerad postadress. Enligt
vår mening kan emellertid dessa fall - som är mycket fa och där
delgivning i sista hand ändå kan ske med hjälp av kungörelsedelgivning
- inte motivera att kravet på delgivning av likvidationsföreläggandet tas
bort.
Frågan om föreläggandet behöver kungöras i Post- och Inrikes
Tidningar har behandlats i avsnitt 4.6.2.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några regler om att ett
ärende om tvångslikvidation skall kunna fullföljas trots att bolaget under
förfarandet har anmält en ny styrelse.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har instämt i eller inte
haft några invändningar mot kommitténs bedömning. Några remissin-
stanser, däribland Stockholms tingsrätt och Ekobrottsmyndigheten, har
dock ansett att frågan bör utredas vidare. Svenska Bankföreningen och
Svenska Revisorsamfundet SRS har lämnat alternativa förslag till reg-
lering.
Skälen for regeringens bedömning: Som tidigare har nämnts har det
förekommit att ett bolag, som har undgått tvångslikvidation genom att
strax före den förelagda tidens slut anmäla en ny styrelse, kort tid
därefter åter står utan registrerad styrelse. Förfaranden av detta slag
framstår som försök att kringgå regelverket. År 1995 infördes en
bestämmelse som gav Patent- och registreringsverket rätt att påföra
bolag, mot vilket ett likvidationsföreläggande har inletts därför att
bolaget saknat behörig styrelse, en särskild avgift. Avgiften uppgår f.n.
till 2 700 kr. Därefter har detta slag av förfarande blivit mindre vanligt.
Det finns likväl anledning att överväga åtgärder mot sådant missbruk.
En möjlighet kan synas vara att ge Patent- och registreringsverket
möjlighet att besluta om likvidation trots att det har anmälts en ny
styrelse. En sådan bestämmelse skulle kunna utformas på olika sätt. Ett
alternativ är att bolag som saknar eller under viss tid har saknat behörig
68
styrelse alltid skall förpliktas att gå i likvidation, om det inte förekommer Prop. 2000/01:150
extraordinära omständigheter, såsom att bolaget faktiskt har sänt in
anmälan för registrering i tid men verket har försummat att registrera de
nya uppgifterna.
I sammanhanget bör enligt vår mening beaktas att det sannolikt finns
nära 200 000 aktiebolag, där styrelsen består av en enda ledamot med en
suppleant. Avlider styrelseledamoten, måste styrelsen kompletteras med
en ny styrelseledamot eller suppleant och anmälan göras till Patent- och
registreringsverket. Man kan inte räkna med att dödsbodelägarna alltid
känner till detta eller under rådande omständigheter omedelbart vidtar de
åtgärder som lagen kräver. Regler av det ovan angivna slaget framstår
mot den bakgrunden som orimligt hårda.
Reglerna skulle givetvis också kunna utformas så att bolaget inte skall
förpliktas gå i likvidation, om det styrks att avsaknaden av en styrelse
beror på förhållanden som aktieägarna inte kan hållas ansvariga för.
Svenska Bankföreningen har förordat en bestämmelse enligt vilken Pa-
tent- och registreringsverket skall fullfölja likvidationsförfarandet även
sedan en ny styrelse har anmälts, om inte verket konstaterar att anled-
ningen till att bolaget har saknat styrelse var att en ledamot hade avlidit.
Om sådana regler införs, bör de emellertid rimligen innehålla undantag
för en flertal andra situationer där aktieägarnas underlåtenhet att anmäla
ny styrelse har varit ursäktlig, t.ex. sjukdom. Den prövning som Patent-
och registreringsverket i så fall måste göra skulle bli ganska grannlaga.
Vi anser därför att en sådan ordning inte bör införas.
Svenska Revisorsamfundet SRS har föreslagit en annan ordning. Enligt
samfundets förslag bör en anmälan om ny styrelse föranleda att ärendet
om tvångslikvidation förklaras vilande. Först om den anmälde styrelse-
ledamoten efter viss tid fortfarande är kvar på sin post skall, enligt för-
slaget, ärendet avskrivas. Förslaget har enligt vår mening vissa fördelar.
Samtidigt medför det en viss administrativ omgång för Patent- och
registreringsverket. Mot den bakgrunden och då det diskuterade
problemet numera synes ganska litet vill vi inte förorda att sådana regler
införs. Om missbruk av det aktuella slaget skulle tendera att öka, är vi
emellertid beredda att längre fram ta upp frågan på nytt.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas regler om att en avgången
styrelseledamot behåller sitt ansvar som styrelseledamot till dess att
avgången har registrerats i aktiebolagsregistret. Det bör inte heller
införas någon bestämmelse som förhindrar en kvarvarande styrelse-
ledamot att avgå innan han eller hon har sammankallat en bolagsstämma.
Det bör ytterligare övervägas att införa regler som innebär att en
styrelseledamots avgång förlorar sin verkan om avgången inte anmäls för
registrering inom en viss tid.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens
bedömning. Kommittén har dock ansett att det inte bör införas regler om
att en styrelseledamots avgång skall förlora sin verkan om det inte
anmäls för registrering inom viss tid.
69
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har instämt i eller inte Prop. 2000/01:150
haft några invändningar mot kommitténs bedömning. Några, däribland
Stockholms tingsrätt, Ekobrott smyndigheten och Patent- och regist-
reringsverket, har dock menat att förändringar i kretsen av styrelseleda-
möter skall få rättsverkan först i och med registreringen. Riksskatteverket
har ansett att en styrelseledamots avgång bör få rättsverkan endast under
förutsättning att anmälan för registrering sker inom en viss tid. Ackords-
centralen, Svenska Revisorsamfundet SRS och Sveriges Inkassoorga-
nisation har redovisat en liknande uppfattning.
Bakgrund: Enligt gällande rätt får ett beslut om att utse någon till
styrelseledamot eller entlediga någon från ett sådant uppdrag rättsverkan
vid den tidpunkt som sägs i beslutet eller, om någon tidpunkt inte anges
där, från och med beslutet. Det ansvar och den behörighet som är knutna
till uppdraget inträder respektive upphör alltså vid denna tidpunkt. Om
styrelseledamoten själv avsäger sig uppdraget, inträder rättsverkan därav
när avsägelsen anmäls till styrelsen. Såväl beslutet att utse styrelse-
ledamoten som det förhållandet att denne har avgått eller entledigats
skall anmälas till Patent- och registreringsverket för registrering. Om
någon sådan anmälan inte sker, saknar detta dock betydelse för frågan
om den registrerades ansvar och behörighet. I 18 kap. 3 § aktiebolags-
lagen finns visserligen bestämmelser om registreringens ”positiva och
negativa rättsverkningar”. Dessa medför att ett bolag i viss utsträckning
kan bli bundet av rättshandlingar som en entledigad men ännu inte
avregistrerad företrädare vidtar. Bestämmelserna reglerar emellertid inte
vilka som kan hållas ansvariga för missförhållanden med anknytning till
bolaget.
Enligt en rapport från åklagarväsendet (rapport 1996:1 om bolags-
plundring s. 54) är det vanligt att personer som är registrerade som
styrelseledamöter i aktiebolagsregistret påstår att de i själva verket har
avgått före en viss kritisk tidpunkt och att de därför inte kan göras an-
svariga för de handlingar som har företagits i bolagets namn. Ibland
presenteras ett förfalskat bolagsstämmo- eller styrelseprotokoll till stöd
för påståendet. I rapporten föreslås, för att komma till rätta med
problemet, att förändringar i kretsen av styrelseledamöter skall ges
rättsverkan först i och med att uppgifterna om förändringarna registreras
i aktiebolagsregistret.
Rättsverkan av registrering i aktiebolagsregistret
Det är angeläget att de som står bakom kriminell eller på annat sätt
oseriös verksamhet kan hållas ansvariga för verksamheten. Det gäller
självfallet även om verksamheten bedrivs i aktiebolagsform. Det kan
framstå som stötande om sådana personer undgår ansvar därför att de i
efterhand felaktigt hävdar att de hade lämnat styrelseuppdraget vid den
aktuella tidpunkten. Mot den bakgrunden kan det i förstone synas rimligt
att en styrelseledamot ansvarar så länge han eller hon fortfarande står
registrerad som styrelseledamot.
Innan vi går närmare in på denna fråga, vill vi först framhålla att det
finns anledning att skilja mellan å ena sidan den rättsverkan som följer
70
med ett styrelseuppdrag - en rättsverkan som bl.a. innebär behörighet att Prop. 2000/01:150
tillsammans med andra besluta i bolagets angelägenheter och företräda
bolaget utåt samt ett ansvar för bolagets organisation och förvaltning —
och å andra sidan det straffrättsliga och civilrättsliga ansvaret för vad
som sker inom företaget. Det bör sålunda understrykas att det som sker
inom ett bolag kan föranleda straffrättsligt eller civilrättsligt ansvar även
för personer som inte har ställning som styrelseledamöter. I rättspraxis
har s.k. de facto-företrädare ansetts ansvariga på samma sätt som
styrelseledamöter (jfr O. Åhman, Behörighet och befogenhet i
aktiebolagsrätten, 1997 s. 382 f., från rättspraxis kan nämnas NJA 1979
s. 555, jfr även NJA 1993 s. 740). Det bör vidare framhållas att det
förhållandet att någon har utsetts till styrelseledamot inte med
nödvändighet innebär att han eller hon kan hållas straffrättsligt eller
civilrättsligt ansvarig för det som händer inom bolaget. För att sådant
ansvar skall kunna utdömas måste det normalt visas att vederbörande
uppsåtligen eller av vårdslöshet har brutit mot någon straffsanktionerad
föreskrift eller har handlat på ett sådant sätt att någon annan har vållats
skada. Det fordras vanligen bevis i form av styrelseprotokoll och andra
dokument som visar vem eller vilka som deltog i det aktuella beslutet
eller den aktuella åtgärden.
Vad som nu har sagts innebär att det inte alltid har någon avgörande
betydelse vid utkrävandet av ansvar vem som intog ställning som sty-
relseledamot vid ett visst givet tillfälle. I flertalet fall är det dock av
största betydelse att bolagets styrelse i efterhand går att identifiera, inte
minst därför att det vanligen underlättar utredningen och ansvarsut-
krävandet i samband med oegentligheter i bolaget. Det kan f.ö. tilläggas
att en styrelseledamot i viss utsträckning kan bli ansvarig trots att något
brottsligt eller skadeståndsgrundande handlande inte kan läggas honom
eller henne personligen till last. Om det är fråga om något under-
låtenhetsbrott - såsom t.ex. vissa slag av bokförings- och uppbördsbrott -
torde sålunda straffrättsligt ansvar inte alltid förutsätta att vederbörande
har varit aktiv inom styrelsen under den aktuella tiden. I viss utsträckning
kan en styrelseledamot också bli skadeståndsskyldig på grund av sin
underlåtenhet att agera, särskilt om han eller hon försummar se till att
bolagets bokföring, medelsförvaltning och ekonomiska förhållanden i
övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt (jfr 8 kap. 3 § aktie-
bolagslagen). Det är tydligt att det härvid är viktigt att den eller de
ansvariga styrelseledamöterna går att identifiera. En ordning där
ställningen som styrelseledamot knyts till registreringen i aktiebolags-
registret skulle uppenbarligen underlätta detta.
Samtidigt måste det konstateras att en sådan ordning skulle innebära
praktiska olägenheter, olägenheter som skulle drabba även seriöst
verkande bolag.
En sådan olägenhet är att en nyvald styrelse inte skulle kunna fatta
några beslut förrän registrering har skett. Fram till registreringen - som
även i normala fall kan dröja någon eller ett par veckor - skulle den
gamla styrelsen fortfarande vara ensam kompetent att fatta styrelsebeslut.
Särskilt problematiskt blir detta givetvis om styrelsebytet beror på att
aktieägarna inte längre har förtroende för den gamla styrelsen och är
angelägna att snabbt ge bolaget en ny ledning.
71
Det måste också beaktas att en styrelseledamot kan ha fullt legitima Prop. 2000/01:150
skäl att omedelbart lämna styrelsen. Ett särskilt tydligt exempel på detta
är om den övriga styrelsen står i begrepp att fatta något lagstridigt beslut
och styrelseledamoten därför inte längre anser sig kunna delta i bolagets
verksamhet. I dag anses en styrelseledamot ha rätt att avgå med
omedelbar verkan. En ordning av det nu diskuterade slaget skulle
medföra att den faktiska avgången förskjuts några dagar eller veckor
fram i tiden. Det torde visserligen vara uteslutet att den avgångne
ledamoten skulle kunna hållas straffrättsligt ansvarig för de beslut som
styrelsen fattar när han eller hon inte är med. Såsom regelverket i övrigt
är utformat skulle den avgångne ledamoten emellertid ändå kunna bli
betalningsskyldig på grund av försummelser som egentligen är att
hänföra till de kvarvarande styrelseledamöterna. Exempelvis skulle han
eller hon kunna bli ansvarig för betalningen av innehållna källskatter
m.m. som de kvarvarande ledamöterna har beslutat att inte betala in i tid
eller drabbas av personligt betalningsansvar enligt 13 kap. 2 §
aktiebolagslagen. Uppenbarligen skulle detta kunna leda till stötande
resultat.
Enligt vår mening är de nu angivna olägenheterna så betydande att det
inte bör införas några regler som innebär att ställningen som styrelse-
ledamot knyts till registreringen i aktiebolagsregistret.
Registreringsanmälan en förutsättning för att styrelseledamots avgång skall
bli bestående?
En modell som kommittén och flera remissinstanser har diskuterat är att
styrelseledamotens avgång ur styrelsen liksom hittills skall få omedelbar
rättsverkan men att denna verkan skall vara villkorad av att registrerings-
anmälan sker inom viss tid. Om någon registreringsanmälan inte görs
inom denna tid, skall, enligt modellen, den avgångne styrelseledamoten
åter ansvara som styrelseledamot. Härigenom skulle falska påståenden
från en styrelseledamot om att han eller hon har avträtt från sitt uppdrag
som regel kunna lämnas utan avseende. Modellen skulle sannolikt även
leda till en bättre å jourföring av aktiebolagsregistret. Den skulle inte
heller vara förenad med de ovan angivna olägenheterna. En styrelse-
ledamot som aktieägarna är missnöjd med skulle kunna avsättas med
omedelbar verkan och en styrelseledamot som inte längre anser sig
kunna delta i bolagets verksamhet skulle kunna avgå utan det dröjsmål
som ett krav på registrering innebär. Den avgångne ledamoten skulle
tvingas ta ansvar för det som händer i bolaget först om han eller hon
försummar att inom rimlig tid anmäla sin avgång till Patent- och
registreringsverket.
Också mot en sådan ordning kan riktas invändningar. Regler av detta
slag kan ge upphov till praktiska och rättsliga problem. Så blir t.ex. fallet
om den avgångne ledamoten till följd av försummad registrerings-
anmälan återinträder som ledamot och bolaget vid den tidpunkten redan
har utsett en ny ledamot i hans eller hennes ställe. Detta kräver ytterligare
överväganden. Vi är därför inte beredda att nu lägga fram några lag-
förslag i denna del men avser att längre fram, sedan frågan har blivit
ytterligare belyst, återkomma till riksdagen med lagförslag.
72
Skyldighet för siste styrelseledamot att sammankalla stämma? Prop. 2000/01:150
I Finland gäller att om alla styrelseledamöter avgår i förtid så är den
styrelseledamot som kvarstår till sist skyldig att vända sig till läns-
styrelsen och begära tillstånd att utlysa en extra stämma där frågan om
nyval av styrelse skall behandlas. Ledamoten är också skyldig att utförda
en sådan kallelse innan han eller hon själv avgår. Avgår ledamoten ändå,
riskerar han eller hon skadestånd. Några remissinstanser har förordat att
en liknande ordning införs i Sverige.
Snarlika bestämmelser finns redan i svensk rätt. Enligt 8 kap. 12 §
aktiebolagslagen är styrelsen skyldig att föranstalta om kompletteringsval
om en styrelseledamots uppdrag har upphört i förtid. Bestämmelsen får
anses innebära att kvarvarande styrelseledamot eller styrelseledamöter
skall kalla till stämma för detta ändamål, även om styrelsen vid det
tillfallet inte längre är beslutför.
I svensk rätt finns emellertid ingen bestämmelse om att en kvarvarande
styrelseledamot inte får avgå förrän han eller hon har fullgjort denna
skyldighet.
En bestämmelse som på detta sätt förhindrar styrelseledamoten att
avgå omedelbart ligger väl i linje med den allmänna vårdplikt mot
bolaget som styrelseledamöter anses ha. Det kan framstå som rimligt att
den som åtar sig ett uppdrag som styrelseledamot inte skall kunna lämna
bolaget vind för våg, när det inte finns någon annan som tar hand om det.
En bestämmelse av detta slag kan också synas motverka förekomsten av
styrelselösa bolag.
Vi anser trots detta att övervägande skäl talar mot införandet av en
sådan bestämmelse. Till att börja med är det tveksamt om bestämmelsen
verkligen skulle få någon större betydelse vad gäller mindre seriösa
bolag. Det är ju långt ifrån säkert att aktieägarna hörsammar en kallelse
till stämma och utser en ny styrelse. Härtill kommer att en styrelse-
ledamot ibland kan ha fullt legitima skäl att omedelbart avgå från sitt
uppdrag, t.ex. att han eller hon inte längre åtnjuter aktieägarnas för-
troende. Slutligen kan en skyldighet för en kvarvarande styrelseledamot
att stanna kvar på sin post ännu någon tid ge upphov till oönskade
effekter i de fall då styrelsen inte längre är beslutför. Som exempel kan
nämnas det ansvar som styrelseledamoten kan drabbas av enligt
skattebetalningslagen. Enligt den lagen kan en styrelseledamot bli
personligt betalningsansvarig för bolagets skatteskulder, om bolaget inte
förmår betala dessa i tid och inte vidtar adekvata åtgärder för en samlad
avveckling av bolagets skulder. Om styrelseledamoten inte utgör
beslutför styrelse och därmed inte äger företräda bolaget, saknar
ledamoten möjlighet att å bolagets vägnar vidta sådana åtgärder.
73
Prop. 2000/01:150
Regeringens bedömning: Det bör inte inforas något krav på registrering
av generalfullmakter.
Regeringens förslag: I aktiebolagslagen infors en bestämmelse om att
styrelsen inte kan överlåta ansvaret för bolagets organisation och
förvaltning och för tillsynen över bolagets förhållanden på annan (8 kap.
3 § aktiebolagslagen).
Bulvanutredningens förslag: Utredningen har föreslagit att det i
aktiebolagslagen införs en bestämmelse om att en generell fullmakt för
den som inte är styrelseledamot eller verkställande direktör att företräda
bolaget och teckna dess firma inte medför behörighet att företräda
bolaget förrän fullmakten har registrerats.
I övrigt överensstämmer utredningens förslag med regeringens förslag
(SOU 1998:47 s. 77-79).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt utredning-
ens förslag eller har inte haft några invändningar mot dem. Utredningens
förslag om registrering av fullmakt har dock mött viss kritik. Bl.a. Stock-
holms tingsrätt och Riksåklagaren har påpekat att bestämmelsen blir lätt
att kringgå, medan Sveriges advokatsamfund har ansett att förslaget kan
försvåra seriösa transaktioner. Ekobrottsmyndigheten har förordat att
även andra fullmakter registreras.
Bakgrund: Begreppet ”generalfullmakt” eller ”generell fullmakt”
förekommer inte i lag. I doktrinen har ”generalfullmakt” definierats som
en fullmakt som tillägger innehavaren en generell eller i det närmaste
generell behörighet att företräda fullmaktsgivaren gentemot tredje man.
Det har diskuterats om generalfullmakter i aktiebolag är tillåtna. Enligt
en uppfattning (se O. Åhman, Behörighet och befogenhet i aktiebolags-
rätten, 1997 s. 452 f.) utgör generalfullmakter det slaget av generellt be-
myndigande som i ett aktiebolag enbart kan ges i form av bemyndigande
att teckna bolagets firma (se 8 kap. 31 § aktiebolagslagen). Bl.a. Bulvan-
utredningen har däremot sagt sig inte vara övertygad om att general-
fullmakter i alla lägen saknar verkan.
Det har även framförts olika meningar om vilket praktiskt behov som
det finns att använda generalfullmakter i aktiebolag. Klart är dock att
generalfullmakter förekommer i samband med köp av aktiebolag. I
anslutning till köpet utfärdar den gamla styrelsen en generalfullmakt för
köparen. Samtidigt upprättas protokoll med beslut som innebär att
köparen utses till ny styrelse i bolaget. Med hjälp av generalfullmakten
vidtar köparen sedan de åtgärder som bör vidtas omedelbart efter köpet,
såsom spärrande av konton, ändring av adress m.m. Åtgärderna skulle i
och för sig kunna vidtas även med åberopande av protokollet från den
bolagsstämma där den nya styrelsen har utsetts. Sådana protokoll möts
emellertid ofta med misstänksamhet, innan de har registrerats hos Patent-
och registreringsverket.
I prop. 2000/01:105 har vi behandlat problemet med generalfullmakter
såsom ett medel att kringgå näringsförbud; den som har ålagts närings-
förbud fortsätter att bedriva näringsverksamhet med stöd av en fullmakt,
utfärdad av någon ”målvakt”. För att komma tillrätta med det problemet
har vi föreslagit att den som har näringsförbud inte far inneha fullmakt
74
att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet. Den Prop. 2000/01:150
som har näringsförbud skall enligt vårt förslag inte heller få inneha
fullmakt att företräda en sådan juridisk person som han eller hon till följd
av näringsförbudet inte far vara styrelseledamot i. Det föreslagna
förbudet träffar även generalfullmakter.
I det följande behandlar vi frågan om det är påkallat med några ytter-
ligare åtgärder, såvitt gäller generalfullmakter.
Skälen för regeringens bedömning och förslag: Generalfullmakter
används ibland i brottsliga sammanhang. Det förekommer att ett
aktiebolags styrelse utfärdar en generell fullmakt och därefter avgår, så
att den enda som kan företräda bolaget är innehavaren av fullmakten.
Man kringgår därigenom aktiebolagslagens system för ledning av
aktiebolag. Det kan uppkomma svårigheter att identifiera dem som skall
göras ansvariga för straffbara gärningar som har företagits i bolagets
namn och med dess medel. Det är givetvis önskvärt att dessa slag av
olägenheter kan förebyggas.
Såsom Sveriges advokatsamfund har påpekat kan emellertid general-
fullmakter ibland ha praktiskt värde i seriös verksamhet. Ett exempel på
detta är rutinerna kring överlåtelser av bolag. Ett generellt förbud mot
generalfullmakter framstår redan mot den bakgrunden som olämpligt.
Ett sätt att minska olägenheterna med generalfullmakter skulle kunna
vara att, såsom Bulvanutredningen har föreslagit, föreskriva att en sådan
fullmakt blir giltig först i och med att den registreras. Härigenom skulle
det bli lättare att i efterhand kontrollera vem som har innehaft
fullmakten. Också mot en sådan ordning kan emellertid riktas
invändningar. Behovet av att använda generalfullmakter vid en normal
företagsöverlåtelse sammanhänger just med det förhållandet att det kan
dröja viss tid innan den nya styrelsen har registrerats. Ett krav på att
också generalfullmakten skall registreras skulle alltså kunna försvåra
affärstransaktioner som i det stora flertalet fall torde vara helt seriösa.
Till detta kommer att ett krav på registrering av generalfullmakter lätt
kan kringgås genom olika slag av begränsningar i fullmakten. Sådana
begränsningar skulle kunna medföra att fullmakten inte blev att anse som
en generalfullmakt, trots att fullmaktens innehavare skulle kunna företa
mycket vittgående åtgärder med stöd av fullmakten. För att ett krav på
registrering skall bli effektivt är det därför nödvändigt att utvidga det till
även andra slag av fullmakter, något som Ekobrottsmyndigheten har varit
inne på. Enligt vår mening skulle emellertid en sådan ordning föra alltför
långt och innebära ett oproportionerligt arbete för seriösa näringsidkare.
En annan olägenhet med ett krav på registrering av generalfullmakter
är att det ofta kan vara svårt att fastslå om en fullmakt är en general-
fullmakt. Detta kan - såsom Stockholms tingsrätt har påtalat - leda till
rättsosäkerhet för tredje man. Den som vill träffa avtal med ett aktiebolag
som företräds av en fullmäktig torde inte sällan fa svårt att bedöma om
en oregistrerad fullmakt borde ha registrerats och därmed är ogiltig eller
om den inte behöver registreras och alltså är giltig.
Vi anser därför att det inte bör införas något krav på registrering av
generalfullmakter.
Såsom tidigare har nämnts förekommer det att styrelsen avgår, sedan
den har utfärdat generalfullmakten, och att innehavaren av generalfull-
makten därefter är den ende som har generell rätt att företräda bolaget.
75
En remissinstans har mot den bakgrunden förordat en regel om att en Prop. 2000/01:150
fullmakt att teckna ett aktiebolags firma upphör att gälla om det inte
finns någon behörigen registrerad styrelse för bolaget. Enligt vår mening
skulle det emellertid föra för långt att införa en generell regel om att
fullmakter förlorar sin giltighet när det inte längre finns någon styrelse.
Det skulle innebära risker för rättsförluster för tredje man som träder i
kontakt med bolaget. Det skulle också innebära risker för att seriösa
bolag som tillfälligt och utan egen förskyllan står utan styrelse inte kan
ingå avtal med omvärlden.
Det torde emellertid förekomma att generalfullmakter används för att
flytta över hela det faktiska handhavandet av ett aktiebolags förvaltning
från styrelsen till innehavaren av generalfullmakten. Vi menar att en
sådan åtgärd aldrig kan medföra att styrelsens ansvar för bolagets
organisation och förvaltning bortfaller. Mot bakgrund av de problem som
generalfullmakter annars kan ge upphov till finns det skäl att tydliggöra
styrelsens bestående ansvar i lagtexten. Vi föreslår därför att det i lagen
klargörs att styrelsen inte kan överlåta sitt övergripande ansvar för
bolagets organisation och förvaltning på annan. Vi föreslår också att det
klargörs att styrelsen inte kan delegera bort sin skyldighet att ansvara för
tillsynen över bolagets medelsförvaltning, bokföring och ekonomiska
förhållanden. Bestämmelser av detta slag är givetvis inte avsedda att
förhindra att styrelsen delegerar vissa slag av uppgifter som har med
bolagets organisation och förvaltning att göra till andra personer. De
tydliggör emellertid att det yttersta ansvaret alltid ligger hos styrelsen.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda
kompetenskrav beträffande den som skall utses till styrelseledamot eller
verkställande direktör i ett aktiebolag.
Regeringens förslag: Den som inte avser att ta del i den verksamhet
som ankommer på en styrelseledamot eller verkställande direktör i ett
aktiebolag skall inte utan godtagbara skäl kunna utses till en sådan
befattning. Den som uppsåtligen deltar i ett beslut som står i strid med
denna bestämmelse skall kunna dömas till straff. Också den som låter sig
utses skall kunna straffas (8 kap. 9 och 27 §§ samt 19 kap. 1 § aktie-
bolagslagen)^
Bulvanutredningens förslag: Överensstämmer delvis med rege-
ringens bedömning och förslag. Utredningen har även föreslagit en be-
stämmelse att en styrelseledamot och en verkställande direktör skall ha
en sådan insikt och erfarenhet som med hänsyn till arten och omfånget av
bolagets verksamhet samt omständigheterna i övrigt fordras för upp-
dragets fullgörande (SOU 1998:47 s. 70-73).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller god-
tagit utredningens förslag.
Bl.a. Malmö tingsrätt, Brottsförebyggande rådet, NUTEK, Sveriges
Industriförbund och Företagarnas Riksorganisation har dock avstyrkt
den föreslagna regeln om att lagen skall ställa särskilda kompetenskrav
på styrelseledamot och verkställande direktör.
76
Skälen for regeringens bedömning och förslag: Det förekommer att
den som planerar att begå ekonomisk brottslighet genom ett bolag sätter
in en ”målvakt” som styrelse i bolaget. Med målvakter avses här
personer som aldrig har haft för avsikt att seriöst delta i bolagets
verksamhet utan enbart lånar ut sina namn för att därmed uppfylla lagens
formella krav. Målvakterna är ofta missbrukare och socialt utslagna, inte
sällan tidigare straffade. De saknar som regel kännedom om den
verksamhet som de företräder men är beredda att mot ersättning bära det
formella ansvaret för bolagets handlande.
Det bör först understrykas att användandet av målvakter inte behöver
innebära att bolagets faktiska företrädare - dvs. den som döljer sig
bakom målvakten - undgår civilrättsligt och straffrättsligt ansvar för
bolagets handhavande. Såsom har nämnts ovan (avsnitt 5.1.4) har i
rättspraxis s.k. de facto-företrädare ansetts ansvariga på samma sätt som
styrelseledamöter. Det råder emellertid ingen tvekan om att användandet
av målvakter är ägnat att försvåra de brottsbekämpande myndigheternas
arbete, eftersom det blir svårare att identifiera de ansvariga. Det finns
därför anledning att söka förhindra användandet av målvakter.
Såsom utredningen har varit inne på kan förfarandet möjligen redan i
dag bestraffas som osant intygande. Rättsläget på denna punkt är
emellertid inte helt klart. Införandet av nya bestämmelser bör därför
övervägas.
Ett särskilt kompetenskrav för styrelseledamöter och verkställande direktör?
En modell som utredningen har visat på är att i aktiebolagslagen införa
en bestämmelse om att till styrelseledamot eller verkställande direktör far
utses endast den som har sådan insikt och erfarenhet som med hänsyn till
arten och omfånget av bolagets verksamhet samt omständigheterna i
övrigt fordras för att fullgöra uppdraget.
För att en sådan bestämmelse skall fa någon effekt på oseriösa före-
tagare måste den dock förenas med något slag av straffsanktion. Detta
förutsätter i sin tur att den utformas på ett så tydligt sätt att de som kan
beröras av den utan större svårighet kan avgöra dess betydelse i det
enskilda fallet. Vad som fordras av insikt och erfarenhet för att på ett
tillfredsställande sätt kunna fullgöra ett styrelseuppdrag torde emellertid i
hög grad variera från fall till fall. En regel av detta slag framstår därför -
såsom flera remissinstanser har påtalat - som mycket oprecis. Det går
inte heller att bortse från att aktiebolagsformen i Sverige i mycket stor
utsträckning används av enmansföretagare. Enmansföretagaren, som ofta
är ensam styrelseledamot i det bolag som han eller hon äger, har många
gånger begränsade insikter i företagsekonomi och juridik men kompen-
serar dessa begränsningar genom att anlita experter, såsom redovisnings-
konsulter, revisorer m.m. Så länge bolaget sköts på ett seriöst och
omdömesgillt sätt finns det knappast någon anledning att invända mot
detta. Det sagda visar emellertid att det knappast är möjligt eller ens
ändamålsenligt att precisera vilken grad av insikt och erfarenhet som en
styrelseledamot i ett aktiebolag bör ha.
En bestämmelse av det nu diskuterade slaget inger alltså vissa betänk-
ligheter. Syftet med bestämmelsen - att förhindra användandet av mål-
vakter - kan dessutom tillgodoses på ett bättre sätt genom en bestäm-
Prop. 2000/01:150
77
melse av det slag som behandlas under nästa rubrik. Vi anser därför att Prop. 2000/01:150
det inte bör införas något allmänt krav i aktiebolagslagen på att en
styrelseledamot eller verkställande direktör skall ha viss insikt och
erfarenhet.
Ett förbud att åta sig styrelseuppdrag m.m. för den som inte avser att delta i
verksamheten?
Det typiska vid användandet av målvakter är att målvakten inte avser att
själv ta någon del i bolagets skötsel. Att till styrelseledamot eller
verkställande direktör utse någon som inte avser att ta befattning med
bolaget strider uppenbarligen mot de principer som bär upp reglerna om
aktiebolags organisation. Såsom utredningen har föreslagit bör det därför
införas en bestämmelse av innebörd att till styrelseledamot eller verk-
ställande direktör inte far utses den som inte avser att delta i sådan
verksamhet som ankommer på styrelseledamot respektive verkställande
direktör.
Utredningen har föreslagit att förbudet begränsas så att det inte träffar
de fall då det finns ”godtagbara skäl” för att utse någon som inte har för
avsikt att delta i verksamheten. I lagrådsremissens förslag utformades
emellertid förbudet utan någon sådan begränsning. Lagrådet har påtalat
att ett sådant generellt förbud skulle komma att omfatta även t.ex. det
fallet att en småföretagare låter en nära anhörig ta plats i styrelsen för ett
bolag som företagaren i realiteten avser att sköta helt och hållet på egen
hand. Enligt Lagrådets uppfattning skulle detta, såsom förhållandena i
mindre företag är beskaffade, medföra svåröverblickbara konsekvenser.
Lagrådet har därför förordat att förbudet i stället utformas i enlighet med
kommitténs förslag.
Enligt vår uppfattning skulle ett sådant generellt förbud som vi föreslog
i lagrådsremissen i och för sig stå i bättre överensstämmelse med de krav
som aktiebolagslagen i övrigt ställer på bolagets organisation och dess
ledning. Som vi tidigare har varit inne på bygger aktiebolagslagen på
principen att den som innehar en viss befattning i bolaget också utövar de
funktioner som är förenade med befattningen. Samtidigt kan det inte
uteslutas att ett undantagslöst förbud skulle kunna ge upphov till problem
för den kategori av företag som Lagrådet har nämnt i sitt yttrande. Vi
ansluter oss därför till vad Lagrådet har anfört i denna del och föreslår att
förbudet begränsas på det sätt som kommittén har föreslagit.
För att en bestämmelse av detta slag skall fa effekt bör den straff-
sanktioneras. Det är sålunda rimligt att en straffsanktion skall kunna
riktas mot den som deltar i beslut om att till styrelseledamot eller verk-
ställande direktör utse någon med vetskap om att den som utses enbart
kommer att fungera som målvakt. Kriminaliseringen bör emellertid be-
gränsas till fall då förfarandet är ägnat att dölja den egentliga ledningen
av bolaget, vare sig syftet är att skapa förutsättningar för vilseledande
affärstransaktioner eller försvåra skattekontrollen eller de brotts-
bekämpande myndigheternas ansträngningar eller förfarandet har annat
liknande ändamål.
Straffbestämmelsen bör rikta sig mot den som medverkar till att utse
målvakten. Kommittén har föreslagit att även den som tar på sig upp-
giften som målvakt skall kunna straffas. En remissinstans har påpekat att
78
målvakten ofta är straffimmun och att en straffsanktion mot denne därför Prop. 2000/01:150
inte framstår som ändamålsenlig. Enligt vår uppfattning utgör detta inte
något avgörande skäl mot att låta straffbestämmelsen omfatta också den
som låter sig utnyttjas som målvakt. I lagrådsremissen föreslog vi ändå
inte något särskilt straffstadgande for målvakten utan utgick från att det i
princip skulle vara möjligt att straffa målvakten med tillämpning av
allmänna bestämmelser om medverkansansvar. Lagrådet har emellertid,
under hänvisning till principerna for s.k. concursus necessarius, ansett att
övervägande skäl talar för att allmänna bestämmelser om medverkans-
ansvar innebär att målvakten inte drabbas av något sådant ansvar. Vi
ansluter oss till den uppfattningen och föreslår därför att
straffbestämmelsen utformas så att den uttryckligen omfattar målvakten.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon straffbestämmelse
som särskilt tar sikte på att det i en anmälan till aktiebolagsregistret
anges fingerade personer som styrelseledamöter eller andra bolags-
företrädare.
Bulvanutredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har godtagit utredningens
bedömning. Riksskatteverket har föreslagit att straffmaximum för osant
intygande skall höjas.
Skälen for regeringens bedömning: Det förekommer att anmälning-
ar om nya styrelseledamöter och andra bolagsföreträdare som lämnas till
aktiebolagsregistret innehåller namn på fingerade personer eller personer
utan all faktisk anknytning till bolaget. Detta är självfallet inte accep-
tabelt.
Under senare år har vidtagits flera åtgärder för att förhindra detta slag
av falsarier. Patent- och registreringsverket kontrollerar numera de an-
mälda personernas namn och personnummer mot uppgifterna i SPAR.
Det har vidare införts en särskild aviseringsrutin som innebär att Patent-
och registreringsverket vid flertalet registreringar underrättar den som
registreras i eller avförs från aktiebolagsregistret om åtgärden (se 44 a §
aktiebolagsförordningen, 1975:1387). Sedan ett par år ställs också sär-
skilda krav när den som anmäls som styrelseledamot, styrelsesuppleant,
verkställande direktör, vice verkställande direktör och firmatecknare inte
är folkbokförd i Sverige. Vid anmälan skall då ges en fotokopia av
passhandling eller annan identitetshandling som avser den anmälde.
Patent- och registreringsverket far även kräva in ytterligare handlingar,
om det behövs för att säkerställa den anmäldes identitet (se 3 § andra
stycket aktiebolagsförordningen).
De nu angivna rutinerna minskar väsentligt riskerna för falsarier. Det
hindrar inte att det kan finnas fog för att dessutom överväga straffbe-
stämmelser, särskilt som de aktuella förfarandena har ett betydande
straffvärde.
79
Såsom utredningen har konstaterat är emellertid förfarandena redan Prop. 2000/01:150
straffbelagda. Ett bolagsstämmoprotokoll där det anges att en fingerad
person utses till styrelseledamot måste anses som en för skens skull upp-
rättad urkund rörande rättshandling. Upprättandet kan därför bestraffas
som osant intygande, medan åberopandet av protokollet i ett registre-
ringsärende kan bestraffas som brukande av falsk urkund (se 15 kap. 11 §
brottsbalken). I registreringsärendet måste f.ö. företes en handling på vil-
ken styrelseledamoten har skrivit sin namnteckning. Att skriva en diktad
persons namn utgör urkundsförfalskning (jfr 14 kap. 1 § brottsbalken).
Mot den bakgrunden finns det inte skäl att införa några särskilda straff-
bestämmelser för detta slag av ageranden. Det finns inte heller skäl att
justera straffskaloma för de aktuella brotten.
Regeringens förslag: De nya bestämmelserna skall träda i kraft den
1 januari 2002 och tillämpas också på bolag som har gått i likvidation
före ikraftträdandet. En kontrollbalansräkning som före ikraftträdandet
har upprättats enligt tidigare bestämmelser skall dock kunna tjäna som
underlag vid en kontrollstämma som äger rum efter ikraftträdandet.
Om ett aktiebolag har försatts i konkurs och denna har avslutats med
överskott före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas i
fråga om bolagets skyldighet att gå i likvidation.
Kommitténs och Bulvanutredningens förslag: Varken kommittén
eller Bulvanutredningen har föreslagit några särskilda övergångsbestäm-
melser.
Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund har invänt mot att en
kontrollbalansräkning som har upprättats enligt nu gällande bestäm-
melser skall behöva ersättas av en ny kontrollbalansräkning om
kontrollstämman skall hållas efter ikraftträdandet.
Skälen för regeringens förslag: Vi anser att de förbättringar som de
föreslagna reglerna innebär bör tas till vara så snart som möjligt och i
största utsträckning. De bör därför tillämpas så snart som lagändringarna
har trätt i kraft. Med hänsyn till att riksdagen inte kommer att kunna ta
ställning till propositionen förrän hösten 2001 bör reglerna börja gälla
den 1 januari 2002. De nya reglerna bör tillämpas även på sådana bolag
som har gått i likvidation före ikraftträdandet. Såsom Sveriges advokat-
samfund har påpekat skulle det dock vara onödigt betungande att kräva
att ett bolag som före ikraftträdandet har låtit upprätta en kontroll-
balansräkning enligt tidigare regler skall behöva ta fram en ny kontroll-
balansräkning inför en kontrollstämma som äger rum efter ikraft-
trädandet. Vi föreslår därför en särskild övergångsbestämmelse för den
situationen.
Även i ett annat avseende finns det behov av en särskild övergångs-
regel. Det gäller den situationen då ett aktiebolag har försatts i konkurs
och konkursen har avslutats med överskott. Om konkursen avslutas före
ikraftträdandet, kan den föreslagna nya regeln om att rätten skall besluta
om likvidation i samband med konkursens avslutande (jfr avsnitt 4.9.3)
80
inte tillämpas. Vi föreslår därför att äldre bestämmelser om skyldighet Prop. 2000/01:150
för bolaget att inom en månad efter konkursens avslutande gå i
likvidation skall fortsätta att gälla för dessa bolag.
Förslagen syftar huvudsakligen till att förenkla och förtydliga dagens
bestämmelser om likvidation samt att komma till rätta med vissa oseriösa
förfaranden inom associationsrätten. De torde därför ha en positiv påver-
kan på samhällsekonomin i stort. Några smärre justeringar har gjorts i de
typer av likvidationsärenden som skall handläggas hos Patent- och regist-
reringsverket respektive i allmän domstol. Vidare ersätts det muntliga
förfarandet i domstol av ett skriftligt förfarande. Dessa förändringar torde
dock inte påverka resursbehovet för vare sig Patent- och registrerings-
verket eller domstolsväsendet. Inte heller kan övriga förslag väntas leda
till några beaktansvärda ekonomiska konsekvenser för det allmänna.
Förslagen innebär inte några genomgripande förändringar för före-
tagens del och bör inte heller för dessa leda till några beaktansvärda
ekonomiska konsekvenser.
3 kap. 4 §
Aktiebrev skall ställas till viss man. Det får utlämnas endast till
aktieägare som är införd i aktieboken och först när full betalning erlagts
för den eller de aktier brevet lyder på. Vidare fordras
1. att bolaget registrerats, om aktien tecknats vid bolagets bildande,
2. att nyemission eller fondemission registrerats, om aktien tillkommit
på grund av emissionen, eller
3. att registrering skett enligt 5 kap. 14 §, om aktien tillkommit på
grund av utbyte eller nyteckning enligt 5 kap.
Aktiebrev skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens
fullmakt av bank. Namnteckning får återges genom tryckning eller på
annat liknande sätt. Brevet skall ange bolagets firma, ordningsnummer på
den eller de aktier varå brevet lyder, akties nominella belopp och dagen
för utfärdandet. Kan när aktiebrev utges aktier av olika slag finnas enligt
bolagsordningen, skall aktieslaget anges i brevet. Om bolagsordningen
innehåller förbehåll enligt 1 § sjätte stycket, 3 §, 8 § eller 6 kap. 8 §,
skall tydlig uppgift om detta tas in i brev på aktie som avses med
förbehållet. Uppgiften kan ges i förkortad form. Förkortningsformer
fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
När utbetalning görs vid inlösning av aktie eller minskning av dess
nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar, skall aktiebrevet
förses med påskrift om utbetalningen. Påskrift skall även göras så snart
det kan ske när aktie dragits in utan återbetalning. En påskrift skall också
göras när det nominella beloppet har ändrats, dock inte när ändringen
görs på grund av beslut om att aktiekapitalet skall vara bestämt i annan
valuta än tidigare.
81
Aktiebrev, som i samband med dödning eller vid utbyte utges i stället Prop. 2000/01:150
för annat, skall innehålla uppgift därom. Utbytes aktiebrev mot ett eller
flera andra aktiebrev skall det äldre aktiebrevet jämte därtill hörande
kupongark makuleras på betryggande sätt.
Emissionsbevis samt skuldebrev och optionsbevis, som avses i 5 kap.,
skall undertecknas på sätt som anges i andra stycket.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs och Bulvanutredningens
förslag.)
I andra stycket har en tidigare felaktig hänvisning till 1 § fjärde stycket
rättats. Därutöver har några mindre språkliga justeringar gjorts.
8 kap. 3 §
Styrelsen svarar för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets
angelägenheter.
Styrelsen skall se till att bolagets organisation är utformad så att
bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden
i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt.
Styrelsen skall i skriftliga instruktioner ange arbetsfördelningen mellan
å ena sidan styrelsen och å andra sidan den verkställande direktören och
de andra organ som styrelsen inrättar.
Styrelsens ansvar och tillsynsskyldighet kan inte överlåtas på någon
annan.
(Jfr 8 kap. 6 § i SOU 1998:47.)
I ett nytt fjärde stycke har lagts till en bestämmelse om att styrelsen
inte kan överlåta sitt ansvar och sin tillsynsskyldighet på någon annan.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Motiven
till bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.2. Den nya bestämmelsen -
som har karaktären av förtydligande av gällande rätt (jfr prop.
1997/98:99 s. 80) - innebär att styrelsen inte genom delegation,
utfärdande av fullmakter eller på annat sätt kan avbörda sig det yttersta
ansvaret för bolagets organisation och förvaltning eller skyldigheten att
sörja för en betryggande kontroll av bolagets bokföring,
medelsförvaltning och ekonomiska förhållanden.
Bestämmelsen innebär i och för sig inte någon begränsning i styrelsens
möjligheter att genom delegation överlämna uppgifter till andra. Liksom
hittills kan en sådan delegation också ske genom utfärdande av full-
makter som ger fullmaktshavaren mer eller mindre vidsträckt behörighet.
De delegationsbeslut som fattas och de fullmakter som utfärdas kan
emellertid aldrig medföra att styrelsens ansvar för de uppgifter som den
har enligt förevarande paragraf bortfaller.
Med anledning av vad Lagrådet har uttalat om risken för motsatsslut
bör det framhållas att avsikten inte har varit att bestämmelsen skall läsas
motsatsvis. Bestämmelsen reglerar alltså inte i vilken omfattning
styrelsen kan överlåta sitt ansvar för frågor som inte ryms inom
paragrafen.
82
8 kap. 9 §
Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot. Att detsamma
gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om nä-
ringsförbud.
Till styrelseledamot får inte utan godtagbara skäl utses någon som inte
avser att ta del i sådan verksamhet som enligt denna lag ankommer på
styrelsen.
(Jfr 8 kap. 4 § andra stycket i SOU 1998:47.)
Andra stycket är nytt. Det har utformats med beaktande av de
synpunkter som Lagrådet har framfört. Motiven till bestämmelsen har
behandlats i avsnitt 5.3. Bestämmelsen är i viss utsträckning straff-
sanktionerad, se 19 kap. 1 §.
8 kap. 27 §
Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara verkställande direktör. Att det-
samma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436)
om näringsförbud.
Till verkställande direktör får inte utan godtagbara skäl utses någon
som inte avser att ta del i sådan verksamhet som enligt denna lag
ankommer på den verkställande direktören.
(Jfr 8 kap. 4 § andra stycket i SOU 1998:47.)
Andra stycket är nytt. Det har utformats med beaktande av de
synpunkter som Lagrådet har framfört. Motiven till bestämmelsen har
behandlats i avsnitt 5.3. Bestämmelsen är i viss utsträckning straff-
sanktionerad, se 19 kap. 1 §.
9 kap. 15 §
Kallelsen skall innehålla ett förslag till dagordning för bolagsstämman. I
förslaget till dagordning skall styrelsen tydligt ange de ärenden som skall
behandlas vid bolagsstämman. Ärendena skall vara numrerade.
Det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag skall anges, om
förslaget inte rör en fråga av mindre betydelse för bolaget. Avser ett
ärende ändring av bolagsordningen, skall det huvudsakliga innehållet i
förslaget till ändring alltid anges.
Särskilda bestämmelser om innehållet i kallelser finns i 2 § detta
kapitel, i 4 kap. 4 § andra stycket, 5 kap. 3 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 12 och
21 §§ och 13 kap. 4§ samt i 6 och 7 §§ lagen (1987:464) om vissa
riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs och Bulvanutredningens
förslag)
Det tredje stycket innehåller hänvisningar till särskilda bestämmelser
om innehållet i kallelser till bolagsstämma. Till dessa bestämmelser har
lagts den nya bestämmelsen i 13 kap. 4 § om kallelse till en stämma som
skall behandla en fråga om likvidation, bestämmelserna i 7 kap. 12 och
21 §§ om behandling av ett förslag om förvärv respektive överlåtelse av
egna aktier samt bestämmelsen i 7 § i den s.k. Leo-lagen.
Prop. 2000/01:150
83
9 kap. 31 §
I följande fall är ett beslut om ändring av bolagsordningen giltigt endast
om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid
bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av
samtliga aktier i bolaget, nämligen om beslutet när det gäller redan
utgivna aktier innebär att
1. aktieägarnas rätt till bolagets vinst eller övriga tillgångar minskas
genom en bestämmelse enligt 12 kap. 1 § tredje stycket,
2. rätten att förvärva aktier i bolaget inskränks genom ett förbehåll
enligt 3 kap. 3 §, eller
3. rättsförhållandet mellan aktier rubbas.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs och Bulvanutredningens
förslag.)
Ändringen beror på ändrad styckeindelning i 12 kap. 1 § (jfr SFS
2000:66).
Prop. 2000/01:150
13 kap. Likvidation och konkurs
Frivillig likvidation
Bolagsstämmans beslut om likvidation
13 kap. 1 §
Bolagsstämman kan besluta att bolaget skall gå i likvidation.
(Jfr 13 kap. 1 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar 13 kap. 1 § första stycket i dess hittills gällande
lydelse.
Liksom tidigare har bolagsstämman rätt att besluta om att bolaget skall
gå i likvidation. Av 10, 11, 16, 20, 49 och 50 §§ framgår att bolaget i
vissa fall är skyldigt att gå i likvidation. Bolagsstämmans rätt att besluta
om likvidation gäller såväl när det föreligger en sådan skyldighet som när
det inte gör det. Stämman far besluta om likvidation också då bolags-
ordningen innehåller bestämmelser om att bolaget skall upphöra vid en
viss senare tidpunkt.
Ett stämmobeslut krävs även när bolagsordningen föreskriver att
bolaget skall gå i likvidation vid en viss preciserad tidpunkt. En sådan
föreskrift innebär alltså inte att bolaget automatiskt går i likvidation vid
den angivna tidpunkten. Ett bolagsstämmobeslut krävs också när
bolagsordningen har överlåtit till någon annan att besluta om likvidation
och denne har fattat ett sådant beslut.
Förslag till beslut
13 kap. 2 §
Om bolagsstämman skall pröva en fråga om likvidation, skall styrelsen
eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett
förslag till beslut.
I förslaget till beslut skall följande uppgifter anges:
1. skälen för att bolaget skall gå i likvidation och vilka alternativ till
likvidation som finns,
84
2. från vilken dag beslutet om likvidation föreslås gälla,
3. den beräknade tidpunkten för skifte,
4. skifteslikvidens beräknade storlek, samt
5. i förekommande fall, vem som föreslås till likvidator.
(Jfr 13 kap. 4 § i SOU 1999:36.)
I 2-5 §§, som saknar motsvarighet i aktiebolagslagens hittills gällande
lydelse, har införts bestämmelser om det underlag som bolagsstämman
skall ha tillgång till inför prövningen av likvidationsfrågan och om
tillhandahållande av detta material. De frågor som regleras i paragraferna
har behandlats i avsnitt 4.2.2.
Som underlag för beslut i likvidationsfrågan skall aktieägarna kunna ta
del av dels ett förslag till beslut, dels redovisningshandlingar och ett
revisorsyttrande. I denna paragraf regleras förslaget till beslut. I första
stycket förutsätts att det normalt är styrelsen som upprättar förslaget. Om
förslaget framförs av någon annan än styrelsen, är det emellertid i stället
förslagsställaren som skall upprätta förslaget till beslut. Detta kan bli
aktuellt t.ex. om en aktieägare med stöd av 9 kap. 11 § för upp en fråga
om likvidation på bolagsstämman. Om styrelsen bedömer att ett förslag
som har väckts på detta sätt skulle kunna få erforderlig majoritet på
stämman, kan det dock - trots att någon sådan skyldighet inte föreligger
- vara lämpligt att styrelsen tar fram ett beslutsunderlag även i en sådan
situation. Om styrelsen anser att den inte själv bör upprätta något förslag
åt förslagsställaren, får den ändå normalt anses skyldig att biträda denne
med en sådan redogörelse som avses i 3 § 3.
I andra stycket regleras innehållet i förslaget till beslut. Av intresse för
aktieägarna är naturligtvis varför bolaget föreslås gå i likvidation. 1
förslaget skall därför skälen för förslaget anges. Den som har upprättat
förslaget skall också redogöra för om det finns något eller några
alternativ till likvidation och vilka dessa i så fall är (punkten 7). Om
bedömningen är att det över huvud taget inte finns något alternativ,
räcker det att ange detta.
Av 8 § följer att beslut om likvidation gäller omedelbart eller från och
med en viss dag som bolagsstämman beslutar. Vad som föreslås i det
hänseendet skall framgå av förslaget till beslut (punkten 2). Vidare skall
av förslaget framgå den beräknade tidpunkten för skifte (punkten 3) och
skifteslikvidens beräknade storlek (punkten 4). Det rör sig här om
uppskattningar, eftersom det ju är likvidatom som svarar för avveck-
lingen av bolaget. Uppgifterna skall lämnas även om den som har
upprättat förslaget inte anser sig kunna göra annat än grova
uppskattningar. I sådana fall kan detta lämpligen anges i förslaget. Upp-
gifterna är till för att ge aktieägarna ett så gott beslutsunderlag som
möjligt och inte för att vägleda den likvidator som senare kan komma att
förordnas. Likvidatom har följaktligen inte någon skyldighet att beakta
dessa uppskattningar vid avvecklingen av bolaget.
Som framgår av 27 § är det Patent- och registreringsverket som utser
likvidator. Detta hindrar inte att aktieägarna kan ha synpunkter och
önskemål i frågan om valet av person. Det kan därför vara lämpligt att
personfrågorna tas upp på stämman och att ett namnförslag tas fram. Om
styrelsen vill föreslå ett namn, skall detta namn tas med i styrelsens
förslag till beslut (punkten 5). Detsamma gäller om någon annan är
Prop. 2000/01:150
85
förslagsställare. Till skillnad från de övriga uppgifter som anges i Prop. 2000/01:150
paragrafen är denna uppgift frivillig.
13 kap. 3 J
Om årsredovisningen inte skall behandlas på bolagsstämman, skall
följande handlingar fogas till förslaget till beslut:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda
balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om bolags-
stämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen for det år årsredovisningen avser,
3. en av styrelsen undertecknad redogörelse for sådana händelser av
väsentlig betydelse för bolagets ställning som har inträffat efter det att
årsredovisningen lämnades, samt
4. ett yttrande från bolagets revisor över den redogörelse som avses i 3.
(Jfr 13 kap. 5 och 6 §§ i SOU 1999:36.)
Paragrafen är ny men har motsvarigheter i bl.a. bestämmelserna om
ökning och nedsättning av aktiekapitalet. Den reglerar vilken ekonomisk
information som skall fogas till styrelsens förslag till beslut, om en fråga
om likvidation skall prövas på en bolagsstämma som inte skall behandla
årsredovisningen. Denna fråga har behandlats i avsnitt 4.2.2.
Informationen skall bestå av den årsredovisning som senast har
fastställts av bolagsstämman samt revisionsberättelsen för samma år och
en redogörelse for händelser av väsentlig betydelse som har inträffat efter
det att årsredovisningen lämnades (punkterna 1-3). Den sistnämnda
redogörelsen kan lämnas i form av den senaste delårsrapporten, om en
sådan har upprättats. I förekommande fall måste rapporten kompletteras
med uppgifter om viktigare händelser som har inträffat efter rapport-
periodens slut. Redogörelsen skall granskas av bolagets revisor, som
därefter skall avge ett yttrande över redogörelsen (punkten 4). Yttrandet
skall avse endast innehållet i redogörelsen och alltså inte behandla
likvidationsfrågan.
Kallelsens innehåll
13 kap. 4 §
Kallelsen till bolagsstämman skall ange det huvudsakliga innehållet i
förslaget till beslut om likvidation.
(Jfr 13 kap. 8 § i SOU 1999:36.)
I paragrafen, som är ny, uppställs ett krav på att kallelsen skall
innehålla likvidationsforslagets huvudsakliga innehåll. Paragrafen har sin
motsvarighet i bl.a. bestämmelserna om nedsättning av aktiekapitalet.
Redogörelsen for innehållet bör vara utformad så att aktieägarna får en
rimlig möjlighet att, utan att ta del av det fullständiga förslaget, bilda sig
en uppfattning om vad förslaget innebär.
Hur långt före bolagsstämman som kallelsen måste skickas ut bestäms
av reglerna om kallelse till bolagsstämma i 9 kap.
86
Tillhandahållande av förslaget till beslut
13 kap. 5 §
Förslaget till beslut om likvidation, i förekommande fall tillsammans
med handlingar som avses i 3 §, skall hållas tillgängligt för aktieägarna
under minst två veckor före den bolagsstämma där frågan om likvidation
skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast sändas till den
aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
(Jfr 13 kap. 7 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen, som saknar motsvarighet i aktiebolagslagens nuvarande
lydelse, behandlar tillhandahållandet av förslaget till beslut om likvi-
dation (se första stycket). Liknande bestämmelser finns i bl.a. 7 kap.
13 §.
Att de aktuella handlingarna även skall finnas tillgängliga vid
bolagsstämman framgår av andra stycket.
Av 9 kap. 17 § följer att likvidationsbeslutet kan fattas även om det
föreskrivna beslutsunderlaget inte har tillhandahållits på föreskrivet sätt
förutsatt att de aktieägare som berörs av felet lämnar sitt samtycke.
Majoritetskrav
13 kap. 6 §
Ett beslut av bolagsstämman om likvidation är giltigt, om det har biträtts
av aktieägare med mer än hälften av de avgivna rösterna. Vid lika
röstetal är beslutet giltigt om det biträds av ordföranden.
Första stycket gäller inte, om annat föreskrivs i bolagsordningen. Även
om det i bolagsordningen föreskrivs kvalificerad majoritet för beslut om
likvidation, fattas dock ett sådant beslut med sådan majoritet som anges i
första stycket, när det finns grund för tvångslikvidation enligt 10, 11 eller
16 §.
(Jfr 13 kap. 2 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar närmast den bestämmelse som hittills har funnits
i 13 kap. 1 § andra stycket. Andra meningen i första stycket har lagts till
efter påpekande från Lagrådet. De frågor som regleras i bestämmelsen
har behandlats i avsnitt 4.2.1.
I första stycket fastslås huvudregeln om att likvidationsbeslut fattas
med s.k. absolut majoritet. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst
(jfr 9 kap. 28 §). Av andra stycket följer att det är möjligt att i
bolagsordningen föreskriva avvikelser från huvudregeln. I en sådan
föreskrift kan uppställas högre eller lägre majoritetskrav. En särskild
regel gäller dock om det finns grund för tvångslikvidation enligt 10, 11
eller 16 §. I så fall får en föreskrift om kvalificerad majoritet stå tillbaka
för huvudregeln. Föreskrifter om lägre majoritetskrav än hälften av de
avgivna rösterna gäller däremot oavsett om det finns grund för
tvångslikvidation.
Prop. 2000/01:150
87
Registrering Prop. 2000/01:150
13 kap. 7
Bolagsstämmans beslut om likvidation skall genom stämmans försorg
genast anmälas för registrering.
(Jfr 13 kap. 9 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen innehåller en bestämmelse som hittills har funnits i 13 kap.
7 § första stycket första meningen.
Liksom hittills skall ett beslut om likvidation anmälas för registrering
till Patent- och registreringsverket. Detta skall ske ”genom stämmans
försorg”. Stämman måste alltså uppdra åt någon att ombesörja anmälan.
Uppdraget kan självfallet lämnas till styrelsen eller, när en sådan finns,
den verkställande direktören. Det står emellertid stämman fritt att utse
någon annan att göra anmälan.
Tidpunkt då beslutet om likvidation börjar gälla
13 kap. 8 §
Bolagsstämmans beslut om likvidation gäller omedelbart eller från och
med den dag bolagsstämman bestämmer. Om inte bolagsordningen
föreskriver en senare dag, far dagen inte sättas senare än det närmast
följande räkenskapsårets första dag. När det finns grund för tvångs-
likvidation enligt 10, 11 eller 16 §, gäller beslutet alltid omedelbart.
(Jfr 13 kap. 3 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar närmast 13 kap. 1 § andra stycket andra och
tredje meningarna i den paragrafens hittills gällande lydelse. Andra
meningen är ny. En liknande bestämmelse fanns i 1944 års aktiebolags-
lag.
Ett bolagsstämmobeslut om likvidation gäller som regel omedelbart.
Om det inte finns grund för tvångslikvidation enligt 10, 11 eller 16 §, kan
stämman dock besluta att likvidationen skall träda i kraft viss senare dag.
Denna dag får emellertid inte sättas hur långt bort som helst. I paragrafen
anges sålunda att likvidationsbeslutet måste få verkan senast den första
dagen under det närmast följande räkenskapsåret. Om dagen sätts senare
än så, är likvidationsbeslutet ogiltigt. Undantag görs för de fall då bolaget
enligt bolagsordningen skall gå i likvidation vid en viss tidpunkt. I
sådana fall kan tiden mellan bolagsstämmans beslut och likvidations-
tidpunkten alltså vara längre.
13 kap. 9 §
I 10 § finns bestämmelser om att registreringsmyndigheten i vissa fall
skall besluta om likvidation. I 11, 16, 20, 49 och 50 §§ finns bestäm-
melser om att rätten i vissa fall skall besluta om likvidation.
Registreringsmyndighetens och rättens beslut skall registreras.
(Jfr 13 kap. 21, 22 och 29 §§ i SOU 1999:36.)
88
Paragrafen är ny. I första stycket anges de olika bestämmelser som
föreskriver att registreringsmyndigheten (dvs. Patent- och regist-
reringsverket) respektive rätten skall eller kan besluta om tvångs-
likvidation. Registreringsmyndigheten skall besluta om likvidation vid
åsidosättande av aktiebolagslagens krav på registrering av styrelse m.m.
liksom vid försummelse att inge redovisningshandlingar m.m. (10 §).
Rätten skall fatta ett sådant beslut då likvidationsskyldighet föreligger på
grund av en föreskrift i bolagsordningen (11 §) eller på grund av bolagets
kapitalbrist (16 §) samt i vissa fall efter avslutad konkurs (49 och 50 §§).
Rätten kan även besluta om likvidation när en aktieägare har missbrukat
sitt inflytande i bolaget (20 §). De närmare förutsättningarna för beslut
om likvidation anges i de bestämmelser till vilka paragrafen hänvisar.
I andra stycket anges att ett beslut om likvidation skall registreras.
Regeringen avser att i aktiebolagsförordningen ta in bestämmelser om
skyldighet för domstol att till Patent- och registreringsverket anmäla
beslut i likvidationsärenden.
13 kap. 10 §
Registreringsmyndigheten skall besluta att bolaget skall gå i likvidation,
om
1. bolaget inte på föreskrivet sätt har kommit in med anmälan till
registreringsmyndigheten om sådan behörig styrelse, verkställande direk-
tör, särskild delgivningsmottagare eller revisor som skall finnas enligt
denna lag,
2. bolaget inte till registreringsmyndigheten har kommit in med års-
redovisning och revisionsberättelse enligt 8 kap. 3 § första stycket
årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall, koncern-
redovisning och koncernrevisionsberättelse enligt 8 kap. 16 § samma lag
inom elva månader från räkenskapsårets utgång,
3. bolaget efter beslut om att aktiekapitalet skall vara bestämt i kronor i
stället för i euro har ett registrerat aktiekapital eller minimikapital som
inte står i överensstämmelse med 1 kap. 3 § andra stycket och bolaget
inte inom sex månader från det att beslutet fick verkan har anmält
nödvändiga beslut om ändring i bolagsordningen och om ökning av
aktiekapitalet för registrering, eller
4. bolaget på grund av bestämmelserna i 7 kap. 5 eller 10 § är skyldigt
att sätta ned aktiekapitalet till ett belopp som understiger lägsta tillåtna
aktiekapital enligt 1 kap. 3 §.
Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om likvidations-
grunden har upphört under ärendets handläggning hos registrerings-
myndigheten och avgift som har påförts enligt 25 § har betalats.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas av registre-
ringsmyndigheten självmant eller på ansökan av styrelsen, en styrelse-
ledamot, den verkställande direktören, en aktieägare, en borgenär eller, i
fall som avses i första stycket 1, någon annan vars rätt är beroende av att
det finns någon som kan företräda bolaget.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
(Jfr 13 kap. 22 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 13 kap. 4 a § i dess hittills gällande
lydelse, reglerar samtliga fall då Patent- och registreringsverket skall
besluta om tvångslikvidation. De aktuella grunderna för tvångs-
likvidation har behandlats i avsnitt 4.5. En ny grund har införts, nämligen
Prop. 2000/01:150
89
utebliven anmälan av sådan särskild delgivningsmottagare som enligt 8 Prop. 2000/01:150
kap. 33 § skall finnas om bolaget inte har någon behörig ställföreträdare i
Sverige. Beslut om likvidation efter avslutad konkurs - som hittills har
meddelats av Patent- och registreringsverket - skall i fortsättningen fattas
av rätten (se 50 §). I övrigt är de fall då Patent- och registreringsverket
skall besluta om likvidation desamma som hittills.
Av fjärde stycket framgår att Patent- och registreringsverkets beslut
gäller omedelbart. Beslutet kan överklagas till tingsrätt (se 18 kap. 8 §).
Av 26 § andra stycket lagen (1996:242) om domstolsärenden följer att
rätten i så fall kan besluta om inhibition.
13 kap. 11 §
Rätten skall besluta att bolaget skall gå i likvidation, om bolaget enligt
bolagsordningen är skyldigt att gå i likvidation.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av
registreringsmyndigheten eller på ansökan av styrelsen, en styrelse-
ledamot, den verkställande direktören eller en aktieägare.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
(Jfr 13 kap. 22 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen, som närmast motsvarar den bestämmelse som hittills har
funnits i 13 kap. 4 §, innehåller bestämmelser om tvångslikvidation när
bolaget enligt bolagsordningen är skyldigt att gå i likvidation. Såsom
framgår av första stycket är det, liksom hittills, allmän domstol som skall
besluta om likvidation på denna grund (se vidare avsnitt 4.6.1). En
förutsättning för ett sådant beslut är emellertid, liksom för övriga fall av
tvångslikvidation, att stämman inte dessförinnan själv har beslutat att
bolaget skall gå i likvidation
Den bestämmelse som hittills har funnits i 13 kap. 4 § andra stycket
om att beslut om likvidation inte skall meddelas om det visas att likvida-
tionsgrunden har upphört under handläggningen i tingsrätten har tagits,
bort. Det följer dock redan av första stycket att rätten skall bifalla en
ansökan om likvidation endast om det finns grund för likvidation vid den
tidpunkt då rätten fattar sitt beslut. När det gäller prövningen i tingsrätten
innebär ändringen alltså inte någon skillnad i sak. Däremot är det en
skillnad från tidigare att högre rätt skall kunna beakta även förhållanden
som har inträffat efter tingsrättens beslut.
Vilka som är behöriga att initiera en prövning av frågan om likvidation
framgår av andra stycket.
Av tredje stycket framgår att rättens beslut om likvidation gäller
omedelbart (jfr NJA 1992 s. 518). Om rättens beslut överklagas, kan
dock högre rätt besluta om inhibition (jfr kommentaren till 10 §).
90
Skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning
13 kap. 12 §
Styrelsen skall genast upprätta och låta bolagets revisor granska en
kontrollbalansräkning
1. när det finns skäl att anta att bolagets eget kapital, beräknat enligt
13 §, understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, eller
2. när det vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken har visat
sig att bolaget saknar utmätningsbara tillgångar.
(Jfr 13 kap. 10 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen, som motsvarar 13 kap. 2 § första stycket första och andra
meningarna i aktiebolagslagens hittills gällande lydelse, behandlar
styrelsens skyldighet att i vissa situationer upprätta en kontroll-
balansräkning. Denna fråga har behandlats i avsnitt 4.3.1.
Skyldigheten inträder liksom hittills i två situationer. Den ena situa-
tionen är när styrelsen har anledning att befara att bolagets eget kapital
understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet (punkten 7). Den
andra är när det vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken har
visat sig att bolaget saknar utmätningsbara tillgångar (punkten 2).
Härmed avses såväl den situationen då en utmätningsförrättning har ägt
rum utan att några utmätningsbara tillgångar har påträffats som den då
det utan en sådan förrättning har konstaterats att bolaget saknar sådana
tillgångar (jfr prop. 1990/91:198 s. 16).
I första punkten har inskjutits orden ”beräknat enligt 13 §” för att
markera att styrelsens skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning på
grund av misstanke om kapitalbrist gäller endast om det finns skäl att
anta att kontrollbalansräkningen skulle utvisa att bolagets eget kapital
understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Någon kontroll-
balansräkning behöver alltså inte upprättas i sådana fall då det synliga
egna kapitalet enligt den offentliga redovisningen visserligen understiger
hälften av det registrerade aktiekapitalet men det är uppenbart att det
finns dolda övervärden, av det slag som får beaktas enligt 13 §, som
täcker bristen. I sådana fall är det dock lämpligt att de överväganden som
styrelsen har gjort noteras i styrelseprotokollet.
I bolagsordningen kan finnas bestämmelser om att styrelsen är skyldig
att upprätta en kontrollbalansräkning redan vid en mindre differens
mellan det egna kapitalet och aktiekapitalet än hälften. Det personliga
betalningsansvar som styrelsens ledamöter enligt 17 § kan drabbas av om
styrelsen inte upprättar någon kontrollbalansräkning inträder dock först
om differensen har uppgått till minst den i lagen angivna.
Kontrollbalansräkningen skall upprättas ”genast”. I den hittills gällan-
de lagtexten används uttrycket ”ofördröj ligen”. Någon saklig skillnad är
inte avsedd. Hur lång tid som styrelsen har på sig innan kontroll-
balansräkningen senast skall vara upprättad far bedömas från fall till fall.
Det bör inte kunna bli fråga om mer än högst någon eller ett par månader
(jfrRH 1989:43).
Kontrollbalansräkningen skall granskas av bolagets revisor. Revisorn
skall kontrollera att tillgångar och skulder är riktigt angivna och att de
Prop. 2000/01:150
91
har värderats i enlighet med 13 §. Såsom framgår av 14 § andra stycket Prop. 2000/01:150
skall granskningen utmynna i ett skriftligt yttrande.
Kontrollbalansräkningens innehåll
13 kap. 13 §
En kontrollbalansräkning skall upprättas enligt tillämplig lag om årsredo-
visning. Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek får följande
justeringar göras.
1. Tillgångar far tas upp till ett högre värde och avsättningar och
skulder tas upp till ett lägre värde än i den ordinarie redovisningen, om
de värderingsprinciper som används vid upprättande av kontrollbalans-
räkningen är förenliga med god redovisningssed. Pensionsåtaganden som
enligt 8 a § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelser m.m.
har redovisats under en delpost under rubriken Avsättningar för pen-
sioner och liknande förpliktelser far dock inte tas upp till lägre belopp än
vad som är tillåtet enligt 7 § samma lag.
2. Tillgångar får redovisas till nettoförsäljningsvärdet.
3. Skulder på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldig-
heten är beroende av bolagets ekonomiska ställning behöver inte redo-
visas, om stödet, i händelse av konkurs eller likvidation, skall betalas
tillbaka först sedan övriga skulder har betalats.
Obeskattade reserver skall delas upp på eget kapital och uppskjuten
skatteskuld.
Justeringar enligt första och andra styckena skall redovisas särskilt.
Kontrollbalansräkningen skall undertecknas av styrelsen.
(Jfr 13 kap. 11 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen, som motsvarar 13 kap. 2 § tredje stycket i den paragrafens
hittills gällande lydelse, innehåller bestämmelser om kontrollbalans-
räkningens innehåll. Dessa frågor har behandlats i avsnitt 4.3.2.
Utgångspunkten i paragrafen är - såsom framgår av första meningen i
första stycket — att kontrollbalansräkningen skall upprättas enligt
tillämplig lag om årsredovisning. För aktiebolag i allmänhet skall alltså
årsredovisningslagen tillämpas, medan man i bankaktiebolag och värde-
pappersbolag skall tillämpa lagen (1995:1559) om årsredovisning för
kreditinstitut och värdepappersbolag. Hänvisningen till årsredovisnings-
lagama innebär att, om inte annat sägs i förevarande paragraf, samtliga
där aktuella bestämmelser skall tillämpas. Här i ligger också att ett bolag
måste följa god redovisningssed. Detta kan innebära att delvis olika
värderingsprinciper skall tillämpas för olika stora bolag (jfr BFNAR
2000:2).
Det kan vara naturligt att kontrollbalansräkningen upprättas i
överensstämmelse med de värderingsprinciper som har tillämpats i den
senaste årsredovisningen. De särskilda omständigheter som kan vara för
handen när kontrollbalansräkningen upprättas kan dock motivera att man
- inom ramen för vad årsredovisningslagama och god redovisningssed
medger - avviker från de redovisningsprinciper som har tillämpats i den
senaste årsredovisningen. Av särskilt intresse är här den s.k.
fortlevnadsprincipen i 2 kap. 4 § första stycket 1 årsredovisningslagen.
Den bestämmelsen innebär att redovisningen skall upprättas under
antagande att företagets verksamhet skall fortsätta. Utgångspunkten är att
den principen skall tillämpas också vid upprättandet av en kontroll-
92
balansräkning. I vissa fall kan det dock stå klart att ett antagande om Prop. 2000/01:150
fortsatt drift saknar fog och det är då naturligt att kontrollbalans-
räkningen upprättas under antagande av att bolagets verksamhet kommer
att avvecklas genom försäljning av tillgångarna. En situation då det kan
finnas anledning att värdera bolagets tillgångar på det sättet är när ett
beslut har fattats om att verksamheten skall läggas ned. En annan
situation är då bolaget uppenbarligen inte har tillräckligt kapital för att
fortsätta verksamheten.
Vid beräkningen av det egna kapitalet är det tillåtet att göra vissa
justeringar. Vilka dessa är framgår av punkterna 1-3 i första stycket samt
av andra stycket.
Enligt 2 kap. 4 § första stycket 2 årsredovisningslagen är ett företag
skyldigt att tillämpa samma redovisningsprinciper från ett år till ett annat.
Den bestämmelsen gäller inte vid upprättandet av en kontrollbalans-
räkning. Detta framgår av punkten 1 i första stycket. Tillgångar far
sålunda tas upp till ett högre värde än i årsredovisningen medan
avsättningar och skulder får tas upp till ett lägre värde, under
förutsättning att de värderingsprinciper som används i kontrollbalans-
räkningen är förenliga med god redovisningssed. Som exempel kan
nämnas att ett bolag, som har skrivit av en tillgång enligt en avskriv-
ningsplan som har visat sig bygga på en felaktig uppfattning om till-
gångens livslängd, i kontrollbalansräkningen bör kunna ta upp tillgången
till det värde som den skulle ha bokförts till om en mera korrekt
avskrivningsplan hade tillämpats. Bestämmelsen är avsedd att kunna
användas också när en tillgång över huvud taget inte har tagits upp i
årsredovisningen, under förutsättning att så hade kunnat ske. En sådan
situation är när bolaget tidigare har kostnadsfört utgifter, vilka enligt god
redovisningssed hade kunnat aktiveras och tas upp som en tillgång;
bolaget far då i kontrollbalansräkningen göra en dylik aktivering. Det är
givet att denna möjlighet bör utnyttjas med försiktighet.
En särskild situation då punkten 1 kan tillämpas är när bolaget i sin
årsredovisning har redovisat ett större pensionsåtagande än vad som är
nödvändigt enligt god redovisningssed. Såsom framgår av lagtexten far
bolaget dock aldrig ta upp ett åtagande som tidigare har särredovisats
under posten Avsättning för pensioner och liknande förpliktelser till lägre
belopp än vad som är tillåtet enligt 7 § lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.
Enligt punkten 2 far tillgångar värderas till nettoförsäljningsvärde, dvs.
det beräknade försäljningsvärdet med avdrag för förutsebara försäljnings-
kostnader. En liknande bestämmelse finns i hittills gällande rätt. Med
ordet ”tillgångar” avses i detta sammanhang inte endast sådana tillgångar
som enligt god redovisningssed får redovisas i den offentliga
redovisningen utan också andra resurser som har ett påvisbart värde för
bolaget. Användandet av ordet ”nettoförsäljningsvärde” är inte avsett att
förhindra att en tillgång eller skuld tas upp till ett uppskattat
nettoförsäljningsvärde i de fall ett observerbart sådant inte existerar. Det
kan ibland vara nödvändigt när det t.ex. gäller aktier i dotterbolag, vilka
då lämpligen kan upptas till ett värde motsvarande moderbolagets andel i
dotterbolagets eget kapital, beräknat enligt de värderingsregler som kan
tillämpas vid upprättandet av en kontrollbalansräkning (jfr FAR Förslag
till rekommendation, Kontrollbalansräkning).
93
Skulder på grund av statliga stöd som, i händelse av konkurs eller Prop. 2000/01:150
likvidation, är förenade med en efterställningsklausul får enligt punkten 3
utelämnas från kontrollbalansräkningen. Detta överensstämmer med
hittills gällande rätt. Bestämmelsen är avsedd att omfatta inte bara stöd
som har lämnats direkt från staten utan också stöd som har lämnats
genom andra organisationer som fullgör uppgifter inom den statliga
stödverksamheten, t.ex. ALMI-koncemen.
I andra stycket finns en bestämmelse om att obeskattade reserver skall
delas upp på eget kapital och uppskjuten skatteskuld. Ofta torde
situationen vara den att bolaget är berättigat till underskottsavdrag i en
sådan omfattning att en upplösning av den obeskattade reserven inte
föranleder någon beskattning. I så fall skall givetvis hela det belopp som
redovisas som obeskattad reserv hänföras till eget kapital.
Av tredje stycket följer att alla justeringar som har gjorts enligt första
och andra styckena skall redovisas särskilt i kontrollbalansräkningen. I
paragrafen regleras inte närmare hur justeringarna skall komma till
uttryck. I praxis finns dock sedan länge principer för hur en kontroll-
balansräkning kan utformas (se bl.a. FAR Förslag till rekommendation,
Kontrollbalansräkning). De nya bestämmelserna är inte avsedda att
förändra vedertagen praxis i detta avseende.
Paragrafen innehåller ingen bestämmelse om värderingstidpunkten.
Det ligger emellertid i sakens natur att den kontrollbalansräkning som
styrelsen lägger till grund för sitt beslut att kalla till stämma så långt
möjligt skall avse situationen på själva stämmodagen. I praktiken innebär
det att värderingen skall inriktas på en tidpunkt så nära inpå stämman
som möjligt (jfr bet. LU 1991/92:10 s. 7 f.).
Fjärde stycket innehåller en bestämmelse om undertecknandet av
kontrollbalansräkningen. Kommittén föreslog att kontrollbalansräkning-
en, i likhet med vad som enligt 2 kap. 7 § årsredovisningslagen gäller i
fråga om årsredovisningen, skall undertecknas av samtliga styrelse-
ledamöter och av den verkställande direktören. Det har ansetts att ett
sådant krav skulle onödigtvis öka risken för att kontrollbalansräkningen
inte färdigställs i tid. Här föreskrivs därför i stället att kontroll-
balansräkningen skall undertecknas av styrelsen. Såsom framgår av
8 kap. 29 § andra stycket får detta till följd att kontrollbalansräkningen
måste undertecknas av minst hälften av styrelsens ledamöter.
Första kontrollstämman
13 kap. 14 §
Om kontrollbalansräkningen visar att bolagets eget kapital understiger
hälften av det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen snarast möjligt
utfärda kallelse till en bolagsstämma som skall pröva om bolaget skall gå
i likvidation (första kontrollstämman). I fråga om beslutsunderlag och
kallelse skall bestämmelserna i 2-5 §§ tillämpas.
Kontrollbalansräkningen och ett yttrande av revisorn över denna skall
läggas fram på stämman.
(Jfr 13 kap. 12 § i SOU 1999:36.)
94
I paragrafen anges vad styrelsen skall göra när den första Prop. 2000/01:150
kontrollbalansräkningen har upprättats och misstanken om kapitalbrist
har bekräftats. Denna fråga har behandlats i avsnitt 4.3.1.
Första stycket överensstämmer i sak med hittills gällande rätt.
Bestämmelsen ålägger styrelsen att, så snart kontrollbalansräkningen har
granskats av revisorerna, ta ställning till om en bolagsstämma skall
sammankallas. Om kontrollbalansräkningen visar att bolagets eget
kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, är styrelsen
skyldig att kalla till bolagsstämma som skall pröva om bolaget skall gå i
likvidation.
Kallelse skall utfärdas ”snarast möjligt”. Styrelsen måste alltså genast
föranstalta om kallelseåtgärder. Den har rätt att utnyttja den längsta
kallelsefrist som lag och bolagsordning föreskriver (maximalt sex
veckor, se 9 kap. 13 §). Om nästa ordinarie bolagsstämma skall hållas
inom sex-åtta veckor från det att revisorn slutförde sin granskning, bör
styrelsen kunna underlåta att kalla till extra stämma och i stället lägga
fram kontrollbalansräkningen på den ordinarie stämman.
Stämmans uppgift är att pröva om bolaget skall gå i likvidation. Såsom
framgår av paragrafens hänvisning till 2-5 §§ har aktieägarna rätt till
samma beslutsunderlag som inför prövningen av en fråga om frivillig
likvidation. Detta innebär bl.a. att styrelsen skall upprätta ett fullständigt
förslag till beslut om likvidation med de uppgifter som anges i 2 §. Ett
sådant förslag skall upprättas även om styrelsens primära förslag skulle
vara att bolaget inte skall gå i likvidation.
Kontrollbalansräkningen skall läggas fram på stämman (se andra
stycket). Stämman skall inte godkänna kontrollbalansräkningen. Den
tjänar enbart som underlag för stämmans prövning av styrelsens förslag i
frågan om bolaget skall gå i likvidation eller fortsätta verksamheten.
Utgångspunkten för prövningen av likvidationsfrågan är kontroll-
balansräkningen sådan den läggs fram på stämman. Stämman har
emellertid möjlighet att göra de justeringar som behövs för att kontroll-
balansräkningen skall spegla förhållandena på stämmodagen. Det kan
leda till att kontrollbalansräkningen visar att bolagets eget kapital trots
allt överstiger ”den kritiska gränsen”, dvs. hälften av det registrerade
aktiekapitalet. Det finns då anledning att skilja på tre situationer.
I den första situationen har bolaget till följd av aktieägartillskott,
vinstgivande försäljningar av tillgångar m.m. ett eget kapital som mot-
svarar eller överstiger det registrerade aktiekapitalet. Av 15 § följer att
styrelsen i en sådan situation inte är skyldig att upprätta någon ny
kontrollbalansräkning eller kalla till någon ny kontrollstämma. De båda
andra situationerna karaktäriseras av att det egna kapitalet efter
justeringarna visserligen inte motsvarar det registrerade aktiekapitalet
men ändå överstiger den kritiska gränsen. Om det beror på ny
information om bolagets ekonomiska förhållanden vid tidpunkten för
kallelsen till kontrollstämma, behöver några ytterligare åtgärder inte
vidtas. Styrelsen skulle ju inte ha behövt sammankalla någon kontroll-
stämma, om den redan från början hade haft tillgång till ett korrekt
beslutsunderlag. Om justeringarna i stället är ett uttryck för en partiell
återhämtning av kapitalet efter tidpunkten för kallelse till den första
kontrollstämman (aktieägartillskott, vinstgivande verksamhet m.m.),
förhåller sig saken annorlunda. I denna situation - där det egna kapitalet
95
en gång har understigit den kritiska gränsen - kan bolaget undgå Prop. 2000/01:150
likvidation endast genom att en balansräkning som visar att kapitalet är
fullt återställt läggs fram på en bolagsstämma (jfr 15 § första stycket och
16 § första stycket 2). I detta fall kvarstår därför styrelsens skyldighet att
upprätta en andra kontrollbalansräkning och att kalla till en andra
kontrollstämma.
Bolagsstämman har rätt att ta del av ett yttrande från revisorn över den
granskning av kontrollbalansräkningen som denne har utfört. Om
stämman överväger justeringar av kontrollbalansräkningen, bör revisorn
yttra sig även över dessa.
Andra kontrollstämman
13 kap. 15 §
Om den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den första
kontrollstämman inte utvisar att det egna kapitalet, beräknat enligt 13 §,
vid tiden för stämman uppgick till minst det registrerade aktiekapitalet
och stämman inte har beslutat att bolaget skall gå i likvidation, skall
bolagsstämman inom åtta månader från den första kontrollstämman på
nytt pröva frågan om bolaget skall gå i likvidation (andra kontroll-
stämman). I fråga om beslutsunderlag och kallelse skall bestämmelserna
i 2-5 §§ tillämpas.
Styrelsen skall inför den andra kontrollstämman upprätta en ny
kontrollbalansräkning enligt 13 § och låta bolagets revisor granska den.
Den nya kontrollbalansräkningen och ett yttrande av revisorn över denna
skall läggas fram på stämman.
(Jfr 13 kap. 13 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen reglerar vad som skall gälla om det egna kapitalet vid den
första kontrollstämman inte uppgår till minst det registrerade
aktiekapitalet och stämman inte beslutar att bolaget skall gå i likvidation.
Frågan har behandlats i avsnitt 4.3.1. Paragrafen motsvaras delvis av
13 kap. 2 § första stycket fjärde meningen i dess hittills gällande lydelse.
Liksom tidigare gäller att bolaget i denna situation är skyldigt att en
andra gång pröva frågan om bolaget skall gå i likvidation (se dock
kommentaren till 14 §). Prövningen av likvidationsfrågan skall, såsom
framgår av första stycket, ske på en andra kontrollstämma. Denna skall
hållas inom åtta månader från den första kontrollstämman. Fristen löper
från dagen för den första kontrollstämman, oavsett om aktieägarna då
fattade ett formellt beslut om att bolaget skall bestå. Om ingen aktieägare
har infunnit sig vid den första stämman, räknas tiden från den utsatta
stämmodagen. Beträffande innebörden av hänvisningen till 2-5 §§
hänvisas till kommentaren till 14 §.
Såsom framgår av andra stycket skall styrelsen inför den andra
kontrollstämman upprätta en ny kontrollbalansräkning. Också denna
kontrollbalansräkning skall upprättas enligt bestämmelserna i 13 §. Den
nya kontrollbalansräkningen skall på samma sätt som den tidigare
granskas av bolagets revisor (jfr kommentaren till 12 §).
Kontrollbalansräkningen och revisorernas yttrande skall läggas fram på
bolagsstämman. Något krav på att bolagsstämman skall besluta att
godkänna eller inte godkänna kontrollbalansräkningen uppställs inte utan
96
denna skall endast tjäna som beslutsunderlag (se i övrigt kommentaren Prop. 2000/01:150
till 14 §).
Om kontrollbalansräkningen inte utvisar att det finns full täckning för
det registrerade aktiekapitalet, är bolagsstämman skyldig att besluta att
bolaget skall gå i likvidation. Detta framgår indirekt av 16-18 §§.
Beslut om tvångslikvidation
13 kap. 16 §
Rätten skall besluta att bolaget skall gå i likvidation, om
1. någon andra kontroll stämma inte hålls inom den tid som anges i
15 § första stycket, eller
2. den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den andra
kontrollstämman inte har granskats av bolagets revisor eller inte utvisar
att det egna kapitalet, beräknat enligt 13 §, vid tiden för stämman
uppgick till minst det registrerade aktiekapitalet och stämman inte har
beslutat att bolaget skall gå i likvidation.
I fall som avses i första stycket skall styrelsen ansöka hos rätten om
beslut om likvidation. Ansökan skall göras inom två veckor från den
andra kontrollstämman eller, om en sådan inte har hållits, från den
tidpunkt då den senast skulle ha hållits. Frågan om likvidation kan även
prövas på ansökan av en styrelseledamot, den verkställande direktören,
en revisor i bolaget eller en aktieägare.
Beslut om likvidation skall inte meddelas, om det under ärendets
handläggning vid tingsrätten visas att bolagsstämman har fastställt en
kontrollbalansräkning som utvisar att det egna kapitalet uppgår till minst
det registrerade aktiekapitalet.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
(Jfr 13 kap. 14 och 21 §§ i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar närmast 13 kap. 2 § första stycket fjärde och
femte meningarna samt andra stycket i aktiebolagslagens hittills gällande
lydelse. De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt
4.3.1.
I första stycket anges de fall då rätten skall besluta om likvidation på
grund av kapitalbrist. Det ena fallet är att en andra kontrollstämma inte
hålls inom föreskriven tid (punkten 1). Det andra fallet är att det vid en
andra kontrollstämma inte läggs fram någon av bolagets revisor granskad
kontrollbalansräkning som visar att det egna kapitalet uppgår till minst
det registrerade aktiekapitalet och bolagsstämman inte beslutar om
likvidation (punkten 2). I de fall då en andra kontrollstämma har hållits är
det alltså kontrollbalansräkningens innehåll - eventuellt med de
justeringar som har gjorts inför eller vid stämman (jfr kommentaren till
14 §) - som avgör om bolaget är likvidationspliktigt eller inte. Till
skillnad från tidigare är frågan om likvidationsplikt således inte knuten
till stämmans godkännande av kontrollbalansräkningen.
Likvidationsplikten i den situation som avses i punkten 2 inträder i och
med att den andra kontrollstämman avslutas. Beslutar aktieägarna vid
stämman att skjuta upp ställningstagandet i likvidationsfrågan till en
senare tidpunkt - antingen genom att stämman ställs in eller genom ett
beslut om att den skall fortsätta en senare dag - inträder således inte
någon omedelbar likvidationsplikt. Om den sålunda uppskjutna pröv-
ningen inte äger rum inom åtta månader från den första kontrollstämman,
4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 150
blir bolaget emellertid likvidationspliktigt enligt punkten 1 i och med att Prop. 2000/01:150
denna frist löper ut.
Om likvidationsplikt föreligger, är styrelsen enligt andra stycket skyl-
dig att ansöka om likvidation. Underlåtenhet kan medföra personligt
betalningsansvar (se 17 §). Utöver styrelsen har enskilda styrelse-
ledamöter, den verkställande direktören samt bolagets revisorer och
aktieägare rätt att ge in en sådan ansökan. Däremot har en borgenär inte
en sådan rätt. I den mån bolagets ekonomiska situation är sådan att
bolaget inte kan betala sina skulder kan borgenären i stället, om övriga
förutsättningar är uppfyllda, begära bolaget i konkurs.
Av tredje stycket framgår att bolaget undgår likvidation om bolags-
stämman under ärendets handläggning i tingsrätten fastställer en
kontrollbalansräkning som utvisar att det egna kapitalet är fullt återställt.
Detta gäller såväl när det tidigare inte har upprättats någon andra
kontrollbalansräkning som när en sådan har upprättats men den har
utvisat ett alltför litet eget kapital.
Av sista stycket framgår att rättens beslut gäller omedelbart. Om
rättens beslut överklagas, kan dock högre rätt besluta om inhibition (jfr
kommentaren till 10 §).
Personligt betalningsansvar för bolagets företrädare
13 kap. 17 §
Om styrelsen har underlåtit att
1. i enlighet med 12 § upprätta och låta bolagets revisor granska en
kontrollbalansräkning enligt 13 §,
2. i enlighet med 14 § sammankalla en första kontrollstämma,
3. i enlighet med 16 § ansöka hos rätten om att bolaget skall gå i
likvidation,
svarar styrelsens ledamöter solidariskt för de förpliktelser som upp-
kommer för bolaget under den tid som underlåtenheten består.
Den som med vetskap om styrelsens underlåtenhet handlar på bolagets
vägnar svarar solidariskt med styrelsens ledamöter för de förpliktelser
som därigenom uppkommer för bolaget.
Ansvaret enligt första och andra styckena gäller inte för den som visar
att han eller hon inte har varit försumlig.
I fall som avses i 12 § 1 gäller ansvaret enligt första stycket 1 endast
om bolagets eget kapital, beräknat enligt 13 §, understeg hälften av
bolagets registrerade aktiekapital vid den tidpunkt då styrelsens
skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning uppkom. Ansvaret gäller
inte om bolagets eget kapital hade stigit över denna gräns efter den
angivna tidpunkten men innan kontrollbalansräkningen senast skulle vara
upprättad.
(Jfr 13 kap. 15 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen, som delvis motsvarar 13 kap. 2 § fjärde stycket första och
andra meningarna i aktiebolagslagens hittills gällande lydelse, reglerar
frågor om personligt betalningsansvar för bolagets företrädare. Dessa
frågor har behandlats i avsnitten 4.3.3, 4.3.4 och 4.3.6.
I första stycket anges de olika fall av underlåtenhet från styrelsens sida
som utlöser personligt betalningsansvar för styrelseledamöterna. Fallen
knyter an till de skyldigheter som enligt 12-16 §§ åvilar styrelsen efter
det att det har uppkommit skäl att misstänka en kritisk kapitalbrist eller
98
efter det att ett resultatlöst utmätningsförsök har ägt rum. Det handlar Prop. 2000/01:150
alltså om styrelsens skyldighet att upprätta och låta revisorerna granska
en kontrollbalansräkning (punkten /), att kalla till en första kontroll-
stämma (punkten 2) och att under vissa förhållanden ansöka om
likvidation (punkten 3). Kommittén hade utöver dessa fall även angett det
fallet då styrelsen underlåter att kalla till en andra kontrollstämma. Det
har emellertid inte ansetts nödvändigt att ta upp det fallet särskilt. Om
styrelsen gör sig skyldig till en sådan underlåtenhet, kommer i stället
ansvar att inträda enligt punkten 3 när tidsfristen för den andra
kontrollstämman har löpt ut.
Om styrelsen försummar någon av nämnda skyldigheter, ansvarar
styrelseledamöterna solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för
bolaget efter det att styrelsen senast skulle ha vidtagit den åtgärd som den
har underlåtit att vidta. Därefter löper ansvaret så länge som underlåten-
heten består. Om styrelsen vidtar de åtgärder som den tidigare har under-
låtit, ansvarar ledamöterna inte för de förpliktelser som uppkommer där-
efter. Däremot kvarstår ansvaret för de förpliktelser som har uppkommit
dessförinnan.
I andra stycket anges att personligt betalningsansvar kan uppkomma
även för den som med vetskap om styrelsens underlåtenhet handlar för
bolagets räkning. Att någon ”handlar för bolagets räkning” innebär
främst att vederbörande företräder bolaget utåt i samband med att en
rättshandling företas. Också den som deltar i ett beslut om att bolaget
skall företa en rättshandling med annan far dock anses handla för
bolagets räkning, oavsett om det är någon annan som företräder bolaget
när rättshandlingen företas.
Ansvaret enligt andra stycket omfattar dock endast de förpliktelser som
uppkommer för bolaget genom företrädarens handlande. Bestämmelsen
torde framför allt fa betydelse när en verkställande direktör fortsätter att
driva bolaget trots att han eller hon känner till styrelsens underlåtenhet.
En styrelseledamot som agerar på motsvarande sätt är normalt ansvarig
redan enligt första stycket. Man kan dock tänka sig att en eller flera
styrelseledamöter kan visa att de, såvitt gäller styrelsens skyldigheter
enligt första stycket, inte har varit försumliga, t.ex. genom att de har
reserverat sig mot ett beslut att inte upprätta kontrollbalansräkning. Om
de därefter medverkar i åtgärder för att driva bolaget vidare, blir de enligt
andra stycket - på samma sätt som en verkställande direktör -
personligen ansvariga för de förpliktelser som därigenom uppkommer för
bolaget. Även andra företrädare för bolaget kan komma i fråga för per-
sonligt betalningsansvar på denna grund. Det kan gälla t.ex. en särskild
firmatecknare, ett ombud eller en anställd med ställningsfullmakt.
Företrädare som har haft en underordnad ställning i bolaget torde dock
regelmässigt undgå ansvar därför att de saknat vetskap om styrelsens
underlåtenhet eller därför att de med hänsyn till omständigheterna inte
kan anses ha varit försumliga (jfr kommentaren till tredje stycket).
Av tredje stycket framgår att det personliga betalningsansvaret enligt
första eller andra stycket gäller endast den som har varit försumlig.
Bevisbördan ligger hos den som det personliga betalningsansvaret görs
gällande mot. För att undgå ansvar måste han eller hon alltså visa att
någon försummelse inte förelegat. Frågan om försumlighet far bedömas
utifrån företrädarens roll i bolaget och den information som han eller hon
99
har haft tillgång till. Styrelseledamöternas ansvar måste bedömas med Prop. 2000/01:150
utgångspunkten i det förhållandet att varje styrelseledamot är skyldig att
hålla sig underrättad om förhållandena i bolaget (jfr 8 kap. 4 §). Den
verkställande direktörens ansvar får bedömas på liknande sätt. I vilken
utsträckning andra befattningshavare skall anses ha varit försumliga
beror i hög grad på omständigheterna i det enskilda fallet. Den som på
grund av sin faktiska ställning har ett bestämmande inflytande över
bolagets medelsförvaltning och drift bör regelmässigt jämställas med
styrelseledamöterna. Den som enbart har en underordnad befattning i
bolaget och har blivit ålagd att rättshandla på bolagets vägnar kan
däremot normalt inte anses ha varit försumlig, inte ens om han eller hon
har varit medveten om att styrelsen har försummat sina skyldigheter
enligt första stycket.
Av bestämmelserna i fjärde stycket framgår att bolagets företrädare i
vissa situationer kan undgå personligt betalningsansvar om det visar sig
att det inte har förelegat någon faktisk kritisk kapitalbrist i bolaget.
Bestämmelserna, som har utformats med beaktande av de synpunkter
som Lagrådet har fört fram, gäller endast för de fall då personligt
betalningsansvar görs gällande på grund av att styrelsen har försummat
sin skyldighet att efter misstanke om kritisk kapitalbrist upprätta en
första kontrollbalansräkning (12 § 1). De är alltså inte tillämpliga om
denna skyldighet i stället har sin grund i ett resultatlöst utmätningsförsök
(12 §2) eller om det är fråga om underlåtenhet att kalla till en första
kontrollstämma (14 §) eller att efter en andra kontrollstämma ansöka om
likvidation (16 §).
I första meningen klargörs att om styrelsen har försummat sin
skyldighet att efter misstanke om kapitalbrist upprätta en första kontroll-
balansräkning, kan personligt betalningsansvar komma i fråga endast om
det förelåg en faktisk kritisk kapitalbrist vid den tidpunkt då skyldigheten
uppkom. Frågan om vem som har bevisbördan beträffande kapital-
beståndet och vilka krav som skall ställas på bevisningens styrka har
överlämnats till rättstillämpningen. I tidigare rättspraxis (se NJA 1988
s. 620 och NJA 1993 s. 484) har det ansetts att bevisbördan ligger på
borgenären men att det kan vara fråga om ett lägre beviskrav än det som
normalt gäller i tvistemål. Någon ändring i detta avseende är inte avsedd.
Av fjärde stycket andra meningen framgår vidare att bolagsföreträda-
ren kan undgå personligt betalningsansvar om det egna kapitalet, sedan
skyldigheten att upprätta kontrollbalansräkning uppkom, återhämtar sig
till en nivå över den kritiska gränsen. Denna återhämtning måste dock ha
skett före den tidpunkt då kontrollbalansräkningen senast skulle vara
upprättad. Det är här alltså fråga om den förhållandevis korta period som
löper från det att anledning uppkom att misstänka kritisk kapitalbrist till
dess att kontrollbalansräkningen senast skulle ha varit klar (jfr
kommentaren till 12 §). Inte heller här har bevisfrågoma reglerats i
lagtexten. Det faller sig dock naturligt att bevisbördan i detta hänseende
skall ligga på den som betalningsansvaret görs gällande mot
(jfr NJA 1942 s. 696 och Lagrådets yttrande).
Av fjärde stycket framgår motsatsvis att en bolagsföreträdare inte kan
freda sig från ansvar för förpliktelser som uppkommer efter den tidpunkt,
då kontrollbalansräkningen senast skulle vara upprättad, genom att visa
att det egna kapitalet vid tidpunkten för förpliktelsens uppkomst hade
100
återhämtat sig. Detta gäller även om bolagsföreträdaren skulle kunna visa Prop. 2000/01:150
att det egna kapitalet har blivit fullt återställt. Av första stycket följer
dock att bolagsföreträdaren alltid kan undgå fortsatt ansvar genom att
avhjälpa den underlåtenhet som har utlöst ansvaret.
Personligt betalningsansvar för aktieägare
13 kap. 18 §
En aktieägare som med vetskap om att bolaget är skyldigt att gå i
likvidation enligt 16 § första stycket deltar i ett beslut att fortsätta
bolagets verksamhet ansvarar solidariskt med dem som svarar enligt 17 §
för de förpliktelser som uppkommer för bolaget efter den tidpunkt som
anges i 16 § andra stycket.
(Jfr 13 kap. 16 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen, som reglerar aktieägares personliga betalningsansvar,
motsvarar 13 kap. 2 § fjärde stycket tredje meningen i den paragrafens
hittills gällande lydelse. Frågan har behandlats i avsnitt 4.3.4.
Ett personligt betalningsansvar för aktieägare kan komma i fråga
endast när händelseförloppet har nått så långt att bolaget är skyldigt att
gå i likvidation. Av 16 § framgår att denna skyldighet kan inträda
antingen i anslutning till den andra kontrollstämman eller vid den
tidpunkt då en sådan stämma senast borde ha hållits (se vidare
kommentaren till 16 §). Om en aktieägare deltar i ett beslut att driva
bolaget vidare efter att skyldigheten har inträtt, blir han eller hon
solidariskt ansvarig för de förpliktelser som uppkommer för bolaget efter
den tidpunkt då ansökan om likvidation senast skulle ha getts in.
Det beslut som utlöser det personliga betalningsansvaret kan vara ett
vid den andra kontrollstämman fattat beslut att driva bolaget vidare, trots
att kontrollbalansräkningen visar att det inte finns full täckning för det re-
gistrerade aktiekapitalet. Det personliga betalningsansvaret kan emeller-
tid även utlösas av andra beslut som innebär att verksamheten skall
fortsätta. Det krävs inte att beslutet uttryckligen anger att bolaget skall
fortsätta verksamheten. Det är tillräckligt att beslutet i praktiken innebär
eller förutsätter att verksamheten fortsätter.
För att en aktieägare skall anses ha deltagit i ett beslut fordras att han
eller hon har varit närvarande när det fattades. En aktieägare som
reserverar sig mot beslutet kan givetvis inte anses ha deltagit i beslutet i
paragrafens mening. Att en aktieägare kan förhindra en fortsatt drift
genom att ansöka om likvidation framgår av 16 §.
Ansvarsperiodens slut
13 kap. 19 §
Ansvar enligt 17 och 18 §§ gäller inte för förpliktelser som uppkommer
sedan
1. en ansökan enligt 16 § andra stycket har gjorts,
2. en kontrollbalansräkning som utvisar att bolagets eget kapital,
beräknat enligt 13 §, uppgår till det registrerade aktiekapitalet har
granskats av bolagets revisor och lagts fram på bolagsstämma, eller
101
3. bolagsstämman, registreringsmyndigheten eller rätten har beslutat Prop. 2000/01:150
om likvidation.
(Jfr 13 kap. 17 § i SOU 1999:36.)
I paragrafen anges de tre fall som utgör den definitiva slutpunkten på
den period under vilken personligt betalningsansvar för bolagets
förpliktelser kan uppkomma. Frågan har behandlats i avsnitt 4.3.5. De
första två punkterna i paragrafen motsvarar närmast 13 kap. 2 § fjärde
stycket första meningen i dess hittills gällande lydelse. Punkten 3 är ny.
För det första avbryts ansvarsperioden när likvidationsfrågan har
hänskjutits till rättens prövning (punkten 7). Det gäller oavsett vem som
ansöker om likvidation under förutsättning att vederbörande är behörig
att göra ansökan. Det andra fallet är att en av revisorn granskad kontroll-
balansräkning som utvisar att bolagets eget kapital är helt återställt har
lagts fram på bolagsstämma (punkten 2). Till skillnad från vad som
hittills har gällt krävs inte att kontrollbalansräkningen också har blivit
godkänd av stämman (jfr kommentaren till 16 §). Det tredje fallet -
vilket hittills inte har angetts i lagtexten - är att bolagsstämman, Patent-
och registreringsverket eller rätten har beslutat om likvidation (punkten
3).„
Även om ansvarsperioden upphör kvarstår ansvaret för tidigare
uppkomna förpliktelser. Detta framgår motsatsvis av bestämmelsen.
Likvidation
13 kap. 20 §
Om en aktieägare genom missbruk av sitt inflytande i bolaget
uppsåtligen har medverkat till en överträdelse av denna lag, tillämplig lag
om årsredovisning eller bolagsordningen, kan rätten på talan av ägare till
en tiondel av samtliga aktier besluta att bolaget skall gå i likvidation, om
det finns särskilda skäl till det på grund av missbrukets långvarighet eller
någon annan anledning.
Om en aktieägare, sedan en talan enligt första stycket har väckts, för
sin del återkallar talan, kan övriga aktieägare som har väckt talan
fullfölja denna.
(Jfr 13 kap. 18 och 20 §§ i SOU 1999:36.)
De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 4.4.
I första stycket, som motsvarar 13 kap. 3 § första stycket i den para-
grafens hittills gällande lydelse, regleras tvångslikvidation på grund av
aktieägares maktmissbruk. Förutsättningarna för rättens likvidations-
beslut är desamma som hittills. Till skillnad från övriga fall av tvångs-
likvidation anhängiggörs saken i dessa fall genom väckande av talan. De
taleberättigade aktieägarna skall alltså ge in en ansökan om stämning mot
bolaget. Handläggningen följer rättegångsbalkens regler för tvistemål
och rättens avgörande av saken sker genom dom.
Det har inte ansetts motiverat att i detta sammanhang göra något
undantag från huvudregeln att domar verkställs först när de har laga
kraft. Till skillnad från övriga bestämmelser om rättens beslut om
likvidation (se 11, 16, 49 och 50 §§) innehåller paragrafen därför inte
102
någon föreskrift om att rättens beslut gäller omedelbart. De olägenheter Prop. 2000/01:150
som kan följa av att likvidationsförfarandet inte kan sättas i gång
omedelbart kan i stället normalt undanröjas genom att rätten redan under
målets handläggning förordnar en särskild syssloman att förvalta
bolagets egendom till dess likvidationsfrågan har avgjorts slutligt (se
22 §). Av 17 kap. 14 § rättegångsbalken följer dessutom att rätten, när
det finns skäl till det, far besluta om omedelbar verkställighet av
domslutet om likvidation. Ett sådant beslut bör dock inte fattas om en
syssloman har förordnats enligt 22 §.
Andra stycket motsvarar, med vissa språkliga justeringar, 13 kap. 3 §
fjärde stycket i den lydelse som den paragrafen hittills har haft.
Inlösen av aktier
13 kap. 21 §
I det fall som avses i 20 § kan rätten på yrkande av bolaget i stället för att
besluta om likvidation ålägga bolaget att inom viss tid lösa in kärandens
aktier. Om bolaget inte löser in aktierna inom den tid som rätten har
fastställt, skall rätten på talan av den vars aktier skulle ha lösts in besluta
att bolaget skall gå i likvidation.
När rätten prövar bolagets yrkande skall den ta särskild hänsyn till de
anställdas och borgenärernas intressen. Inlösen far inte ske om bolagets
eget kapital, beräknat enligt 13 §, efter inlösen skulle understiga hälften
av det registrerade aktiekapitalet.
(Jfr 13 kap. 19 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar, med några språkliga justeringar, 13 kap. 3 §
första stycket andra och tredje meningarna samt andra stycket i aktie-
bolagslagens hittills gällande lydelse. Den fråga som regleras i
paragrafen har behandlats i avsnitt 4.4.
Förordnande av syssloman
13 kap. 22 §
Om talan har väckts enligt 20 § och det finns en påtaglig risk att fortsatt
missbruk väsentligt skadar kärandens rätt, får rätten förordna en eller
flera sysslomän att i styrelsens och den verkställande direktörens ställe
förvalta bolaget till dess att rättens beslut i frågan om likvidation har
vunnit laga kraft. Beslutet att förordna en syssloman gäller omedelbart.
Beslutet skall registreras.
(Jfr 13 kap. 18 § andra stycket i SOU 1999:36.)
Bestämmelserna i paragrafen saknar tidigare motsvarighet. Motiven
har behandlats i avsnitt 4.4. Syftet är att förhindra en aktieägare som har
missbrukat sitt inflytande i bolaget och därmed har föranlett en mino-
ritetstalan enligt 20 § att fortsätta missbruket under den tid som rätten
prövar likvidationsfrågan. Rätten har därför getts en möjlighet att
förordna en eller flera särskilda sysslomän som skall förvalta bolaget i
avvaktan på beslutet i likvidationsfrågan. Sysslomannen träder in i
styrelsens och den verkställande direktörens ställe. Därmed förlorar
styrelsen och den verkställande direktören sin behörighet att företräda
bolaget. Ett förordnande av syssloman gäller omedelbart.
103
Några särskilda inskränkningar i sysslomannens behörighet finns inte. Prop. 2000/01:150
I princip har sysslomannen alltså samma behörighet som en likvidator
(jfr 29 §). Sysslomannens uppdrag inskränker sig dock till att förvalta
bolaget till dess likvidationsfrågan har avgjorts. De åtgärder som
sysslomannen vidtar skall följaktligen ligga inom ramen för detta
uppdrag. Sysslomannen skall därför normalt inte företa åtgärder av mera
långsiktig karaktär.
Sysslomannens uppdrag upphör när det finns ett lagakraftvunnet beslut'
i likvidationsfrågan. Om detta beslut innebär att bolaget skall gå i
likvidation, träder likvidatom in i sysslomannens ställe. I annat fall
återinträder styrelsen och den verkställande direktören.
Handläggning hos registreringsmyndigheten
13 kap. 23 §
I ett ärende enligt 10 § skall registreringsmyndigheten förelägga bolaget
samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in
med ett skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar till myndigheten
inom en viss tid. Föreläggandet skall delges bolaget, om det kan ske på
annat sätt än enligt 15—17 §§ delgivningslagen (1970:428). Registrerings-
myndigheten skall låta kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes
Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
(Jfr 13 kap. 24 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 13 kap. 5 a § i aktiebolagslagens
hittills gällande lydelse, innehåller särskilda bestämmelser om Patent-
och registreringsverkets handläggning av ärenden om tvångslikvidation. I
lagrådsremissens förslag hade kravet på delgivning fatt en annan saklig
innebörd än det hittills har haft. Denna förändring var inte avsedd och
den hittills gällande lydelsen har därför bibehållits.
Av paragrafen framgår bl.a. att verket skall skicka ut ett föreläggande
med visst innehåll till bolaget. Liksom tidigare skall även aktieägare och
borgenärer beredas tillfälle att yttra sig. Föreläggandet skall kungöras i
Post- och Inrikes Tidningar.
Som ett led i strävan att komma till rätta med vissa problem med
styrelselösa bolag har tiden för yttrande kortats till en månad. Denna
fråga har, såvitt gäller likvidation av styrelselösa bolag, behandlats i
avsnitt 5.1.2. Det har ansetts naturligt med samma frist i de andra slag av
likvidationsärenden som Patent- och registreringsverket handlägger.
Beträffande handläggningen hos Patent- och registreringsverket gäller i
övrigt förvaltningslagen (1986:223).
Handläggning hos rätten
13 kap. 24 §
I ett ärende enligt 11 eller 16 § skall rätten förelägga bolaget samt
aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med
ett skriftligt yttrande till rätten inom en viss tid. Föreläggandet skall
delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 15-17 §§
delgivningslagen (1970:428). Rätten skall låta kungöra föreläggandet i
104
Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta Prop. 2000/01:150
tiden.
(Jfr 13 kap. 23 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar, med vissa ändringar, 13 kap. 5 § i dess hittills
gällande lydelse. De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i
avsnitt 4.6.2.1 lagrådsremissens förslag hade kravet på delgivning fatt en
annan saklig innebörd än det hittills har haft. Denna förändring var inte
avsedd och den hittills gällande lydelsen har därför bibehållits.
Paragrafen innehåller vissa särskilda bestämmelser om rättens hand-
läggning av ärenden om likvidation på grund av föreskrift i bolags-
ordningen eller kapitalbrist. I dessa ärenden gäller i övrigt lagen
(1996:242) om domstolsärenden.
En nyhet är att rätten inte längre behöver kalla till sammanträde för
prövning av likvidationsfrågan. Rätten skall i stället utfärda föreläggande
för bolaget, borgenärer och aktieägare att yttra sig skriftligen. Av 12 §
andra stycket lagen om domstolsärenden följer dock att sammanträde bör
hållas när det kan antas vara till fordel för utredningen eller främja ett
snabbt avgörande av ärendet. Vidare skall sammanträde normalt också
hållas, om en part begär det (se 14 § lagen om domstolsärenden).
Enligt hittills gällande rätt skall rätten pröva likvidationsfrågan vid
sammanträdet. I rättspraxis har det ansetts att rätten i princip är
förhindrad att lägga omständigheter som har inträffat efter sammanträdet
till grund för sitt avgörande (se NJA 1989 s. 516). Någon sådan
preklusionsregel har inte ansetts nödvändig för det skriftliga förfarande
som nu införs. Frågan om vad som skall ligga till grund för rättens
avgörande far i stället avgöras enligt allmänna regler och principer för
prövning av domstolsärenden (se t.ex. 27 § lagen om domstolsärenden).
Likvidationsföreläggandet skall kungöras i Post- och Inrikes
Tidningar. Tiden för yttrande har kortats till en månad. Detta överens-
stämmer med den ändring som har gjorts i 23 §.
Paragrafen behandlar inte handläggningen av frågor om likvidation
m.m. på grund av majoritetsmissbruk (se i den delen kommentaren till
20 §).
Tvgi/r
13 kap. 25 §
Om registreringsmyndigheten självmant meddelar bolaget ett lik-
vidationsföreläggande på den grund som anges i 10 § första stycket 1,
skall bolaget förpliktas att betala en särskild avgift för kostnaderna i
likvidationsärendet.
Bolaget far förpliktas att betala en avgift enligt första stycket endast
om registreringsmyndigheten senast sex veckor innan föreläggandet
meddelades har skickat en påminnelse till bolaget på dess senast anmälda
postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen skall
innehålla en upplysning om att bolaget kan bli skyldigt att betala en
avgift om bristen inte avhjälps.
Om det i likvidationsärendet framkommer att det inte fanns grund för
tvångslikvidation när föreläggandet meddelades, skall avgiftsbeslutet
upphävas.
Regeringen far meddela föreskrifter om avgiftens storlek.
105
(Jfr 13 kap. 27 § första-tredje och femte styckena i SOU 1999:36.) Prop. 2000/01:150
Paragrafen motsvarar 13 kap. 6 a § första-tredje och femte styckena i
aktiebolagslagens hittills gällande lydelse (jfr prop. 1994/95:67 s. 34 f.
och 51 f.).
73 kap. 26 §
En avgift enligt 25 § skall efterges, om den underlåtenhet som har
föranlett avgiften framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter
som bolaget inte har kunnat råda över. Avgiften skall också efterges om
det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.
Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om
detta inte har framställts, om det föranleds av vad som har förekommit i
ärendet.
Om en avgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, skall
avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning
inte behöver begäras för ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning
av statliga fordringar m.m. Vid indrivning far verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
(Jfr 13 kap. 27 § fjärde stycket i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar i sak den hänvisning till 8 kap. 9 och 10 §§
årsredovisningslagen (1995:1554) som hittills har funnits i 13 kap. 6 a §
fjärde stycket aktiebolagslagen.
Förordnande av likvidator
13 kap. 27 §
En domstol skall förordna en eller flera likvidatorer när den beslutar
om likvidation.
Registreringsmyndigheten skall förordna en eller flera likvidatorer
1. när den beslutar om likvidation,
2. när den har registrerat en anmälan enligt 7 §, och
3. när ett bolag i likvidation i annat fall saknar en till registret anmäld
behörig likvidator.
Ett förordnande av en likvidator skall registreras.
Den som förordnas till likvidator skall vara lämplig för uppdraget. Den
som har ingått i bolagets ledning eller som genom aktieinnehav har
utövat ett bestämmande inflytande över bolaget far förordnas till
likvidator endast om det finns särskilda skäl.
(Jfr 13 kap. 28 och 29 §§ i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar närmast 13 kap. 7 § första och andra styckena i
aktiebolagslagens hittills gällande lydelse. Bestämmelsen i fjärde stycket
är ny. Den har behandlats i avsnitt 4.7.3.
I första och andra styckena regleras vem som förordnar likvidatorer
och när ett sådant förordnande skall meddelas. Av 28 § framgår också att
den som entledigar en likvidator i regel samtidigt skall förordna en ny
likvidator i den entledigades ställe.
Tredje stycket innehåller en bestämmelse om att ett förordnande av
likvidator skall registreras.
106
\ fjärde stycket regleras vem som kan förordnas till likvidator. Bestäm- Prop. 2000/01:150
melserna innehåller till en början ett allmänt krav på lämplighet. Omstän-
digheterna i det enskilda fallet blir avgörande för vilken kompetens och
erfarenhet som krävs. När det är fråga om större bolag eller särskilt
komplicerade förhållanden kan det vara naturligt att kräva förhållandevis
hög kompetens och lång erfarenhet av liknande uppdrag. Något allmänt
krav på likvidatoms kvalifikationer, såsom t.ex. att endast advokater får
förordnas, har dock inte uppställts.
Utöver det allmänna lämplighetskravet föreskrivs att den som har
ingått i bolagsledningen eller som genom aktieinnehav har utövat ett
bestämmande inflytande över bolaget normalt inte får förordnas till
likvidator. Till bolagets ledning hör i första hand styrelseledamöter och
den verkställande direktören men även andra som har innehaft faktiska
ledningsfunktioner i bolaget. Med bestämmande inflytande avses
innehav av mer än hälften av rösterna i bolaget. Undantag från
huvudregeln kan göras om det finns särskilda skäl. Sådana särskilda skäl
kan föreligga exempelvis när likvidationen är ett led i ett samgående
mellan två bolag (jfr prop. 1982/83:139 s. 14).
En likvidator omfattas även av de kvalifikations- och jävsbestäm-
melser som gäller för styrelseledamöter, däribland bosättningskraven i
8 kap. 8 §, obehörighetsreglema i 8 kap. 9 § och jävsbestämmelsema i
8 kap. 20 §. Detta följer av 29 §.
Entledigande av likvidator
13 kap. 28 §
Om en likvidator begär att få avgå och visar skäl till det, skall likvidatom
entledigas. En likvidator skall också entledigas om han eller hon inte är
lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget.
En likvidator entledigas av domstol eller, om likvidatom har förordnats
av registreringsmyndigheten och själv begär att bli entledigad, av
registreringsmyndigheten.
En ansökan om att domstol skall besluta om entledigande kan göras av
registreringsmyndigheten, likvidatom, en aktieägare eller någon annan
vars rätt är beroende av likvidationen.
Den som entledigar en likvidator skall genast förordna en ny. Detta
gäller dock inte om det finns någon annan likvidator och det inte kan
anses nödvändigt att förordna en ny likvidator i den entledigades ställe.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen är ny och reglerar frågan om entledigande av likvidator.
Frågan har behandlats i avsnitt 4.7.4. Första stycket har tillkommit på
förslag från Lagrådet.
I paragrafens första stycke klargörs att en likvidator under vissa
förutsättningar kan entledigas. Om likvidatom själv ansöker om att bli
entledigad, skall ansökan bifallas om han eller hon visar skäl till det. Ett
sådant skäl kan vara att likvidatom på grund av personliga eller andra
omständigheter inte längre kan utföra uppdraget på ett tillfredsställande
sätt. Dämtöver skall likvidatom entledigas om han eller hon inte är
lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget. Det faller
sig naturligt att bedömningen härav sker med utgångspunkt i de krav som
enligt 27 § fjärde stycket ställs på en likvidator. Det kan vara fråga om
107
förhållanden som inte var kända för rätten eller Patent- och registrerings-
verket vid tidpunkten för förordnandet eller om omständigheter som
därefter har inträffat. Som exempel kan nämnas att likvidatom har utfört
sitt uppdrag på ett oskickligt sätt eller att det har framkommit att
likvidatom genom aktieinnehav har utövat ett bestämmande inflytande
över bolaget före likvidationen.
Av andra stycket framgår att, om likvidatom själv ansöker om att bli
entledigad, ansökan skall prövas av den instans som har förordnat
likvidatom. Annars skall ansökan alltid prövas av domstol.
I tredje stycket anges vilka som har rätt att ansöka hos rätten om att
likvidatom entledigas.
I fjärde stycket anges att den som entledigar en likvidator genast skall
förordna en ny. Finns det någon annan likvidator utöver den entledigade,
behöver dock någon ny likvidator inte förordnas, om det inte bedöms
nödvändigt.
Prop. 2000/01:150
Likvidatorns ställning
13 kap. 29 §
En likvidator träder i styrelsens och den verkställande direktörens ställe
och har i uppdrag att genomföra likvidationen. Bestämmelserna om sty-
relse och styrelseledamöter i denna lag och tillämplig lag om års-
redovisning gäller även i fråga om likvidatom, om inte annat följer av
detta kapitel.
Om bolagsstämman har beslutat att bolaget skall gå i likvidation,
företräds bolaget av styrelsen och, i förekommande fall, den verk-
ställande direktören till dess att en likvidator har förordnats.
(Jfr 13 kap. 30 § i SOU 1999:36.)
Paragrafens första stycke motsvarar 13 kap. 7 § första stycket tredje
meningen och fjärde stycket i aktiebolagslagens hittills gällande lydelse.
Det andra stycket är nytt.
Av första stycket framgår att likvidatom ersätter styrelsen och den
verkställande direktören. I de fall då en syssloman enligt 22 § har varit
förordnad ersätter likvidatom i ställét närmast denne. Likvidatom har
ställning som bolagets ställföreträdare under likvidationen. Likvidatom
ersätter därmed även en sådan särskild firmatecknare som har utsetts av
styrelsen.
Likvidatoms befogenhet begränsas dock av ramen för hans eller
hennes uppdrag, nämligen att ”genomfora likvidationen”. Detta innebär
att de åtgärder som likvidatom vidtar skall syfta till att fa till stånd en
skyndsam och för aktieägarna gynnsam avveckling av bolaget. I detta
ligger bl.a. att likvidatom inte far vidta åtgärder som innebär att bolagets
rörelse fortsätter under längre tid än vad som behövs för en ordnad och
ändamålsenlig avveckling (jfr 34 §).
Om inte annat föreskrivs, skall bestämmelserna om styrelseledamöter i
övriga delar av aktiebolagslagen (främst 8 kap.) och i tillämplig lag om
årsredovisning tillämpas på likvidatom. Det innebär bl.a. att bestäm-
melserna om obehörighetsgrunder och jäv i 8 kap. skall tillämpas. Finns
108
det flera likvidatorer, beslutar de gemensamt enligt de regler om Prop. 2000/01:150
styrelsens beslutsfattande som finns i 8 kap.
För att undvika att det uppkommer ett företrädarlöst tillstånd mellan
bolagsstämmans beslut om likvidation och Patent- och registrerings-
verkets förordnande av likvidator, har i andra stycket införts en ny
bestämmelse om att styrelsen och den verkställande direktören kvarstår
som bolagsföreträdare fram till dess att en likvidator har förordnats.
Även deras behörighet begränsas dock av vad som följer av likvidations-
ändamålet (jfr ovan).
Frågan om ersättning till likvidatom regleras inte i lagen. I dag anses
en likvidator ha rätt till ersättning i enlighet med allmänna principer om
uppdragsavtal. Likvidatom är härvid att anse som bolagets uppdrags-
tagare. Detta innebär att en likvidator har rätt till skäligt arvode för sitt
arbete samt till kompensation för kostnader och utlägg och att ersätt-
ningen enligt huvudregeln skall betalas ur bolagets tillgångar (jfr prop.
1993/94:43 s. 16). Enligt förordningen (2000:306) om ersättning av
allmänna medel till bouppteckningsförrättare och likvidator har dock en
likvidator som har förordnats av rätten i vissa fall rätt till ersättning av
allmänna medel. Även Patent- och registreringsverket kan under vissa
förutsättningar betala ut ersättning till de likvidatorer som verket har
förordnat.
Revision och annan granskning under likvidationen
13 kap. 30 §
Uppdrag att vara revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare
upphör inte genom att bolaget går i likvidation. Bestämmelserna i 10 och
11 kap. skall tillämpas under likvidationen.
Revisorn skall i revisionsberättelsen uttala sig om huruvida likvida-
tionen fördröjs i onödan.
(Jfr 13 kap. 31 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar 13 kap. 7 § femte stycket i den paragrafens
hittills gällande lydelse. En nyhet är att det i bestämmelsen anges att även
uppdrag som lekmannarevisor och särskild granskare kvarstår under
likvidationen.
Bolagsstämmans ställning under likvidationen
13 kap. 31 §
Bestämmelserna i denna lag om bolagsstämma gäller även under
likvidationen, om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel eller
av ändamålet med likvidationen.
(Jfr 13 kap. 32 § i SOU 1999:36.)
Av paragrafen, som närmast motsvarar 13 kap. 8 § i dess hittills
gällande lydelse, framgår att bolagsstämman i huvudsak behåller sin
ställning i bolaget under likvidationen. I bestämmelsens sista led, som är
nytt, anges att stämmans kompetens efter likvidationsbeslutet begränsas
av likvidationsändamålet. Detta innebär bl.a. att stämman inte får besluta
109
om vinstutdelning under likvidationen och att beslut om ökning av aktie- Prop. 2000/01:150
kapitalet far fattas enbart som ett led i genomförandet av likvidationen.
Det har överlämnats till rättstillämpningen att närmare avgöra vilka
bolagsstämmobeslut som kan fattas, registreras och verkställas under
likvidationen.
Redovisning för tiden före förordnandet av likvidator
13 kap. 32 §
När bolaget har gått i likvidation och en likvidator har förordnats, skall
styrelsen och den verkställande direktören genast redovisa sin förvaltning
av bolagets angelägenheter under den tid för vilken
redovisningshandlingar inte förut har lagts fram på bolagsstämma. Redo-
visningen skall läggas fram på bolagsstämma så snart det kan ske. Be-
stämmelserna om årsredovisning i tillämplig lag om årsredovisning samt
om revisionsberättelse enligt denna lag skall tillämpas.
Om den tid som redovisningen skall avse omfattar även föregående
räkenskapsår, skall det upprättas en särskild redovisning för det året och,
om bolaget är ett moderbolag som är skyldigt att upprätta koncern-
redovisning, en särskild koncernredovisning.
(Jfr 13 kap. 33 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar 13 kap. 9 § i dess hittills gällande lydelse.
Genom den nya formuleringen i första stycket klargörs att den redo-
visning som styrelsen och den verkställande direktören skall lämna för
sin förvaltning avser tiden från utgången av det sista räkenskapsår för
vilket årsredovisning har fastställts till den dag då likvidator förordnades. •
Andra stycket har formulerats om, bl.a. med beaktande av att moder-
bolag inte längre är generellt skyldiga att upprätta koncernredovisning
(jfr 7 kap. 1-3 §§ årsredovisningslagen [1995:1554]).
Kallelse på okända borgenärer
13 kap. 33 §
Likvidatom skall genast ansöka om kallelse på bolagets okända
borgenärer.
(Jfr 13 kap. 34 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar 13 kap. 10 § i dess hittills gällande lydelse.
Avvecklingen av rörelsen
13 kap. 34 §
Så snart det kan ske skall likvidatom genom försäljning på offentlig
auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla bolagets egendom till
pengar, i den mån det behövs för likvidationen, samt betala bolagets
skulder. Bolagets rörelse far fortsättas, om det behövs för en ända-
målsenlig avveckling eller för att de anställda skall fa skälig tid att skaffa
sig ny anställning.
(Jfr 13 kap. 35 § i SOU 1999:36.)
110
Paragrafen motsvarar 13 kap. 11 § i dess hittills gällande lydelse.
Obestånd
13 kap. 35 §
Om bolaget är på obestånd och inte kan betala likvidationskostnadema,
skall likvidatom ansöka om att bolaget försätts i konkurs.
(Jfr 13 kap. 43 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar 13 kap. 15 § tredje stycket i den paragrafens
hittills gällande lydelse.
Redovisning under likvidationen
13 kap. 36 §
Likvidatom skall för varje räkenskapsår upprätta en årsredovisning, som
skall läggas fram på ordinarie bolagsstämma. I fråga om stämman och
redovisningen skall följande bestämmelser inte tillämpas:
9 kap. 7 § andra stycket 2 denna lag,
2 kap. 1 § andra stycket, 5 kap. 18—25 §§, 6 kap. 2 och 5 §§ års-
redovisningslagen (1995:1554), samt
5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag.
I balansräkningen får det egna kapitalet tas upp i en post.
Balansräkningen skall innehålla uppgift om aktiekapitalet, i
förekommande fall fördelat på olika aktieslag.
En tillgång får inte tas upp till högre värde än den beräknas inbringa
efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas
inbringa ett väsentligt högre belopp än det värde som tas upp i
balansräkningen, skall det beräknade beloppet anges särskilt vid
tillgångsposten. Om en skuld eller likvidationskostnad kan beräknas
kräva ett belopp som väsentligt avviker från redovisad skuld, skall det
beräknade beloppet anges vid skuldposten.
Bestämmelserna om koncernredovisning och om delårsrapport i
tillämplig lag om årsredovisning skall inte tillämpas på bolag i
likvidation.
(Jfr 13 kap. 36 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar i huvudsak 13 kap. 12 § i dess hittills gällande
lydelse. Fjärde stycket är nytt.
Av första stycket framgår att likvidatom skall upprätta en års-
redovisning som skall läggas fram på ordinarie bolagsstämma. Utgångs-
punkten är att samma regler gäller för stämman och årsredovisningen
som för bolag som inte har gått i likvidation, jfr 6 kap. 2 §
bokföringslagen (1999:1078) och 29 § i detta kapitel. Detta innebär bl.a.
att bestämmelserna i årsredovisningslagen (1995:1554) och 9 kap.
aktiebolagslagen är tillämpliga. I förevarande paragraf anges vissa
undantag från denna huvudregel. Undantagen avser bl.a. kravet på
finansieringsanalys i 2 kap. 1 § andra stycket årsredovisningslagen och
bestämmelsen om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust i
9 kap. 7 § andra stycket 2 aktiebolagslagen. I hittills gällande lagtext har
även bestämmelsen i 9 kap. 7 § första stycket 1 om fastställelse av
resultaträkning och balansräkning undantagits. I stället har föreskrivits att
Prop. 2000/01:150
111
årsredovisningen skall läggas fram ”för godkännande”. Det har Prop. 2000/01:150
emellertid inte ansetts motiverat att upprätthålla denna terminologiska
skillnad. Någon saklig förändring är inte avsedd.
I andra och tredje styckena behandlas vissa frågor om värdering m.m. i
balansräkningen. Bestämmelserna överensstämmer i sak med gällande
rätt. I lagrådsremissens förslag angavs i andra styckets andra mening att
aktiekapitalet skall ”anges särskilt”. Såsom Lagrådet har påtalat kan en
sådan formulering uppfattas som motsägelsefull i förhållande till
föreskriften i första meningen om att det egna kapitalet skall tas upp i en
post. Lagrådet har förordat att bestämmelsen utformas så att aktie-
kapitalet skall anges ”inom linjen”. Regeringen har emellertid bedömt att
uttrycket ”inom linjen” — som avspeglar en äldre bokföringsteknik - inte
är tillräckligt klargörande. Lagtexten har därför i stället utformats så att
balansräkningen skall ”innehålla en uppgift om aktiekapitalet”.
I fjärde stycket klargörs att de bestämmelser som annars gäller om
koncernredovisning och delårsrapport inte är tillämpliga på ett bolag i
likvidation. De bestämmelser som åsyftas är bestämmelserna i 7 och
9 kap. årsredovisningslagen samt 7 och 9 kap. lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Någon ändring i
sak är inte avsedd (jfr prop. 1995/96:10 Del II s. 301).
Skifte
13 kap. 37 §
När den anmälningstid som har satts ut i kallelsen på okända borgenärer
har löpt ut och alla kända skulder har betalats, skall likvidatom skifta
bolagets återstående tillgångar. Om det råder tvist om en skuld eller om
en skuld inte har förfallit till betalning eller av annan orsak inte kan
betalas, skall pengar sättas av till betalning av skulden och återstoden
skiftas.
(Jfr 13 kap. 37 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar, med några språkliga justeringar, 13 kap. 13 §
första stycket i den paragrafens hittills gällande lydelse
Klander av skifte
13 kap. 38 §
En aktieägare som vill klandra skiftet skall väcka talan mot bolaget
senast tre månader efter det att slutredovisning enligt 39 § lades fram på
bolagsstämma.
(Jfr 13 kap. 38 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar 13 kap. 13 § andra stycket i den lydelse som den
paragrafen hittills har haft.
112
Slutredovisning Prop. 2000/01:150
13 kap. 39 §
När uppdraget som likvidator har fullgjorts, skall likvidatom så snart som
möjligt lämna slutredovisning för förvaltningen genom en förvaltnings-
berättelse som avser likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även
innehålla en redogörelse för skiftet. Till berättelsen skall redovis-
ningshandlingar för hela likvidationstiden fogas.
Berättelsen och redovisningshandlingarna skall lämnas till bolagets
revisor. Revisorn skall inom en månad därefter lämna en revisions-
berättelse över slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.
När revisionsberättelsen har lämnats till likvidatom, skall denne genast
kalla aktieägarna till en bolagsstämma för granskning av slut-
redovisningen. Förvaltningsberättelsen med bifogade redovisningshand-
lingar och revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga hos bolaget för
aktieägarna. Kopior av handlingarna skall sändas till de aktieägare som
begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på
stämman.
Bolagsstämman skall fattas beslut om ansvarsfrihet för likvidatom. I
fråga om beslutet gäller bestämmelserna i 9 kap. 9 § andra stycket.
(Jfr 13 kap. 39 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar 13 kap. 14 § i dess hittills gällande lydelse.
Ändringarna är av redaktionellt slag.
Bolagets upplösning
13 kap. 40 §
När likvidatom har lagt fram slutredovisning, är bolaget upplöst.
Likvidatom skall genast anmäla detta för registrering. Till anmälan skall
fogas bestyrkta kopior av de handlingar som anges i 39 § tredje stycket.
(Jfr 13 kap. 40 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar 13 kap. 15 § första stycket i den paragrafens
hittills gällande lydelse. Den sista meningen är ny. Den klargör att
slutredovisningen skall ges in till Patent- och registreringsverket där den
blir allmän handling.
Att bolaget är upplöst betyder att det har förlorat sin rättskapacitet. Av
43 § följer att ett upplöst bolag i vissa fall kan återfå rättskapaciteten.
Preskription av rätt till andel i tillgångarna
13 kap. 41 §
En aktieägare som inte inom fem år efter det att slutredovisningen lades
fram på bolagsstämma anmäler sig för att lyfta vad han eller hon har fått
vid skiftet, förlorar sin rätt till andel i de skiftade tillgångarna. Med
tillämpning av 43 § skall kvarvarande tillgångar då skiftas mellan bola-
gets övriga aktieägare. Om tillgångarna är av obetydligt värde, kan rätten
på anmälan av likvidatom besluta att tillgångarna skall tillfalla Allmänna
arvsfonden.
(Jfr 13 kap. 41 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen, som överensstämmer i sak med 13 kap. 13 § tredje stycket
i dess hittills gällande lydelse, reglerar preskription av aktieägares rätt till j 13
den egendom som han eller hon har fatt vid ett skifte. För att undvika Prop. 2000/01:150
preskription måste aktieägaren anmäla sitt anspråk inom fem år från det
att slutredovisningen lades fram på stämma enligt 39 §. Det faller sig
naturligt att en sådan anmälan skall göras hos likvidatom. Det har inte
ansetts nödvändigt att låta detta komma till uttryck i lagtexten.
I tredje meningen anges att rätten, som alternativ till fortsatt
likvidation, kan forordna att sådana tillgångar som aktieägare inte har
gjort anspråk på skall tillfalla Allmänna arvsfonden. En förutsättning för
detta är att tillgångarna är av obetydligt värde, såsom när tillgångarna
inte kan täcka kostnaderna för en fortsatt likvidation eller när det över-
skjutande värdet är så lågt att aktieägarna inte kan förväntas fasta något
avseende vid det. Tillgångarna måste dock ha något värde och far alltså
inte utgöra en belastning för Allmänna arvsfonden.
Skadeståndstalan
13 kap. 42 §
Trots vad som sägs i 40 § kan ägare till en tiondel av samtliga aktier hos
likvidatom begära bolagsstämma för behandling av en fråga om talan om
skadestånd till bolaget enligt 15 kap. 1-3 §§. Bestämmelsen i 9 kap. 12 §
andra stycket skall då tillämpas.
(Jfr 13 kap. 42 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar i sak 13 kap. 15 § andra stycket i dess hittills
gällande lydelse.
Fortsatt likvidation
13 kap. 43 §
Om en tillgång framkommer för bolaget efter dess upplösning enligt 40 §
eller om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl uppkommer
behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsätta.
Likvidatom skall genast anmäla den fortsatta likvidationen för regist-
rering. Kallelse till den första bolagsstämman efter återupptagandet skall
ske enligt bolagsordningen. Dessutom skall skriftlig kallelse sändas till
varje aktieägare vars postadress är införd i aktieboken eller på annat sätt
känd för bolaget.
Om den tillgång som avses i första stycket är av obetydligt värde, kan
rätten på anmälan av likvidatom besluta att tillgången i stället skall
tillfalla Allmänna arvsfonden.
(Jfr 13 kap. 44 § i SOU 1999:36.)
Paragrafens första två stycken motsvarar 13 kap. 16 § i dess hittills
gällande lydelse. Tredje stycket är nytt.
Av första stycket framgår att en likvidation i vissa fall skall fortsätta
efter det att bolaget har upplösts. Det första fallet är att en tillgång
kommer fram efter bolagets upplösning. Det andra fallet är att talan
väcks mot bolaget. Det tredje fallet är att ”det av annat skäl uppkommer
behov av en likvidationsåtgärd”. Med detta avses andra situationer då det
upplösta bolaget av någon anledning behöver ha en ställföreträdare. Ett
exempel som har nämnts i doktrinen är att bolagets medkontrahent
behöver en bekräftelse på ett avtal som har träffats med bolaget under
114
likvidationen (se Gomard, Aktieselskaber og anpartsselskaber, 2 upp- Prop. 2000/01:150
lagan, 1992 s. 339).
I andra stycket anges att likvidatorn genast skall anmäla den fortsatta
likvidationen för registrering och kalla till en bolagsstämma.
Det tredje stycket innebär att det, liksom i de fall som behandlas i 41 §,
finns en möjlighet att låta tillgångar av obetydligt värde tillfalla
Allmänna arvsfonden i stället för att skifta dem bland aktieägarna genom
en fortsatt likvidation (se vidare kommentaren till 41 §). Om det
framkommer flera tillgångar, skall bestämmelsen tillämpas på samtliga
dessa. Det är alltså tillgångarnas samlade värde som avgör om
likvidationen skall fortsätta eller inte och likvidatoms beslut i frågan
måste avse samtliga tillgångar. Likvidatom kan inte välja att lämna viss
tillgång till Allmänna arvsfonden för att fortsätta likvidationen såvitt
gäller övriga tillgångar.
Upphörande av likvidation
13 kap. 44 §
Om bolaget har gått i likvidation på grund av bolagsstämmans beslut
eller, i fall som avses i 16 § och 50 § första stycket, på grund av rättens
beslut, kan stämman sedan bolagets revisor har yttrat sig besluta att
likvidationen skall upphöra och bolagets verksamhet återupptas. Ett så-
dant beslut får dock inte fattas, om
1. det finns grund för tvångslikvidation enligt 10 eller 11 §,
2. bolagets eget kapital, beräknat enligt 13 §, enligt revisorns yttrande
inte uppgår till det registrerade aktiekapitalet, eller
3. utskiftning har ägt rum.
När bolagsstämman beslutar att likvidationen skall upphöra, skall den
samtidigt välja styrelse.
Likvidatom skall se till att beslutet om att likvidationen skall upphöra
och valet av styrelse genast anmäls för registrering. Beslutet får inte
verkställas förrän det har registrerats.
(Jfr 13 kap. 45 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 13 kap. 17 § första-tredje
styckena i aktiebolagslagens hittills gällande lydelse.
I första stycket anges de fall då bolagsstämman kan besluta om
upphörande av likvidation. Ett sådant beslut innebär att bolaget fortsätter
sin verksamhet i stället för att upplösas. En nyhet är att denna möjlighet
finns även i de fall då bolaget har gått i likvidation efter en avslutad
överskottskonkurs (jfr 50 § första stycket). Motiven för detta har
behandlats i avsnitt 4.9.3.
Av andra stycket framgår att ett beslut om upphörande av likvidation
inte får verkställas förrän det har registrerats.
13 kap. 45 §
Om ett likvidationsbeslut som har gått i verkställighet har blivit upphävt
genom en domstols dom eller beslut som har vunnit laga kraft, skall
likvidatom genast anmäla detta för registrering och kalla till
bolagsstämma för val av styrelse.
(Jfr 13 kap. 46 § i SOU 1999:36.)
115
Paragrafen motsvarar, med vissa ändringar, 13 kap. 17 § fjärde stycket Prop. 2000/01:150
i dess hittills gällande lydelse. I paragrafen regleras likvidatoms respek-
tive rättens skyldigheter i samband med att ett likvidationsbeslut
upphävs.
De flesta likvidationsbeslut går i omedelbar verkställighet (se 10, 11,
16, 49 och 50 §§). Om ett sådant likvidationsbeslut senare upphävs,
ankommer det enligt förevarande paragraf på den likvidator som har
tillträtt att vidta vissa åtgärder. Likvidatom skall sålunda dels anmäla
förhållandet till registreringsmyndigheten, dels kalla till bolagsstämma
för val av styrelse.
Ett beslut om likvidation enligt 20 § far däremot inte verkan förrän det
har vunnit laga kraft, såvida inte rätten särskilt förordnar om omedelbar
verkställighet. Om högre rätt i ett sådant fall upphäver likvidations-
beslutet, har likvidatom alltså normalt ännu inte tillträtt sitt uppdrag
ännu. Av paragrafen följer motsatsvis att likvidatom då inte behöver
vidta några åtgärder.
Regeringen avser att i aktiebolagsförordningen ta in bestämmelser om
att den domstol som i en sådan situation upphäver beslutet om likvidation
skall underrätta Patent- och registreringsverket.
13 kap. 46 §
När en likvidation har upphört enligt 44 eller 45 §, skall 39 § tillämpas.
Kopior av de handlingar som anges i 39 § tredje stycket skall ges in till
registreringsmyndigheten.
(Jfr 13 kap. 47 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar 13 kap. 17 § femte stycket i dess hittills gällande
lydelse. Den innebär att bestämmelserna om likvidatoms slutredovisning
skall tillämpas också när en likvidation har upphört på de sätt som anges
i 44 eller 45 §.
Registrering
13 kap. 47 §
Beslut om konkurs och beslut om företagsrekonstruktion skall
registreras.
(Jfr 13 kap. 48 § första och tredje styckena i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar närmast 13 kap. 20 § första och tredje styckena i
den paragrafens hittills gällande lydelse. De bestämmelser som tidigare
har funnits om rättens skyldighet att anmäla beslut om konkurs m.m. till.
Patent- och registreringsverket har inte tagits med i lagen. Regeringen
avser i stället att ta in sådana bestämmelser i aktiebolagsförordningen.
116
Företrädare för bolaget i dess egenskap av konkursgäldenär
13 kap. 48 §
Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse
och verkställande direktör eller de likvidatorer som fanns vid konkursens
början. Bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om entledigande
och om nytillsättning gäller dock även under konkursen.
(Jfr 13 kap. 48 § andra stycket i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar i sak 13 kap. 20 § andra stycket i den paragrafens
hittills gällande lydelse.
Bolagets upplösning efter konkurs
13 kap. 49 §
Om bolaget är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är
bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finns det efter konkursens
avslutande tillgångar som inte omfattas av konkursen, skall rätten på
ansökan av den som berörs besluta om likvidation. Ett sådant beslut
gäller omedelbart. Kallelse till den första bolagsstämman efter beslutet
skall ske enligt 43 § andra stycket.
(Jfr 13 kap. 49 § första stycket i SOU 1999:36.)
Paragrafens första mening motsvarar 13 kap. 19 § första stycket i den
paragrafens hittills gällande lydelse.
De nya bestämmelserna i andra och tredje meningarna (jfr avsnitt
4.9.2) behandlar den situationen att det efter en avslutad underskotts-
konkurs finns kvar eller framkommer någon tillgång som inte omfattas
av konkursen. Detta kan inträffa exempelvis om bolaget vinner en
rättegång som konkursboet har valt att inte inträda i. Av andra meningen
framgår att rätten då, på ansökan av den vars rätt berörs, skall besluta om
likvidation. Kommittén föreslog att lagtexten skulle ange endast att rätten
skulle förordna en eller flera likvidatorer. Det har emellertid ansetts
lämpligare att, i enlighet med Patent- och registreringsverkets förslag,
utforma lagtexten så att det tydligt framgår att rättens beslut inleder ett
likvidationsförfarande som i huvudsak följer allmänna regler om
genomförande av likvidation (jfr 43 §). Att rätten skall förordna en eller
flera likvidatorer följer av 27 § första stycket.
Genom rättens beslut om likvidation återuppstår bolaget i form av ett
bolag i likvidation. Bolagets handlingsfrihet begränsas dock av
likvidationsändamålet (jfr 29 och 31 §§ samt NJA 2000 s. 144).
Likvidatom skall kalla till bolagsstämma efter vad som föreskrivs vid
fortsatt likvidation enligt 43 §.
Det bör understrykas att de nya bestämmelserna inte kan tillämpas om
de nya tillgångarna hör till konkursboet.
Likvidation efter överskottskonkurs m.m.
13 kap. 50 §
Om en konkurs avslutas med överskott eller läggs ned efter frivillig
uppgörelse eller om egendomen i konkursboet återställs till bolaget till
Prop. 2000/01:150
117
följd av att ackord har fastställts, skall rätten i samband med att Prop. 2000/01:150
konkursen avslutas besluta att bolaget skall gå i likvidation. Ett sådant
beslut gäller omedelbart.
Var bolaget i likvidation när det försattes i konkurs, skall likvidationen
fortsätta enligt 43 §, om konkursen avslutas på det sätt som anges i första
stycket.
(Jfr 13 kap. 49 § andra och tredje styckena i SOU 1999:36.)
Paragrafen motsvarar närmast 13 kap. 19 § andra och tredje styckena i
den paragrafens hittills gällande lydelse. De frågor som regleras i para-
grafen har behandlats i avsnitt 4.9.3.
En nyhet i första stycket är att rätten självmant skall besluta om
likvidation när en konkurs avslutas med överskott. Tidigare var det
bolagsstämman som skulle besluta om likvidation i dessa fall. Av 11 kap.
18 § konkurslagen (1987:672) framgår att konkursen avslutas genom
rättens beslut om utdelning. Om det finns ett överskott i konkursen, skall
rätten alltså samtidigt besluta att bolaget skall gå i likvidation.
Motsvarande gäller när konkursen läggs ned efter frivillig uppgörelse
med borgenärerna (jfr 12 kap. 1 § konkurslagen) eller när egendomen i
konkursboet återställs till bolaget till följd av att ackord har fastställts av
rätten (jfr 12 kap. 24 § konkurslagen). Rättens beslut gäller omedelbart
men kan inhiberas i samband med överklagande (jfr kommentaren till
10 §). Den nya regleringen innebär att det inte, såsom tidigare kunde bli
fallet, uppkommer något glapp mellan konkursförvaltarens och
likvidatoms förvaltning (jfr NJA 1993 s. 579).
Andra stycket överensstämmer med hittills gällande rätt.
18 kap. 7 £
En myndighets beslut i tillståndsärende enligt 2 kap. 1 §, 8 kap. 8, 26
eller 31 §, 10 kap. 14 § eller 12 kap. 8 § far överklagas till regeringen.
Finansinspektionens beslut enligt 7 kap. 7 § första stycket 2 och 18 §
första stycket 2 far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Länsstyrelsens beslut enligt denna lag far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Ett beslut av registreringsmyndigheten att avskriva en anmälan eller
vägra registrering enligt 4 § första stycket far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol inom två månader från beslutets dag. Detsamma
gäller ett sådant beslut av registreringsmyndigheten som avses i 4 a §,
4 kap. 13 § andra stycket, 6 kap. 7 § tredje stycket, 14 kap. 15 § första
stycket, 21 och 29 §§ samt 19 kap. 2 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
(Jfr 18 kap. 7 § i SOU 1999:36.)
I andra stycket har orden ”i annat fall än enligt första stycket” tagits
bort. Det beror på att länsstyrelsen numera inte fattar några sådana
tillståndsbeslut som avses i första stycket.
Den möjlighet till avregistrering av gamla bolag som hittills har
reglerats i 13 kap. 18 § tas genom förevarande förslag bort (se avsnitt
4.8). I tredje styckets andra mening har därför orden ”13 kap. 18 §” fått
utgå.
118
18 kap. 8 §
Beslut av registreringsmyndigheten i ärende enligt 13 kap. 10, 27 eller
28 § överklagas till tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.
Skrivelsen med överklagandet skall ges in till registreringsmyndigheten
inom tre veckor från dagen för beslutet.
Vid överklaganden av registreringsmyndighetens beslut i ärenden
enligt 13 kap. 10, 27 eller 28 § gäller lagen (1996:242) om
domstolsärenden.
(Jfr 18 kap. 8 § i SOU 1999:36.)
Ändringarna är följdändringar med anledning av ändringarna i 13 kap.
Patent- och registreringsverket har föreslagit att det i paragrafen skulle
anges särskilt att verkets beslut om påförande av särskild avgift
överklagas till tingsrätt. Ett sådant beslut utgör emellertid ett beslut i ett
ärende enligt 13 kap. 10 §. Det har därför inte ansetts nödvändigt att
särskilt nämna dessa slag av beslut i paragrafen.
19 kap. 1 §
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
1. uppsåtligen bryter mot 1 kap. 4 §,
2. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra
aktiebok, förteckning enligt 3 kap. 12 § eller hålla aktiebok tillgänglig,
3. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap. 12 § tredje
stycket, 8 kap. 15 § andra meningen, 17 § första stycket eller 18 § andra
stycket,
4. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 12 kap. 7 eller 9 §.
Till straff som anges i första stycket döms också den som uppsåtligen
medverkar till ett beslut att utse en styrelseledamot, styrelsesuppleant,
verkställande direktör eller vice verkställande direktör i strid med 8 kap.
9 § andra stycket eller 27 § andra stycket, om åtgärden är ägnad att
dölja vem eller vilka som utövar eller har utövat den faktiska ledningen
av bolaget. Detsamma gäller den som uppsåtligen åtar sig ett sådant
uppdrag i strid med 8 kap. 9 § andra stycket eller 27 § andra stycket.
Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken far påföljd för brott enligt
första stycket 4 mot 12 kap. 7 § ådömas, om den misstänkte häktats eller
erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.
I fall som avses i 10 kap. 37 § och 11 kap. 17 § skall inte följa ansvar
enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
(Jfr 19 kap. 1 § i SOU 1998:47.)
I paragrafens nya andra stycke har införts en ny straffbestämmelse som
innebär att den som medverkar till ett beslut att utse en styrelseledamot
eller en verkställande direktör med insikt om att den utsedda personen
inte kommer att delta i verksamheten under vissa förutsättningar kan
dömas till straff. Bestämmelsen, som har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter, syftar till att motverka användandet av s.k.
målvakter. Frågan har behandlats i avsnitt 5.3.
Bestämmelsen i första meningen träffar i första hand aktieägare som
har deltagit i styrelseval på bolagsstämman eller styrelseledamöter som
har tagit del i beslut om att utse en verkställande direktör. Den har
emellertid utformats så att den kan tillämpas även på den som genom sitt
faktiska inflytande i bolaget har föranlett att en viss person har utsetts till
styrelseledamot eller verkställande direktör.
Prop. 2000/01:150
119
En grundläggande förutsättning för att straffbestämmelsen skall kunna Prop. 2000/01:150
tillämpas är att rekvisiten i 8 kap. 9 eller 27 § är uppfyllda. Härav följer
att straff kan komma i fråga endast om det saknas godtagbara skäl för
valet av befattningshavare. Vidare fordras att åtgärden är ägnad att dölja
vem eller vilka som utövar eller har utövat den faktiska ledningen av
bolaget. Straffbestämmelsen träffar alltså inte den som låter en nära
anhörig sitta med i styrelsen för ett fåmansbolag enbart för att därigenom
uppfylla aktiebolagslagens krav på styrelsens sammansättning (jfr avsnitt
5.3). Om det däremot är fråga om att t.ex. skapa förutsättningar för
vilseledande affärstransaktioner, underlätta kreditgivning eller försvåra
skattekontroll eller brottsutredning faller åtgärden inom det straffbara
området. Situationen kan också vara den att bolaget redan har plundrats
och står utan både ledning och verksamhet men målvakten sätts in i
slutskedet med den beräkningen att efterräkningarna skall drabba honom
eller henne och inte dem som har legat bakom plundringen. Även i den
situationen kan straff komma ifråga.
För straffbarhet krävs att den som har medverkat till valet av
styrelseledamot eller verkställande direktör har haft uppsåt som täcker
det förhållandet att den utsedda personen inte har haft för avsikt att delta
i verksamheten. Eventuellt uppsåt är tillräckligt.
Av den sista meningen i andra stycket framgår att straff även kan
ådömas den som uppsåtligen åtar sig uppdrag som styrelseledamot eller
verkställande direktör utan att ha för avsikt att delta i den verksamhet
som ankommer på en styrelseledamot eller verkställande direktör. Även
här krävs för straffbarhet att det saknas godtagbara skäl och att åtgärden
är ägnad att dölja vem som har utövat den faktiska ledningen över
bolaget.
Ändringarna i 7 kap. 4 §, 14 kap. 2 och 20 §§ samt 18 kap. 2 och 4 §§
aktiebolagslagen är följdändringar med anledning av ändringarna i
13 kap.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
2. En kontrollbalansräkning som har upprättats före lagens ikraft-
trädande enligt äldre bestämmelser skall anses upprättad enligt den nya
13 kap. 13 §.
3. Om ett bolag är försatt i konkurs och konkursen har avslutats före
ikraftträdandet, gäller 13 kap. 4 a § första stycket 1 och 19 § andra
stycket i sin äldre lydelse.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna har behandlats i avsnitt 6.
Bestämmelserna innebär, med två undantag, att de nya reglerna börjar
gälla omedelbart vid ikraftträdandet.
Det ena undantaget {punkten 2) avser den situationen då det vid lagens
ikraftträdande har upprättats en kontrollbalansräkning enligt äldre be-
120
stämmelser. En sådan kontrollbalansräkning skall godtas även efter Prop. 2000/01:150
lagens ikraftträdande, även om den inte i alla hänseenden motsvarar de
nya bestämmelserna i 13 kap. 13 §. Bolaget är dock oförhindrat att -
under beaktande av de tidsramar som gäller i samband med upprättande
av kontrollbalansräkning - ersätta den gamla kontrollbalansräkningen
med en ny, upprättad enligt de nya bestämmelserna.
Det andra undantaget (punkten 3) avser den situationen då ett bolag har
försatts i konkurs och konkursen har avslutats med överskott före
ikraftträdandet. I sådana fall är bolagsstämman enligt äldre bestämmelser
skyldig att inom en månad besluta att bolaget skall gå i likvidation. Av
övergångsbestämmelsen framgår att denna skyldighet kvarstår även efter
att de nya reglerna har trätt i kraft. Om bolagsstämman inte beslutar om
likvidation inom föreskriven tid skall följaktligen Patent- och regist-
reringsverket, i enlighet med 13 kap. 4 a § i den bestämmelsens tidigare
lydelse, förordna att bolaget skall gå i likvidation.
9 kap. 19 §
Förutom i fall som anges i 13 kap. 11, 16, 20, 49 och 50 §§
aktiebolagslagen (1975:1385) skall rätten förordna att ett bankaktiebolag
skall gå i likvidation om oktrojen har återkallats.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen innehåller, liksom tidigare, en bestämmelse om att
bankaktiebolag skall gå i likvidation om oktrojen har återkallats.
Därutöver är aktiebolagslagens regler om likvidation tillämpliga på bank-
aktiebolag. Avsikten har varit att detta skall gälla även bestämmelserna
om tvångslikvidation på grund av kapitalbrist (jfr prop. 1997/98:166 s.
147 f.). Detta har emellertid tidigare inte framgått klart av lagtexten.
Denna brist har nu rättats till. Övriga ändringar är följdändringar med
anledning av ändringar i 13 kap. aktiebolagslagen.
9 kap. 19 a §
Vid tillämpningen av 13 kap. 10 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall
vad som sägs i första stycket 2 om 8 kap. 3 § första stycket och 16 §
årsredovisningslagen (1995:1554) i stället avse 8 kap. 5 och 8 §§ lagen
(1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som är ny, har tillkommit på inrådan av Lagrådet. Av
bestämmelsen framgår att likvidationsplikten på grund av utebliven
årsredovisning m.m. är knuten till de bestämmelser i lagen (1995:1559)
om årsredovisningslagen i kreditinstitut och värdepappersbolag som i
detta hänseende gäller för bankaktiebolag. Att bestämmelserna i 13 kap.
10 § aktiebolagslagen är tillämpliga på bankaktiebolag framgår indirekt
genom att bankrörelselagen inte gör något undantag för den paragrafen
(jfr prop. 1995/96:10 s. 299 och 1997/98:166 s. 147 ff. och 153).
121
9 kap. 20 §
Ansökan om likvidation enligt 19 § detta kapitel eller 13 kap. 10 eller
16§ aktiebolagslagen (1975:1385) kan också göras av Finans-
inspektionen.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Ordet ”anmälan” har ändrats till ”ansökan”. Det har ansetts att Finans-
inspektionen bör inta ställning som part i de fall då myndigheten har
anhängiggjort ett ärende om tvångslikvidation hos rätten. Detta innebär
bl.a. att Finansinspektionen kan överklaga rättens beslut. På inrådan av
Lagrådet har ärenden enligt 13 kap. 10 § aktiebolagslagen fogats till de
slag av ärenden som Finansinspektionen kan anhängiggöra.
9 kap. 20 a §
Utöver vad som föreskrivs i 13 kap. 44 § aktiebolagslagen (1975:1385)
gäller att något beslut om att en likvidation skall upphöra och
bankaktiebolagets verksamhet återupptas inte får fattas, om bankens
oktroj har återkallats.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som inte fanns med i lagrådsremissens förslag, är ny. Den
innehåller en bestämmelse om upphörande av likvidation. Av bestäm-
melsen framgår att ett bankaktiebolag som har fatt oktrojen återkallad
inte far återuppta verksamheten när det har gått i likvidation. 1 övrigt
gäller i detta avseende samma regler som för andra aktiebolag.
4 kap. 14 §
Egna aktier far inte tas upp som tillgång.
Vid värdering av ett moderföretags andelar i ett dotterföretag skall
andelar som dotterföretaget äger i moderföretaget inte anses ha något
värde.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
I andra stycket har orden ”moderbolags” och ”moderbolaget” ersatts
med orden ”moderföretags” och ”moderföretaget”. Ändringen beror på
att lagens tillämpningsområde inte längre är begränsat till sådana juri-
diska personer som är bolag (jfr SFS 1999:1088).
8 kap. 7 §
Om ett beslut om att bolaget har försatts i konkurs har registrerats, får
beslut om förseningsavgift inte meddelas.
Om ett beslut om att bolaget har gått i likvidation har registrerats, får
beslut om förseningsavgift inte meddelas när det gäller redovisning för
tiden före likvidationsbeslutet.
(Jfr 8 kap. 7 § i SOU 1999:36.)
Prop. 2000/01:150
122
I 8 kap. 5 § finns bestämmelser om att bolag som försummar att ge in
redovisningshandlingar till Patent- och registreringsverket i rätt tid skall
betala särskilda förseningsavgifter. Förevarande paragraf innehåller två
undantag från dessa bestämmelser.
Första stycket överensstämmer i sak med hittills gällande rätt.
Den bestämmelse som finns i andra stycket har genomgått en saklig
ändring, vilken har behandlats i avsnitt 4.7.5. Ändringen innebär att
bolag i likvidation inte längre är generellt undantagna från bestämmel-
serna om förseningsavgifter. Undantaget gäller i stället endast redovis-
ningar för tiden före likvidationen. Om ett bolag försummar att ge in den
redovisning som likvidatom enligt 13 kap. 36 § aktiebolagslagen skall
lämna under likvidationen, skall bolaget alltså betala förseningsavgift.
Av en särskild övergångsbestämmelse framgår att den utvidgade
möjligheten att besluta om förseningsavgift inte kan tillämpas om de
saknade redovisningshandlingarna hänför sig till räkenskapsår som har
avslutats före den 31 december 2001.
Prop. 2000/01:150
Förslagen till lag om ändring i konkurslagen (1987:672), lag om
ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet samt lag om
ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument är
följdändringar med anledning av ändringarna i 13 kap. aktiebolagslagen.
123
Aktiebolagskommittén behandlar i förevarande betänkande dels frågan
om s.k. styrelselösa bolag, dels likvidation av aktiebolag.
Det är tydligt att det skapar stora problem för bl.a. bolagets borgenärer
om ett aktiebolag saknar en behörig styrelse som kan företräda bolaget.
Regeringen har uppdragit åt kommittén att överväga vilka åtgärder som
behövs för att lösa dessa problem. Vad först gäller bolag som helt saknar
registrerad styrelse skall kommittén överväga en skärpning av aktie-
bolagslagens likvidationsregler genom en avkortning av tidsfristerna.
Kommittén skall också överväga bestämmelser om att ett aktiebolag som
under viss längre tid har saknat registrerad styrelse kan försättas i
likvidation även om bolaget under likvidationsförfarandet anmäler en ny
styrelse. Kommittén är fri att pröva även andra lösningar.
Påminnelseförfarandet
Om ett aktiebolag enligt aktiebolagsregistret inte har en behörig styrelse
inleder PRV sitt förfarande med påminnelse i vanligt brev om att
bolagets styrelse inte uppfyller lagens krav och att bolaget bör anmäla ny
ledamot så att styrelsen blir behörig igen. Den tid om sex veckor som
PRV brukar ange i en sådan påminnelse är inte särskilt lång och har
bestämts med hänsyn till den tid det tar att kalla till och hålla
bolagsstämma. Den kan därför inte göras mycket kortare. Påminnelse-
institutet framstår också som förhållandevis effektivt med hänsyn till den
begränsade myndighetsinsatsen. I 60 procent av fallen räcker det med en
påminnelse för att bolaget skall vidtaga rättelse. Kommittén anser därför
att det inte finns skäl att ändra i de nuvarande påminnelserutinema.
Tiden för yttrande
Om ett bolag far en påminnelse om att vidtaga rättelse men inte anmäler
behörig styrelse inom angiven tid, går PRV vidare och utfärdar ett
föreläggande för bolaget samt dess aktieägare och borgenärer att inom
viss tid komma in med ett yttrande i frågan om bolaget skall försättas i
likvidation. Tiden bestäms av PRV med hänsyn tagen till att före-
läggandet skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar minst två och
högst fyra månader före utgången av den utsatta tiden. Det är i praktiken
inte möjligt att kungöra föreläggandet samma dag som det meddelas.
Minsta tid för yttrandet blir därför drygt två månader. Enligt PRV:s
rutiner bestäms tiden regelmässigt till två och en halv månad vilket
tillsammans med en påminnelsetid om sex veckor innebär att ett bolag
124
utan behörig styrelse normalt försätts i likvidation drygt fyra månader Prop. 2000/01:150
efter det att PRV inlett förfarandet. Bilaga 1
Ett likvidationsförfarande på grund av en så allvarlig brist som att
bolaget saknar behörig styrelse bör enligt kommitténs mening inte ta så
lång tid som det gör med gällande regler och PRV:s nuvarande rutiner.
Kommittén föreslår därför att tiden för yttrandet i lagen bestäms till
minst en månad. Ett bolag som saknar behörig styrelse kommer då att
kunna försättas i likvidation på sex veckor plus en månad, dvs. drygt två
månader från det förfarandet inleddes. Det innebär en halvering av tiden
jämfört med nuvarande ordning.
Kungörande av föreläggandet
Den minsta tid för föreläggande som kan tillämpas anges i lagen med
utgångspunkt i dagen för kungörande av föreläggandet i Post- och Inrikes
Tidningar. Det väcker frågan om det är möjligt att avskaffa kungörelse-
förfarandet.
Kommittén besvarar den frågan nekande. Att bolaget riskerar att
försättas i likvidation kan ha stor betydelse för dess aktieägare och
borgenärer. Dessa måste ha möjlighet att bevaka att bolaget inte upphör
utan att de får kännedom om det. En sådan bevakning kan de uppnå
genom att läsa Post- och Inrikes Tidningar. Om kungörelseplikten för-
svinner finns det ingen annan lika enkel och billig möjlighet att ordna
denna bevakning. Att avskaffa kungörelseförfarandet är med hänsyn till
det sagda inte möjligt.
Delgivning av föreläggandet
De nuvarande rutinerna för delgivning ger såvitt framkommit inte
upphov till några påtagliga problem. Det är också högst rimligt att ett
föreläggande i ett så avgörande ärende som tvångslikvidation delges
bolaget. Kommittén föreslår därför inte några ändringar såvitt gäller
skyldigheten att delge bolaget föreläggandet eller formerna för
delgivningen.
Det förekommer att ett aktiebolag enligt aktiebolagsregistret helt saknar
styrelse under en längre tid. När PRV inleder ett likvidationsförfarande
mot bolaget, anmäler detta för registrering en behörig styrelse, varvid
PRV avbryter likvidationsförfarandet och ärendet avskrivs. Så snart
avskrivningsbeslutet fattats avgår den nya styrelsen och bolaget anmäler
detta för registrering, vilket leder till att bolaget återigen står helt utan
registrerad styrelse. PRV inleder då ett nytt likvidationsförfarande med
risk för att detta avslutas på samma sätt. Det är mot denna bakgrund
kommittén har fatt i uppdrag att pröva om det bör vara möjligt att under
angivna omständigheter fullfölja en tvångslikvidation även om bolaget
under förfarandet anmäler ny behörig styrelse.
125
Den statistik som finns visar emellertid att det endast är ett fåtal bolag, Prop. 2000/01:150
motsvarande några promille av samtliga bolag, som varje år under Bilaga 1
kortare eller längre tid saknar behörig styrelse. Det finns dessutom skäl
att antaga att bolag utan styrelse eller med obehörig styrelse endast i ett
mindre antal fall kan sättas i samband med bolagsplundring och annan
ekonomisk kriminalitet. I de allra flesta fall torde det finnas en naturlig
förklaring till att aktiebolag i registret saknar behörig styrelse, nämligen
dödsfall.
PRV far rutinmässigt in uppgifter om dödsfall genom SPAR och
avregistrerar fortlöpande i aktiebolagsregistret bolagsfunktionärer som
har avlidit. Det finns uppskattningsvis närmare 200.000 aktiebolag där
styrelsen består av en enda ledamot och en enda suppleant. Avlider
styrelsefunktionären måste styrelsen kompletteras med ny styrelse-
ledamot eller suppleant och anmälan för registrering ske till PRV. Man
kan inte räkna med att suppleanten eller dödsbodelägarna alltid känner
till detta och under rådande omständigheter omedelbart vidtar de åtgärder
som aktiebolagslagen kräver. I sammanhanget kan erinras om att boupp-
teckning inte behöver ske omedelbart; det räcker om bouppteckning
förrättas inom tre månader från dödsfallet. En bestämmelse om att ett
aktiebolag som i aktiebolagsregistret stått utan registrerad styrelse tre
månader i sträck skall försättas i likvidation utan hinder av att behörig
styrelse anmäls medan likvidationsärendet prövas av PRV skulle enligt
kommitténs mening slå orimligt hårt mot enmans- och fåmansbolagen.
På grund av det anförda lägger kommittén inte fram något förslag om
tvångslikvidation av aktiebolag som enligt aktiebolagsregistret helt
saknat styrelse under längre tid.
I en rapport från åklagarväsendet som överlämnats till regeringen anförs
att det är vanligt att personer som är registrerade som styrelseledamöter i
aktiebolagsregistret påstår att de i själva verket hade avgått före en viss
kritisk tidpunkt och att de därför inte kan göras ansvariga för de
handlingar som företagits i bolagens namn. Ibland presenteras ett
förfalskat bolagsstämmoprotokoll eller styrelseprotokoll till stöd för
påståendet. För att komma till rätta med problemet föreslås i rapporten
att förändringar i kretsen av styrelseledamöter skall ges rättsverkan först i
och med att uppgifterna om förändringarna registreras hos PRV.
Kommittén har fatt i uppdrag att pröva om det finns några problem med
en sådan ordning.
I aktiebolagslagen finns bestämmelser om registreringens positiva och
negativa rättsverkningar. Dessa bestämmelser har till syfte att skydda
tredje man som träder i förbindelse med ett aktiebolag och som måste
kunna lita på att de som är registrerade som ställföreträdare för bolaget
också har behörighet att binda detta. Bestämmelserna har alltså
tillkommit i omsättningens intresse och säger ingenting om vilka
påföljder som kan åläggas en försumlig eller kriminell ställföreträdare
Den omständigheten att någon står registrerad som styrelseledamot i
aktiebolagsregistret vid tiden för en viss åtgärd i bolagets förvaltning
126
utgör som kommittén ser det, en omständighet som talar för att Prop. 2000/01:150
ledamoten kan ha ett ansvar för åtgärden men det ankommer på den som Bilaga 1
för talan om skadestånd eller straff att visa att det faktiskt förhåller sig på
det viset. Bevisvärdet av registreringen skall enligt kommitténs mening
inte överdrivas. Avgörande torde i praktiken bli andra bevis såsom
styrelseprotokoll, kontrakt och andra sådana handlingar som visar vem
eller vilka som deltog i det omtvistade beslutet eller vidtog den
ifrågavarande åtgärden.
En ordning som innebär att ett uppdrag som styrelseledamot börjar och
slutar med registreringen i aktiebolagsregistret vore visserligen ägnad att
skapa klarhet om hur styrelsen vid varje tillfälle ser ut men skulle enligt
kommitténs bedömning vara förenad med en rad praktiska olägenheter.
Alla bolag skulle då i omedelbar anslutning till styrelseval för
registrering behöva anmäla vilka styrelseledamöter som tillkommit och
vilka som avgått. Vid en försummad anmälan skulle det bli problem med
de beslut som den nya styrelsen fattade, eftersom den gamla styrelsen
skulle komma att stå kvar i aktiebolagsregistret och i lagens mening vara
ensam kompetent att fatta beslut i styrelsens namn. Dessa problem skulle
komma att uppstå i nära nog samtliga aktiebolag eftersom styrelse
normalt väljs på ordinarie bolagsstämma och traditionen bjuder att den
nya styrelsen omedelbart efter stämman håller ett konstituerande möte.
Det är tydligt att om konstituerande styrelsesammanträde hålls så nära
inpå valet, det inte finns någon möjlighet för PRV att hinna registrera den
nya styrelsen innan sammanträdet avslutas.
De största problemen skulle emellertid uppkomma då en styrelse-
ledamot avgick i förtid. I dag gäller att uppdraget upphör omedelbart i
samband med att avgången anmäls till styrelsen. Bolaget är skyldigt att
anmäla saken för registrering och den avgångne ledamoten kan själv göra
anmälan. Med den skisserade ordningen skulle uppdraget bestå till dess
avgången registrerats i aktiebolagsregistret. Det skulle få konsekvenser
för den som vill avgå. Antag att en ledamot under pågående styrelse-
sammanträde finner att han inte vill vara kvar i styrelsen eftersom
majoriteten är beredd att fatta beslut om åtgärder som han anser vara
direkt lagstridiga. Han anmäler sin avgång vid sittande bord och lämnar
omedelbart sammanträdet. De kvarvarande fattar därefter de beslut som
utlöst avgången. Den avgångne anmäler själv efter någon tid att han
avgått och detta registreras någon eller några veckor senare.
Det torde vara uteslutet att den avgångne styrelseledamoten i exemplet
kan hållas straffrättsligt ansvarig för de beslut som styrelsen fattade
sedan han lämnat rummet. Inte heller torde han kunna åläggas
skadeståndsansvar enligt aktiebolagslagen på grund av samma beslut.
Varken uppsåt eller försummelse kan ju läggas honom till last. Men hur
förhåller det sig med styrelseledamotens ansvar om bolaget sedan han
lämnat sammanträdet beslutat att inte inbetala innehållna källskatter på
föreskriven dag som infaller innan hans avgång blivit registrerad i
aktiebolagsregistret? Och vad händer om kvarstående styrelseledamöter
bryter mot bestämmelserna om vad som enligt 13 kap. 2 § ABL skall ske
om bolaget saknar föreskriven täckning för sitt aktiekapital? Eller
försummar att sända in bolagets årsredovisning i tid?
För kommittén står det klart att om det skall införas bestämmelser som
innebär att ett uppdrag som styrelseledamot börjar och slutar med
127
registreringen i aktiebolagsregistret, dessa måste kopplas till ett ansvar Prop. 2000/01:150
för bolagets uppkommande förpliktelser vid försummelser av sistnämnt Bilaga 1
slag. Ett sådant ansvar finns redan i dag, men ansvaret måste rimligen
skärpas något om det skall vara någon mening med nya bestämmelser.
Självklart måste det finnas kvar en möjlighet för en styrelseledamot som
avgår att freda sig genom en omedelbar anmälan av avgången till
aktiebolagsregistret. Om han emellertid förbiser att anmäla avgången och
bolaget inte heller gör anmälan, måste styrelseledamoten tillsammans
med de övriga svara för bolagets uppkommande förpliktelser. Det är
tydligt att en sådan reglering kan leda till resultat som framstår som
stötande i det enskilda fallet.
Vid en samlad bedömning anser kommittén att den skisserade
ordningen inte har så stora fördelar att de uppväger olägenheterna.
Kommittén lägger därför inte fram något förslag om att förändringar i
kretsen av styrelseledamöter skall ges rättsverkan först i och med att
uppgifterna om förändringarna registreras eller anmäls till PRV.
Ett aktiebolag kan upplösas genom bl.a. likvidation. Detta kan ske
antingen som en frivillig likvidation eller som en tvångslikvidation.
Att aktieägarna måste ha rätt att upplösa aktiebolaget, om de skulle vilja
det är en självklarhet. Beslut om frivillig likvidation fattas enligt gällande
rätt av bolagsstämman med enkel majoritet. Kommittén föreslår i dessa
avseenden inte några ändringar.
I gällande rätt finns inga bestämmelser om vilket beslutsunderlag som
skall finnas när aktieägarna skall pröva fråga om bolaget skall träda i
likvidation. Kommittén föreslår bestämmelser härom efter förebild i
bestämmelserna om ökning och nedsättning av aktiekapitalet.
En viktig del av aktiebolagslagens likvidationsregler utgörs av reglerna
om tvångslikvidation på grund av kapitalbrist. Bestämmelserna innebär i
korthet att styrelsen, så snart det finns skäl att anta att bolagets eget
kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, genast skall
upprätta och låta revisorerna granska en kontrollbalansräkning och
snarast möjligt till bolagsstämma hänskjuta fråga om bolaget skall träda i
likvidation. Beslutar stämman att bolaget skall bestå, måste aktieägarna
inom åtta månader från hänskjutandet läka kapitalbristen. Har bolags-
stämman inom denna tidsfrist inte genom en ny kontrollbalansräkning
konstaterat att det egna kapitalet täcker hela det registrerade aktie-
kapitalet, är bolaget skyldigt att gå i likvidation. Beslutar inte stämman
om likvidation, skall styrelsen ansöka härom hos rätten. Sådan ansökan
kan också göras av styrelseledamot, verkställande direktören, revisor
eller aktieägare. Styrelseledamot som inte agerar efter det påbjudna
128
mönstret blir personligen medansvarig för förpliktelser som bolaget
därefter ådrar sig. Detsamma gäller aktieägare som trots vetskap om
likvidationsplikten deltar i beslut om att bolagets verksamhet skall
fortsätta.
Som kommittén ser det är det i hög grad påkallat att lagen även
fortsättningsvis, i bolagsborgenäremas intresse, sätter en gräns för hur
långt täckningen för aktiekapitalet far sjunka innan verksamheten måste
avbrytas och bolaget träda i likvidation. Kommittén föreslår därför att
aktiebolagslagen även fortsättningsvis skall uppta bestämmelser om
tvångslikvidation på grund av kapitalbrist. Vissa mindre ändringar och
förtydliganden bör emellertid göras i bestämmelserna om kontrollbalans-
räkningen och det personliga betalningsansvaret.
Vad beträffar kontrollbalansräkningen föreslår kommittén att i lagen
läggs fast att denna skall upprättas med utgångspunkt i tillämplig lag om
årsredovisning och att följande justeringar därefter far göras i fråga om
värderingen av balansposterna:
1. Tillgångar får redovisas till försäljningsvärdet med avdrag för för-
säljningskostnaderna eller, beträffande sådana anläggningstillgångar som
undergår fortlöpande värdeminskning, anskaffningsvärdet minskat med
erforderliga avskrivningar och nedskrivningar.
2. Skuld på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten
är beroende av bolagets ekonomiska ställning får utelämnas i kontroll-
balansräkningen, om stödet - för det fall att bolaget försätts i konkurs
eller går i likvidation - skall återbetalas först sedan övriga skulder
betalats.
3. Skuld avseende betalning av framtida skatt får tas upp till nuvärde.
4. Obeskattade reserver skall delas upp på eget kapital och skuld av-
seende framtida skatt.
5. Pensionsåtaganden som enligt god redovisningssed kunnat ute-
lämnas i årsredovisningen men som upptagits som skuld i balans-
räkningen far utelämnas i kontrollbalansräkningen. Det gäller dock inte
sådana åtaganden som redovisats under rubriken ”Avsatt till pensioner”
och som enligt 7 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m.m. inte får minskas.
Prop. 2000/01:150
Bilaga 1
Uppräkningen är avsedd att vara uttömmande. De påföljder som är
knutna till försummelse att upprätta kontrollbalansräkning och försätta
bolaget i likvidation vid kapitalbrist är så ingripande att reglerna måste
vara tydliga och enkla för att inte leda till rättsosäkerhet.
Om styrelseledamöterna underlåter att fullgöra vad som åligger dem
enligt bestämmelserna om tvångslikvidation på grund av kapitalbrist
svarar de solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget,
oavsett om denna underlåtenhet lett till någon skada för bolagets
borgenärer eller ej. Kommittén föreslår att i lagen explicit anges vilka
fall av underlåtenhet som här åsyftas, nämligen att styrelsen underlåter
att, om anledning därtill finns, på föreskrivet sätt upprätta och låta
revisorerna granska en kontrollbalansräkning, att styrelsen underlåter att
sammankalla den första kontroll stäm man trots att kontrollbalans-
räkningen visar att bolagets eget kapital understiger hälften av det
registrerade aktiekapitalet, att styrelsen underlåter att sammankalla den
andra kontrollstämman inom den föreskrivna fristen på åtta månader, och
5 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 150
att styrelsen underlåter att hos rätten ansöka om att bolaget försätts i Prop. 2000/01:150
likvidation, trots att den andra kontrollstämman inte fastställt en kontroll- Bilaga 1
balansräkning som visar att aktiekapitalet är till fullo täckt.
I enlighet med Högsta domstolens praxis föreslår kommittén vidare att
lagtexten utformas så att det tydligt framgår att det personliga betalnings-
ansvaret uppkommer endast om bolagets eget kapital vid den aktuella
tidpunkten kan anses ha faktiskt underskridit den kritiska gränsen.
Vad gäller frågan om när styrelseledamöternas betalningsansvars-
period upphör, framgår av nuvarande lagtext att ansvarigheten inte gäller
för förpliktelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan har hänskjutits
till rättens prövning eller sedan en kontrollbalansräkning, som utvisar att
bolagets eget kapital uppgår till det registrerade aktiekapitalet, blivit
granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma. Även andra
händelser kan emellertid sätta punkt för ansvarsperioden. Går bolaget i
likvidation bör förpliktelser för bolaget som uppkommer därefter inte
drabba styrelseledamöter som lämnat plats för likvidatorema. Kommittén
föreslår att detta kommer till uttryck i lagen.
Enligt gällande rätt kan inte bara styrelseledamöter utan också ”andra”
som handlar på bolagets vägnar drabbas av personligt betalningsansvar.
Enligt ordalagen skulle ansvar därmed kunna drabba, förutom bolagets
verkställande direktör, t.ex. särskild firmatecknare. Kommittén menar att
det i detta hänseende bör föreligga en överensstämmelse mellan den krets
av personer som kan bli personligt betalningsansvariga och de personer
som kan freda sig från ansvaret genom att själva ansöka om tvångs-
likvidation. Kommittén föreslår därför att lagtexten utformas så att,
förutom styrelsens ledamöter, endast verkställande direktören som före-
trädare för bolaget kan drabbas av betalningsansvar.
I aktiebolagslagen finns bestämmelser om likvidation på grund av
aktieägares maktmissbruk. Som ett alternativ till likvidation föreskrivs
tvångsinlösen av minoritetens aktier. Kommittén anser att dessa bestäm-
melser till skydd för en aktieägarminoritet behövs även i den nya lagen.
Med utgångspunkt i erfarenheterna från den s.k. Trustor-affaren föreslår
kommittén att bestämmelsen kompletteras med en möjlighet för rätten
att, under vissa i lagen angivna förutsättningar, omedelbart kunna
förordna en syssloman med uppgift att förvalta bolaget till dess
likvidationsfrågan har blivit slutligt avgjord.
I lagen finns också bestämmelser om andra situationer då bolaget skall
träda i likvidation inte på grund av ett stämmobeslut utan enligt för-
ordnande av domstol eller PRV. En motsvarighet till dessa bestämmelser
måste finnas även i den nya lagen.
Bland de situationer som kan föranleda en tvångslikvidation genom
förordnande från PRV:s sida märks det fallet att bolaget saknar behörig
styrelse, verkställande direktör eller revisor. Kommittén föreslår att den
bestämmelsen utvidgas till att också avse det fallet att bolaget saknar
130
sådan delgivningsbar person som numera skall finnas om bolaget inte har Prop. 2000/01:150
någon behörig ställföreträdare som är bosatt i Sverige. Bilaga 1
I aktiebolagslagen finns i dag en bestämmelse om upplösning genom
avförande ur aktiebolagsregistret. Bestämmelsen förutsätter att inte
någon anmälan rörande ett bolag har kommit in till PRV under de tio
senaste åren. Med hänsyn till att PRV har skyldighet att bevaka att
bolagen sänder in årsredovisningar årligen och verka för likvidation av
bolagen om denna skyldighet försummas kan bestämmelsen knappast
längre fylla någon praktisk funktion. Kommittén föreslår därför att
bestämmelsen utmönstras ur aktiebolagslagen.
I aktiebolagslagen finns vissa regler om aktiebolags upplösning efter
konkurs.
Ett aktiebolag skall anses upplöst om konkurs ägt rum och avslutats
utan överskott, s.k. underskottskonkurs. Det innebär att bolaget efter
konkursen saknar rättskapacitet. Från denna huvudregel har emellertid i
rättspraxis gjorts vissa undantag såvitt avser rättshandlingar nödvändiga
för fullgörande av bolagets avveckling och andra särskilda uppgifter.
Kommittén har inte sett det som sin uppgift att utreda i vilken
utsträckning denna praxis bör föranleda lagstiftning. Det är, som
kommittén ser det, en fråga som bör lösas i ett processrättsligt
sammanhang snarare än i en översyn av aktiebolagslagen.
Ett annat problem i anslutning till underskottskonkurser i aktiebolag är
att det efter konkursens avslutande kan finnas tillgångar som inte om-
fattas av konkursen. En sådan situation kan uppkomma exempelvis om
konkursboet inte utnyttjat sin rätt att överta aktiebolagets talan i en
pågående process och bolaget vinner processen. Situationen har be-
tydande likheter med en överskottskonkurs, vilken skall föranleda
likvidation. Kommittén föreslår att motsvarande ordning lagfästs för det
fallet att tillgång som inte omfattas av konkursen yppas efter bolagets
upplösning på grund av konkurs.
Även såvitt avser överskottskonkurser är lagens utgångspunkt att
bolaget efter konkursens avslutande skall upplösas. Enligt gällande rätt
skall stämman inom en månad från det konkursen avlutades besluta att
bolaget skall gå i likvidation. Fattar stämman inte något sådant beslut
skall PRV förordna om tvångslikvidation. Kommittén föreslår att denna
ordning behålls, men att det i lagen öppnas en möjlighet för bolags-
stämman att även i detta fall besluta att likvidationen skall upphöra och
att bolaget skall fortsätta sin verksamhet, allt under förutsättning att
revisor intygar att bolagets eget kapital uppgår till det registrerade
aktiekapitalet och att utskiftning ännu inte ägt rum.
131
Prop. 2000/01:150
Bilaga 2
Härmed föreskrivs att 7 kap. 2 §, 13 kap., 14 kap. 2 och 20 §§ samt 18
kap. 2, 4, 7 och 7 a §§ aktiebolagslagen (1975:1385) skall ha följande
lydelse,
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§‘
Aktiebolag far ej förvärva eller såsom pant mottaga egen aktie. Dotter-
företag får ej heller förvärva eller såsom pant mottaga aktie i moder-
bolaget. Avtal i strid mot detta förbud är ogiltigt.
Första stycket utgör inte hinder
för aktiebolag eller dotterföretag
att vid övertagande av affärs-
rörelse förvärva aktier som ingår i
rörelsen, att lösa in aktier enligt
13 kap. 3 § eller att på auktion
ropa in aktier som har utmätts för
företagets fordran. En förvärvad
aktie skall, om den inte har dragits
in genom nedsättning av aktie-
kapitalet, avyttras så snart det kan
ske utan förlust, dock senast tre år
efter förvärvet.
Första stycket utgör inte hinder
för aktiebolag eller dotterföretag
att vid övertagande av affärs-
rörelse förvärva aktier som ingår i
rörelsen, att lösa in aktier enligt
13 kap. 18 § eller att på auktion
ropa in aktier som har utmätts för
företagets fordran. En förvärvad
aktie skall, om den inte har dragits
in genom nedsättning av aktie-
kapitalet, avyttras så snart det kan
ske utan förlust, dock senast tre år
efter förvärvet.
Har aktiebolag blivit moderbolag och innehar dotterföretaget aktier i
moderbolaget, skall dessa aktier avyttras enligt vad som sägs i andra
stycket.
En aktie, som inte har avyttrats inom tre år från förvärvet, är ogiltig.
Bolaget skall sätta ned aktiekapitalet med aktiens nominella belopp. Ett
förslag till beslut om nedsättning skall läggas fram på den första
bolagsstämma som hålls sedan ogiltighet har inträtt. Nedsättnings-
beloppet skall överföras till reservfonden.
13 kap. Likvidation och konkurs
Likvidationsgrunder m.m.
Frivillig likvidation
1 § Bolagsstämman kan besluta att bolaget skall gå i likvidation.
Att bolaget i vissa fall är skyldigt att gå i likvidation föreskrivs i 21
och 22 §§.
Senaste lydelse 1994:802
132
2 § Beslut av bolagsstämman om likvidation är giltigt om det har biträtts Prop. 2000/01:150
av aktieägare med mer än hälften av de avgivna rösterna, om inte annat Bilaga 2
föreskrivs i bolagsordningen.
Även om i bolagsordningen föreskrivits kvalificerad majoritet för
beslut om likvidation, fattas giltigt beslut om likvidation med enkel
majoritet, när grund för tvångslikvidation enligt 21 eller 22 § föreligger.
3 § Bolagsstämmans beslut om likvidation har verkan omedelbart eller
från och med den dag bolagsstämman bestämmer. Denna dag får inte
sättas senare än det närmast följande räkenskapsårets första dag. När
grund för tvångslikvidation föreligger har beslutet alltid omedelbar
verkan.
Förslag till beslut
4 § Om bolagsstämma skall pröva fråga om likvidation, skall styrelsen
upprätta ett förslag till beslut.
I förslaget skall anges
1. skälen för att likvidera bolaget och vilka alternativ till likvidation
som finns,
2. från vilken dag bolaget föreslås gå i likvidation,
3. den beräknade tidpunkten för skifte,
4. skifteslikvidens beräknade storlek, samt i förekommande fall,
5. vem som föreslås till likvidator i anmälan enligt 9 §.
Redovisningshandlingar
5 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på stämman, skall till
förslaget till beslut fogas
1. kopia av den senaste årsredovisningen, försedd med anteckning om
bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust, samt kopia av
revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser, och
2. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig
betydelse för bolagets ställning, vilka inträffat sedan årsredovisningen
lämnades.
Revisorsgranskning
6 § Styrelsens redogörelse enligt 5 § 2 skall granskas av bolagets
revisorer. Revisorernas yttrande skall fogas till förslaget.
Tillhandahållande av förslaget till beslut m.m.
7 § Förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med handlingar
som avses i 5 § och revisorernas yttrande enligt 6 §, skall hållas till-
gängligt för aktieägarna under minst två veckor före den bolagsstämma
vid vilken frågan om likvidation skall prövas. En kopia av handlingarna
skall genast sändas till aktieägare som begär det och uppger sin post-
adress. Handlingarna skall läggas fram på stämman.
133
Kallelsens innehåll
8 § Kallelsen till bolagsstämman skall ange likvidationsförslagets huvud-
sakliga innehåll.
Registrering
9 § När bolagsstämman har fattat beslut om likvidation skall styrelsen,
verkställande direktören eller den som stämman utser genast anmäla
detta till registreringsmyndigheten.
Skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning
10 § Styrelsen är skyldig att genast upprätta och låta revisorerna granska
en kontrollbalansräkning så snart det finns skäl att antaga att bolagets
eget kapital, beräknat enligt 11 §, understiger hälften av det registrerade
aktiekapitalet. Samma skyldighet föreligger om bolaget vid verkställighet
enligt 4 kap. utsökningsbalken befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.
Kontrollbalansräkningen skall skrivas under av samtliga styrelseleda-
möter och av verkställande direktören. Har en avvikande mening om
balansräkningen antecknats till styrelsens protokoll, skall yttrandet fogas
till balansräkningen. Kontrollbalansräkningen skall innehålla uppgift om
den dag då den undertecknades.
Kontrollbalansräkningens innehåll
11 § Kontrollbalansräkningen upprättas enligt tillämplig lag om års-
redovisning under antagande att bolagets verksamhet skall fortsätta. Vid
beräkningen av det egna kapitalets storlek far följande justeringar göras.
1. Tillgångar far redovisas till försäljningsvärdet med avdrag för
försäljningskostnaderna eller, beträffande sådana anläggningstillgångar
som undergår fortlöpande värdeminskning, anskaffningsvärdet minskat
med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar.
2. Skuld på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten
är beroende av bolagets ekonomiska ställning far utelämnas i kontroll-
balansräkningen, om stödet - för det fall att bolaget försätts i konkurs
eller går i likvidation - skall återbetalas först sedan övriga skulder
betalats.
3. Skuld avseende betalning av framtida skatt far tas upp till nuvärde.
4. Obeskattade reserver delas upp på eget kapital och skuld avseende
framtida skatt.
5. Pensionsåtaganden som enligt god redovisningssed kunnat ute-
lämnas i årsredovisningen men som upptagits som skuld i balans-
räkningen far utelämnas i kontrollbalansräkningen. Det gäller dock inte
sådana åtaganden som redovisats under rubriken ”Avsatt till pensioner”
och som enligt 7 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m.m. inte far minskas.
Justeringar enligt 1-5 skall redovisas särskilt.
Prop. 2000/01:150
Bilaga 2
134
Första kontrollstämman
12 § Visar kontrollbalansräkningen att bolagets eget kapital understiger
hälften av det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen snarast möjligt
utfärda kallelse till bolagsstämma som har att pröva om bolaget skall gå i
likvidation (första kontrollstämman). Därvid skall bestämmelserna i 5-8
§§ tillämpas. Kontrollbalansräkningen skall läggas fram på stämman.
Andra kontrollstämman
13 § Har första kontrollstämman inte beslutat att bolaget skall gå i
likvidation, skall styrelsen upprätta en ny kontrollbalansräkning och
sammankalla bolagsstämma för att inom åtta månader från första
kontrollstämman på nytt pröva frågan om bolaget skall gå i likvidation
(andra kontrollstämman). Därvid skall bestämmelserna i 5-8 §§
tillämpas. Kontrollbalansräkningen skall läggas fram på stämman.
Ansökan om tvångslikvidation
14 § Godkänner inte den andra kontrollstämman en kontrollbalans-
räkning som utvisar att det egna kapitalet vid tiden för stämman uppgår
till det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen, om inte stämman
beslutar att bolaget skall gå i likvidation, inom två veckor hos rätten
ansöka om att bolaget försätts i likvidation. En sådan ansökan kan även
göras av styrelseledamot, verkställande direktör, revisor och aktieägare.
Personligt betalningsansvar
15 § Om styrelsen underlåtit att
1) i enlighet med 10 § upprätta och låta revisorerna granska en
kontrollbalansräkning,
2) i enlighet med 12 § sammankalla en första kontrollstämma,
3) i enlighet med 13 § sammankalla en andra kontrollstämma, eller
4) i enlighet med 14 § ansöka hos rätten om att bolaget försätts i
likvidation,
svarar styrelsens ledamöter solidariskt för de förpliktelser som därefter
uppkommer för bolaget. Om verkställande direktören med vetskap om
sådan underlåtenhet handlar på bolagets vägnar, svarar han solidariskt
med styrelseledamöterna för de förpliktelser som därigenom uppkommer
för bolaget.
Styrelseledamot och verkställande direktör svarar dock inte enligt
första stycket 1 för en bolagets förpliktelse med mindre fordringsägaren
visar att bolagets aktiekapital vid tiden för förpliktelsens uppkomst inte
var täckt av eget kapital i den omfattning som avses i 10 §.
Ansvar enligt första stycket gäller inte för styrelseledamot som visar
att underlåtenheten inte beror på att han varit försumlig.
16 § Solidariskt ansvar för de förpliktelser som uppkommer för bolaget
inträder även för aktieägare som, i fall som avses i 14 §, med vetskap om
likvidationsplikten deltar i beslut att fortsätta bolagets verksamhet.
Prop. 2000/01:150
Bilaga 2
135
17 § Ansvarighet enligt 15 § och 16 § gäller inte för förpliktelser som Prop. 2000/01:150
uppkommer sedan likvidationsfrågan har hänskjutits till rättens prövning Bilaga 2
eller sedan en kontrollbalansräkning, som utvisar att bolagets eget kapital
uppgår till det registrerade aktiekapitalet, blivit granskad av revisorerna
och godkänd av bolagsstämma. Sådan ansvarighet gäller inte heller
förpliktelser som uppkommit sedan bolagsstämman eller registrerings-
myndigheten beslutat om likvidation.
18 § Ilar aktieägare uppsåtligen genom missbruk av sitt inflytande i
bolaget medverkat till överträdelse av denna lag, tillämplig lag om
årsredovisning eller bolagsordningen, kan rätten, om det finns särskilda
skäl till det på grund av missbrukets långvarighet eller annan anledning,
på talan av ägare till en tiondel av samtliga aktier besluta att bolaget skall
gå i likvidation.
Har talan väckts enligt första stycket och finns det påtaglig risk att
fortsatt missbruk väsentligt förringar kärandens rätt, far rätten förordna
en eller flera sysslomän att i styrelsens och verkställande direktörens
ställe förvalta bolaget till dess frågan om likvidation har blivit slutligt
avgjord.
19 § I fall som avses i 18 § kan rätten på yrkande av bolaget i stället för
att besluta om likvidation ålägga bolaget att inom viss tid lösa in
kärandens aktier. Försummar bolaget att lösa aktierna inom den av rätten
fastställda tiden, skall rätten på talan av den vars aktier skulle ha lösts in
besluta att bolaget skall gå i likvidation.
Vid avgörande av frågan om beslut om likvidation eller beslut om
inlösen av aktier skall meddelas skall särskild hänsyn tas till de anställdas
och fordringsägarnas intressen. Inlösen enligt första stycket far inte ske,
om bolagets eget kapital, beräknat enligt 11 §, efter inlösen skulle
understiga hälften av det registrerade aktiekapitalet. Vid beräkningen av
bolagets eget kapital skall de aktier som skall lösas in tas upp som
tillgång utan värde.
20 § Om en aktieägare, sedan talan enligt 18 § behörigen väckts, för sin
del återkallar talan, kan övriga aktieägare som deltagit i väckande av’
talan fullfölja denna.
21 § Rätten förordnar att bolaget omedelbart skall gå i likvidation,
1. i fall som avses i 14 §, om bolagsstämman inte fattat beslut som
anges där, samt
2. i fall som avses i 18 §, om rätten inte i stället förordnar om inlösen
enligt 19 §.
Beslut om likvidation enligt första stycket 1 meddelas inte, om det
under ärendets handläggning i tingsrätten visas att bolagsstämma fast-
ställt en kontrollbalansräkning som avses i 14 §. Detsamma gäller om det
136
under angivna tid visas att den i första stycket 2 angivna likvidations- Prop. 2000/01:150
grunden upphört. Bilaga 2
Fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av
styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktör eller aktieägare eller, i
fall som avses i nämnda stycke 1, revisor i bolaget.
22 § Registreringsmyndigheten förordnar att bolaget omedelbart skall gå
i likvidation, om
1. bolaget inte på föreskrivet sätt till registret har inkommit med
anmälan av sådan behörig styrelse, verkställande direktör, delgivningsbar
person eller revisor som skall finnas enligt denna lag,
2. bolaget inte har inkommit till registreringsmyndigheten med
årsredovisning och revisionsberättelse enligt 8 kap. 3 § första stycket
årsredovisningslagen (1995:1554) och, i förekommande fall, koncern-
redovisning och koncemrevisionsberättelse enligt 8 kap. 16 § samma lag,
inom elva månader från räkenskapsårets utgång, eller
3. likvidationsskyldighet föreligger enligt bolagsordningen.
Beslut om likvidation meddelas dock inte, om likvidationsgrunden har
upphört under ärendets handläggning hos registreringsmyndigheten och
avgift som påförts enligt 27 § har betalats.
Fråga om likvidation enligt första stycket tas upp av registrerings-
myndigheten självmant eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot,
verkställande direktör, aktieägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara
beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.
23 § Om anmälan som avses i 21 § görs, skall rätten genast kalla bolaget
samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig
för rätten på utsatt dag, då fråga om skyldighet för bolaget att gå i
likvidation skall prövas. Kallelsen skall delges bolaget om det kan ske på
annat sätt än enligt 15-17 § delgivningslagen (1970:428). Kallelsen skall
genom rättens försorg kungöras i Post- och Inrikes Tidningar minst en
månad före inställelsedagen.
24 § I ärende enligt 22 § skall registreringsmyndigheten förelägga
bolaget att komma in med skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar
till myndigheten inom viss tid. Föreläggandet skall delges bolaget, om
det kan ske på annat sätt än enligt 15-17 §§ delgivningslagen
(1970:428). Föreläggandet skall genom registreringsmyndighetens
försorg kungöras i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före
utgången av den utsatta tiden.
25 § När en ansökan om likvidation eller om utseende av likvidator har
kommit in till rätten skall detta genast anmälas till registreringsmyndig-
heten. Rätten skall också anmäla beslut om likvidation och förordnande
av likvidator till registreringsmyndigheten.
26 § Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt
för expeditioner i ärende enligt 21 eller 22 §, skall ersättning för detta
lämnas av bolagets medel, om bolaget förpliktas att gå i likvidation.
Sådan ersättning skall också i andra fall lämnas om rätten, eller i fall som
avses i 22 §, registreringsmyndigheten finner det skäligt.
137
27 § Om registreringsmyndigheten självmant meddelar bolaget ett Prop. 2000/01:150
likvidationsföreläggande enligt 24 § på den grunden att bolaget inte har Bilaga 2
anmält behörig styrelse, verkställande direktör, delgivningsbar person
eller revisor för registrering, skall bolaget förpliktas att betala en särskild
avgift för kostnaderna i likvidationsärendet.
Bolaget får förpliktas betala avgift enligt första stycket endast om
registreringsmyndigheten senast sex veckor innan föreläggandet med-
delades har skickat en påminnelse till bolaget på dess senast anmälda
postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen skall ha
innehållit en upplysning om att bolaget kan bli skyldigt att betala en
avgift om bristen inte avhjälps.
Kommer det fram i likvidationsärendet att det inte fanns grund för
tvångslikvidation när föreläggande enligt 24 § meddelades, skall avgifts-
beslutet upphävas.
Bestämmelserna i 8 kap. 9 och 10 §§ årsredovisningslagen
(1995:1554) tillämpas även i fråga om avgift enligt första stycket.
Regeringen får meddela föreskrifter om avgiftens storlek.
Utseende av likvidator
28 § När anmälan gjorts om att bolagsstämman fattat beslut om att
bolaget skall gå i likvidation skall registreringsmyndigheten genast utse
en eller flera likvidatorer.
När en domstol eller registreringsmyndigheten beslutar att bolaget
skall gå i likvidation skall en eller flera likvidatorer samtidigt utses.
Saknar aktiebolag, som gått i likvidation, till registret anmäld behörig
likvidator, skall registreringsmyndigheten förordna en eller flera
likvidatorer.
Registrering
29 § Beslut om likvidation och om förordnande av likvidator skall
registreras.
Styrelse och verkställande direktör
30 § Likvidator träder i styrelsens och verkställande direktörs ställe och
har i uppdrag att genomföra likvidationen. Bestämmelserna om styrelse
och styrelseledamöter i denna lag och tillämplig lag om årsredovisning
gäller även i fråga om likvidator, om inte annat följer av detta kapitel.
Om bolagsstämman beslutat att bolaget skall gå i likvidation företräds
bolaget av styrelsen och, i förekommande fall, verkställande direktören
till dess likvidator förordnats.
Revisor
31 § Uppdrag att vara revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare
upphör inte genom att bolaget går i likvidation. Bestämmelserna i 10 och
138
11 kap. skall tillämpas under likvidation. I revisionsberättelsen skall Prop. 2000/01:150
revisorerna uttala sig om huruvida likvidationen enligt deras mening Bilaga 2
onödigt fördröjs.
Bolagsstämma
32 § I fråga om bolagsstämma under likvidation gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i denna lag om bolagsstämma, i den mån inte annat
följer av att bolaget skall gå i likvidation och bestämmelserna i detta
kapitel.
Redovisning för tiden före likvidators förordnande
33 § När bolaget gått i likvidation och likvidator förordnats skall
styrelsen och verkställande direktören genast avge redovisning för sin
förvaltning av bolagets angelägenheter under den tid, för vilken
redovisningshandlingar inte förut har lagts fram på bolagsstämma.
Redovisningen skall läggas fram på bolagsstämma så snart det kan ske.
Bestämmelserna om årsredovisning i tillämplig lag om årsredovisning
samt om revisionsberättelse enligt denna lag skall tillämpas.
Omfattar den tid, för vilken redovisningshandlingar inte förut har lagts
fram på bolagsstämma även föregående räkenskapsår, skall särskild
redovisning, i moderbolag i förekommande fall omfattande även
koncernredovisning, avges för det året.
34 § Likvidatorema skall genast söka kallelse på bolagets okända
borgenärer.
Avveckling av rörelsen
35 § Likvidatorema skall så snart det kan ske genom försäljning på
offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla bolagets egendom
till pengar, i den mån det behövs för likvidationen, samt betala bolagets
skulder. Bolagets rörelse får fortsättas, om det behövs för en ändamåls-
enlig avveckling eller för att de anställda skall fa skälig tid att skaffa sig
ny anställning.
Årsredovisning
36 § Likvidatorema skall för varje räkenskapsår avge en årsredovisning,
som skall läggas fram på ordinarie bolagsstämma för godkännande. I
fråga om stämman och redovisningen skall 9 kap. 7 § andra stycket 1 och
2 denna lag samt 5 kap. 17-23 §§, 6 kap. 2 § och bestämmelserna om
finansieringsanalys i 2 kap. 1 § tredje stycket och 6 kap. 3 § årsredo-
visningslagen (1995:1554) inte tillämpas. I förekommande fall behöver
inte heller bestämmelserna i 5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 § lagen
(1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
tillämpas.
139
I balansräkningen tas det egna kapitalet upp i en post. Aktiekapitalet Prop. 2000/01:150
anges särskilt, i förekommande fall fördelat på olika aktieslag. Bilaga 2
En tillgång får inte tas upp till högre värde än den beräknas inbringa
efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas
inbringa ett väsentligt högre belopp än det i balansräkningen upptagna
värdet, skall det beräknade beloppet anges särskilt vid tillgångsposten.
Om en skuld eller likvidationskostnad kan beräknas kräva ett belopp som
väsentligt avviker från redovisad skuld skall det beräknade beloppet
anges vid skuldposten.
Bestämmelserna i 8 kap. årsredovisningslagen tillämpas på årsredo-
visning under likvidation. Vad som där sägs om fastställd årsredovisning
gäller i stället den godkända årsredovisningen.
Skifte
37 § När den i kallelsen på okända borgenärer utsatta inställelsedagen är
förbi och alla kända skulder har betalats, skall likvidatorema skifta
bolagets behållna tillgångar. Om en skuld är tvistig eller inte förfallen till
betalning eller av annan orsak inte kan betalas, skall erforderliga medel
sättas av till betalning av skulden och återstoden skiftas.
Klander av skifte
38 § Aktieägare som vill klandra skiftet skall väcka talan mot bolaget
senast tre månader efter det slutredovisning enligt 39 § lades fram på
bolagsstämma.
Slutredovisn ing
39 § Sedan likvidatorema fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det kan
ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltnings-
berättelse rörande likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även inne-
hålla en redogörelse för skiftet. Till berättelsen skall fogas redovisnings-
handlingar för hela likvidationstiden.
Berättelsen och redovisningshandlingarna skall avlämnas till bolagets
revisorer, som inom en månad därefter skall avge en revisionsberättelse
över slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.
Efter det revisionsberättelsen avlämnats till likvidatorema skall denne
genast kalla aktieägarna till bolagsstämma för granskning av slutredo-
visningen. Slutredovisningen med bifogade redovisningshandlingar och
revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga för och sändas till aktieägare
enligt 9 kap. 16 § och läggas fram på stämman. Bestyrkta kopior därav
skall ges in till registreringsmyndigheten. Föreskrifterna i 9 kap. 7 §
andra stycket 3 och 9 kap. 9 § andra stycket skall tillämpas.
Upplösning
40 § När likvidatorema lagt fram slutredovisning, är bolaget upplöst.
Anmälan därom skall genast göras för registrering.
140
Preskription
41 § Har aktieägare inte inom fem år efter det slutredovisning lades fram
på bolagsstämma anmält sig för att lyfta vad han erhållit vid skiftet, har
han förlorat sin rätt till det som i skiftet tillagts honom. Med tillämpning
av 44 § skall kvarvarande tillgångar då skiftas mellan bolagets övriga
aktieägare. Är tillgångarna av obetydligt värde, kan rätten på anmälan av
likvidator förordna att tillgångarna skall tillfalla allmänna arvsfonden.
Skadeståndstalan
42 § Trots vad som sägs i 40 § kan ägare till en tiondel av samtliga aktier
hos likvidator påkalla bolagsstämma för behandling av fråga om talan
enligt 15 kap. 7 §. Bestämmelsen i 9 kap. 12 § andra stycket skall
tillämpas.
Obestånd
43 § Om likvidatorema finner att bolaget är på obestånd eller inte kan
betala likvidationskostnadema, skall de ansöka om att bolaget försätts i
konkurs.
Fortsatt likvidation
44 § Om en tillgång framkommer för bolaget efter dess upplösning enligt
40 § eller om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl uppkommer
behov av likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.
Anmälan om fortsatt likvidation skall genast göras av likvidatorema
för registrering. Kallelse till första bolagsstämman efter återupptagandet
skall ske enligt bolagsordningen. Dessutom skall skriftlig kallelse sändas
till varje aktieägare vars postadress är införd i aktieboken eller på annat
sätt känd för bolaget.
Är tillgång som avses i första stycket av obetydligt värde, kan rätten på
anmälan av likvidatorema förordna att tillgången skall tillfalla allmänna
arvsfonden.
Upphörande av likvidation
45 § Har bolaget trätt i likvidation på grund av bolagsstämmans beslut
enligt 1 § eller, i fall som avses i 14 § och 49 § andra stycket, på grund
av rättens beslut, kan stämman sedan revisorerna avgivit yttrande besluta
att likvidationen skall upphöra och bolagets verksamhet återupptas.
Sådant beslut får dock inte fattas, om likvidationsanledning på grund av
denna lag eller bolagsordningen föreligger eller om bolagets eget kapital
beräknat enligt 11 § enligt revisorernas yttrande inte uppgår till det
registrerade aktiekapitalet eller om utskiftning ägt mm.
När bolagsstämman fattar beslut enligt första stycket, skall den sam-
tidigt välja styrelse.
Prop. 2000/01:150
Bilaga 2
141
Bolagsstämmans beslut om likvidationens upphörande och val av Prop. 2000/01:150
styrelse skall av likvidatorema genast anmälas for registrering. Beslutet Bilaga 2
far inte verkställas förrän registrering skett.
46 § Om ett likvidationsbeslut som avses i 1, 21 eller 22 § blivit upphävt
genom domstols lagakraftägande dom eller beslut, skall likvidatorema
genast göra anmälan därom för registrering samt kalla till bolagsstämma
för val av styrelse.
47 § När likvidation upphört enligt 45 eller 46 § skall 39 § tillämpas.
48 § Om ett aktiebolag försätts i konkurs eller beslut om företags-
rekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion med-
delas, skall tingsrätten för registrering underrätta registreringsmyndig-
heten om beslutet, vem som har utsetts till konkursförvaltare eller
rekonstruktör och vilken tillsynsmyndighet som utövar tillsyn över
förvaltningen.
Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den
styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid
konkursens början. Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i
denna lag om rätt att avgå, entledigande och nytillsättning.
När en konkurs har avslutats, eller en företagsrekonstruktion enligt
lagen om företagsrekonstruktion har upphört, skall tingsrätten för
registrering underrätta registreringsmyndigheten samt i det förra fallet
ange om överskott finns eller inte. Tingsrätten skall även för registrering
underrätta registreringsmyndigheten när högre rätt har upphävt ett beslut
att försätta bolaget i konkurs eller ett beslut om företagsrekonstruktion.
49 § Om ett aktiebolag är försatt i konkurs och denna avslutas utan
överskott, är bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finns det efter
konkursens avslutande kvar tillgångar som inte omfattas av konkursen,
skall på ansökan av den vars rätt berörs därav en eller flera likvidatorer
förordnas av rätten. Kallelse till första bolagsstämman skall ske i enlighet
med vad som föreskrivs i 44 §.
Om konkurs avslutas med överskott eller läggs ned efter frivillig
uppgörelse eller om egendomen i konkursboet återställs till bolaget till
följd av att ackord fastställts, skall bolagsstämman inom en månad från
det konkursen avslutades besluta att bolaget skall gå i likvidation.
Var bolaget i likvidation när det försattes i konkurs, skall likvidationen
fortsättas enligt 44 §, om konkursen avslutas med överskott.
2§2
Fusion far ske utan hinder av att överlåtande bolag har trätt i
likvidation, under förutsättning att skifte av bolagets tillgångar inte har
påbörjats.
2 Senaste lydelse 1994:802.
142
I fall som avses i första stycket
skall likvidatorema, när en
fusionsplan har upprättats enligt
4 §, avge slutredovisning över sin
förvaltning. Slutredovisningen
skall, sedan fusionsplanen har
blivit gällande i bolaget, fram-
läggas på stämma. För slutredo-
visningen och dess granskning
gäller i övrigt vad som föreskrivs i
13 kap. 14 §.
Likvidationen skall anses avsl
registrerats eller registrering enligt
20 §3
När en anmälan enligt 19 § har registrerats, är överlåtande bolag upp-
löst. Överlåtande bolags tillgångar och skulder med undantag för skade-
ståndsanspråk enligt 15 kap. 1-3 §§ övergår samtidigt till det över-
tagande bolaget och aktieägare i överlåtande bolag blir, om aktier ingår i
fusionsvederlaget, aktieägare i det övertagande bolaget.
Ägare till minst en tiondel av
samtliga aktier i ett överlåtande
bolag kan trots bestämmelserna i
första stycket hos styrelsen begära
att det hålls bolagsstämma för
behandling av fråga om talan
enligt 15 kap. 7 §. Därvid skall
9 kap. 12 § andra stycket till-
lämpas. Om sådan talan väcks,
gäller 13 kap. 16 § i tillämpliga
delar.
18 kap.
2§4
skall
Registreringsmyndigheten
utan dröjsmål i Post- och Inrikes
Tidningar kungöra vad som in-
föres i aktiebolagsregistret med
undantag av registrering av under-
rättelse enligt 13 kap. 20 §. En
kungörelse som avser ändring i ett
förhållande som tidigare har in-
förts i registret skall endast ange
ändringens art.
I fall som avses i första stycket
skall likvidatorema, när en
fusionsplan har upprättats enligt
4 §, avge slutredovisning över sin
förvaltning. Slutredovisningen
skall, sedan fusionsplanen har
blivit gällande i bolaget, fram-
läggas på stämma. För slutredo-
visningen och dess granskning
gäller i övrigt vad som föreskrivs i
13 kap. 39 §.
id när anmälan enligt 19 § har
§ har skett.
Prop. 2000/01:150
Bilaga 2
Ägare till minst en tiondel av
samtliga aktier i ett överlåtande
bolag kan trots bestämmelserna i
första stycket hos styrelsen begära
att det hålls bolagsstämma för
behandling av fråga om talan
enligt 15 kap. 7 §. Därvid skall
9 kap. 12 § andra stycket till-
lämpas. Om sådan talan väcks,
gäller 13 kap. 44 § i tillämpliga
delar.
Registreringsmyndigheten skall
utan dröjsmål i Post- och Inrikes
Tidningar kungöra vad som in-
föres i aktiebolagsregistret med
undantag av registrering av under-
rättelse enligt 13 kap. 48 §. En
kungörelse som avser ändring i ett
förhållande som tidigare har in-
förts i registret skall endast ange
ändringens art.
3 Senaste lydelse 1998:760.
4 Senaste lydelse 1985:58.
143
4§5
Har sökande vid anmälan för registrering ej iakttagit vad som är före-
skrivet om anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge
yttrande eller vidtaga rättelse. Detsamma gäller, om registreringsmyndig-
heten finner att beslut som anmäles för registrering eller handling som
bifogas anmälningen ej har tillkommit i behörig ordning eller till sitt
innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen
eller har i något viktigare hänseende otydlig eller vilseledande avfattning.
Underlåter sökanden att efterkomma föreläggandet, skall anmälningen
avskrivas. Underrättelse om denna påföljd skall intagas i föreläggande.
Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för registrering och har
sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras,
om anledning ej förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.
Bestämmelserna i första stycket hindrar inte registrering av ett
bolagsstämmobeslut, om rätten till talan mot beslutet har gått förlorad
enligt 9 kap. 40 § första stycket.
Registreringsmyndigheten skall
genast skriftligen underrätta bo-
laget när registreringsmyndigheten
fattar beslut enligt 4 kap. 13 §
andra stycket, 6 kap. 7 § tredje
stycket, 13 kap. 6 a eller 18 §, 14
kap. 15 § första stycket, 21 eller
29 § eller 19 kap. 2 §.
Prop. 2000/01:150
Bilaga 2
Registreringsmyndigheten skall
genast skriftligen underrätta bo-
laget när registreringsmyndigheten
fattar beslut enligt 4 kap. 13 §
andra stycket, 6 kap. 7 § tredje
stycket, 13 kap. 27 14 kap. 15 §
första stycket, 21 eller 29 § eller
19 kap. 2 §.
7§6
En myndighets beslut i tillståndsärende enligt 2 kap. 1 §, 8 kap. 8, 26
eller 31 §, 10 kap. 14 § eller 12 kap. 8 § får överklagas till regeringen.
Länsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall än enligt första
stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Ett beslut av registrerings-
myndigheten att avskriva anmälan
eller vägra registrering enligt 4 §
första stycket får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol inom
två månader från beslutets dag.
Detsamma gäller ett sådant beslut
av registreringsmyndigheten som
avses i 4 a §, 4 kap. 13 § andra
stycket, 6 kap. 7 § tredje stycket,
13 kap. 18 §, 14 kap. 15 § första
stycket, 21 och 29 §§ samt 19 kap.
Ett beslut av registrerings-
myndigheten att avskriva anmälan
eller vägra registrering enligt 4 §
första stycket får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol inom
två månader från beslutets dag.
Detsamma gäller ett sådant beslut
av registreringsmyndigheten som
avses i 4 a §, 4 kap. 13 § andra
stycket, 6 kap. 7 § tredje stycket,
14 kap. 15 § första stycket, 21 och
29 §§ samt 19 kap. 2 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut av registreringsmyndig-
Beslut av registreringsmyndig-
5 Senaste lydelse 1998:760.
6 Senaste lydelse 1998:760.
7 Senaste lydelse 1996:256.
144
heten i ärende enligt 13 kap. 4 a
eller 7 f överklagas till tingsrätten
i den ort där bolagets styrelse har
sitt säte. Skrivelsen med överklag-
andet skall ges in till registrerings-
myndigheten inom tre veckor från
dagen för beslutet.
Vid överklaganden av registrer-
ingsmyndighetens beslut i ärenden
enligt 13 kap. 4 a eller 7 £ gäller
lagen (1996:242) om domstols-
ärenden.
heten i ärende enligt 13 kap. 22 Prop. 2000/01:150
eller 28 § överklagas till tingsrätt- Bilaga 2
en i den ort där bolagets styrelse
har sitt säte. Skrivelsen med över-
klagandet skall ges in till registrer-
ingsmyndigheten inom tre veckor
från dagen för beslutet.
Vid överklaganden av registrer-
ingsmyndighetens beslut i ärenden
enligt 13 kap. 22 eller 28 § gäller
lagen (1996:242) om domstols-
ärenden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
145
|
Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554) |
Prop. 2000/01:150 Bilaga 2 |
Härmed föreskrivs att 8 kap. 7 § i årsredovisningslagen (1995:1554)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har registrering skett av beslut
om att bolaget försatts i konkurs
eller trätt i likvidation, far beslut
om förseningsavgift inte meddelas.
Har registrering skett av beslut
om att bolaget försatts i konkurs,
får beslut om förseningsavgift inte
meddelas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
146
Justitiekanslem, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i
Sundsvall, Länsrätten i Västemorrlands län, Ekobrottsmyndigheten,
Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Revisorsnämnden, Bokföringsnämnd-
en, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Stats-
kontoret, Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet, Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Patent- och registrerings-
verket, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen,
Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska
Handelskammarförbundet, Sveriges Industriförbund, Svensk Handel,
Sveriges Ackordscentral, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges
Försäkringsförbund, OM Gruppen Aktiebolag, Föreningen Auktoriserade
Revisorer FAR, Svenska Revisorsamfundet SRS, Sveriges Redovisnings-
konsulters Förbund SRF, Sveriges advokatsamfund, Konkursförvaltar-
kollegiemas förening, Sveriges Aktiesparares Riksförbund - Aktie-
spararna, Advokatfirman Nordia, Sveriges Inkassoorganisation, BDO
Feinstein Revision AB och Stockholms Handelskammare.
Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Värdepapperscentralen VPC,
Näringslivets nämnd för regelgranskning, Svenska kommunförbundet
och Landstingsförbundet.
Aktiefrämjandet.
147
Uppdraget
Utredningens huvuduppgift har varit att överväga åtgärder som kan
förhindra eller försvåra att ekonomisk brottslighet begås med hjälp av
bulvaner eller bulvanliknande arrangemang. Uppdraget har emellertid
även omfattat frågor som inte kan sägas ha någon omedelbar anknytning
till problemen med illojala bulvanskap.
Till de frågor som utredningen enligt direktiven har haft att särskilt
uppmärksamma hör hur myndigheter med tillstånds- eller tillsynsupp-
gifter skall kunna få bättre möjligheter än i dag att förhindra att de regler
som gäller i dessa hänseenden kringgås genom användning av bulvaner,
hur det kan göras lättare att avslöja illojala bulvanförhållanden i samband
med kreditupplysning och om registeruppgifter om brottmålsdomar - i
första hand avseende ekonomisk brottslighet - bör göras tillgängliga för
affärskontrollsändamål, om det finns skäl att införa ett register för
information om ägarförhållandena i fåmansbolag samt vilka regel-
förändringar eller andra åtgärder som krävs för att förhindra att ett
näringsförbud kringgås genom användning av bulvaner eller på annat
liknande sätt. I uppdraget har också ingått att göra en översyn av lagen
(1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m.
(rådgivningslagen).
Vissa missbruk av associationsrätten
Flera frågor som har anknytning till det problemområde utredningen har
haft att behandla gäller olika slags missbruk av det associationsrättsliga
systemet med anknytning till styrelsens roll främst i aktiebolag men även
i andra juridiska personer. Hit hör bl.a. de problem som föranleds av att
ett stort antal aktiebolag saknar till Patent och registreringsverket (PRV)
anmäld styrelse. Eftersom Aktiebolagskommittén torde komma att ta upp
problemen med styrelselösa bolag till prövning i hela sin vidd avstår
utredningen för sin del från att lägga fram några förslag som tar sikte på
denna problematik. Utredningen förordar emellertid att man, när det
gäller problemen med retroaktiva anmälningar av förändringar i ett
aktiebolags styrelse, i första hand undersöker möjligheten att införa en
ordning som innebär att en avgång och möjligen också ett nyval får
omedelbar verkan endast under förutsättning att det kan beläggas att
anmälan för registrering skett inom viss kortare tid från förändringen.
Ibland uppkommer problem genom vilseledande anmälningar för
registrering av styrelseledamöter och andra bolagsföreträdare. I ett antal
fall har det sålunda förekommit att fingerade personer som uppges vara
bosatta utomlands har anmälts för registrering. Ett arbete som syftar till
att åstadkomma en bättre ordning för identitetskontroll av utomlands
bosatta bolagsföreträdare som anmäls för registrering pågår för närvar-
ande. Även om en sådan ordning kommer till stånd måste man emellertid
räkna med att det även framgent kan inträffa att fingerade personer
anmäls för registrering. Utredningen har övervägt frågan om det finns
148
skäl att infora en straffbestämmelse som riktar sig mot ett sådant Prop. 2000/01:150
missbruk av reglerna. Som utredningen ser saken är emellertid för- Bilaga 4
farandet redan i dag straffbelagt, bl.a. kan ansvar enligt 15 kap. 11 §
brottsbalken för osant intygande eller brukande av osann urkund komma
i fråga. Enligt utredningens bedömning är någon ny straffbestämmelse
följaktligen inte nödvändig.
En annan form av missbruk av det bolagsrättsliga systemet som leder
till stora problem för de myndigheter som har att utreda brott utgör
anlitandet av s.k. målvakter, dvs. personer som ställer sig till förfogande
som styrelseledamöter för att bära det straffrättsliga ansvaret utan avsikt
att delta i bolagets verksamhet.
I syfte att förbättra möjligheterna att ingripa mot bruket av målvakter
föreslår utredningen att det i aktiebolagslagen införs en allmän lämplig-
hetsregel för styrelseledamöter och verkställande direktör i vilken det
anges att dessa bolagsföreträdare skall ha sådan insikt och erfarenhet som
med hänsyn till arten och omfånget av bolagets verksamhet samt om-
ständligheterna i övrigt fordras för uppdragets fullgörande enligt aktie-
bolagslagen. Vidare föreslås att det föreskrivs att den som inte avser att
ta del i sådan verksamhet som enligt aktiebolagslagen ankommer på
styrelsen eller verkställande direktör inte utan godtagbart skäl far åta sig
sådant uppdrag. Den som uppsåtligen och i otillbörligt syfte åtar sig
sådant uppdrag i strid med den sist nämnda bestämmelsen skall enligt
förslaget kunna dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma
skall gälla för deltagare i bolagsstämma och styrelseledamot som i
otillbörligt syfte utser någon till styrelseledamot eller verkställande
direktör med insikt om att hinder mot detta möter enligt någon av de
angivna bestämmelserna.
Ett ytterligare problem i detta sammanhang utgör bruket av general-
fullmakter. I utredningens uppdrag har ingått att behandla frågan om
generalfullmakter främst när det gäller användningen av sådana full-
makter som ett medel att kringgå näringsförbud. Vi återkommer till
denna fråga i det följande. I direktiven har emellertid även angetts att
utredningen skall vara fri att behandla frågan om generalfullmakter också
i andra brottsliga situationer än i samband med kringgående av närings-
förbud.
Generalfullmakter uppges representera ett stort praktiskt problem för
de brottsbekämpande myndigheterna. Sådana fullmakter förekommer
ofta i styrelselösa bolag. Den ende som företräder bolaget är då inne-
havaren av generalfullmakten, som i sin tur inte sällan transporterar den
på annan. Resultatet blir att man kringgår aktiebolagslagens system för
ledning av aktiebolag och att det erbjuder stora svårigheter att identifiera
den som skall bära ansvaret för en straffbar gärning vilken företagits i
bolagets namn eller med dess medel.
I de sammanhang då problemet uppmärksammats har föreslagits olika
slags åtgärder för att minska problemen med generalfullmakter, såsom att
generalfullmakter skulle uttryckligen förbjudas, att registrering skulle
krävas för att en generalfullmakt skulle fa giltighet eller att en general-
fullmakt inte skulle få gälla mer än en begränsad tid med förbud att
därefter utfärda en ny generalfullmakt.
Dessa förslag är enligt utredningens mening i hög grad beaktansvärda.
Som utredningen ser saken lider de dock av den svagheten att det är svårt
149
att på ett meningsfullt sätt definiera det slag av fullmaktshandling som Prop. 2000/01:150
skulle träffas av sådana regler. Generalfullmakt utgör inte någon term Bilaga 4
som förekommer i lag eller annars har någon allmänt vedertagen
innebörd. Alla slags fullmakter kan ju inte förbjudas.
Utredningen föreslår att aktiebolagslagens reglering justeras och
förtydligas i vissa hänseenden. Sålunda föreslår vi att det införs en
föreskrift om att ett oinskränkt bemyndigande för annan än styrelse-
ledamot eller verkställande direktör att företräda bolaget och teckna dess
firma inte medför någon rätt att företräda bolaget förrän registrering har
skett. Vidare föreslås att aktiebolagslagens bestämmelse om att styrelsen
svarar för bolagets organisation och förvaltning skall kompletteras med
en regel i vilken det anges att styrelsen inte får överlåta ansvaret för'
dessa uppgifter på annan.
Utredningen är emellertid medveten om att de föreslagna båda
lagändringarna inte mer än i förhållandevis begränsad mån undanröjer de
problem som har gett sig till känna i praktiken. Över huvud taget
förefaller det vara svårt att åstadkomma en lösning av problemen genom
ingrepp i aktiebolagsrättsliga eller andra civilrättsliga regler. Med hänsyn
härtill och till att det associationsrättsliga systemet är så lätt att
manipulera i brottsliga sammanhang anser utredningen att det finns skäl
för en utvidgning av tillämpningsområdet för brottbalkens medverkans-
regler. Utredningen föreslår sålunda att den som med uppsåt att främja
brottslig verksamhet ger någon ett bemyndigande att företräda juridisk
person skall anses medverka till brott som begås med stöd av be-
myndigandet. Förslaget innebär att uppsåtet kan vara direkt, indirekt eller
eventuellt, men det behöver inte omfatta ett konkret brott och inte endast
en bestämd brottstyp utan det bör vara tillräckligt att det avser brottslig
verksamhet.
Kontroll i samband med tillståndsgivning m.m.
För närvarande finns det inga författningsregler som mera specifikt tar
sikte på en myndighets möjligheter att undersöka vem som i realiteten
utövar ledningen i ett företag eller har ett väsentligt ekonomiskt intresse i
viss näringsverksamhet.
När det gäller myndigheter med tillstånds- eller tillsynsuppgifter eller
med uppgift att besluta om bidrag till näringslivet finns det i allmänhet
författningsbestämmelser som mera allmänt reglerar vilka kontroll- och
undersökningsåtgärder myndigheten kan vidta. Myndighetens befogen-
heter i detta hänseende kan vara mer eller mindre långtgående. Vissa av
dessa mera allmänt hållna regler kan tillämpas även i fall där en
myndighet i sin verksamhet finner anledning att närmare utreda vem som
utövar ledningen i ett företag.
Även i avsaknad av särskild författningsreglering kan en myndighet
vidta sådana åtgärder som att infordra uppgifter eller be en viss person att
infinna sig hos myndigheten. För att myndigheten skall kunna tillgripa
någon form av tvångsmedel, t.ex. ett vitesföreläggande, i syfte att förmå
personen i fråga att efterkomma myndighetens begäran krävs dock stöd i
ett utryckligt författningsbemyndigande. Det är vidare diskutabelt om en
150
myndighet i avsaknad av författningsstöd kan anses ha möjlighet att
genomföra besök i utrednings- och kontrollsyfte.
Utredningen anser att det finns skäl att ge här aktuella myndigheter
bättre möjligheter än i dag att förhindra att regler kringgås genom
användning av bulvaner eller bulvanliknande arrangemang. Utredningen
föreslår därför att det införs generella bestämmelser som ger myndigheter
i verksamhet som består i tillståndsprövning, tillsyn eller lämnande av
stöd med avseende på näringslivet vidgade möjligheter att utreda och
kontrollera vem som utövar ledningen eller har ett väsentligt ekonomiskt
intresse i ett företag som är föremål för myndighetens verksamhet. Under
förutsättning att det är av betydelse för myndighetens verksamhet hur det
förhåller sig i dessa hänseenden och att myndigheten finner anledning att
genomföra en särskild utredning i syfte att klarlägga förhållandena, skall
enligt förslaget myndigheten få
- vid vite ålägga ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter
eller handlingar,
- vid vite ålägga den som kan förväntas kunna lämna upplysningar i
saken att inställa sig till förhör på tid och plats som myndigheten
bestämmer, eller
- avlägga besök i lokaler som ej utgör bostad.
Affärskontroll
I utredningens uppdrag har ingått att överväga hur det kan göras lättare
att avslöja illojala bulvanförhållanden i samband med affärskontroll. Där-
vid har utredningen bl.a. haft att överväga om registeruppgifter om
brottmålsdomar, i första hand rörande ekonomisk brottslighet, bör göras
tillgängliga i samband med kreditupplysning eller på annat sätt i sam-
band med affärskontroll.
Med affärskontroll avses här den kontroll av en tilltänkt affärspartner
som en näringsidkare före en kredit eller ett avtalsslut kan genomföra i
syfte att skydda sig mot oönskade affärsförbindelser och ekonomiska
förluster.
Utredningen gör bedömningen att en möjlighet att förmedla uppgifter
om ekonomisk brottslighet i samband med affärskontroll borde kunna ge
påtagliga brottsförebyggande effekter. Samtidigt står det klart att en
sådan uppgiftsförmedling skulle medföra att enskilda fick utstå visst in-
trång i den personliga integriteten. Tanken på att öppna en möjlighet att
lämna ut brottsuppgifter i kreditupplysningssammanhang strider oneklig-
en mot de principer som hittills tillämpats på området, i själva verket i så
hög grad att, om en möjlighet till detta i enlighet med våra direktiv skulle
öppnas, man måste rubricera det som en betydande systemförändring.
Vid den grannlaga avvägning som måste göras mellan intresset av att
motverka den ekonomiska brottsligheten och intresset av att bereda
enskilda skydd mot intrång i den personliga integriteten har utredningen
funnit att det kan anföras goda skäl för att en möjlighet att lämna
uppgifter om ekonomiska brott i samband med kreditupplysning bör
införas. Utredningen lägger därför för remissinstansernas prövning fram
ett sådant förslag.
Prop. 2000/01:150
Bilaga 4
151
Förslaget innebär följande. Kreditupplysningsföretagen skall ges Prop. 2000/01:150
möjlighet att förmedla uppgifter om lagakraftvunna domar och godkända Bilaga 4
strafförelägganden avseende ekonomisk brottslighet. Med ekonomisk
brottslighet avses här brott enligt 9-11 kap. och 14 kap. brottsbalken
samt brott enligt skattebrottslagen (1971:69) och lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling. Uppgifter skall fa lämnas endast om domar och
godkända strafförelägganden i vilka annan påföljd än böter har ålagts.
Som ytterligare begränsning skall gälla att uppgifter far lämnas endast
beträffande den som vid tidpunkten för utlämnandet av uppgiften är
näringsidkare eller har en sådan anknytning till en näringsverksamhet att
han är att jämställa med näringsidkare i kreditupplysningslagens mening.
Sedan fem år förflutit från det att domen vann laga kraft eller strafföre-
läggandet godkändes skall uppgift om domen eller strafföreläggandet
inte längre fa lämnas ut. Kreditupplysningsföretagen skall få rätt att för
kreditupplysningsändamål erhålla uppgifter från Rikspolisstyrelsens be-
lastningsregister.
Ägarregister i fåmansbolag
Enligt direktiven har utredningen ålagts att se efter om det finns skäl att
införa ett register för information om ägare i fåmansbolag. Den för-
väntade nyttan från ekobrottsbekämpningssynpunkt skall därvid vägas
mot kostnader, administrativa insatser, bördor för näringslivet m.m. som
behövs för att realisera ett sådant register. I uppdraget ligger enligt
direktiven att överväga vilka uppgifter som bör ingå i registret, hur
uppgifterna skall samlas in, vem som skall föra registret, hur registret
skall användas och hur det skall finansieras.
I fråga om de s.k. avstämningsbolagen - främst publika aktiebolag -
registreras ägarförhållandena redan nu i ett kontobaserat system hos
Värdepapperscentralen VPC AB. Bestämmelser om detta finns i aktie-
kontolagen (1989:827).
Utredningen har gjort bedömningen att, om ett ägarregister skall
införas för aktiebolag som inte för närvarande omfattas av det konto-
baserade systemet, registret rimligen måste omfatta alla sådana bolag och
således inte endast fåmansbolag. En annan ordning skulle vara irrationell
och dessutom lätt kunna kringgås. En annan utgångspunkt för utredning-
ens överväganden har varit att ett ägarregister, av hänsyn bl.a. till de
kontrollsvårigheter som annars skulle uppstå, bör konstrueras så att det
blir en civilrättslig förutsättning för ett giltigt aktieförvärv att anteckning
härom sker i registret. Detta innebär att ett ägarregister enligt
utredningens mening förutsätter att man övergår till en ordning enligt
vilken inte längre aktiebrev utan en registrering blir bärare av aktie-
rättigheterna.
En nyordning av detta slag medför vissa fördelar för brottsbe-
kämpningen liksom för skattekontrollen och annan offentlig kontroll.
Dessutom uppkommer fördelar för bolagen själva; man slipper bl.a.
bestyret med att föra aktieböcker och nyemissioner och pantsättning
underlättas. Ett ökat underlag för affärskontroll tillskapas.
Vid en samlad bedömning av de fördelar och nackdelar som skulle
vara förknippade med att övergå till ett system med obligatorisk aktie-
152
ägarregistrering har utredningen funnit att fördelarna väger så tungt att
övervägande skäl talar för att arbetet med att utveckla ett sådant system
bör drivas vidare. Utredningen förordar därför att riksdagen fattar ett
principbeslut om en övergång till ett sådant system.
Uppgiften att svara för registreringarna avseende de bolag som inte har
avstämningsförbehåll bör enligt utredningens mening anförtros PRV.
PRV:s aktieägarregister bör enligt utredningens uppfattning omfatta
samtliga aktier i de bolag som inte har avstämningsförbehåll liksom
teckningsrätter vid ny- och fondemissioner i sådana bolag. Frågan, om
registreringen även bör omfatta konvertibla skuldebrev och skuldebrev
förenade med optionsrätt till nyteckning, får övervägas närmare under
det fortsatta arbetet.
I fråga om ägarregistrets närmare innehåll förordar utredningen att
motsvarande uppgifter skall registreras som de som enligt aktiekonto-
lagens bestämmelser skall anges i avstämningsregister för avstämnings-
bolag.
Som redan torde ha framgått anser utredningen att de rättsverkningar
som för närvarande är knutna till innehavet av ett aktiebrev i ett bolag
som inte har avstämningsförbehåll i stället bör knytas till registreringen i
PRV:s aktieägarregister. Härvid bör samma principer tillämpas som de
som för närvarande gäller för avstämningsbolag enligt 6 kap. aktiekonto-
lagen.
Utredningen förordar att uppgifterna i PRV:s aktieägarregister blir
offentliga. Innehållet i en utskrift av aktieboken bör dock begränsas till
att avse endast aktieposter som svarar mot minst en viss angiven andel av
bolagets registrerade aktiekapital. Denna begränsningsregel bör ha
generell räckvidd och alltså omfatta även bolag med avstämnings-
förbehåll. Det finns enligt utredningens uppfattning anledning att under
det fortsatta beredningsarbetet överväga ett förtydligande av de regler
som gäller för VPC:s uppgiftslämnande beträffande annat än ägarför-
hållanden.
Enligt utredningens uppfattning bör motsvarande skadeståndsansvar
som gäller för VPC och kontoförande institut enligt 7 kap. aktiekonto-
lagen gälla för staten i ett system där PRV svarar för registreringarna.
Eftersom införandet av ett ägarregister framför allt syftar till att öka
möjligheten till insyn bör någon motsvarighet till institutet förvaltar-
registrering i den utformning detta har för närvarande inte införas i det
förordade systemet för ägarregistrering.
En central fråga vid en reform av aktuellt slag är hur övergången till
det nya systemet skall ske. Utredningen förordar att en övergångstid om
två år får förflyta från antagnadet av ny lagstiftning om ägarregistrering
till dess att denna börjar tillämpas. Vid övergångtidens slut bör aktierna i
samtliga bolag som då saknar avstämningsförbehåll omedelbart genom
lagen bli registerbaserade. Utredningen anser vidare att det bör vara en
förutsättning att ett aktiebrev i ett befintligt bolag företes för att inne-
havaren skall kunna registreras som ägare.
När det gäller den författningstekniska lösningen förordar utredningen
att det av PRV administrerade registreringssystemet och rättsverkning-
arna av registrering i detta system regleras i aktiebolagslagen.
Kostnaderna för att utveckla och driva det av utredningen förordade
systemet med obligatorisk aktieägarregistrering bör täckas av avgifter
Prop. 2000/01:150
Bilaga 4
153
som PRV har att ta ut av de berörda bolagen. Några kostnader i denna del
skulle alltså enligt utredningens bedömning inte komma att belasta det
allmänna.
Ett nytt system med obligatorisk aktieägarregistrering måste tillgodose
särskilt höga krav på säkerhet, eftersom registreringen kommer att bli
avgörande för aktieägares och panthavares rätt. Det är angeläget att
säkerhetsfrågorna bearbetas metodiskt vid systemutvecklingen. Enligt
utredningens mening skulle det vidare vara en fordel om säkerhets- och
sårbarhetsfrågoma med jämna mellanrum granskades av fristående
konsultföretag som erhållit certifiering for ändamålet.
När det gäller frågans vidare behandling förordar utredningen att
principerna för en övergång till ett system med obligatorisk aktieägar-
registrering först läggs fast av riksdagen och att PRV därefter får upp-
draget att utarbeta ett systemförslag. Eftersom det kan förutsättas att ett
obligatoriskt registeringssystem kommer att innebära ett väsentligt ökat
antal avstämningsbolag, bör även VPC få i uppdrag att redovisa sina
överväganden med anledning av ett sådant system.
De författningsändringar som behövs bör utarbetas först sedan det står
klart hur systemet skall utformas i sina detaljer. Utredningen har för sin
del inte ansett det meningsfullt att på frågans nuvarande stadium utarbeta
några författningsförslag.
Hinder mot att kringgå näringsförbud
Utredningen har också haft att överväga vilka regelförändringar eller
andra åtgärder som bör vidtas för att hindra att ett meddelat närings-
förbud kringgås genom användning av bulvaner eller på annat sätt. 1
direktiven framhålls att särskild uppmärksamhet därvid bör ägnas åt det i
dessa sammanhang förekommande bruket av generalfullmakter och
andra typer av fullmakter.
Näringsförbudsutredningen tog i sitt betänkande Ett renodlat närings-
förbud (SOU 1995:1) upp problemet med kringgående av näringsförbud
genom användning av generalfullmakt. Näringsförbudsutredningens
överväganden utmynnade i ett förslag om att den som meddelats närings-
förbud skulle vara förbjuden att ha generell fullmakt att företräda juridisk
person. Förslaget ledde i denna del inte till lagstiftning. Som skäl för sitt
ställningstagande anförde regeringen i huvudsak att termen generell full-
makt inte hade någon entydig definition i bolagsrättslig eller i annan
associationsrättslig lagstiftning och därför kunde ge upphov till tolk-
ningsproblem samt att ett förbud mot att företräda juridisk person med
hjälp av generell fullmakt lätt skulle kunna kringgås genom att en eller
flera fullmakter ställs ut som inte blir att beteckna som generella men
som ändå ger ett vidsträckt utrymme för den förbudsålagde att verka
genom bulvan.
Enligt vår uppfattning är det knappast möjligt att skapa invändnings-
fria kriterier enligt vilka tillämpningsområdet för en förbudsregel kan
avgränsas, om förbudet enbart skall träffa fullmakter som i en eller annan
mening kan sägas ha generell karaktär. Vi har kommit till den slutsatsen,
att om man vill hindra den som meddelats näringsförbud från att inneha
fullmakt som möjliggör ett kringgående av näringsförbudet, så måste en
Prop. 2000/01:150
Bilaga 4
154
ordning införas enligt vilken denne mera generellt förbjuds att inneha Prop. 2000/01:150
fullmakt för näringsidkare. Bilaga 4
Utredningen gör den bedömningen att övervägande skäl talar för att
införa en förbudsregel av ovan angivet slag. Utredningen föreslår alltså
att den som ålagts näringsförbud skall vara förbjuden att inneha fullmakt
att företräda en enskild näringsidkare eller en sådan juridisk person i vars
styrelse han enligt 6 § första stycket 4 näringsförbudslagen är förhindrad
att ingå. När det gäller fullmakt att företräda en enskild näringsidkare
föreslås att förbudet begränsas till att avse fullmakt som ger den
förbudsålagde behörighet att företräda näringsidkaren i dennes närings-
verksamhet. Förslaget innebär vidare att förbudsregeln inte omfattar s.k.
ställningsfullmakt.
Utredningen har inte funnit skäl att föreslå några ytterligare åtgärder
för att hindra kringgående av näringsförbud.
Rådgivningslagen
Till förebyggande av onödiga gränsdragningssvårigheter föreslår ut-
redningen att rådgivningslagens bestämmelser skall omfatta allt slags
yrkesmässigt biträde i juridiska och ekonomiska angelägenheter.
Förutsättningarna för meddelande av rådgivningsförbud regleras i 3 §
rådgivningslagen. En första förutsättning för ett sådant beslut är att
rådgivaren har gjort sig skyldig till brott, som inte är ringa. För att ett
brottsligt förfarande skall kunna läggas till grund för ett förbud fordras
dessutom att det har skett i rådgivningsverksamheten. Brott som inte har
samband med vederbörandes agerande just som rådgivare kan alltså inte
beaktas i detta sammanhang.
Det har förekommit fall då den som ägnat sig åt rådgivningsverk-
samhet har begått brott under sådana förhållanden att det kan vara
föremål för tvekan om det skett i rådgivningsverksamheten. Omständlig-
heterna torde i allmänhet vara sådana att det sakligt sett borde vara
likgiltigt om brottet skett i eller i anslutning till rådgivningsverksamheten
- vare sig det förehåller sig på det ena eller andra sättet föreligger skäl för
rådgivningsförbud. Men lagen medger i gällande lydelse bara att förbud
meddelas om brottet begåtts i rådgivningsverksamheten. Till före-
byggande av avgränsningssvårigheter på denna punkt föreslår utredning-
en att förbud skall få meddelas om brottet har begåtts vid rådgivnings-
verksamhet. Detta bör läsas så att brottet skall ha begåtts i anslutning till
denna verksamhet.
Utredningen föreslår vidare att det införs en regel i vilken det anges att
domstolen vid bedömande av om rådgivningsförbud bör meddelas skall
beakta brottslighetens straffvärde och om den som förbudstalan avser
tidigare gjort sig skyldig till brott vid rådgivningsverksamhet.
För att säkerställa att rådgivningsförbud regelmässigt meddelas i de
fall där rådgivaren har gjort sig skyldig till grov brottslighet föreslår
utredningen att det införs en särskild presumtionsregel av den innebörden
att rådgivningsförbud skall anses påkallat med hänsyn till brottets
straffvärde, om den som talan om rådgivningsförbud avser har gjort sig
skyldig till brott för vilket det lägsta föreskrivna straffet är fängelse i sex
månader.
155
I fråga om förbudstiden föreslår utredningen att maximitiden höjs från Prop. 2000/01:150
nuvarande fem år till tio år. Vi föreslår också att ansvaret för registret Bilaga 4
över rådgivningsförbud förs över från Riksskatteverket till PRV samt att
rådgivningsförbud skall kungöras av PRV. Slutligen föreslår vi att det av
lagtexten skall framgå att förbudstiden skall förlängas vid en överträdelse
av ett rådgivningsförbud, om det inte finns särskilda skäl att underlåta
förlängning.
Bulvanlagen och tillsynen över de finansiella företagen
De lagregler om ägarprövning i banker och andra finansiella företag som
har införts under senare år aktualiserar frågan om det är påkallat med
särskilda åtgärder mot att dessa regler kringgås med hjälp av bulvan-
arrangemang.
Reglerna om lämplighetsprövning av ägare i banker och andra
finansiella företag syftar till att förhindra att den som är olämplig att ha
ett väsentligt inflytande över verksamheten i ett sådant företag får tillfälle
att äga aktierposter eller andelar som ger ett sådant inflytande. Med
hänsyn till de finansiella företagens centrala betydelse för samhälls-
ekonomin har lagstiftaren valt att ställa förhållandevis stränga krav på
större ägare i dessa företag.
För den som söker kringgå en regleringen av det slag som här är i fråga
torde det ligga nära till hands att begagna sig av någon form av
bulvanarrangemang. Även om illojala bulvanskap hitintills inte tycks ha
utgjort något praktiskt problem i sammanhanget, finns det därför enligt
utredningens uppfattning skäl att uppmärksamma risken för sådana
kringgåenden.
Utredningen föreslår att reglerna om ägarprövning i finansiella företag
skall omfattas av den nuvarande lagen (1985:277) om vissa bulvan-
förhållanden. Om ett bulvanförhållande används för att kringgå reglerna
om ägarprövning i finansiella företag, skall alltså huvudmannen och
bulvanen kunna straffas och bulvanförhållandet upplösas tvångsvis såvitt
avser de aktier eller andelar som medför att ett kringgående föreligger.
Som regel torde det vara olämpligt att den som kringgått reglerna om
ägarprövning far tillfälle att utöva inflytande över verksamheten i
företaget under den tid som kan komma att förflyta från det att talan om
tvångsförsäljning har väckts till dess att bulvanförhållandet har av-
vecklats. Utredningen föreslår därför att domstolen i ett mål om tvångs-
försäljning skall kunna besluta att bulvanen vid stämma inte far företräda
aktier eller andelar som kan bli föremål för ett förordnande om
försäljning. Som förutsättning för ett sådant beslut skall enligt förslaget
gälla att det visas sannolika skäl för att ett kringgående genom bulvan av
ägarprövningsreglema föreligger.
Ett förbud att rösta för aktier eller andelar kan ibland vara förenat med
olägenheter även för andra än bulvanen och huvudmannen. Blir röst-
förbud avseende en större aktiepost bestående under en längre tid kan
detta leda till en osäkerhet i företagets ledning, majoritetsförhållandena
vid stämman kan komma att förändras på ett drastiskt sätt osv. Med
hänsyn härtill föreslår utredningen att domstolen skall ha möjlighet att
156
förordna en förvaltare med uppdrag att företräda aktier eller andelar som Prop. 2000/01:150
bulvanen på grund av domstolens beslut inte far företräda. Bilaga 4
Genomförande
Utredningens förslag - bortsett från förslaget beträffande ägarregister -
bör kunna träda i kraft den 1 januari 1999. Enligt utredningens be-
dömning medför förslagen inte några statsfinansiella konsekvenser av
betydelse.
157
Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385)
dels att 8 kap. 4 och 6 §§ samt 19 kap. 1 § skall skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall inforas en ny paragraf, 8 kap. 16 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
4§
Verkställande direktören och minst halva antalet styrelseledamöter skall
vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om ej
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall
tillåter annat. Den som är underårig eller i konkurs eller som har
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan ej vara styrelseledamot
eller verkställande direktör. Att detsamma gäller den som är underkastad
näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
Styrelseledamot och verkställ-
ande direktör skall ha sådan insikt
och erfarenhet som med hänsyn till
arten och omfånget av bolagets
verksamhet samt omständigheterna
i övrigt fordras för uppdragets
fullgörande enligt denna lag. Den
som inte avser att ta del i sådan
verksamhet som enligt denna lag
ankommer på styrelsen eller
verkställande direktör får inte utan
godtagbart skäl åta sig sådant
uppdrag.
6§
Styrelsen svarar för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets
angelägenheter. Finnes verkställande direktör, skall han handha den
löpande förvaltningen enligt riktlinjer och anvisningar som styrelsen
meddelar. Verkställande direktör får därjämte utan styrelsens bemyndig-
ande vidtaga åtgärd som med hänsyn till omfattningen och arten av
bolagets verksamhet är av osedvanlig beskaffenhet eller stor betydelse,
om styrelsens beslut ej kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för
bolagets verksamhet. I sådant fall skall styrelsen så snart som möjligt
underrättas om åtgärden.
Styrelsen skall tillse att organisationen beträffande bokföringen och
medelsförvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll.
Verkställande direktör skall sörja för att bolagets bokföring fullgöres i
överensstämmelse med lag och att medelsförvaltningen skötes på ett
betryggande sätt.
Prop. 2000/01:150
Bilaga 5
158
Det ansvar och den tillsyns- Prop. 2000/01:150
skyldighet som enligt första och Bilaga 5
andra stycket åvilar styrelsen kan
styrelsen inte överlåta på annan.
16 §
Fullmakt eller annat bemyndig-
ande för den som inte är styrelse-
ledamot eller verkställande direk-
tör att företräda bolaget och att
teckna dess firma som lämnats utan
annan inskränkning än sådan som
avses i 11 § tredje stycket första
meningen medför ej behörighet att
företräda bolaget, förrän bemynd-
igandet har registrerats.
19 kap.
1 §
Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som
1. uppsåtligen bryter mot 1 kap. 4 §,
2. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra
aktiebok, förteckning enligt 3 kap. 12 § eller hålla aktiebok tillgänglig,
3. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap. 12 § tredje
stycket, 8 kap. 8 § andra stycket andra meningen eller 9 § första stycket
andra eller tredje meningen,
4. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 12 kap. 7 eller 9 §.
Till straff som anges i första
stycket döms också deltagare i
bolagsstämma eller styrelseleda-
mot som i otillbörligt syfte utser
någon till styrelseledamot eller
verkställande direktör med insikt
om att hinder för detta möter enligt
8 kap. 4 §. Detsamma gäller den
som uppsåtligen och i otillbörligt
syfte åtar sig sådant uppdrag i
strid med 8 kap 4 § andra stycket
andra meningen.
Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken far påföljd för brott enligt
första stycket 4 mot 12 kap. 7 § ådömas, om den misstänkte häktats eller
erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.
I fall som avses i 10 kap. 13 § första stycket skall inte följa ansvar
enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
159
Prop. 2000/01:150
Bilaga 6
Justitiekanslem, Riksdagens ombudsmän, Hovrätten över Skåne och
Blekinge, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Malmö tingsrätt,
Jönköpings tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Göteborg,
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Riksskatteverket, Generaltullstyrels-
en, Riksrevisionsverket, Statskontoret, Domstolsverket, Brottsförebygg-
ande rådet, Finansinspektionen, Datainspektionen, Patent- och registrer-
ingsverket, Konkurrensverket, Närings- och teknikutvecklingsverket
NUTEK, Konkursförvaltarkollegiemas förening, Juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet, Svenska Bankföreningen, Sveriges Industriförbund,
Sveriges advokatförbund, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Svenska
Revisorsamfundet, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, Revisors-
nämnden, Företagarnas Riksorganisation, ALMI Företagspartner AB,
Kooperativa Förbundet KF, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska
Kreditmannaföreningen, Sveriges Allmänna Hypoteksbank, Finans-
bolagens Förening, StyrelseAkademien Västsverige, Värdepappers-
centralen VPC AB, Upplysningscentralen UC AB, Svenska Inkasso-
föreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Arbetsgivare-
föreningen SAF, Hotell och Restaurang Facket HRF och Ekobrotts-
myndigheten.
Svensk Handel, Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Lands-
organisationen i Sverige LO, Fristående Sparbankers Riksförbund,
Sveriges Inkassoorganisation, Dun & Bradstreet Soliditet AB, Svensk
Upplysningstjänst och Stockholms Handelskammare
160
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 2000/01:150
Bilaga 7
Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385)'
dels att 13 kap.2 skall upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 4 §, 7 kap. 4 §, 8 kap. 3, 9 och 27 §§, 9 kap. 31 §, 14
kap. 2 och 20 §§, 18 kap. 2, 4, 7 och 8 §§ och 19 kap. 1 § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 13 kap., av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §*
Aktiebrev skall ställas till viss man. Det far utlämnas endast till
aktieägare som är införd i aktieboken och först när full betalning erlagts
för den eller de aktier brevet lyder på. Vidare fordras
1. att bolaget registrerats, om aktien tecknats vid bolagets bildande,
2. att nyemission eller fondemission registrerats, om aktien tillkommit
på grund av emissionen, eller
3. att registrering skett enligt 5 kap. 14 §, om aktien tillkommit på
grund av utbyte eller nyteckning enligt 5 kap.
Aktiebrev skall undertecknas av Aktiebrev skall undertecknas av
styrelsen eller enligt styrelsens
fullmakt av bank. Namnteckning
far återges genom tryckning eller
på annat liknande sätt. Brevet skall
ange bolagets firma, ordnings-
styrelsen eller enligt styrelsens
fullmakt av bank. Namnteckning
får återges genom tryckning eller
på annat liknande sätt. Brevet skall
ange bolagets firma, ordnings-
1 Omtryck 1993:150.
Senaste lydelse av
13 kap. 1 § 1994:1826
13 kap. 3 § 1995:1555
13 kap. 4 § 1993:1495
13 kap. 4 a§ 2000:66
13 kap. 5 § 1993:1495
13 kap. 5 a§ 1993:1495
13 kap. 5 b § 1993:1495
13 kap. 6 § 1994:1826
13 kap. 6 a§ 1995:1555
13 kap. 7 § 1995:1620
13 kap. 9 § 1995:1555
13 kap. 12 § 1999:1088
13 kap. 14 § 1998:760
13 kap. 15 § 1998:760
13 kap. 17 § 1994:1826
13 kap. 19 § 1994:1826
13 kap. 20 § 1996:771.
3 Senaste lydelse 2000:32.
161
6 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 150
nummer på den eller de aktier varå
brevet lyder, akties nominella
belopp och dagen för utfärdandet.
Kan när aktiebrev utges aktier av
olika slag finnas enligt bolags-
ordningen, skall aktieslaget anges i
brevet. Om bolagsordningen inne-
håller förbehåll enligt 1 § sjätte
stycket, 3 §, 8 § eller 6 kap. 8 §,
skall tydlig uppgift därom intagas i
brev på aktie som avses med
förbehållet. Uppgiften kan ges i
förkortad form. Förkortningsformer
fastställs av regeringen eller myn-
dighet som regeringen bestämmer.
Prop. 2000/01:150
Bilaga 7
nummer på den eller de aktier varå
brevet lyder, akties nominella
belopp och dagen för utfärdandet.
Kan när aktiebrev utges aktier av
olika slag finnas enligt bolags-
ordningen, skall aktieslaget anges i
brevet. Om bolagsordningen inne-
håller förbehåll enligt 1 § fjärde
stycket, 3 §, 8 § eller 6 kap. 8 §,
skall tydlig uppgift därom intagas i
brev på aktie som avses med
förbehållet. Uppgiften kan ges i
förkortad form. Förkortningsformer
fastställes av regeringen eller myn-
dighet som regeringen bestämmer.
När utbetalning görs vid inlösning av aktie eller minskning av dess
nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar, skall aktiebrevet
förses med påskrift om utbetalningen. Påskrift skall även göras så snart
det kan ske när aktie dragits in utan återbetalning. En påskrift skall också
göras när det nominella beloppet har ändrats, dock inte när ändringen
görs på grund av beslut om att aktiekapitalet skall vara bestämt i annan
valuta än tidigare.
Aktiebrev, som i samband med dödning eller vid utbyte utges i stället
för annat, skall innehålla uppgift därom. Utbytes aktiebrev mot ett eller
flera andra aktiebrev skall det äldre aktiebrevet jämte därtill hörande
kupongark makuleras på betryggande sätt.
Emissionsbevis samt skuldebrev och optionsbevis, som avses i 5 kap.,
skall undertecknas på sätt som anges i andra stycket.
4/
Aktiebolag far
1. förvärva egna aktier för vilka ersättning inte skall betalas,
2. förvärva egna aktier som ingår i en affärsrörelse som bolaget
övertar,
3. lösa in egna aktier enligt 3. lösa in egna aktier enligt
13 kap. 3 §, och 13 kap. 21 §, och
4. på auktion ropa in egna aktier som har utmätts för bolagets fordran.
3 §*
Styrelsen svarar för bolagets organisation och förvaltningen av
bolagets angelägenheter.
Styrelsen skall se till att bolagets organisation är utformad så att
bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden
i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt.
Senaste lydelse 2000:66.
Senaste lydelse 1998:760.
162
Styrelsen skall i skriftliga instruktioner ange arbetsfördelningen mellan Prop. 2000/01:150
å ena sidan styrelsen och å andra sidan den verkställande direktören och Bilaga 7
de andra organ som styrelsen inrättar.
Styrelsens ansvar och tillsyns-
skyldighet enligt denna paragraf
kan inte överlåtas på någon
annan.
9§6
Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot. Att detsamma
gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om
näringsförbud.
Till styrelseledamot får inte utses
någon som inte avser att ta del i
sådan verksamhet som enligt denna
lag ankommer på styrelsen.
27 §7
Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara verkställande direktör. Att
detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen
(1986:436) om näringsförbud.
Till verkställande direktör får
inte utses någon som inte avser att
ta del i sådan verksamhet som
enligt denna lag ankommer på den
verkställande direktören.
31 §8
I följande fall är ett beslut om ändring av bolagsordningen giltigt
endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid
bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av
samtliga aktier i bolaget, nämligen om beslutet när det gäller redan
utgivna aktier innebär att
1. aktieägarnas rätt till bolagets 1. aktieägarnas rätt till bolagets
vinst eller övriga tillgångar mins- vinst eller övriga tillgångar mins-
kas genom en bestämmelse enligt kas genom en bestämmelse enligt
12 kap. 1 § andra stycket, 12 kap. 1 § tredje stycket,
2. rätten att förvärva aktier i bolaget inskränks genom ett förbehåll en-
ligt 3 kap. 3 §, eller
3. rättsförhållandet mellan aktier rubbas.
6 Senaste lydelse 1998:760.
7 Senaste lydelse 1998:760.
8 Senaste lydelse 1998:760.
163
Föreslagen lydelse
13 kap. Likvidation och konkurs
Frivillig likvidation
Bolagsstämmans beslut om likvidation
1 § Bolagsstämman kan besluta att bolaget skall gå i likvidation.
Förslag till beslut
2 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om likvidation, skall
styrelsen eller, om förslaget väcks av någon arman, förslagsställaren
upprätta ett förslag till beslut.
I förslaget till beslut skall följande uppgifter anges:
1. skälen för att bolaget skall gå i likvidation och vilka alternativ till
likvidation som finns,
2. från vilken dag bolaget föreslås gå i likvidation,
3. den beräknade tidpunkten för skifte,
4. skifteslikvidens beräknade storlek, samt
5. i förekommande fall, vem som föreslås till likvidator i en anmälan
enligt 7 §.
3 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på bolagsstämman, skall
följande handlingar fogas till förslaget till beslut:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda
balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om bolags-
stämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en av styrelsen undertecknad redogörelse för sådana händelser av
väsentlig betydelse för bolagets ställning som har inträffat efter det att
årsredovisningen lämnades, samt
4. ett yttrande från bolagets revisor över den redogörelse som avses i 3.
Kallelsens innehåll
4 § Kallelsen till bolagsstämman skall ange det huvudsakliga innehållet i
förslaget till beslut om likvidation.
Tillhandahållande av förslaget till beslut
5 § Förslaget till beslut om likvidation, i förekommande fall tillsammans
med handlingar som avses i 3 §, skall hållas tillgängligt för aktieägarna
under minst två veckor före den bolagsstämma där frågan om likvidation
skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast sändas till den
aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Prop. 2000/01:150
Bilaga 7
164
Majoritetskrav
6 § Ett beslut av bolagsstämman om likvidation är giltigt om det har
biträtts av aktieägare med mer än hälften av de avgivna rösterna.
Första stycket gäller inte, om annat föreskrivs i bolagsordningen. Även
om det i bolagsordningen föreskrivs kvalificerad majoritet för beslut om
likvidation, fattas dock ett sådant beslut med sådan majoritet som anges i
första stycket, när det finns grund för tvångslikvidation enligt 10, 11 eller
16 §.
Registrering
7 § När bolagsstämman har fattat beslut om likvidation, skall stämman se
till att beslutet genast anmäls för registrering.
Tidpunkt då beslutet om likvidation börjar gälla
8 § Bolagsstämmans beslut om likvidation gäller omedelbart eller från
och med den dag bolagsstämman bestämmer. Om inte bolagsordningen
föreskriver en senare dag, far dagen inte sättas senare än det närmast
följande räkenskapsårets första dag. När det finns grund för tvångs-
likvidation enligt 10, 11 eller 16 §, gäller beslutet alltid omedelbart.
9 § I 10 § finns bestämmelser om att registreringsmyndigheten i vissa fall
skall besluta om likvidation. I 11, 16, 20, 49 och 50 §§ finns
bestämmelser om att rätten i vissa fall skall besluta om likvidation.
Ett beslut som avses i första stycket skall registreras.
10 § Registreringsmyndigheten skall besluta att bolaget skall gå i
likvidation, om
1. bolaget inte på föreskrivet sätt har kommit in med anmälan till
registreringsmyndigheten om sådan behörig styrelse, verkställande
direktör, särskild delgivningsmottagare eller revisor som skall finnas
enligt denna lag,
2. bolaget inte till registreringsmyndigheten har kommit in med års-
redovisning och revisionsberättelse enligt 8 kap. 3 § första stycket
årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall, koncern-
redovisning och koncemrevisionsberättelse enligt 8 kap. 16 § samma lag
inom elva månader från räkenskapsårets utgång,
3. bolaget efter beslut om att aktiekapitalet skall vara bestämt i kronor i
stället för i euro har ett registrerat aktiekapital eller minimikapital som
inte står i överensstämmelse med 1 kap. 3 § andra stycket och bolaget
inte inom sex månader från det att beslutet fick verkan har anmält
nödvändiga beslut om ändring i bolagsordningen och om ökning av
aktiekapitalet för registrering, eller
Prop. 2000/01:150
Bilaga 7
165
7 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 150
4. bolaget på grund av bestämmelserna i 7 kap. 5 eller 10 § är skyldigt Prop. 2000/01:150
att sätta ned aktiekapitalet till ett belopp som understiger lägsta tillåtna Bilaga 7
aktiekapital enligt 1 kap. 3 §.
Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om likvidations-
grunden har upphört under ärendets handläggning hos registrerings-
myndigheten och avgift som har påförts enligt 25 § har betalats.
En fråga om likvidation enligt första stycket tas upp av registre-
ringsmyndigheten självmant eller på ansökan av styrelsen, en styrelse-
ledamot, den verkställande direktören, en aktieägare, en borgenär eller, i
fall som avses i första stycket 1, någon annan vars rätt är beroende av att
det finns någon som kan företräda bolaget.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
11 § Rätten skall besluta att bolaget skall gå i likvidation, om bolaget
enligt bolagsordningen är skyldigt att gå i likvidation.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av
registreringsmyndigheten eller på ansökan av styrelsen, en styrelse-
ledamot, den verkställande direktören eller en aktieägare.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
Skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning
12 § Styrelsen skall genast upprätta och låta bolagets revisor granska en
kontrollbalansräkning
1. när det finns skäl att anta att bolagets eget kapital, beräknat enligt
13 §, understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, eller
2. när det vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken har visat
sig att bolaget saknar utmätningsbara tillgångar.
Kontrollbalansräkningens innehåll
13 § En kontrollbalansräkning skall upprättas enligt tillämplig lag om
årsredovisning. Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek får
följande justeringar göras.
1. Tillgångar far tas upp till ett högre värde och avsättningar och
skulder tas upp till ett lägre värde än i den ordinarie redovisningen, om
de värderingsprinciper som används vid upprättande av kontrollbalans-
räkningen är förenliga med god redovisningssed. Pensionsåtaganden som
enligt 8 a § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelser m.m.
har redovisats under en delpost under rubriken Avsättningar för
pensioner och liknande förpliktelser far dock inte tas upp till lägre belopp
än vad som är tillåtet enligt 7 § samma lag.
2. Tillgångar far redovisas till nettoförsäljningsvärdet.
3. Skulder på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldig-
heten är beroende av bolagets ekonomiska ställning behöver inte
166
redovisas, om stödet, i händelse av konkurs eller likvidation, skall betalas Prop. 2000/01:150
tillbaka först sedan övriga skulder har betalats. Bilaga 7
Obeskattade reserver skall delas upp på eget kapital och uppskjuten
skatteskuld.
Justeringar enligt första och andra styckena skall redovisas särskilt.
Kontrollbalansräkningen skall undertecknas av styrelsen.
Första kontrollstämman
14 § Om kontrollbalansräkningen visar att bolagets eget kapital
understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen
snarast möjligt utfärda kallelse till en bolagsstämma som skall pröva om
bolaget skall gå i likvidation (första kontrollstämman). I fråga om
beslutsunderlag och kallelse skall bestämmelserna i 2-5 §§ tillämpas.
Kontrollbalansräkningen och ett yttrande av revisorn över denna skall
läggas fram på stämman.
Andra kontrollstämman
15 § Om den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den första
kontrollstämman inte utvisar att det egna kapitalet, beräknat enligt 13 §,
vid tiden för stämman uppgick till minst det registrerade aktiekapitalet
och stämman inte har beslutat att bolaget skall gå i likvidation, skall
bolagsstämman inom åtta månader från den första kontrollstämman på
nytt pröva frågan om bolaget skall gå i likvidation (andra kontroll-
stämman). I fråga om beslutsunderlag och kallelse skall bestämmelserna
i 2-5 §§ tillämpas.
Styrelsen skall inför den andra kontrollstämman upprätta en ny
kontrollbalansräkning enligt 13 § och låta bolagets revisor granska den.
Den nya kontrollbalansräkningen och ett yttrande av revisorn över denna
skall läggas fram på stämman.
Beslut om tvångslikvidation
16 § Rätten skall besluta att bolaget skall gå i likvidation, om
1. någon andra kontrollstämma inte hålls inom den tid som anges i
15 § första stycket, eller
2. den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den andra
kontrollstämman inte utvisar att det egna kapitalet, beräknat enligt 13 §,
vid tiden för stämman uppgick till minst det registrerade aktiekapitalet
och stämman inte har beslutat att bolaget skall gå i likvidation.
I fall som avses i första stycket skall styrelsen ansöka hos rätten om
beslut om likvidation. Ansökan skall göras inom två veckor från den
andra kontrollstämman eller, om en sådan inte har hållits, från den
tidpunkt då den senast skulle ha hållits. Frågan om likvidation kan även
prövas på ansökan av en styrelseledamot, den verkställande direktören,
en revisor i bolaget eller en aktieägare.
Beslut om likvidation skall inte meddelas, om det under ärendets
handläggning vid tingsrätten visas att bolagsstämman har fastställt en
167
kontrollbalansräkning som utvisar att det egna kapitalet uppgår till minst Prop. 2000/01:150
det registrerade aktiekapitalet. Bilaga 7
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
Personligt betalningsansvar för bolagets företrädare
17 § Om styrelsen har underlåtit att
1. i enlighet med 12 § upprätta och låta bolagets revisor granska en
kontrollbalansräkning enligt 13 §,
2. i enlighet med 14 § sammankalla en första kontrollstämma,
3. i enlighet med 16 § ansöka hos rätten om att bolaget skall gå i
likvidation,
svarar styrelsens ledamöter solidariskt för de förpliktelser som upp-
kommer för bolaget under den tid som underlåtenheten består.
Den som med vetskap om styrelsens underlåtenhet handlar på bolagets
vägnar svarar solidariskt med styrelsens ledamöter för de förpliktelser
som därigenom uppkommer för bolaget.
Ansvaret enligt första och andra styckena gäller inte för den som visar
att han eller hon inte har varit försumlig.
I fall som avses i 12 § 1 gäller ansvaret enligt första stycket 1 endast
om borgenären visar att bolagets eget kapital, beräknat enligt 13 §, vid
den tidpunkt då styrelsens skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning
uppkom understeg hälften av bolagets registrerade aktiekapital. Om, i ett
sådant fall, den mot vilken det personliga betalningsansvaret görs
gällande, visar att bolagets eget kapital efter den angivna tidpunkten men
innan kontrollbalansräkningen senast skulle vara upprättad hade stigit
över denna gräns, svarar han eller hon inte för de förpliktelser som har
uppkommit för bolaget efter den tidpunkt då gränsen passerades.
Personligt betalningsansvar for aktieägare
18 § En aktieägare som med vetskap om att bolaget är skyldigt att gå i
likvidation enligt 16 § första stycket deltar i ett beslut att fortsätta
bolagets verksamhet ansvarar solidariskt med dem som svarar enligt 17 §
för de förpliktelser som uppkommer för bolaget efter den tidpunkt som
anges i 16 § andra stycket.
Ansvarsperiodens slut
19 § Ansvar enligt 17 och 18 §§ gäller inte för förpliktelser som
uppkommer sedan
1. en ansökan enligt 16 § andra stycket har gjorts,
2. en kontrollbalansräkning som utvisar att bolagets eget kapital
uppgår till det registrerade aktiekapitalet har granskats av bolagets revi-
sor och lagts fram på bolagsstämma, eller
3. bolagsstämman, registreringsmyndigheten eller rätten har beslutat
om likvidation.
168
Likvidation
20 § Har en aktieägare uppsåtligen genom missbruk av sitt inflytande i
bolaget medverkat till en överträdelse av denna lag, tillämplig lag om
årsredovisning eller bolagsordningen, kan rätten på talan av ägare till en
tiondel av samtliga aktier besluta att bolaget skall gå i likvidation, om det
finns särskilda skäl till det på grund av missbrukets långvarighet eller
någon annan anledning.
Om en aktieägare, sedan en talan enligt första stycket har väckts, för
sin del återkallar talan, kan övriga aktieägare som har väckt talan
fullfölja denna.
Prop. 2000/01:150
Bilaga 7
Inlösen av aktier
21 § I det fall som avses i 20 § kan rätten på yrkande av bolaget i stället
för att besluta om likvidation ålägga bolaget att inom viss tid lösa in
kärandens aktier. Om bolaget inte löser in aktierna inom den tid som
rätten har fastställt, skall rätten på talan av den vars aktier skulle ha lösts
in besluta att bolaget skall gå i likvidation.
När rätten prövar om den skall besluta om likvidation eller om inlösen
av aktier, skall den ta särskild hänsyn till de anställdas och borgenärernas
intressen. Inlösen får inte ske om bolagets eget kapital, beräknat enligt
13 §, efter inlösen skulle understiga hälften av det registrerade aktie-
kapitalet.
Förordnande av syssloman
22 § Om talan har väckts enligt 20 § och det finns en påtaglig risk att
fortsatt missbruk väsentligt skadar kärandens rätt, får rätten förordna en
eller flera sysslomän att i styrelsens och den verkställande direktörens
ställe förvalta bolaget till dess att rättens beslut i frågan om likvidation
har laga kraft. Beslutet att förordna en syssloman gäller omedelbart.
Beslutet skall registreras.
Handläggning hos registreringsmyndigheten
23 § I ett ärende enligt 10 § skall registreringsmyndigheten förelägga
bolaget samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att
komma in med ett skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar till
myndigheten inom en viss tid. Föreläggandet skall delges bolaget. Del-
givning skall, om det är möjligt, ske på annat sätt än enligt 15-17 §§
delgivningslagen (1970:428). Registreringsmyndigheten skall låta kun-
göra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före
utgången av den utsatta tiden.
169
Handläggning hos rätten
24 § I ett ärende enligt 11 eller 16 § skall rätten förelägga bolaget samt
aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med
ett skriftligt yttrande till rätten inom en viss tid. Föreläggandet skall
delges bolaget. Delgivning skall, om det är möjligt, ske på annat sätt än
enligt 15-17 §§ delgivningslagen (1970:428). Registreringsmyndigheten
skall låta kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en
månad före utgången av den utsatta tiden.
Jvgz/r
25 § Om registreringsmyndigheten självmant meddelar bolaget ett lik-
vidationsföreläggande på den grund som anges i 10 § första stycket 1,
skall bolaget förpliktas att betala en särskild avgift för kostnaderna i
likvidationsärendet.
Bolaget far förpliktas att betala en avgift enligt första stycket endast
om registreringsmyndigheten senast sex veckor innan föreläggandet
meddelades har skickat en påminnelse till bolaget på dess senast anmälda
postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen skall
innehålla en upplysning om att bolaget kan bli skyldigt att betala en
avgift om bristen inte avhjälps.
Om det i likvidationsärendet framkommer att det inte fanns grund för
tvångslikvidation när föreläggandet meddelades, skall avgiftsbeslutet
upphävas.
Regeringen far meddela föreskrifter om avgiftens storlek.
26 § En avgift enligt 25 § skall efterges, om den underlåtenhet som har
föranlett avgiften framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter
som bolaget inte har kunnat råda över. Avgiften skall också efterges om
det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.
Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om
detta inte har framställts, om det föranleds av vad som har förekommit i
ärendet.
Om en avgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, skall
avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning
inte behöver begäras för ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning
av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
Förordnande av likvidator
27 § Ett bolag som är i likvidation skall ha en eller flera likvidatorer.
En domstol skall förordna likvidatorer när den beslutar om likvidation.
Registreringsmyndigheten skall förordna likvidatorer
5. när den beslutar om likvidation,
6. när den har registrerat en anmälan enligt 7 §, och
Prop. 2000/01:150
Bilaga 7
170
7. när ett bolag i likvidation i annat fall saknar en till registret anmäld Prop. 2000/01:150
behörig likvidator. Bilaga 7
Ett förordnande av en likvidator skall registreras.
Den som förordnas till likvidator skall vara lämplig för uppdraget. Den
som har ingått i bolagets ledning eller som genom aktieinnehav har
utövat ett bestämmande inflytande över bolaget får förordnas till
likvidator endast om det finns särskilda skäl.
Entledigande av likvidator
28 § En likvidator kan entledigas av domstol eller, om likvidatom har
förordnats av registreringsmyndigheten och själv begär att bli entledigad,
av registreringsmyndigheten.
En ansökan om att domstol skall besluta om entledigande kan göras av
registreringsmyndigheten, likvidatom, en aktieägare eller någon annan
vars rätt är beroende av likvidationen.
Den som entledigar en likvidator skall genast förordna en ny. Detta
gäller dock inte om det finns någon annan likvidator och det inte kan
anses nödvändigt att förordna en ny likvidator i den entledigades ställe.
Likvidatorns ställning
29 § En likvidator träder i styrelsens och den verkställande direktörens
ställe och har i uppdrag att genomföra likvidationen. Bestämmelserna om
styrelse och styrelseledamöter i denna lag och tillämplig lag om års-
redovisning gäller även i fråga om likvidatom, om inte annat följer av
detta kapitel.
Om bolagsstämman har beslutat att bolaget skall gå i likvidation,
företräds bolaget av styrelsen och, i förekommande fall, den verk-
ställande direktören till dess att en likvidator har förordnats.
Revision och annan granskning under likvidationen
30 § Uppdrag att vara revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare
upphör inte genom att bolaget går i likvidation. Bestämmelserna i 10 och
11 kap. skall tillämpas under likvidationen.
Revisorn skall i revisionsberättelsen uttala sig om huruvida likvida-
tionen fördröjs i onödan.
Bolagsstämmans ställning under likvidationen
31 § Bestämmelserna i denna lag om bolagsstämma gäller även under
likvidationen, om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel eller
av ändamålet med likvidationen.
171
Redovisning för tiden före förordnandet av likvidator
32 § När bolaget har gått i likvidation och en likvidator har förordnats,
skall styrelsen och den verkställande direktören genast redovisa för sin
förvaltning av bolagets angelägenheter under den tid för vilken
redovisningshandlingar inte förut har lagts fram på bolagsstämma.
Redovisningen skall läggas fram på bolagsstämma så snart det kan ske.
Bestämmelserna om årsredovisning i tillämplig lag om årsredovisning
samt om revisionsberättelse enligt denna lag skall tillämpas.
Om den tid som redovisningen skall avse omfattar även föregående
räkenskapsår, skall det upprättas en särskild redovisning för det året och,
om bolaget är ett moderbolag som är skyldigt att upprätta
koncernredovisning, en särskild koncernredovisning.
Kallelse på okända borgenärer
33 § Likvidatom skall genast ansöka om kallelse på bolagets okända
borgenärer.
Avvecklingen av rörelsen
34 § Så snart det kan ske skall likvidatom genom försäljning på offentlig
auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla bolagets egendom till
pengar, i den mån det behövs för likvidationen, samt betala bolagets
skulder. Bolagets rörelse får fortsättas, om det behövs för en ändamåls-
enlig avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid att skaffa sig
ny anställning.
Obestånd
35 § Om bolaget är på obestånd och inte kan betala likvidations-
kostnadema, skall likvidatom ansöka om att bolaget försätts i konkurs.
Redovisning under likvidationen
36 § Likvidatom skall för varje räkenskapsår upprätta en årsredovisning,
som skall läggas fram på ordinarie bolagsstämma. I fråga om stämman
och redovisningen skall följande bestämmelser inte tillämpas:
9 kap. 7 § andra stycket 2 denna lag,
2 kap. 1 § andra stycket, 5 kap. 18-25 §§, 6 kap. 2 och 5 §§
årsredovisningslagen (1995:1554), samt
5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag.
I balansräkningen skall det egna kapitalet tas upp i en post.
Aktiekapitalet skall anges särskilt, i förekommande fall fördelat på olika
aktieslag.
En tillgång far inte tas upp till högre värde än den beräknas inbringa
efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas
inbringa ett väsentligt högre belopp än det värde som tas upp i
balansräkningen, skall det beräknade beloppet anges särskilt vid
Prop. 2000/01:150
Bilaga 7
172
tillgångsposten. Om en skuld eller likvidationskostnad kan beräknas Prop. 2000/01:150
kräva ett belopp som väsentligt avviker från redovisad skuld, skall det Bilaga 7
beräknade beloppet anges vid skuldposten.
Bestämmelserna i 7 och 9 kap. årsredovisningslagen skall inte
tillämpas på ett bolag i likvidation.
Skifte
37 § När den anmälningstid som har satts ut i kallelsen på okända
borgenärer har löpt ut och alla kända skulder har betalats, skall
likvidatom skifta bolagets återstående tillgångar. Om det råder tvist om
en skuld eller om en skuld inte har förfallit till betalning eller av annan
orsak inte kan betalas, skall pengar sättas av till betalning av skulden och
återstoden skiftas.
Klander av skifte
38 § En aktieägare som vill klandra skiftet skall väcka talan mot bolaget
senast tre månader efter det att slutredovisning enligt 39 § lades fram på
bolagsstämma.
Slutredovisning
39 § När uppdraget som likvidator har fullgjorts, skall likvidatom så
snart som möjligt lämna slutredovisning för förvaltningen genom en
förvaltningsberättelse som avser likvidationen i dess helhet. Berättelsen
skall även innehålla en redogörelse för skiftet. Till berättelsen skall
redovisningshandlingar för hela likvidationstiden fogas.
Berättelsen och redovisningshandlingarna skall lämnas till bolagets
revisor. Revisorn skall inom en månad därefter lämna en
revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under
likvidationen.
När revisionsberättelsen har lämnats till likvidatom, skall denne genast
kalla aktieägarna till en bolagsstämma för granskning av slut-
redovisningen. Förvaltningsberättelsen med bifogade redovisningshand-
lingar och revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga hos bolaget för
aktieägarna. Kopior av handlingarna skall sändas till de aktieägare som
begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på
stämman.
Bolagsstämman skall fatta beslut om ansvarsfrihet för likvidatom. I
fråga om beslutet gäller bestämmelserna i 9 kap. 9 § andra stycket.
Bolagets upplösning
40 § När likvidatom har lagt fram slutredovisning, är bolaget upplöst.
Detta skall genast anmälas för registrering. Till anmälan skall bestyrkta
kopior av de handlingar som anges i 39 § tredje stycket fogas.
173
Preskription av rätt till andel i tillgångarna Prop. 2000/01:150
41 § En aktieägare som inte inom fem år efter det att slutredovisningen ?
lades fram på bolagsstämma anmäler sig för att lyfta vad han eller hon
har fått vid skiftet, förlorar sin rätt till andel i de skiftade tillgångarna.
Med tillämpning av 43 § skall kvarvarande tillgångar då skiftas mellan
bolagets övriga aktieägare. Om tillgångarna är av obetydligt värde, kan
rätten på anmälan av likvidatom besluta att tillgångarna skall tillfalla
Allmänna arvsfonden.
Skadeståndstalan
42 § Trots vad som sägs i 40 § kan ägare till en tiondel av samtliga aktier
hos likvidatom begära bolagsstämma för behandling av en fråga om talan
enligt 15 kap. 7 §. Bestämmelsen i 9 kap. 12 § andra stycket skall då
tillämpas.
Fortsatt likvidation
43 § Om en tillgång framkommer för bolaget efter dess upplösning enligt
39 § eller om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl uppkommer
behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsätta.
Likvidatom skall genast anmäla den fortsatta likvidationen för regist-
rering. Kallelse till den första bolagsstämman efter återupptagandet skall
ske enligt bolagsordningen. Dessutom skall skriftlig kallelse sändas till
varje aktieägare vars postadress är införd i aktieboken eller på annat sätt
känd för bolaget.
Om den tillgång som avses i första stycket är av obetydligt värde, kan
rätten på anmälan av likvidatom besluta att tillgången skall tillfalla
Allmänna arvsfonden.
Upphörande av likvidation
44 § Om bolaget har gått i likvidation på grund av bolagsstämmans
beslut eller, i fall som avses i 16 § och 50 § första stycket, på grund av
rättens beslut, kan stämman sedan bolagets revisor har yttrat sig besluta
att likvidationen skall upphöra och bolagets verksamhet återupptas. Ett
sådant beslut far dock inte fattas, om
1. det finns grund för tvångslikvidation enligt 10 eller 11 §,
2. bolagets eget kapital, beräknat enligt 13 §, enligt revisorns yttrande
inte uppgår till det registrerade aktiekapitalet, eller
3. utskiftning har ägt rum.
När bolagsstämman beslutar att likvidationen skall upphöra, skall den
samtidigt välja styrelse.
Likvidatom skall se till att beslutet om att likvidationen skall upphöra
och valet av styrelse genast anmäls för registrering. Beslutet far inte
verkställas förrän det har registrerats.
45 § Om ett likvidationsbeslut som har gått i verkställighet har blivit
upphävt genom en domstols dom eller beslut som har laga kraft, skall
174
likvidatom genast anmäla detta för registrering och kalla till bolags- Prop. 2000/01:150
stämma för val av styrelse. Bilaga 7
46 § När en likvidation har upphört enligt 44 eller 45 §, skall 39 §
tillämpas. Kopior av de handlingar som anges i 39 § tredje stycket skall
ges in till registreringsmyndigheten.
Registrering
47 § Beslut om konkurs och beslut om företagsrekonstruktion skall
registreras.
Företrädare för bolaget i dess egenskap av konkursgäldenär
48 § Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den
styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som fanns vid
konkursens början. Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i
denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsättning.
Bolagets upplösning efter konkurs
49 § Om bolaget är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott,
är bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finns det efter konkursens
avslutande kvar tillgångar som inte omfattas av konkursen, skall rätten på
ansökan av den vars rätt berörs besluta om likvidation. Ett sådant beslut
gäller omedelbart. Kallelse till den första bolagsstämman efter beslutet
skall ske enligt 43 § andra stycket.
Likvidation efter överskottskonkurs m.m.
50 § Om en konkurs avslutas med överskott eller läggs ned efter frivillig
uppgörelse eller om egendomen i konkursboet återställs till bolaget till
följd av att ackord har fastställts, skall rätten i samband med att
konkursen avslutas besluta att bolaget skall gå i likvidation. Ett sådant
beslut gäller omedelbart.
Var bolaget i likvidation när det försattes i konkurs, skall likvidationen
fortsätta enligt 43 §, om konkursen avslutas på sätt som anges i första
stycket.
175
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:150
Bilaga 7
2§9
Fusion far ske utan hinder av att överlåtande bolag har trätt i
likvidation, under förutsättning att skifte av bolagets tillgångar inte har
påbörjats.
I fall som avses i första stycket
skall likvidatorema, när en fu-
sionsplan har upprättats enligt 4 §,
avge slutredovisning över sin för-
valtning. Slutredovisningen skall,
sedan fusionsplanen har blivit
gällande i bolaget, framläggas på
stämma. För slutredovisningen och
dess granskning gäller i övrigt vad
som föreskrivs i 13 kap. 14 §.
Likvidationen skall anses av-
I fall som avses i första stycket
skall likvidatorn, när en fu-
sionsplan har upprättats enligt 4 §,
avge slutredovisning över sin för-
valtning. Slutredovisningen skall,
sedan fusionsplanen har blivit gäl-
lande i bolaget, framläggas på en
stämma. För slutredovisningen och
dess granskning gäller i övrigt vad
som föreskrivs i 13 kap. 39 §.
Likvidationen skall anses av-
slutad när anmälan enligt 19 § har
registrerats eller registrering enligt
28 § har skett.
slutad när en anmälan enligt 19 §
har registrerats eller registrering
enligt 28 § har skett.
20 §10
När en anmälan enligt 19 § har registrerats, är överlåtande bolag
upplöst. Överlåtande bolags tillgångar och skulder med undantag för
skadeståndsanspråk enligt 15 kap.
övertagande bolaget och aktieägare
ingår i fusionsvederlaget, aktieägare
Ägare till minst en tiondel av
samtliga aktier i ett överlåtande
bolag kan trots bestämmelserna i
första stycket hos styrelsen begära
att det hålls bolagsstämma för
behandling av fråga om talan
enligt 15 kap. 7 §. Därvid skall 9
kap. 12 § andra stycket tillämpas.
Om sådan talan väcks, gäller 13
kap. 16 § i tillämpliga delar.
1-3 §§ övergår samtidigt till det
i överlåtande bolag blir, om aktier
det övertagande bolaget.
Ägare till minst en tiondel av
samtliga aktier i ett överlåtande
bolag kan trots bestämmelserna i
första stycket hos styrelsen begära
att det hålls en bolagsstämma för
behandling av fråga om talan
enligt 15 kap. 7 §. Därvid skall
9 kap. 12 § andra stycket
tillämpas. Om sådan talan väcks,
gäller 13 kap. 43 § i tillämpliga
delar.
Registreringsmyndigheten skall
utan dröjsmål i Post- och Inrikes
Tidningar kungöra vad som
införes i aktiebolagsregistret med
undantag av registrering av
2§
Registreringsmyndigheten skall
utan dröjsmål i Post- och Inrikes
Tidningar kungöra vad som införs
i aktiebolagsregistret med undan-
tag av registrering enligt 13 kap.
9 Senaste lydelse 1994:802.
10 Senaste lydelse 1998:760.
176
underrättelse enligt 13 kap. 20 §.
En kungörelse som avser ändring i
ett förhållande som tidigare har
införts i registret skall endast ange
ändringens art.
47 §. En kungörelse som avser Prop. 2000/01:150
ändring i ett förhållande som Bilaga 7
tidigare har införts i registret skall
endast ange ändringens art.
4§“
Har sökande vid anmälan för registrering ej iakttagit vad som är
föreskrivet om anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge
yttrande eller vidtaga rättelse. Detsamma gäller, om registrerings-
myndigheten finner att beslut som anmäles för registrering eller handling
som bifogas anmälningen ej har tillkommit i behörig ordning eller till sitt
innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen
eller har i något viktigare hänseende otydlig eller vilseledande avfattning.
Underlåter sökanden att efterkomma föreläggandet, skall anmälningen
avskrivas. Underrättelse om denna påföljd skall intagas i föreläggande.
Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för registrering och har
sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras,
om anledning ej förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.
Bestämmelserna i första stycket hindrar inte registrering av ett
bolagsstämmobeslut, om rätten till talan mot beslutet har gått förlorad
enligt 9 kap. 40 § första stycket.
Registreringsmyndigheten skall
genast skriftligen underrätta bo-
laget när registreringsmyndigheten
fattar beslut enligt 4 kap. 13 §
andra stycket, 6 kap. 7 § tredje
stycket, 13 kap. 6 a eller 18 §, 14
kap. 15 § första stycket, 21 eller
29 § eller 19 kap. 2 §.
Registreringsmyndigheten skall
genast skriftligen underrätta bo-
laget när registreringsmyndigheten
fattar beslut enligt 4 kap. 13 §
andra stycket, 6 kap. 7 § tredje
stycket, 13 kap. 25 §, 14 kap. 15 §
första stycket, 21 eller 29 § eller
19 kap. 2 §.
7§12
En myndighets beslut i tillståndsärende enligt 2 kap. 1 §, 8 kap. 8, 26
eller 31 §, 10 kap. 14 § eller 12 kap. 8 § far överklagas till regeringen.
Finansinspektionens beslut enligt 7 kap. 7 § första stycket 2 och 18 §
första stycket 2 får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag i annat fall än enligt
första stycket far överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Ett beslut av registreringsmyn-
digheten att avskriva anmälan eller
vägra registrering enligt 4 § första
stycket far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol inom två
månader från beslutets dag. Det-
samma gäller ett sådant beslut av
registreringsmyndigheten som
Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Ett beslut av registreringsmyn-
digheten att avskriva en anmälan
eller vägra registrering enligt 4 §
första stycket far överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol inom
två månader från beslutets dag.
Detsamma gäller ett sådant beslut
av registreringsmyndigheten som
11 Senaste lydelse 1998:760.
12 Senaste lydelse 2000:66.
177
avses i 4 a §, 4 kap. 13 § andra
stycket, 6 kap. 7 § tredje stycket,
13 kap. 18 §, 14 kap. 15 § första
stycket, 21 och 29 §§ samt 19 kap.
2§-
avses i 4 a §, 4 kap. 13 § andra
stycket, 6 kap. 7 § tredje stycket,
14 kap. 15 § första stycket, 21 och
29 §§ samt 19 kap. 2 §.
Prop. 2000/01:150
Bilaga 7
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut av registreringsmyndig-
heten i ärende enligt 13 kap. 4 a
eller 7 § överklagas till tingsrätten
i den ort där bolagets styrelse har
sitt säte. Skrivelsen med över-
klagandet skall ges in till regist-
reringsmyndigheten inom tre
veckor från dagen for beslutet.
Vid överklaganden av regist-
reringsmyndighetens beslut i ären-
den enligt 13 kap. 4 a eller 7 £
gäller lagen (1996:242) om dom-
stolsärenden.
13
Beslut av registreringsmyndig-
heten i ärende enligt 13 kap. 10,
27 eller 28 § överklagas till tings-
rätten i den ort där bolagets
styrelse har sitt säte. Skrivelsen
med överklagandet skall ges in till
registreringsmyndigheten inom tre
veckor från dagen för beslutet.
Vid överklaganden av regist-
reringsmyndighetens beslut i
ärenden enligt 13 kap. 10, 27 eller
28 § gäller lagen (1996:242) om
domstolsärenden.
19 kap.
i r
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
4. uppsåtligen bryter mot 1 kap. 4 §,
5. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra
aktiebok, förteckning enligt 3 kap. 12 § eller hålla aktiebok tillgänglig,
6. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap. 12 § tredje
stycket, 8 kap. 15 § andra meningen, 17 § första stycket eller 18 § andra
stycket,
8. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 12 kap. 7 eller 9 §.
Till straff som anges i första
stycket döms också den som
uppsåtligen medverkar till ett
beslut att utse en styrelseledamot,
styrelsesuppleant, verkställande
direktör eller vice verkställande
direktör i strid med 8 kap. 9 §
andra stycket eller 27 § andra
stycket, om åtgärden är ägnad att
otillbörligen dölja vem eller vilka
som utövar den faktiska ledningen
av bolaget.
Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken far påföljd för brott enligt
första stycket 4 mot 12 kap. 7 § ådömas, om den misstänkte häktats eller
erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.
13 Senaste lydelse 1996:256.
14 Senaste lydelse 1998:760.
178
I fall som avses i 10 kap. 37 § och 11 kap. 17 § skall inte följa ansvar Prop. 2000/01:150
enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Bilaga 7
4. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
5. En kontrollbalansräkning som har upprättats före lagens ikraft-
trädande enligt äldre bestämmelser skall anses upprättad enligt den nya
13 kap. 13 §.
6. Om ett bolag är försatt i konkurs och konkursen har avslutats före
ikraftträdandet, gäller 13 kap. 4 a § första stycket 1 och 19 § andra
stycket i sin äldre lydelse.
179
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 14 § och 8 kap. 7 § årsredovisningslagen
(1995:1554) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
14 §'
Egna aktier får inte tas upp som tillgång.
Vid värdering av ett moder-
bolags andelar i ett dotterföretag
skall andelar som dotterföretaget
äger i moderbolaget inte anses ha
något värde.
Vid värdering av ett moder-
företags andelar i ett dotterföretag
skall andelar som dotterföretaget
äger i moderföretaget inte anses ha
något värde.
Prop. 2000/01:150
Bilaga 7
Har registrering skett av beslut
om att bolaget försatts i konkurs
eller trätt i likvidation, får beslut
om förseningsavgift inte meddelas.
§
Om ett beslut om att bolaget har
försatts i konkurs har registrerats,
får beslut om förseningsavgift inte
meddelas.
Om ett beslut om att bolaget har
gått i likvidation har registrerats,
får beslut om förseningsavgift inte
meddelas när det gäller redo-
visning för tiden före likvidations-
beslutet.
3. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
4. De nya bestämmelserna i 8 kap. 7 § tillämpas beträffande
årsredovisningar och revisionsberättelser för räkenskapsår som avslutas
den 31 december 2001 eller senare.
Senaste lydelse 2000:73.
180
Bilaga 7
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 19 och 20 §§ bankrörelselagen
(1987:617) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Förutom i fall som anges i
13 kap. 3 och 4 §§ aktiebolags-
lagen (1975:1385) skall rätten
förordna att ett bankaktiebolag
skall träda i likvidation om
oktrojen har återkallats.
9 kap.
19 §'
Förutom i fall som anges i
13 kap. 11, 16, 20, 49 och 50 §§
aktiebolagslagen (1975:1385) skall
rätten förordna att ett bankaktie-
bolag skall gå i likvidation om
oktrojen har återkallats.
Anmälan om likvidation enligt
19 § detta kapitel eller 13 kap. 2 §
aktiebolagslagen (1975:1385) kan
också göras av Finansinspek-
tionen.
20 §2
Ansökan om likvidation enligt
19 § detta kapitel eller 13 kap.
16§ aktiebolagslagen (1975:1385)
kan också göras av Finansinspek-
tionen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
Senaste lydelse 1998:1500.
2 Senaste lydelse 1998:1500.
181
Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
Prop. 2000/01:150
Bilaga 7
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 § konkurslagen (1987:672) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
15 §
Förvaltaren skall snarast upprätta en skriftlig berättelse om boets
tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de har kunnat
utrönas, och om möjligt ange vid vilken tidpunkt obeståndet kan antas ha
inträtt. Berättelsen skall vidare innehålla
1. en översikt över tillgångar och skulder av olika slag,
2. en uppgift om huruvida det har förekommit något sådant förhållande
som kan föranleda återvinning till konkursboet,
3. en uppgift om huruvida det finns skälig anledning att anta att någon
enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen (1975:1385) eller lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar är skyldig att återbära olovlig
vinstutdelning eller annan olovlig utbetalning eller att enligt dessa lagar
eller lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag utge
skadestånd till aktiebolag, ekonomisk förening eller handelsbolag,
4. en uppgift i förekommande
fall om vid vilken tidpunkt skyl-
dighet enligt 13 kap. 2 § aktie-
bolagslagen att upprätta särskild
balansräkning kan antas ha inträtt,
om denna tidpunkt kan utrönas,
4. en uppgift i förekommande
fall om vid vilken tidpunkt
skyldighet enligt 13 kap. 12 §
aktiebolagslagen att upprätta en
kontrollbalansräkning kan antas
ha inträtt, om denna tidpunkt kan
utrönas,
5. en uppgift i förekommande fall om att misstanke om brott som avses
i 11 kap. brottsbalken eller om sådant förfarande som kan föranleda
näringsförbud enligt 2 § lagen (1986:436) om näringsförbud har anmälts
till åklagaren,
6. en uppgift om vilket bokföringssystem en gäldenär som är eller
under det senaste året före konkursansökningen har varit bokförings-
skyldig har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts.
Berättelsen skall snarast och senast sex månader från konkursbeslutet
skickas till rätten, tillsynsmyndigheten och varje borgenär som begär det.
När det finns särskilda omständigheter far rätten medge anstånd med -
avlämnandet av berättelsen. Har gäldenären varit bokföringsskyldig,
skall den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen bifogas
berättelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
182
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 7 § lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§‘
Auktorisation eller tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett
företag skall återkallas av Finansinspektionen om
1. företaget genom att överträda denna lag eller någon föreskrift som
har meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämpligt att
utöva sådan verksamhet som auktorisationen eller tillståndet avser,
2. företaget inte bedriver sådan verksamhet som auktorisationen eller
tillståndet avser,
3. såvitt avser svenskt aktiebolag, bolagets egna kapital understiger två
tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har täckts
inom tre månader från det att den blev känd för bolaget, eller
4. någon som ingår i företagets styrelse eller är verkställande direktör
eller dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 2 §
första stycket 4 eller 8 kap. 2 § första stycket 4.
Om det är tillräckligt får inspektionen i de fall som anges i första
stycket 1 meddela varning i stället för att återkalla auktorisationen eller
tillståndet.
Vid tillämpning av första
stycket 3 skall det egna kapitalet
beräknas enligt 13 kap. 13 §
aktiebolagslagen (1975:1385).
får auktorisationen eller tillståndet
Vid tillämpning av första
stycket 3 skall det egna kapitalet
beräknas enligt 13 kap. 2 § tredje
stycket aktiebolagslagen
(1975:1385).
I fall som avses i första stycket 4
återkallas bara om Finansinspektionen först invänt mot att personen ingår
i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare och
om han eller hon, efter en av inspektionen bestämd tid av högst tre
månader, fortfarande finns kvar i styrelsen eller är verkställande direktör
eller dennes ställföreträdare.
Vid återkallelse av ett tillstånd att driva clearingverksamhet far
inspektionen besluta om hur rörelsen skall avvecklas.
Ett beslut om återkallelse av tillstånd att driva clearingverksamhet får
förenas med förbud att fortsätta verksamheten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
Senaste lydelse 1998:261.
183
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring
av finansiella instrument skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
Auktorisation som central värdepappersförvarare skall återkallas av
Finansinspektionen, om
1. värdepappersförvararen genom att överträda denna lag eller någon
föreskrift som har meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visat
sig olämplig att utöva verksamheten,
2. värdepappersförvararen inte bedriver sådan verksamhet som
auktorisationen avser,
3. såvitt gäller ett svenskt aktiebolag, bolagets egna kapital understiger
två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har
täckts inom tre månader från det att den blev känd för bolaget, eller
4. någon som ingår i värdepappersförvararens styrelse eller är
verkställande direktör eller dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav
som anges i 2 kap. 2 § första stycket 4.
Om det är tillräckligt far Finansinspektionen i fall som avses i första
stycket 1 meddela varning i stället för att återkalla auktorisationen.
Vid tillämpning av första
stycket 3 skall det egna kapitalet
beräknas enligt 13 kap. 2 § tredje
stycket aktiebolagslagen
(1975:1385).
I fall som avses i första stycket 4 får auktorisationen återkallas bara om
Finansinspektionen först invänt mot att personen ingår i styrelsen eller är
verkställande direktör eller dennes ställföreträdare och om han, efter en
av inspektionen bestämd tid av högst tre månader, fortfarande finns kvar
i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare.
Vid återkallelse av auktorisation far Finansinspektionen besluta om hur
verksamheten skall avvecklas.
Vid tillämpning av första stycket 3
skall det egna kapitalet beräknas
enligt 13 kap. 13 § aktiebolags-
lagen (1975:1385).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
184
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-06-13
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 17 maj 2001 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
2. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
3. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
4. lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
5. lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),
6. lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella
instrument.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Johan
Danelius.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet-,
8 kap. 3 §
Enligt det föreslagna nya fjärde stycket i paragrafen kan styrelsens
ansvar och tillsynsskyldighet inte överlämnas till någon annan. Förslaget
torde inte innebära någon förändring i förhållande till gällande rätt. Detta
synes inte heller vara regeringens mening. Trots det anförda kan
naturligtvis bestämmelsen ha ett visst pedagogiskt värde, som en
varnande påminnelse om att styrelsen inte kan komma ifrån sitt ansvar
genom att ge någon annan i uppdrag att svara för bolaget.
Bestämmelsen gäller enligt sin ordalydelse styrelsens ansvar och
tillsynsskyldighet ”enligt denna paragraf’. Lydelsen inbjuder till
motsatsslut. Denna risk aktualiseras redan vid tillämpningen av nästa
paragraf, som tillsammans med förevarande paragraf utgör ett avsnitt
under rubriken ”Styrelsens uppgifter”. Risken kan minskas om än inte
uteslutas genom att det citerade uttrycket far utgå. ”Styrelsens ansvar”
måste ändå syfta på uppgiften att svara för organisation och förvaltning
enligt första stycket och ”tillsynsskyldighet” på vad styrelsen skall se till
enligt andra stycket.
8 kap. 9 och 27 §§
Förslagen syftar till att söka förhindra sådana förfaranden som består i att
aktieägarna till styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget utser
någon som inte har för avsikt att seriöst delta i bolagets verksamhet utan
enbart lånar ut sitt namn för att därmed uppfylla lagens formella krav, en
s.k. målvakt. Att till sådana befattningar utse någon som inte avser att ta
befattning med bolaget strider uppenbarligen mot de principer som bär
upp reglerna för aktiebolagets organisation. Enligt förslagen får inte till
Prop. 2000/01:150
Bilaga 8
185
styrelseledamot eller verkställande direktör utses någon som inte avser Prop. 2000/01:150
att ta del i sådan verksamhet som enligt aktiebolagslagen ankommer på Bilaga 8
styrelsen respektive på den verkställande direktören.
Den valda formuleringen far anses innebära att förbudet träffar endast
den som inte över huvud taget avser att ta någon del i verksamheten; det
blir en fråga för rättstillämpningen att avgöra vilka åtgärder från
ledamotens eller direktörens sida som skulle kunna vara tillräckliga för
att förbudet inte skall vara gällande.
Effekten av det föreslagna förbudet är inte reglerad i lagen, och den
frågan berörs inte heller i remissens motivering. Som framhålls i
Bulvanutredningens betänkande är frågan om de civilrättsliga verkning-
arna av en rättshandling som har företagits i strid med ett legalt förbud
inte okontroversiell. Någon automatisk ogiltighetsverkan är inte knuten
till varje förbud; om ogiltighet skall inträda eller ej far avgöras med
beaktande bl.a. av förbudets syfte och av behovet och konsekvenserna av
ogiltighetspåföljden. (SOU 1998:47 s. 173 med hänvisningar, jfr NJA
1997 s. 93.)
Om regeln i de båda paragrafernas första stycke har det uttalats i
litteraturen att ett förordnande i strid med något av de förbuden är ogiltigt
och att denna brist inte kan läkas ens om bolagsstämmans beslut inte
klandras (Andersson, Johansson och Skog, Aktiebolagslagen. En
kommentar, 2000, s. 8:28). Det finns inte anledning att se annorlunda på
de nu föreslagna förbuden.
Emellertid uttalas i motiveringen till det remitterade förslaget att vissa
fall som skulle träffas av förbudet enligt dess ordalydelse likväl, ”om än
olämpliga, inte framstår som straffvärda” och därför inte skall omfattas
av den föreslagna straffbestämmelsen i 19 kap. 1 §. Som exempel nämns
att en småföretagare - som far antas själv vara styrelseledamot och/eller
verkställande direktör och som avser att öppet sköta företaget helt och
hållet på egen hand - låter en nära anhörig ta plats i styrelsen endast för
att uppfylla aktiebolagslagens krav på styrelsens sammansättning. Men
om ett sådant förfarande anses inte vara straffvärt måste det antas att
avsikten också är att förfarandet skall godtas. Motsatsen skulle, så som
förhållandena i mindre företag är beskaffade, medföra svåröverblickbara
konsekvenser, i vart fall om inte avsikten är att framtvinga att sådan
företagsamhet i stället skall bedrivas i form av handelsbolag eller under
enskild firma. Förfarandet bör då inte heller stämplas som ”olämpligt”,
och ordalagen i de föreslagna förbuden bör modifieras så att förbuden
inte träffar sådana åtgärder. Enklast sker detta genom att, i enlighet med
Bulvanutredningens förslag, orden ”utan godtagbara skäl” förs in mellan
orden ”inte” och ”utses”.
13 kap. 6 §
Enligt första stycket är ett beslut om likvidation giltigt om det har biträtts
av aktieägare med mer än hälften av de avgivna rösterna. Enligt
utredningsbetänkandet (SOU 1999:36 s. 107) är beslut om likvidation ett
beslut som avses i 9 kap. 28 § vilket innebär att ordföranden vid lika
röstetal har utslagsröst. Innebörden av den föreslagna bestämmelsen -
som motsvarar utredningens förslag men inte överensstämmer med 9
kap. 28 § — är emellertid den motsatta, nämligen att vid lika röstetal
186
förslaget om likvidation förfaller. Föredraganden har upplyst att frågan Prop. 2000/01:150
vilken lösning som bör väljas - på vilken fråga Lagrådet inte har någon Bilaga 8
synpunkt i sak - kommer att bli föremål för uppmärksamhet under det
fortsatta beredningsarbetet i Regeringskansliet.
13 kap. 17 §
I 17 § tredje stycket och i båda meningarna i fjärde stycket används ordet
”visar” för att ange vem som har bevisbördan i ett visst fall. Särskilt vad
gäller första meningen i ljärde stycket poängteras i författnings-
kommentaren att ordet endast syftar till att ange bevisbördans placering
och inte säger något om kravet på bevisningens styrka. Det framhålls att
det enligt tidigare rättspraxis varit fråga om ett lägre beviskrav än det
som normalt gäller i tvistemål och att någon ändring i detta avseende inte
är avsedd.
I ordet ”visar” ligger emellertid inte bara en anvisning om
bevisbördans placering utan också en upplysning om beviskravets styrka.
Med ordet brukar man vilja klargöra att ett högt beviskrav gäller, med
andra ord vad som i äldre rätt brukade kallas ”full bevisning”. För lägre
beviskrav får andra uttryckssätt användas, såsom att någon skall göra det
”sannolikt” eller ”antagligt”.
Avsikten är dock att bestämmelsen i fjärde stycket första meningen
över huvud taget inte skall ge några anvisningar om beviskravets styrka.
Olyckligt är att det valda ordet ”visar” trots allt implicerar kravets styrka.
Som Ekelöf framhållit, förefaller en bevisbörderegel, som inte ger
upplysning om beviskravets styrka, vara ganska meningslös. (Se Ekelöf
och Boman, Rättegång. Fjärde häftet, 6 uppl. 1992, s. 69 och 140.)
Subjektet i den föreslagna meningen är borgenären, vilken i den tilltänkta
tvistemålsprocessen kommer att vara kärande. Vad som i praktiken
kommer att åvila borgenären från bevissynpunkt följer i viss mån redan
av dennes ställning i processen. Det kan därför ifrågasättas om den
föreslagna bestämmelsen fyller någon egentlig uppgift. Det kan också
noteras att det måste vara en mycket svår uppgift för en borgenär att
”visa” att det ifrågavarande bolagets eget kapital vid den angivna
tidpunkten understeg hälften av bolagets registrerade aktiekapital. I
modem bevisrätt spelar det en viss roll för bevisbördans fördelning vem
av partema som har lättast att lägga fram en bevisning.
Enligt Lagrådets mening bör i det fortsatta beredningsarbetet
övervägas om den föreslagna bevisregeln i fjärde stycket första meningen
skall stå kvar eller ersättas med en materiell regel. Om en bevisregel inte
anses kunna undvaras, bör ordet ”visa” bytas ut mot något uttryck som
bättre återger avsikten med regeln, t.ex. ”göra det sannolikt”.
Lyckas borgenären med den bevisning som krävs enligt fjärde styc-ket
första meningen får den mot vilken betalningsanspråket riktas enligt
andra meningen försöka visa att bolagets eget kapital efter den angivna
tidpunkten men innan kontrollbalansräkningen ”senast skulle vara
upprättad” hade stigit över den kritiska gränsen. I så fall svarar han inte
för de förpliktelser som uppkommit för bolaget efter den tidpunkt då
gränsen passerades. Den tidpunkt då kontrollbalansräkning senast skulle
vara upprättad kan enligt författningskommentaren ligga så sent som en å
187
två månader efter den tidpunkt då skäl fanns att antaga att den kritiska Prop. 2000/01:150
gränsen underskridits. Bilaga 8
Enligt 12 § skall styrelsen, när det finns skäl att anta att bolagets eget
kapital, beräknat på visst sätt, understiger hälften av det registrerade
aktiekapitalet, ”genast” upprätta en kontrollbalansräkning. I gällande
lydelse används ordet ”ofördröj ligen” men detta måste anses ha samma
innebörd som genast, dvs. omedelbart..
1 rättsfallet NJA 1988 s. 620 anförs på s. 643 och 644: ”Genom den i
13 kap. 2 § 1 st. aktiebolagslagen använda lokutionen står klart att
styrelsen inte kan förhålla sig passiv till dess den far kunskap om att den
kritiska gränsen underskridits. Sålunda måste åtgärder vidtas redan när
styrelsen har kännedom om att bolagets ekonomi försämrats och
misstanke finns att aktiekapitalet gått förlorat till mer än [två tredjedelar]
Om ett bolags eget kapital underskridit den kritiska gränsen men
ställningen därefter, fram till dess att kontrollbalansräkning enligt 13 kap.
2 § 1 st. första meningen aktiebolagslagen skall ha upprättats, har
förbättrats så att kapitalet överstiger gränsen, kan styrelsen inte rimligen
vara skyldig att vidta någon i samma stycke angiven åtgärd för att undgå
ansvar för bolagets förbindelser.”
Högsta domstolen knyter sina överväganden inte till någon tidrymd för
upprättande av kontrollbalansräkning utan direkt till den i lagtexten
angivna skyldigheten att ”ofördröjligen” upprätta kontrollbalansräkning.
En annan sak är att det uppenbarligen följer av livets regel att viss tid
måste åtgå för analys av bolagets ekonomiska ställning (jfr Lindskog,
Aktiebolagslagen 12:e och 13 :e kap., 2 uppl. 1995, s. 216). Enligt 13 kap.
2 § fjärde stycket andra meningen i dess gällande lydelse undgår en
styrelseledamot skadeståndsansvar om han visar att underlåtenheten inte
beror på försummelse av honom. Att använda erforderlig tid för analys
av bolagets ekonomiska ställning kan inte anses utgöra försummelse, och
att inte upprätta kontrollbalansräkning när en sådan bevisligen är
obehövlig kan inte heller anses utgöra försummelse.
Som Lagrådet uppfattat regeringens förslag är innebörden på före-
varande punkt följande: Personligt ansvar inträder från den tidpunkt då
styrelsen hade skäl att antaga att kapitalbrist förelåg, i praktiken från den
tidpunkt i fråga om vilken en borgenär kan leda i bevis att kapitalbrist då
förelåg. Ansvaret bortfaller helt om en kontrollbalansräkning upprättas
när så senast bort ske och därefter övriga erforderliga åtgärder vidtas.
Upprättas inte någon kontrollbalansräkning men kan styrelsen bevisa att
den kritiska gränsen åter passerats innan en kontrollbalansräkning senast
bort upprättas, bortfaller ansvaret för tiden efter den tidpunkt då den
kritiska gränsen passerades men kvarstår för tiden dessförinnan.
Lagrådet kan inte inse varför den som tar i anspråk en av lagtexten
medgiven tidsfrist för att analysera bolagets ekonomiska situation och
efteråt bevisar att före utgången av denna tidsfrist det egna kapitalet
passerat den kritiska gränsen skall vara personligt ansvarig för för-
pliktelser som uppkommit innan den kritiska gränsen passerades, därför
att han inte upprättat en bevisligen obehövlig kontrollbalansräkning.
Grunden för skadeståndsskyldigheten är styrelseledamotens passivitet,
men någon sådan har han inte ådagalagt förrän han försuttit den tidsfrist
som lagstiftaren medgivit. Antingen bör talet om en senaste tidpunkt utgå
ur lagtexten och personligt ansvar inträda omedelbart och bestå till
188
ansvarsperiodens slut enligt 19 § - något som emellertid för mycket långt Prop. 2000/01:150
- eller också får godtas att, om den kritiska gränsen bevisligen Bilaga 8
överskridits vid den tidpunkt då kontrollbalansräkning senast skulle vara
upprättad, något ansvar inte inträder, oavsett om kontrollbalansräkning
faktiskt upprättats eller ej.
Lagrådet föredrar den senare lösningen och förordar att fjärde stycket
andra meningen avslutas med orden ”svarar han eller hon inte för
bolagets förpliktelser.” Enligt Lagrådets mening är det korrekt att i andra
meningen beskriva beviskravet med ordet ”visar”.
13 kap. 28 §
Några skäl som kan föranleda entledigande av en likvidator anges - i
motsats till vad som brukar vara fallet i liknande bestämmelser - inte i
paragrafen. Denna bör kompletteras med sådana bestämmelser, som
lämpligen kan utformas med ledning av 7 kap. 5 § konkurslagen.
Lagrådet förordar att en nytt första stycke av förslagsvis följande lydelse
införs i paragrafen: ”Om en likvidator begär att fa avgå och visar skäl till
det skall likvidatom entledigas. En likvidator skall också entledigas om
hon eller han inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från
uppdraget.”
I så fall bör ordet ”kan” i inledningen till nuvarande första stycket utgå.
13 kap. 36 §
I paragrafens andra stycke anges, liksom i motsvarande nu gällande
bestämmelse, att bolagets eget kapital far tas upp i en enda post i
balansräkningen i likvidatoms årsredovisning. Detta sammanhänger med
att det inte finns något behov av att under likvidationens gång kunna
urskilja vad som skulle kunna vara utdelningsbara medel (se prop.
1975:103 s. 511). Sedan anges i förslaget att aktiekapitalet skall anges
särskilt. Detta synes strida mot det nyss sagda. Avsikten är emellertid,
enligt vad som framkommit vid föredragningen inför Lagrådet, inte att
åstadkomma någon ändring i sak utan att undvika det vedertagna
uttrycket ”inom linjen” som används i gällande lag. Uttrycket, som
används i redovisningssammanhang och inte minst i nu gällande
årsredovisningslag, har förtjänsten att undvika en inre motstridighet i
bestämmelsen.
Lagrådet förordar att uttrycket ”inom linjen” behålls här och att det
används i förslagets tredje stycke, andra och tredje meningarna.
19 kap. 1 §
Enligt Lagrådets mening bör straffpåföljd alltid kunna följa på en åtgärd
som är ägnad att dölja vem eller vilka som utövar eller har utövat den
verkliga makten i bolaget, om den vidtas uppsåtligen. Att någon, som det
sägs i författningskommentaren, inte vill skylta med sitt namn bör inte
godtas. Mycket ringa fall bör kunna hanteras med allmänna straffrihets-
eller straffbestämningsgrundsatser. Ordet ”otillbörligen” bör därför utgå
ur lagtexten. Särskilt gäller det sagda om 8 kap. 9 och 27 §§ ändras på
det sätt som Lagrådet föreslagit.
189
I författningskommentaren sägs att den som i strid med de förslagna Prop. 2000/01:150
bestämmelserna i 8 kap. 9 och 27 §§ låter sig utses till en där avsedd Bilaga 8
funktion kan straffas för medverkan till brottet, om de allmänna
förutsättningarna för sådant ansvar är uppfyllda. Som exempel på
concursus necessarius, som innebär att undantag i vissa fall görs från
medverkansansvaret, nämns i brottbalkskommentaren (L. Holmqvist
m.fl., Brottsbalken. En kommentar, s. 23:69) bl.a. det fallet att brottet
förutsätter medverkan av annan och denne inte nämns som straffbar;
därav anses framgå att han inte skall straffas. I förevarande fall föreslogs
i Bulvanutredningens betänkande en bestämmelse om ansvar för den som
åtog sig uppdraget men den föreslagna bestämmelsen har uteslutits ur det
remitterade förslaget. Under sådana förhållanden talar med hänsyn till
straffrättens legalitetsprincip övervägande skäl för att något medverkans-
ansvar inte inträder för den utsedde.
9 kap. 19 och 20 §§
I 19 § finns vissa bestämmelser om när bankaktiebolag skall gå i
likvidation. Hänvisning saknas till 13 kap. 10 § aktiebolagslagen.
Bestämmelserna i sistnämnda paragraf innebär bl.a. att ett aktiebolag
skall försättas i likvidation om bolaget inte till registreringsmyndigheten
anmält styrelse m.fl. eller inkommit med årsredovisning och revisions-
berättelse enligt 8 kap. 3 § första stycket årsredovisningslagen eller, i
förekommande fall, koncernredovisning och koncemrevisionsberättelse
enligt 8 kap. 16 § samma lag. Enligt förarbetena till den lagstiftning
varigenom bankaktiebolagslagen avskaffades och aktiebolagslagen blev
den associationsrättsliga grunden även för bankaktiebolagen ansågs det
inte föreligga skäl att genom en särbestämmelse undanta bankaktie-
bolagen från de nu behandlade likvidationsgrundema i aktiebolagslagen.
Någon hänvisning gjordes emellertid inte till 13 kap. 4 a § aktiebolags-
lagen, där dessa likvidationsgrunder behandlades. (Se prop. 1995/96:10
s. 299 och prop. 1997/98:166 s. 147 ff. och 153.) En hänvisning till 13
kap. 10 § aktiebolagslagen bör, med reservation för vad som sägs i det
följande, nu föras in i förevarande 19 §, på samma sätt som en
hänvisning föreslås till 13 kap. 16 § aktiebolagslagen trots att det inte nu
finns någon hänvisning till 13 kap. 2 § aktiebolagslagen.
Emellertid kan hänvisningen till 13 kap. 10 § aktiebolagslagen inte
göras utan särskilda regler för bankaktiebolag, eftersom årsredovisnings-
lagen inte gäller för dessa (1 kap. 1 § och 8 kap. 1 § andra stycket lagen
om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag). Hur sådana
särskilda bestämmelser skall utformas bör övervägas under det fortsatta
beredningsarbetet i Regeringskansliet. Det synes emellertid lämpligt att
föra in dem i förevarande 19 §. Det är möjligt att därvid hänvisningen till
13 kap. 10 § aktiebolagslagen bör ersättas med bestämmelser om en
fristående likvidationsgrund för bankaktiebolag. I så fall bör tillses att
hänvisningen i 20 § också kommer att omfatta en sådan likvidations-
grund.
190
|
Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. |
Prop. 2000/01:150 Bilaga 8 |
191
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 augusti 2001
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Thalén,
Winberg, Ulvskog, Lindh, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Messing,
Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm,
Bodström
Föredragande: Thomas Bodström
Regeringen beslutar proposition 2000/01:150 Likvidation av aktiebolag
m.m.
Prop. 2000/01:150
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lag om ändring i |
3 kap. 4 § andra stycket |
193