Prop.
2000/01:119
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 5 april 2001
Göran Persson
Leif Pagrotsky
(Utrikesdepartementet)
I propositionen föreslås ett nytt program för Sveriges
utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa för perioden 2002-
2003. Därefter bör det hittills tidsbegränsade samarbetet övergå i ett
permanent anslag.
Regeringen redovisar i propositionen sina överväganden med avseende
på det fortsatta samarbetets inriktning och utformning. Regeringen
föreslår att det övergripande målet för utvecklingssamarbetet skall vara
att främja en hållbar utveckling, fördjupad integration och partnerskap i
Östersjöområdet och dess omgivningar, utifrån behoven i
samarbetsländema och med utnyttjande av den svenska resursbasen. I
samband med att kandidatländerna i närområdet uppnår medlemskap i
Europeiska unionen skall utvecklingssamarbetet med dessa länder fasas
ut. Takten i utfasningen bör bedömas bl.a. utifrån beräknad tidpunkt för
medlemskap, samarbetsländemas behov och absorptionsförmåga samt
svensk kompetens och svenskt intresse.
Följande huvudområden för samarbetet föreslås:
- gemensam säkerhet
- demokratins fördjupning
- ekonomisk omvandling
- social trygghet
- miljö
- utbildning och forskning.
Tre riktlinjer skall styra samarbetet: att främja EU-anpassningen i
kandidatländerna, samt vad avser Ryssland, Ukraina och Vitryssland, att
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 119
främja systemförändringar och integration i europeiska Prop. 2000/01:119
samarbetsstrukturer, att främja relationerna med Sverige samt att låta ett
jämställdhctsperspektiv prägla samarbetet.
Samarbetet föreslås huvudsakligen inriktas på Estland, Lettland,
Litauen, Ryssland, Ukraina och Vitryssland. Dessutom kan vissa insatser
fortsatt komma att bli aktuella i Polen och övriga kandidatländer.
Det samarbete som finansieras under utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd, politikområde 9 Samarbete med Central- och Östeuropa, som
behandlas i denna proposition, är en del av ett mer omfattande samarbete
som regeringen bedriver med Central- och Östeuropa.
Prop. 2000/01:119
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5
2 Ärendet och dess beredning..............................................................6
3 Fördjupad integration och hållbar utveckling i Östersjöområdet och
dess omgivningar...............................................................................6
4 Samarbetets huvudområden............................................................13
4.1 Gemensam säkerhet..........................................................16
4.2 Demokratins fördjupning..................................................22
4.3 Ekonomisk omvandling....................................................30
4.4 Social trygghet..................................................................36
4.5 Miljö.................................................................................39
4.6 Utbildning och forskning..................................................45
5 Riktlinjer för samarbetet..................................................................48
5.1 Att främja EU-anpassningen i kandidatländerna, samt
vad avser Ryssland, Ukraina och Vitryssland, att främja
systemförändringar och integration i europeiska
samarbetsstrukturer...........................................................49
5.2 Att främja relationerna med Sverige.................................50
5.3 Att låta ett jämställdhetsperspektiv prägla samarbetet.....50
6 Programmets geografiska omfattning.............................................51
6.1 Estland..............................................................................53
6.2 Lettland.............................................................................56
6.3 Litauen..............................................................................57
6.4 Polen.................................................................................59
6.5 Ryssland............................................................................61
6.6 Ukraina..............................................................................64
6.7 Vitryssland........................................................................65
6.8 Övriga kandidatländer.......................................................68
6.9 Utvecklingsländer i regionen............................................69
7 Samarbetets kanaler, instrument och styrning................................70
7.1 Kanaler..............................................................................70
7.1.1 Sida.................................................................70
7.1.2 Svenska institutet............................................71
7.2 Instrument.........................................................................72
7.2.1 Betalningsbalansstöd......................................73
7.2.2 Den särskilda exportkreditgarantiramen.........73
7.2.3 Krediter och garantier.....................................76
7.3 Styrning.............................................................................77
8 Utvecklingssamarbetets genomförare.............................................79
8.1 Centralnivå.......................................................................79
8.2 Lokal och regional nivå....................................................81
8.3 Enskilda organisationer....................................................82
8.4 Svenskt näringsliv.............................................................82
9 Europeiska unionens instrument i regionen....................................84 Prop. 2000/01:119
9.1 Phare.................................................................................85
9.2 ISPA..................................................................................88
9.3 SAPARD...........................................................................88
9.4 Partnersamverkan (twinning)............................................89
9.5 Tacis....................................................... 90
9.6 Intcrrcg 111-programmet....................................................91
9.7 Europeiska investeringsbanken........................................93
9.8 EU:s Nordliga dimension.................................................93
10 Ett internationellt perspektiv - andra aktörer..................................95
10.1 Mellanstatliga organisationer i Östersjöregionen.............95
10.2 Multilateralt samarbete...................................................103
11 Östcrsjömiljardcma.......................................................................108
Bilaga 1 Sammanfattning av Att utveckla samarbetet med Central- och
Östeuropa (SOU 2000:122)................................................111
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser........................................115
Bilaga 3 Sammanställning över remissinstansernas yttranden över Att
utveckla samarbetet med Central- och Östeuropa (SOU
2000:122)............................................................................119
Bilaga 4 Förkortningsordlista............................................................123
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 2001 .........125
Prop. 2000/01:119
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner ett nytt program för utvecklingssamarbetet med Central-
och Östeuropa för perioden 2002-2003,
2. godkänner vad regeringen föreslår om det övergripande målet för
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa (avsnitt 3),
samarbetets huvudområden (avsnitt 4) och riktlinjerna för samarbetet
(avsnitt 5),
3. godkänner att samarbetet huvudsakligen skall vara inriktat på
Estland, Lettland, Litauen, Ryssland, Ukraina och Vitryssland (avsnitt 6).
Prop. 2000/01:119
Genom beslut den 31 maj 2000 bemyndigade regeringen statsrådet Leif
Pagrotsky att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
samarbetet med Central- och Östeuropa. Med stöd av bemyndigandet
förordnades med verkan från och med den 1 september 2000
civilekonomen Claes de Neergaard till särskild utredare. Utredningen om
samarbetet med Central- och Östeuropa (UD 2000:02) lade i december
2000 fram betänkandet Att utveckla samarbetet med Central- och
Östeuropa (SOU 2000:122).
En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandet har
rcmissbchandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2
och i bilaga 3 presenteras en sammanställning över de inkomna
remissvaren.
Regeringens förslag: Ett nytt program för utvecklingssamarbetet med
Central- och Östeuropa för perioden 2002-2003 skall godkännas. Det
övergripande målet skall vara att främja en hållbar utveckling, fördjupad
integration och partnerskap i Östersjöområdet och dess omgivningar,
utifrån behoven i samarbetsländcma och med utnyttjande av den svenska
resursbasen.
Regeringens bedömning: Programmet bör övergå i ett permanent anslag
år 2004. Vid medlemskap i Europeiska unionen bör
utvecklingssamarbetet med kandidatländerna fasas ut. Utfasningstaktcn
bör bedömas bl.a. utifrån beräknad tidpunkt för medlemskap,
samarbetsländemas behov och absorptionsförmåga samt svensk
kompetens och svenskt intresse.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Till skillnad från regeringen föreslår utredningen att
programperioden skall vara 4-5 år.
Remissinstanserna: Huvuddelen av instanserna instämmer i förslaget
att programperioden utsträcks till 4-5 år. Ingen motsätter sig förslaget.
Ingen instans kommenterar specifikt det övergripande målet. De flesta
remissinstanserna delar åsikten att utgångspunkten skall vara att
utvecklingssamarbetet utfasas i samband med EU-mcdlemskapet.
Behovet av flexibilitet i utfasningen understryks emellertid och undantag
från utfasningen föreslås.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Relationerna till
länderna i Central- och Östeuropa är en högt prioriterad fråga för
regeringen. Utvecklingssamarbetet med dessa länder är ett viktigt Prop. 2000/01:119
instrument både för att främja utvecklingen i länderna och relationerna
med Sverige. Att verka för en utvidgning av EU, fördjupade relationer
med Ryssland och Ukraina, en demokratisering av Vitryssland och ett
intensifierat Östersjösamarbete är centrala element i regeringens politik.
Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa syftar till att öka
stabiliteten och stärka säkerheten och välståndet i Europa i allmänhet och
i vårt eget närområde i synnerhet. Denna säkerhet skapas genom att våra
grannländer och deras institutioner genomsyras av demokrati och
öppenhet, av ett starkt civilt samhälle, av pluralism i partiväsendet och
oberoende medier, av ett ekonomiskt system fritt från korruption som i
sin tur bidrar till ett handels- och investeringsvänligt klimat för
näringslivet, av en gynnsam välfärdstillväxt liksom av ett stabilt socialt
system och av en god miljö inklusive förbättrad kärnsäkerhet. På
liknande sätt utgör också ett effektivt rättsväsende, icke-spridning av
massförstörelsevapen samt ett demokratiskt och genom en
grundläggande kapacitet trygghetsskapande totalförsvar centrala
förutsättningar för stabilitet och säkerhet hos våra grannar. Insatser på
samtliga dessa och flera närliggande områden förutses inom
utvecklingssamarbetet. De insatser som görs för att främja de berörda
ländernas EU-anpassning samt samarbete på central och lokal nivå i
Östersjöregionen är av stor och långsiktig säkerhetspolitisk betydelse.
Målet att förverkliga visionen om Östersjöområdet som Europas mest
dynamiska tillväxtregion är också en utgångspunkt för Sveriges strävan
att utveckla och fördjupa samarbetet runt Östersjön. Förutsättningarna är
gynnsamma för samarbetet i Östersjöområdet. Den geografiska närheten,
den gemensamma historien och kulturarvet, de ökande kontakterna på
många plan bidrar till stort engagemang och ett gemensamt intresse. Det
ekonomiska samarbetet runt Östersjön utvecklas snabbt. Ett omfattande
nätverksbyggande mellan företag, institutioner och personer pågår.
Östersjöregionen har potential att bli en av världens mest snabbväxande
regioner och Sverige har ett starkt nationellt intresse att bidra till den
ekonomiska och demokratiska utvecklingen i närområdet. Ett stabilt och
ekonomiskt blomstrande närområde är av stor betydelse för Sveriges
ekonomiska utveckling, tillväxt och sysselsättning. Sverige har en
naturlig roll som en av de ledande aktörerna i Östersjösamarbetet, en
uppgift som blir allt viktigare i takt med EU:s utvidgning.
Utvecklingssamarbetet är ett viktigt instrument för att främja både
utvecklingen i länderna och relationerna med Sverige.
EU-utvidgn ingen
Utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa går nu in i en ny fas,
präglad av det förestående medlemskapet i Europeiska unionen för
Estland, Lettland, Litauen och Polen, där de politiska förändringarna och
den ekonomiska utvecklingen har gått fort. Tio länder i Centraleuropa
förhandlar nu om medlemskap i EU och de första centraleuropeiska
länderna förväntas bli antagna som medlemmar inom de närmaste åren.
Reformarbetet har av kandidatländerna drivits målmedvetet och stabilt Prop. 2000/01:119
och EU-anpassningcn har inneburit en stark drivkraft för utvecklingen.
Anslutningsprocessen för medlemskap i EU inleddes i och med beslut
av Europeiska rådet i Luxemburg år 1997 och Estland, Polen, Tjeckien,
Slovenien, Ungern och Cypern inledde förhandlingar om medlemskap år
1998. Europeiska rådet i Helsingfors år 1999 slog fast utvidgningens vikt
och inbjöd Bulgarien, Rumänien, Litauen, Malta, Lettland och Slovakien
att påbörja förhandlingar, vilket skedde år 2000. I Helsingfors
bekräftades att varje kandidatland skulle bedömas enligt egna framsteg,
den s.k. differentieringsprincipen. Där bekräftade också att Turkiet är ett
kandidatland. Europeiska rådet i Feira betonade åter igen utvidgningens
historiska vikt, att takten i anslutningsprocessen skulle upprätthållas samt
att varje kandidatland skulle bedömas enligt differentieringsprincipen.
Europeiska rådet i Nicc i december 2000 gav ytterligare momentum till
utvidgningsprocessen. Detta skedde bl.a. genom att Europeiska rådet
stödde kommissionens förslag till strategi för de närmaste 18 månaderna.
Slutförandet av regeringskonferensen om institutionella reformer gör EU
redo att välkomna som nya medlemmar de kandidatländer som är redo
för det från slutet av år 2002. Detta skulle möjliggöra dessas deltagande i
valet till Europaparlamentet 2004. Någon tidtabell för enskilda länders
medlemskap har ännu inte fastslagits.
En förutsättning för medlemskapet är att det sker konkreta framsteg i
förhandlingarna. Framstegen måste baseras på kandidatländernas
införlivande av EU:s regelverk i respektive lands lagstiftning, och inte
minst deras förmåga att tillämpa detsamma. Det är ett omfattande
regelverk som kandidatländerna har att anpassa sig till.
Förhandlingsprocessen blir därför relativt utdragen. För att påbörja
förhandlingar krävs att kandidatlandet har uppnått en institutionell
stabilitet som garanterar demokrati, rättssäkerhet, respekt för mänskliga
rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter, den politiska delen
av de s.k. Köpenhamnskritcriema. Länderna skall vid tidpunkten för
medlemskap ha en fungerande marknadsekonomi som kan möta
konkurrens och marknadskrafter inom EU. Det förutsätts också att landet
kan ta på sig de skyldigheter som följer med ett medlemskap och ansluta
sig till målen för den politiska, ekonomiska och monetära unionen. Det
senare refererar i huvudsak till antagandet av det gemensamma
regelverket. En förutsättning för detta är en tillräcklig administrativ
kapacitet i kandidatländernas myndigheter.
T de årliga översynsrapporter om anpassningen i samtliga
kandidatländer som kommissionen ger ut analyseras detaljerat
kandidatlandets uppfyllelse av medlcmskapskriteriema, framsteg gjorda
sedan föregående år samt kvarvarande brister där ytterligare
ansträngningar krävs. Särskilt under det senaste året har samtliga
kandidatländer gjort avsevärda framsteg avseende nödvändiga reformer
för medlemskap. Det finns dock inte i dag något kandidatland som
uppfyller samtliga kriterier för medlemskap i EU. Alla kandidatländer
måste därför fortsätta inriktningen på ytterligare reformer för att anta och
genomföra EU:s regelverk. Dessutom behöver den administrativa
kapaciteten överlag stärkas. r
Ryssland, Ukraina och Vitryssland Prop. 2000/01:119
I Ryssland och Ukraina har reformprocessen präglats av osäkerhet och
tagit längre tid. Övergången till marknadsekonomi och ett öppet,
demokratiskt samhälle med stabil och öppen förvaltningsapparat har varit
långdragen. Under senare tid har situationen förbättrats och Ryssland
driver nu reformprocessen mer målmedvetet än tidigare. Även i Ukraina
verkar reformprocessen ha fått förnyad fart även om utvecklingen där
alltjämt är tämligen osäker. En fortsatt målmedveten reformpolitik krävs
för att befästa en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar
utveckling. I det auktoritära Vitryssland har reformtakten varit beklagligt
låg.
Den snabbare utvecklingen i kandidatländerna och den mer tvekande i
Ryssland, Ukraina och Vitryssland innebär att skillnaderna mellan
kandidatländerna och OSS-ländema har ökat. Detta kan leda till nya
skiljelinjer i vårt närområde och det är därför en uppgift i
utvecklingssamarbetet att verka för att dessa skillnader i möjligaste mån
minimeras. Rysslands och Ukrainas fortsatta integration i europeiska
samarbetsstrukturer är av högsta prioritet. Det är samtidigt angeläget att
främja en demokratisk och reforminriktad utveckling i Vitryssland.
Utvecklingen i Ryssland är en fråga av betydelse för hela Europas
framtid. Regeringen bedömer att ambitionsnivån för samarbetet med
Ryssland bör öka under den kommande perioden med hänsyn till
Rysslands stora betydelse för Europas stabilitet och vikten av att
strategiskt stödja reformpolitiken. Ökad stabilitet och ökat välstånd i
Ryssland är ett mycket starkt svenskt och europeiskt intresse.
Komplexitetsgraden i samarbetet kommer på samma gång att öka kraftigt
i och med att samarbetet flyttas österut. Det ställer högre krav på
långsiktighet i programmet.
Sverige verkar aktivt för ett fördjupat samarbete mellan Ryssland och
EU. Samarbetet mellan EU och Ryssland är av grundläggande betydelse
för Europas säkerhet och utveckling. Relationen kräver långsiktighet och
en fördjupad politisk dialog. Samarbetet mellan EU och Ryssland har sin
grund i Partnerskaps- och samarbetsavtalet (PSA) som trädde i kraft år
1997. Ett annat centralt redskap för EU:s relationer med Ryssland är den
gemensamma strategi för Ryssland som antogs av Europeiska rådet i juni
1999. Viktigt är bl.a. att uppmärksamma Kaliningrads situation i ljuset av
EU:s utvidgning, och bidra till att denna del av Ryssland kan utnyttja de
fördelar utvidgningen kommer att medföra i form av bl.a. ökad tillväxt.
PSA-avtalet mellan Ukraina och EU trädde i kraft år 1998. Även för
Ukraina har en gemensam strategi antagits av Europeiska rådet år 1999.
Vitrysslands relationer till EU är sedan år 1997 mycket ansträngda.
President Lukasjenka genomförde en ur demokratisk synpunkt tveksam
folkomröstning 1996 och 1997 antog EU:s ministerråd ett antal slutsatser
som avråder medlemsstaterna från kontakter på ministernivå med
Vitryssland och uppmanar dem att frysa allt tekniskt bistånd. Endast
demokratistödjande, humanitärt och regionalt stöd skall ges. Till följd av
den bristande demokratiska utvecklingen har EU inte heller ratificerat ett
PSA-avtal med Vitryssland. För att relationerna skall normaliseras vill Prop. 2000/01:119
EU se betydande förändringar i demokratisk riktning i landet.
Regional integration
Samtidigt som den ekonomiska utvecklingen har tagit fart har
fattigdomen ökat kraftigt i regionen. Även här är skillnaden stor mellan
OSS-området och kandidatländerna med utbredd fattigdom i Ryssland
och Ukraina. Enligt Världsbanken lever ca 20 procent av befolkningen i
Ryssland under fattigdomsgränsen. Inkomstskillnaderna och fattigdomen
har ökat även i kandidatländerna, om än i mindre omfattning. Många
faktorer måste samverka för att fattigdomen skall kunna minska. Den
ekonomiska tillväxten måste öka, den privata sektorn och små och
medelstora företag utvecklas. Samtidigt måste effektiva och
ändamålsenliga socialförsäkrings- och pensionssystem utvecklas. Det
svenska utvecklingssamarbetet verkar inom alla dessa områden och
bidrar därmed till att skapa bättre levnadsvillkor. Samarbetet bidrar till
förbättrade förutsättningar för en gynnsam utveckling som i sin tur även
bidrar till minskad fattigdom. Stora utmaningar kvarstår samtidigt på det
sociala området i samtliga länder i regionen, bl.a. på områden som
folkhälsa, smittsamma sjukdomar och utsatta barn. Det gäller även
prostitution och organiserad människohandel, främst avseende kvinnor
och barn, som är företeelser som har ökat i omfattning under senare år.
De regionala skillnaderna är ofta betydande, t.ex. mellan städer och
landsbygd. Beslutsfattandet i samarbctsländerna förs successivt ned till
lokal och regional nivå, men mycket återstår att göra för att
decentralisera ansvar och befogenheter samt för att bygga upp kunskap
och kapacitet i kommuner och län. Kommunreformer är därför angelägna
i många länder. Den lokala och regionala förvaltningen släpar efter även i
de mer utvecklade kandidatländerna. Det är fortfarande viktigt att stödja
och stärka det civila samhället för att bygga ett stabilt samhälle
underifrån. Samarbete på lokal och regional nivå mellan kommuner och
län har därmed en betydelsefull roll att spela, bl.a. för att motverka dessa
skillnader och stödja regional utveckling.
EU:s Nordliga dimension är ett viktigt instrument för att lyfta fram
norra Europas utmaningar och problem, och att söka effektiva lösningar
på dem genom bättre samordning mellan EU:s existerande ramverk,
instrument och stödprogram samt ett utökat samarbete mellan EU,
internationella finansiella institutioner, bilaterala givare och andra
aktörer. Det handlar inte minst om att skapa förutsättningar för ökat
gränsöverskridande samarbete på lokal och regional nivå. I perspektivet
av att flera av Östersjöländerna inom några år väntas bli medlemmar i
EU utgör EU:s Nordliga dimension även en brygga mellan bilateralt
samarbete med tredje land och det multilaterala samarbetet inom
unionen.
10
Övergripande mål, budget och tidsperiod
Regeringen föreslår att det övergripande målet för utvecklingssamarbetet
med Central- och Östeuropa skall vara att främja en hållbar utveckling,
fördjupad integration och partnerskap i Östersjöområdet och dess
omgivningar, utifrån behoven i samarbetsländema och med utnyttjande
av den svenska resursbasen.
Syftet är att utvecklingssamarbetet skall förstärka regionen som ett
dynamiskt tillväxtområde präglat av ekonomiskt, socialt och
miljömässigt hållbar utveckling. Skillnaden mellan länderna i regionen
skall minska genom stöd för EU-anpassningen och stöd för närmande
mellan Ryssland, Ukraina, Vitryssland och EU. Samarbetet skall också
syfta till att lägga grunden för ett reguljärt grannlandssamarbete och
partnerskap i regionen.
I 2001 års ekonomiska vårproposition har för samarbetet med Central-
och Östeuropa under utgiftsområde 7 beräknats 600 miljoner kronor år
2002 och 900 miljoner kronor år 2003. Medel för samarbetet har hittills
anvisats av riksdagen i form av treåriga program. Stödet till
kandidatländerna står nu inför en utfasningsperiod som gör att det om
några år kan behöva följas upp årligen för att därmed fånga upp de
snabba förändringarna. Samtidigt har Rysslands andel av programmet
ökat kraftigt och Ukraina blev år 1999 ett prioriterat land. Samarbetet
med dessa båda länder måste präglas av ett längre tidsperspektiv.
Regeringen anser därför att programmet för samarbetet med Central- och
Östeuropa skall övergå i ett permanent anslag år 2004, med samma
inriktning som under åren 2002-2003, på en beräknad nivå om 400
miljoner kronor. Den årliga uppföljningen kommer då att göras i
budgetpropositionen och i årsberättelsen om Sveriges internationella
utvecklingssamarbete.
Utfasning av stödet till kandidatländerna
Relationerna med kandidatländerna är i dag av en annan karaktär än när
samarbetsprogrammet inleddes. Förbindelserna med dessa länder kan
sägas befinna sig i en brytningspunkt, där mindre tonvikt läggs på
statsstött utvecklingssamarbete och samarbetet allt mer går över i
reguljärt grannlandssamarbete, dvs. samarbete utan särskilt statligt stöd. I
flera avseenden har detta mål redan uppnåtts. Parallellt med
utvecklingssamarbetet har handel, direktinvesteringar och kontakter
expanderat mycket kraftigt utan statens tillskyndan eller finansiering och
grannlandssamarbetet är redan livligt.
Till exempel är samarbetet på lokal och regional nivå runt Östersjön
omfattande. De direkta kontakterna och de personliga mötena utgör
grunden för en ökad ömsesidig förståelse och respekt för varandras
förutsättningar och möjligheter. Bredden av deltagande i
utvecklingssamarbetet genom myndigheter, på lokal och regional nivå,
genom enskilda organisationer och näringsliv ger unika förutsättningar
för nära kontakter och nätverk.
Prop. 2000/01:119
11
1 ljuset av den starkt positiva ekonomiska utvecklingen och en snabb Prop. 2000/01:119
EU-anpassning befinner vi oss redan i en period av stagnerande och
minskande utvecklingssamarbete med kandidatländerna samtidigt som
de normala relationerna blir allt tätare. Stödet till Polen har i det närmaste
upphört och insatserna i Estland är också nära att fasas ut. I Lettland och
Litauen har övergången till grannlandssamarbete inletts. Utfasningen av
stödet är till viss del en följd av en tydlig strategi med utgångspunkt i
instruktionerna i riksdagsbeslutet år 1998, dels är det en naturlig följd av
utvecklingen. Vissa samarbetsområden övergår i reguljärt
grannlandssamarbete, bl.a. inom infrastrukturområdet där t.ex.
Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Vägverket har en löpande samverkan
som delvis vuxit fram med stöd av utvecklingssamarbetet. Vidare
begränsas samarbctsländemas kapacitet att absorbera bilateralt stöd i takt
med att stödet från EU utökas. Övergången till reguljärt
grannlandssamarbete med Ryssland och Ukraina har ännu inte kommit
lika långt, men denna dimension bör ges ökad tonvikt under den
kommande perioden.
Regeringen anser att det under en övergångstid finns motiv för fortsatt
stöd till samarbetsländerna i syfte att bidra till angelägna reformer. Mot
bakgrund av de framsteg som skett i kandidatländernas politiska och
ekonomiska utveckling samt med hänsyn till de stora resursöverföringar
som sker från EU:s sida framstår det som naturligt att det svenska
bilaterala utvecklingssamarbetet fasas ut i samband med medlemskapet i
EU. Utgångspunkten bör därför vara att inga nya åtaganden görs efter det
att länderna blivit medlemmar i EU. Detta bör även beaktas när nya
åtaganden görs under perioden fram till medlemskap. Preciserade planer
och riktlinjer för utfasningen skall utvecklas i de landstrategier som antas
av regeringen. En årlig uppföljning bör göras av landstrategiema där, vid
behov, dessa kan komma att revideras. Takten i utfasningen bör
bestämmas av beräknad tidpunkt för medlemskap, ländernas behov,
efterfrågan och absorptionsförmåga samt svensk kompetens och svenskt
intresse. Det är viktigt att övergången till reguljärt grannlandssamarbete
sker på ett sådant sätt att de upparbetade kontakterna fortsätter.
Utfasningstakten inom olika områden och formerna och
förutsättningarna för övergången bör närmare utvecklas i dialog med
aktörerna i samarbetet. Ett led i att länka över utvecklingssamarbetet i
reguljärt samarbete är kravet på kostnadsdelning och att samarbetslandet
gradvis skall öka sin andel av finansieringen. Vidare skall det eftersträvas
att i ökad utsträckning länka över till finansiering via EU. Ett ökat
svenskt deltagande i EU:s insatser för institutionsuppbyggnad genom
partnersamverkan (twinning) är en del av detta. En ökad kompetens hos
aktörerna att söka EU-finansiering bör främjas.
Det kommer sannolikt att finnas kvarvarande behov av stöd i
kandidatländerna vid medlemskapet i EU. Detta behov kommer
emellertid att i hög utsträckning mötas av det kraftigt utökade stödet från
EU. Behovet kommer även i ökad utsträckning att kunna mötas genom
kommersiella krediter då ländernas kreditvärdighet på den öppna
marknaden kommer att höjas i ljuset av den ekonomiska utvecklingen.
12
Regeringen bedömer att ett längre tidsperspektiv är nödvändigt för Prop. 2000/01:119
Ryssland, Ukraina och Vitryssland, även om utgångspunkten även här är
att utvecklingssamarbetet med dessa länder skall vara av övergående
natur. Behoven är emellertid stora och den komplexa miljön för
samarbetet kräver en långsiktig ansats för samarbetet.
Regeringens förslag: Samarbetets huvudområden skall vara:
- gemensam säkerhet
- demokratins fördjupning
- ekonomisk omvandling
- social trygghet
-miljö
- utbildning och forskning.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningen föreslår emellertid att samarbete på lokal och
regional nivå skall utgöra ett eget huvudområde och att
utvecklingssamarbete på det ekonomiska området och det sociala
området skall falla under samma huvudområde.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna instämmer i de
av utredningen föreslagna huvudområdena. Den nya strukturen uppfattas
bidra till ökad tydlighet. Ett par instanser ser ingen anledning att utöka
antalet områden. Utbildning och forskning som ett huvudområde far
allmänt stöd. Förslaget att göra samarbete på regional och lokal nivå till
ett huvudområde får stöd från kommunförbunden, flertalet kommuner,
länsstyrelser och landsting. Flera instanser menar att marknadsekonomi
och social trygghet borde utgöra enskilda huvudområden.
Skälen för regeringens förslag: I riksdagens beslut i maj 1995
fastställdes de mål för utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa som sedan dess varit vägledande för samarbetet. De av
riksdagen då fastställda målen för samarbetet var, att främja en
säkerhetsgemenskap, att fördjupa demokratins kultur, att stödja en socialt
hållbar ekonomisk omvandling och att stödja en miljömässigt hållbar
utveckling. Vidare fastställdes i juni 1996 att hela utvecklingssamarbetet
skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Målen bekräftades i
riksdagsbeslutet om samarbetsprogrammet med Central- och Östeuropa
våren 1998.
Under programperioden har insatser till stöd för en socialt hållbar
ekonomisk omvandling varit den volymmässigt största kategorin.
Andelen av detta som utgör ekonomiskt samarbete har under perioden
sjunkit något, medan den ambitionshöjning för det sociala området som
angavs i riksdagsbeslutet år 1998 fatt genomslag och de sociala
insatserna har gradvis ökat i omfattning. Miljöområdet har varit det näst
största samarbetsområdet i programmet. Insatser till stöd för demokratins
kultur har ökat något under perioden. Det säkerhetsffämjande stödet har
13
utgjort det i monetära termer minsta samarbetsområdet och har främst Prop. 2000/01:119
riktat sig till de baltiska länderna.
Diagrammet nedan visar hur stödet fördelats under perioden 1998—
2000.
Utveckling 1998-2000 per mål
Utredningen konstaterar att Sveriges utvecklingssamarbete med
Central- och Östeuropa inneburit ett värdefullt bidrag till
reformprocessen och närmandet till EU i samarbctsländema. Det har
dock varit svårt att mäta måluppfyllelsen i de enskilda insatserna då de
fyra målen har varit mycket vida i sina formuleringar och insatserna
snarast definitionsmässigt uppfyller målen. Målen har i praktiken
fungerat som verksamhetsområden styrda av ett antal riktlinjer, vilket
också konstaterats i ett flertal tidigare utvärderingar. Mot bakgrund av
detta föreslår utredningen att ett antal huvudområden för
utvecklingssamarbetet ersätter de tidigare målen.
De samarbetsområden som i det hittillsvarande samarbetet utgjort mål
har haft hög relevans under innevarande period. Samarbetet på dessa
områden är även fortsatt av stor betydelse för utvecklingen i regionen,
ländernas närmande till EU och en vidare integration i Europa för OSS-
länderna. Det är också områden av tydligt intresse för att främja
relationerna med Sverige och för den svenska resursbasen.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att de tidigare fyra
målen skall ersättas med ett enda övergripande mål, att främja en hållbar
utveckling, fördjupad integration och partnerskap i Östersjöområdet och
dess omgivningar, utifrån behoven i samarbetsländema och med
utnyttjande av den svenska resursbasen (avsnitt 3).
Utvecklingssamarbetet skall vidare delas in i sex huvudområden.
Regeringen föreslår att dessa skall vara:
- gemensam säkerhet
- demokratins fördjupning
- ekonomisk omvandling
- social trygghet Prop. 2000/01:119
- miljö
- utbildning och forskning.
Två nya huvudområden skall således införas i utvecklingssamarbetet,
social trygghet samt utbildning och forskning. Förändringen innebär inte
en utvidgning av samarbetets inriktning utan är snarare ett förtydligande.
De nya huvudområdena är en utbrytning av två områden som redan
innefattades i de tidigare målen. Enligt regeringens uppfattning bidrar
denna uppdelning till ökad klarhet över samarbetets inriktning.
Regeringen anser till skillnad från utredningen att det mot bakgrund av
den tonvikt som läggs på det sociala området inom samarbetet är
motiverat att det skall utgöra ett eget huvudområde. I det hittillsvarande
samarbetet har insatser på det sociala området redovisats tillsammans
med insatser till stöd för ekonomisk omvandling. Även om nära
kopplingar mellan den ekonomiska omvandlingen och de sociala
förhållandena finns skall de, då strukturen övergår från mål till
huvudområden, utgöra separata huvudområden. Ambitionsnivån på det
sociala området bör vara fortsatt hög.
Regeringen anser vidare att utbildning och forskning skall utgöra ett
nytt huvudområde. Utbildning och forskning sorterar under innevarande
programperiod under målet att främja demokratins kultur.
Samarbetsområdet har emellertid även viktiga effekter på ekonomisk
tillväxt och näringslivsintegration i Östersjöregionen, och mer indirekt
även på övriga samarbetsområden. Det är också ett viktigt verktyg för att
skapa nätverk mellan individer och institutioner i vårt samarbetsområde,
vilket kan lägga grunden för ett reguljärt grannlandssamarbete i
framtiden. Dessutom är verksamheten på området omfattande och genom
att ta ett samlat grepp om den, kan effekterna på både lång och kort sikt
få större genomslagskraft och tydligheten ökas.
Till skillnad från utredningen anser inte regeringen att samarbete på
lokal och regional nivå skall utgöra ett eget huvudområde. De andra
huvudområdena avser verksamhet, medan samarbete på lokal och
regional nivå handlar om aktörer som genomfor insatser relaterade till
samtliga huvudområden. Uppdelningen av huvudområden har också
betydelse för styrningen och redovisningen av verksamheten. Samarbete
på lokal och regional nivå beskrivs under avsnitt 4.2 och avsnitt 8.
Närmare mål under dc sex huvudområdena skall preciseras i
regleringsbrevet och för de olika samarbetsländema i de landstrategier
som skall fastställas av regeringen. Vidare skall samarbetet inom de sex
huvudområdena styras av de tre riktlinjer som anges i avsnitt 5.
Samarbetet skall koordineras med andra aktörer för att förstärka de
svenska insatserna, säkerställa kostnadseffektivitet och undvika
överlappning. Den nya strukturen skall bidra till ökad tydlighet och
mätbara mål i samarbetet.
I avsnitt 4.1- 4.6 redogörs för de olika huvudområdena.
15
Prop. 2000/01:119
Regeringens bedömning: Utmärkande för insatserna inom det
säkerhetsfrämjandc stödet är att de faller under ett vidgat
säkerhetsbegrepp. Målet för samarbetet bör vara att främja den
gemensamma säkerheten i regionen på såväl det militära som det civila
området.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
bedömning. Utredningen föreslår att det säkerhetsfrämjande samarbetet
undantas från utfasning samt att asyl- och migrationspolitisk kompetens
formellt blir en del av rättssamarbetet och inte definieras som
säkerhetsfrämjandc.
Remissinstanserna: En återkommande synpunkt är att
försvarssamarbetet ej bör utfasas vid tidpunkten för kandidatländernas
medlemskap i EU. Totalförsvarets forskningsinstitut framhåller att
samarbetet med Ryssland på det säkerhetsfrämjande området och även
inom den militära sektorn bör utvidgas. Statens kämkraftinspektion anser
att beredning av insatser för icke-spridning av kärnvapen, liksom
kämvapennedrustning främst bör hanteras inom Utrikesdepartementet.
Skälen för regeringens bedömning: Det säkerhetsfrämjande stödet
utgör en hörnsten i svensk Östersjöpolitik. Säkerhet innebär mer än
militär säkerhet och förutsätter även civila, diplomatiska, politiska och
ekonomiska insatser. Detta samlade grepp inom ramen för ett samarbete
på det säkerhetspolitiska området är unikt för Sverige.
Områden för säkerhetsfrämjande stöd bör vara:
- säkerhetspolitisk kompetens
- demokratiskt totalförsvar
- fredsfrämjande insatser
- försvarsmiljöinsatscr
- icke-spridning av massförstörelsevapen
- beredskap för olyckor och katastrofer
- gränsbevakning och insatser för stärkt yttre gränskontroll
- asyl- och migrationspolitisk kompetens.
Samarbetet är i första hand inriktat på insatser i Estland, Lettland och
Litauen, Ryssland och Ukraina. Vissa insatser har gjorts i Polen.
Stödet avser främst olika former av kunskapsöverföring och
institutionsuppbyggnad (utbildning och rådgivning), men omfattar även
visst matcrielstöd. Inom ramarna för det anslag som hanteras av Sida kan
stöd i form av utrustning ske endast i begränsad omfattning och i
samband med kunskapsöverföringsinsatser. Materiellt stöd på det
säkerhetsfrämjande området kan även finansieras över
Försvarsdepartementet. Stödet bör befrämja områden eller problem av
gränsöverskridande karaktär och skall gälla frågor av säkerhetspolitisk
betydelse.
Det är viktigt att det säkerhetsfrämjandc stödet främjar
kandidatländernas framtida inträde i EU och anpassning till andra
internationella samarbetsstrukturer. Rysslands och Ukrainas integration i
16
europeiska samarbetsstrukturer har också fortsatt stor betydelse ur ett Prop. 2000/01:119
säkerhetsfrämjande perspektiv.
Det säkerhetsfrämjande samarbetet bör även präglas av ett
jämställdhetsperspektiv. Detta gäller både de svenska genomförande
parterna och deras motparter i samarbetsländema. Som exempel på
jämställdhetsffämjande åtgärder kan nämnas att sträva efter en jämn
könsfördelning bland deltagare i seminarier och utbildningar och
särskilda riktade insatser som uppmärksammar kvinnors roll inom det
säkerhetsfrämjande samarbetet.
Målsättningen är på sikt att det säkerhetsfrämjande stödet skall fasas ut
och övergå till ett reguljärt grannlandssamarbete, utan behov av stöd via
utvecklingssamarbetet. Av den utveckling som fortlöpande äger rum i
samarbetsländema följer dessutom att inriktningen av och formerna för
det säkerhetsfrämjande stödet efter hand behöver anpassas och till vissa
delar förändras.
När Estland, Lettland, Litauen och Polen blir EU-medlemmar
förändras på nytt förutsättningarna för det säkerhetsfrämjande
samarbetet, som då delvis bör fasas ut. Kopplingen till EU-medlemskapet
på vissa av de sektorer som omfattas av det säkerhetsfrämjande stödet är
emellertid överlag mindre än på andra samarbetsområden samtidigt som
dessa insatser kan bedömas vara av stor betydelse för svensk säkerhet. Så
gäller inte minst på totalförsvarsområdet där det finns mer långsiktiga
behov av stöd. Dämtöver kan förutses relativt omfattande stödbehov
under en längre tidsperiod inom vissa områden främst vad gäller
Ryssland och Ukraina, vilka inte är kandidatländer.
Sveriges säkerhetsfrämjande samarbete med Central- och Östeuropa
utvecklas i en miljö där många länders bilaterala samarbete flyter in i och
samverkar med multilaterala verksamheter, främst inom
förberedelsearbetet för berörda länders framtida inträde i EU samt inom
ramen för Partnerskap för fred. Insatser till stöd för Estlands, Lettlands,
Litauens och Polens EU-integration, särskilt på det civila området, har
särskilt under slutet av 1990-talet kommit att öka i betydelse. Insatser på
det säkerhetsfrämjande området bör i den mån det är möjligt kanaliseras
genom Sida. En ökad professionalitet i projektberedningen uppnås
därmed. Finansiering av projektsamarbete kan också anses vara en
myndighetsfunktion snarare än en uppgift för Regeringskansliet.
Säkerhetsfrämjande insatser på det civila området bereds och beslutas
sedan år 1999 till största delen av Sida. Sedan år 2000 gäller denna
ordning även för vissa säkerhetsfrämjande insatser på Försvarsmaktens
område. Sida kan här hantera de insatser som inte bedöms vara av
särskild utrikes- eller säkerhetspolitisk vikt. Det säkerhetsfrämjande
samarbetet bereds i Regeringskansliets interdepartementala arbetsgrupp
för det säkerhetsfrämjande stödet, även kallad Östsäk-gruppen.
Arbetsgruppen är ett rådgivande och samordnande organ inför
regeringens, alternativt Sidas beslut.
Nedan följer en beskrivning av de olika delarna i det
säkerhetsfrämjande samarbetet.
17
Säkerhetspolitisk kompetens
Uppbyggnaden av säkerhetspolitisk kompetens syftade ursprungligen till
att utveckla Estlands, Lettlands och Litauens förmåga att agera
internationellt. Med tiden har verksamheten alltmer inriktats på nationell
säkerhetspolitisk kompetensuppbyggnad. Fortsatt stöd för den
säkerhetspolitiska kompetensuppbyggnaden i samarbetsländema kan
förväntas.
Detta bör ske genom en bred dialog och stöd till utbildning för en
djupare förståelse av det vidgade säkerhetsbegreppet liksom till sådan
oberoende (icke regeringsanknuten) kompetens som kan främja en bred
debatt i säkerhetspolitiska frågor.
Demokratiskt totalförsvar
Sverige bistår de baltiska staterna i upprättandet av en långsiktig
planering av de nationella försvarsmakterna med demokratisk kontroll
och folklig förankring som grundläggande principer. Med utgångspunkt i
den svenska totalförsvarsmodellen bör Sverige fortsatt stödja insatser
inom detta område. Sverige har bred kompetens och kan lämna ett
betydande bidrag. Svensk officersutbildning, med dess modema syn på
ledarskap och individens rättigheter och ansvar i en demokrati kan lämna
ett viktigt bidrag i det avseendet. Som en naturlig del av denna utbildning
ingår även utbildning i folkrätt.
Utbildning av officerare och annan militär personal från Estland,
Lettland och Litauen har utgjort en betydande del av samarbetet. Sverige
stödjer utbildning av baltiska officerare vid svenska militärhögskolor.
Dämtöver ges även svenskt stöd till dessa länders gemensamma
försvarshögskola BALTDEFCOL i Tartu, Estland, där Sverige också
leder och koordinerar skolans verksamhet. Svenska officerare och lärare
medverkar i utbildningen.
Ytterligare ett område för stöd är utbildning inom militär krishantering.
Sverige bidrar även med uppbyggande av system för placering och
mobilisering av militär personal i Estland, Lettland och Litauen.
Också inom den ryska försvarsmakten finns stort behov av utbildning i
ledarskap, demokrati och folkrätt, inom vilka områden Sverige kan
lämna ett betydande bidrag och där ett samarbete har inletts.
Fredsfrämjande insatser
Det är angeläget att fortsatt stödja konkreta åtgärder för att öka
kompetensen inom militära fredsfrämjande insatser, framför allt i
Estland, Lettland och Litauen. Sverige stödjer på detta område den
baltiska bataljonen BALTBAT. Bataljonen har under år 2000
uppgraderats till en fredsfrämjande bataljon med förmåga att delta i
internationella fredsfrämjande insatser. Detta stöd sker inom ramen för
ett multilateralt samarbete där även Finland, Norge, Danmark,
Storbritannien, USA, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Schweiz
deltar. Stödet till BALTBAT har också lämnats i utbildningssyfte för att
Prop. 2000/01:119
18
främja deltagande i samarbete inom ramen för Partnerskap för fred. Prop. 2000/01:119
BALTBAT har en marin motsvarighet, den gemensamma sjöstyrkan
BALTRON, som också är ett multinationellt projekt med stöd från bl.a.
Sverige.
Det multilaterala stödet tenderar nu att minska och Estland, Lettland
och Litauen förväntas successivt överta ett ökat projektansvar. I stället
lämnas ett ökande stöd till mottagarländernas nationella försvarsmakter.
Utgångspunkten för det fortsatta stödet på Försvarsmaktens område är
de årsplaner som med böijan av år 2000 årligen utarbetas i samråd med
de nationella försvarsmakterna i Estland, Lettland och Litauen.
Årsplanerna grundas på ländernas egna prioriteringar. Genom
årsplanerna skapas förutsättningar för ett mer långsiktigt och hållbart
samarbete. Stödet omfattar såväl officersutbildningar som överföring av
materielsystem och omfattande utbildningsinsatser i samband härmed.
Det är angeläget att genom internationell samverkan på det
fredsfrämjande området bidra till ett ökat ömsesidigt förtroende mellan
de parter som ingår i samarbetet. Detta gäller framför allt förhållandet
mellan Estland, Lettland, Litauen och Ryssland. Inte minst mot denna
bakgrund finner Sverige dessa länders deltagande i Partnerskap för fred
som angeläget.
Försvarsmiljöinsatser
Miljöinsatser i samband med militär verksamhet är av fortsatt betydelse,
även som en del i utvecklandet av militära organisationer under
demokratisk styrning och integrering av den militära verksamheten i det
civila samhället. Miljöorganisationer och andra icke-statliga
organisationer i samarbetsländema kan spela en viktig roll i det senare
sammanhanget.
Här kan svenskt stöd ges t.ex. i form av utbildningar för
försvarsmakterna i främst Ryssland, Estland, Lettland och Litauen i bl.a.
metoder för riskbedömningar och miljösäker hantering av skadliga
ämnen. Sverige stödjer också ett regionalt utbildningscentrum i
försvarsmiljöfrågor i Nemencine, Litauen. Även stöd till Ukraina på
försvarsmiljöområdet kan komma i fråga.
Stöd ges även i form av utbildningsinsatser i hantering av oexploderad
ammunition och kvarlämnad militär materiel samt för kartläggning av
dumpad ammunition och röjning av minor. Det rör sig om tidigare
krigsmateriel som utgör ett hot för civil säkerhet. Ett annat viktigt
område är kompetensöverföring i fråga om ammunitionsdestruktion.
Icke-spridning av massförstörelsevapen
Genom säkerhetsfrämjande medel ges stöd till Ryssland för uppfyllande
av internationella åtaganden såväl i fråga om kämvapenförstöring som
kemvapendestruktion. Svenska insatser på området genomförs som regel
i samarbete med andra givarländer och förväntas öka i omfattning.
Exempel på insatser för att förhindra vidare spridning av
kärnvapenmaterial är utbildningar för stärkande av fysiskt skydd,
19
kämämneskontroll, relaterad lagstiftning, eventuell destruktion och inte Prop. 2000/01:119
minst stärkande av system mot nukleär smuggling. På kemvapenområdet
kan kunskapsstöd ges för att stödja den ryska hanteringen av
dcstruktionsprocessen. Vidare bör även infrastrukturellt stöd kunna
lämnas. Stöd bör även fortsatt lämnas för att förhindra vidare spridning
av biologiskt material och kunskap om detsamma som potentiellt kan
användas för icke fredliga syften. Insatser rörande icke-spridning bör
hanteras av Sida i den mån de inte bedöms vara av särskild utrikes- eller
säkerhetspolitisk vikt.
Beredskap för olyckor och katastrofer
Katastrof- och olycksberedskapen på andra sidan Östersjön var svag i
början av 1990-talet men har med hjälp av internationellt stöd snabbt
förbättrats. Samarbetet mellan staterna i Östersjöregionen inom detta
verksamhetsområde är i sig själv en förtroendeskapande åtgärd som har
stor säkerhetspolitisk betydelse.
Svenskt stöd har lämnats till upprättandet av fungerande
räddningstjänster i Estland, Lettland och Litauen. Utvecklingen mot ett
reguljärt grannlandssamarbete har här nått långt. Insatser inom specifika
områden bör samtidigt fortsätta. Av betydelse i sammanhanget är också
beredskap mot kärntekniska olyckor.
Fortsättningsvis bör samarbetet i större omfattning inriktas på
olycksforcbyggande arbete. Även insatser i Ryssland kan komma i fråga.
I Estland, Lettland och Litauen finns bl.a. fortsatt behov av stöd för
utbildningar rörande farligt gods och oljeskadeskydd. Det kan föreligga
behov av visst utbildningssamarbete när de operativa räddningsavtalen
med respektive lands räddningstjänst har slutförhandlats. Dessa
räddningsavtal avser att i likhet med nordiskt samarbete ömsesidigt
kunna bistå varandra med räddningstjänstinsatser till lands i samband
med allvarliga olyckor. I samband med röjning av minor lämnas svenskt
stöd till uppmätning av nya farleder och bottenundersökningar i Estland,
Lettland och Litauen.
Asyl- och migrationspolitisk kompetens
Utredningen föreslår att asyl- och migrationssamarbetet formellt blir en
del av rättssamarbetet. Beredning av ärenden rörande asyl- och
migrationspolitisk kompetens inom ramen för det säkerhetsfrämjande
stödet anses av berörda parter fungera tillfredsställande. Regeringen
anser därför att dessa frågor även fortsättningsvis bör hanteras inom
ramen för det säkerhetsfrämjande samarbetet.
Säkerhetsfrämjandc samarbete har bedrivits med Estland, Lettland och
Litauen på det migrationspolitiska området, främst för uppbyggnaden av
den nationella kapaciteten att hantera asyl- och migrationsfrågor. Sverige
har ställt experthjälp till förfogande för utarbetande av lagstiftning,
förbättring av asylprocessen och en humanare flyktingmottagning där
integrationsfrågor beaktas. Dessa insatser bör fortsätta men i samband
med dessa länders EU-inträde övergå i ett reguljärt grannlandssamarbete.
20
Även beträffande Ryssland, Vitryssland och Ukraina finns ett samarbete Prop. 2000/01:119
för stärkande av kapaciteten på det migrationspolitiska området. Här
föreligger stort behov av fortsatta insatser varför svenskt
säkerhetsfrämjande stöd bör fortsätta. Stöd till främjande av regionalt
samarbete rörande migration är i sammanhanget av betydelse.
Olaglig immigration kan i vissa fall kopplas samman med annan grov
internationell brottslighet. Åtgärder på området bör därför koordineras
med brottsbekämpning och gränskontrollverksamhet. Insatserna kan
också kopplas samman med utveckling av ett demokratiskt rättssamhälle
där utsatta människors rätt tas till vara oavsett nationell tillhörighet.
Samordning av det svenska stödet bör ske med andra bilaterala och
multilaterala aktörer, bl.a. UNHCR, UNDP och IOM. Nordisk
samverkan är fortsatt av betydelse.
Gränsbevakning och insatser för stärkt yttre gränskontroll
En betydande del av det säkerhetsfrämjande samarbetet (tidigare
benämnt suveränitetsstödet) kom i början av 1990-talet att inriktas på att
konsolidera den återvunna självständigheten i Estland, Lettland och
Litauen, bl.a. genom att stärka deras kapacitet att kontrollera det egna
territoriet. På detta område saknade dessa länder institutionella
erfarenheter att tillämpa vid självständigheten. Att bygga upp en
fungerande gränsbevakningskapacitet var viktigt för säkerställande av
ländernas suveränitet. Gränskontroll samt sjö- och luftrumsövervakning
hade i början och mitten av 1990-talet hög prioritet. Uppbyggnad av ett
fungerande system för kustbevakning var här en av de tyngsta
komponenterna.
Externt stöd är fortfarande av stor vikt och bör ses inte minst mot
bakgrund av att EU-medlemskap innebär ansvar för kontroll av en del av
EU:s yttre gräns.
Effektivare gränskontroll innebär också en ökad säkerhet och stabilitet.
Fortsatt stöd till stärkande av kapaciteten att bevaka gränser och att
etablera ett effektivt samarbete med berörda myndigheter i grannländerna
är en viktig förutsättning för att uppnå en säkerhetsgemenskap inom det
civila området. Åtgärderna bör koordineras med asyl- och
migrationsrättsuppbyggnad. Exempel på insatser är här tullsamarbete för
utveckling av kontrollmetoder och utbildningsstöd för flygövervakning
och hantering av radarsystem.
Det ligger också i svenskt intresse att ha ett fungerande samarbete med
de ryska tull- och gränskontrollmyndighetema i närområdet. Samarbete
inom gränsbevakning med Ryssland bör ges fortsatt stöd inom ramen för
det säkerhetsfrämjande samarbetet, vilket också är i enlighet med
utredningens förslag. Det svenska stödet på detta område samordnas nära
med EU:s stöd- och samarbetsprogram, bl.a. inom ramen för Phare.
21
Regeringens bedömning: Målet för samarbetet bör vara att fördjupa
demokratin genom att bidra till att stärka demokratiska strukturer, främja
en demokratisk kultur och ett aktivt medborgerligt deltagande. Detta bör
ske främst genom stöd till utveckling av ett väl fungerande rättssamhälle,
ett starkt civilt samhälle och samarbete på lokal och regional nivå.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att namnet på det
demokratifrämjande samarbetet skall vara demokratins kultur och ökad
värdegemenskap. Dessutom föreslår man att kampen mot organiserad
brottslighet skall sortera under rättssamarbetet. 1 övrigt överensstämmer
utredningens förslag i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser önskar fokuscring även på
kultur- och expertutbyte samt fortsatta satsningar på språk- och
integrationsstöd till Estland och Lettland.
Skälen för regeringens bedömning: Demokratiska samhällssystem är
en förutsättning för stabilitet och säkerhet i vårt närområde. Demokrati
skall ses som en process på såväl nationell, regional som lokal nivå, som
bärs upp av stabila demokratiska och rättsliga institutioner och respekt
för grundläggande fri- och rättigheter, och ges innehåll med hjälp av ett
fungerande civilt samhälle med folkligt deltagande.
Den demokratiska utvecklingen i Central- och Östeuropa fortsätter i
allt väsentligt i positiv riktning. Den formella grunden med fria och
oberoende val är i de flesta länder lagd och alla länder i Sveriges
prioriterade närområde har antagit nya författningar, byggt upp
kompetens för att genomföra fria val och lagt grunden för fria medier. 1
flera länder är demokratin på god väg att konsolideras med flera
genomförda demokratiska val och ett relativt stabilt partisystem. Det
finns dock fortfarande mycket att göra för att stärka förtroendet för
demokratin och för att bidra till att ett aktivt folkligt deltagande blir
normen i samarbetsländema. Det civila samhället är, särskilt i Ryssland,
Ukraina och Vitryssland, fortfarande outvecklat.
Regeringen föreslår att verksamheten inom området demokratins
fördjupning därför skall omfatta demokratisk och rättslig
institutionsuppbyggnad och stöd till det civila samhället i
samarbetsländema. Målet är att bidra till att konsolidera och stärka den
demokratiska samhällsutvecklingen. I ett vidare perspektiv innebär det
även förbättringar på det ekonomiska och sociala området. I högre
utsträckning skall betonas behovet av en helhetssyn på samspelet mellan
samhällets bärande institutioner och det civila samhället. Genom att
stödja och stärka det civila samhället byggs demokratin upp underifrån
vilket i sin tur påverkar uppbyggnaden av en god förvaltning. Omvänt
behöver medborgarna och det civila samhället att staten garanterar de
mänskliga fri- och rättigheterna och möjliggör deras medverkan i
politiken.
De viktigaste områdena inom demokratistödet till Central- och
Östeuropa är rättssamarbetet, samarbete på lokal och regional nivå,
jämställdhet, stöd till uppbyggnaden av ett civilt samhälle genom stöd till
Prop. 2000/01:119
22
enskilda organisationer, folkrörelser, fria och oberoende media och Prop. 2000/01:119
kulturutbyte samt språk- och integrationsstödet till ryskspråkiga i Estland
och Lettland.
Rättssamarbete
Rättssystemen i länderna i Central- och Östeuropa har fortfarande en bra
bit att gå innan arvet från den sovjetiska tiden med synen på de rättsliga
institutionerna som maktens instrument helt har vänts till dess motsats,
där systemet inger förtroende och skapar säkerhet och stabilitet i
samhället. Rättssäkerheten är fortfarande otillräcklig och straffskaloma
stela med få alternativa påfölj dsformer. Medborgarnas tilltro till
rättssystemet är fortfarande låg.
EU ställer höga krav på kandidatländerna att de skall ha en väl
fungerande rättslig infrastruktur och ett effektivt rättsväsende. En hållbar
demokratisk utveckling kräver fungerande rättsliga institutioner och
tilltro till rättssamhället och därmed fortsatt reform av hela rättssektom.
Det gäller såväl polisväsendet, domstolsväsendet, åklagare och
kriminalvård som utbildningsnivån inom rättsväsendet.
I syfte att stärka den svenska resursbasen, förbättra den politiska
förankringen av samarbetet och fa till stånd samordning av arbetet på
rättsområdet och mellan de rättsvårdande myndigheterna i Sverige
bildades efter regeringsbeslut i december 1996 Kommittén for
utvecklingssamarbete på rättsområdet (KUR). KUR presenterade i ett
delbetänkande i juni 1998 sina förslag till hur det svenska internationella
rättssamarbetet, särskilt med de baltiska kandidatländerna, skulle
intensifieras. Förslagen bekräftades i KUR:s slutbetänkande, SOU
1999:32 Utvecklingssamarbete på rättsområdet, året därpå. I enlighet
med förslagen i KUR ingicks i december 1998 regeringsavtal med de tre
baltiska ländema, som senare följdes upp i överenskomna
handlingsplaner och riktlinjer. Samarbetsperspektivet har alltmer gått
från ett ursprungligt projekttänkande till en mer långsiktig processyn,
samtidigt som det har blivit tydligt att det bilaterala samarbetet måste
rymma både den bilaterala dimensionen av problematiken och dess EU-
dimension. Dels skall EU:s regelverk introduceras i kandidatländerna,
dels måste dessa kunna övertyga omvärlden om att de är fungerande
rättssamhällen. Beredskapen att fatta de nödvändiga besluten varierar
inom samarbetsländema och är i vissa fall svagare på den politiska nivån
än på den tekniska. Dock har samarbetet fatt positiva reaktioner i
samarbetsländema.
Det har tagit viss tid att finna formerna för samarbetet. De fyra
myndigheterna Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Domstolsverket och
Kriminalvårdsstyrelsen har engagerat sig i varierande utsträckning. Det
mest aktiva och hittills framgångsrika samarbetet återfinns på den
operativa nivån, t.ex. inom direktsamarbetet mellan fängelser eller
mellan polismyndigheter i Sverige och i de baltiska ländema. På senare
tid har också Brottsförebyggande rådet och Ekobrottsmyndigheten
engagerat sig i rättssamarbetet.
23
I linje med de svenska prioriteringarna och i takt med att Prop. 2000/01:119
kandidatländerna närmar sig EU-medlemskap och stödet till dessa
därmed fasas ut, bör i mån av resurser förutsättningarna för utökat
samarbete på rättsområdet med Ryssland och Ukraina undersökas. En
viss ökning av aktiviteter på rättsområdet i dessa länder sker redan.
Ryssland har uttryckt intresse av att inleda ett rättssamarbete med
Sverige och Kriminalvårdsstyrelsen genomförde år 2000 en Sida-
finansierad förstudie avseende möjligheter till bilateralt
utvecklingssamarbete med Ukraina.
Under rättssamarbetet sorterar även kampen mot organiserad
brottslighet. Detta är en av de största utmaningarna för att trygga
demokratin i Östersjöregionen. För att uppnå detta mål bedrivs
verksamheter inom en rad olika områden och forum. Exempelvis spelar
samarbetet inom ramen för Interpol här en betydande roll.
Regeringen anser det av stor vikt att fortsatt stärka förmågan hos
myndigheterna runt Östersjön att bekämpa den ökande internationella
brottsligheten. Detta arbete är särskilt betydande sett i ljuset av det
ökande problem som människohandel, i synnerhet handel med kvinnor
och barn, utgör. Att stärka det praktiska samarbetet och
kunskapsöverföring mellan berörda myndigheter är väsentligt,
exempelvis inom ramen för samarbete mellan polismyndigheter, genom
att utveckla nätverk mellan de inblandade myndigheterna men även att
genom utvecklingssamarbetet bidra till att stärka den rättskultur och de
institutioner som i våra samarbetsländer styr brottsbekämpning.
Samarbete på lokal och regional nivå
Intresset i Sverige för att stödja ländema i Central- och Östeuropa,
framför allt de baltiska ländema, är mycket omfattande och jämförs
ibland med en folkrörelse. Regeringen tillmäter samarbetet på lokal och
regional nivå stor betydelse. Detta har visat sig vara ett betydande
instrument för utveckling av lokala och regionala förvaltningar för att
förankra och utveckla demokratin. Samtidigt som det bidrar till att
förstärka grannlandsrelationcma och till att skapa ett värdefullt
kontaktnät inför framtiden inom EU, är det ett viktigt bidrag till den
demokratiska processen.
Samarbetet på lokal och regional nivå omfattar verksamhet som
bedrivs av andra aktörer än staten, det vill säga främst kommuner och
landsting, regionförbund samt sammanslutningar på subnationell nivå.
Härtill kommer även länsstyrelserna, vilka bedriver samarbete på
regional nivå. Till följd av de stora politiska förändringarna under 1990-
talet i Central- och Östeuropa och Sveriges medlemskap i EU har
kommuners, landstings och länsstyrelsers internationella engagemang
ökat väsentligt.
Relationerna till Central- och Östeuropa kommer så småningom att
övergå i reguljärt grannlandssamarbete. En sådan utveckling kan redan i
dag skönjas för så vitt angår Polen och Estland. Utvecklingen går inte
lika fort i Lettland och Litauen men dock betydligt fortare än i Ryssland,
Ukraina och Vitryssland. Med avseende på de tre sistnämnda länderna
24
förutses det lokala och regionala samarbetet att i mån av resurser behöva Prop. 2000/01:119
öka. De särskilda insatser som har påbörjats i Kaliningrad bör fördjupas
med hänsyn till att provinsen om några år kommer att vara omgiven av
EU-medlemsstater.
Fler än 200 av Sveriges 289 kommuner har någon form för
vänortsrelation med grannarna i öster. Sida ställer årligen mellan 20 och
30 miljoner kronor till Svenska Kommunförbundets disposition för stöd
till det fördjupade vänortssamarbetet med Central- och Östeuropa. Drygt
hälften av alla projekt är inriktade på samarbete med orter i de baltiska
ländema men samarbete bedrivs också främst med Polen, Ryssland och
Ukraina. Demokrati- och miljöfrågor, samarbete kring skola, och bl.a.
social omsorg dominerar. Demokratibegreppet ges här en vid tolkning att
omfatta frågor om samhällsstyming och ansvarstagande på kommunal
nivå samt kommunikation. Det ges också ibland ett mer tekniskt innehåll
som t.ex. IT-frågor och sektorsvisa planerings- och styrsystem när det
gäller kommunal infrastruktur. Inom miljösektom handlar projekten
huvudsakligen om genomförande av lokala Agenda 21-program, t.ex.
lokala miljöutredningar, avfallshantering, samt vatten- och
avloppsfrågor. Samarbetet på utbildningsområdet handlar huvudsakligen
om skolan och dess arbetssätt men också om pedagogiskt
erfarenhetsutbyte. Sociala insatser har främst gällt barn- och äldreomsorg
samt insatser för handikappade. Utöver det fördjupade vänortssamarbetet
har Svenska Kommunförbundet också bl.a. gjort insatser för upprättande
av ett gemensamt kommunförbund i Litauen och för att ändra
kommunallagstiftningen i Ukraina.
Landstingen är främst verksamma inom hälso- och sjukvårdssidan i
samverkan på riksnivå med Hälso- och sjukvårdens Östeuropakommitté
(ÖEK), ALMI Öst m.fl. De hittillsvarande insatserna har främst skett
inom sjukvårdsområdet, vård av utvecklingsstörda, tandvård och
sjuksköterskeutbildning. Vissa insatser har även gjorts för jordbruks- och
skogsutbildning.
Länsstyrelsesamarbetet omfattar framför allt kunskapsöverförings- och
rådgivningsinsatser i de tre baltiska ländema inom områdena näringsliv,
miljö, lantbruk, förvaltning, byggnadsvård, turism och civilförsvar.
Några länsstyrelser har också utvecklat samarbete med olika regioner i
Ryssland.
Andra viktiga aktörer på lokal och regional nivå i östsamarbetet är de
storregionala organisationerna, i vilka kommuner, landsting,
regionförbund, regionala kommunförbund, länsstyrelser och
handelskammare ingår som medlemmar. Det gäller Mälardalsrådet,
Stockholmsregionen, Östersjöpaletten, Baltic Network/East Sweden,
Sydsam och North Sweden. Storregionemas engagemang i östsamarbetet
omfattar näringslivsfrågor, högre utbildning, forskning, trafik- och
miljöfrågor och inte minst utnyttjande av strukturfonder, Interreg- och
andra EU-program.
Östersjöinstitutet i Karlskrona arbetar med regionalt och lokalt
samarbete med norra Polen, Litauen och Kaliningrad och har byggt upp
ett speciellt kontaktnät som även stärker den sydsvenska identiteten.
25
I enlighet med den generella ambitionen till utfasning, bör Prop. 2000/01:119
utvecklingssamarbetet med Estland, Lettland och Litauen trappas ner i
takt med att EU-medlemskapet närmar sig. Åtgärder som uppmuntrar en
övergång till reguljärt grannlandssamarbete kan vara ökad
kostnadsdelning mellan parterna, ökad samfinansiering och utnyttjande
av EU-instrument, kompetensutveckling i Sverige och i kandidatländerna
i hantering av EU-projekt, ökad koordinering med andra givarländer samt
ökad egenfinansiering.
Jämställdhet
Demokrati består bl.a. av aktivt medborgerligt deltagande, och ingen
verklig demokratisering kan sägas ha skett utan kvinnors medverkan.
Resultaten av jämställdhetsarbetct under den senaste samarbetsperioden
har dock varit blandade. Motståndet mot att över huvud taget diskutera
jämställdhetsfrågor var inledningsvis mycket stort hos många
samarbetsparter, både kvinnor och män, i samarbetsländema.
Jämställdhet upplevdes av många som förknippad med den gångna
regimens system av formella kvoteringar och därmed komprometterad.
Eftersom riksdagens beslut förutsätter en efterfrågan i samarbetsländema
för att insatser skall göras och denna efterfrågan var mycket svag, stötte
svenska initiativ på betydande svårigheter.
Samtidigt innebar övergången till demokrati och marknadsekonomi
ökade skillnader mellan kvinnor och män inom de flesta
samhällsområden, inte minst på arbetsmarknaden, där kvinnor
fortfarande utgör majoriteten av de arbetslösa och därmed också
majoriteten av de fattiga. Kvinnors obetalda hemarbete ökade i takt med
den sociala nedrustning som i viss mån följde i den ekonomiska
omvandlingens spår. Vidare föll den kvinnliga representationen mycket
kraftigt i de visserligen maktlösa politiska församlingarna direkt efter
Sovjetunionens sönderfall. Samhällsomvandlingen har även inneburit
slitningar i den privata sfären vilket bl.a. tagit sig uttryck i ökad
alkoholkonsumtion bland män med försämrat hälsotillstånd och fallande
livslängd som följd. Parallellt har medvetenheten om våldet mot kvinnor
ökat.
Det finns dock en rad positiva tecken som tyder på en förändrad
inställning och ett mer aktivt främjande av jämställdheten. Motståndet
mot att arbeta för jämställdhet har nu i viss utsträckning brutits,
åtminstone såtillvida att insikten i länderna generellt är större om att
frågan måste upp på dagordningen. Kraven från EU på kandidatländerna
om att uppmärksamma jämställdhet har haft tydlig verkan på deras
ansträngningar på området. EG:s direktiv på jämställdhetsområdet
begränsas till arbetsmarknadsområdet. I dag finns principen om icke-
diskriminering på grund av kön i alla ansökarländers respektive
författning. Direktiv om lika tillgång till arbete, utbildning och lön håller
på att införas. Däremot saknas i de flesta kandidatländer direktiv om
föräldraledighet, och tillämpningen av existerande lagar brister i många
fall.
26
Litauen har vidare, som första land, antagit en jämställdhetslag och Prop. 2000/01:119
inrättat en jämställdhetsombudsmannafunktion. Jämställdhetsenheter och
-rådgivare finns inom olika ministerier i Estland, Lettland och Polen.
Stödet till särskilda insatser på jämställdhetsområdet i kandidatländerna
kan på grund av framstegen som gjorts förutses kunna trappas ned inför
EU-medlemskapet.
I Ryssland och Ukraina är bilden däremot mindre entydig på
ministerienivå. Förre borgmästaren i S:t Petersburg utnämnde en
jämställdhetsrådgivare, och det är tydligt att jämställdhetsfrågan har
aktualiserats på vissa håll.
Majoriteten av de svenska insatserna på området under den senaste
samarbetsperioden var ämnade att på olika områden stärka kvinnors
ställning. En tendens finns till att i ökad utsträckning inrikta stödet på att
stärka samverkan mellan kvinnor och män.
De sociala problem som har drabbat män och indirekt kvinnor, har
ökat förutsättningarna för att inleda diskussion om mansrollen och att
även män har något att vinna på ökad jämställdhet. Ett flertal projekt med
detta fokus har också initierats, bl.a. i Ryssland där en seminarieserie
genomförs om män och jämställdhet med deltagare i ledande positioner i
samhället som har möjlighet att påverka och förändra mansbilden.
Seminarier på temat mannens roll och mäns våld mot kvinnor genomförs
också i Ukraina. Fokus på samverkan mellan kvinnor och män är ett
viktigt medel för att engagera även männen i samarbetsländema i
jämställdhetsarbetet.
Utveckling av könsuppdelad statistik har ett stort strategiskt värde.
Insatser har genomförts i Ryssland och Ukraina. I Ryssland finns nu
häften med grundläggande könsuppdelad statistik för samtliga län i
nordvästra Ryssland samt för hela Ryssland. Motsvarande arbete pågår i
Ukraina. I Polen och Litauen har seminarier hållits för att förbereda
statistikinsatser. I Estland och Lettland har svenskt stöd erbjudits men
insatser ännu inte kommit igång, bl.a. till följd av brist på intresse från de
lokala statistikmyndighetema.
Ett flertal insatser har genomförts som syftar till att stärka kvinnors
deltagande och representation i politiska församlingar, bl.a. i Ryssland,
Ukraina och Estland. Aktiviteterna har handlat om seminarier,
handlingsplaner och nätverksbyggande, där syftet har varit dels att
förmedla en insikt om att både kvinnor och män har viktiga erfarenheter
att bidra med, dels att stärka kvinnors kompetens och självförtroende.
Utbildningssatsningar har också gjorts på kopplingen mellan journalistik,
jämställdhet och demokrati.
Utmaningen inför nästa samarbetsperiod är att öka intresset hos
motparterna, att uppmuntra tillämpningen av existerande lagar på
jämställdhetsområdet samt att fa större genomslagskraft i de insatser som
görs. Exempelvis bör regionala insatser uppmuntras, där kompetens från
samarbetsländer som är långt framme på jämställdhetsområdet, såsom
Litauen, förs över till samarbetsländer där jämställdheten är mer eftersatt.
På så vis kan motståndet mot att diskutera frågorna brytas med hjälp av
argument från länder där samma motstånd redan har minskat.
27
Vidare bör vertikala kontakter i frågan stimuleras. Många politiker i Prop. 2000/01:119
samarbetsländema talar positivt om jämställdhet, men för att få
genomslagskraft behöver denna vilja föras vidare ner till myndigheter
och beslutsfattare på lägre nivåer. Här kan enskilda organisationer spela
en viktig roll. Slutligen bör vikten av att ta med ett
jämställdhetsperspcktiv samt av att föregå med gott exempel förmedlas
på ett effektivt sätt till de genomförande svenska parterna.
Språk- och integrationsstöd
En betydande del av invånarantalet i både Estland och Lettland utgörs av
rysktalande, varav majoriteten är icke-medborgare. Integrationen av
dessa är avgörande för ländernas ekonomiska, politiska och sociala
utveckling inför ett framtida EU-medlemskap. I Estland beräknas ca 27
procent av befolkningen ha ryska som modersmål och drygt 14 procent
av befolkningen saknar medborgarskap. I Lettland är andelen icke-
medborgare ca 20 procent och knappt 40 procent av befolkningen i sin
helhet har ryska som modersmål. Det största hindret för medborgarskap
är bristande kunskaper i estniska respektive lettiska samt kunskaper om
författningen, vilket krävs för medborgarskap. Detta krav tillsammans
med många ryskspråkigas bristande intresse och motivation för att
genomgå naturaliscringsprocesscn har medfört att denna stannat upp
under senare år. Häri ligger fortfarande en stor utmaning, inte minst inför
ett inträde i EU.
Framsteg på området har emellertid gjorts. Bland annat har båda
ländema antagit nationella integrationsprogram. Fortfarande är dock
frågan föremål för politisk debatt.
Svenska institutet har sedan år 1993 administrerat ett större antal
riktade insatser för integrering av de rysktalande i Estland och Lettland.
Insatserna har främst gått till enskilda organisationer och kulturstöd med
inriktning på integration samt till media.
Sverige har även via UNDP:s språkprogram stött
integrationsfrämjande åtgärder för de rysktalande icke-medborgama i
både Estland och Lettland. Dessa har främst omfattat stöd till
språkutbildning i lettiska och estniska. De båda språkprogrammen har
haft en betydande effekt, dels på grund av att de nationella regeringarna
inte tidigare avsatte egna resurser för att möta behoven, dels genom att
sammanförandet av flera givares resurser under UNDP har gett en större
kritisk massa som dessutom skapat synergieffekter samt att de bidragit
till att regeringarna gått vidare med att utarbeta en statlig
integrationspolitik och statliga integrationsprogram.
Regeringen bedömer att fortsatta satsningar på integrationsområdet i
Estland och Lettland är nödvändiga. I takt med att insatserna breddas till
att omfatta samhäll sintegration i mer vid bemärkelse, bör också Sida
involveras mer än vad som hittills har varit fallet. Samtidigt bör stödet
inriktas så att det uppmuntrar de nationella regeringarna att ta över en allt
större del av både det administrativa och det finansiella ansvaret själva.
Därefter bör stödet fasas ut.
28
Stöd till det civila samhället
Prop. 2000/01:119
Enskilda organisationer och folkrörelser spelar stor roll i utvecklingen av
demokratiska samhällen i allmänhet och det civila samhället i synnerhet.
Här spelar den svenska resursbasen med en mycket väl utbyggd
folkrörelsetradition en mycket viktig roll som samarbetspart och som
förebild. Genom att skapa kanaler för folkligt engagemang och
delaktighet skapas förutsättningar for en långsiktigt hållbar demokratisk
utveckling, både på organisations- och individnivå.
Samarbetsorganisationema stärks i sin roll som samhällsaktörer och
medlemmarna själva tillägnar sig nya synsätt och ställer krav på att de
egna organisationerna skall fungera demokratiskt. Gränsöverskridande
kontakter och nätverk på gräsrotsnivå är synnerligen viktiga för att sprida
kunskap om och förtrogenhet med en demokratisk kultur och skapar goda
förutsättningar för en övergång till reguljärt grannlandssamarbete. Denna
utveckling är särskilt tydlig i de baltiska ländema och Polen, vilket
innebär att stödet till dessa länder kan fasas ut vid EU-medlemskap.
Behoven av mer långsiktigt stöd inom detta område finns dock kvar i
OSS-ländema. Enskilda organisationers och folkrörelsers roll som
aktörer i det svenska utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa
behandlas närmare i avsnitt 8.
Kulturutbytet är av stor betydelse för det civila samhället och i
förlängningen för demokratiutvecklingen i stort. Övergången till
marknadsekonomi i Central- och Östeuropa ledde till genomgripande
sociala och kulturella förändringar. Det kulturella samarbetet med vårt
prioriterade närområde bör främst koncentreras på att uppmuntra
människor att utnyttja sin yttrandefrihet genom kulturella uttrycksformer.
Målet är att främja kulturell mångfald och skapande och därigenom
stärka kulturens och demokratins ställning i samarbetsländema. En
vidgad förståelse för kulturens betydelse tydliggör vilken roll företrädare
för ett fritt kulturliv kan spela i samhällsdebatten och det demokratiska
samhällets framväxt. Ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte berikar också det
svenska kulturlivet och fördjupar förståelsen för demokratins
komplexitet.
Samarbetet på kulturområdet i Central- och Östeuropa samordnas
huvudsakligen av Svenska institutet. Stöd ges till verksamheter som
konst- och utställningsprojekt samt dans- och teaterutbyten, främst i
Lettland och Estland. Större projekt har genomförts med goda resultat.
De har bl.a. inneburit att seminarier, utbytesverksamhet och andra riktade
evenemang arrangerats i samband med kulturhändelser i Sverige och
övriga Östersjöländer samt Vitryssland och Ukraina. Samarbetet med
Ryssland, Ukraina och Vitryssland väntas öka under de närmaste åren.
Sverige stöder framväxten och fortlevnaden av fria och oberoende
medier, framför allt genom utbildning av journalister från ländema i vårt
prioriterade närområde. Utbildningarna består främst av fortbildningar i
ämnen av relevans för den fortsatta demokratiska utvecklingen, såsom
kritisk politisk granskning, och ges huvudsakligen i Ryssland. Satsningar
sker också i Ukraina och i viss utsträckning i Vitryssland.
29
Expertutbytet i Svenska institutets regi har stor betydelse för Prop. 2000/01:119
dcmokratiutvecklingen i samarbetsländema, särskilt i OSS-ländema.
Stöd ges till svenska organisationer för tillskapandet av nätverk och
kunskapsutbyte inom områden som jämställdhet, bamrättsliga frågor,
lokal demokrati och miljö.
Av stor vikt för utvecklingen av ett starkt civilt samhälle är
förekomsten av oberoende fackliga organisationer i samarbetsländema.
LO/TCO:s biståndsnämnd är en av de största mottagarna av det stöd som
Sida ger till enskilda organisationer, s.k. ramorganisationcr.
Biståndsnämnden slussar sedan vidare medlen till sina
medlemsorganisationer som utför projekten. Sedan år 1995 har bidrag
även getts via Sida till politiska partier eller partianknutna organisationer
i Sverige som i sin tur ger stöd till sina systerorganisationer i Central-
och Östeuropa. Insatserna syftar till långsiktig demokratisk uppbyggnad
av ett pluralistiskt partisystem med dithörande intresseorganisationer.
Tonvikten ligger på kunskaps- och institutionsutveckling och
aktiviteterna har i huvudsak bestått av policyutvcckling, organisations-
och kampanjarbete. Politiska partier är de viktigaste mottagarna av
stödet, men en tendens kan märkas att andelen kvinno- och
ungdomsförbund samt oberoende organisationer har ökat på senare år.
Värdet av stödet har förutom de rent demokratifrämjande aspekterna
varit uppbyggnaden av kontaktnät mellan organisationerna. Det är av
stor vikt att detta samarbete koordineras med övrigt demokratifrämjande
stöd som finansieras över anslaget. Vidare bör särskilda satsningar göras
i länder där partisystemet är förhållandevis outvecklat.
Regeringens bedömning: Stödet för ekonomisk omvandling bör syfta
till att stärka den ekonomiska reformprocessen och skapa väl fungerande
marknadsekonomier. Insatserna i kandidatländerna förväntas minska
under den kommande perioden mot bakgrund av framstegen i den
ekonomiska utvecklingen, medan fokus förskjuts mot Ryssland och
Ukraina.
Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i
huvudsak med regeringens förslag. Till skillnad från regeringen anser
utredningen emellertid att insatser på det sociala området och
rättssamarbetet skall grupperas tillsammans med samarbete på det
ekonomiska området.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser lyfter fram vikten av EU:s
institutionsuppbyggande insatser genom partnersamverkan på
förvaltningsområdet och understryker behovet av tilläggsfinansiering.
Endast ett fatal synpunkter har lämnats på huvudområdets inriktning.
Skälen för regeringens bedömning: Efter 10 års omvandlingsprocess
i länderna i Central- och Östeuropa kan stora framsteg i den ekonomiska
utvecklingen noteras. En återhämtning efter den ryska krisen år 1998 tog
sin början under år 1999 och regionen som helhet har de senaste åren
30
uppvisat en positiv tillväxt. Valutorna är stabila och inflationen låg. Prop. 2000/01:119
Bakom den positiva bilden kan emellertid stora regionala skillnader
noteras, både vad gäller den ekonomiska utvecklingen och i vilken mån
reformprocessen framskridit.
I Estland, Lettland, Litauen och Polen har reformprocessen i allt
väsentligt drivits målmedvetet och stabilt. De baltiska ländema och Polen
har nått långt i sin ekonomiska omvandling och räknas nu som
marknadsekonomier. Den ekonomiska politik som förs är i allt högre
grad inriktad mot konvergens med EU. Handeln har riktats om och EU
utgör nu den viktigaste export och importmarknaden. Ländema kan i stor
utsträckning möta behovet av kapital på den öppna marknaden.
Kostnaderna för EU-anpassningen och Nato-medlemskap är höga. En
utmaning de närmaste åren blir att hålla de offentliga utgifterna under
kontroll samtidigt som de politiska ambitionerna i form av EU-
anpassning och Nato-medlemskap måste finansieras. Stödet från EU,
både genom förmedlemskapsstöd och nya kreditmöjligheter hos
Europeiska investeringsbanken, är omfattande. Mot detta skall ställas
fortsatt stora finansieringsbehov t.ex. för miljöanpassning.
Marknadsekonomins institutioner behöver fortsatt stärkas och reformerna
konsolideras. En modernisering och effektivisering av den offentliga
sektom kommer att vara nödvändig för att säkra hållbarheten i de
offentliga finanserna. Den administrativa kapaciteten behöver fortsatt
utvecklas i kandidatländerna, både centralt och på lokal och regional
nivå. Förvaltningen är ett av nyckelområdena för EU-anpassningen. Den
lokala och regionala förvaltningen kommer att ha en viktig roll i att
hantera de strukturfondsmedel som kommer att bli tillgängliga vid EU-
medlemskapet. Den sociala situationen i ländema är tätt sammankopplad
med en hållbar ekonomisk tillväxt. En positiv social utveckling skapar
legitimitet för den ekonomiska omvandlingen och EU-anpassningcn.
Vidare är det viktigt att ta till vara både mäns och kvinnors kompetens
för att maximalt utnyttja landets resurser.
I OSS har den ekonomiska reformprocessen varit mer utdragen men en
mer positiv utveckling kan nu skönjas. En tydligt positiv tillväxt
noterades i Ryssland mot slutet av 1990-talet. Även Ukraina har för
första gången på länge uppvisat en positiv ekonomisk utveckling och
reformprocessens tempo har höjts. Det finns emellertid fortfarande
motstånd i vissa kretsar mot reformer och privatisering och den framtida
utvecklingen är alltjämt osäker. Den positiva utvecklingen i Ryssland på
senare år har delvis betingats av tillfälliga faktorer. Rubelns kraftiga
depreciering i samband med den finansiella krisen år 1998 innebar att
importsubstituerande produktion åter blev lönsam. De höga
råvarupriserna, främst på olja, har också varit en viktig faktor och
ekonomin är känslig för fluktuationer i råvarupriserna. Nödvändiga
strukturella reformer har inletts, bl.a. har beslut om en skattereform
tagits. Många reformer på det ekonomiska området återstår dock. Ett
ekonomiskt och socialt reformprogram har presenterats och det är viktigt
att detta genomförs medan det statsfinansiella läget är relativt gynnsamt.
Rysslands skuldbetalningar tar stora resurser i anspråk. Det samma gäller
Ukraina. -
För Ryssland och Ukraina är det nödvändigt att skapa stabila Prop. 2000/01:119
marknadsekonomiska institutioner för att attrahera utländskt kapital och
för att motverka kapitalflykt. En utvecklad privat sektor är en
förutsättning för tillväxt och högre sysselsättning. Stabila institutioner
och tydliga spelregler är av största vikt i detta sammanhang och för
utvecklingen av den privata sektorn och privat företagande. Av
avgörande betydelse är att äganderätt och investerarskydd utvecklas. På
detta område har utvecklingen inom lantmäteriområdet, där svenska
aktörer varit aktiva, en viktig roll att spela. Av avgörande betydelse är
också att ett stabilt bank- och finanssystem etableras. Stabilitet krävs för
ökat sparande och utveckling av företagande och investeringar.
Anslutning till Världshandelsorganisationen WTO är av stor betydelse
för den ekonomiska utvecklingen på sikt.
Inom det hittillsvarande samarbetsprogrammet har insatser till stöd för
den ekonomiska omvandlingen redovisats tillsammans med insatser på
det sociala området under det gemensamma målet att stödja en socialt
hållbar ekonomisk omvandling. Det har hittills utgjort det i särklass
största samarbetsområdet. Under perioden år 1989 till år 1997 har 57
procent av insatserna fallit under detta mål. På det ekonomiska området
har insatserna i huvudsak skett inom fyra sektorer, näringslivsfrämjande,
infrastruktur, fysisk planering och lantmäteri samt förvaltningsinsatser.
Stödet för ekonomisk omvandling har under den senaste
programperioden minskat till kandidatländerna mot bakgrund av
framstegen i den ekonomiska utvecklingen. På flera områden har
samarbetet i hög grad övergått i reguljärt grannlandssamarbete.
Regeringen bedömer att denna utveckling kommer att fortsätta och att
behovet av insatser på området i kandidatländerna kommer att minska
även framgent. Behov av visst fortsatt bilateralt svenskt stöd under
perioden kan dock komma att kvarstå som komplement till EU-stödet, i
synnerhet på förvaltningsområdet. Regeringen bedömer att det svenska
stödet för ekonomisk omvandling kommer att förskjutas mot Ryssland
och Ukraina där insatser inom detta huvudområde kommer att ha fortsatt
stor betydelse. Enligt regeringens bedömning finns det där förutsättning
för en bredare ansats, i synnerhet för näringlivsfrämjandc stöd och
förvaltningsstöd, i både Ryssland och Ukraina.
Med tanke på att många biståndsgivare är verksamma inom området
bör det svenska stödet komplettera och samordnas med detta stöd.
Då demokratisk institutionsuppbyggnad är en av de viktigare
komponenterna i demokrati främjande bedömer regeringen att
rättssamarbetet skall kvarstå inom det demokratirclatcradc
samarbetsområdet och inte sortera under det ekonomiska området.
Näringlivsfrämjande stöd
Det näringslivsfrämjande stödet har varit en av de mest framträdande
delarna i samarbetet. Syftet med insatserna är att stödja och främja den
ekonomiska omvandlingen i samarbetsländema samtidigt som
förutsättningar för ett reguljärt grannlandssamarbete skapas.
32
Utvecklingen av handel, industri och samarbete inom privat sektor spelar Prop. 2000/01:119
en stor roll.
Det näringslivsfrämjande samarbetet har huvudsakligen inriktat sig på
insatser för utveckling av små och medelstora företag, t.ex. genom
programmen Startöst och AdvantageEast. Kompetenshöj ande insatser
har gjorts t.ex. genom företagsledarutbildningar bl.a. Kaliningrad
International Business School och Nordpraktik. Insatser har därtill gjorts
för att utveckla näringslivets organisationer (handelskammare, exportråd
etc.) samt institutioner, lagar och regelverk som stödjer näringslivets
utveckling. Stora insatser har därtill gjorts för utveckling av bank- och
finansmarknaderna, främst av Swedfund Financial Markets AB, i de
baltiska ländema. Medel har även avsatts för samfinansiering med andra
bilaterala aktörer och utvecklingsbanker i framför allt
vattenreningsanläggningar av betydelse för vattenkvalitén i Östersjön.
Härvid har svenska konsulter och projektexportföretag getts viktiga
plattformar för utökat samarbete i regionen.
Ett framgångsrikt jämställdhetsprojekt har varit utbildningen i
kvinnligt ledarskap vid Institute for Women and Management i S:t
Petersburg i Ryssland. Institutet bildades för att omskola kvinnor från
främst nedlagda forskningsinstitut och företag med militär anknytning.
Ett motsvarande institut har bildats vid universitetet i Murmansk.
I takt med att näringslivet i kandidatländerna har konsoliderats och
dess samarbete med svenskt näringsliv på ett naturligt sätt har integrerats
i regionen och förstärkts har insatserna på det området minskat i de
baltiska ländema och Polen. Regeringen bedömer att det statsstödda
näringslivssamarbetet med kandidatländerna kommer att minska även
fortsättningsvis.
Enligt regeringens bedömning kommer de näringslivsfrämjande
insatserna i Ryssland och Ukraina att bli än mer betydelsefulla under de
kommande åren. Förekomsten av välstrukturerade och genomförbara
nationella reformprogram bör skapa förutsättningar för ett bredare
bilateralt stöd med god förankring på efterfrågesidan. Samtidigt är det
viktigt att insatser inte dubblerar stöd från andra aktörer samt att
insatserna kontinuerligt omprövas i ljuset av behoven och för att hålla
hög effektivitet. Svenska insatser kan göras för att förstärka lagstiftning
och myndighetsutövning i syfte att bidra till att utveckla och konsolidera
de institutioner som är nödvändiga för ett stabilt och gott
näringslivsklimat. I tillämpliga fall bör en tillnärmning till europeiska
institutioner och regelverk eftersträvas. Särskilt bör insatser som
underlättar för små och medelstora foretag beaktas. Kompetensutbildning
t.ex. genom företagsledarutbildning bör fortgå. Fortsatta insatser på
bank- och finansområdena är betydelsefulla. Insatser med anknytning till
svenska företags investeringar i Ryssland och Ukraina kan bli aktuella
t.ex. genom insatser vad gäller utbildning, miljöskydd och
institutionsutveckling. Insatser som syftar till att undanröja handelshinder
kan också vara motiverade.
Riktade insatser för att stärka kvinnors situation på arbetsmarknaden
och uppmuntra kvinnligt egenföretagande är också motiverade.
Satsningen på utlåning till kvinnliga företagare inom ramen för Baltiska
2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 119
investeringsprogrammet har blivit en stor framgång. Ytterligare insatser Prop. 2000/01:119
kan ske genom att dels ge ökad kunskap om företagande, dels öka
insikten hos beslutsfattare om att kvinnors kompetens finns och är
värdefull, för att på så vis bryta rådande attityder och maktstrukturer som
gör det svårare för kvinnor att hävda sig på arbetsmarknaden.
Regeringen bedömer att ett nära samarbete och samfinansiering med
de internationella finansiella organisationerna kvarstår som ett
betydelsefullt sätt för Sverige att medverka till ekonomisk omvandling i
såväl kandidatländerna som OSS. Medverkan i projekt som finansieras
av institutionerna ger därtill svenska företag och konsulter möjlighet att
komma in på nya marknader. De konsultfonder vid Världsbanken,
Europeiska utvecklingsbanken, det internationella finansicringsbolaget
(1FC) och Nordiska investeringsbanken som Sverige bidragit till är
betydelsefulla för samarbetet, även i kandidatländerna. Konsultfondema
underlättar för svenskt näringsliv att delta i förberedelser och
genomförande av projekt inom olika sektorer. Även riskkapitalsatsningar
via Swedfund erbjuder möjligheter att bidra till svenska
företagssatsningar i samarbetsländema.
Förvaltningsinsatser
Det svenska stödet till de offentliga förvaltningarna har omfattat en rad
olika insatser inom områden som statistik, skatter,
arbetsmarknadsinsatser, offentlig upphandling och EU-integrationsstöd.
Insatser har även skett för att främja kandidatländernas anpassning inom
ramen för jordbrukspolitiken. Utredningen anser att
förvaltningssamarbetet har haft hög relevans för reformprocessen i
samarbetsländema och menar att detta motiverar fortsatta ambitiösa
satsningar. En förbättrad administrativ kapacitet och bättre administrativ
förmåga är nyckelområden för EU-anpassningen och fortsatta behov i
kandidatländerna kvarstår. På detta område bedömer regeringen dock att
betydande stöd och rådgivning kommer att kanaliseras via EU, och att
det bilaterala förvaltningsstödet till kandidatländerna bör kunna minska
framöver. Stöd på detta område bör i ökad utsträckning ske genom EU:s
program, främst genom partnersamverkan, och regeringen anser det
viktigt att svenska parter deltar i denna form av samarbete.
1 Ryssland och Ukraina förväntas insatser på förvaltningsområdet vara
fortsatt betydelsefulla, bl.a. krävs det fortsatta reformer av
budgetprocessen och samverkan mellan olika förvaltningsnivåer liksom
förbättringar av finansiell styrning och revision inom förvaltningen. Ett
nära samarbete har utvecklats mellan de svenska och ryska
finansdepartementen inom ramen för det s.k. svensk-ryska
samarbetsprogrammet. Det är väsentligt att bygga vidare på detta
program i det fortsatta bilaterala samarbetet mellan de båda ländema
inom de nämnda områdena. Andra angelägna områden är finans- och
skatteadministration, offentlig statistik, utveckling av arbetsmarknadens
institutioner och tullförvaltning. Fortsatt integration i världsekonomin
bör också främjas. WTO-mcdlcmskap är en vital del av detta.
34
Samordning av insatserna med de internationella finansiella Prop. 2000/01:119
institutionerna och stödet genom EU bör eftersträvas.
Utveckling av förvaltning på lokal och regional nivå är fortsatt mycket
viktigt såväl i kandidatländerna som i OSS-området. Samarbete på lokal
och regional nivå har en viktig roll härvidlag.
Lantmäteri
Stabila regler om fast egendom utgör i en demokrati- och rättsstat
grunden för fastighetsägarens rättigheter, ansvar och skyldigheter.
Fungerande system för fastighets- och landskapsinformation är en viktig
förutsättning för exempelvis bank och kreditverksamhet, fysisk
planering, fastighetsbeskattning, fastighetsförmedling och
miljöövervakning. Insatser syftande till att stödja uppbyggnaden av en
väl fungerande lantmäteriverksamhet innebär främst ett stöd till att bygga
upp stabila fastighets- och inskrivningsregister. Samarbetet inkluderar
även insatser inom områdena fastighetsvärdering och fastighetstaxering
men också teknik-, juridik-, lednings- och stymingsfrågor.
Gjorda insatser, som har bedrivits framgångsrikt och tagit stora
resurser i anspråk, har således utgjort ett viktigt samarbetsområde i
regionen. Omfattningen av arbetet var inledningsvis störst i de baltiska
ländema. Sedan ett par år har insatserna minskat i dessa länder medan
samarbetet med Ryssland och Ukraina har utökats kraftigt. Insatser görs
både på regional och federal nivå i Ryssland. Även ett mer begränsat
samarbete med Vitryssland och Polen med flera länder har ägt rum.
Regeringen bedömer att samarbetet inom lantmäteriområdet kommer
att spela en fortsatt viktig roll i samarbetet med Ryssland och Ukraina.
Infrastruktur
Samarbetet på infrastrukturområdet i kandidatländerna har varit
omfattande i det hittillsvarande samarbetet. Insatser har bl.a. gjorts för att
bygga upp de baltiska ländernas sjöfarts-, luftfarts- och vägförvaltningar.
Utredningen anser att samarbetet under flera år varit av stor betydelse.
Dess omfattning har emellertid minskat under senare år. I flera fall har
det övergått i reguljärt grannlandssamarbete, t.ex. mellan luft- och
sjöfartsmyndighetema. I ljuset av detta är en fortsatt nedtoning av
infrastruktursamarbetet i kandidatländerna logisk, inte minst med tanke
på att EU:s stöd till infrastruktursatsningar ökat väsentligt i och med
tillkomsten av det nya stödprogrammet för miljö och infrastruktur, ISPA.
Satsningarna på infrastrukturområdet i Ryssland och Ukraina har varit
begränsade och förutses förbli så även under de närmaste åren.
Beredskap bör emellertid finnas för strategiska insatser i samverkan med
andra givare eller med svenska företag.
35
Prop. 2000/01:119
Regeringens bedömning: Stödet till den sociala sektorn bör syfta till att
skapa social trygghet genom uppbyggnad av hållbara socialtjänst- och
socialförsäkringssystem, förbättring av folkhälsan, reformer av hälso-
och sjukvårdssystemen och den sociala omsorgssektom. Särskilda
insatser bör göras för att hindra spridningen av smittsamma sjukdomar.
Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i
huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår också att
området att främja en socialt hållbar ekonomisk utveckling byter namn
till marknadsekonomi och social trygghet.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till fortsatt
fokusering på det sociala området. Dock ifrågasätts från flera håll, bl.a.
Sida, att lägga marknadsekonomi och social trygghet under samma
huvudområde, då de inte anses ha en naturlig koppling till varandra.
Skälen för regeringens bedömning: En snabb ekonomisk
omvandling har skett i regionen, särskilt i kandidatländerna. Den
ekonomiska tillväxten har tagit fart i hela regionen. Tillväxten är
emellertid ojämnt fördelad mellan grupper i samhället. Ett viktigt
element i den ekonomiska utvecklingen är den sociala dimensionen. En
dräglig social situation och en rimlig fördelningspolitik är cn
förutsättning för hållbar tillväxt. Det sociala området har en allt viktigare
roll att spela i samarbetet i regionen. Det finns mycket att göra på det
sociala området, både i kandidatländerna och i OSS-ländema. Enligt
Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) återfinns nästan 85 procent av de
fattiga i vårt närområde i OSS-ländema. Världsbankens siffror visar att
cirka 20 procent av befolkningen i Ryssland lever under
fattigdomsstrecket och därmed svarar Ryssland för ca 60 procent av
fattigdomen i hela Central- och Östeuropa.
1 kandidatländerna har inkomstklyftorna och fattigdomen också ökat
men i långsammare takt än i Ryssland och Ukraina. Situationen är också
annorlunda genom att tillväxten har varit starkare och en
sysselsättningsintensiv servicesektor har blomstrat. De sociala
transfereringarna har hållits uppe i viss mån vilket har lett till en större
acceptans för reformpolitiken. Eftersom huvuddelen av det sociala
området inte finns i EU:s regelverk, används förmcdlemskapsstödet
endast i vissa fall för sociala frågor.
Det finns också stora skillnader mellan kandidatländerna. Enligt siffror
för år 1999 ligger Estland och Polen i en mellangrupp bland
kandidatländerna som helhet med 36 respektive 37 procent av EU:s
genomsnittliga BNP per capita och ligger därmed bäst till bland
kandidatländerna i vårt närområde. Motsvarande siffror för Lettland och
Litauen är 25-30 procent. Stora regionala skillnader i levnadsnivå kan
även märkas inom de enskilda kandidatländerna, mellan stad och
landsbygd och i många fall mellan de östra och de västra delarna.
De sociala problem som har följt i den ekonomiska omvandlingens
spår drabbar kvinnor och män olika. Det har bl.a. getts uttryck i fallande
livslängd och hög alkoholkonsumtion hos män, och ökat våld mot
36
kvinnor. I takt med att den offentligt finansierade sociala sektorn har Prop. 2000/01:119
minskat, har också kvinnors obetalda hemarbete ökat.
I riksdagsbeslutet om samarbetet med Central- och Östeuropa år 1998
togs beslut om en ambitionshöjning på det sociala området. Detta har
följts upp under perioden. De sociala insatserna har gradvis ökat i
omfattning. Stora satsningar har gjorts i Lettland, Litauen och Ryssland.
Tonvikt har legat på systemförändringar i de sociala skyddsnäten,
socialarbetarutbildning och hälso- och sjukvårdsområdet. Även enskilda
organisationer har stor betydelse för insatser på det sociala området
liksom samarbete på lokal och regional nivå. Samarbete på lokal och
regional nivå bidrar till uppbyggnaden av en kommunal basservice.
Utredningen konstaterar att de systemförändrande insatserna har varit
mest relevanta. Flera omfattande samverkansprojekt har genomförts av
Sida i nära samarbete med Världsbanken. Samarbetet är knutet till
projekt där krediter från Världsbanken används för finansiering av
investeringar, medan de svenska medlen främst används för tekniska
rådgivningsinsatser i form av konsulter, institutionella representanter
eller annan expertis. Sidas stöd förmedlas via fonder som förvaltas av
särskilda projektsamordningskontor som i sin tur upphandlar de avsedda
tjänsterna i Sverige. Projekten har bl.a. rört hälsosektoms
omstrukturering och pensionssystemets omläggning i Lettland samt
motsvarande omstrukturering av hälsosektom respektive uppbyggnaden
av en modem socialförvaltning och socialtjänst på kommunal nivå i
Litauen.
En andra grupp insatser verkställs genom Östeuropakommittén (ÖEK).
ÖEK är en fristående allmännyttig ideell förening med flertalet parter i
den svenska hälso- och sjukvården som medlemmar. ÖEK bildades år
1992 som ett svar på en stark vilja i Sverige att stödja de då just åter
självständiga baltiska staterna i deras omstrukturering av de nationella
hälso- och sjukvårdssystemen. ÖEK:s verksamhet finansieras av Sida,
som också anger riktlinjer för hur samarbetet skall bedrivas. ÖEK
förmedlar sedan normalt Sidas medel vidare till svenska ansökande som
verkställer samarbetet. Hela sjukvårdsområdet omfattas, där särskilda
satsningar görs på exempelvis psykiatri och bekämpningen av
smittsamma sjukdomar. Då det inte är möjligt att i Central- och
Östeuropa ha samma avgränsning mellan hälso- och sjukvård och sociala
insatser som i Sverige, stöder ÖEK även vissa anknutna sociala projekt.
ÖEK:s insatser har alltmer gått från en initial tonvikt på kliniskt
samarbete, ofta med inriktning på överföring av modem teknik och
kunnande i form av systersamarbete mellan två institutioner, till att ta
upp system-, struktur- och metodfrågor i sjukvården på en policynivå.
Syftet är att bidra till en långsiktig kapacitetsutveckling och till en
förändring av attityder och metoder.
Socialhögskolan i Stockholm bidrar sedan flera år till reformarbetet i
Central- och Östeuropa genom utbildnings- och rådgivningsinsatser,
finansierade via Sida. En omfattande insats har gjorts för utbildning av
blivande socialchefer och socialarbetare i flera länder
personalkategorier som inte existerade i det tidigare sovjetsamhället. I S:t
Petersburg medverkar Socialhögskolan i ett metodutvecklingsarbete
37
inom socialtjänsten. Huvudinriktningen är kunskapsöverföring inom Prop. 2000/01:119
områden som vård av äldre, av funktionshindrade och av barn och
ungdomar. Samtidigt lämnas bidrag till lagstiftningsarbetet och andra
delar av reformarbetet inom det sociala området. Modell-socialkontor har
inrättats i staden. I Litauen deltar Socialhögskolan inom ramen för det
nyss nämnda Världsbanksprojektet i arbetet med att utveckla en modell
för kommunbaserat socialt arbete för att minska antalet personer med
fysiska eller mentala funktionshinder, som är hänvisade till ett liv på
institution.
Det har också funnits ett stort behov av stöd inom området
sexualupplysning. Abortfrekvensen ökar liksom förekomsten av sexuellt
överförbara sjukdomar. Dessutom ökar antalet hiv/aids-smittade. I
frånvaro av såväl tydliga strukturer som insikt och ambition på
bcslutsfattamivå tar det dock lång tid att nå långsiktiga effekter. Insatser
till stöd för sexualundervisning genomförs i Estland och Ryssland och
internationella kurser med temat reproduktiv hälsa genomförs varje år
med deltagare från hela regionen.
Flera andra svenska aktörer är engagerade i sociala projekt i de baltiska
länderna, Ryssland och Ukraina, socialförvaltningar i svenska
kommuner, statliga myndigheter, institut och högskolor. Insatser
genomförs också av enskilda organisationer och myndigheter som
Svenska handikapporganisationers internationella biståndsförening
(SHIA), Folkhälsoinstitutct, Smittskyddsinstitutet, Riksförsäkringsverket
och RFSU.
Det framtida samarbetet
Dc negativa effekterna på det sociala området av den ekonomiska
omstruktureringen i samarbetsländema kvarstår alltjämt. De sociala
klyftorna upplevs som alltför märkbara av stora delar av ländernas
befolkning och riskerar i värsta fall att försvaga det folkliga stödet för
reformprocessen. En utveckling på det sociala området är nödvändig för
att skapa legitimitet för reformprocessen och för anpassningen till EU.
Regeringen anser därför att det sociala området skall ha fortsatt hög
prioritet i både kandidatländerna och i Ryssland, Ukraina och, om
förutsättningarna tillåter, Vitryssland.
Enligt regeringens mening bör stödet fortsatt koncentreras till områden
som bistår ländernas egna strävanden till reformering av hälso- och
sjukvård och social omsorg. Socialförsäkringssystemen måste
effektiviseras ytterligare för att de offentliga utgifterna inte skall rusa i
höjden, samtidigt som de försäkrades intressen skall tillvaratas. Dc
statliga intäkterna kommer att minska i takt med att privatiseringen blir
slutförd. Strukturella reformer i pensionssystemen är nödvändiga.
Insatserna skall även syfta till att minska de sociala klyftorna.
På socialtjänstområdct har Sverige cn unik kompetens som är
efterfrågad i samarbetsländema. Dessa saknar i allt väsentligt
socialarbetare med modem utbildning, och reformer av systemet är
nödvändiga. Särskild uppmärksamhet bör ges till grupper vars ställning i
samhället är extra svag, såsom funktionshindrade, misshandlade kvinnor,
38
institutionaliserade barn samt kvinnor och bam som utsatts för sexuell Prop. 2000/01:119
exploatering genom exempelvis människohandel.
Regeringen bedömer att den allvarliga smittskyddssituationen i
Central- och Östeuropa kräver stor uppmärksamhet. Tuberkulos, hiv/aids
och difterisjukdomar, liksom sexuellt överförbara sjukdomar såsom
syfilis och gonorré, är exempel på sjukdomar som har ökat kraftigt i
Östersjöregionen. Satsningar förutses bl.a. inom ramen för
Östersj östaternas råd, där en aktionsgrupp har lagt fram ett
handlingsprogram och fortsätter att samordna insatser för kontroll av
smittsamma sjukdomar i regionen.
Inom folkhälsoområdet är också preventiva insatser inom området
sexualupplysning av särskild vikt. Utbildningsinsatser med inriktning på
ungdomar är ett exempel på en viktig åtgärd.
Våld mot kvinnor och bam är ett allvarligt och ökande problem. I
Ryssland och Litauen har stöd lämnats till insatser för centra som tar
hand om misshandlade kvinnor och deras bam. För att nå långsiktiga
effekter i bekämpandet av våld mot kvinnor är det viktigt att inte
begränsa insatserna till att lindra de direkta effekterna utan framför allt
att verka i förebyggande syfte. Detta gäller även det ökande problemet
med människohandel, särskilt med kvinnor och bam. Förutom
förebyggande insatser för att komma tillrätta med de sociala och
ekonomiska orsakerna till problemet, bör informationsinsatser samt stöd
till återintegreringsprogram för offer för människohandel ägnas särskild
uppmärksamhet.
Vidare anser regeringen att investeringar även i mån av resurser bör
kunna göras på det sociala området. Sålunda kommer samarbete i
framtiden att kunna ske mellan Sida och Världsbankens sociala
investeringsfonder.
I syfte att låta samarbetet präglas av ett jämställdhetsperspektiv och
eftersom insatser inom den sociala sektom i allmänhet har potential att ha
en betydande direkt och indirekt effekt på kvinnors situation och
jämställdheten i samhället i stort, är det viktigt att regelmässigt göra en
grundlig analys av hur enskilda program och insatser påverkar
förhållandena för kvinnor respektive män i samhället.
Regeringens bedömning: Målet för Sveriges miljöinsatser i Central-
och Östeuropa bör vara att bevara, skydda och förbättra miljön, särskilt i
och omkring Östersjön samt att stödja en hållbar utveckling.
Målet med det svenska kämsäkerhetsprogrammet bör vara att minska
sannolikheten för att en kämkraftolycka skall inträffa vid något av
kärnkraftverken i samarbetsområdet samt att sätta in sådana åtgärder att
uppenbara säkerhets- och strålskyddsrisker undanröjs i de
reaktoranläggningar som av energibalansskäl inte omedelbart kan stängas
samt att stärka de oberoende säkerhets- och strålskyddsmyndighetema.
39
Målet på kämavfalIsområdet, inklusive använt kärnbränsle, bör vara att
avfallet skall tas om hand, mellanlagras och slutförvaras på ett från
säkerhets- och miljösynpunkt acceptabelt sätt.
Prop. 2000/01:119
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i denna del.
Dessa har i huvudsak godtagit utredarens förslag.
Skälen för regeringens bedömning: Målet for Sveriges miljöinsatser
i Central- och Östeuropa är att bevara, skydda och förbättra miljön,
särskilt i och omkring Östersjön och stödja en hållbar utveckling. Viktiga
utgångspunkter för det svenska miljöstödet är Helsingforskommissioncns
(HELCOM) Ätgärdsprogram för Östersjön och Agenda 21 for
Östersjöområdet - Baltic 21 - vilket antogs vid Östersjöstaternas råds
(CBSS) ministermöte år 1998. Åtgärdsprogrammet bidrar också till en
hållbar utveckling i hela Östersjöns avrinningsområde. Agenda 21 för
Östersjöområdet inkluderar mål och scenarier för hållbar utveckling i ett
30-årigt perspektiv liksom ett handlingsprogram som omfattar samma
område och länder som CBSS. Verksamheten är nu inne i sin
genomförandefas och flera projekt kommer att bli angelägna att stödja de
närmaste åren. För kandidatländerna bör det svenska stödet inriktas på dc
krav som ställs inför dessa länders kommande EU-medlemskap. Under
den kommande perioden förutses behov av svenska bidrag till
gemensamma initiativ för miljön i närområdet, t.ex. inom ramen för EU:s
Nordliga dimension. Regeringen anser att de internationella
finansieringsorganens medverkan är av stor betydelse för genomförandet
av målen för den nordliga dimensionen. Regeringen välkomnar särskilt
initiativ till förstärkt samverkan på miljöområdet och understryker vikten
av aktiv svensk medverkan.
Under perioden 1989-2000 har Sverige gjort insatser på miljö- och
energiområdet, exklusive kärnsäkerhet och strålskydd för totalt 1,191
miljarder kronor vilket i huvudsak har kanaliserats via Sida/BITS.
Miljösamarbetet har inriktats på att bevara och förbättra miljön i och
kring Östersjön. Centrala inslag har varit förvaltningsstöd,
institutionsuppbyggnad och stöd till investeringar för vattenförsörjning
och avloppsrening inom ramen för Åtgärdsprogrammet för Östersjön.
Andra uppmärksammade områden har gällt minskad miljöpåverkan från
jordbruket, liksom avfallshantering och behandling av oljespill och
fartygsavfall. Detta betyder att omfattande insatser genomförts för att
förebygga och avhjälpa utsläpp i den marina miljön.
Det bilaterala stödet via Sida har hittills resulterat i sex nya
avloppsreningsverk i drift i de baltiska ländema, investeringar och
förbättrad VA-scrvice i sex polska städer, en anläggning för hantering av
fartygsavfall och oljespill, samt investeringsavtal, för ytterligare fyra
avloppsreningsverk och två avfallsdeponier, samt miljösäkring av en
anläggning för miljöfarligt och radioaktivt slagg i Sillamäc, Estland.
Sammanlagt berörs drygt 2,6 miljoner människor av investeringarna i
avloppsrening.
40
Det institutionella stöd som getts framfor allt till miljömyndigheter Prop. 2000/01:119
genom Naturvårdsverket har bl.a. resulterat i överföring samt
förberedelser for tillämpning av EU:s lagstiftning särskilt inom områdena
kemikaliehantering, naturvård och vattenvård, samt bidragit till
samarbetet inom Baltic 21 inom sektorerna industri, turism och skog. I
Ryssland arbetar Naturvårdsverket med att stärka de regionala
myndigheterna. Stödet har också bidragit till upprättandet av avtal och
överenskommelser mellan länder som delar gemensamma vatten, floden
Daugava (Ryssland, Vitryssland och Lettland) och Peipussjön (Ryssland,
Estland). På jordbruksområdet har “Baltic Agricultural Action Run-Off
Programme”, som genomförs av Sveriges Lantbruksuniversitet fungerat
som modell för ett större program med stöd av Globala miljöfonden
(GEF).
Sverige deltar i det multilaterala miljösamarbetet med Central- och
Östeuropa och med de Centralasiatiska staterna inom ramen för EfE,
Environment for Europe-processen. År 1998 beslutades att processen
skulle drivas vidare med delvis nytt fokus på OSS-ländema samt de
Central- och Östeuropeiska länder som inte är ansökarländer till EU.
Kopplat till denna process finns ett antal organisationer bl.a. Task Force
for the Implementation of the Environmental Action Programme in
Central and Eastem Europé, placerad vid OECD i Paris. Syftet med
organisationen är att hjälpa ländema att utveckla en kostnadseffektiv och
konkret miljöpolitik som uppnår väsentliga miljömål.
Enligt ESBO-konventionen, från år 1991, skall
miljökonsekvensbeskrivningar göras av alla större projekt med
gränsöverskridande miljöpåverkan. Det är därför viktigt att
miljökonsekvensbeskrivningar görs i alla relevanta fall for projekt som
får svenskt stöd.
Samarbetet på miljöområdet skall även präglas av ett
jämställdhetsperspektiv. Hänsyn bör tas till könsfördelning vad gäller
sammansättning av expertgrupper, deltagande i utbildning, studiebesök
och andra moment i samarbetsprojekten samt vilka åtgärder som kan
vidtas för att säkerställa att könsfördelningen blir jämn. Än viktigare är
att analysera vilken effekt enskilda program och insatser har for kvinnor
respektive män samt vilka konsekvenser valet av samarbetsparter på både
svensk sida och på mottagarsidan har för utvecklingen i riktning mot
ökad jämställdhet i samhället i stort.
Miljöinsatser i kandidatländerna
I de baltiska ländema prioriterades åtaganden enligt HELCOM:s
Åtgärdsprogram för Östersjön och investeringar i vatten- och
avloppssektom tidigt i reformprocessen. Flera större projekt har
genomförts med stöd av främst Sida, men stora investeringsbehov
kvarstår. De EU-direktiv på miljöområdet som kandidatländerna har
störst svårigheter med att uppnå gäller vatten- och avloppsfrågor,
avfallshantering och luftföroreningar. Dessa kräver mycket stora
investeringar och administrativ kapacitet. EU kommer via EU:s
stödprogram för miljö och infrastruktur - ISPA - att ge omfattande stöd
41
inom dessa sektorer, men behovet av prioriteringar och samordning Prop. 2000/01:119
mellan olika finansiärer inför kommande investeringar ökar. Det är
regeringens bedömning att det är angeläget med fortsatt bilateralt stöd,
och att utveckla effektiva finansieringsinstrument och samarbetsformer
med EU liksom med de övriga nordiska ländema, Nordiska
Invcstcringsbanken (NIB), Nordiska miljöfinansieringsbolaget
(NEFCO), Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) och Europeiska
investeringsbanken (EIB). Omfattningen av det bilaterala stödet bedöms
dock gradvis kunna minska.
Miljöinsatser i Ryssland och Ukraina
I Ryssland och Ukraina har stöd till investeringar startat senare än i de
baltiska ländema, bl.a. beroende på att förutsättningarna finansiellt och
institutionellt är mycket svagare. På senare år har stora insatser gjorts
inom det svenska miljöprogrammet för att stärka kapaciteten, bereda
projekt och skapa förutsättningar för investeringar. 1 Ryssland har under
år 2000 två finansicringsavtal inom vatten- och avloppssektom i
Kaliningrad och S:t Petersburg kunnat ingås, tack vare stabilare ekonomi
och som ett resultat av institutionella insatser. Sida medverkar i
projcktförberedelscr för VA-investeringar i ett tiotal ryska städer inom
Östersjöns avrinningsområde. Sida kommer även att stödja
genomförandet av ett projekt för att miljösäkra anläggningen för
miljöfarligt avfall i Krasny Bor, 3 mil sydöst om S:t Petersburg. Även i
Ukraina medverkar Sida i beredningen av VA-investeringar och
finansieringsavtal förväntas ingås under år 2001.
Investeringsprojekten och förberedelserna görs i samverkan med
Världsbanken och EBRD, andra nordiska länder samt i ökande grad i
samarbete med NIB och NEFCO inom ramen för handlingsplanen för
EU:s Nordliga dimension. Även EIB kommer inom en nära framtid att
medverka i finansiering av miljöprojekt i Ryssland. Samarbetsformer och
finansieringsinstrument bör kunna utvecklas ytterligare för att stärka
reformprocesserna.
Naturvårdsverket och flera länsstyrelser bedriver institutionellt
samarbete med miljömyndigheter i nordvästra Ryssland. Detta samarbete
är främst inriktat på naturvård, miljöutbildning, miljöinformation,
vattenvård och lagstiftningsfrågor.
Det är regeringens bedömning att fortsatta svenska insatser på
miljöområdet i Ryssland och Ukraina är angelägna. Det bilaterala stödet
bör ske i nära samverkan med och komplettera det stöd som lämnas på
gemensam nordisk basis genom NIB och NEFCO. Dessutom bör det
bilaterala stödets katalytiska funktion utnyttjas i syfte att fa fram resurser
från andra lån- och biståndsgivare.
Energi
Det är ett stort svenskt intresse att minska riskerna med kärnkraften i vårt
samarbetsområde samt att utveckla ett energisystem kring Östersjön,
baserat på marknadsekonomiska principer, som är säkert, effektivt, väl
42
dimensionerat och miljömässigt uthålligt, det vill säga i Prop. 2000/01:119
överensstämmelse med kraven på ett uthålligt energisystem i Baltic 21.
De svenska utvecklingsinsatserna på energiområdet har inriktats på
energieffektivisering och institutionell uppbyggnad inom
värmeförsörjningen, samt på ett utökat utnyttjande av fömybara
energislag.
Insatserna på området för energieffektivisering har framför allt syftat
till att minska energiförluster och höja effektiviteten inom befintliga
anläggningar. Många av dessa insatser har genomförts i anslutning till
större investeringsprojekt för rehabilitering av fjärrvärmeanläggningar
som också omfattat förstudier, institutionellt stöd i genomförandet och
demonstrationsprojekt för att visa svensk teknik. Ett omfattande projekt
har slutförts i Estland i samarbete med Världsbanken. Större liknande
projekt på fjärrvärmeområdet förbereds nu i Riga och Vilnius också
dessa i samarbete med Världsbanken och ytterligare projekt kan bli
aktuella. Projekt för energieffektivisering genomförs också för skolor,
sjukhus och daghem i Ukrainas huvudstad Kiev.
Insatser inriktade på kapacitetsuppbyggnad och institutionell
utveckling har haft som syfte att möjliggöra en övergång till en
energisektor baserad på marknadsekonomiska principer som bättre kan
tillgodose behovet av miljöförbättringar. Insatserna har omfattat bl.a.
organisationsutveckling i staden Gattjina i Ryssland och
utbildningsprogram för ledande befattningshavare i fjärrvärmebolag från
närområdet.
Utöver de ovannämnda utvecklingsinsatserna inom energiområdet som
genomförts av Sida, har Statens energimyndighet genomfört projekt
inom ramen för det särskilda klimatpolitiska programmet. Dessa projekt
har främst inriktats på minskade koldioxidutsläpp genom att stimulera ett
utökat utnyttjande av fömybara energislag, men har även omfattat vissa
energieffektiviseringsinsatser.
Fortsatta svenska insatser inom energiområdet i Ryssland och Ukraina
kan förväntas, t.ex. på fjärrvärmeområdet. De svenska insatserna bör
inriktas på att öka effektiviteten i produktion, distribution och
användning av såväl värme som elektricitet liksom att minska utsläppen
från energiproduktionsanläggningar. I tillämpliga fall bör insatserna
utformas så att minskning i utsläpp av växthusgaser skall kunna
tillgodoräknas Sverige i enlighet med klimatkonventionens och
Kyotoprotokollets s.k. flexibla mekanismer.
I samband med att Östersjöregionens energiministrar möttes i
Helsingfors i oktober 1999 beslutades om riktlinjer för det fortsatta
energisamarbetet inom ramen för Östersjöstatemas råd (CBSS).
Energiministrarna beslutade vid detta möte att integrera arbetet inom
Baltic 21 :s energisektor med energiministrarnas samarbete. Inom detta
mellanstatliga energisamarbete behandlas bl.a. möjligheten till utveckling
av regionala marknader för el och gas samt frågan om Östersjöregionen
som ett försöksområde för Kyotoprotokollets flexibla mekanismer. Den
senare frågan kan komma att innebära ett behov av finansiering från
Sverige och övriga nordiska länder av en institution som samordnar och
43
agerar mellanhand vid genomförandet av krediterbara Prop. 2000/01:119
utsläppsreduktioner, ett s.k. clearing house.
Kraftföretagen i regionen studerar i ett gemensamt, delvis EU-
finansierat projekt (Baltic Ring), förutsättningar för en regional marknad
för el. En slutsats i projektets första rapport är att harmoniscring av
skatter, miljökrav och andra rambetingelser för handel är en viktig
förutsättning för att en sådan marknad skall kunna utvecklas. Denna
fråga hanteras inom det mellanstatliga energisamarbetet i tät dialog med
industrin och andra aktörer. En regional elmarknad bedöms kunna leda
till miljöförbättringar och effektivare resursanvändning.
Regeringen avser att verka för internationellt koordinerade åtgärder i
syfte att underlätta för Litauen att i god tid och på ett miljömässigt
hållbart sätt anpassa sitt energisystem till de nya förutsättningar som en
nedläggning av Ignalinareaktorema medför. I projektet Baltic Ring har
en clförbindelse mellan Litauen och Polen identifierats som en av de
felande länkarna i ett regionalt sammankopplat elnät. En sådan
förbindelse skulle också underlätta Litauens elförsörjning efter en
stängning av Ignalinavcrket. Detta skulle även skapa möjligheter till
miljöförbättringar och minskad risk för störningar i
elenergiförsörjningen. Genom att regionens elnät kopplas ihop med det
västeuropeiska elnätet ökar möjligheten för en energihandel på en
avreglerad marknad inom ett utvidgat EU och med Ryssland. Även en
elförbindclsc mellan Estland och Finland har identifierats som intressant.
Kärnsäkerhet och strålskydd
De svenska insatserna för att förbättra kärnsäkerheten och strålskyddet i
Central- och Östeuropa har pågått sedan år 1992. Sammanlagt har ca 600
miljoner kronor anslagits för bilaterala insatser för detta ändamål. Utöver
dc bilaterala insatserna har Sverige bidragit med ca 48 miljoner kronor
till Tjcmobylfondcn, med 85 miljoner kronor till Kärnsäkerhetsfonden
och 50 miljoner kronor till Fonden för avveckling av lgnalina. Samtliga
tre fonder är administrerade av EBRD.
Målet med det svenska kämsäkerhetsprogrammet, kanaliserat via
Statens kämkraftinspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI),
är att så långt som möjligt minska sannolikheten för att en
kämkraftolycka med stora radioaktiva utsläpp skall inträffa vid något av
kärnkraftverken i samarbetsområdet. Samarbetet inriktas på att effektivt
komplettera de internationella programmen och att sätta in sådana
åtgärder att uppenbara säkerhets- och strålskyddsrisker undanröjs i de
reaktoranläggningar som av energibalansskäl inte omedelbart kan stängas
samt att stärka de oberoende säkerhets- och beredskapsmyndighetemas
kompetens. Vad gäller beredskapen mot kärntekniska olyckor är syftet att
skapa tekniska förutsättningar och goda relationer för en samverkan inom
hela Östersjöområdet med system för tidig varning, automatisk
strålningsövervakning och gemensamma beredskapsövningar.
Stödet till kandidatländernas anpassning till EU:s regelverk ställer
också krav på strålskyddsinsatser utanför kämkraftsverksamheten.
Statens strålskyddsinstitut utvecklar i detta sammanhang stödet till
44
kandidatländernas arbete för patientstrålskyddet inom sjukvården och Prop. 2000/01:119
övervakning av den radioekologiska miljön.
Det svenska stödet är framfor allt koncentrerat till kärnkraftverket
Ignalina i Litauen. Detta arbete håller nu på att ändra karaktär genom
Litauens beslut att senast år 2005 stänga reaktor I. Beslutet innebär att
det svenska stödarbetet koncentreras allt mer på avvecklings- och
avfallsfrågor. Det svenska bilaterala insatserna bör effektivt komplettera
de insatser som görs via den av EBRD administrerade internationella
fonden för Ignalinas avveckling. Sverige deltar dock fortsatt i ett
samarbete för säkerhetshöjande insatser vid Ignalina i syfte att minska
sannolikheten för att en kämkraftsolycka med stora radioaktiva utsläpp
skall inträffa, fram till stängningen av anläggningen.
I Ryssland förväntas arbetet att fortsätta med att stödja färdigställandet
av en fullständig säkerhetsanalys av Leningradverket, den första av sitt
slag i Ryssland. Insatser bör vidare göras för att stärka strålskyddet.
Stödet bör också fortsätta med säkerhetshöjande åtgärder och
säkerhetsanalyser vid Kola kärnkraftverk.
För använt kärnbränsle och radioaktivt avfall är målet att avfallet skall
tas om hand, mellanlagras och slutförvaras på ett från säkerhets- och
miljösynpunkt acceptabelt sätt. På detta område riktar Sverige särskild
uppmärksamhet mot det använda kärnbränslet och det radioaktiva
avfallet i nordvästra Ryssland.
Behovet av stöd till Ryssland på områdena reaktorsäkerhet, utbränt
kärnbränsle och radioaktivt avfall är stort. Möjligheterna att bistå
Ryssland på dessa områden begränsas dock på grund av avsaknaden av
ett juridiskt ramverk som bl.a. reglerar frågor om tullar, skatter och
ansvar i händelse av en atomskada. En multilateral förhandlingsprocess
med Ryssland och ett antal potentiella givarstater, däribland Sverige,
pågår för att försöka lösa dessa frågor. Regeringen är beredd, så snart de
juridiska frågorna fått en acceptabel lösning, att förstärka stödet till
Ryssland, på dessa områden.
Regeringens bedömning: Samarbete inom utbildning och forskning
bör utgöra ett eget huvudområde och syfta till att stärka forsknings- och
utbildningskapaciteten i samarbetsländema samt att skapa fungerande
och långsiktiga nätverk mellan främst universitet och högskolor i Sverige
och i vårt prioriterade närområde.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Utredningen föreslår även att en strategi för hur samarbetet bör ske
utarbetas i samverkan med berörda aktörer.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i frågan har
överlag varit mycket positiva till att skapa ett eget huvudområde för
utbildning och forskning. Sida ställer sig dock tvekande med
motiveringen att samarbetet redan ingår i existerande huvudområden.
45
Skälen för regeringens bedömning: Samarbete på utbildnings- och Prop. 2000/01:119
forskningsområdet är ett viktigt verktyg för att stödja reformprocessen
och generera ekonomisk tillväxt i Central- och Östeuropa. Insatserna
gynnar utvecklingen av kompetens hos individer och grupper, inte minst
hos den yngre generationen, som i sin tur kan bidra till en dynamisk och
väl avvägd reformagenda. Samarbetet kan därmed stärka basen för
framtidens ledarskikt i samarbetsländema och motverka en bestående
"brain-drain". Samarbetet mellan lärosäten i Sverige och i vårt närområde
och skapandet av breda kontaktytor och nätverk främjar vidare
framväxten av en gemensam värdegrund och ett starkt civilt samhälle.
Sammantaget är detta något som på sikt bidrar till uppfyllandet av
samtliga mål för samarbetet med Central- och Östeuropa, men särskilt
gynnar ekonomisk utveckling och demokratins förankring i samhället.
Insatser hittills
Verksamheten inom utbildnings- och forskningsområdet har hittills skett
på olika nivåer. Svenska institutet har varit en av dc viktigaste aktörerna
och administrerar bl.a. sedan år 1997 Visbyprogrammet och
Östersjöstipendierna, sedan år 2000 Nya Visbyprogrammet. Nya
Visbyprogrammet är ett stipendie- och utbytesprogram för
Östersjöregionen vars mål är dels att bidra till att utvecklingen runt
Östersjön fortskrider och att den ekonomiska och politiska
reformprocessen påskyndas, dels att stärka samarbetet och förbindelserna
mellan ländema i Östersjöområdet samt öka förståelsen för varandras
kulturer. Programmet avser utbyte och samarbete inom olika nivåer och
sektorer av utbildningssystemet och riktar sig till studerande, forskare,
lärare och administrativ personal. Förutom områdena forskning och
högskoleutbildning omfattas även utbildning på gymnasienivå,
vuxenutbildning, inklusive folkbildning och arbetsmarknadsutbildning,
samt utbildningsinsatser inom kultur- och mediasektom. Ett exempel på
en verksamhet som har fått stöd via Visbyprogrammet är Baltic
University Programme som koordineras av Uppsala universitet.
Programmet består av ett nätverk mellan ca 160 universitet och
högskolor från 14 länder i Östersjöregionen.
Handelshögskolan och Juristhögskolan i Riga är två exempel på
svenska initiativ som har effekter på utvecklingen i hela regionen.
Ambitionen är beträffande båda högskolorna att de efter ett
inledningsskede skall gå över till lettiskt eller sambaltiskt
huvudmannaskap.
Sverige har också sedan år 1998 gett bidrag till utbildning av ryska,
ukrainska och vitryska nationalekonomer inom ramen för Eurasia
Foundations projekt "Economics Education and Research Consortium"
(EERC). Projektet består av en tvåårig grundutbildning i Kiev. Dessutom
ges bidrag till en svensk professur för en hemvändandc rysk ekonomie
doktor samt till vitryska studenter som vill studera i Kiev.
Bidrag ges vidare till svenskundervisning i Central- och Östeuropa via
Svenska institutet. Stödet förmedlas i form av lektorer i svenska språket,
läromedel och bokgåvor samt fortbildning och sommarkurser i Sverige
46
för lärare och studenter. Svenskundervisningen är ett viktigt instrument Prop. 2000/01:119
för att knyta bestående band mellan Sverige och samarbetsländema och
används även som en komponent i andra utbildningsinsatser.
Inom forskningsområdet ges årligt bidrag till den verksamhet som
Östekonomiska institutet bedriver med i huvudsak akademisk forskning
om övergångsekonomiema.
Övergripande syfte
Samarbetet på utbildnings- och forskningsområdet skall ha som
utgångspunkt behovet av att fortsatt stärka reformprocessen och bidra till
en hållbar utveckling i samarbetsländema. Satsningar bör därför ske på
kunskapsområden till stöd för fortsatta reformer och på dem som är
särskilt svagt företrädda i samarbetsländema. Satsningarna skall vidare
ha förankring i de övriga prioriterade huvudområdena. För att fa störst
genomslagskraft bör samarbetet anpassas efter de riktlinjer som tas fram
i landstrategiema för de aktuella ländema.
Kontakter med Sverige och det svenska utbildnings- och
forskningsväsendet bör också främjas. Det finns en stor resurspotential i
många samarbetsländer, särskilt på det naturvetenskapliga området, som
kan vara till gagn för det svenska forskningsväsendet.
Samarbetet skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Här bör
beaktas könsfördelningen bland deltagare i olika program samt vilka
åtgärder som kan vidtas för att säkerställa att fördelningen blir jämn. Än
viktigare är att analysera hur valet av samarbetsområde och
samarbetspartner på både svensk sida och mottagarsidan kan påverka
utvecklingen i riktning mot ökad jämställdhet i samhället i stort.
Särskilda riktade utbildningsinsatser kan här vara på sin plats.
Det framtida samarbetet
Generellt bör tyngdpunkten i utbildnings- och forskningssamarbetet
fortsätta att ligga på bidrag till att stärka forsknings- och
utbildningskapaciteten i samarbetsländema. Viktigt är också att skapa
fungerande och långsiktiga nätverk mellan universitet och högskolor i
Sverige och i vårt prioriterade närområde. Dessa nätverk kan i sin tur
lägga grunden för ett reguljärt grannlandssamarbete i framtiden.
Individuell stipendiering har en viktig funktion för både främjande av
institutionssamarbete och skapandet av kontaktytor och nätverk mellan
individer.
Utvecklingen av forskningskapaciteten i samarbetsländema bör få
särskild prioritet. Rekryteringsläget är på många håll svagt till
forskarutbildning och lärartjänster. Institutions- och
kompetensuppbyggnad behövs, särskilt av handledningskompetensen på
magister- och forskarutbildningsnivå och modem pedagogisk metodik
behöver överföras. Dessa satsningar behövs för att stärka
forskarkompetensen, vilket i sin tur kan bidra till att försörja både
universitet och samhället i stort med högkvalificerad arbetskraft.
47
En bestående "brain-drain" av akademisk och annan kompetens från Prop. 2000/01:119
samarbetsländema till Sverige och andra västländer bör motverkas, där
nyutbildade på grund av brist på resurser inom den akademiska sektom
förblir utomlands i stället för att verka i hemlandet och bidra till landets
utveckling. Detta är särskilt allvarligt då många av de lärare och forskare
som stannat kvar inom utbildningsväsendet tillhör den äldre
generationen. Ett underskott på kvalificerade lärare och forskare riskerar
därmed att uppstå. Företräde bör därför ges till sådana samarbetsprojekt
som genom sin konstruktion motverkar riskerna för bestående "brain-
drain". Ett exempel på en sådan projekttyp är den s.k. "sandwich-
modellen", där studenter på grund- och forskarutbildningsnivå ges
tillfälle att studera vissa perioder i Sverige mot att man genomför
huvuddelen av och slutför sin utbildning i hemlandet. Särskilda
"återvändarstipendier" till studerande som vistas i Sverige under en
längre tid kan vara en annan lösning. Med dessa modeller kan både
svenska och samarbetslandcts intressen tillgodoses och ett kontinuerligt
kunskapsutbyte ske.
Folkbildning är ett viktigt område, dels för att uppmuntra den i Sverige
länge tillämpade principen om livslångt lärande och
kompetensutveckling även efter avslutad grund- och akademisk
utbildning, dels för att folkrörelser och folkbildning är betydelsefulla för
framväxten av ett livskraftigt civilt samhälle. Mycket sker redan på detta
område. Svenska ABF är en central aktör i samarbetet med
folkbildningsaktörer i närområdet. ABF:s estniska motpart AHL är i sig
ett resultat av samarbete med Sverige som tillkom som svar på behovet
av en bred och folkligt orienterad vuxenutbildning i frågor som
aktualiserats av övergången till demokrati och marknadsekonomi, och
har utvecklats snabbt med hjälp av stöd från ABF via bl.a.
V isbyprogrammet.
Som ett led i kandidatländernas EU-anpassning och den därav följande
utfasningen av det bilaterala stödet till dessa skulle Sverige kunna bidra
med kompetensöverföring, t.ex. när det gäller EU-stöd inom utbildning
och forskning.
Regeringens förslag: Utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa skall styras av tre riktlinjer:
- att främja EU-anpassningen i kandidatländerna, samt vad avser
Ryssland, Ukraina och Vitryssland, att främja systemförändringar och
integration i europeiska samarbetsstrukturer
- att främja relationerna med Sverige
- att låta ett jämställdhetsperspektiv prägla samarbetet.
Utredningens förslag: Till skillnad från regeringen föreslår
utredningen att utvecklingssamarbetet skall styras av fem riktlinjer, av
vilka två är överordnade. De två överordnade riktlinjerna föreslås vara att
48
främja EU-anpassningen i kandidatländerna och systemförändringar och Prop. 2000/01:119
europaintegration i Ryssland, Ukraina och Vitryssland samt att främja
relationerna med Sverige. De tre underordnade riktlinjerna skall vara
mellanstatligt regionalt samarbete, en successiv avveckling samt
koordinering med nationella och internationella aktörer. Utredningen
anser också att allt samarbete skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv
utan att ange närmare hur det skall ta sig uttryck.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna instämmer i
utredningens förslag till riktlinjer. Sida anser emellertid att
konstruktionen med riktlinjer på olika nivåer skapar otydlighet. Vikten av
ett jämställdhetsperspektiv i samarbetet framhålls av flera instanser.
Skälen för regeringens förslag: Riktlinjerna skall vara vägledande för
vilka insatser som skall genomföras inom varje huvudområde med
utgångspunkt i det övergripande målet för samarbetet. Regeringen
bedömer att den av utredningen föreslagna strukturen där två nivåer av
riktlinjer anges skulle innebära otydlighet. De tre underordnade
riktlinjerna som utredningen föreslår kan tillgodoses i
utvecklingssamarbetet utan att dessa anges som riktlinjer för samarbetet.
Mellanstatligt regionalt samarbete och koordinering av samarbetet med
andra aktörer behandlas närmare i avsnitt 10. En successiv avveckling av
utvecklingssamarbetet är en grundläggande princip och har utvecklats
närmare i avsnitt 3. Regeringen föreslår att jämställdhetsperspektivet
skall vara en riktlinje för utvecklingssamarbetet i enlighet med tidigare
program och i enlighet med ambitionen att öka genomslagskraften på
j ämställdhetsområdet.
De tre riktlinjer som regeringen föreslår beskrivs närmare nedan.
5.1 Att främja EU-anpassningen i kandidatländerna, samt
vad avser Ryssland, Ukraina och Vitryssland, att främja
systemförändringar och integration i europeiska
samarbetsstrukturer
I riksdagsbeslutet om samarbetet med Central- och Östeuropa år 1998
fastställdes att det svenska utvecklingssamarbetet skall stödja
samarbetsländemas EU-integration. Detta har haft en starkt styrande roll
i utvecklingssamarbetet. Utredningens allmänna bedömning är att
samarbetet i detta avseende är väl uppfyllt.
Regeringen föreslår att utvecklingssamarbetet med kandidatländerna
även fortsättningsvis i huvudsak skall inriktas på sådana insatser som
främjar EU-anpassningen. EU-utvidgningen är en av de högst
prioriterade frågorna för regeringen och utvecklingssamarbetet skall
bidra till att underlätta denna process. Det speglar såväl
kandidatländernas behov av att få stöd för att underlätta anpassningen till
EG:s regelverk som Sveriges starka intresse av att kandidatländerna i
regionen så snart som möjligt upptas som medlemmar i EU. Det innebär
att insatser som främjar EU-anpassningen skall prioriteras och tonvikten
skall ligga på att bidra till att ländema uppfyller EU:s regelverk. En
49
viktig uppgift är även att bistå kandidatländerna i att utöka sin kapacitet Prop. 2000/01:119
att själva driva EU-anpassningen vidare varvid samarbetsländemas
nationella handlingsplaner bör vara vägledande.
I 1998 års riksdagsbeslut angavs vidare att en prioritet för samarbetet
skulle vara att på olika sätt stödja Ryssland och Ukrainas vidare
integration i Europa och till europeiska samarbetsstrukturer. Utredningen
konstaterar att samarbetet med Ryssland och Ukraina bidrar till detta
genom att stödja en ekonomisk omställning, en bredare och starkare
europeisk kontaktyta och utbyte av erfarenheter. Regeringen föreslår att
en riktlinje för stödet till Ryssland, Ukraina och Vitryssland även
fortsättningsvis skall vara att främja ländernas integration i europeiska
samarbetsstrukturer och att främja systemförändringar. Tonvikten i
utvecklingssamarbetet skall därför vara på insatser som bidrar till detta.
Ett viktigt syfte med utvecklingssamarbetet är att motverka nya politiska
skiljelinjer i spåren av utvidgningen och bidra till stabilitet och säkerhet i
regionen.
Utvecklingssamarbetet i regionen har inriktats på sektorer inom vilka
Sverige har komparativa fördelar, dvs. där den svenska resursbasen har
särskild efterfrågad kompetens i form av tjänster, system och varor.
Utredningen konstaterar att utnyttjandet av den svenska resursbasen är
gott. Enligt Sidas uppskattning är återflödet till svenska aktörer, inklusive
myndigheter, organisationer och företag totalt ca 90 - 95 procent. Syftet
med samarbetet har också varit att lägga grunden för reguljärt
grannlandssamarbete utan särskilt statligt stöd.
Regeringen anser att främjandet av relationerna till Sverige och att
därigenom långsiktigt stärka relationerna mellan Sverige och
samarbetsländema är en självklar och viktig del i utvecklingssamarbetet
med ländema i Central- och Östeuropa. Relationsbyggandet med Sverige
är också ett led i övergången till reguljärt grannlandssamarbete.
Regeringen föreslår att främjandet av relationerna med Sverige skall
utgöra en riktlinje för utvecklingssamarbetet. Med samarbetsländemas
behov som utgångspunkt skall insatserna inriktas på sådana områden där
Sverige har erkänd och efterfrågad kompetens. Svenska intressen skall
tillgodoses såväl i utformningen av programmet som i dess
genomförande och den svenska resursbasen utnyttjas. Vidare skall
aktörer i Sverige ges tillfälle att delta i planeringen av insatserna och
medverka i det arbete som sker i detta syfte hos myndigheterna, t.ex.
landstratcgiprocessen, på ett tidigt stadium.
Riksdagen beslutade i juni 1996 att ett jämställdhetsperspektiv skall
prägla hela utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa. Detta
innebär att utvecklingssamarbetet i stort skall utformas så att det bidrar
50
till ökad jämställdhet mellan kvinnor och män i samarbetsländema och Prop. 2000/01:119
att planerade enskilda insatser skall analyseras utifrån de effekter de kan
ha på kvinnor och män.
Som ett led i detta arbete skall alla insatser utformas så att både
kvinnor och män kan påverka, ta del av och själva bidra till utvecklingen.
För vaije insats skall analyseras hur jämställdhetsperspektivet har vägts
in och hur insatserna har påverkat förhållandet för kvinnor respektive
män i målgruppen. I insatser där jämställdhetsperspektiv saknas skall
utrönas om insatsen kunde haft jämställdhetseffekter med ett alternativt
upplägg.
All rapportering, alla översyner och utvärderingar utförda av
departementet och dess myndigheter skall redovisas med en uppdelning
av fakta och analys för såväl kvinnor som män. Existerande
handlingsplaner på jämställdhetsområdet, både på departements- och
myndighetsnivå, skall regelbundet följas upp och uppdateras. Vidare bör
jämställdhetsmålen i regleringsbrev och landstrategier formuleras så att
de blir så operativa som möjligt.
I syfte att genomföra ovanstående, kan regelbundna utbildningsinsatser
för berörd personal även fortsättningsvis komma att behövas.
Som ett komplement till principen om att alla insatser skall präglas av
ett jämställdhetsperspektiv, kan särskilda insatser riktade till enbart
kvinnor eller män vara nödvändiga. Dessa diskuteras utförligare under
respektive huvudområde.
För att få största möjliga genomslag i jämställdhetssatsningama, är det
nödvändigt med ett aktivt engagemang från svensk sida på alla nivåer,
både i dialogen med samarbetsländema, men i lika hög grad i dialogen
med de svenska partema. Lika nödvändigt är det dock att arbeta utifrån
samarbetslandets egna mål, prioriteringar, behov och förutsättningar.
Den svenska resursbasen bör utnyttjas i så hög utsträckning som
möjligt. Satsningarna på jämställdhetsområdet bör därför koncentreras på
de områden där det finns särskild svensk kompetens och lång svensk
erfarenhet. Som exempel kan nämnas könsuppdelad statistik,
socialförsäkringssystem, lagstiftningsarbete på jämställdhetsområdet,
ledarskapskurser för kvinnor, reproduktiv hälsa samt frågor om män och
jämställdhet.
Regeringens förslag: Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och
Östeuropa skall inriktas på närområdet, dvs. Estland, Lettland, Litauen,
Ryssland, Ukraina och Vitryssland.
Regeringens bedömning: Utvecklingssamarbetet med Polen har i det
närmaste fasats ut, men enstaka ytterligare insatser kan bli aktuella.
Utvecklingssamarbetet med Ryssland bör ha fortsatt hög prioritet.
Ambitionsnivån bör vara fortsatt hög även beträffande Ukraina.
Insatserna bör kunna breddas i Vitryssland. Geografisk koncentration bör
eftersträvas i Ryssland och Ukraina.
51
Utredningens förslag: överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Till skillnad från regeringen anser utredningen att endast insatser
på demokratiområdet bör ske i Vitryssland.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser instämmer med
utredningens förslag om geografisk koncentration. Främst lyfts behovet
av geografisk koncentration i Ryssland och Ukraina fram .
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Sveriges
utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa har sedan dess början
inriktats på närområdet. Samarbetet har huvudsakligen varit inriktat på
Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och Ukraina. Syftet har varit
att lägga grunden för ett nära reguljärt grannlandssamarbete utan särskilt
statligt stöd runt det gemensamma Östersjön och dess omgivningar.
Samarbetet har drivits av ett intresse att bidra till ökad säkerhet, ökat
välstånd och nära kontakter inom närområdet.
I de baltiska ländema har utvecklingssamarbetet i hög grad syftat till
att stödja ländernas anpassning till ett medlemskap i EU. Även insatser
på det sociala området har fatt en starkare betoning under den gångna
samarbetsperioden. Det säkerhetsfrämjande stödet har också varit
betydelsefullt i samarbetet med de baltiska ländema. Det statligt
finansierade utvecklingssamarbetet har gradvis minskat under perioden i
ljuset av den snabba utvecklingen i ländema och den gradvisa
övergången inom flera områden till ett reguljärt samarbete. Denna
utveckling har kommit längst i Estland, men har även tagit sin början i
Lettland och Litauen.
Utvecklingssamarbetet med Polen har i enlighet med landstrategin i det
närmaste fasats ut under perioden. Samarbetet har i hög grad övergått i
reguljärt grannlandssamarbete. Insatser har gjorts på miljöområdet och
enstaka förvaltningsinsatser till stöd för EU-anpassningen.
Utvecklingssamarbetet med Ryssland har expanderat kraftigt under
perioden. Ökningen har främst skett inom det ekonomiska och sociala
området samt miljö. Även samarbetet med Ukraina har expanderat om än
i mindre omfattning än i Ryssland, särskilt på det sociala området och
inom förvaltningen. Samarbetet med Vitryssland har begränsats av den
politiska situationen. Vissa insatser har gjorts där, huvudsakligen inom
demokratiområdet.
Insatser har även skett i övriga kandidatländer, huvudsakligen inom
ramen for partnersamverkan, bidrag till konsultfondcr och internationella
kurser.
Ett par särskilda satsningar har gjorts under perioden. Under år 1999
genomfördes en satsning kallad "Polen i fokus". Satsningen var bred och
innehöll framför allt ett antal Svcrigemanifestationer i Polen arrangerade
av svenska län och kommuner. Manifestationerna bestod av allmänt
Sverigefrämjandc, kompetensöverföring, näringslivssatsningar och
information om EU. Vidare utsåg regeringen år 2000 till de "Baltiska
ländernas år". Satsningen hade tre mål varav det första var att främja de
bilaterala kontakterna med Sverige och de baltiska ländema på alla plan,
framför allt inom näringslivet. Övriga två mål syftade till att stödja och
underlätta för de baltiska ländema i sitt närmande till EU, dels vad gäller
Prop. 2000/01:119
52
EU-information till befolkningen, dels genom att förbättra kunskaperna Prop. 2000/01:119
om de baltiska ländema bland EU-ländema.
Regeringen föreslår att utvecklingssamarbetet även fortsättningsvis
skall behålla karaktären av ett närområdesprogram. Samarbetet skall rikta
sig till samma länder som hittills, med undantag av Polen som förutses
fasas ut inom den närmaste perioden. Utvecklingssamarbetet med
Estland, Lettland och Litauen skall fortgå men gradvis fasas ut under
tiden fram till medlemskap i EU. Eftersom det ännu är för tidigt att säga
när i tiden detta kan komma att ske är det väsentligt att noga följa
utvecklingen i dessa länder och tillämpa flexibilitet i planeringen av
insatserna. Enstaka insatser i övriga kandidatländer kan bli aktuella.
Regeringen bedömer att ambitionsnivån vad gäller Ryssland bör vara
fortsatt hög under den kommande perioden. Mot bakgrund av de stora
behoven i Ryssland och de begränsade resurserna som står till förfogande
för programmet är det nödvändigt att tillämpa principen om geografisk
koncentration. Samarbetet i Ryssland bör huvudsakligen inriktas på
nordvästra Ryssland och Moskva. Ambitionsnivån avseende Ukraina bör
också vara fortsatt hög. Även här bör geografisk koncentration
eftersträvas.
Regeringen bedömer att samarbetet med Vitryssland kan utvecklas
inom ramarna för de nu tillämpade slutsatserna från EU:s ministerråd.
Beredskap bör finnas för ett ytterligare breddat samarbete när de politiska
och ekonomiska förutsättningarna för detta föreligger.
I takt med ökad andel av samarbetet som inriktar sig på Ryssland och
Ukraina ökar också komplexitetsgraden i samarbetet. Det ställer högre
krav på långsiktighet och styrning.
I följande avsnitt lämnas en redogörelse för utvecklingen i
samarbetsländema, det hittillsvarande samarbetet samt förslag på
fortsatta prioriteringar i samarbetet. Närmare riktlinjer för det framtida
samarbetet för respektive land skall fastställas i de landstrategier som
skall antas av regeringen för samtliga länder med undantag av Polen
(avsnitt 7).
Sedan Estland blev självständigt år 1991 har en omfattande politisk och
ekonomisk omvandling skett. Estland är i dag en fungerande
parlamentarisk demokrati med stabila institutioner som garanterar
upprätthållandet av rättsstatens funktioner. Det politiska läget bedöms
som stabilt. De utrikespolitiska prioriteringarna ligger fast och utgörs i
första hand av medlemskap i EU och Nato. Estland inledde
medlemskapsförhandlingar med EU år 1998.
Estlands ekonomiska omvandling började tidigt och har präglats av
kontinuitet. Estland är nu att betrakta som en fungerande
marknadsekonomi. En lyckad privatiseringsprocess jämte
omstrukturering av näringslivs- och fmanssektom har skapat
förutsättningar för ett gynnsamt företags- och investeringsklimat, vilket i
sig bidragit till omfattande utländska investeringar. Den ekonomiska
53
tillväxten har varit mycket god. En tillfällig nedgång inträdde efter den Prop. 2000/01:119
ryska krisen år 1998 men tillväxten tog ny fart under hösten 1999 och
ökade kraftigt under år 2000. Estland blev under år 2000 medlem i WTO.
EU är Estlands viktigaste handelspartner och svarar för drygt 70
procent av den totala handeln. Det tidigare beroendet av den ryska
marknaden är numera litet. Sverige utgör Estlands andra enskilt största
handelspartner ifråga om både export och import. De viktigaste
handelsvarorna är verkstads- (inklusive elektroniska) och textilprodukter,
insatsvaror för industrin samt trävaror. Sverige är största utländska
investerare i Estland och svarar för ca 40 procent av
direktinvesteringama. Svenska investeringar återfinns främst inom
fmanssektom.
Trots den goda ekonomiska utvecklingen och det ökande välståndet är
den sociala situationen i landet mycket ojämn. Bitvis är fattigdomen
utbredd med en hög grad av arbetslöshet och ökande narkotikamissbruk.
Klyftorna är stora mellan stad och landsbygd. Särskilt utsatta är
regionerna i nordöstra och sydöstra Estland. De växande sociala
klyftorna drabbar inte minst bam och ungdomar. För att bekämpa
problemen har regeringen utarbetat ett särskilt program för utsatta
regioner och grupper.
De mänskliga rättigheterna respekteras av den estniska regeringen och
myndigheterna. Inte minst anslutningsprocessen till EU verkar
pådrivande för framväxten av hållbara legala, sociala och materiella
förutsättningar som garanti för att de mänskliga rättigheterna respekteras.
Integrationen av den rysktalandc befolkningsgruppen har gjort stora
framsteg. Det kvarstår enligt OSSE:s utvärderingar endast ett fåtal
aspekter där insatser behöver vidtas för att främja integration av den
rysktalande befolkningen.
Goda framsteg har gjorts vad gäller anpassningen till EU:s
gemensamma regelverk inklusive uppbyggnaden av den institutionella
strukturen, särskilt inom den inre marknaden. Områden där fortsatta
anpassningar krävs är bl.a. beskattning, tullfrågor, jordbruk och fiske,
regionalpolitik samt inrikes och rättsliga frågor. Det är genomgående
viktigt att fortsatta ansträngningar görs för att stärka den administrativa
kapaciteten inom svaga områden, inte minst inom den judiciella sektorn.
På miljöområdet återstår trots framstegen fortfarande en hel del arbete
för att Estland skall uppfylla de krav som ställs inför EU-mcdlcmskap.
Anpassningen till EU:s lagstiftning kräver stora investeringar. Tre
problematiska områden är vattenrening, avfallshantering och naturskydd.
En till miljöområdet nära kopplad fråga är behovet av omstrukturering av
oljeskifferindustrin i nordöstra Estland vilket kommer att kräva
omfattande insatser.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Estland har under perioden
1998-2000 uppgått till ca 111 miljoner kronor. Samarbetet har
huvudsakligen inriktats på det sociala och ekonomiska området samt på
demokratisamarbetet och huvuddelen av insatserna har varit direkt
relaterade antingen till Estlands EU-integration eller till den sociala
sektorn.
54
Inom det säkerhetsfrämjande stödet har insatser inom Prop. 2000/01:119
institutionsutveckling och kunskapsöverföring varit framträdande. Stöd
har bl.a. avsatts för utbildning av marin- och arméofficerare, uppbyggnad
av ett estniskt pliktverk samt till gemensamma baltiska projekt såsom en
baltisk försvarshögskola samt minröjningsprojekt. Insatser inom det
säkerhetsfrämjande stödet bedöms vara fortsatt viktiga.
Stödet på rättsområdet har ökat och fokus har gradvis förskjutits från
ministerienivå till myndighetsnivå. Sektorer som berörts är bl.a.
polisväsendet, domstolsväsendet och fängelser. Fortsatta insatser inom
rättssamarbetet är angelägna under den kommande samarbetsperioden,
med siktet inställt på utfasning i samband med Estlands EU-medlemskap.
Estland har också fått stöd inom området utbildning och forskning,
främst via det av Svenska institutet administrerade Visbyprogrammet
och, sedan år 2000, Nya Visbyprogrammet. Här väntas fortsatta svenska
insatser med inriktning mot reguljära grannlandsrelationer i framtiden.
Samarbetet på det ekonomiska området har fasats ut alltmer, i enlighet
med landstrategins riktlinjer. I stället har insatser på det sociala området
prioriterats, bl.a. omstrukturering av den estniska sjukvårdssektorn där
stora behov föreligger. Sida finansierar en utvecklingsplan för Mustamäe
sjukhus. Andra insatser omfattar bl.a. bekämpandet av tuberkulos, vård
av handikappade och arbetshälsa. Fortsatt prioritering av det sociala
området bedöms angeläget.
Det svenska språk- och integrationsstödet till Estland har kanaliserats
dels genom UNDP, dels genom Svenska institutet. Insatserna har hittills
främst inriktats på språkundervisning, men har gradvis även kommit att
omfatta mer socio-ekonomiskt inriktade projekt. UNDP avvecklar under
år 2001 helt sin verksamhet i Estland. De fortsatta internationella
integrationsinsatsema kommer att samordnas inom ramen för det
nationella integrationsprogrammet för perioden 2000-2007 under ansvar
av integrationsministem. Fortsatta svenska insatser under den kommande
programperioden bedöms som angelägna, men stödet skall inriktas så att
det uppmuntrar nationellt ansvarstagande, både administrativt och
finansiellt, för att därefter kunna fasas ut.
Insatserna på miljöområdet har varit inriktade på att hjälpa Estland att
uppfylla de miljörelaterade krav som ställs inför det kommande EU-
medlemskapet. En stor del av insatserna har skett regionalt och i
samordning med andra givare (utvecklingsbankerna, EU m.fl.). Fokus
har legat på förbättring av vatten- och avloppssituationen. Två aktuella
bilaterala Sidaprojekt är stöd till avloppsrening i Narva samt rening av
den radioaktivt förorenade Sillamäedammen i nordöstra Estland.
Regeringen bedömer att fortsatta insatser på miljöområdet är angelägna,
liksom utveckling av effektiva finansieringsinstrument och
samarbetsformer med EU och andra aktörer på området. Omfattningen av
stödet bedöms dock gradvis kunna minska.
Det fördjupade vänortssamarbetet mellan Sverige och Estland är
mycket utvecklat och involverar ett stort antal kommuner, län och
landsting. Samarbetet berör bl.a. lokalt självstyre, institutionell
utveckling, social omstrukturering, företagande och miljö.
55
Prop. 2000/01:119
Den inrikespolitiska situationen har i Lettland till viss del präglats av
relativt återkommande regeringsskiften sedan den återupprättade
självständigheten år 1991. Landet är dock en fungerande parlamentarisk
demokrati. Dc långsiktiga utrikespolitiska prioriteringarna ligger fast,
medlemskap i EU och Nato står högst på dagordningen. Förhandlingar
om EU-medlemskap inleddes år 2000.
Stabiliseringen av den lettiska ekonomin fortsätter och landet har nu
återhämtat sig från den nedgång som drabbade ekonomin i augusti 1998
till följd av den dåvarande ryska krisen. Under år 2000 ökade BNP med
6,6 procent. Arbetslösheten har minskat, men är fortfarande hög i vissa
regioner, framför allt på landsbygden och i östra delen av landet. Lettland
var det första baltiska landet som blev medlem i WTO.
I dag går ca 65 procent av exporten till EU-länder samtidigt som ca 55
procent av importen till Lettland har sitt ursprung inom EU. Sverige är i
dag näst största handelspartner och fjärde största ursprungsland för
utländska direktinvesteringar. Sammantaget finns ca 400 svenska företag
registrerade i Lettland, av vilka drygt hälften anses vara aktiva. En viktig
del av de ekonomiska relationerna med Ryssland utgör den ryska
transittrafiken genom Lettland (10-15 procent av BNP). Viktiga områden
för svenska investeringar är bl.a. bankväsendet, telekommunikation,
livsmedel, media samt trävarusektorn.
Lettland har stabila institutioner som garanterar parlamentarisk
demokrati, rättsstat, grundläggande mänskliga rättigheter och
internationella normer för skydd av minoriteter. Av landets invånare
saknar ännu ca 20 procent medborgarskap, som en följd av
folkomflyttningar under den sovjetiska tiden. Huvuddelen av dessa är av
ryskt ursprung. Arbetet med integrationen av de nationella minoriteterna,
och då främst den ryska, har i Lettland gjort stora framsteg de senaste
åren. Lettland har i det närmaste uppfyllt OSSE:s rekommendationer vad
gäller lagstiftning och det som nu återstår rör främst genomförandet.
Framstegen inom miljöområdet i Lettland är ojämna. I vissa sektorer,
så som inom luftrening har man nått relativt långt med arbetet att anpassa
lagstiftningen till EU:s regelverk. Inom andra områden, t.ex. vattenrening
återstår mer arbete. Den administrativa kapaciteten inom området måste
förbättras. Mycket stora kostnader är förknippade med de nödvändiga
investeringarna inom miljösektom.
I kommissionens översynsrapport från november 2000 fick Lettland
relativt goda omdömen som belyser framstegen sedan förra året. Lettland
brottas framför allt med brister i den administrativa kapaciteten att
genomföra EU:s regelverk. Vidare återstår insatser på det rättsliga
området, liksom i arbetet med slutförande av privatiscringsprocessen.
Som de flesta av kandidatländerna förväntas även jordbruksfrågorna
vålla vissa svårigheter för Lettland.
Sammantaget är Sverige, jämte Danmark, det enskilt största bilaterala
givarlandet till Lettland i utvecklingssamarbetet sett över tiden sedan år
1990. Under perioden 1998-2000 uppgick det svenska stödet till ca 182
miljoner kronor.
56
Det säkerhetsfrämjande stödet har fått en ökad profil och Sverige har Prop. 2000/01:119
bidragit till att stärka den lettiska försvarskapaciteten. Insatser inom det
säkerhetsfrämjande området bedöms vara fortsatt viktiga.
Stöd till den sociala sektorn har prioriterats högt. Den största insatsen
har omfattat konsultfonder hos Världsbanken för projekt för utbyggnad
av system för socialförsäkringar, socialtjänst samt pensions, hälso- och
sjukvårdsreformer. Ett annat exempel är ett projekt för arbetsskydd.
Fortsatt prioritering av det sociala området bedöms angeläget.
Sverige har bidragit med stöd till uppbyggnad och drivande av
skolorna Stockholm School of Economics in Riga (SSER) och Riga
Graduate School of Law (RGSL), vilka båda åtnjuter ett mycket gott
rykte i alla tre baltiska ländema. Vad gäller utbildnings- och
forskningssamarbetet i stort, väntas fortsatt stora svenska insatser med
inriktning mot normala grannlandsrelationer i framtiden.
Bidrag har lämnats till den lettiska samhällsintegrationen. Här har inte
minst stödet till språkprogrammet, riktat mot landets icke-lettisktalande
lärare och tjänstemän, som kanaliseras genom UNDP i Lettland, varit
viktigt. Svenska institutet har även genomfört ett antal mer riktade
punktinsatser. Fortsatt svenskt stöd kommer att behövas även under de
kommande åren, men inriktningen bör förskjutas mot genomförande av
det nationella integrationsprogrammet och stöd till den lettiska
regeringen att ta över en allt större del av både det administrativa och
finansiella ansvaret själv, så att stödet därefter kan fasas ut. Ett fortsatt
viktigt inslag i samarbetet är det fördjupade vänortssamarbetet och
landstings- och länsstyrelsesamarbetet. Stödet till detta samarbete bör
trappas ner i takt med att Lettlands EU-medlemskap närmar sig, för att
stegvis kunna övergå till ett reguljärt grannlandssamarbete.
Miljösamarbetet inkluderar under senare år en serie direkta
miljöinvesteringar, tillsammans med stöd till uppbyggnaden av
förvaltningens kapacitet på olika nivåer. Regeringen bedömer att fortsatta
insatser på miljöområdet är angelägna, liksom utveckling av effektiva
finansieringsinstrument och samarbetsformer med EU och andra aktörer
på området. Omfattningen av stödet bedöms dock gradvis kunna minska.
Den politiska utvecklingen i Litauen har under senare år varit stabil. De
utrikes- och säkerhetspolitiska prioriteringarna har legat fast. Dessa är
fortsatt arbete för EU- och Nato-medlemskap samt goda grannrelationer.
Litauen inledde medlemskapsförhandlingar med EU år 2000.
Litauen har börjat återhämta sig från den ryska krisen i augusti 1998,
och år 2000 uppnådde man en ekonomisk tillväxt på dryga två procent
efter 1999 års kräftgång. Arbetslösheten stiger och under år 2000 ökade
den med 27,3 procent jämfört med år 1999. Den officiella siffran ligger
nu på drygt 13 procent. Litauen betraktas som en fungerande
marknadsekonomi enligt EU:s senaste översynsrapport, med en kapacitet
att på medellång sikt klara konkurrenstrycket på den inre marknaden. De
strukturella reformerna kommer sannolikt att fortsätta inom industri-,
57
energi- och banksektorn. Den stora jordbrukssektorn dras alltjämt med Prop. 2000/01:119
produktivitetsproblem. Skillnaderna mellan stad och landsbygd blir allt
tydligare.
Knappt 50 procent av litauisk export går i dag till EU-marknader,
medan endast 15 procent går till OSS. Sveriges handel med Litauen har
ökat de senaste åren, men utgör dock en liten del av den totala svenska
handeln. Sverige utgör Litauens elfte enskilt största handelspartner ifråga
om export och sjunde största partner vad gäller import. Litauen inbjöds
att bli medlem i WTO den 8 december 2000. Sverige var under åren 1998
och 1999 den enskilt störste investeraren i Litauen. Dc svenska
investeringarna syns framför allt inom bank-, tclckom- och
massmediasektorema.
I Litauen är fattigdomen framför allt ett glesbygdsproblem, medan 7
procent av stadsbefolkningen hamnar under fattigdomsstrccket, är
motsvarande siffra på landsbygden närmare 30 procent. Runt en femtedel
av den yrkesverksamma befolkningen är sysselsatt inom jordbruket, som
emellertid bara bidrar med ca 5 procent av landets BNP. Jordbruket
består framför allt av små och ineffektiva självhushåll. På senare år har
antalet fall av TBC och hiv/aids ökat dramatiskt. Sjukvården lider av
allvarlig resursbrist, liksom utbildningssystemet.
Ignalinafrågan är mycket känslig i Litauen och fortsatt utländskt stöd
kommer att behövas ett antal år framöver. Litauen har åtagit sig att
stänga den ena reaktorn senast år 2005. Beslut om den andra reaktorn är
tänkt att fattas senast år 2004. EU har till Litauen uttryckt att man
förväntar sig att denna reaktor skall stängas senast år 2009. Vid en
givarkonferens i juni 2000 mobiliserades 215 miljoner euro för
avveckling av den första reaktorn. Utvecklingen av konventionell
produktionskapacitet är av central betydelse för den omställning av det
litauiska energisystemet som nu förestår. Det är också viktigt att åtgärder
vidtas för att hantera de sociala konsekvenserna av denna omställning.
Litauen har anslutit sig till de viktigaste konventionerna om mänskliga
rättigheter och situationen i landet vad avser mänskliga rättigheter är
överlag god. Den litauiska regeringen är medveten om brister som finns
och arbetar på att stärka de medborgerliga såväl som sociala och
ekonomiska rättigheterna, samt på att förbättra förhållanden inom
instanser där människor tas i förvar (t.ex. fängelser och häkten).
Lagstiftningsmässigt går arbetet framåt, men genomförandet släpar efter
på vissa områden. Under år 2000 inrättade man en barnombudsman, man
antog en ny strafflagstiftning, en ny civillag, en lag om individens rätt till
information från myndigheter samt ratificerade den europeiska
ramkonventionen för nationella minoriteter. Sedan år 1999 har Litauen
en jämställdhctsombudsman.
Litauen bedöms göra framsteg i sina kortsiktiga prioriteringar i EU-
anpassningsprocessen och särskilt lyfts framstegen inom det ekonomiska
området fram. De områden där man har mest kvar att göra är inom
jordbruket, skattesystemet och avseende förstärkning av den
administrativa kapaciteten inbegripet rättsväsendet. Även på
miljöområdet återstår mycket avseende genomförande av de regler och
58
lagar som antas, speciellt rörande vatten-, avfalls- och Prop. 2000/01:119
industriföroreningar, som kräver stora investeringar.
Under perioden 1998-2000 uppgick det svenska stödet till ca 192
miljoner kronor. Insatser har skett bl.a. inom rättsväsende, offentlig
förvaltning, hälsovård, social omsorg, infrastruktur och kommunal
utveckling samt inom jordbruks- och miljöfrågor.
Svenskt stöd till Litauen inom det säkerhetsfrämjande området har
expanderat under år 2000 och Sverige har bidragit till att stärka den
litauiska försvarskapaciteten. Insatser inom det säkerhetsfrämjande stödet
bedöms vara fortsatt viktiga.
Sverige är den enskilt största bidragsgivaren till säkerhetshöjande
åtgärder vid kärnkraftverket Ignalina, med ett sammanlagt bidrag på
drygt 345 miljoner kronor. Det svenska stödet till Ignalina håller gradvis
på att ändra karaktär genom den litauiska regeringens beslut att senast år
2005 stänga reaktor I. Beslutet innebär att det svenska stödarbetet
kommer att mer koncentreras på avvecklings- och avfallsfrågor.
På det sociala området har större insatser gjorts tillsammans med
Världsbanken inom hälsovård och socialtjänsten, inriktat bl.a. på
funktionshindrade och barns särskilda behov. Ett fortsatt stöd på det
sociala området bedöms som nödvändigt.
Svenska institutet har, främst via Visbyprogrammet och, sedan år
2000, Nya Visbyprogrammet, gjort betydande insatser inom utbildning
och forskning, vilka väntas fortsätta under den kommande
samarbetsperioden.
Inom miljöområdet har större svenska insatser gjorts i bl.a. vatten- och
avloppsrening i städerna Klaipeda, Kaunas och Siauliai, liksom inom
utvecklingen av jord- och skogsbruk. Fortsatt bilateralt stöd, med sikte på
en gradvis nedtrappning, inom miljöområdet bedöms angelägna.
Den inrikespolitiska situationen i Polen är stabil, även om
konsolideringen av partiväsendet ännu inte är fullbordad. Sedan lång tid
tillbaka har Polen haft två allt överskuggande mål för sin utrikespolitik -
medlemskap i Nato och EU. Är 1998 inledde Polen sina förhandlingar
med EU om medlemskap och regeringen har satt den 1 januari år 2003
som anslutningsdatum. I mars år 1999 anslöts Polen till Nato. Vid
årsskiftet 1998/99 genomfördes fyra omfattande reformer i landet. Det
gällde en ny administrativ indelning av landet, från 49 län till 16, och
samtidigt decentraliserades sjukvård och utbildning till länen, samt
genomfördes en pensionsreform, delvis efter svenskt mönster.
Polens ekonomi har återhämtat sig efter den ryska krisen. BNP-
tillväxten år 2000 bedöms hamna på drygt 4 procent, och inflationen är
fallande och bedöms understiga 9 procent. Privatiseringarna fortskrider,
omstruktureringen av kol- och stålindustrin och det statliga
järnvägsbolaget har inletts, men ännu utan påtagliga resultat.
Av den polska exporten går 70 procent till EU och drygt 61 procent av
importen kommer från EU. Den bilaterala handeln med Sverige ökar
59
alltjämt. Exporten har ökat med 6 procent medan importen ökat med hela Prop. 2000/01:119
33 procent, och den utgör 1,7 procent av Sveriges totala export. Importen
utgör 1,2 procent av totalimporten. De svenska investeringarna i Polen
ökade starkt under år 2000, och fram till och med första halvåret 2000
uppgår dc svenska investeringarna i Polen under 1990-talet till 1,3
miljarder USD.
Ett stort problem är att den fortsatt starka tillväxten i ekonomin inte
genererar tillräckligt många arbetstillfällen. Arbetslösheten översteg vid
årsskiftet 15 procent, i vissa regioner är den så hög som närmare 25
procent. Arbetslösheten ökar och omstruktureringarna kommer
ytterligare att späda på arbetslösheten med flera hundra tusen personer.
Närmare 80 procent av de arbetslösa har inte rätt till
arbetslöshetsersättning. Det finns otillräckligt med bostäder i Polen,
uppskattningar gör gällande att ca 1,5 miljoner nya behöver byggas. Ett
problem är att den nyproduktion som sker inte kommer de grupper till del
som behöver bostäder för att kunna flytta till de orter där arbetstillfällen
erbjuds. Runt 25 procent av landets befolkning är sysselsatt i jordbruket.
Demokratin är väl etablerad i Polen, och landet uppfyller det politiska
Köpenhamnskriteriet väl. De orosmoln som kan identifieras är korruption
och alltför små resurser för rättsväsendet, vilka utgör grogrund för
korruption.
Det finns i Polen en medvetenhet om att miljökapitlct framstår som det
svåraste för landet i EU-förhandlingama. För att klara EU:s miljökrav
bedöms Polen behöva investera uppemot 40 miljarder curo, vilket är en
omöjlighet på kort sikt. Detta belopp kan sättas i relation till dc utländska
investeringarna i Polen under 1990-talet som uppgick till ca 40 miljarder
euro. På miljöområdet kommer det under överskådlig tid finnas stora
behov av tekniskt kunnande, vilket inte minst borde kunna utnyttjas av
svenskt näringsliv. Polen välkomnar kommersiella investeringar på
miljöområdet.
Polen fick i 1999 års översynsrapport från kommissionen relativt hård
kritik. I rapporten som kom hösten 2000 var tongångarna mer positiva
och den mottogs väl i Warszawa. Harmoniseringstakten har ökat efter
inrättandet av ett särskilt utskott för harmonisering av lagar i parlamentet.
Utvecklingssamarbetet med Polen har gradvis minskat under senare år.
Under perioden uppgick det svenska stödet till ca 130 miljoner kronor.
Samarbetet har huvudsakligen varit inriktat på miljöområdet, med två
stora insatser inom ramen för Ekofonden. Övrigt samarbete har varit
begränsat, med huvudsaklig inriktning på stöd till den offentliga
förvaltningen.
Vänortssamarbetet mellan Sverige och Polen är väl utvecklat.
Satsningen "Polen i fokus" innehöll vänortskomponenter och betecknas
av en oberoende utvärderare som en framgång. Det bärande temat i
satsningen utgjordes av s.k. Sverigedagar som arrangerades av svenska
län och kommuner i polska regioner och städer. Uppföljningsmcdel om
en miljon kronor anslogs av regeringen i maj 2000 till de arrangerande
svenska regionerna avsett för olika aktiviteter. En grundtanke i
satsningen var att relationerna på alla nivåer i samhället skulle ha samma
intensitet som den med EU-ländema.
60
Utfasningen av utvecklingssamarbetet med Polen pågår och skall Prop. 2000/01:119
fortgå under perioden fram till medlemskap. I undantagsfall kan insatser
av särskilt stort gemensamt intresse stödjas under denna period. Ingen ny
landstrategi för Polen kommer att antas av regeringen.
Efter de politiska omvälvningarna under 1990-talet har den politiska
situationen i Ryssland stabiliserats. Reformpolitiken hade under slutet av
nittiotalet avstannat, men det förefaller nu finnas en intention hos den nya
ryska ledningen att genomföra nödvändiga strukturella reformer och
fortsätta den ekonomiska omstruktureringen. Politiken har blivit mer
förutsägbar och den har en tydligare inriktning mot marknadsekonomi än
vad som var fallet under 1990-talet.
Relationerna till Europa går mot ett ökat samarbete och integration.
Några bakslag har dock ägt rum de senaste åren. Kriget i Tjetjenien, som
återupptogs hösten 1999, påverkade Rysslands relation till Europa
negativt. EU upphörde med delar av biståndet till Ryssland och
Rysslands rösträtt i Europarådets parlamentariska församling
suspenderades.
Den ekonomiska omstruktureringen har varit mycket långdragen i
Ryssland och är fortfarande långt ifrån avslutad. Ekonomin har
stabiliserats något de senaste åren, och för första gången uppvisat en
tydlig positiv tillväxt. Industriproduktionen och de inhemska
investeringarna har också ökat, medan inflationen stabiliserats på en
relativt låg nivå. Ryssland har under 1990-talet haft ett svårt
statsfinansiellt läge med betydande budgetunderskott. Är 2000 uppvisade
budgeten ett överskott, vilket förväntas kvarstå år 2001. Överskottet i
statsfinanserna är dock känsligt för förändringar på världsmarknaden,
eftersom de ökade statsintäktema till stor del kommer från exportintäkter
på råvaror. Ryssland har dessutom en stor utlandsskuld som skall betalas
under de närmaste åren. År 2003 kommer betalningarna enligt
amorteringsplanen att öka kraftigt, vilket riskerar att rubba en fortsatt
balans i budgeten. Många reformer på det ekonomiska planet återstår att
genomföra. En skattereform godkändes år 2000, vilken bl.a. innebär en
förenkling av skattesystemet och en lägre och enhetligt skattesats.
Reformprocessen kommer av allt att döma fortsätta, men kan bli fortsatt
utdragen.
Omvandlingen från plan- till marknadsekonomi har medfört ökade
sociala klyftor mellan grupper i det ryska samhället. Särskilt utsatta
grupper som pensionärer, handikappade, bam och missbrukare är ibland
ekonomiskt marginaliserade i Ryssland. Fattigdomen är på sina håll
utbredd, även om tillförlitlig statistik saknas. Avsaknaden av sociala
reformer och skyddsnät har uppmärksammats av EU, som länge har
efterfrågat förändringar inom socialförsäkringssystemet. Den nya
regeringen har i sitt program åtagit sig att genomföra reformer i denna
riktning.
61
Dc 89 regionerna i Ryssland uppvisar stora skillnader vad gäller Prop. 2000/01:119
ekonomiska förutsättningar, lagstiftning och politisk styre. Tillväxt och
investeringar är starkt koncentrerade till Moskvaregionen.
Ryssland har successivt integrerats i de europeiska
samarbetsstrukturema. Avtalet om partnerskap och samarbete (PSA) med
EU trädde i kraft den 1 december 1997. EU är Rysslands viktigaste
handelspartner och står för en betydande del av de utländska
direktinvesteringama i den ryska ekonomin.
Vid toppmötet EU-Ryssland i Paris i oktober 2000 beslutades att
inleda en dialog på energiområdet mellan EU och Ryssland som skall
ligga till grund för ett partnerskap på energiområdet. Dialogen förutses
främst omfatta förutsättningar för ökade olje- och gasleveranser från
Ryssland till EU samt förbättringar av det ryska investeringsklimatet
inklusive möjligheter till cncrgibcsparandc åtgärder.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Ryssland ökade enligt
regeringens prioriteringar under slutet av 1990-talet. Under perioden
1998-2000 uppgick stödet till ca 762 miljoner kronor. Ökningen har
främst legat inom det ekonomiska och sociala samarbetet, samt
miljösamarbetet. Samarbetet är fortfarande huvudsakligen inriktat på att
bygga upp institutioner och att överföra kunskap. Hög prioritet har getts
till uppbyggnad av det civila samhället, med särskild uppmärksamhet på
den ekonomiska omstruktureringen.
Inom det ekonomiska och sociala området har samarbetet inom
lantmäteriområdet ökat under de senaste åren. Det näringslivsfrämjande
stödet har fortsatt inom småföretagsutveckling och ledarutbildning. Det
sociala samarbetet har intensifierats i bl.a. S:t Petersburg, Archangelsk,
Leningrads län, Murmansk och i övriga Barentsregionen.
Rådgivning och utbildning har sedan år 1992 skett inom ett
samarbetsprogram mellan Finansdepartementet och det ryska
finansministeriet. Programmet omfattar statlig budgetprocess, allmän och
statlig revision, förvaltning av statsskulden, skattepolitik och
skatteadministration. Det säkerhetsfrämjande samarbetet har inriktats
främst på icke-spridning och nedrustning samt samarbete kring
kämämneskontrollen via Statens kämkraftinspektion. Inom
demokratisamarbetet lämnas stöd till medborgarorganisationer och
utbildning för politiker, samt journalistutbildning.
Exempel på miljösamarbete är vatten- och avloppsprojekt i
Kaliningrad, S:t Petersburg och Leningrads län, där kunskapsöverföring
kombineras med investeringar. Liknande insatser genomförs inom
energiområdet i Gattjina och Archangelsk. Stödet inom kämsäkerhets-
och strålskyddsområdena fortsätter.
Regeringen har i utvecklingssamarbetet prioriterat dc nordvästra
delarna av Ryssland, vilket omfattar städerna S:t Petersburg,
Archangelsk, Murmansk, Kaliningrad, Pskov och Novgorod med
kringliggande län samt Karelen. Tanken är att en geografisk
koncentrering möjliggör synbara effekter av insatserna, och motverkar
splittring av de begränsade svenska resurserna. För att de svenska
insatserna i nordvästra Ryssland skall ge spridningseffekter till övriga
regioner, krävs att federala strukturer uppmärksammas på de
62
förändringar som insatserna givit upphov till. Detta motiverar även Prop. 2000/01:119
insatser på federal nivå. Det har också betonats att den geografiska
koncentrationen inte hindrar insatser i andra regioner. Det gäller t.ex. i
andra regioner där en insats kan vara av strategisk betydelse för det
svensk-ryska samarbetet på sikt. Projekt i mindre reformbenägna
regioner i den europeiska delen av Ryssland kan också vara motiverade,
lämpligen som en utvidgning av redan existerande projekt i den
nordvästra delen. Insatser i dessa regioner skulle kunna få relativt stor
effekt och bidra till attitydförändringar. Den geografiska prioriteringen
for samarbetet bör kvarstå.
Det är främst genom en fördjupning av demokratin, omvandlingen till
marknadsekonomi, uppbyggnad av ett modernt näringsliv och
utvecklingen av modema sociala system som välståndet kan öka för den
ryska befolkningen. Fördjupningen av demokratin sker långsamt i
Ryssland och det civila samhället är fortfarande svagt och behöver stöd
för att utvecklas. Demokratistöd genom förvaltningssamarbete, särskilt
på lokal och regional nivå, är därför relevant även under den kommande
perioden. Fortsatt- stöd till lokala demokratiprojekt, enskilda
organisationer bör också tillmätas stor vikt, liksom satsningar på
oberoende medier. Här skulle en utökning kunna göras inom journalistik
och media, inom utbildning för politiker och rörande de mänskliga
rättigheterna. Svenska institutets kultur-, utbildnings- och
forskningsutbytesprogram är också av vikt för den demokratiska
utvecklingen. Ett ökat samarbete inom det rättsliga området bör i mån av
resurser eftersträvas.
Inkomstskillnaderna i Ryssland är mycket stora och den sociala
situationen svår för stora grupper i samhället. Svenska erfarenheter inom
det sociala området är därför fortfarande av relevans för Ryssland. En
social omsorg som lindrar de negativa konsekvenserna av
omstruktureringen är en förutsättning för att den utdragna ekonomiska
reformprocessen skall bli framgångsrik. Samarbetet inom de sociala
sektorerna bör ta upp fler av problemen rörande barnens situation, t.ex.
bam- och mödravård, arbete med bam med funktionshinder och på olika
typer av institutioner. Åtgärder mot spridning av TBC och hiv/aids, som
har en mycket snabb spridning i Ryssland, bör också ges mer
uppmärksamhet. Inom detta område torde samarbete med internationella
organisationer som Världsbanken, UNAIDS och WHO, som startar mer
omfattande projekt i landet, vara den mest effektiva vägen till framgång.
Stöd bedöms behövas framöver för Rysslands integrering i europeiska
institutioner, en fråga som aktualiseras genom att flera blivande EU-
medlemmar har gemensamma gränser med Ryssland. Det
säkerhetsfrämjande samarbetet inom icke-spridning, nedrustning och
kärnsäkerhet bedöms vara fortsatt viktigt. Särskild uppmärksamhet bör
ges åt att integrera Kaliningrad, som gränsar till Polen och Litauen, i ett
regionalt samarbete. Regionen Pskov gränsar också till flera
kandidatländer och bör ges uppmärksamhet i detta hänseende. Gräns- och
tullsamarbeten i Östersjöområdet är viktiga även för att underlätta
Sveriges och EU:s handel med Ryssland. På det migrationspolitiska
området har betydelsefulla program för kunskapsöverföring genomförts
63
för att en migrationspolitisk rättsordning skall skapas. Mot bakgrund av Prop. 2000/01:119
existerande migrationsproblem bör fortsatta insatser inom området vara
motiverade.
En genomgående jämställdhetsprägel har hittills inte fått fullt
genomslag i samarbetet med Ryssland. Vissa insatser görs, som t.ex.
ledarskapsutbildning för kvinnor, kriscentra och könsuppdelad statistik
men mer ansträngningar bör göras för att uppfylla kravet på ett
jämställdhetsperspektiv. Särskilda insatser bör kunna göras för kvinnors
deltagande i bl.a. det politiska livet.
Ukraina blev självständigt år 1991, och redan från början deklarerade den
nya statens ledning att Ukrainas utveckling framöver skulle gå i den
europeiska integrationens riktning. Den deklarerade reformviljan var
tämligen omfattande, och under några år syntes den också i verkligheten
vara stor. Dessvärre har dock det reformpaket som president Kutjma
presenterade bromsats upp betydligt, och Ukraina är i dag ett land som
tycks ha drabbats av något som liknar dödläge såväl vad gäller
ekonomiska reformer som den demokratiska utvecklingen. Landet är för
närvarande splittrat av inrikespolitiska problem.
Dc mänskliga rättigheterna respekteras officiellt av regering och
myndigheter, men mångfalden brott mot dessa rättigheter talar for att
lagar och förordningar inte följs. Inte minst inom mediaområdet har
under de senaste månaderna brott mot de mänskliga rättigheterna kunnat
konstateras. Ukrainska myndigheters svårigheter att acceptera normala
demokratiska spelregler som pressfrihet, yttrandefrihet och
demonstrationsfrihet har medfört att landets ledning rönt stark kritik, inte
minst från EU:s sida. Mot denna bakgrund framstår behovet av fortsatta
insatser inte minst på demokratiområdet påkallade.
Dock har den ekonomiska utvecklingen för första gången på länge nu
visat positiva resultat, vilket om trenden fortsätter kan leda till ökade
utländska investeringar i landet. Det finns emellertid fortfarande ett starkt
motstånd i vissa kretsar mot en snabbare privatisering och
genomgripande strukturreformer. Samtidigt har Ukraina förlorat en del
av sina nyckel industrier till Ryssland, som genom att ta över
aktiemajoriteten i vissa av dem inkasserar delar av den omfattande
ukrainska energiskuldcn. Ryssland förblir också den största
handelspartnern för Ukraina.
Den sociala situationen är fortfarande prekär för ett stort antal
människor, och först nyligen har innestående löner och pensioner börjat
betalas ut. Stora klyftor finns mellan ett fåtal rika och ett flertal fattiga.
Även i Ukraina har - liksom i flertalet forna sovjetrepubliker - en
"oligark- och maffiakultur" brett ut sig vilken inte minst drabbar den
generation som i dag växer upp i Ukraina.
Även på jämställdhctsområdet finns påtagliga problem.
Ukraina har sedan några år tillbaka räknats bland dc prioriterade
ländema i det svenska utvecklingssamarbetet. Valet av Ukraina som ett
64
prioriterat land har sin bakgrund dels i dess geografiska belägenhet, dels i Prop. 2000/01:119
de behov Ukraina, liksom andra foma sovjetrepubliker, har av utländskt
stöd för att på ett konstruktivt sätt kunna gå vidare med att utveckla ett
nytt samhälle byggt på demokratiska reformer, marknadsekonomiska och
rättsstatliga principer. Ukraina ligger dessutom i relativ geografisk närhet
till Sverige. I det vidare perspektivet är Ukraina genom sitt geopolitiska
läge också ett land som anses spela en nyckelroll; ett stabilt Ukraina ger
ett stabilt Europa. För Sveriges del är handelsutbytet med Ukraina ringa
även om det långsamt ökar. De flesta stora svenska företag finns
representerade i Ukraina, men trögheten i systemet gör att svensk industri
hellre söker efter handelspartners med färre byråkratiska hinder i andra
länder.
Det svenska stödet under perioden 1998-2000 uppgick till ca 173
miljoner kronor. Av svenska insatser inom utvecklingssamarbetet kan
nämnas jämställdhetsprojekt för att öka det kvinnliga deltagandet i
politiken, projekt for fortbildning av socialarbetare, modernisering av
arbetsmarknadsutbildningen i Ukraina, utbildning för ukrainska
miljöjoumalister, ett forsknings- och informationscentrum för
forsäkringsfrågor samt satsningar på utsatta bam. Insatser på
lantmäteriområdet har också varit betydelsefulla.
Inte minst i samband med EU:s kommande utvidgning är det viktigt att
Ukraina finns kvar bland de länder som kan åtnjuta svenskt stöd i form
av fortsatt utvecklingssamarbete. I dag gränsar Ukraina till fyra länder
som ingår i kretsen av kandidatländer. Ukraina kommer därmed om ett
antal år också att gränsa direkt till fyra av EU:s medlemsstater.
Det är inte minst viktigt att svenska insatser fortsatt kan erbjudas ett
land som genomgår en omfattande omvälvning och ett systemskifte. Den
ukrainska reformtakten har som tidigare sagts varit påfallande långsam.
Trots detta ligger det i Sveriges liksom i övriga EU-länders intresse att
Ukraina kommer närmare Europa och det är därför motiverat med ett
fortsatt svenskt stöd. Samtidigt är det av vikt att noga följa den
demokratiska utvecklingen.
I det framtida samarbetet bör större insatser göras på
demokratiområdet, genom ytterligare stöd till icke-statliga organisationer
och medier samt stöd till ökad politisk öppenhet. Samarbetet på lokal och
regional nivå bör utvecklas.
Det sociala området bör ha fortsatt hög prioritet. Det
näringslivsfrämjande samarbetet och insatser på förvaltningsområdet bör
vara fortsatt betydelsefulla. Även insatser på miljö - och energiområdet
är angelägna. Det svenska migrationspolitiska samarbetet för att stärka
uppbyggnaden av asyl- och migrationsrätten är unikt i EU-
medlemskretsen och insatser bör kunna genomföras även framgent.
Den politiska situationen i Vitryssland har de senaste åren präglats av
president Aleksandr Lukasjenkas auktoritära maktutövning. Genom hot
om repressalier dämpas den politiska aktiviteten hos de medborgare som
3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 119
är missnöjda med dagens situation i landet. Medierna är i princip Prop. 2000/01:119
statsstyrda, med undantag för ett mindre antal oberoende tidningar. Det
är inte ovanligt att oppositionella, enskilda organisationer och oberoende
medier utsätts för olika typer av diskriminerande behandling av
myndigheterna. Flera kända politiker som i olika grad stått i opposition
till Lukasjenka har spårlöst försvunnit de senaste åren. Det parlamentsval
som ägde rum år 2000 har inte erkänts som demokratiskt av det
internationella samfundet.
Den vitryska ekonomin är svag. Några genomgående reformer har inte
genomförts. Inflationen uppskattas ligga på omkring 200 procent år 2000
och BNP-tillväxten vara 2-3 procent. Den positiva tillväxten kan delvis
förklaras av generösa statliga krediter som stimulerar efterfrågan.
Utländska direktinvesteringar är mycket begränsade i Vitryssland, bl.a.
till följd av stor politisk risk och oförmånlig lagstiftning.
Privatiseringsproccsscn har avstannat, och den privata sektorns andel av
BNP uppgår till ungefär 20 procent. Levnadsstandarden är låg och
andelen av befolkningen som lever under existensminimum är ökande,
vilket på senare tid ökat kritiken mot landets president. Ett positivt tecken
är att vitryska myndigheter visat ökad vilja till samarbete med IMF om
reformer.
Det vitryska folket är fortfarande relativt isolerat från omvärlden. Det
har mycket begränsad tillgång till oberoende nyhetsrapportering och har
fa kontakter med utlandet. En tanke med EU:s och Sveriges
utvecklingssamarbete är att minska befolkningens isolering genom att
uppmuntra kontakter mellan enskilda organisationer i länderna.
Ryssland är fortfarande Vitrysslands viktigaste handelspartner, men
EU:s andel av handeln har ökat dc senaste åren. Relationerna till EU är
annars mycket ansträngda. EU:s ministerråd antog år 1997 ett antal
rådsslutsatser, som bl.a. uppmanar medlemsstaterna att frysa allt tekniskt
bistånd till Vitryssland med undantag av humanitärt och regionalt bistånd
samt sådant bistånd som direkt stödjer demokratiseringsprocessen.
Rådsslutsatsema tillkom efter dc misslyckade trepartssamtalen mellan
EU, regimen och oppositionen i Vitryssland. Samtalen var tänkta att lösa
det konstitutionella dödläge som hade uppkommit efter folkomröstningen
år 1996, som trots sin rådgivande karaktär och klara demokratiska brister
ledde till att parlamentet upplöstes och att en vertikal maktstruktur under
en närmast enväldig president upprättades.
Sveriges utvecklingssamarbete är sedan år 1997 begränsat till
humanitära och regionala åtgärder samt åtgärder för att bygga upp
demokratin. Under år 2000 uppgick Sidas bistånd till drygt 22 miljoner
kronor. Insatser till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter, samt
inom miljöområdet prioriteras. Samarbetet sker främst genom enskilda
organisationer. I Sidas strategi för Vitryssland finns en beredskap att öka
samarbetet när de politiska förutsättningarna föreligger.
Grundtanken är att stödja det civila samhället och på så sätt stimulera
ett demokratiskt tänkande och skapa förutsättningar för demokrati
underifrån. Sedan år 1997 har ett omfattande samarbete växt fram mellan
svenska enskilda organisationer och vitryska motsvarigheter. Ett väl
utbyggt nätverk finns nu mellan organisationer i Sverige och Vitryssland.
66
Dessa arbetar bl.a. med lokal demokrati, mänskliga rättigheter och Prop. 2000/01:119
miljöprojekt.
En annan viktig aspekt av utvecklingssamarbetet är strävan ätt
underlätta internationella kontakter för vitryssarna. Gränsöverskridande
projekt, där erfarenheter från reformarbetet i grannländer som Polen,
Lettland och Litauen tas med, kan väntas få ökad betydelse.
Viktiga nu pågående projekt i Vitryssland är Forum Syd-programmet,
genom vilket ett femtiotal enskilda organisationer har inlett samarbete
med vitryska motsvarigheter. Ett annat stort projekt är utbildning av
vitryska journalister genom högskolan i Kalmar. Svenska
Kommunförbundet har sedan år 1998 utvecklat ett projekt för lokal
demokrati, där vitryska politiker genomfört studiebesök i Sverige, och
startat ett vänortssamarbete. Det finns också ett samarbete med vitryska
lantmätare som anknyter till den jordreform som inleddes för några år
sedan, och ett samarbete för utbildning inom den sociala sektom.
Vitryssland uppvisar stora brister i demokrati, ekonomisk utveckling,
miljövård och sociala förhållanden. Även om ett maktskifte skulle äga
rum i landet kommer dessa brister att kvarstå en längre tid. Det bör
därför finnas utrymme för förstärkta insatser på dessa områden inom det
svenska utvecklingssamarbetet.
Rådsslutsatsema från år 1997 bör inte leda till att omfattningen av
biståndet begränsas. Bredare insatser kan göras på det regionala,
humanitära och demokratistödjande området. Trots att den nuvarande
regimen trycker ner oberoende institutioner håller ett civilt samhälle på
att byggas upp i landet som förtjänar ökat stöd från Europa. En
demokratisk utveckling kan stimuleras genom att vitryska befolkningens
isolering minskas, och ett ökat utbyte sker med europeiska institutioner.
Det samarbete med enskilda organisationer som har byggts upp de
senaste åren bör ges fortsatt prioritet. Insatser på rättsområdet,
samarbeten som rör de mänskliga rättigheterna och lokal demokrati är
särskilt viktiga. Samarbetet rörande kunskapsöverföring på
migrationsområdet har påböljats och bör fortsätta. Med tanke på
mediesituationen i landet bör stöd till oberoende tidningar och etermedia
ges särskild uppmärksamhet. Här kan en fortsättning ske av de
utbildningsinsatser som genomförs sedan några år tillbaka, men
möjligheterna att ge materiellt stöd till oberoende medier bör också
undersökas. Svenska institutets utbildnings- och forskningssamarbete har
genom sina kontaktskapande effekter också betydelse för
demokratiutvecklingen.
Inom det sociala området bör åtgärder inriktade på utbildning kunna
initieras. Stöd till bekämpandet av TBC och hiv, som har en snabb
spridning i landet, är också av vikt framöver. Tänkbara framtida projekt
som stöder den ekonomiska omstruktureringen är sådana som riktar sig
till små och medelstora företag. Projekt som stöder utvecklingen mot en
marknadsekonomi är också ett stöd för en demokratisk politisk
utveckling.
67
UD har sedan år 1997 haft en särskild budget för bilateralt EU-
intcgrationsstöd som även varit inriktat på de övriga sex central- och
östeuropeiska kandidatländerna Ungern, Tjeckien, Slovenien, Slovakien,
Bulgarien och Rumänien. Sammanlagt 19 miljoner kronor har avsatts
sedan år 1997. Stödet har haft två komponenter, dels har det arrangerats
seminarier, studiebesök och personutbyten för överföring av svenska
kunskaper om och erfarenheter av EU, ett stöd som administreras av UD,
dels har svenskt deltagande i EU:s insatser för institutionsuppbyggande
genom partnersamverkan, (twinning) i kandidatländerna underlättats.
Det bilaterala EU-integrationsstödet utgår från ett intresse från
kandidatländernas sida att ta del av svenska erfarenheter, dels av
förberedelserna för de svenska EU-förhandlingama, dels av själva
förhandlingarna, och dels av medlemskapet. Medlen finansierar
studiebesök i Sverige, deltagande i konferenser och seminarier,
expertbesök, förhandlingsspel, m.m.
Under den treårsperiod som stödverksamheten har bedrivits har den
visat sig betydelsefull för att stärka rollen av Sverige som
utvidgningsvän. De kontakter som har knutits har även spelat en stor roll
för det hittills framgångsrika svenska deltagandet i partnersamverkan för
partnersamverkan.
Från och med den 1 januari 2001 överfördes från UD till Sida
projektansvaret för det svenska deltagandet i EU:s insatser genom
partnersamverkan. Dc svenska myndigheterna får därigenom en motpart
för förberedelscfas och projektgenomförande. Sidas stora erfarenhet av
projektarbete ger myndigheterna gott stöd i detta arbete. Dessutom
uppnås bättre samordning med det utvecklingssamarbete Sida redan
bedriver.
Från och med den 1 januari 2001 överfördes även det svenska
kontaktmannaskapet för TAEIX från UD till Sida.
TAEIX är en stödform inom kommissionens utvidgningsdirektorat
som sedan år 1997 inriktat sin verksamhet på att bistå kandidatländerna
med EU-utbildningsaktiviteter på EU-regelverkets samtliga områden.
Kännetäcknande för TAEIX-insatser är att ett specifikt kunskapsbehov
skall finnas i ett kandidatland som kan matchas med expertkunskap från
en organisation eller myndighet i medlemsstaterna. Insatserna är korta
och ofta av expertkaraktär. Verksamheten är ett komplement till bl.a.
partnersamverkan, som är betydligt mer långsiktigt och omfattande.
TAIEX utgör en bra stödform för kortare och väldefinierade insatser i
kandidatländerna som svenska myndigheter och organisationer bör kunna
utnyttja i större utsträckning än hittills.
Det bilaterala EU-integrationsstödet har utgjort ett bra sätt att förmedla
kunskap om EU-processema, särskilt till de kandidatländer som inte nås
av närområdessamarbetet. Det framtida bilaterala EU-integrationsstödet
bör i huvudsak inriktas på enskilda och väl avgränsade insatser till stöd
för Sveriges utvidgningspolitik.
Insatser i övriga kandidatländer har även gjorts genom internationella
kurser och genom de konsultfonder Sverige bidragit till i de
Prop. 2000/01:119
68
internationella finansiella institutionerna. Insatser har också genomförts Prop. 2000/01:119
genom Svenska institutet inom områdena utbildning och forskning,
kultur- och expertutbyte samt svenskundervisning.
Ett antal länder i Central- och Östeuropa klassificeras som
utvecklingsländer enligt OECD:s biståndsorgan DAC (Development
Assistance Committee). Resursflöden till dessa länder som uppfyller
vissa villkor avseende bl.a. förmånlighet och ändamål räknas som
bistånd. De länder i regionen som omfattas är ländema på västra Balkan,
Moldavien, södra Kaukasus och Centralasien. Utvecklingssamarbetet
med dessa länder omfattas inte av denna proposition utan finansieras i
stället över politikområde 8 Internationellt utvecklingssamarbete under
en särskild delpost, Europa. Biståndet hanteras liksom för övriga länder i
regionen genom Sida-Öst.
Albanien, Bosnien-Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien
(FRJ), Kroatien och Makedonien utgör tillsammans regionen västra
Balkan. Det är ett område som under 1990-talet har växt fram som en
stor mottagare av humanitär hjälp och är en växande samarbetspartner för
svenskt utvecklingssamarbete. Totalt har ca 3 miljarder kronor
kanaliserats till regionen i form av humanitär hjälp och
utvecklingssamarbete sedan år 1991. Dessa insatser har även
kompletterats med omfattande sekondering av svensk personal till
internationella organisationers arbete på västra Balkan. Sverige har även
bidragit genom deltagande i flera fredsbevarande missioner i området.
Sida-Öst disponerar sedan januari 1998 särskilda medel från
biståndsanslaget för utvecklingsländerna med de länder i f.d.
Sovjetunionen som av DAC klassificerats som utvecklingsländer. Bland
dessa intar Moldavien en särställning vad gäller svenskt stöd. Ett
omfattande svenskt stödprogram har byggts upp under de senaste åren
och Sverige är nu en av de största bilaterala givarna. Det svenska
biståndet till södra Kaukasus har efter hand övergått från rent humanitära
insatser till utvecklingssamarbete. Projekten har hittills huvudsakligen
varit inriktade framfor allt på Georgien och Armenien. Även i
Centralasien var stödet inledningsvis i huvudsak i form av humanitärt
bistånd. Mot bakgrund av den efter hand förändrade politiska och
ekonomiska situationen i ländema, har insatserna ändrat karaktär och nu
bedrivs ett mer långsiktigt utvecklingssamarbete.
Biståndet till de s.k. DAC-ländema skall finansieras över
politikområde 8 Internationellt utvecklingssamarbete. För vissa
begränsade insatser, exempelvis för regionala projekt som omfattar flera
länder, inklusive icke-DAC-länder, eller då särskilda skäl föreligger, kan
dock även bidrag från politikområde 9 aktualiseras.
69
Regeringens bedömning: De kanaler som finns för
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa fungerar väl och
kompletterar varandra. Samordningen av insatserna bör fortsatt ske inom
Utrikesdepartementet och huvuddelen av samarbetet bör kanaliseras
genom Sida.
Vissa av utredningens förslag av teknisk natur är redan tillgodosedda,
medan andra kan regeringen inte ta definitiv ställning till nu.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att Sida bemyndigas få
besluta om placering av fältpersonal i Ryssland och Ukraina samt att
Sida får ansvar för stöd till förberedelser av insatser genom
partnersamverkan (twinning). Utredningen anser att ökad harmonisering
bör eftersträvas mellan anslaget för utvecklingssamarbete med Ccntral-
och Östeuropa och anslaget för internationellt utvecklingssamarbete.
Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över
utredningens förslag. De flesta av dessa instämmer i behovet av
fältpersonal och stödjer förslaget att Sida bemyndigas lå placera
fältpersonal i Ryssland och Ukraina.
Skälen för regeringens bedömning: Utrikesdepartementet bär
huvudansvaret för samarbetet med Central- och Östeuropa. UD har en
samordnande roll och bereder regeringens beslut om medelsfördelning
mellan kanalerna samt styrning och uppföljning av dessa. Anslaget för
samarbetet fördelas mellan UD, Sida och Svenska institutet. Sida och
Svenska institutet ansvarar för planering och genomförandet av
huvuddelen av insatserna.
7.1.1 Sida
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) är den centrala
förvaltningsmyndigheten för Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete
med utvecklingsländer och för samarbetet med länder i Central- och
Östeuropa. Inom Sida handläggs huvuddelen av samarbetsinsatsema i
Central- och Östeuropa av en särskild avdelning, Sida-Öst.
Sidas verksamhet spänner över ett brett fält. Insatserna omfattar allt
från demokratistöd, institutionellt stöd på det ekonomiska och sociala
området, näringslivsfrämjande insatser, insatser på miljö- och
energiområdet och säkerhetsfrämjande.
Vad avser säkerhetsfrämjandet så administrerar Sida det
säkerhetsfrämjandc stödet till Central- och Östeuropa som bedrivs inom
ramen för de civila myndigheternas verksamhet. År 2000 utökades Sidas
mandat till att även avse insatser inom gränsbevakning, säkerhetspolitisk
kompetens, demokratiskt totalförsvar och fredsfrämjande åtgärder.
Prop. 2000/01:119
70
Sida ansvarar vidare för beredning och beslut i ärenden som rör Prop. 2000/01:119
projektbidrag till multilaterala organisationer och som inte innebär stöd
till reguljär budget. I ärenden av principiell vikt sker samråd med
Utrikesdepartementet.
Två av utredningens förslag är redan tillgodosedda. Sida är från och
med år 2001 nationell kontaktpunkt och huvudansvarig för att främja och
samordna svenskt deltagande i EU:s insatser genom partnersamverkan. I
regleringsbrevet för år 2001 står att Sida under året får använda medel
från sitt anslag för samarbete med Central- och Östeuropa för en tjänst
vid ambassaden i Moskva och en tjänst vid ambassaden i Kiev
Sida-Öst är ansvarig också för samarbetet med västra Balkan,
Moldavien, Kaukasus och Centralasien, vilket finansieras från anslaget
för Internationellt utvecklingssamarbete. Regeringen konstaterar att en
ökad harmonisering av bestämmelserna mellan de två östanslagen för
närvarande inte är möjlig att ta ställning till mot bakgrund av
skillnaderna i samarbetsländemas behovsbild och anslagens karaktär.
Regeringen bedömer att Sida-Östs insatser varit av stort värde både för
reformprocessen och EU-närmandet i samarbetsländema och för Sverige.
Ett flertal insatser har bidragit till en utveckling mot normalt
grannlandssamarbete. Sida-Östs organisation har varit effektiv och
ändamålsenlig. Regeringen bedömer det som viktigt att Sida fortsatt
vidareutvecklar dialogen och samarbetet med svenskt näringsliv, enskilda
organisationer och statliga och kommunala myndigheter.
7.1.2 Svenska institutet
Svenska institutet (SI) har till uppgift att sprida kunskap om Sverige i
utlandet och att svara för utbyte med andra länder inom kultur,
utbildning, forskning och samhällsliv i övrigt. Verksamheten har under
senare år allt mer inriktats på samarbetet med Central- och Östeuropa,
med insatser inom utbildning och forskning, kultur- och expertutbyte
samt svenskundervisning. Ungefär två tredjedelar av den totala budgeten
går till insatser i regionen, inräknat vad som anslås inom utgiftsområde
7.9:1.2 samt Nya Visbyprogrammet som finansieras genom
Östersjömiljard 1.
SI:s verksamhet har under innevarande programperiod kategoriserats
som demokratistöd. Regeringen föreslår nu att ett nytt huvudområde
skapas med inriktning på utbildning och forskning, för att öka
tydligheten och genomslagskraften i samarbetet då verksamheten på
området är omfattande. Detta innebär för Svenska institutets del att dess
verksamhet kommer att delas upp på två huvudområden, utbildning och
forskning samt demokratins fördjupning. Under det sistnämnda kommer
således verksamheten inom kultur- och expertutbytesområdet att falla.
Svenska institutet har administrerat en stor del av det språk- och
integrationsstöd som Sverige har lämnat för integration av de
ryskspråkiga minoriteterna i Estland och Lettland. I takt med att fokus
även läggs på samhällsintegration i en vidare bemärkelse, kommer
handläggningsansvaret för stödet att delas med Sida.
71
Regeringen anser att Svenska institutet har varit en föregångare vad Prop. 2000/01:119
gäller att applicera ett ffämj andeperspektiv på utvecklingssamarbetet
med Central- och Östeuropa. Institutets verksamhet har haft ett stort
värde för demokratiutvecklingen och för skapandet av nätverk mellan
individer och institutioner i vårt närområde, vilket bidrar till utvecklingen
av ett reguljärt grannlandssamarbete i framtiden. Regeringen bedömer
det som viktigt att institutets verksamhet i Central- och Östeuropa, i
synnerhet inom utbildning och forskning, sker med beaktande av de
övriga prioriterade samarbetsområdena ekonomisk omvandling, social
trygghet samt miljö. Av särskild vikt är en ökad genomslagskraft i
arbetet att integrera ett jämställdhetsperspektiv i verksamheten.
Regeringens bedömning: Utvecklingssamarbetet bör liksom hittills
huvudsakligen inriktas på kunskapsöverföring, som kan kompletteras
med andra instrument för att insatserna skall uppnå så goda resultat som
möjligt. Stöd för investeringar bör kunna göras såväl på miljö- och
energiområdet som inom den sociala sektorn.
Utredningens förslag om kreditinstrument kan regeringen inte ta
definitiv ställning till nu.
Den särskilda exportkreditgarantiramen bör finnas kvar, men någon
ytterligare avsättning för förlusttäckning bedöms för närvarande inte vara
aktuell.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att en utökning av
Nordiska investeringsbankens ram för miljöinvesteringar prövas. Som ett
alternativ bör förslaget om en låneram för Sida prövas. Regeringen bör
verka för att Europeiska investeringsbanken får ett utlåningsmandat för
projekt av stort europeiskt intresse i OSS. Frågan om en särskild
exportkreditgarantiram behandlas inte av utredningen.
Remissinstanserna: Några instanser är tveksamma till om efterfrågan
på ett svenskt kreditinstrument i första hand skall tillgodoses via en
utökad ram till Nordiska investeringsbanken och förespråkar istället ett
bilateralt instrument. Att Sida bör få möjlighet att finansiera
investeringar via kredit- och garantiinstrument anser flera av instanserna.
Några tillstyrker betänkandets förslag att tillåta Nordiska
investeringsbanken att bevilja lån inom miljöområdet i nordvästra
Ryssland och de baltiska ländema.
Skälen för regeringens bedömning: För att genomföra insatser i
Central- och Östeuropa förfogar Sverige över flera olika instrument
såsom tekniskt samarbete, garantier för finansiellt stöd och
exportkreditgarantier samt medel för investeringar och riskkapital.
Hittills har insatserna i första hand bestått av tekniskt samarbete och
kunskapsöverföring. Det tekniska samarbetet omfattar främst
institutionsuppbyggnad av allt mer långsiktig och fördjupad karaktär.
Kunskapsöverföring har utgjort och bör även i fortsättningen utgöra
kärnan inom samtliga verksamhetsområden. Detta skapar långsiktighet
72
och hållbarhet i stödet och medverkar till utveckling mot ett normalt Prop. 2000/01:119
grannlandssamarbete. Investeringar med gåvomedel (samt i mycket
begränsad utsträckning garanti- respektive kreditmedel) har hittills
kunnat göras inom miljö- och energisamarbetet samt inom stödet till små
och medelstora foretag via StartÖstprogrammet. Riskkapitalinvesteringar
och kreditgivning kan även göras inom ramen för Swedfunds
verksamhet.
Regeringen anser att stöd for investeringar i fortsättningen även bör
kunna lämnas inom den sociala sektorn, exempelvis i samarbete med
Världsbankens sociala investeringsfonder. Förslaget behandlas närmare i
avsnitt 4.4. Finansiering av utrustning inom ramen för tekniskt samarbete
bör liksom tidigare i princip endast komma i fråga om den utgör
nödvändig specialutrustning inom ramen för kunskapsprojekt och
kunskapsöverföring såvida inte särskilda skäl motiverar annat.
Regeringen anser att samarbetet även i fortsättningen bör bedrivas
genom utnyttjande av flera olika instrument för att insatserna skall uppnå
så goda resultat som möjligt.
7.2.1 Betalningsbalansstöd
För att hjälpa ländema i Central- och Östeuropa som i början av 1990-
talet inte hade någon möjlighet att finansiera sina underskott i
bytesbalansen har Sverige utfäst betalningsbalansstöd i form av lån.
Under perioden 1991/92-1994/95 utfäste Sverige betalningsbalansstöd
till 11 länder. Flera av lånen har förfallit till betalning och återbetalning
har skett. Den totala utestående lånesumman omfattar ca 560 miljoner
kronor. Ytterligare två lån kommer att förfalla till betalning år 2001 och
de återstående fyra lånen kommer att invärderas av Riksgäldskontoret
enligt den nya garantimodellen, vilket innebär att en engångsvis
garantiavgift betalas från anslaget och Riksgäldskontoret står för
eventuella framtida infrianden av garantierna. Genom det svenska
medlemskapet i EU deltar Sverige från och med år 1995 i EU:s
gemensamma utlåning, som garanteras mot EU:s budget. Regeringen
bedömer därför att något behov av ytterligare bilaterala insatser från
svensk sida inte längre finns.
7.2.2 Den särskilda exportkreditgarantiramen
Riksdagen beslutade år 1993 att inrätta en särskild
exportkreditgarantiram om en miljard kronor för de baltiska ländema och
Ryssland. I samband med att ramen våren 1995 utvidgades till två
miljarder kronor vidgades landkretsen med Kazakstan, Ukraina och
Vitryssland för affärer som samfinansieras med internationella
finansinstitutioner.
Syftet med ramen är att bidra till att utveckla näringsliv och
infrastruktur i berörda länder samt att bidra till ett varaktigt samarbete
mellan de berörda ländema och svenska företag. Regeringen har
uppdragit åt Exportkreditnämnden (EKN) att administrera verksamheten.
73
En utvärdering av exportkreditgarantiramen för perioden 1993-1997 Prop. 2000/01:119
gjordes i början av år 1998. Den ledde bl.a. till att ramen höjdes till 2,5
miljarder kronor. Med hänsyn till den ekonomiska krisen i Ryssland har
dock dessa ytterligare medel inte ställts till EKN:s förfogande.
Regeringen har sedan år 1993 avsatt totalt 500 miljoner kronor för
eventuella skadcförlustcr, vilket belastar anslaget för samarbete med
Central- och Östeuropa.
Det har framgått av rapporter från Exportkreditnämnden att
omfattningen av den särskilda garantiverksamheten har gått tillbaka
väsentligt. Som underlag for ett ställningstagande till
exportkreditgarantiramens framtid har regeringen bett EKN att avge en
rapport med cn analys och bedömning av verksamheten.
Utvecklingen av hittillsvarande verksamhet
Av Exportkreditnämndens rapport framgår att de baltiska staterna
dominerade under dc första åren, men att Ryssland numera är det största
landet vad gäller utfärdade garantiförbindelser. De riktlinjer som tidigare
gällde och som tog fasta på s.k. projektrisker, dvs. projekt där
möjligheten till återbetalning genererades av projektet självt, ändrades
genom ett nytt beslut år 1996 till förmån för en mer generellt inriktad
prövning av återbetalningsförmågan och lönsamheten i aktuella affärer.
Riktlinjerna närmade sig därmed de principer som tillämpas i EKN:s
ordinarie verksamhet, dock med möjlighet att i viss utsträckning ta något
större risker.
Om man ser på verksamheten sedan år 1993 fördelad på branscher
framgår att ungefär en tredjedel avser transportindustrin. Det har sin
bakgrund i den tidigare helt övervägande men även senare relativt starka
inriktningen i exportkreditgarantiramens riktlinjer på valutaintjänande
projekt. Den relativa betydelsen av transportindustrin i den särskilda
garantiverksamheten har snarast ökat under senare tid i takt med att
förutsättningen för annan branschrelaterad garantigivning försämrats.
Andra viktiga inslag i verksamheten är leveranser av utrustning till
sågverk och annan skogsindustriell verksamhet samt till
livsmedelsindustrin. De större och tidigare hos Exportkreditnämnden
välkända exportföretagen intar en framträdande roll och beräknas ha
svarat för ca 70 procent av totalt utfärdade garantiförbindelser.
Av utvärderingen framgår att vissa av de branscher som varit
framträdande i garantigivningen också förekommer i störst utsträckning
bland aktuella problemärenden, t.ex. projekt med anknytning till
skogsindustrin och transportsektorn.
Den 30 september 2000 uppgick anmälda dröjsmål under ramen till
totalt 124,6 miljoner kronor. Utestående skadereglerade fordringar
uppgick samtidigt till 123,4 miljoner kronor. Som slutlig förlust på
utestående skadefordringar hade dittills avskrivits ett belopp om ca 42
miljoner kronor.
Då summan av utestående icke återvunna skadefordringar och hittills
gjorda avskrivningar för definitiv förlust överstiger det belopp som totalt
betalats in som premier i den särskilda garantiverksamheten har EKN
74
varit tvungna att täcka underskottet genom att ta i anspråk medel ur den Prop. 2000/01:119
särskilda förlustreserv om 500 miljoner kronor som avsatts på
statsbudgeten. Sammanlagt har 101 miljoner kronor tagits i anspråk
t.o.m. mars 2001. EKN har gjort ett försök till bedömning av det slutliga
utfallet av alla hittills ingångna garantiåtaganden vilken pekar på en
betydande förbrukning av förlustreserven.
Exportkreditnämnden gör bedömningen att den särskilda
garantiverksamheten framför allt under de första åren har varit av
betydelse för utveckling av industriell verksamhet inom ett flertal
branscher i berörda länder och att den också har bidragit till att tillvarata
värdefulla affärsmöjligheter för svenska företag. Företrädare för
exportörerna framhåller den betydelse som verksamheten haft för att
vinna fotfäste på de aktuella marknaderna. I förlängningen har det
möjliggjort att exportören har kunnat ta risker utan EKN:s medverkan,
antingen som följd av förbättrade förhållanden i importlandet och på
finansmarknaden eller som följd av att man funnit det värt att satsa också
på sådana marknader där EKN inte medger garanti.
Förutsättningar för fortsatt särskild garantiverksamhet
Med tiden har omfattningen av den särskilda garantiverksamheten
väsentligt gått tillbaka. Bakom denna utveckling ligger en successivt
förbättrad risksituation på de baltiska ländema vilket ökat möjligheterna
att inom den ordinarie verksamheten möta efterfrågan på garantier, i
förening med det dramatiskt försämrade riskläget på Ryssland hösten
1998, då Exportkreditnämnden stängde större delen av garantigivningen
för landet. Vad gäller övriga länder Ukraina, Vitryssland och Kazakstan,
där det finns ett krav på samfinansiering med internationella
finansinstitutioner, har några sådana projekt ännu inte kommit till stånd.
Regeringen bedömer att det kan finnas fortsatt behov av en särskild
exportkreditgarantiram. Det finns en stor efterfrågan på garantier för
större projekt i Ryssland, samtidigt som riskerna givetvis är betydande
till följd av osäkerhet när det gäller kreditvärdighet och betalningsvilja.
EKN och EKN:s systerinstitut inom EU stängde för garantigivning på
Ryssland efter krisen i augusti 1998, även inom den särskilda ramen. En
försiktig öppning beslutades hösten 2000.
Regeringen understryker vikten av att Exportkreditnämnden vidtar
åtgärder för att i största möjliga utsträckning begränsa riskerna för
förluster under den särskilda garantiramen. Det är särskilt angeläget att
omfattningen av eventuella ytterligare skadereglering inte överstiger den
ram som har avsatts för förlusttäckning inom ramen för
samarbetsanslagct, dvs. 500 miljoner kronor.
Mot bakgrund av vad som har anförts om utvecklingen av efterfrågan
på garantier under den särskilda ramen, och med tanke på riskläget i
Ryssland och Ukraina och med hänsyn till principiella överväganden, gör
regeringen bedömningen att någon ytterligare avsättning för att täcka
eventuella förluster under den särskilda ramen för närvarande inte är
aktuell. EKN svarar för att verksamheten under den särskilda ramen drivs
75
vidare på ett sådant sätt att risken för att det för förlusttäckning anslagna Prop. 2000/01:119
beloppet överskrids minimeras.
7.2.3 Krediter och garantier
Utredningen har behandlat användningen av krediter och garantier i
samarbetet med Central- och Östeuropa. För närvarande begränsas Sidas
möjligheter att delta i finansiering av investeringar till gåvofinansiering
av miljö- och energiprojekt.
För att krediter skall kunna lämnas inom det svenska samarbetet med
Central- och Östeuropa och därmed möjliggöra svensk medverkan i
finansieringen av större miljö- och energiprojekt, särskilt i Ryssland och
Ukraina, har Sida föreslagit att regeringen inrättar en garantiram om 500
miljoner kronor att utnyttjas för statlig garantigivning för miljö- och
energiprojekt. Sidas förslag har vidareutvecklats inom regeringskansliet i
samband med beslut om uppdrag till Sida att tillsammans med
Världsbanken medverka i genomförandet av ett större fjärrvärmeprojekt i
Riga. Modellen bygger på att Riksgäldskontoret utfärdar garanti för
fordringsförlust gentemot långivaren och att premien till
Riksgäldskontoret betalas via anslaget för samarbete med Central- och
Östeuropa. Krediten är obunden, i enlighet med internationella
överenskommelser på området
Utredningen har gjort bedömningen att finansieringsmöjligheterna i
kandidatländerna idag är betydande via EU:s förmcdlemskapsstöd och dc
internationella finansieringsinstitutionerna. 1 Ryssland och Ukraina är
behoven större och tillgången på långfristiga krediter betydligt mer
begränsad. Såväl i Ryssland som Ukraina är dock kreditrisken hög och
möjligheten att erhålla statliga garantier svår att bedöma, varför
premienivån blir mycket hög för en svensk garanti, kanske i nivå 20
procent för Ryssland. Mot bakgrund av dessa höga kostnader har
utredningen övervägt alternativa användningar av de statliga medlen, i
första hand en utökning av kreditramen för Nordiska investeringsbankens
miljöinvesteringslån. Därutöver föreslås att Sverige i EU verkar för att
Europeiska investeringsbanken får utlåningsmandat för projekt av stort
europeiskt intresse i OSS-områdct.
Regeringen konstaterar att det finns flera förslag till kredit- och
garantilösningar, dels helt bilaterala instrument, dels nordiska
kreditinstrument i Nordiska investeringsbankens regi. Regeringen anser
att den modell som tillämpats i Riga-ärendet är intressant som ett sätt att
få till stånd svensk medverkan i ett begränsat antal större
infrastrukturprojekt i samarbetsländema, inte minst inom miljö-och
energisektorn. Hittills har dock bedömningen gjorts att modellen kan
ifrågasättas med hänsyn till bestämmelser i budgetlagen, mot bakgrund
av kravet på periodicering av premiebetalningar och det faktum att
samarbetanslaget är tidsbegränsat. Det är därför, med hänsyn till gällande
förutsättningar, inte nu möjligt att tillämpa ett system vare sig enligt
Sidas förslag eller Riga-modellen.
76
Förslaget om en utökad kreditram för Nordiska investeringsbanken Prop. 2000/01:119
framstår som ett intressant alternativ. Ett definitivt ställningstagande i
denna fråga är dock inte möjlig eftersom något formellt förslag ännu inte
har presenterats av banken. Till bilden hör att Sverige inom EU vunnit
gehör för en begränsad öppning för Europeiska investeringsbanken att
delta i miljöprojekt i Ryssland.
Regeringens bedömning: Landstrategiema bör i högre grad
differentieras och tydligare spegla förhållandena i de olika ländema.
Myndigheter, enskilda organisationer, näringslivet och andra aktörer bör
delta på ett tidigt stadium i processen.
En databas bör upprättas över samtliga bilaterala insatser i Central- och
Östeuropa.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens vad
gäller landstrategier och databas. Utredningen föreslår att
medelstilldelning bör ske per länderområden istället för per
samarbetsområden.
Remissinstanserna: De som yttrat sig i dessa frågor stödjer förslaget
om att landstrategiema differentieras och ytterligare konkretiseras. De
flesta av dessa framhåller, och instämmer i rekommendationen, att Sida
bör föra en dialog med näringslivet om utformningen av landstrategiema.
Alla som yttrat sig är positiva till upprättandet av en databas för
samtliga svenska bilaterala samarbetsprojekt.
Skälen för regeringens bedömning: De styrinstrument som
regeringen i huvudsak har till förfogande i förhållande till de statliga
myndigheterna förutom instruktioner i förordningar är regleringsbrevet
och landstrategiema. I regleringsbrevet anges allmänna riktlinjer för
myndigheternas verksamhet. Regeringen styr också genom
medelstilldelning i en viss struktur. Hittills har medelstilldelningen skett
per samarbetsområden, medan utredningen anser att det borde ske per
länderområden. Hur medelstilldelningen skall ske inom det nya
programmet kommer regeringen att ta ställning till i samband med det
pågående utvecklingsarbetet inom Regeringskansliet om statlig styrning.
Landstrategier
Landstrategier för Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och
Ukraina har under den gångna samarbetsperioden antagits av regeringen.
Landstrategiema syftar till att inom varje enskilt mål för samarbetet
ytterligare precisera de sektorer och riktlinjer som skall gälla i respektive
land i avsikt att operationalisera detsamma.
Enligt utredningen har metoden att styra med landstrategier fungerat
väl. En längre giltighetsperiod för landstrategiema i kombination med
årliga operativa landplaner hade emellertid kunnat minska den relativt
stora resursåtgången för att ta fram dessa. Utredningen menar också att
77
formerna för att engagera flera aktörer i processen med att ta fram Prop. 2000/01:119
landstrategiema kan utvecklas bl.a. genom att inleda diskussion med
näringslivet på ett tidigt stadium. Utredningen har dock inte sett behov att
ompröva landstrategiema som styrinstrument, men föreslår förbättringar,
i synnerhet genom en större anpassning till landspecifika förhållanden.
Regeringen anser att landstrategier liksom under nuvarande
samarbetsprogram bör upprättas för Estland, Lettland, Litauen, Ryssland
och Ukraina. Då utvecklingssamarbetet med Polen i hög grad redan har
fasats ut behövs ingen ytterligare landstrategi. En landstrategi bör för
första gången göras för Vitryssland. Regeringen anser att landstragiema
bör avse en treårsperiod och att det därefter finns skäl att upprätta nya
landstrategi er.
Regeringen instämmer i utredningens bedömning att landstrategiema i
högre grad bör differentieras och tydligare spegla förhållandena i dc olika
ländema. En ökad konkretiseringsgrad skall eftersträvas för att göra
strategierna mer operativa.
Regeringen anser att ett brett deltagande i framtagandet av strategierna
är viktigt och att myndigheter, företrädare för kommuner, landsting och
regioner, enskilda organisationer, näringsliv och andra aktörer skall delta
i processen på ett tidigt stadium.
Regeringen anser vidare att utfasningstakten av utvecklingssamarbetet
på olika områden för kandidatländerna bör fastställas i landstrategiema.
Även i detta avseende är cn nära dialog med samarbetets aktörer viktig.
Regering bedömer att det är lämpligt mot bakgrund av den snabba
utvecklingen i regionen att en årlig uppföljning av landstrategiema görs.
Vid behov - om förutsättningarna för samarbetet väsentligen ändras -
kan landstrategiema revideras.
Databas över utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa
En databas över samarbetet med Central- och Östeuropa upprättades i
samband med en översyn av samarbetsprogrammet år 1994. Under den
senaste programperioden har databasen dock inte kunnat underhållas. För
närvarande finns således ingen samlad databas över samarbetet med
regionen att tillgå, vilket utgör en stor brist. Utredningen föreslår att en
databas över samarbetet upprättas. Regeringen instämmer i bedömningen
och anser att en databas över samtliga bilaterala insatser i Central- och
Östeuropa skall upprättas i syfte att samla och redovisa
projektinformation för att förbättra planering och uppföljning av
samarbetet. Alla aktörer, inklusive enskilda organisationer, skall
rapportera till databasen om sina insatser för att göra informationen så
fullständig som möjligt. Möjligheterna att samordna insatserna ökar
därmed.
78
Sammanfattning: Genomförandet av utvecklingssamarbetet har
underlättats och fatt en bred förankring genom att det skett på många
nivåer i samhället, såväl på central som regional och lokal nivå, genom
myndigheter, enskilda organisationer och näringslivet. Detta breda
engagemang är betydelsefullt för ett framgångsrikt utvecklingssamarbete
och för övergången till ett reguljärt grannlandssamarbete.
Förutsättningarna för samarbete är gynnsamma i Östersjöområdet. Den
geografiska närheten, den gemensamma historien och kulturarvet, de täta
kontakterna på många plan bidrar till unika förutsättningar, ett stort
engagemang och ett gemensamt intresse för samarbetet. Genomförandet
av samarbetet har underlättats genom att det skett på många nivåer i
samhället, såväl på central som på regional och lokal nivå. Statliga
myndigheter på central nivå, länsstyrelser, landsting, regionförbund och
kommuner, enskilda organisationer och folkrörelser har skapat ett brett
engagemang i hela utvecklingssamarbetet som givit detta en närmast
unik karaktär. Utredningen konstaterar att de svenska parterna utför allt
mer professionella insatser inom samarbetet med Central- och Östeuropa.
Sverige är starkt engagerat i omvandlingsprocessen i närområdet. Det
engagemanget har haft en betydelsefull effekt på utvecklingen i
samarbetsländema och har också skapat förutsättningar för att
utvecklingssamarbetet verkligen skall kunna övergå i reguljärt
grannlandssamarbete. Det är främst i samarbetet med de baltiska
ländema och Polen detta hittills haft störst genomslag. Regeringen anser
att detta breda engagemang i utvecklingssamarbetet är mycket
betydelsefullt och har skapat mervärde.
Regeringen anser att samarbetets aktörer inom olika sektorer och på
olika nivåer bör beredas tillfälle att delta i landstrategiprocessen på ett
tidigt stadium för att fa en bred förankring av samarbetet.
De statliga myndigheterna har under flera år spelat en avgörande roll i
samarbetet med Central- och Östeuropa. De har bidragit till utvecklingen
i samarbetsländema och samtidigt har inom många områden grunden
lagts för ett reguljärt grannlandssamarbete. Som exempel kan nämnas
Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Vägverket, Naturvårdsverket och
Kustbevakningen som i dag har ett omfattande bilateralt
projektsamarbete som växt fram ur utvecklingssamarbetet. Även svenska
universitet och högskolor har bidragit med värdefull kompetens i
samarbetet med Central- och Östeuropa och har byggt upp nätverk som
har förutsättningar att förbli livaktiga efter utfasningen av
utvecklingssamarbetet.
För utvecklingen av ett reguljärt grannlandssamarbete har
utvecklingssamarbetet bidragit dels genom den kompetens som byggts
upp hos grannländers myndigheter och ministerier, dels genom att
Prop. 2000/01:119
79
personliga kontakter och nätverk etablerats vilket har bidragit till Prop. 2000/01:119
samarbetsrelationer.
Statliga myndigheter kommer även framgent att spela en betydelsefull
roll i samarbetet, i det bilaterala samarbetet men också genom deltagande
i EU:s institutionsuppbyggande insatser genom partnersamverkan
(twinning). Frågan om kompletterande bilateralt stöd för deltagande i
partnersamverkan ses för närvarande över.
Exempel på andra aktörer på central nivå är Stiftelsen Östekonomiska
Institutet (ÖEI) som grundades år 1989 gemensamt av staten och
näringslivet. Institutets syfte är att främja kunnandet i Sverige om de
ekonomiska förhållandena i Östeuropa. Institutet riktar sig till både stat
och näringsliv och förmedlar forskningsresultat genom publikationer och
seminarier. Institutet är även verksamt internationellt genom att delta i
forskningsprojekt och konferenser. Staten har genom ett nytt avtal år
1999 förbundit sig att bidra till institutets verksamhet t.o.m. år 2004.
Statens bidrag uppgår till 4,6 miljoner kronor årligen.
ÖEI är främst inriktad på forskning om omställningsprocessen i
övergångsekonomiema. Institutet bidrar också till att motverka s.k.
"brain-drain" i samarbetsländema genom att få forskare som studerat
utomlands att återvända hem. ÖEI har nyligen etablerat
forskningsinstitutet CEFIR i Moskva. Ett forskningsinstitut, BICEPS, har
också etablerats i Riga med hjälp av finansiering från staten. ÖEI
uppfyller en viktig funktion såväl inom forskning som utbildning och
policyrådgivning.
Ytterligare en viktig aktör är Swedfund International AB som är ett av
staten hclägt aktiebolag. Dess huvuduppgift är att genom riskkapital
tillsammans med svenska företag i samriskprojekt medverka till
överföring av svenskt näringslivskunnande till bl.a. länder i Central- och
Östeuropa. Syftet är att främja den industriella och ekonomiska
utvecklingen i dessa länder. Stöd ges i form av aktiekapital och lån för
utveckling av bärkraftiga företag.
Efter ett regeringsbeslut år 1995 avsattes 240 miljoner kronor för
riskkapitalinvesteringar i affärsbanker i Baltikum. Verksamheten har
bedrivits genom Swedfund Financial Markets AB (SFM), dotterbolag till
Swedfund International AB. Avsikten har varit att de svenska
investeringarna skulle hjälpa till att stabilisera kreditmarknaden och
verka för ett sunt bankväsende. I strategin har ingått att långsiktigt
förvalta aktieinnehavet, med avsikt att sälja det när lokala eller rent
kommersiella intressen kan ta över aktieposterna. SFM har sedan starten
gjort ett tjugotal investeringar i banker i Baltikum och har med stor
framgång genomfört sitt uppdrag. 1 samband med försäljningen av
aktierna i tre baltiska banker under hösten 2000 avslutade Swedfund
Financial Markets huvuddelen av sin verksamhet. Satsningen beräknas
ha genererat en vinst för Swedfund på 220 miljoner kronor.
Av propositionen 2000/2001:1 utgiftsområde 7, framgår att
huvudansvaret för satsningar av riskkapital i Central- och Östeuropa
fortsatt kvarstår hos Swedfund och att en tydlig uppdelning görs mellan
denna verksamhet och Swedfunds verksamhet i u-länder. Regeringen
överväger en omstrukturering av Swedfundkoncemen.
80
Ett mycket rikt samarbete finns också mellan lokala och regionala
aktörer. Samarbetet på lokal och regional nivå omfattar verksamhet som
bedrivs av andra aktörer än staten, det vill säga främst kommuner och
landsting, regionförbund samt sammanslutningar på subnationell nivå.
Härtill kommer även länsstyrelserna, vilka bedriver samarbete på
regional nivå. Till följd av de politiska förändringarna under början av
1990-talet i Central- och Östeuropa och Sveriges inträde i EU ökade
svenska kommun- och regionförbindelser med Östeuropa
explosionsartat. Ett stort antal kommuner, landsting och länsstyrelser har
i dag egna internationella strategier, tar initiativ till och sköter egna
förbindelser med utlandet.
Det regionala och lokala samarbetet har under 1990-talet visat sig
utgöra ett effektivt instrument för främjande av den demokratiska
processen i våra grannländer. Samtidigt har samarbetet bidragit till att
förstärka grannlandsrelationema och till att skapa ett värdefullt
kontaktnät inför framtiden inom Europeiska unionen.
Den centrala nivån representeras av Regeringskansliet samt centrala
intresseföreningar för kommuner och landsting, Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Flera olika former av regelbundna informella kontakter förekommer
mellan kommun- och landstingsförbunden och Regeringskansliet.
Den regionala nivån representeras av länsstyrelser, landsting och
regionförbund medan kommunerna företräder den lokala nivån.
Kommunerna är de största internationella aktörerna på lokal nivå. Fler än
200 av Sveriges 289 kommuner har vänortssamarbete med Central- och
Östeuropa.
Länsstyrelserna anknyter ofta sitt kontaktsystem till existerande
vänorts- och vänregionsamarbete. Även om länsstyrelsernas och de
folkvalda organens (landstings och kommuners) mandat är av
fundamentalt olika slag är det inte ovanligt att dessa parter tillsammans,
ibland i kombination med regionsammanslutningar och enskilda
organisationer, samverkar kring projekt med regional inriktning.
Landstingens engagemang är betydligt mindre än kommunernas men
har under senare år ökat betydligt, särskilt vad gäller medverkan i EU:s
interregionala projekt. Lokala och nya regionalt baserade aktörer
samverkar för att etablera sig i internationella sammanhang, framför allt
inom ramen för EU-medlemskapet. I dag är nästan alla svenska
kommuner representerade i Bryssel genom något organ för interregional
samverkan t.ex. regionkontoren för West Sweden, Sydsam, East Sweden,
North Sweden, Mälardalsrådet och Stockholmsregionen. Syftet med
verksamheten är att öka regionens aktiviteter inom EU och verka för
möjligheterna att söka och få bidrag från EU:s många stödprogram.
Östersjöinstitutet i Karlskrona har ett omfattade samarbete på regional
och lokal nivå med framför allt norra Polen, Litauen och Kaliningrad.
Prop. 2000/01:119
81
Prop. 2000/01:119
Svenska enskilda organisationer har också en central roll i
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa. De är aktiva inom ett
flertal områden såsom sociala frågor, miljö och utbildning. Allra
viktigast är dock den roll de spelar i utvecklingen av en demokratisk
kultur och ett civilt samhälle i samarbetsländema.
Svenska enskilda organisationer har i många fall bättre förutsättningar
än regeringen och myndigheter att få genomslag i sina insatser, inte minst
därför att enskilda organisationer i samarbetsländema i många fall har
ersatt den verksamhet som i Sverige bedrivs av statliga och kommunala
myndigheter, särskilt på det sociala området. En annan viktig del i
samarbetet är dock att uppmuntra kontakter och utbyte av erfarenheter
mellan samarbetslandets myndigheter och enskilda organisationer.
Vidare skapar gränsöverskridande kontakter och nätverk på gräsrotsnivå
goda förutsättningar för en övergång till reguljärt grannlandssamarbete
utan särskilt statligt stöd.
Hörnstenen i samarbetet består i att bygga upp och stärka lokala
organisationer i samarbetsländema, med tydlig tonvikt på partnerskap,
kompetensutveckling, långsiktighet och enskilda organisationers
specifika roll i det civila samhället. På så vis kan organisationerna stärkas
i sitt arbete så att de kan hävda sig i dialogen med myndigheter och
beslutsfattare i samarbetslandet.
Sida fördelar större delen av dc medel som finns tillgängliga för
utvecklingsinsatser via enskilda organisationer till sina s.k.
ramorganisationer, vilka senare i sin tur fördelar medlen vidare till sina
medlemmar. De tre största mottagarna är Forum Syd, LO/TCO:s
biståndsfond och Olof Palmes internationella center. Sedan år 1995 har
bidrag även getts via Sida till politiska partier eller partianknutna
organisationer i Sverige som i sin tur ger stöd till sina
systerorganisationer i Central- och Östeuropa. Dessutom ger både Sida
och Svenska institutet bidrag till studieförbund med verksamhet i
samarbetsländema.
I syfte att förbättra samordningen organisationerna emellan och öka
kapaciteten och effektiviteten i arbetet, har Sida under senare tid
genomfört årsgenomgångar, seminarier och systemrevisioner
tillsammans med enskilda organisationer för att diskutera
metodutvecklingsfrågor och organisationsutveckling.
Näringslivets deltagande i utvecklingssamarbetet är av stor vikt för att
bidra till utvecklingen i samarbetsländema. Utvecklingssamarbetet
innebär dessutom betydande möjligheter för svenska företag. Den
svenska resursbasen används nästan uteslutande i projekten och
utvecklingssamarbetet kan på flera olika sätt bidra på ett positivt sätt för
företagen, såväl direkt som indirekt.
82
Utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa bidrar till att Prop. 2000/01:119
stärka den miljö inom vilken svenska företag verkar i samarbetsländema.
Samarbetet bidrar till att stärka kompetensen i samarbetsländema,
utveckla och förstärka marknadens institutioner och främja stabila
regelverk i närområdet. Förutsättningarna for svenska företags
engagemang i samarbetsländema förbättras därmed. Bankstödet via
Swedfund Financial Markets AB till de baltiska ländema är ett sådant
exempel.
Vidare innebär utvecklingssamarbetet också möjligheter för företag att
genom upphandling delta i olika projekt. Samarbetet inriktar sig på en
rad områden som är av intresse för svenskt näringsliv och svensk
kompetens, t.ex. miljö. En god utväxling på insatserna främjas genom
samverkan med aktiviteter som finansieras under Östersjömiljard 2.
De konsultfonder som Sverige bidragit till via internationella
finansiella organisationer innebär också en möjlighet för svenska
konsulter och företag att komma in på samarbetsländemas marknader. De
omfattande samfinansieringar som genomförs i samarbete med t.ex.
Världsbanken och EBRD innebär också möjligheter för svenska företag.
Möjligheterna har ytterligare stärkts genom regeringens åtgärd att placera
projektexportfrämjare i Bryssel mot EU-institutionema, i London mot
EBRD och i Washington mot Världsbanken samt den förstärkning som
skett av Regeringskansliets projektexportsekretariat i Stockholm.
Härigenom har svenska konsulter och företag getts nya ingångar till
dessa institutioner. Av stor betydelse är att Sida fortsatt verkar för att
svenska lösningar öch svenska företag i så hög grad som möjligt skall
användas i de projekt som genomförs tillsammans med dessa
organisationer. Även riskkapitalsatsningar via Swedfund erbjuder
möjligheter att bidra till svenska företagssatsningar i samarbetsländema.
Den särskilda exportkreditgarantiramen har haft betydelse för svenska
företag genom ett stöd till etablering i länder som EKN inte kunnat
erbjuda i den ordinarie verksamheten. Insatser med anknytning till
svenska företags investeringar i Ryssland och Ukraina har genomförts
genom insatser för att höja kompetensen hos parterna i samarbetslandet.
Regeringen anser att det är viktigt att ansvariga myndigheter fortsätter
utveckla positiva samarbetsrelationer med svenska företag och
organisationer, som har ett intresse av att verka i samarbetsländema,
förutsatt att de initiativ som aktualiseras faller inom ramen för
riktlinjerna för utvecklingssamarbetet och gällande landstrategier. De
ansvariga myndigheterna bör således uppmärksamma idéer från svenska
företag och organisationer som faller inom ramen för
utvecklingssamarbetets riktlinjer och föra en dialog om dessa med
berörda aktörer
83
Prop. 2000/01:119
Regeringens bedömning: Det svenska stödet bör samordnas med stödet
från EU och utgöra ett komplement till detta. Sverige bör aktivt delta i
policyformuleringen och verka för ökad effektivitet.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser pekar på trögheten och
svårigheterna med att använda EU-finansiering och anser att det svenska
bilaterala stödet är mer flexibelt. Behovet av koordinering mellan det
bilaterala stödet och EU-stödet samt mellan olika EU-instrumcnt, i
synnerhet Interreg och Phare/Tacis, lyfts fram. Den försämrade
möjligheten att tillvarata svenska intressen då EU-finansicring används i
ökad utsträckning lyfts fram. Behovet av tilläggsfinansiering då EU-
finansiering används betonas av såväl myndigheter som kommuner och
länsstyrelser.
Skälen för regeringens bedömning: Europeiska unionen är en viktig
aktör inom utvecklingssamarbetet med ländema i Central- och
Östeuropa. En kraftig nivåhöjning av stödet till kandidatländerna har
skett från och med år 2000. Budgeten för förmedlemskapsstöden uppgår
till 3120 miljoner curo per år under perioden 2000- 2006. Vidare kommer
länderna efter medlemskap i EU att åtnjuta stöd från EU:s interna
stödformer, t.ex. strukturfonder. De kraftigt utökade resurserna
understryker behovet av koordinering mellan det svenska bilaterala
stödet till samarbetsländema och EU:s stöd, inte minst mot bakgrund av
att kandidatländernas förmåga att absorbera stödet är begränsad.
Koordinering sker både i fält och genom att Sida deltar i möten med
styrkommittéerna för Phare och Tacis. Unionens stöd till Ryssland,
Ukraina och Vitryssland är av en betydligt mindre storlek än stödet till
kandidatländerna men ändå omfattande i relation till de bilaterala svenska
insatserna. Regeringen anser att det svenska stödet bör samordnas med
stödet från EU och utgöra ett komplement till detta.
De svenska aktörerna bör sträva efter att i ökad utsträckning utnyttja
EU:s finansieringsinstrument och växla över det bilaterala
utvecklingssamarbetet till finansiering via EU. EU:s
institutionsuppbyggande insatser genom partnersamverkan (bwnning)
utgör ett viktigt instrument för att främja utvecklingen i länderna som
svenska parter bör använda sig av. EU:s stöd för samarbete på lokal och
regional nivå bör också utnyttjas i högre grad. För att uppnå en ökad
användning av EU:s stöd är det av vikt att stärka kunskapen bland de
svenska aktörerna om EU:s stödformer.
84
Prop. 2000/01:119
Sverige bör aktivt delta i policyformuleringen av EU:s stöd till
regionen mot bakgrund av bilaterala erfarenheter och prioriteringar.
Deltagande i policyarbetet bidrar även till ökad samordning av svenska
insatser och EU-insatser.
EU:s stödprogram har ofta kritiserats för att vara långsamma och
byråkratiska. Även utredningen konstaterar att tiden mellan
projektförberedelse och genomförande inom EU-programmen är
avsevärd. Programmen är också mer administrativt tunga för såväl EU-
partnem som samverkanspartnem. Det bilaterala stödet anses mer
flexibelt och snabbt. En omorganisering av EU:s stöd är för närvarande
under genomförande. Regeringen anser att Sverige bör verka för att EU:s
stöd blir mer effektivt, bl.a. genom ökad öppenhet i
upphandlingsprocessen, förenklade upphandlingsförfaranden samt bättre
betalningsrutiner. Sverige bör också verka för en bättre samordning
mellan de olika EU-instrumenten.
Upphandling
De svenska exportörernas andel av projektexporten, dvs. upphandlingar
från multilaterala finansierings- och biståndsorgan, har länge varit låg i
förhållande till den svenska resursbasens kunnande och kapacitet och till
Sveriges bidrag till dessa organisationer. Sveriges andel när det gäller
leveranser av konsulttjänster till EU:s biståndsprogram brukar ligga
mellan 1 procent och 1,5 procent. Jämfört med Sveriges andel av BNP i
förhållande till andra länders borde den ligga på 2,5 procent
Den svenska medlemsavgiften till EU (drygt 20 miljarder kronor)
utgör ca 2,8 procent av de totala medlemsavgifterna. Det totala anslaget
per år till biståndsprogrammen Phare, ISPA, SAPARD och Tacis är ca
3,56 miljarder euro. Sveriges andel därav är ca 100 miljoner euro eller ca
860 miljoner kronor. Det finns ingen direkt koppling mellan denna
svenska andel och återflödet till Sverige i form av kontrakt för
genomförande av EU:s olika program. En målsättning har dock varit 3
procent upphandling till svenska företag.
Sedan år 1998 finns en utsänd person med uppgift att främja
projektexport på Sveriges representation i Bryssel som arbetar för att
bistå svenska företag i upphandlingen av kontrakt genom EU-
programmen. Främjaren arbetar aktivt med spridande av strategisk
information om affärsmöjligheter, upphandlingsregler m.m.
I det följande beskrivs de instrument som EU har till förfogande i
regionen.
Phareprogrammet inrättades år 1989 som EU:s finansiella instrument för
stödet till ekonomiska och institutionella reformer för ländema i Central-
Prop. 2000/01:119
och Östeuropa. De första insatserna riktades till Polen och Ungern
(Poland and Hungary: Action for the Restructuring of the Economy).
Programmet omfattar nu de tio kandidatländerna i Central- och
Östeuropa.
Programmet hade ursprungligen ett dubbelt syfte, dels att förbereda
kandidatländerna för medlemskap, dels att lämna stöd till
reformprocessen på Balkan. Efter inledandet av utvidgningsprocessen har
programmet alltmer kommit att inriktats på stöd till kandidatländerna i
uppfyllandet av de s.k. Köpenhamnskriteriema, dvs. de kriterier för EU-
medlemskap som antogs av Europeiska rådet i Köpenhamn år 1993.
När Europeiska rådet i Essen år 1994 fastställde hur stödet skulle
utformas - den s.k. förmedlemsskapstrategin - gavs Pharcprogrammct en
central roll. Varje kandidatland skulle erhålla dels stöd till laganpassning,
dels råd och utbildning genom stödinsatser riktade till de myndigheter
som hade att tillämpa EU:s regelverk. Därutöver inrättades särskilda
program för gränsöverskridande regionalt samarbete - en kombination av
EU:s interna program för samarbete mellan medlemsstater och Phare-
insatscr.
Ytterligare steg i utformningen av anslutningsstödet togs när
kommissionen i den s.k. Agenda 2000 sommaren år 1997 lade fram ett
förslag till förstärkt förmedlemskapsstrategi. Avsikten var att
åstadkomma en närmare koppling mellan det stöd som lämnades och
takten i utvidgningsförhandlingarna. Strategin gjordes, efter beslut av
Europeiska rådet i Luxemburg i december år 1997, till övergripande mål
för Phareprogrammet.
Den förstärkta förmedlemskapsstrategin innehöll tre grundelement.
Den förutsatte en fortsatt nära uppföljning av den laganpassning man
enats om i associeringsavtalcn med kandidatländerna, s.k. Europaavtal.
Vidare beslutades att skriftliga överenskommelser skulle ingås med varje
kandidatland - s.k. partnerskap - som angav vilka områden som varje
ansökarland i första hand borde utveckla för att uppfylla
medlemskapskraven. Dessa två element kompletterades med ett utökat
förmcdlcmskapsstöd, varvid en total ram på drygt tre miljarder euro per
år under perioden 2000-2006 anslogs. Europeiska rådet slog även fast att
medel inom denna ram skulle omfördelas till de kvarvarande ländema i
takt med varje enskilt kandidatlands anslutning. Som en del av beslutet
inrättades ett särskilda program till stöd för jordbruk och
landsbygdsutveckling och ett särskilt program för infrastruktur på miljö
och transport (ISPA och SAP ARD, avsnitt 9.2 och 9.3).
Phareprogrammet kan i princip delas upp i tre former av
underprogram: Dc nationella programmen, programmen för
gränsöverskridandc samarbete (CBC) och horisontella program. De
nationella programmen utformas helt med utgångspunkt i de
prioriteringar som lagts fast i partnerskapen. Huvuddelen av
Pharemcdlcn går till dessa program.
86
Prop. 2000/01:119
Programmen för gränsöverskridande samarbete (CBC) har funnits
sedan år 1994 och syftar till att skapa samarbete mellan Phareländer och
gränsregioner inom EU. Stöd lämnas till miljöinsatser, transporter,
turism, lokal demokrati samt utbildning och kultur. Budgeten uppgår till
ca 10 procent av den totala ramen. Under senare år har en harmonisering
skett med Interreg, programmet för gränsöverskridande samarbete mellan
EU-länder (avsnitt 9.6).
Horisontella program har funnits inom ett flertal områden, t.ex. miljö,
statistik, kärnsäkerhet och utveckling av små och medelstora företag.
Antalet minskas successivt och ersätts av mer differentierade insatser i
takt med att kandidatländerna kommer längre i sin utveckling.
Phareprogrammet är således anslutningsinriktat. Enligt riktlinjerna
skall 30 procent av resurserna användas till institutionsuppbyggnad och
70 procent till investeringar i näringslivs- och infrastrukturutveckling.
Investeringarna skall kopplas samman med insatser för att bygga upp
nödvändiga administrativa strukturer, och påskynda kandidatländernas
förberedelser för deltagande i EU:s strukturfonder. Detta gör att
regionala och lokala myndigheter nu involveras allt mer i processen.
Beslut av kommissionen kräver godkännande av medlemsländerna.
Pharekommittén svarar för den övergripande samordningen vad gäller
allt förmedlemskapsstöd inklusive ISPA och SAP ARD. Den förstärkta
förmedlemskapsstrategin har inneburit visst ökat inflytande från
medlemsstaterna, då partnerskapen har antagits genom beslut av
ministerrådet. För att kunna stoppa förslag krävs att en majoritet av
medlemsländerna har denna önskan, vilket är mycket ovanligt.
Kommissionens utvidgningsdirektorat svarar främst för policyfrågor
och programmering. Genomförandet decentraliseras i allt större
utsträckning till kandidatländerna. Anledningen är att dessa förväntas
bygga upp finansiella strukturer m.m. inför hanteringen av det finansiella
stödet efter medlemskapet. Kommissionens delegationer har redan i
nuläget rätt att skriva under avtal upp till 5 miljoner euro, vilket i
praktiken innebär att en stor andel projekt handläggs på plats i respektive
kandidatland.
Finansministerierna i kandidatländerna får successivt mer och mer
ansvar för att hantera EU:s medel på egen hand. Särskilda enheter har
byggts upp, s.k. Central Financing and Contracting Units, med ansvar för
upphandling och annan projektadministration beträffande de projekt som
understiger 5 miljoner euro. Ansvaret delegeras endast om landet i fråga
uppfyller ett antal kriterier som rör förmågan till finansiell kontroll.
Delegationerna utövar översyn samt deltar vid upphandling och annan
proj ektadministration.
87
Prop. 2000/01:119
Programmet ISPA (Instrument for Structural Policies for Pre-Accession)
liar utformats med EU:s sammanhållningsfond som förebild, och syftar
till att förbereda kandidatländerna i EU:s olika strukturarrangemang.
Projekten skall bidra till de mål som formuleras i partnerskapen. Stöd ges
på två områden, dels insatser på miljöområdet för införlivande av EU:s
regelverk, dels satsningar på infrastruktur inom transportområdet -
särskilt insatser projekt med koppling till transeuropeiska nät. För
perioden 2000-2006 har ca 1 miljard euro, per år satts av varav 50
procent avser infrastruktur och 50 procentmiljö. Stödet ges i form av
gåvomedel till investeringar. Tekniskt bistånd skall endast utgöra en
mindre del av ett investeringsprojekt.
Varje projekt bör omfatta minst 5 miljoner euro. Stödet kan uppgå till
75 procent av projektkostnaden. Undantagsvis kan stödet utökas till 85
procent för de projekt som anses vara av mer avgörande betydelse.
Andelen kan minskas om projekten genererar inkomster samt enligt
principen att den som förorenat betalar.
Ansvaret för genomförandet och administrationen av ISPA skall
gradvis övergå till kandidatländerna. Kommissionen förblir dock
ansvarig för beslut om stöd till projekt. Hanteringen inom kommissionen
sköts av direktoratet för regionalpolitik. En särskild ISPA-kommitté har
inrättats för konsultationer med medlemsländerna.
Programmet är i likhet med SAPARD fortfarande under utveckling.
Vissa insatser har emellertid redan inletts. Under år 2000 gick
övervägande delen av budgeten till transportsektorn. Under dc
kommande åren förutses en ökning i andelen miljöinsatser.
EU:s finansiella instrument till stöd för jordbruk och
landsbygdsutveckling är från år 2000 SAPARD (Special Accession
Programme for Agriculturc and Rural Development) och syftar till att
främja införlivandet av EU:s regelverk på jordbruksområdet i
kandidatländerna. Under perioden 2000-2006 skall ca 520 miljoner euro
årligen avsättas för programmet. Stödet skall i huvudsak inriktas på
investeringar för uppbyggnad av livsmedelssektorn och
infrastrukturutvecklingen samt till marknadsföring av jordbruks- och
fiskeprodukter. Miljöaspekterna skall tas tillvara genom stöd till
utveckling av jordbruksmetoder utan skadeverkningar på miljön.
Medelstilldelningen till vatje kandidatland grundar sig på hur stor andel
av befolkningen som är sysselsatt inom jordbruk, jordbruksareal, BNP av
årlig avkastning och den territoriella situationen. EU kommer i
normalfallet att bidra med mer än 75 procent av de offentliga utgifterna.
88
Prop. 2000/01:119
Ansvaret för SAPARD är redan från början delegerat till
kandidatlandet. Utvecklingen av nationella myndigheter med ansvar för
utbetalning av stöd från SAPARD pågår. Inget stöd kommer att betalas ut
från EU förrän landet i fråga har en ackrediterad myndighet.
Jordbruksdirektoratet svarar for hanteringen av programmen inom
kommissionen av jordbruks-direktoratet. Avstämningen av SAPARD-
frågor med medlemsländerna sker i redan existerande
j ordbrukskommittéer.
Konceptet partnersamverkan, eller twinning, lanserades i maj 1998 som
den främsta Phare-mekanismen för institutionsbyggande, dvs. för att
stödja kandidatländerna att utveckla moderna och effektiva
statsförvaltningar. Målet är att statsförvaltningar i kandidatländerna, på
samma sätt som nuvarande medlemsstater, kan genomfora EU:s
regelverk. Detta ställer höga krav på strukturer, mänskliga resurser och
kunskap.
Partnersamverkan utgör ett ramverk för statsförvaltningar och
organisationer i kandidatländerna för samarbete med deras motparter i
medlemsstaterna i syfte att utveckla och genomföra projekt som
involverar överföring, efterlevnad och genomförande av specifika delar
av regelverket. Partnersamverkan är inte avsett att utveckla samarbete i
allmänhet utan är inriktat på att leverera på förhand överenskomna
resultat inom prioriterade områden, som definierats i
förmedlemskapsstrategin. Istället för att använda kortidsexpertis
fokuserar samarbetet på sekondering av EU-experter till
kandidatländerna för att åstadkomma långsiktig förändring. Varje
projekt har minst en förmedlemskapsrådgivare, en individ sekonderad
från en medlemsstats förvaltning eller annan relevant organisation, som
finns på plats i kandidatlandets förvaltning under minst tolv månader för
att genomföra projektet i fråga. En utvärdering som genomförts av
kommissionen har visat på behovet av något kortare insatser. Under år
2001 har kommissionen därför introducerat ett nytt koncept, s.k.
twinning light, där kraven på projektens längd och långsiktig
expertnärvaro är lägre. Projekt under det nya konceptet kommer troligen
att påbörjas under år 2001, och kan utgöra en mer flexibel stödform men
med samma syfte som ordinarie partnersamverkan.
Hittills har projekt inriktats på de prioriterade områdena jordbruk,
miljö, finans och rättsliga och inrikes frågor. Gradvis kommer samarbetet
att utsträckas till att omfatta hela EU:s regelverk.
Projekten hanteras inom ramen för en årlig cykel där önskade projekt i
respektive kandidatland presenteras av kommissionen. Medlemsstaterna
sammanställer förslag som skall möta behovet. Därefter sker ett
anbudsförfarande i kandidatlandet, som till sist väljer det projekt och den
89
Prop. 2000/01:119
samarbetspartner som förefaller mest lämplig. Detta resulterar naturligen
i att konkurrensen om projekt är hård, och stora krav ställs på
projcktförslagsställarna.
Svenska myndigheter har varit aktivt involverade i partnersamverkan
sedan det lanserades. Ett avsevärt arbete har lagts ned inom
Regeringskansliet (UD) för att väcka myndigheternas intresse och
engagemang. Detta arbete har burit frukt och ett antal myndigheter är nu
involverade i projekt i ett flertal kandidatländer, inte enbart i närområdet.
Regeringen bedömer att detta engagemang bör fortsätta. Det är viktigt att
Sverige stödjer kandidatländernas EU-anpassning med den expertis och
kunskap som vi har. Dagens kandidatländer blir inom kort
medlemsländer och det är viktigt ur flera perspektiv att samarbete och
kontakter byggs upp nu.
Från och med 1 januari 2001 hanterar Sida det svenska arbetet med
partnersamverkan, både förberedelse- och genomförandefas gentemot
svenska myndigheter. I och med att partnersamverkan nu är väl
förankrad hos svenska myndigheter utgör överföringen till Sida en
naturlig utveckling av det svenska engagemanget. Sidas kunskap om och
erfarenheter av metodstöd och projekthantering kommer att underlätta de
svenska myndigheternas engagemang. Partnersamverkan kan också
komplettera de bilaterala samarbetsprogrammen särskilt i närområdet.
Vissa frågor rörande de svenska myndigheternas engagemang har
rests. Det rör främst kostnadstäckning för myndigheternas engagemang
och den tillgängliga svenska resursbasen. En annan fråga gäller
tillgängligheten av den svenska kompetensbasen på sikt. Dessa behöver
utredas närmare.
Tacis (Technical Assistance to the Commonwealth of Independcnt
States) är EU:s biståndsprogram för OSS-ländema. Programmet inleddes
år 1991 och syftar ytterst till att stödja övergången till en
marknadsekonomi med särskild tonvikt på att stödja demokrati och
utvecklingen till ett rättssamhälle. Sedan programmet tog sin början har
stödet uppgått till 4,7 miljarder euro. Ryssland har varit den i särklass
enskilt största mottagaren av stöd då ungefär hälften av medlen har
allokerats dit.
En ny förordning för Tacisprogrammet antogs i december 1999. Den
nya förordningen eftersträvar koncentration i insatserna genom mer
omfattande projekt. Koncentration skall också uppnås genom att alla
insatser i ett land skall ske inom de tre huvudområden som landet har
valt. Det finns sex huvudområden att välja på vilka är, stöd för
institutionell, rättslig och administrativ reform, stöd for utveckling av
privata sektorn och ekonomisk utveckling, stöd på sociala området,
infrastruktur, miljö och energi samt jordbrukssektorn och
90
Prop. 2000/01:119
landsbygdsutveckling. Kärnsäkerhet tillkommer för de länder som har
kärnkraft.
Den nya förordningen fokuserar i högre grad än tidigare på miljö och
på gränsöverskridande samarbete. Vikten av att överbrygga eventuella
klyftor i samband med EU-utvidgningen lyfts fram. Detta har bidragit till
att Tacis allt mer inriktas på de delar av OSS som ligger nära EU.
Insatser sker i form av kunskapsöverföring och i mindre omfattning
investeringar. I den nya förordningen höjdes taket för investeringar från
tidigare 10 procent till 20 procent. Ett par nya instrument för
investeringar kommer att prövas under den närmaste tiden, ett avseende
kommunala investeringar och ett avseende små och medelstora företag.
Vikten av partnerskap och långsiktigt samarbete understryks. Ett nytt
program, baserat på partnersamverkan inom Phareprogrammet
(twinning), kommer därför att introduceras. Programmet kommer i det
första skedet främst att fokusera på Ryssland.
Tacisprogrammet styrs genom s.k. indikativa program för respektive
land. De indikativa programmen lägger fast riktlinjerna för samarbetet
med respektive land för en period på fyra år. Baserat på det indikativa
programmet fastställs sedan, varje år för Ryssland och Ukraina och
vartannat för övriga länder, s.k. åtgärdsprogram där de enskilda
insatserna preciseras. Programmen godkänns av en styrkommitté med
representanter EU-medlemsstatema.
Indikativa program togs under år 2000 för Ryssland, Ukraina och, för
första gången sedan år 1995, för Vitryssland. Tacis skall i Ryssland och
Ukraina samarbeta inom områdena stöd för institutionell, rättslig och
administrativ reform, den privata sektom och det sociala området. I
Vitryssland skall insatser endast göras på demokratiområdet.
Vid sidan av de nationella programmen som beskrivits ovan består
Tacis av en rad regionala och horisontella program. Exempel på dessa är
programmet gränsöverskridande samarbete (CBC),
kämsäkerhetsprogrammet och Tempusprogrammet för utbildning.
Interreg III-programmet är det största gemenskapsinitiativet inom ramen
för EU:s strukturpolitik. Programmet som enbart är riktat till EU:s
medlemsstater, finansieras ur Europeiska regionala utvecklingsfonden
och avser samarbete över nationsgränserna med syfte att minska de
hinder som nationella gränser kan utgöra för den europeiska
integrationen.
Unionens yttre gränser är också i vissa fall kandidatländers och
Rysslands nationsgränser, vilket gör Interreg III-programmen till ett
viktigt instrument med syfte att stödja kandidatländerna i
utvidgningsprocessen. Phare- och Tacisprogrammen öppnar möjlighet
för kandidatländerna, Ryssland och Vitryssland för gränsnära samarbete
91
Prop. 2000/01:119
vilket i kombination med Interreg-medel kan utmynna i gemensamma
gränsöverskridande projekt. Kopplingen mellan Interreg 111 och
Phare/Tacis är således av stor betydelse generellt och särskilt för
Barents/Kolarctic- och Östersjöprogrammen. Det sistnämnda som syftar
till att integrera Östersjöregionen ur ett regionalt perspektiv kräver
kandidatländernas och Rysslands aktiva medverkan. Det har dock visat
sig svårt att få till stånd tillräcklig samordning mellan dc olika
finansieringssystemen. Kommissionen och medlemsländerna arbetar på
att skapa större synergi mellan systemen.
Interreg III löper över perioden 2000-2006 och har tre
samarbetsinriktningar: III A - gränsregionalt samarbete, III B -
transnationellt samarbete och III C - interregionalt samarbete. Sverige
har under perioden tilldelats 154 miljoner euro av totalt 4,875 miljarder
euro. Enligt fördelningsreglerna skall minst 50 procent av medlen gå till
A-, 14 procent till B- och 6 procent till C-programmet. Härtill kommer
offentlig och till viss del privat finansiering.
Interreg III A strävar efter fördjupning av redan existerande
gränsregionalt samarbete.
Interreg III B avser samarbete inom större transnationella områden och
är cn del i EU:s arbete att uppnå en samordning mellan stora europeiska
regioner inom EU, men även en ökad samordning med kandidat- och
andra grannländer. Sverige deltar i tre Interreg III B-program: Östersjön,
Nordsjön, och Norra Periferin.
Sverige satsar 38,3 procent av Interreg-medlen på
Östersjöprogrammet, vilket omfattar 11 länder: hela Sverige, Danmark,
Finland, Norge och de sex nordligaste delstaterna av Tyskland, Estland,
Lettland, Litauen, Polen, nordvästra Ryssland inklusive Kaliningrad samt
dc västra delarna av Vitryssland. Totalt beräknas EU-finansieringen av
Östersjöprogrammet till 90 miljoner euro, varav Sverige bidrar med ca
35 miljoner euro eller 297,5 miljoner kronor till programmet. Interreg III
B-programmct för den nordliga periferin kan också finansiera samarbete
med Ryssland.
Nordsjöprogrammet, vilket omfattar delar av Sverige och Norge (med
egna medel), Danmark och östra Storbritannien möjliggör ej samarbete
österut.
Interreg III C syftar till interregionalt samarbete mellan regioner i hela
EU och grannländerna. Genom arbete i nätverk skall politik och
instrument för regional utveckling och sammanhållning göras mer
effektiv. Alla regioner inom EU kan ansöka om finansiering ur Interreg
III C. Kommissionen föreslår att genomförandeorganisationen kopplas
till Interreg III B. Med utgångspunkt från de samarbetsområden som
fastställts för B - forskning, teknisk utveckling, företagande, IT, turism,
kultur och miljö - skall berörda medlemsstater gemensamt utarbeta
program för interregionalt samarbete på respektive område.
92
Prop. 2000/01:119
Sedan år 1990 är Europeiska investeringsbanken (EIB) aktiv i Central-
och Östeuropa. Verksamheten fokuserar på investeringar som bidrar till
integration och omfattar en gränsöverskridande dimension. Sedan år
1992 ingår miljöförbättrande åtgärder i Östersjöregionen. Under de
senaste åren har utlåningen vuxit kraftigt i kandidatländerna. Utestående
åtaganden uppgår till ca 13 miljarder euro. Polen och Tjeckien är de
länder som erhållit mest krediter. EIB har hittills inte varit verksam i
OSS-ländema
EIB har tilldelats en viktig roll i att stödja utvidgningsprocessen
finansiellt. Sedan år 1996 finns cn särskild lånefacilitet som ger stöd till
kandidatländerna. Beslut om en andra lånefacilitet togs under år 1999.
Den kommer att utgöra ett centralt instrument för EIB:s verksamhet de
närmaste åren. Det indikativa beloppet för perioden 2000-2003 är 8,5
miljarder euro.
Utlåningen är knuten till speciella projekt i offentliga eller privata
sektom. Projekten skall vara ekonomiskt, tekniskt och miljömässigt
sunda. Tonvikten ligger på de stora transeuropeiska nätverken (TEN).
Miljöinvesteringar är också betydelsefulla.
EIB:s utlåning utanför EU bestäms genom uppdrag från bankens ägare.
Sådana uppdrag har givits för sammanlagt ett 100-tal länder i världen
inom ramen för överenskommelser mellan EU och olika grupperingar av
länder.
Regeringen har verkat för att främja investeringar från internationella
finansiella organisationer i Ryssland. Ett exempel är pilotprojekt med
EIB-finansiering som har en tydligt positiv miljöeffekt och som är av
stort gemensamt intresse för Ryssland och EU. Vid EU:s toppmöte i
Stockholm i mars 2001 bekräftades att medlemsländerna ställer sig
positiva till sådan begränsad utlåning till Ryssland.
Inom EU utvecklas nu en sammanhållen politik för unionens Nordliga
dimension. Syftet är att öka EU:s engagemang för norra Europa och
därmed unionens förmåga att bidra till en stabil och positiv utveckling i
regionen. Den viktigaste aspekten är naturligtvis att minska de klyftor i
utvecklingsnivå som idag finns mellan olika länder i regionen och mellan
olika områden inom ländema för att undanröja spänningar som annars på
längre sikt kan leda till konflikter i vårt närområde.
Till grund för arbetet ligger de riktlinjer som antogs av allmänna rådet
i maj 1999 och sedan godkändes av Europeiska rådet i Köln. På basis av
riktlinjerna har en handlingsplan för perioden 2000-2003 utarbetats.
Handlingsplanen godkändes av Europeiska rådet i Feira. Rådet gav
kommissionen en ledande roll i genomförandet av handlingsplanen.
93
Prop. 2000/01:119
Medlemsstaterna deltar i arbetet och ger fortsatt vägledning till
kommissionen via de rådsarbetsgrupper som ansvarar för de
politikområden som omfattas av handlingsplanen.
Genom EU:s utvidgning ökar unionens territorium österut och dess
direkta gräns gentemot Ryssland förlängs ytterligare. Östersjön blir
alltmer ett innanhav inom unionen med Kaliningrad- och S:t Petersburgs-
områdena som enda undantag. EU får samtidigt nya möjligheter att driva
en aktiv och framsynt politik för långsiktig stabilitet och hållbar
utveckling i Östersjöområdet.
En regional ansats är nödvändig för att EU effektivt skall kunna ta sig
an dc gränsöverskridande frågor som står på dagordningen,
infrastrukturutbyggnad, trafikplanering, hälsofrågor, miljöförstöring,
kämsäkerhetsrisker, brottsbekämpning etc.
De instrument som unionen har till sitt förfogande har antingen
utformats för att genomföra åtgärder inom EU, för att stödja
kandidatländernas anslutningsförhandlingar eller för att utveckla vissa
typer av samarbete med tredje land. Att kombinera åtgärder inom ramen
för olika EU-instrument har i många fall visat sig vara svårt, särskilt på
ftnansieringssidan.
Genom EU:s Nordliga dimension har en plattform skapats för att
utveckla ett gränsöverskridande förhållningssätt till frågor som är viktiga
för norra Europas utveckling. Den nordliga dimensionen är en
utgångspunkt för att utveckla nya arbetsformer och nya instrument på
basis av cn sammanhållen geografisk regional ansats. En sådan
sammanhållen EU-politik kommer, när den så småningom har etablerats
fullt ut, att kunna bli av stort värde för ländema och folken i norra
Europa.
En viktig komponent i arbetet är koordinering för att skapa mervärde
ur cn given mängd insatta resurser. Genom förenkling och samordning
inom EU-strukturerna, och i EU:s relationer med externa aktörer, kan
effektiviteten i EU:s åtgärder till förmån för norra Europa öka. Genom att
fullt ut utnyttja det arbete som bedrivs på regional nivå runt Östersjön,
såväl mellanstatligt, subnationellt som subregionalt, kan EU dra fördel av
det stora kunnande och den kompetens i enskilda frågor som finns i
regionen.
Det regionala samarbetet i Sveriges närområden som Sverige,
tillsammans med övriga nordiska länder har byggt upp under det senaste
årtiondet är ett mycket värdefullt och väl fungerande exempel som i
demokratiska former och med stor öppenhet har förmågan att utveckla en
samsyn inom viktiga politikområden. Dessa politikområden omfattas
också av EU:s Nordliga dimension.
Det regionala samarbetet och dess gränsöverskridande konsultations-
och beredningsroll fyller cn viktig funktion i den svenska
närområdespolitiken och representerar cn garanti för stabilitet och
dynamisk tillväxt i närområdet. Det regionala samarbetet för samman
grannländer runt Östersjön som har olika roller i den långsiktiga
94
Prop. 2000/01:119
europeiska integrationsprocessen, EU-medlemmar, kandidatländer och
icke-kandidatländer, i en struktur där alla har möjlighet att fä särskilda
frågor redovisade, analyserade och beaktade. Det är därför ett starkt
svenskt intresse att de regionala organen och de regionala
samarbetsstrukturema i norra Europa ges en framträdande roll inom den
nordliga dimensionen. Regeringen avser att verka för att en konstruktiv
samverkan kommer till stånd mellan de regionala samarbetsstrukturema i
Östersjöregionen och EU:s olika institutioner.
Från svensk sida har initativ också tagits till att förstärka samarbetet
mellan de internationella finansinstitutionema och kommissionen vad
gäller genomförandet av infrastruktur- och miljöprojekt inom den
nordliga dimensionens ram. För närvarande pågår överläggningar om att
etablera ett partnerskap för gemensamma miljösatsningar i regionen.
Genom förstärkt samarbete mellan de viktigaste finansiella aktörerna och
lämpliga kombinationer av låne- och gåvomedel kan förutsättningar
skapas för ett snabbare genomförande av ett antal angelägna miljöprojekt
i det svenska närområdet.
Regeringens bedömning: De regionala organisationerna i
Östersjöområdet och Barentsregionen är viktiga instrument för att
fördjupa samarbetet i regionen. Samordning och samverkan med de
mellanstatliga regionala organisationerna bör eftersträvas.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår till skillnad från
regeringen att mellanstatligt regionalt samarbete antas som en riktlinje
för utvecklingssamarbetet.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser håller med om vikten av
samverkan mellan svenska och multilaterala institutioner, bl.a. för att öka
verkningsgraden i de svenska insatserna.
Skälen för regeringens bedömning: De regionala organisationerna i
Östersjöområdet och Barentsregionen är viktiga instrument för att
fördjupa samarbetet i regionen. Denna form av närområdessamarbete
bygger på gemensamma intressen hos alla deltagande länder i den
berörda regionen. Underliggande gemensamma intressen gör att
samarbetet kan fortsätta och smidigt övergå i den typ av
grannlandssamarbete mellan jämbördiga parter som sedan länge bedrivs
mellan de nordiska ländema. Det ligger i Sveriges intresse att bygga upp
och vidmakthålla denna form av närområdessamarbete med våra
grannländer runt Östersjön även efter EU:s utvidgning.
95
Prop. 2000/01:119
Sverige bidrar till och har positiva erfarenheter från regionalt
samarbete i Östersjöregionen som genomförs av Nordiska ministerrådet,
Östersjöstaternas råd, Barentsrådet och Arktiska rådet. Det bör finnas en
strävan mot ett samlat svenskt agerande i dessa organisationer. Sverige
bör verka aktivt i de regionala organisationerna for att deras verksamhet
skall spegla svenska prioriteringar för samarbetet med Central- och
Östeuropa.
Det finns ett samspel mellan multilaterala organisationers normgivande
verksamhet och det bilaterala svenska utvecklingssamarbetet med Öst-
och Centraleuropa som är viktigt. Regeringen anser att detta samspel bör
fördjupas och effektiviseras. Inom de regionala samarbetsorganen
kompletteras som regel de nationellt genomförda delinsatsema med
multilateralt erfarenhetsutbyte och löpande uppföljning i form av
gemensamma konferenser, seminarier och arbetsmöten. Bidrag bör
kunna ges till projekt i länder i vårt närområde som initieras i dessa
organisationer eller till projekt där Sverige inte verkar direkt bilateralt.
I det följande lämnas en redogörelse för några av de viktigaste
mellanstatliga regionala organisationerna i Östersjöregionen.
Öslersjöstaternas råd
Östersjöstaternas råd (CBSS) är en mellanstatlig organisation för
samarbete mellan regeringarna i Östersjöområdet. Medlemmar är de fem
nordiska ländema, de tre baltiska ländema, Ryssland, Polen och
Tyskland samt Europeiska kommissionen. CBSS bildades år 1992 och
symboliserar de möjligheter till nära samarbete mellan likasinnade länder
som uppstod efter dc stora politiska omvälvningarna i området åren
dessförinnan. CBSS fokus ligger numera på ett brett samarbete inom en
lång rad områden. Praktiskt taget samtliga svenska fackdepartement och
flera myndigheter deltar i olika delar av CBSS verksamhet. Samarbetet
består av:
- diskussioner av politiken inom utvalda sakområden, antagande av
mål och aktionsplaner, ibland syftande till harmonisering (normgivning)
- erfarenhetsutbyte i form av konferenser, seminarier och arbetsmöten
- praktiskt operativt samarbete
- enstaka utvecklingsprojekt.
Sedan år 1996 har regeringscheferna träffats vartannat år vid
Östersjötoppmöten. CBSS leds av utrikesministrarna som möts en gång
om året. En ämbetsmannakommitté samordnar verksamheten och det
finns cn rad tjänstemannagrupper, aktionsgrupper och arbetsgrupper på
olika områden. Organisationen har ett litet sekretariat beläget i
Stockholm. CBSS har också en särskild kommissarie för demokratisk
utveckling.
CBSS söker främja handel och investeringar i regionen genom
samarbete för att avlägsna handelshinder (såsom de alltför långa
väntetiderna vid gränspassager) och öka informationsutbytet (bl.a. genom
96
Prop. 2000/01:119
samordnade webbplatser för handelsinformation). Genom en Agenda 21
for Östersjöområdet - Baltic 21 - söker CBSS främja en hållbar
utveckling inom en rad samhällssektorer. På energiområdet finns ett
omfattande samarbete för harmonisering av regelverk i syfte att säkra en
hållbar energiförsörjning. CBSS söker också bevara det gemensamma
kulturarvet genom samarbete mellan ansvariga myndigheter. Samarbetet
på lokal och regional nivå uppmuntras särskilt och det gäller både
samarbete mellan kommuner och regioner och samarbete mellan icke-
statliga organisationer, inte minst ungdomsorganisationer. Ett direkt
utvecklingsprojekt är EuroFaculty som syftar till uppgradering av vissa
fakulteter vid universiteten i Tartu, Riga, Vilnius och Kaliningrad.
En viktig del av CBSS verksamhet är att hantera nya utmaningar. Den
mest operativa verksamheten sker inom aktionsgruppen mot organiserad
brottslighet bl.a. med dygnet-runt-öppna sambandscentraler och
gemensamma aktioner vid gränserna mot bl.a. narkotika och stulna bilar.
Den ökade förekomsten av tuberkulos och hiv, främst i de östra delarna
av regionen, motarbetas genom en lång rad insatser med en aktionsgrupp
som pådrivare och samordnare. Människors säkerhet mot civila hot
främjas också bl.a. genom samarbete när det gäller räddningstjänst,
förebyggande av olyckor och ett särskilt kustbevakningssamarbete. Ett
IT-baserat projekt finns för erfarenhetsutbyte rörande skyddet av utsatta
bam, särskilt mot sexuellt utnyttjande.
En långsiktig utmaning är att främja en hållbar utveckling i regionen, i
enlighet med principerna från 1992 års FN-konferens om miljö och
utveckling. Vid utrikesministermötet år 1998 antog CBSS en regional
Agenda 21 inriktad på ett systematiskt arbete för att uppnå hållbar
utveckling inom jordbruk, energi, fiske, skog, industri, turism,
transporter och fysisk planering och senare har utbildning tillkommit.
Arbetet bygger på sektorsansvar, indikatorer har tagits fram och ett antal
konkreta projekt genomförs. Sektors- och miljöministrarna har givits en
viktig roll i uppföljningen av genomförandet av Baltic 21.
Nordiska ministerrådet
Nordiska ministerrådet (NMR) inledde 1990/91 samarbetet med de
baltiska ländema i syfte att bidra till ländernas självständighetsprocess.
År 1995 inkluderades det ryska närområdet i samarbetet och år 1999
även delar av Arktis. Polen ingår inte i samarbetet.
Målet för samarbetet med närområdena är att bidra till en säker och
stabil utveckling, förstärkt demokrati och ökad värdegemenskap i norra
Europa samt att medverka i utvecklandet av marknadsekonomi och ökat
ekonomiskt samarbete. De samnordiska insatserna omfattar NMR:s
närområdesprogram, NMR:s och nordiska institutioners sektoriellt
inriktade program och projekt samt de nordiska
fmansieringinstitutionemas aktiviteter i samarbete med närområdet. Ett
nytt närområdesprogram antogs år 2000. En successiv förskjutning av
97
4 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 119
Prop. 2000/01:119
tyngdpunkten sker till det ryska närområdet i Östersjö- och
Barentsregionema, medan samarbetet med de baltiska ländema går över i
normalt grannlandssamarbete. Det arktiska samarbetsprogrammet från år
1996 skall revideras mot bakgrund av Arktiska rådets bildande år 1996
och att Nordiska ministerrådet upptagits som permanent observatör vid
Arktiska rådet i oktober 2000.
Insatserna bör koncentreras till större projekt som ger en mer synlig
effekt i mottagarländerna. Behoven skiftar mellan Ryssland och de
baltiska ländema och insatserna bör förankras bättre i syfte att motsvara
olika behov. Det nya närområdesprogrammet kommer att börja
operationaliseras i samband med arbetet med Nordiska ministerrådets
budget för år 2002 och beaktas vid sammanställandet av Nordiska
ministerrådets kommande ramprogram för perioden 2003-2005.
Närområdesprogrammet har vuxit i volym under perioden 1991-2001
från 15 miljoner danska kronor till 67 miljoner danska kronor per år. De
sektoriella insatserna har en större budget ca 70-75 miljoner danska
kronor per år. Närområdesaktiviteter finansieras också genom den
ordinarie budgeten för år 2001, totalt 65 miljoner danska kronor, samt
från sektorsmedel i kombination med närområdesprogrammet på ca 10
miljoner danska kronor.
Nordiska investeringsbanken
Nordiska investeringsbanken (NIB) är en multilateral
finansieringsinstitution, som ägs av de fem nordiska länderna och drivs
enligt bankmässiga principer. NIB finansierar privata och offentliga
projekt, investeringsprojekt och projektexport, som prioriteras i dc
nordiska länderna och av låntagarna. Långfristiga lån och garantier
erbjuds på konkurrenskraftiga, marknadsmässiga villkor. Inget lån
beviljas utan tillfredsställande miljöutlåtande.
Den kreditgivning som sker till utomnordiska kunder (ett 30-tal) skall i
princip lämnas till regeringar eller mot regeringsgarantier. NIB har dock
möjlighet, särskilt i närområdet, att även stödja den privata sektom. I
NlB:s utomnordiska verksamhet är Östersjö- och Barentsregionema
prioriterade.
I regionen är NIB:s strategi att bidra med finansiering till den
ekonomiska omvandlingen och utvecklingen, att spela cn viktig roll i
finansieringen av miljöförbättrande investeringar i Norden och i
Östersjö- och Barentsregionema samt att samarbeta med och komplettera
andra nordiska eller internationella kreditgivare. Finansiering av små och
medelstora företags investeringar är en viktig uppgift.
Sedan år 1997 kan NIB bevilja speciella miljöinvesteringslån upp till
ett totalbelopp om 100 miljoner euro. För projekt av dessa slag i dc
baltiska ländema och nordvästra Ryssland har banken bidragit med
betydande belopp.
98
Prop. 2000/01:119
Projektinvesteringslån beviljas till kreditvärdiga utvecklingsländer och
till ländema i Central- och Östeuropa för finansiering av projekt av
nordiskt intresse. Utlåningen till de baltiska ländema kommer successivt
att inordnas i NIB:s ordinarie verksamhet.
Nordiska miljöfinansieringsbolaget
Nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEFCO), är en internationell
finansieringsinstitution med uppgift att finansiera miljöprojekt i Central-
och Östeuropa. NEFCO etablerades år 1990 av de nordiska ländema som
en investeringsfond med målsättning att i Nordens närområden underlätta
genomförandet av miljöprojekt. Investeringsfondens grundkapital är 80
miljoner euro. Sveriges andel i fonden är 38 procent. Genom
investeringsfonden medverkar NEFCO i projekt som delägare, långivare
eller garant. Syftet med NEFCO:s verksamhet är att främja
miljöinvesteringar i nordens närområde genom att medverka i projekt
tillsammans med nordiska företag. I NEFCO:s uppdrag ingår att
miljöeffekterna sätts i första rummet. Det förutsätts dock att projekten
uppfyller rimlig lönsamhet. Från och med år 1996 förvaltar NEFCO även
Nordiska miljöutvecklingsfonden, en särskild ordning för mjuk
finansiering av miljöprojekt i Nordens närområde.
På uppdrag av Nordiska ministerrådet genomfördes under hösten år
2000 en utvärdering av NEFCO. Utvärderingen ger NEFCOis
verksamhet generellt sett positiva omdömen. Utvärderingen anser att
NEFCO:s projekt åstadkommit positiva effekter och haft en hög grad av
miljömässig måluppfyllelse. Utvärderingens slutsats och
rekommendation är att medlemsländerna skall besluta att utöka NEFCO:s
grundkapital för att säkerställa en fortsatt aktiv och dynamisk process.
NEFCOrs styrelse har ställt sig bakom denna bedömning och Nordiska
ministerrådet, miljöministrarna, har förordat att medlemsländerna höjer
grundkapitalet med 40 miljoner euro över perioden 2002-2007. Det
skulle för Sveriges del innebära, i enlighet med den nordiska
fördelningsnyckeln, ett kapitaltillskott till NEFCO motsvarande 15,2
miljoner euro.
Det är regeringens bedömning att det är motiverat att höja NEFCO:s
grundkapital. Regeringen avser därför att medverka till att Nordiska
ministerrådet under innevarande år tar beslut om att höja NEFCO:s
grundkapital med 40 miljoner euro under åren 2002-2007.
Barentsrådet
I Barentsregionen bor drygt 5 miljoner människor på en yta två gånger så
stor som Frankrike. Området har Europas största skogar, över 700
mineraler, världens rikaste fiskevatten, stora olje- och gasfyndigheter.
Klimatet är hårt, avstånden långa och infrastrukturen i stora delar
bristfällig. Levnadsstandarden varierar kraftigt mellan olika delar av
99
Prop. 2000/01:119
regionen. Natur och miljö är känslig och utsatt för stora ingrepp som
behöver åtgärdas. Det gäller särskilt de stora mängder kärnavfall och de
osäkra kämreaktorer som finns i regionen. Tre ursprungsfolk, samer,
vepser och nenetser, lever i Barentsregionen och upprätthåller sina
traditionella livsstilar.
I januari 1993 formaliserades Barentssamarbetet när utrikesministrarna
från de nordiska ländema och Ryssland samt en representant för
Europeiska kommissionen undertecknade den s.k. Kirkenäs-
deklarationen. Barentsrådet etablerades därmed som forum för
mellanstatligt samarbete i Barentsregionen.
Samtidigt enades landshövdingar, guvernörer och andra provinsledare
om att bilda Barents regionråd för samarbete på länsnivå. I regionrådet
ingår i dag företrädare för 12 län eller motsvarande (tre från Norge, två
från Sverige, tre från Finland och fyra från Ryssland) samt en
representant för ursprungsfolken i Barentsregionen. Regionrådet har
antagit ett s.k. Barentsprogram som anger fem prioriterade
arbetsområden för perioden 2000-2003, industriell och kommersiell
utveckling/infrastruktur, kompetens/utbildning, miljö/hälsa,
välfärd/kultur och ursprungsfolk. Ordförandeskapet i regionrådet roterar
med tvåårsintervall.
Det mellanstatliga Barentsrådet har sju medlemmar (de fem nordiska
ländema, Ryssland samt en representant för EU-kommissionen) och nio
observatörer (Kanada, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Polen,
Tyskland, Storbritannien och USA). Ordförandeskapet roterar mellan
Norge, Finland, Ryssland och Sverige. Barentsrådet möts varje år på
utrikesministemivå i ordförandelandet. Däremellan sköts arbetet av en
ämbctsmannakommittc. Sverige kommer att inneha ordförandeskapet i
Barentsrådet från mars 2001 till mars 2002. Rådets verksamhet har
successivt utvecklats till att omfatta cn rad arbetsområden, ekonomiskt
samarbete, kämsäkerhetsfrågor, den nordliga sjörutten, miljöfrågor,
energieffektivisering och -besparing, ungdomspolitiska frågor,
transportplanering, hälsofrågor, utbildnings- och forskningsfrågor,
tullsamarbete och skogsfrågor.
De senaste åren har arbetet inom Barentsrådet allt mer fokuserats på
frågor som rör förbättring av förutsättningarna för handel och
ekonomiskt samarbete och underlättande av rörlighet över gränserna.
EU:s stödprogram för regionalt gränsöverskridande samarbete (Interreg)
har ökat intresset för och möjligheterna att finansiera lokalt utformade
samarbetsprojekt på subnationell nivå i Barentsregionen. Det är därför
viktigt att Barcntsrådets verksamhet inriktas på att undanröja onödiga
hinder och på att förenkla och harmonisera relevanta regelverk.
100
Prop. 2000/01:119
Arktiska rådet
Arktiska rådet bildades år 1996 av de åtta arktiska staterna Danmark,
Finland, Island, Kanada, Norge, Ryssland, Sverige och USA och utgör
ett mellanstatligt samarbete för ländema runt polen. Unikt är att även
arktiska ursprungsbefolkningar ingår som permanenta representanter i
rådet. Samema från Finland, Norge, Sverige och Ryssland representeras
av Samerådet. De övriga ursprungsbefolkningarna är inuiter, aleuter, två
indianska grupper samt Raipon, ett samlingsnamn för ryska
ursprungsbefolkningar i norr. Observatörer är bl.a. Frankrike,
Storbritannien, Nederländerna, Polen och Tyskland. Dessutom finns ett
femtontal icke-statliga organisationer som observatörer.
Även på parlamentarisk nivå finns stort intresse för arktiskt samarbete.
De åtta ländernas parlamentariker, inklusive representanter för
Europeiska parlamentet, har hållit fyra konferenser i Reykjavik i Island,
Yellowknife i Kanada, Salekhard i Ryssland samt Rovaniemi i Finland.
Nästa möte blir i Norge år 2002.
Arktiska rådet skapades som ett forum för att främja samarbete och
samordning särskilt vad gäller hållbar utveckling och miljöskydd i norr.
Miljösamarbetet hade utvecklats ur den s.k. Rovaniemi-processen som
startade år 1991. När Arktiska Rådet bildades breddades agendan och
samarbetet utsträcktes till att även omfatta hållbar utveckling. En särskild
arbetsgrupp för hållbar utveckling bildades med i princip samma
sammansättning som ämbetsmannarådet.
Arktiska rådet har haft två möten på ministernivå, år 1998 i Iqaluit,
huvudstad i Nunavut, Kanada, och år 2000 i Barrow, Alaska. Vid mötet i
Barrow antog ministrarna en handlingsplan för att eliminera
miljöföroreningar i Arktis. Prioriterade områden är långlivade organiska
föroreningar, tungmetaller, radioaktivitet och uttunning av ozonlagret.
Som ett exempel på samarbetsprojekt har ett projekt påbörjats för
utfasning av PCB-användningen och hantering av PCB-avfall i Ryssland.
Sverige har tagit initiativ till ett projekt rörande dioxiner och foraner i
Ryssland, som kommer att genomföras tillsammans med USA och
Ryssland.
Man har bl.a. överenskommit att utarbeta en översikt över status och
trender i förändringar i ekosystemet, habitater och arter i Arktis. Ett nytt
stort projekt (ACIA), som analyserar och värderar effekterna av
klimatförändringar och UV-B-strålning på de arktiska ekosystemen och i
vilket samtliga länder deltar, kommer att omspänna flera år.
Rörande hållbar utveckling har man enats om ett ramprogram samt
identifierat ett antal områden av gemensamt intresse, såsom hälsa,
livsstil, kommunikationer, landsbygdens infrastruktur och turism.
Projekt som är under arbete är en granskning av levnadsvillkoren i Arktis
samt utveckling av ett övervakningssystem för smittsamma sjukdomar.
101
Prop. 2000/01:119
Även renskötsel, nordliga timmerskogar och transporter kommer att
behandlas.
Ett särskilt projekt är ett nätverksuniversitet, "University of the
Aretie", som är under uppbyggnad.
En central fråga är finansieringen av aktiviteter och projekt. Det saknas
ett gemensamt åtagande för finansiering av dessa aktiviteter liksom för
ursprungsbefolkningarnas deltagande och för de olika
sekretariatsfunktionerna.
Arktiska rådet kom igång långsamt, men har under dc senaste två åren
utvecklats på ett framgångsrikt sätt. Den stora uppslutningen visar att det
finns ett behov av ett forum för arktiska och nordliga frågor.
Det finns anledning anta att Arktiska rådet kommer att öka i betydelse
allteftersom cn fredlig utveckling i området befästs. Målet är att
säkerställa en ekonomisk och social utveckling för de boende i ett
område som är mycket utsatt och ömtåligt för förändringar, vare sig
dessa är av människohand eller naturliga klimatförändringar. Arktiska
rådet kan bli ett av instrumenten för samarbetet inom den Europeiska
unionens Nordliga dimension.
Helsingforskommissionen
Ilelsingforskonvcntionen för skydd av Östersjöns marina miljö skrevs
under år 1974 som cn av de första marina konventionerna i världen. Alla
Östersjöns kuststater har ratificerat den, liksom EU. Knutet till
konventionen finns cn kommission som är det beslutande organet för
signatärländema. Helsingforskommissionen - HELCOM - skall enligt
konventionen utforma och besluta om rekommendationer om åtgärder för
att skydda Östersjöns marina miljö. Åtgärder kan vidtas i hela Östersjöns
avrinningsområde och mot alla källor till belastning på Östersjöns miljö.
Arbetet är organiserat i 6 arbetsgrupper, strategigruppen, landbaserade
källor, fartygsutsläpp, miljöövervakning och utvärdering, naturskydd och
kustzonsförvaltning, samt arbetsgruppen för genomförande av
Åtgärdsprogrammet för Östersjön. I HELCOM:s arbete deltar också
andra viktiga mellanstatliga organisationer i regionen, bl.a. den
Internationella fiskeorganisationen för Östersjön och ICES, cn marint
inriktad forskningsorganisation. Ett antal icke-statliga organisationer
deltar också i arbetet.
Samtidigt med att konventionen reviderades år 1992 antogs ett 20-årigt
Åtgärdsprogram för Östersjön för att återställa Östersjöns ekologiska
balans som administrativt integrerades i HELCOM. Programmet var ett
direkt resultat av toppmötet i Ronneby år 1990 mellan Östersjöländernas
regeringschefer. Listan med 132 s.k. hot spots har spelat en stor roll för
att tydliggöra investeringsbehoven och locka finansiärer till att bidra till
programmet.
102
Prop. 2000/01:119
Under senare år har HELCOM prioriterat bl.a. insatser mot
övergödning, utsläpp av farliga ämnen, utsläpp av olja i Östersjön och
fortsatt genomförande av Åtgärdsprogrammet.
Regeringens bedömning: Fortsatt samordning och samverkan med de
internationella finansiella organisationerna bör ske.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Majoriteten av de instanser som uttalat sig
instämmer att samverkan mellan svenska och multilaterala institutioner
ökar de svenska insatsernas verkningsgrad. Några instanser menar att det
finns en risk att svenska intressen går förlorade vid koordinering med
andra aktörer.
Skälen för regeringens bedömning: De multilaterala
organisationerna är viktiga aktörer i utvecklingssamarbetet med Central-
och Östeuropa, med betydande resurser. De svenska bilaterala aktörerna
har i det hittillsvarande samarbetet i hög grad samverkat med de
internationella finansiella institutionerna. Både Världsbanken och EBRD
har varit viktiga samarbetsparter och utredningen konstaterar att några av
de insatser som varit mest framgångsrika i det svenska
utvecklingssamarbetet har gjorts i samarbete med de internationella
finansiella organisationerna. Regeringen anser att en fortsatt samordning
med de internationella finansiella organisationerna skall ske. Samverkan
bidrar till att förstärka de svenska insatserna och ge det större
verkningsgrad.
Sverige bör i de multilaterala organisationerna aktivt verka för att
deras verksamhet skall spegla svenska prioriteringar för samarbetet med
Central- och Östeuropa. Sverige bör också fortsätta verka för
institutionernas medverkan i t.ex. miljö- och inffastrukturprojekt inom
ramen för EU:s Nordliga dimension.
Regeringen anser vidare att Sida i samarbetet med de internationella
finansiella organisationerna bör verka för att den svenska resursbasen
används i så hög utsträckning som möjligt.
Särskilda svenska bilaterala bidrag till de multilaterala
organisationerna kan vara motiverade, om dessa organisationer har en
komparativ fördel eller där Sverige av olika skäl inte kan agera bilateralt.
Sverige bör också aktivt delta i gemensamma miljöpolitiska initiativ,
t.ex. inom ramen för Nordliga dimensionen. Regeringen anser vidare att
en högre andel svenskar anställda i organisationerna skall eftersträvas.
103
Prop. 2000/01:119
Världsbanken
Världsbanken (IBRD) spelar en viktig roll i Central- och Östeuropa
genom sitt stöd för strukturella reformer. Världsbankens engagemang i
regionen Europa och Centralasien har ökat kraftigt under senare år.
Sedan år 1992 har det mer än fördubblats även en budgetminskning i
denna region kan noteras under det senaste året. Det land i regionen som
mottagit mest stöd under perioden är Ryssland. Under perioden 1990-
1999 har nästan 12 miljarder US-dollar lämnats till Ryssland. De största
låntagarna år 1999 var Ryssland, Ukraina, Turkiet, Rumänien och Polen.
Världsbankens insatser sker i form av både lån och ickc-långivande
verksamhet. Exempel på icke-långivandc verksamhet är
policyrådgivning, rapporter, bedömningar och tekniskt stöd. Områden
där Världsbanken är aktiv är offentlig förvaltning, finansiella sektorn,
privatisering och miljö. Även energi, transport, jordbruk och vatten är
viktiga områden och på senare tid har allt större uppmärksamhet riktats
mot problemen med korruption. I kandidatländerna vill banken stödja
EU-anpassningen, dels genom finansiellt stöd men framför allt genom att
vara en opartisk rådgivare.
Världsbankens mandat är att bekämpa fattigdom, både genom reformer
och institutionsuppbyggnad och genom lån och insatser på det sociala
området, t.ex. pensionsreformer, socialservicesystem och hälso- och
sjukvård. En ny typ av fattigdomsanalyser genomförs nu som syftar till
att få in ett fattigdomsperspektiv i makroekonomiska och strategiska
reformfrågor.
Bankens engagemang i dc baltiska länderna har följt en nedåtgående
trend. En liten uppgång kunde noteras i Lettland och Litauen efter krisen
i Ryssland. Bland annat beviljades två stora strukturanpassningslån
respektive land under år 2000 (40 miljoner USD till Lettland och 98,5
miljoner USD till Litauen). Estland däremot har knappast tagit några lån
alls. Flera länder i Centraleuropa har nu tillgång till marknadsfinansiering
till attraktiva villkor och stödet från Världsbanken är på väg att fasas ut.
Detta gäller bl.a. Slovenien och Tjeckien och i viss mån Estland. Även i
Polen har åtagandena minskat, även om landet var en av de största
mottagarna i regionen under år 1999.
Vad gäller Ryssland och Ukraina är Världsbanken beredd att även
fortsatt ha stort och även utökat engagemang i dessa länder.
Sverige samfinansierar en rad projekt i Central- och Östeuropa med
Världsbanken, både på miljöområdet och på det sociala området. Ett
flertal mycket lyckade projekt har genomförts.
Europeiska utvecklingsbanken
Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) bildades år 1991 i syfte att
underlätta övergången till en marknadsekonomi i ländema i Central- och
104
Prop. 2000/01:119
Östeuropa inklusive hela före detta Sovjetunionen. Vid utgången av år
2000 var EBRD regionens största enskilda investerare med en
utlåningsvolym på 12,2 miljarder euro. Bankens politiska mandat gör
gällande att verksamhetsländema skall bekänna sig till
flerpartidemokrati, pluralism och marknadsekonomi. Banken är verksam
i 27 länder.
EBRD finansierar projekt i både privata och offentliga sektorn genom
krediter, riskkapitalinvesteringar och garantier. Enligt bankens stadgar
skall andelen projekt i den offentliga sektom inte överstiga 40 procent.
Vid utgången av år 1999 svarade den privata sektom för 70 procent av
bankens portfölj. Grundkriterier för att EBRD skall gå in i ett projekt är
att det följer sunda bankprinciper, att additionalitet gäller och att
projektet har en påtaglig transitionseffekt. Banken har av ägarna försetts
med miljömandat vilket innebär krav på positiva miljöeffekter.
Den finansiella sektom har sedan starten varit ett viktigt område för
banken. Långivning till små och medelstora företag har fått ökad
betydelse. Bankens instrument för kreditgivning till nystartade eller
mycket små företag har varit framgångsrik och förutses öka. Infrastruktur
är en av de viktigaste sektorerna, med tonvikt på kommunal infrastruktur
och miljö, energieffektivisering och transport i både privata och
offentliga sektom. Viktiga aspekter av EBRD:s verksamhet är också
policyrådgivning samt mobilisering av utländskt och inhemskt kapital.
Det totalt enskilt största mottagarlandet är Ryssland med projekt år
1999 för totalt 2,7 miljarder euro. Trenden är att detta fokus på Ryssland
fortsätter. Under år 1999 var Ukraina det största mottagarlandet.
EBRD är fortsatt aktiv i kandidatländerna. Kravet på additionalitet
jämte de allt bättre möjligheterna till alternativ finansiering innebär att
banken är selektiv i sitt engagemang i kandidatländerna. I de baltiska
ländema har verksamheten inriktats på små och medelstora företag, den
finansiella sektom, banksektorn i synnerhet där man bl.a. samarbetat med
Swedfund Financial Markets AB. Insatserna vid Ignalina är också
betydande. Miljö, transport och telekom är andra viktiga områden. I takt
med att politiska, institutionella och kommersiella villkor förbättras
förmodas en allt större del av EBRD:s projektportfölj koncentreras till
södra Kaukasus och Centralasien. Banken är mycket aktiv i ländema på
västra Balkan, där dess möjlighet att bevilja lån mot subnationella
garantier utgör en särskild fördel.
Sverige samarbetar med EBRD via flera rådgivningsprogram, bl.a.
Tum Around Management Programme (TAM) och Business Advisory
Services (BAS) som varit aktiva i Baltikum och nordvästra Ryssland där
rådgivning ges till små och medelstora företag. Sverige har också
bidragit till en riskkapitalfond i nordvästra Ryssland. Bidrag har också
lämnats till tre EBRD-administrerade fonder med anknytning till
kärnsäkerhet, Nuclear Safety Account, Tjemobyl Shelter fund och till
awecklingsfonden för Ignalina. Vidare har Sverige bidragit till en
105
Prop. 2000/01:119
konsultfond i banken ur vilken medel kan användas för svenska
konsulter.
Sverige bör även fortsättningsvis sträva efter en hög grad av
samverkan med EBRD. I synnerhet bör bankens miljöprofil och ambition
att göra stora satsningar i Ryssland innebära möjligheter till samverkan
med Sverige under de närmaste åren. Ett fortsatt betydande engagemang
av EBRD i kandidatländerna, t.ex. inom områden som miljö och
kommunal infrastruktur, ligger i svenskt intresse.
Internationella valutafonden
Internationella valutafonden (IMF) spelar en viktig roll för ländema i
Central- och Östeuropa genom sin utlåning och rådgivning.
Verksamheten syftar till att utgöra ett stöd för genomförande av
ekonomiska reformer i syfte att uppnå makroekonomisk och finansiell
stabilitet på medellång sikt. Under perioden 1990-1999 gjordes faktiska
utbetalningar om 27,117 miljarder SDR till Europa. I t.ex. Ukraina och
Ryssland har lånen från IMF fortsatt stor betydelse, medan andra länder i
regionen inte längre har behov av finansiering från IMF. I dessa länder
inriktas samarbetet med fonden på dess rådgivning.
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) har i
dag 30 medlemmar sedan Slovakien blev medlem år 2000. Av ländema i
Central- och Östeuropa är nu, förutom Slovakien, Polen, Tjeckien och
Ungern medlemmar. Flera andra länder har observatörskap i någon eller
några av dc ca 200 kommittéerna som genomför OECD:s arbete.
Ryssland har ansökt om medlemskap i OECD. Ett avtal om samarbete
mellan Ryssland och OECD undertecknades år 1994 och ett särskilt
landprogram initierades. Huvudsyftet med programmet är att främja
Rysslands integration i den globala ekonomin genom att överföra
OECD:s "best practices". Aktiviteterna sker främst i form av analyser
och policyrekommendationer genom seminarier och arbetsgruppsmöten.
En av de viktigaste syftena med programmet är att förbereda Ryssland
for medlemskap i OECD.
Dc baltiska ländema lämnade år 1996 en gemensam avsiktsförklaring
till OECD i vilken de uttryckte sin vilja att bli medlemmar i
organisationen. Ett särskilt regionalt program för dc baltiska ländema
initierades år 1998 på nordiskt initiativ. Programmet finansieras
huvudsakligen av frivilliga bidrag från de nordiska ländema, Polen och
Irland. Sverige har varit cn av de största bidragsgivarna. De baltiska
ländema bidrar också själva. Syftet med programmet är att stödja
ländernas övergång till en marknadsekonomi, deras integration i den
globala ekonomin samt att främja tillämpningen av OECD:s "best
practices".
106
Prop. 2000/01:119
OECD:s aktiviteter i Central- och Östeuropa handhas av "Centre for
Cooperation with Non-Members" (CCNM). CCNM driver andra
program där även övriga länder i regionen kan delta.
Förenta nationernas utvecklingsprogram
Förenta nationernas utvecklingsprogram (UNDP) samordnar
världsorganisationens tekniska bistånd. UNDP har upprättat en särskild
fond för de baltiska staterna till vilken Sverige har bidragit med 12
miljoner kronor. Fonden syftar till att stödja demokratiserings- och
integrationsprocesserna, utvecklingen av offentlig förvaltning samt till att
motverka den negativa inverkan omvandlingen har haft på den sociala
sektom. Sverige har även bidragit med mer än 14 miljoner kronor till
UNDP-program för språkträning och integration av de rysktalande
minoriteterna i Lettland och Estland och till flyktingmottagning i
Litauen.
Europarådet
Europarådet har för närvarande 43 medlemsstater omfattande samtliga
central- och östeuropeiska länder förutom Vitryssland, Bosnien-
Hercegovina samt Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Samarbetsprogrammet med Central- och Östeuropa omfattar mänskliga
rättigheter, jämställdhet, media, rättssamarbete, utbildning, kultur,
ungdomar och miljö. Europarådets utvecklingsbank har under senare år
ökat sin låneverksamhet i Central- och Östeuropa. Utöver bidraget till
Europarådets reguljära budget har Sverige bidragit till ett program för att
stärka kunskapen om mänskliga rättigheter hos polisen i medlemsstaterna
samt ett ungdomsprojekt i Litauen.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa har 55
medlemsstater, däribland samtliga länder i Central- och Östeuropa.
Organisationen är en regional sammanslutning enligt kapitel VIII i FN:s
stadga och har ett 20-tal missioner och andra fältaktiviteter i forna
Sovjetunionen och på Västra Balkan. Den s.k. rådgivande gruppen AMG
i Vitryssland (OSCE Advisory and Monitoring Group in Belarus) har
exempelvis spelat en mycket viktig roll i arbetet med att stärka
demokratin i landet. Andra viktiga OSSE-organ vars verksamhet ligger i
linje med Sveriges politik gentemot Öst- och Centraleuropa är
minoritetskommissarien HCNM med säte i Haag och demokratiinstitutet
ODIHR med säte i Warszawa.
OSSE kännetecknas av sitt vida säkerhetsbegrepp, där förutom
militärpolitiska aspekter även socioekonomiska aspekter, miljöaspekter
samt mänskliga rättigheter tillmäts stor betydelse. I vårt prioriterade
107
Prop. 2000/01:119
närområde stöder Sverige vissa projekt där OSSE deltar som
genomförande part, bl.a. inom mänskliga rättigheter och på det
migrationspolitiska området. Sverige har också haft ett gott samarbete
med OSSE-missionerna i Estland och Lettland i vår strävan att integrera
de rysktalande minoriteterna i de båda ländema.
Andra bilaterala givare
De huvudsakliga målområdet för de nordiska givarna är nästan helt
sammanfallande och omfattar de baltiska ländema, Polen och nordvästra
Ryssland. I viss omfattning sker också samarbete med Ukraina. Det
danska samarbetet är huvudsakligen fokuserat på de baltiska ländema, i
synnerhet Litauen. Finland som nyligen antagit en närområdesstrategi har
en stark inriktning på närområdet i sitt samarbete, framför allt nordvästra
Ryssland och Kaliningrad, Estland, Lettland och Litauen. Norge
samarbetar främst med nordvästra Ryssland, i synnerhet
Barentsregionen. Storbritannien fokuserar också främst på Ryssland och
endast i mycket liten utsträckning på de baltiska länderna. En successiv
neddragning av stödet till kandidatländerna har inletts och stödet
förväntas upphöra år 2003. Även Tyskland har beslutat att avveckla
stödet till Estland och Tjeckien och att dra ned i Polen och Ungern.
De prioriterade sektorerna för samarbetet varierar. I det danska
samarbetet har miljöinsatser högsta prioritet och ca 80 procent av stödet
går till miljö. Även i det finska samarbetet har miljö stor betydelse,
liksom ekonomiskt samarbete inklusive energi. Norge har som huvudmål
att bidra till demokratiskt styre och bärkraftig marknadsorienterad
ekonomi. Storbritannien har en tydlig inriktning på
fattigdomsbekämpning medan Tyskland i stor omfattning inriktar sig på
näringslivet i mottagarländerna.
Sammanfattning: Östersjömiljardema utgör ett viktigt komplement till
det stöd som lämnas genom politikområde 9 Samarbete med Central- och
Östeuropa. Samordning mellan dessa båda anslag är angeläget.
Genom Östersjömiljardema 1 och 2 har Sveriges riksdag beslutat att
satsa 2 miljarder kronor för att särskilt stimulera ekonomiskt utbyte,
tillväxt och sysselsättning i Sverige och Östersjöregionen, och för att
stärka svenska företags positioner i regionen. Östersjömiljardema avser
insatser i de baltiska ländema, Polen och nordvästra Ryssland.
Utredningen anser att en viss överlappning kvarstår mellan insatser under
Östcrsjömiljarden och utvecklingssamarbetet. För att uppnå större
komplcmentaritct mellan anslagen anser utredningen att det fordras att
108
Prop. 2000/01:119
tyngdpunkten i Östersj ömi ljarden förskjuts mot mer renodlat
näringslivsfrämjande och offensiva satsningar. Av de remissinstanser
som kommenterat Östersjömiljarden menar flera att de aktuella
riktlinjerna för Östersjömiljard 2 har bidragit till tydligare gränser i
förhållande till utvecklingssamarbetet. Flera instanser pekar på viss
överlappning och anser att förbättrad samordning vore önskvärt.
Östersjömiljard 1
För att stimulera tillväxt och sysselsättning anslog riksdagen i juli 1996
en miljard kronor för "åtgärder och projekt inom bl.a. områdena
livsmedel, energisystem, kunskapsutbyte, infrastruktur och miljö samt
för att öka handeln- och investeringarna och i övrigt stärka samarbetet
mellan stater och näringsliv i Östersjöregionen". Östersjömiljard 1,
anslaget Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen, är i allt
väsentligt intecknad. Medlen har huvudsakligen använts till insatser för
kunskapsöverföring i vid bemärkelse samt för energi- och miljöprojekt
och projekt avseende annan infrastruktur och IT.
Östersjömiljard 2
Hösten 1998 fattade riksdagen beslut om den andra Östersjömiljarden,
som skall användas för näringslivsutveckling i Östersjöregionen under en
femårsperiod (1999-2003). I slutet av maj 1999 presenterade Kommittén
för ekonomiskt samarbete i Östersjöregionen (den s.k.
Östersjöberedningen) sitt slutbetänkande (SOU 1999:125) med förslag på
hur anslaget skulle utnyttjas och på kriterier för fördelning av medel.
Som mål för insatserna angav beredningen "att förstärka svenska företags
position i Östersjöregionen och att förbättra förutsättningarna för svenska
företags deltagande i utvecklingen av regionens näringsliv".
Verksamhetsplanering och riktlinjer för användning av Östersjömiljard 2
har tagits fram gemensamt i Regeringskansliet.
Östersjömiljard 2 skall utnyttjas för att genomföra de stödåtgärder
Östersjöberedningen rekommenderat för att möta näringslivets behov.
Myndigheter och statsstödda organ far regeringens uppdrag att
genomföra åtgärderna - med återrapporteringsskyldighet och delegerade
medel från anslaget.
Hittills har uppdrag lämnats till Exportrådet för programmet
Marknadsplats Östersjön samt för IT-satsningar för små- och medelstora
företag. Till Sida har uppdrag lämnats för internationella kurser,
påfyllning till den svenska konsultfonden i Världsbanken, inrättandet av
en svensk konsultfond i den Nordiska investeringsbanken, påfyllning till
den svenska konsultfonden vid IFC samt demonstrationsinsatser av
utrustning på miljö- och energiområdet. NUTEK har uppdragits att göra
en översikt av pågående IT-projekt i regionen samt att medfmansiera
insatser inom ramen för de regionala tillväxtavtalen och
109
Prop. 2000/01:119
näringslivsinriktade projekt inom Baltic 21. Invest in Sweden Agcncy
(ISA) genomför investeringsffämjande åtgärder i regionen och Statens
kämkraftinspcktion insatser för avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina
1.
Medel har också avsatts för näringslivsinriktade insatser inom Baltiska
ländernas år, Baltic Sea Partcnariat i Riga, näringslivsinriktade insatser
inom ramen för EU:s Nordliga dimension, insatser inom ramen för
Öresundssamarbctet, och inom sjukvårdssektorn i Estland, bidrag till
finansieringen av Nordiska projektexportfonden (Nopef) samt för "Aktiv
projektutveckling" inom Regeringskansliets Projektexportsekretariat vid
UD.
Regeringen har fattat beslut om ca 320 miljoner kronor. Strävan är att
Östersjömiljarden i stort skall fördelas jämnt mellan de fem
partncrländema. Projektens kvalitet är dock främsta kriterium för stöd.
I september 1999 upprättades Östersjömiljardsekretariatet vid UD:s
enhet för Central- och Östeuropa. Sekretariatets uppgift är att samordna
hanteringen av Östersjömiljard 2 och att avsluta Östersjömiljard 1.
Förhållandet mellan Östersjömiljardema och utvecklingssamarbetet
När verksamheten under den första Östersjömiljarden började
genomfördes i viss mån insatser som liknade insatserna inom det
ordinarie utvecklingssamarbetet. Idag kan konstateras att de båda
anslagen i betydande grad kompletterat varandra. Den andra
Östersjömiljarden är utformad på ett sätt som tydligt fokuserar på
näringslivsfrämjande insatser och ett antal åtgärder vidtas kontinuerligt
för att verksamheten under detta anslag skall bli så klart definierad som
möjligt.
Riktlinjerna för Östersjömiljard 2 bidrar till att gränserna har blivit
tydligare till utvecklingssamarbetet. Stor vikt fästs vid ett samordnat
agerande mellan de två verksamheterna. Samrådsmöten hålls löpande
mellan UD och Sida men också med övriga myndigheter och organ som
har uppdrag inom ramen för anslaget. För uppdragen finns
referensgrupper där berörda myndigheter ingår. Dessa myndigheter deltar
också i beredningen av nya stödformer.
På infrastrukturområdet finns genom Östersjömiljarden möjligheter till
åtgärder som kompletterar det ordinarie utvecklingssamarbetet. Det nya
instrument som skapats för projektförberedande och
projektunderstödjande insatser inom "Aktiv projektutveckling", och som
genomförs av Projektexportsekretariatet inom UD, bör kunna bidra till ett
utökat näringslivssamarbete i regionen.
110
Prop. 2000/01:119
Bilaga 1
Inledning
Med verkan från och med den 1 september 2000 utsåg regeringen
civilekonomen Claes de Neergaard till särskild utredare, civilekonomen
Krister Eduards till utredare och agronomen Helen Holm till sekreterare
med uppdrag att ge ett underlag för beslut om omfattning, behov,
inriktning och former för utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa efter år 2001. Uppdraget omfattade framfor allt
utvecklingssamarbetet med Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland,
Ukraina och Vitryssland.
Uppdraget har av Utrikesdepartementet delats i två separata delar, en
utvärdering av utvecklingssamarbetet för perioden 1997-2000 och en del
med bedömningar och förslag avseende det framtida samarbetet.
Utvärderingen har legat till grund för den framåtblickande delen.
För programperioden 1997-2001 har totalt 2,4 miljareder kronor
anslagits för utvecklingssamarbetet. Det totala svenska statliga stödet för
samarbete med Central- och Östeuropa, inklusive det samarbete som
bedrivs med västra Balkan, Centralasien och Kaukasus och
Östersjömiljarden, uppgår till ca 1,4 miljarder kronor år 2000. Detta gör
Sverige till en mycket stor bilateral aktör i närområdet och en stor aktör i
Central- och Östeuropa.
Utredningen anser att samarbetet ger ett värdefullt bidrag till både
transition och konvergens i närområdet. Det är också av stort värde för
Sveriges relationer med dessa länder. I de baltiska ländema har
samarbetet med Sverige haft relativt stor betydelse. En bidragande faktor
är att kandidatländerna snabbat upp EU-anpassningen på ett mer mål-
och resultatinriktat sätt. I Ryssland är Sverige en mindre
samarbetspartner och möter en mer komplex miljö. Samarbetet med
Polen är snart utfasat. Samarbetet med Estland minskar. Ett stort antal
aktörer deltar i samarbetet på svensk sida. Programmet har blivit bättre
och de svenska aktörerna verkar göra mer professionella insatser, i
huvudsak i Baltikum. De riktlinjer som riksdagen har satt upp har hittills
följts. Ambitionerna på jämställdhetsområdet har emellertid bara nåtts
partiellt på grund av ointresse i samarbetsländema. Utvärderingen anser,
att utgiftsbegränsningen har bromsat expansionen i Ryssland. Med dessa
reservationer har man konstaterat att programmet hittills har varit väl
genomfort.
Utvärderingen pekar inte på några större brister, men indikerar att
programmet kan behöva justeras på en del punkter. Vissa särskilt
värdefulla insatser har identifierats men utvärderingen har inte kunnat
peka på områden med lägre prioritet.
111
Mål
Prop. 2000/01:119
Bilaga 1
Utredningen anser att den övergripande ambitionen för samarbetet bör
vara att med ett statsstött samarbete bidra till en hållbar utveckling och
fördjupad integration i Östersjömrådet. Utredningens slutsats är att det
nya programmet bör innefatta en utfasningsstrategi för kandidatländerna.
Det måste också precisera ambitionsgraden för samarbetet med Ryssland.
Det finns därmed behov av ökad differentiering mellan
samarbetsländema, vilket skulle göras i landstrategiema vars betydelse
därmed ökar. Tidsperspektivet i Baltikum bör förkortas men bli längre i
OSS.
Utredningen föreslår följande huvudområden för programmet för nästa
period:
- en säkerhetsgemenskap
- marknadsekonomi och social trygghet
- ntiljö och energi
- ett samarbete på lokal och regional nivå
- utbildning och forskning
- demokratins kultur och ökad värdegemenskap.
Genom att beskriva huvudområdena på detta sätt anser man att
programmets innehåll framgår klarare. I substans skulle det innebära
mindre förändringar. Utredningen lägger även vissa specifika förslag i
anslutning till huvudområdena, t.ex. beträffande forskning och
utveckling. Programmet föreslås även fortsättningsvis präglas av ett
jämställdhetsperspektiv.
Utredningen avvisar iden om att sätta fattigdomsbekämpning som cn
ledstjärna för programmet. Detta motiveras bl.a. med att Sverige under
innevarande programperiod ökat insatserna på det sociala området. Även
enskilda organisationer är aktiva inom detta område.
Insatser inom huvudområdena föreslås styras av fem riktlinjer. Två av
dem är överordnade. Dessa är att främja EU-anpassningen i
kandidatländerna och systemförändringar och europaintegration i
Ryssland, Ukraina och Vitryssland samt att främja relationerna med
Sverige. Programmet föreslås ha sin utgångspunkt i behoven i
samarbetsländema. Svenska intressen skall tillgodoses såväl i
utformningen som i genomförandet av programmet.
De andra riktlinjerna är att successivt avveckla stödet inför
kandidatländernas medlemskap i EU, att främja mellanstatligt regionalt
samarbete samt att förstärka effekterna av de svenska insatserna genom
koordinering med andra aktörer. Detta och andra sätt skall säkerställa
kostnadseffektivitet i genomförandet
Nedtrappningen föreslås anpassas med hänsyn till tre faktorer, behoven
i kandidatlandet, hur länge det dröjer till medlemskap samt det sätt på
vilket det svenska stödet kan anpassas till EU-programmen.
Landstrategiema bör ange takten i utfasningen. Avvecklingen föreslås
kunna justeras årligen vid behov.
112
Prop. 2000/01:119
Utredningen har signalerat två tänkbara undantag från principen om Bilaga 1
utfasning. Det ena är det säkerhetsfrämjande samarbetet, där utfasningen
bör bestämmas av behoven, inte EU:s tidtabell. Det andra är
rättssamarbetet, där Sverige dock bör verka för att finansieringen i första
hand kommer från EU. Programmet föreslås vidare fa en ökad
långsiktighet i Ryssland och Ukraina med hänsyn till rådande
förutsättningar.
Programmets organisation, omfattning och styrinstrument
Utredningen har bedömt att en geografisk koncentration av programmet
lönar sig, framför allt i Ryssland och Ukraina. Det gagnar inte en liten
aktör att sprida sig tunt över ett stort område i en komplex miljö.
Utredningen rekommenderar en selektiv satsning i Ukraina och i rådande
läge endast demokratifrämjande satsningar i Vitryssland.
Utredningen anser att det för närvarande finns en relativt stor
överlappning mellan insatser som finansieras av utvecklingsanslaget och
Östersjömiljarden. Denna bristande komplementaritet kan spegla det
faktum att det finns stora gråzoner där utvecklings- och
ffämjandeinsatsema sammanfaller. Mer offensiva satsningar med
Östersjömiljarden vore motiverat. En partiell sammanslagning på sikt
kan övervägas.
Programperioden föreslås förlängas till 4-5 år. Detta skulle ge ökad
långsiktighet i planeringen med framför allt Ryssland och Ukraina. En
sådan förlängning skulle också vara positiv ur administrativ synpunkt.
Utredningen föreslår att regeringen överväger medelstilldelning per
länderområden istället för per samarbetsområden. En ökad harmonisering
mellan de två anslagen för samarbete med Central- och Östeuropa bör
eftersträvas. Utredningen fäster uppmärksamhet på värdet av strategier
per verksamhetsområde.
Landstrategiemas relevans ligger fast. De bör emellertid differentieras
ytterligare och göras mer konkreta. För Polen bör en awecklingsplan tas
fram. Nya landstrategier bör fastställas för samtliga samarbetsländer,
förutom Vitryssland. Näringslivet och andra aktörer, t.ex. Svenska
institutet, bör involveras på ett tidigare stadium vid utarbetandet av
landstrategier.
Utredningen föreslår att Sida bemyndigas få besluta om placering av
fältpersonal i Ryssland och Ukraina.
Utredningen bedömer också att behovet av kompletterande finansiellt
stöd till genomförandefasen inom Phares partnersamverkan måste
klargöras. Utredningen föreslår att Sida får ansvar för det stöd till
förberedelser av partnersamverkan som för närvarande hanteras av UD.
113
Instrument
Prop. 2000/01:119
Bilaga 1
Utredningen diskuterar i huvudsak två finansiella lösningar för att
underlätta finansieringen av energi- och miljöinvesteringar i Ryssland,
antingen den lösning som Sida föreslagit, det vill säga en garantiram för
åtaganden i samband med kreditgivning för projekt i Central- och
Östeuropa, eller en liknande lösning med i princip samma syfte via
Nordiska investeringsbanken (NIB). Utredningen föreslår att regeringen i
första hand prövar cn utökning av NIB:s ram för miljöinvesteringslån
och som ett alternativ prövar förslaget om en låneram hos Sida.
Näringslivet bör konsulteras. Utredningen anser också att regeringen i
EU bör verka för att EIB får ett utlåningsmandat för projekt av stort
europeiskt intresse i OSS.
Näringslivets medverkan i utvecklingssamarbetet
Utredningen anser att samarbetet med det svenska näringslivet i
östprogrammet har förbättrats väsentligt, men ännu inte är riktigt bra.
Sida anses ha visat betydligt större öppenhet under senare år och tagit
seriöst på budskapet från näringslivets kritiska röster. Utredningen anser
vidare att den viktiga tidpunkten för dialog mellan Sida och näringslivet
är inför utarbetandet av landstrategier. Utredningen föreslår att
näringslivet inbjuds i ett tidigt skede i denna process. Man bör även
pröva att ta fram en sektorsstrategi för näringslivsinriktade insatser.
Samarbete på lokal och regional nivå
Samarbete på lokal och regional nivå, framför allt mellan kommuner,
landsting och länsstyrelser, anses viktigt för att utveckla lokala och
regionala förvaltningar för att därigenom förankra och utveckla
demokratin. Utredningen har bedömt att det decentraliserade samarbetet
är ett viktigt bidrag till den demokratiska processen, samtidigt som det
bidrar till att förstärka grannlandsrelationema och att skapa ett värdefullt
kontaktnät inför framtiden inom EU.
Det synes finnas fortsatta behov av att utveckla den regionala och
lokala nivån i Lettland, Litauen, Ryssland och Ukraina. Behoven av en
svensk insats i Polen förefaller redan vara tillgodosedd, medan vissa
behov kvarstår i Estland. Sida föreslås kontinuerligt identifiera vilka
verksamheter som lämpar sig för en snar avveckling. Finansiering av
decentraliserat samarbete från EU-programmen föreslås öka och stöd för
att åstadkomma detta fortsätta. Samordning mellan svenska insatser på
lokal/regional nivå och de på central nivå bör stärkas. En bredare
utvärdering av det decentraliserade samarbetet bör göras.
114
Remissinstanser
Prop. 2000/01:119
Bilaga 2
Yttrande Avstår Ej svarat
|
AB Svensk Exportkredit |
X | ||
|
AI-företagen |
X | ||
|
Ambassaden i Belgrad |
X | ||
|
Ambassaden i Berlin |
X | ||
|
Ambassaden i Budapest |
X | ||
|
Ambassaden i Bukarest |
X | ||
|
Ambassaden i Helsingfors |
X | ||
|
Ambassaden i Kiev |
X | ||
|
Ambassaden i Köpenhamn |
X | ||
|
Ambassaden i Ljubljana |
X | ||
|
Ambassaden i Moskva |
X | ||
|
Ambassaden i Oslo |
X | ||
|
Ambassaden i Prag |
X | ||
|
Ambassaden i Reykjavik |
X | ||
|
Ambassaden i Riga |
X | ||
|
Ambassaden i Rom |
X | ||
|
Ambassaden i Sarajevo |
X | ||
|
Ambassaden i Sofia |
X | ||
|
Ambassaden i Tallin |
X | ||
|
Ambassaden i Warszawa |
X | ||
|
Ambassaden i Washington |
X | ||
|
Ambassaden i Vilnius |
X | ||
|
Ambassaden i Zagreb |
X | ||
|
Arbetarskyddsstyrelsen |
X | ||
|
Arbetsmarknadsstyrelsen |
X | ||
|
Arbetsmilj ö verket |
X | ||
|
Coalition Clean Baltic |
X | ||
|
Domstolsverket |
X | ||
|
EBRD-svensk/isl/est-kontoret |
X | ||
|
Exportkreditnämnden |
X | ||
|
Fiskeriverket |
X | ||
|
FOJO |
X | ||
|
Folkhälsoinstitutet |
X | ||
|
Forum Syd |
X | ||
|
Föreningen Norden |
X | ||
|
Försvarets forskningsanstalt |
X | ||
|
Försvarets materielverk |
X | ||
|
Försvarsmakten |
X |
115
|
Generalkonsulatet i S:t Petersburg |
X | ||
|
GLOBKOM |
X | ||
|
Gotlands kommun |
X | ||
|
Grossistförbundet Svensk Handel |
X | ||
|
Hallstahammars kommun |
X | ||
|
Handelshögskolan i Stockholm |
X | ||
|
Hälso- och sjukvårdens Östeuropakommitté |
X | ||
|
Högskoleverket |
X | ||
|
IBRD-nordisk-baltiska kontoret |
X | ||
|
Internationella programkontoret för |
X | ||
|
lOGT-NTO-rörelsens internationella |
X | ||
|
Karlskrona kommun |
X | ||
|
Kommerskol legi um |
X | ||
|
Kriminalvårdsstyrelsen |
X | ||
|
Kungliga tekniska högskolan |
X | ||
|
Kustbevakningen |
X | ||
|
Landstingsförbundet |
X | ||
|
Lantbrukarnas riksförbund |
X | ||
|
Lantmäteriverket |
X | ||
|
LO-TCO:s biståndsnämnd |
X | ||
|
Luftfartsverket |
X | ||
|
Lunds Universitet |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Blekinge län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Dalarnas län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Gotlands län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Gävleborgs län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Hallands län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Jämtlands län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Jönköpings län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Kalmar län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Kronobergs län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Norrbottens län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Skåne län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Stockholms län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Södermanlands län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Uppsala län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Värmlands län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Västerbottens län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Västemorrlands län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Västmanlands län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Västra Götalands län |
X |
Prop. 2000/01:119
Bilaga 2
116
Prop. 2000/01:119
|
Länsstyrelsen i Örebro län |
X | ||
|
Länsstyrelsen i Östergötlands län |
X | ||
|
Malmö kommun |
X | ||
|
Migrationsverket |
X | ||
|
Mitthögskolan |
X | ||
|
N aturvårds verket |
X | ||
|
Norrbottens läns landsting |
X | ||
|
Norrtälje kommun |
X | ||
|
NUTEK |
X | ||
|
Nyköpings kommun |
X | ||
|
Olof Palmes Internationella Centrum |
X | ||
|
OSSE-delegationen |
X | ||
|
Pliktverket |
X | ||
|
PMU Interlife |
X | ||
|
Regionförbundet i Kalmar län |
X | ||
|
Representationen i Bryssel |
X | ||
|
Riksantikvarieämbetet |
X | ||
|
Riksbanken |
X | ||
|
Riksdagens revisorer |
X | ||
|
Rikspolisstyrelsen |
X | ||
|
Riksrevisionsverket |
X | ||
|
Riksskatteverket |
X | ||
|
Riksåklagaren |
X | ||
|
Riksförsäkrin gs verket |
X | ||
|
Rädda Barnen |
X | ||
|
Röda Korset |
X | ||
|
SHIA |
X | ||
|
Sida |
X | ||
|
Sjöfartsverket |
X | ||
|
Skövde kommun |
X | ||
|
Smittskyddsinstitutet |
X | ||
|
Socialhögskolan i Stockholm |
X | ||
|
Staffanstorps kommun |
X | ||
|
Statens Energimyndighet |
X | ||
|
Statens jordbruksverk |
X | ||
|
Statens Kämkraftinspektion |
X | ||
|
Statens livsmedelsverk |
X | ||
|
Statens räddningsverk |
X | ||
|
Statens strålskyddsinstitut |
X | ||
|
Statens VA-nämnd |
X | ||
|
Statistiska Centralbyrån |
X | ||
|
Statskontoret |
X | ||
|
Stiftelsen Östekonomiska Institutet |
X | ||
|
Stockholm Environment Institute |
X |
117
|
Stockholms kommun |
X | ||
|
Stockholms läns landsting |
X | ||
|
Stockholms Universitet |
X | ||
|
Sv. Vatten- och Avloppsföreningen |
X | ||
|
Swcdac |
X | ||
|
Swedfund Financial Markets AB |
X | ||
|
Swedfund International AB |
X | ||
|
Svensk-Lettiska föreningen |
X | ||
|
Svensk-Litauiska Riksföreningen |
X | ||
|
Svensk Projektexport |
X | ||
|
Svenska handelskammarförbundct |
X | ||
|
Svenska institutet |
X | ||
|
Svenska Kommunförbundet |
X | ||
|
Svenska Kyrkan |
X | ||
|
Svenska Naturskyddsföreningen |
X | ||
|
Sveriges exportråd |
X | ||
|
Sveriges Industriförbund |
X | ||
|
Sveriges Lantbruksuniversitet |
X | ||
|
SydSam |
X | ||
|
Södermanlands läns landsting |
X | ||
|
Södertöms högskola |
X | ||
|
Tullverket |
X | ||
|
Töreboda kommun |
X | ||
|
Umeå Universitet |
X | ||
|
Uppsala Universitet |
X | ||
|
Utrikespolitiska Institutet |
X | ||
|
Vingåkers kommun |
X | ||
|
Vägverket |
X | ||
|
Vänskapsförbundet Sverigc-Estland |
X | ||
|
Västra Götalandsregionen |
X | ||
|
Zenit |
X | ||
|
Örebro kommun |
X | ||
|
Östergötlands läns landsting |
X | ||
|
Östersj öinsti tutet |
X | ||
|
Östersunds kommun |
X | ||
|
Österåkers kommun |
X | ||
|
ÖsthandelsForum |
X | ||
|
Överstyrelsen för civilberedskap |
X |
Prop. 2000/01:119
Bilaga 2
118
SOU 2000:122 Att utveckla samarbetet med Central- och Östeuropa har
sänts till sammanlagt 152 instanser för remissyttrande. Utöver ovan
nämnda instanser har ytterligare tio inkommit med yttrande. Av de 152
instanser som bereddes möjlighet att inkomma med yttranden har 31
stycken valt att ej svara. Således har 80 procent av instanserna inkommit
med svar. Det absoluta flertalet av remissinstanserna instämmer i
utredningens konstaterande att programmet hittills varit väl genomfört.
Majoriteten av instanserna delar betänkandets bedömningar och förslag i
huvudsak.
Samtliga remissinstanser delar utredningen slutsatser om
utvecklingstendenserna i Central- och Östeuropa, ibland med vissa
tillägg. Problemet med stora skillnader i utveckling mellan
kandidatländerna vill flera instanser rikta större uppmärksamhet mot.
Vidare lyfts även problem med försämrad folkhälsa och ökad spridning
av smittsamma sjukdomar fram.
Förutsättningar för närområdessamarbetet
Utredningen menar att det starkt kan ifrågasättas om distinktionen mellan
utvecklingssamarbete och främjande är helt meningsfullt i ett närområdes
perspektiv. Många instanser delar denna uppfattning och som exempel på
samarbetsområden där det kan vara svårt att göra en distinktion lyfts bl.a.
miljö- och rättssamarbetet fram. Ett par instanser menar dock att det är
relevant att göra en åtskillnad för att minska riskerna för
intressekonflikter och otydligheter i roller och utformning.
Utfasning av stöd till kandidatländerna i samband med EU-
medlemskap
Att EU:s utvidgning är den faktor som mest kommer att påverka
förutsättningarna för det bilaterala samarbetet de kommande åren har
ingen av instanserna haft någon invändning emot. Att det enligt
utredningens bedömning inte skall utgå något stöd till kandidatländerna
efter medlemskap i EU motsätter dock majoriteten av instanserna. De
flesta tror att det även efter ett medlemskap kommer finnas kvar ett
behov av stöd inte minst på lokal och regional nivå. Andra områden som
uppmärksammas av flera är behovet av satsningar på det civila samhället
samt insatser inom miljö- och energiområdet och det sociala området. De
flesta som uttalar sig i frågan delar utredarens uppfattning att undantag
bör göras vad gäller utfasningen av rättssamarbetet så att det även
omfattar tiden efter ett EU-inträde. Utfasningen av det bilaterala stödet
till kandidatländerna bör enligt flera instanser ge möjligheter till
övergångslösningar. Behoven, inte EU:s tidtabell, måste avgöra när och
hur det bilaterala stödet fasas ut. Ett par instanser instämmer i allt
Prop. 2000/01:119
Bilaga 3
119
väsentligt med utredningens uppfattning beträffande utfasningsstratcgin Prop. 2000/01:119
medan huvuddelen instämmer i att en nedtrappning av stöd bör ske men Bilaga 3
att bilateralt stöd dock skall finnas kvar i någon form. Några menar att
utvecklingssamarbetet rimligtvis kan fasas ut på några områden förutsatt
ökade EU-insatser inom motsvarande områden. Den huvudsakliga
inställningen är att utfasningen av ländema måste ha sin utgångspunkt i
behov och takten i EU:s integrationsprocess.
Mål
De flesta instanserna delar utredningens förslag när det gäller målen för
framtida verksamheten och konstruktionen med huvudområden och
riktlinjer på två nivåer. Vissa undantag finns dock.
Majoriteten av instanserna instämmer i de av utredningen föreslagna
huvudmålen och remissinstansernas inställning till huvudområdena är i
huvudsak positiv. Mest välkommet är förslaget att föra upp samarbetet på
lokal och regional nivå samt forskning och utbildning till egna
huvudområden. Genom att fastställa ett antal huvudområden menar några
att de svenska prioriteringarna blir tydligare medan andra anser att det
inte behövs. Ett par instanser ser ingen anledning att utöka antalet
huvudområden med två och därigenom frångå väl etablerade mål som
fungerat mycket bra hittills. Dessutom menar man att de föreslagna
målen täcks in inom ramen för gällande huvudområden. Ett annat skäl för
att behålla samma mål som tidigare är att det blir lättare med uppföljning
över en längre tidsperiod.
Det har från flera håll ifrågasatts att föra ihop marknadsekonomi med
social trygghet i samma huvudområde då det inte anses ha en naturlig
koppling. Vidare önskar ett flertal en mer programorienterad ansats även
inom den sociala sektorn. Förändringen i rubricering från "att stödja cn
miljömässig hållbar utveckling" till "miljö och energi" möter ett visst
motstånd hos ett par instanser.
Att programmet även fortsättningsvis skall präglas av ett
jämställdhetsperspektiv är de flesta överens om. Endast en instans anser
att jämställdhctsmålct i många fall inte är relevant. Utredningens förslag
på områden som signaleras som tänkbara undantag från utfasning möter
inte något motstånd. Vad gäller utredningens avvisande av iden att sätta
fattigdomsbekämpning som ledstjärna för programmet råder det dock
något delade meningar om. En liten övervikt tenderar dock att anse att
fattigdomsbekämpning i traditionell mening inte måste vara ett uttalat
mål.
Programmets organisation, omfattning och styrinstrument
Relationen mellan utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa
och Östersjömiljarden
Att de aktuella riktlinjerna för Östersjömiljard 2 har bidragit till större
klarhet och tydligare gränser i förhållandet till utvecklingssamarbetet
motsätter sig ingen av instanserna. Likaså instämmer flertalet i
120
konstaterandet att det finns vissa överlappningar och att det vore önskvärt Prop. 2000/01:119
med förbättrad samordning för att förstärka effekterna av satsningarna i Bilaga 3
Östeuropa. Särskilt länsstyrelser framhäver att det i framtiden är
angeläget att svenskt stöd via Östersjömiljarden eller motsvarande kan
fortsätta. Ett antal instanser ställer sig liksom utredningen tveksam till att
riktlinjerna för Östersjömiljard 2 exkluderar möjligheten att utfärda
garantier.
Programperiodens längd och geografisk koncentration.
En absolut majoritet av instanserna stödjer förslaget att programperioden
utsträcks till 4-5 år, ingen motsätter sig förslaget. Ingen motsätter sig
heller utredningens förslag om en geografisk koncentration av
programmet. Främst lyfts behovet av en geografisk koncentration fram
av stödet till Ryssland och Ukraina.
Styrinstrument, Landstrategier
De allra flesta stödjer förslaget om att landstrategiema skall differentieras
och ytterligare konkretiseras. Många framhåller, och instämmer, i
rekommendationen att Sida bör föra en dialog med näringslivet om
utformningen av landstrategiema.
En absolut majoritet av instanserna är positiva till upprättandet av en
databas för samtliga svenska bilaterala samarbetsprojekt och endast Sida
motsätter sig att Sida far ansvaret för upprättandet. Likaså instämmer
majoriteten i behovet av fältpersonal och stödjer förslaget att Sida
bemyndigas få placera fältpersonal i Ryssland och Ukraina.
Kompletterande stöd till export av statligtförvaltningskunnande
För att ge svenska myndigheter ökade möjligheter att medverka i EU:s
insatser för institutionsuppbyggande genom partnersamverkan önskar
flera remissinstanser tilläggsfinansiering från svenska staten. Flera
instanser, främst länsstyrelser anser att full kostnadstäckning för
personella insatser från svenska myndigheter måste finnas om man skall
kunna fortsätta sitt stöd till Östersjöregionen.
Många instanser framhåller vikten av att en utökning av
partnersamverkan med insatser ner på regional nivå kan komma att
behöva samordnas med insatser på den centrala nivån
Instrument
Några instanser är tveksamma till om efterfrågan på ett svenskt
kreditinstrument i första hand skall tillgodoses via en utökad ram till
Nordiska investeringsbanken (NIB) och förespråkar istället en kreditram
hos Sida. Att Sida bör få möjlighet att finansiera investeringar via kredit-
och garantiinstrument anser flera av instanserna. Några bifaller
betänkandets förslag att tillåta NIB att bevilja lån inom miljöområdet i
nordvästra Ryssland och de baltiska ländema.
121
Majoriteten av länsstyrelserna efterlyser komplettering till Sidas Prop. 2000/01:119
utvecklingsmedel som möjliggör stöd till mindre investeringar som ett Bilaga 3
inslag i regional och lokal samverkan. Det förordas att resurser för
regionalt och lokalt samarbete ställs till länsstyrelsernas förfogande
direkt från regeringen. Andra områden där det efterfrågas finansiering är
infrastrukturella projekt samt medel till förstudier.
Bilateralt samarbete i samverkan med multilateral finansiering
Majoriteten av instanserna instämmer i att samverkan mellan svenska
och multilaterala institutioner ökar den svenska insatsens verkningsgrad
och flera framhåller att det finns stora fördelar med att koordinera dc
svenska insatserna med andra aktörer.
Ett antal aktörer lyfter fram faran med att svenska intressen för
utveckling som nu kan gå hand i hand med Svcrigefrämjande riskerar att
försvinna vid cn koordinering med nationella och internationella aktörer.
Många instanser vänder sig mot utredningens uppfattning att
koordineringen med EU och andra givare fungerar bra och behovet av
koordinering mellan framför allt Interreg och Phare/Tacis lyfts fram.
Samarbete på lokal och regional nivå
Samarbetet på lokal och regional nivå lyfts fram av majoriteten av
instanserna som ett synnerligen bra instrument för en positiv utveckling i
samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa. Flertalet understryker
vikten av ett decentraliserat samarbete. Att samverkan på lokal och
regional nivå bör ges ett ökat ansvar och klarare finansieringsmöjligheter
är en vanligt återkommande åsikt bland remissvaren. Inte minst
välkomnar majoriteten som uttalar sig i frågan att det decentraliserade
samarbetet lyfts upp till ett eget huvudområde.
Flertalet är inte överens med utredningen om att svenskt bilateralt stöd
för decentraliserat samarbete utan svårigheter och nackdelar kan bytas ut
mot EU-finansiering. Många delar inte heller utredningens åsikt om att
EU:s krav på medfinansiering inte utgör något hinder för att lokala och
regionala aktörer skall kunna engagera sig i EU-projekt. Vanligt är att
man ser en risk att det långsiktiga samarbetet påverkas negativt om allt
för stor vikt läggs vid att samarbetet finansieras via stora EU-projekt
istället för koncentrerade bilaterala insatser
122
Prop. 2000/01:119
Bilaga 4
|
ABF |
Arbetarrörelsens bildningsförbund Agenda 21 för Östersjöområdet Beredningen för Internationellt Tekniskt- |
|
CBC |
Cross-Border Cooperation, EU-program för |
|
CBSS |
Council of the Baltic Sea States, |
|
DAC |
Development Assistance Committee, OECD:s biståndskommitté |
|
EfE |
Environment for Europé European Bank for Reconstruction and |
|
EIB |
European Investment Bank, Europeiska |
|
EKN EU GEF |
Exportkreditnämnden Europeiska unionen Försvarets materielverk Global Environmental Fund, Globala |
|
HCNM |
High Commissioner for National Minorities, |
|
HELCOM IBRD |
Helsingforskommissionen International Bank for Reconstruction and Development, Världsbanken |
|
IFC |
International Finance Corporation, det |
|
IFI:s IMF |
internationella finansiella organisationer |
|
Inteneg |
EU:s program för gränsöverskridande |
|
ISPA |
Instrument for Structural Policies for Pre- |
|
IOM KUR |
International Organisation of Migration Europeiska kommissionen Kommittén för utvecklingssamarbete på |
|
NATO |
North Atlantic Treaty Organisation |
123
Nopef
NUTEK
0D1HR
OECD
OSS
Nordiska projektexportfonden
Närings- och teknikutvecklingsverket
Office for Democratic Institutions and
Prop. 2000/01:119
Bilaga 4
OSSE
PFF
Phare
PSA
RGSL
RFSU
SAPARD
Sida
SFM
SH1A
SI
SKI
SME
SSER
SSI
Tacis
TAIEX
TEN
UNDP
UNHCR
WTO
ÖEI
ÖEK.
Human Rights, OSSE:s demokratiinstitut
Organisation for Economic Cooperation and
Development
Oberoende staters samvälde, dvs de före
detta sovjetrepublikerna utom de baltiska
ländema
Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa
Partnerskap för fred
Poland and Hungary: Action for the
Restructuring of the Economy, EU:s
samarbctsprogram för kandidatländerna
Partnerskaps- och samarbetsavtalen mellan
EU och OSS-länder
Riga Graduatc School of Law
Riksförbundet för sexuell upplysning
Special Accession Programme for
Agriculture and Rural Development, EU:s
program för kandidatländerna inom
jordbruksområdet
Swcdish International Development
Cooperation Agency
Swedfund Financial Markets AB
Svenska handikappsorganisationers
internationella biståndsförening
Svenska institutet
Statens kämkraftinspektion
Små och medelstora företag
Stockholm School of Economics Riga
Statens strålskyddsinstitut
Technical Assistance to the Commonwealth
of Indcpendent States, EU:s
samarbetsprogram för OSS-länderna
Technical Assistance Information Exchange
Office i Bryssel
Trans-European Networks
United Nations Development Programme,
FN:s utvecklingsprogram
United Nations High Commissioncr for
Refugees, FN:s flyktingkommissariat
World Trade Organisation
Östekonomiska institutet
Hälso- och Sjukvårdens Östeuropakommitté
124
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 2001
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Thalén, Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall,
Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Larsson, Wämersson, Lejon,
Lövdén, Ringholm, Bodström
Föredragande: statsrådet Pagrotsky
Regeringen beslutar proposition 2000/01:119 Europa i omvandling -
Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa.
125