Prop.
2000/01:138
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 14 juni 2001
Ingela Thalén
Britta Lejon
(Justitiedepartementet)
I propositionen föreslås ändringar i jordabalken, fastighetsbildnings-
lagen, ledningsrättslagen och anläggningslagen. Syftet med förslagen är
att göra det möjligt att i rättsligt hänseende överföra byggnader eller
andra anläggningar (fastighetstillbehör) från en fastighet till en annan.
Enligt förslagen skall tillbehören i samband med servitutsbildning och
inrättande av gemensamhetsanläggning kunna överföras från den
tjänande fastigheten till den eller de härskande fastigheterna. Vidare
föreslås att vissa anläggningar som hör till en fastighet skall kunna
frigöras från fastigheten i rättsligt hänseende i samband med upplåtelse
av ledningsrätt.
Beslut om överföring och frigörande skall under vissa förutsättningar
kunna fattas även om ägaren till den tjänande fastigheten motsätter sig
åtgärden. Denne skall ha rätt till ersättning om beslutet innebär en
minskning av fastighetens värde eller annan skada.
Lantmäterimyndigheten föreslås få vissa möjligheter att genom fastig-
hetsbestämning pröva om ett föremål utgör fastighetstillbehör eller inte.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2002.
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 138
Prop. 2000/01:138
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4
2 Lagtext...............................................................................................5
2.1 Förslag till lag om ändring i jordabalken............................5
2.2 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988)...........................................................................6
2.3 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144).......................................................................11
2.4 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen
1973:1149)........................................................................14
3 Ärendet och dess beredning.............................................................17
4 Behovet av lagändringar..................................................................18
5 Principerna för en ny reglering........................................................21
6 Överföring av fastighetstillbehör.....................................................25
6.1 Överföring enligt fastighetsbildningslagen.......................25
6.2 Överföring enligt anläggningslagen..................................31
7 Frigörande av fastighetstillbehör.....................................................34
8 Frågor om registrering.....................................................................38
9 Frågor om ersättning vid överföring respektive frigörande av
fastighetstillbehör............................................................................39
10 Fastighetsbestämning för fastställande av vad som är
fastighetstillbehör............................................................................41
11 Bör förbehållslagen ändras eller upphävas?....................................44
12 Kostnader.........................................................................................44
13 Ikraftträdande...................................................................................45
14 Författningskommentar...................................................................46
14.1 Förslaget till lag om ändring i jordabalken.......................46
14.2 Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988).........................................................................46
14.3 Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144).......................................................................54
14.4 Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen
(1973:1149).......................................................................58
Bilaga 1 Promemorians lagförslag.......................................................63
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över
departementspromemorian (Ds 2000:10) Överföring av
fastighetstillbehör..................................................................71
Bilaga 3 Lagförslaget i utkastet till lagrådsremiss...............................72
Bilaga 4 Förteckning över deltagare vid Justitiedepartementets
remissmöte den 30 mars 2001 ...............................................84
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag..................................................85
Bilaga 6 Lagrådets yttrande.................................................................97 Prop. 2000/01:138
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 juni 2001.........100
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i jordabalken,
2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),
3. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),
4. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149).
Prop. 2000/01:138
2 Lagtext Prop. 2000/01:138
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § jordabalken1 skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Överlåtelse av föremål som hör
till fastighet gäller ej mot tredje
man, förrän föremålet skiljes från
fastigheten på sådant sätt att det ej
längre kan anses höra till denna.
Om verkan av vissa överlåtelser
från staten, av exekutiv försäljning
av föremål som hör till fastighet
och av ianspråktagande av sådant
föremål genom expropriation finns
särskilda bestämmelser.
En överlåtelse av ett föremål
som hör till en fastighet gäller inte
mot tredje man, förrän
1. föremålet skiljs från fastig-
heten på ett sådant sätt att det inte
längre kan anses höra till denna,
eller
2. ett beslut enligt fastighetsbild-
ningslagen (1970:988), lednings-
rättslagen (1973:1144) eller an-
läggningslagen (1973:1149) om att
föremålet inte längre skall höra till
fastigheten har införts i fastighets-
registrets allmänna del.
Om verkan av vissa överlåtelser
från staten, av exekutiv försäljning
av föremål som hör till en fastighet
och av ianspråktagande av sådana
föremål genom expropriation finns
särskilda bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
Baiken omtryckt 1971:1209.
2 Senaste lydelse 1992:1460.
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)’
dels att 1 kap. 1 §, 4 kap. 25 §, 5 kap. 1 §, 10 kap. 5 §, 11 kap. 6 § och
14 kap. 1 § samt rubriken till 7 kap. skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 14 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Fastighetsbildning är en i enlig-
het med denna lag företagen
åtgärd genom vilken fastighets-
indelningen ändras eller servitut
bildas, ändras eller upphäves.
Genom fastighetsbestämning
enligt denna lag avgöres frågor om
beskaffenheten av gällande fas-
tighetsindelning samt frågor rö-
rande beståndet eller omfånget av
ledningsrätt eller vissa servitut.
1 §
Fastighetsbildning är en åtgärd
som vidtas enligt denna lag och
som innebär att
1. fastighetsindelningen ändras,
2. servitut bildas, ändras eller
upphävs, eller
3. en byggnad eller annan an-
läggning som hör till en fastighet
överförs till en annan fastighet.
Genom fastighetsbestämning en-
ligt denna lag avgörs frågor om
1. hur fastighetsindelningen är
beskaffad,
2. huruvida en ledningsrätt eller
ett servitut gäller och vilket omfång
rätten har, och
3. huruvida byggnader eller an-
dra anläggningar hör till en fas-
tighet enligt 2 kap. 1 § jordabal-
ken.
25 §2
Lantmäterimyndigheten skall utreda förutsättningarna för fastighets-
bildningen. Föreligger ej hinder mot denna, skall myndigheten utarbeta
den fastighetsbildningsplan samt ombesörja de göromål av teknisk art
och de värderingar som behövs för åtgärdens genomförande. Därvid bör
rådplägning med sakägarna ske. Vid behov skall samråd ske med de
myndigheter som beröres av åtgärden.
Sedan de sålunda föreskrivna åt- Sedan de z första stycket före-
gärdema utförts, skall myndigheten skrivna åtgärderna har utförts, skall
meddela beslut om fastighets- myndigheten meddela beslut om
bildningen (fastighetsbildningsbe- fastighetsbildningen (fastighets-
slut). Detta beslut skall ange hur bildningsbeslut). Detta beslut skall
1 Lagen omtryckt 1992:1212.
2 Senaste lydelse 1995:1394.
fastighetsindelningen ändras och
vilka servitutsåtgärder som vid-
tages. I övrigt skall beslutet inne-
hålla uttalanden i frågor som har ett
omedelbart samband med fastig-
hetsbildningen. Särskilda bestäm-
melser om vad beslutet i vissa fall
skall innehålla meddelas i 5, 8 och
12 kap.
ange hur fastighetsindelningen änd-
ras, vilka servitutsåtgärder som
vidtas och vilka byggnader eller
andra anläggningar som överförs
till en annan fastighet. I övrigt
skal! beslutet innehålla uttalanden i
frågor som har ett omedelbart
samband med fastighetsbildningen.
Särskilda bestämmelser om vad
beslutet i vissa fall skall innehålla
Prop. 2000/01:138
finns i 5, 8 och 12 kap.
Om det är lämpligt, far fastighetsbildningsbeslutet meddelas utan
hinder av att tekniska göromål och värderingar ej utförts. Under samma
förutsättning far olika frågor som hör till beslutet upptagas för sig och
avgöras genom särskilda beslut. Vad som föreskrives om fastighets-
bildningsbeslut gäller även sådant avgörande.
Genom fastighetsreglering far
mark överföras från en fastighet
eller samfällighet till annan sådan
enhet samt andel i samfällighet
överföras från en fastighet till en
annan. Genom fastighetsreglering
kan också samfällighet bildas samt
servitut bildas, ändras eller upp-
hävas.
Som ett led i fastighetsreglering
arbeten verkställas.
§
Genom fastighetsreglering far
1. mark överföras från en fastig-
het eller samfällighet till en annan
sådan enhet,
2. andelar i samfälligheter över-
föras från en fastighet till en annan,
3. samfälligheter bildas,
4. servitut bildas, ändras eller
upphävas, och
5. byggnader eller andra anlägg-
ningar som hör till en fastighet
överföras till en annan fastighet.
m vissa för sakägarna gemensamma
7 kap. Särskilda bestämmelser 7 kap. Särskilda bestämmelser
om servitut och ledningsrätt om servitut, ledningsrätt och
överföring av fastighetstillbehör
14 §
Lantmäterimyndigheten får be-
sluta att sådana byggnader eller
andra anläggningar, som enligt
2 kap. 1 § jordabalken hör till en
fastighet och är ägnade for
stadigvarande bruk vid utövandet
av ett servitut enligt denna lag eller
motsvarande äldre bestämmelser,
skall överföras till den härskande
fastigheten. Genom beslutet över-
går äganderätten till byggnaden
eller anläggningen till ägaren av
den härskande fastigheten. Prop. 2000/01:138
En byggnad får dock överföras
endast om
1. det inte uppkommer väsentlig
olägenhet för någon sakägare och
2. byggnaden har ett obetydligt
värde eller överföringen i bety-
dande mån förbättrar möjlig-
heterna att åstadkomma en ända-
målsenlig markanvändning.
Om de sakägare vilkas rätt
berörs av åtgärden medger det, får
avsteg göras från andra stycket.
5§
Bestämmelserna om bildande av Bestämmelserna om bildande av
samfällighet och servitut genom samfällighet och servitut genom
fastighetsreglering äger motsva- fastighetsreglering och om över-
rande tillämpning vid avstyckning föring av byggnader eller andra
såvitt avser förhållandet mellan anläggningar genom fastighets-
styckningsdelama. reglering tillämpas också vid av-
styckning, när det gäller förhål-
landet mellan styckningsdelama.
Vid avstyckning av ägovidd från fastighet som har del i samfälld väg
kan styckningslotten såsom servitut i stamfastigheten tilläggas rätt att
nyttja vägen. Sådant servitut far dock ej bildas, om styckningslottens
behov av väg kan tillgodoses bättre på annat sätt.
6§
Bestämmelserna om bildande av Bestämmelserna om bildande av
samfällighet och servitut genom samfällighet och servitut genom
fastighetsreglering äger motsva- fastighetsreglering och om över-
rande tillämpning vid klyvning föring av byggnader eller andra
såvitt avser förhållandet mellan anläggningar genom fastighets-
klyvningslotter. reglering tillämpas också vid klyv-
ning, när det gäller förhållandet
mellan klyvningslotterna.
Mark som på grund av beskaffenheten eller läget ej kan värderas med
tillräcklig säkerhet eller som har så lågt värde att kostnaderna för delning
av marken ej står i rimligt förhållande till värdet får avsättas som
samfälld för klyvningslotterna, även om det ej är tillåtet enligt 6 kap. 1 §.
1 §3
Prop. 2000/01:138
Om det vid fastighetsbildning
uppkommer frågor om fastighetsin-
delningens beskaffenhet eller om
beståndet eller omfånget av led-
ningsrätt eller av servitut, skall frå-
gan prövas vid fastighetsbestäm-
ning, om det behövs för fastighets-
bildningen. I fråga om servitut for
vattenverksamhet som har till-
kommit med stöd av miljöbalken
eller motsvarande äldre lagstiftning
far en sådan bestämning endast
avse servitut enligt 28 kap. 10 §
miljöbalken eller motsvarande äld-
re bestämmelser.
På ansökan av sakägare får
även i annat fall fastighetsbe-
stämning ske för prövning av
fråga om fastighetsindelningens
beskaffenhet eller om beståndet
eller omfånget av ledningsrätt
eller av servitut, som tillkommit
vid awittring eller enligt lag-
stiftningen om fastighetsbildning
eller enskilda vägar eller enligt
anläggningslagen eller 28 kap. 10
§ miljöbalken eller motsvarande
äldre bestämmelser, såvida icke
frågans avgörande uppenbarligen
är utan betydelse for sökanden.
Samma rätt att påkalla fastig-
hetsbestämning tillkommer kom-
munen såvitt gäller område med
detaljplan eller områdesbestäm-
melser eller område beträffande
vilket fråga väckts om upp-
rättande av sådan plan eller så-
dana bestämmelser.
Lantmäterimyndigheten får genom
fastighetsbestämning pröva frågor
om
1. hur fastighetsindelningen är
beskaffad,
2. huruvida en ledningsrätt eller
ett servitut gäller och vilket omfång
rätten har, och
3. huruvida byggnader eller andra
anläggningar hör till en fastighet
enligt 2 kap. 1 § jordabalken.
I fråga om servitut for vatten-
verksamhet som har tillkommit
med stöd av miljöbalken eller mot-
svarande äldre lagstiftning får
fastighetsbestämning enligt första
stycket endast avse servitut enligt
28 kap. 10 § miljöbalken eller mot-
svarande äldre bestämmelser.
En fråga om fastighetsbestäm-
ning får tas upp till prövning, om
1. det behövs vid en fastighets-
bildningsförrättning,
2. lantmäterimyndigheten har
förordnat om det enligt 15 §
ledningsrättslagen (1973:1144)
eller 17 § anläggningslagen
(1973:1149),
3 Senaste lydelse 1998:865.
3. en sakägare har ansökt om Prop. 2000/01:138
det, eller
4. en kommun har ansökt om det
och ansökan gäller ett område med
detaljplan eller områdesbestäm-
melser eller ett område för vilket
fråga har väckts om att upprätta en
sådan plan eller sådana bestäm-
melser.
En ansökan enligt tredje stycket
3 eller 4 får dock inte prövas om
det är -uppenbart att frågan saknar
betydelse för sökanden. Om an-
sökan gäller fastighetsbestämning
av servitut får den inte heller
prövas om servitutet har tillkommit
på annat sätt än vid awittring eller
enligt lagstiftningen om fas-
tighetsbildning eller enskilda vägar
eller enligt anläggningslagen eller
28 kap. 10 § miljöbalken eller
motsvarande äldre bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
10
Prop. 2000/01:138
Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144)
dels att 13-15 och 22 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 12 a och 34 a §§,
och närmast före 12 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
I fråga om ersättning för
upplåtelse och inlösen enligt 12 §
äger 4 kap. expropriationslagen
(1972:719) motsvarande tillämp-
ning. 4 kap. 3 § expropriationsla-
gen skall härvid tillämpas i fråga
om värdeökning som ägt rum under
tiden från dagen tio år före det
ledningsförrättningen påkallades.
Föreslagen lydelse
Frigörande av fastighetstillbehör
12a§
Lantmäterimyndigheten får be-
sluta att sådana byggnader eller
andra anläggningar, som enligt 2
kap. 1 § jordabalken hör till en
fastighet och är ägnade för stadig-
varande bruk vid utövandet av
ledningsrätten, inte längre skall
höra till fastigheten. För ett sådant
beslut krävs att åtgärden leder till
ett mer ändamålsenligt utnyttjande
av ledningsrätten och att för-
delarna av åtgärden överväger de
kostnader och olägenheter som den
medför.
Genom ett beslut enligt första
stycket övergår äganderätten till
anläggningen till innehavaren av
ledningsrätten. Om det föreligger
ett förordnande enligt 1 § andra
stycket andra meningen, gäller vad
som sägs i 2 kap. 1 § andra stycket
jordabalken även anläggningen.
3§
I fråga om ersättning för
upplåtelse och inlösen enligt 12 §
eller åtgärd enligt 12 a § till-
lämpas 4 kap. expropriationslagen
(1972:719). Vid tillämpningen av
4 kap. 3 § expropriationslagen skall
tiden för värdestegringen räknas
från dagen tio år före det att
ansökan om ledningsförrättningen
gjordes eller lantmäterimyndig-
heten enligt 7 kap. 11 § fastighets-
bildningslagen (1970:988) forord-
nade om prövning enligt
11
Är innehavare av rättighet, som
minskar fastighets värde, berättigad
till ersättning, skall det värde som
tillgodoräknas fastighetens ägare
minskas med belopp motsvarande
den värdeminskning som rättig-
heten inneburit. Om det värde som
skall tillgodoräknas fastighetens
ägare ej kan minskas utan att skada
uppkommer för innehavare av
fordran med bättre rätt, minskas i
stället ersättningen till rättighets-
havaren med motsvarande belopp.
Avsteg får göras från 6 §, såvitt
den innebär skydd för enskilt int-
resse, och från 12 § första stycket
eller 13 §, om de fastighetsägare
och andra sakägare vilkas rätt be-
röres medger det.
ledningsrättslagen.
Är innehavare av en rättighet
som minskar en fastighets värde
berättigad till ersättning, skall det
värde som tillgodoräknas fastig-
hetens ägare enligt första stycket
minskas med det belopp som
motsvarar den värdeminskning för
fastigheten som rättigheten inne-
burit. Om det värde som skall
tillgodoräknas fastighetens ägare
inte kan minskas utan att skada
uppkommer för innehavaren av en
fordran med bättre rätt, minskas i
stället ersättningen till rättighets-
havaren med motsvarande belopp. .
Prop. 2000/01:138
14 §
Om de fastighetsägare och an-
dra sakägare vilkas rätt berörs
medger det, får avsteg göras från
följande bestämmelser i denna
lag:
6 §, såvitt den innebär skydd för
enskilt intresse,
12 § första stycket,
12 a § första stycket andra me-
ningen, och
13 §.
Svarar fastighet för fordran, far avsteg från 13 § med stöd av ägarens
samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Be-
sväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de med-
givanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 §
jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare behövs
ej, om upplåtelsen är väsentligen utan betydelse för honom.
15 §
Ledningsrättsffåga upptages efter ansökan. Har vid fastighetsreglering
förordnats att ledningsrättsffåga skall prövas enligt denna lag, far frågan
dock upptagas utan ansökan.
Ledningsrättsffåga far prövas gemensamt med fastighetsbildnings-
åtgärd vid en förrättning. Sådan gemensam förrättning far åter delas upp
på skilda förrättningar.
Är ledningen av större omfattning far, om det finnes lämpligt,
prövningen av ledningsrättsffåga uppdelas på skilda förrättningar, envar
avseende viss sträcka av ledningen.
Om det behövs vid en förrättning
enligt denna lag, får lantmäteri-
myndigheten förordna om prövning
enligt 14 kap. 1 § fastighetsbild-
ningslagen (1970:988).
12
22 §‘
Om hinder icke möter mot upp- Om det inte finns något hinder
låtelsen, skall lantmäterimyndig- mot upplåtelsen, skall lantmäteri-
heten meddela ledningsbeslut. myndigheten meddela ledningsbe-
slut.
Prop. 2000/01:138
hu-
I ledningsbeslut anges
1. ledningens ändamål och
vudsakliga beskaffenhet,
2. utrymme som upplåtes för led-
ningen,
3. fastighet eller del därav som
inlöses,
4. bestämmelser som avses i 1 §
andra stycket,
5. den tid inom vilken ledningen
skall vara utförd,
6. övriga föreskrifter rörande
ledningen som med hänsyn till
förhållandena finnes påkallade.
Prövas ledningsrättsffåga gemensamt med fastighetsbildningsåtgärd
vid en förrättning, far ledningsbeslutet upptagas i fastighetsbildnings-
beslutet.
I ett ledningsbeslut anges
1. ledningens ändamål och hu-
vudsakliga beskaffenhet,
2. utrymme som upplåts för led-
ningen,
3. en fastighet eller del av en
fastighet som inlöses,
4. en byggnad eller annan an-
läggning som omfattas av ett beslut
enligt 12 a
5. bestämmelser som avses i 1 §
andra stycket,
6. den tid inom vilken ledningen
skall vara utförd,
7. övriga föreskrifter rörande led-
ningen som med hänsyn till
förhållandena är påkallade.
34a§
En fråga om att byggnader eller
andra anläggningar enligt 12 a §
inte längre skall höra till en
fastighet får prövas vid en ny
förrättning även om villkoren i
33 § första stycket inte är upp-
fyllda.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
1 Senaste lydelse 1995:1404.
13
Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149)1
dels att 13, 16, 17 och 24 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 12 a och 35 a §§,
och närmast före 12 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Prop. 2000/01:138
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Överföring av fastighetstillbehör
I fråga om ersättning för
upplåtelse och inlösen enligt 12 §
gäller 5 kap. 10-12 §§ fastighets-
bildningslagen (1970:988). Därvid
skall inlösen inte anses som ett
sådant tvångsförvärv som avses i 5
kap. 10 a § andra stycket fastig-
hetsbildningslagen.
Avsteg får göras från
1. 5 §, om ägarna av de fastig-
heter som skall deltaga i anlägg-
ningen medger det,
2. 8 § såvitt den innebär skydd
för enskilt intresse, 12 § första
stycket eller 13 §, om de fastighets-
ägare och andra sakägare vilkas rätt
12a§
Lantmäterimyndigheten får be-
sluta att sådana byggnader eller
andra anläggningar, som enligt 2
kap. 1 § jordabalken hör till en
fastighet och ingår i gemensam-
hetsanläggningen, skall överföras
till och vara samfällda för de
fastigheter som deltar i gemen-
samhetsanläggningen. För ett så-
dant beslut krävs att åtgärden leder
till en mer ändamålsenlig mark-
användning och att fördelarna av
åtgärden överväger de kostnader
och olägenheter som den medför.
13 §
I fråga om ersättning för upp-
låtelse och inlösen enligt 12 § eller
åtgärd enligt 12 a § gäller 5 kap.
10-12 §§ fastighetsbildningslagen
(1970:988). Därvid skall inlösen
inte anses som ett sådant tvångs-
förvärv som avses i 5 kap. 10 a §
andra stycket fastighetsbildnings-
lagen.
16 §
Avsteg far göras från
1. 5 §, om ägarna av de fastig-
heter som skall delta i anlägg-
ningen medger det,
2. 8 § såvitt den innebär skydd
för enskilt intresse, 12 § första
stycket eller 13 §, om de fastig-
hetsägare och andra sakägare vil-
Lagen omtryckt 1992:1148.
14
beröres medger det,
3. 15 §, om det medges av fastig-
hetsägare som ålägges större bi-
dragsskyldighet än som i annat fall
skolat gälla och avvikelsen från
bestämmelsen icke sker i otill-
kas rätt berörs medger det,
3. 12 a § andra meningen, om
anläggningens ägare medger det,
4. 15 §, om det medges av fastig-
hetsägare som åläggs större bi-
dragsskyldighet än som annars
skulle ha gällt och avvikelsen från
bestämmelsen inte sker i otillbör-
Prop. 2000/01:138
börligt syfte. ligt syfte.
Svarar fastighet for fordran, far avsteg från 13 eller 15 § med stöd av
ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger
det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de
medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 §
jordabalken foreskrives for relaxation. Medgivande av rättsägare behövs
ej, om anläggningens inrättande är väsentligen utan betydelse for honom.
17 §
Anläggningsfråga upptages efter ansökan. Har vid fastighetsreglering
forordnats att anläggningsfråga skall prövas enligt denna lag, far frågan
dock upptagas utan ansökan.
Anläggningsfråga far prövas gemensamt med annan anläggningsfråga
eller med fastighetsbildningsåtgärd vid en forrättning. Sådan gemensam
forrättning far åter delas upp på skilda förrättningar.
Om det behövs vid en förrätt-
ning enligt denna lag, får lant-
mäterimyndigheten förordna om
prövning enligt 14 kap. 1 § fastig-
hetsbildningslagen (1970:988).
24 S2
Om hinder icke möter mot an-
läggningen, skall lantmäterimyn-
digheten meddela anläggnings-
beslut.
I anläggningsbeslut anges
1. anläggningens ändamål, läge,
storlek och huvudsakliga beskaf-
fenhet i övrigt,
2. de fastigheter som skall del-
taga i anläggningen,
3. utrymme som upplåtes för an-
läggningen,
4. fastighet eller del därav som
inlöses,
5. tiden for anläggningens be
Om det inte finns något hinder
mot att inrätta gemensamhetsan-
läggningen, skall lantmäterimyn-
digheten meddela anläggningsbe-
slut.
I ett anläggningsbeslut anges
1. gemensamhetsanläggningens
ändamål, läge, storlek och huvud-
sakliga beskaffenhet i övrigt,
2. de fastigheter som skall delta i
gemensamhetsanläggningen,
3. utrymme som upplåts för
gemensamhetsanläggningen,
4. en fastighet eller del av en fas-
tighet som inlöses,
5. en byggnad eller annan an-
läggning som omfattas av ett beslut
enligt 12 a §,
6. tiden for gemensamhetsan-
1 Senaste lydelse 1995:1405.
15
stånd, om sådan anses böra be-
stämmas,
6. den tid inom vilken anlägg-
ningen skall vara utförd,
7. behövliga föreskrifter i fråga
om anläggningens utförande.
I anläggningsbeslutet får också
anges de i anläggningen delta-
gande fastigheternas andelstal i
fråga om kostnaderna för anlägg-
ningens utförande och drift.
läggningens bestånd, om en sådan Prop. 2000/01:138
bör bestämmas,
7. den tid inom vilken gemen-
samhetsanläggningen skall vara ut-
förd,
8. behövliga föreskrifter i fråga
om gemensamhetsanläggningens
utförande.
I anläggningsbeslutet får också
anges de i gemensamhetsanlägg-
ningen deltagande fastigheternas
andelstal i fråga om kostnaderna
för anläggningens utförande och
drift.
Prövas anläggningsfråga gemensamt med fastighetsbildningsåtgärd vid
en förrättning, får anläggningsbeslutet upptagas i fastighetsbildnings-
beslutet.
35 a §
En fråga om överföring av
byggnader eller andra anlägg-
ningar enligt 12 a § får prövas vid
en ny förrättning även om vill-
koren i 35 § första stycket inte är
uppfyllda.
Om gemensamhetsanläggningen
förvaltas av en samfällighetsföre-
ning, företräder föreningen del-
ägarna vid den nya förrättningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
16
En viktig princip i svensk fastighetsrätt är att en fastighet omfattar inte
enbart den mark som hör till fastigheten utan också vissa föremål som på
visst sätt är knutna till marken, fastighetstillbehör. Under de senaste åren
har frågor om fastighetstillbehör aktualiserats i flera framställningar till
Regeringskansliet. Väsentligen har frågorna gällt behovet av att överföra
fastighetstillbehör från en fastighet till en annan eller behovet av att
omvandla fastighetstillbehör till lös egendom. Utredningen om tre-
dimensionellt fastighetsutnyttjande föreslog sålunda i betänkandet Tre-
dimensionell fastighetsindelning (SOU 1996:87) vissa lagändringar som
skulle ge möjlighet att överföra fastighetstillbehör från en fastighet till en
annan. Lantmäteriverket redovisade i en framställan till regeringen 1997-
02-28 problem vid upplåtelse av ledningsrätt enligt ledningsrättslagen
(1973:1144). Verket förordade därvid en lagändring som ger möjlighet
att förändra sådana fastighetstillbehör som utgör ledningar i lednings-
rättslagens bemärkelse till lös egendom. Statens Järnvägar föreslog i en
framställan till regeringen 1999-09-28 bl.a. att tillämpningsområdet för
lagen (1992:1461) om verkan av vissa förbehåll vid överlåtelse av
fastighet som hör till staten, m.m. skall utvidgas till att gälla också
jämvägstekniska anläggningar. Vidare påkallade Vattenfall AB och Telia
AB i en gemensam skrivelse till regeringen 1999-11-02 vissa ändringar i
de fastighetsrättsliga regler som berör fastighetstillbehör.
Med anledning härav har inom Justitiedepartementet upprättats de-
partementspromemorian Överföring av fastighetstillbehör (Ds 2000:10).
Promemorians lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remiss-
behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En
sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitie-
departementet (dnr Ju 2000/777/L1).
Ett utkast till lagrådsremiss behandlades vid ett remissmöte den 30
mars 2001. Lagförslaget i utkastet till lagrådsremiss finns i bilaga 3. En
förteckning över de som medverkade vid remissmötet finns i bilaga 4.1
anslutning till remissmötet har det också lämnats skriftliga synpunkter på
lagförslaget. Anteckningar från remissmötet och en sammanställning av
de skriftliga synpunkter som har inkommit med anledning av detta finns
tillgängliga i Justitiedepartementet.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 17 maj 2001 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga
6. Regeringen behandlar Lagrådets synpunkter samt de ändringar som
med anledning av dessa har gjorts i förslagen i författningskommenta-
rerna till 7 kap. 14 § fastighetsbildningslagen (1970:988) och 12 a, 13
och 22 §§ ledningsrättslagen. Regeringen har i allt väsentligt följt
Lagrådets förslag. Därutöver har det gjorts vissa mindre, väsentligen
redaktionella ändringar i lagtexten.
Prop. 2000/01:138
17
Prop. 2000/01:138
Regeringens bedömning: Det bör inforas en möjlighet att rättsligt
överfora byggnader eller andra anläggningar som hör till en fastighet till
en annan fastighet utan att fysiskt flytta på anläggningen. Det bör också
inforas en möjlighet att omvandla ledningar eller liknande egendom som
hör till en fastighet till lös egendom.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-
dömning (se promemorian s. 18-29).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har instämt i
promemorians bedömning eller inte haft några invändningar mot den.
Endast Lantbrukarnas Riksförbund har redovisat en annan uppfattning.
Bakgrund: I 1 kap. 1 § jordabalken anges att ”fast egendom är jord”.
Den fasta egendomen är indelad i fastigheter. Till en fastighet hör även
vissa föremål som har anknytning till fastigheten och som har kommit i
fastighetsägarens hand. Vilka dessa föremål är regleras i 2 kap. jor-
dabalken.
Av 2 kap. 1 § första stycket framgår sålunda att till en fastighet hör
byggnad, ledning, stängsel och annan anläggning som har anbragts i eller
ovan jord för stadigvarande bruk, på rot stående träd och andra växter
samt naturlig gödsel (”omedelbara fastighetstillbehör”).
Enligt 2 kap. 1 § andra stycket första meningen hör till en fastighet
även sådan byggnad eller annan anläggning som är uppförd utanför
fastigheten, om byggnaden eller anläggningen är avsedd för stadig-
varande bruk vid utövning av servitut till förmån för fastighet och inte
hör till den fastighet där den finns. En byggnad eller annan anläggning
som uppförs med stöd av ett servitut blir alltså tillbehör till den
härskande fastigheten (dvs. den fastighet som har rätt att utnyttja
servitutet). Annorlunda förhåller det sig om ett servitut upplåts i en
befintlig byggnad eller annan anläggning som redan hör till den tjänande
fastigheten. Byggnaden eller anläggningen förblir då tillbehör till den
tjänande fastigheten (se prop. 1966:24 s. 88).
Som ovan har framgått nämner lagen uttryckligen ”ledningar” som ett
exempel på sådana föremål som kan utgöra fastighetstillbehör. En viss
oklarhet råder om ledningar och andra anläggningar som saknar
ändamålssamband med den fastighet där de är belägna kan vara att anse
som fastighetstillbehör (jfr prop. 1992/93:23 s. 7 f.). Normalt torde dock
ledningar som har anbragts på en viss fastighet utgöra tillbehör till
fastigheten, om ledningarna ägs av fastighetens ägare. Om en ledning har
anbragts med stöd av servitut, utgör den - enligt 2 kap. 1 § andra stycket
första meningen jordabalken - i stället tillbehör till den härskande
fastigheten. En ledning som har anlagts med stöd av ett nytt-
janderättsavtal eller med stöd av ledningsrätt enligt ledningsrättslagen
(1973:1144) utgör däremot lös egendom. En ledningsrätt kan dock
genom ett särskilt beslut knytas till en viss i beslutet angiven fastighet.
Därmed blir ledningen tillbehör till den fastigheten (se 2 kap. 1 § andra
stycket andra meningen jordabalken).
Enligt 2 kap. 7 § första stycket gäller en överlåtelse av ett föremål som
hör till en fastighet inte mot tredje man förrän föremålet skiljs från
fastigheten på ett sådant sätt att det inte längre kan anses höra till denna.
18
Bestämmelsen innebär att det rättsliga bandet mellan fastigheten och Prop. 2000/01:138
föremålet kan brytas enbart om föremålet tas bort från fastigheten. Ett
avtal om överlåtelse av föremålet har alltså i sig inte någon sakrättslig
verkan. I speciallagstiftningen finns några begränsade undantag från
denna princip (se särskilt lagen [1992:1461] om verkan av vissa förbehåll
vid överlåtelse av fastighet som tillhör staten, m.m., närmare behandlad i
avsnitt 5).
Skälen för regeringens bedömning: Ett viktigt led i samhälls-
utbyggnaden är att åstadkomma ett mer ändamålsenligt utnyttjande av
mark, byggnader och andra anläggningar. Detta ställer ofta krav på
ändringar i fastighetsindelningen. Dessa kan vara nödvändiga för att man
skall kunna utnyttja nya anläggningar som kreditobjekt. De kan därmed
också vara en förutsättning för att finansiering av en avsedd exploatering
skall kunna åstadkommas. Ändringarna i fastighetsindelningen kan också
vara nödvändiga för att åstadkomma lämpliga förvaltningsformer och
-enheter.
Ofta är det därvid nödvändigt att överföra mark från en fastighet till en
annan. Många gånger fordras emellertid inte någon marköverföring utan
den ene fastighetsägarens behov av utrymme kan på ett mer ändamåls-
enligt sätt tillgodoses genom att ett visst utrymme på en annan fastighet
upplåts för ett bestämt ändamål. Lagstiftningen tillhandahåller redan
instrument för att fa till stånd själva upplåtelsen av utrymme. Det är
sålunda enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) möjligt att fa ett ser-
vitut upplåtet i annan fastighet. Anläggningslagen (1973:1149) ger
möjlighet att upplåta en servitutsliknande rätt till mark eller utrymme på
annan fastighet. Enligt ledningsrättslagen (1973:1144) får utrymme
upplåtas för framdragande och begagnande av vissa slag av ledningar.
Dessa bestämmelser tryggar emellertid endast rätten att i visst
hänseende begagna den andra fastigheten. De har däremot - till skillnad
från vad som normalt är fallet vid marköverföring - ingen inverkan på
äganderätten till de föremål som är belägna på det upplåtna utrymmet.
Ofta är emellertid syftet med upplåtelsen av utrymme just att den till
vilken rätten upplåts skall komma i besittning av, och fa möjlighet att
exklusivt disponera, den inom utrymmet belägna anläggningen. Det
förhållandet att nyttjaren endast får en dispositionsrätt till anläggningen,
medan äganderätten tillkommer någon annan, kan då leda till osäkerhet i
en rad avseenden. Osäkerhet kan uppstå om vem som ansvarar för under-
håll av anläggningen och vem som skall stå för försäkringar. Osäkerhet
kan också uppstå om nyttjarens rätt att i sin tur upplåta nyttjanderätt till
anläggningen. Äganderättsliga oklarheter kan uppkomma om nyttjaren
ges rätt att bygga om och bygga ut anläggningen. I vilken utsträckning
förändrar ombyggnaden, helt eller delvis, äganderätten till föremålet och
i vilken utsträckning kan nyttjaren utnyttja värdet av sina investeringar
för pantsättning? Oklarheter av detta slag talar ibland för att också
äganderätten till anläggningen överförs till den fastighet till vilken
dispositionsrätten till anläggningen är knuten. En sådan överflyttning av
äganderätten - utan samband med marköverföring - är emellertid inte
möjlig. För att en anläggning som utgör tillbehör till den fastighet där
den är belägen med sakrättslig verkan skall kunna överföras till en annan
fastighet fordras, såsom ovan har redovisats, att anläggningen tas bort
från fastigheten, något som i praktiken ofta är omöjligt att åstadkomma.
19
Att den nuvarande ordningen kan leda till olägenheter framgår också Prop. 2000/01:138
av Statens Järnvägars framställan till regeringen. Staten äger såväl
jämvägsfastigheter som anläggningar for jämvägsändamål. Statens
Järnvägar förvaltar huvuddelen av dessa fastigheter, medan Banverket
förvaltar i stort sett alla jämvägstekniska anläggningar som är belägna på
dessa fastigheter. I den pågående omstruktureringen på detta område -
vilken bl.a. innebär att större delen av Statens Järnvägar numera har
omvandlats till aktiebolag (jfr prop. 1999/2000:78, bet. 1999/2000:TUl 1
och rskr. 1999/2000:238) - aktualiseras såväl fastighetsbildning som
ändrat ägande till vissa fastigheter. Det kan vara önskvärt att staten
förbehålls vissa jämvägstekniska anläggningar som är belägna på
fastigheter som staten i övrigt överlåter. En järnvägsanläggning som
utgör tillbehör till den fastighet där den är belägen kan emellertid inte,
med sakrättslig verkan, förbehållas staten i samband med att fastigheten
överlåts. Servitut för att nyttja anläggningen kan bildas, men
anläggningen kan inte, med verkan mot tredje man, överföras till den
härskande fastigheten.
Andra exempel kan hämtas från den kommunala sektom. En mycket
stor del av de kommunala fjärrvärmenäten ligger i gator, parkmark eller
annan mark som ägs av kommunen. Pågående strukturomvandling av
den kommunala sektom har inneburit att den kommunala verksamheten i
allt mindre utsträckning bedrivs som en del av den kommunala förvalt-
ningen. Vid övergången till andra organisationsformer uppkommer prob-
lem vad gäller äganderätten till de fjärrvärmeledningar m.m. som finns i
kommunal mark. I den utsträckning ledningen har blivit tillbehör till den
kommunalt ägda fastigheten kan en överlåtelse av ledningen till annan,
t.ex. ett särskilt fjärrvärmebolag, inte ges sakrättsligt skydd. Den enda
möjlighet som lagen tillhandahåller - att ledningen fysiskt avskiljs från
fastigheten - är otänkbar av både praktiska och ekonomiska skäl.
Problem av detta slag kan i framtiden aktualiseras också i fråga om
vatten- och avloppsanläggningar samt i fråga om ledningar för bred-
bandskommunikation m.m.
Ytterligare exempel kan hämtas från energisektorn. Den svenska
produktionen och distributionen av el har under en följd av år genomgått
stora strukturomvandlingar. De tidigare små, lokala elektricitetsförening-
ama har ersatts av ett betydligt mindre antal stora, privata eller kommu-
nala, distributionsbolag. Motsvarande utveckling har skett på produk-
tionssidan. Elmarknadens avreglering har medfört att det, såväl inom
kraftindustrin som i kommunerna, har bildats särskilda bolag för att ta
hand om ledningsnäten. Överlåtelser av ledningsnät och tillhörande
anläggningar till sådana bolag har redan kommit till stånd i stor
utsträckning och ytterligare överlåtelser kan förväntas. Även överlåtelser
till utländska juridiska personer förekommer. Möjligheterna att helt
genomföra avskiljandet av ledningsnäten till egna juridiska personer
begränsas emellertid, på sätt som ovan har angetts, av tillbehörsreglema.
Detta kan förhindra angelägna strukturomvandlingar. Om sådana
strukturomvandlingar likväl genomförs, kan det medföra att delar av
ledningsnätet kommer ur nätoperatörens ägo. Det kan då också upp-
komma problem av mera distributionsteknisk karaktär, eftersom den i
formell mening rätte ägaren skulle kunna vidta åtgärder för att stänga av
driften av ledningen.
20
De nu nämnda problemen synes ibland negligeras, eller åtminstone Prop. 2000/01:138
tonas ned, eftersom det inte finns några rimliga möjligheter att komma
till rätta med dem. Att problemen hittills inte har lett till några kända
ekonomiska förluster torde bero på att parterna på marknaden än så länge
har respekterat de avtal som har träffats. Fortsatta strukturomvandlingar
torde emellertid öka risken för verkliga komplikationer. I så fall kan
exekutiva förfaranden, där tillbehörsreglema måste tillämpas strikt, få
allvarliga ekonomiska konsekvenser för de företag och kreditinrättningar
som berörs. Riskerna ökar också till följd av den internationalisering av
energimarknaden och kreditväsendet som nu sker.
De här beskrivna problemen är inte av den karaktären att de kan kvan-
tifieras. I promemorian har problemen bedömts vara avsevärda. Åtskil-
liga remissinstanser har också med eftertryck instämt i denna bedömning
och har lämnat flera exempel på de problem som gällande regler i dag för
med sig. Enligt regeringens mening står det klart att problemen är
omfattande och att åtgärder måste vidtas.
Problemen synes kunna undanröjas enbart genom att det blir möjligt
att bryta det rättsliga sambandet mellan en fastighet och dess tillbehör
med verkan mot tredje man utan att tillbehöret fysiskt skiljs från
fastigheten. Enligt regeringens mening bör det därför införas regler som
gör det möjligt att överföra vissa slag av fastighetstillbehör från en
fastighet till en annan och regler som ger ett visst utrymme för att
omvandla fastighetstillbehör till lös egendom.
Regeringens bedömning: Behovet av att överföra fastighetstillbehör
mellan fastigheter och att omvandla fastighetstillbehör till lös egendom
bör tillgodoses genom ett lantmäteriförfarande.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-
dömning (se promemorian s. 34—42).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har instämt i bedöm-
ningen. Institutet för fastighetsrättslig forskning har uttalat att de disku-
terade problemen helst borde lösas efter en allmän översyn av reglerna
om fastighetstillbehör i 2 kap. jordabalken. Bl.a. Svenska Kommunför-
bundet har ansett att ett lantmäteriförfarande inte är tillräckligt för att
lösa de problem som kommunerna möter och har i stället förordat en
utvidgning av lagen (1992:1461) om verkan av vissa förbehåll vid
överlåtelse av fastighet som tillhör staten, m.m. (förbehållslagen). Också
Svenska Kraftverksföreningen och Sveriges Elleverantörer har före-
språkat en utvidgning av förbehållslagen. De har även förordat en ord-
ning enligt vilken ledningar som tryggas av redan upplåtna ledningsrätter
eller servitut inte skall anses höra till den fastighet där de är belägna.
Skälen för regeringens bedömning: Reglerna om tillbehör till
fastighet har stor betydelse i det praktiska rättslivet. För den som avser
att köpa en fastighet eller låna ut pengar mot säkerhet i fastigheten är det
viktigt att det går att fastställa vad som hör till fastigheten. Det är också
viktigt att, om sambandet mellan fastigheten och dess tillbehör bryts,
21
detta kommer till tydligt uttryck och att de som berörs härav ges tillfälle Prop. 2000/01:138
att tillvarata sina intressen. Vidare talar intresset av en överblickbar och
ändamålsenlig fastighetsindelning för att i vart fall större avvikelser från
de nuvarande principerna om vad som är tillbehör till fastighet
underkastas en viss myndighetskontroll. Eftersom det många gånger rör
sig om stora värden, måste det ställas höga krav på rättssäkerhet.
En utvidgning av förbehåll slagens tillämpningsområde?
Några remissinstanser har förordat en utvidgning av förbehållslagens
tillämpningsområde. Enligt den lagen skall, om staten vid en överlåtelse
av en fastighet eller en del av en fastighet förbehåller sig äganderätten till
föremål som hör till fastigheten, förbehållet gälla mot tredje man även
om föremålet efter överlåtelsen blir kvar på fastigheten. När staten
överlåter föremål som hör till fastigheten utan att samtidigt överlåta den
fastighet som föremålet hör till, skall överlåtelsen gälla mot tredje man
även om egendomen blir kvar på fastigheten. Lagens tillämpningsområde
är dock begränsat till el- och teleledningar med tillhörande anläggningar,
säkerhetsanordningar för sjöfarten och försvarsanläggningar.
Lagen kom till för att lösa vissa akuta problem i samband med de i
början av 1990-talet aktuella bolagiseringama av Vattenfall och Domän-
verket. På de fastigheter som skulle ingå i de nya bolagen fanns ett stort
antal kraft- och teleledningar som statsmakterna ansåg borde kvarstå i
statens ägo. Där fanns också andra slag av fastighetstillbehör, t.ex. fyrar
och försvarsanläggningar, som man inte heller ansåg borde följa med till
de nya bolagen. Å andra sidan fanns det på de fastigheter som skulle
kvarbli i statens ägo en del ledningar som borde övergå till de nya
bolagen (se prop. 1992/93:23 s. 9 f.). De rättsliga problem som detta
innebar löstes genom den nya lagen.
En möjlighet kan synas vara att låta förbehållslagens regler omfatta
även vissa andra slag av föremål än de som lagen i dag omfattar. Detta
diskuterades redan i samband med lagens tillkomst. Statens Järnvägar
hade förordat att lagen skulle omfatta också järnvägsanläggningar.
Föredragande statsrådet konstaterade med anledning därav att järnvägs-
anläggningar innefattade anläggningar av mycket skiftande slag, såsom
järnvägsspår, ledningar, stationsbyggnader och maskinhallar m.m. Frå-
gan om sådana anläggningar borde, enligt hennes mening, behandlas i ett
annat sammanhang (se prop. 1992/93:23 s. 16).
Enligt regeringens uppfattning är det inte heller nu lämpligt att göra
förbehållslagen tillämplig på andra föremål än de som redan omfattas av
lagen. Den lösning som förbehållslagen ger har karaktär av undan-
tagsregel och förutsätter att det inte råder någon tvekan om huruvida ett
föremål hör till den uppräknade kretsen av föremål eller ej. För att
tillgodose de mycket olikartade behov som har redovisats i detta lag-
stiftningsärende skulle uppräkningen av olika slag av anläggningar
behöva göras mycket detaljerad. Gränsdragningssvårighetema skulle
öka. En utvidgning av förbehållslagens tillämpningsområde skulle på sikt
leda till ökad oklarhet om vilka föremål som utgör fastighetstillbehör.
Vissa av dagens problem skulle lösas om lagen i vart fall utvidgades
till att omfatta även överlåtelser från andra än staten. Också detta
22
diskuterades i samband med lagens tillkomst. Övervägande skäl ansågs Prop. 2000/01:138
dock tala for att reglerna begränsades till överlåtelser från staten. I
sammanhanget betonades bl.a. att olägenheterna med den rådande ord-
ningen var särskilt påtagliga för staten. Beträffande enskilt ägda fastig-
heter framhöll föredragande statsrådet att dessa ofta är belånade och att
en ordning av det aktuella slaget därför skulle kunna innebära att pant-
havamas säkerhet äventyrades. Det fick, enligt statsrådet, övervägas i
annat sammanhang huruvida det borde vidtas lagstiftningsåtgärder som
tillgodoser även enskilda rättssubjekts intresse av att upphäva det
rättsliga sambandet mellan fastighet och tillbehör. Tredjemansintresset
medförde dock att en sådan lagstiftning måste få en annan karaktär än
den aktuella (se prop. 1992/93:23 s. 14).
Regeringen anser att det ställningstagande som gjordes i 1992 års lag-
stiftningsärende fortfarande har fog för sig. Förbehållslagens regler har
karaktär av undantagsregler. Ju oftare lagen kan tillämpas, desto flera
föremål med skenbar karaktär av fastighetstillbehör kommer att vara lös
egendom utan att tredje man har möjlighet att genom fastighetsregistret
o.d. skaffa information om det riktiga förhållandet. Detta talar för att
lagens tillämpningsområde inte bör utvidgas utan mycket starka skäl. I
synnerhet en tillämpning av förbehållslagen på överlåtelser från enskilda
skulle innebära stora risker för eventuella panthavare. De omedelbara
riskerna för panthavama skulle visserligen bli mindre om man, såsom
Svenska Kraftverksföreningen och Sveriges Elleverantörer har varit inne
på, lät de nya bestämmelserna omfatta enbart fastigheter som inte var
belånade vid tiden för lagens ikraftträdande. En sådan ordning skulle
emellertid uppenbarligen leda till stora tillämpningsproblem. De
omedelbara riskerna för panthavama skulle också bli mindre, om lagens
utvidgning begränsades till överlåtelser från kommuner, eftersom
kommunala fastigheter som regel inte är belånade. Inte heller en sådan
begränsning skulle emellertid undanröja alla de olägenheter som en
utvidgning av lagens tillämpningsområde kan medföra. Vidare skulle en
utvidgning av lagens tillämpningsområde till kommunalt ägda fastigheter
lösa enbart en mindre del av dagens problem. En annan lösning bör alltså
väljas.
Andra alternativ
Utredningen om tredimensionellt fastighetsutnyttjande övervägde en
bestämmelse om att en servitutsrättighet, som ger exklusiv rätt att ut-
nyttja en viss anläggning på en annan fastighet och som har bildats
genom fastighetsreglering, alltid skall innebära en övergång av
äganderätten till anläggningen. Utredningen förkastade emellertid själv
denna lösning, bl.a. därför att den ansåg det önskvärt att ägandet av
fastighetstillbehören kan fördelas på olika sätt i olika situationer. Den
diskuterade också en ordning enligt vilken en överlåtelse från den
tjänande fastighetens ägare till servitutshavaren kan ges sakrättslig ver-
kan genom inskrivning i fastighetsboken (numera fastighetsregistrets in-
skrivningsdel). Utredningens slutsats var att också detta alternativ är
mindre lämpligt, bl.a. av hänsyn till panthavama (se SOU 1996:87
s. 190).
23
Regeringen delar utredningens bedömning att inte någon av dessa båda Prop. 2000/01:138
modeller bör väljas. Det ena alternativet är, såsom utredningen var inne
på, inte tillräckligt flexibelt. Det andra alternativet innebär risker for
panthavama. Dessa risker kan visserligen avhjälpas genom att inskriv-
ningsförfarandet förenas med särskilda regler till skydd for befintliga
panthavare. Det skulle emellertid göra inskrivningsförfarandet ganska
komplicerat. Härtill kommer att detta slag av åtgärder som regel torde
aktualiseras i samband med inrättandet av fastighetsbildningsservitut,
gemensamhetsanläggningar eller ledningsrätter, dvs. åtgärder som alltid
vidtas av lantmäterimyndigheten. En ordning där överförandet av
äganderätten till föremålet sker genom ett förfarande vid en annan
myndighet framstår därför som mindre lämpligt.
Bl.a. Svenska Kraftverksföreningen har, såvitt gäller ledningar, för-
ordat en lösning liknande den första av de nyss diskuterade. Föreningen
har påpekat att huvuddelen av det svenska kraftnätet redan är utbyggt och
ledningsrätt och servitut redan upplåtna. Ledningarna har redan från
början haft ett naturligt samband med det övriga ledningsnätet och inte
med de tjänande fastigheterna. Det finns därför, enligt föreningen, starka
skäl för att redan upplåtna ledningsrätter eller servitut med retroaktiv
verkan skall bryta ledningarnas tillbehörsegenskap. Regeringen har för-
ståelse för föreningens önskemål men anser att en ordning av detta slag
skulle innebära alltför stora risker för rättsförluster liksom till oklarheter
om rådande rättsförhållanden.
Den förordade lösningen
Enligt regeringens mening talar i stället övervägande skäl för en lösning
där sambandet mellan fastighet och fastighetstillbehör bryts genom ett
lantmäteriförfarande, i vilket myndigheten särskilt prövar om en byggnad
eller någon annan anläggning som hör till en fastighet bör överföras till
en annan fastighet respektive omvandlas till lös egendom. Ett skäl till det
är att förfarandet jämte den efterföljande registreringen av förrättnings-
beslutet ger offentlighet åt överföringen. Ett annat skäl är att - såsom
flera remissinstanser har framhållit - förfarandet vid lantmäteri för-
rättningar ger goda förutsättningar för en rättssäker och effektiv pröv-
ning. Ytterligare ett skäl är att frågor om överföring eller frigörande av
fastighetstillbehör vanligen torde uppkomma i samband med fastighets-
bildning, inrättande av gemensamhetsanläggning eller upplåtelse av led-
ningsrätt. Det innebär då praktiska fördelar att frågan om överföring av
fastighetstillbehör kan prövas i anslutning till den aktuella förrätt-
ningsåtgärden. I allt väsentligt kan befintliga regler om hur lantmäteri-
myndighetens prövning skall gå till, om ersättning och om registrering av
beslutet tillämpas.
Det kan i och för sig hävdas - såsom Institutet för fastighetsrättslig
forskning har gjort - att de senaste decenniernas utveckling av nya
finansieringslösningar och näringsgrenar nödvändiggör en allmän över-
syn över 2 kap. jordabalken. Det kan då ifrågasättas om lagstiftningen
bör inriktas på delreformer av det nu aktuella slaget. Det aktuella
lagstiftningsbehovet är emellertid betydande. Att avvakta en bredare
översyn av 2 kap. jordabalken är därför inte möjligt. Det förslag som här
24
lämnas torde för övrigt inte heller medföra att en eventuell framtida mera Prop. 2000/01:138
omfattande reform försvåras.
Regeringens förslag: Om ett fastighetsbildningsservitut ger rätt att nyttja
en byggnad eller annan anläggning som enligt 2 kap. 1 § jordabalken hör
till en fastighet, skall lantmäterimyndigheten kunna besluta att
anläggningen skall höra till den fastighet som innehar servitutsrätten (den
härskande fastigheten).
Om ägaren av den fastighet som belastas av servitutet (den tjänande
fastigheten) inte har samtyckt till åtgärden, skall följande gälla.
1. Åtgärden far vidtas endast om den leder till en mer ändamålsenlig
markanvändning och fördelarna av den överväger de kostnader och
olägenheter som den medför.
2. Om anläggningen utgör en byggnad, får åtgärden vidtas endast om
det inte uppkommer väsentlig olägenhet för någon sakägare. Därutöver
skall krävas att byggnaden har ett endast obetydligt värde eller att
åtgärden i betydande mån förbättrar möjligheterna att åstadkomma en
ändamålsenlig markanvändning.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
förslag (se promemorian s. 34-37). Promemorians förslag omfattar
emellertid endast anläggningar som avses i 2 kap. 1 § första stycket
jordabalken. I promemorian saknas också motsvarighet till förslaget att
åtgärden under vissa förutsättningar skall kunna vidtas, trots att ägaren av
den tjänande fastigheten inte har lämnat sitt samtycke.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, utom Lantbrukarnas
Riksförbund, har ställt sig positiva till förslaget. Flera remissinstanser har
dock framfört förslag till detaljförändringar eller utvidgningar av för-
slaget. Stora Enso Skog AB har sålunda förordat att även anläggningar
som utgör tillbehör enligt 2 kap. 1 § andra stycket jordabalken skall
kunna överföras till en annan fastighet. Statens Järnvägar och Gävle
kommun har förordat att också byggnadstillbehör skall kunna överföras
till en annan fastighet.
Flera remissinstanser, däribland Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt och
Lantmäteriverket, har kritiserat eller ifrågasatt promemorians förslag att
överföring skall kunna ske enbart om ägaren av den tjänande fastigheten
medger det. Lantbrukarnas Riksförbund har däremot anslutit sig till
promemorians bedömning att åtgärden alltid skall vara beroende av
samtycke från den tjänande fastighetens ägare.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i allt
väsentligt med regeringens förslag (se s. 23-28 i utkastet till
lagrådsremiss).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller inte
haft något att invända mot förslaget i utkastet till lagrådsremiss.
Lantbrukarnas Riksförbund har dock kritiserat förslaget att ett beslut om
25
överföring av fastighetstillbehör under vissa förutsättningar skall kunna Prop. 2000/01:138
meddelas även om ägaren till den tjänande fastigheten inte har samtyckt
till åtgärden.
Vilket slag av förrättningsförfarande skall väljas?
Såsom har uttalats i avsnitt 5 bör det införas regler som gör det möjligt
att genom ett förrättningsförfarande överföra fastighetstillbehör från en
fastighet till en annan. Lämpligen bör de nya reglerna anknyta till
befintliga fastighetsbildningsregler, i första hand reglerna om fastighets-
reglering.
Fastighetsreglering är ett fastighetsbildningsinstitut genom vilket redan
bestående fastigheter ombildas. Det kan bl.a. användas för att bilda, änd-
ra eller upphäva ett servitut (se 5 kap. 1 § fastighetsbildningslagen). Ofta
torde behovet av att överföra ett fastighetstillbehör till en annan fastighet
aktualiseras i samband med att ett servitut bildas genom fastighets-
reglering. Det är då en fördel om frågan om överföring av fastighets-
tillbehör kan tas upp inom ramen för den aktuella förrättningen. Härtill
kommer att de regler som gäller för fastighetsreglering framstår som
lämpliga också vid en överföring av fastighetstillbehör. Det gäller t.ex.
reglerna om ersättning vid fastighetsreglering. Dessa kan tillämpas för
det fall parterna inte träffar någon överenskommelse om ersättningens
storlek utan begär att ersättningsfrågan skall avgöras av lantmäteri-
myndigheten (jfr 5 kap. 10-12 §§ fastighetsbildningslagen). De regler
som gäller vid fastighetsreglering tillhandahåller också ett tillfreds-
ställande skydd för panthavama. Dessa far möjlighet att motsätta sig
överenskommelser om ersättning som avviker från fastighetsbild-
ningslagens regler (se 5 kap. 18 § fastighetsbildningslagen).
Vilken anknytning skall fastighetstillbehöret ha till den fastighet dit det
överförs?
Intresset av ordning och reda i fastighetsindelningen talar för att möjlig-
heten till överföring av fastighetstillbehör mellan fastigheter begränsas
till de fall där det finns ett dokumenterat och långsiktigt ändamåls-
samband mellan fastighetstillbehöret och den fastighet till vilken det
överförs. Ett sådant ändamålssamband föreligger då den andra fastig-
hetens ägare har eller kommer att få en på lantmäteribeslut grundad rätt
att nyttja det aktuella föremålet. Regeringen föreslår därför att det skall
vara möjligt att överföra ett fastighetstillbehör från en fastighet till en
annan, om den andra fastighetens ägare har en genom fastighetsbild-
ningsservitut fastslagen rätt att nyttja föremålet. Några remissinstanser
har ansett att ett fastighetstillbehör borde kunna överföras också om
anläggningen disponeras med stöd av servitut som har tillkommit enligt
speciallagstiftning, t.ex. vissa vattenrättsliga servitut. Behovet härav,
liksom de konsekvenser en sådan ordning skulle kunna fa, har dock inte
kunnat bedömas inom ramen för det nu aktuella lagstiftningsärendet.
26
Enligt regeringens uppfattning bör det i vart fall inte inforas någon Prop. 2000/01:138
möjlighet att överfora fastighetstillbehör när rätten att nyttja föremålet
tryggas enbart av ett nyttjanderättsavtal eller ett avtalsservitut (dvs. ett
servitut som inte har bildats enligt lagstiftningen om fastighetsbildning).
Redan det förhållandet att en nyttjanderätt alltid är tidsbegränsad och
knuten till en person talar för att fastighetstillbehör som disponeras
enbart med nyttjanderätt inte bör kunna överföras till en annan fastighet.
Övervägande skäl talar för att detsamma bör gälla om tillbehöret
disponeras med stöd av ett avtalsservitut. Ett avtalsservitut kan
visserligen gälla utan tidsbegränsning. Servitutsrätten är inte heller
knuten till en viss person. Likväl kan servitutet av olika skäl upphöra att
gälla. För avtalsservitutet gäller dessutom - liksom för nyttj anderätten -
att det har tillkommit utan någon myndighetsprövning. I det enskilda
fallet kan därför anknytningen till den andra fastigheten vara bristfällig.
Tillbehör enligt 2 kap. 1 § jordabalken
Behovet av överföring av fastighetstillbehör gör sig framför allt gällande
1 fråga om sådana anläggningar som avses i 2 kap. 1 § första stycket
jordabalken (”byggnad, ledning, stängsel och annan anläggning som
anbragts i eller ovan jord för stadigvarande bruk”). Möjligheten till
överföring av fastighetstillbehör bör alltså omfatta sådana anläggningar. I
2 kap. 1 § första stycket nämns också några andra slag av fastighets-
tillbehör, nämligen på rot stående träd och andra växter samt naturlig
gödsel. Dessa bör — såsom Lantbrukarnas Riksförbund har påpekat -
uppenbarligen inte omfattas av de nya reglerna om överföring.
En annan fråga är om möjligheten till överföring bör omfatta också
anläggningar som sägs i 2 kap. 1 § andra stycket jordabalken. Dessa är av
samma slag som anläggningar enligt 2 kap. 1 § första stycket. De är
emellertid inte belägna på den fastighet som de hör till utan har blivit
tillbehör därför att de har anbragts med stöd av ett servitut eller en
ledningsrätt. Promemorians lagförslag ger inte möjlighet att överföra
fastighetstillbehör av detta slag.
Stora Enso Skog AB har gjort gällande att det kan finnas behov av att
överföra även dessa anläggningar till en annan fastighet. Regeringen
delar den bedömningen. Det är t.ex. tänkbart att en anläggning, belägen
på fastigheten A men på grund av servitut tillbehör till fastigheten B,
längre fram lämpligen bör nyttjas till förmån för fastigheten C. Detta kan
påkalla en överföring av anläggningen så att den blir tillbehör till C.
Normalt torde detta kunna åstadkommas genom en kombination av olika
åtgärder; upphävande av servitutet till B (varvid anläggningen blir lös
egendom), överlåtelse av anläggningen och inrättande av ett nytt servitut
till förmån för C (varvid anläggningen blir tillbehör till C). Praktiska skäl
talar dock för att överföringen skall kunna genomföras genom ett enda
beslut av lantmäterimyndigheten. Lagförslaget bör därför utformas så att
även sådana anläggningar som avses i 2 kap. 1 § andra stycket blir
möjliga att överföra.
27
Tillbehör enligt 2 kap. 2 § jordabalken
Prop. 2000/01:138
En annan fråga är om möjligheten att överfora fastighetstillbehör bör
omfatta också s.k. byggnadstillbehör (jfr 2 kap. 2 § jordabalken). Det är
här fråga om föremål som hör till en fastighet därför att de har samband
med en byggnad som hör till fastigheten. För att ett föremål skall utgöra
byggnadstillbehör fordras att det är ägnat till stadigvarande bruk för
byggnaden.
Statens Järnvägar och Gävle kommun har gjort gällande att det i vissa
situationer kan finnas behov av att överföra också detta slag av tillbehör
till en annan fastighet (utan att byggnaden som sådan överförs). Enligt
Statens Järnvägar bör byggnadstillbehör kunna överföras då det har en
funktion endast för den andra fastigheten. Som exempel har nämnts en
rulltrappa eller en hiss som svarar för en planskild förbindelse över ett
spårområde. Gävle kommun har som exempel tagit ett fall där en
byggnad är uppdelad i flera fastigheter och där det i en del av byggnaden
finns tekniska anläggningar och stamledningar som är av betydelse för
byggnaden i dess helhet. Enligt kommunen bör anläggningarna då kunna
överföras till de fastigheter som har del i dem.
Övervägande skäl talar enligt regeringens mening mot att nu öppna
möjlighet för överföring av byggnadstillbehör. Det är i dag endast bygg-
nader och andra anläggningar av det slag som avses i 2 kap. 1 §
jordabalken som genom servitutsanknytning till en annan fastighet kan
bli tillbehör till denna. Det går alltså inte att göra en beståndsdel av en
anläggning till tillbehör till en annan fastighet. Intresset av ordning och
reda i fastighetsindelningen talar för att den principen upprätthålls.
Behovet av en bestämmelse som ger möjlighet att överföra byggnads-
tillbehör separat torde för övrigt vara litet, eftersom det typiska för
byggnadstillbehör är att de är ägnade till stadigvarande bruk för
byggnaden.
Inom Regeringskansliet pågår överväganden angående s.k. tre-
dimensionellt fastighetsutnyttjande. I det arbetet kommer att övervägas
om det finns anledning att tillåta överföring av byggnadstillbehör inom
ramen för ett sådant fastighetsutnyttjande. Innan det arbetet har slutförts,
är regeringen inte beredd att föreslå regler om överföring av byggnads-
tillbehör.
Förfaranderegler
Såsom ovan har framgått föreslår regeringen att det skall vara möjligt att
överföra fastighetstillbehör mellan olika fastigheter om rätten att nyttja
fastighetstillbehöret tryggas genom ett fastighetsbildningsservitut. Över-
föringen bör därför kunna äga rum vid den förrättning där ett sådant
servitut bildas. Om servitutet redan har bildats, bör överföringen kunna
ske även vid en senare, särskild förrättning. I promemorian föreslogs en
särskild lagregel om detta. Enligt regeringens mening behövs det dock
inte någon sådan bestämmelse. Det följer redan av allmänna regler om
fastighetsreglering att frågan kan tas upp vid skilda slag av förrättningar.
28
De materiella villkoren för överföring
I 3 kap. fastighetsbildningslagen finns allmänna bestämmelser om fastig-
hetsbildning. Dessa kompletteras av allmänna bestämmelser om fastig-
hetsreglering i 5 kap. Åtskilliga av bestämmelserna innehåller materiella
villkor för när fastighetsbildning respektive fastighetsreglering får ske. I
promemorian konstaterades att bestämmelserna i de nu nämnda kapitlen
bör tillämpas också vid överföring av fastighetstillbehör. Regeringen
delar den uppfattningen.
Promemorian innehöll därutöver ett generellt krav på att ägaren av den
tjänande fastigheten skall lämna sitt medgivande till åtgärden. Behovet
av att kunna överföra fastighetstillbehör tvångsvis ansågs vara litet. Det
bedömdes att sådana angelägna allmänna intressen som enligt 2 kap. 18 §
regeringsformen fordras för expropriation sällan torde föreligga.
Flertalet remissinstanser som har yttrat sig i denna del har kritiserat
kravet på medgivande. Så har t.ex. Göta hovrätt framhållit att en
lagstiftning som bygger på frivillighet kan få begränsad genomslagskraft
och att det ofta kan finnas ett beaktansvärt allmänt intresse av att
åtgärden genomförs. Stockholms tingsrätt har uttryckt en liknande upp-
fattning. Lantmäteriverket har menat att de nya reglerna bör ansluta till
vad som allmänt gäller i fråga om förrättning, nämligen att lantmäteri-
myndigheten kan meddela beslut även om någon överenskommelse inte
träffas. Några remissinstanser har hävdat att ett krav på medgivande
skulle kunna utnyttjas av vissa fastighetsägare på ett oskäligt sätt.
Vad gäller fastighetsbildning i allmänhet talar intresset av en
ändamålsenlig användning av den fasta egendomen för att den i viss
utsträckning kan genomföras med tvång. Gällande rätt ger därför redan
ett visst utrymme för beslut om marköverföring eller inrättande av
servitut genom fastighetsreglering utan stöd av berörda fastighetsägares
medgivande. Enligt regeringens mening framstår överföring av fastig-
hetstillbehör som ett komplement till sedvanlig fastighetsbildning, t.ex.
inrättande av servitut. Överföringen kan också på samma sätt som andra
fastighetsbildningsåtgärder bidra till en ändamålsenlig användning av
den fasta egendomen. Regeringen kan därför inte finna annat än att
behovet av att kunna fatta beslut utan stöd av berörda fastighetsägares
medgivande är i huvudsak detsamma som vid annan fastighetsbildning.
Ett beslut om överföring av fastighetstillbehör kommer i bland att
medföra att äganderätten till anläggningen övergår från ägaren av den
tjänande fastigheten till ägaren av den härskande fastigheten. Tvångsvis
överföring av fastighetstillbehör utgör därför ett sådant förfogande som
avses i 2 kap. 18 § första stycket regeringsformen. En förutsättning för
att lagregler om tvångsvis överföring skall kunna införas är därför att
reglerna kan anses tillgodose angelägna allmänna intressen.
Regeringen kan i den delen konstatera att ett grundläggande syfte med
fastighetsbildningslagen är att efter en avvägning mellan olika enskilda
och allmänna intressen åstadkomma en så ändamålsenlig användning av
den fasta egendomen som möjligt (jfr NJA 1996 s. 110). I förarbetena till
de ändringar som gjordes i 2 kap. 18 § regeringsformen år 1993 uttalades
i enlighet därmed att även tvångsvis överföring av fast egendom vid
fastighetsbildning till förmån för enskilt intresse kan tjäna angelägna
allmänna intressen (se prop. 1993/94:117 s. 49). Som ovan har nämnts
Prop. 2000/01:138
29
framstår överföring av fastighetstillbehör som ett komplement till sed- Prop. 2000/01:138
vanlig fastighetsbildning. Regler som medger tvångsvis överföring av
fastighetstillbehör får därför anses förenliga med 2 kap. 18 § regerings-
formen under förutsättning att de är inriktade på att åstadkomma en mera
ändamålsenlig användning av den fasta egendomen.
För att fastighetsreglering skall få ske fordras enligt 5 kap. 4 §
fastighetsbildningslagen att regleringen leder till en lämpligare
fastighetsindelning eller en i övrigt mer ändamålsenlig markanvändning
och att fördelarna överväger de kostnader och olägenheter som
regleringen medför. Avsteg från dessa villkor får, enligt 5 kap. 18 §,
göras endast om ägarna av de fastigheter som berörs av regleringen
medger det. Detta bör enligt regeringens mening gälla även beträffande
överföring av fastighetstillbehör. Överföring av fastighetstillbehör bör
alltså inte utan berörda fastighetsägares medgivande kunna ske annat än
om åtgärden leder till en mer ändamålsenlig markanvändning och
sammantaget, efter en avvägning mellan fördelar och nackdelar, ger ett
positivt mervärde. De nu angivna bestämmelserna i 5 kap. fastig-
hetsbildningslagen - vilka får anses ge uttryck för det i 2 kap. 18 §
regeringsformen angivna allmänintresset - bör alltså vara tillämpliga på
överföring av fastighetstillbehör. Detta fordrar inte någon lagändring.
Fastighetsbildningslagen innehåller också vissa andra begränsningar av
möjligheterna till tvångsåtgärder. Bestämmelserna i 5 kap. 8 § fastig-
hetsbildningslagen förhindrar sålunda mera ingripande tvångsåtgärder.
Enligt dessa bestämmelser skall vid fastighetsreglering iakttas att varje
däri ingående fastighet får sådan sammansättning och utformning att den
inte i mindre mån än före regleringen lämpar sig för det ändamål som
den är avsedd att användas för. Enligt regeringens mening bör dessa
begränsningar gälla även vid överföring av fastighetstillbehör. Inte heller
detta fordrar någon lagändring.
Enligt 5 kap. 7 § fastighetsbildningslagen får fastighetsreglering inte -
utan stöd av överenskommelse - verkställas så att mark tillsammans med
byggnad som finns på marken överförs till annan fastighet eller sam-
fällighet. Uppkommer det inte någon väsentlig olägenhet för sakägare,
far dock mark med byggnad ändå överföras, om byggnaden har endast
obetydligt värde eller om överföringen i betydande mån underlättar
möjligheterna att vinna en ändamålsenlig fastighetsindelning. Regeringen
anser det naturligt att motsvarande begränsningar bör gälla i fråga om
övergång av byggnader från en fastighet till en annan genom överföring
av fastighetstillbehör. Särskilda regler om detta bör tas in i
fastighetsbildningslagen.
Reglerna kommer därmed att ha sådan inriktning och innehålla sådana
begränsningar att de måste anses stå i överensstämmelse med 2 kap. 18 §
regeringsformen. Lagrådet har inte redovisat någon avvikande
uppfattning.
Regeringen har också övervägt reglernas förenlighet med Europa-
konventionen om mänskliga rättigheter, särskilt artikel 1 i tilläggs-
protokoll 1 till konventionen vilket rör skyddet för äganderätten. Enligt
regeringens uppfattning säkerställer den ovan angivna utformningen av
reglerna att även konventionens krav blir tillgodosedda.
30
Regeringens forslag: När det i en gemensamhetsanläggning ingår en
byggnad eller annan anläggning som enligt 2 kap. 1 § jordabalken hör till
en fastighet, skall lantmäterimyndigheten kunna besluta att anläggningen
skall överföras till och vara samfälld för de fastigheter som deltar i
gemensamhetsanläggningen.
Om ägaren av den tjänande fastigheten inte lämnar sitt medgivande till
åtgärden, skall åtgärden få vidtas endast om den leder till en mer
ändamålsenlig markanvändning och fördelarna av den överväger de
kostnader och olägenheter som den medför.
Beslut om överföring av fastighetstillbehör skall kunna fattas vid den
förrättning då gemensamhetsanläggningen inrättas eller vid en senare, ny
förrättning.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
förslag men omfattar endast anläggningar som avses i 2 kap. 1 § första
stycket jordabalken (se promemorian s. 37-39). I promemorian föreslås
vidare att åtgärden skall kunna företas endast efter medgivande av den
tjänande fastighetens ägare.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Lantbrukarnas
Riksförbund har godtagit grundprinciperna i promemorians förslag. Flera
remissinstanser, däribland Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt och
Lantmäteriverket, har kritiserat eller ifrågasatt förslaget om att överföring
skall kunna ske enbart med stöd av medgivande från den tjänande
fastighetens ägare. I den delen har Lantbrukarnas Riksförbund anslutit
sig till promemorians bedömning.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med
regeringens förslag (se s. 29-32 i utkastet till lagrådsremiss).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget i
utkastet till lagrådsremiss. Lantbrukarnas Riksförbund har dock kritiserat
förslaget att ett beslut om överföring av fastighetstillbehör under vissa
förutsättningar skall kunna meddelas även om ägaren till den tjänande
fastigheten inte har samtyckt till åtgärden.
Bakgrund: Enligt 1 § anläggningslagen (1973:1149) kan en anlägg-
ning inrättas som gemensamhetsanläggning, om den är gemensam för
flera fastigheter och tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse för
dem. Enligt 12 § får mark eller annat utrymme för gemensamhets-
anläggning tas i anspråk på fastighet som skall delta i anläggningen eller
på annan fastighet, om det inte orsakar synnerligt men för fastigheten.
Gemensamhetsanläggningen och rätten till utrymme är enligt 14 § första
stycket samfälld för de fastigheter som deltar i anläggningen.
Karaktären på den rättighet som uppkommer genom en upplåtelse en-
ligt 12 § är inte definierad i lagen. Enligt förarbetena (se prop. 1973:160
s. 201) är rättigheten att jämställa med servitut. Vad gäller de an-
läggningar som har uppförts på det upplåtna utrymmet torde därför jorda-
balkens regler om fastighetstillbehör gälla. Om beslutet om upplåtelse
fattas innan anläggningen uppförs, blir anläggningen således tillbehör till
de härskande fastigheterna. Om beslutet innebär en rätt att ta i anspråk en
redan befintlig anläggning, förblir anläggningen däremot tillbehör till den
tjänande fastigheten. En överlåtelse av anläggningen, t.ex. till de härs-
Prop. 2000/01:138
31
kande fastigheternas ägare, får inte sakrättslig verkan förrän anläggning- Prop. 2000/01:138
en fysiskt har skilts från fastigheten.
Skälen for regeringens förslag: Såsom har uttalats i avsnitt 5 bör det
införas regler som gör det möjligt att genom ett förrättningsförfarande
överföra fastighetstillbehör från en fastighet till en annan. En sådan
möjlighet behövs bl.a. när en gemensamhetsanläggning har inrättats och
det för dess behov upplåts eller har upplåtits en dispositionsrätt till en
byggnad eller annan anläggning. Det kan då vara ändamålsenligt att
också äganderätten till anläggningen knyts till de fastigheter som deltar i
gemensamhetsanläggningen. Regeringen föreslår därför att det i samband
med inrättandet av gemensamhetsanläggningar skall vara möjligt att
besluta om överföring av fastighetstillbehör.
När en gemensamhetsanläggning inrättas, blir anläggningen och det för
anläggningen upplåtna utrymmet samfällda för de fastigheter som deltar i
anläggningen. Det är därför naturligt att de fastighetstillbehör som, enligt
vad som nyss har sagts, skall kunna överföras efter överföringen utgör
samfälld egendom enligt anläggningslagens bestämmelser.
Inte heller vid en anläggningsförrättning bör det vara möjligt att
överföra annat än sådana anläggningar som enligt 2 kap. 1 § jordabalken
utgör fastighetstillbehör. Skälen till det är desamma som har angetts i
avsnitt 6.1. I promemorian föreslogs en begränsning till tillbehör enligt
2 kap. 1 § första stycket. Av samma skäl som har angetts i avsnitt 6.1 bör
det enligt regeringens mening vara möjligt att överföra även anläggning-
ar som utgör tillbehör enligt 2 kap. 1 § andra stycket.
Några remissinstanser har ansett att ett fastighetstillbehör borde kunna
överföras också om anläggningen disponeras med stöd av rätt till väg
enligt 49 § anläggningslagen. Behovet härav, liksom de konsekvenser en
sådan ordning skulle kunna få, har dock inte kunnat bedömas inom
ramen för det nu aktuella lagstiftningsärendet.
Förfaranderegi er
Ett beslut om överföring som har anknytning till en gemensamhets-
anläggning bör, liksom beslut om överföring genom fastighetsreglering,
meddelas vid en förrättning. Enligt regeringens uppfattning lämpar sig
anläggningslagens förrättningsregler i allt väsentligt även för förrätt-
ningar som avser överföring av fastighetstillbehör. Överföringen av
fastighetstillbehör bör därvid ses som en del av inrättandet av gemensam-
hetsanläggningen. Av 18 § anläggningslagen framgår att bl.a. ägarna av
deltagande fastigheter samt samfällighetsföreningen, om en sådan är
bildad, har rätt att ansöka om förrättning. Detta bör gälla även i fråga om
en förrättning som avser en fråga om överföring av fastighetstillbehör.
Någon lagändring krävs inte i den delen.
I promemorian förordades att frågan om överföring av fastighets-
tillbehör skulle kunna prövas såväl vid den förrättning då gemensam-
hetsanläggningen inrättas som vid en senare, särskild förrättning. Rege-
ringen delar den uppfattningen. Den senare förrättningen får då karaktär
av omprövning av det första anläggningsbeslutet. I 35 § anläggnings-
lagen uppställs särskilda villkor för att ett anläggningsbeslut skall få
omprövas, nämligen att det har inträtt ändrade förhållanden eller att det
32
annars finns ett klart behov av omprövning. Enligt regeringen finns det Prop. 2000/01:138
dock inte anledning att uppställa sådana begränsningar vad gäller
möjligheten att få en fråga om överföring av fastighetstillbehör prövad
när gemensamhetsanläggningen redan är inrättad. Regeringen föreslår
därför att frågan om överföring av fastighetstillbehör skall kunna prövas
vid en särskild förrättning enligt anläggningslagen även om villkoren för
omprövning inte är uppfyllda.
Redan i dag har en samfallighetsforening befogenhet att företräda
delägarna vid vissa slag av förrättningar enligt fastighetsbildningslagen
(1970:988) och anläggningslagen (se bl.a. 35 § fjärde stycket an-
läggningslagen). I de fall en gemensamhetsanläggning redan har inrättats
skulle det - såsom bl.a. Stockholms tingsrätt och Lantmäteriverket har
påpekat - innebära en avsevärd förenkling orn delägarna också vid en
förrättning som syftar till att överföra fastighetstillbehör kunde företrädas
av samfällighetsföreningen. I den situationen torde delägarna dessutom
normalt beröras i endast begränsad omfattning av att ett fastighets-
tillbehör överförs till dem enligt de föreslagna reglerna. Regeringen före-
slår därför att samfällighetsföreningen skall företräda delägarna vid en
särskild förrättning om överföring av fastighetstillbehör.
Förutsättningarna for överföring
I promemorian föreslogs att ägaren av den tjänande fastigheten alltid
skall lämna sitt medgivande till åtgärden.
Även i fråga om överföring av fastighetstillbehör enligt anläggnings-
lagen har åtskilliga remissinstanser hävdat att det kan finnas behov av att
överföra fastighetstillbehör utan stöd av medgivande. Regeringen delar
den uppfattningen (jfr avsnitt 6.1). Genom överföring av fastighets-
tillbehör från en fastighet till en annan kan man åstadkomma en mera
rationell användning av marken och de anläggningar som hör till marken.
I avsnitt 6.1 har diskuterats om regler om tvångsvis överföring av
fastighetstillbehör enligt fastighetsbildningslagen är förenliga med
bestämmelserna om egendomsskydd i 2 kap. 18 § regeringsformen och
artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen om
mänskliga rättigheter. Regeringens slutsats är att så är fallet. På i
huvudsak samma skäl måste regler som ger möjlighet att genom beslut
enligt anläggningslagen tvångsvis överföra fastighetstillbehör anses
förenliga med regeringsformen och Europakonventionen, under förut-
sättning att reglerna är inriktade på att åstadkomma en från allmän
synpunkt ändamålsenlig användning av mark och därtill hörande
anläggningar.
Redan de gällande bestämmelserna i anläggningslagen tillgodoser i
viss utsträckning dessa krav. Själva beslutet om att en gemensamhets-
anläggning skall inrättas förutsätter att anläggningen tillgodoser ändamål
av stadigvarande betydelse för de fastigheter som deltar i anläggningen
(se 1 §). Vidare får gemensamhetsanläggningen inrättas endast om
fördelarna av ekonomisk eller annan art av anläggningen överväger de
kostnader och olägenheter som anläggningen medför (se 6 §). För ett
beslut om överföring av fastighetstillbehör - utan stöd av medgivande av
den tjänande fastighetens ägare - bör emellertid krävas att också själva
överföringen leder till en mera ändamålsenlig markanvändning och att
2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 138
fördelarna med överföringen överstiger de kostnader och olägenheter Prop. 2000/01:138
som den medför. En uttrycklig regel om detta bör tas in i anläggnings-
lagen.
Självfallet bör även ägarna av de fastigheter som genom överföringen
kommer att få del i anläggningen ha inflytande vid förrättningen. Antalet
fastigheter som deltar i en gemensamhetsanläggning kan emellertid vara
stort. Det är inte alltid praktiskt möjligt att fa medgivande från ägarna till
samtliga de fastigheter som skall delta i gemensamhetsanläggningen.
Något krav på att ägarna till samtliga deltagande fastigheter är överens
om att inrätta anläggningen har därför inte uppställts. Det är först om
ägarna av de fastigheter som skall delta i anläggningen (och hyres-
gästerna i sådana fastigheter) mera allmänt motsätter sig åtgärden och har
beaktansvärda skäl för det som anläggningen inte far inrättas (”opinions-
villkoret”, se 7 § anläggningslagen). Detta bör, enligt regeringens
mening, gälla även vid överföring av fastighetstillbehör som sker vid en
anläggningsförrättning. För detta talar också att frågan om överföring av
fastighetstillbehör för den enskilde fastighetsägaren torde vara av
underordnad betydelse jämfört med frågan om inrättandet av gemensam-
hetsanläggningen.
I promemorian föreslogs att opinionsvillkoret inte skall tillämpas när
frågan om överföring av fastighetstillbehör prövas vid en särskild förrätt-
ning. Länsstyrelsen i Stockholms län har menat att opinionsvillkoret bör
gälla även vid sådana förrättningar. Regeringen ansluter sig till den
uppfattningen och föreslår alltså att opinionsvillkoret skall gälla även vid
sådan överföring av fastighetstillbehör som sker vid en särskild
förrättning. Detta är av betydelse om den nya förrättningen har initierats
av någon eller några enstaka delägare. Det är då rimligt att övriga
delägares uppfattning vägs in genom en tillämpning av opinionsvillkoret.
Någon särskild lagregel om att opinionsvillkoret är tillämpligt fordras
dock inte. Beslutet om överföring utgör nämligen en del av inrättandet av
gemensamhetsanläggningen och kommer därmed i likhet med övriga
delar av anläggningsbeslutet att vara avhängigt av att opinionsvillkoret är
uppfyllt.
Regeringens förslag: Om en byggnad eller annan anläggning som enligt
2 kap. 1 § jordabalken hör till en fastighet är ägnad att användas vid
utövandet av en ledningsrätt, skall lantmäterimyndigheten kunna besluta
att anläggningen inte längre skall höra till fastigheten. Ett sådant beslut
far dock, om anläggningens ägare inte har samtyckt till åtgärden, medde-
las endast om åtgärden leder till ett mer ändamålsenligt utnyttjande av
ledningsrätten och fördelarna av åtgärden överstiger de kostnader och
olägenheter som den medför.
Genom ett beslut om att anläggningen inte längre skall höra till fastig-
heten skall äganderätten till anläggningen övergå till innehavaren av
ledningsrätten.
Beslut om frigörande av fastighetstillbehör skall kunna fattas vid den
förrättning då ledningsrätten upplåts eller vid en senare, ny förrättning.
34
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
förslag men omfattar endast anläggningar som avses i 2 kap. 1 § första
stycket jordabalken (se promemorian s. 39—42). I promemorian förordas
att åtgärden alltid skall vara beroende av medgivande från den berörda
fastighetens ägare.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, utom Lantbrukarnas
Riksförbund, är positiva till grundprinciperna i promemorians förslag.
Några remissinstanser har dock förslag till detaljförändringar eller ut-
vidgningar av förslaget. Flera instanser, däribland Göta hovrätt, Stock-
holms tingsrätt och Lantmäteriverket, har kritiserat eller ifrågasatt
promemorians förslag att ett beslut om frigörande av fastighetstillbehör
skall vara beroende av medgivande från den berörda fastighetens ägare.
Lantbrukarnas Riksförbund har i det sistnämnda avseendet anslutit sig
till promemorians bedömning.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med
regeringens förslag (se s. 32-35 i utkastet till lagrådsremiss).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller inte
haft något att invända mot förslaget i utkastet till lagrådsremiss.
Lantbrukarnas Riksförbund har dock kritiserat förslaget att ett beslut om
frigörande av fastighetstillbehör under vissa förutsättningar skall kunna
meddelas även om anläggningens ägare inte har samtyckt till åtgärden.
Bakgrund: Ledningsrätt utgör en rätt att utnyttja ett visst utrymme
inom en fastighet för att där dra fram och begagna en ledning av visst
slag. I 2 § ledningsrättslagen (1973:1144) anges för vilka slag av
ledningar som ledningsrätt kan upplåtas. Lagens tillämpningsområde är
där begränsat med hänsyn till de olika ledningarnas beskaffenhet och
ändamål. Gemensamt för dessa slag av ledningar är att de tjänar olika
allmänna ändamål. Förutom den egentliga ledningen ingår i begreppet
ledning även för ledningens ändamål erforderliga anordningar, såsom
transformatorer, pumpstationer och andra tillbehör (se 3 §). Ledningar
omfattas av de allmänna reglerna om fastighetstillbehör i 2 kap. 1 §
första stycket jordabalken. Härutöver gäller att en ledning som tryggas
genom ledningsrätt genom ett beslut enligt ledningsrättslagen kan knytas
till en annan fastighet än den där den är belägen. Jordabalkens regler om
fastighetstillbehör blir då, enligt 2 kap. 1 § andra stycket andra meningen
jordabalken, tillämpliga på ledningen. Om ledningsrätt upplåts innan
ledningen byggs, eller om ledningen dittills har utgjort lös egendom, blir
ledningen tillbehör till den fastighet som ledningsrätten knyts till.
Annorlunda förhåller det sig, om ledningsrätt i stället upplåts för en
befintlig ledning som redan hör till den fastighet där den är belägen.
Ledningen kommer då att fortsätta utgöra tillbehör till den fastigheten till
dess att den fysiskt avskiljs från fastigheten.
Skälen for regeringens förslag: Såsom har framgått av avsnitt 5 anser
regeringen att det bör öppnas en möjlighet att genom förrättningsbeslut
omvandla vissa slag av fastighetstillbehör till lös egendom. Behovet
härav gör sig i synnerhet gällande i fråga om ledningar.
Behovet av lagändringar är i viss utsträckning beroende av hur bestäm-
melserna i 2 kap. 1 § första stycket jordabalken skall förstås. Såsom
tidigare har påpekats (se avsnitt 4) är det inte klart om dessa bestämmel-
ser innebär att en anläggning utgör tillbehör till den fastighet där den är
Prop. 2000/01:138
35
belägen först om det finns ett ändamålssamband mellan fastigheten och Prop. 2000/01:138
anläggningen. Om något sådant ändamålssamband inte skall intolkas i
bestämmelserna, är behovet av regeländringar påtagligt. Innehavarna av
de svenska kraft-, tele- och va-näten har då inte någon sakrättsligt
skyddad äganderätt till de ledningsavsnitt som är belägna på fastigheter
som de tidigare har ägt. Skall däremot ett krav på ändamålssamband
intolkas i bestämmelserna, t.ex. så att anläggningen utgör tillbehör till
fastigheten först om den är ägnad att tjäna samma ändamål som
fastigheten i övrigt, är behovet mindre. Flertalet kraftledningar m.m. har
då aldrig hört till de fastigheter där de är belägna och frågan om att
rättsligt frigöra dem från fastigheterna blir aldrig aktuell.
Den osäkerhet som råder om innebörden i 2 kap. 1 § första stycket
jordabalken kan inte lämpligen undanröjas genom lagstiftning. Så länge
osäkerheten består måste emellertid, enligt regeringens mening, an-
knytande lagregler utformas så att de kan möta de särskilda svårigheter
som uppkommer om den första av de nyss angivna tolkningarna är riktig.
Behovet av ändrade regler avser vanligen ledningar och därtill hörande
anordningar för vilka ledningsrätt kan upplåtas. Regeringen föreslår där-
för att behovet tillgodoses genom regler som anknyter till ledningsrätts-
lagens bestämmelser. Reglerna bör sålunda avse endast sådana anlägg-
ningar för vilka ledningsrätt upplåts eller har upplåtits, dvs. vissa slag av
ledningar jämte för ledningarna behövliga anordningar, t.ex. transforma-
torer och pumpstationer. Omvandlingen till lös egendom bör ske genom
beslut vid en förrättning enligt ledningsrättslagen.
För ledningar som inte tryggas genom ledningsrätt gäller att rätten till
utrymme är säkrad genom avtalsservitut eller avtal om nyttjanderätt. Ofta
är sådana avtal avsedda att gälla under lång tid. Typiskt sett präglas
emellertid ett sådant rättsförhållande inte av samma stabilitet som en
upplåten ledningsrätt och oftast framgår rättsförhållandet inte av fastig-
hetsregistret. Regeringen är därför inte beredd att föreslå att ledningar,
som inte tryggas genom ledningsrätt, omvandlas till lös egendom.
Ledningsrättslagen bygger på att ledningen och ledningsrätten skall ha
samma ägare. Så gäller t.ex., enligt 35 § ledningsrättslagen, att en över-
låtelse av en ledning för vilken ledningsrätt har upplåtits är giltig endast
om överlåtelsen omfattar även ledningsrätten. Det är mot den bak-
grunden naturligt att ett beslut om att ledningen inte längre skall höra till
fastigheten också skall ha den verkan att äganderätten övergår till
innehavaren av ledningsrätten.
Förfaranderegler
I avsnitten 6.1 och 6.2 har förordats att frågan om överföring av fas-
tighetstillbehör skall kunna tas upp i anslutning till att ett fastighets-
bildningsservitut bildas eller en gemensamhetsanläggning inrättas och att
fastighetsbildningslagens respektive anläggningslagens regler därvid
skall tillämpas. På motsvarande sätt bör frågan om frigörande av
fastighetstillbehör kunna tas upp vid den förrättning då ledningsrätt upp-
låts för ledningen. En sådan ordning är särskilt naturlig för de fall då
någon ledningsrätt ännu inte har upplåtits för ledningen och parternas
avsikt är att äganderätten till ledningen skall övergå till någon annan än
36
fastighetsägaren. Det ligger då i den nye ledningshavarens intresse att fa Prop. 2000/01:138
ledningsrätt upplåten i fastigheten. En förrättning som avser upplåtande
av ledningsrätt kan därvid lätt förenas med ett beslut om att ledningen
inte längre skall höra till fastigheten. Enligt regeringens mening är det
naturligt att se det sistnämnda beslutet som en del av ledningsbeslutet.
För en stor del av landets ledningsnät gäller emellertid att rätten till
utrymme för ledningen redan är säkrad med ledningsrätt. Även i dessa
fall kan det uppkomma behov av att omvandla ledningarna till lös
egendom. Det bör därför vara möjligt att fa frågan om frigörande av
fastighetstillbehör prövad även efter upplåtelsen av ledningsrätten. Enligt
regeringens mening är det lämpligt att härvid ansluta till reglerna om
omprövning av ledningsbeslut i 33 § ledningsrättslagen. För omprövning
uppställer lagen dock särskilda villkor, nämligen att det har inträtt
ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på ledningsrättsffågan. Det
finns enligt regeringens uppfattning inte anledning att uppställa någon
sådan begränsning vad gäller omvandling av ledning till lös egendom vid
särskild förrättning. Detta bör komma till uttryck i lagen.
Förutsättningarna för beslut om frigörande
I promemorian föreslogs att beslut av det aktuella slaget skulle fa fattas
enbart med stöd av medgivande från ägaren av den fastighet där före-
målet är beläget. De remissinstanser som har yttrat sig i frågan, med
undantag av Lantbrukarnas Riksförbund, har ifrågasatt denna begräns-
ning.
Enligt regeringens mening finns det anledning anta att det ibland
uppkommer behov av att kunna besluta om frigörande av ledningar m.m.,
trots att ägaren av den fastighet som ledningen hör till motsätter sig det.
Det torde inte vara ovanligt med fastighetsöverlåtelser där parternas
avsikt har varit att ledningar som hör till fastigheten inte skall ingå i
överlåtelsen. Det lär också förekomma överlåtelser av ledningsnät utan
samtidig överlåtelse av de fastigheter som ledningarna hör till. Parterna
har ibland över huvud taget inte uppmärksammat att ledningarna hör till
fastigheten. I sådana fall är det osäkert om ledningshavaren över huvud
taget kan göra gällande några anspråk mot fastighetsägaren. I andra fall
har parterna känt till problemet och har därför tagit in ett förbehåll i
överlåtelseavtalet. Förbehållet har emellertid inte någon sakrättslig ver-
kan och ledningshavaren har därför inte någon gentemot tredje man tryg-
gad rätt till ledningen. För ledningshavaren innebär båda situationerna
stora risker. Han kan inte vara säker på att en framtida fastighetsägare
inte gör anspråk på ledningarna eller förhindrar användandet av led-
ningarna. Behovet av tvångsregler understryks av det förhållandet att de
ledningar som det är fråga om många gånger representerar stora värden
och ingår i samhällets infrastruktur.
Ett beslut om frigörande av fastighetstillbehör kommer, enligt rege-
ringens förslag, ibland att innebära att äganderätten till anläggningen
övergår från fastighetsägaren till ledningshavaren. Beslutet kan därför
innebära ett expropriativt ianspråktagande. Införandet av lagregler om
tvångsvis ianspråktagande av egendom förutsätter därför att reglerna kan
37
anses tillgodose angelägna allmänna intressen (jfr 2 kap. 18 § regerings- Prop. 2000/01:138
formen).
Regeringen konstaterar i denna del att anläggningar som omfattas av
ledningsrättslagen regelmässigt ingår i samhällets infrastruktur vad gäller
energiförsörjning, telekommunikationer, vattenförsörjning m.m. Anlägg-
ningarna tjänar uppenbarligen angelägna allmänna intressen. En lag-
stiftning som medger tvångsvis frigörande av detta slag av anläggningar
och som är inriktad på att åstadkomma ett mer ändamålsenligt
utnyttjande av ledningsnäten måste därför anses vara förenlig med 2 kap.
18 § regeringsformen. Enligt regeringens uppfattning strider förslaget
inte heller mot skyddet för äganderätten såsom det regleras i
Europakonventionen.
Regeringen föreslår därför att beslut om frigörande av fastig-
hetstillbehör skall kunna meddelas även utan medgivande från den
aktuella fastighetsägaren. En förutsättning bör dock vara att åtgärden är
ägnad att åstadkomma ett mer ändamålsenligt utnyttjande av lednings-
rätten, en annan att nyttan av åtgärden överstiger de kostnader och
olägenheter som åtgärden medför.
Regeringens förslag: När ett beslut om överföring eller frigörande av
fastighetstillbehör har vunnit laga kraft, skall en uppgift om åtgärden
införas i fastighetsregistrets allmänna del.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
promemorian s. 45 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller har
inte haft några invändningar mot det. Kungl. Tekniska Högskolan och
Lantmäterimyndigheten i Göteborgs kommun har föreslagit att också
uppgift om aktuell ledningshavare skall finnas i fastighetsregistret. Lant-
mäteriverket har lämnat ett liknande förslag.
Skälen för regeringens förslag: Av fastighetsregistrets allmänna del
framgår i dag vilka förrättningsåtgärder som har berört en viss fastighet.
Om ett servitut har bildats, anges detta jämte aktbeteckningen till akten
med förrättningshandlingama.
De här aktuella åtgärderna, dvs. överföring av fastighetstillbehör från
en fastighet till en annan respektive frigörande av fastighetstillbehör, är
av betydelse för tredje man. Bl.a. kommer den säkerhet som en framtida
pantsättning av den tjänande fastigheten ger upphov till inte att omfatta
den anläggning som har lösgjorts från fastigheten genom åtgärden. Det är
därför väsentligt att åtgärden offentliggörs. En uppgift om åtgärden bör
därför införas i fastighetsregistrets allmänna del. Detta följer huvudregeln
att alla förrättningsbeslut skall registreras. Några lagändringar fordras
därför inte. Lantmäteriverkets anvisningar för registrering behöver dock
kompletteras, liksom det tekniska systemet som Lantmäteriverket
ansvarar för.
Rättsverkningarna av beslut om överföring respektive frigörande av
fastighetstillbehör bör, såsom Stockholms tingsrätt och Lantbrukarnas
38
Riksförbund har framhållit, knytas till införandet av beslutet i fastighets- Prop. 2000/01:138
registret. Detta motsvarar vad som gäller i dag vid sedvanlig fastighets-
bildning. I 2 kap. 7 § jordabalken bör därför klargöras att de sakrättsliga
verkningarna av beslutet inträder i och med att beslutet registreras.
Varken fastighetsregistret eller något annat offentligt register inne-
håller i dag uppgifter om vem som äger befintliga ledningar eller
uppgifter om vem som innehar upplåtna ledningsrätter. Som flera remiss-
instanser har påpekat skulle det i skilda sammanhang vara värdefullt att
ha tillgång till sådana uppgifter. Regeringen har dock inte underlag för
att i detta lagstiftningsärende lämna några förslag i denna del. Frågan
kommer dock att övervägas ytterligare inom Regeringskansliet.
Regeringens förslag: Om det beslutas att en anläggning skall över-
föras från en fastighet till en annan, skall ägaren av den fastighet som
anläggningen övergår till betala ersättning enligt bestämmelserna i
fastighetsbildningslagen respektive anläggningslagen.
Beslutas det om frigörande av fastighetstillbehör enligt lednings-
rättslagen, skall den som därigenom blir ägare till anläggningen betala
ersättning enligt expropriationslagens bestämmelser.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-
slag. I promemorian föreslogs dock att den ersättning som skall betalas
vid frigörande av fastighetstillbehör med stöd av ledningsrättslagen
skulle fastställas enligt fastighetsbildningslagens bestämmelser (se
promemorian s. 46 f.).
Remissinstanserna: Promemorians förslag om ersättning vid över-
föring av fastighetstillbehör har inte mött några invändningar.
Härnösands tingsrätt, Lantmäteriverket samt Fastighetsrådens och
Miljörådens Förening har motsatt sig att det införs ett system med
vinstdelning i ledningsrättslagen. Lantbrukarnas Riksförbund har menat
att en vinstdelning vid frigörande av ledning från en fastighet måste
grundas på ett annat vinstdelningssystem än det som finns i fastighets-
bildningslagen.
Kungl. Tekniska Högskolan har ifrågasatt om inte fastighetsbildnings-
lagens ersättningsregler bör utvidgas till att omfatta andra åtgärder enligt
ledningsrättslagen.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med
regeringens förslag (se s. 36-38 i utkastet till lagrådsremiss).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft
något att invända mot förslaget i utkastet till lagrådsremiss.
Skälen för regeringens förslag: Om en anläggning som utgör fastig-
hetstillbehör överförs till en annan fastighet eller omvandlas till lös
egendom, kan detta påverka värdet på den fastighet som anläggningen
dittills har hört till. Det måste därför finnas regler som garanterar
fastighetens ägare ersättning för värdeminskning och eventuell annan
39
skada. Reglerna bör också garantera att borgenärer med säkerhet i Prop. 2000/01:138
fastigheten inte lider skada till följd av ett beslut om att en viss
anläggning inte längre skall höra till fastigheten. De regler som gäller om
ersättning på grund av förrättningsbeslut och om verkan av utebliven
betalning bör därför tillämpas även i dessa fall.
Såvitt gäller överföring av fastighetstillbehör genom fastighetsregle-
ring fordrar detta inte några lagändringar. 5 kap. 10-12 §§ fastighets-
bildningslagen innehåller bestämmelser som kan tillämpas också vid
överföring av fastighetstillbehör. Dessa bestämmelser innebär att exp-
ropriationslagens ersättningsregler skall tillämpas när det finns förutsätt-
ningar för expropriation eller liknande tvångsförvärv. Expropriations-
lagen bygger på principen att den vars egendom tas i anspråk skall ha
ersättning för sin skada. Enligt regeringens mening är det rimligt att
dessa regler tillämpas när den aktuella egendomen skulle ha kunnat tas i
anspråk enligt exempelvis expropriationslagens regler om tvångsförvärv.
Av fastighetsbildningslagen följer vidare att, när förutsättningar för
expropriation eller liknande tvångsförvärv saknas, ersättningen i stället
skall bestämmas enligt en s.k. vinstdelningsprincip. Denna innebär att
vinsten av regleringen skall fördelas mellan de berörda fastigheterna.
Detta är enligt regeringens mening ändamålsenligt också vid överföring
av fastighetstillbehör. Liksom vid annan fastighetsreglering bör det
dessutom stå de berörda fastighetsägarna fritt att genom avtal göra avsteg
från lagens ersättningsregler. Genom bestämmelserna i 5 kap. 18 §
fastighetsbildningslagen om att lantmäterimyndigheten som huvudregel
måste inhämta panthavarnas samtycke till avsteg från lagens ersätt-
ningsregler tryggas också panthavarnas rätt. Att den överenskomna
ersättningen verkligen betalas säkras genom bestämmelserna i 5 kap. 15
och 16 §§ fastighetsbildningslagen om avräkning och fördelning, be-
stämmelsen i 5 kap. 36 § samma lag om verkställighet av ersätt-
ningsbeslut och bestämmelsen i 1 § lagen (1970:990) om förmånsrätt för
fordran på grund av fastighetsbildning. Dessa bestämmelser bör alltså
gälla också i fråga om den nu aktuella ersättningen.
När det gäller överföring av fastighetstillbehör i samband med in-
rättande av gemensamhetsanläggning föreslår regeringen en mindre
ändring i 13 § anläggningslagen som klargör att ersättning kan utgå även
i dessa fall. Enligt regeringens mening är det lämpligt att principerna för
ersättning är desamma vid detta slag av överföring som vid överföring
genom fastighetsreglering. Expropriationslagens ersättningsregler bör
alltså gälla i sådana fall då anläggningen skulle ha kunnat tas i anspråk
genom tvångsförvärv med stöd av expropriationslagen eller liknande (jfr
13 § anläggningslagen). I andra fall bör vinsten av regleringen fördelas
mellan de berörda fastighetsägarna. Det kan tillfogas att anläggnings-
lagen redan i dag är så utformad att borgenärer med säkerhet i den
aktuella fastigheten har ett tillfredsställande skydd (se 16, 32 och 33 §§
anläggningslagen).
Ledningsrättslagen medger, till skillnad från fastighetsbildningslagen
och anläggningslagen, inte någon vinstdelning. Vid upplåtelse av led-
ningsrätt bestäms ersättningen i stället alltid enligt expropriationslagens
regler, dvs. ersättningen skall motsvara den skada som fastighetsägaren
drabbas av. Detta skall ses mot bakgrund av att upplåtelser enligt
ledningsrättslagen är av det slag som även kan komma till stånd genom
40
expropriation. Promemorians förslag att fastighetsbildningslagens ersätt- Prop. 2000/01:138
ningsregler skall tillämpas vid frigörande av fastighetstillbehör innebär
därför ett visst avsteg från vad som i dag gäller enligt ledningsrättslagen.
Flera remissinstanser har kritiserat detta. Regeringen konstaterar för sin
del att de åtgärder som föreslås kunna komma till stånd enligt
ledningsrättslagen regelmässigt kommer att trygga samma allmänintresse
som har motiverat själva ledningsrättsupplåtelsen. Mot den bakgrunden
är det inte motiverat att i ledningsrättslagen nu introducera andra ersätt-
ningsprinciper än vad som gäller vid upplåtelse av ledningsrätt. Såsom en
remissinstans har varit inne på torde dessutom fastighetsbildningslagens
vinstdelningsregler i detta sammanhang passa mindre väl för att bestäm-
ma ersättningen.
Regeringens förslag: Om det behövs vid en fastighetsbildnings-
förrättning eller vid en förrättning enligt ledningsrättslagen eller
anläggningslagen, skall lantmäterimyndigheten genom fastighets-
bestämning kunna avgöra frågan om en byggnad eller annan
anläggning hör till en fastighet enligt 2 kap. 1 § jordabalken. Frågan
skall under vissa förutsättningar även kunna prövas efter begäran av
en sakägare eller en kommun.
Promemorians förslag: Frågan har inte behandlats i promemorian.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Göta hovrätt,
Stockholms tingsrätt, Lantmäteriverket och Kungl. Tekniska Högskolan,
har ansett att det bör övervägas en möjlighet att genom fastighets-
bestämning avgöra om ett föremål utgör fastighetstillbehör.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i allt vä-
sentligt med regeringens förslag (se s. 38-40 i utkastet till lagråds-
remiss).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft nå-
got att invända mot förslaget i utkastet till lagrådsremiss. En remiss-
instans har dock ifrågasatt lämpligheten av att frågor av detta slag avgörs
av lantmäterimyndigheten.
Fastighetsbestämning för prövning av frågan om en byggnad eller annan
anläggning hör till en fastighet
Genom fastighetsbestämning enligt fastighetsbildningslagen avgörs frå-
gor om beskaffenheten av gällande fastighetsindelning samt frågor om
beståndet eller omfånget av ledningsrätt eller servitut (se 14 kap. 1 §
fastighetsbildningslagen).
Redan idag uppstår ibland tveksamhet om ett visst föremål hör till den
fastighet där det är beläget eller inte. För närvarande saknas det möjlighet
41
att meddela beslut i en sådan fråga vid en lantmäteriförrättning. En Prop. 2000/01:138
fastighetsägare, eller en ägare av ett föremål, som önskar få frågan
prövad, är därför hänvisad till att väcka talan vid allmän domstol. En
omedelbar prövning vid domstol kan i vissa fall vara ändamålsenlig, t.ex.
när man redan från början vet att frågan kommer att drivas till högre
instans. I andra fall skulle emellertid ett förrättningsförfarande hos lant-
mäterimyndigheten kunna erbjuda ett billigare och smidigare förfarande.
Behovet av ett sådant förfarande torde också, såsom flera remissinstanser
har framhållit, öka med genomförandet av det nyss presenterade förslaget
om överföring av fastighetstillbehör.
Det finns därför goda skäl att utvidga tillämpningsområdet för be-
stämmelserna om fastighetsbestämning, så att de kan användas även för
prövning av om ett föremål hör till en viss fastighet eller ej. Förfarandet
vid fastighetsbestämning framstår också som väl ägnat för detta slag av
prövning. Det förtjänar att understrykas att beslut i fastighetsbe-
stämningsärenden kan överklagas till fastighetsdomstolen. De civil-
rättsliga frågor om äganderätt m.m. som kan komma att aktualiseras vid
en fastighetsbestämning av nu aktuellt slag kan alltså efter överklagande
komma under allmän domstols prövning.
I dag har lantmäterimyndigheten möjlighet att genom fastighetsbe-
stämning undanröja oklarheter som gäller fastighetsindelningens beskaf-
fenhet eller förekomsten eller omfånget av ledningsrätt eller servitut.
Fastighetsbestämning kan alltså användas för att klargöra innebörden i
tidigare förrättningsbeslut. Det är enligt regeringens mening naturligt att
lantmäterimyndigheten ges motsvarande möjlighet att undanröja oklar-
heter i lantmäteribeslut som avser överföring eller frigörande av
fastighetstillbehör. Som flera remissinstanser har påpekat skulle en
prövning hos lantmäterimyndigheten också kunna vara ändamålsenlig
när någon förrättning för överföring eller frigörande av tillbehör tidigare
inte har genomförts. Ett skäl till det är att frågan om överföring eller
frigörande av fastighetstillbehör ibland inte kan avgöras förrän det har
klargjorts om ett visst föremål hör till fastigheten eller ej. Det skulle
givetvis innebära stora praktiska fördelar om lantmäterimyndigheten i ett
sådant fall själv kunde avgöra frågan i stället för att avvakta resultatet av
en parallell domstolsprövning.
Regeringen föreslår därför att lantmäterimyndigheten ges möjlighet att
genom fastighetsbestämning rättskrafiigt avgöra om ett föremål utgör
fastighetstillbehör eller ej.
En särskild fråga är vilka slag av föremål som skall kunna omfattas av
en sådan prövning. Enligt regeringens mening bör fastighetsbestämning
för fastställande av vad som är fastighetstillbehör komma i fråga enbart
när det gäller sådana föremål som lantmäterimyndigheten har möjlighet
att överföra respektive frigöra. Såsom har framgått av avsnitten 6 och 7
anser regeringen att möjligheten att överföra och frigöra
fastighetstillbehör tills vidare inte bör omfatta sådana tillbehör som avses
i 2 kap. 2 § jordabalken. Mot den bakgrunden bör möjligheten att genom
fastighetsbestämning avgöra om ett föremål utgör fastighetstillbehör
begränsas till sådana anläggningar som avses i 2 kap. 1 § jordabalken.
En annan fråga är vem som bör kunna initiera en fastighetsbestämning
av det aktuella slaget. I dag gäller att lantmäterimyndigheten alltid har
möjlighet att självmant ta upp en fråga om fastighetsbestämning om det
42
vid fastighetsbildning uppkommer en fråga som kan bli föremål för Prop. 2000/01:138
fastighetsbestämning. Vidare gäller att en sakägare eller kommunen har
möjlighet att initiera en fråga om fastighetsbestämning; därvid krävs bl.a.
att avgörandet av frågan inte uppenbarligen är utan betydelse for
sökanden (se 14 kap. 1 § andra stycket fastighetsbildningslagen). Det är
enligt regeringens mening naturligt att det nu sagda bör gälla även när
fastighetsbestämningen avser frågan om en viss anläggning hör till en
fastighet eller ej.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen följande. Fastighetsbestäm-
ning skall kunna ske för att avgöra om en byggnad eller annan
anläggning hör till en fastighet enligt reglerna i 2 kap. 1 § jordabalken.
Lantmäterimyndigheten skall självmant kunna ta upp frågan till
prövning, om det behövs vid en fastighetsbildningsförrättning. Frågan
skall också kunna prövas efter ansökan av en sakägare eller kommunen.
Förslaget förutsätter ändringar i fastighetsbildningslagen.
Fastighetsbestämning i anslutning till förrättning enligt ledningsrättslagen
eller anläggningslagen
Enligt nuvarande regler (se 14 kap. 1 § första stycket fastighetsbild-
ningslagen) är det inte möjligt for lantmäterimyndigheten att initiera en
fråga om fastighetsbestämning annat än i samband med en fastighets-
bildningsförrättning (eller vid en förrättning enligt lagen [1987:11] om
exploateringssamverkan; se 8 § i den lagen). Det är emellertid inte
ovanligt att det även i samband med förrättningar enligt lednings-
rättslagen och anläggningslagen visar sig föreligga oklarheter vad gäller
fastighetsindelningen, servitut och ledningsrätter. Lantmäterimyndig-
heten kan då inte genomföra någon fastighetsbestämning. Om det upp-
kommer oklarheter av det aktuella slaget i samband med förrättningar
enligt ledningsrättslagen eller anläggningslagen, kan fastighetsbestäm-
ning därför ske endast om en sakägare gör en ansökan om detta enligt 14
kap. 1 § andra stycket fastighetsbildningslagen.
Enligt regeringens mening bör lantmäterimyndighetens möjligheter att
självmant ta upp frågan om fastighetsbestämning vara desamma vid för-
rättningar enligt ledningsrättslagen och anläggningslagen som vid fastig-
hetsbildningsförrättningar. Såsom nyss har konstaterats kan det redan i
dag vid ledningsrätts- och anläggningsförrättningar förekomma oklar-
heter om fastighetsindelningens beskaffenhet m.m., oklarheter som bör
undanröjas innan något ledningsbeslut eller anläggningsbeslut meddelas.
Behovet av en initiativrätt för lantmäterimyndigheten ökar i och med
införandet av regler om överföring eller frigörande av fastighetstillbehör.
En förutsättning för en sådan åtgärd kan nämligen i ett enskilt fall vara
att det klargörs att det aktuella föremålet verkligen utgör fastighets-
tillbehör.
Regeringen föreslår alltså att det i ledningsrättslagen och anläggnings-
lagen tas in bestämmelser om att lantmäterimyndigheten självmant far ta
upp frågan om fastighetsbestämning vid förrättningar enligt dessa lagar.
43
11
Regeringens bedömning: Lagen (1992:1461) om verkan av vissa för-
behåll vid överlåtelse av fastighet som tillhör staten, m.m. bör tills vidare
bestå. Det bör inte heller göras några ändringar i lagen.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-
dömning (se promemorian s. 32-34).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har tillstyrkt
promemorians bedömning eller har inte haft några invändningar mot den.
Bl.a. Svenska Kommunförbundet har dock föreslagit att förbehållslagen
utvidgas till att omfatta även den situationen att en kommun överlåter
ledningar som utgör fastighetstillbehör utan att samtidigt överlåta den
fastighet som föremålen hör till. Stockholms tingsrätt har ansett att det
bör övervägas om förbehållslagen kan ersättas av den föreslagna lag-
stiftningen.
Skälen för regeringens bedömning: Såsom har behandlats närmare i
avsnitt 5 är det enligt regeringens uppfattning inte lämpligt att utvidga
förbehållslagens tillämpningsområde.
Regeringen vill å andra sidan inte heller förorda att förbehållslagen nu
upphävs. Lagen torde fortfarande ha en positiv betydelse i samband med
skilda slag av statliga omstruktureringar. De behov som därvid kan upp-
komma, t.ex. av avskiljande av försvarsanläggningar, kan inte alltid
tillgodoses genom de regler som föreslås i detta lagstiftningsärende.
De föreslagna ändringarna innebär att överföring eller frigörande av fas-
tighetstillbehör liksom fastighetsbestämning av frågor om fastighets-
tillbehör skall fa ske genom ett förrättningsförfarande hos lantmäteri-
myndigheten. Lantmäterimyndigheternas verksamhet är avgiftsfmansi-
erad. Förrättningar som avser fastighetstillbehör skall alltså finansieras
genom avgifter från sakägarna. Någon kostnadsökning för staten eller
kommunerna uppstår därför inte. De nya kostnader som kan uppkomma
för enskilda sakägare uppvägs av den ökade rättstrygghet och ändamåls-
enlighet som reglerna medger.
I flertalet fall torde överföring eller frigörande av fastighetstillbehör
ske efter överenskommelser mellan berörda parter. Antalet överkla-
ganden i dessa slag av ärenden torde därför bli försumbart. Vidare bör
införandet av en möjlighet att genom fastighetsbestämning pröva vissa
frågor om fastighetstillbehör föranleda att domstolarnas inblandning i
sådana frågor minskar. De föreslagna reglerna torde också kunna
undanröja flera potentiella tvistefrågor mellan enskilda, något som är
ägnat att avlasta domstolarna. Sammantaget bedöms de föreslagna
reglerna inte påverka domstolsväsendets resursbehov annat än
marginellt.
Genom de föreslagna bestämmelserna öppnas en möjlighet att om-
vandla vissa slag av fastighetstillbehör, främst ledningar, till lös
egendom. I dessa fall kan en nedjustering av den berörda fastighetens
44
taxeringsvärde bli aktuell, vilket skulle kunna medföra att statens Prop. 2000/01:138
skatteintäkter minskar. Det finns dock redan idag en möjlighet att justera
ned en fastighets taxeringsvärde under åberopande av justering för
säregna förhållanden i 7 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
Denna regel kan användas för nedjustering av taxeringsvärdet när det på
en fastighet finns t.ex. ledningar kopplade till ledningsrätter som inte hör
till fastigheten. Mot bakgrund härav torde det i regel endast bli fråga om
en marginell nedsättning av taxeringsvärdena. Minskningen av skatte-
intäkterna torde därför bli försumbar.
Regeringens förslag: De föreslagna reglerna skall träda i kraft den 1
januari 2002.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med re-
geringens förslag (se s. 41 f. i utkastet till lagrådsremiss).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft
något att invända mot förslaget i utkastet till lagrådsremiss. Flera har
understrukit att det är angeläget att de nya reglerna införs utan dröjsmål.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att ett snabbt
införande av de nya reglerna är angeläget. De föreslagna reglerna kan
dock inte träda i kraft förrän den 1 januari 2002. Några övergångs-
bestämmelser behövs inte.
45
Prop. 2000/01:138
2 kap. 7 §
En överlåtelse av ett föremål som hör till en fastighet gäller inte mot
tredje man, förrän
1. föremålet skiljs från fastigheten på ett sådant sätt att det inte längre
kan anses höra till denna, eller
2. ett beslut enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), lednings-
rättslagen (1973:1144) eller anläggningslagen (1973:1149) om att före-
målet inte längre skall höra till fastigheten har införts i fastighets-
registrets allmänna del.
Om verkan av vissa överlåtelser från staten, av exekutiv försäljning av
föremål som hör till en fastighet och av ianspråktagande av sådana
föremål genom expropriation finns särskilda bestämmelser.
(Jfr 2 kap. 7 § jordabalken i promemorians förslag respektive utkastet till
lagrådsremiss.)
Den sakliga ändringen i första stycket är föranledd av ändringarna i
fastighetsbildningslagen, ledningsrättslagen och anläggningslagen.
Punkten 1 överensstämmer i sak med paragrafens tidigare lydelse. Av
den punkten framgår att en överlåtelse av ett föremål som hör till en
fastighet inte gäller mot tredje man förrän föremålet skiljs från
fastigheten. ”Skiljs” syftar här på ett fysiskt avskiljande. Av den nya
punkten 2 framgår att den sakrättsliga knytningen mellan fastigheten och
föremålet numera också kan brytas genom beslut enligt fastighets-
bildningslagen, ledningsrättslagen eller anläggningslagen. De beslut som
åsyftas är sådana som har behandlats i avsnitt 6 och 7. Rättsverkan av
sådana beslut inträder - liksom när det gäller fastighetsbildning i övrigt
(jfr 1 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen) - då beslutet har
införts i fastighetsregistrets allmänna del.
Ändringarna i andra stycket är enbart redaktionella.
1 kap. 1 §
Fastighetsbildning är en åtgärd som vidtas enligt denna lag och som
innebär att
1. fastighetsindelningen ändras,
2. servitut bildas, ändras eller upphävs, eller
3. en byggnad eller annan anläggning som hör till en fastighet över-
förs till en annan fastighet.
Genom fastighetsbestämning enligt denna lag avgörs frågor om
1. hur fastighetsindelningen är beskaffad,
2. huruvida en ledningsrätt eller ett servitut gäller och vilket omfång
rätten har, och
3. huruvida byggnader eller andra anläggningar hör till en fastighet
enligt 2 kap. 1 § jordabalken.
(Jfr 1 kap. 1 § fastighetsbildningslagen i promemorians förslag respek-
tive utkastet till lagrådsremiss.)
46
Paragrafens första stycke har kompletterats så att det framgår att Prop. 2000/01:138
fastighetsbildning kan användas som instrument for att överfora en bygg-
nad eller annan anläggning som hör till en fastighet till en annan
fastighet. Denna fråga har behandlats i avsnitt 6.
Bestämmelserna skall ses mot bakgrund av jordabalkens regler om vad
som utgör fast egendom. En åtgärd genom vilken ”fastighetsindelningen
ändras” (punkten 1) svarar mot reglerna om fastigheter och deras gränser
i 1 kap. jordbalken. En åtgärd genom vilken ”en byggnad eller annan
anläggning...överfors” (nya punkten 3) svarar mot reglerna om
fastighetstillbehör i 2 kap. jordabalken. Också en sådan åtgärd utgör en
fastighetsbildningsåtgärd men den påverkar inte fastighetsindelningen.
Uttrycket ”byggnad eller annan anläggning” innebär att bestämmelsens
tillämpningsområde är begränsat till sådana anläggningar som avses i 2
kap. 1 § jordabalken (”sådan byggnad eller annan anläggning”) och alltså
inte omfattar sådan annan egendom som nämns i den paragrafen (på rot
stående träd och andra växter samt naturlig gödsel).
Närmare bestämmelser om överföring av fastighetstillbehör genom
fastighetsbildning finns i 5 kap. 1 § och 7 kap. 14 §.
I andra stycket har gjorts ett tillägg med innebörd att det är möjligt att
genom fastighetsbestämning pröva vissa frågor om fastighetstillbehör.
Närmare bestämmelser om detta finns i 14 kap. 1 §. Stycket har även
ändrats redaktionellt.
4 kap. 25 §
Lantmäterimyndigheten skall utreda förutsättningarna för fastighetsbild-
ningen. Föreligger ej hinder mot denna, skall myndigheten utarbeta den
fastighetsbildningsplan samt ombesörja de göromål av teknisk art och de
värderingar som behövs för åtgärdens genomförande. Därvid bör
rådplägning med sakägarna ske. Vid behov skall samråd ske med de
myndigheter som beröres av åtgärden.
Sedan de i första stycket föreskrivna åtgärderna har utförts, skall myn-
digheten meddela beslut om fastighetsbildningen (fastighetsbildnings-
beslut). Detta beslut skall ange hur fastighetsindelningen ändras, vilka
servitutsåtgärder som vidtas och vilka byggnader eller andra anlägg-
ningar som överförs till en annan fastighet. I övrigt skall beslutet inne-
hålla uttalanden i frågor som har ett omedelbart samband med fastig-
hetsbildningen. Särskilda bestämmelser om vad beslutet i vissa fall skall
innehålla finns i 5, 8 och 12 kap.
Om det är lämpligt, far fastighetsbildningsbeslutet meddelas utan
hinder av att tekniska göromål och värderingar ej utförts. Under samma
förutsättning far olika frågor som hör till beslutet upptagas för sig och
avgöras genom särskilda beslut. Vad som föreskrives om fastighets-
bildningsbeslut gäller även sådant avgörande.
(Jfr 4 kap. 25 § fastighetsbildningslagen i promemorians förslag respek-
tive utkastet till lagrådsremiss.)
Av 1 kap. 1 § framgår att överföring av fastighetstillbehör (”byggnader
eller andra anläggningar”) från en fastighet till en annan är att anse som
en fastighetsbildningsåtgärd som skall handläggas enligt bestämmelserna
i 4 kap. Detta har föranlett en ändring i förevarande paragrafs andra
stycke. Där klargörs att ett beslut om överföring skall komma till uttryck i
ett fastighetsbildningsbeslut. Bestämmelsen omfattar inte det fallet att ett
fastighetstillbehör övergår till en annan fastighet till följd av att den mark
47
där det är beläget överförs till den andra fastigheten. En sådan övergång Prop. 2000/01:138
följer direkt av lag och behöver inte särskilt anmärkas i fastighets-
bildningsbeslutet.
5 kap. 1 §
Genom fastighetsreglering får
1. mark överföras från en fastighet eller samfällighet till en annan
sådan enhet,
2. andelar i samfälligheter överföras från en fastighet till en annan,
3. samfälligheter bildas,
4. servitut bildas, ändras eller upphävas, och
5. byggnader eller andra anläggningar som hör till en fastighet
överföras till en annan fastighet.
Som ett led i fastighetsreglering kan vissa for sakägarna gemensamma
arbeten verkställas.
(Jfr 5 kap. 1 § fastighetsbildningslagen i promemorians förslag
respektive utkastet till lagrådsremiss.)
Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om vilka åtgärder
som far vidtas inom ramen for en fastighetsreglering. Närmare bestäm-
melser om fastighetsreglering finns i de övriga paragraferna i 5 kap. samt
i 6-9 kap.
Första stycket har omarbetats redaktionellt. De fyra första punkterna
överensstämmer i sak med vad som hittills har gällt.
Punkten 5 saknar tidigare motsvarighet. Av denna punkt framgår att
fastighetsreglering kan användas för att överföra en byggnad eller annan
anläggning från en fastighet till en annan (jfr avsnitt 6.1). En sådan
åtgärd innebär ingen förändring av fastighetsindelningen men väl en
förändring av vad som skall anses höra till fastigheten. Därigenom med-
för den också - för det fall fastigheterna har skilda ägare - en övergång
av äganderätten till anläggningen. Förutsättningarna för överföringen
regleras närmare i 7 kap. 14 §. Redan här kan dock anmärkas att,
eftersom åtgärden är en fastighetsregleringsåtgärd, bestämmelserna om
fastighetsreglering i 5 kap. gäller i tillämpliga delar.
7 kap. 14 §
Lantmäterimyndigheten får besluta att sådana byggnader eller andra
anläggningar, som enligt 2 kap. 1 § jordabalken hör till en fastighet och
är ägnade för stadigvarande bruk vid utövandet av ett servitut enligt
denna lag eller motsvarande äldre bestämmelser, skall överföras till den
härskande fastigheten. Genom beslutet övergår äganderätten till
byggnaden eller anläggningen till ägaren av den härskande fastigheten.
En byggnad får dock överföras endast om
1. det inte uppkommer väsentlig olägenhet för någon sakägare och
2. byggnaden har ett obetydligt värde eller överföringen i betydande
mån förbättrar möjligheterna att åstadkomma en ändamålsenlig
markanvändning.
Om de sakägare vilkas rätt berörs av åtgärden medger det, får avsteg
göras från andra stycket.
48
(Jfr 7 kap. 14 § fastighetsbildningslagen i promemorians förslag Prop. 2000/01:138
respektive 7 kap. 14 och 15 §§ fastighetsbildningslagen i utkastet till
lagrådsremiss.)
Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om rättslig överföring av
fastighetstillbehör från en fastighet till en annan (jfr avsnitt 6.1). Vid
utformningen av paragrafen har Lagrådets synpunkter beaktats.
Första stycket
Av paragrafens första stycke framgår att överföring av fastighetstillbehör
kan ske endast om anläggningen är ägnad för stadigvarande bruk vid
utövandet av ett servitut enligt fastighetsbildningslagen eller
motsvarande äldre bestämmelser. Med ”äldre bestämmelser” avses i
första hand lagen (1926:326) om delning av jord å landet och lagen
(1917:269) om fastighetsbildning i stad. Även servitut enligt ännu äldre
bestämmelser om fastighetsbildning omfattas dock av de föreslagna
reglerna.
Begreppet ”stadigvarande bruk” är avsett att ha samma innebörd som i
2 kap. 1 § jordabalken (jfr även ”stadigvarande betydelse” i 14 kap. 1 §
jordabalken). Många gånger torde servitutet ge den härskande fastig-
hetens ägare en fullständig dispositionsrätt till anläggningen, t.ex. en rätt
att exklusivt nyttja ett garage på den tjänande fastigheten. Anläggningen
kan dock överföras även om den fortfarande fyller en viss funktion för
den fastighet som den dittills har hört till.
Överföringen skall avse ”byggnader eller andra anläggningar som
avses i 2 kap. 1 § jordabalken”. Det innebär att det skall vara fråga om
s.k. omedelbara fastighetstillbehör. Till omedelbara fastighetstillbehör
räknas byggnader, ledningar och andra anläggningar, t.ex. transport-
anordningar (såsom räler och syllar till järnvägsspår). Föremål som avses
i 2 kap. 2 § jordabalken, s.k. medelbara fastighetstillbehör (byggnads-
tillbehör), kan däremot inte överföras separat utan endast tillsammans
med det omedelbara fastighetstillbehör som de utgör en del av. Vissa
slag av omedelbara fastighetstillbehör, nämligen på rot stående träd och
andra växter samt naturlig gödsel, faller också utanför paragrafens
tillämpningsområde.
Före överföringen har anläggningen normalt utgjort tillbehör till den
fastighet där den är belägen (jfr 2 kap. 1 § första stycket jordabalken).
Genom överföringen blir den tillbehör till den härskande fastigheten i
servitutsförhållandet. Beslutet om överföring kan dock avse även en
anläggning som före överföringen har hört till en annan fastighet, näm-
ligen den härskande fastigheten i ett annat servitutsförhållande (jfr 2 kap.
1 § andra stycket jordabalken). Anläggningen kan då överföras till en
tredje fastighet under förutsättning att denna fastighet far ett servitut i
den fastighet där anläggningen är belägen. Det tidigare servitutet måste
då upphävas till den del det avser den aktuella anläggningen.
Överföringen utgör en fastighetsbildningsåtgärd och får därför genom-
föras endast om de förutsättningar som allmänt gäller för fastighets-
bildning är uppfyllda. Lantmäterimyndigheten skall alltså tillämpa de
allmänna lämplighets- och planvillkoren i 3 kap. fastighetsbildnings-
lagen. För åtgärden gäller vidare, i tillämpliga delar, de allmänna bestäm-
melserna om fastighetsreglering i 5 kap. fastighetsbildningslagen. Rätt att
49
påkalla åtgärden har sålunda, enligt 5 kap. 3 §, ägare av en fastighet som Prop. 2000/01:138
berörs av åtgärden. Bestämmelserna i den paragrafen om att även andra
än sakägare i vissa fall får göra ansökan torde dock sakna betydelse i
fråga om överföring av fastighetstillbehör. Av 5 kap. 5 § följer att
åtgärden far genomföras endast om den är nödvändig för att en fastighet
som tillhör sökanden skall förbättras. Kravet på att sökandens fastighet
skall förbättras innebär att åtgärden skall bedömas leda till en ökning av
fastighetens värde.
Av särskild betydelse är bestämmelserna i 5 kap. 4 § fastighets-
bildningslagen. Där uppställs som förutsättning för fastighetsreglering att
”lämpligare fastighetsindelning eller eljest mera ändamålsenlig mark-
användning vinnes” samt att fördelarna härav överväger de kostnader och
olägenheter som regleringen medför (”båtnadsvillkoret”). Bestämmelsen
är i och för sig dispositiv (se 5 kap. 18 §). Den far emellertid till följd att,
om anläggningens ägare motsätter sig åtgärden, denna far vidtas enbart
om den leder till en mera ändamålsenlig användning av marken. Enbart
det förhållandet att den härskande fastigheten har ett behov av att nyttja
anläggningen är inte tillräckligt, om behovet av ett ändamålsenligt
nyttjande tillgodoses redan genom servitutet. Därutöver krävs att själva
överföringen har en påvisbar positiv betydelse för det framtida nyttjandet
av fastigheten. Denna positiva betydelse kan vara en följd av ökade
möjligheter till ett rationellt och tryggat utnyttjande av fastigheten eller
undanröjandet av skilda slag av olägenheter. Som regel framträder nytto-
effekten i ett, totalt sett, ökat fastighetsvärde. Vidare fordras att för-
delarna av åtgärden överväger de kostnader och olägenheter som åt-
gärden medför. Om nyttoeffekten helt balanseras av tillkommande kost-
nader, t.ex. därför att den avträdande fastigheten tvingas bygga en ny
anläggning för den egna fastighetens behov, far åtgärden alltså inte
företas.
Enligt 5 kap. 8 § skall vid fastighetsreglering iakttas att varje i
regleringen ingående fastighet far sådan sammansättning och utformning
att den inte i mindre mån än före regleringen lämpar sig för det ändamål
som den är avsedd att användas för. En följd av bestämmelsen är att
överföring inte kan ske om den skulle minska möjligheterna att använda
den tjänande fastigheten för dess avsedda ändamål. Bestämmelsen utgör
dock inte något hinder mot ett beslut om överföring, om den berörde
fastighetsägaren har samtyckt till denna (se 5 kap. 18 §).
Av 5 kap. 10 § följer att ersättning skall utgå till den tjänande fastig-
hetens ägare, om åtgärden medför att den tjänande fastigheten minskar i
värde. Ersättningen får bestämmas enligt sedvanliga principer, antingen
genom s.k. vinstdelning (jfr 5 kap. 10 a § tredje stycket) eller - om såväl
marken som anläggningen skulle ha kunnat tas i anspråk genom
expropriation eller liknande tvångsförvärv - enligt expropriationslagens
regler (jfr 5 kap. 10 a § första och andra styckena). Ersättnings-
bestämmelserna är dock dispositiva (se 5 kap. 18 §). Normalt torde
sakägarna därför komma att träffa överenskommelse om ersättnings-
beloppets storlek eller om att ingen ersättning skall utgå. Lantmäteri-
myndigheten skall då inhämta medgivande från eventuella panthavare i
fastigheten, såvida inte regleringen kan anses vara väsentligen utan
betydelse för dessa (se 5 kap. 18 §).
50
Om ersättning skall utgå, skall lantmäterimyndigheten upprätta en Prop. 2000/01:138
avräkning enligt 5 kap. 15 §. Svarar fastigheten för fordran, skall
myndigheten se till att ersättningen betalas till Lantmäteriverket för att
sedan fördelas av länsstyrelsen, om inte regleringen kan anses vara
väsentligen utan betydelse för panthavama eller dessa har medgett att
ersättningen betalas direkt till fastighetsägaren (se 5 kap. 16 §).
Efter förslag av Lagrådet har i styckets andra mening klargjorts vilka
verkningar som ett beslut om överföring av fastighetstillbehör har när det
gäller äganderätten till byggnaden eller anläggningen.
Andra och tredje styckena
I 5 kap. 7 § finns bl.a. bestämmelser om överföring av mark tillsammans
med byggnad. Enligt den paragrafen far fastighetsreglering inte
genomföras så att mark tillsammans med byggnad som finns på marken
överförs till en annan fastighet. Under förutsättning att väsentlig
olägenhet inte uppkommer för sakägare, får enligt paragrafens andra
stycke marken dock överföras om byggnaden har endast obetydligt värde
eller om överföringen i betydande mån underlättar möjligheterna att
åstadkomma en ändamålsenlig fastighetsindelning. Bestämmelserna i 5
kap. 7 § utgör inte heller hinder mot regleringen om berörda fastighets-
ägare har medgett åtgärden (se 5 kap. 18 §).
Bestämmelserna i 5 kap. 7 § är emellertid inte direkt tillämpliga vid
överföring av fastighetstillbehör. I stället har motsvarande reglering
tagits in i andra stycket i förevarande paragraf. Som huvudregel får alltså
en byggnad inte överföras annat än om det inte uppkommer väsentlig
olägenhet för någon sakägare. Ytterligare en förutsättning är att
byggnaden har ett endast obetydligt värde eller överföringen i betydande
mån förbättrar möjligheterna att åstadkomma en ändamålsenlig
markanvändning. Rekvisitet ”ändamålsenlig markanvändning” har här
samma betydelse som i 5 kap. 4 § andra stycket. Såsom framgår av tredje
stycket får byggnaden likväl överföras om de sakägare vars rätt berörs
samtycker till det.
10 kap. 5 §
Bestämmelserna om bildande av samfällighet och servitut genom
fastighetsreglering och om överföring av byggnader eller andra anlägg-
ningar genom fastighetsreglering tillämpas också vid avstyckning, när
det gäller förhållandet mellan styckningsdelama.
Vid avstyckning av ägovidd från fastighet som har del i samfälld väg
kan styckningslotten såsom servitut i stamfastigheten tilläggas rätt att
nyttja vägen. Sådant servitut får dock ej bildas, om styclmingslottens
behov av väg kan tillgodoses bättre på annat sätt.
(Jfr 10 kap. 5 § fastighetsbildningslagen i promemorians förslag
respektive utkastet till lagrådsremiss.)
Paragrafens första stycke har kompletterats så att bestämmelserna om
överföring av fastighetstillbehör (se 7 kap. 14 §) har gjorts tillämpliga
också vid avstyckning. Detta gör det möjligt att ta upp frågan om
överföring av fastighetstillbehör från stamfastigheten till styckningslotten
51
eller vice versa inom ramen för avstyckningen. Åtgärderna överföring av Prop. 2000/01:138
fastighetstillbehör och bildande av servitut kan därmed hanteras
likformigt i bl.a. beslutsredovisningen.
11 kap. 6 §
Bestämmelserna om bildande av samfällighet och servitut genom fas-
tighetsreglering och om överföring av byggnader eller andra anlägg-
ningar genom fastighetsreglering tillämpas också vid klyvning, när det
gäller förhållandet mellan klyvningslotterna.
Mark som på grund av beskaffenheten eller läget ej kan värderas med
tillräcklig säkerhet eller som har så lågt värde att kostnaderna för delning
av marken ej står i rimligt förhållande till värdet får avsättas som
samfälld för klyvningslotterna, även om det ej är tillåtet enligt 6 kap. 1 §.
(Jfr 11 kap. 6 § fastighetsbildningslagen i promemorians förslag
respektive utkastet till lagrådsremiss.)
Paragrafens första stycke har kompletterats så att bestämmelserna om
överföring av fastighetstillbehör (se 7 kap. 14 §) gjorts tillämpliga också
vid klyvning. Detta gör det möjligt att ta upp frågan om överföring av
fastighetstillbehör från en klyvningslott till en annan inom ramen för
klyvningen. Åtgärderna överföring av fastighetstillbehör och bildande av
servitut kan därmed hanteras likformigt i bl.a. beslutsredovisningen.
14 kap. 1 §
Lantmäterimyndigheten får genom fastighetsbestämning pröva frågor om
1. hur fastighetsindelningen är beskaffad,
2. huruvida ett servitut eller en ledningsrätt gäller och vilket omfång
rätten har, och
3. huruvida byggnader eller andra anläggningar hör till en fastighet
enligt 2 kap. 1 § jordabalken.
1 fråga om servitut för vattenverksamhet som har tillkommit med stöd
av miljöbalken eller motsvarande äldre lagstiftning får fastighetsbestäm-
ning enligt första stycket endast avse servitut enligt 28 kap. 10 § miljö-
balken eller motsvarande äldre bestämmelser.
En fråga om fastighetsbestämning får tas upp till prövning, om
1. det behövs vid en fastighetsbildningsförrättning,
2. lantmäterimyndigheten har förordnat om det enligt 15 §
ledningsrättslagen (1973:1144) eller 17 § anläggningslagen
(1973:1149),
3. en sakägare har ansökt om det, eller
4. en kommun har ansökt om det och ansökan gäller ett område med
detaljplan eller områdesbestämmelser eller ett område för vilket fråga
har väckts om att upprätta en sådan plan eller sådana bestämmelser.
En ansökan enligt tredje stycket 3 eller 4 får dock inte prövas om det
är uppenbart att frågan saknar betydelse för sökanden. Om ansökan
gäller fastighetsbestämning av servitut får den inte heller prövas om
servitutet har tillkommit på annat sätt än vid avvittring eller enligt
lagstiftningen om fastighetsbildning eller enskilda vägar eller enligt
anläggningslagen eller 28 kap. 10 § miljöbalken eller motsvarande äldre
bestämmelser.
(Jfr 14 kap. 1 § fastighetsbildningslagen i utkastet till lagrådsremiss.)
I paragrafen har införts en bestämmelse om att fastighetsbestämning
får ske för att pröva frågor om vissa föremål (byggnader eller andra
52
anläggningar) utgör fastighetstillbehör enligt 2 kap. 1 § jordabalken eller Prop. 2000/01:138
ej. Den frågan har behandlats i avsnitt 10. Paragrafen har dessutom
omarbetats redaktionellt.
I paragrafens första stycke regleras vad som kan prövas genom fastig-
hetsbestämning. Punkterna 1 och 2 överensstämmer med hittills gällande
rätt. Punkten 3 är ny och ger lantmäterimyndigheten möjlighet att genom
fastighetsbestämning pröva om en byggnad eller annan anläggning utgör
ett s.k. omedelbart fastighetstillbehör. Myndigheten kan alltså genom ett
rättskrafiigt beslut avgöra om ett sådant föremål hör till en viss fastighet
på det sätt som anges i 2 kap. 1 § jordabalken. Vid en sådan prövning kan
det bli nödvändigt att prejudiciellt bedöma vem som är ägare till det
aktuella föremålet. Myndighetens beslut skall emellertid inte vara något
ställningstagande i ägandefrågan utan endast innehålla ett uttalande om
det aktuella föremålet enligt 2 kap. 1 § jordabalken hör till en viss
fastighet eller ej. Finner myndigheten att föremålet utgör lös egendom
eller att det visserligen utgör fastighetstillbehör men har karaktär av
byggnadstillbehör, skall myndigheten endast konstatera att det inte hör
till fastigheten enligt 2 kap. 1 §. En begäran om att myndigheten skall
pröva om ett visst föremål utgör fastighetstillbehör enligt 2 kap. 2 §
jordabalken (byggnadstillbehör) skall myndigheten över huvud taget inte
ta upp till prövning.
I andra stycket finns en bestämmelse som begränsar möjligheterna att
genom fastighetsbestämning pröva frågor om vissa servitut. Bestäm-
melsen överensstämmer med hittills gällande rätt.
Av tredje stycket framgår vem som är behörig att initiera en fråga om
fastighetsbestämning och under vilka förutsättningar frågan far prövas.
Punkten 1 överensstämmer med hittills gällande rätt. Punkten 2 är ny och
ansluter till de nya bestämmelserna i 15 § ledningsrättslagen och 17 §
anläggningslagen. Av bestämmelsen följer att lantmäterimyndigheten,
om den vid en förrättning enligt ledningsrättslagen eller anläggnings-
lagen har förordnat att fastighetsbestämning skall ske, utan vidare kan
pröva frågan enligt bestämmelserna i fastighetsbildningslagen. Punkterna
3 och 4, som kompletteras av fjärde stycket, överensstämmer i sak med
gällande rätt. I punkten 3 används därför, liksom i hittills gällande
lagtext, begreppet ”sakägare”. Begreppet finns inte definierat i fastighets-
bildningslagen men har klargjorts genom förarbetsuttalanden och praxis.
Det har därvid kommit att inriktas på fastighetsägare och, i viss
utsträckning, nyttjanderättshavare (jfr 5 kap. 34 § fastighetsbildnings-
lagen). Vad gäller fastighetsbestämning för prövning av om ett föremål
hör till en fastighet eller ej kan det vara naturligt att tillämpa ett vidare
sakägarbegrepp och anse även den som utan att vara fastighetsägare gör
anspråk på äganderätt till föremålet såsom sakägare.
En särskild fråga är i vilken utsträckning en lantmäterimyndighet kan
pröva en fråga om fastighetsbestämning beträffande viss anläggning som
det samtidigt pågår en tvist om vid allmän domstol. Det anses att vissa
allmänna processrättsliga grundsatser är tillämpliga vid fastighets-
bestämning. Hit hör bestämmelsen i 13 kap. 6 § rättegångsbalken om s.k.
litis pendens, dvs. förbudet för en domstol att ta upp en fråga som redan
är föremål för domstolsprövning. Lantmäterimyndigheten kan därför inte
genom fastighetsbestämning pröva en fråga om fastighetstillbehör som
redan är föremål för prövning i domstol. En domstol kan å andra sidan,
53
sedan en ansökan om fastighetsbestämning har anhängiggjorts, inte pröva Prop. 2000/01:138
motsvarande fråga i ett tvistemål. Bestämmelsen om litis pendens är dock
inte tillämplig, om de frågor som prövas inte kan anses avse samma sak.
En talan i domstol om bättre rätt till en viss egendom utgör därför inte
hinder mot en fastighetsbestämning som gäller frågan om egendomen
utgör fastighetstillbehör. Av bl.a. processekonomiska skäl kan det dock
vara lämpligt att lantmäterimyndigheten i avvaktan på den pågående
prövningen i domstolen låter fastighetsbestämningsfrågan vila.
12 a §
Lantmäterimyndigheten får besluta att sådana byggnader eller andra
anläggningar, som enligt 2 kap. 1 § jordabalken hör till en fastighet och
som är ägnade for stadigvarande bruk vid utövandet av ledningsrätten,
inte längre skall höra till fastigheten. För ett sådant beslut krävs att
åtgärden leder till ett mer ändamålsenligt utnyttjande av ledningsrätten
och att fördelarna av åtgärden överväger de kostnader och olägenheter
som den medför.
Genom ett beslut enligt första stycket övergår äganderätten till an-
läggningen till innehavaren av ledningsrätten. Om det föreligger ett
förordnande enligt 1 § andra stycket andra meningen, gäller vad som
sägs i 2 kap. 1 § andra stycket jordabalken även anläggningen
(Jfr 12 a § ledningsrättslagen i promemorians förslag respektive utkastet
till lagrådsremiss.)
Paragrafen är ny. Dess första stycke ger möjlighet att i rättsligt
avseende avskilja viss anläggning från den fastighet som den dittills har
utgjort tillbehör till. Ett sådant beslut innebär - såsom framgår av andra
stycket - även en äganderättsövergång. Frågan har behandlats i avsnitt 7.
Bestämmelserna kan tillämpas på anläggningar som är ägnade att
användas vid utövandet av en ledningsrätt. Det skall alltså vara fråga om
ledningar i ledningsrättslagens bemärkelse. I begreppet ledning ingår
även sådana för dess ändamål erforderliga anordningar som trans-
formatorer, pumpstationer och andra tillbehör (jfr 3 §). Ledningarna skall
vara ägnade ”för stadigvarande bruk”, dvs. egendomen skall tillgodose
ett inte enbart övergående behov.
Ytterligare en förutsättning är att det är fråga om en ”anläggning som
enligt 2 kap. 1 § jordabalken hör till en fastighet”. Det innebär att anlägg-
ningen skall vara ett s.k. omedelbart fastighetstillbehör (jfr 2 kap. 1 §
jordabalken). Föremål som avses i 2 kap. 2 § jordabalken, s.k. medelbara
fastighetstillbehör (byggnadstillbehör), omfattas inte av bestämmelsen.
Ledningar och därtill hörande anordningar som är integrerade i bygg-
nader och avsedda för byggnadens bruk faller därför utanför bestäm-
melsens tillämpningsområde. Sådana anordningar kan frigöras från
fastigheten endast tillsammans med byggnaden i övrigt.
Beslutet skall ha den innebörden att anläggningen ”inte längre skall
höra till fastigheten”. Det rättsliga bandet till den fastighet som den
dittills har hört till bryts alltså.
54
Anläggningen far som huvudregel karaktär av lös egendom och Prop. 2000/01:138
kommer att vara knuten till den upplåtna ledningsrätten (jfr 35 §). Enligt
2 kap. 1 § andra stycket andra meningen jordabalken gäller emellertid att
ledning för vilken har beviljats ledningsrätt far karaktär av fastighets-
tillbehör, om det vid en förrättning enligt ledningsrättslagen har för-
ordnats att ledningsrätten skall höra till en viss fastighet. Bestämmelsen
medför att när ett sådant förordnande har meddelats (se 1 § andra stycket
andra meningen ledningsrättslagen), ledningen blir tillbehör till den
aktuella fastigheten. Lagrådet har, under hänvisning till denna situation,
förordat att det i paragrafen klargörs vart anläggningen i fortsättningen
hör. Lagtexten har därför kompletterats. Regeringen har därvid valt en
annan lagteknisk lösning än den som Lagrådet har föreslagit. I andra
stycket andra meningen har sålunda fastslagits att, om det föreligger ett
förordnande enligt 1 § andra stycket andra meningen, vad som sägs i 2
kap. 1 § andra stycket jordabalken gäller även anläggningen, dvs. anlägg-
ningen blir då tillbehör till den fastighet som förordnandet gäller. Så blir
fallet oavsett om förordnandet har beslutats före beslutet om frigörande, i
anslutning till beslutet eller vid en senare tidpunkt.
Lantmäterimyndigheten kan fatta beslut om frigörande av fastighets-
tillbehör även om ägaren av den fastighet till vilken anläggningen dittills
har hört inte har lämnat sitt medgivande. Detta förutsätter dock, som
framgår av första stycket andra meningen, att åtgärden leder till en mer
ändamålsenlig användning av ledningsrätten och att fördelarna av
åtgärden överväger de kostnader och olägenheter som den är förenad
med.
En fråga om en åtgärd enligt 12 a § utgör en ledningsrättsffåga (jfr 1
och 15 §§) och skall handläggas enligt bestämmelserna i lednings-
rättslagen. Det innebär bl.a. att frågan skall behandlas vid en förrättning.
Frågan kan tas upp antingen vid den förrättning då ledningsrätten upplåts
eller vid en senare förrättning (jfr 34 a §).
Åtgärden skall redovisas i ett ledningsbeslut, se 22 §.
Beträffande frågor om ersättning, se 13 §.
13 §
I fråga om ersättning för upplåtelse och inlösen enligt 12 § eller åtgärd
enligt 12 a § tillämpas 4 kap. expropriationslagen (1972:719). Vid
tillämpningen av 4 kap. 3 § expropriationslagen skall tiden för värde-
stegringen räknas från dagen tio år före det att ansökan om lednings-
förrättningen gjordes eller lantmäterimyndigheten enligt 7 kap. 11 §
fastighetsbildningslagen (1970:988) forordnade om prövning enligt
ledningsrättslagen.
Är innehavare av en rättighet som minskar en fastighets värde
berättigad till ersättning, skall det värde som tillgodoräknas fastighetens
ägare enligt första stycket minskas med det belopp som motsvarar den
värdeminskning för fastigheten som rättigheten inneburit. Om det värde
som skall tillgodoräknas fastighetens ägare inte kan minskas utan att
skada uppkommer för innehavaren av en fordran med bättre rätt, minskas
i stället ersättningen till rättighetshavaren med motsvarande belopp.
(Jfr 13 § ledningsrättslagen i promemorians förslag respektive utkastet
till lagrådsremiss.)
Paragrafen reglerar frågor om ersättning i samband med ledningsrätts- Prop. 2000/01:138
förrättningar. Frågor om ersättning har behandlats i avsnitt 9.
Paragrafens första stycke har kompletterats så att de nuvarande
ersättningsreglerna i ledningsrättslagen blir tillämpliga även vid fri-
görande av fastighetstillbehör enligt 12 a §. Den nya bestämmelsen
innebär att ersättning skall utgå enligt bestämmelserna i 4 kap. expropria-
tionslagen. Bestämmelsen är dock dispositiv. Sakägarna kan alltså träffa
överenskommelse om den ersättning som skall utgå eller om att ingen
ersättning skall utgå. Lantmäterimyndigheten skall då inhämta med-
givande från eventuella panthavare i fastigheten, såvida inte regleringen
kan anses vara väsentligen utan betydelse för dessa (se 14 §).
Om ersättning skall utgå, skall lantmäterimyndigheten se till att ersätt-
ningen betalas till Lantmäteriverket för att sedan fördelas av läns-
styrelsen, såvida inte åtgärden kan anses vara väsentligen utan betydelse
för panthavama eller dessa har medgett att ersättningen betalas direkt till
fastighetsägaren (se 30 § andra stycket).
Om ersättning skall betalas men så inte sker, blir bestämmelserna i 30,
30 a och 31 §§ tillämpliga. Det innebär bl.a. att beslutet om ersättning
kan verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser samt att beslutet
om överföring förfaller om inte ersättningen har betalats eller verk-
ställighet har begärts inom ett år efter det att ersättningsbeslutet vann
laga kraft.
En fråga om ledningsrätt kan tas upp dels efter ansökan, dels efter ett
förordnande av lantmäterimyndigheten vid fastighetsreglering (se 15 §
första stycket ledningsrättslagen och 7 kap. 11 § fastighetsbildnings-
lagen). Enligt paragrafens hittillsvarande lydelse skall i förevarande
sammanhang den s.k. presumtionstidpunkten vid tillämpningen av 4 kap.
3 § expropriationslagen vara dagen tio år innan ledningsförrättningen
”påkallades”. I lagrådremissen föreslogs att detta uttryck skulle bytas ut
mot ”begärdes”. Lagrådet har påpekat att ordet ”begärdes” knappast
täcker det fallet att ledningsrättsförrättningen blivit påkallad av
lantmäterimyndighetens förordnande. Lagrådet har därför förordat att det
uttryckligen anges vilken presumtionstidpunkten skall vara i ett sådant
fall. Med anledning därav har i första stycket andra meningen klargjorts
att tiden för värdestegringen skall räknas från dagen tio år före det att
ansökan om ledningsförrättningen gjordes eller lantmäterimyndigheten
enligt 7 kap. 11 § fastighetsbildningslagen förordnade om prövning
enligt ledningsrättslagen.
I övrigt har det i paragrafen gjorts vissa språkliga ändringar.
14 §
Om de fastighetsägare och andra sakägare vilkas rätt berörs medger det,
får avsteg göras från följande bestämmelser i denna lag:
6 §, såvitt den innebär skydd för enskilt intresse,
12 § första stycket,
12 a § första stycket andra meningen, och
13 §.
Svarar fastighet för fordran, far avsteg från 13 § med stöd av ägarens
samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det.
Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de
medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 §
56
jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare behövs Prop. 2000/01:138
ej, om upplåtelsen är väsentligen utan betydelse för honom.
(Jfr 14 § ledningsrättslagen i utkastet till lagrådsremiss.)
I paragrafens första stycke har tillagts en hänvisning till 12 a § första
stycket andra meningen. Härav följer att avsteg far göras från det sär-
skilda båtnadsvillkor som gäller för frigörande av fastighetstillbehör, om
berörda sakägare medger det. Stycket har också ändrats redaktionellt.
15 §
Ledningsrättsffåga upptages efter ansökan. Har vid fastighetsreglering
förordnats att ledningsrättsffåga skall prövas enligt denna lag, far frågan
dock upptagas utan ansökan.
Ledningsrättsffåga far prövas gemensamt med fastighetsbildnings-
åtgärd vid en förrättning. Sådan gemensam förrättning får åter delas upp
på skilda förrättningar.
Är ledningen av större omfattning far, om det finnes lämpligt,
prövningen av ledningsrättsffåga uppdelas på skilda förrättningar, envar
avseende viss sträcka av ledningen.
Om det behövs vid en förrättning enligt denna lag, får lantmäteri-
myndigheten förordna om prövning enligt 14 kap. 1 § fastighets-
bildningslagen (1970:988).
(Jfr 15 § ledningsrättslagen i utkastet till lagrådsremiss.)
I ett nytt fjärde stycke föreskrivs att lantmäterimyndigheten vid en för-
rättning enligt ledningsrättslagen kan förordna om fastighetsbestämning
enligt 14 kap. 1 § fastighetsbildningslagen. Frågan har behandlats i
avsnitt 10.
Ett förordnande om fastighetsbestämning får ges ”om det behövs” vid
en förrättning. Förordnandet skall alltså vara påkallat av omständig-
heterna i en pågående ledningsrättsförrättning. Som exempel kan nämnas
att det vid en sådan förrättning har visat sig föreligga oklarhet om
huruvida en ledning utgör fastighetstillbehör och därmed kan bli föremål
för ett sådant beslut som sägs i 12 a §.
22 §
Om det inte finns något hinder mot upplåtelsen, skall lantmäterimyn-
digheten meddela ledningsbeslut.
I ett ledningsbeslut anges
1. ledningens ändamål och huvudsakliga beskaffenhet,
2. utrymme som upplåts för ledningen,
3. en fastighet eller del av en fastighet som inlöses,
4. en byggnad eller annan anläggning som omfattas av ett beslut enligt
12a§,
5. bestämmelser som avses i 1 § andra stycket,
6. den tid inom vilken ledningen skall vara utförd,
7. övriga föreskrifter rörande ledningen som med hänsyn till för-
hållandena är påkallade.
Prövas ledningsrättsffåga gemensamt med fastighetsbildningsåtgärd
vid en förrättning, får ledningsbeslutet upptagas i fastighetsbildnings-
beslutet.
(Jfr 22 § i promemorians förslag respektive utkastet till lagrådsremiss.)
57
Paragrafens andra stycke har tillförts en bestämmelse om att lednings- Prop. 2000/01:138
beslut i förekommande fall skall innehålla en uppgift om beslut enligt
12 a §. I övrigt har språkliga ändringar gjorts.
Lagrådet har föreslagit att ett beslut om ledningsrätt benämns
”ledningsrättsbeslut” i stället för ”ledningsbeslut”. Regeringen har ansett
att terminologiska förändringar av sådant slag kan behövas, men att detta
bör övervägas inom ramen för en större översyn av ledningsrättslagen.
Frågan om en sådan översyn bereds för närvarande i Regeringskansliet.
34 a §
En fråga om att byggnader eller andra anläggningar enligt 12 a § inte
längre skall höra till en fastighet får prövas vid en ny förrättning även
om villkoren i 33 § första stycket inte är uppfyllda.
(Jfr 34 § ledningsrättslagen i utkastet till lagrådsremiss.)
En fråga om frigörande av fastighetstillbehör kan tas upp såväl vid den
förrättning då ledningsrätt upplåts som vid en senare förrättning. I det
senare fallet far frågan karaktär av omprövning av det ursprungliga
ledningsrättsbeslutet. I förevarande paragraf klargörs att de särskilda
villkor för omprövning som uppställs i 33 § inte gäller i detta fall.
12a§
Lantmäterimyndigheten får besluta att sådana byggnader eller andra
anläggningar, som enligt 2 kap. 1 § jordabalken hör till en fastighet och
ingår i gemensamhetsanläggningen, skall överföras till och vara
samfällda för de fastigheter som deltar i gemensamhetsanläggningen.
För ett sådant beslut krävs att åtgärden leder till en mer ändamålsenlig
markanvändning och att fördelarna av åtgärden överväger de kostnader
och olägenheter som den medför.
(Jfr 12 a § anläggningslagen i promemorians förslag respektive utkastet
till lagrådsremiss.)
Paragrafen är ny. Den kan tillämpas om det i samband med inrättandet
av en gemensamhetsanläggning upplåts ett visst utrymme på en annan
fastighet enligt 12 §. Om det inom det upplåtna utrymmet finns en viss
anläggning (t.ex. en byggnad), som utgör fastighetstillbehör men nu skall
användas för gemensamhetsanläggningens behov, far lantmäterimyndig-
heten besluta att anläggningen skall överföras till de deltagande
fastigheterna. Anläggningen skall fortsättningsvis vara samfälld för de
fastigheter som deltar i gemensamhetsanläggningen (jfr 14 §). Frågan har
behandlats i avsnitt 6.2.
Av paragrafens första mening framgår att överföringen skall avse en
byggnad eller annan anläggning som avses i 2 kap. 1 § jordabalken. Det
skall alltså vara fråga om s.k. omedelbara fastighetstillbehör. Följaktligen
kan överföringen inte avse en byggnad på ofri grund, trots att
anläggningslagen i andra sammanhang kan vara tillämplig på en sådan
byggnad (jfr 2 §). Föremål som avses i 2 kap. 2 § jordabalken, s.k.
58
medelbara fastighetstillbehör (byggnadstillbehör), kan inte överföras Prop. 2000/01:138
separat utan endast tillsammans med det omedelbara fastighetstillbehör
som de utgör en del av.
I beslutet skall anges att anläggningen skall vara samfälld för de
deltagande fastigheterna. Eftersom ägandet av anläggningen då är oupp-
lösligt knutet till deltagandet i gemensamhetsanläggningen, kan de del-
tagande fastigheternas ägare inte förfoga självständigt över sina andelar.
Beslutet om överföring utgör en del av beslutet om inrättande av
gemensamhetsanläggningen (eller en del i ett beslut om omprövning av
ett sådant beslut, jfr 35 a §). Bestämmelserna i 5-11 §§ om inrättande av
gemensamhetsanläggningar är därför tillämpliga. Lantmäterimyndig-
heten har alltså att pröva om inrättandet av gemensamhetsanläggningen
med däri ingående överföring av anläggningar står i överensstämmelse
med de angivna bestämmelserna.
Överföringen skall redovisas i ett anläggningsbeslut, se 24 §.
Beträffande ersättning, se 13 §.
I andra meningen uppställs ett särskilt ”båtnadsvillkor” for överföring
av fastighetstillbehör. Ett liknande båtnadsvillkor, avseende inrättandet
av själva gemensamhetsanläggningen, finns i 6 § (jfr även 5 kap. 4 §
fastighetsbildningslagen). Av den nya bestämmelsen följer att överföring
får beslutas endast om åtgärden leder till en mer ändamålsenlig
markanvändning samt att fördelarna härav överväger de kostnader och
olägenheter som åtgärden medför. För att överföringen skall fa genom-
föras fordras därför att den vinst som åtgärden innebär for de fastigheter
som deltar i anläggningen sammantaget överstiger summan av den
värdeminskning som avstående fastigheter kan drabbas av och de
kostnader och andra olägenheter som berörda fastigheter drabbas av.
Bestämmelsen är dock dispositiv (se 16 § första stycket 3). I praktiken
sätter den därför endast gränser för när beslut om överföring kan
meddelas utan samtycke från ägaren av anläggningen.
En fråga om en åtgärd enligt 12 a § utgör en anläggningsfråga (jfr 1
och 17 §§) och skall handläggas enligt anläggningslagens förfarande-
bestämmelser. Frågan skall alltså behandlas vid en förrättning, antingen
vid den förrättning då gemensamhetsanläggningen inrättas eller vid en ny
förrättning (jfr 35 a §). Rätt att ansöka om förrättning har bl.a. varje
ägare av en fastighet som skall delta eller deltar i gemensamhets-
anläggningen (se 18 §).
13 §
I fråga om ersättning for upplåtelse och inlösen enligt 12 § eller åtgärd
enligt 12 a § gäller 5 kap. 10—12 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988).
Därvid skall inlösen inte anses som ett sådant tvångsförvärv som avses i
5 kap. 10 a § andra stycket fastighetsbildningslagen.
(Jfr 13 § anläggningslagen i promemorians förslag respektive utkastet till
lagrådsremiss.)
Paragrafen reglerar frågor om ersättning i samband med anläggnings-
förrättning. I sin föreslagna lydelse är den tillämplig även i fråga om
ersättning for överföring av fastighetstillbehör. Frågor om ersättning har
behandlats i avsnitt 9.
59
Ändringen innebär att ersättning för överföringen skall utgå enligt Prop. 2000/01:138
bestämmelserna i 5 kap. 10—12 §§ fastighetsbildningslagen (jfr kom-
mentaren till 7 kap. 14 § fastighetsbildningslagen och prop. 1991/92:127
s. 92 f.). Bestämmelsen är dock dispositiv (se 16 § första stycket 3).
Normalt torde sakägarna komma att träffa överenskommelse om den
ersättning som skall betalas eller om att ingen ersättning skall utgå.
Lantmäterimyndigheten skall inhämta medgivande från eventuella pant-
havare i fastigheten, såvida inte regleringen kan anses vara väsentligen
utan betydelse för dessa (se 16 §).
Om ersättning skall betalas, skall lantmäterimyndigheten se till att
ersättningen betalas till Lantmäteriverket för att sedan fördelas av läns-
styrelsen. Detta behövs dock inte om åtgärden kan anses vara väsentligen
utan betydelse för panthavama eller dessa har medgett att ersättningen
betalas direkt till fastighetsägaren (se 32 § andra stycket).
Betalas inte den fastställda ersättningen, blir bestämmelserna i 32, 32 a
och 33 §§ tillämpliga. Det innebär bl.a. att beslutet om ersättning kan
verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser samt att beslutet om
överföring förfaller om inte ersättningen har betalats eller verkställighet
har begärts inom ett år efter det att ersättningsbeslutet vann laga kraft.
16 §
Avsteg får göras från
1. 5 §, om ägarna av de fastigheter som skall delta i anläggningen
medger det,
2. 8 § såvitt den innebär skydd för enskilt intresse, 12 § första stycket
eller 13 §, om de fastighetsägare och andra sakägare vilkas rätt berörs
medger det,
3. 12 a § andra meningen, om anläggningens ägare medger det,
4. 15 §, om det medges av fastighetsägare som åläggs större
bidragsskyldighet än som annars skulle ha gällt och avvikelsen från
bestämmelsen inte sker i otillbörligt syfte.
Svarar fastighet för fordran, far avsteg från 13 eller 15 § med stöd av
ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger
det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de
medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 §
jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare behövs
ej, om anläggningens inrättande är väsentligen utan betydelse för honom.
(Jfr 16 § anläggningslagen i utkastet till lagrådsremiss.)
I första stycket har tillkommit en ny punkt, 3, som innebär att det
särskilda båtnadsvillkor som gäller för överföring av fastighetstillbehör
enligt 12 a § andra meningen inte behöver tillämpas, om ägaren av den
anläggning som skall överföras medger det.
17 §
Anläggningsfråga upptages efter ansökan. Har vid fastighetsreglering
förordnats att anläggningsfråga skall prövas enligt denna lag, får frågan
dock upptagas utan ansökan.
Anläggningsfråga får prövas gemensamt med annan anläggningsfråga
eller med fastighetsbildningsåtgärd vid en förrättning. Sådan gemensam
förrättning får åter delas upp på skilda förrättningar.
60
Om det behövs vid en förrättning enligt denna lag, får lantmäteri- Prop. 2000/01:138
myndigheten för ordna om prövning enligt 14 kap. 1 § fastighetsbild-
ningslagen (1970:988).
(Jfr 17 § anläggningslagen i utkastet till lagrådsremiss.)
I ett nytt tredje stycke föreskrivs att lantmäterimyndigheten vid en
förrättning enligt anläggningslagen far förordna om fastighetsbestämning
enligt 14 kap. 1 § fastighetsbildningslagen. Frågan har behandlats i av-
snitt 10.
Ett förordnande om fastighetsbestämning far meddelas ”om det behövs
vid en förrättning”. Förordnandet skall alltså vara påkallat av omständig-
heterna i en pågående anläggningsförrättning. Som exempel kan nämnas
att det vid en sådan förrättning har visat sig föreligga oklarhet om
huruvida en anläggning utgör fastighetstillbehör och därmed kan bli
föremål för ett sådant beslut som sägs i 12 a §.
24 §
Om det inte finns något hinder mot att inrätta gemensamhets-
anläggningen, skall lantmäterimyndigheten meddela anläggningsbeslut.
I ett anläggningsbeslut anges
1. gemensamhetsanläggningens ändamål, läge, storlek och huvud-
sakliga beskaffenhet i övrigt,
2. de fastigheter som skall delta i gemensamhetsanläggningen,
3. utrymme som upplåts för gemensamhetsanläggningen,
4. en fastighet eller del av en fastighet som inlöses,
5. en byggnad eller annan anläggning som omfattas av ett beslut enligt
12a§,
6. tiden för gemensamhetsanläggningens bestånd, om en sådan bör
bestämmas,
7. den tid inom vilken gemensamhetsanläggningen skall vara utförd,
8. behövliga föreskrifter i fråga om gemensamhetsanläggningens ut-
förande.
I anläggningsbeslutet far också anges de i gemensamhetsanläggningen
deltagande fastigheternas andelstal i fråga om kostnaderna för anlägg-
ningens utförande och drift.
Prövas anläggningsfråga gemensamt med fastighetsbildningsåtgärd vid
en förrättning, far anläggningsbeslutet upptagas i fastighetsbildnings-
beslutet.
(Jfr 24 § anläggningslagen i promemorians förslag respektive utkastet till
lagrådsremiss.)
Paragrafens andra stycke har tillförts en bestämmelse om att an-
läggningsbeslut i förekommande fall skall innehålla en uppgift om beslut
enligt 12 a §. Stycket har vidare ändrats redaktionellt, dels för att fa ett
modernare språk, dels för att tydliggöra skillnaden mellan ”gemen-
samhetsanläggning” och sådan ”anläggning” som kan överföras med stöd
av 12 a §.
35 a §
En fråga om överföring av byggnader eller andra anläggningar enligt
12 a § far prövas vid en ny förrättning även om villkoren i 35 § första
stycket inte är uppfyllda.
61
Om gemensamhetsanläggningen förvaltas av en samfällighetsförening, Prop. 2000/01:138
företräder föreningen delägarna vid den nya förrättningen.
(Jfr 35 a § anläggningslagen i utkastet till lagrådsremiss.)
En fråga om överföring av fastighetstillbehör kan tas upp såväl vid den
förrättning då gemensamhetsanläggningen inrättas som vid en senare
förrättning. I det senare fallet får frågan karaktär av omprövning och
komplettering av det ursprungliga anläggningsbeslutet. I förevarande
paragrafs första stycke föreskrivs att de särskilda villkor för omprövning
av anläggningsbeslut som uppställs i 35 § första stycket inte gäller i detta
fall.
Av andra stycket framgår att, om samfalligheten förvaltas av en sam-
fallighetsförening, det är föreningen som företräder delägarna när en
fråga om överföring prövas. Detta innebär att lantmäterimyndigheten
endast behöver kalla berörd sakägare, dvs. ägaren till den anläggning
som avses överföras, och samfällighetsföreningen till förrättningen. Det
ankommer alltså på samfallighetsföreningens styrelse att ta tillvara
delägarnas intressen vid förrättningen. Vid prövningen av opinions-
villkoret (se 7 § anläggningslagen) är det därför styrelsen som har att
lämna uppgifter om delägarnas inställning i frågan.
62
Prop. 2000/01:138
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § jordabalken skall ha följande ly-
delse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Överlåtelse av föremål som hör
till fastighet gäller ej mot tredje
man, förrän föremålet skiljes från
fastigheten på sådant sätt att det ej
längre kan anses höra till denna.
§
En överlåtelse av ett föremål som
hör till en fastighet gäller inte mot
tredje man, förrän
1. föremålet skiljs från fastig-
heten på sådant sätt att det inte
längre kan anses höra till denna,
eller
2. ett beslut enligt fastighetsbild-
ningslagen (1970:988), lednings-
rättslagen (1973:1144) eller an-
läggningslagen (1973:1149) om att
föremålet inte längre skall höra till
fastigheten har vunnit laga kraft.
Om verkan av vissa överlåtelser från staten, av exekutiv försäljning av
föremål som hör till fastighet och av ianspråktagande av sådant föremål
genom expropriation finns särskilda bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
63
Prop. 2000/01:138
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 14 §, av följande
lydelse,
dels att 1 kap. 1 §, 4 kap. 25 §, 5 kap. 1 §, 10 kap. 5 § och 11 kap. 6 §
samt rubriken till 7 kap. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
|
1 kap. 1 § |
Fastighetsbildning är en i enlig- Fastighetsbildning är en i en-
het med denna lag företagen åtgärd lighet med denna lag företagen
genom vilken fastighetsindelningen åtgärd genom vilken
ändras eller servitut bildas, ändras 1. fastighetsindelningen ändras,
|
eller upphäves. |
2. servitut bildas, ändras eller 3. föremål som hör till en fas- |
Genom fastighetsbestämning enligt denna lag avgöres frågor om
beskaffenheten av gällande fastighetsindelning samt frågor rörande
beståndet eller omfånget av ledningsrätt eller vissa servitut.
25 §
Lantmäterimyndigheten skall utreda förutsättningarna för fastig-
hetsbildningen. Föreligger ej hinder mot denna, skall myndigheten
utarbeta den fastighetsbildningsplan samt ombesörja de göromål av
teknisk art och de värderingar som behövs för åtgärdens genomförande.
Därvid bör rådplägning med sakägarna ske. Vid behov skall samråd ske
med de myndigheter som beröres av åtgärden.
Sedan de sålunda föreskrivna åt-
gärderna utförts, skall myndigheten
meddela beslut om fastighetsbild-
ningen (fastighetsbildningsbeslut).
Detta beslut skall ange hur fastig-
hetsindelningen ändras, vilka
servitutsåtgärder som vidtages. I
övrigt skall beslutet innehålla utta-
landen i frågor som har ett ome-
delbart samband med fastighets-
bildningen. Särskilda bestämmelser
om vad beslutet i vissa fall skall
innehålla meddelas i 5, 8 och
12 kap.
Sedan de i första stycket före-
skrivna åtgärderna har utförts, skall
myndigheten meddela beslut om
fastighetsbildningen (fastighets-
bildningsbeslut). Detta beslut skall
ange hur fastighetsindelningen än-
dras, vilka servitutsåtgärder som
vidtas och vilka föremål som över-
förs till annan fastighet. I övrigt
skall beslutet innehålla uttalanden i
frågor som har ett omedelbart sam-
band med fastighetsbildningen.
Särskilda bestämmelser om vad be-
slutet i vissa fall skall innehålla
finns i 5, 8 och 12 kap.
64
Om det är lämpligt, far fastighetsbildningsbeslutet meddelas utan Prop. 2000/01:138
hinder av att tekniska göromål och värderingar ej utförts. Under samma Bilaga 1
förutsättning får olika frågor som hör till beslutet upptagas för sig och
avgöras genom särskilda beslut. Vad som föreskrives om fastighets-
bildningsbeslut gäller även sådant avgörande.
Genom fastighetsreglering får
mark överföras från en fastighet
eller samfällighet till annan sådan
enhet samt andel i samfällighet
överföras från en fastighet till en
annan. Genom fastighetsreglering
kan också samfällighet bildas samt
servitut bildas, ändras eller upp-
hävas.
Som ett led i fastighetsreglering
arbeten verkställas.
§
Genom fastighetsreglering får
1. mark överföras från en fas-
tighet eller samfällighet till annan
sådan enhet,
2. andel i samfällighet överföras
från en fastighet till en annan,
3. samfällighet bildas,
4. servitut bildas, ändras eller
upphävas, och
5. föremål som hör till en fastig-
het överföras till en annan fastig-
het.
tn vissa för sakägarna gemensamma
7 kap. Särskilda bestämmelser 7 kap. Särskilda bestämmelser
om servitut och ledningsrätt om servitut, överföring av fastig-
hetstillbehör och ledningsrätt
Om ägaren till den tjänande
fastigheten medger det, får föremål
som avses i 2 kap. 1 § första stycket
jordabalken och som är ägnat för
stadigvarande bruk vid utövandet
av servitut enligt denna lag över-
föras till den härskande fastig-
heten.
Ett beslut enligt första stycket får
meddelas vid den förrättning då
servitutet bildas eller vid en sär-
skild förrättning.
65
3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 138
5§
Bestämmelserna om bildande av Bestämmelserna om bildande av
samfällighet och servitut genom samfällighet och servitut genom
fastighetsreglering äger motsva- fastighetsreglering och om över-
rande tilllämpning vid avstyckning föring av fastighetstillbehör genom
såvitt avser förhållandet mellan fastighetsreglering tillämpas också
styckningsdelama. vid avstyckning, såvitt avser för-
hållandet mellan styckningsdelar-
na.
Vid avstyckning av ägovidd från fastighet som har del i samfälld väg
kan styckningslotten såsom servitut i stamfastigheten tilläggas rätt att
nyttja vägen. Sådant servitut far dock ej bildas, om styckningslottens
behov av väg kan tillgodoses bättre på annat sätt.
6§
Bestämmelserna om bildande av Bestämmelserna om bildande av
samfällighet och servitut genom samfällighet och servitut genom
fastighetsreglering äger motsva- fastighetsreglering och om över-
rande tillämpning vid klyvning föring av fastighetstillbehör genom
såvitt avser förhållandet mellan fastighetsreglering tillämpas också
klyvningslotter. vid klyvning, såvitt avser för-
hållandet mellan klyvningslotterna.
Mark som på grund av beskaffenheten eller läget ej kan värderas med
tillräcklig säkerhet eller som har så lågt värde att kostnaderna för delning
av marken ej står i rimligt förhållande till värdet far avsättas som
samfälld för klyvningslotterna, även om det ej är tillåtet enligt 6 kap. 1 §.
Prop. 2000/01:138
Bilaga 1
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
66
Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149)
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, och en ny rubrik
närmast före 12 a § av följande lydelse,
dels att 13 och 24 §§ skall ha följande lydelse.
Prop. 2000/01:138
Bilaga 1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I fråga om ersättning för upplå-
telse och inlösen enligt 12 § gäller
5 kap. 10-12 §§ fastighetsbild-
ningslagen (1970:988). Därvid
skall inlösen inte anses som ett så-
dant tvångsförvärv som avses i
5 kap. 10 a § andra stycket fastig-
hetsbildningslagen.
Överföring av fastighetstillbehör
2a§
Om ägaren till den fastighet på
vilken gemensamhetsanläggningen
inrättas medger det, får lantmäteri-
myndigheten besluta att föremål
som avses i 2 kap. 1 § första stycket
jordabalken och som ingår i an-
läggningen skall överföras till och
vara samfällda för de fastigheter
som deltar i anläggningen.
Ett beslut enligt första stycket får
meddelas när anläggningen in-
rättas eller vid en särskild för-
rättning.
När en fråga enligt första stycket
prövas vid inrättande av anlägg-
ningen, skall 7 § ha motsvarande
tillämpning.
13 §
I fråga om ersättning för upplå-
telse och inlösen enligt 12 § eller
åtgärd enligt 12 a § gäller 5 kap.
10-12 §§ fastighetsbildningslagen
(1970:988). Därvid skall inlösen
inte anses som ett sådant tvångs-
förvärv som avses i 5 kap. 10 a §
andra stycket fastighetsbildnings-
lagen.
Om hinder icke möter mot
anläggningen, skall lantmäterimyn-
digheten meddela anläggningsbe-
slut.
I anläggningsbeslut anges
1. anläggningens ändamål, läge,
storlek och huvudsakliga beskaf-
fenhet i övrigt,
24 §
Om det inte finns något hinder
mot det, skall lantmäterimyndig-
heten meddela anläggningsbeslut.
I anläggningsbeslut anges
1. anläggningens ändamål, läge,
storlek och huvudsakliga beskaf-
fenhet i övrigt,
67
2. de fastigheter som skall delta-
ga i anläggningen,
3. utrymme som upplåtes för an-
läggningen,
4. fastighet eller del därav som
inlöses,
5. tiden för anläggningens be-
stånd, om sådan anses böra be-
2. de fastigheter som skall delta i
anläggningen,
3. utrymme som upplåts för an-
läggningen,
4. fastighet eller del därav som
inlöses,
5. föremål som enligt 12 a § skall
vara samfällda for de deltagande
fastigheterna,
6. tiden för anläggningens be-
stånd, om sådan anses böra be-
Prop. 2000/01:138
Bilaga 1
stämmas, stämmas,
6. den tid inom vilken anlägg- 7. den tid inom vilken anlägg-
ningen skall vara utförd, ningen skall vara utförd,
7. behövliga föreskrifter i fråga 8. behövliga föreskrifter i fråga
om anläggningens utförande. om anläggningens utförande.
I anläggningsbeslutet far också anges de i anläggningen deltagande
fastigheternas andelstal i fråga om kostnaderna för anläggningens
utförande och drift.
Prövas anläggningsfråga gemensamt med fastighetsbildningsåtgärd vid
en förrättning, far anläggningsbeslutet upptagas i fastighetsbild-
ningsbeslutet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
68
Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144)
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, och en ny rubrik
närmast före 12 a § av följande lydelse,
dels att 13 och 22 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:138
Bilaga 1
12a§
Om ägaren till den fastighet i
vilken ledningsrätt upplåts medger
det, får lantmäterimyndigheten be-
sluta att föremål som avses i
2 kap. 1 § första stycket jordabal-
ken och som är ägnat för stadig-
varande bruk vid utövandet av
ledningsrätten inte längre skall
höra till fastigheten. Genom ett
sådant beslut övergår äganderätten
till föremålet till ledningshavaren.
Ett beslut enligt första stycket får
meddelas när ledningsrätten upp-
låts eller vid en särskild förrätt-
ning.
13 §
I fråga om ersättning för upplåtelse och inlösen enligt 12 § äger 4 kap.
expropriationslagen (1972:719) motsvarande tillämpning. 4 kap. 3 § ex-
propriationslagen skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt
rum under tiden från dagen tio
påkallades.
Är innehavare av rättighet, som
minskar fastighets värde, berättigad
till ersättning, skall det värde som
tillgodoräknas fastighetens ägare
minskas med belopp motsvarande
den värdeminskning som rättig-
heten inneburit. Om det värde som
skall tillgodoräknas fastighetens
ägare ej kan minskas utan att skada
uppkommer för innehavare av ford-
ran med bättre rätt, minskas i stället
ersättningen till rättighetshavaren
med motsvarande belopp.
år före det ledningsförrättningen
Är innehavare av rättighet, som
minskar fastighets värde, berättigad
till ersättning, skall det värde som
tillgodoräknas fastighetens ägare
enligt första stycket minskas med
belopp motsvarande den värde-
minskning som rättigheten inne-
burit. Om det värde som skall
tillgodoräknas fastighetens ägare
inte kan minskas utan att skada
uppkommer för innehavare av for-
dran med bättre rätt, minskas i
stället ersättningen till rättighets-
havaren med motsvarande belopp.
/ fråga om ersättning för åtgärd
enligt 12 a § gäller 5 kap. 10-12 §§
69
4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 138
fastighetsbildningslagen
(1970:988).
Prop. 2000/01:138
Bilaga 1
Om hinder icke möter mot upplå-
telsen, skall lantmäterimyndigheten
meddela ledningsbeslut.
I ledningsbeslut anges
1. ledningens ändamål och
vudsakliga beskaffenhet,
2. utrymme som upplåtes för led-
ningen,
3. fastighet eller del därav som
inlöses,
hu-
4. bestämmelser som avses i 1 §
andra stycket,
5. den tid inom vilken ledningen
skall vara utförd,
6. övriga föreskrifter rörande led-
ningen som med hänsyn till för-
hållandena finnes påkallade.
Prövas ledningsrättsffåga gemensamt med fastighetsbildningsåtgärd
vid en förrättning, får ledningsbeslutet upptagas i fastighetsbildnings-
beslutet.
22 §
Om det inte finns något hinder
mot det, skall lantmäterimyndig-
heten meddela ledningsbeslut.
I ledningsbeslut anges
1. ledningens ändamål och hu-
vudsakliga beskaffenhet,
2. utrymme som upplåts för led-
ningen,
3. fastighet eller del därav som
inlöses,
4. föremål som enligt 12 a § inte
längre skall höra till den fastighet i
vilken ledningsrätt upplåts,
5. bestämmelser som avses i 1 §
andra stycket,
6. den tid inom vilken ledningen
skall vara utförd,
7. övriga föreskrifter rörande led-
ningen som med hänsyn till för-
hållandena finnes påkallade.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
70
|
Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig |
Prop. 2000/01:138 Bilaga 2 |
Följande remissinstanser har avgett yttrande över departementsprome-
morian (Ds 2000:10) Överföring av fastighetstillbehör:
Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt, Härnösands tingsrätt, Lantmäteri-
verket, Banverket, Boverket, Post- och telestyrelsen, Länsstyrelsen i
Stockholms län, Kungliga Tekniska Högskolan, Statens Järnvägar,
Svenska Kraftnät, Svenska Kommunförbundet, Lantmäterimyndigheten i
Göteborgs kommun, Sundsvalls kommun, Örebro kommun, Gävle
kommun, Svenska Kraftverksföreningen, Sveriges Elleverantörer,
Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Bankföreningen, Sveriges advokat-
samfund, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges lantmätareförening,
Institutet för fastighetsrättslig forskning, Telia AB, Svenska Fjärr-
värmeföreningen, Stora Enso Skog AB, Fastighetsrådens och Miljö-
rådens Förening.
71
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § jordabalken1 skall ha följande ly-
delse.
Prop. 2000/01:138
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Överlåtelse av föremål som hör
till fastighet gäller ej mot tredje
man, förrän föremålet skiljes från
fastigheten på sådant sätt att det ej
längre kan anses höra till denna.
En överlåtelse av ett föremål
som hör till en fastighet gäller inte
mot tredje man, förrän
1. föremålet skiljs från fastig-
heten på sådant sätt att det inte
längre kan anses höra till denna,
eller
2. ett beslut enligt fastighetsbild-
ningslagen (1970:988), lednings-
rättslagen (1973:1144) eller an-
läggningslagen (1973:1149) om att
föremålet inte längre skall höra till
fastigheten har införts i fastig-
hetsregistrets allmänna del.
Om verkan av vissa överlåtelser från staten, av exekutiv försäljning av
föremål som hör till fastighet och av ianspråktagande av sådant föremål
genom expropriation finns särskilda bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
Lagen omtryckt 1971:1209.
Senaste lydelse 1992:1460.
72
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)'
dels att det i lagen skall inforas två nya paragrafer, 7 kap. 14 och
15 §§, av följande lydelse,
dels att 1 kap. 1 §, 4 kap. 25 §, 5 kap. 1 §, 10 kap. 5 §, 11 kap. 6 § och
14 kap. 1 § samt rubriken till 7 kap. skall ha följande lydelse
Prop. 2000/01:138
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Fastighetsbildning är en i enlig-
het med denna lag företagen åtgärd
genom vilken fastighetsindelningen
ändras eller servitut bildas, ändras
eller upphäves.
Genom fastighetsbestämning
enligt denna lag avgöres frågor om
beskaffenheten av gällande
fastighetsindelning samt frågor
rörande beståndet eller omfånget
av ledningsrätt eller vissa servitut.
1 §
Fastighetsbildning är en i enlig-
het med denna lag företagen åtgärd
genom vilken
1. fastighetsindelningen ändras,
2. ett servitut bildas, ändras eller
upphävs, eller
3. en byggnad eller annan an-
läggning som hör till en fastighet
överförs till en annan fastighet.
Genom fastighetsbestämning
enligt denna lag avgörs frågor om
1. beskaffenheten av gällande
fastighetsindelning,
2. förekomsten eller omfånget av
ledningsrätt eller vissa servitut,
samt
3. vad som enligt 2 kap. 1 §
jordabalken hör till en fastighet.
25 §2
Lantmäterimyndigheten skall utreda förutsättningarna för fastighets-
bildningen. Föreligger ej hinder mot denna, skall myndigheten utarbeta
den fastighetsbildningsplan samt ombesörja de göromål av teknisk art
och de värderingar som behövs för åtgärdens genomförande. Därvid bör
rådplägning med sakägarna ske. Vid behov skall samråd ske med de
myndigheter som beröres av åtgärden.
Sedan de sålunda föreskrivna åt-
gärderna utförts, skall myndigheten
meddela beslut om fastighets-
bildningen (fastighetsbildningsbe-
slut). Detta beslut skall ange hur
fastighetsindelningen ändras och
vilka servitutsåtgärder som vid-
Sedan de i första stycket före-
skrivna åtgärderna har utförts, skall
myndigheten meddela beslut om
fastighetsbildningen (fastighets-
bildningsbeslut). Detta beslut skall
ange hur fastighetsindelningen änd-
ras, vilka servitutsåtgärder som
1 Lagen omtryckt 1992:1212.
2 Senaste lydelse 1995:1394.
73
tages. I övrigt skall beslutet inne-
hålla uttalanden i frågor som har ett
omedelbart samband med fastig-
hetsbildningen. Särskilda bestäm-
melser om vad beslutet i vissa fall
skall innehålla meddelas i 5, 8 och
12 kap.
Prop. 2000/01:138
Bilaga 3
vidtas och vilka anläggningar som
överförs till en annan fastighet. I
övrigt skall beslutet innehålla ut-
talanden i frågor som har ett ome-
delbart samband med fastighets-
bildningen. Särskilda bestämmelser
om vad beslutet i vissa fall skall
innehålla finns i 5, 8 och 12 kap.
Om det är lämpligt, far fastighetsbildningsbeslutet meddelas utan
hinder av att tekniska göromål och värderingar ej utförts. Under samma
förutsättning får olika frågor som hör till beslutet upptagas för sig och
avgöras genom särskilda beslut. Vad som föreskrives om fastighets-
bildningsbeslut gäller även sådant avgörande.
Genom fastighetsreglering far
mark överföras från en fastighet
eller samfällighet till annan sådan
enhet samt andel i samfällighet
överföras från en fastighet till en
annan. Genom fastighetsreglering
kan också samfällighet bildas samt
servitut bildas, ändras eller
upphävas.
Som ett led i fastighetsreglering
arbeten verkställas.
§
Genom fastighetsreglering far
1. mark överföras från en fastig-
het eller samfällighet till en annan
sådan enhet,
2. andelar i samfälligheter över-
föras från en fastighet till en annan,
3. samfälligheter bildas,
4. servitut bildas, ändras eller
upphävas, och
5. byggnader eller andra an-
läggningar som hör till en fastighet
överföras till en annan fastighet.
in vissa för sakägarna gemensamma
7 kap. Särskilda bestämmelser 7 kap. Särskilda bestämmelser
om servitut och ledningsrätt om servitut, överföring av fastig-
hetstillbehör och ledningsrätt
Lantmäterimyndigheten får, om
inte annat följer av 15 §, besluta
att byggnader eller andra anlägg-
ningar, som enligt 2 kap. 1 § jorda-
balken hör till en fastighet och som
är ägnade för stadigvarande bruk
vid utövandet av ett servitut enligt
denna lag, skall överföras till den
härskande fastigheten.
15 §
En byggnad får överföras enligt
14 § endast om den har ett obetyd-
ligt värde eller överföringen vä-
sentligt förbättrar möjligheterna
74
att åstadkomma en ändamålsenlig Prop. 2000/01:138
markanvändning. Bilaga 3
Om byggnadens ägare medger
det, får avsteg göras från första
stycket.
5§
Bestämmelserna om bildande av Bestämmelserna om bildande av
samfällighet och servitut genom fa- samfällighet och servitut genom
stighetsreglering äger motsvarande fastighetsreglering och om över-
tillämpning vid avstyckning såvitt föring av byggnader eller andra
avser förhållandet mellan styck- anläggningar genom fastighetsre-
ningsdelama. glering tillämpas också vid av-
styckning, såvitt avser förhållandet
mellan styckningsdelama.
Vid avstyckning av ägovidd från fastighet som har del i samfälld väg
kan styckningslotten såsom servitut i stamfastigheten tilläggas rätt att
nyttja vägen. Sådant servitut far dock ej bildas, om styckningslottens
behov av väg kan tillgodoses bättre på annat sätt.
11 kap.
Bestämmelserna om bildande av Bestämmelserna om bildande av
samfällighet och servitut genom samfällighet och servitut genom
fastighetsreglering äger motsva- fastighetsreglering och om över-
rande tillämpning vid klyvning föring av byggnader eller andra
såvitt avser förhållandet mellan anläggningar genom fastighets-
klyvningslotter. reglering tillämpas också vid
klyvning, såvitt avser förhållandet
mellan klyvningslotterna.
Mark som på grund av beskaffenheten eller läget ej kan värderas med
tillräcklig säkerhet eller som har så lågt värde att kostnaderna för delning
av marken ej står i rimligt förhållande till värdet far avsättas som
samfälld för klyvningslotterna, även om det ej är tillåtet enligt 6 kap. 1 §.
Om det vid fastighetsbildning
uppkommer frågor om fastighetsin-
delningens beskaffenhet eller om
beståndet eller omfånget av led-
ningsrätt eller av servitut, skall frå-
gan prövas vid fastighetsbestäm-
ning, om det behövs för fastighets-
bildningen. I fråga om servitut för
vattenverksamhet som har till-
kommit med stöd av miljöbalken
eller motsvarande äldre lagstiftning
1 §3
Lantmäterimyndigheten får ge-
nom fastighetsbestämning pröva
frågor om
1. fastighetsindelningens beskaf-
fenhet,
2. förekomsten eller omfånget av
en ledningsrätt eller ett servitut,
eller
3. vad som enligt 2 kap. 1 § jor-
dabalken hör till en fastighet.
3 Senaste lydelse 1998:865.
75
får en sådan bestämning endast
avse servitut enligt 28 kap. 10 §
miljöbalken eller motsvarande äld-
re bestämmelser.
På ansökan av sakägare får även
i annat fall fastighetsbestämning
ske för prövning av fråga om
fastighetsindelningens beskaffenhet
eller om beståndet eller omfånget
av ledningsrätt eller av servitut,
som tillkommit vid avvittring eller
enligt lagstiftningen om fastig-
hetsbildning eller enskilda vägar
eller enligt anläggningslagen eller
28 kap. 10 § miljöbalken eller
motsvarande äldre bestämmelser,
såvida icke frågans avgörande
uppenbarligen är utan betydelse
för sökanden. Samma rätt att
påkalla fastighetsbestämning til-
lkommer kommunen såvitt gäller
område med detaljplan eller om-
rådesbestämmelser eller område
I fråga om servitut för vatten-
verksamhet som har tillkommit
med stöd av miljöbalken eller
motsvarande äldre lagstiftning får
fastighetsbestämning enligt första
stycket endast avse servitut enligt
28 kap. 10 § miljöbalken eller mot-
svarande äldre bestämmelser.
Prop. 2000/01:138
Bilaga 3
beträffande vilket fråga väckts om
upprättande av sådan plan eller
sådana bestämmelser.
En fråga om fastighetsbestäm-
ning får tas upp till prövning, om
1. det behövs vid en förrättning
enligt denna lag,
2. det har beslutats enligt 15 §
ledningsrättslagen (1973:1144)
eller 17 § anläggningslagen
(1973:1149),
3. en sakägare har begärt det
och frågan inte uppenbarligen
saknar betydelse för honom eller
henne, eller
4. en kommun har begärt det och
begäran gäller ett område med
detaljplan eller områdesbestäm-
melser eller ett område för vilket
fråga har väckts om att upprätta en
sådan plan eller sådana bestäm-
melser.
En begäran enligt tredje stycket
3 eller 4 om fastighetsbestämning
av servitut far dock prövas enbart
om servitutet har tillkommit vid
avvittring eller enligt lagstiftningen
om fastighetsbildning eller enskilda
76
vägar eller enligt anläggningsla- Prop. 2000/01:138
gen eller 28 kap. 10 § miljöbalken Bilaga 3
eller motsvarande äldre bestäm-
melser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
77
Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144) Prop. 2000/01:138
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144)
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 12 a, och 34 a §§,
och en ny rubrik närmast före 12 a § av följande lydelse,
dels att 13, 14, 15 och 22 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Frigörande av fastighetstillbehör
12 a §
Lantmäterimyndigheten får be-
sluta att byggnader eller andra
anläggningar, som enligt 2 kap. 1 §
jordabalken hör till en fastighet och
som är ägnade for stadigvarande
bruk vid utövandet av lednings-
rätten, inte längre skall höra till
fastigheten. För ett sådant beslut
krävs att åtgärden leder till ett
mera ändamålsenligt utnyttjande av
ledningsrätten och att fördelarna
av åtgärden överväger de kostna-
der och olägenheter som den med-
för.
Genom ett beslut enligt första
stycket övergår äganderätten till
anläggningen till innehavaren av
ledningsrätten.
I fråga om ersättning för upplåtel
se och inlösen enligt 12 § äger 4
kap. expropriationslagen
(1972:719) motsvarande tillämp-
ning. 4 kap. 3 § expropriations-
lagen skall härvid tillämpas i fråga
om värdeökning som ägt rum under
tiden från dagen tio år före det
ledningsförrättningen påkallades.
13 §
I fråga om ersättning för upplå-
telse och inlösen enligt 12 § eller
åtgärd enligt 12 a § tillämpas
4 kap. expropriationslagen
(1972:719). 4 kap. 3 § expropria-
tionslagen skall härvid tillämpas i
fråga om värdeökning som har ägt
rum under tiden från dagen tio år
före det ledningsförrättningen på-
kallades.
Är innehavare av rättighet, som minskar fastighets värde, berättigad till
ersättning, skall det värde som tillgodoräknas fastighetens ägare minskas
med belopp motsvarande den värdeminskning som rättigheten inneburit.
Om det värde som skall tillgodoräknas fastighetens ägare ej kan minskas
utan att skada uppkommer för innehavare av fordran med bättre rätt,
minskas i stället ersättningen till rättighetshavaren med motsvarande
belopp.
78
Avsteg får göras från 6 §, såvitt
den innebär skydd för enskilt int-
resse, och från 12 § första stycket
eller 13 §, om de fastighetsägare
och andra sakägare vilkas rätt be-
röres medger det.
14 §
Om de fastighetsägare och and-
ra sakägare vilkas rätt berörs
medger det, får avsteg göras från
följande bestämmelser i denna
lag:
6 §, såvitt den innebär skydd för
enskilt intresse,
12 § första stycket,
12 a § första stycket andra
meningen, och
13
Svarar fastighet för fordran, far avsteg från 13 § med stöd av ägarens
samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Be-
sväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de med-
givanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 §
jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare behövs
ej, om upplåtelsen är väsentligen utan betydelse för honom.
Prop. 2000/01:138
Bilaga 3
15 §
Ledningsrättsffåga upptages efter ansökan. Har vid fastighetsreglering
förordnats att ledningsrättsffåga skall prövas enligt denna lag, far frågan
dock upptagas utan ansökan.
Ledningsrättsffåga far prövas gemensamt med fastighetsbildnings-
åtgärd vid en förrättning. Sådan gemensam förrättning får åter delas upp
på skilda förrättningar.
Är ledningen av större omfattning får, om det finnes lämpligt,
prövningen av ledningsrättsffåga uppdelas på skilda förrättningar, envar
avseende viss sträcka av ledningen. Om det behövs vid en förrättning
enligt denna lag, får lantmäterimyndigheten förordna om prövning enligt
14 kap. 1 § fastighetsbildningslagen
Om det behövs vid en förrättning
enligt denna lag, får lantmäte-
rimyndigheten förordna om pröv-
ning enligt 14 kap. 1 § fastighets-
bildningslagen (1970:988).
22 S1
Om hinder icke möter mot upp-
låtelsen, skall lantmäterimyndig-
heten meddela ledningsbeslut.
I ledningsbeslut anges
1. ledningens ändamål och hu-
vudsakliga beskaffenhet,
2. utrymme som upplåtes för
ledningen,
3. fastighet eller del därav som
inlöses,
Om det inte finns något hinder
mot upplåtelsen, skall lantmäteri-
myndigheten meddela ledningsbe-
slut.
I ett ledningsbeslut anges
1. ledningens ändamål och hu-
vudsakliga beskaffenhet,
2. utrymme som upplåts för led-
ningen,
3. fastighet eller del därav som
inlöses,
Senaste lydelse 1995:1404.
79
|
4. byggnad eller annan anlägg- Prop. 2000/01:138 | |
|
4. bestämmelser som avses i 1 § 5. den tid inom vilken ledningen 6. övriga föreskrifter rörande |
5. bestämmelser som avses i 1 § 6. den tid inom vilken ledningen 7. övriga föreskrifter rörande |
Prövas ledningsrättsfråga gemensamt med fastighetsbildningsåtgärd
vid en förrättning, får ledningsbeslutet upptagas i fastighetsbildnings-
beslutet.
34 a §
En fråga om att byggnader eller
andra anläggningar inte längre
skall höra till en fastighet får
prövas vid en ny förrättning även
om villkoren i 33 § första stycket
inte är uppfyllda.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
80
Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149)1
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 12 a, och 35 a §§,
och en ny rubrik närmast före 12 a § av följande lydelse,
dels att 13, 16, 17 och 24 §§ skall ha följande lydelse.
Prop. 2000/01:138
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I fråga om ersättning för
upplåtelse och inlösen enligt 12 §
gäller 5 kap. 10-12 §§ fastighets-
bildningslagen (1970:988). Därvid
skall inlösen inte anses som ett
sådant tvångsförvärv som avses i 5
kap. 10 a § andra stycket fastig-
hetsbildningslagen.
Avsteg far göras från
1. 5 §, om ägarna av de fastig-
heter som skall deltaga i anlägg-
ningen medger det,
2. 8 § såvitt den innebär skydd
för enskilt intresse, 12 § första
stycket eller 13 §, om de fastighets-
ägare och andra sakägare vilkas rätt
beröres medger det,
Lagen omtryckt 1992:1148.
Överföring av fastighetstillbehör
2a§
Lantmäterimyndigheten får be-
sluta att byggnader och andra an-
läggningar, som enligt 2 kap. 1 §
jordabalken hör till en fastighet
och som ingår i gemensamhets-
anläggningen, skall överföras till
och vara samfällda för de fas-
tigheter som deltar i gemen-
samhetsanläggningen. För ett så-
dant beslut krävs att åtgärden leder
till en mera ändamålsenlig mark-
användning och att fördelarna av
åtgärden överväger de kostnader
och olägenheter som den medför.
13 §
I fråga om ersättning för upp-
låtelse och inlösen enligt 12 § eller
åtgärd enligt 12 a § gäller 5 kap.
10-12 §§ fastighetsbildningslagen
(1970:988). Därvid skall inlösen
inte anses som ett sådant tvångs-
förvärv som avses i 5 kap. 10 a §
andra stycket fastighetsbildnings-
lagen.
16 §
Avsteg far göras från
1. 5 §, om ägarna av de fastig-
heter som skall deltaga i anlägg-
ningen medger det,
2. 8 § såvitt den innebär skydd
för enskilt intresse, 12 § första
stycket eller 13 §, om de fastig-
hetsägare och andra sakägare vil-
kas rätt berörs medger det,
81
3. 15 §, om det medges av fastig-
hetsägare som ålägges större bi-
dragsskyldighet än som z annat fall
skolat gälla och avvikelsen från
bestämmelsen icke sker i otill-
3. 12 a § andra meningen om
anläggningens ägare medger det,
4. 15 §, om det medges av fastig-
hetsägare som åläggs större bi-
dragsskyldighet än som annars
skulle ha gällt och avvikelsen från
bestämmelsen inte sker i otillbör-
Prop. 2000/01:138
Bilaga 3
börligt syfte. ligt syfte.
Svarar fastighet för fordran, får avsteg från 13 eller 15 § med stöd av
ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger
det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de
medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 §
jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare behövs
ej, om anläggningens inrättande är väsentligen utan betydelse för honom.
17 §
Anläggningsfråga upptages efter ansökan. Har vid fastighetsreglering
förordnats att anläggningsfråga skall prövas enligt denna lag, får frågan
dock upptagas utan ansökan.
Om det behövs vid en förrätt-
ning enligt denna lag, får lant-
mäterimyndigheten förordna om
prövning enligt 14 kap. 1 § fastig-
hetsbildningslagen (1970:988).
Anläggningsfråga får prövas gemensamt med annan anläggningsfråga
eller med fastighetsbildningsåtgärd vid en förrättning. Sådan gemensam
förrättning får åter delas upp på skilda förrättningar.
24 82
Om hinder icke möter mot
anläggningen, skall lantmäterimyn-
digheten meddela anläggnings-
beslut.
I anläggningsbeslut anges
1. anläggningens ändamål, läge,
storlek och huvudsakliga beskaf-
fenhet i övrigt,
2. de fastigheter som skall del-
taga i anläggningen,
3. utrymme som upplåtes för an-
läggningen,
4. fastighet eller del därav som
inlöses,
5. tiden för anläggningens be-
Om det inte finns något hinder
mot att inrätta gemensamhetsan-
läggningen, skall lantmäterimyn-
digheten meddela anläggningsbe-
slut.
I ett anläggningsbeslut anges
1. gemensamhetsanläggningens
ändamål, läge, storlek och huvud-
sakliga beskaffenhet i övrigt,
2. de fastigheter som skall delta i
gemensamhetsanläggningen,
3. utrymme som upplåts för ge-
mensamhetsanläggningen,
4. fastighet eller del av fastighet
som inlöses,
5. byggnad eller annan anlägg-
ning som enligt 12 a § skall vara
samfälld för de deltagande fastig-
heterna,
6. tiden för gemensamhetsan-
2 Senaste lydelse 1995:1405.
82
stånd, om sådan anses böra be-
stämmas,
6. den tid inom vilken anlägg-
ningen skall vara utförd,
7. behövliga föreskrifter i fråga
om anläggningens utförande.
I anläggningsbeslutet får också
anges de i anläggningen delta-
gande fastigheternas andelstal i
fråga om kostnaderna för anlägg-
ningens utförande och drift.
läggningens bestånd, om en sådan Prop. 2000/01:138
anses böra bestämmas, Bilaga 3
7. den tid inom vilken gemen-
samhetsanläggningen skall vara ut-
förd,
8. behövliga föreskrifter i fråga
om gemensamhetsanläggningens
utförande.
I anläggningsbeslutet får också
anges de i gemensamhetsanlägg-
ningen deltagande fastigheternas
andelstal i fråga om kostnaderna
för anläggningens utförande och
drift.
Prövas anläggningsfråga gemensamt med fastighetsbildningsåtgärd vid
en förrättning, får anläggningsbeslutet upptagas i fastighetsbildnings-
beslutet.
35 a §
En fråga om överföring av
byggnader eller andra anlägg-
ningar får prövas vid en ny för-
rättning även om villkoren i 35 §
första stycket inte är uppfyllda.
Om gemensamhetsanläggningen
förvaltas av en samfällighetsföre-
ning, företräder föreningen del-
ägarna vid den nya förrättningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
83
Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt, Riksskatteverket, Lantmäteriverket,
Jemhusen AB, Statens Järnvägar, Svenska Kommunförbundet, Lant-
brukarnas Riksförbund, Stora Enso Skog AB, Svenska Bankföreningen,
SE Banken, Finansbolagens Förening, Sveriges lantmätareförening,
Institutet för fastighetsrättslig forskning, Fastighetsrådens och Miljö-
rådens Förening, Telia AB, Svensk Energi samt Spintab/Förenings-
sparbanken.
Domstolsverket, Banverket, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Fas-
tighetsägareförbund samt Finansbolagens förening.
84
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 2000/01:138
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § jordabalken3 skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Överlåtelse av föremål som hör
till fastighet gäller ej mot tredje
man, förrän föremålet skiljes från
fastigheten på sådant sätt att det ej
längre kan anses höra till denna.
Om verkan av vissa överlåtelser
från staten, av exekutiv försäljning
av föremål som hör till fastighet
och av ianspråktagande av sådant
föremål genom expropriation finns
särskilda bestämmelser.
En överlåtelse av föremål som
hör till en fastighet gäller inte mot
tredje man, förrän
1. föremålet skiljs från fastig-
heten på ett sådant sätt att det inte
längre kan anses höra till denna,
eller
2. ett beslut enligt fastighetsbild-
ningslagen (1970:988), lednings-
rättslagen (1973:1144) eller an-
läggningslagen (1973:1149) om att
föremålet inte längre skall höra till
fastigheten har införts i fastig-
hetsregistrets allmänna del.
Om verkan av vissa överlåtelser
från staten, av exekutiv försäljning
av föremål som hör till en fastighet
och av ianspråktagande av sådana
föremål genom expropriation finns
särskilda bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
3 Balken omtryckt 1971:1209.
4 Senaste lydelse 1992:1460.
85
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)'
dels att 1 kap. 1 §, 4 kap. 25 §, 5 kap. 1 §, 10 kap. 5 §, 11 kap. 6 § och
14 kap. 1 § samt rubriken till 7 kap. skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 14 §, av följande
lydelse.
Prop. 2000/01:138
Bilaga 5
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
Fastighetsbildning är en i enlig-
het med denna lag företagen
åtgärd genom vilken fastighets-
indelningen ändras eller servitut
bildas, ändras eller upphäves.
Genom fastighetsbestämning
enligt denna lag avgöres frågor om
beskaffenheten av gällande fastig-
hetsindelning samt frågor rörande
beståndet eller omfånget av
ledningsrätt eller vissa servitut.
1 §
Fastighetsbildning är en åtgärd
som vidtas enligt denna lag och
som innebär att
1. fastighetsindelningen ändras,
2. servitut bildas, ändras eller
upphävs, eller
3. en byggnad eller annan an-
läggning som hör till en fastighet
överförs till en annan fastighet.
Genom fastighetsbestämning
enligt denna lag avgörs frågor om
1. hur fastighetsindelningen är
beskaffad,
2. huruvida en ledningsrätt eller
ett servitut gäller och vilket
omfång rätten har, och
3. huruvida byggnader eller
andra anläggningar hör till en
fastighet enligt 2 kap. 1 § jor-
dabalken.
25 §2
Lantmäterimyndigheten skall utreda förutsättningarna för fastighets-
bildningen. Föreligger ej hinder mot denna, skall myndigheten utarbeta
den fastighetsbildningsplan samt ombesörja de göromål av teknisk art
och de värderingar som behövs för åtgärdens genomförande. Därvid bör
rådplägning med sakägarna ske. Vid behov skall samråd ske med de
myndigheter som beröres av åtgärden.
Sedan de sålunda föreskrivna åt- Sedan de i första stycket före-
gärdema utförts, skall myndigheten skrivna åtgärderna har utförts, skall
meddela beslut om fastighets- myndigheten meddela beslut om
bildningen (fastighetsbildningsbe- fastighetsbildningen (fastighets-
slut). Detta beslut skall ange hur bildningsbeslut). Detta beslut skall
Lagen omtryckt 1992:1212.
2 Senaste lydelse 1995:1394.
86
fastighetsindelningen ändras och
vilka servitutsåtgärder som vid-
tages. I övrigt skall beslutet inne-
hålla uttalanden i frågor som har ett
omedelbart samband med fastig-
hetsbildningen. Särskilda bestäm-
melser om vad beslutet i vissa fall
skall innehålla meddelas i 5, 8 och
12 kap.
ange hur fastighetsindelningen änd-
ras, vilka servitutsåtgärder som
vidtas och vilka byggnader eller
andra anläggningar som överförs
till en annan fastighet. I övrigt
skall beslutet innehålla uttalanden i
frågor som har ett omedelbart
samband med fastighetsbildningen.
Särskilda bestämmelser om vad
beslutet i vissa fall skall innehålla
Prop. 2000/01:138
Bilaga 5
finns i 5, 8 och 12 kap.
Om det är lämpligt, får fastighetsbildningsbeslutet meddelas utan
hinder av att tekniska göromål och värderingar ej utförts. Under samma
förutsättning får olika frågor som hör till beslutet upptagas för sig och
avgöras genom särskilda beslut. Vad som föreskrives om fastighets-
bildningsbeslut gäller även sådant avgörande.
Genom fastighetsreglering får
mark överföras från en fastighet
eller samfällighet till annan sådan
enhet samt andel i samfällighet
överföras från en fastighet till en
annan. Genom fastighetsreglering
kan också samfällighet bildas samt
servitut bildas, ändras eller
upphävas.
Som ett led i fastighetsreglering
arbeten verkställas.
§
Genom fastighetsreglering far
1. mark överföras från en fastig-
het eller samfällighet till en annan
sådan enhet,
2. andelar i samfälligheter över-
föras från en fastighet till en annan,
3. samfälligheter bildas,
4. servitut bildas, ändras eller
upphävas, och
5. byggnader eller andra an-
läggningar som hör till en fastighet
överföras till en annan fastighet.
in vissa för sakägarna gemensamma
7 kap. Särskilda bestämmelser 7 kap. Särskilda bestämmelser
om servitut och ledningsrätt om servitut, ledningsrätt och
överföring av fastighetstillbehör
14 §
Lantmäterimyndigheten får be-
sluta att sådana byggnader eller
andra anläggningar, som enligt
2 kap. 1 § jordabalken hör till en
fastighet och är ägnade för stadig-
varande bruk vid utövandet av ett
servitut enligt denna lag eller
motsvarande äldre bestämmelser,
skall överföras till den härskande
fastigheten.
En byggnad får dock överföras
endast om den har ett obetydligt
87
värde eller överföringen väsentligt Prop. 2000/01:138
förbättrar möjligheterna att åstad- Bilaga 5
komma en ändamålsenlig mark-
användning.
Om byggnadens ägare medger
det, får avsteg göras från andra
stycket.
5§
Bestämmelserna om bildande av Bestämmelserna om bildande av
samfällighet och servitut genom samfällighet och servitut genom
fastighetsreglering äger motsva- fastighetsreglering och om över-
rande tillämpning vid avstyckning föring av byggnader eller andra
såvitt avser förhållandet mellan anläggningar genom fastighets-
styckningsdelama. reglering tillämpas också vid av-
styckning, när det gäller förhål-
landet mellan styckningsdelama.
Vid avstyckning av ägovidd från fastighet som har del i samfälld väg
kan styckningslotten såsom servitut i stamfastigheten tilläggas rätt att
nyttja vägen. Sådant servitut far dock ej bildas, om styckningslottens
behov av väg kan tillgodoses bättre på annat sätt.
6§
Bestämmelserna om bildande av Bestämmelserna om bildande av
samfällighet och servitut genom samfällighet och servitut genom
fastighetsreglering äger motsva- fastighetsreglering och om över-
rande tillämpning vid klyvning föring av byggnader eller andra
såvitt avser förhållandet mellan anläggningar genom fastighets-
klyvningslotter. reglering tillämpas också vid
klyvning, när det gäller för-
hållandet mellan klyvningslotterna.
Mark som på grund av beskaffenheten eller läget ej kan värderas med
tillräcklig säkerhet eller som har så lågt värde att kostnaderna för delning
av marken ej står i rimligt förhållande till värdet far avsättas som
samfälld för klyvningslotterna, även om det ej är tillåtet enligt 6 kap. 1 §.
88
Om det vid fastighetsbildning
uppkommer frågor om fastighetsin-
delningens beskaffenhet eller om
beståndet eller omfånget av led-
ningsrätt eller av servitut, skall frå-
gan prövas vid fastighetsbestäm-
ning, om det behövs för fastighets-
bildningen. I fråga om servitut for
vattenverksamhet som har till-
kommit med stöd av miljöbalken
eller motsvarande äldre lagstiftning
får en sådan bestämning endast
avse servitut enligt 28 kap. 10 §
miljöbalken eller motsvarande äld-
re bestämmelser.
På ansökan av sakägare får
även i annat fall fastighetsbestäm-
ning ske för prövning av fråga om
fastighetsindelningens beskaffen-
het eller om beståndet eller
omfånget av ledningsrätt eller av
servitut, som tillkommit vid awitt-
ring eller enligt lagstiftningen om
fastighetsbildning eller enskilda
vägar eller enligt anläggningsla-
gen eller 28 kap. 10 § miljöbalken
eller motsvarande äldre bestäm-
melser, såvida icke frågans avgö-
rande uppenbarligen är utan
betydelse för sökanden. Samma
rätt att påkalla fastighetsbestäm-
ning tillkommer kommunen såvitt
gäller område med detaljplan
eller områdesbestämmelser eller
område beträffande vilket fråga
väckts om upprättande av sådan
plan eller sådana bestämmelser.
1 §J
Lantmäterimyndigheten får genom
fastighetsbestämning pröva frågor
om
1. hur fastighetsindelningen är be-
skaffad,
■ 2. huruvida en ledningsrätt eller
ett servitut gäller och vilket omfång
rätten har, och
3. huruvida byggnader eller andra
anläggningar hör till en fastighet
enligt 2 kap. 1 § jordabalken.
Prop. 2000/01:138
Bilaga 5
I fråga om servitut för vatten-
verksamhet som har tillkommit
med stöd av miljöbalken eller mot-
svarande äldre lagstiftning får
fastighetsbestämning enligt jorsta
stycket endast avse servitut enligt
28 kap. 10 § miljöbalken eller mot-
svarande äldre bestämmelser.
En fråga om fastighetsbestäm-
ning får tas upp till prövning, om
1. det behövs vid en fastighets-
bildningsförrättning,
2. det har förordnats enligt 15 §
ledningsrättslagen (1973:1144)
eller 17 § anläggningslagen
(1973:1149),
3. en sakägare har ansökt om
det, eller
3 Senaste lydelse 1998:865.
89
4. en kommun har ansökt om det Prop. 2000/01:138
och ansökan gäller ett område med Bilaga 5
detaljplan eller områdesbestäm-
melser eller ett område för vilket
fråga har väckts om att upprätta en
sådan plan eller sådana bestäm-
melser.
En ansökan enligt tredje stycket
3 eller 4 får dock inte prövas om
det är uppenbart att frågan saknar
betydelse för sökanden. Om
ansökan gäller fastighetsbestäm-
ning av servitut får den inte heller
prövas om servitutet har tillkommit
på annat sätt än vid avvittring eller
enligt lagstiftningen om fastighets-
bildning eller enskilda vägar eller
enligt anläggningslagen eller 28
kap. 10 § miljöbalken eller motsva-
rande äldre bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
90
Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144)
dels att 13-15 och 22 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 12 a och 34 a §§,
och närmast före 12 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Prop. 2000/01:138
Bilaga 5
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Frigörande av fastighetstillbehör
I fråga om ersättning för upp-
låtelse och inlösen enligt 12 § äger
4 kap. expropriationslagen
(1972:719) motsvarande tillämp-
ning. 4 kap. 3 § expropriations-
lagen skall härvid tillämpas i fråga
om värdeökning som ägt rum under
tiden från dagen tio år före det
ledningsförrättningen påkallades.
Är innehavare av rättighet, som
minskar fastighets värde, berättigad
till ersättning, skall det värde som
tillgodoräknas fastighetens ägare
minskas med belopp motsvarande
den värdeminskning som rättig-
heten inneburit. Om det värde som
skall tillgodoräknas fastighetens
ägare ej kan minskas utan att skada
12a§
Lantmäterimyndigheten får be-
sluta att sådana byggnader eller
andra anläggningar, som enligt 2
kap. 1 § jordabalken hör till en
fastighet och är ägnade för stadig-
varande bruk vid utövandet av
ledningsrätten, inte längre skall
höra till fastigheten. För ett sådant
beslut krävs att åtgärden leder till
ett mer ändamålsenligt utnyttjande
av ledningsrätten och att för-
delarna av åtgärden överväger de
kostnader och olägenheter som den
medför.
Genom ett beslut enligt första
stycket övergår äganderätten till
anläggningen till innehavaren av
ledningsrätten.
13 §
I fråga om ersättning för upplå-
telse och inlösen enligt 12 § eller
åtgärd enligt 12 a § tillämpas
4 kap. expropriationslagen
(1972:719). Vid tillämpningen av 4
kap. 3 § expropriationslagen skall
tiden for värdestegringen räknas
från dagen tio år före det att
ledningsförrättningen begärdes.
Är innehavare av en rättighet
som minskar en fastighets värde
berättigad till ersättning, skall det
värde som tillgodoräknas fastig-
hetens ägare enligt första stycket
minskas med det belopp som
motsvarar den värdeminskning for
fastigheten som rättigheten inne-
burit. Om det värde som skall
91
uppkommer för innehavare av tillgodoräknas fastighetens ägare Prop. 2000/01:138
fordran med bättre rätt, minskas i inte kan minskas utan att skada Bilaga 5
stället ersättningen till rättighets- uppkommer för innehavaren av en
havaren med motsvarande belopp. fordran med bättre rätt, minskas i
stället ersättningen till rättighets-
havaren med motsvarande belopp.
Avsteg får göras från 6 §, såvitt
den innebär skydd för enskilt int-
resse, och från 12 § första stycket
eller 13 §, om de fastighetsägare
och andra sakägare vilkas rätt be-
röres medger det.
14 §
Om de fastighetsägare och an-
dra sakägare vilkas rätt berörs
medger det, får avsteg göras från
följande bestämmelser i denna
lag:
6 §, såvitt den innebär skydd för
enskilt intresse,
12 § första stycket,
12 a § första stycket andra
meningen, och
13 §.
Svarar fastighet för fordran, far avsteg från 13 § med stöd av ägarens
samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Be-
sväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de med-
givanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 §
jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare behövs
ej, om upplåtelsen är väsentligen utan betydelse för honom.
15 §
Ledningsrättsfråga upptages efter ansökan. Har vid fastighetsreglering
förordnats att ledningsrättsffåga skall prövas enligt denna lag, far frågan
dock upptagas utan ansökan.
Ledningsrättsffåga far prövas gemensamt med fastighetsbildnings-
åtgärd vid en förrättning. Sådan gemensam förrättning får åter delas upp
på skilda förrättningar.
Är ledningen av större omfattning far, om det finnes lämpligt,
prövningen av ledningsrättsffåga uppdelas på skilda förrättningar, envar
avseende viss sträcka av ledningen.
Om det behövs vid en förrättning
enligt denna lag, får lantmäteri-
myndigheten förordna om prövning
enligt 14 kap. 1 § fastighetsbild-
ningslagen (1970:988).
22 §'
Om hinder icke möter mot upp- Om det inte finns något hinder
låtelsen, skall lantmäterimyndig- mot upplåtelsen, skall lantmäteri-
heten meddela ledningsbeslut. myndigheten meddela lednings-
beslut.
I ledningsbeslut anges I ett ledningsbeslut anges
1. ledningens ändamål och hu- 1. ledningens ändamål och hu-
Senaste lydelse 1995:1404.
92
vudsakliga beskaffenhet,
2. utrymme som upplåtes för led-
ningen,
3. fastighet eller del därav som
inlöses,
4. bestämmelser som avses i 1 §
andra stycket,
5. den tid inom vilken ledningen
skall vara utförd,
6. övriga föreskrifter rörande
ledningen som med hänsyn till
förhållandena finnes påkallade.
Prövas ledningsrättsffåga gemensamt med fastighetsbildningsåtgärd
vid en förrättning, far ledningsbeslutet upptagas i fastighetsbildnings-
beslutet.
vudsakliga beskaffenhet,
2. utrymme som upplåts för led-
ningen,
3. en fastighet eller del av en fas-
tighet som inlöses,
4. en byggnad eller annan an-
läggning som omfattas av ett beslut
enligt 12 a §,
5. bestämmelser som avses i 1 §
andra stycket,
6. den tid inom vilken ledningen
skall vara utförd,
7. övriga föreskrifter rörande led-
ningen som med hänsyn till
förhållandena är påkallade.
Prop. 2000/01:138
Bilaga 5
24 a §
En fråga om att byggnader eller
andra anläggningar enligt 12 a §
inte längre skall höra till en fas-
tighet får prövas vid en ny förrätt-
ning även om villkoren i 33 § förs-
ta stycket inte är uppfyllda.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
93
Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149)'
dels att 13, 16, 17 och 24 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 12 a och 35 a §§,
och närmast före 12 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Prop. 2000/01:138
Bilaga 5
Föreslagen lydelse
Överföring av fastighetstillbehör
12a§
Lantmäterimyndigheten får be-
sluta att sådana byggnader eller
andra anläggningar, som enligt 2
kap. 1 § jordabalken hör till en
fastighet och ingår i gemensam-
hetsanläggningen, skall överföras
till och vara samfällda för de
fastigheter som deltar i gemen-
samhetsanläggningen. För ett så-
dant beslut krävs att åtgärden leder
till en mer ändamålsenlig mark-
användning och att fördelarna av
åtgärden överväger de kostnader
och olägenheter som den medför.
13 §
I fråga om ersättning för I fråga om ersättning för upp-
upplatelse och inlösen enligt 12 §
gäller 5 kap. 10-12 §§ fastighets-
bildningslagen (1970:988). Därvid
skall inlösen inte anses som ett
sådant tvångsförvärv som avses i 5
kap. 10 a § andra stycket fastig-
hetsbildningslagen.
Avsteg far göras från
1. 5 §, om ägarna av de fastig-
heter som skall deltaga i anlägg-
ningen medger det,
2. 8 § såvitt den innebär skydd
för enskilt intresse, 12 § första
stycket eller 13 §, om de fastighets-
ägare och andra sakägare vilkas rätt
beröres medger det,
latelse och inlösen enligt 12 § eller
åtgärd enligt 12 a § gäller 5 kap.
10-12 §§ fastighetsbildningslagen
(1970:988). Därvid skall inlösen
inte anses som ett sådant tvångs-
förvärv som avses i 5 kap. 10 a §
andra stycket fastighetsbildnings-
lagen.
16 §
Avsteg far göras från
1. 5 §, om ägarna av de fastig-
heter som skall delta i anlägg-
ningen medger det,
2. 8 § såvitt den innebär skydd
för enskilt intresse, 12 § första
stycket eller 13 §, om de fastig-
hetsägare och andra sakägare vil-
kas rätt berörs medger det,
Lagen omtryckt 1992:1148.
94
3. 15 §, om det medges av fastig-
hetsägare som ålägges större bi-
dragsskyldighet än som i annat fall
skolat gälla och avvikelsen från
bestämmelsen icke sker i otill-
3. 12 a § andra meningen, om
anläggningens ägare medger det,
4. 15 §, om det medges av fastig-
hetsägare som åläggs större bi-
dragsskyldighet än som annars
skulle ha gällt och avvikelsen från
bestämmelsen inte sker i otillbör-
Prop. 2000/01:138
Bilaga 5
börligt syfte. ligt syfte.
Svarar fastighet for fordran, får avsteg från 13 eller 15 § med stöd av
ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger
det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de
medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 §
jordabalken föreskrives for relaxation. Medgivande av rättsägare behövs
ej, om anläggningens inrättande är väsentligen utan betydelse for honom.
17 §
Anläggningsfråga upptages efter ansökan. Har vid fastighetsreglering
forordnats att anläggningsfråga skall prövas enligt denna lag, far frågan
dock upptagas utan ansökan.
Anläggningsfråga far prövas gemensamt med annan anläggningsfråga
eller med fastighetsbildningsåtgärd vid en förrättning. Sådan gemensam
förrättning far åter delas upp på skilda förrättningar.
Om det behövs vid en förrätt-
ning enligt denna lag, får lant-
mäterimyndigheten förordna om
prövning enligt 14 kap. 1 § fastig-
hetsbildningslagen (1970:988).
24 §2
Om hinder icke möter mot an-
läggningen, skall lantmäterimyn-
digheten meddela anläggnings-
beslut.
I anläggningsbeslut anges
1. anläggningens ändamål, läge,
storlek och huvudsakliga beskaf-
fenhet i övrigt,
2. de fastigheter som skall del-
taga i anläggningen,
3. utrymme som upplåtes för an-
läggningen,
4. fastighet eller del därav som
inlöses,
5. tiden för anläggningens be-
stånd, om sådan anses böra be-
Om det inte finns något hinder
mot att inrätta gemensamhetsan-
läggningen, skall lantmäterimyn-
digheten meddela anläggningsbe-
slut.
1 ett anläggningsbeslut anges
1. gemensamhetsanläggningens
ändamål, läge, storlek och huvud-
sakliga beskaffenhet i övrigt,
2. de fastigheter som skall delta i
gemensamhetsanläggningen,
3. utrymme som upplåts för
gemensamhetsanläggningen,
4. en fastighet eller del av en
fastighet som inlöses,
5. en byggnad eller annan
anläggning som omfattas av ett
beslut enligt 12 a §,
6. tiden för gemensamhetsan-
läggningens bestånd, om en sådan
2 Senaste lydelse 1995:1405.
95
stämmas,
6. den tid inom vilken anlägg-
ningen skall vara utförd,
7. behövliga föreskrifter i fråga
om anläggningens utförande.
I anläggningsbeslutet får också
anges de i anläggningen delta-
gande fastigheternas andelstal i
fråga om kostnaderna för anlägg-
ningens utförande och drift.
bör bestämmas, Prop. 2000/01:138
7. den tid inom vilken gemen- Bilaga 5
samhetsanläggningen skall vara ut-
förd,
8. behövliga föreskrifter i fråga
om gemensamhetsanläggningens
utförande.
I anläggningsbeslutet får också
anges de i gemensamhetsanlägg-
ningen deltagande fastigheternas
andelstal i fråga om kostnaderna
för anläggningens utförande och
drift.
Prövas anläggningsfråga gemensamt med fastighetsbildningsåtgärd vid
en förrättning, far anläggningsbeslutet upptagas i fastighetsbildnings-
beslutet.
35a§
En fråga om överföring av
byggnader eller andra anlägg-
ningar enligt 12 a § får prövas vid
en ny förrättning även om vill-
koren i 35 § första stycket inte är
uppfyllda.
Om gemensamhetsanläggningen
förvaltas av en samfällighetsföre-
ning, företräder föreningen del-
ägarna vid den nya förrättningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
96
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-06-05
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 17 maj 2001 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i jordabalken,
2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),
3. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),
4. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Mikael Gulliksson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Enligt förslagen skall under vissa förutsättningar fastighetstillbehör få
överföras från en fastighet till en annan och anläggningar fa frigöras från
en fastighet i samband med upplåtelse av en ledningsrätt, även om ägaren
till den fastighet som tillbehöret eller anläggningen frångår motsätter sig
det. Vad beträffar förslagens förenlighet med 2 kap. 18 § första stycket
regeringsformen anser Lagrådet att, med hänsyn till de förutsättningar
under vilka ifrågavarande åtgärder skall fa vidtagas, förslagen i princip
kommer att tillgodose angelägna allmänna intressen (jfr NJA 1996
s. 110). Fastighetsägaren skall enligt förslagen alltid ha rätt till ersättning,
om beslutet innebär en minskning av fastighetens värde, varför inte heller
2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen utgör hinder för riksdagen att
antaga förslagen.
Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
7 kap. 14 §
Enligt förslaget innebär fastighetsbildningsmyndighetens beslut att vissa
fastighetstillbehör far överföras från en fastighet till en annan.
Bestämmelsen anger inte något om vad som åtgärden innebär i
äganderättshänseende. Bestämmelser i sådant hänseende finns däremot i
5 kap. 7 § fastighetsbildningslagen och i den föreslagna 12 a §
ledningsrättslagen. Att intet behöver sägas om äganderättsövergång vid
ändring i fastighetsindelningen är naturligt; mark med tillbehör överförs
från en registerfastighet till en annan, som ägs av viss person.
Argumentet mot att föreslå en bestämmelse i ämnet i förevarande fall
synes vara att det är fråga om överförande av fastighetstillbehör och att
sådana par definition ägs av ägaren till fastigheten som de utgör tillbehör
till. Emellertid blir ett föremål, som tillförs fastigheten av någon annan
Prop. 2000/01:138
Bilaga 6
97
än ägaren, inte fastighetstillbehör om inte föremålet och fastigheten Prop. 2000/01:138
kommit i samma ägares hand (2 kap. 4 § första stycket första meningen Bilaga 6
jordabalken). Till undanröjande av tvekan bör som en ny andra mening i
första stycket tilläggas: ”Genom beslutet övergår äganderätten till
byggnaden eller anläggningen till ägaren av den härskande fastigheten.”
I andra stycket i paragrafen anges att en byggnad får överföras endast om
den har ett obetydligt värde eller överföringen ”väsentligt” förbättrar
möjligheterna att åstadkomma en ändamålsenlig markanvändning.
Mönster till bestämmelsen har hämtats från 5 kap. 7 § där emellertid
används uttrycket ”i betydande mån”. För normalt språkbruk innebär
detta strängare krav. Så är emellertid inte avsikten. Att i två så likartade
bestämmelser - och särskilt när den ena utgör mönster för den andra -
använda olika uttryck för samma sak måste leda till tolkningsproblem
och är inte godtagbart. Antingen måste i förevarande paragraf användas
uttrycket ”i betydande mån” - något som Lagrådet föredrar - eller också
måste 5 kap. 7 § ändras.
Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen
12 a §
I paragrafen anges verkningarna i fastighetshänseende av ett frigörande
vara att anläggningen inte längre skall höra till fastigheten. Däremot
anges inte vart den i fortsättningen hör i vidare mån än att det i andra
stycket föreskrivs att äganderätten övergår till innehavaren av
ledningsrätten. Frågan torde vara av övervägande teoretiskt intresse. Den
kan dock ha betydelse i fråga om byggnadens eller anläggningens
anknytning till fastighet eller tomträtt enligt 1 § andra stycket andra
meningen. I andra stycket i förevarande paragraf bör därför tilläggas en
ny andra mening av följande lydelse: ”Ledningsrätten omfattar därefter
även anläggningen.”
B §
Den s.k. presumtionstidpunkten enligt 4 kap. 3 § expropriationslagen
anges i förslaget skola vara dagen tio år innan förrättningen begärdes.
Enligt 15 § kan emellertid en ledningsrättsffåga tas upp inte bara efter
ansökan utan i visst fall även utan ansökan. Presumtionstidpunkten för
det sistnämnda fallet, då alltså ingen begäran har gjorts, kan likväl till
nöds utläsas av 13 § i dess hittillsvarande lydelse genom dess användning
av ordet ”påkallades”, som kan tänkas täcka det fallet att frågans
prövning blivit påkallad av myndighetens förordnande. Det föreslagna
ordet ”begärdes” kan emellertid knappast täcka det fallet att ingen
begäran gjorts.
En jämförelse kan göras med den motsvarande bestämmelsen i 5 kap.
10 § fastighetsbildningslagen, där också ordet ”begärdes” används. Det
finns emellertid inte något fall där fastighetsreglering kan ske utan att det
begärts av någon som enligt 5 kap. 3 § den lagen har rätt att påkalla
98
fastighetsreglering. Då möter användningen av ordet ”begärdes” i 10 § Prop. 2000/01:138
inte någon invändning. Bilaga 6
Lagrådet förordar således att i förevarande paragraf det uttryckligen
anges vilken presumtionstidpunkten skall vara om frågan prövas utan att
det begärts.
22 §
Genom ”ledningsbeslutet” erhåller adressaten s.k. ledningsrätt (jfr 1 §).
Det bör av beteckningen framgå att beslutet är bärare av denna rättighet.
Lagrådet föreslår därför att termen ändras till ledningsrättsbeslut. Jfr
Lagrubrikema Ledningsrättslag och Anläggningslag. Ändringen föran-
leder dessutom följdändringar.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
99
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 juni 2001
Prop. 2000/01:138
Närvarande: statsrådet Thalén, ordförande, och statsråden Winberg,
Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Messing, Engqvist, Rosengren,
Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm.
Föredragande: statsrådet Lejon
Regeringen beslutar proposition 2000/01:138 Överföring av
fastighetstillbehör
100
Eländers Gotab 61487, Stockholm 2001