Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 17 maj 2001
Lena Hjelm- Wallén
Björn Rosengren
(N äringsdepartementet)
Prop.
2000/01:137
Propositionen innehåller förslag till ändringar i fartygssäkerhetslagen,
lagen om åtgärder mot förorening från fartyg och lagen om undersökning
av olyckor. Förslagen syftar till att höja sjösäkerheten. Genom förslagen
genomförs dels vissa artiklar i direktivet 95/21/EG1 och ändringsdirek-
tivet 98/25/EG2 av den 19 juni 1995 respektive den 27 april 1998 om
tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande
av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg
som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas
territorialvatten (hamnstatskontroll), dels rådets direktiv 1999/35/EG3 av
den 29 april 1999 om ett system med obligatoriska besiktningar för en
säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i
reguljär trafik.
I huvudsak föreslås bestämmelser som gör det möjligt för svenska
myndigheter att agera i vissa situationer när ett fartyg på grund av brister
skall hållas kvar i en inspektionshamn eller när fartyget skall hindras från
att anlöpa svenska hamnar. Ett förbud att lämna inspektionshamnen skall
i de flesta fall bestå tills rättelse skett och betalning erlagts eller säkerhet
ställts för kostnaderna för tillsynsförrättningen. Det föreslås vidare be-
stämmelser om obligatoriska kontroller och besiktningar av ro-ro-passa-
gerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som används i reguljär
trafik. Sådana fartyg skall kunna besiktigas planmässigt oavsett flagg.
Således skall även utländska ro-ro-passagerarfartyg och höghastighets-
passagerarfartyg genomgå sådana besiktningar.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2002.
' EGT L 157, 7.7.1995 s.l (Celex 31995L0021).
2 EGT L 133, 7.5.1998 s. 19 (Celex 31998L0025).
3 EGTL 138, 1.6.1999 s. 1 (Celex 31999L0035).
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 137
Prop. 2000/01:137
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4
2 Författningsförslag............................................................................5
2.1 Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
(1988:49)............................................................................5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om
åtgärder mot förorening från fartyg..................................14
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:712) om
undersökning av olyckor..................................................17
3 Ärendet och dess beredning............................................................18
4 Bakgrund.........................................................................................19
4.1 Internationella konventioner.............................................19
4.2 EU och sjösäkerhet...........................................................20
4.2.1 Inledning.........................................................20
4.2.2 Direktiven om hamnstatskontroll...................20
4.2.3 Värdstatsdirektivet..........................................22
4.3 Svenska bestämmelser......................................................23
4.3.1 Inledning.........................................................23
4.3.2 F artygssäkerhetslagen....................................24
4.3.3 Lagen om åtgärder mot förorening från
fartyg..............................................................25
4.3.4 Lagen om undersökning av olyckor...............26
5 Genomförande av vissa artiklar i direktivet och ändringsdirek-
tivet om hamnstatskontroll..............................................................27
5.1 Förbud för fartyg att lämna hamn m.m............................27
5.2 Förbud för fartyg att anlöpa svensk hamn m.m................28
5.2.1 Regleringen i huvudsak..................................28
5.2.2 Information om ett förbud att anlöpa svensk
hamn...............................................................31
5.2.3 Straffbestämmelser.........................................32
5.2.4 Beslut m.m...................................................... 33
5.3 Betalning för tillsynsförrättning.......................................34
6 Genomförande av värdstatsdirektivet.............................................35
6.1 Tillsyn av ro-ro-passagerarfartyg och
höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik.................35
6.2 Inledande kontroll och besiktning m.m............................37
6.3 Förbud mot användning av ro-ro-passagerarfartyg och
höghastighetspassagerarfartyg..........................................41
6.3.1 Regleringen i huvudsak..................................41
6.3.2 Straffbestämmelser.........................................43
6.3.3 Beslut..............................................................44
6.4 Underrättelser om åtgärder...............................................45
6.5 Utredning av olyckor........................................................45
7 Kostnader och ikraftträdande..........................................................48
7.1 Kostnader för tillsyn.........................................................48
7.2 Ikraftträdande....................................................................50
8 Författningskommentar...................................................................50 Prop. 2000/01:137
8.1 Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
(1988:49)..........................................................................50
8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:424) om
åtgärder mot förorening från fartyg..................................56
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:712) om
undersökning av olyckor..................................................57
Bilaga 1 Rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämp-
ning av internationella normer för säkerhet på fartyg,
förhindrande av förorening samt boende- och
arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper
gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas
territorialvatten (hamnstatskontroll).....................................58
Bilaga 2 Rådets direktiv 98/25/EG av den 27 april 1998 om ändring av
direktiv 95/21/EG om tillämpning av internationella normer
för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt
boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som
anlöper gemenskapens hamnar och framförs i
medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll)........77
Bilaga 3 Rådets direktiv 1999/35/EG av den 29 april 1999 om ett
system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av
ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetsfartyg i reguljär
trafik................................................................................... 79
Bilaga 4 Utredningens lagförslag....................... 98
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna avseende
SOU 2000:16....................................................................... 108
Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag................................................109
Bilaga 7 Lagrådets yttrande................................................................122
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 maj 2001.........124
Rättsdatablad.........................................................................................125
Prop. 2000/01:137
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49),
2. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från
fartyg,
3. lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.
Prop. 2000/01:137
Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (1988:49)
dels att 10 kap. 5 och 9 §§, 11 kap. 1-3 och 5 §§ och 12 kap. 1 § skall
ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nio nya paragrafer, 10 kap. 9 a-9 e §§
och 11 kap. 1 a-1 d §§ samt närmast före 10 kap. 9 a § en ny rubrik av
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny rubrik närmast före 10 kap. 10 §
som skall lyda ”Verkställande av tillsynsförrättningar m.m.”
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
5 §’
Den tillsyn som anges i 1 §
första stycket utövas vid tillsyns-
förrättningar. Sådana förrättningar
utförs som besiktningar, rederi-
kontroller eller inspektioner.
Den tillsyn som anges i 1 §
första stycket utövas vid tillsyns-
förrättningar. Sådana förrättningar
utförs som besiktningar, inledande
besiktningar och kontroller enligt
9 b §, rederikontroller eller in-
spektioner.
Besiktningar och rederikontroller görs planmässigt. När det finns sär-
skild anledning till det, kan en besiktning eller rederikontroll göras även
utom planen. Inspektioner görs när en tillsynsmyndighet finner att det är
motiverat.
Besiktningar skall göras främst
för att undersöka om ett fartyg är sj ovärdigt,
för att undersöka om det är lämpligt att användas som passagerar-
fartyg,
för att bestämma dess minsta tillåtna fribord och
för att undersöka om fartygets säkerhetsorganisation överensstämmer
med rederiets säkerhetsorganisation.
Tillsyn av utländska fartyg sker
genom inspektion. När det gäller
förhållanden som omfattas av
certifikat, skall inspektionen be-
gränsas till granskning av fartygets
certifikat eller motsvarande hand-
lingar enligt 1 kap. 8 §, om det inte
finns grundad anledning att anta
att fartyget, dess utrustning eller
9§2
Tillsyn av utländska fartyg sker
genom inspektion. I fråga om till-
syn av sådana utländska fartyg
som omfattas av regleringen i
9 a-e §§ får dock tillsyn ske
genom inspektion endast om det
behövs av någon särskild
anledning. När det gäller för-
hållanden som omfattas av certi-
Senaste lydelse 1995:927.
Senaste lydelse 1995:927.
säkerhetsorganisation avviker från
uppgifterna i certifikaten eller
handlingarna i något väsentligt
avseende.
fikat, skall inspektionen begränsas
till granskning av fartygets certi-
fikat eller motsvarande handlingar
enligt 1 kap. 8 §, om det inte finns
grundad anledning att anta att far-
tyget, dess utrustning eller säker-
hetsorganisation avviker från upp-
gifterna i certifikaten eller hand-
lingarna i något väsentligt avseen-
de.
Prop. 2000/01:137
På framställning av en myndighet i en främmande stat far dock Sjö-
fartsverket besluta om en annan tillsynsförrättning än inspektion för ett
fartyg som hör hemma i den främmande staten och, om så erfordras, ut-
färda ett certifikat eller en annan handling som avses i denna lag eller i
föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.
Särskilt om tillsyn av ro-ro-passa-
gerarfartyg och höghastighets-
passagerarfartyg
9a§
Bestämmelserna i 9 b-e §§
gäller när ro-ro-passagerarfartyg
och höghastighetspassagerarfar-
tyg används eller skall användas i
reguljär trafik där fartyget anlöper
eller avgår från en svensk hamn
på internationella resor eller på
inrikes resor inom de fartområden
som regeringen bestämmer. Är
fartyget svenskt gäller dessutom
bestämmelserna i 5-8 §§.
Med ro-ro-passagerarfartyg,
höghastighetspassagerarfartyg
och reguljär trafik avses det-
samma som i rådets direktiv
1999/35/EG av den 29 april 1999
om ett system med obligatoriska
besiktningar för en säker drift av
ro-ro-passagerarfartyg och hög-
hastighetspassagerarfartyg i
regidjär trafik?.
9b§
Innan ett fartyg som avses i
9 a § tas i bruk i reguljär trafik
skall tillsynsmyndigheten göra
3 EGT L 138, 1.6.1999 s. 1 (Celex 31999L0035).
1. en inledande kontroll av Prop. 2000/01:137
fartyget och av det företag som av-
ser att använda fartyget i reguljär
trafik (rederiet), och
2. en inledande besiktning av
fartyget.
En inledande kontroll och be-
siktning skall också göras när ett
fartyg tas i bruk i annan reguljär
trafik än tidigare, om det inte med
hänsyn till omständigheterna är
obehövligt.
Den inledande besiktningen
skall göras senast inom en månad
från det att tillsynsmyndigheten
har mottagit det underlag som
behövs for den inledande kon-
trollen.
9c§
Fartyg som avses i 9 a § skall
besiktigas planmässigt, varvid till-
synsmyndigheten en gång inom
varje tolvmånadersperiod skall
göra dels en särskild besiktning,
dels en besiktning under en regul-
jär resa.
Ett sådant fartyg skall dessutom
besiktigas särskilt
1. när det i något väsentligt av-
seende har reparerats, byggts om
eller förändrats,
2. när det byter flagg, när det
överfors till en ny klass eller när
rederiets ledning ändras på sådant
sätt som kan antas inverka på far-
tygets säkra drift.
En särskild besiktning enligt
andra stycket 2 behöver inte göras
om det med hänsyn till omständig-
heterna är obehövligt.
9d§
Tillsynsmyndigheten får avstå
från en tillsynsförrättning enligt
9 b och 9 c §§, om motsvarande
förrättning har utförts av en be-
hörig myndighet i en annan stat
inom Europeiska ekonomiska sam-
|
arbetsområdet och den reguljära Prop. 2000/01:137 9e§ Om ett ersättningsfartyg på Tillsynsmyndigheten skall inom 11 kap. 1 §4 |
Ett fartygs resa får förbjudas Ett fartygs resa far förbjudas,
tills rättelse har skett, om det finns om det finns skälig anledning att
skälig anledning att anta anta
att fartyget inte är sjövärdigt för resa i den avsedda farten,
att det i något väsentligt avseende har brister i fråga om skyddet mot
ohälsa eller olycksfall,
att det inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt,
att det medför passagerare utöver det högsta tillåtna antalet,
att det inte är bemannat på ett betryggande sätt för den avsedda resan
eller
att rederiet eller fartyget inte uppfyller kraven på säkerhetsorganisa-
|
tion. |
Ett fartygs resa skall förbjudas, |
Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i
arbetsredskap, far i stället användningen av anordningarna eller red-
skapen förbjudas tills rättelse har skett.
Om det finns skälig anledning att anta att användningen av en viss
lokal, arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne innebär risk
för ohälsa eller olycksfall, far denna användning förbjudas tills rättelse
har skett.
4 Senaste lydelse 1995:927.
Ett fartygs resa får också för-
bjudas, om fartyget inte hålls till-
gängligt för tillsynsförrättning
eller om fartyget eller dess rederi
saknar ett certifikat, dokument
angående godkänd säkerhetsorga-
nisation eller en motsvarande
handling som det skall ha enligt
denna lag eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av
1 kap. 7 eller 8 §.
Ett fartygs resa far också för- Prop. 2000/01:137
bjudas, om fartyget inte hålls till-
gängligt för tillsynsförrättning
eller om fartyget saknar ett certi-
fikat som det skall ha enligt denna
lag eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av 1 kap. 7
eller 8 § och det saknade certi-
fikatet är av annat slag än som
avses i 1 a §.
la§
Ett fartygs resa skall förbjudas,
1. om dess rederi saknar ett
dokument om godkänd säkerhets-
organisation eller
2. om fartyget saknar ett sådant
certifikat om godkänd säkerhets-
organisation eller en sådan kopia
av rederiets dokument om godkänd
säkerhetsorganisation som det
skall ha enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen.
Förbudet får upphävas om det
behövs for att förhindra överbe-
läggning av inspektionshamnen
och det inte finns andra brister
som medför att fartyget skall
hållas kvar i hamnen. Upphävs
förbudet på denna grund gäller
vad som sägs i 1 c §.
lb§
Ett förbud mot fartygs resa
enligt 1 och 1 a §§ skall gälla till
dess rättelse har skett och betal-
ning har erlagts eller säkerhet
ställts för de kostnader för till-
synsförrättningen som enligt
denna lag eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av
lagen skall betalas av redaren
eller fartygsägaren.
lc§
Ett fartyg skall förbjudas att
anlöpa svensk hamn, om
1. fartyget av tillsynsmyndig-
heten eller av en behörig myndig-
het i en annan stat inom Prop. 2000/01:137
Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet (EES) tillåtits att
gå till ett reparationsvarv men inte
uppfyller villkoren för resan eller
fortsätter den utan att anlöpa var-
vet,
2. ett förbud mot fartygets resa
hävts av tillsynsmyndigheten eller
av en behörig myndighet i en
annan stat inom EES för att hindra
överbeläggning av inspektions-
hamnen.
Ett förbud att anlöpa svenska
hamnar skall bestå till dess att
redaren, fartygets ägare eller den
som är ansvarig för fartygs-
transporten har för den myndighet
som förbjudit fartygets resa visat
att bristen avhjälpts.
Tillsynsmyndigheten får trots
bestämmelserna i denna paragraf
tillåta att ett fartyg anlöper en
anvisad hamn
1. om force majeure eller säker-
hetsskäl gör det nödvändigt,
2. för att minska risken för föro-
reningar, eller
3. för att fartygets brister skall
avhjälpas,
förutsatt att lämpliga åtgärder
vidtagits för att garantera ett
säkert anlöp till hamnen.
ld§
Ett fartyg som avses i 10 kap.
9 a § skall förbjudas att användas
i reguljär trafik, om
1. rederiet vid en inledande
kontroll enligt 10 kap. 9 b § inte
har visat att kraven för sådan
trafik är uppfyllda, eller
2. flaggstaten, utan att först ha
samrått med behörig svensk myn-
dighet, utfärdat
a) dispenscertifikat enligt regel I
B/12 (a) (vi) i 1974 års internatio-
nella konvention om säkerheten
för människoliv till sjöss (SOLAS
1974) eller
10
b) trafiktillstånd för höghastig- Prop. 2000/01:137
hetsfartyg enligt punkt 1.9.3 i
Internationella sjöfartsorganisa-
tionens (IMO:s) sjösäkerhets-
kommittés resolution MSC 36(63)
(Internationella säkerhetskoden
för höghastighets}artyg).
Ett beslut enligt 1 § meddelas av
Sjöfartsverket eller av annan myn-
dighet som regeringen föreskriver.
2§
Ett beslut enligt 1, 1 a, 1 c eller
1 d § meddelas av Sjöfartsverket
eller av annan myndighet som
regeringen föreskriver.
I de fall en inledande kontroll
eller en inledande besiktning, som
skall ske innan ett fartyg som
avses i 10 kap. 9 a § sätts i trafik,
fiiranleder ett reseförbud enligt
1 § eller förbud mot användning i
reguljär trafik enligt 1 d §, skall
ett sådant beslut fattas inom en
månad efter den inledande besikt-
ningen.
Beslutet skall innehålla uppgifter om skälen för förbudet och om de åt-
gärder som skall vidtas för rättelse.
3
Den myndighet som har för-
bjudit ett fartygs resa skall, om
fartyget befinner sig inom
Sveriges sjöterritorium, genast
anmäla beslutet till polis-, tull- och
lotsmyndighetema.
Polismyndigheten skall vidta de
åtgärder som behövs för att hindra
att förbudet överträds.
§5
Den myndighet som har för-
bjudit ett fartygs resa eller för-
bjudit ett fartyg att anlöpa svensk
hamn skall, om fartyget befinner
sig inom Sveriges sjöterritorium,
genast anmäla beslutet till polis-,
tull- och lotsmyndighetema samt
Kustbevakningen.
Polismyndigheten och Kustbe-
vakningen skall vidta de åtgärder
som behövs för att hindra att för-
budet överträds.
Lotsmyndigheten skall inställa de förrättningar för fartygets resa som
ankommer på den.
Om fartyget står under tullkontroll, far Tullverket inte tillåta det att
avgå. Tullverket får också tillfälligt ta hand om fartygets nationalitets-
handling, när det behövs för att hindra fartygets avgång.
Om förbudet gäller ett svenskt fartyg som befinner sig utomlands, är
befälhavaren skyldig att på begäran av en svensk utlandsmyndighet
lämna den för fartyget gällande nationalitetshandlingen till myndigheten.
5 Senaste lydelse 1999:414.
11
Om det föreligger en brist som
avses i 1 § men det inte finns till-
räckliga skäl att meddela ett för-
bud, far en myndighet som enligt
2 § får meddela ett förbud i stället
förelägga fartygets redare eller
ägare att avhjälpa bristen inom
viss tid.
5§
Om det föreligger en brist som
avses i 1 § eller om ett fartyg som
avses i 10 kap. 9 a § och som
redan går i reguljär trafik inte
uppfyller ett krav för reguljär
trafik som avses i 1 d §, men det
inte finns tillräckliga skäl att
meddela ett förbud, far en myn-
dighet som enligt 2 § får meddela
ett förbud i stället förelägga far-
tygets redare eller ägare att av-
hjälpa bristen eller uppfylla kravet
inom viss tid.
Prop. 2000/01:137
Gentemot den som har skyddsansvar enligt 7 kap. 2-13 §§ far en myn-
dighet som avses i 2 § meddela föreläggande som behövs för att be-
stämmelserna i 6 och 7 kap. eller föreskrifter som har meddelats med
stöd av 8 kap. skall efterlevas.
Om den som har fatt ett föreläggande inte följer det eller om han inte
kan underrättas om föreläggandet utan sådant dröjsmål som äventyrar
syftet med det, far myndigheten låta verkställa åtgärden på hans bekost-
nad. Detsamma gäller även i andra fall när ett föreläggande har medde-
lats, om omedelbar åtgärd krävs men inte kan förväntas bli vidtagen av
den som avses med föreläggandet.
Följs inte ett föreläggande
angående ett fartyg som avses i
10 kap. 9 a § i reguljär trafik, skall
myndigheten besluta att fartyget
inte får användas i trafiken.
12 kap.
1 §
Till böter eller fängelse i högst ett år döms
1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift
eller ett villkor som har meddelats med stöd av 8 kap. 2 eller 4 §,
2. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot ett förbud
enligt 11 kap. 1 § mot ett fartygs
resa eller mot användning av en
anordning för arbetet eller annat
som nämns i andra eller tredje
stycket av nämnda paragraf,
2. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot ett förbud
som meddelats enligt 11 kap. 1,
1 a, 1 c eller 1 d§ mot
a) ett fartygs resa,
b) användning av en anordning
för arbetet eller arbetsredskap
eller annat som nämns i tredje
eller fiärde stycket av 1 §,
c) tillträde till hamn eller
d) användning av ett fartyg i
reguljär trafik,
3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande
som har meddelats med stöd av 11 kap. 5 §.
Om ett förbud eller föreläggande som avses i första stycket 2 eller 3 är
förenat med vite, skall den som bryter mot det inte dömas till ansvar.
12
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
2. Om ett fartyg som avses i 10 kap. 9 a § är i bruk i reguljär trafik den
1 januari 2002, skall tillsynsforrättningar enligt 10 kap. 9 b § göras senast
tolv månader därefter.
Prop. 2000/01:137
13
22 Förslag till Prop. 2000/01:137
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:424) om åtgärder mot
förorening från fartyg1
dels att 7 kap. 7 och 10 §§, 9 kap. 2 §, 10 kap. 3 och 6 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 7 kap. 6 a och 7 a §§,
av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 7 kap. da Sjöfartsverket skall förbjuda ett tillåtits att gå till ett reparations- Ett förbud att anlöpa svenska Tillsynsmyndigheten får trots 1. om force majeure eller säker- 2. för att minska risken for föro- 3. för att fartygets brister skall förutsatt att lämpliga åtgärder |
Lagen omtryckt 1983:463.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1996:527.
14
Beslut enligt 4 eller 5 § om för-
bud skall innehålla uppgift om de
åtgärder som skall vidtas för
rättelse. Beslut om föreläggande
enligt samma paragrafer skall
innehålla uppgift om den tid inom
vilken åtgärderna skall vara vid-
tagna.
Den myndighet som med stöd
av 4, 5 eller 6 § har förbjudit ett
fartygs avgång eller vidare resa
skall, om fartyget befinner sig
inom Sveriges sjöterritorium eller,
i fråga om beslut enligt 4 eller 5 §,
Sveriges ekonomiska zon, genast
anmäla beslutet för polis-, tull- och
lotsmyndighetema samt Kustbe-
vakningen. Polismyndigheten
skall, om det behövs, vidta åt-
gärder för att förhindra över-
trädelse av förbudet. Tull- och
lotsmyndighetema skall, så länge
förbudet gäller, inställa de förrätt-
ningar för fartygets resa som
ankommer på dem.
Gäller förbudet ett svenskt far-
tyg som befinner sig inom
främmande lands sjöterritorium, är
befälhavaren skyldig att på be-
gäran av svensk utlandsmyndighet
lämna fartygets nationalitetshand-
lingar till denna myndighet.
7§
Beslut enligt 4, 5 eller 6 a§ om
förbud skall innehålla uppgift om
de åtgärder som skall vidtas för
rättelse. Beslut om föreläggande
enligt 4 eller 5 § skall innehålla
uppgift om den tid inom vilken
åtgärderna skall vara vidtagna.
7a§
Ett förbud mot ett fartygs av-
gång som meddelats enligt 4-6 §§
skall gälla till dess rättelse har
skett och betalning har erlagts
eller säkerhet ställts för de kost-
nader för tillsynsförrättningen som
enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som har meddelats med
stöd av lagen skall betalas av
redaren eller fartygsägaren.
Prop. 2000/01:137
10 §2
Den myndighet som med stöd
av 4, 5, 6 eller 6 a § har förbjudit
ett fartygs avgång eller vidare resa
eller förbjudit ett fartyg att anlöpa
svensk hamn skall, om fartyget
befinner sig inom Sveriges sjö-
territorium eller, i fråga om beslut
enligt 4 eller 5 §, Sveriges ekono-
miska zon, genast anmäla beslutet
för polis-, tull- och lotsmyndig-
hetema samt Kustbevakningen.
Polismyndigheten och Kustbevak-
ningen skall, om det behövs, vidta
åtgärder för att förhindra över-
trädelse av förbudet. Tull- och
lotsmyndighetema skall, så länge
förbudet gäller, inställa de förrätt-
ningar för fartygets resa som
ankommer på dem.
Gäller förbudet ett svenskt far-
tyg som befinner sig inom
främmande lands sjöterritorium, är
befälhavaren skyldig att på be-
gäran av svensk utlandsmyndighet
lämna fartygets nationalitetshand-
lingar till myndigheten.
2 Senaste lydelse 1988:437.
15
Prop. 2000/01:137
9
Beslut som har meddelats av
Sjöfartsverket i frågor som avses i
7 kap. 4 § första stycket, 5, 6 eller
6 a § får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Beslut som har meddelats av
Sjöfartsverket i frågor som avses i
7 kap. 4 § första stycket, 5 eller
6 § far överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut i andra frågor som avses i 1-7 kap. får överklagas
1. hos Sjöfartsverket, om beslutet har meddelats av en annan myndig-
het som inte är central förvaltningsmyndighet och inte heller kommunal
myndighet, eller
2. hos regeringen, om beslutet har meddelats av Sjöfartsverket eller av
en annan myndighet som är central förvaltningsmyndighet.
3§
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet bryter mot
1. en föreskrift som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 eller 2 §,
2. ett förbud eller föreläggande som har meddelats med stöd av 7 kap.
4 eller 5 §, eller
3. ett förbud som har meddelats 3. ett förbud som har meddelats
med stöd av 7 kap. 6 §. med stöd av 7 kap. 6 eller 6 a §.
6§
1. Släpps ett skadligt ämne ut i strid mot förbud som gäller enligt
2 kap. 2 § första stycket eller mot 2 kap. 4 § eller i strid mot föreskrift
som har meddelats med stöd av 2 kap. 2 § andra stycket eller 2 kap. 3 §,
2. åsidosätts en föreskrift som har meddelats med stöd av 4 kap. 2 eller
3 § eller 7 kap. 1 eller 2 §,
3. överträds ett förbud eller åsidosätts ett föreläggande som har
meddelats med stöd av 7 kap. 4 eller 5 §,
4. överträds ett förbud som har 4. överträds ett förbud som har
meddelats med stöd av 7 kap. 6 §, meddelats med stöd av 7 kap. 6
eller eller 6 o §, eller
5. åsidosätts en föreskrift som har meddelats med stöd av 7 kap. 11 §
första stycket,
döms fartygets redare eller ägare som om han själv hade begått gär-
ningen, om han underlåtit att göra vad som skäligen kunnat fordras av
honom för att förhindra det inträffade.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
3 Senaste lydelse 1995:52.
16
2.3
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:712) om undersökning av
olyckor skall införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lydelse.
Trots vad som föreskrivs i 4 §
skall en undersökning enligt denna
lag inledas när ett utländskt ro-ro-
passagerarfartyg eller höghastig-
hetspassagerarförtyg i reguljär
trafik har varit inblandat i en sjö-
olycka eller ett tillbud och
a) olyckan eller tillbudet har
inträffat inom Sveriges sjöterri-
torium, eller
b) olyckan eller tillbudet har
inträffat på andra vatten och far-
tyget senast besökte Sverige.
Har en undersökning inletts
skall den fortgå till dess berörda
stater enats om vilken stat som
skall ansvara för undersökningen.
Med ro-ro-passagerarfartyg,
höghastighetspassagerarfartyg
och reguljär trafik avses det-
samma som i rådets direktiv
1999/35/EG av den 29 april 1999
om ett system med obligatoriska
besiktningar för en säker drift av
ro-ro-passagerarfartyg och hög-
hastighetspassagerarfartyg i
reguljär trafik1.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
Prop. 2000/01:137
EGT L 138, 1.6.1999 s. 1 (Celex 31999L0035).
17
I rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 samt i ändringsdirektivet
98/25/EG av den 28 april 1998 om tillämpning av internationella normer
för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och
arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar
och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll),
nedan kallade direktivet respektive ändringsdirektivet om hamnstats-
kontroll, finns det bl.a. regler om förbud att anlöpa hamn och om att
kvarhållande av fartyg inte skall upphävas förrän betalning skett eller
säkerhet ställts för betalning av tillsynskostnader. Direktivet och änd-
ringsdirektivet bifogas som bilagorna 1 och 2.
Rådet antog den 29 april 1999 direktiv 1999/35/EG om ett system med
obligatoriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och
höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik, nedan kallat värdstats-
direktivet. Direktivet bifogas som bilaga 3. Detta direktiv innehåller be-
stämmelser om bl.a. besiktningar och kontroller av fartygen.
Regeringen beslutade den 23 juni 1999 att tillsätta en särskild utredare
med uppdrag att göra en översyn av fartygssäkerhetslagstiftningen. I
uppdraget ingick att i ett delbetänkande redovisa ett förslag till inför-
livande av dels artiklarna 9a, 11.4 och 16.3 i direktivet och ändrings-
direktivet om hamnstatskontroll, dels värdstatsdirektivet. Utredaren av-
lämnade i mars 2000 delbetänkandet, SOU 2000:16, Införlivande av
vissa direktiv om fartygssäkerhet. Betänkandet innehåller förslag till änd-
ringar i fartygssäkerhetslagen och lagen om åtgärder mot förorening från
fartyg. Utredningens lagförslag bifogas som bilaga 4.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 5. Remissyttrandena och en sammanställning av
dessa finns tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr N2000/2435/TP).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 26 april 2001 att inhämta Lagrådets yttrande
över de förslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7.
Lagrådet har föreslagit ändringar i 11 kap. 1 c § fartygssäkerhetslagen
(1988:49) och 7 kap. 6 a § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening
från fartyg (7 kap. 6 b § i lagrådsremissens lagförslag). Regeringen har
följt Lagrådets förslag. Enligt Lagrådet bör det övervägas om ändringar
skall göras i 7 kap. 10 § lagen om åtgärder mot förorening från fårtyg.
Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren till aktuella
paragrafer.
I propositionens lagförslag har också vissa redaktionella ändringar
gjorts i förhållande till lagrådsremissen.
Prop. 2000/01:137
18
Prop. 2000/01:137
För att underlätta för den internationella sjöfarten och samtidigt finna en
gemensam, hög sjösäkerhetsnivå, har de sjöfarande länderna antagit en
rad internationella konventioner om säkerhet till sjöss och om skydd för
den marina miljön. Konventionerna ställer krav på att flaggstatemas be-
stämmelser om tillsyn över fartygen är tillräckliga och internationellt
jämförbara. Samtidigt ger konventionerna kuststaterna befogenheter att
inspektera utländska fartyg och på så sätt öka sina möjligheter att över-
vaka säkerheten på det egna territorialvattnet.
Ett flertal länder, däribland Sverige, har genom undertecknandet av ett
i Paris framlagt memorandum om hamnstatskontroll (The Paris
Memorandum of Understanding on Port State Control, 1982, med
tillägg), Paris MOU 1982, åtagit sig att genom hamnstatskontroller tillse
att kraven enligt vissa angivna konventioner är uppfyllda, exempelvis
1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till
sjöss (SOLAS 1974). Mycket av arbetet bakom de internationella kon-
ventionerna har utförts inom ramen för den internationella sjöfartsorgani-
sationen IMO, vilken är en organisation under FN.
SOLAS 1974 är den viktigaste konventionen om sjösäkerhet och anger
konstruktions- och säkerhetskrav för fartyg i internationell trafik. Enligt
konventionen skall varje flaggstat ansvara för att dess fartyg uppfyller
kraven. Fartygen skall innan de används i internationell trafik kontrolle-
ras och godkännas, och som bevis på att de godkänts skall fartygen med-
föra certifikat som utfärdas av flaggstatens administration. Flaggstaten
kan dock överlåta på en erkänd organisation (klassificeringssällskap) att
besiktiga dess fartyg och utfärda certifikat. Ifrågavarande konvention ger
länder som är anslutna till konventionen rätt att inspektera andra länders
fartyg (hamnstatskontroll). Inspektioner av förhållanden som omfattas av
utfärdade certifikat far dock endast göras om det finns grundad anledning
att anta att fartygen avviker från de säkerhetsnormer som framgår av
certifikaten. I SOLAS 1974 sägs vidare att hamnstatens behöriga myn-
dighet skall förbjuda fartyg, som inte uppfyller konventionskraven, att
lämna inspektionshamnen.
I kapitel IX i SOLAS behandlas krav på rederiernas och fartygens
säkerhetsorganisation såsom de anges i ISM-koden, the International
Safety Management Code genom IMO:s resolution A.741(18).
Genom ISM-koden tas ett helhetsgrepp om säkerhetsfrågorna i det att
koden omfattar såväl de individuella fartygens som rederiernas säker-
hetsorganisation. Huvudansvaret för säkerheten skall ligga hos rederiet.
ISM-koden innehåller detaljerade bestämmelser om hur rederiernas
säkerhetsorganisation, safety management system (SMS), skall vara
utformad och bedrivas. Säkerhetsorganisationen syftar till att medföra
säkrare fartygsdrift och en säkrare arbetsmiljö genom att riskfyllda situa-
tioner identifieras och undviks samt genom att man genomför en fort-
löpande träning av personalen i säkerhetsarbete och i att klara av nöd-
situationer. Rederierna skall ha en uttalad säkerhetspolicy för landorgani-
sationen och för fartygen samt skall genomföra återkommande revisioner
19
av säkerhetsorganisationssystemet. Genom kapitel IX i SOLAS 1974 har Prop. 2000/01:137
ISM-koden gjorts tvingande, och som bevis på att kraven på säkerhets-
organisation är uppfyllda skall flaggstatens sjöfartsmyndighet eller sjö-
fartsmyndigheten i det land där verksamheten bedrivs (eller ett klassifi-
ceringssällskap, om den nationella lagstiftningen medger det) utfärda
dokument för rederiet (document of compliance). Vidare skall flagg-
staten utfärda certifikat för rederiets fartyg (safety management certi-
ficates). Vid en inspektion skall fartygets befälhavare kunna visa upp
certifikatet och en kopia av dokumentet angående godkänd säkerhets-
organisation.
Med kapitel X har the International Code of Safety för High-Speed
Craft, HSC-koden, resolution MSC. 36 (63) införts i SOLAS 1974. HSC-
koden tar sikte på höghastighetsfartyg och anger säkerhetsbestämmelser
för sådana fartyg. Rederierna skall bl.a. införa särskilda kvalitetssäk-
ringssystem. I huvudsak är besiktningsförfarandet detsamma som för
andra fartygstyper. En flaggstat skall emellertid därutöver kontrollera att
kvalitetssäkringssystemen och räddningsresursema är godtagbara för
trafik med fartygen.
Koden ger hamnstatema ett stort inflytande över trafiken med hög-
hastighetsfartyg. Hamnstatema har bl.a. ökade befogenheter att inspek-
tera höghastighetsfartyg jämfört med andra fartyg. Konstateras brister vid
en inspektion, t.ex. att ett fartyg inte uppfyller de särskilda villkoren för
trafiken, skall trafiktillståndet dras in till dess att bristema är åtgärdade.
Sjötransporter ingår i EU:s gemensamma transportpolitik och är därför
föremål för gemenskapens normgivning. Fram till år 1993 var normgiv-
ningen om sjösäkerhet begränsad till bestämmelser om särskilda för-
hållanden. Det året antog rådet en resolution av den 8 juni 1993 om ett
gemensamt handlingsprogram för säkerhet till sjöss (a common policy on
safe seas). Resolutionen är utgångspunkten för de fortsatta gemenskaps-
bestämmelsema om sjösäkerhet.
I resolutionen drogs riktlinjerna upp för ett samlat handlingsprogram i
fråga om sjösäkerhet, vari en utgångspunkt är att antalet undermåliga
fartyg i gemenskapens farvatten kommer att drastiskt minska om inter-
nationella konventioner, koder och resolutioner tillämpas strikt genom
bestämmelser på gemenskapsnivå. Som led i handlingsprogrammet har
rådet utfärdat både förordningar och direktiv på sjösäkerhetens område.
Genom direktivet 95/21/EG den 19 juni 1995 om tillämpning av inter-
nationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt
boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemen-
skapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (direk-
tivet om hamnstatskontroll) avser man att åstadkomma en minskning av
20
antalet undermåliga fartyg på gemenskapens vatten samt ökad efterlev- Prop. 2000/01:137
nad av internationella regler och tillämplig gemenskapslagstiftning.
Hamnstatskontrollen av utländska fartyg sker genom inspektioner som
utförs av hamnstatens behöriga sjöfartsmyndighet. Minst 25 procent av
det antal fartyg som anlöper medlemsstatens hamnar under ett represen-
tativt kalenderår skall inspekteras.
Medlemsstatens behöriga myndighet skall försäkra sig om att alla
brister som upptäcks vid en inspektion rättas till. Innebär bristerna otve-
tydig fara för säkerhet, liv eller miljö skall myndigheten enligt artikel 9
se till att fartyget kvarhålls eller att den verksamhet i samband med
vilken bristen upptäckts stoppas. Beslutet om kvarhållande får upphävas
först när faran bedöms obefintlig. Kan bristen inte åtgärdas i inspektions-
hamnen får fartyget enligt artikel 11.1 resa till anvisat reparationsvarv
under förutsättning att fartyget uppfyller villkoren för resan. Medlems-
staten är skyldig att underrätta berörda myndigheter i andra medlems-
länder om villkoren för färden. Om fartyget fortsätter sin resa utan att
uppfylla de uppställda villkoren eller utan att anlöpa anvisat reparations-
varv skall medlemsstaterna enligt artikel 11.4 vidta åtgärder för att säker-
ställa att fartyget vägras tillträde till varje hamn inom gemenskapen till
dess att bevis föreligger om att det uppfyller alla krav på säkerhet som
anges i den för fartyget tillämpliga konventionen. Enligt artikel 11.6 får
en hamnstats behöriga myndighet tillåta att fartyget anlöper en anvisad
hamn vid force majeure eller om bjudande säkerhetsskäl föreligger eller
för att minska eller begränsa föroreningsrisk eller för åtgärdande av
brister, förutsatt att garantier kan ställas för säkert anlöp.
Enligt artikel 16 skall, om sådana brister som utgör skäl för kvar-
hållande upptäcks eller bekräftas, alla kostnader som har samband med
inspektionen täckas av fartygets ägare. Enligt artikel 16.3 skall ett beslut
om kvarhållande inte upphävas innan full betalning skett eller tillfreds-
ställande säkerhet ställts för betalning av kostnaderna.
Genom ändringsdirektivet 98/25/EG infördes artikel 9a i direktivet
95/21/EG. Ändringen var en följd av att ISM-koden gjorts obligatorisk
och förts in som ett särskilt kapitel IX i SOLAS 1974. I ingressen till
ändringsdirektivet anges att det är nödvändigt att fastställa särskilda åt-
gärder som skall vidtas inom den europeiska gemenskapen för att kunna
behandla de fall då ISM-handlingar saknas ombord. Enligt artikel 9a
skall behörig sjöfartsmyndighet besluta att kvarhålla fartyg, om det vid
inspektion framkommer att certifikat angående godkänd säkerhets-
organisation eller kopia av dokument avseende sådan säkerhetsorganisa-
tion saknas ombord. Ett beslut om kvarhållande som endast är grundat på
att ISM-handlingar saknas får dock hävas om det är nödvändigt för att
undvika överbeläggning i hamnen. Hävs ett beslut om kvarhållande på
denna grund skall fartyget vägras tillträde till alla hamnar inom EU till
dess att ägaren kan visa att fartyget innehar giltiga handlingar enligt
ISM-koden. Endast den medlemsstat som beslutade om kvarhållandet
kan häva förbudet mot tillträde till gemenskapens hamnar. Dock får far-
tyg på de skäl som framgår av artikel 11.6 i vissa fall ändå anlöpa an-
visad hamn, nämligen vid bl.a. force majeure eller om det eljest före-
ligger bjudande säkerhetsskäl.
21
Prop. 2000/01:137
Direktivet 1999/35/EG av den 29 april 1999 om ett system med obliga-
toriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och hög-
hastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik (värdstatsdirektivet) tillämpas
på ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som går i
reguljär trafik till eller från medlemsstats hamn och som används på
internationella resor eller på inrikes resor i fartområde A eller annat fart-
område som medlemsstaten bestämmer. Värdstatemas tillsyn av de far-
tyg som omfattas av direktivet innebär att staterna skall göra inledande
kontroller samt regelbundna och ingående förebyggande besiktningar av
fartygen. Vissa omständigheter skall kontrolleras innan fartygen används
i reguljär trafik, bl.a. att fartygen uppfyller vissa normer för konstruktion
och stabilitet samt innehar certifikat. Fartyg som redan går i trafik när
direktivet börjar tillämpas skall, liksom rederierna som använder far-
tygen, kontrolleras senast 12 månader därefter.
Vid den inledande kontrollen skall rederiet tillhandahålla bevis för att
de krav som ställs är uppfyllda. Den inledande kontrollen innebär således
att sjöfartsmyndighetema granskar dessa bevis. Genom inledande sär-
skilda besiktningar kan värdstatema övertyga sig om att rederierna och
deras fartyg uppfyller nödvändiga krav för säker drift i reguljär trafik.
En ny inledande kontroll och en ny inledande besiktning skall i princip
göras varje gång som ett fartyg av aktuellt slag tas i bruk i en annan
reguljär trafik än tidigare. Sådana tillsynsförrättningar kan dock under-
låtas om tidigare kontroller och besiktningar är relevanta för den nya
trafiken. Detsamma kan gälla för ett fartyg som skall ersätta ett annat
fartyg. Värdstatema måste då i vart fall vid en okulär besiktning och vid
en kontroll av fartygets dokument inte ha funnit något som inger farhågor
om att fartyget inte skulle uppfylla kraven på säker drift. En annan förut-
sättning för nämnda undantag är att fartyget därefter inom en månad
kontrolleras och besiktigas,
Värdstatema skall inom varje tolvmånadersperiod utföra dels en be-
siktning som har samma innehåll som den inledande särskilda besikt-
ningen, dels en besiktning under en reguljär resa. Dessutom skall ett far-
tyg besiktigas varje gång som det genomgår reparationer, ombyggnader
och ändringar i väsentligt avseende, vid förändringar i rederiets ledning,
vid byte av flagg eller vid överföring till ny klass. I artikel 8 sägs vidare
att om sådana brister som motiverar hindrande av fartygets användning
avslöjas vid en besiktning, skall rederiet stå för alla kostnader i samband
härmed.
Värdstatema skall hindra att ett fartyg tas i bruk i reguljär trafik bl.a.
om de inte har kunnat fa en bekräftelse på att kraven som ställts i den
inledande kontrollen uppfyllts. Ibruktagandet skall hindras varje gång
sådana brister upptäcks som medför omedelbar livsfara eller omedelbar
risk för fartyget, dess besättning och passagerare. Vidare skall använd-
ningen hindras om de minimikrav som uppställts enligt vissa i bilaga II
till i direktivet angivna EG-direktiv och EG-förordningar inte uppfyllts
och detta medför omedelbar fara för liv, fartyget, dess besättning och
passagerare. Slutligen skall värdstatema hindra användningen av fartyg
om flaggstaten inte rådfrågat värdstatema vid utfärdandet av dispens-
certifikat eller, för höghastighetspassagerarfartyg, trafiktillstånd.
22
Om brister upptäcks på ett fartyg som redan går i reguljär trafik skall Prop. 2000/01:137
värdstatema i stället kräva att rederiet vidtar nödvändiga åtgärder för att
omedelbart rätta till bristerna, eller om dessa inte utgör en omedelbar fara
för fartygets, besättningens eller passagerarnas säkerhet, rätta till
bristema inom rimlig tid. Har inte rättelse skett skall värdstatema hindra
att fartyget används.
Ett fartyg som genomgått besiktningarna enligt direktivet till värd-
staternas belåtenhet undantas från utökade inspektioner enligt direktivet
om hamnstatskontroll. Artikel 11 behandlar också hur värdstatema bör
samarbeta med varandra när de berörs av en särskild besiktning av
samma fartyg. Enligt artikeln far en berörd värdstat utföra en besiktning
på begäran av en annan berörd värdstat. Besiktningar kan också utföras
av en grupp inspektörer från de olika värdstatema. Flaggstatens admi-
nistration skall informeras om brister som konstaterats vid besikt-
ningarna.
Direktivet innehåller också bestämmelser om utredning av olyckor.
Enligt artikel 12.1 skall medlemsstaterna, inom ramen för sina nationella
rättssystem, göra det möjligt för dem och varje annan medlemsstat med
väsentligt intresse att delta i, samarbeta i eller, där så föreskrivs i koden
för utredning av sjöolyckor (IMO:s resolution A.849(20) av den 27
november 1997), leda varje utredning av olyckor eller tillbud till sjöss
där ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg är
inblandat.
Direktivet föreskriver också bl.a. att medlemsstaterna bör bedriva
landbaserade trafikledningssystem och förse kommissionen med besikt-
ningsrapporter. Det skall vidare finnas ett integrerat system för bered-
skapsplanering för nödsituationer ombord på ro-ro-passagerarfartyg eller
höghastighetspassagerarfartyg.
Grundläggande bestämmelser om sjöfarten finns i sjölagen (1994:1009).
Den lagen innehåller också en del bestämmelser om fartygs säkerhet
samt om redarens och befälhavarens skyldigheter och ansvar för sjö-
säkerheten. Den viktigaste författningen i fråga om säkerheten på fartyg
är dock fartygssäkerhetslagen (1988:49) som kompletteras av fartygs-
säkerhetsförordningen (1988:594). Av intresse är också lagen (1980:424)
och förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg
samt lagen (1990:712) och förordningen (1990:717) om undersökning av
olyckor.
Med stöd av bemyndiganden i de nämnda lagarna och förordningarna
meddelar behöriga myndigheter - främst Sjöfartsverket - föreskrifter.
Föreskrifterna avspeglar också olika internationella överenskommelser
på sjösäkerhetens område, exempelvis får ett flertal av de detaljerade
säkerhetsnormer som anges i EG-direktiv sin nationella tillämpning
genom föreskrifter som meddelas av Sjöfartsverket.
23
4.3.2 Fartygssäkerhetslagen Prop. 2000/01:137
Fartygssäkerhetslagen (1988:49) tillämpas på alla fartyg som används till
sjöfart inom Sveriges sjöterritorium samt på svenska fartyg som används
till sjöfart utanför sjöterritoriet. Lagen gäller även alla svenska rederier
samt utländska rederier, som bedriver sjöfart med svenskt fartyg eller
använder annat fartyg till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium. Med
rederier likställs den som i redarens ställe har befattning med fartyget. En
betydelsefull ändring av fartygssäkerhetslagen skedde när ISM-koden
införlivades i svensk rätt (SFS 1995:927). Lagens krav och den tillsyn
som skall göras har härefter kommit att omfatta även att en redare och
dennes fartyg har en fungerande säkerhetsorganisation.
Ett fartyg skall ha de certifikat som anges i lagen eller i föreskrifter
som meddelats med stöd därav, och ett rederi skall ha dokument
angående godkänd säkerhetsorganisation. Det framgår av Sjöfartsverkets
kungörelse (SJÖFS 1996:2) med föreskrifter om rederiers och fartygs
säkerhetsorganisation att kopia av dokument angående godkänd säker-
hetsorganisation liksom certifikat angående sådan säkerhetsorganisation
skall finnas ombord på fartyget.
I 10 kap. fartygssäkerhetslagen finns vidare bestämmelser om tillsyn
av fartyg och kontroll av redare, vilken i första hand utövas av Sjöfarts-
verket. Det är redaren och ägaren som ansvarar för att fartyget och
rederiverksamheten undergår tillsyn enligt lagen. Tillsynen utövas vid
förrättningar, vilka utförs som besiktningar, rederikontroller eller inspek-
tioner.
Besiktningar och rederikontroller görs planmässigt och i övrigt när det
finns särskild anledning till det. Inspektioner görs när det är motiverat.
Besiktningar skall enligt 10 kap 5 § fartygssäkerhetslagen göras främst
för att undersöka bl.a. om ett fartyg är sjovärdigt och för att undersöka
om det är lämpligt att använda som passagerarfartyg. Av
10 kap. 8 § fartygssäkerhetslagen framgår att vid en inspektion skall, om
förhållandena inte föranleder annat, undersökas bl.a. om arbetsmiljön är
tillfredställande, om fartyget är behörigen lastat eller barlastat, om far-
tyget är bemannat på ett betryggande sätt eller fartyget i övrigt är i be-
hörigt skick.
En besiktning skall ske innan ett fartyg som har byggts för en svensk
beställare används till sjöfart, när ett utländskt fartyg blivit svenskt eller
när ett fartyg genomgått någon större ombyggnad, reparation eller för-
nyelse eller det har skadats på ett sätt som kan inverka menligt på sjö-
värdigheten. Vid en rederikontroll skall tillsynsmyndigheten pröva om
rederiet har en säkerhetsorganisation som uppfyller kraven i lagen och i
de föreskrifter om rederiets säkerhetsorganisation som har meddelats
med stöd av lagen.
Tillsynen av utländska fartyg sker genom inspektion. Någon inspek-
tion av de förhållanden som omfattas av sådana certifikat eller dokument
som det utländska fartyget visar upp vid tillsynsförrättningen skall som
huvudregel inte förekomma. Om det emellertid vid inspektionen finns
grundad anledning att anta att fartyget avviker från vad som anges i certi-
fikaten, skall tillsynen också omfatta de säkerhetsaspekter som omfattas
av certifikaten.
24
Sjöfartsverket har meddelat föreskrifter om tillsyn (jfr SJÖFS Prop. 2000/01:137
1999:17). Enligt föreskrifterna skall fartyg som omfattas av vissa
angivna konventioner och koder genomgå de tillsynsförrättningar som
framgår av dessa. Andra fartyg som är underkastade periodisk tillsyn
enligt fartygssäkerhetslagen skall enligt föreskrifterna genomgå vissa
regelbundna besiktningar.
Det finns också bestämmelser om kostnaderna för tillsynen. Sjöfarts-
verket far anlita sakkunniga att utföra tillsynen och ersättningen till de
sakkunniga skall utges av redaren. Även undersökning av ämnen som
används på fartyget skall enligt 10 kap. 13 § fartygssäkerhetslagen be-
kostas av redaren. Enligt 10 kap. 22 § fartygssäkerhetslagen far rege-
ringen eller Sjöfartsverket meddela föreskrifter om avgifter till staten för
tillsyn enligt detta kapitel. Sådana föreskrifter finns i SJÖFS 1999:17.
Beslut om inskränkningar i rätten att använda fartyg far meddelas av
Sjöfartsverket eller annan myndighet som regeringen föreskriver. Ett be-
slut kan innebära att fartyget inte far avgå från inspektionshamnen, att
användningen av vissa lokaler, anordningar, redskap, ämnen eller
arbetsmetoder ombord förbjuds eller att fartygsägaren föreläggs att åt-
gärda brister ombord. Ett fartygs resa far enligt 11 kap. 1 § fartygssäker-
hetslagen förbjudas tills rättelse har skett, om det finns skälig anledning
att anta att fartyget inte är sjövärdigt, har brister i fråga om skyddet mot
ohälsa och olycksfall, inte är lastat, barlastat eller bemannat på ett be-
tryggande sätt eller om det medför för många passagerare. Är det fråga
om brister i anordningar för arbetet eller i arbetsredskap eller om använd-
ningen av en viss lokal, arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst
ämne som innebär risk för ohälsa eller olycksfall, får i stället använd-
ningen förbjudas. Ett fartyg får slutligen förbjudas att fortsätta sin resa
om det inte hålls tillgängligt för tillsynsförrättning eller om fartyget eller
dess rederi saknar ett certifikat, dokument angående godkänd säkerhets-
organisation eller en motsvarande handling. Finns en sådan brist som
anges i 11 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen, men finns inte tillräckliga skäl
för ett förbud, får den beslutande myndigheten i stället meddela ett före-
läggande att åtgärda bristen. I vissa fall kan myndigheten föranstalta om
att bristen åtgärdas på redarens eller fartygsägarens bekostnad. Besluten
om förbud och förelägganden får förenas med vite samt skall innehålla
uppgifter om skäl och om de åtgärder som skall vidtas för rättelse.
Lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg innehåller be-
stämmelser om fartygs konstruktion, utrustning och drift i syfte att för-
hindra förorening från fartyg. Föreskrifter får meddelas om att de fartyg
som inte innehar certifikat, vilka visar att fartygen uppfyller vissa krav,
eller som i övrigt inte uppfyller kraven på konstruktion och utrustning,
inte får användas till sjöfart. Är det fråga om utländska fartyg får de inte
användas till sjöfart inom svenskt territorium.
I lagen finns vidare bestämmelser om tillsyn i form av besiktningar
och inspektioner. Svenska fartyg skall besiktigas innan de sätts i trafik
och skall därefter genomgå regelbundna besiktningar samt vid behov
inspekteras.
25
Inspektion av utländska fartyg på svenskt territorialhav for de ändamål Prop. 2000/01:137
som anges i lagen, far endast ske om det föreligger klara skäl att anta att
ett förbjudet utsläpp skett i territorialhavet. Är det fråga om utsläpp utan-
för territorialhavet men inom Sveriges ekonomiska zon är utrymmet för
inspektion än mer begränsat. Vid inspektion av ett utländskt fartyg som
har sådana certifikat som avses i 4 kap. 1 § i lagen eller motsvarande
handlingar, skall inspektionen begränsas till en granskning av dessa
handlingar om det inte finns en grundad anledning att anta att fartyget i
väsentliga avseenden avviker från vad som sägs i certifikaten. I 6 kap.
8 § i lagen ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer bemyndigande att meddela bestämmelser om avgifter för tillsynen.
Regeringen eller myndigheten far föreskriva begränsningar av eller
förbud mot trafik vid väsentliga brister i exempelvis fartygs konstruktion
eller utrustning. Ett beslut om sådana begränsningar kan avse förbud mot
fartygets avgång eller vidare resa, förbud att använda viss utrustning eller
förbud att lasta och lossa. Beslutet kan också avse ett föreläggande för
fartyget att följa en viss färdväg, att anlöpa eller avgå från en viss hamn
eller i övrigt gälla fartygets framförande eller drift. I stället för dessa be-
slut, kan myndigheten meddela föreläggande att bristerna skall avhjälpas.
Besluten skall innehålla uppgift om de åtgärder som behövs för rättelse.
Vidtas inte åtgärderna kan den beslutande myndigheten i vissa fall be-
sluta att verkställa rättelsen på redarens eller fartygsägarens bekostnad.
Regeringen föreslår i prop. 2000/01:139 att det införs bestämmelser
som syftar till att förbättra möjligheterna att beivra olagliga utsläpp av
olja och andra skadliga ämnen från fartyg. Det föreslås bl.a. att svensk
domsrätt införs beträffande olagliga utsläpp och andra brott enligt lagen
om åtgärder mot förorening från fartyg som begås på utländska fartyg i
Sveriges ekonomiska zon.
Undersökning enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor skall
göras i fråga om händelser som inträffat i Sverige. Om händelsen berör
ett utländskt fartyg får undersökningen dock göras endast om det finns
särskilda skäl och fartyget befinner sig inom svenskt sjöterritorium.
Lagen tillämpas också på undersökningar i fråga om händelser som berör
svenskt fartyg och har inträffat utomlands, om annat inte följer av inter-
nationella överenskommelser. Undersökningen skall utföras av myndig-
het som regeringen bestämmer. Denna myndighet far dock överlåta åt
annan att göra undersökningen.
Till lagen ansluter förordningen (1990:717) om undersökning av
olyckor. Av förordningen framgår att undersökande myndighet i fråga
om olyckor och olyckstillbud är Statens haverikommission. Sjöolyckor
av mindre omfattning utreds dock av Sjöfartsverket. Av 8 § i förord-
ningen framgår att haverikommissionen i fråga om samarbete med ut-
ländska myndigheter skall beakta riktlinjerna i den av Internationella sjö-
fartsorganisationen (IMO) antagna resolutionen A.637(16), om det inte
strider mot lag eller är olämpligt på annat sätt.
26
5.1
Regeringens förslag: Ett fartygs resa skall förbjudas vid avsaknad av
dokument eller certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation
som fartyget eller rederiet skall ha enligt författningsbestämmelser. Ett
sådant förbud får upphävas för att hindra överbeläggning av inspek-
tionshamnen, om det inte finns andra brister som medför att fartyget
skall hållas kvar i hamnen. Regleringen avser både svenska och ut-
ländska fartyg.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningens uppfattning är att ett reseförbud skall få upphävas
för att hindra överbeläggning av inspektionshamnen, om det inte finns
andra brister som bör föranleda att fartyget skall hållas kvar i hamnen.
Utredningen har dock inte föreslagit någon författningsreglering i detta
avseende.
Remissinstanserna: I sak tillstyrker remissinstanserna förslaget eller
lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Genom ändringsdirektivet om hamn-
statskontroll införs bestämmelser om kvarhållande av fartyg när certifikat
eller kopia av dokument saknas ombord på ett fartyg på vilket ISM-
koden är tillämplig (artikel 9a i direktivet om hamnstatskontroll). I denna
artikel finns vidare bestämmelser om när fartyg trots dessa brister får
lämna hamn. Artikeln behandlar också förbud att anlöpa hamn. Den del
av bestämmelsen som avser kvarhållande av fartyg har redan delvis in-
förlivats i svensk rätt genom ändringar i 11 kap. 1 § fartygssäkerhets-
lagen (1995:927) (prop. 1994/95:186, bet. 1994/95:TU27, rskr.
1994/95:413). Enligt 11 kap. 1 § fjärde stycket fartygssäkerhetslagen far
den behöriga myndigheten förbjuda ett fartygs resa vid avsaknaden av
handlingar enligt ISM-koden. Lagen lämnar därmed utrymme för myn-
digheten att låta ett fartyg lämna inspektionshamnen trots att dessa hand-
lingar saknas ombord. Enligt artikel 9a. 1 i direktivet om hamnstats-
kontroll skall dock ett beslut om kvarhållande alltid följa om fartyg vid
inspektion uppvisar denna brist.
Ett korrekt införlivande av direktivet innebär nämligen att fartyg som
omfattas av ISM-koden och som saknar ISM-certifikat endast skall få
lämna hamnen under de särskilda omständigheter som framgår av artikel
9a. 2. Enligt denna punkt far ett beslut om kvarhållande upphävas om det
behövs för att förhindra överbeläggning av inspektionshamnen, dock
under förutsättning att fartyget inte har andra brister som innebär att det
inte far lämna hamnen.
Fartygssäkerhetslagen bör därför ändras så att ett fartygs resa skall för-
bjudas vid avsaknad av certifikat och dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation som fartyget eller rederiet skall ha enligt författ-
ningsbestämmelser. I lagen bör därutöver en bestämmelse införas om att
förbudet far hävas för att förhindra överbeläggning av hamnen, om det
27
inte finns andra brister som bör medföra att fartyget skall hållas kvar i Prop. 2000/01:137
hamnen.
Det nu aktuella direktivet avser inte åtgärder mot hamnstatens fartyg.
Regeringen är dock av uppfattningen att tillsynsmyndigheterna bör ha
samma möjligheter att vidta åtgärder mot svenska fartyg som mot ut-
ländska fartyg. De föreslagna bestämmelserna bör därför omfatta även
svenska fartyg.
Genom de föreslagna bestämmelserna genomförs de artiklar i direk-
tivet om hamnstatskontroll 9 a.l och 2, vilka tillförts genom ändrings-
direktivet om hamnstatskontroll.
Regeringens förslag: Fartyg skall förbjudas i vissa fall att anlöpa
svenska hamnar. Ett förbud skall gälla for ett fartyg som fatt tillstånd
att resa till ett anvisat reparationsvarv men som inte gör detta eller inte
uppfyller villkoren for sådan resa. Vidare skall ett fartyg som saknar
giltiga ISM-certifikat men fatt lämna hamnen på grund av överbe-
läggning, förbjudas att anlöpa svenska hamnar. Bestämmelserna gäller
for såväl svenska som utländska fartyg.
Nämnda bestämmelser skall också tillämpas om en behörig myn-
dighet i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
fattat motsvarande beslut.
Vidare regleras hur länge ett förbud att anlöpa hamn skall bestå. Ett
fartyg som förbjudits att anlöpa hamn skall kunna få tillstånd att resa
till anvisad hamn om force majeure eller säkerhetsskäl gör det nöd-
vändigt eller för att minska föroreningsrisk eller för rättelse av far-
tygets brister, förutsatt att lämpliga åtgärder vidtagits for att garantera
ett säkert anlöp till hamnen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Enligt utredningens uppfattning skall dock ett förbud för fartyg
att anlöpa hamn omfatta även fartyg som trotsar ett reseforbud och läm-
nar inspektionshamnen oavsett om förbudet har meddelats av en svensk
myndighet eller en behörig myndighet inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker för-
slaget eller lämnar det utan erinran. Sjöfartsverket föreslår att det skall
tas in bestämmelser som medför rätt för Sjöfartsverket att förbjuda
svenska hamnar att ta emot fartyg. Det är också Sjöfartsverkets uppfatt-
ning att ett förbud att anlöpa svensk hamn bara skall gälla utländska far-
tyg. Malmö tingsrätts uppfattning är att utredningens förslag om att ett
fartyg skall omfattas av förbudet att anlöpa svenska hamnar när det
trotsat ett förbud att resa och lämnat inspektionshamnen, inte är i
överensstämmelse med vad som föreskrivs i artikel 11.4 i direktivet om
hamnstatskontroll, eftersom denna artikel endast gäller fartyg som fått
tillstånd att resa till anvisat reparationsvarv, och som om vissa
28
förutsättningar är uppfyllda skal! vägras tillträde till gemenskapens Prop. 2000/01:137
hamnar.
Förbud att anlöpa svenska hamnar
Om ett fartyg är behäftat med sådana brister enligt artikel 9 i direktivet
om hamnstatskontroll, som innebär otvetydig fara för säkerhet, liv eller
miljö, skall behörig myndighet se till att fartyget kvarhålls till dess att
bristerna är åtgärdade. Enligt artikel 11.1 far hamnstatens behöriga myn-
dighet emellertid tillåta fartyget att fortsätta till närmaste lämpliga
reparationsvarv om bristerna inte kan åtgärdas i inspektionshamnen. En
förutsättning för resan är att fartyget följer sådana villkor som uppställts
av flaggstatens behöriga myndighet och godtagits av den medlemsstat
där inspektionen skett. Om ett fartyg som avses i artikel 11.1 lämnar in-
spektionshamnen för resa till reparationsvarv utan att uppfylla villkoren
för resan eller om fartyget inte anlöper det anvisade reparationsvarvet,
skall medlemsstaterna enligt artikel 11.4 vidta åtgärder för att säkerställa
att fartyget vägras tillträde till varje hamn inom gemenskapen. Fartyget
skall få tillträde till hamnarna först när fartygets ägare eller den som
ansvarar för fartygstransporten bevisat för den behöriga myndigheten i
den medlemsstat, där fartyget befanns vara undermåligt, att fartyget upp-
fyller alla tillämpliga konventionskrav.
Enligt den genom ändringsdirektivet om hamnstatskontroll införda
artikeln 9a.3 skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att
säkerställa att fartyg, som saknar dokument eller certifikat om godkänd
säkerhetsorganisation men som tillåtits att lämna inspektionshamnen för
att förhindra överbeläggning, vägras tillträde till alla hamnar i gemen-
skapen. Först efter det att fartygets ägare eller den som är ansvarig för
fartygstransporten visat att fartyget har giltiga ISM-certifikat, skall för-
budet att anlöpa hamnarna upphävas.
För att säkerställa att dels fartyg som fatt tillstånd att resa till ett
anvisat reparationsvarv men som inte gör detta eller inte uppfyller vill-
koren för sådan resa, dels fartyg som saknar giltiga ISM-certifikat men
fått lämna hamnen på grund av överbeläggning, vägras tillträde till ham-
nar inom gemenskapen, bör fartygssäkerhetslagen och lagen om åtgärder
mot föroreningar från fartyg ändras så att sådana fartyg skall förbjudas
tillträde till svenska hamnar. Enligt 11 kap. 4 § lagen om åtgärder mot
förorening från fartyg finns bestämmelser om rederiers och fartygs
säkerhetsorganisation, vilka även avser att skydda miljön, i fartygssäker-
hetslagen. Vad som sägs i artikel 9a.3 i direktivet om hamnstatskontroll
bör därför endast regleras i fartygssäkerhetslagen. Eftersom direktivet
tillämpas inom hela Europeiska samarbetsområdet (EES), bör åtgärderna
omfatta säkerställandet av att fartygen vägras tillträde till staterna inom
EES.
I utredningen finns vidare förslag om att också ett fartyg som trotsar ett
förbud att resa och lämnar inspektionshamnen skall omfattas av förbudet
att anlöpa svenska hamnar. Det är utredningens uppfattning att en sådan
bestämmelse visserligen överskrider tillämpningsområdet för artikel
11.4, men ändå är i överensstämmelse med direktivet, eftersom det i in-
29
gressen till direktivet uttalas att bristfälliga fartyg skulle fortsätta att Prop. 2000/01:137
utgöra ett hot mot säkerhet, hälsa och miljö och åtnjuta ekonomiska for-
delar genom att brister enligt gällande konventionsbestämmelser inte
åtgärdas, och att fartygen därför bör vägras tillträde till alla gemen-
skapens hamnar. Malmö tingsrätts uppfattning är att utredningen har
överskridit tillämpningsområdet för artikel 11.4 och att uttalandet i
ingressen till direktivet hänför sig till just de situationer som regleras i
artikel 11.4.
Av ingressen till direktivet framgår också att regler och förfaranden för
hamnstatskontroll, däribland förutsättningar för att kvarhålla fartyg,
måste harmoniseras för att garantera likvärdig effektivitet i alla hamnar.
När ett område är harmoniserat är utrymmet begränsat för att i den natio-
nella lagstiftningen avvika från vad som uttalas i direktivet. Regeringen
delar utredningens uppfattning, att fartyg som trotsar ett förbud att resa
och lämnar inspektionshamnen inte omfattas av tillämpningsområdet för
artikel 11.4. Med hänsyn härtill och till vad som anförts om harmonise-
ring av direktivets bestämmelser bör de nu aktuella reglerna inte omfatta
fartyg som trotsar ett förbud att resa.
I artikel 11.4 och i artikel 9a.3 i direktivet om hamnstatskontroll före-
skrivs att medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säker-
ställa, att fartyg som avses ovan vägras tillträde till alla hamnar inom
gemenskapen. Direktiven tillämpas inom EES. För att genomföra vad
som föreskrivs i artiklarna i svensk rätt fordras således bestämmelser i
fartygssäkerhetslagen och lagen om åtgärder mot förorening från fartyg,
om att ett fartyg skall förbjudas att anlöpa svensk hamn när en behörig
myndighet i en annan stat inom EES fattat beslut att ett fartyg trots
brister far gå till reparationsvarv och fartyget inte uppfyller villkoren för
sådan resa eller fortsätter resan utan att anlöpa reparationsvarvet. Vidare
införs en bestämmelse i fartygssäkerhetslagen, att ett fartyg skall för-
bjudas att anlöpa svensk hamn, om behörig myndighet i EES-stat fattat
beslut om upphävande av reseförbud för att hindra överbeläggning av
hamn.
Hur länge skall förbudet att anlöpa svensk hamn bestå?
Vad gäller frågan om hur länge ett förbud att anlöpa svenska hamnar
skall bestå finns detta föreskrivet i artikel 11.4 respektive 9a.3. Be-
träffande brister avseende dels artikel 9.2, dvs. brister som innebär fara
för säkerhet, liv eller miljö, dels artikel 9a. 1 om avsaknad av giltiga
dokument och certifikat utfärdade i enlighet med ISM-koden, skall för-
budet bestå till dess ägaren, eller den som annars är ansvarig, för den be-
höriga myndigheten i den medlemsstat där fartyget befanns vara under-
måligt, har framlagt tillräcklig bevisning om att fartyget uppfyller alla
tillämpliga krav i konventionen respektive har giltiga certifikat enligt
nämnda kod. Denna reglering bör införas i 11 kap. fartygssäkerhetslagen.
Regleringen beträffande brister som avses i artikel 9.2 bör införas i
7 kap. 6 a § lagen om åtgärder mot förorening från fartyg.
30
Ett förbud att anlöpa svensk hamn skall rikta sig mot svenska och utländska Prop. 2000/01:137
Sjöfartsverket har i sitt remissvar efterlyst en möjlighet att förbjuda
svenska hamnar att ta emot fartyg beträffande vilka sjöfartsinspektionen
eller dess systermyndigheter inom unionen fattat beslut enligt artikel
11.4, eftersom det enligt verkets uppfattning ställs större krav på en
medlemsstat än att enbart förbjuda ett fartyg att anlöpa varje svensk
hamn. Frågan om ett mot hamnarna riktat forbud att ta emot fartyg är inte
okomplicerad, bl.a. mot bakgrund av att olika hamnar utgörs av olika
slag av rättssubjekt. Ett mot hamnarna riktat förbud har inte närmare
övervägts vad avser bl.a. utkrävande av strafffättsligt eller annat ansvar
vid överträdelser av ett sådant förbud. Något berett underlag för att införa
ett mot hamnarna riktat förbud föreligger således inte. Förbudet att
anlöpa svensk hamn skall därför endast rikta sig mot fartygen. Ett sådant
förbud torde vara tillräckligt för att upprätthålla de aktuella bestämmel-
serna.
Enligt Sjöfartsverket är det inte lämpligt att ett förbud att anlöpa skall
gälla för svenska fartyg, eftersom man vill kunna ta ett svenskt fartyg
som ”smiter” till närmaste svenska hamn. Regeringens ståndpunkt i
denna fråga är redovisad i avsnitt 5.1. Såväl fartygssäkerhetslagen som
lagen om åtgärder mot förorening från fartyg skall innehålla en reglering
motsvarande artikel 11.6 i direktivet om att fartyg trots förbud att anlöpa
hamn kan tillåtas anlöpa anvisad hamn om force majeure eller säkerhets-
skäl föreligger. Ett sådant tillstånd kan också medges för att minska eller
begränsa föroreningsrisk eller för att rätta till brister. Ett svenskt fartyg
som annars inte skulle fa anlöpa hamnen kan således anvisas till svensk
hamn för att exempelvis åtgärda brister.
Genom de föreslagna bestämmelserna genomförs den genom änd-
ringsdirektivet införda artikel 9a.3 och artiklarna 11.4 och 11.6 i direk-
tivet om hamnstatskontroll.
Regeringens förslag: Ett beslut om förbud att anlöpa svensk hamn
skall anmälas till bl.a. Kustbevakningen. Polismyndigheten och Kust-
bevakningen skall, om det behövs, vidta åtgärder för att förhindra att
förbudet att resa och anlöpa hamn överträds.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningen föreslår dock inte att lagen om åtgärder mot förore-
ning från fartyg ändras, så att Kustbevakningen även enligt denna lag ges
befogenhet att vidta åtgärder för att förhindra överträdelse av förbudet
för ett fartygs avgång eller vidare resa eller att anlöpa hamn.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller läm-
nar det utan erinran. Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen föreslår att
det även i lagen om åtgärder mot förorening från fartyg skall regleras att
Kustbevakningen skall vidta åtgärder för att förhindra överträdelse av
förbudet att anlöpa hamn.
Skälen för regeringens förslag: Sjöfartsverket bör informera de
svenska hamnarna om att ett fartyg inte far anlöpa hamnarna. Sjöfarts-
31
verket bör också anmäla sådana beslut till de myndigheter som kan bistå Prop. 2000/01:137
verket med att upprätthålla förbudet. Enligt 11 kap. 3 § fartygssäker-
hetslagen skall den myndighet som har förbjudit ett fartygs resa, om far-
tyget befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, genast anmäla beslutet
till polis-, tull och lotsmyndighetema. Till de myndigheter som i dag
anges i lagen bör fogas Kustbevakningen som redan finns angiven i
7 kap. 10 § lagen om åtgärder mot förorening från fartyg. Ett förbud att
anlöpa svensk hamn torde i de flesta fall kunna verkställas endast med
hjälp av Kustbevakningen. Regeringen instämmer därför i de synpunkter
som framförts av Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen, om att det
skall regleras i fartygssäkerhetslagen och lagen om åtgärder mot förore-
ning från fartyg att Kustbevakningen skall vidta åtgärder för att hindra att
förbudet överträds. Förbudet avser ett fartygs avgång, vidare resa samt
tillträde till svensk hamn.
För att göra det möjligt för behöriga myndigheter i andra stater inom
EES att förbjuda fartygen att anlöpa deras hamnar, bör Sjöfartsverket
informera dessa utländska myndigheter om förhållanden som enligt
direktivet bör innebära att fartygen skall vägras tillträde till dessa staters
hamnar. Sjöfartsverkets skyldighet att informera hamnarna och de ut-
ländska myndigheterna bör regleras i förordning.
Regeringens förslag: En överträdelse av ett förbud att anlöpa hamn
skall medföra straffansvar, böter eller fängelse i högst ett år.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller läm-
nar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om påföljder finns i
12 kap. fartygssäkerhetslagen och i 9 kap. lagen om åtgärder mot förore-
ning från fartyg. I 12 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen anges bl.a. att den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud enligt 11 kap.
1 § mot ett fartygs resa eller mot användning av en anordning för arbetet
eller annat som nämns i andra eller tredje stycket av nämnda paragraf
döms till böter eller fängelse i högst ett år. Motsvarande bestämmelse
finns i 10 kap. 3 § lagen om åtgärder mot förorening från fartyg. Det-
samma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett
föreläggande som har meddelats med stöd av 11 kap. 5 § fartygssäker-
hetslagen. Om förbudet eller föreläggandet är förenat med vite, skall den
som bryter mot det dock inte dömas till ansvar.
Enligt 12 kap. 2 § 8 fartygssäkerhetslagen döms redare eller ägare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till att fartyget undergår
tillsyn eller redare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se
till att rederiverksamhet undergår tillsyn enligt den lagen eller en före-
skrift som har meddelats med stöd av lagen till böter eller fängelse i
högst sex månader. Av 12 kap. 3 § 14 fartygssäkerhetslagen framgår att
den döms till böter som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktiga
32
uppgifter till en tillsynsmyndighet vid fullgörande av vissa skyldigheter Prop. 2000/01:137
eller annars i fråga om en åtgärd som har ålagts av myndigheten.
Enligt artikel 18 i värdstatsdirektivet skall medlemsstaterna fastställa
ett påfölj dssystem for brott mot de bestämmelser som antas i enlighet
med direktivet. Detsamma bör enligt regeringens mening gälla över-
trädelser av de bestämmelser som behövs for att införliva direktivet om
hamnstatskontroll. Överträdelse av ett forbud att anlöpa svenska hamnar
bör således straffsanktioneras. Det bör inte vara någon skillnad i straff-
skalan mellan överträdelse av förbud att lämna hamn respektive att
anlöpa hamn. Av 10 kap. 6 § 4 lagen om åtgärder mot förorening från
fartyg framgår att om det sker en överträdelse av bl.a. ett reseförbud
döms fartygets redare eller ägare som om han själv hade begått gär-
ningen, om han underlåtit att göra vad som skäligen kunnat fordras av
honom för att förhindra det inträffade. Samma regleringen bör gälla för
en överträdelse av ett förbud att anlöpa hamn. Med hänsyn till det an-
förda skall det således göras ändringar i 12 kap. 1 § fartygssäker-
hetslagen samt 10 kap. 3 och 6 §§ lagen om åtgärder mot förorening från
fartyg.
Regeringens förslag: Ett beslut om förbud mot fartygs resa och för-
bud att anlöpa svensk hamn skall meddelas av Sjöfartsverket eller
annan myndighet som regeringen föreskriver. Beslutet skall innehålla
uppgift om de åtgärder som skall vidtas för rättelse. Ett sådant beslut
far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Utredningens förslag : Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller läm-
nar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 11 kap. 2 § första stycket far-
tygssäkerhetslagen skall ett beslut om reseförbud enligt 1 § meddelas av
Sjöfartsverket eller annan myndighet som regeringen föreskriver. Lagen
bör ändras så att även beslut enligt 11 kap. 1 a och c §§ om reseförbud
respektive förbud att anlöpa svensk hamn omfattas av den bestämmelsen.
Av 7 kap. 6 § lagen om åtgärder mot förorening från fartyg framgår att
det är Sjöfartsverket som fattar ett beslut om förbud för fartyg att anlöpa
hamn, när det beträffande ett visst fartyg inte fullgjorts vad som före-
skrivs om bl.a. försäkringsskyldighet. Det bör framgå av
7 kap. 6 a § lagen om åtgärder mot förorening från fartyg att det är Sjö-
fartsverket som skall fatta beslut om ett förbud att anlöpa svensk hamn, i
de fall som anges i den paragrafen.
I direktivet om hamnstatskontroll föreskrivs det inte, vad ett beslut om
förbud för fartyg att anlöpa hamn skall innehålla. Enligt
11 kap. 2 § andra stycket fartygssäkerhetslagen skall ett beslut innehålla
uppgifter om skälen för förbudet och om de åtgärder som skall vidtas för
rättelse. Denna bestämmelse kan tillämpas avseende reseförbud och för-
bud att anlöpa svensk hamn. I 7 kap. 7 § lagen om åtgärder mot förore-
ning från fartyg finns reglerat att vissa beslut skall innehålla uppgifter om
33
2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 137
de åtgärder som skall vidtas for rättelse. Här bör föras in även bestäm- Prop. 2000/01:137
melser att beslut om förbud att anlöpa hamn skall innehålla sådana upp-
gifter.
Rätten att överklaga beslut regleras i 13 kap. 2-3 §§ fartygssäkerhets-
lagen respektive i 9 kap. 2 § lagen om åtgärder mot förorening från far-
tyg, av vilka paragrafer bl.a. framgår att beslut som meddelats av Sjö-
fartsverket om reseförbud för fartyg får överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. I direktivet om hamnstatskontroll föreskrivs inte om rätt
till överklagande av beslut om förbud att anlöpa hamn. Ett beslut om att
förbjuda ett fartyg att anlöpa hamn bör dock kunna överklagas på samma
sätt som övriga beslut som inskränker rätten att använda fartyg. De
ifrågavarande bestämmelserna om rätten att överklaga beslut i fartygs-
säkerhetslagen kommer utan ändring att omfatta beslut om förbud att
anlöpa hamn. Motsvarande överklagandebestämmelse i lagen om åt-
gärder mot förorening från fartyg bör dock kompletteras så att sådana
beslut skall kunna överklagas.
Regeringens förslag: Ett beslut om förbud mot fartygs resa skall gälla
till dess full betalning skett för en tillsynsförrättning eller tillfred-
ställande säkerhet för betalningen ställts.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser stöder utred-
ningens förslag eller har ingenting att erinra däremot. Sveriges hamnar,
Umeå kommun och Göteborgs stad har dock anfört att ett förbud mot
fartygs avgång också bör gälla till dess betalning har erlagts eller säker-
het ställts för de kostnader som uppstår för hamnmyndigheten och/eller
hamninnehavaren.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i fartygssäkerhets-
lagen och i lagen om åtgärder mot förorening från fartyg skall jämföras
med artikel 16 i direktivet om hamnstatskontroll. I artikel 16.1 sägs att
alla kostnader för inspektioner som bekräftar sådana brister eller som
leder till att sådana brister uppdagas, som utgör skäl för att hålla kvar ett
fartyg, skall täckas av fartygets ägare eller av den som är ansvarig för
fartygstransporten eller av hans representant i hamnstaten. Enligt artikel
16.2 skall alla kostnader i samband med inspektioner som utförs av en
medlemsstats behöriga myndighet enligt artikel 11.4 debiteras fartygets
ägare eller den som ansvarar för fartygstransporten. Av artikel 16.3
framgår att ett beslut om kvarhållande inte skall upphävas innan betal-
ning skett eller tillfredsställande säkerhet ställts för betalning av kost-
naderna.
Fartygssäkerhetslagen innehåller bestämmelser om att kostnaden för
inspektion skall bäras av fartygsägaren. Närmare bestämmelser om av-
gifter för tillsyn återfinns i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 1999:17)
om tillsyn av fartyg och rederiers säkerhetsorganisation. Enligt 18 § i
denna föreskrift är redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget
eller, om uppgift om detta saknas, fartygsägaren eller den som beställt
34
förrättningen betalningsansvarig för avgiften. Sjöfartsverket har rätt att Prop. 2000/01:137
kräva att säkerhet skall ställas för betalning av avgiften för en förrättning.
Vidare föreskriver 10 kap. 4§ fartygssäkerhetslagen att kostnaden för
sådana sakkunniga som förordnats att biträda vid tillsynsförrättningar
skall ersättas av redaren. I kapitlet finns ytterligare bestämmelser om
kostnader som skall bäras av redaren eller ägaren (se bl.a. 13 §). Artikel
16.1 och 16.2 är således redan genomförda i svensk rätt.
Någon bestämmelse motsvarande artikel 16.3 finns däremot inte i far-
tygssäkerhetslagen eller i lagen om åtgärder mot förorening från fartyg,
varför en sådan bestämmelse bör införas i dessa lagar. Ett förbud att
lämna inspektionshamnen enligt 11 kap. 1 och 1 a §§ fartygssäkerhets-
lagen eller enligt 7 kap. 4-6 §§ lagen om åtgärder mot förorening från
fartyg, bör alltså bestå tills rättelse skett och betalning erlagts eller säker-
het ställts för kostnaderna för tillsynsförrättningen.
Genom nu föreslagna bestämmelser far även artikel 16.3 i direktivet
om hamnstatskontroll sin motsvarighet i svensk lagstiftning.
Sveriges hamnar, Umeå kommun och Göteborgs stad har föreslagit att
rätten att kvarhålla fartyg i hamn utvidgas till att även avse det fall till
dess betalning har erlagts eller säkerhet ställts för de kostnader som upp-
står för hamnmyndigheten/hamninnehavaren. Någon närmare belysning
av denna frågeställning föreligger emellertid inte och det saknas följ-
aktligen underlag för att ta upp frågan.
Regeringens förslag: Nya bestämmelser om inledande kontroller och
besiktningar av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerar-
fartyg införs. Bestämmelserna omfattar sådana fartyg när de används i
reguljär trafik på internationella resor eller vid inrikes resor i de fart-
områden som regeringen bestämmer och avser både svenska och ut-
ländska fartyg. Tillsyn av utländska sådana fartyg far också ske
genom inspektion, om det av någon särskild anledning behövs. För
definitionerna av ro-ro-passagerarfartyg, höghastighetspassagerar-
fartyg och reguljär trafik görs en hänvisning till värdstatsdirektivet.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran i sak. Sjöfartsverket anser att det svenska
tillämpningsområdet bör utökas till att omfatta även fartområde B. SEKO
ifrågasätter om svenska fartyg skall kontrolleras mer än vad som görs i
dag, eftersom detta kan bli felaktigt ur konkurrenssynpunkt.
35
Utländska och svenska fartyg
Enligt 10 kap. 9 § fartygssäkerhetslagen skall tillsyn av utländska fartyg
ske genom inspektion. För förhållanden som omfattas av ett utländskt
fartygs certifikat skall inspektionen begränsas till granskning av certi-
fikaten, om det inte finns grundad anledning att anta att fartyget, dess
utrustning eller säkerhetsorganisation avviker från uppgifterna i certi-
fikatet i något väsentligt avseende. Rätten att enligt 9 § inspektera ut-
ländska fartyg omfattar inte en rätt för Sjöfartsverket att göra regel-
bundna och ingående förebyggande besiktningar och kontroller av ut-
ländska ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg. Sjö-
fartsverket har därmed inget bemyndigande i lagen att meddela före-
skrifter om tillsynen av nämnda fartyg motsvarande vad som sägs i värd-
statsdirektivet. För att tillsynsmyndigheten (Sjöfartsverket) skall kunna
utföra inledande kontroller och besiktningar enligt direktivet av ut-
ländska fartyg bör det i fartygssäkerhetslagen införas sådana bestämmel-
ser.
Tillsyn av utländska fartyg skall således ske genom inspektion. Av
10 kap. 8 § fartygssäkerhetslagen framgår att det vid en inspektion sker
en undersökning av bl.a. att arbetsmiljön på fartyget är tillfredställande
och att fartyget är i behörigt skick. I artikel 11.1 i direktivet föreskrivs att
ett ro-ro-passagerarfartyg och ett höghastighetspassagerarfartyg som har
genomgått besiktning och blivit godkänt skall undantas från de utökade
inspektioner som avses i bl.a. artikel 7.4 i direktivet om hamnstats-
kontroll. Vad som föreskrivs om utökade inspektioner avser inte exem-
pelvis arbetsmiljön på fartyg.
Även om behovet av kontroll av ro-ro-passagerarfartyg och höghastig-
hetspassagerarfartyg i normalfallet tillgodoses genom de nu införda reg-
lerna om kontroller och besiktningar kan det finnas behov av kontroll av
exempelvis arbetsmiljön ombord. Det nämnda visar enligt regeringens
mening att det kan finnas ett behov av att företa inspektion enligt fartygs-
säkerhetslagen även beträffande utländska ro-ro-passagerarfartyg och
höghastighetspassagerarfartyg. En sådan inspektion skall dock endast ske
om det behövs för att tillsyn i något särskilt avseende skall komma till
stånd.
När det gäller svenska sådana fartyg, kan Sjöfartsverket i och för sig
med stöd av bemyndiganden i gällande lagstiftning meddela nödvändiga
föreskrifter om tillsynen. Det är emellertid av vikt att tillsynen av de
svenska ro-ro-passagerarfartygen och höghastighetspassagerarfartygen
också omfattar samtliga de moment som inbegrips i värdstatskontrollen
av de utländska fartygen. I detta syfte bör de nya bestämmelserna gälla
såväl svenska som utländska fartyg såsom utredningen föreslagit.
Tillämpningsområde
Lagen bör ange vilka fartyg och vilken- trafik som omfattas av bestäm-
melserna. Direktivet omfattar enligt artikel 3.1 ro-ro-passagerarfartyg
och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik till eller från en med-
lemsstats hamn på internationella resor och på inrikes resor i fartområden
Prop. 2000/01:137
36
som ligger mer än 20 nautiska mil från en kustlinje där nödställda kan Prop. 2000/01:137
föras i land (fartområde A enligt EG-direktivet 98/18/EG1). Medlems-
staterna får dock, enligt artikel 3.2, tillämpa direktivet på andra inrikes
resor. Fartygssäkerhetslagen tillämpas enligt 1 kap. 1 § på alla fartyg som
används till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium samt svenska fartyg som
används till sjöfart utanför sjöterritoriet. Tillämpningsområdet omfattar
alltså även fartområdena B-E enligt 1 kap. 7 § fartygssäkerhetsförord-
ningen.
Utredningen föreslår att bestämmelserna endast skall tillämpas på far-
tyg som förs i reguljär trafik där fartyget anlöper eller avgår från svensk
hamn på internationella resor eller inhemska resor inom fartområde A.
Sjöfartsverket har föreslagit att även fartområde B skall omfattas av
värdstatskontrollen och påpekar att om bestämmelserna bara skall gälla
för inrikestrafik i fartområde A skulle de fartyg som trafikerar Gotland
från fastlandet omfattas, medan fartyg som går från Öland till Gotland
skulle hamna utanför det nya tillsynssystemet. Regeringen delar Sjöfarts-
verkets uppfattning och förslår därför att tillämpningsområdet för de nya
bestämmelserna skall omfatta de fartområden som regeringen bestäm-
mer, vilka lämpligen bör vara i vart fall fartområdema A och B.
De föreslagna bestämmelserna genomför artikel 3.1.
Definition
I fartygssäkerhetslagen kan lämpligen göras en hänvisning till direktivet
för definitionerna av ro-ro-passagerarfartyg, höghastighetspassagerar-
fartyg och reguljär trafik
Regeringens förslag: Krav införs på inledande kontroll av rederier
och dess fartyg samt inledande besiktning av fartyg innan ro-ro-passa-
gerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg används i reguljär
trafik. En inledande besiktning skall ske inom viss tid. En inledande
kontroll och besiktning skall också ske när fartyg skall användas i
annan reguljär trafik än tidigare om det inte är obehövligt.
Det skall vidare företas regelbundna (planmässiga) besiktningar av
fartyg. I övrigt regleras när besiktningar i vissa andra situationer skall
ske, och när ett fartyg får tas i bruk i reguljär trafik innan en inledande
kontroll och inledande besiktning skett. Bestämmelser införs om när
en inledande kontroll och en inledande besiktning senast skall ske,
efter det att tillstånd givits att ta ett ersättningsfartyg i bruk. Tillsyns-
myndigheten får avstå från en tillsynsförrättning, om åtgärden redan
vidtagits av en behörig myndighet i en annan stat i Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
EGT L 144, 15.5.98 s. 1 (31998L0018).
37
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller Prop. 2000/01:137
lämnar det utan erinran i sak. Sjöfartsverket har föreslagit att den tidsfrist
som anges i direktivet för inledande särskild besiktning skall tas in i
lagen.
De centrala artiklarna i värdstatsdirektivet behandlar den tillsyn som
värdstatema skall göra i anledning av den reguljära trafiken med dessa
fartyg. Med en värdstat avses en medlemsstat till eller från vars hamnar
ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg går i
reguljär trafik. Tillsynen utförs som inledande (obligatoriska) kontroller,
inledande särskilda besiktningar, särskilda besiktningar och övriga be-
siktningar.
Inledande kontroll
En inledande kontroll av ett rederi (företag) och dess fartyg sker innan
fartyget tas i bruk i reguljär trafik. Värdstaten skall kontrollera att far-
tyget och rederiet uppfyller vissa krav samt att flaggstat som inte är
medlemsstat är införstådd med att den godkänt rederiets åtaganden.
Enligt artikel 4 skall värdstaten kontrollera att fartyget a) medför giltiga
certifikat, b) har besiktigats för utfärdandet av certifikat, c) uppfyller de
normer som anges för klassificering enligt ett erkänt klassificeringssäll-
skaps regler eller enligt regler för konstruktion m.m. som flaggstatens
administration anser likvärdiga, d) är utrustat med en färdskrivare (VDR)
(denna bestämmelse skall tillämpas senast 30 månader efter offentlig-
görandet av IEC-standard nr 61996 eller senast den 1 januari 2002, be-
roende på vilket av dessa datum som infaller sist) samt e) uppfyller sär-
skilda stabilitetskrav som antagits på regional nivå och som införts i
flaggstatens nationella lagstiftning. Värdstaten skall vidare enligt
artikel 5 kontrollera att rederiet vidtagit åtgärder för att säkerställa vissa i
bilaga I till direktivet angivna krav. Rederiet skall tillhandahålla värd-
staten bevis om att åtgärderna har vidtagits och att kraven som anges i
artikel 4 är uppfyllda. Vidare skall rederiet samtycka till att värdstater
och medlemsstater med väsentligt intresse får leda, delta fullt ut i eller
samarbeta inom ramen för utredning av olyckor eller tillbud med rede-
riets fartyg inblandade och att utredarna då far tillgång till information
som finns lagrad i fartygens färdskrivare. Slutligen skall värdstaten
kontrollera att en flaggstat som inte är medlemsstat är införstådd med att
den har godkänt rederiets åtaganden.
Inledande besiktning
Värdstaten skall innan ett fartyg tas i bruk göra en inledande särskild be-
siktning, varvid skall undersökas om fartyget uppfyller nödvändiga krav
för att på ett säkert sätt bedriva reguljär trafik. Av artikel 6.2 framgår att
innan ett fartyg tas i drift skall värdstatema fastställa en tidpunkt för den
inledande särskilda besiktningen vilken skall äga rum senast en månad
efter mottagandet av de bevis som behövs för att fullgöra kontrollen
38
enligt artiklarna 4 och 5. Den närmare omfattningen av denna inledande Prop. 2000/01:137
särskilda besiktning framgår av direktivets bilagor I och III.
Bilaga I beskriver de åtgärder som rederierna skall vidta på sina fartyg.
Enligt bilaga III är syftet med den särskilda besiktningen att säkerställa
att föreskrivna krav som rör konstruktion, indelning och stabilitet,
maskiner och elektriska anläggningar, lastning, brandskydd, högsta antal
passagerare, livräddningsredskap och transport av farligt gods, radio-
kommunikationer och navigering är uppfyllda. Besiktningen omfattar
därför en lång rad tester av utrustning m.m. Vidare skall besättningens
utbildning och beredskap i säkerhetsfrågor kontrolleras.
Särskild besiktning och övriga besiktningar
Den inledande särskilda besiktningen skall efterföljas av regelbundna
särskilda besiktningar och övriga besiktningar (artikel 8) efter det att
fartyget börjat användas i trafiken. Inom varje tolvmånadersperiod skall
värdstaten göra dels en särskild besiktning som inbegriper de moment
som framgår av bilaga III till direktivet, dels en besiktning enligt
bilagorna I, III och IV under en reguljär resa. En ny särskild besiktning
skall också ske efter varje ombyggnad, skada m.m. (artikel 8.2).
Undantag från inledande kontroll och inledande besiktning
I vissa fall far fartyg tas i bruk i reguljär trafik innan en inledande
kontroll och en inledande särskild besiktning skett. Dels gäller detta
under en övergångsperiod fartyg som redan går i trafik när bestämmel-
serna träder i kraft, dels kan värdstatema ge rederierna tillstånd att sätta
in ersättningsfartyg i trafiken. Ett sådant tillstånd förutsätter att det vid en
okulär besiktning och granskning av fartygets handlingar inte fram-
kommit något som inger farhågor om att fartyget inte uppfyller nödvän-
diga krav for säker drift. En inledande kontroll och besiktning skall dess-
utom göras inom en månad därefter.
Fartygssäkerhetslagen utgör en ramlagstiftning och kompletteras med
dels förordning, dels myndighetsföreskrifter. De nya bestämmelserna i
lagen bör därför vara av övergripande karaktär och endast ange ramarna
för tillsynen av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerar-
fartyg. I övrigt bör direktivet genomföras genom Sjöfartsverkets tillämp-
ningsföreskrifter, varför lagen inte bör räkna upp varje delmoment av
kontrollerna och besiktningarna. Bemyndiganden för Sjöfartsverket att
meddela sådana föreskrifter framgår av 10 kap. 21 § fartygssäkerhets-
lagen och 7 kap. 5 § fartygssäkerhetsförordningen, vilka kan tillämpas
också när Sjöfartsverket skall meddela föreskrifter om tillsyn mot-
svarande vad som sägs i direktivet.
39
Inledande kontroll och besiktning
Med hänsyn till vad som anförts ovan bör det vara tillräckligt att det in-
förs bestämmelser om att inledande kontroller och inledande besiktningar
skall göras av fartygen innan dessa används i reguljär trafik samt när
fartygen används i en annan reguljär trafik än tidigare om det inte är obe-
hövligt. I sist nämnda fall skall således hänsyn tas till de kontroller och
besiktningar som tidigare utförts. Det skall också ske inledande
kontroller av rederierna. En sådan reglering och utfyllande föreskrifter
genomför artiklarna 4, 5, 6, 7.1 och 7.2.
Sjöfartsverket har anfört att tidsramen för när en inledande besiktning
skall ske bör tas in i fartygssäkerhetslagen. Som redovisats ovan skall
värdstatema innan ett fartyg tas i drift fastställa en tidpunkt för den
ifrågavarande besiktningen vilken skall äga rum inom en månad efter
mottagande av de bevis som behövs för att fullgöra den inledande
kontrollen. Regeringen instämmer i Sjöfartsverkets bedömning och före-
slår därför att en sådan bestämmelse införs i lagen, vilken motsvarar
artikel 6.2.
Planmässiga besiktningar
I direktivet, artikel 8, föreskrivs bl.a. att värdstatema inom varje tolv-
månadersperiod skall utföra dels en särskild besiktning, dels en besikt-
ning under en reguljär resa av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighets-
passagerarfartyg. I utredningens förslag anges att fartygen skall besik-
tigas planmässigt. Det är regeringens uppfattning att det i bestämmel-
serna även skall anges när de planmässiga besiktningarna skall ske, och
vilka besiktningar som avses. Bestämmelser om besiktningarnas närmare
innehåll kan dock meddelas av Sjöfartsverket i form av föreskrifter. På så
sätt genomförs artikel 8.1.
Övriga särskilda besiktningar
An lagen bör också framgå när besiktningar i övrigt skall ske, t.ex. när
fartygen genomgår reparationer, ombyggnader och ändringar i väsentligt
avseende.
Besiktningar skall vidare ske vid förändringar i företagsledning, byte
av flagg eller vid överföring till ny klass. Utredningen har dessutom före-
slagit att besiktning skall ske när fartyget har lidit skada som kan inverka
menligt på sjövärdigheten. Denna bestämmelse motsvaras inte av någon
artikel i direktivet, men rekvisitet har sin motsvarighet i 10 kap. 7 § far-
tygssäkerhetslagen. Som redovisats i avsnitt 5.2.1 är utrymmet begränsat
för att i den nationella lagstiftningen avvika från vad som uttalas i
direktivet. Regeringens uppfattning är därför att sist nämnda rekvisit i
utredningens förslag bör tas bort. Det nämnda hindrar dock inte att ett
svenskt ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg be-
siktigas för att en undersökning av sjövärdigheten skall komma till stånd,
10 kap. 5-7 §§ fartygssäkerhetslagen, eller att ett sådant utländskt fartyg
inspekteras, 10 kap. 9 § fartygssäkerhetslagen.
Vid förändringar i företagsledning, byte av flagg eller vid överföring
till ny klass kan det vara obehövligt med en besiktning, om hänsyn tas till
Prop. 2000/01:137
40
tidigare kontroller och besiktningar av fartyget, och fartygets säkra drift Prop. 2000/01:137
inte påverkas av förändringen, bytet eller överföringen. Genom de före-
slagna bestämmelserna far artikel 8.2 sin motsvarighet i svensk rätt.
Ersättningsfartyg
Att ersättningsfartyg i vissa fall kan sättas in i reguljär trafik utan före-
gående kontroller och besiktningar bör framgå av lagen. Detta skall
kunna ske i det fall det på grund av oförutsedda omständigheter är nöd-
vändigt att snabbt sätta in ett fartyg som ersättning för att säkerställa
kontinuitet i trafiken. Ett krav är dock att fartyget kan antas uppfylla
kraven för säker drift. Dessutom skall det utföras en inledande kontroll
och en besiktning av fartyget inom en månad från det att tillståndet till
ersättningsfartyget utfärdats. På så sätt genomförs artikel 7.3 i direktivet.
Samarbete mellan tillsynsmyndigheter i stater inom EES
Enligt artikel 11.2 och 3 i direktivet skall de värdstater som berörs av den
reguljära trafiken samarbeta vid besiktningarna. Ett fartyg som går i
trafik där hamnar i två eller flera värdstater berörs, bör alltså inte av den
anledningen bli föremål för fler tillsynsförrättningar än ett fartyg som
enbart trafikerar hamnar i en stat. En berörd värdstat får också enligt
direktivet utföra en besiktning på begäran av en annan berörd värdstat.
Enligt direktivet är det medlemsstaterna i EU som är värdstater.
Gemensamma EES-kommittén har dock den 17 december 1999,
nr 179/1999, beslutat att värdstatsdirektivet bör införlivas med EES-av-
talet. Regeringen finner därför att samtliga stater inom EES bör betraktas
som värdstater.
Fartygssäkerhetslagen bör innehålla en bestämmelse om fördelningen
av ansvaret för tillsyn mellan värdstatema i de fall fartyg används i
reguljär trafik mellan svensk hamn och en hamn i ett annat EES-land.
Bestämmelsen kan lämpligen utformas så att Sjöfartsverket får avstå från
en tillsynsförrättning, om åtgärden redan vidtagits av en behörig myn-
dighet i en annan värdstat.
Bestämmelsen genomför artikel 11.2 och 3 i direktivet.
Regeringens förslag: Ro-ro-passagerarfartyg och höghastighets-
passagerarfartyg skall förbjudas att användas i reguljär trafik då
kraven för sådan trafik inte är uppfyllda vid inledande kontroller eller
då en flaggstat före utfärdandet av vissa certifikat och tillstånd skall
samråda med värdstaten och detta inte har skett, men det saknas skäl
att enligt 11 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen meddela förbud för fartygs
resa. Ett fartygs resa skall alltid förbjudas, om vad som framkommit
41
om sjövärdighet, bemanning m.m. medför omedelbar fara för liv,
fartyget, dess besättning eller passagerare.
När ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg
redan går i reguljär trafik, skall påträffade brister, om de inte är så all-
varliga att det finns skäl att meddela förbud för resa eller användning i
reguljär trafik enligt fartygssäkerhetslagen, föranleda att rederiet eller
ägaren föreläggs att åtgärda fartygets brister. Om bristerna därefter
inte åtgärdas skall Sjöfartsverket förbjuda användningen av det brist-
fälliga fartyget.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller läm-
nar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Användningen av ro-ro-passagerar-
fartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik förutsätter att
de genomgår de kontroller och besiktningar som framgår av värdstats-
direktivet. Däremot krävs inte att värdstatema meddelar särskilda till-
stånd för att rederierna skall få använda fartygen. I stället skall värd-
statema enligt artikel 10.1 i direktivet hindra att ett rederi använder ro-ro-
passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik om
vissa krav för användningen inte är uppfyllda. Värdstatema skall således
hindra att ett fartyg används i reguljär trafik, om värdstatema inte fått
bekräftelse på att de särskilda kraven som anges i artiklarna 4 och 5 av-
seende inledande kontroller är uppfyllda, om det vid besiktningar upp-
täckts brister som medför omedelbar livsfara eller omedelbar risk för
fartyget, dess besättning och passagerare, om det föreligger underlåtenhet
att uppfylla vad som sägs i vissa EG-rättsakter som anges i direktivets
bilaga II och underlåtenheten medför omedelbar fara för liv, fartyget,
dess besättning och passagerare, och om flaggstaten inte rådfrågat värd-
statema i fråga om utfärdandet av dispenscertifikat eller, för höghastig-
hetspassagerarfartyg, trafiktillstånd.
Om bristema konstateras när ett rederi redan tagit fartyget i bruk i
reguljär trafik skall rederiet enligt artikel 10.2 först föreläggas att åtgärda
bristerna. Följs inte föreläggandet skall rederiet hindras från att använda
fartyget i reguljär trafik. Utgör bristerna en omedelbar fara för fartygets,
besättningens eller passagerarnas säkerhet skall bristerna rättas om-
gående.
Som redovisats ovan föreskriver artikel 10.1 att ett fartyg skall för-
bjudas att användas i reguljär trafik bl.a. när brister upptäcks under be-
siktningar, som medför omedelbar livsfara eller omedelbar risk för far-
tyget. Det föreskrivs vidare ett förbud att använda fartyg när det före-
ligger underlåtenhet att uppfylla vad som sägs i vissa gemenskapsinstru-
ment, och detta medför omedelbar fara för liv, fartyget, dess besättning
och passagerare. Vad som stadgas i 11 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen om
att ett fartygs resa far förbjudas omfattar också de flesta fall då det finns
anledning att hindra användningen av ett fartyg i reguljär trafik.
För att nå överensstämmelse mellan artikel 10.1 i värdstatsdirektivet
och svensk rätt fordras dock att det görs en ändring i 1 §, så att ett fartygs
resa skall förbjudas om vissa förutsättningar är uppfyllda. Det är
emellertid inte lämpligt att upptäckta brister enligt 1 § första stycket all-
Prop. 2000/01:137
42
tid skall medföra ett reseförbud, utan bristerna bör vara av viss art. Vid
denna bedömning är det lämpligt att beakta vad som föreskrivs i artikel
10.1 c). Det införs således en bestämmelse i andra stycket, om att ett
fartygs resa skall förbjudas om någon brist som avses i första stycket
medför omedelbar fara för liv, fartyget, dess besättning eller passagerare.
Direktivet ställer krav på ett rederi och dess fartyg som, om de inte
uppfylls, inte nödvändigtvis bör föranleda åtgärder enligt 11 kap. 1 §
fartygssäkerhetslagen. Genomförandet av direktivet fordrar därför be-
stämmelser om att ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerar-
fartyg skall förbjudas i reguljär trafik om rederiet vid inledande kontroll
inte visat att kraven för sådan trafik är uppfyllda. Likaså bör använd-
ningen förbjudas i de fall då en flaggstat före utfärdandet av vissa certi-
fikat och tillstånd skall samråda med värdstaten och detta inte har skett.
När ett bristfälligt fartyg redan används i reguljär trafik, skall rederiet i
stället föreläggas att vidta rättelse. Det bör framgå av 11 kap. 5 § fartygs-
säkerhetslagen att rederierna skall föreläggas att rätta sådana brister som
inte är så allvarliga att fartygets resa eller dess fortsatta användning i
reguljär trafik skall förbjudas. Följs inte föreläggandet skall fartyget inte
fa användas i reguljär trafik.
Prop. 2000/01:137
Regeringens förslag: En överträdelse av ett förbud att använda fartyg
i reguljär trafik skall medföra straffansvar, böter eller fängelse i högst
ett år.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller läm-
nar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 12 kap. 1 § fartygssäkerhets-
lagen är det straffbart att bryta mot t.ex. ett meddelat reseförbud. De
föreslagna nya bestämmelserna i 11 kap. om förbud att i vissa fall
använda fartyg i reguljär trafik bör förenas med ansvarsbestämmelser.
Den som använder ett fartyg i strid mot ett sådant förbud, bör straffas på
samma sätt som den som överträder ett förbud att resa. Straffskalan bör
vara densamma, dvs. förutom böter fängelse i högst ett år.
Enligt 12 kap. 2 § 8 döms redare eller ägare som uppsåtligen eller av
oaktsamhet underlåter att se till att fartyget undergår tillsyn eller redare
som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till att rederiverk-
samhet undergår tillsyn enligt denna lag eller en föreskrift som meddelat
med stöd av lagen till böter eller fängelse högst sex månader. Av 12 kap.
3 § 14 framgår att den döms till böter som uppsåtligen eller av oaktsam-
het lämnar oriktiga uppgifter till en tillsynsmyndighet vid fullgörande av
vissa skyldigheter eller annars i fråga om en åtgärd som har ålagts av
myndigheten. Vad som uttalas i 12 kap. 2 och 3 §§ kan tillämpas också
på tillsyn enligt de nya bestämmelserna. I dessa delar behövs ingen
ändring i lagen.
43
Prop. 2000/01:137
Regeringens förslag: Ett beslut om att förbjuda ett fartygs använd-
ning i reguljär trafik skall meddelas av Sjöfartsverket eller annan
myndighet som regeringen föreskriver. Ett beslut om reseförbud eller
om att hindra ett fartygs användning i reguljär trafik skall fattas inom
en månad efter den inledande särskilda besiktningen, om beslutet av-
ser fartyg som ännu inte satts i trafik.
Regeringens bedömning: Vad som föreskrivs i direktivet dels om
att fartygets rederi skall informeras om ett beslut att förbjuda använd-
ning av fartyg i reguljär trafik, dels om att uppgifter om skälen för
förbudet skall anges i beslutet föranleder inte någon lagändring.
Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Sjöfartsverkets uppfattning är att det i enlighet
med artikel 10.4 i direktivet skall föreskrivas i lagen, att ett beslut att
hindra ett fartygs användning skall fattas inom en månad efter den in-
ledande särskilda besiktningen, om det gäller ett fartyg som ännu inte
satts i trafik.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: En värdstat skall
enligt andra stycket i artikel 10.1 och artikel 10.3 informera fartygets
rederi om ett beslut att hindra användningen av ett ro-ro-passagerarfartyg
eller ett höghastighetspassagerarfartyg och ange fullständiga skäl samt
informera rederiet om möjligheten att överklaga beslutet. Rätten att
överklaga skall tillgodoses genom lämpliga förfaranden i nationell lag-
stiftning.
Enligt 11 kap. 2 § första stycket fartygssäkerhetslagen skall ett beslut
om reseförbud enligt 1 § meddelas av Sjöfartsverket eller annan myndig-
het som regeringen föreskriver. Bestämmelsen bör ändras så att även be-
slut att förbjuda fartygs användning i reguljär trafik omfattas av den be-
stämmelsen. Av 11 kap 2 § andra stycket framgår att ett sådant beslut
skall innehålla uppgifter om skälen för förbudet och om de åtgärder som
skall vidtas för rättelse. Någon ytterligare åtgärd krävs således inte för att
uppfylla andra stycket i artikel 10.1.
Sjöfartsverket har föreslagit att den tidsangivelse för beslut som är
föreskriven i artikel 10.4 också skall anges i fartygssäkerhetslagen. I
nämnda artikel stadgas att ett beslut om att hindra ett fartygs användning
skall fattas inom en månad efter den inledande särskilda besiktningen.
Regeringen instämmer i Sjöfartsverkets förslag och föreslår att en sådan
bestämmelse införs i lagen. För att nå överensstämmelse med artikel 10.4
kommer den nya bestämmelsen att omfatta beslut om förbud mot fartygs
resa som meddelats i enlighet med 11 kap. 1 § och beslut att förbjuda
fartygs användning i reguljär trafik enligt 11 kap. 1 d §.
Rätten att överklaga beslut regleras i 13 kap. 2-3 §§ fartygssäkerhets-
lagen där det bl.a. framgår att ett beslut som inte skall underställas någon
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol Bestämmelserna är ut-
formade så att de utan ändring kommer att inbegripa beslut att förbjuda
44
användningen av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerar- Prop. 2000/01:137
fartyg i reguljär trafik.
Regeringens bedömning: Vad som föreskrivs i direktivet om att
värdstatema omgående och skriftligen skall informera rederierna om
resultatet av kontroller och besiktningar föranleder inte någon lag-
ändring. Detsamma gäller för Sjöfartsverkets informationsskyldighet
till andra värdstater och om besiktningsrapporter.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna delar utredningens bedömning
eller lämnar den utan erinran.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 9 i direktivet skall
värdstatema omgående och skriftligen informera rederierna om resultatet
av de kontroller och besiktningar som sker enligt artiklarna 4, 5, 6 och 8.
I bilaga 4 till Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 1999:17) om tillsyn
av fartyg och rederiers säkerhetsorganisation uttalas att statusrapport all-
tid skall översändas till redaren och befälhavaren. Rapport efter förrätt-
ning skall översändas till, om så önskas, befälhavaren eller rederiet.
Resultatet av kontroller och besiktningar bör kunna innefattas i sådana
rapporter. I denna del finns det således inte något behov av lagändring.
Av artikel 11.2 i direktivet framgår att administrationerna i två eller
flera värdstater, som berörs av en särskild besiktning av samma fartyg,
skall samarbeta med varandra. Brister skall rapporteras till värdstatemas
administrationer som skall vidarebefordra informationen till flaggstaten.
Enligt artikel 14 skall värdstater som berörs av samma trafik ta kontakt
med varandra vid tillämpningen av direktivet. Enligt artikel 13.3 skall
kommissionen förses med besiktningsrapporter. Kommissionen skall
upprätta och underhålla en databas med de upplysningar som lämnats.
Sjöfartsverkets informationsskyldighet bör regleras i fartygssäkerhets-
förordningen. Det bör också framgå av förordningen att Sjöfartsverket
skall förse kommissionen med besiktningsrapporter. Även berörda värd-
stater och flaggstater bör med stöd av bestämmelserna i förordningen
informeras om resultatet av kontroller och besiktningar av ro-ro-passa-
gerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik och om de
åtgärder som vidtagits mot fartygen enligt 11 kap. fartygssäkerhetslagen.
Regeringens förslag: En bestämmelse införs om att en undersökning
enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor skall sättas igång
när ett utländskt ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerar-
fartyg i reguljär trafik är inblandat i sjöolycka eller ett tillbud och
olyckan eller tillbudet sker inom Sveriges sjöterritorium, eller olyckan
eller tillbudet sker på andra vatten och fartyget besökte Sverige senast.
45
Den myndighet som gör en sådan utredning skall vara ansvarig för
undersökningen och samordningen med övriga utländska myndigheter
som kan vara berörda till dess att man gemensamt enats om vilken stat
som skall ha ansvar för undersökningen.
Regeringens bedömning: Det behövs inte någon ytterligare lag-
ändring för att genomföra värdstatsdirektivets artiklar om utredning av
olyckor m.m.
Utredningens bedömning: Utredningen gör bedömningen att
artikel 12 i direktivet kan genomföras utan att svensk lag behöver ändras.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar utredningens be-
dömning eller lämnar den utan erinran. Sjöfartsverket ifrågasätter dock
om lagen kan ge utrymme för ett svenskt agerande i enlighet med vad
som uttalas i artikel 12.3.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Svensk rätt om
undersökning av olyckor till sjöss finns dels i sjölagen (1994:1009), dels
i lagen (1990:712) och förordningen (1990:717) om undersökning av
olyckor. Av 18 kap. 20 § sjölagen framgår att lagen om undersökning av
olyckor tillämpas på undersökningar från säkerhetssynpunkt av sjö-
olyckor och andra händelser som berör sjöfarten. Det är sådana under-
sökningar som avses i värdstatsdirektivet.
Enligt artikel 12.1 skall medlemsstaterna, inom ramen för sitt natio-
nella rättssystem, definiera en rättsstatus som gör det möjligt för dem och
varje annan medlemsstat med väsentligt intresse att delta i, samarbeta i
eller, där det föreskrivs i IMO:s resolution A.849 (20) (koden för utred-
ning av sjöolyckor), leda varje utredning av olyckor eller tillbud till sjöss
där ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg är
inblandat. Vad som avses med ”stat med väsentligt intresse” framgår av
koden för utredning av sjöolyckor. Med sådan stat avses flaggstat, stat på
vars vatten olyckan skett, stat som i miljöhänseende eller annars utsatts
för risk för skada på grund av olyckan, stat vars medborgare avlidit eller
skadats allvarligt i olyckan, stat som förfogar över information som är
väsentlig för utredningen eller stat som i övrigt har ett intresse i utred-
ningen som bedöms vara väsentligt av den stat som utreder olyckan.
Enligt artikel 6 i koden för utredning av sjöolyckor skall, om en olycka
inträffar inom en stats territorialvatten men berör fartyg hemmahörande i
en annan stat, dessa stater gemensamt besluta vilken av dem som skall
leda utredningen. Sker olyckan på internationellt vatten skall utredningen
ledas av flaggstaten. Är fartyg från flera flaggstater inblandade, skall
dessa stater gemensamt bestämma vem som skall leda utredningen av
olyckan.
Av artikel 12.3 i värdstatsdirektivet framgår att utredningen skall sättas
i gång av den stat på vars vatten olyckan eller tillbudet skett eller, om
olyckan eller tillbudet skett på andra vatten, av den medlemsstat som
fartyget besökte senast. Denna stat skall vara ansvarig för utredningen
och samordningen till dess att man gemensamt enats om vilken stat som
skall ha ansvar för utredningen.
Enligt 4 § lagen om undersökning av olyckor skall svensk rätt tilläm-
pas på händelser som inträffat i Sverige. Berör händelsen ett utländskt
fartyg, far undersökning enligt lagen göras endast om det finns särskilda
skäl och fartyget befinner sig inom Sveriges sjöterritorium. Lagen
Prop. 2000/01:137
46
tillämpas också på en händelse som har inträffat utomlands och som rör Prop. 2000/01:137
ett svenskt fartyg, om annat inte följer av en internationell överens-
kommelse som har biträtts av Sverige.
Vad som framgår av 4 § lagen om undersökning av olyckor skall jäm-
föras med artikel 12.3 vari föreskrivs vilken stat som skall sätta i gång en
undersökning av sjöolycka där ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett hög-
hastighetspassagerarfartyg är inblandat. Utredningens bedömning är att
en undersökning av olyckor med sådant fartyg kan genomföras på det
sätt som anges i direktivet, utan att svensk rätt behöver ändras. Sjöfarts-
verket har dock ifrågasatt om den svenska lagen i sin nuvarande lydelse
kan ge utrymme för ett svenskt agerande i enlighet med vad som uttalas i
nämnda artikel.
Innebörden av artikel 12.3 är att en utredning skall sättas igång av den
stat på vars vatten olyckan eller tillbudet sker eller, om olyckan sker på
andra vatten, av den medlemsstat som fartyget besökte senast. Denna stat
skall vara ansvarig för utredningen och samordningen med övriga stater
till dess att man gemensamt enats om vilken stat som skall ha ansvar för
utredningen. Med avseende på händelser som berör utländska fartyg
anges emellertid i nu gällande lagtext som en förutsättning för att en
undersökning enligt 4 § lagen om undersökning av olyckor skall fa äga
rum att det finns särskilda skäl och att fartyget befinner sig inom
Sveriges sjöterritorium. Detta är enligt regeringens uppfattning inte
förenligt med artikel 12.3, varför en särskild bestämmelse som avser ut-
ländska ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg bör
införas i lagen.
I koden för utredning av sjöolyckor finns närmare bestämmelser om
bl.a. samarbete mellan stater och vilken stat som skall leda en utredning
av olycka. En ändring far dock göras i 8 § andra stycket i förordningen
om undersökning av olyckor för att denna kod skall vara tillämplig. När
det gäller sjöolycka med svenskt fartyg delar regeringen utredningens
uppfattning, att direktivet kan genomföras utan ändring i lagstiftningen.
Samarbete med utländska myndigheter m.m. vid utredning av olyckor
Enligt 8 § andra stycket i förordningen om undersökning av olyckor skall
Statens haverikommission i fråga om samarbete med utländska myndig-
heter beakta riktlinjerna i den av IMO den 19 oktober 1989 antagna
resolutionen A.637(16), om det inte strider mot lag eller är olämpligt på
annat sätt.
Vem som skall ha huvudansvar för utredning av sjöolyckor framgår
dock inte i resolutionen men i artikel 6 i koden för utredning av sjö-
olyckor. Det framgår också av koden att den har ersatt den ovan nämnda
resolutionen A.637(16), varför 8 § andra stycket förordningen om under-
sökning av olyckor bör ändras så att det där framgår att Statens haveri-
kommission i fråga om samarbete med utländska myndigheter skall
beakta koden för utredning av sjöolyckor i stället för nämnda resolution.
Alltjämt gäller att koden skall beaktas endast om det inte strider mot lag
eller är olämpligt på annat sätt.
Svensk rätt medger genom de ovan nämnda bestämmelserna att andra
stater medverkar i utredningar om olyckor till sjöss. Sverige torde genom
motsvarande bestämmelser i andra länders lagstiftning kunna delta i
47
sådana utredningar som skall ledas av andra länders utredande myndig- Prop. 2000/01:137
heter. Vad som sägs i koden för utredning av sjöolyckor om vilken stat
som skall leda utredningen, strider inte mot vad som sägs i 4 § lagen om
undersökning av olyckor om när denna lag skall tillämpas. I beaktande
härav är det regeringens uppfattning att artikel 12.1 i direktivet är
genomförd, utan att svensk lag i övrigt behöver ändras.
Rapporter
I artikel 12.5 i värdstatsdirektivet föreskrivs att medlemsstaterna skall se
till att rapporter från en utredning enligt artikel 12.3 offentliggörs i enlig-
het med punkt 12.3 i koden för utredning av sjöolyckor och delges kom-
missionen. Av denna punkt framgår att en sådan rapport, eller relevanta
delar av den, skall sammanställas så fort som möjligt och därefter hållas
tillgänglig för allmänheten.
Vad gäller upprättande av rapport m.m. sägs följande i svensk rätt.
Enligt 13 § förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor skall
Statens haverikommission slutföra undersökningen snarast möjligt, om
möjligt inom tolv månader från dagen för olyckan eller tillbudet, samt
upprätta en rapport med redogörelse för undersökningen. I rapporten som
tas fram med anledning av tillbud skall inblandade personers namn inte
anges. Enligt 15 § skall, om det inte strider mot lag, en kopia av
rapporten sändas till bl.a. Europeiska gemenskapens kommission. Skulle
översändandet av en sådan kopia strida mot lag skall i stället ytterligare
en rapport tas fram utan de uppgifter som inte får översändas, varefter
denna rapport sänds till kommissionen.
Enligt direktivet skall rapporterna offentliggöras i enlighet med koden
för undersökning av sjöolyckor och delges kommissionen. När det sägs i
koden att rapporterna skall hållas tillgängliga för allmänheten, bör det
dock betonas att koden enligt artikel 1 endast tillämpas i den utsträckning
som inhemsk lag medger. Upprättade utredningsrapporter är enligt
svensk rätt allmänna handlingar och därför offentliga om inte annat följer
av sekretesslagen (1980:100). I den mån innehållet i en rapport omfattas
av sekretess enligt sekretesslagen, kan det inte anses strida mot direktivet
att den delen av rapporten inte offentliggörs. Att rapporter skall delges
kommissionen framgår av förordningen om undersökning av olyckor.
Regeringens bedömning är att genomförandet av direktivet inte heller i
denna del fordrar någon lagändring.
De lagändringar som föreslås i avsnitten 5.1, 5.2.1 och 5.3 för att genom-
föra artiklarna 9a, 11.4 och 16.3 i direktivet och ändringsdirektivet om
hamnstatskontroll torde inte medföra att antalet tillsynsförrättningar ökar.
Genom ändringarna ges dock tillsynsmyndigheterna ytterligare möjlig-
heter att vidta åtgärder mot bristfälliga fartyg, bl.a. kommer Sjöfarts-
48
verket att kunna förbjuda bristfälliga fartyg att anlöpa svenska hamnar. Prop. 2000/01:137
Troligen hade ett sådant fartyg med nuvarande lagstiftning inspekterats
efter att det anlöpt en hamn och därefter förbjudits att lämna hamnen.
Kostnaderna för att upprätthålla ett förbud att anlöpa svenska hamnar kan
alltså i viss mån jämföras med kostnaderna för att hålla ett bristfälligt
fartyg kvar i hamn. De först nämnda kostnaderna bör i vart fall inte vara
större, varför dessa lagändringar inte bör medföra ökade kostnader.
I dag kontrolleras utländska fartyg endast genom inspektioner. Med de
bestämmelser som regeringen föreslår kommer utländska ro-ro-passa-
gerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik att besik-
tigas regelbundet, vilket i dag redan sker av sådana svenska fartyg.
Genomförandet av värdstatsdirektivet medför dock att även de svenska
fartygen måste genomgå ett större antal besiktningar inom en tolv-
månadersperiod än vad som för närvarande anges i Sjöfartsverkets till-
synsföreskrifter. I viss mån bör beaktas att besiktningar av fartyg som går
i trafik mellan hamnar i två eller flera värdstater kan fördelas på ett
lämpligt sätt mellan värdstatema, vilket torde begränsa det ytterligare
antal tillsynsförrättningar som Sjöfartsverket skall göra. Svenska fartyg
som går i regelbunden trafik till hamnar i andra medlemsstater i EES,
torde därför inte komma att besiktigas oftare än vad som sker i dag. När
det gäller utländska fartyg och fartyg som går i regelbunden trafik till
stater som inte är medlemsstater, kommer dock genomförandet av direk-
tivet att medföra att Sjöfartsverket skall göra ett ökat antal tillsynsförrätt-
ningar.
Sjöfartsverket har inför antagandet av direktivet uppskattat att de
ytterligare tillsynsförrättningama kommer att medföra ett behov av i vart
fall ytterligare fem kvalificerade inspektörer. De årliga kostnaderna för
en sådan inspektör kan uppskattas till ca 600 000 kr. Till detta skall
läggas kostnaderna för att utbilda de nya inspektörerna samt kostnaderna
för ytterligare lokaler och utrustning m.m. De årliga kostnaderna för att
genomföra värdstatsdirektivet kan därmed uppskattas till
ca 4 miljoner kr.
Det är rimligt att tillsynen finansieras av de rederier som vill använda
sina fartyg i reguljär trafik. Besiktningarna bör avgiftsbeläggas. Sjöfarts-
verket kan med stöd av bemyndiganden i 10 kap. 22 § fartygssäkerhets-
lagen och 7 kap. 12 § fartygssäkerhetsförordningen meddela föreskrifter
om avgifterna. Med hänsyn till det anförda är det regeringens uppfattning
att lagstiftningen inte kommer att leda till ökade kostnader för det all-
männa.
Ändringarna i lagarna betyder även att området för överklagande till
allmän förvaltningsdomstol utökas. Domstolsprövning med anledning av
lagändringarna förväntas dock förekomma i ytterst begränsad omfattning
och bedöms därför inte påverka förvaltningsdomstolarnas resursbehov.
Ändringen i lagen om undersökning av olyckor avser endast utländska
ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg i reguljär
trafik. Bestämmelsen medför att haverikommissionen i vissa fall skall
inleda en undersökning av en sjöolycka där sådant fartyg varit inblandat.
Med beaktande av det begränsade tillämpningsområdet för lagstiftningen
är det regeringens uppfattning att det inte kommer att leda till ökade
kostnader för det allmänna.
49
Prop. 2000/01:137
Direktivet om hamnstatskontroll och dess ändringsdirektiv föreskriver att
medlemsstaterna skall ha antagit och offentliggjort de lagar och andra
författningsändringar som är nödvändiga för att genomföra direktiven
senast den 30 juni 1996 respektive den 1 juli 1998. Det först nämnda
direktivet är också till övervägande del genomfört i svensk rätt.
Enligt artikel 19 i värdstatsdirektivet skall medlemsstaterna sätta i kraft
de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet
senast den 1 december 2000.
Fartyg, som redan går i reguljär trafik när lagändringarna träder i kraft,
skall enligt värdstatsdirektivet kontrolleras och besiktigas på samma sätt
som de fartyg som därefter sätts in i en sådan trafik. Sjöfartsverket skall
senast tolv månader efter ikraftträdandet göra inledande kontroller och en
inledande besiktning av fartygen. Detta motsvarar vad som sägs i
artiklarna 4.1,5 första meningen och 6.1 i direktivet. Det behövs därför
en övergångsbestämmelse till den nya lagstiftningen med denna inne-
börd.
Kravet att fartygen skall vara utrustade med godkänd fardskrivare
(VDR), artikel 4.1 d i värdstatsdirektivet, skall dock tillämpas senast
30 månader efter offentliggörandet av IEC-standard nr 61996 eller senast
den 1 januari 2002, beroende på vilket av dessa datum som infaller sist.
De närmare kraven för användning i reguljär trafik bör meddelas av Sjö-
fartsverket med stöd av lagens bemyndiganden. Att det först vid en
senare tidpunkt krävs att fartygen skall vara utrustade med VDR, på-
verkar därför inte utformningen av övergångsbestämmelserna.
Den nu föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari 2002.
Enligt värdstatsdirektivet skall tillsynen utföras som inledande obliga-
toriska kontroller, inledande särskilda besiktningar, särskilda besikt-
ningar och övriga besiktningar. Den inledande (obligatoriska) kontrollen
och besiktningen nämns inte bland tillsynsförrättningama i första stycket
och det stycket kompletteras därför med ett tillägg om att tillsynsförrätt-
ningar också kan utövas som inledande kontroller och besiktningar.
9§
Ändringen i lagen motsvaras av artikel 11.1 i värdstatsdirektivet.
Svenska tillsynsmyndigheter far utöva hamnstatskontroll av utländska
fartyg. Detta sker genom inspektioner på sätt som anges i paragrafen.
Hamnstatskontrollen omfattar inte regelbundna och ingående före-
byggande besiktningar och kontroller av ro-ro-passagerarfartyg och hög-
50
hastighetspassagerarfartyg. Sådan tillsyn regleras särskilt i 9 a-e §§. Prop. 2000/01:137
Normalt bör utländska fartyg, som omfattas av de bestämmelserna,
undantas från inspektioner enligt denna paragraf. Det kan dock finnas
behov av inspektion av att exempelvis arbetsmiljön på ett sådant fartyg är
tillffedställande, vilket inte omfattas av de utökade inspektioner som av-
ses i artikel 11.1.
9a§
Av paragrafen framgår att tillsynen av ro-ro-passagerarfartyg och hög-
hastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik omfattar fartyg som används i
trafik på internationella resor och inrikes resor i fartområden som rege-
ringen bestämmer. Bestämmelserna tillämpas på ro-ro-passagerarfartyg
och höghastighetspassagerarfartyg oavsett flagg. Sjöfartsverket gör redan
i dag regelbundna besiktningar av svenska fartyg. De nya bestämmel-
serna om tillsyn skall inte ersätta vad som i dag gäller för tillsynen av de
svenska fartyg som omfattas av bestämmelserna. I stället skall Sjöfarts-
verket förvissa sig om att tillsynsförrättningama såvitt gäller dessa fartyg
uppfyller kraven både enligt de nya bestämmelserna och enligt de be-
stämmelser som gäller i dag.
Denna del av bestämmelsen motsvarar artikel 3.1 och 2 i värdstats-
direktivet.
Paragrafen innehåller en hänvisning till vissa av de definitioner som
finns i artikel 2 i värdstatsdirektivet. Begreppen ro-ro-passagerarfartyg,
höghastighetspassagerarfartyg och reguljär trafik definieras inte i fartygs-
säkerhetslagen. Definitioner av fartygstyper och av reguljär trafik åter-
finns på ett flertal ställen både i Sjöfartsverkets författningssamling och i
förordningar på sjötrafikens område. Definitionerna är inte enhetliga utan
anpassade till syftet med föreskrifterna eller förordningarna. Det är där-
för lämpligt att i lagen i stället hänvisa till definitionerna som de anges i
direktivet.
9b§
Genom paragrafen, de föreskrifter som skall meddelas med stöd av be-
myndigandena i lagen och fartygssäkerhetsförordningen får artiklarna 4,
5 och 6 samt delar av artikel 7.1 och 2 i värdstatsdirektivet sin mot-
svarighet i svensk lagstiftning.
I fartygssäkerhetslagen bör anges endast ramarna för den inledande
kontrollen. Där bör sålunda anges när en sådan kontroll skall ske och att
kontrollen omfattar både rederiet och dess fartyg. Ett ro-ro-passagerar-
fartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg skall besiktigas innan det
används i reguljär trafik. Enligt 10 kap. 21 § fartygssäkerhetslagen far
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela
ytterligare föreskrifter om tillsynsförrättningar. Av 7 kap. 5 § fartygs-
säkerhetsförordningen följer att det är Sjöfartsverket som meddelar
sådana ytterligare föreskrifter.
Innan ett fartyg som avses i 9 a § tas i bruk i reguljär trafik skall till-
synsmyndigheten göra en inledande kontroll av fartyget och av det före-
tag som skall använda fartyget i reguljär trafik (rederiet) samt en in-
ledande besiktning av fartyget.
En sådan inledande kontroll och besiktning skall också göras när ett
sådant fartyg tas i bruk i annan reguljär trafik, om inte tillsynsmyndig-
51
heten med hänsyn till omständigheterna finner att det är obehövligt, med Prop. 2000/01:137
hänsyn till exempelvis de kontroller och besiktningar som tidigare har
utförts på fartyget.
Genom att utföra inledande kontroller och besiktningar särskilt för
reguljär trafik kontrollerar värdstatema att rederierna och deras passa-
gerarfartyg följer de säkerhetsnormer som överenskommits inom IMO
och, i förekommande fall, på regional nivå. En inledande kontroll av
rederiet och dess fartyg skall göras innan fartyget används i trafik eller -
om det behövs — innan det används i en ny trafik.
Vid en inledande kontroll skall ett rederi visa för Sjöfartsverket att dess
fartyg - som det sägs i ingressen till direktivet - uppfyller vissa harmoni-
serade krav på certifiering och besiktning i flaggstaten, att de följer de
tillämpliga klassificeringsnormema för konstruktion och underhåll av
skrov, huvudffamdrivningsmaskineri och hjälpmaskineri, elektriska an-
läggningar och kontrollanläggningar, att de är utrustade med en fård-
skrivare (VDR) som uppfyller relevanta internationella krav samt att de,
när det är tillämpligt, uppfyller vissa stabilitetskrav. Rederiet skall också
visa att det vidtagit åtgärder (närmare beskrivna i bilaga 1 till direktivet)
som innebär att trafiken bedrivs på ett sådant sätt att största möjliga
säkerhet garanteras.
Sjöfartsverket skall vidare kontrollera att rederiet samtycker till värd-
staternas medverkan vid utredning av olyckor eller tillbud med rederiets
fartyg inblandade, likaså att informationen från färdskrivama hålls till-
gänglig vid sådana utredningar. Slutligen skall verket kontrollera att
flaggstater som inte är medlemsstater har en administration som är inför-
stådd med företagets förpliktelser att samarbeta i alla utredningar av
olyckor eller tillbud till sjöss.
Genom paragrafen och de föreskrifter som Sjöfartsverket skall meddela
genomförs artikel 8 i värdstatsdirektivet.
Ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg skall
besiktigas innan det används i reguljär trafik. Därefter skall värdstatema
en gång inom varje tolvmånadersperiod utföra en särskild besiktning i
enlighet med bilaga III till värdstatsdirektivet och en besiktning under en
reguljär resa, som skall ta sikte på att täcka så många av punkterna i
bilagorna I, III och IV till direktivet att värdstaten blir övertygad om att
fartyget fortfarande uppfyller alla nödvändiga krav för säker drift. Ett
fartyg skall också besiktigas i enlighet med vad som sägs i andra stycket i
denna paragraf.
I paragrafen anges när de planmässiga besiktningarna skall ske. Be-
stämmelser om besiktningarnas närmare innehåll meddelas av Sjöfarts-
verket i form av verkställighetsföreskrifter. Det anges dock i lagen när en
inledande särskild besiktning skall ske, vilket är i överensstämmelse med
hur fartygssäkerhetslagen är utformad idag, jfr. 10 kap. 7 §.
9d§
Genom paragrafen får vad som sägs i 11.2 och 3 i värdstatsdirektivet sin
motsvarighet i svensk lagstiftning.
Tillsynsmyndigheten kan avstå från en förrättning, om motsvarande
åtgärd vidtagits av den behöriga myndigheten i en annan värdstat. Fartyg
52
som går i reguljär trafik mellan hamnar i två eller flera värdstater skall Prop. 2000/01:137
inte av den anledningen bli föremål för fler tillsynsförrättningar än fartyg
som trafikerar en enda stats hamnar. I detta syfte bör Sjöfartsverket sam-
arbeta med den behöriga myndigheten i andra värdstater som omfattas av
en reguljär trafik. Man bör då kunna komma överens om att fördela till-
synsförrättningama på ett lämpligt sätt.
Genom paragrafen genomförs artikel 7.3 i värdstatsdirektivet.
Det bör finnas en möjlighet för ett rederi att snabbt sätta in ett ersätt-
ningsfartyg i reguljär trafik. En förutsättning är att Sjöfartsverket vid en
preliminär bedömning finner att fartyget är säkert för detta ändamål.
Fartyget skall också inom en månad underkastas tillsyn enligt de nya
bestämmelserna.
1§
Rekvisitet tills rättelse skett lyfts ut ur första stycket och regleras i stället
i den nya paragrafen 1 b §.
I artikel 10.1 i värdstatsdirektivet föreskrivs att en värdstat skall hindra
att ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg an-
vänds i reguljär trafik om vissa angivna förhållanden är för handen. Vad
som föreskrivs i artikeln far sin motsvarighet i svensk rätt genom redan
befintlig lagstiftning i 1 § och genom att det införs en ny bestämmelse
1 d §. I 1 § första stycket stadgas dock att ett fartygs resa får förbjudas
om det föreligger vissa brister. För att nå överensstämmelse mellan
artikel 10.1 i värdstatsdirektivet och svensk rätt fordras därför att det görs
en ändring i 1 §, så att ett fartygs resa skall förbjudas om vissa förutsätt-
ningar är uppfyllda. Det är emellertid inte lämpligt att upptäckta brister
enligt 1 § första stycket alltid skall medföra ett reseförbud, utan bristerna
bör vara av viss art. Vid denna bedömning är det lämpligt att beakta vad
som föreskrivs i artikel 10.1 c). Det införs således en bestämmelse i
andra stycket, om att ett fartygs resa skall förbjudas om någon brist som
avses i första stycket medför omedelbar fara för liv, fartyget, dess besätt-
ning eller passagerare.
Av 1 kap. 4 § fartygssäkerhetslagen framgår att ett fartyg skall ha de
certifikat som anges i lagen eller i föreskrifter som meddelats med stöd
därav. Ett rederi skall ha ett dokument angående godkänd säkerhets-
organisation i de fall som anges i lagen. Enligt Sjöfartsverkets kungörelse
(SJÖFS 1996:2) med föreskrifter om rederiers och fartygs säkerhets-
organisation (ISM-koden) skall en kopia av dokument om godkänd
säkerhetsorganisation och certifikat om godkänd säkerhetsorganisation
finnas ombord på fartyget. Bestämmelser som gäller avsaknaden av
dokument eller certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation som
skäl för att förbjuda ett fartygs avgång lyfts ut ur fjärde stycket och
regleras i stället i 1 a §.
M
Genom paragrafen genomförs artikel 9a. 1—2 i ändringsdirektivet om
hamnstatskontroll.
53
Bestämmelser som gäller avsaknaden av certifikat angående godkänd Prop. 2000/01:137
säkerhetsorganisation och dokument angående godkänd säkerhetsorgani-
sation som skäl för att förbjuda ett fartygs avgång lyfts ut ur 1 § och
regleras särskilt i en ny paragraf 1 a §. Fartyg som i strid mot lag eller
föreskrifter saknar dessa handlingar ombord skall sålunda enligt 1 a §
första stycket förbjudas att resa från inspektionshamnen. Detsamma skall
gälla om rederiet inte har ett dokument angående godkänd säkerhets-
organisation. Förbudet kan dock upphävas om det behövs för att för-
hindra överbeläggning av hamnen och andra skäl för förbudet inte finns.
Rätten att lämna hamnen bör dock på sätt som föreslås i 1 c § förenas
med ett förbud att anlöpa andra hamnar inom EES till dess att fartyget
innehar handlingarna.
lb§
Paragrafen genomför artikel 16.3 i direktivet om hamnstatskontroll.
Förbudet att resa skall, utom i det fall förbudet upphävts för att för-
hindra överbeläggning av hamn, bestå till dess att rättelse har skett och
betalning har erlagts eller säkerhet ställts för kostnaderna för tillsynsför-
rättningen. Vad som uttalas om upphävande av reseförbud för att hindra
överbeläggning av hamn behöver dock inte anges i paragrafen.
W
Bestämmelsen motsvarar artiklarna 9a.3, 11.4 och 11.6 i direktivet om
hamnstatskontroll.
De närmare övervägandena avseende detta förslag finns i avsnitt 5.2.1.
På förslag från Lagrådet har paragrafen fått en annan redaktionell
utformning, vilken i högre grad är i överensstämmelse med artikel 11.4 i
direktivet om hamnstatskontroll.
ld§
Bestämmelsen genomför artikel 10.1 a och d i värdstatsdirektivet.
Vad som föreskrivs i artikel 10.1 b) och c) i värdstatsdirektivet om att
användningen av fartyg skall hindras dels om det vid en besiktning enligt
artikel 6 eller 8 upptäcks farliga brister hos ett fartyg, dels om det före-
ligger underlåtenhet att uppfylla vad som sägs i vissa gemenskapsinstru-
ment, bör medföra att ett fartyg med stöd av 1 § förbjuds att lämna in-
spektionshamnen tills bristerna har åtgärdats. I de fall då kraven för an-
vändning i reguljär trafik inte är uppfyllda men det saknas tillräckliga
skäl att meddela ett förbud enligt 1 §, dvs. vad avser artikel 10.1 a) och
d), bör fartygens användning i reguljär trafik förbjudas enligt denna
paragraf. Paragrafen kommer i princip bara att omfatta fartyg som ännu
inte tagits i bruk i reguljär trafik. Upptäcks brister hos fartyg som redan
går i trafik, bör rederierna - om bristerna inte bör föranleda förbud enligt
1 § - föreläggas att åtgärda bristerna med stöd av 5 §.
2§
Genom dels tillägget till denna paragraf, dels bilaga 4 (tillsynsförrätt-
nings resultat och dokumentation) till Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS
1999:17) om tillsyn av fartyg och rederiers säkerhetsorganisation genom-
förs artikel 10.1 andra stycket och 10.4 i värdstatsdirektivet. De närmare
övervägandena i denna del finns i avsnitten 5.2.4 och 6.3.3.
54
3§ Prop. 2000/01:137
Sjöfartsverket bör meddela de nämnda myndigheterna också när ett far-
tyg förbjuds att anlöpa en svensk hamn. Myndigheterna skall bistå Sjö-
fartsverket med att upprätthålla förbudet.
I paragrafen omnämns i dag inte Kustbevakningen. Ett beslut att för-
bjuda ett fartyg att anlöpa en svensk hamn torde i de flesta fall kunna
verkställas endast med hjälp av Kustbevakningen. Det bör därför anges i
paragrafen att Sjöfartsverket skall anmäla ett sådant beslut till bl.a. Kust-
bevakningen. Polismyndigheten och Kustbevakningen skall vidta åt-
gärder för att hindra att förbudet att resa och förbudet att anlöpa svensk
hamn överträds.
Bestämmelsen genomför artikel 10.2 i värdstatsdirektivet.
När ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg
redan går i reguljär trafik skall påträffade brister, om de inte är så all-
varliga att 11 kap. 1 § eller 1 d § fartygssäkerhetslagen bör tillämpas, inte
omedelbart medföra att fartyget skall tas ur trafiken. I stället skall
rederiet föreläggas att åtgärda fartygets brister. Om rederiet inte åtgärdar
bristema inom förelagd tid bör Sjöfartsverket fa förbjuda användningen
av det bristfälliga fartyget i reguljär trafik.
Bestämmelsen grundar sig på artikel 18 i värdstatsdirektivet.
Enligt artikel 18 i direktivet skall medlemsstaterna fastställa ett på-
följdssystem för brott mot de bestämmelser som antas i enlighet med
direktivet. Detsamma bör gälla överträdelser av de bestämmelser som
behövs för att införliva direktivet om hamnstatskontroll. De närmare
övervägandena för förslaget i denna del finns i avsnitten 5.2.3 och 6.3.2.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2002. Fartyg, som redan går i
reguljär trafik när lagändringarna träder i kraft, skall kontrolleras och
besiktigas på samma sätt som de fartyg som därefter sätts in i en sådan
trafik. Av punkt 2 framgår att Sjöfartsverket senast tolv månader efter
ikraftträdandet skall göra inledande kontroller och en inledande besikt-
ning av fartygen. Detta motsvarar vad som sägs i artiklarna 4.1,5 första
meningen och 6.1 i värdstatsdirektivet.
Enligt artikel 19 i värdstatsdirektivet skall medlemsstaterna sätta i kraft
de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet
senast den 1 december 2000. Kravet att fartygen skall vara utrustade med
godkänd färdskrivare (VDR) skall dock tillämpas senast 30 månader
efter offentliggörandet av IEC-standard nr 61996 eller senast den
1 januari 2002, beroende på vilket av dessa datum som infaller sist. De
närmare kraven för användning i reguljär trafik bör meddelas av Sjö-
fartsverket med stöd av lagens bemyndiganden. Att det först vid en
55
senare tidpunkt krävs att fartygen skall vara utrustade med VDR, på- Prop. 2000/01:137
verkar därför inte utformningen av övergångsbestämmelserna.
Paragrafen motsvarar 6 b § i lagrådsremissen.
Förslaget motsvarar delvis den föreslagna 11 kap. 1 c § fartygssäker-
hetslagen.
På förslag från Lagrådet har paragrafen fatt en annan utformning,
vilken i högre grad är i överensstämmelse med artikel 11.4 i direktivet
om hamnstatskontroll. Det har utöver vad Lagrådet påtalat skett en
redaktionell ändring i tredje stycket för att nå överensstämmelse med
11 kap. 1 c § tredje stycket fartygssäkerhetslagen.
7§
Förslaget om ändring av denna paragraf motsvarar delvis förslaget om
ändring av 11 kap. 2 § fartygssäkerhetslagen.
7a§
Paragrafen motsvarar 6 a § i lagrådsremissen.
Förslaget motsvarar delar av 11 kap. 1 b § fartygssäkerhetslagen.
10§
Förslaget om ändring av denna paragraf motsvarar förslaget om ändring
av 11 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen. I 7 kap. 10 § lagen om åtgärder mot
förorening från fartyg finns dock anmälningsskyldigheten till Kust-
bevakningen redan omnämnd. Den föreslagna ändringen i första stycket
innebär att också beslut om förbud enligt 7 kap. 6 a § lagen om åtgärder
mot förorening från fartyg skall anmälas till Kustbevakningen, som om
det behövs skall vidta åtgärder för att förhindra överträdelse av förbudet.
Förslaget avser det fall att fartyget befinner sig inom Sveriges sjö-
territorium, däremot inte det fallet att fartyget befinner sig i Sveriges
ekonomiska zon. Som Lagrådet uppfattat det remitterade lagförslaget är
ett förbud enligt 7 kap. 6 a § nära jämförbart med förbud enligt 7 kap. 4
och 5 §§. Enligt Lagrådet bör det övervägas om inte paragrafen bör avse
förbud enligt 7 kap. 6 a § även i fall när fartyget befinner sig i Sveriges
ekonomiska zon. Lagrådets synpunkt aktualiserar bl.a. frågan om det är
förenligt med havsrättskonventionen att redan i den ekonomiska zonen
förhindra ett fartygs anlöp till svensk hamn. Frågan, som inte är
okomplicerad mot bakgrund av bl.a. folkrätten, har inte beretts närmare.
Det är mot bakgrund härav inte möjligt att ta upp frågan i detta
lagstiftningsärende. Det kan dock finnas anledning att senare överväga,
om det finns behov av lagändring.
56
Prop. 2000/01:137
2§
Ett beslut om att förbjuda ett fartyg att anlöpa hamn skall kunna över-
klagas på samma sätt som övriga beslut som inskränker rätten att an-
vända fartyg.
3§
Se kommentaren till 12 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen.
6§4
Detta är en följdändring av 7 kap. 6 a §.
Ändringen i lagen motsvaras av artikel 12.3 i direktivet värdstatsdirek-
tivet.
Lagen om undersökning av olyckor medger undersökning av olyckor
dels för bl.a. svenska fartyg för händelser som inträffat i Sverige, dels när
händelsen berör ett svenskt fartyg utomlands, om annat inte följer av in-
ternationell överenskommelse som har biträtts av Sverige. Den nya be-
stämmelsen bör därför utformas med avseende på utländska ro-ro-passa-
gerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg.
57
7.7.95 | SV |
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
Nr L 157/1
I
(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk)
RÅDETS DIREKTIV 95/21/EG
av den 19 juni 1995
om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening
samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och
framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll)
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA
DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europe-
iska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,
med beaktande av kommissionens förslagC),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrandef2),
i enlighet med artikel 189c av Fördraget om upprättande
av Europeiska gemenskapen(3) och
med beaktande av följande.
Gemenskapen är allvarligt oroad över fartygsolyckor och
föroreningar i medlemsstaternas farvatten och utmed
kusterna.
Gemenskapen är i lika hög grad angelägen om boende-
och arbetsförhållanden ombord.
Vid sitt sammanträde den 25 januari 1993 antog rådet
beslut i vilka gemenskapen och medlemsstaterna uppma-
nades att verka för effektivare tillämpning och verkstäl-
lighet av tillfredsställande sjösäkerhets- och miljöskydds-
normer och att genomföra nya sådana åtgärder när de
beslutas.
I sin resolution angående ett gemensamt handlingspro-
gram för säkerhet till sjöss(4), daterad den 8 juni 1993,
uppmanade rådet kommissionen att snarast möjligt lägga
fram förslag till specifika åtgärder och faktiska förslag
beträffande riktlinjer för fartygsinspektion, bland annat
avseende harmonisering av regler för kvarhållande av
(') EGT nr C 107, 15.4.1994, s. 14 och
EGT nr C 347, 8.12.1994, s. 15.
(2) EGT nr C 393, 31.12.1994, s. 50.
(3) Europaparlamentets yttrande av den 27 oktober 1994 (EGT
nr C 347, 8.12.1994, s. 15), Rådets gemensamma stånd-
punkt av den 14 mars 1995 (EGT nr C 93, 13.4.1995, s. 25)
och Europaparlamentets beslut av den 18 maj 1995 (ännu
inte offentliggjort i EGT).
(4) EGT nr C 271, 7.10.1993, s. 1.
fartyg och möjligheten att offentliggöra inspektionsrap-
porter och meddela förbud att anlöpa gemenskapens
hamnar.
Säkerheten, möjligheterna att förhindra förorening samt
boende- och arbetsförhållanden ombord kan påtagligt
förbättras om man drastiskt minskar antalet undermåliga
fartyg i gemenskapens farvatten genom att strikt tillämpa
internationella konventioner, koder och resolutioner.
Ansvaret för att övervaka fartygens efterlevnad av inter-
nationella normer för säkerhet, förhindrande av förore-
ningar och boende- och arbetsförhållanden ombord skall
i fösta hand vila på flaggstaten. Ett växande antal flagg-
stater underlåter emellertid att genomföra och verkställa
internationella normer. Hädanefter måste övervakningen
av fartygens efterlevnad av internationella normer för
säkerhet, förhindrande av föreningar och boende- och
arbetsförhållanden också vara hamnstatens skyldighet.
Om medlemsstaternas sätt att verkställa dessa internatio-
nella normer med avseende på fartyg som framförs i
deras territorialvatten och anlöper deras hamnar harmo-
niseras kommer detta att förhindra att konkurrensen
snedvrids.
En gemenskapsrättslig ram för harmoniserade inspek-
tionsförfaranden är av grundläggande betydelse för att
kunna åstadkomma en enhetlig tillämpning av princi-
perna för sjösäkerhet och skydd mot föroreningar, som
utgör kärnan i gemenskapens principer med avseende på
transport- och miljöfrågor.
Havsföroreningar är till sin natur en gränsöverskridande
företeelse. Eftersom enskilda medlemsstater inte var och
en för sig kan vidta tillräckliga och kraftfulla åtgärder
utvecklas metoder för förebyggande åtgärder inom detta
område med avseende på vattenområden som gränsar till
medlemsstaterna i enlighet med subsidiaritetsprincipen
bäst på gemenskapsnivå.
Det riktiga tillvägagångsättet för att skapa en juridisk
struktur samt enhetliga regler och kriterier för hamnstats-
kontroll är att anta ett rådsdirektiv.
58
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
Nr L 157/2 [~sv~|
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
7.7.95
De erfarenheter som vunnits vid tillämpningen av Paris-
avtalet (the Paris Memorandum of Understanding (MOU)
on Port State Control (PSC)), som undertecknades i Paris
den 26 januari 1982, bör utnyttjas.
Om varje medlemsstat årligen inspekterar minst 25 % av
antalet utländska fartyg som årligen anlöper dess hamnar
betyder det i praktiken att ett stort antal fartyg som vid
en och samma tidpunkt framförs inom unionens område
har varit föremål för inspektion.
Ytterligare ansträngningar bör göras för att på ett bättre
sätt sätta upp mål för verksamheten.
Regler och förfaranden för hamninspektion, däribland
förutsättningar för att kvarhålla fartyg, måste harmoni-
seras för att garantera likvärdig effektivitet i alla hamnar.
Detta skulle också kraftigt minska selektiva val av vissa
anlöpshamnar för att undvika riktig kontroll.
Den statistik över olyckor, nyttjandeförbud och brister
som offentliggjorts i kommissionens meddelande ”a
Common Policy on Safe Seas” och i MOU:s årsrapport
visar att vissa fartygskategorier bör bli föremål för ökad
inspektionsverksamhet.
Icke-uppfyllelse av konventionsbestämmelserna måste rät-
tas till. I de fall bristerna utgör en klar säkerhets-, hälso-
eller miljörisk måste de fartyg som åläggs att vidta
rättelse hållas kvar tills icke-uppfyllelsen har rättats till.
För att förhindra oskäliga beslut som riskerar att orsaka
felaktigt kvarhållande och försening skall det finnas möj-
lighet att överklaga ett beslut om kvarhållande av fartyg
och nyttjandeförbud som fattats av behöriga myndighe-
ter.
Utrustningen i den hamn där inspektion företas kan vara
sådan att den behöriga myndigheten måste tillåta fartyget
att fortsätta till ett lämpligt reparationsvarv på villkor att
de villkor som ställs upp för överföringen efterlevs.
Bristfälliga fartyg skulle fortsätta att utgöra ett hot mot
säkerhet, hälsa och miljö och att åtnjuta ekonomiska
fördelar genom att inte åtgärda brister enligt gällande
konventionsbestämmelser och bör därför vägras tillträde
till alla gemenskapens hamnar.
Under vissa omständigheter måste fartyg som vägrats
tillträde till gemenskapshamnar tillåtas att anlöpa hamn.
Under sådana omständigheter kan fartyget tillåtas art
anlöpa en anvisad hamn om alla säkerhetsåtgärder vidtas
för att garantera en säker anlöpning.
Beroende på komplexiteten i konventionernas bestämmel-
ser om fartygskonstruktion, utrustning och bemanning,
till de allvarliga konsekvenserna av inspektörernas
bedömmningar och till nödvändigheten av att inspek-
törerna fattar fullständigt opartiska beslut får inspektio-
ner endast genomföras av inspektörer som är vederbörli-
gen godkända anställda hos behörig myndighet eller av
andra sådana personer som är ytterst sakkunniga och
erfarna.
Lotsar och hamnmyndigheter kan lämna värdefulla upp-
lysningar om brister hos fartyg och besättningar.
Samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndighe-
ter och andra myndigheter eller organisationer är nöd-
vändigt för att åstadkomma en effektiv efterkontroll av
fartyg med brister som tillåtits avresa och för utbyte av
information om fartyg i hamn.
Informationssystemet SIRENAC E, som har upprättats i
enlighet med MOU, tillhandahåller en stor mängd av de
ytterligare upplysningar som behövs för tillämpningen av
detta direktiv.
Offentliggörande av information om fartyg som inte
iakttar internationella normer för säkerhet, hälsa och
skydd av den marina miljön kan ha en effektiv, avskräck-
ande verkan, avhålla rederierna från att använda sådana
fartyg samt motivera ägarna att frivilligt rätta till bris-
ter.
Alla kostnader i samband med fartygsinspektion som
ligger till grund för beslut om kvarhållande av fartyg
skall betalas av ägaren eller den som är ansvarig för
fartygtransporten.
Den kommitté som bildades i enlighet med artikel 12 i
rådets direktiv 93/75/EEG av den 13 september 1993 om
minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från
gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande
gods(’) skall användas för att genomföra detta direktiv
och för att biträda kommissionen med att anpassa med-
lemsstaternas inspektionsansvar till de praktiska erfaren-
heter som vunnits, bl.a. genom MOU, och med att i
nödvändig omfattning anta bilagorna med hänsyn till
ändringar i konventioner, protokoll, koder och resolu-
tioner i relevanta internationella organisationer och i
MOU.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte
Syftet med detta direktiv är att åstadkomma en drastisk
minskning av antalet undermåliga fartyg i de vatten som
ligger under medlemsstaternas jurisdiktion genom
(') EGT nr L 247, 5.10.1993, s. 19.
59
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 157/3
— ökad efterlevnad av internationell och tillämplig
gemenskapslagstiftning angående säkerhet till sjöss,
skydd av den marina miljön och boende- och arbets-
förhållanden ombord på fartyg från samtliga flaggsta-
ter
— upprätta gemensamma kriterier för hamnstatens far-
tygskontroll och harmoniserade rutiner för inspektion
och kvarhållande av fartyg med beaktande av de
förpliktelser som medlemsstaternas sjöfartsmyndighe-
ter har åtagit sig i enlighet med MOU.
Artikel 2
Definitioner
Vid tillämpning av detta direktiv och dess bilagor
1. avses med konvention
— the International Convention on Load Lines
1966 (LL 66)
— the International Convention for the Safety of
Life at Sea, 1974 (SOLAS 74)
— the International Convention for the Prevention
of Pollution from Ships, 1973, och 1978 års
protokoll till denna (MARPOL 73/78)
— the International Convention on Standards of
Training, Certification and Watchkeeping for
Seafarers, 1978 (STCW 78)
— the Convention on the International Regulations
för Preventing Collisions at Sea, 1972 (COLREG
72)
— the International Convention on Tonnage Mea-
surement of Ships, 1969 och
— the Merchant Shipping (Minimum Standards)
Convention, 1976 (ILO No 147)
tillsammans med protokoll och ändringar till dessa
konventioner och tillhörande koder med obligatorisk
status, som äger kraft när detta direktiv antas;
2. avses med MOU the Paris Memorandum of Under-
standing on Port State Control som undertecknades
i Paris den 26 januari 1982, i den lydelse som detta
har när detta direktiv antas;
3. avses med fartyg varje havsgående fartyg som omfat-
tas av en eller flera av konventionerna och som har
annan flagg än hamnstatens;
4. avses med offshoreanläggning förankrad eller fly-
tande plattform med verksamhet på eller ovanför en
medlemsstats kontinentalsockel;
5. avses med inspektör en offentligt anställd tjänsteman
eller annan person som är godkänd av en medlems-
stats behöriga myndighet att utföra hamnstats-
inspektioner och som är ansvarig inför den ifråga-
varande myndigheten;
6. avses med inspektion ett besök ombord på ett fartyg
för att kontrollera både giltigheten av aktuella certi-
fikat och andra dokument och fartygets skick,
utrustning och besättning liksom besättningens
boende- och arbetsförhållanden;
7. avses med mer ingående inspektion en inspektion
genom vilken fartyget, dess utrustning och besätt-
ning i enlighet med de förhållanden som närmare
anges i artikel 6.3 helt eller - om detta är lämpligare
- delvis görs till föremål för en inspektion av mer
djupgående karaktär som avser fartygets konstruk-
tion, utrustning, bemanning, boende- och arbetsför-
hållanden samt efterlevnaden av de skötselanvis-
ningar som gäller ombord;
8. avses med utökad inspektion en inspektion enligt
artikel 7;
9. avses med kvarhållande ett formellt förbud för ett
fartyg att gå till sjöss på grund av påvisade brister
som var och en för sig eller tillsammans medför att
fartyget inte är sjövärdigt;
10. avses med driftsförbud ett uttryckligt förbud för ett
fartyg ett fortsätta driften på grund av påvisade
brister som var och en för sig eller tillsammans
skulle göra den fortsatta driften riskfylld.
Artikel 3
Omfattning
1. Direktivet gäller varje fartyg och dess besättning
som
— anlöper en medlemsstats hamn eller en offshorean-
läggning, eller
— ligger för ankar utanför sådan hamn eller offshorean-
läggning.
Inget i denna artikel skall påverka rätten för en stat att
ingripa med stöd av gällande internationella konven-
tioner.
2. Vad gäller fartyg med bruttodräktighet under 500
ton skall medlemsstaterna i möjligaste mån tillämpa de
bestämmelser som gäller enligt en tillämplig konvention
och, om ingen konvention är tillämplig, vidta de åtgärder
som är nödvändiga för att säkerställa att fartyget inte på
ett påtagligt sätt utgör en fara för säkerhet, liv eller miljö.
Vid tillämpning av denna punkt skall medlemsstaterna
låta sig vägledas av bilaga 1 till MOU.
60
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
Nr L 157/4 [~sv~]
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
7.7.95
3. Vid inspektion av ett fartyg från en flaggstat som
inte är part i en konvention skall medlemsstaterna se till
att ett sådant fartyg och dess besättning inte behandlas
fördelaktigare än ett fartyg som är från en flaggstat som
är part i konventionen i fråga.
4. Fiskefartyg, örlogsfartyg, räddningsfartyg, primitivt
konstruerade träfartyg, fartyg i statens tjänst som inte
används kommersiellt och fritidsbåtar som inte används i
handelssyfte skall inte omfattas av detta direktiv.
Artikel 4
Inspektionsmyndighet
Medlemsstaterna skall ha lämpliga sjöfartsmyndigheter
(nedan kallade ”behöriga myndigheter”) som får göra
fartygsinspektioner och skall se till att dessa behöriga
myndigheter utför sina åligganden i enlighet med detta
direktiv.
Artikel 5
Inspektionsmyndighetens åligganden
1. Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat skall
årligen inspektera minst 25 % av det antal fartyg som
anlöper dess hamnar under ett representativt kalenderår.
2. När fartyg väljs ut för inspektion skall den behöriga
myndigheten i första hand välja de fartyg som nämns i
bilaga I.
3. Medlemsstaterna skall undvika att inspektera fartyg
som under de sex närmast föregående månaderna har
inspekterats av en annan medlemsstat om
— fartyget inte finns förtecknat i bilaga I och
— inga brister har rapporterats sedan föregående inspek-
tion, och
— inga goda skäl föreligger för att utföra en inspek-
tion.
4. Bestämmelserna i punkt 3 skall inte tillämpas på de
verksamhetskontroller för vilka särskilda bestämmelser
finns i konventionerna.
5. Medlemsstaterna och kommissionen skall samarbeta
om att försöka utarbeta prioriteringar och system som
gör det möjligt att på ett effektivare sätt identifiera fartyg
som kan antas vara undermåliga.
Varje senare ändring i denna artikel skall - bortsett från
sådan ändring som har avseende på mängden 25 % i
punkt 1 - göras i enlighet med bestämmelserna i ar-
tikel 19.
Artikel 6
Inspektionsmetoder
1. Den behöriga myndigheten skall säkerställa att
inspektören åtminstone
a) kontrollerar de certifikat och dokument som finns
förtecknade i bilaga II i den utsträckning detta är
tillämpligt för fartyget i fråga
b) förvissar sig om fartygets allmänna skick, däribland
maskinutrymme och bostäder, inklusive hygieniska
förhållanden.
2. Inspektören har rätt att granska alla sådana rele-
vanta certifikat och dokument som måste finnas ombord
enligt konventionerna utom sådana som är förtecknade i
bilaga II.
3. En mer ingående inspektion, inklusive en vidare
granskning av att de bestämmelser som gäller för verk-
samheten ombord efterlevs, skall göras när det efter en
sådan inspektion som nämns i punkterna 1 och 2 finns
otvetydiga skäl att anta att fartygets skick eller utrustning
eller besättningens tillstånd inte motsvarar de tillämpliga
villkoren i denna konvention.
”Otvetydiga skäl” föreligger när en inspektör finner
omständigheter som han sakkunnigt bedömer utgöra skäl
för en mer ingående inspektion av fartyget, dess utrust-
ning och besättning.
Exempel på ”otvetydiga skäl” finns i bilaga III.
4. De relevanta rutiner och riktliner för fartygsgransk-
ningar som finns framlagda i bilaga IV skall också
beaktas.
Artikel 7
Utökad inspektion av vissa fartyg
1. När det finns otvetydiga skäl att göra en ingående
inspektion av ett fartyg som hör till de kategorier som är
förtecknade i bilaga V skall medlemsstaterna säkerställa
att en utökad inspektion utförs.
2. Bilaga V avsnitt B innehåller frivilliga riktlinjer för
utökad inspektion.
3. Fartyg till vilka hänvisning sker i punkt 1 skall inte
göras till föremål för utökad inspektion från någon
medlemsstats behöriga myndighet mer än en gång under
en tolvmånadersperiod. Dessa fartyg kan emellertid göras
till föremål för inspektion enligt artiklarna 6.1 och 6.2.
4. Beträffande passagerarfartyg som drivs i regelbun-
den trafik till och från en hamn inom en medlemsstat
skall utökad inspektion utföras av den medlemsstatens
behöriga myndighet. Om ett passagerarfartyg framförs i
61
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
7.7.95 | SV |
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L. 157/5
sådan trafik mellan hamnar i olika medlemsstater skall
någon av staterna mellan vilka fartyget drivs utföra den
utökade inspektionen.
Artikel 8
Rapport till befälhavaren om inspektion
1. När en inspektion, en mer ingående inspektion eller
en utökad inspektion slutförts skall inspektören förse
fartygets befälhavare med ett dokument - utformat i
enlighet med vad som anges i bilaga 3 till MOU - av
vilket resultatet av inspektionen framgår, i vilket de
beslut inspektören fattat specificeras och i vilket de
reparationer eller förbättringsåtgärder som det åligger
befälhavaren, ägaren eller den som är ansvarig för far-
tygstransporten att utföra anges.
2. Om bristerna utgör skäl för fartygets kvarhållande
skall de dokument som befälhavaren i enlighet med
reglerna i punkt 1 erhåller också innehålla information
om ett framtida offentliggörande av beslutet om kvarhål-
lande i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv.
föra (nedan kallad ”flaggstaten”) eller konsuln eller, i
dennes frånvaro, den aktuella statens närmaste diploma-
tiska representant, om de omständigheter som gjort att
ingripandet bedömts vara nödvändigt. Om det är nöd-
vändigt skall även bemyndigade besiktningsmän och
erkända organisationer som ansvarer för utfärdande av
fartygscertifikat informeras.
6. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka
de ytterligare krav i konventionerna som rör förfaranden
för meddelande och rapportering med avseende på hamn-
statskontroll.
7. När hamnstatskontroll utövas i enlighet med detta
direktiv skall alla tänkbara ansträngningar göras för att
undvika att ett fartyg kvarhålls eller försenas utan till-
räcklig anledning. Om ett fartyg kvarhålls eller försenas
utan tillräcklig anledning har ägaren eller den som är
änsvarig för fartygstransporten rätt till ersättning för den
lidna förlusten eller skadan. 1 varje fall av påstått kvar-
hållande eller försening utan tillräcklig anledning ligger
bevisbördan på ägaren eller den som är ansvarig för
fartygstransporten.
Artikel 9
Åtgärdande och kvarhållande
1. Den behöriga myndigheten skall försäkra sig om att
alla brister som bekräftats av eller framkommit under en
sådan inspektion till vilken hänvisning sker i artiklarna 6
och 7 har rättats till eller kommer att rättas till i enlighet
med konventionerna.
2. När sådana brister upptäcks som innebär otvetydig
fara för säkerhet, liv eller miljö skall den behöriga
myndigheten i den medlemsstat där fartyget inspekteras
se till att fartyget kvarhålls eller att den drift i samband
med vilken bristerna har upptäckts stoppas. Beslut om
kvarhållande eller driftsförbud av verksamheten får inte
upphävas förrän faran är obefintlig eller myndigheten
försäkrat sig om att fartyget efter att ha uppfyllt vissa
nödvändiga villkor kan ge sig av till sjöss eller fortsätta
driften utan fara för passagerares och besättnings säker-
het eller hälsa, utan fara för andra fartyg och utan att
den marina miljön på ett oacceptabelt sätt hotas.
3. När han gör sina sakkunniga bedömningar av om
ett fartyg skall kvarhållas eller inte skall inspektören följa
de kriterier som fastställs i bilaga VI.
4. I undantagsfall får - om fartygets allmänna tillstånd
är uppenbart undermåligt - den behöriga myndigheten
göra uppehåll i inspektionen av fartyget tills de ansvariga
parterna har vidtagit de nödvändiga åtgärder som säker-
ställer att fartyget uppfyller konventionernas tillämp-
ningskrav.
5. Om de inspektioner tilf vilka hänvisning görs i
artiklarna 6 och 7 resulterar i kvarhållande skall den
behöriga myndigheten omedelbart skriftligen meddela
myndigheten i den stat vars flagg fartyget är berättigat att
Artikel 10
Rätt till överklagande
1. Fartygets ägare, den som är ansvarig för fartygs-
transporten eller dennes representant i medlemsstaten
skall ha rätt att överklaga en behörig myndighets beslut
att kvarhålla fartyget. Ett överklagande medför inte att
beslutet om kvarhållande upphävs.
2. Medlemsstaterna skall inrätta och vidmakthålla
lämpliga förfaranden för detta ändamål i enlighet med sin
nationella lagstiftning.
3. Den behöriga myndigheten är skyldig att upplysa
befälhavaren för det fartyg till vilket hänvisning sker i
punkt 1 om hans rätt att överklaga.
Artikel 11
Uppföljning av inspektioner och kvarhållande
1. När sådana brister till vilka hänvisning görs i ar-
tikel 9.2 inte kan åtgärdas i inspektionshamnen får med-
lemsstatens behöriga myndighet tillåta det ifrågavarande
fartyget att fortsätta till närmaste lämpliga och tillgäng-
liga reparationsvarv, som utses av befälhavaren och den
aktuella myndigheten, förutsatt att de villkor som har
uppställts av flaggstatens behöriga myndighet och godta-
gits av den medlemsstaten följs. Sådana villkor skall
säkerställa att fartyget kan fortsätta färden utan fara för
passagerares och besättnings säkerhet och hälsa, utan
fara för andra fartyg och utan att utgöra ett oacceptabelt
hot mot den marina miljön.
62
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
Nr L 157/6 |~sv~|
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
7.7.95
2. Då sådana omständigheter som anges i punkt 1
föreligger skall medlemsstatens behöriga myndighet i den
hamn där inspektionen genomfördes meddela dels den
behöriga myndigheten i den stat där reparationsvarvet är
beläget, dels de parter som anges i artikel 9.5, dels varje
annan lämplig myndighet om villkoren för färden.
3. Meddelande till parterna enligt punkt 2 skall göras i
enlighet med bilaga 2 till MOU.
Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som mottar
ett sådant meddelande skall upplysa den myndighet som
utfärdat meddelandet om de åtgärder som vidtagits.
4. Om ett fartyg som anges i punkt 1 fortsätter sin
resa
i) utan att i inspektionshamnen uppfylla de villkor som
den behöriga myndigheten i någon medlemsstat har
uppställt eller
ii) under vägran att uppfylla tillämpliga konventionskrav
genom att inte anlöpa det anvisade reparationsvarvet
skall medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa
att sådana fartyg vägras tillträde till varje hamn inom
gemenskapen tills ägaren eller den som är ansvarig för
fartygstransporten för den behöriga myndigheten i den
medlemsstat där fartyget befanns vara undermåligt har
framlagt tillräcklig bevisning om att fartyget uppfyller
alla tillämpliga krav i konventionen.
5. Under de omständigheter till vilka hänvisning sker i
punkt 4 i skall den behöriga myndigheten i den medlems-
stat där fartyget befanns ha brister omedelbart uppmärk-
samma de behöriga myndigheterna i alla andra medlems-
stater på detta.
Under de omständigheter till vilka hänvisning görs i
punkt 4 ii skall den behöriga myndigheten i den medlems-
stat där reparationsvarvet är beläget omedelbart upp-
märksamma de behöriga myndigheterna i alla andra
medlemsstater på detta.
Innan fartyget vägras att anlöpa får en medlemsstat
begära överläggningar med myndigheten i fartygets flagg-
stat.
6. Oaktat bestämmelserna i punkt 4 får tillträde till en
anvisad hamn tillåtas av hamnstatens behöriga myndighet
om force majeure eller bjudande säkerhetsskäl föreligger
eller för att minska eller begränsa föroreningsrisk eller för
att rätta till brister förutsatt att fartygets ägare, den som
är ansvarig för fartygstransporten eller befälhavaren för-
säkrat den behöriga myndigheten i den medlemsstaten att
lämpliga åtgärder vidtagits för att garantera säkert anlöp
till hamnen.
Artikel 12
Inspektörernas kvalifikationer
1. Inspektioner får endast genomföras av inspektörer
som har de kvalifikationer som är förtecknade i bilaga
VII.
2. När nödvändig yrkesmässig sakkunskap inte kan
tillhandahållas av hamnstatens behöriga myndighet får
denna behöriga myndighets inspektör biträdas av varje
annan person som har den erforderliga sakkunskapen.
3. Inspektörer som utövar hamnstatskontroll och de
personer som biträder dem får inte ha något kommersiellt
intresse vare sig i hamnen där inspektionen utförs eller i
de inspekterade fartygen. Inte heller får inspektörerna
vara anställda hos eller utföra arbete för icke-statliga
organisationer som utfärdar i lag eller av klassificerings-
sällskap föreskrivna certifikat eller utför de besiktningar
som ligger till grund för att sådana certifikat utfärdas för
fartyg.
4. Varje inspektör skall vara utrustad med ett person-
ligt dokument i form av ett identitetskort, utfärdat av
hans behöriga myndighet och enligt nationella bestäm-
melser, vilket anger att inspektören är bemyndigad att
utföra inspektioner.
En gemensam" mall för sådana identifikationskort skall
upprättas i enlighet med bestämmelserna i artikel 19.
Artikel 13
Rapporter från lotsar och hamnmyndigheter
1. Medlemsstaters lotsar som är verksamma vid
ankomst eller vid avgång från kaj eller som är verksamma
på fartygs resa till en hamn inom en medlemsstat skall
omedelbart upplysa den behöriga myndigheten i med-
lems- eller kuststaten, om de vid utövande av sin normala
verksamhet uppmärksammar brister som menligt kan
inverka på fartygets navigeringsförmåga eller som kan
hota eller vara skadliga för den marina miljön.
2. Om hamnmyndigheterna vid utövande av sin nor-
mala verksamhet uppmärksammar att ett fartyg i deras
hamn uppvisar brister som kan inverka menligt på säker-
heten eller som kan hota eller vara skadlig för den
marina miljön skall myndigheten i fråga omedelbart upp-
lysa den aktuella medlemsstatens behöriga myndighet om
detta.
Artikel 14
Samarbete
1. Varje medlemsstat skall verka för samarbete mellan
sin behöriga myndighet, sina hamnmyndigheter och
andra relevanta myndigheter eller kommersiella organisa-
tioner för att säkerställa att dess behöriga myndighet får
tillgång till all väsentlig information om fartyg som
trafikerar dess hamnar.
2. Medlemsstaterna skall anta bestämmelser om utbyte
av information och samarbete mellan sin egen och alla
63
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
7.7.95
[~W~I
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 157/7
andra medlemsstaters behöriga myndigheter och upprät-
hålla den befintliga länken mellan sin egen behöriga
myndighet, kommissionen och SIRENAC E systemet för
information, som är beläget i St Malo i Frankrike.
3. Den information till vilken hänvisning görs i punkt
2 skall vara den som anges i bilaga 4 till MOU och som
behövs för att uppfylla kraven i artikel 15 i detta
direktiv.
Artikel 15
Offentliggörande av kvarhållanden
1- Varje behörig myndighet skall minst en gång i
kvartalet offentliggöra information om fartyg som kvar-
hållits under den närmast föregående tremånadersperio-
den och om vilka fartyg som har kvarhållits mer än en
gång under de senaste 24 månaderna. Den publicerade
informationen skall innehålla följande:
— fartygets namn
— namn på fartygets ägare eller den som är ansvarig för
fartygstransporten
— IMO-nummer
— flaggstat
— klassificeringssällskap, eller andra organisationer som
för flaggstatens räkning har utfärdat certifikat enligt
konventionerna
— orsaken för kvarhållandet
— hamn och datum för kvarhållandet
Artikel 16
Kostnader
1. Om de inspektioner som anges i artiklarna 6 och 7
bekräftar brister eller leder till att sådana brister upp-
dagas som enligt konventionerna utgör skäl för att hålla
kvar fartyget skall alla kostnader som har samband med
inspektionerna och som utförts under en normal redovis-
ningsperiod täckas av fartygets ägare eller av den som är
ansvarig för fartygstransporten eller av hans representant
i hamnstaten.
2. Alla kostnader i samband med inspektioner som
utförs av 'en medlemsstats behöriga myndighet enligt
artikel 11.4 skall debiteras fartygets ägare eller den som
är ansvarig för fartygstransporten.
3. Beslut om kvarhållande skall inte upphävas innan
full betalning skett eller tillfredsställande säkerhet ställts
för betalning av kostnaderna.
Artikel 17
Uppgifter för samordning av tillämpningen
1. Medlemsstaterna skall lämna följande uppgifter till
kommissionen och till MOU:s sekretariat:
— Antalet inspektörer som arbetar för hamnstatens räk-
ning enligt detta direktiv. För myndigheter vilkas
inspektörer utför hamnstatsinspektioner endast på
deltid måste det totala antalet arbetstimmar omvand-
las till ett antal heltidstjänster.
— Antalet individuella fartyg som anlöper deras hamnar
under ett representativt kalenderår, baserat på den
närmast föregående femårsperioden.
2. De uppgifter som finns förtecknade i punkt 1 skall
sändas in inom tre månader efter ikraftträdandet av detta
direktiv och därefter före den 1 oktober en gång vart
tredje kalenderår.
Artikel 18
Kommitté
Kommissionen skall biträdas av den kommitté som upp-
rättats enligt artikel 12 i direktiv 93/75/EEG i enlighet
med det förfarande som anges där.
Artikel 19
Ändringsförfarande
Detta direktiv kan ändras på sätt som anges i artikel 18
för att
a) på grundval av de erfarenheter som vunnits genom att
tillämpa detta direktiv (inklusive utvecklingen inom
MOU) anpassa de skyldigheter att inspektera och
offentliggöra som i enlighet med artikel .5 (med
undantag för värdet 25 % till vilket hänvisning sker i
punkt 1 i den artikeln) och artiklarna 6, 7 och 15
åligger myndigheterna.
b) anpassa bilagorna för att ta hänsyn till ändringar som
har trätt i kraft i tillämpliga organisationers konven-
tioner, protokoll, koder och resolutioner och i
MOU.
Artikel 20
Genomförande
1. Medlemsstaterna skall anta de lagar och administra-
tiva bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra
64
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
Nr L 157/8 |~sy~]
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
detta direktiv senast den 30 juni 1996 och skall genast
underrätta kommissionen om detta.
2. När medlemsstaterna antar de nämnda reglerna
skall dessa innehålla hänvisning till detta direktiv eller
åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs.
Sättet för att göra en sådan hänvisning skall bestämmas
av respektive medlemsstat.
3. Medlemsstaterna skall till kommissionen översända
texten till de nationella bestämmelser som de har antagit
inom det område som berörs av detta direktiv.
7.7.95
Artikel 21
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter dess
offentliggörande.
Artikel 22
Detta direktiv är riktat till medlemsstaterna.
Utfärdat i Luxemburg den 19 juni 1995.
Pd rådets vägnar
B. PONS
Ordförande
65
3 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 137
7.7.95
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
Nr L 157/9
BILAGA 1
FARTYG SOM SKALL PRIORITERAS FÖR INSPEKTION
(enligt hänvisningar i artikel 5.2)(*)
1. Fartyg som anlöper en hamn i en medlemsstat första gången eller tolv eller fler månader efter senaste
anlöpet. Inspektioner utförda av parter till MOU skall också beaktas. Om lämpliga inspektionsuppgifter
saknas skall medlemsstaterna stödja sig på tillgängliga uppgifter i SIRENAC E-svstemet och inspektera
de fartyg som inte blivit upptagna i SIRENAC E:s databas efter systemets ikraftträdande den 1 januari
1993.
2. Fartyg flaggade i en stat som visar fler nyttjandeförbud och kvarhållanden än genomsnittet i den
kontinuerliga 3 års-genomsnittstabell som publiceras i MOU:s årsrapport.
3. Fartyg som har fått tillstånd att lämna en medlemsstats hamn på villkor att iakttagna brister rättas till
inom en viss angiven tid om denna tid har gått ut.
4. Fartyg som rapporterats av lots eller hamnmyndighet med anledning av brister som utgör navigeringsrisk
(enligt rådets direktiv 93/75/EEG av den 13 september 1993 och artikel 13 i detta direktiv).
5. Fartyg vilkas i enlighet med konventionerna utfärdade obligatoriska certifikat med avseende på
fartygskonstruktion och utrustning eller klassificeringscertifikat har utfärdats av en organisation som
inte är godkänd enligt bestämmelserna i rådets direktiv 94/57/EEG av den 22 november 1994(‘) om
enhetliga regler och normer för fartygsinspektions- och besiktningsorganisationer och sjöfartsmyndighe-
ters verksamhet.
6. Fartyg som inte uppfyller de krav som ställs i rådets direktiv 93/75/EEG.
7. Fartyg som tillhör en kategori för vilken beslut om utökad inspektion har fattats (enligt artikel 7 i detta
direktiv).
8. Fartyg som under de senaste sex månaderna av säkerhetsskäl avstängts från sin klass.
(•) Kriteriernas ordningsföljd anger inte graden av deras betydelse.
(') EGT nr L 319, 12.12.1994, s. 20.
66
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
Nr L 157/10 | sv | Europeiska gemenskapernas officiella tidning
BILAGA II
FÖRTECKNING ÖVER CERTIFIKAT OCH DOKUMENT
(enligt artikel 6.1)
1. International Tonnage Certificate (1969)
2. — Passenger Ship Safety Certificate
— Cargo Ship Safety Construction Certificate
— Cargo Ship Safety Equipment Certificate
— Cargo Ship Safety Radiotelegraphy Certificate
— Cargo Ship Safety Radiotelephony Certificate
— Cargo Ship Safety Radio Certificate
— Exemption Certificate
— Cargo Ship Safety Certificate.
3. International Certificate of Fitness for the Carriage of Liquefied Gases in Bulk
— Certificate of Fitness for the Carriage of Liquefied Gases in Bulk
4. International Certificate of Fitness for the Carriage of Dangerous Chemicals in Bulk
— Certificate of Fitness for the Carriage of Dangerous Chemicals in Bulk
5. International Oil Pollution Prevention Certificate
6. International Pollution Prevention Certificate for the Carriage of Noxious Liquid Substances in Bulk
7. International Load Line Certificate (1966)
— International Load Line Exemption Certificate
8. Oil Record Book, del I och II
9. Cargo Record Book
10. Minimum Safe Manning Document
— Certificates of Competency
11. Medical Certificates (se ILO:s konvention nr 73 om läkarundersökning av sjömän)
12. Stabilitetshandlingar
13. Exemplar av Document of Compliance och certifikat utfärdat enligt The International Managements
Code for the Safe Operation of Ships and for Pollution Prevention (IMO resolution A.741 (18))
14. Certifikat med avseende på fartygets skrovstyrka och maskineriinstallationer utfärdade av vederbö-
rande klassificeringssällskap (krävs endast om fartyget är klassificerat av ett klassificeringssällskap).
7.7.95
67
7.7.95
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
Nr L 157/11
BILAGA III
EXEMPEL PÅ ”UPPENBARA SKÄL” FÖR EN MER INGÅENDE INSPEKTION
(enligt artikel 6.3)
1. Fartyg som beskrivs i bilaga I med undantag av nr 1.
2. Rapport eller meddelande från en annan medlemsstat.
3. Rapport eller klagomål från befälhavare, ombordanställd eller annan person eller organisation som
berörs av fartygets funktionsduglighet, boende- och arbetsförhållanden eller åtgärder mot vattenförore-
ning, om medlemsstaten inte anser rapporten eller klagomålet helt utan grund. Identiteten på den
person som framför rapporten eller klagomålet får inte lämnas ut till fartygets befälhavare eller
ägare.
4. Fartyg som varit föremål för sammanstötning på ingående till hamnen.
5. Fel eller försummelse i förande av oljedagbok.
6. Fartyg påstås ha begått brott mot bestämmelser rörande utsläpp av farliga ämnen eller spillvatten.
7. Oegentligheter har uppdagats vid kontroll av certifikat och andra dokument (se artikel 6.1 a och
6.2).
8. Tecken tyder på att besättningen inte uppfyller kraven i artikel 8 i direktiv 94/58/EEG av den
22 november 1994 om minimikrav på kompetens för ombordanställda (sjöfarare)!’).
9. Tecken tyder på att lasthantering och annan hantering inte sker under säkra förhållanden eller i
enlighet med IMO:s riktlinjer, t.ex. har förekomsten av syrekoncentration i inertgassystemets matnings-
ledningar till lasttankarna högre gränsvärde än vad som är tillåtet.
10. Befälhavaren på en oljetanker kan inte förete protokoll över övervakningen av oljeutsläppskontroll-
systemet under senaste ballastresan.
11. Aktuell bemanningsförteckning saknas eller de ombordanställda har inte nödvändig kännedom om sina
uppgifter vid brand eller order om att överge fartyget.
(') EGT nr L 319, 12.12.1994, s. 2X.
68
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
Nr L 157/12 | SV | Europeiska gemenskapernas officiella tidning
BILAGA IV
FÖRFARANDEN FÖR KONTROLL AV FARTYG
(enligt artikel 6.4)
1. Rutiner för fartygsgranskningar (IMO-resolution A.466(XII)), med ändringar.
2. Principles of Safe Manning (IMO-resolution A.481 (XII)) och bilagor vilka är Contents of Minimum Safe
Manning Document (bilaga 1) och Guidelines for the application of Principles of Safe manning
(bilaga 2).
3. Procedures for the Control of ships and Discharges i bilaga I till MARPOL 73/78 (IMO-resolution
A.542(13)).
4. Procedures for the Control of Ships and Discharges i bilaga II till MARPOL 73/78 (IMO-resolution
MEPC 26(23)).
5. Procedures for the Control of Operational Requirements Related to the Safety of Ships and Pollution
Prevention (IMO-resolution A.742(18)).
6. The Provisions of the International Maritime Dangerous Goods Code.
7. International Labour Organizations (ILO) publikation (”Inspection of Labour Conditions on Board
Ship: Guidelines for Procedure”).
8. Bilaga I till Parisavtalets (MOU:s) riktlinjer för besiktningsmän.
7.7.95
69
7.7.95
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
Nr
L 157/13
BILAGA V
A. FARTYGSKATEGOR1ER SOM SKALL BLI FÖREMÅL FÖR UTÖKAD INSPEKTION
(enligt artikel 7.1)
1. Oljetankfartyg, som skall avföras eller skrotas inom 5 år eller tidigare enligt föreskrifterna i MARPOL
73/78, bilaga 1, förordning 13G, dvs.:
— råoljetankfartyg med 20 000 ton dödvikt eller däröver eller lastfartyg med 30 000 ton dödvikt eller
däröver, som inte uppfyller kraven på nya oljetankfartyg enligt 1.26 i bilaga 1 till MARPOL 73/78,
skall bli föremål för en utökad inspektion 20 år efter leveransdatum enligt Supplement, formulär B
till lOPP-certifikatet, eller 25 år efter detta*datum om fartygets vingtankar eller dubbelbottentankar
som inte används för frakt av olja, tillfredställer kraven i förordning 13G.4 i samma bilaga, såvida
de inte har byggts om och tillfredsställer förordning 13F i samma bilaga;
— oljetankfartyg som beskrivna i föregående punkt, som tillfredsställer kraven på nya oljetankfartyg
fastställda i förordning 1.26 i bilaga 1 till MARPOL 73/78, skall bli föremål för en utökad inspektion
25 år efter leveransdatum angivet i Supplement, formulär B till lOPP-certifikatet, såvida de inte har
byggts om och tillfredsställer förordning 13F i samma bilaga.
2. Bulklastfartyg, som är äldre än 12 år, enligt konstruktionsdatum angivet i fartygets sjösäkerhetscerti-
fikat.
3. Passagerarfartyg.
4. Gastankfartyg och kemikalietankfartyg som är äldre än 10 år, enligt konstruktionsdatum angivet i
fartygets sjösäkerhetscertifikat.
B. FRIVILLIGA RIKTLINJER FÖR UTÖKAD INSPEKTION AV VISSA FARTYGSKATEGORIER
(enligt artikel 7.2)
I den utsträckning det är möjligt skall en utökad inspektion besta av följande kontroller. Inspektörerna
måste vara medvetna om att inspektionen kan utgöra en säkerhetsrisk för vissa arbetsmoment ombord, t.ex.
lastning och lossning, om kontroller som direkt inverkar på funktionerna utförs under arbetets gång.
1. FARTYG 1 ALLMÄNHET (alla kategorier i avsnitt A)
— Strömavbrott och start av nödgenerator
— Inspektion av nödbelysning
— Funktionsduglighet för nödbrandpump med två brandslangar anslutna till huvudbrandledning
— Funktionsduglighet för länspumpar
— Stängning av vattentäta dörrar
— Sjösättning av en livbåt från dävert
— Test av fjärrmanövrerade nödstoppsfunktioner för t.ex. pannor, ventilationssystem och bränslepum-
par
— Test av styrutrustning inklusive reservstyrutrustning
— Inspektion av nödkraftkälla till radioinstallationer
— Inspektion, och i den utsträckning det är möjligt, kontroll av länsvattenseparator i maskinrummet
2. OLJETANKFARTYG
För oljetankfartyg är följande kontroller lämpliga i en utökad inspektion utöver de som finns
förtecknade i avsnitt 1:
— Fasta anläggningar på däck för brandsläckning med skum
70
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
Nr L157/14 | SV | Europeiska gemenskapernas officiella tidning
7.7.95
— Brandsläckningsanordningar i allmänhet
— Inspektion av brandisolering av maskineriutrymmen, pumprum och bostadsutrymmen
— Kontroll av tryck och syremängd i inertgassystemet
— Kontroll av Survey Report File (se IMO-resolution A.744(l8)) för att identifiera eventuella områden
som kräver inspektion
3. LASTFARTYG
För lastfartyg är följande kontroller lämpliga i en utökad inspektion utöver de som finns förtecknade i
avsnitt 1:
— Eventuell korrosion av fundament för däcksmaskineri
— Eventuell deformering och/eller korrosion av lastrumsluckor
— Eventuella sprickor eller lokal korrosion på tvärskeppsskott
— Tillträde till lastutrymmen
— Kontroll av Survey Report File (se IMO-resolution A.744(l8)) för att upptäcka eventuella områden
som kräver inspektion
4. GASTANKFARTYG OCH KEMIKALIETANKFARTYG
För gastankfartyg och kemikalietankfartyg är följande kontroller lämpliga i en utökad inspektion utöver
de som finns förtecknade i avsnitt 1:
— Bevaknings- och säkerhetsanordningar för lasttankar med avseende på temperatur, tryck och svinn
— Syrehaltmätare och indikatorer för explosionsrisk och deras kalibrering
— Tillgång till kemikaliska varningsanordningar med ett tillräckligt antal uppsamlingsbehållare för
analys av fartygets last
— Utrustning för nödutrymning av bostäder med lämpliga andningsskydd och ögonskydd for varje
person ombord (om så fordras för de produkter som finns förtecknade i International Certificate of
Fitness or Certificate of Fitness for the Carriage of Dangerous Chemicals in Bulk or Liquefied Gases
in Bulk
— Kontroll av att produkter som transporteras finns medtagna i International Certificate of Fitness or
Certificate of Fitness for the Carriage of Dangerous Chemicals in Bulk or Liquefied Gases in Bulk
— Fasta anläggningar för brandsläckning på däck med skum, torrkemikalier eller andra ämnen som
krävs för transport av den aktuella lasten
5. PASSAGERARFARTYG
För passagerarfartyg är följande kontroller lämpliga i en utökad inspektion utöver de som finns
förtecknade i avsnitt 1:
— Test av anordningar för upptäckande av brand och brandlarmssystem
— Test av branddörrarnas stängningsfunktioner
— Test av allmänna högtalarsystem
— Brandövning där alla olika typer av skyddsutrustning för brandmän måste demonstreras och en del
av servicepersonalen delta
— Bevis på att huvudansvariga besättningsmän känner till rutinerna för att begränsa brand- och
skadespridning
Om det bedöms nödvändigt kan inspektionen fortsätta medan fartyget är på resa till eller från en
medlemsstats hamn, efter tillstånd från befälhavare eller nyttjare. Inspektörer får inte hindra fartygets
drift, inte heller skapa situationer som, enligt befälhavarens åsikt, kan utgöra en säkerhetsrisk för
passagerare, besättning eller fartyg.
71
7.7.95
□ej
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
Nr L 157/15
BILAGA VI
KRITERIER FÖR KVARHÅLLANDE
(enligt artikel 9.3)
Introduktion
Innan beslut fattas om huruvida brister som upptäckts ombord under en inspektion, utgör grund för
kvarhållande av fartyget måste inspektören följa riktlinjerna i nedanstående avsnitt 1 och 2.
Avsnitt 3 innehåller exempel på brister som i och för sig själva utgör anledning till kvarhållande av fartyget
(se artikel 9.3).
1. Huvudsakliga kriterier
När en inspektör enligt sin sakkunniga bedömning överväger om ett fartyg skall kvarhållas eller ej
skall han använda sig av följande kriterier:
Tidpunkt
Fartyg som utgör sjösäkerhetsrisk skall kvarhållas vid det första inspektionsbesöket oavsett hur länge
fartyget ämnar stanna i hamn.
Kriterium
Fartyget skall kvarhållas om bristerna är av så allvarlig natur att inspektören måste göra en avsyning
för att försäkra sig om att bristerna har rättats innan fartyget får gå till sjöss.
Även om det inte är nödvändigt att kvarhålla fartyget i varje enskilt fall, skall inspektörens
bedömning att en avsyning är nödvändig betraktas som ett mått på bristernas svårighetsgrad. Det
betyder att myndigheten på ett eller annat sätt måste kontrollera att bristerna har rättats till före
fartygets avgång, helst genom ett återbesök.
2. Tillämpning av huvudsakliga kriterier
När beslut fattas om huruvida fartygets brister är så allvarliga att kvarhållande är nödvändigt skall
inspektören försäkra sig om att:
1. fartyget har aktuell, giltig dokumentation
2. fartyget har den minimibesättning som krävs enligt Minimum Safe Manning Document
Under inspektionen måste inspektören även försäkra sig om att fartyget och/eller dess besättning
kan:
3. framföra fartyget utan risk under hela den förestående resan
4. på ett säkert sätt hantera, transportera och övervaka lasten under hela den förestående resan
5. på ett säkert sätt driva maskinrummet under hela den förestående resan
6. hålla drifts- och styrfunktioner i stånd under hela den förestående resan
7. effektivt släcka eventuella bränder i alla fartygsutrymmen under hela den förestående resan
8. kunna lämna fartyget snabbt och säkert i en eventuell nödsituation och utföra räddningsupp-
drag under hela den förestående resan
9. hindra miljöföroreningar under hela den förestående resan
10. upprätthålla stabilitet under hela den förestående resan
11. förbli vattentätt under hela den förestående resan
12. upprätthålla kommunikationer i eventuella nödsituationer under hela den förestående resan
13. upprätthålla riskfri och god arbetsmiljö ombord under hela den förestående resan
72
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
Nr L 157/16
r~sv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
7.7.95
Om bedömningen enligt någon av dessa punkter med tanke på alla brister som uppdagats är negativ
skall inspektören allvarligt överväga att kvarhålia fartyget. En kombination av flera brister av mindre
allvarlig natur kan också utgöra anledning för kvarhållande.
3. Som vägledning för inspektörer som skall använda dessa riktlinjer följer en uppräkning av brister
som är av så allvarlig art att de utgör grund för kvarhållande. Bristerna är ordnade under de
konventioner och/eller koder, som kan vara aktuella för etr visst fartyg. Förteckningen är inre
fullständig.
3.1. Allmänt
1. Avsaknad av giltiga certifikat som krävs enligt aktuella bestämmelser. Fartyg är emellertid inte
berättigade att använda certifikat från en viss konvention eller andra konventionsdokument om
dess flaggstat inte är part till en konvention (aktuella dokument) eller inte har antagit en viss
konvention. Därför skall avsaknad av sådana dokument inte i sig utgöra anledning art kvarhålia
fartyget, men när man tillämpar riktlinjen för ”no more favourable treatment” måste fartyget
ändå i huvudsak uppfylla kraven i bestämmelserna.
3.2. Områden under SOLAS-konventionen (hänvisningar inom parentes)
1. Bristande funktionsduglighet i framdrivnings- eller andra nödvändiga maskinsystem, inklusive
elektricitetsanläggningar.
2. Bristande renlighet i maskineriutrymmen, för stora mängder oljeblandat slagvatten, oljedränkt
ytrerisolering på ledningar och rör, inklusive avgassystemet i maskinrummet, bristande funktion
på länspumpsarrangemang.
3. Bristande funktion på nödgeneratorer, belysning, batterier och omkopplare.
4. Bristande funktion av huvudstyrinrättning och nödstyrinrättning
5. Avsaknad, otillräcklig kapacitet eller allvarligt slitage och åldring på personlig livräddningsur-
rustning, livräddningsfarkoster och deras sjösättningsanordningar
6. Avsaknad av, eller icke godkända eller påtagligt slitna och åldrade anordningar för att upptäcka
brand, brandlarm, brandbekämpningsutrustning, fasta brandsläckningsinstallationer, ventiia-
tionsventiler, brandspjäll, snabbstängningsanordningar som inte uppfyller sina användnings-
krav.
7. Avsaknad av eller påtagligt slitna och åldrade eller bristfälligt fungerande brandsläckningsanord-
ningar på lastdäck i oljelastfartyg.
8. Avsaknad av eller allvarligt skadade ljus-, skylt- eller ljudsignaler
9. Avsaknad av eller bristfälligt fungerande radioutrustning för larm- och säkerhetskommunika-
tion.
10. Avsaknad av eller bristfälligt fungerande navigeringsutrustning, med hänvisning till bestämmel-
serna i SOLAS-regulation V/12(o)
11. Avsaknad av korrekta sjökorträttade navigeringskartor och/eller andra aktuella manualer och
publikationer nödvändiga för hela den förestående resan. Elektroniska sjökort får användas i
stället för sjökort.
12. Avsaknad av gnistfri frånluftsventilation för lastpumprum (SOLAS-regulation 11-2/59.3.1).
3.3. Områden under IBC-koden (hänvisningar inom parentes)
1. Transport av last som består av ämnen som inte är angivna i Certificate of Fitness eller avsaknad
av lastinformation (16.2)
2. Obefintliga eller skadade högtryckssäkerhetsventiler (8.2.3)
3. Elektriska installationer som inte är säkra i sig själva eller inte uppfyller kodens krav (10.2.3)
4. Källor för antändning i farliga områden hänvisade till i 10.2 (11.3.15)
73
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
7.7.95
| SV | Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 157/17
5. Överträdelse av särskilda krav (15)
6. Överskridande av maximalt tillåten lastkvantiter per tank (16.1)
7. Otillräcklig värmeisolering av känsliga produkter (16.6)
3.4. Områden under lGC-koden (hänvisningar i parentes)
1. Transport av last som består av ämnen som inte är angivna i Certificate of Fitness eller
avsaknad av information om lasten (18.1)
2. Obefintliga stängningsdon till bostads- och allmänna utrymmen (18.1)
3. Icke gastäta skott (3.3.2)
4. Bristfälligt fungerande luftlås (3.6)
5. Obefintliga eller bristfälligt fungerande snabbstängningsventiler (5.6)
6. Obefintliga eller bristfälligt fungerande säkerhetsventiler (8.2)
7. Elektriska installationer som inte är säkra i sig själva eller inte uppfyller kodens krav (10.2.4)
8. Icke fungerande ventilationssystem i lastutrymmen (12.1)
9. Icke fungerande trycklarm för lasttankar (13.4.1)
10. Icke fungerande system för upptäckande av gas eller giftig gas (13.6)
11. Transport av ämnen som måste inhiberas utan giltigt inhibitorcertifikat (17/19)
3.5. Områden under Load Lines-konventionen
1. Betydande korrosion eller rostskador på plåtar och viktiga delar av skrov och däcksförstärk-
ningar som påverkar sjövärdighet och lokal styrka, om inte tillfredsställande temporära reparatio-
ner gjorts inför avgång till hamn där permanenta reparationer skall utföras
2. Påvisat dålig stabilitet
3. Avsaknad av tillräcklig och pålitlig information, enligt föreskrivna regler, som tillåter befälhava-
ren att snabbt och med enkla medel lasta och ballasta fartyget på ett sådant sätt att säkra
stabilitetsegenskaper bibehålls under hela resan och under alla omständigheter och varierade
förhållanden och så att fartyget inte utsätts för överdriven yttre stress
4. Obefintliga, påtagligt slitna eller obrukbara stängningsdon eller stängningsanordningar för
luckarrangemang och vattentäta dörrar
5. Överlastning
6. Avsaknad av eller oläsbart aktuellt lastmärke
3.6. Områden under MARPOL-konventionen, bilaga I (hänvisningar inom parentes)
1. Avsaknad av, allvarligt slitage eller bristande funktion på filtrerings/separeringsutrustning för
oljehaltigt lastvatten, övervaknings- och kontrollsystem för oljeutsläpp eller 15 ppm larmanord-
ningar.
2. Otillräcklig återstående kapacitet i uppsamlingstankar för länsvatten och/eller spillolja för hela
den förestående resan.
3. Avsaknad av oljedagbok (Oil Record Book) (20.5)
4. Olagligt utsläppsarrangemang
3.7. Områden under MARPOL-konventionen, bilaga II (hänvisningar inom parentes)
1. Avsaknad av P&M-manual
2. Lasten är inte kategoriserad (3.4)
74
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
Nr L157/18 | SV | Europeiska gemenskapernas officiella tidning
3. Avsaknad av lastdagbok (Cargo Record Book) (9.6)
4. Transport av oljelika ämnen utan att uppfylla kraven i aktuella bestämmelser eller avsaknad av
korrekt tilläggscertifikat.
3.8. Områden under STCW-konventionen
1. Besänningens antal, sammansättning (kompetens) eller certifiering överensstämmer inte med
minimibesättningskraven.
3.9. Områden under 1 LO-konventionen
1. Otillräcklig mängd proviant för resa till nästa hamn
2. Otillräcklig mängd dricksvatten för resa till nästa hamn
3. Oacceptabla sanitära förhållanden ombord
4. Ingen värme i bostäder på fartyg som trafikerar områden med låg temperatur
5. Oacceptabla mängder sopor, utrustning eller last som utgör hinder för framkomligheten eller
andra farliga förhållanden i passager och allmänna utrymmen
3.10. Omständigheter som inte kräver kvarhållande, men där t.ex. lastnings-Zlossningsarbete måste
avbrytas
1. Bristfällig funktion hos (eller dåligt underhåll av) inertgassystem, lasthanteringssystem eller
maskineri utgör tillräcklig anledning att avbryta lastnings/-lossningsarbete.
7.7.95
75
7.7.95
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 2000/01:137
Bilaga 1
Nr L 157/19
BILAGA VII
MINIMIKRAV FÖR INSPEKTÖRER
(enligt artikel 12.1)
1. Inspektören måste vara bemyndigad att utföra hamnstatskontroll av behörig myndighet i en medlems-
stat.
2. Antingen
— måste inspektören ha praktiserar minst ett år som flaggstatsinspektör och ha utfört besiktningar och
certifieringar enligt konventionerna
— och inneha
a. behörighet som sjökapten vilket berättigar honom att föra fartyg på 1 600 GT eller mer (se
STCW Reg. 11/2) eller
b. behörighet som maskinchef som gör det möjligt för den personen an sköta den uppgiften på
fartyg vars huvudkraftkälla har en kapacitet på 3 000 kW eller mer (se STCW, Reg. IIL/2) eller
c. ha avlagt civilingenjörsexamen på skeppsbyggnadslinje, maskinteknisk ingenjörsexamen eller
ingenjörsexamen på det marina området och ha praktiserat inom det området i minst 5 år.
— Inspektörer till vilka hänvisning görs i a och b måste ha minst 5 års sjöpraktik som antingen
däcksbefäl eller maskinbefäl.
eller
måste inspektören
— inneha en relevant universitetsexamen eller motsvarande praktiska erfarenhet, och
— ha utbildats och examinerats vid en skola för fartygsinspektörer, och
— ha minst 2 års praktik som flaggstatsinspektör och ha utfört besiktningar och certifieringar enligt
konventionerna.
3. ha färdighet att meddela sig muntligen och skriftligen med sjöfarare på det språk som oftast talas till
sjöss.
4. ha tillräcklig kännedom om bestämmelser i internationella konventioner och de föreskrivna rutinerna för
hamnstatskontroll.
5. Inspektörer som inte uppfyller dessa krav kan ändå godtas om de är anställda hos den behöriga
myndigheten i en medlemsstat som utför hamnstatskontroll när detta direktiv antas.
76
Prop. 2000/01:137
Bilaga 2
7. 5. 98
I SV I
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
L 133/19
RÄDETS DIREKTIV 98/25/EG
av den 27 april 1998
om ändring av direktiv 95/21/EG om tillämpning av internationella normer för
säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhål-
landen ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i
medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll)
EUROPEISKA UNIONENS RÄD HAR ANTAGIT DETTA
DIREKTIV
kan kontrolleras av myndigheterna i det land där
företaget är verksamt.
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europé
iska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag ('),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande (2),
(4) ISM-koden utgör ett viktigt bidrag till sjösäkerheten
och skyddet av den marina miljön i gemenskapens
vatten.
(5) ISM-koden träder i kraft på internationell nivå den
1 juli 1998 för alla passagerarfartyg, olje-, kemikalie-
och gastankfartyg, bulkfartyg och höghastighetslast-
fartyg med en bruttodräktighet på 500 ton eller mer.
i enlighet med förfarandet i artikel 189c i fördraget f), och
med beaktande av följande:
(1) Enligt artikel 2.1 i direktiv 95/21/EG (4) avses med
konventioner de konventioner i den artikeln som var
i kraft när direktivet antogs. I artikel 1.2 definieras
MOU som det samförståndsavtal om hamnstatskon-
troll (Memorandum of Understanding on Port State
Control) som undertecknades i Paris den 26 januari
1982, i den lydelse det hade när direktivet antogs.
(2) Efter antagandet av direktiv 95/21/EG har ändringar
av konventionerna Solas 74, Marpol 73/78 och
STCW 78 trätt i kraft, och den 14 januari 1998
trädde de senaste ändringarna av samförståndsavtalet
i Paris i kraft. Det är lämpligt att tillämpa dessa
ändringar i direktivet.
(3) I de internationella organisationsreglerna för säker
drift av fartyg och för förhindrande av förorening
(ISM-koden), som antogs av Internationella sjöfartsor-
ganisationen den 4 november 1993 och som gjorts
obligatoriska genom det nya kapitel IX i Solas-
konventionen, föreskrivs ett säkerhetssystem som kan
tillämpas såväl ombord på fartyg som på landet av
det företag som ansvarar för fartygets drift och som
(') EGT C 264, 30.8.1997, s. 33.
(2) Yttrandet avgivet den 10 december 1997 (EGT C 73, 93.1998,
s. 64).
(3) Europaparlamentets yttrande av den 4 december 1997 (EGT C
388, 22.12.1997, s. 16), rådets gemensamma ståndpunkt av den
12 februari 1998 (EGT C 91, 263.1998, s. 28) och Europapar-
lamentets beslut av den 31 mars 1998 (EGT C 138, 43.1998).
f) EGT L 157, 7.7.1995, s. 1.
(6) Syftet med rådets förordning (EG) nr 3051/95 av den
8 december 1995 om säkerhetsorganisation för roll-
on/röll-off-passagerarfartyg (ro-ro-fartyg) f) är att få
till stånd en tvingande och påskyndad tillämpning av
ISM-kodens bestämmelser på alla ro-ro-fartyg, oavsett
flagg, som anlöper eller avgår från gemenskapens
hamnar.
(7) Företag och myndigheter som är sena att genomföra
ISM-kodens bestämmelser på internationell nivå kan
skapa bekymmer för sjösäkerheten och miljöskyddet.
(8) Det är därför nödvändigt att fastställa särskilda
åtgärder som gäller för hela gemenskapen för att
kunna behandla de fall då ISM-certifikat saknas
ombord. Åtgärderna måste inbegripa kvarhållande av
alla fartyg som saknar certifikat utfärdade enligt
ISM-koden.
(9) Om det inte föreligger andra allvarliga missförhål-
landen som motiverar kvarhållande av ett fartyg bör
den berörda medlemsstaten dock ha möjlighet att
häva kvarhållandet för fartyget om detta är nödvän-
digt för att undvika överbeläggning i hamnen.
(10) I detta fall måste medlemsstaterna, i enlighet med
artikel 11 i direktiv 95/21/EG, införa väl samordnade
åtgärder för att säkerställa att fartyg som har fått tillå-
telse att lämna hamn utan giltigt ISM-certifikat
vägras tillträde till varje hamn i gemenskapen tills ett
giltigt certifikat har utfärdats i enlighet med ISM-
koden, utan att artikel 11.6 i nämnda direktiv åsido-
sätts.
(0 EGT L 320, 30.12.1995, s. 14.
77
Prop. 2000/01:137
Bilaga 2
L 133/20
I SV I
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
7. 5. 98
(11) Endast den kvarhållande medlemsstaten kan häva
förbudet mot tillträde till hamnar i gemenskapen;
den staten får, om den så önskar, från varje annan
medlemsstat ta emot information som anses bevisa
att ett fartyg har giltiga certifikat som har utfärdats i
enlighet med ISM-koden.
(12) Det bör vara möjligt att genom ett förenklat förfa-
rande anpassa direktiv 95/21/EG för att beakta
ändringar i de internationella konventioner och det
samförståndsavtal om hamnstatskontroll (MOU) som
anges i artikel 2 i det direktivet. Det förfarande som
anges i artikel 18 i nämnda direktiv förefaller vara
det lämpligaste för sådana ändringar. Artikel 19 bör
kompletteras i enlighet därmed.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Direktiv 95/21/EG ändras på följande sätt:
1) Artikel 2 skall ändras på följande sätt:
a) 1 artikel 2.1 skall orden "som äger kraft när detta
direktiv antas” ersättas med "som är i kraft den 1
juli 1998”.
b) I artikel 2.2 skall orden ”i den lydelse som detta har
när detta direktiv antas" ersättas med "i den lydelse
som detta har den 14 januari 1998”.
2. Följande artikel skall införas:
"Artikel 9a
Tillämpligt förfarande då ISM-certifikat saknas
1. Om det, vid inspektion ombord på ett fartyg på
vilket ISM-koden är tillämplig inom Europeiska
gemenskapen vid tidpunkten för inspektionen,
framkommer att kopian av dokumentet angående
godkänd säkerhetsorganisation eller certifikatet angå-
ende godkänd säkerhetsorganisation som utfärdats i
enlighet med de internationella organisationsreglerna
för säker drift av fartyg och för förhindrande av förore-
ning (ISM-koden) saknas, skall den behöriga myndig-
heten säkerställa att fartyget kvarhålls.
2. Även om de dokument som avses i punkt 1
saknas får den behöriga myndigheten, om det vid
inspektion inte upptäcks några andra brister som moti-
verar kvarhållande, upphäva beslutet om kvarhållande
för att förhindra överbeläggning av hamnen. När ett
sådant beslut fattas skall den behöriga myndigheten
omedelbart underrätta de andra medlemsstaternas
behöriga myndigheter om detta.
3. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder
för att säkerställa att alla fartyg, som tillåts lämna en
hamn i en medlemsstat under de omständigheter som
anges i punkt 2, vägras tillträde till alla hamnar i
gemenskapen, utom i de situationer som anges i
artikel 11.6, till dess att fartygets ägare eller den som är
ansvarig för fartygstransporten på ett tillfredsställande
sätt kan bevisa för den behöriga myndigheten i den
medlemsstat som beslutat om kvarhållandet att fartyget
har giltiga certifikat utfärdade i enlighet med ISM-
koden. När sådana brister som avses i artikel 92
upptäcks och dessa inte kan rättas till i den hamn där
kvarhållandet sker, skall de relevanta bestämmelserna i
artikel 11 också tillämpas.”.
3. I artikel 19 skall följande punkt läggas till:
"c) anpassa tidpunkterna i artikel 2 med tanke på de
ändringar i de internationella konventionerna och i
det samförståndsavtal som avses i artikeln som har
trätt i kraft, med undantag för protokoll till sådana
konventioner.”.
Artikel 2
1. Medlemsstaterna skall anta bestämmelser i lagar och
andra författningar som är nödvändiga för att genomföra
detta direktiv senast den 1 juli 1998. De skall genast
underrätta kommissionen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de
innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av
en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare före-
skrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje
medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna
texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstift-
ning som de antar inom det område som omfattas av
detta direktiv.
Artikel 3
Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentlig-
görs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Artikel 4
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Luxemburg den 27 april 1998.
Pd rddets vägnar
R. COOK
Ordförande
78
1.6.1999
l~sv~l
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
L 138/1
I
(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk)
RÅDETS DIREKTIV 1999/35/EG
av den 29 april 1999
om ett system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg
och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA
DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag!1),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommit-
téns yttrande (2),
i enlighet med förfarandet i artikel 189c i fördraget (3),
och
slag om ett system för obligatorisk besiktning
och kontroll av säkerheten på alla ro-ro-passage-
rarfartyg som bedriver trafik till eller från
gemenskapens hamnar samt om rätt att utreda
sjöolyckor.
4. Särskilt med tanke på betydelsen av passagerar-
transporter till sjöss för den inre marknaden är
åtgärder på gemenskapsnivå det mest effektiva
sättet att fastställa en gemensam lägsta säker-
hetsnivå för fartyg inom hela gemenskapen.
av följande skäl:
1. Ytterligare åtgärder måste vidtas inom ramen
för den gemensamma transportpolitiken för att
öka säkerheten vid passagerartransporter till
sjöss.
2. Gemenskapen är allvarligt oroad över de far-
tygsolyckor i vilka ro-ro-passagerarfartyg har
varit inblandade och som har resulterat i omfat-
tande förluster av människoliv. Personer som
färdas med ro-ro-passagerarfartyg och höghas-
tighetspassagerarfartyg inom gemenskapen har
rätt att vänta sig och kunna förlita sig på en till-
räcklig säkerhetsnivå.
3. I sin resolution av den 22 december 1994 om
säkerhet på ro-ro-passagerarfartyg (4) upp-
manade rådet kommissionen att lägga fram för-
5. Åtgärder på gemenskapsnivå är det bästa sättet
att säkerställa ett harmoniserat genomförande
av en del principer som överenskommits inom
Internationella sjöfartsorganisationen (IMO),
samtidigt som en snedvridning av konkurrensen
mellan olika gemenskapshamnar samt mellan ro-
ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerar-
fartyg undviks.
6. Med tanke på proportionalitetsprincipen är ett
rådsdirektiv det lämpliga rättsliga instrumentet,
eftersom det ger medlemsstaterna en ram för
enhetlig och obligatorisk tillämpning av de
gemensamma säkerhetsnormerna, samtidigt som
det ger medlemsstaterna rätt att välja de meto-
der för genomförandet som bäst passar deras
nationella system.
(*) EGT C 108, 7.4.1998, s. 122.
(2) EGT C 407, 28.12.1998, s. 120.
(3) Europaparlamentets yttrande av den 7 oktober 1998
(EGT C 328, 26.10.1998, s. 82), rådets gemensamma
ståndpunkt av den 21 december 1998 (EGT C 49,
22.2.1999, s. 15) och Europaparlamentets beslut av den
10 februari 1999 (ännu ej offentliggjort i EGT).
(4) EGT C 379, 31.12.1994, s. 8.
7. Fartygssäkerheten är huvudsakligen flaggstater-
nas ansvar. Varje medlemsstat bör säkerställa att
de tillämpliga säkerhetskraven följs av ro-ro-pas-
sagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg
som för den medlemsstatens flagg samt av de
företag som bedriver trafik med dessa.
79
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
L 138/2
rsv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
1.6.1999
8. Hamnstatskontroll omfattar inte regelbundna
och ingående förebyggande besiktningar och
kontroller av ro-ro-passagerarfartyg och höghas-
tighetspassagerarfartyg. Det bör därför kontrol-
leras, med hjälp av ett system med regelbundna
obligatoriska inspektioner som utförs av värds-
taterna, att företagen samt deras passagerarfar-
tyg och fartyg följer de säkerhetsnormer som
överenskommits inom IMO och, i förekom-
mande fall, på regional nivå. Företagen bör
hindras från att bedriva trafik med sådana fartyg
om det vid dessa inspektioner upptäcks farliga
brister i samband med dessa säkerhetsnormer.
9. Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i
deras egenskap av värdstater. De befogenheter
som de utövar i denna egenskap bygger på sär-
skilda hamnstatsbefogenheter som fullt ut över-
ensstämmer med Förenta nationernas havsrätt-
skonvention från 1982 (Unclos).
13. Värdstatema bör kontrollera att de företag som
tillhandahåller dessa tjänster bedriver trafiken
med sina ro-ro-passagerarfartyg och höghastig-
hetspassagerarfartyg på ett sådant sätt att största
möjliga säkerhet garanteras. Andra berörda
medlemsstater än flaggstaten bör fullt ut få delta
i utredningar av sjöolyckor.
14. Det är av största vikt att kontrollera att de
flaggstater som inte är medlemsstater har en
administration som är införstådd med företagets
förpliktelser att samarbeta i alla utredningar av
olyckor eller tillbud till sjöss och att följa de
regler för klassificering och i förekommande fall
certifiering som utarbetats av erkända klassifice-
ringsorganisationer. Dessa administrationer bör
godta att harmoniserade förfaranden för
besiktning och certifiering används.
10. För att förbättra säkerheten och undvika sned-
vridning av konkurrensen bör de gemensamma
säkerhetsnormerna tillämpas på alla ro-ro-pas-
sagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg
som, oavsett vilken flagg de för, bedriver regul-
jär trafik till eller från en medlemsstats hamn
både på internationella resor och på inrikes
resor i fartområden som ligger mer än 20 nau-
tiska mil från en kustlinje där nödställda kan
föras i lånd. Samtidigt ges medlemsstaterna möj-
lighet att utvidga direktivets tillämpningsområde
till att omfatta ro-ro-passagerarfartyg och hög-
hastighetspassagerarfartyg som bedriver inrikes
trafik i fartområden som ligger inom 20 nau-
tiska mil från en kustlinje.
11. Värdstaterna måste kontrollera att ro-ro-pas-
sagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg
som bedriver trafik till eller från gemenskaps-
hamnar uppfyller vissa harmoniserade krav på
certifiering och besiktning i flaggstaten.
15. För att säkerställa att ro-ro-passagerarfartyg och
höghastighetspassagerarfartyg fortlöpande upp-
fyller kraven i detta direktiv bör värdstaterna
utföra besiktningar innan trafiken inleds samt
därefter med regelbundna mellanrum och så
snart en betydande ändring av driftsförhållan-
dena inträffar.
16. För an minska företagens arbetsbörda bör tidi-
gare kontroller och besiktningar beaktas på
lämpligt sätt. Ro-ro-passagerarfartyg och hög-
hastighetspassagerarfartyg bör undantas från
besiktning om det tidigare har bekräftats att de
uppfyller detta direktivs krav för trafik på lik-
nande rutter och ersättningsfartyg bör komma i
åtnjutande av särskilda bestämmelser Ro-ro-pas-
sagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg
som med godkänt resultat har besiktigats av
värdstaten bör inte omfattas av utvidgade
inspektioner enligt rådets direktiv 95/21/EG av
den 19 juni 1995 om tillämpning av internatio-
nella normer för säkerhet på fartyg, förhind-
rande av förorening samt boende- och arbetsför-
hållanden ombord på fartyg som anlöper gemen-
skapens hamnar och framförs i
medlemsstaternas territorialvatten (hamnstats-
kontroll) (’).
12. Dessa ro-ro-passagerarfartyg och höghastighets-
passagerarfartyg bör också, när de byggs och
under hela sin användningstid, följa de tillämp-
liga klassificeringsnormena för konstruktion och
underhåll av skrov, huvudframdrivningsmaski-
neri och hjälpmaskinen, elektriska anläggningar
och kontrollanläggningar samt vara utrustade
med en färdskrivare som uppfyller relevanta
internationella krav.
17. Medlemsstaterna bör samarbeta för art fullgöra
de förpliktelser de har i egenskap av värdstater.
(’) EGT L 157, 7.7.1995, s. 1. Direktivet senast ändrat
genom kommissionens direktiv 98/42/EG (EGT L 184,
27.6.1998, s. 40).
80
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
1.6.1999
rsv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
L 138/3
18. Medlemsstaterna kan anse der fördelaktigt att
vid utförandet av sina uppgifter biträdas av
erkända organisationer som uppfyller kraven i
rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november
1994 om gemensamma regler och standarder för
organisationer som utövar tillsyn av fartyg och
för sjöfartsadministrationernas verksamhet i för-
bindelse därmed f1).
direktivets ordning för att ta hänsyn till sådana
framtida ändringar av 1974 års konvention om
säkerheten för människoliv till sjöss (Solas) som
har trätt i kraft samt säkerställa ett harmoniserat
genomförande av ändringar av vissa IMO-reso-
lutioner utan att direktivets räckvidd utvidgas.
19. Vid planeringen av besiktningarna bör vederbör-
lig hänsyn tas till ro-ro-passagerarfartygens och
höghastighetspassagerarfartygens drifts- och
underhållsscheman.
20. Medlemsstaterna bör säkerställa att deras natio-
nella rättssystem gör det möjligt för dem och
varje annan medlemsstat med väsentligt intresse
att delta i, samarbeta i eller leda utredningar av
sjöolyckor på grundval av bestämmelserna i
IMO-koden för utredningar av sjöolyckor.
Resultatet av sådana utredningar bör offentlig-
göras.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte
Syftet med detta direktiv är att fastställa ett system
med obligatoriska besiktningar som kommer an ge
bättre garanti för en säker drift av ro-ro-passagerarfar-
tyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik
till eller från hamnar i gemenskapens medlemsstater
samt att ge medlemsstaterna rätt att leda, delta i eller
samarbeta inom ramen för varje utredning av olyckor
eller tillbud till sjöss i samband med denna trafik.
21. En uppsättning åtföljande åtgärder avseende tra-
fikövervakningssystem, planering för oför-
utsedda händelser och lokala driftsbegränsningar
kommer att öka säkerheten ytterligare.
22. En databas med upplysningar som inhämtats
från besiktningarna bör upprättas för att göra
det möjligt att övervaka genomförandet av detta
direktiv.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv och i dess bilagor avses med
23. Det är nödvändigt att en kommitté bestående av
företrädare för medlemsstaterna biträder kom-
missionen med den faktiska tillämpningen av
detta direktiv. Den kommitté som inrättas enligt
artikel 12 i rådets direktiv 93/75/EEG av den 13
september 1993 om minimikrav för fartyg som
anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar
med farligt eller förorenande gods(2) kan fylla
denna funktion.
a) ro-ro-passagerarfartyg: ett havsgående passagerar-
fartyg som är utrustat med anordningar som gör
det möjligt för väg- eller järnvägsfordon att rulla
på och av fartyget, och som medför fler än tolv
passagerare,
b) höghastighetspassagerarfartyg: höghastighetsfartyg
enligt definitionen i regel 1 kapitel X i 1974 års
Solas-konvention — i dess lydelse på dagen för
antagandet av detta direktiv — som medför fler än
tolv passagerare,
24. Denna kommitté kan anpassa vissa bestämmel-
ser i direktivet i enlighet med gemenskapens
åtgärder eller åtgärder från IMO och förbättra
(*) EGT L 319, 12.12.1994, s. 20. Direktivet ändrat genöm
kommissionens direktiv 97/58/EG (EGT L 274,
7.10.1997, s. 8).
(2) EGT L 247, 5.10.1993, s. 19. Direktivet senast ändrat
genom kommissionens direktiv 98/74/EG (EGT L 276,
13.10.1998, s. 7).
c) passagerare: alla personer med undantag av
i) befälhavaren och medlemmarna i besättningen
eller andra personer som i någon egenskap är
anställda eller sysselsatta ombord på ett fartyg
för det fartygets behov, samt
ii) barn under ett år,
81
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
L 138/4
rsv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
1.6.1999
d) 1974 års Solas-konvention: den internationella
konventionen om säkerheten för människoliv till
sjöss samt därtill hörande protokoll och ändringar
som gäller den dag då detta direktiv antas,
e) koden för höghastighetsfartyg: ”Internationella
säkerhetskoden för höghastighetsfartyg”; IMD:s
sjösäkerhetskommirtés resolution MSC 36(63) av
den 20 maj 1994, i dess lydelse på dagen för anta-
gandet av detta direktiv,
f) reguljär trafik: rad överfarter där en serie av resor
med ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspas-
sagerarfartyg går i trafik mellan samma två eller
flera hamnar, eller en rad överfarter från och till
samma hamn utan mellanliggande hamnbesök,
antingen
i) enligt en offentliggjord tidtabell, eller
ii) med så regelbundna eller ofta förekommande
överfarter att de utgör en igenkännlig systema-
tisk serie.
g) fartområde: ett fartområde som har upptagits i en
förteckning i enlighet med artikel 4 i rådets direk-
tiv 98/18/EG av den 17 mars 1998 om säkerhets-
bestämmelser och säkerhetsnormer för passagerar-
fartyg,)1)
h) certifikat:
i) för ro-ro-passagerarfartyg och höghastighets-
passagerarfartyg i internationell trafik: de
säkerhetscertifikat som utfärdas enligt 1974 års
Solas-konvention med ändringar, tillsammans
med relevanta förteckningar över utrustning
samt i förekommande fall dispenscertifikat och
trafiktillstånd,
ii) för ro-ro-passagerarfartyg och höghastighets-
passagerarfartyg i inrikes trafik: de säkerhets-
certifikat som utfärdas i enlighet med direktiv
98/18/EG, tillsammans med relevanta förteck-
ningar över utrustning samt i förekommande
fall dispenscertifikat och trafiktillstånd,
i) dispenscertifikat: ett certifikat som utfärdats enligt
bestämmelserna i regel I B/12 a vi i 1974 års Solas-
konvention,
j) flaggstatens administration: de behöriga myndighe-
terna i den stat vars flagg ro-ro-passagerarfartyget
eller höghastighetspassagerarfartyget har rätt att
föra,
(’) EGT L 144, 15.5.1998, s. 1.
k) värdstat: en medlemsstat till eller från vars
hamn(ar) ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett hög-
hastighetspassagerarfartyg går i reguljär trafik,
1) internationell resa: en resa till sjöss från en med-
lemsstats hamn till en hamn utanför denna med-
lemsstat, eller omvänt,
m) inrikes resa: en resa i fartområden från en med-
lemsstats hamn till samma eller en annan hamn i
den medlemsstaten,
n) erkänd organisation: en organisation som erkänts i
enlighet med artikel 4 i direktiv 94/57/EG,
o) företag: ett företag som bedriver trafik med ett
eller flera ro-ro-passagerarfartyg för vilket ett
dokument angående godkänd säkerhetsorganisa-
tion har utfärdats i enlighet med artikel 5.2 i rådets
förordning (EG) nr 3051/95 om säkerhetsorganisa-
tion för roll-on/roll-off-passagerarfartyg (ro-ro-far-
tyg) (2) eller ett företag som bedriver trafik med
höghastighetspassagerarfartyg för vilket ett doku-
ment angående godkänd säkerhetsorganisation har
utfärdats i enlighet med regel IX/4 i 1974 års
Solas-konvention, i dess lydelse på dagen för anta-
gandet av detta direktiv,
p) koden för utredning av sjöolyckor: den kod för ,
utredning av olyckor eller tillbud till sjöss som
antogs av IMO genom församlingens resolution
A.849(20) av den 27 november 1997,
q) särskild besiktning: en besiktning som utförs av
värdstaten i enlighet med artiklarna 6 och 8,
r) kvalificerad inspektör: en offentligt anställd tjäns-
teman eller annan person som är vederbörligen
bemyndigad av en medlemsstats behöriga myndig-
het att utföra besiktningar och inspektioner som
hänför sig till certifikaten och som uppfyller de
kvalifikationskriterier och kriterier för oberoende
som anges i bilaga V,
s) brist: ett tillstånd som konstaterats inte uppfylla
kraven i detta direktiv.
(2) EGT L 320, 30.12.1995, s. 14. Förordningen senast änd-
rad genom kommissionens (EG) nr 179/98 (EGT L 19,
24.1.1998, s. 35).
82
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
1.6.1999
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
L 138/5
Artikel 3
Räckvidd
1. Detta direktiv skall tillämpas på alla ro-ro-pas-
sagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som
går i reguljär trafik till eller från en medlemsstats
hamn, oavsett vilken flagg de för, och som används på
internationella resor eller inrikes resor i fartområden
som omfattas av klass A i enlighet med artikel 4 i
direktiv 98/18/EG.
2. Medlemsstaterna får tillämpa detta direktiv på
ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfar-
tyg som används på inrikes resor i andra fartområden
än de som anges i punkt 1. I så fall skall de tillämpliga
reglerna tillämpas på alla ro-ro-passagerarfartyg eller
höghastighetspassagerarfartyg som går i trafik under
samma förhållanden, utan diskriminering på grund av
flagg, nationalitet eller företagets etableringsort.
Artikel 4
Inledande obligatoriska kontroller av ro-ro-passagerar-
fartyg eller höghastighetspassagerarfartyg
1. Innan ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghas-
tighetspassagerarfartyg sätts i reguljär trafik, eller
senast tolv månader efter den tidpunkt som anges i
artikel 19.1 för ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett hög-
hastighetspassagerarfartyg som redan går i reguljär tra-
fik vid den tidpunkten, skall värdstaterna kontrollera
att ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerar-
fartyg
d) är utrustade med en färdskrivare (VDR) för att
kunna tillhandahålla information vid en eventuell
utredning av en olycka. Färdskrivaren skall upp-
fylla de prestandanormer som anges i IMO:s för-
samlings resolution A.861(20) av den 27 november
1997 och uppfylla de provningsstandarder som
fastställs i Internationella elektrotekniska kommis-
sionens (IEC) standard nr 61996. Vad beträffar
färdskrivare som skall placeras ombord på ro-ro-
passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfar-
tyg byggda före ikraftträdandet av detta direktiv,
får dock undantag för uppfyllande av vissa av kra-
ven beviljas. Dessa undantag och de villkor på
vilka de får beviljas skall antas i enlighet med det
förfarande som fastställs i artikel 16.
e) uppfyller de särskilda stabilitetskrav som antagits
på regional nivå och överförts till deras nationella
lagstiftning i enlighet med anmälningsförfarandet i
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG
av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande
beträffande tekniska standarder och föreskrifter
och beträffande föreskrifter för informationssam-
hällets tjänster ('), när de i den regionen bedriver
trafik som omfattas av den nationella lagstiftning-
en, förutsatt att dessa krav inte går utöver dem
som specificeras i bilagan till resolution 14 (sta-
bilitetskrav med tillämplighet på överenskommel-
sen) till 1995 års Solas-konferens och att de har
anmälts till IMO:s generalsekreterare i enlighet
med de förfaranden som anges i punkt 3 i den
resolutionen.
2. Punkt 1 e skall tillämpas på höghastighetspas-
sagerarfartyg endast där så är tillämpligt.
a) medför giltiga certifikat, utfärdade av flaggstatens
administration eller av en erkänd organisation som
handlar på dess vägnar,
b) har besiktigats för utfärdandet av certifikat i enlig-
het med de relevanta förfaranden och riktlinjer
som anges i bilaga till IMO:s församlings reso-
lution A.746(18) om riktlinjer för besiktningar
inom ramen för det harmoniserade systemet för
besiktningar och certifiering, i dess lydelse på
dagen för antagandet av detta direktiv, eller i enlig-
het med förfaranden som syftar till att uppnå
samma mål,
c) uppfyller de normer som anges för klassificering
enligt en erkänd organisations regler, eller enligt
sådana regler för konstruktion och underhåll av
skrov, maskineri, elektriska anläggningar och kon-
trollanläggningar som flaggstatens administration
anser likvärdiga,
Artikel 5
Inledande obligatoriska kontroller av företag och
flaggstater
Innan en ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighets-
passagerarfartyg sätts i reguljär trafik, eller senast tolv
månader efter den tidpunkt som anges i artikel 19.1
för ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighets-
passagerarfartyg som redan går i reguljär trafik vid
den tidpunkten, skall värdstaterna
(*) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. Direktivet ändrat genom
direktiv 98/48/EG (EGT L 217, 5.8.1998, s. 18).
83
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
L 138/6
rsv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
1.6.1999
1. kontrollera att företag som bedriver eller avser att
bedriva reguljär trafik med ett sådant fartyg
a) vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att
säkerställa att de särskilda krav som uppställs i
bilaga I tillämpas samt att de tillhandahåller de
värdstater som berörs av den reguljära trafiken
bevis för att denna punkt och artikel 4 är upp-
fyllda,
b) på förhand samtycker till att värdstater och
medlemsstater med väsentligt intresse får leda,
delta i fullt ut eller samarbeta inom ramen för
varje utredning av olyckor eller tillbud till sjöss
i enlighet med artikel 12 samt ger dem tillgång
till den information som tagits fram genom
färdskrivare på deras fartyg som är inblandat i
en sådan olycka eller tillbud,
2. kontrollera, för ett sådant fartyg som för en annan
flagg än en medlemsstats, att den flaggstatens
administration är införstådd med att den har god-
känt företagets åtagande att uppfylla kraven i detta
direktiv.
trafik skall en ny värdstat ta den största hänsyn till de
kontroller och besiktningar som tidigare har utförts på
det fartyget innan det togs i bruk i tidigare reguljär
trafik som omfattas av detta direktiv. Om den nya
värdstaten är tillfreds med dessa tidigare kontroller
och besiktningar, och om de är relevanta för de nya
trafikförhållandena, behöver inte artiklarna 4, 5 och 6
tillämpas innan ro-ro-passagerarfartyget eller höghas-
tighetspassagerarfartyget tas i bruk i den nya reguljära
trafiken.
2. Artiklarna 4, 5 och 6 behöver inte tillämpas när
ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassage-
rarfartyg som uppfyller bestämmelserna i detta direk-
tiv, och som redan går i sådan reguljär trafik som
omfattas av detta direktiv, överförs till annan reguljär
trafik, när de berörda värdstaterna är eniga om att rut-
terna har likartade karakteristika och värdstaterna
samtliga är eniga om att ro-ro-passagerarfartyget eller
höghastighetspassagerarfartyget uppfyller alla krav för
att bedriva denna trafik på ett säkert sätt.
På begäran av ett företag får de berörda värdstaterna i
förväg bekräfta sin enighet beträffande var rutterna
har likartade karakteristika.
Artikel 6
Inledande särskilda besiktningar
1. Innan ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghas-
tighetspassagerarfartyg sätts i reguljär trafik, eller
högst tolv månader efter den tidpunkt som anges i
artikel 19.1 för ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett hög-
hastighetspassagerarfartyg som redan går i reguljär tra-
fik vid den tidpunkten, skall värdstatema utföra en
inledande särskild besiktning i enlighet med bilagorna
I och III, för att övertyga sig om att ro-ro-passagerar-
fartyget eller höghastighetspassagerarfartyget uppfyller
nödvändiga krav för att på ett säkert sätt bedriva
reguljär trafik.
2. När denna artikel tillämpas innan ett fartyg tas i
drift skall värdstatema fastställa en tidpunkt för den
inledande särskilda besiktningen vilken skall äga rum
senast en månad efter mottagandet av de bevis som
behövs för att fullgöra kontrollen enligt artiklarna 4
och 5.
3. I de fall då det på grund av oförutsedda omstän-
digheter är nödvändigt att snabbt sätta in ett ro-ro-
passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg
som ersättning och för att säkerställa kontinuitet i tra-
fiken, och punkterna 1 och 2 inte är tillämpliga, får
värdstaten ge tillstånd till att fartyget sätts i trafik
under förutsättning att
a) en okulärinspektion och en kontroll av dokumen-
ten inte inger några farhågor om att ro-ro-passage-
rarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget
inte skulle uppfylla de nödvändiga kraven för säker
drift, och
b) värdstaten fullföljer kontrollerna och besiktning-
arna enligt artiklarna 4, 5 och 6 inom en månad.
Artikel 8
Artikel 7
Särskilda bestämmelser
1.. När ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastig-
hetspassagerarfartyg skall tas i bruk i annan reguljär
Regelbundna särskilda besiktningar och övriga
besiktningar
1. Värdstatema skall en gång inom varje tolvmå-
nadersperiod utföra
84
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
1.6.1999
r~sv~~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
L 138/7
— en särskild besiktning i enlighet med bilaga III, och
— en besiktning under en reguljär resa, som skall ta
sikte på att täcka så många av punkterna i bila-
gorna I, ID och IV att värdstaten är övertygad om
att fartyget fortfarande uppfyller alla nödvändiga
krav för säker drift.
c) Om det har fastställts att det föreligger underlåten-
het att uppfylla vad som sägs i de gemenskaps-
instrument som är förtecknade i bilaga II, och
detta medför omedelbar fara för liv, fartyget, dess
besättning och passagerare.
En inledande särskild besiktning enligt artikel 6 skall
räknas som en särskild besiktning enligt denna artikeh
2. En värdstat skall utföra en särskild besiktning i
enlighet med bilaga III varje gång ro-ro-passagerarfar-
tyget eller höghastighetspassagerarfartyget genomgår
reparationer, ombyggnader och ändringar i väsentligt
avseende, eller vid förändringar i företagsledning eller
byte av flagg, eller vid överföring till ny klass. Värd-
staten får dock vid förändringar i företagsledning eller
byte av flagg, eller vid överföring till ny klass, undanta-
fartyget från den särskilda besiktning som krävs enligt
denna punkt, efter att ha tagit hänsyn till tidigare kon-
troller och besiktningar av fartyget, och under för-
utsättning att fartygets säkra drift inte påverkas av för-
ändringen, bytet eller överföringen.
3. Om de besiktningar som anges i punkt 1 skulle
bekräfta eller avslöja sådana brister i förhållande till
kraven i detta direktiv att de motiverar till hindrande
av användning, skall företaget stå för alla kostnader i
samband med besiktningar under varje normal redo-
visningsperiod.
Artikel 9
Anmälan
d) Varje gång som flaggstaten inte har rådfrågat
värdstaten i de frågor som avses i artikel 13.1 eller
13.5.
Värdstaten skall skriftligen informera företaget om
beslutet att hindra användningen av ro-ro-passagerar-
fartyget eller höghastighetspassagerarfartyget och ange
fullständiga skäl.
2. I de fall då brister konstateras hos ro-ro-passage-
rarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg som
redan går i reguljär trafik skall emelleftid värdstatema
kräva att företaget vidtar nödvändiga åtgärder för att
omedelbart rätta till bristerna, eller, om dessa inte
utgör någon omedelbar fara för fartygets, besättning-
ens eller passagerarnas säkerhet, rätta till bristerna
inom klart angiven och rimlig tid. Sedan bristerna har
rättats till skall de berörda värdstatema kontrollera att
rättelse har skett till deras fullständiga belåtenhet. Om
detta inte är fallet skall de berörda värdstaterna hindra
att fartyget används.
Värdstatema skall omgående och skriftligen informera
företagen om resultatet av de kontroller och besikt-
ningar som sker enligt artiklarna 4, 5, 6 och 8.
Artikel 10
Hindrande av användning
1. En värdstat skall hindra att ett ro-ro-passagerar-
fartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg används i
reguljär trafik i följande fall, till dess att värdstaten
har slagit fast att faran har undanröjts och kraven i
direktivet har uppfyllts:
a) Om den inte har kunnat få bekräftelse på att kra-
ven i artiklarna 4 och 5 uppfylls.
b) Varje gång som sådana brister upptäcks under de
besiktningar som anges i artiklarna 6 och 8 som
medför omedelbar livsfara eller omedelbar risk för
fartyget, dess besättning och passagerare.
3. Medlemsstaterna skall i enlighet med nationell
lagstiftning fastställa och vidmakthålla lämpliga för-
faranden för ett företags rätt att överklaga ett beslut
om hindrande av användningen av ett fartyg. Överkla-
ganden bör behandlas skyndsamt. Ett överklagande
skall inte leda till att beslutet automatiskt upphävs.
Den behöriga myndigheten skall på lämpligt sätt infor-
mera företaget om dess rätt att överklaga.
4. I de fall då artiklarna 4, 5 och 6 tillämpas innan
ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassage-
rarfartyg sätts i reguljär trafik, skall ett beslut att
hindra fartygets användning fattas inom en månad
efter den inledande särskilda besiktningen och företa-
get skall omedelbart underrättas om detta.
85
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
L 138/8
r~sv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
1.6.1999
Artikel 11
administrationen i varje värdstat som berörs av en sär-
skild besiktning omedelbart underrätta kommissionen
om skälen till oenigheten.
Förfaranden för inledande och regelbundna särskilda
besiktningar
1. Ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassage-
rarfartyg som har genomgått de särskilda besiktning-
arna till den eller de berörda värdstaternas belåtenhet
skall av denna eller dessa värdstater undantas från de
utökade inspektioner som avses i artikel 7.4 i direktiv
95/21/EG, och från de utökade inspektioner som grun-
dar sig på de otvetydiga skälen att fartygen hör till
den kategori av passagerarfartyg som avses i artikel
7.1 och i bilaga V.A.3 i det direktivet.
8. Kommissionen skall omedelbart vidta åtgärder
för att fatta ett beslut i enlighet med förfarandet i arti-
kel 16.
Artikel 12
Utredning av olyckor
2. Administrationer i två eller flera värdstater som
berörs av en särskild besiktning av samma fartyg skall
samarbeta med varandra. De särskilda besiktningarna
skall utföras av en grupp som består av behöriga
inspektörer från den eller de berörda värdstaterna. I de
fall då det behövs en kvalitativ bedömning av om
klassningsbestämmelser uppfylls skall värdstaterna se
till att nödvändig expertis ingår i gruppen, vid behov
genom att låta en besiktningsman från en erkänd orga-
nisation ingå. Inspektörerna skall rapportera brister till
värdstaternas administrationer. Värdstaten skall vida-
rebefordra dessa uppgifter till flaggstaten, om den sta-
ten inte är en värdstat som berörs av besiktningen.
3. En berörd värdstat får utföra en besiktning på
begäran av en annan berörd värdstat.
4. När företag så begär skall värdstaterna inbjuda
administrationen i den flaggstat som inte är värdstat
an skicka företrädare till särskilda besiktningar inom
ramen för bestämmelserna i detta direktiv.
5. När värdstaterna planerar en besiktning i enlig-
het med artiklarna 6 och 8 skall de ta vederbörlig hän-
syn till fartygets drifts- och underhållsschema.
6. Resultaten från de särskilda besiktningarna skall
noteras i en rapport vars format skall fastställas i
enlighet med förfarandet i artikel 16.
1. Medlemsstaterna skall, inom ramen för sina
nationella rättssystem, definiera en rättsstatus som gör
det möjligt för dem och varje annan medlemsstat med
väsentligt intresse att delta i, samarbeta i eller, där så
föreskrivs i koden för utredning av sjöolyckor, leda
varje utredning av olyckor eller tillbud till sjöss där ett
ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassage-
rarfartyg är inblandat.
2. ”Stat med väsentligt intresse”, ”stat som har
ansvar för utredningen” och ”sjöolycka” skall ha
samma inhebörd som i koden för utredning av
sjöolyckor.
3. När ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastig-
hetspassagerarfartyg är inblandat i en sjöolycka, skall
utredningen sättas i gång av den stat på vars vatten
olyckan eller tillbudet sker eller, om olyckan eller till-
budet sker på andra vatten, av den medlemsstat som
fartyget besökte senast. Denna stat skall vara ansvarig
för utredningen och samordningen med övriga stater
med väsentligt intresse till dess att man gemensamt
enats om vilken stat som skall vara den stat som har
ansvar för utredningen.
4. Medlemsstater som leder, deltar i eller samarbe-
tar i sådana utredningar skall se till att utredningen
slutförs så effektivt som möjligt och inom kortast möj-
liga tid, med beaktande av koden för utredning av sjö-
olyckor.
7. I fall av bestående oenighet mellan värdstater om
uppfyllandet av kraven i artikel 4 och artikel 5.1, skall
5. Medlemsstaterna skall se till att rapporter från
en sådan utredning offentliggörs i enlighet med punkt
12.3 i koden för utredning av sjöolyckor och delges
kommissionen.
86
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
1.6.1999
rsv~|
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
L 138/9
Artikel 13
hålls, och de skall vidta åtgärder för an säkerställa att
dessa begränsningar upprätthålls.
Åtföljande åtgärder
Artikel 14
1. De medlemsstater som utfärdar eller erkänner ett
dispenscertifikat skall samarbeta med den berörda
värdstaten eller flaggstatens administration, så att
varje oenighet angående lämpligheten av dispensen
löses före den inledande särskilda besiktningen.
Samarbete mellan värdstater
Värdstater som berörs av samma reguljära trafik skall
ta kontakt med varandra vid tillämpningen av detta
direktiv.
2. Medlemsstaterna bör driva landbaserade trafik-
ledningssystem och andra informationssystem i enlig-
het med IMO:s resolution A.795(19) för att bistå ro-
ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg
i det säkra utförandet av den reguljära trafiken, eller
del av denna, för vilken de bär säkerhetsansvaret.
3. Varje medlemsstat skall förse kommissionen med
kopior av de besiktningsrapporter som avses i artikel
11.6, med IMO:s identifieringsnummer, där det är till-
lämpligt. Kommissionen får i enlighet med förfarandet
i artikel 16 besluta om lämpliga metoder an tilldela
övriga fartyg identifieringsnummer. Om två eller flera
värdstater berörs av den reguljära trafiken, får uppgif-
terna tillhandahållas av en av dessa värdstater. Kom-
missionen skall uppräna och underhålla en databas
med de upplysningar som lämnats. Villkor för tillträde
till databasen skall fastställas i enlighet med förfaran-
det i artikel 16.
4. Medlemsstaterna skall säkerställa att företag som
bedriver reguljär trafik med ro-ro-passagerarfartyg
eller höghastighetspassagerarfartyg till eller från deras
hamnar kan upprätthålla och genomföra ett integrerat
system för beredskapsplanering för nödsituationer
ombord. I detta syfte skall de använda de ramar som
tillhandahålls av IMO genom församlingens resolution
A.852(20) om riktlinjer för en struktur för ett integre-
rat system för planering av oförutsedda händelser. Om
två eller flera medlemsstater berörs i egenskap av
värdstater för den reguljära trafiken skall de tillsam-
mans upprätta en plan för de olika rutterna.
5. Medlemsstaterna skall säkerställa att de fullt ut
har inbegripits i sin egenskap av värdstat av flaggsta-
tens administration innan de utfärdar ett trafiktillstånd
för höghastighetsfartyg, i enlighet med bestämmelserna
i punkt 1.9.3 i koden för höghastighetsfartyg. De skall
säkerställa att de driftsbegränsningar som lokala för-
hållanden kräver, nödvändiga för skyddet av liv, natur-
resurser och kustverksamheter, upprättas eller upprätt-
Artikel 15
Stödåtgärder
Medlemsstaterna skall informera tredje land som bär
antingen flaggstaténs ansvar eller ansvar liknande
värdstatens för sådana ro-ro-passagerarfartyg och hög-
hastighetspassagerarfartyg som omfattas av räckvidden
för detta direktiv, och som går i trafik mellan en hamn
i en medlemsstat och en hamn i ett tredje land, om de
krav som fastställs i detta direktiv för varje företag
som bedriver reguljär trafik till eller från en hamn i
gemenskapen.
Artikel 16
Föreskrivande kommitté
1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté
som inrättats genom artikel 12.1 i direktiv 93/75/EEG.
2. Kommissionens företrädare skall förelägga kom-
mittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra
sig över förslaget inom den tid som ordföranden
bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är.
Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt
artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som
rådet skall fatta på förslag av kommissionen, varvid
medlemsstaternas röster skall vägas enligt nämnda
artikel i fördraget. Ordföranden får inte rösta.
3. a) Kommissionen skall själv anta förslaget om det
är förenligt med kommitténs yttrande.
b) Om förslaget inte är förenligt med kommitténs
yttrande eller om inget yttrande avges, skall
kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka
åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt
beslut med kvalificerad majoritet. Om rådet
inte har fattat något beslut efter åtta veckor
från det att förslaget mottagits, skall kommis-
sionen själv besluta att de föreslagna åtgär-
derna skall vidtas.
87
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
L 138/10
rsv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
1.6.1999
Artikel 17
Ändringsförfarande
I enlighet med förfarandet i artikel 16 får
a) bilagorna,
b) definitionerna,
c) hänvisningarna till gemenskapsinstrument, och
d) hänvisningarna till IMO:s resolutioner ändras i den
utsträckning som krävs för anpassning till gemen-
skapens åtgärder eller åtgärder från IMO som har
trätt i kraft, dock utan att räckvidden för detta
direktiv utvidgas.
Även bilagorna får ändras i enlighet med förfarandet i
artikel 16 när detta krävs för att förbättra den ordning
som inrättas genom detta direktiv, men utan att dess
räckvidd utvidgas.
2. Bestämmelserna i artikel 4.1 d skall tillämpas
senast 30 månader efter offentliggörandet av IEC-stan-
dard nr 61996 eller senast den 1 januari 2002, bero-
ende på vilket av dessa datum som infaller sist.
3. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser
skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller
åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs.
Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras
skall varje medlemsstat själv utfärda.
4. Medlemsstaterna skall omedelbart underrätta
kommissionen om alla bestämmelser i nationell lags-
tiftning som de antar inom det område som omfattas
av detta direktiv. Kommissionen skall informera övriga
medlemsstater om detta.
Artikel 20
Utvärdering av genomförandet
Tre år efter det datum som avses i artikel 19.1 skall
kommissionen utvärdera hur detta direktiv har genom-
förts, på grundval av den information som medlems-
staterna skall lämna i enlighet med artikel 13.
Artikel 18
Påföljder
Medlemsstaterna skall fastställa ett påföljdssystem för
brott mot de nationella bestämmelser som antas i
enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga
åtgärder för att säkerställa att de påföljderna tilläm-
pas. Påföljderna skall vara effektiva, proportionella
och avskräckande.
Artikel 19
Genomförande
Artikel 21
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft samma dag som det
offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella
tidning.
Artikel 22
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Luxemburg den 29 april 1999.
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och
andra författningar som är nödvändiga för att följa
detta direktiv senast den 1 december 2000. De skall
genast underrätta kommissionen om detta.
På rådets vägnar
W. MULLER
Ordförande
88
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
1.6.1999
l~sv~l
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
L 138/11
BILAGA I
ÄRSKILDA KRAV SOM SKALL UPPFYLLAS AV FÖRETAGEN
(enligt artikel 5.1, artikel 6 och artikel 8)
Företagen skall säkerställa att följande åtgärder vidtas ombord på deras ro-ro-passagerarfartyg och
höghastighetspassagerarfartyg:
1. Befälhavaren skall innan fartyget lägger ut förses med lämplig information om tillgängligheten av
landbaserade trafikövervakningssystem och andra informationssystem som kan hjälpa honom an
framföra fartyget på ett säkert sätt, och han skall använda de trafikövervaknings- och infor-
mationssystem som medlemsstaterna har upprättat.
2. De tillämpliga bestämmelserna i punkterna 2-6 MSC/Cirkulär 699 - Reviderade riktlinjer för
säkerhetsinstruktioner till passagerare - tillämpas.
3. En plan över arbetsfördelningen ombord skall anslås på en lättillgänglig plats och innehålla
a) schemat för tjänstgöring till sjöss och tjänstgöring i hamn, och
b) det högsta antalet arbetstimmar och det lägsta antalet vilotimmar som föreskrivs för vaktgåen-
de.
4. Befälhavaren får inte hindras från att fatta sådana beslut som enligt hans yrkesmässiga bedömning
är nödvändiga för säker navigering och säker drift, särskilt vid hårt väder och i grov sjö.
5. Befälhavaren skall registrera navigeringsåtgärder och tillbud som har betydelse för en säker navige-
ring.
6. All skada på, eller permanent deformation av ponar i skrovet och omgivande bordläggningsplåt
som kan påverka fartygets styrka, och varje brist i säkringsanordningarna för sådana portar, skall
omgående rapporteras till både flaggstatens administration och värdstaten och omgående repareras
till deras belåtenhet.
7. En aktuell färdplan skall finnas tillgänglig innan ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspas-
sagerarfartyget avgår på sin resa. Vid utarbetandet av färdplanen skall de riktlinjer som fastställs i
resolution MSC ... (70) om riktlinjer för färdplanering beaktas fullt ut.
8. Allmän information om de tjänster och den hjälp som finns tillgänglig ombord för äldre och rörel-
sehindrade personer skall gå ut till passagerarna och göras tillgänglig i format som är lämpliga för
personer med nedsatt syn.
89
L 138/12
rsv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
1.6.1999
BILAGA II
FÖRTECKNING ÖVER GEMENSKAPSINSTRUMENT
som det hänvisas till i artikel 10./c
— Rådets direktiv 93/75/EEG av den 13 september 1993 om minimikrav för fartyg som anlöper eller
avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods (EGT L 247, 5.10.1993, s.
19). Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 98/74/EG (EGT L 276, 13.10.1998, s.
7).
— Rådets direktiv 94/58/EG av den 22 november 1994 om minimikrav på utbildning för sjöfolk
(EGT L 319, 12.12.1994, s. 28). Direktivet senast ändrat genom direktiv 98/35/EG (EGT L 172,
17.6.1998, s. 1), i tillämpliga fall.
— Rådets förordning (EG) nr 3051/95 av den 8 december 1995 om säkerhetsorganisation för roll-on/
roll-off-passagerarfartyg (EGT L 320, 30.12.1995, s. 14). Förordningen ändrad genom kommissio-
nens förordning (EG) nr 179/98 (EGT L 19, 24.1.1998, s. 35).
90
1.6.1999
l~sv~1
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
L 138/13
BILAGA III
FÖRFARANDEN FÖR SÄRSKILDA BESIKTNINGAR
(enligt artiklarna 6 och 8)
1. Syftet med de särskilda besiktningarna är att säkerställa att de föreskrivna kraven, särskilt de som
rör konstruktion, indelning och stabilitet, maskiner och elektriska anläggningar, lastning, stabilitet,
brandskydd, högsta antal passagerare, livräddningsredskap och transport av farligt gods, radio-
kommunikationer och navigering är uppfyllda, och besiktningen skall därför i tillämpliga fall minst
inbegripa följande:
— Start av nödgenerator.
— Inspektion av nödbelysning.
— Inspektion av nödkraftkälla till radioinstallationer.
— Test av allmänna högtalarsystem.
— Brandövning, inbegripet en demonstration av förmågan att använda skyddsutrustning avsedd
för brandmän.
— Funktionskontroll av nödbrandpump med två brandslangar anslutna till den huvudbrandled-
ning som är i drift.
— Test av fjärrmanövrerade nödstoppsanordningar för bränsletillförsel till pannor, huvud- och
hjälpmaskiner och för ventilationsfläktar.
— Test av fjärrmanövrerade och lokala kontrollanordningar för stängning av brandspjäll.
— Test av anordningar för upptäckande av brand och brandlarmsystem.
— Test av branddörrarnas stängningsfunktioner.
— Funktionskontroll av länspumpar.
— Stängning av vattentäta skottdörrar, både från de lokala och fjärrmanövrerade kontrollpositio-
nerna.
— Demonstration som visar att nyckelpersoner inom besättningen är förtrogna med skadekon-
trollplanen.
— Sjösättning av minst en beredskapsbåt och en livbåt, start och test av deras framdrivnings- och
styrsystem, och att ombordtagning till den plats ombord där de är stuvade.
— Kontroll att alla livbåtar och beredskaps båtar stämmer överens med inventarieförteckningen.
— Test av fartygets styrinrättning och reservstyrinrättning.
2. De särskilda besiktningarna skall inbegripa en kontroll av det planerade systemet för underhåll
ombord.
3. De särskilda besiktningarna skall vara inriktade på besättningsmedlemmarnas förtrogenhet och
effektivitet i samband med säkerhetsförfaranden, förfaranden vid nödsituationer, underhåll, arbets-
förfaranden, passagerarsäkerhet, förfaranden på bryggan samt hantering av last och fordon. Sjö-
folks förmåga att förstå, och i tillämpliga fall, ge order och instruktioner och rapportera tillbaka
på det gemensamma arbetsspråket, som antecknats i fartygets dagbok, skall kontrolleras. Doku-
menterade bevis på att besättningsmedlemmar framgångsrikt har fullföljt en särskild utbildning
skall kontrolleras, särskilt när det gäller
— utbildning i kontroll av folkmassor;
— utbildning i fartygskännedom,
91
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
L 138/14
| SV | Europeiska gemenskapernas officiella tidning
1.6.1999
— säkerhetsutbildning för personal som i fråga om säkerhet direkt bistår passagerare i passagerar-
utrymmen, särskilt äldre och rörelsehindrade personer i en nödsituation, och
— utbildning i krishantering och mänskligt beteende.
Den särskilda besiktningen skall inbegripa en bedömning av huruvida tjänstgöringsmönster ger
upphov till orimlig uttröttning, särskilt för vaktgående personal.
4. Besättningsmedlemmarnas behörighetsbevis skall, om de utfärdats av tredje land, endast erkännas
om de uppfyller kraven i regel 1/10 i den reviderade internationella konventionen om normer för
sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning av år 1978 (STCW-konventionen).
92
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
1.6.1999
l~sv~|
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
L 138/15
BILAGA IV
VÄGLEDANDE RIKTLINJER FÖR KVALIFICERADE INSPEKTÖRER VID UTFÖRANDET AV
BESIKTNINGAR UNDER EN REGULJÄR RESA
(enligt artikel 8.1)
1. Passageraruppgifter
De metoder som används för att säkerställa att det antal passagerare för vilket ro-ro-passagerar-
fartyget eller höghastighetspassagerarfartyget (nedan kallat fartyget) är certifierat inte överskrids.
Att systemet för registrering av passageraruppgifter överensstämmer med föreskrifterna och är
effektivt. Det sätt på vilket befälhavaren informeras om det totala antalet passagerare och, om
tillämpligt, hur passagerare som reser tur- och retur utan att gå i land inkluderas i totalantalet för
returresan.
2. Lastnings- och stabilitetsinformation
Att, i tillämpliga fall, funktionssäker utrustning för avläsning av djupgåendet installeras och
används. Att åtgärder vidtas för att säkerställa att fartyget inte överlastas och att den tillämpliga
indelningslastlinjen inte befinner sig under vatten. Att lastnings- och stabilitetsbedömningen utförs
i enlighet med kraven. Att godstransportfordon och annan last är vägda när så krävs och att
upgifter om detta vidarebefordras till fartyget för användning vid lastnings- och stabilitetsbedöm-
ningen. Att skadekontrollplaner finns permanent uppsatta och att informationshäften med skade-
kontrollinformation finns tillgängliga för fartygets befäl.
3. Klargöring för sjöresa
Förfarandet för att säkerställa att fartyget är klart för sjöresa innan det lämnar kajplatsen, vilket
bör inbegripa ett rapporteringsförfarande om att alla vattentäta och vädertäta portar i fartygs-
sidan är stängda. Att alla dörrar på bildäck är stängda innan fartyget lämnar kajplatsen eller att
de endast förblir öppna under den tid som krävs för att möjliggöra en stängning av bogvisiret.
Stängningsanordningarna för bog-, akter- och sidoportarna och förekomsten av indikeringslampor
och TV-övervakningskameror för att från kommandobryggan kunna utläsa deras status. Varje
funktionsproblem i fråga om indikeringslamporna, särskilt strömbrytarna vid dörrarna, bör
undersökas och rapporteras.
4. Säkerhetsmeddelanden
Hur rutinmässig säkerhetsinformation meddelas och uppsättandet av instruktioner och riktlinjer
för förfaranden vid nödsituationer på lämpligt eller lämpliga språk. Att rutinmässig säkerhets-
information lämnas då resan påbörjas och kan höras i alla allmänna utrymmen, inbegripet öppna
däck till vilka passagerarna har tillträde.
5. Anteckningar i dagboken
En granskning av dagboken för att säkerställa att uppgifter förs in angående stängning av bog-,
akter- och andra vattentäta och vädertäta portar, övning med vattentäta skottdörrar, provning av
styrinrättning etc. Även att djupgående, fribord och stabilitet, liksom besättningens gemensamma
arbetsspråk antecknas.
6. Farligt gods
Att varje last av farligt eller förorenande gods transporteras i enlighet med de tillämpliga före-
skrifterna och, särskilt, att en deklaration avseende det farliga och förorenande godset lämnas till-
sammans med ett manifest eller en lastplan som visar godsets placering ombord, att transporten
av den särskilda lasten är tillåten på passagerarfartyget och att det farliga och förorenande godset
är korrekt märkt, etiketterat, stuvat, säkrat och avskilt.
93
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
L 138/16
r~sv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
1.6.1999
Art fordon som transporterar farligt och förorenande gods korrekt utmärks med anslag och säk-
ras. Att, när farligt och förorenande gods transporteras, en kopia av det aktuella manifestet eller
den relevanta lastplanen finns tillgänglig i land. Att befälhavaren känner till anmälningskraven
enligt direktiv 93/75/EEG och de instruktioner om förfaranden i nödsituationer som skall följas
och åtgärder för första hjälpen-insatser vid tillbud som inbegriper det farliga godset eller det för
den marina miljön förorenande ämnet. Att ventilationsanordningarna på bildäck alltid är i drift,
ökas när fordonens motorer är i drift och att det finns någon form av indikation på bryggan som
visar att ventilationen på bildäck är i drift.
7. Säkring av transportfordon
Det sätt på vilket transportfordon säkras, t.ex. blockstuvning eller om de stuvas individuellt. Om
det finns tillräckligt starka fästpunkter. Anordningarna för säkring av transportfordon vid eller
när man förväntar sig svåra väderförhållanden. Metoden för säkring av eventuella bussar och
motorcyklar. Att det på fartyget finns en lastsäkringsmanual.
8. Bildäck
Huruvida lastrum av särskild kategori och ro-ro-lastrum ständigt patrulleras eller övervakas
genom ett TV-övervakningssystem så att man kan iaktta fordonens rörelser i hårt väder samt obe-
hörigt tillträde av passagerare. Att branddörrar och ingångar hålls stängda och att anslag har satts
upp om att passagerare inte får befinna sig på bildäck medan fartyget är till sjöss.
9. Stängning av vattentäta dörrar
Att den policy som fastställs i företagets driftsinstruktioner för vattentäta skottdörrar iakttas. Att
de föreskrivna övningarna utförs. Att kontrollen från bryggan av de vattentäta dörrarna när så är
möjligt, görs som ”lokal” kontroll. Att dörrarna hålls stängda vid begränsad sikt och i riskfyllda
situationer. Att besättningen instrueras om hur man korrekt använder dörrarna och är medvetna
om de faror som är förknippade med en felaktig användning.
10. Brandpatruller
Det bör bekräftas att en effektiv brandpatrull upprätthålls för att snabbt kunna upptäcka varje
brand. Detta bör inbegripa utrymmen av särskild kategori där en fast anläggning för upptäckande
av brand och brandlarm inte har installerats, och ett noterande av att dessa utrymmen kan patrul-
leras enligt punkt 8.
11. Kommunikationer i en nödsituation
Att det finns tillräcklig många besättningsmedlemmar enligt mönstringslistan (Muster List) för att
bistå passagerare i nödsituationer och att de är lätt identifierbara och har förmåga att i en nödsi-
tuation kommunicera med passagerarna, med beaktande av en lämplig och adekvat kombination
av några av följande faktorer:
a) Det eller de språk som talas av majoriteten av de passagerare som reser på en särskild rutt.
b) Sannolikheten att en förmåga att använda ett elementärt engelskt ordförråd för att ge grund-
läggande instruktioner kan möjliggöra kommunikation med passagerare som behöver hjälp,
oavsett om passageraren och besättningsmedlemmen delar ett gemensamt språk.
c) Ett eventuellt behov av att i en nödsituation kunna kommunicera genom andra medel (t.ex.
genom demonstration och handsignaler eller att kunna påkalla uppmärksamhet på place-
ringen av instruktioner, samlingsstationer, livräddningsanordningar eller utrymningsvägar när
det inte är praktiskt möjligt med verbal kommunikation).
d) Den omfattning i‘vilken fullständiga säkerhetsinstruktioner har gått ut till passagerna på deras
egna modersmål.
e) Det språk på vilket nödmeddelanden kan sändas vid en nödsituation eller under en övning
för att förmedla livsviktig vägledning till passagerare och för att göra det lättare för besätt-
ningsmedlemmar att bistå passagerare.
94
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
1.6.1999 | SV | Europeiska gemenskapernas officiella tidning
L 138/17
12. Gemensamt arbetsspråk för besättningsmedlemmar
Kontroll av att ett arbetsspråk har fastställts för att säkerställa att besättningen kan arbeta på ett
effektivt sätt när det gäller säkerhetsfrågor och att detta arbetsspråk är antecknat i fartygets dag-
bok.
13. Säkerhetsutrustning
Att livräddnings- och brandredskap, inbegripet branddörrar och andra delar av det inbyggda
branskyddet som snabbt kan inspekteras, upprätthålls. Att brandkontrollplaner finns permanent
uppsatta eller att informationshäften som innehåller motsvarande information tillhandahålls för
befälens kännedom. Att stuvningsplatser för räddningsvästar är lämpliga och att stuvningsplatser
för räddningsvästar för barn lätt kan identifieras. Att lastningen av fordon inte hindrar funktionen
hos brandkontroller, nödavstängningsanordningar, kontroiler för stormventiler etc. som kan fin-
nas placerade på bildäcken.
14. Navigations- och radioutrustning
Att navigationsutrustningen och utrustningen för radiokommunikation, inbegripet ”epirber” (nöd-
radiofyrar), är funktionsduglig.
15. Extra nödbelysning
Att extra nödbelysning finns monterad när så krävs enligt reglerna, och att anteckning förs över
brister.
16. Utrymningsvägar
Markering, i enlighet med tillämpliga krav, och belysning, både från huvudströmkällor och nöd-
strömkällor, av utrymningsvägama. De åtgärder som vidtas för att hålla utrymningsvägar fria
från fordon i de fall då utrymningsvägama korsar eller leds igenom bildäcken. Att utgångar, sär-
skilt utgångar från butiker med skattefri försäljning, som man har funnit blockerade av en över-
driven mängd varor, hålls fria.
17. Driftsmanual
Att exemplar av driftsmanualen delas ut till befälhavaren och varje senior befäl och att andra
exemplar finns tillgängliga för alla besättningsmedlemmar. Även att det finns checklistor som
omfattar förberedelserna för sjöresa och andra åtgärder.
18. Renlighet i maskinrummet
Att maskinrummet hålls rent med avseende på underhållsrutiner.
19. Bortskaffande av avfall
Att metoderna för hantering och bortskaffande av avfall är tillfredsställande.
20. Planerat underhåll
Alla företag bör ha särskilda rutinåtgärder, med ett planerat underhållssystem, för alla säkerhets-
relaterade områden inbegripet bog-, akter- och sidoportar; samt deras stängningsanordningar, men
även maskinrumsunderhåll och säkerhetsutrustning. Det bör finnas planer för periodiska kontrol-
ler av alla delar för att hålla en högsta möjliga säkerhetsstandard. Det bör finnas rutiner för att
registrera brister och för att bekräfta att de har åtgärdats på ett korrekt sätt så att befälhavaren
och den ansvariga personen i land, inom företagets ledningsorganisation, är medvetna om bris-
95
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
L 138/18
r~sv~i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
1.6.1999
terna och underrättas när dessa brister har åtgärdats inom en angiven tid. Periodiska kontroller
av att stängningsanordningarna för den inre- och yttre bogporten fungerar bör inbegripa indikato-
rerna, övervakningsutrustning och spygatter i områdena mellan bogvisiret och den inre porten
och särskilt stängningsmekanismema med ullhörande hydrauliska system.
21. Sjöresor
Vid en sjöresa skall man utnyttja tillfället att kontrollera överbeläggning, inbegripet antalet till-
gängliga sittplatser och huruvida korridorer, trappor och nödutgångar blockeras av bagage och
passagerare som inte hittat några sittplatser. Man bör även kontrollera att alla passagerare har
lämnat bildäcket innan fartyget lämnar kajen och att de inte har tillträde till däcket förrän ome-
delbart före tilläggning.
96
Prop. 2000/01:137
Bilaga 3
1.6.1999
l~sv~|
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
L 138/19
BILAGA V
K VALIFIK ATI ON SKRITE RIER OCH KRITERIER FÖR OBEROENDE FÖR
KVALIFICERADE INSPEKTÖRER
(enligt artikel 2 r)
1. Den kvalificerade inspektören skall vara bemyndigad av behörig myndighet i en medlemsstat att
utföra särskilda besiktningar i enlighet med artikel 6.
2. — Den kvalificerade inspektören skall ha fullgjort minst ett år som flaggstatsinspektör vid den
behöriga myndigheten i en medlemsstat och ha utfört besiktningar och certifieringar enligt
1974 års Solas-konvention
— och inneha
a) behörighetsbevis som befälhavare som ger honom rätt att föra befäl på ett fartyg med en
bruttodräktighet av 1 600 eller mer (se STCW Reg. II/2), eller
b) behörighet som maskinchef som ger honom rätt att fullgöra uppgiften som maskinchef på
fartyg vars huvudkraftkälla har en effekt på 3 000 kW eller mer (se STCW, Reg. III/2),
eller
c) ha avlagt civilingenjörsexamen på skeppsbyggnadslinje, maskinteknisk ingenjörsexamen
eller sjöingenjörsexamen och ha. arbetat i den egenskapen i minst fem år.
— Kvalificerade inspektörer till vilka hänvisning görs i a och b skall ha minst fem års sjöpraktik
som antingen däcksbefäl eller maskinbefäl.
I annat fall skall den kvalificerade inspektören
— inneha en lämplig universitetsexamen eller motsvarande praktisk erfarenhet från en medlems-
stat, och
— ha utbildats och examinerats vid en skola för fartygsinspektörer i en medlemsstat, och
— ha fullgjort minst två år som flaggstatsinspektör vid den behöriga myndigheten i en medlems-
stat och ha utfört besiktningar och certifieringar enligt 1974 års Solas-konvention.
3. Kvalificerade inspektörer skall ha förmåga att meddela sig muntligen och skriftligen med sjöfolk
på det språk som oftast talas till sjöss.
4. Kvalificerade inspektörer skall ha tillräcklig kännedom om bestämmelserna i 1974 års Solas-kon-
vention och de tillämpliga förfarandena i detta direktiv.
5. Kvalificerade inspektörer som utför särskilda besiktningar får inte ha några kommersiella intressen,
vare sig i det berörda företaget, i andra företag som bedriver reguljär trafik till och från den
berörda värdstaten eller i de ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg som inspek-
teras. Kvalificerade inspektörer får inte heller vara anställda av eller utföra arbete åt icke-statliga
organisationer som utför lagstadgade besiktningar eller klassbesiktningar eller utfärdar certifikat
för dessa ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg.
6. Inspektörer som inte uppfyller ovannämnda kriterier kan också godtas under förutsättning att de
var anställda vid den behöriga myndigheten för lagstadgade besiktningar eller hamnstatskontroll-
inspektioner den dag då direktiv 95/21/EG antogs.
97
4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 137
Prop. 2000/01:137
Bilaga 4
Förslag till
Lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49)
Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (1988:49)
dels att 10 kap. 5 §, 11 kap. 1-3 och 5 §§, 12 kap. 1 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 10 kap. 9 a-d §§,
11 kap. 1 a och 1 b §§ av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 kap.
5§
Den tillsyn som anges i 1 §
första stycket utövas vid tillsyns-
förrättningar. Sådana förrättningar
utförs som besiktningar, rederi-
kontroller eller inspektioner.
Den tillsyn som anges i 1 §
första stycket utövas vid tillsyns-
förrättningar. Sådana förrättningar
utförs som besiktningar, inledande
kontroller, rederikontroller eller
inspektioner.
Besiktningar och rederikontroller görs planmässigt. När det finns sär-
skild anledning till det, kan en besiktning eller rederikontroll göras även
utom planen. Inspektioner görs när en tillsynsmyndighet finner att det är
motiverat.
Besiktningar skall göras främst
för att undersöka om ett fartyg är sj ovärdigt,
för att undersöka om det är lämpligt att användas som passagerar-
fartyg,
för att bestämma dess minsta tillåtna ffibord och
för att undersöka om fartygets säkerhetsorganisation överensstämmer
med rederiets säkerhetsorganisation.
Tillsyn av utländska fartyg sker
genom inspektion. När det gäller
förhållanden som omfattas av
certifikat, skall inspektionen be-
gränsas till granskning av fartygets
certifikat eller motsvarande hand-
lingar enligt 1 kap. 8 §, om det inte
finns grundad anledning att anta
att fartyget, dess utrustning eller
säkerhetsorganisation avviker från
uppgifterna i certifikaten eller
handlingarna i något väsentligt
avseende.
9§
Tillsyn av utländska fartyg som
inte omfattas av 9 a-d §§ sker
genom inspektion. När det gäller
förhållanden som omfattas av
certifikat, skall inspektionen be-
gränsas till granskning av fartygets
certifikat eller motsvarande hand-
lingar enligt 1 kap. 8 §, om det inte
finns grundad anledning att anta
att fartyget, dess utrustning eller
säkerhetsorganisation avviker från
uppgifterna i certifikaten eller
handlingarna i något väsentligt
avseende.
På framställning av en myndighet i en främmande stat far dock Sjö-
fartsverket besluta om en annan tillsynsförrättning än inspektion för ett
98
fartyg som hör hemma i den främmande staten och, om så erfordras, ut- Prop. 2000/01:137
färda ett certifikat eller en annan handling som avses i denna lag eller i Bilaga 4
föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.
Med ro-ro passagerarfartyg,
höghastighetspassagerarfartyg
och reguljär trafik avses det-
samma som sägs i rådets direktiv
1999/35/EG av den 29 april 1999
om ett system med obligatoriska
besiktningar för en säker drift av
ro-ro passagerarfartyg och hög-
hastighetspassagerarfartyg i
reguljär trafik1
.När ett ro-ro passagerarfartyg
eller ett höghastighetspassa-
gerarfartyg används eller skall
användas i reguljär trafik där
fartyget anlöper eller avgår från
svensk hamn utförs tillsynsjorrätt-
ningar enligt vad som sägs i denna
paragraf och 9b-d§§. Bestäm-
melserna tillämpas enbart när
trafiken omfattar internationella
resor och inrikes resor inom fart-
område A enligt 1 kap. 7 § fartygs-
säkerhetsförordningen (1988:594).
År fartyget svenskt gäller dess-
utom vad som sägs i 5-8 §§.
Tillsynsmyndigheten får avstå
från en jbrrättning som avses i
9 b-c §§, om motsvarande förrätt-
ning utförts av en behörig myn-
dighet i en medlemsstat i
Europeiska unionen vars hamnar
omfattas av den reguljära trafiken.
9b§
Innan ett fartyg som avses i
9 a § tas i bruk i reguljär trafik
skall tillsynsmyndigheten göra en
inledande kontroll av fartyget och
av det företag som skall använda
fartyget i reguljär trafik (rederiet).
Sådana inledande kontroller
skall också göras när ett sådant
fartyg tas i bruk i annan reguljär
trafik, om inte tillsynsmyndigheten
EGT L 138, 01.06.1999 s. 1 (Celex 399L0035).
99
med hänsyn till omständigheterna Prop. 2000/01:137
finner att det är obehövligt. Bilaga 4
Fartyg som avses i 9 a § skall
besiktigas planmässigt. Ett sådant
fartyg skall dessutom besiktigas
särskilt
1. innan det tas i bruk i trafiken,
2. när det har genomgått någon
större ombyggnad, reparation
eller förnyelse eller har lidit skada
som kan inverka menligt på sjö-
värdigheten,
3. när det tas i bruk i annan
reguljär trafik, när det byter flagg
eller överfors till en ny klass eller
när ledningen för rederiet som
använder fartyget ändras, om det
med hänsyn till omständigheterna
inte är obehövligt.
9d§
Tillsynsmyndigheten får ge till-
stånd till att ett fartyg som avses i
9 a § och som inte har kontrolle-
rats eller besiktigats enligt 9 b—
c §§ används i reguljär trafik, om
det på grund av oförutsedda om-
ständigheter är nödvändigt att
snabbt sätta in fartyget som er-
sättning och för att säkerställa
kontinuitet i trafiken samt fartyget
kan antas uppfylla kraven för
säker drift.
Tillsynsmyndigheten skall inom
en månad från det att ett tillstånd
utfärdats enligt första stycket ut-
föra en inledande kontroll och en
besiktning av fartyget särskilt for
reguljär trafik.
11 kap.
1§
Ett fartygs resa får förbjudas Ett fartygs resa far förbjudas,
tills rättelse har skett, om det finns om det finns skälig anledning att
skälig anledning att anta anta
att fartyget inte är sjövärdigt for resa i den avsedda farten,
att det i något väsentligt avseende har brister i fråga om skyddet mot
ohälsa eller olycksfall,
100
att det inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt, Prop. 2000/01:137
att det medför passagerare utöver det högsta tillåtna antalet, Bilaga 4
att det inte är bemannat på ett betryggande sätt för den avsedda resan
eller
att rederiet eller fartyget inte uppfyller kraven på säkerhetsorganisa-
tion.
Om det är fråga endast om brister i anordningar for arbetet eller i
arbetsredskap, far i stället användningen av anordningarna eller red-
skapen förbjudas tills rättelse har skett.
Om det finns skälig anledning att anta att användningen av en viss
lokal, arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne innebär risk
for ohälsa eller olycksfall, får denna användning förbjudas tills rättelse
har skett.
Ett fartygs resa får också för-
bjudas, om fartyget inte hålls till-
gängligt för tillsynsförrättning
eller om fartyget eller dess rederi
saknar ett certifikat, dokument
angående godkänd säkerhetsorga-
nisation eller en motsvarande
handling som det skall ha enligt
denna lag eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av
1 kap. 7 eller 8 §.
Ett fartygs resa får också för-
bjudas, om fartyget inte hålls till-
gängligt för tillsynsförrättning
eller om fartyget saknar ett certi-
fikat som det skall ha enligt denna
lag eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av 1 kap. 7
eller 8 §.
Ett fartygs resa skall förbjudas,
om dess rederi saknar ett doku-
ment angående godkänd säker-
hetsorganisation eller om fartyget
saknar ett certifikat angående
godkänd säkerhetsorganisation
eller en kopia av rederiets doku-
ment angående godkänd säker-
hetsorganisation som det skall ha
enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som har meddelats med
stöd av 1 kap. 7 eller 8 §. För-
budet får upphävas om det behövs
for att förhindra överbeläggning
av inspektionshamnen. Upphävs
förbudet på denna grund gäller
vad som sägs i la §.
1 andra fall än som sägs i femte
stycket andra meningen skall ett
förbud att resa gälla till dess
rättelse har skett och betalning
har erlagts eller säkerhet ställts
för de kostnader for tillsynsför-
rättningen som enligt denna lag
101
eller enligt föreskrifter som har Prop. 2000/01:137
meddelats med stöd av lagen skall Bilaga 4
betalas av redaren eller fartygs-
ägaren.
1 a§
Lämnar ett fartyg hamnen i strid
mot ett förbud som meddelats
enligt 1 § eller har det tillåtits att
resa till ett reparationsvarv och
lämnar hamnen utan att uppfylla
villkoren för en sådan resa eller
fortsätter resan utan att anlöpa
reparationsvarvet, skall fartyget
förbjudas att anlöpa varje svensk
hamn. Detsamma gäller när ett
förbud att resa hävts enligt 1 §
femte stycket andra meningen.
Ett förbud att anlöpa svenska
hamnar skall bestå till dess att
redaren, fartygets ägare eller den
som är ansvarig för fartygs-
transporten visat för den myndig-
het som förbjudit fartygets resa att
bristen är åtgärdad.
Vad som sägs i första och andra
styckena gäller också om ett fartyg
överträtt ett förbud att resa som
meddelats av en behörig myndig-
het i en annan stat inom Euro-
peiska ekonomiska samarbets-
området.
Tillsynsmyndigheten får trots
vad som sägs i denna paragraf
tillåta att ett fartyg reser till en
anvisad hamn om force majeure
eller säkerhetsskäl gör det nöd-
vändigt eller för att minska eller
begränsa föroreningsrisk eller för
rättelse av fartygets brister.
lb§
Användningen av ett fartyg som
avses i 10 kap. 9 a § får förbjudas
i reguljär trafik, om
1. rederiet vid en inledande
kontroll enligt 10 kap. 9 b § inte
har visat att kraven för sådan
trafik är uppfyllda,
2. flaggstaten, när det är
tillämpligt, utfärdat dispenscerti- .
fikat enligt regel I B/12 (a) (vi) i Prop. 2000/01:137
1974 års internationella konven- Bilaga 4
tion om säkerheten för människo-
liv till sjöss (SOLAS 1974) eller
trafiktillstånd för höghastighets-
fartyg enligt punkt 1.9.3 i IMO. s
sjösäkerhetskommittés resolution
MSC 36(63) (Internationella
säkerhetskoden för höghastighets-
fartyg) utan att först ha samrått
med behörig svensk myndighet.
Ett beslut enligt 1 § meddelas av
Sjöfartsverket eller av annan myn-
dighet som regeringen föreskriver.
Beslutet skall innehålla uppgifter
gärder som skall vidtas för rättelse.
2§
Ett beslut enligt 1-1 b §§
meddelas av Sjöfartsverket eller av
annan myndighet som regeringen
föreskriver.
om skälen för förbudet och om de åt-
Den myndighet som har för-
bjudit ett fartygs resa skall, om
fartyget befinner sig inom
Sveriges sjöterritorium, genast
anmäla beslutet till polis-, tull- och
lotsmyndighetema.
Polismyndigheten skall vidta de
åtgärder som behövs för att hindra
att förbudet överträds.
Den myndighet som har för-
bjudit ett fartygs resa eller för-
bjudit ett fartyg att anlöpa svensk
hamn skall, om fartyget befinner
sig inom Sveriges sjöterritorium,
genast anmäla beslutet till polis-,
tull- och lotsmyndighetema. Ett
förbud att anlöpa svensk hamn
skall också anmälas till Kustbe-
vakningen.
Polismyndigheten och Kustbe-
vakningen skall vidta de åtgärder
som behövs för att hindra att för-
budet överträds.
Lotsmyndigheten skall inställa de förrättningar för fartygets resa som
ankommer på den.
Om fartyget står under tullkontroll, far Tullverket inte tillåta det att
avgå. Tullverket får också tillfälligt ta hand om fartygets nationalitets-
handling, när det behövs för att hindra fartygets avgång.
Om förbudet gäller ett svenskt fartyg som befinner sig utomlands, är
befälhavaren skyldig att på begäran av en svensk utlandsmyndighet
lämna den för fartyget gällande nationalitetshandlingen till myndigheten.
Om det föreligger en brist som
avses i 1 § men det inte finns till-
räckliga skäl att meddela ett för-
bud, far en myndighet som enligt
2 § far meddela ett förbud i stället
förelägga fartygets redare eller
5§
Om det föreligger en brist som
avses i 1 § eller om ett krav för
reguljär trafik som avses i 1 b §
inte är uppfyllt, men det inte finns
tillräckliga skäl att meddela ett
förbud, far en myndighet som
103
ägare att avhjälpa bristen inom enligt 2 § far meddela ett forbud i Prop. 2000/01:137
viss tid. stället förelägga fartygets redare Bilaga 4
eller ägare att avhjälpa bristen
eller uppfylla kravet inom viss tid.
Gentemot den som har skyddsansvar enligt 7 kap. 2-13 §§ far en myn-
dighet som avses i 2 § meddela föreläggande som behövs för att be-
stämmelserna i 6 och 7 kap. eller föreskrifter som har meddelats med
stöd av 8 kap. skall efterlevas.
Om den som har fatt ett föreläggande inte följer det eller om han inte
kan underrättas om föreläggandet utan sådant dröjsmål som äventyrar
syftet med det, får myndigheten låta verkställa åtgärden på hans bekost-
nad. Detsamma gäller även i andra fall när ett föreläggande har medde-
lats, om omedelbar åtgärd krävs men inte kan förväntas bli vidtagen av
den som avses med föreläggandet.
Följs inte ett föreläggande som
avser användningen av ett fartyg
enligt 10 kap. 9 a § i regidjär
trafik, får myndigheten besluta att
fartyget inte får användas i
trafiken.
12 kap.
1 §
Till böter eller fängelse i högst ett år döms
1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift
eller ett villkor som har meddelats med stöd av 8 kap. 2 eller 4 §,
2. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot ett förbud
enligt 11 kap. 1 § mot ett fartygs
resa eller mot användning av en
anordning för arbetet eller annat
som nämns i andra eller tredje
stycket av nämnda paragraf,
2. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot ett förbud
enligt 11 kap. 1-7 b £§ mot ett
fartygs resa, mot användning av en
anordning för arbetet eller annat
som nämns i andra eller tredje
stycket av 1 §, mot tillträde till
hamn eller mot användning i
reguljär trafik,
3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande
som har meddelats med stöd av 11 kap. 5 §.
Om ett förbud eller föreläggande som avses i första stycket 2 eller 3 är
förenat med vite, skall den som bryter mot det inte dömas till ansvar.
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2000.
2. Om ett fartyg som avses i 10 kap. 9 a § är i bruk i reguljär trafik den
1 december 2000, skall tillsynsförrättningar enligt 10 kap. 9 b och 9 c §§
göras senast tolv månader därefter.
104
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från
fartyg
Prop. 2000/01:137
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:424) om åtgärder mot
förorening från fartyg
dels att 7 kap. 7 och 10 §§, 9 kap. 2 §, 10 kap. 3 och 6 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att i 7 kap. skall införas två nya paragrafer 6 a och 6 b §§ av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
Ett förbud mot ett fartygs av-
gång som meddelats enligt 4-6 §§
skall gälla till dess rättelse har
skett och betalning har erlagts
eller säkerhet ställts för de kost-
nader för tillsynsförrättningen som
enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som har meddelats med
stöd av lagen skall betalas av
redaren eller fartygsägaren.
6b§
Lämnar ett fartyg hamnen i strid
mot ett förbud som meddelats
enligt 4-6 §§ eller har det tillåtits
att resa till ett reparationsvarv och
lämnar hamnen utan att uppfylla
villkoren för en sådan resa eller
fortsätter resan utan att anlöpa
reparationsvarvet, skall Sjöfarts-
verket meddela förbud för fartyget
att anlöpa varje svensk hamn.
Ett förbud att anlöpa svenska
hamnar skall bestå till dess att
redaren, fartygets ägare eller den
som är ansvarig för fartygs-
transporten visat för Sjöfartsverket
att bristen är åtgärdad.
Vad som sägs i första och andra
styckena gäller också om ett fartyg
överträtt ett förbud att resa som
meddelats av en behörig myndig-
het i en annan stat inom
Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet.
105
Sjöfartsverket får trots vad som Prop. 2000/01:137
sägs i denna paragraf ge ett fartyg Bilaga 4
tillstånd att resa till en anvisad
hamn om force majeure eller
säkerhetsskäl gör det nödvändigt
eller för att minska eller begränsa
föroreningsrisk eller för rättelse
av fartygets brister.
Beslut enligt 4 eller 5 § om för-
bud skall innehålla uppgift om de
åtgärder som skall vidtas för
rättelse. Beslut om föreläggande
enligt samma paragrafer skall
innehålla uppgift om den tid inom
vilken åtgärderna skall vara vid-
tagna.
7§
Beslut enligt 4, 5 eller 6 b § om
förbud skall innehålla uppgift om
de åtgärder som skall vidtas för
rättelse. Beslut om föreläggande
enligt 4 eller 5 § skall innehålla
uppgift om den tid inom vilken
åtgärderna skall vara vidtagna.
Den myndighet som med stöd
av 4, 5 eller 6 § har förbjudit ett
fartygs avgång eller vidare resa
skall, om fartyget befinner sig
inom Sveriges sjöterritorium eller,
i fråga om beslut enligt 4 eller 5 §,
Sveriges ekonomiska zon, genast
anmäla beslutet för polis-, tull- och
lotsmyndighetema samt Kustbe-
vakningen. Polismyndigheten
skall, om det behövs, vidta åt-
gärder för att förhindra över-
trädelse av förbudet. Tull- och
lotsmyndighetema skall, så länge
förbudet gäller, inställa de förrätt-
ningar för fartygets resa som an-
kommer på dem.
10 §
Den myndighet som med stöd
av 4, 5, 6 eller 6 b § har förbjudit
ett fartygs avgång eller vidare resa
eller tillträde till svenska hamnar
skall, om fartyget befinner sig
inom Sveriges sjöterritorium eller,
i fråga om beslut enligt 4 eller 5 §,
Sveriges ekonomiska zon, genast
anmäla beslutet för polis-, tull- och
lotsmyndighetema samt Kustbe-
vakningen. Polismyndigheten
skall, om det behövs, vidta åt-
gärder för att förhindra över-
trädelse av förbudet. Tull- och
lotsmyndighetema skall, så länge
förbudet gäller, inställa de förrätt-
ningar för fartygets resa som an-
kommer på dem.
Gäller förbudet ett svenskt fartyg som befinner sig inom främmande
lands sjöterritorium, är befälhavaren skyldig att på begäran av svensk
utlandsmyndighet lämna fartygets nationalitetshandlingar till denna
myndighet.
9 kap.
Beslut som har meddelats av
Sjöfartsverket i frågor som avses i
7 kap. 4 § första stycket, 5 eller
6 § får överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol.
2§
Beslut som har meddelats av
Sjöfartsverket i frågor som avses i
7 kap. 4 § första stycket, 5, 6 eller
6 b § far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
106
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Prop. 2000/01:137
Beslut i andra frågor som avses i 1—7 kap. får överklagas Bilaga 4
1. hos Sjöfartsverket, om beslutet har meddelats av en annan myndig-
het som inte är central förvaltningsmyndighet och inte heller kommunal
myndighet, eller
2. hos regeringen, om beslutet har meddelats av Sjöfartsverket eller av
en annan myndighet som är central förvaltningsmyndighet.
10 kap.
3§
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet bryter mot
1. en föreskrift som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 eller 2 §,
2. ett förbud eller föreläggande som har meddelats med stöd av 7 kap.
4 eller 5 §, eller
3. ett förbud som har meddelats 3. ett förbud som har meddelats
med stöd av 7 kap. 6 §. med stöd av 7 kap. 6 eller 6 b §.
6§
1. Släpps ett skadligt ämne ut i strid mot förbud som gäller enligt
2 kap. 2 § första stycket eller mot 2 kap. 4 § eller i strid mot föreskrift
som har meddelats med stöd av 2 kap. 2 § andra stycket eller 2 kap. 3 §,
2. åsidosätts en föreskrift som har meddelats med stöd av 4 kap. 2 eller
3 § eller 7 kap. 1 eller 2 §,
3. överträds ett förbud eller åsidosätts ett föreläggande som har
meddelats med stöd av 7 kap. 4 eller 5 §,
4. överträds ett förbud som har 4. överträds ett förbud som har
meddelats med stöd av 7 kap. 6 §, meddelats med stöd av 7 kap. 6
eller eller 6 b §, eller
5. åsidosätts en föreskrift som har meddelats med stöd av 7 kap. 11 §
första stycket,
döms fartygets redare eller ägare som om han själv hade begått gär-
ningen, om han underlåtit att göra vad som skäligen kunnat fordras av
honom för att förhindra det inträffade.
Denna lag träder i kraft den 1 december 2000.
107
Prop. 2000/01:137
Bilaga 5
Följande remissinstanser har beretts tillfälle att avge synpunkter på del-
betänkandet SOU 2000:16, Införlivande av vissa direktiv om fartygs-
säkerhet.
Hovrätten för Västra Sverige, Hovrätten för Nedre Norrland, Malmö
tingsrätt, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten, Kust-
bevakningen, Statens Räddningsverk, Sjöfartsverket, Statens Haveri-
kommission, Fiskeriverket, Göteborgs kommun, Umeå kommun,
Svenska Kommunförbundet, Sveriges hamnar, Sveriges Redareförening,
Sveriges Redareförening för mindre passagerarfartyg (SWEREF),
Sveriges Fartygsbefälsförening, Svenska Maskinbefälsförbundet, Seko-
Sjöfolk och Svenska Sjöassuradöremas förening.
108
Prop. 2000/01:137
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (1988:49)
dels att 10 kap. 5 och 9 §§, 11 kap. 1-3 och 5 §§ och 12 kap. 1 § skall
ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nio nya paragrafer, 10 kap. 9 a-e §§
och 11 kap. 1 a-d §§ samt närmast före 10 kap 9 a § en ny rubrik av
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny rubrik närmast före 10 kap. 10 §
som skall lyda ”Verkställande av tillsynsförrättningar m.m.”
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den tillsyn som anges i 1 §
första stycket utövas vid tillsyns-
förrättningar. Sådana förrättningar
utförs som besiktningar, rederi-
kontroller eller inspektioner.
10 kap.
5 §*
Den tillsyn som anges i 1 §
första stycket utövas vid tillsyns-
förrättningar. Sådana förrättningar
utförs som besiktningar, inledande
kontroller, rederikontroller eller
inspektioner.
Besiktningar och rederikontroller görs planmässigt. När det finns sär-
skild anledning till det, kan en besiktning eller rederikontroll göras även
utom planen. Inspektioner görs när en tillsynsmyndighet finner att det är
motiverat.
Besiktningar skall göras främst
för att undersöka om ett fartyg är sj ovärdigt,
för att undersöka om det är lämpligt att användas som passagerar-
fartyg,
för att bestämma dess minsta tillåtna fribord och
för att undersöka om fartygets säkerhetsorganisation överensstämmer
med rederiets säkerhetsorganisation.
Tillsyn av utländska fartyg sker
genom inspektion. När det gäller
förhållanden som omfattas av
certifikat, skall inspektionen be-
gränsas till granskning av fartygets
certifikat eller motsvarande hand-
lingar enligt 1 kap. 8 §, om det inte
finns grundad anledning att anta
9§2
Tillsyn av utländska fartyg sker
genom inspektion. I fråga om till-
syn av sådana utländska fartyg
som omfattas av regleringen i 9 a-
e §§ får dock tillsyn ske genom
inspektion endast om det behövs
av någon särskild anledning. När
det gäller förhållanden som om-
1 Senaste lydelse 1995:927.
2 Senaste lydelse 1995:927.
109
|
att fartyget, dess utrustning eller |
fattas av certifikat, skall inspektio- Prop. 2000/01:137 8 §, om det inte finns grundad |
På framställning av en myndighet i en främmande stat far dock Sjö-
fartsverket besluta om en annan tillsynsförrättning än inspektion för ett
fartyg som hör hemma i den främmande staten och, om så erfordras, ut-
färda ett certifikat eller en annan handling som avses i denna lag eller i
föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.
Särskilt om tillsyn av ro-ro-passa-
gerarfartyg och höghastighets-
passagerarfartyg
9a§
Bestämmelserna i 9 b-e §§
gäller när ro-ro-passagerarfartyg
och höghastighetspassagerarfar-
tyg används eller skall användas i
en reguljär trafik där fartyget
anlöper eller avgår från en svensk
hamn på internationella resor
eller på inrikes resor inom de
fartområden som regeringen be-
stämmer. År fartyget svenskt
gäller dessutom bestämmelserna i
5-8 §§.
Med ro-ro-passagerarfartyg,
höghastighetspassagerarfartyg
och reguljär trafik avses det-
samma som i rådets direktiv
1999/35/EG av den 29 april 1999
om ett system med obligatoriska
besiktningar för en säker drift av
ro-ro-passagerarfartyg och hög-
hastighetspassagerarfartyg i
regidjär trafik?.
9b§
Innan ett fartyg som avses i
9 a § tas i bruk i reguljär trafik
skall tillsynsmyndigheten göra
3 EGT L 138, 1.6.1999 s. 1 (Celex 31999L0035).
110
1. en inledande kontroll av Prop. 2000/01:137
fartyget och av det företag som Bilaga 6
avser att använda fartyget i
reguljär trafik (rederiet), och
2. en inledande besiktning av
fartyget.
En sådan inledande kontroll och
besiktning skall också göras när
ett fartyg tas i bruk i annan
reguljär trafik än tidigare, om det
inte med hänsyn till omständig-
heterna är obehövligt.
Den inledande besiktningen
skall göras senast inom en månad
från det att tillsynsmyndigheten
har mottagit det underlag som
behövs för den inledande
kontrollen.
9c§
Fartyg som avses i 9 a § skall
besiktigas planmässigt, varvid
tillsynsmyndigheten en gång inom
varje tolvmånadersperiod skall
göra dels en särskild besiktning,
dels en besiktning under en
reguljär resa.
Ett sådant fartyg skall dessutom
besiktigas särskilt
1. när det i något väsentligt av-
seende har reparerats, byggts om
eller förändrats,
2. när det byter flagg, när det
överfors till en ny klass eller när
rederiets ledning ändras på sådant
sätt som kan antas inverka på far-
tygets säkra drift.
En särskild besiktning enligt
andra stycket 2 behöver inte göras
om det med hänsyn till omständig-
heterna är obehövligt.
9d§
Tillsynsmyndigheten får avstå
från en tillsynsförrättning enligt
9 b—c §§, om motsvarande jor-
rättning har utförts av en behörig
myndighet i en annan stat inom
Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet och den reguljära
111
|
trafiken omfattar en hamn i den Prop. 2000/01:137 Om ett ersättningsfartyg ■ på Tillsynsmyndigheten skall inom 11 kap. 1 §4 |
Ett fartygs resa får förbjudas Ett fartygs resa far förbjudas,
tills rättelse har skett, om det finns om det finns skälig anledning att
skälig anledning att anta anta
att fartyget inte är sjövärdigt för resa i den avsedda farten,
att det i något väsentligt avseende har brister i fråga om skyddet mot
ohälsa eller olycksfall,
att det inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt,
att det medför passagerare utöver det högsta tillåtna antalet,
att det inte är bemannat på ett betryggande sätt för den avsedda resan
eller
att rederiet eller fartyget inte uppfyller kraven på säkerhetsorganisa-
|
tion. |
Ett fartygs resa skall förbjudas, |
Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i
arbetsredskap, far i stället användningen av anordningarna eller red-
skapen förbjudas tills rättelse har skett.
Om det finns skälig anledning att anta att användningen av en viss
lokal, arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne innebär risk
för ohälsa eller olycksfall, far denna användning förbjudas tills rättelse
har skett.
4 Senaste lydelse 1995:927.
112
Ett fartygs resa far också för-
bjudas, om fartyget inte hålls till-
gängligt för tillsynsförrättning
eller om fartyget eller dess rederi
saknar ett certifikat, dokument
angående godkänd säkerhetsorga-
nisation eller en motsvarande
handling som det skall ha enligt
denna lag eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av
1 kap. 7 eller 8 §.
Ett fartygs resa far också för- Prop. 2000/01:137
bjudas, om fartyget inte hålls till- Bilaga 6
gängligt för tillsynsförrättning
eller om fartyget saknar ett certi-
fikat, som det skall ha enligt denna
lag eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av 1 kap. 7
eller 8 § och det saknade certi-
fikatet är av annat slag än som
avses i 1 a §.
la§
Ett fartygs resa skall förbjudas,
1. om dess rederi saknar ett
dokument om godkänd säkerhets-
organisation eller
2. om fartyget saknar ett sådant
certifikat om godkänd säkerhets-
organisation eller en sådan kopia
av rederiets dokument om godkänd
säkerhetsorganisation, som det
skall ha enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen.
Förbudet får upphävas om det
behövs för att förhindra överbe-
läggning av inspektionshamnen,
om det inte finns andra brister som
medför att fartyget skall hållas
kvar i hamnen. Upphävs förbudet
på denna grund gäller vad som
sägs i 1 c §.
lb§
Ett förbud mot fartygs resa
enligt 1 och 1 a §§ skall, utom i
det fall förbudet upphävts för att
förhindra överbeläggning av in-
spektionshamnen, gälla till dess
rättelse har skett och betalning
har erlagts eller säkerhet ställts
för de kostnader för tillsynsför-
rättningen som enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen skall
betalas av redaren eller fartygs-
ägaren.
113
lc§ Prop. 2000/01:137
Ett fartyg skall förbjudas att Bilaga 6
anlöpa svensk hamn om
1. fartyget tillåtits att gå till ett
reparationsvarv men lämnar ham-
nen utan att uppfylla villkoren för
resan eller fortsätter resan utan
att anlöpa reparationsvarvet, eller
2. ett förbud mot fartygs resa
hävts för att hindra överbelägg-
ning av inspektionshamnen.
Ett förbud att anlöpa svenska
hamnar skall bestå till dess att
redaren, fartygets ägare eller den
som är ansvarig för fartygs-
transporten har för den myndighet
som förbjudit fartygets resa visat
att bristen är åtgärdad.
Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller också om en
behörig myndighet i en annan stat
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet fattat beslut om
1. att ett fartyg, trots brister, får
gå till reparationsvarv, och far-
tyget inte uppfyller villkoren för
resan eller fortsätter resan utan
att anlöpa reparationsvarvet, eller
2. upphävande av ett förbud mot
fartygs resa för att hindra över-
beläggning av inspektionshamnen.
Tillsynsmyndigheten får trots
bestämmelserna i denna paragraf
tillåta att ett fartyg anlöper en
anvisad hamn
1. om force majeure eller säker-
hetsskäl gör det nödvändigt,
2. för att minska risken för föro-
reningar eller
3. för att fartygets brister skall
åtgärdas,
förutsatt att lämpliga åtgärder
vidtagits för att garantera ett
säkert anlöp till hamnen.
ld§
Ett fartyg som avses i 10 kap.
9 a § skall förbjudas att användas
i regidjär trafik, om
1. rederiet vid en inledande
kontroll enligt 10 kap. 9 c § inte
114
Ett beslut enligt 1 § meddelas av
Sjöfartsverket eller av annan myn-
dighet som regeringen föreskriver.
Beslutet skall innehålla uppgifter
gärder som skall vidtas för rättelse.
har visat att kraven för sådan
trafik är uppfyllda,
2. flaggstaten, utan att först ha
samrått med behörig svensk myn-
dighet, utfärdat
a. dispenscertifikat enligt regel 1
B/12 (a) (vi) i 1974 års internatio-
nella konvention om säkerheten
för människoliv till sjöss (SOLAS
1974) eller
b. trafiktillstånd för höghastig-
hetsfartyg enligt punkt 1.9.3 i
IMO.s sjösäker hetskommittés
resolution MSC 36(63) (Inter-
nationella säkerhetskoden för
höghastighets-fartyg).
2§
Ett beslut enligt 1, la, 1 c eller
1 d§ meddelas av Sjöfartsverket
eller av annan myndighet som
regeringen föreskriver.
I de fall en inledande kontroll
eller en inledande besiktning, som
skall ske innan ett fartyg som av-
ses i 10 kap. 9 a § sätts i trafik,
föranleder ett reseförbud enligt
1 § eller förbud mot användning i
reguljär trafik enligt 1 d §, skall
ett sådant beslut fattas inom en
månad efter den inledande besikt-
ningen.
om skälen för förbudet och om de åt-
Prop. 2000/01:137
Bilaga 6
3
Den myndighet som har för-
bjudit ett fartygs resa skall, om
fartyget befinner sig inom
Sveriges sjöterritorium, genast
anmäla beslutet till polis-, tull- och
lotsmyndighetema.
Polismyndigheten skall vidta de
åtgärder som behövs för att hindra
att förbudet överträds.
§5
Den myndighet som har för-
bjudit ett fartygs resa eller för-
bjudit ett fartyg att anlöpa svensk
hamn skall, om fartyget befinner
sig inom Sveriges sjöterritorium,
genast anmäla beslutet till polis-,
tull- och lotsmyndighetema samt
Kustbevakningen.
Polismyndigheten och Kustbe-
vakningen skall vidta de åtgärder
som behövs för att hindra att för-
budet överträds.
5 Senaste lydelse 1999:414.
115
Lotsmyndigheten skall inställa de förrättningar för fartygets resa som Prop. 2000/01:137
ankommer på den. Bilaga 6
Om fartyget står under tullkontroll, far Tullverket inte tillåta det att
avgå. Tullverket får också tillfälligt ta hand om fartygets nationalitets-
handling, när det behövs för att hindra fartygets avgång.
Om förbudet gäller ett svenskt fartyg som befinner sig utomlands, är
befälhavaren skyldig att på begäran av en svensk utlandsmyndighet
lämna den för fartyget gällande nationalitetshandlingen till myndigheten.
Om det föreligger en brist som
avses i 1 § men det inte finns till-
räckliga skäl att meddela ett för-
bud, får en myndighet som enligt
2 § får meddela ett förbud i stället
förelägga fartygets redare eller
ägare att avhjälpa bristen inom
viss tid.
5§
Om det föreligger en brist som
avses i 1 § eller om ett fartyg som
avses i 10 kap. 9 a § och som
redan går i reguljär trafik inte
uppfyller ett krav för reguljär
trafik som avses i 1 d §, men det
inte finns tillräckliga skäl att
meddela ett förbud, far en myn-
dighet som enligt 2 § far meddela
ett förbud i stället förelägga far-
tygets redare eller ägare att av-
hjälpa bristen eller uppfylla kravet
inom viss tid.
Gentemot den som har skyddsansvar enligt 7 kap. 2-13 §§ far en myn-
dighet som avses i 2 § meddela föreläggande som behövs för att be-
stämmelserna i 6 och 7 kap. eller föreskrifter som har meddelats med
stöd av 8 kap. skall efterlevas.
Om den som har fått ett föreläggande inte följer det eller om han inte
kan underrättas om föreläggandet utan sådant dröjsmål som äventyrar
syftet med det, far myndigheten låta verkställa åtgärden på hans bekost-
nad. Detsamma gäller även i andra fall när ett föreläggande har medde-
lats, om omedelbar åtgärd krävs men inte kan förväntas bli vidtagen av
den som avses med föreläggandet.
Följs inte ett föreläggande om
ett fartyg som avses i 10 kap. 9 a §
i reguljär trafik, skall myndigheten
besluta att fartyget inte får
användas i trafiken.
1§
Till böter eller fängelse i högst ett år döms
1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift
eller ett villkor som har meddelats med stöd av 8 kap. 2 eller 4 §,
2. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot ett förbud
enligt 11 kap. 1 § mot ett fartygs
resa eller mot användning av en
anordning för arbetet eller annat
som nämns i andra eller tredje
stycket av nämnda paragraf
2. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot ett förbud
som meddelats enligt 11 kap. 1,
la.lc eller 1 d§ mot
a. ett fartygs resa,
b. användning av en anordning
för arbetet eller arbetsredskap
116
eller annat som nämns i tredje Prop. 2000/01:137
eller fjärde stycket av 1 § Bilaga 6
c. tillträde till hamn eller
d. användning av ett fartyg i
reguljär trafik,
3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande
som har meddelats med stöd av 11 kap. 5 §.
Om ett förbud eller föreläggande som avses i första stycket 2 eller 3 är
förenat med vite, skall den som bryter mot det inte dömas till ansvar.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002
2. Om ett fartyg som avses i 10 kap. 9 a § är i bruk i reguljär trafik den
1 januari 2002, skall tillsynsförrättningar enligt 10 kap. 9 b § göras senast
tolv månader därefter.
117
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:424) om åtgärder mot
förorening från fartyg1
dels att 7 kap. 7 och 10 §§, 9 kap. 2 §, -10 kap. 3 och 6 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att i lagen, skall införas två nya paragrafer 7 kap. 6 a och b §§ av
följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 7 kap. Ett Jörbud mot ett fartygs av- 6b§ Sjöfartsverket skall förbjuda ett Ett förbud att anlöpa svenska Bestämmelserna i första och |
Lagen omtryckt 1983:463.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1996:527.
118
fortsätter resan utan att anlöpa
reparationsvarvet.
Sjöfartsverket får trots be-
stämmelserna i denna paragraf ge
ett fartyg tillstånd att anlöper en
anvisad hamn
1. om force majeure eller säker-
hetsskäl gör det nödvändigt,
2. för att minska risken för föro-
reningar eller
3. för rättelse av fartygets
brister skall åtgärdas,
förutsatt att lämpliga åtgärder
vidtagits för att garantera ett
säkert anlöp till hamnen.
Prop. 2000/01:137
Bilaga 6
Beslut enligt 4 eller 5 § om för-
bud skall innehålla uppgift om de
åtgärder som skall vidtas för
rättelse. Beslut om föreläggande
enligt samma paragrafer skall
innehålla uppgift om den tid inom
vilken åtgärderna skall vara vid-
tagna.
7§
Beslut enligt 4, 5 eller 6 b § om
förbud skall innehålla uppgift om
de åtgärder som skall vidtas för
rättelse. Beslut om föreläggande
enligt 4 eller 5 § skall innehålla
uppgift om den tid inom vilken
åtgärderna skall vara vidtagna.
Den myndighet som med stöd
av 4, 5 eller 6 § har förbjudit ett
fartygs avgång eller vidare resa
skall, om fartyget befinner sig
inom Sveriges sjöterritorium eller,
i fråga om beslut enligt 4 eller 5 §,
Sveriges ekonomiska zon, genast
anmäla beslutet för polis-, tull- och
lotsmyndighetema samt Kustbe-
vakningen. Polismyndigheten
skall, om det behövs, vidta åt-
gärder för att förhindra över-
trädelse av förbudet. Tull- och
lotsmyndighetema skall, så länge
förbudet gäller, inställa de förrätt-
ningar för fartygets resa som
ankommer på dem.
Gäller förbudet ett svenskt fartyg
lands sjöterritorium, är befälhavarei
•§2
Den myndighet som med stöd
av 4, 5, 6 eller 6 b § har förbjudit
ett fartygs avgång eller vidare resa
eller förbjudit ett fartyg att anlöpa
svensk hamn skall, om fartyget
befinner sig inom Sveriges sjö-
territorium eller, i fråga om beslut
enligt 4 eller 5 §, Sveriges ekono-
miska zon, genast anmäla beslutet
för polis-, tull- och lotsmyndig-
hetema samt Kustbevakningen.
Polismyndigheten och Kustbevak-
ningen skall, om det behövs, vidta
åtgärder för att förhindra över-
trädelse av förbudet. Tull- och
lotsmyndighetema skall, så länge
förbudet gäller, inställa de förrätt-
ningar för fartygets resa som
ankommer på dem.
som befinner sig inom främmande
: skyldig att på begäran av svensk
2 Senaste lydelse 1988:437.
119
utlandsmyndighet lämna fartygets nationalitetshandlingar till denna Prop. 2000/01:137
myndighet. Bilaga 6
Beslut som har meddelats av
9 kap.
2§3
Beslut som har meddelats av
Sjöfartsverket i frågor som avses i
7 kap. 4 § första stycket, 5, 6 eller
6 b § får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Sjöfartsverket i frågor som avses i
7 kap. 4 § första stycket, 5 eller
6 § far överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut i andra frågor som avses i 1-7 kap. far överklagas
1. hos Sjöfartsverket, om beslutet har meddelats av en annan myndig-
het som inte är central förvaltningsmyndighet och inte heller kommunal
myndighet, eller
2. hos regeringen, om beslutet har meddelats av Sjöfartsverket eller av
en annan myndighet som är central förvaltningsmyndighet.
3§
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet bryter mot
1. en föreskrift som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 eller 2 §,
2. ett förbud eller föreläggande som har meddelats med stöd av 7 kap.
4 eller 5 §, eller
3. ett förbud som har meddelats 3. ett förbud som har meddelats
med stöd av 7 kap. 6 §. med stöd av 7 kap. 6 eller 6 b §.
6§
1. Släpps ett skadligt ämne ut i strid mot förbud som gäller enligt
2 kap. 2 § första stycket eller mot 2 kap. 4 § eller i strid mot föreskrift
som har meddelats med stöd av 2 kap. 2 § andra stycket eller 2 kap. 3 §,
2. åsidosätts en föreskrift som har meddelats med stöd av 4 kap. 2 eller
3 § eller 7 kap. 1 eller 2 §,
3. överträds ett förbud eller åsidosätts ett föreläggande som har
meddelats med stöd av 7 kap. 4 eller 5 §,
4. överträds ett förbud som har 4. överträds ett förbud som har
meddelats med stöd av 7 kap. 6 §, meddelats med stöd av 7 kap. 6
eller eller 6 b §, eller
5. åsidosätts en föreskrift som har meddelats med stöd av 7 kap. 11 §
första stycket,
döms fartygets redare eller ägare som om han själv hade begått
gärningen, om han underlåtit att göra vad som skäligen kunnat fordras av
honom för att förhindra det inträffade.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002
3 Senaste lydelse 1995:52.
120
Prop. 2000/01:137
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1990:712) om undersökning av
olyckor skall införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lydelse.
4a§
Trots vad som föreskrivs i 4 §
skall en undersökning enligt denna
lag inledas när ett utländskt ro-ro-
passagerarfartyg eller höghastig-
hetspassagerarfartyg i reguljär
trafik har varit inblandat i en sjö-
olycka eller ett tillbud och
a) olyckan eller tillbudet har
inträffat inom Sveriges sjöterri-
torium, eller
b) olyckan eller tillbudet har
inträffat på andra vatten och far-
tyget senast besökte Sverige.
Har en undersökning inletts
skall den fortgå till dess berörda
stater enats om vilken stat som
skall ansvara för undersökningen.
Med ro-ro-passagerarfartyg,
höghastighetspassagerarfartyg
och reguljär trafik avses det-
samma som i rådets direktiv
1999/35/EG av den 29 april 1999
om ett system med obligatoriska
besiktningar för en säker drift av
ro-ro-passagerarfartyg och hög-
hastighetspassagerarfartyg i
reguljär trafik1.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
'EGTL 138, 1.6.1999 s. 1 (Celex 31999L0035).
121
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-05-10
Prop. 2000/01:137
Bilaga 7
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif
Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 26 april 2001 (Näringsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49),
2. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från
fartyg,
3. lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Mikael
Ohlsson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
11 kap. 1 c §
De föreslagna bestämmelserna innebär enligt första stycket att ett fartyg i
vissa fall skall förbjudas att anlöpa svensk hamn. Förbud skall också
enligt tredje stycket meddelas på grundval av vissa beslut av en behörig
myndighet inom EES. Av 2 § framgår att förbuden skall meddelas av
Sjöfartsverket eller av annan myndighet som regeringen föreskriver.
Enligt det föreslagna fjärde stycket kan verket i vissa situtationer medge
undantag. Bestämmelserna i första och tredje styckena synes kunna sam-
ordnas, även om en effekt blir att i vissa fall som avses i första stycket ett
förbud att anlöpa svensk hamn skall meddelas redan innan fartyget läm-
nat den svenska inspektionshamnen, något som dock synes vara en för-
del. Lagtexten skulle förslagsvis kunna lyda på följande sätt.
”Ett fartyg skall förbjudas att anlöpa svensk hamn, om
1. fartyget av tillsynsmyndigheten eller av en behörig myndighet i en
annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) tillåtits
att gå till ett reparationsvarv men inte uppfyller villkoren för resan eller
fortsätter den utan att anlöpa varvet,
2. ett förbud mot fartygets resa hävts av tillsynsmyndigheten eller av
en behörig myndighet i en annan stat inom EES för att hindra överbe-
läggning av inspektionshamnen.
Ett förbud att anlöpa visat att bristen avhjälpts.
122
Tillsynsmyndigheten får Prop. 2000/01:137
1. om force majeure eller säkerhetsskäl gör det nödvändigt, Bilaga 7
2. för att minska risken för föroreningar, eller
3. för att fartygets brister skall avhjälpas,
förutsatt att anlöp till hamnen.”
Förslaget till lag om ändring i lagen om åtgärder mot förorening från
fartyg
7 kap. 6 b §
På motsvarande sätt som Lagrådet anfört beträffande den föreslagna
11 kap. 1 c § fartygssäkerhetslagen bör förevarande bestämmelse kunna
struktureras något enklare, förslagsvis så:
”Sjöfartsverket skall förbjuda ett fartyg att anlöpa svensk hamn, om
fartyget av tillsynsmyndigheten eller av en behörig myndighet i en annan
stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet tillåtits att gå till ett
reparationsvarv men inte uppfyller villkoren för resan eller fortsätter den
utan att anlöpa varvet.
Ett förbud att anlöpa för den myndighet som förbjudit fartygets resa
visat att bristen avhjälpts.
Tillsynsmyndigheten far
1. om force majeure eller säkerhetsskäl gör det nödvändigt,
2. för att minska risken för föroreningar, eller
3. för att fartygets brister skall avhjälpas,
förutsatt att anlöp till hamnen.”
7 kap. 10 §
Den föreslagna ändringen i första stycket innebär att beslut om förbud
enligt 7 kap. 6 b § skall anmälas också till Kustbevakningen, som om det
behövs skall vidta åtgärder för att förhindra överträdelse av förbudet.
Förslaget avser det fallet att fartyget befinner sig inom Sveriges sjö-
territorium, däremot inte det fallet att fartyget befinner sig i Sveriges
ekonomiska zon. Motsvarande begränsning gäller inte förbud enligt
7 kap. 4 eller 5 §. Som Lagrådet uppfattat det remitterade lagförslaget är
ett förbud enligt 7 kap. 6 b § nära jämförbart med förbud enligt 7 kap. 4
och 5 §§. Under det fortsatta beredningsarbetet bör därför övervägas om
inte paragrafen bör avse förbud enligt 7 kap. 6 b § även i fall när fartyget
befinner sig i Sveriges ekonomiska zon.
Förslaget till lag om ändring i lagen om undersökning av olyckor
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
123
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 maj 2001.
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Thalén,
Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Messing,
Engqvist, Rosengren, Wämersson, Lejon och Bodström.
Föredragande: statsrådet Björn Rosengren
Prop. 2000/01:137
Regeringen beslutar proposition 2000/01:137 Åtgärder för förbättrad
fartygs säkerhet
124
Prop. 2000/01:137
Författnings rubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler
Lag om ändring i fartygs-
säkerhetslagen (1988:49)
Lag om ändring i lagen
(1980:424) om åtgärder
mot förorening från far-
tyg
Lag om ändring i lagen
(1990:712) om undersök-
ning av olyckor
10 kap. 9 a §
31999L0035
31995L0021
31998L0025
31995L0021
31999L0035
125