Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 10 maj 2001
Göran Persson
Marita Ulvskog
(Kulturdepartementet)
Prop.
2000/01:132
1 propositionen föreslås en ändring i lagen (1992:72) om koncessionsav-
gift på televisionens område. Innebörden är att skyldigheten att betala
koncessionsavgift till staten skall omfatta programföretag som enligt
2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen (1996:844) har tillstånd att
sända TV-program med reklam i hela landet med analog sändningstek-
nik. Detta skall, liksom i dag, endast gälla om företaget är ensamt om
denna rätt här i landet. Vidare föreslås ändrade regler för beräkning av
den rörliga delen av koncessionsavgiften för perioden den 1 juli—31
december 2001.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 132
Prop. 2000/01:132
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift
på televisionens område.....................................................................4
3 Ärendet och dess beredning...............................................................5
4 Bakgrund............................................................................................5
5 Ändrade regler om koncessionsavgift på televisionens område........7
6 Ekonomiska konsekvenser...............................................................11
7 Författningskommentar...................................................................11
7.1 Lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift
på televisionens område....................................................11
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 maj 2001 ...........13
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 1999/2000:55
Ett programföretag som enligt
2 kap. 2 § första stycket radio- och
TV-lagen (1996:844) har tillstånd
att i hela landet sända TV-program
skall betala koncessionsavgift till
staten enligt denna lag under för-
utsättning att företaget har rätt att
sända reklam i sådan sändning och
är ensamt om denna rätt här i lan-
det.
Föreslagen lydelse
§'
Ett programföretag som enligt
2 kap. 2 § första stycket radio- och
TV-lagen (1996:844) har tillstånd
att i hela landet sända TV-program
med analog sändningsteknik skall
betala koncessionsavgift till staten
enligt denna lag under förutsätt-
ning att företaget har rätt att sända
reklam i sådan sändning och är
ensamt om denna rätt här i landet.
Den som enligt 5 kap. radio- och TV-lagen har tillstånd att sända lokal-
radio skall betala koncessionsavgift till staten enligt denna lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. För perioden den 1 juli—31 december 2001 skall Radio- och TV-ver-
ket senast den 15 juli 2001 fastställa det belopp som enligt 3 § skall utgå
för månad under denna period.
3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 4 § första och fjärde stycket
skall den rörliga delen av koncessionsavgiften under år 2001 endast tas ut
för perioden den 1 juli - 31 december 2001 och beräknas enligt följande.
Avgiften är beroende av de intäkter under denna period som utgör
vederlag till programföretaget för att det sänder annonser och tas ut med
20 procent av intäkterna till den del de uppgår till 100 miljoner kronor,
med 40 procent av intäkterna till den del de överstiger 100 miljoner men
inte 500 miljoner kronor och med 50 procent av intäkterna till den del de
överstiger 500 miljoner kronor. I övrigt skall 4 § andra och tredje stycket
tillämpas.
Senaste lydelse 1996:855.
Prop. 2000/01:132
Radio- och TV-verket beslutade den 24 april 2001 att den fasta delen av
TV 4:s koncessionsavgift inte skall utgå under år 2001. I skälen för
beslutet anger verket att eftersom flera programföretag utöver TV 4
genom regeringens beslut den 21 december 2000 fick tillstånd att i hela
landet sända TV-program i det digitala marknätet med reklam, saknas
rättslig grund enligt koncessionsavgiftslagen att ta ut den fasta delen av
koncessionsavgiften.
Inom Kulturdepartementet har en promemoria med förslag till ändring
i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område upprät-
tats. Justitiekanslem, Radio- och TV-verket och TV 4 AB gavs den 24
april 2001 tillfälle att senast den 2 maj 2001 lämna synpunkter på pro-
memorian. Yttrandena finns tillgängliga i Kulturdepartementet (dnr
Ku2001/l 168).
Lagrådets yttrande över lagförslaget har inte inhämtats. Lagen om
koncessionsavgift på televisionens område berör ämnen som faller under
Lagrådets granskningsområde. Det är emellertid av stor vikt att skynd-
samma åtgärder vidtas för att motverka att det uppkommer konkurrens-
fördelar inom televisionens område som inte är önskvärda. Regeringen
anser därför att förslaget är så brådskande att den fördröjning av ärendet
som granskningen skulle medföra är till avsevärt men.
Lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område (konces-
sionsavgiftslagen) trädde i kraft den 1 mars 1992. Enligt 1 § lagen skall
koncessionsavgift betalas av ett programföretag som har tillstånd enligt
2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen (1996:844) att sända TV-
program i hela landet under förutsättning att företaget har rätt att sända
reklam i sådan sändning och är ensamt om denna rätt.
Lagens syfte är att motverka effekterna av den bristfälliga konkurren-
sen som är följden av att det företag som far rätt att sända reklam-TV i
marksändningar i viss mån verkar på en skyddad marknad (prop.
1991/92:78 s. 10-12, bet. 1991/92:KU21, rskr. 1991/92:114).
Koncessionsavgiften består enligt 2-4 §§ i lagen av dels en fast del,
dels en rörlig del som baseras på reklamintäktema. Den fasta avgiften
uppgår enligt 3 § till 4 167 000 kronor per månad. Den rörliga avgiften
utgår enligt 4 § med 20 procent av intäkterna till den del de överstiger
750 miljoner men inte 1 000 miljoner kronor per år, med 40 procent av
intäkterna till den del de överstiger 1 000 miljoner kronor men inte 2 000
miljoner kronor per år och med 50 procent av intäkterna till den del de
överstiger 2 000 miljoner kronor per år. Den fasta avgiften och belopps-
gränsema för den rörliga avgiften justeras årligen med hänsyn till
utvecklingen av konsumentprisindex. För år 2000 uppgick koncessions-
avgiften till sammanlagt 548 522 366 kronor.
Koncessionsavgiften tillfördes ursprungligen rundradiokontot. Från
och med år 1996 betalas medlen in till statskassan (prop. 1994/95:100
bil. 12, bet. 1994/95:KrU26, rskr. 1994/95:367).
Den 11 november 1991 gavs Nordisk Television AB (senare namnänd- Prop. 2000/01:132
rat till TV 4 AB) tillstånd att här i landet sända televisionsprogram i
rundradiosändning. Enligt det avtal som ingicks i samband med att till-
ståndet gavs, åtog sig bolaget att använda ett sändarnät som skulle byg-
gas ut till att nå ungefär 99,8 procent av Sveriges befolkning. I avtalet
angavs vidare att företaget fick sända reklam mot vederlag och program
mot betalning men att detta endast fick ske under annonstid.
Tillståndet gällde ursprungligen till utgången av februari 1998, men
det ersattes den 12 december 1996 av det nuvarande tillståndet. Detta
tillstånd utformades med stöd av bestämmelserna i radio- och TV-lagen
som hade trätt i kraft den 1 december samma år. Det nya tillståndet inne-
bar att det tidigare avtalet med TV 4 upphörde att gälla och ersattes av
tillståndsvillkoren. Enligt det tillståndet har TV 4 AB rätt att sända pro-
gram i hela landet och rätt att sända reklam. Regeringen har inte senast
två år fore tillståndsperiodens utgång meddelat att tillståndet inte kom-
mer förlängas eller att regeringen önskar förändra villkoren. Tillståndet
gäller därför enligt 3 kap. 7 § andra stycket radio- och TV-lagen till och
med den 31 december 2005 om TV 4 AB önskar det.
Eftersom inget annat programföretag har haft regeringens tillstånd att
under åren 1992-2000 sända rikstäckande TV-program med reklam har
TV 4 AB varit skyldigt att betala koncessionsavgift.
Sedan koncessionsavgiften infördes har det skett en viss utveckling
inom TV-området. Uppgifterna om hur stor andel av befolkningen som
har tillgång till satellitsända TV-program varierar, troligen på grund av
olika mätmetoder. Enligt Nordicom-Sverige (uppgifter från Medie-
Sverige 1999/2000 samt Mediebarometem 2000) har andelen varit rela-
tivt konstant sedan år 1993. Den uppgick till 59 procent år 2000. Under-
sökningsföretaget Mediamätning i Skandinavien AB (MMS) uppger
(Basundersökning 2000:2) att 68 procent av befolkningen år 2000 hade
tillgång till flera TV-kanaler än SVT1, SVT2 och TV 4.
TV-tittandets fordelning mellan olika TV-kanaler har ändrats. Enligt
MMS (TV-tittandet 2000) ägnades 44 procent av det samlade TV-tittan-
det åt SVT:s båda kanaler år 2000. Motsvarande andel var 54 procent år
1994. För de tre största reklam-TV-kanalema TV 4, TV 3 och Kanal 5
var andelen av tittartiden också 44 procent år 2000, en ökning från 37
procent år 1994. Andelen for övriga TV-kanaler var 11 procent mot 8
procent år 1994. TV 4 är den TV-kanal som hade den högsta andelen av
TV-tittandet i landet, 27 procent, under år 2000.
TV-sändningar med digital teknik har förekommit i Sverige sedan år
1997 då kabel-TV-företaget ComHem AB började använda en del av
frekvensutrymmet för digitala sändningar. ComHem är emellertid hittills
det enda kabel-TV-företaget som använder digital teknik för TV-sänd-
ningar. De båda satellitoperatörema Canal Digital och Viasat sänder i
dag så gott som hela programutbudet med digital teknik. Digitaliseringen
av kabel- och satellitsändningar innebär att de anslutna hushållen far
flera TV-kanaler att välja på, men medför inte med nödvändighet att flera
hushåll far tillgång till ett större antal TV-kanaler.
Sändningar av marksänd digital-TV påbörjades under år 1999 i fem
områden i landet, men det var först under år 2000 som sändningarna hade
nått full omfattning med ca 18 TV-kanaler i samtliga dessa områden. I
november 2000 beslöt riksdagen att de digitala TV-sändningama skulle
fa byggas ut i hela landet (prop. 2000/01:1 utg.omr. 17, bet. Prop. 2000/01:132
2000/01 :KrUl, rskr. 2000/01:01). Regeringen har därefter gett de TV-
företag som tidigare hade rätt att sända i samtliga fem områden, rätt att
sända i hela landet. För närvarande finns tekniska förutsättningar att ta
emot digital marksänd TV för ca 70 procent av Sveriges befolkning.
Enligt Teracom AB:s planer skall 90 procents befolkningstäckning vara
uppnådd före utgången av år 2001 och 98 procent under år 2002.
Sedan uthyrning av avkodare (s.k. set top-boxar) inleddes under hösten
1999 har antalet hushåll som också faktiskt kan ta emot marksänd digital-
TV ökat snabbt och uppgår nu till över 63 000. Det är en snabb utveck-
ling i jämförelse med många andra tekniska innovationer. Det är dock
ännu för tidigt att med någon säkerhet uttala sig om hur lång tid det
kommer att ta innan ett så stort antal hushåll har dragit nytta av de nya
möjligheterna att konkurrensförhållandena påverkas märkbart. Som en
jämförelse kan nämnas att hela befolkningen har tillgång till analog
marksänd TV.
Regeringen har nyligen uppdragit åt Post- och telestyrelsen att koordi-
nera frekvenser för ytterligare två rikstäckande sändamät för marksänd
digital-TV. När detta är klart kommer de digitala marksändningarna att
rymma upp till 28 TV-kanaler.
Digitaliseringen av de markbundna TV-sändningama kan alltså på sikt
leda till att hela eller större delen av den svenska befolkningen får till-
gång till ett betydligt större antal TV-kanaler än som är möjligt med
analog teknik.
Regeringens förslag: Koncessionsavgift skall betalas av ett program-
företag som enligt 2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen
(1996:844) har tillstånd att sända TV-program med reklam i hela lan-
det med analog sändningsteknik under förutsättning att företaget är
ensamt om denna rätt. Under perioden den 1 juli—31 december 2001
skall särskilda regler för beräkning av den rörliga delen av konces-
sionsavgiften gälla.
Regeringens förslag överensstämmer med promemorians.
Remissinstanserna: Justitiekanslern anför att han inte har identifierat
några rättsliga problem sett ur ett grundlagsperspektiv. Radio- och TV-
verket har inga principiella invändningar mot förslagen. Verket ifråga-
sätter om den föreslagna ändringen av koncessionsavgiftslagen medför
att endast intäkter som härrör från analoga sändningar ska ligga till grund
för beräkningen av den rörliga avgiften. Verket anser även att det finns
skäl att inom den närmaste framtiden påbörja en mer grundlig översyn av
koncessionsavgiftslagen såväl beträffande avgiftsskyldigheten som
avgiftens storlek. TV 4 AB ifrågasätter den föreslagna lagändringen då
den inte tar hänsyn till utvecklingen på TV-marknaden i Sverige utan
snarare innebär en tillbakagång till de förhållanden som gällde vid kon-
cessionsavgiftslagens tillkomst. Vidare anser TV 4 att den föreslagna Prop. 2000/01:132
punkten 3 i övergångsbestämmelserna innefattar en retroaktivitet som är
förbjuden enligt 2 kap. 10 § regeringsformen, att förslaget strider mot
principen att lagstiftning skall vara generell, att det strider mot sänd-
ningstillståndet och principen att gynnande förvaltningsbeslut är orubb-
liga samt att det innebär ett ingripande i Radio- och TV-verkets myndig-
hetsutövning. TV 4 anför även att företagets andel av de totala TV-
reklaminvesteringama har sjunkit från 65 procent år 1995 till 58 procent
år 2000. Det rimliga vore därför att sänka avgiften sedan ensamrätten
gått förlorad.
Skälen för regeringens förslag: Bakgrunden till koncessionsavgifts-
lagen är att ett programföretag med rätt att sända TV-program med
reklam i marksändningar far en stark ställning på TV-reklammarknaden
(prop. 1991/92:78 s. 10 ff). Den starka ställningen beror bl.a. på att
Sveriges Television AB (SVT) inte har rätt att sända betalda annonser.
Ett programföretag med rätt att sända reklam-TV i marksändningar får
därför konkurrensfördelar i jämförelse med andra reklammedier. För att
motverka effekterna av den bristfälliga konkurrensen infördes en skyl-
dighet för ett sådant programföretag att betala koncessionsavgift till sta-
ten. Skyldigheten att betala avgift gäller endast under förutsättning att
programföretaget är ensamt om att ha tillstånd att bedriva rikstäckande
TV-sändningar med reklam. När lagen infördes skedde alla TV-sänd-
ningar med analog sändningsteknik.
I propositionen om koncessionsavgift (s. 11 f) anförs att det är naturligt
att koncessionsavgiften upphör om SVT skulle fa tillstånd att sända
betalda annonser. Det samma gäller om något annat företag får tillstånd
att sända reklam i rikstäckande televisionssändningar. Enligt propositio-
nen är det emellertid i det senare fallet inte lika självklart att skyldigheten
att betala avgift helt skall bortfalla. I sådant fall, liksom i fall av andra
förändringar i fråga om aktörer eller teknik på marknaden, kan det vara
skäl att mera förutsättningslöst ompröva avgiftens konstruktion och
storlek.
I dag är SVT, Utbildningsradion (UR) och TV 4 ensamma om att
sända analogt i hela landet. Eftersom SVT och UR inte har rätt att sända
betalda annonser är TV 4 den enda reklam-TV-kanalen som är tillgänglig
för de hushåll som endast har möjlighet att ta emot marksändningar.
Genom tillgången till det analoga marknätet är TV 4 också den enda
rikstäckande reklam-TV-kanalen medan de närmaste konkurrenterna inte
har mer än ca 60 procents befolkningstäckning (genom kabel- respektive
satellitsändningar).
I takt med att de digitala marksändningarna byggs ut förändras detta.
När flera hushåll skaffar sig möjlighet att se på marksänd digital-TV kan
övriga reklam-TV-kanaler komma att öka sin befolkningstäckning. När
de digitala sändningarna är fullt utbyggda och i stort sett alla hushåll har
skaffat mottagningsutrustning kommer TV 4 inte att ha någon fördel av
att vara ensam reklam-TV-kanal i rikstäckande analoga sändningar.
Förändringarna inom den svenska reklam-TV-marknaden sedan kon-
cessionsavgiften infördes sker emellertid endast sakta och gradvis. Även
om de digitala marksändningarna på sikt kommer att påverka konkur-
renssituationen har varken beslutet att inleda sändningarna eller beslutet
att utvidga sändningarna till hela landet fått någon omedelbar effekt.
TV 4 är fortfarande genom sina analoga sändningar den enda reklam- Prop. 2000/01:132
TV-kanal som når hela befolkningen. Den är också den TV-kanal som
har störst andel av TV-tittandet i Sverige.
Radio- och TV-verket beslöt den 24 april 2001 att den fasta delen av
koncessionsavgiften inte skall utgå under år 2001. Av beslutet framgår
att verket senare avser att ta ställning till frågan om uttagande av den
rörliga delen av avgiften for år 2001.1 skälen för beslutet anger verket att
eftersom flera programföretag utöver TV 4 genom regeringens beslut den
21 december 2000 fick tillstånd att i hela landet sända TV-program i det
digitala marknätet med reklam, saknas rättslig grund enligt koncessions-
avgiftslagen att ta ut den fasta delen av koncessionsavgiften.
Regeringen konstaterar att genom Radio- och TV-verkets beslut far
rättsläget bedömas vara sådant att det med den nuvarande lagens utform-
ning inte längre finns grund för att ta ut koncessionsavgift. Detta förhål-
lande är emellertid inte ett resultat av förändrade konkurrensförhållanden
mellan de kommersiella TV-kanalema utan i stället en följd av en rent
rättslig bedömning.
Den utveckling som skett inom TV-området har enligt regeringens
mening inte på något avgörande sätt förändrat konkurrenssituationen. Ett
programföretag som har rätt att sända TV-program med reklam i hela
landet med analog sändningsteknik har även i dag betydande konkurrens-
fördelar i jämförelse med andra reklammedier. Eftersom dessa konkur-
rensfördelar kvarstår är det angeläget att i det uppkomna rättsläget vidta
de lagstiftningsåtgärder som är nödvändiga för att återställa den balans
som det nuvarande systemet eftersträvat.
TV 4 ifrågasätter inte i sitt yttrande att företaget har en särställning på
reklam-TV-marknaden genom att företaget är den enda reklam-TV-kanal
som når hela landet i det analoga marknätet. TV 4 hävdar emellertid att
denna särställning är betydligt mindre och betydligt mindre värd nu än
tidigare. Detta motiveras med att TV 4:s andel av den totala tittartiden på
kommersiella TV-kanaler har minskat från 60,1 procent år 1995 till 48
procent år 2000. Den minskande andelen beror dock enligt TV 4 inte på
att tittandet på TV 4 har minskat utan på att tittandet på SVT har gått ner
till förmån för kommersiella kanaler som konkurrerar med TV 4.
Emellertid kan anföras att TV 4:s andel av TV-reklaminvesteringama
enligt vad företaget uppger har minskat från 65 procent år 1995 till 58
procent år 2000. Trots att TV 4:s andei av tittartiden på kommersiella
TV-kanaler uppges ha minskat med cirka 12 procentenheter har företa-
gets marknadsandel alltså endast sjunkit med cirka 7 procentenheter.
TV 4:s marknadsandel är vidare 10 procentenheter högre än företagets
andel av tittartiden. De åberopade siffrorna stöder, enligt regeringens
mening, inte påståendet att TV 4:s särställning har försvagats på ett
påtagligt sätt.
TV 4 har en särställning på reklam-TV-marknaden genom att företaget
är den enda reklam-TV-kanal som når hela landet i det analoga marknä-
tet. För att motverka den brist på konkurrens som enligt regeringens me-
ning i dag föreligger bör en skyldighet att betala koncessionsavgift finnas
även i framtiden. Lagen om koncessionsavgift på televisionens område
bör därför ändras så att skyldigheten att betala koncessionsavgift till sta-
ten skall omfatta programföretag som enligt 2 kap. 2 § första stycket ra-
dio- och TV-lagen har tillstånd att sända TV-program med reklam i hela
landet med analog sändningsteknik. Detta bör, liksom i dag, endast gälla Prop. 2000/01:132
om företaget är ensamt om denna rätt här i landet. Ändringen bör träda i
kraft den 1 juli 2001.
TV 4 har anfört att den föreslagna ändringen i 1 § koncessionsavgifts-
lagen strider mot gällande sändningstillstånd och mot regeln att gyn-
nande förvaltningsbeslut i princip är orubbliga. Enligt TV 4 kan avgift,
bara utgå i enlighet med bestämmelserna i koncessionsavgiftslagen som
de var avfattade när tillståndet gavs.
I sändningstillståndet for TV 4 anges att överläggningar om tillståndet
skall inledas bl.a. om staten fattar beslut om förändringar av konces-
sionsavgiften. Om riksdagen antar det nu aktuella lagförslaget kommer
regeringen i enlighet med skrivningen i tillståndet inleda överläggningar
om tillståndet med TV 4. Regeringens förslag till ändring i koncessions-
avgiftslagen medför inte heller ett ingrepp i Radio- och TV-verkets myn-
dighetsutövning eftersom lagen föreslås träda i kraft först den 1 juli 2001
och är avsedd att gälla för tiden därefter.
Vad gäller TV 4:s invändning att lagen saknar erforderlig generalitet
gäller lagen, i dag liksom vid dess tillkomst, ett programföretag som har
tillstånd att sända TV-program med reklam i hela landet. Eftersom lagen
bygger på en ensamrätt att sända reklam kan lagen i praktiken endast
omfatta ett programföretag. Vilket programföretag som lagen omfattar är
en följd av regeringens beslut att ge sändningstillstånd. Det kan noteras
att vid lagens tillkomst hade Nordisk Television AB tillstånd att här i
landet sända televisionsprogram i rundradiosändning.
För år 2001 kommer skyldigheten att betala koncessionsavgift enligt
regeringens förslag att avse tiden den 1 juli—31 december 2001. Den fasta
delen av koncessionsavgiften utgår i dag för månad under den tid en
skyldighet att betala avgiften föreligger. Detta bör, enligt regeringen,
även gälla i framtiden.
Den rörliga delen av koncessionsavgiften beräknas i dag enligt 4 §
lagen för ett kalenderår i sänder. Denna del av avgiften beräknas på de
reklamintäkter programföretaget har. Som TV 4 anfört betraktades kon-
cessionsavgiften som en skatt vid lagens tillkomst. Koncessionsavgiften
kan därför med hänsyn till förbudet mot retroaktiv skatt i 2 kap. 10 §
regeringsformen inte beräknas på intäkter programföretaget haft innan
den föreslagna lagen har trätt i kraft. Den rörliga avgiften bör därför
endast beräknas på de reklamintäkter som programföretaget har efter det
att lagen trätt i kraft.
Eftersom de digitala marksändningarna i dag endast når ett begränsat
antal tittare, anser regeringen inte att det finns skäl att för närvarande
skilja på reklamintäkter som härrör från analoga respektive digitala sänd-
ningar som Radio- och TV-verket föreslagit.
Syftet med koncessionsavgiften är att jämna ut de konkurrensfördelar
det programföretag som har rätt att sända TV-program med reklam i hela
landet har i förhållande till sina konkurrenter. Den utveckling som skett
inom TV-området har, som tidigare konstaterats, inte på något avgörande
sätt förändrat konkurrenssituationen. Det är därför viktigt att konces-
sionsavgiften för andra halvåret 2001 beräknas på ett sådant sätt att syftet
med avgiften uppnås. Detta syfte kan endast uppnås om några ekono-
miska fördelar för TV 4 inte uppstår till följd av den uppkomna situatio-
nen. Det bör därför särskilt regleras hur den rörliga delen av avgiften
10
skall beräknas för denna period. Samtidigt måste programföretaget ha Prop. 2000/01:132
möjligheter att sända ett omväxlande programutbud av god kvalitet. En
rimlig avvägning mellan dessa faktorer medför att den rörliga delen av
koncessionsavgiften under andra halvåret 2001 bör höjas och den bör
beräknas med 20 procent av reklamintäktema till den del de uppgår till
högst 100 miljoner kronor, med 40 procent av intäkterna till den del de
överstiger 100 miljoner men inte 500 miljoner kronor och med 50 pro-
cent av intäkterna till den del de överstiger 500 miljoner kronor. Det är
viktigt att den uppkomna situationen inte medför att några ekonomiska
nackdelar uppstår för TV 4. I detta sammanhang kan erinras om att
regeringen har en möjlighet enligt 12 § koncessionsavgiftslagen att
medge befrielse från skyldigheten att betala del av avgiften.
TV 4 har utan närmare precisering satt i fråga om förslaget strider mot
EG-rätten. Regeringen anser inte att det finns någon grund för att så
skulle vara fallet.
Såväl Radio- och TV-verket som TV 4 har anfört att koncessionsav-
giften på sikt bör ses över. Mot bakgrund av de förändringar som pågår
inom TV-området kan en översyn på sikt bli aktuell. Samtidigt skall, som
tidigare nämnts, överläggningar ske med TV 4 om sändningstillståndet
under förutsättning att riksdagen antar det nu aktuella förslaget. Reger-
ingen avser att återkomma i frågan om en eventuell översyn av konces-
sionsavgiften när sådana överläggningar skett.
Regeringen bedömer att förslaget innebär att nivån på statens intäkter
från koncessionsavgiften i stort kommer att vara oförändrade jämfört
med den beräkning av statens inkomster som regeringen redovisat för
riksdagen.
7.1 Lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område
1§
Paragrafen har ändrats på det sättet att skyldigheten att betala konces-
sionsavgift endast omfattar ett programföretag som har tillstånd att sända
TV-program med analog sändningsteknik. I övrigt är den oförändrad.
Övergångsbestämmelser
Punkt 2
Radio- och TV-verket skall enligt lagen före den 1 januari fastställa den
fasta avgiften varje år som skall utgå för månad under det följande året.
För år 2001 kommer koncessionsavgift att utgå bara under perioden den
11
1 juli-31 december 2001. För denna period skall därför den fasta delen Prop. 2000/01:132
av koncessionsavgiften fastställas senast den 15 juli 2001 av Radio- och
TV-verket.
Punkt 3
Den rörliga delen av koncessionsavgiften beräknas på grundval av pro-
gramföretagets reklamintäkter. Eftersom koncessionsavgiften för år 2001
skall beräknas för perioden den 1 juli-31 december 2001 i stället för ett
kalenderår föreskrivs en särskild reglering hur den rörliga delen av
avgiften skall beräknas för denna period. Beloppsgränsema skall inte för
denna period justeras med hänsyn till kvoten mellan konsumentprisindex
för oktober 2000 och konsumentprisindex för oktober 1991.
Den rörliga delen av avgiften baseras, såsom i dag, på reklamintäkter.
Det är intäkterna under den aktuella perioden som läggs till grund för
beräkningen. I övrigt skall bestämmelserna i 4 § andra och tredje stycket
tillämpas.
12
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 maj 2001
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Thalén,
Winberg, Ulvskog, Lindh, von Sydow, Pagrotsky, Östros, Messing,
Engqvist, Rosengren, Larsson, Lejon, Lövdén, Ringholm
Prop. 2000/01:132
Föredragande: Marita Ulvskog
Regeringen beslutar proposition Ändrade regler om koncessionsavgift på
televisionens område.
13