Prop,
2000/01:141
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 maj 2001
Göran Persson
Bosse Ringholm
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås att sparbanker och medlemsbanker skall ges
samma rätt som bankaktiebolag att verka utomlands. Det innebär att de
efter tillstånd av Finansinspektionen får inrätta filial i ett land utanför
EES. Vidare får de efter ett särskilt underrättelseförfarande i ett annat
land inom EES dels etablera filial, dels - utan att etablera filial - tillhan-
dahålla tjänster.
Dessutom föreslås en ändring av en övergångsbestämmelse till bank-
rörelselagen (1987:617). Ändringen innebär att företag som vid tidpunk-
ten för ikraftträdandet av den nya bankrörelsedefinitionen, den 1 januari
1996, bedrev tillståndsfri inlåningsverksamhet får fortsätta med verk-
samheten längst till och med den 31 december 2002. Bestämmelsen tar
sikte främst på större sparkassor. Skälet till förlängningen är att frågan
om vilken slags verksamhet som skall omfattas av tillståndsplikt enligt
bankrörelselagen och lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet
bereds inom Regeringskansliet.
Det föreslås vidare en ändring av en övergångsbestämmelse till lagen
om finansieringsverksamhet. Ändringen innebär att vissa finansierings-
företag får fortsätta att driva verksamhet till och med den 31 december
2002 utan krav på tillstånd. De företag som berörs är vissa finansierings-
företag som när lagen trädde i kraft den 1 januari 1994 drev finansie-
ringsverksamhet som inte fordrade tillstånd enligt äldre lag och som inte
lånar upp medel från allmänheten. Även denna förlängning beror på att
frågan om tillståndsplikt bereds inom Regeringskansliet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2002.
Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 141
Prop. 2000/01:141
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3
2 Lagtext...............................................................................................4
2.1 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617).4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet......................................................6
3 Ärendet och dess beredning...............................................................7
4 Rätt för sparbanker och medlemsbanker att driva verksamhet
utomlands...........................................................................................8
5 Förlängning av övergångstiden för sparkassor................................12
6 Förlängning av övergångstiden för vissa finansieringsföretag........15
7 Ikraftträdande...................................................................................18
8 Ekonomiska konsekvenser...............................................................19
9 Författningskommentar...................................................................20
9.1 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617).........................................................................20
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet....................................................20
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 2001...........21
Rättsdatablad............................................................................................22
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
2. lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet.
Prop. 2000/01:141
Prop. 2000/01:141
Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)’
dels att 1 kap. 6, 7 och 8 §§ skall ha följande lydelse,
dels att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1995:1572) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
Ett bankaktiebolag får efter till-
stånd av Finansinspektionen inrät-
ta filial i ett land utanför EES. Så-
dant tillstånd skall lämnas om den
planerade rörelsen kan antas
komma att uppfylla kraven på en
sund bankverksamhet.
6§2
En bank får efter tillstånd av Fi-
nansinspektionen inrätta filial i ett
land utanför EES. Sådant tillstånd
skall lämnas om den planerade
rörelsen kan antas komma att upp-
fylla kraven på en sund bankverk-
samhet.
Ansökan om tillstånd skall innehålla
1. en plan för den tilltänkta filialverksamheten, med uppgift om filia-
lens organisation, och
2. uppgift om i vilket land filialen skall inrättas samt om filialens ad-
ress och ansvariga ledning.
7§3
En bank som avser att inrätta fi-
lial i ett annat land inom EES skall
underrätta Finansinspektionen in-
nan verksamheten påböijas. Un-
derrättelsen skall innehålla den
information som anges i 6 § andra
stycket.
Ett bankaktiebolag som avser att
inrätta filial i ett annat land inom
EES skall underrätta Finans-
inspektionen innan verksamheten
påbörjas. Underrättelsen skall in-
nehålla den information som anges
i 6 § andra stycket.
Om det inte finns skäl att ifrågasätta bankens administrativa struktur
eller finansiella situation, skall Finansinspektionen inom tre månader från
det att underrättelsen mottogs vidarebefordra den till den behöriga myn-
digheten i det land där filialen skall inrättas. Till underrättelsen skall in-
spektionen foga uppgift om storleken av bankens kapitalbas och kapital-
täckningsgrad samt uppgift om den insättningsgaranti och det investerar-
skydd som gäller för bankens kunder.
När Finansinspektionen vidarebefordrar underrättelsen enligt andra
stycket, skall inspektionen underrätta banken om detta.
Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att
vidarebefordra den underrättelse som avses i andra stycket, skall inspek-
1 Lagen omtryckt 1996:1001.
2 Senaste lydelse 1997:116.
3 Senaste lydelse 1999:159.
tionen meddela beslut om det inom tre månader från det att underrättel- Prop. 2000/01:141
sen mottogs.
8§4
En bank som avser att driva
verksamhet i ett annat land inom
EES, genom att erbjuda och till-
handahålla tjänster utan att inrätta
filial där, skall innan verksamhe-
ten påbörjas underrätta Finansin-
spektionen. Underrättelsen skall
innehålla uppgift om i vilket land
verksamheten skall drivas och vil-
ka tjänster som skall erbjudas,
månad från det att underrättelsen
Ett bankaktiebolag som avser att
driva verksamhet i ett annat land
inom EES, genom att erbjuda och
tillhandahålla tjänster utan att in-
rätta filial där, skall innan verk-
samheten påbörjas underrätta Fi-
nansinspektionen. Underrättelsen
skall innehålla uppgift om i vilket
land verksamheten skall drivas och
vilka tjänster som skall erbjudas.
Finansinspektionen skall inom en
mottogs vidarebefordra den till behörig myndighet i det land där verk-
samheten skall drivas.
Ett företag som den 1 januari
1996 bedrev inlånings verksamhet
som inte fordrade tillstånd enligt
äldre lag får fortsätta med verk-
samheten längst till och med den
31 december 2001.
35
Ett företag som den 1 januari
1996 bedrev inlåningsverksamhet
som inte fordrade tillstånd enligt
äldre lag får fortsätta med verk-
samheten längst till och med den
31 december 2002.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
4 Senaste lydelse 1997:116.
5 Senaste lydelse 1999:911.
1* Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 141
2.2
Härigenom föreskrivs att punkt 5 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1992:1610) om finansieringsverksamhet1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Den som vid tidpunkten för lag-
ens ikraftträdande, den 1 januari
1994, drev finansieringsverksam-
het utan krav på tillstånd enligt
lagen (1988:606) om finansbolag
och inte anskaffar medel för verk-
samheten från allmänheten får
fortsätta verksamheten till och
med den 31 december 2001 eller,
om ansökan om tillstånd getts in
inom denna tid, till dess att ansök-
ningen har prövats slutligt.
Föreslagen lydelse
52
Den som vid tidpunkten för lag-
ens ikraftträdande, den 1 januari
1994, drev finansieringsverksam-
het utan krav på tillstånd enligt
lagen (1988:606) om finansbolag
och inte anskaffar medel för verk-
samheten från allmänheten får
fortsätta verksamheten till och
med den 31 december 2002 eller,
om ansökan om tillstånd getts in
inom denna tid, till dess att ansök-
ningen har prövats slutligt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
1 Lagen omtryckt 1996:1004.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:453.
2 Senaste lydelse 2000:817.
Prop. 2000/01:141
Inom Finansdepartementet har utarbetats en promemoria om rätt för
sparbanker och medlemsbanker att driva verksamhet utomlands och om
förlängning av övergångstiden för sparkassor och vissa finansieringsföre-
tag (dnr Fi2001/l619). I promemorian konstateras att enligt bankrörelse-
lagen (1987:617) får bankaktiebolag verka utomlands genom att etablera
filial och - utan att etablera filial - tillhandahålla tjänster, men att dessa
möjligheter inte står öppna för sparbanker och medlemsbanker. Prome-
morian tar upp frågan om det i bankrörelselagen bör införas en möjlighet
för sparbanker och medlemsbanker att driva verksamhet utomlands på
samma villkor som bankaktiebolag. Dessutom behandlar promemorian
frågan om de övergångstider under vilka större sparkassor och vissa fi-
nansieringsföretag verkar skall förlängas från utgången av år 2001 till
utgången av år 2002.
Promemorian har remissbehandlats. De remissinstanser som beretts
tillfälle att yttra sig över promemorian är Sveriges Riksbank, Finansin-
spektionen, Konkurrensverket, Insättningsgarantinämnden, Svenska
Bankföreningen, Fristående Sparbankers Riksförbund, Svenska Kom-
munförbundet, Företagarnas Riksorganisation, Finansbolagens Förening,
Ekobanken, JAK Medlemsbank, Kooperativa Förbundet (KF), Lantbru-
karnas Riksförbund LRF, Riksbyggen BoSpar ekonomisk förening,
Skogsägarnas Riksförbund och Kooperativa institutet ekonomisk före-
ning (Koopi). Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet.
Lagrådet
De lagändringar som föreslås är av enkel karaktär. De består i att orden
”Ett bankaktiebolag” byts ut mot orden ”En bank” och i att ett nytt årtal
anges i redan befintliga övergångsbestämmelser. Lagrådets hörande har
därför inte ansetts nödvändigt.
Regeringens förslag: Sparbanker och medlemsbanker ges rätt att ver-
ka utomlands. Det innebär att sparbanker och medlemsbanker efter
tillstånd av Finansinspektionen får inrätta filial i ett land utanför EES.
Vidare får de efter ett särskilt underrättelseförfarande i ett annat land
inom EES dels etablera filial, dels - utan att etablera filial - tillhanda-
hålla tjänster.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker
förslaget eller lämnar det utan erinran.
Bakgrund: Med bankrörelse avses verksamhet i vilken ingår inlåning
på konto om behållningen är nominellt bestämd och tillgänglig för insät-
taren med kort varsel. Bankrörelse får drivas endast efter tillstånd (ok-
troj), som ges av Finansinspektionen eller regeringen. En bank står under
tillsyn av Finansinspektionen.
Bankrörelse får drivas i någon av associationsformerna bankaktiebo-
lag, sparbank eller medlemsbank.
De associationsrättsliga reglerna för bankaktiebolag finns i aktiebo-
lagslagen (1975:1385) med viss komplettering av bestämmelser i bankrö-
relselagen (1987:617). För sparbanker finns det associationsrättsliga re-
gelverket främst i sparbankslagen (1987:618) och för medlemsbanker
finns motsvarande reglering i lagen (1995:1570) om medlemsbanker.
Även för sparbanker och medlemsbanker finns det emellertid vissa
associationsrättsliga bestämmelser i bankrörelselagen, bl.a. de om
revisorer och skadestånd.
En sparbank har till ändamål att, utan rätt för dess stiftare eller andra
att få del av den vinst som kan uppkomma i rörelsen, främja sparsamhet
genom att driva bankverksamhet i enlighet med de bestämmelser som
meddelas i sparbankslagen och bankrörelselagen. En sparbanks rörelse
skall avse främst ett visst geografiskt verksamhetsområde. Verksamhets-
området skall anges i reglementet. I varje sparbank skall det finnas minst
20 huvudmän. Dessa är ytterst ansvariga för sparbankens verksamhet.
Hälften av huvudmännen skall väljas av kommunfullmäktige eller lands-
tingsfullmäktige inom sparbankens verksamhetsområde. Återstoden utses
av huvudmännen bland insättama i sparbanken. Enligt 8 kap. spar-
bankslagen kan en sparbank enligt ett tämligen enkelt förfarande ombil-
das till ett bankaktiebolag.
En medlemsbank är en ekonomisk förening som har till ändamål att
främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att driva bankverk-
samhet i vilken medlemmarna deltar genom att använda bankens tjänster
som insättare eller på annat sätt. Möjligheten för en medlemsbank att
driva bankrörelse infördes för att jämställa föreningsformen med aktiebo-
lagsformen (prop. 1995/96:74 s. 110).
De rörelseregler och regler om tillsyn som gäller för banker finns i
bankrörelselagen och lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Dessa regler är i
stor utsträckning enhetliga för alla bankformer. En av de få skillnader
som finns är att bankaktiebolag, men inte sparbanker och medlemsban- Prop. 2000/01:141
ker, har rätt att driva verksamhet utomlands.
Ett bankaktiebolag kan efter tillstånd av Finansinspektionen inrätta en
filial i ett land utanför EES. Ett sådant tillstånd skall lämnas om den pla-
nerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en sund verk-
samhet (1 kap. 6 § bankrörelselagen).
Om ett bankaktiebolag vill inrätta en filial i ett land inom EES behöver
det endast initiera ett särskilt underrättelseförfarande hos Finansinspek-
tionen (1 kap. 6-7b §§ bankrörelselagen). Om det inte finns skäl att ifrå-
gasätta bankens administrativa struktur eller finansiella situation, skall
Finansinspektionen inom tre månader från det att underrättelsen mottogs
vidarebefordra den till den behöriga myndigheten i det land där filialen
skall inrättas. Verksamheten vid filialen får påböijas två månader efter
det att den behöriga myndigheten i det andra landet mottog uppgifterna
eller dessförinnan om myndigheten medger att verksamheten får påbör-
jas. Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att
vidarebefordra den underrättelse som getts in av bankaktiebolaget skall
inspektionen meddela beslut om det inom tre månader från det att under-
rättelsen mottogs.
Ett bankaktiebolag som avser att driva verksamhet i ett land inom EES
genom att erbjuda och tillhandahålla tjänster utan att inrätta filial där
(gränsöverskridande verksamhet), skall innan verksamheten påbörjas
underrätta Finansinspektionen. Underrättelsen skall innehålla uppgift om
i vilket land verksamheten skall drivas och vilka tjänster som skall erbju-
das. Finansinspektionen skall inom en månad från det att underrättelsen
mottogs vidarebefordra den till behörig myndighet i det land där verk-
samheten skall drivas.
Grunden till den nuvarande ordningen står att finna i det lagstiftnings-
arbete som gjordes bl.a. för att Sverige skulle uppfylla sina förpliktelser
enligt avtalet mellan EG och EFTA-ländema om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) (prop. 1992/93:89, bet. 1992/93:NU9, rskr.
1992/93:109). Anledningen till att det därvid gjordes skillnad mellan
bankaktiebolag på ena sidan samt sparbanker och dåvarande förenings-
banker på den andra vad gäller möjligheter att driva verksamhet utom-
lands framgår inte av förarbetena. Lagändringen trädde i kraft den 1 ja-
nuari 1994. Dessförinnan hade sparbanker och föreningsbanker, genom
en lagändring som trädde i kraft 1992, också de haft rätt att inrätta filial i
utlandet (prop.l991/92:37, bet. 1991/92:NU16, rskr. 1991/92:54)
Föreningsbankslagen upphävdes den 1 januari 1996 och samtidigt in-
fördes lagen om medlemsbanker (prop. 1995/96:74 och 104, bet.
1995/96:NU9, rskr. 1995/96:112). Det framgår inte av motiven till den
nya lagen varför medlemsbanker inte gavs laglig rätt att verka utomlands.
Den svenska banklagstiftningen vilar i hög grad på EG-regler, främst
Europaparlamentets och rådets direktiv av den 20 mars 2000 om rätten
att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (2000/12/EG). Ett kreditin-
stitut definieras som ett företag vars verksamhet består i att från allmän-
heten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja
krediter för egen räkning. Definitionen är associationsneutral. De svens-
ka bankerna är kreditinstitut i EG-rättslig mening.
Det nämnda direktivet innehåller bestämmelser om bl.a. under vilka
förutsättningar ett företag kan beviljas tillstånd att driva bankverksamhet
och om hur tillsynen skall utformas. Harmoniseringen är emellertid be- Prop. 2000/01:141
gränsad till vad som behövs för att medlemsstaterna ömsesidigt skall
kunna erkänna varandras auktorisationer och tillsynsfunktioner. Härige-
nom har man velat uppnå att verksamhetstillstånd som meddelas i ett
land är giltigt för hela gemenskapen samt få acceptans för tillämpning av
principen om hemlandstillsyn. I fråga om rätten för ett kreditinstitut att
verka i ett annat EES-land än det i vilket det auktoriserats, innebär direk-
tivet i korthet följande.
En auktorisation som ett kreditinstitut fått i den medlemsstat där insti-
tutet hör hemma gäller inom hela EES. Institutet skall med stöd av denna
enda auktorisation obehindrat kunna erbjuda tjänster till mottagare i and-
ra medlemsstater utan att det där ställs krav på etablering eller särskilt
tillstånd. Hemlandsauktorisationen skall också ge rätt till fri filialetable-
ring i andra medlemsstater. Verksamheten skall, var den än bedrivs inom
EES, i princip stå under hemlandstillsyn, dvs. hemlandets myndigheter
skall ha huvudansvaret för övervakningen även i andra medlemsländer.
Av direktivet framgår bl.a. att medlemsstaterna skall svara för att alla
kreditinstitut som är auktoriserade och står under tillsyn i en annan med-
lemsstat, genom etablering av filial eller genom direkt tillhandahållande
av tjänster får bedriva sådan verksamhet som räknas upp i direktivet
inom det egna territoriet förutsatt att verksamheten omfattas av auktorisa-
tionen (artikel 18). Beträffande andra verksamheter än de som anges i
direktivet skall etableringsrätt och frihet att tillhandahålla tjänster gälla
enligt EG-fördragets allmänna bestämmelser.
Om ett företag som är auktoriserat i en medlemsstat vill inrätta en filial
i en annan medlemsstat (värdlandet) får värdlandet inte kräva vare sig
auktorisation eller särskilt tillskjutet kapital (artikel 13).
Ett kreditinstitut som vill etablera en filial i en annan medlemsstat skall
underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om detta. Om inte den
myndigheten har anledning att ifrågasätta kreditinstitutets administrativa
struktur eller finansiella situation skall den inom tre månader från motta-
gande av underrättelsen översända den erhållna informationen till den
behöriga myndigheten i värdlandet och underrätta det berörda institutet.
Den behöriga myndigheten i värdlandet har då två månader på sig att
förbereda tillsynen över filialen. Om det behövs skall den också inom
samma tid ange under vilka villkor motiverade av hänsyn till det allmän-
nas bästa verksamheten får bedrivas där. Kreditinstitutet får inrätta filia-
len efter underrättelse från värdlandets myndighet men behöver inte vän-
ta längre än två månader (artikel 20).
Ett liknande förfarande gäller för ett kreditinstitut som utan att etablera
en filial önskar att första gången tillhandahålla tjänster i en annan med-
lemsstat. Kreditinstitutet skall då underrätta den behöriga myndigheten i
hemlandet om vilka verksamheter som institutet avser att driva. Myndig-
heten skall därefter inom en månad översända underrättelsen till myndig-
heten i värdlandet (artikel 21).
Såvitt avser auktorisationsvillkoren medger direktivet en viss flexibili-
tet när det gäller bestämmandet av storleken på det kapital ett kreditinsti-
tut skall ha när verksamheten påböijas. Denna möjlighet har utnyttjats
vid genomförandet av direktivet i den svenska banklagstiftningen. För ett
bankaktiebolag gäller att det alltid måste ha ett lägsta startkapital motsva-
rande fem miljoner euro, medan det för sparbanker är tillräckligt med ett
10
startkapital motsvarande en miljon euro. Aktiekapitalet respektive grund- Prop. 2000/01:141
fonden måste dock vara anpassat till den planerade rörelsens omfattning
och beskaffenhet. För medlemsbanker gäller att startkapitalet som huvud-
regel skall uppgå till minst fem miljoner euro, men att banken om ba-
lansomslutningen i den planerade verksamheten kan beräknas uppgå till
högst etthundra miljoner kronor - eller om banken kommer att ha sin
redovisning i euro, 12 miljoner euro - får medges att ha ett lägre bundet
eget kapital, dock lägst motsvarande en miljon euro.
Skälen för regeringens förslag: För att skapa bästa möjliga förutsätt-
ningar för att bankerna skall kunna konkurrera med varandra på lika vill-
kor bör rörelsereglema vara enhetliga oavsett associationsform. Så är
också fallet beträffande merparten av de nuvarande reglerna, med undan-
tag bl.a. för rätten att verka utomlands. Frågan är om det finns anledning
att upprätthålla denna skillnad mellan bankaktiebolag på den ena sidan
och sparbanker och medlemsbanker på den andra.
Vad gäller medlemsbanker gör regeringen bedömningen att det saknas
bärkraftiga skäl för att undanhålla dem möjligheten att etablera filial ut-
omlands eller driva gränsöverskridande verksamhet på samma villkor
som bankaktiebolag. Genom att införa den möjligheten får medlemsban-
ker dessutom samma förutsättningar att verka utomlands som kredit-
marknadsföreningar har enligt 2 kap. 11-13 §§ lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet.
Ett grundläggande kännetecken för sparbanker - och samtidigt en
skillnad i förhållande till medlemsbanker - är att deras verksamhet
främst skall avse ett i förväg bestämt lokalt eller regionalt geografiskt
område i Sverige. Som ett led i sin verksamhet kan emellertid en spar-
bank ha intresse av att etablera filial eller driva gränsöverskridande verk-
samhet. Det kan mot bakgrund av den tilltagande internationaliseringen
ifrågasättas om sparbankerna även fortsättningsvis skall vara förhindrade
att göra detta. Att sparbankers verksamhet främst skall avse ett visst geo-
grafiskt område i Sverige synes inte heller utgöra något absolut hinder
mot att viss verksamhet är riktad mot utlandet.
Av bankdirektivet följer att även sådana kreditinstitut som har det lägs-
ta startkapitalet som medges, en miljon euro, får verka utomlands. Den
omständigheten att sparbankerna har det lägsta tillåtna kapitalet påverkar
alltså inte bedömningen. Av direktivet liksom av svensk rätt följer dock
att filialetableringen kan förhindras om det finns skäl att ifrågasätta ban-
kens administrativa struktur eller finansiella situation.
Mot bakgrund av vad nu sagts anser regeringen att även sparbanker bör
ges rätt att verka utomlands enligt de regler som i dag gäller för bankak-
tiebolag (1 kap. 6-8 §§ bankrörelselagen). En sparbanks filialetablering
m.m. får emellertid inte utformas så att den står i strid med ändamålsbe-
stämmelsen i sparbankslagen och då framför allt den del som avser den
lokala anknytningen. En sparbank som helt vill frigöra sig från de be-
gränsningar som sparbanksformen innebär i det aktuella avseendet kan
låta ombilda sig till ett bankaktiebolag.
11
Regeringens förslag: Företag som bedrev tillståndsfri inlåningsverk-
samhet när den nya bankrörelsedefinitionen trädde i kraft, den 1 janu-
ari 1996, får fortsätta med verksamheten längst till och med den 31
december 2002.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Finansbolagens Förening avstyrker förslaget. Fö-
reningen konstaterar att det innebär att sparkassor utan tillstånd kan ta
emot inlåning som är förbjuden för andra företag. Enligt föreningen har
sparkassorna haft avsevärd och tillräcklig tid att anpassa sin verksamhet
till de förutsättningar som gäller innan den löpande perioden för undan-
tag upphör. Föreningen anser att det framstår som principiellt olämpligt
att först göra verksamhet tillståndspliktig och att eventuellt kort tid däref-
ter upphäva tillståndsplikten beroende på hur Banklagskommitténs för-
slag hanteras. Föreningen menar ändå att frågan om konkurrensneutrali-
tet väger tyngst och att det därför inte föreligger tillräckligt starka skäl att
ytterligare förlänga den aktuella övergångstiden. Övriga remissinstanser
som har yttrat sig tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Bakgrund: I bankrörelselagen (1987:617) definierades tidigare bank-
rörelse som ”verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på så-
dan räkning som bank allmänt använder”. Genom en ändring i bankrörel-
selagen med verkan från den 1 januari 1996 avskaffades allmänhetsbe-
greppet i bankrörelsedefinitionen. Sedan dess definieras bankrörelse som
”verksamhet i vilken ingår inlåning på konto om behållningen är nomi-
nellt bestämd och tillgänglig för insättaren med kort varsel”.
I motiven till ändringen (prop. 1995/96:74 s. 105 f och 161) anförde
regeringen bl.a. att allmänhetsbegreppet tillkommit för sparkassornas
skull, men att de skäl som tidigare funnits att hålla sparkasseinlåning
utanför bankrörelsebegreppet förlorat sin bärkraft. Regeringen hade där-
för tillsatt en särskild utredare (dir. 1995:100) som skulle överväga ett
regelsystem för sparkassorna. Regeringen konstaterade att allmänhetsbe-
greppet torde ha spelat ut sin roll. Enligt regeringen var det osäkert om
den dåvarande tolkningen av allmänhetsrekvisitet - nämligen att all med-
lemsinlåning faller utanför det finansiella regelsystemet om inlåningen
enbart sker från medlemmarna - är förenlig med motsvarande bestäm-
melser i EG-direktiv om verksamheten har en betydande omfattning och
medlemskap i föreningen står öppen för envar. Att under en övergångstid
införa en ny tolkning av allmänhetsbegreppet framstod som mindre
lämpligt. Regeringen föreslog därför att allmänhetsbegreppet skulle tas
bort men att sådana föreningar som vid lagens ikraftträdande bedriver
tillståndsfri sparkasseverksamhet - det vill säga när föreningen har en
annan huvudverksamhet än finansiell verksamhet - enligt en övergångs-
bestämmelse skulle få fortsätta med den till och med den 31 december
1997. Före nämnda datum avsåg regeringen på grundval av den nyss
nämnda utredningen ha klargjort förutsättningarna för ekonomiska före-
ningar att bedriva sparkasseverksamhet.
De sparkassor som den införda övergångsbestämmelsen tar sikte på
skall inte förväxlas med sådana spar- och låneföreningar - ofta benämn-
12
da sparkassor - som behandlas i prop. 1999/2000:101 om Åtgärder mot Prop. 2000/01:141
viss sparkasseverksamhet.
I maj 1996 överlämnade utredaren betänkandet Skydd för sparande i
sparkasseverksamhet till regeringen med ett förslag till lag om sparkas-
severksamhet (SOU 1996:81). Förslaget innebär att ekonomiska före-
ningar tillåts ta emot sådan inlåning som är förbehållen banker under
vissa förutsättningar. Betänkandet remissbehandlades. Ett stort antal re-
missinstanser avstyrkte förslaget.
I regeringens proposition 1997/98:24 Ändrad övergångsbestämmelse i
bankrörelselagen föreslogs att den ovan nämnda övergångstiden skulle
förlängas från den 31 december 1997 till den 31 december 1999. Som
skäl för förlängningen anfördes att sparkasseutredningens kritiserade
förslag inte kunde läggas till grund för lagstiftning samt att Banklags-
kommittén skulle göra en översyn av gränserna för bankrörelselagens
tillämpningsområde. Eftersom Banklagskommitténs arbete skulle vara
klart vid utgången av år 1997 ansåg regeringen att det förelåg betydande
fördelar med att avvakta kommitténs betänkande.
Banklagskommittén överlämnade i januari 1999 sitt huvudbetänkande
Reglering och tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag (SOU
1998:160) till regeringen. Kommitténs förslag innebär helt nya förutsätt-
ningar för sparkassorna. Bland annat föreslås att bankernas ensamrätt att
ta emot inlåning avskaffas. Detta skulle innebära att det inte behövs nå-
got undantag från kravet på bankoktroj för ekonomiska föreningar med
sparkasseverksamhet som tar emot medel från sina medlemmar.
Under år 1999 förlängdes övergångstiden för sparkassorna med ytterli-
gare två år, (prop. 1998/99:129, bet. 1999/2000:FiU17, rskr.
1999/2000:46). I propositionen anförde regeringen att då det alltjämt är
önskvärt att samordna beredningen av sparkassefrågan med Banklags-
kommitténs förslag, bör en ny förlängning av övergångstiden göras. Mot
bakgrund av att kommitténs förslag var föremål för remissbehandling
och då en proposition som behandlar kommitténs förslag enligt en preli-
minär bedömning beräknades kunna överlämnas till riksdagen senast
under första halvåret år 2001, menade regeringen att två års förlängning
av övergångstiden torde vara tillräcklig.
Skälen för regeringens förslag: Beredningen av Banklagskommitténs
betänkande har inte kunnat genomföras inom den tid som tidigare beräk-
nades. Det beror bl.a. på att vissa av kommitténs förslag har visat sig
fordra mer ingående överväganden och därmed också mer resurser än
vad som tidigare kunnat förutses. Ärendet har emellertid prioritet och
avsikten är att överlämna en proposition till riksdagen senast våren 2002.
Enligt regeringens bedömning är det dock fortfarande önskvärt att sam-
ordna beredningen av frågan om tillståndsplikt för de företag som omfat-
tas av nämnda övergångsbestämmelse med Banklagskommitténs förslag.
Som Finansbolagens Föreningen pekat på kan detta visserligen innebära
att vissa företag kan bedriva sin verksamhet utan krav på tillstånd trots
att denna möjlighet inte står öppen för andra företag. Regeringen anser
dock att det inte är rimligt att införa tillståndsplikt för verksamhet när
det är osäkert hur den kommer att behandlas på grundval av Banklags-
kommitténs förslag. Detta skulle riskera att minska förutsebarheten i lag-
stiftningen och kan dessutom medföra kostnader för bl.a. de berörda fö-
13
retagen. Regeringen föreslår därför att övergångstiden bör förlängas med Prop. 2000/01:141
ytterligare ett år, dvs. till och med den 31 december 2002.
14
Regeringens förslag: Den som den 1 januari 1994 drev finansierings-
verksamhet som inte fordrade tillstånd enligt 1988 års finansbolagslag
och som inte anskaffar medel för verksamheten från allmänheten, får
fortsätta med verksamheten till och med den 31 december 2002 utan
krav på tillstånd.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Finansbolagens förening avstyrker förslaget. Fö-
reningen anser att övergångsbestämmelsen innebär att väsentliga skillna-
der föreligger vad gäller de legala förutsättningarna för konkurrerande
företag att bedriva samma slags verksamhet. Föreningen anför i övrigt
samma skäl mot förslaget som mot förslaget om förlängning av över-
gångsbestämmelsen till bankrörelselagen (avsnitt 5). Övriga remissin-
stanser som har yttrat sig tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erin-
ran.
Bakgrund: Lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet trädde i
kraft den 1 januari 1994. I lagen finns bestämmelser som reglerar sådan
finansieringsverksamhet som drivs av finansieringsföretag som inte är
banker. Lagen innehåller enhetliga regler för sådana kreditföretag som
tidigare omfattades av lagen (1988:606) om finansbolag eller lagen
(1963:76) om kreditaktiebolag. Med finansieringsverksamhet i lagens
mening avses näringsverksamhet vars ändamål är att lämna kredit, ställa
garanti för kredit, förmedla kredit till konsumenter eller medverka till
finansiering genom att förvärva fordringar eller upplåta lös egendom till
nyttjande. De företag som driver tillståndspliktig finansieringsverksam-
het (kreditmarknadsföretag) måste uppfylla ett antal förutsättningar för
att beviljas auktorisation. Till dessa hör att den planerade rörelsen kan
antas komma att uppfylla kraven på en sund verksamhet, att vissa större
ägare till företaget och företagets ledning uppfyller angivna krav och att
det bundna egna kapitalet motsvarar minst fem miljoner euro, eller i un-
dantagsfall en miljon euro. I rörelsen måste ytterligare ett antal krav iakt-
tas, bl.a. begränsning av verksamheten och aktieägande samt en viss
minsta kapitalbas. Dessutom omfattas kreditmarknadsföretag av lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag.
När lagen om finansieringsverksamhet infördes gavs vissa övergångs-
bestämmelser. Av punkten 5 i dessa följde bl.a. att den som när lagen
trädde i kraft den 1 januari 1994 drev finansieringsverksamhet som inte
fordrade tillstånd enligt 1988 års finansbolagslag (bl.a. företag vars ba-
lansomslutning inte översteg 50 miljoner kronor och som inte riktade sin
verksamhet till konsumenter) fick fortsätta med verksamheten till ut-
gången av år 1994. Enligt punkten 6 i samma övergångsbestämmelser
kan ett sådant företag som avses i punkten 5 beviljas tillstånd även om
det inte uppfyller det krav på startkapital som ställs upp i lagen. Detta
förutsätter emellertid att företagets kapitalbas inte har gått ned under en
viss nivå. Dessutom är den sistnämnda övergångsbestämmelsen så kon-
struerad att den gynnsamma behandlingen upphör i samband med ägar-
Prop. 2000/01:141
15
skiften. Det innebär t.ex. att vid ett generationsskifte i ett sådant företag Prop. 2000/01:141
måste kapitalbasen höjas till den i lagen angivna nivån, dvs. motsvarande
en eller fem miljoner euro.
På initiativ av Näringsutskottet förlängdes den ursprungliga över-
gångstiden i punkt 5 i övergångsbestämmelserna till den 30 juni 1996
(bet. 1994/95:NU29, rskr. 1994/95:446). I betänkandet (s. 3) anförde
utskottet bl.a. att det kan ”finnas skäl att ändra området för tillstånds-
pliktig finansieringsverksamhet i Sverige eller modifiera reglerna för
vissa slag av sådan verksamhet”.
Därefter har övergångstiden förlängts vid ytterligare fyra tillfällen.
Först till den 31 december 1996 (prop. 1995/96:173, bet. 1995/96:NU23,
rskr. 1995/96:285), därefter till den 31 december 1998
(prop.l995/96:214, bet. 1996/97:NU3, rskr. 1996/97:9) och sedan till den
31 december 2000 (prop. 1997/98:144, bet. 1997/98:FiU24, rskr.
1997/98:217). I samband med dessa förlängningar har det konstaterats att
det finns flera anledningar att se över reglerna om finansieringsverksam-
het och att den omprövningen, som naturligen faller under det uppdrag
Banklagskommittén har, bör genomföras utan att det får genomgripande
konsekvenser för vissa företag som ännu inte kommit att föras in under
lagen om finansieringsverksamhet. Vid den andra förlängningen in-
skränktes dock möjligheten att fortsätta verksamheten med stöd av över-
gångsbestämmelsen till att gälla de finansieringsföretag som inte anskaf-
far medel för verksamheten från allmänheten.
Den senaste förlängningen gjordes under år 2000 (prop.
1999/2000:107, bet. 2000/01:FiU6, rskr. 2000/01:7). I januari samma år
hade Banklagskommittén överlämnat sitt huvudbetänkande Reglering
och tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag (SOU 1998:160) till
regeringen. I det betänkandet föreslås ändringar av bl.a. lagen om finan-
sieringsverksamhet och vad som enligt den lagen utgör tillståndspliktig
finansieringsrörelse. Kommittén föreslår sålunda att finansieringsrörelse
skall definieras som rörelse i vilken ingår näringsverksamhet med ända-
mål att till allmänheten lämna kredit eller ställa garanti för kredit eller att
i finansieringssyfte förvärva fordringar eller upplåta lös egendom till
nyttjande. Av definitionen följer att verksamhet utan vinstsyfte eller av
tillfällig natur eller liknande oftast faller utanför det reglerade området.
Vidare följer att finansiering genom köp av finansiella instrument och
finansiering riktad till en begränsad krets faller utanför. Undantag från
tillståndsplikt görs för finansiering i samband med försäljning av egen-
dom eller tjänster. Undantaget gäller även för finansiering i senare led
och för finansiering genom annat företag i samma koncern eller grupp av
företag.
Kommittén föreslår vidare att finansieringsrörelse inte skall vara till-
ståndspliktig om finansieringsverksamheten är av mindre omfattning.
Om tillgångarna hänförliga till finansieringsverksamheten enligt fast-
ställd balansräkning uppgår till mindre än 250 miljoner kronor skall rö-
relsen inte vara tillståndspliktig. Detsamma skall enligt förslaget gälla
om företaget som bedriver finansieringsrörelse inte har skulder uppgåen-
de till mer än 250 miljoner kronor utöver vad som får räknas som kapi-
talbas. En förutsättning för att undantagen skall gälla är att företagen inte
tar emot återbetalningspliktiga medel från allmänheten.
16
Som skäl för förlängningen till utgången av 2001 anförde regeringen Prop. 2000/01:141
(prop. 1999/2000:107 s. 24) att det alltjämt är önskvärt att samordna be-
redningen av frågan om tillståndsplikt för de företag som omfattas av
nämnda övergångsbestämmelser med Banklagskommitténs förslag. Mot
bakgrund av att kommitténs förslag var föremål för beredning inom Re-
geringskansliet och då en proposition som behandlar kommitténs förslag
beräknades kunna överlämnas till riksdagen senast under första halvåret
2001, ansåg regeringen att ett års förlängning av övergångstiden torde
vara tillräcklig.
Skälen för regeringens förslag: De skäl som har anförts för att för-
länga övergångstiden för sparkassorna i bankrörelselagen gör sig även
gällande i detta fall. Även övergångsbestämmelsen till lagen om finansie-
ringsverksamhet bör därför förlängas med ytterligare ett år, dvs. till ut-
gången av 2002.
17
Prop. 2000/01:141
De föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 2002.
18
Rätt för sparbanker och medlemsbanker att driva verksamhet utomlands
Genom att sparbanker och medlemsbanker får möjlighet att verka utom-
lands kan Finansinspektionens arbetsbörda komma att öka något. Denna
ökning är dock obetydlig i jämförelse med de uppgifter som redan vilar
på inspektionen i samband med beviljande av oktroj och den därpå föl-
jande tillsynen av banken som sådan. Till detta kommer att sparbankerna
kan antas ha ett begränsat intresse av att utnyttja möjligheten och att
medlemsbankerna endast är två till antalet. Den ökning av arbetsbördan
som kan bli fallet skall därför hanteras inom ramen för befintliga resur-
ser.
Förlängning av övergångstiderna för sparkassor resp, för vissa finansie-
ringsföretag
De föreslagna förlängningarna av övergångbestämmelsema till bankrö-
relselagen respektive lagen om finansieringsverksamhet innebär att Fi-
nansinspektionen får en oförändrad tillsynsbörda. Detta följer av att ett
antal företag, åtminstone tills vidare, inte kommer att omfattas av inspek-
tionens kontroll. Bedömningen är därför att ytterligare resurser till Fi-
nansinspektionen inte behöver skjutas till. Förslaget bedöms således inte
få några ekonomiska konsekvenser.
19
1 kap. 6,7 och 8 §§
I första stycket i respektive paragraf har orden ”Ett bankaktiebolag” bytts
ut mot orden ”En bank”. Av detta följer att möjligheten att driva verk-
samhet utomlands enligt bestämmelserna gäller för alla företag som om-
fattas av definitionen av bank i 1 kap. 1 § andra stycket bankrörelselagen.
Dit hör inte enbart bankaktiebolag utan även sparbanker och medlems-
banker. I övrigt är paragraferna oförändrade.
Bestämmelserna har även behandlats i avsnitt 4.
Punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1995:1572) om ändring i
bankrörelselagen
Ändringen innebär att övergångstiden för de företag som omfattas av
bestämmelsen, dvs. främst större sparkassor, förlängs med ett år från ut-
gången av år 2001 till utgången av år 2002.
Bestämmelserna har även behandlats i avsnitt 5.
Punkt 5 i övergångsbestämmelserna
Ändringen innebär att den tid som vissa finansieringsföretag får driva
verksamhet med stöd av äldre lag förlängs med ett år. Verksamheten får
bedrivas till och med den 31 december 2002, eller om ansökan om till-
stånd har getts in senast detta datum, till dess ansökningen har prövats
slutligt.
Bestämmelserna har även behandlats i avsnitt 6.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 2001
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Thalén, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky,
Östros, Engqvist, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm,
Bodström
Prop. 2000/01:141
Föredragande: statsrådet Ringholm
Regeringen beslutar proposition 2000/01:141 Rätt för sparbanker och
medlemsbanker att driva verksamhet utomlands m.m.
21
Prop. 2000/01:141
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för bak- häver eller upprepar |
|
Lag om ändring i bankrö- |
32000L0012 |
22