Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 29 mars 2001
Göran Persson
Bosse Ringholm
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås att det nuvarande systemet för skattefria inköp av
alkohol och bränsle i lagen om alkoholskatt och lagen om skatt på energi
ersätts med ett system där sådana inköp förutsätter att köparen är god-
känd som skattebefriad förbrukare. Endast den som med hänsyn till sina
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig skall
kunna godkännas. Ett godkännande som skattebefriad förbrukare skall
kunna återkallas. Upplagshavarcs och andra skattskyldigas rätt till avdrag
i systemet förutsätter att varorna tas emot av en skattebefriad förbrukare.
Vidare föreslås ändringar i reglerna om skattskyldighetens inträde för
upplagshavare enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt och
lagen om skatt på energi. Ändringarna innebär att de kopplingar till civil-
rättsliga begrepp som i dag finns tas bort. Genom ändringarna tydliggörs
att avgörande för när skattskyldighet inträder är var varorna fysiskt be-
finner sig.
Dessutom föreslås ändringar i bestämmelserna om säkerhet och ledsa-
gardokument i lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt och lagen om
skatt på energi.
När det gäller alkoholskatt föreslås att undantag från skatteplikt skall
gälla för alkoholinnehållet i vissa produkter.
Det föreslås också att det skall vara möjligt att besluta om s.k. tredje-
mansrevision i ärenden om återbetalning av skatt enligt lagen om skatt på
energi.
I propositionen föreslås vidare en lag om särskild uppbörd av fordons-
skatt år 2001. Lagen innehåller bestämmelser om skatteårets längd och
skattens storlek för fordon med slutsiffra fem i registreringsnumret.
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 118
Lagen om särskild uppbörd av fordonsskatt år 2001 föreslås träda i Prop. 2000/01:118
kraft den 1 juli 2001. Övriga ändringar föreslås träda i kraft den 1 okto-
ber 2001.
Prop. 2000/01:118
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5
2 Lagtext...............................................................................................6
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt...........................................................................6
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt.......................................................................18
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om ............
skatt på energi...................................................................32
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om ..............
skatt på gödselmedel.........................................................56
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.............................57
2.6 Förslag till lag om särskild uppbörd av fordonsskatt år
2001...................................................................................59
3 Ärendet och dess beredning.............................................................60
4 De harmoniserade punktskatterna...................................................61
4.1 Inledning...........................................................................61
4.2 Centrala begrepp i cirkulationsdirektivet..........................61
4.3 Huvudprinciper för beskattningsförfarandet.....................62
4.4 Framställning, bearbetning, lagring och flyttning av
skattepliktiga varor............................................................62
4.5 Krav på dokument.............................................................63
4.6 Avvikelser från suspensionsordningen.............................63
4.7 Huvuddragen i den svenska lagstiftningen.......................64
4.7.1 Allmänt............................................................64
4.7.2 Upplagshavare.................................................64
4.7.3 Varumottagare.................................................65
4.7.4 Skatterepresentant...........................................65
4.7.5 Yrkesmässig införsel av varor som släppts........
för konsumtion i annat EU-land......................65
5 Upplagshavare.................................................................................66
5.1 Skattskyldighetens inträde för upplagshavare...................66
5.2 Bokföringsregler för upplagshavare..................................72
5.3 Godkännande av upplagshavare........................................73
6 Skattefri användning........................................................................76
6.1 Dagens försäkranssystem..................................................76
6.1.1 Inledning.........................................................76
6.1.2 Användningsområden där inköp mot.................
försäkran kan ske............................................76
6.1.3 Omfattningen av dagens system.....................78
6.1.4 Kopplingen mellan upplagshavarens
skattefrihet och försäkran................................79
6.1.5 Riksskatteverkets föreskrifter och
rekommendationer..........................................80
6.1.6 Vilken status har försäkran.............................80
6.1.7 Vilka kontroller skall upplagshavaren göra ....81
6.2 Försäkranssystemets förhållande till alkohol- och Prop. 2000/01:118
mineraloljedirekliven........................................................81
6.3 Ett nytt system för skattefria inköp...................................82
6.4 Upplagshavarens rätt till avdrag vid skattefri ......................
försäljning, m.m................................................................90
6.5 Särskilda bokföringsregler................................................92
6.6 Skattefrihet för varor som förvärvas från andra...................
EU-länder..........................................................................94
6.7 Återkallelsc av godkännande som skattebefriad ..................
förbrukare..........................................................................95
6.8 Ikraftträdande- och övergångsregler.................................97
6.9 Förbrukning av bränslen i skepp och flygplan..................98
6.9.1 Hur dagens försäkranssystcm fungerar i
praktiken..........................................................98
6.9.2 Särskilda regler för skepp och flygplan..........99
7 Säkerheter vid import och export..................................................102
8 Import av produkter som innehåller alkohol.................................104
9 Ledsagardokument vid import.......................................................105
10 Utökade möjligheter till revision...................................................105
10.1 Revision av upplagshavare och skatteupplag m.m.........105
10.2 Tredjemansrevision i återbetalningsärcndcn...................107
11 Skattefrihet för alkoholvaror som förstörts hos Systembolaget.... 108
12 Avdrag för kundförlustcr...............................................................109
13 Lag om särskild uppbörd av fordonsskatt år 2001 ........................110
14 Offentlig-finansiella och andra effekter........................................112
15 Författningskommentar.................................................................117
15.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt.......................................................................117
15.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt.....................................................................126
15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om .........
skatt på energi.................................................................130
15.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409) om............
skatt på gödselmedel.......................................................143
15.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisreglcringsavgifter...........................143
15.6 Förslaget till lag om särskild uppbörd av fordonsskatt ........
år 2001.............................................................................143
Bilaga 1 Utredningens sammanfattning av betänkandet
Punktskatterna - Reformerade betalningsrcglcr, m.m... 144
Bilaga 2 Utredningens lagförslag......................................147
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser beträffande
betänkandet Punktskatterna - Reformerade
betalningsregler, m.m........................................188
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag................................189
Bilaga 5 Lagrådets yttrande............................................242
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 2001......252
4
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
2. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
3. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
4. lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,
5. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregler-
ingsavgifter,
6. lag om särskild uppbörd av fordonsskatt år 2001.
Prop. 2000/01:118
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 2000/01:118
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt
dels att 1, 9, 9 b 10-12, 20-23, 27, 29, 32-34 och 39 §§ skall ha föl-
jande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 1 a-1 e och
10 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Tobaksskatt skall betalas för tobaksvaror som tillverkas i Sverige, som
förs in eller tas emot från ett annat EG-land eller som importeras från
tredje land.
Skatt skall betalas för cigaretter,
cigarrer, cigarillcr och röktobak
som hänförs till nr 2402 och 2403
i Kombinerade nomenklaturen
(KN) enligt förordningen EEG
2658/87.
Skatt skall betalas även för snus
och tuggtobak som hänförs till
KN-nr 2403 enligt förordningen
EEG 2658/87. Närmare bestäm-
melser härom meddelas i 37-41
§§•
Med EG eller ett EG-land förstås de områden som tillhör Europeiska
gemenskapens punktskatteområde. Med tredje land förstås länder och
områden utanför detta skatteområde.
Skatt skall betalas för cigaretter,
cigarrer, cigarillcr och röktobak.
Skatt skall betalas även för snus
och tuggtobak som hänförs till nr
2403 i Kombinerade nomenklatu-
ren enligt rådets förordning (EEG)
nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om
tulltaxe- och statistik-
nomenklaturen och om Gemen-
samma tulltaxan'. Närmare be-
stämmelser härom meddelas i 37-
41 §§.
la§
Med cigaretter avses
1. tobaksrullar som går att röka
som de är och som inte är cigarrer
eller cigariller enligt definitionen i
1 b §,
2. tobaksrullar som genom en-
kel, icke-industriell hantering kan
införas i cigarettpappersrör, eller
' EGT L 256, 7.9.1987, s. 1, (Celex 31987R2658)
3. tobaksrullar som genom en- Prop. 2000/01:118
kel, icke-industriell hantering kan
rullas in i cigarettpapper.
lb§
Med cigarrer och cigariller av-
ses, om de kan rökas som de är,
1. tobaksrullar gjorda enbart av
naturtobak,
2. tobaksrullar med ett yttre
täckblad av naturtobak,
3. tobaksrullar med både ett ytt-
re täckblad och ett omblad av ho-
mogeniserad tobak, om
a) det yttre täckbladet har ci-
garrers normala färg,
b) minst 60 viktprocent av to-
bakspartiklama är både bredare
och längre än 1,75 millimeter, och
c) täckbladet är anbringat i spi-
ralform med en spetsig vinkel på
minst 30 grader mot cigarrens
längdaxel,
4. tobaksrullar med ett yttre
täckblad som har cigarrers nor-
mala färg, gjort av homogeniserad
tobak, om
a) styckevikten förutom filter el-
ler munstycke är minst 2,3 gram,
b) minst 60 viktprocent av to-
bakspartiklama är både bredare
och längre än 1,75 millimeter, och
c) omkretsen är minst 34 milli-
meter över minst en tredjedel av
längden.
lc§
Med röktobak avses
1. tobak som skurits eller på an-
nat sätt strimlats, tvinnats eller
pressats till kakor och som går att
röka utan ytterligare industriell
beredning,
2. tobaksavfall som bjuds ut till
detaljhandelsförsäljning, inte om-
fattas av 1 a eller 1 b § och går att
röka.
ld§
Produkter som delvis består av
andra ämnen än tobak men som i
övrigt uppfyller kriterierna i 1 h § Prop. 2000/01:118
behandlas som cigarrer och ciga-
riller, förutsatt att de har
1. täckblad av naturtobak,
2. täckblad och omblad av to-
bak, som båda är gjorda av homo-
geniserad tobak, eller
3. täckblad av homogeniserad
tobak.
le§
Produkter som helt eller delvis
består av andra ämnen än tobak
men som i övrigt uppfyller kriteri-
erna i 1 a eller 1 c § behandlas
som cigaretter respektive rökto-
bak.
Produkter som inte innehåller
någon tobak och som uteslutande
används för medicinska ändamål
behandlas dock inte som tobaksva-
ror.
9 §2
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplags- l.har godkänts som upplags-
havare enligt 10 § eller den som i havare enligt 10 §,
Sverige yrkesmässigt tillverkar
skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor en-
ligt 13 eller 14 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning en-
ligt 16 §,
5. i annat fall än som avses i 1-4, från ett annat EG-land till Sverige för
in eller tar emot skattepliktiga varor,
6. använder varor som för-
värvats skattefritt för annat än-
damål än det som var förutsätt-
ningen för skattefriheten.
Att varor används för annat än avsett ändamål skall i denna lag likstäl-
las med att de går förlorade.
6. i Sverige yrkesmässigt tillver-
kar skattepliktiga varor utanför ett
skatteupplag,
7. använder varor som för-
värvats skattefritt för annat än-
damål än det som var förutsätt-
ningen för skattefriheten.
9b§3
Skattskyldighet enligt 9 § första Skattskyldighet enligt 9 § första
2 Senaste lydelse 2000:1424.
3 Senaste lydelse 2000:1424.
stycket 6 föreligger inte för varor
som förvärvats skattefritt enligt 31
e § och som förstörts genom
olyckshändelse eller force majeu-
re.
stycket 7 föreligger inte för varor Prop. 2000/01:118
som förvärvats skattefritt enligt 31
e § och som förstörts genom oför-
utsedda händelser eller force
majeure.
10 §4
Som upplagshavare får godkännas den som
1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga
varor,
2. för yrkesmässig försäljning
till näringsidkare tar emot skatte-
pliktiga varor från ett annat EG-
land eller från en annan upplags-
havare i Sverige eller vid import
från tredje land,
3. yrkesmässigt i större omfatt-
ning lagrar skattepliktiga varor,
eller
4. avser att bedriva verksamhet i
exportbutik enligt lagen
(1999:445) om exportbutiker,
om han med hänsyn till sina
ekonomiska förhållanden och om-
ständigheterna i övrigt är lämplig
som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga
tobaksvaror skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor om godkännande av
upplagshavare och av skatteupp-
lag prövas av beskattnings-
myndigheten på särskild ansökan.
2. avser att för yrkesmässig för-
säljning till näringsidkare ta emot
skattepliktiga varor från ett annat
EG-land eller från en annan upp-
lagshavare i Sverige,
3. avser att för yrkesmässig för-
säljning till näringsidkare inom EG
importera skattepliktiga varor från
tredje land,
4. avser att yrkesmässigt i större
omfattning lagra skattepliktiga
varor, eller
5. avser att bedriva verksamhet i
exportbutik enligt lagen
(1999:445) om exportbutiker,
om han disponerar över ett ut-
rymme som kan godkännas som
skatteupplag och han med hänsyn
till sina ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i övrigt är
lämplig som upplagshavare.
10a§
En upplagshavare skall för var-
je skatteupplag löpande bokföra
affärshändelser och varurörelser
som rör skattepliktiga tobaksvaror
samt regelbundet inventera lagret
av sådana varor.
Senaste lydelse 1999:447.
11 §5
En upplagshavare i Sverige skall
hos beskattningsmyndigheten stäl-
la säkerhet för betalning av den
skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land vid
1. transport av obeskattade va-
ror till en annan svensk upplags-
havare,
2. transport av obeskattade va-
ror till en näringsidkare i ett annat
EG-land.
Upplagshavare i Sverige som
säljer obeskattade varor till annan
svensk upplagshavare eller till
näringsidkare i ett annat EG-land
skall hos beskattningsmyndigheten
ställa säkerhet för betalning av den
skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land, innan
leverans av skattepliktiga varor
påbörjas. Säkerheten skall uppgå
till ett belopp som motsvarar den
skatt som i medeltal belöper på de
obeskattade varor som upplagsha-
varen transporterar under ett dygn.
Vid beräkningen av medeltalet
skall hänsyn endast tas till de dygn
under ett år då transport av obe-
skattade varor sker.
Säkerheten skall ställas innan
transporten påbörjas och uppgå till
ett belopp som motsvarar den skatt
som i medeltal belöper på de obe-
skattade varor som upplagshava-
ren transporterar under ett dygn.
Vid beräkningen av medeltalet
skall hänsyn endast tas till de dygn
under ett år då transport av obe-
skattade varor sker.
Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i
samband med tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga
varor. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av
skatten på de varor som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupp-
lagct under ett år.
Godkännande av upplagshavare
eller av skatteupplag får återkallas
av beskattningsmyndigheten, om
förutsättningarna för godkännande
inte längre finns. Godkännande av
upplagshavare får också återkal-
las om ställd säkerhet inte längre
är godtagbar.
12 §6
Godkännande av upplagshavare
eller av skatteupplag får återkallas
om
1. förutsättningarna för godkän-
nande inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är
godtagbar, eller
3. upplagshavaren begär det.
Om ett godkännande av upp-
lagshavare återkallas omfattar
beslutet även godkännandet av
dennes skatteupplag.
5 Senaste lydelse 1997:357.
6 Senaste lydelse 1999:1004.
Prop. 2000/01:118
10
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i Prop. 2000/01.118
beslutet.
Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga
varor till en köpare i Sverige som
inte är upplagshavare eller till en
köpare i ett annat EG-land som
inte är upplagshavare eller regi-
strerad eller oregistrerad varu-
mottagare eller exporterar skatte-
pliktiga varor till en köpare i tred-
je land,
b) denne tar i anspråk skatte-
pliktiga varor för annat ändamål
än försäljning eller när varorna
annars tas ut ur skatteupplaget
utan att föras till något annat god-
känt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och om-
fattar de varor som då ingår i
hans lager och som inte redan har
beskattats,
20 §7
a) skattepliktiga varor förs ut
från ett skatteupplag, om inte an-
nat följer av andra stycket,
b) skattepliktiga varor tas emot
från en upplagshavare utan att
föras till ett skatteupplag,
c) skattepliktiga varor importe-
ras utan att föras till ett skatteupp-
lag.
d) skattepliktiga varor tas i an-
språk i skatteupplaget eller lager-
brister uppkommer,
e) godkännandet av skatteupp-
laget återkallas,
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatteplik-
tiga varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid motta-
gandet av skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distans-
försäljning enligt 16 §, när leve-
rans sker,
5. den som är säljare vid distans-
försäljning enligt 16 §, när leve-
rans av skattepliktiga varor påbör-
jas,
6. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5, när de skatteplik-
tiga varorna förs in till Sverige,
7. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 6 när varorna
används för annat än avsett ända-
mål,
7. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 6, när varorna
tillverkas,
8. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 7, när varorna
används för annat än avsett ända-
mål,
Senaste lydelse 2000:1424.
11
8. den som är skattskyldig enligt
9 c § och som enligt 19 § skall
betala skatten till Tullverket, vid
den tidpunkt då skyldighet att be-
tala tull enligt tullagstiftningen
inträder eller skulle ha inträtt om
skyldighet att betala tull förelegat.
Skattskyldigheten inträder för
den, som utan att vara upplagsha-
vare enligt 10 §, tillverkar skatte-
pliktiga varor, när varorna tillver-
kas.
9. den som är skattskyldig enligt Prop. 2000/01:118
9 c § och som enligt 19 § skall
betala skatten till Tullverket, vid
den tidpunkt då skyldighet att be-
tala tull enligt tullagstiftningen
inträder eller skulle ha inträtt om
skyldighet att betala tull förelegat.
Skattskyldighet enligt första
stycket 1 a inträder inte för skatte-
pliktiga varor som
1. transporteras till en upplags-
havare eller varumottagare i ett
annat EG-land under förutsättning
att varorna når mottagaren, eller
2. tas emot av en upplagshavare
i Sverige.
Skattskyldighet för upplagsha-
vare enligt 20 § första stycket 1
inträder inte för varor som
a) till följd av varornas karaktär
förstörts under framställning, be-
arbetning, lagring eller transport,
b) har förstörts under tillsyn av
beskattningsmyndigheten,
c) har återanvänts vid tillverk-
ning,
d) uteslutande använts för prov-
ning av varornas kvalitet i skatle-
upplaget, eller
e) levererats till en mottagare i
ett annat EG-land under villkor
som anges i 3 kap. 30 a § första
stycket 3 och 4 mervärdesskattela-
gen (1994:200), i den omfattning
som skattefrihet gäller i det EG-
landet.
Vad som sägs i första stycket a
gäller även varumottagare enligt
13 och 14 §§ och skatterepresen-
tant enligt 15 § för varor som till
följd av varornas karaktär förstörts
under transport till denne.
21 §8
Skattskyldighet för upplagsha-
vare enligt 20 § första stycket 1
föreligger inte för varor som
1. till följd av varornas karaktär
förstörts under framställning, be-
arbetning, lagring eller transport,
2. har förstörts under tillsyn av
beskattningsmyndigheten,
3. har återanvänts vid tillverk-
ning, eller
4. uteslutande använts för prov-
ning av varornas kvalitet i skatte-
upplaget.
Vad som sägs i första stycket 1
gäller även varumottagare enligt
13 och 14 §§ och skatterepresen-
tant enligt 15 § för varor som till
följd av varornas karaktär förstörts
under transport till denne.
22 §9
Den som är oregistrerad varumottagare enligt 14 § skall lämna deklara-
tion för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklarationen
8 Senaste lydelse 1995:612.
’ Senaste lydelse 2000:1424.
12
skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter Prop. 2000/01:118
den dag då varorna togs emot.
Den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5 skall lämna deklara-
tion när skattepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln.
Den som tillverkar skatteplikti-
ga varor utan att vara upplagsha-
vare skall lämna deklaration när
varorna tillverkas. Deklarationen
skall ha kommit
ningsmyndigheten senast fem da-
gar efter den dag då varorna till-
verkades.
in till beskatt-
Den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 6 skall lämna
deklaration när varorna tillverkas.
Deklarationen skall ha kommit in
till beskattningsmyndigheten se-
nast fem dagar efter den dag då
varorna tillverkades.
Den som enligt 16 § femte stycket överför en skattepliktig vara skall
lämna en deklaration för varje avsänd leverans. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter avsän-
dandet av varorna.
Den som, utan att vara registre-
rad varumottagare enligt 13 §, är
skattskyldig enligt 9 § första
stycket 6 skall lämna deklaration
när skattepliktiga varor använts för
annat än avsett ändamål. Deklara-
tionen skall ha kommit in till be-
skattningsmyndigheten senast fem
dagar efter den dag då varorna
användes för annat än avsett än-
damål.
Den som, utan att vara registre-
rad varumottagare enligt 13 §, är
skattskyldig enligt 9 § första
stycket 7 skall lämna deklaration
när skattepliktiga varor använts för
annat än avsett ändamål. Deklara-
tionen skall ha kommit in till be-
skattningsmyndigheten senast fem
dagar efter den dag då varorna
användes för annat än avsett än-
damål.
23 §10
Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument
1. vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-
land,
2. vid transport av obeskattade varor till en upplagshavare i Sverige om
transporten sker via ett annat EG-land,
3. vid transport av obeskattade
varor till mottagare i ett annat EG-
land enligt 21 § första stycket e,
3. vid transport av obeskattade
varor till mottagare i ett annat EG-
land enligt 32 § första stycket 7,
och
4. vid export till tredje land av
obeskattade varor, och
4. vid export till tredje land av
obeskattade varor.
5. vid transport av varor som
förtullats enligt tullagen
(1994:1550).
Ledsagardokument som avses i första stycket skall åtfölja varorna un-
der transport i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som
avses i 27 § första stycket e skall
varorna under transporten även
Vid transport till mottagare som
avses i 32 § första stycket 7 skall
varorna under transporten även
10 Senaste lydelse 1999:428.
13
åtföljas av ett intyg om att skatte-
frihet gäller för varorna i det andra
EG-landet.
Skyldigheten att upprätta ledsa-
gardokument enligt första stycket
5 gäller även registrerad varumot-
åtföljas av ett intyg om att skatte-
frihet gäller för varorna i det andra
EG-landet.
Prop. 2000/01:118
tagare.
Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varumot-
tagare, skall varorna under transporten även åtföljas av dokumentation
som visar att sådan säkerhet som avses i 14 § ställts för skatten i destina-
tionslandet.
Om obeskattade varor skall
transporteras mellan Sverige och
ett annat EG-land enligt 23 §, och
varorna inte når den mottagare
som angetts i ledsagardokumentet,
skall varorna beskattas här i lan-
det om varorna
1. finns i Sverige eller kan antas
ha konsumerats här,
2. levererats från en svensk upp-
lagshavare och det inte kan utre-
das var varorna finns eller var de
har konsumerats.
1 fall som avses i första stycket
är den som ställt säkerhet för
transporten skattskyldig. Skatten
skall tas ut med belopp enligt be-
stämmelserna vid den tidpunkt då
varorna infördes till Sverige eller
transporten från den svenske upp-
lagshavaren påbörjades.
27 §
Om obeskattade varor, som
sänts i väg av en upplagshavare i
ett annat EG-land, inte når den
mottagare som angetts i ledsagar-
dokumentet på grund av sådana
oegentligheter eller överträdelser
som avses i artikel 20 i rådets di-
rektiv 92/12/EEG av den 25 febru-
ari 1992 om allmänna regler för
punktskattepliktiga varor och om
innehav, flyttning ocli övervakning
av sådana varor", senast ändrat
genom rådets direktiv
2000/47/EG12, skall varorna be-
skattas här i landet om
1. oegentligheten eller överträ-
delsen har begåtts i Sverige, eller
2. oegentligheten eller överträ-
delsen har upptäckts här, och
a) det inte går att fastställa var
oegentligheten eller överträdelsen
har begåtts, och
b) det endast är en del av varor-
na som har försvunnit.
Skatt enligt första stycket skall
betalas av den eller dem som ställt
sådan säkerhet som avses i artikel
15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG.
Skatten skall tas ut enligt den skat-
tesats som gällde vid den tidpunkt
då varorna sändes i väg.
11 EGT L 076,23.3.1992, s. 1, (Cclex 31992L0012).
12 EGT L 161 1.7.2000, s. 82, (Celex 32000L0047).
14
29 § Prop. 2000/01:118
För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter
levereras till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall
betalas där, kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig
ansökan hos beskattningsmyndigheten.
Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan försälj-
ning som avses i 28 § skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och
ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång.
Den som begär återbetalning skall visa att den skatt som ansökan avser
har betalats i Sverige, samt att varorna beskattats i mottagarlandet.
Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbe-
talning göras innan varorna förs ut ur landet. Den som begär återbetal-
ning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige.
Återbetalning sker sedan sökanden till beskattningsmyndigheten gett in
dels ett dokument som visar antingen att skatten betalats i mottagarlandet
eller att säkerhet ställts för skattens betalning där, dels ett av mottagaren
undertecknat och återsänt exemplar (returexemplaret) av det ledsagardo-
kument som anges i 26 §.
Har en vara beskattats i enlighet
med 27 § första stycket 2, och vi-
sar den skattskyldige inom tre år
efter det att transporten påbörjades
att varan beskattats i ett annat
land, skall den här i landet erlag-
da skatten återbetalas.
Har en vara beskattats enligt
27 § första stycket, och visar den
skattskyldige inom tre år efter det
att transporten påböljades att varan
beskattats i ett annat EG-land,
skall den skatt som betalats i Sve-
rige återbetalas, om det andra EG-
landets skatteanspråk är befogat.
32 513
1 deklaration som lämnas av
upplagshavare som avses i 10 § får
avdrag göras för skatt på varor
a) som har återtagits i samband
med återgång av köp,
b) som har förstörts genom
olyckshändelse eller force majeu-
re,
c) för vilka skattskyldighet en-
ligt denna lag tidigare inträtt,
d) som har exporterats till tredje
land eller förts till frizon eller fri-
lager för annat ändamål än att för-
brukas där,
e) som har tagits emot för för-
brukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till utländsk ort
av någon som har tillstånd enligt
lagen (1999:446) om proviantering
av fartyg och luftfartyg, eller
f) som har tagits emot för för-
En upplagshavare som avses i
10 § får göra avdrag för skatt på
varor
1. som har återtagits i samband
med återgång av köp,
2. som har förstörts genom
oförutsedda händelser eller force
majeure,
3. för vilka skattskyldighet en-
ligt denna lag tidigare inträtt,
4. som har exporterats till tredje
land eller förts till frizon eller fri-
lager för annat ändamål än att för-
brukas där,
5. som har tagits emot för för-
brukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till utländsk ort
av någon som har tillstånd enligt
lagen (1999:446) om proviantering
av fartyg och luftfartyg,
6. som har tagits emot för för-
13 Senaste lydelse 1999:447.
15
säljning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till tredje land av
någon som har tillstånd enligt la-
gen om proviantering av fartyg
och luftfartyg.
säljning ombord på fartyg eller Prop. 2000/01:118
luftfartyg på resa till tredje land av
någon som har tillstånd enligt la-
gen om proviantering av fartyg
och luftfartyg,
7. som har levererats till en så-
dan köpare som avses i 3 kap.
30 a § första stycket 3 eller 4 mer-
värdesskattelagen (1994:200), i
den omfattning som frihet från
tobaksskatt gäller i det EG-landet,
eller
8. som har beskattats i ett annat
EG-land i sådana fall som avses i
27 § under förutsättning att det
andra EG-landets skatteanspråk
är befogat.
Upplagshavare, som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen
(1999:445) om exportbutiker, får utöver vad som anges i första stycket
göra avdrag för skatt på varor som levererats till resande som kan uppvi-
sa en färdhandling för resa till tredje land. Avdrag medges dock högst
med vad som enligt 3 § lagen om exportbutiker får säljas till varje resan-
de.
14
En registrerad eller oregistrerad
varumottagare enligt 13 och 14 §§
eller en skatterepresentant enligt
15 § får göra avdrag för skatt på
tobaksvaror som förstörts under
transporten till varumottagaren
genom oförutsedda händelser eller
force majeurc.
33 §
l en deklaration som lämnas av
cn registrerad eller oregistrerad
varumottagare enligt 13 och 14 §§
eller en skatterepresentant enligt
15 § får avdrag göras för skatt på
tobaksvaror som förstörts under
transporten till varumottagaren
genom olyckshändelse eller force
majeure.
Registrerad varumottagare, som har tillstånd enligt lagen (1999:446)
om proviantering av fartyg och luftfartyg, får utöver vad som anges i
första stycket göra avdrag för skatt på tobaksvaror
1. som förbrukats ombord på resa till utländsk ort, eller
2. som sålts ombord på resa till tredje land.
I fråga om förfarandet vid be-
skattningen gäller bestämmelserna
i lagen (1984:151) om punktskat-
ter och prisregleringsavgifter.
34 §
I fråga om förfarandet vid be-
skattningen gäller bestämmelserna
i lagen (1984:151) om punktskat-
ter och prisregleringsavgifter. Vid
beskattning enligt 27 § skall dock
endast 2 kap. 5 §, 3 kap. 5-16 §§,
4 kap. 13 §, 5 kap., 8 kap. och 9
kap. 4 § lagen om punktskatter och
14 Senaste lydelse 1999:447.
16
prisregleringsavgifter tillämpas. Prop. 2000/01:118
39 §,s
Den som är skattskyldig enligt 38 § 1 skall vara registrerad hos be-
skattningsmyndigheten.
Den som är skattskyldig enligt
38 § 2, 3 eller 38 a § får efter an-
sökan registreras, om verksamhe-
ten är av större omfattning eller
det annars finns särskilda skäl.
Den som är skattskyldig enligt
38 § 2 eller 3 eller 38 a § får efter
ansökan registreras, om verksam-
heten är av större omfattning eller
det annars finns särskilda skäl och
han med hänsyn till sina ekono-
miska förhållanden och omstän-
digheterna i övrigt är lämplig.
Den som registrerats som skatt-
skyldig enligt andra stycket får
avregistreras om han inte längre
uppfyller Jorutsättningama for
registrering. Beslut om avregistre-
ring gäller omedelbart, om inte
något annat anges i beslutet.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
15 Senaste lydelse 2000:1424.
17
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
dels att nuvarande 31 f § skall betecknas 31 h §,
dels att 1, 2, 7, 8, 8 b, 9-11, 19-22, 26, 28, 30, 31 e och 32-34 §§ samt
rubriken närmast före 31 e § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 9 a, 31 f och
31 g §§, av följande lydelse.
Prop. 2000/01:118
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Alkoholskatt skall betalas för öl, vin och andra jästa drycker, mellan-
klassprodukter samt för etylalkohol som tillverkas här i landet, som förs
in eller tas emot från ett annat EG-land eller som importeras från tredje
land.
Med EG eller ett EG-land förstås de områden som tillhör Europeiska
gemenskapens punktskatteområde. Med tredje land förstås länder och
områden utanför detta skatteområde.
1 denna lag avser hänvisningar
till KN-nr den lydelse av den
Kombinerade nomenklaturen (KN)
enligt rådets förordning (EEG) av
den 23 juli 1987 om tulltaxe- och
statistiknomenklaturen och om
Gemensamma tulltaxan1 som gäll-
de den 19 oktober 1992.
Skatt skall betalas för öl som
hänförs till nr 2203 i Kombinerade
nomenklaturen (KN) enligt för-
ordningen EEG 2658/87 om alko-
holhalten överstiger 0,5 volympro-
cent.
2 §2
Skatt skall betalas för öl som
hänförs till KN-nr 2203 om alko-
holhalten överstiger 0,5 volympro-
cent.
Skatt skall även betalas för produkter innehållande en blandning av öl
och icke-alkoholhaltig dryck hänförlig till KN-nr 2206 om alkoholhalten
i blandningen överstiger 0,5 volymprocent.
Skatt tas ut per liter med 1,47 kronor för varje volymprocent alkohol.
För öl med en alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent tas skatt ut med
0 kronor.
Skatt skall inte betalas för varor
som distribueras i form av alkohol
som är fullständigt denaturerad i
enlighet med de föreskrifter reger-
7§
Skatt skall inte betalas för varor
som
1. distribueras i form av alkohol
som är fullständigt denaturerad i
1 EGT L 256, 7.9.1987, s. 1, (Celex 31987R2658)
2 Senaste lydelse 1998:595.
18
ingen meddelar. Vid försäljning
till ett annat EG-land, skall ett av
avsändaren upprättat förenklat
ledsagardokument åtfölja sådana
varor under transporten.
enlighet med kommissionens för- Prop. 2000/01:118
ordning (EEG) nr 3199/93 av den
22 november 1993 om ömsesidigt
erkännande av förfaranden för att
fullständigt denaturera alkohol för
att erhålla punktskattebefrielse,
2. ingår i vinäger som hänförs
till KN-nr 2209,
3. ingår i läkemedel,
4. ingår i smakämnen för till-
verkning av livsmedel och drycker
med en alkoholhalt som inte över-
stiger 1,2 volymprocent,
5. ingår direkt i livsmedel eller
som ingrediens i halvfabrikat för
framställning av livsmedel, fyllda
eller ej, förutsatt att alkoholinne-
hållet i varje enskilt fall inte över-
stiger 8,5 liter ren alkohol per 100
kilogram chokladprodukter och 5
liter ren alkohol per 100 kilogram
av något annat livsmedel, eller
6. ingår i en vara som inte är
avsedd att ätas eller drickas, un-
der förutsättning att ingående al-
kohol är denaturerad i enlighet
med någon EG-medlemsstats krav.
Om varor som anges i första
stycket 1 säljs till ett annat EG-
land, skall de under transporten
åtföljas av ett förenklat ledsagar-
dokument som avsändaren har
upprättat.
8 §3
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplags- 1. har godkänts som upplags-
havare enligt 9 § eller den som i havare enligt 9 §,
Sverige yrkesmässigt tillverkar
skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor en-
ligt 12 eller 13 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning en-
ligt 15 §,
5. i annat fall än som avses i 1-4, från ett annat EG-land till Sverige för
in eller tar emot skattepliktiga varor,
6. annars i Sverige tillverkar 6. i Sverige yrkesmässigt tillver-
etylalkohol, kar skattepliktiga varor utanför ett
3 Senaste lydelse 2000:1425.
19
skatteupplag eller som annars i Prop. 2000/01:118
Sverige tillverkar mellanklasspro-
dukter eller etylalkohol,
7. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det
som var förutsättningen för skattefriheten.
Att varor används för annat än avsett ändamål skall i denna lag likstäl-
las med att de går förlorade.
Skattskyldighet enligt 8 § första
stycket 7 föreligger inte för varor
som förvärvats skattefritt enligt
31 f § och som förstörts genom
olyckshändelse eller force majeu-
re.
8b§4
Skattskyldighet enligt 8 § första
stycket 7 föreligger inte för varor
som
1. förvärvats skattefritt enligt
31 h § och som förstörts genom
oförutsedda händelser eller force
majeure, eller
2. förvärvats skattefritt enligt
31 e § eller 32 § första stycket 8
och som förstörts under tillsyn av
beskattningsmyndigheten.
9 §5
Som upplagshavare får godkännas den som
1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga
varor,
2. för yrkesmässig försäljning
till näringsidkare tar emot skatte-
pliktiga varor från ett annat EG-
land eller från en annan upplags-
havare i Sverige eller vid import
från tredje land,
3. yrkesmässigt i större omfatt-
ning lagrar skattepliktiga varor,
eller
4. avser att bedriva verksamhet i
exportbutik enligt lagen
(1999:445) om exportbutiker,
om han med hänsyn till sina
ekonomiska förhållanden och om-
ständigheterna i övrigt är lämplig
som upplagshavare.
2. avser att för yrkesmässig för-
säljning till näringsidkare ta emot
skattepliktiga varor från ett annat
EG-land eller från en annan upp-
lagshavare i Sverige,
3. avser att för yrkesmässig för-
säljning till näringsidkare inom EG
importera skattepliktiga varor från
tredje land,
4. avser att yrkesmässigt i större
omfattning lagra skattepliktiga
varor, eller
5. avser att bedriva verksamhet i
exportbutik enligt lagen
(1999:445) om exportbutiker,
om han disponerar över ett ut-
rymme som kan godkännas som
skatteupplag och han med hänsyn
till sina ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i övrigt är
lämplig som upplagshavare.
4 Senaste lydelse 2000:1425.
5 Senaste lydelse 1999:448.
20
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga Prop. 2000/01:118
varor skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor om godkännande av
upplagshavare och av skatteupp-
lag prövas av beskattnings-
myndigheten på särskild ansökan.
9a§
En upplagshavare skall för var-
je skatteupplag löpande bokföra
affärshändelser och varurörelser
som rör skattepliktiga alkoholva-
ror samt regelbundet inventera
lagret av sådana varor.
Upplagshavare i Sverige som
säljer obeskattade varor till annan
svensk upplagshavare eller till
näringsidkare i ett annat EG-land
skall hos beskattningsmyndigheten
ställa säkerhet för betalning av den
skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land, innan
leverans av skattepliktiga varor
påbörjas. Säkerheten skall uppgå
till ett belopp som motsvarar den
skatt som i medeltal belöper på de
obeskattade varor som upplagsha-
varen transporterar under ett dygn.
Vid beräkningen av medeltalet
skall hänsyn endast tas till de dygn
under ett år då transport av obe-
skattade varor sker.
10 §6
En upplagshavare i Sverige skall
hos beskattningsmyndigheten stäl-
la säkerhet för betalning av den
skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land vid
1. transport av obeskattade va-
ror till en annan svensk upplags-
havare,
2. transport av obeskattade va-
ror till en näringsidkare i ett annat
EG-land.
Säkerheten skall ställas innan
transporten påbörjas och uppgå till
ett belopp som motsvarar den skatt
som i medeltal belöper på de obe-
skattade varor som upplagshava-
ren transporterar under ett dygn.
Vid beräkningen av medeltalet
skall hänsyn endast tas till de dygn
under ett år då transport av obe-
skattade varor sker.
Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i
samband med tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga
varor. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av
skatten på de varor som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupp-
laget under ett år.
6 Senaste lydelse 1997:358.
21
Godkännande av upplagshavare
eller av skatteupplag får återkallas
av beskattningsmyndigheten, om
förutsättningarna för godkännande
inte längre finns. Godkännande av
upplagshavare får också återkal-
las om ställd säkerhet inte längre
är godtagbar.
11 §7
Godkännande av upplagshavare
eller av skatteupplag får återkallas
om
1. förutsättningarna för godkän-
nande inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är
godtagbar, eller
3. upplagshavaren begär det.
Om ett godkännande av upp-
lagshavare återkallas omfattar
beslutet även godkännandet av
dennes skatteupplag.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i
beslutet.
19 §8
a) skattepliktiga varor förs ut
från ett skatteupplag, om inte an-
nat följer av andra stycket,
Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga
varor till en köpare i Sverige som
inte är upplagshavare eller till en
köpare i ett annat EG-land som
inte är upplagshavare eller regi-
strerad eller oregistrerad varu-
mottagare eller exporterar skatte-
pliktiga varor till en köpare i tred-
je land,
b) denne tar i anspråk skatte-
pliktiga varor för annat ändamål
än försäljning eller när varorna
annars tas ut ur skatteupplaget
utan att föras till något annat god-
känt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och om-
fattar de varor som då ingår i
hans lager och som inte redan har
beskattats,
b) skattepliktiga varor tas emot
från en upplagshavare utan att
föras till ett skatteupplag,
c) skattepliktiga varor importe-
ras utan att föras till ett skatteupp-
lag.
d) skattepliktiga varor tas i an-
språk i skatteupplaget eller lager-
brister uppkommer,
e) godkännandet av skatteupp-
laget återkallas,
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skat-
tepliktiga varor,
7 Senaste lydelse 1999:1005.
8 Senaste lydelse 2000:1425.
Prop. 2000/01:118
22
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 14 §, vid mot- Prop. 2000/01:118
|
tagandet av skattepliktiga varor, 5. den som är säljare vid distans- |
5. den som är säljare vid distans- |
6. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5, när de skatte-
|
pliktiga varorna förs in till Sverige, |
7. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 6, när varorna |
|
7. den som är skattskyldig enligt 8. den som är skattskyldig enligt Skattskyldigheten inträder för |
8. den som är skattskyldig enligt 9. den som är skattskyldig enligt Skattskyldighet enligt första 1. transporteras till en upplags- 2. tas emot av en upplagshavare |
20 §9
|
Skattskyldighet för upplagsha- a) till följd av varornas karaktär b) har förstörts under tillsyn av c) har återanvänts vid tillverk- d) uteslutande använts för prov- e) används för framställning av |
Skattskyldighet för upplagsha- 1. till följd av varornas karaktär 2. har förstörts under tillsyn av 3. har återanvänts vid tillverk- 4. uteslutande använts för prov- |
Senaste lydelse 1999:448.
23
f) används för framställning av
läkemedel,
g) används för att framställa
smakämnen för tillverkning av
livsmedel och drycker med en al-
koholhalt som inte överstiger 1,2
volymprocent,
h) direkt eller som ingrediens
används i halvfabrikat för fram-
ställning av livsmedel, eller som
fyllning, förutsatt att alkoholinne-
hållet vid varje tillfälle inte över-
stiger 8,5 liter ren alkohol per 100
kilogram chokladprodukter, och 5
liter ren alkohol per 100 kilogram
av andra produkter,
i) används vid tillverkning av en
vara som inte är avsedd för kon-
sumtion, under förutsättning att
ingående alkohol är denaturerad i
enlighet med någon EG-
medlemsstats krav,
j) används i en tillverkningspro-
cess förutsatt att slutprodukten
inte innehåller alkohol,
k) säljs i enlighet med bestäm-
melsen i 31 e § för däri angivna
ändamål,
l) används för vetenskapligt än-
damål eller är avsedda att levere-
ras till annan användare för ve-
tenskapligt ändamål eller till sjuk-
hus eller apotek för medicinskt
ändamål, eller
m) levererats till en mottagare i
ett annat EG-land under villkor
som anges i 3 kap. 30 a § första
stycket 3 och 4 mervärdesskattela-
gett (1994:200), i den omfattning
som skattefrihet gäller i det EG-
landet.
Vad som sägs i första stycket a
gäller även varumottagare enligt
12 och 13 §§ och skatterepresen-
tant enligt 14 § för varor som till
följd av varomas karaktär förstörts
under transport till denne.
Prop. 2000/01:118
Vad som sägs i första stycket 1
gäller även varumottagare enligt
12 och 13 §§ och skatterepresen-
tant enligt 14 § för varor som till
följd av varomas karaktär förstörts
under transport till denne.
24
Den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 6 skall lämna
deklaration när varorna tillverkas.
Deklarationen skall ha kommit in
till beskattningsmyndigheten se-
nast fem dagar efter den dag då
varorna tillverkades.
21 §’°
Den som är oregistrerad varumottagare enligt 13 § skall lämna deklara-
tion för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklarationen
skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter
den dag när varorna togs emot.
Den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5 skall lämna deklara-
tion när skattepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln.
Den som tillverkar skatteplikti-
ga varor utan att vara godkänd
upplagshavare skall lämna dekla-
ration när varorna tillverkas. De-
klarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varorna
tillverkades.
Prop. 2000/01:118
Den som, utan att vara registrerad varumottagare enligt 12 §, är skatt-
skyldig enligt 8 § första stycket 7 skall lämna deklaration när skatteplik-
tiga varor använts för annat än avsett ändamål. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag
då varorna användes för annat än avsett ändamål.
22 §“
Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument,
1. vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-
land,
2. vid transport av obeskattade varor till en upplagshavare i Sverige om
transporten sker via ett annat EG-land,
3. vid transport av obeskattade
varor till mottagare i ett annat EG-
land enligt 20 § första stycket m,
3. vid transport av obeskattade
varor till mottagare i ett annat EG-
land enligt 32 § första stycket 9,
och
4. vid export till tredje land av
obeskattade varor, och
4. vid export till tredje land av
obeskattade varor.
5. vid transport av varor som
förtullats enligt tullagen
(1994:1550).
Ledsagardokument som avses i första stycket skall åtfölja varorna un-
der transport i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som
avses i 20 § första stycket m skall
varorna under transporten även
åtföljas av ett intyg om att skatte-
frihet gäller för varorna i det andra
EG-landet.
Vid transport till mottagare som
avses i 32 § första stycket 9 skall
varorna under transporten även
åtföljas av ett intyg om att skatte-
frihet gäller för varorna i det andra
EG-landet.
Skyldigheten att upprätta ledsa-
gardokument enligt första stycket
5 gäller även registrerad varumot-
10 Senaste lydelse 2000:1425
11 Senaste lydelse 1999:429.
25
tagare. Prop. 2000/01:118
Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varumot-
tagare, skall varorna under transporten även åtföljas av dokumentation
som visar att sådan säkerhet som avses i 13 § ställts för skatten i destina-
tionslandet.
Om obeskattade varor skall
transporteras mellan Sverige och
ett annat EG-land enligt 22 §, och
varorna inte når den mottagare
som angetts i ledsagardokumentet,
skall varorna beskattas här i lan-
det om varorna
1. finns i Sverige eller kan antas
ha konsumerats här,
2. levererats från en svensk upp-
lagshavare och det inte kan utre-
das var varorna finns eller var de
har konsumerats.
1 fall som avses i första stycket
är den som ställt säkerhet för
transporten skattskyldig. Skatten
skall tas ut med belopp enligt be-
stämmelserna vid den tidpunkt då
varorna infördes till Sverige eller
transporten från den svenske upp-
lagshavaren påbörjades.
26 §
Om obeskattade varor, som
sänts i väg av en upplagshavare i
ett annat EG-land, inte når den
mottagare som angetts i ledsagar-
dokumentet på grund av sådana
oegentligheter eller överträdelser
som avses i artikel 20 i rådets di-
rektiv 92/12/EEG av den 25 febru-
ari 1992 om allmänna regler för
punktskattepliktiga varor och om
innehav, flyttning och övervakning
av sådana varor12, senast ändrat
genom rådets direktiv
2000/47/EG'3, skall varorna be-
skattas här i landet om
1. oegentligheten eller överträ-
delsen har begåtts i Sverige, eller
2. oegentligheten eller överträ-
delsen har upptäckts här, och
a) det inte går att fastställa var
oegentligheten eller överträdelsen
har begåtts, och
b) det endast är en del av varor-
na som har försvunnit.
Skatt enligt första stycket skall
betalas av den eller dem som ställt
sådan säkerhet som avses i artikel
15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG.
Skatten skall tas ut enligt den skat-
tesats som gällde vid den tidpunkt
då varorna sändes i väg.
28 §
För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter
levereras till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall
betalas där, kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig
ansökan hos beskattningsmyndigheten.
Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan försälj-
ning som avses i 27 § skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och
ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång.
12 EGT L 076, 23.3.1992 s. 1, (Celex 31992L0012).
15 EGT L 161, 1.7.2000 s. 82, (Celex 32000L0047).
26
Den som begär återbetalning skall visa att den skatt som ansökan avser
har betalats i Sverige, samt att varorna beskattats i mottagarlandet.
Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbe-
talning göras innan varorna förs ut ur landet. Den som begär återbetal-
ning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige.
Återbetalning sker sedan sökanden till beskattningsmyndigheten gett in
dels ett dokument som visar antingen att skatten betalats i mottagarlandet
Prop. 2000/01:118
eller att säkerhet ställts för skattens
undertecknat och återsänt exemplar
kument som anges i 25 §.
Har en vara beskattats i enlighet
med 26 § första stycket 2, och vi-
sar den skattskyldige inom tre år
efter det att transporten påbörjades
att varan beskattats i ett annat
land, skall den här i landet erlag-
da skatten återbetalas.
betalning där, dels ett av mottagaren
(returexemplaret) av det ledsagardo-
Har en vara beskattats enligt
26 § första stycket, och visar den
skattskyldige inom tre år efter det
att transporten påbörjades att varan
beskattats i ett annat EG-land,
skall den skatt som betalats i Sve-
rige återbetalas, om det andra EG-
landets skatteanspråk är befogat.
30 §
Om skattepliktiga varor använts
för ändamål som avses i 20 § för-
sta stycket e-j kan, om skatt beta-
lats för varorna, återbetalning ske
efter skriftlig ansökan hos beskatt-
ningsmyndigheten .
14
Om skattepliktiga varor använts
för ändamål som avses i 32 § för-
sta stycket 7 av någon som inte är
upplagshavare eller skattebefriad
förbrukare kan återbetalning av
skatten ske efter skriftlig ansökan
hos beskattningsmyndigheten.
Ansökan enligt första stycket skall omfatta en period om ett kalender-
kvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvarta-
lets utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp som för kalen-
derkvartalet understiger 1 500 kronor. Ansökan skall åtföljas av doku-
mentation som styrker användningen.
31
Den som har tillstånd från Lä-
kemedelsverket enligt lagen
(1961:181) om försäljning av tek-
nisk sprit m.m. att inköpa minst 25
kilogram alkohol under ett kalen-
derår, får från en upplagshavare
köpa sådan alkohol som anges i
tillståndet utan alkoholskatt mot
att han lämnar en försäkran till
denne om att alkoholen skall an-
vändas för sådant ändamål som
e§16
Som skattebefriad förbrukare
får godkännas den som använder
alkoholvaror för ändamål som
anges i 32 § första stycket 7 om
han med hänsyn till sina ekono-
miska förhållanden och omstän-
digheterna i övrigt är lämplig.
14 Senaste lydelse 1995:613.
15 Senaste lydelse 1999:448.
16 Senaste lydelse 1999:448.
27
anges i 20 § första stycket e-j.
Prop. 2000/01:118
Ett godkännande enligt första
stycket far meddelas för viss tid
eller tills vidare. Godkännande
tills vidare får meddelas den som
tidigare hanterat obeskattade al-
koholvaror utan anmärkning. Ett
godkännande får förenas med vill-
kor.
Den som godkänts som skattebe-
friad förbrukare har rätt att från
en upplagshavare köpa alkoholva-
ror utan skatt.
31 f§
En skattebefriad förbrukare
skall löpande bokföra inköp och
förbrukning av obeskattade varor
och på lämpligt sätt se till att det
finns underlag för kontroll av att
varor som köpts in utan skatt an-
vänts för det ändamål som var
förutsättning för skattefriheten.
31 g §
Godkännande av skattebefriad
förbrukare får återkallas om
1. förutsättningarna för god-
kännande inte längre finns,
2. alkoholvaror används för an-
nat ändamål än som anges i god-
kännandet,
3. förbrukaren inte fullgör sina
skyldigheter enligt 31 f§, eller
4. förbrukaren inte medverkar
vid skatterevision enligt lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Beslut om återkallelse gäller
omedelbart, om inte något annat
anges i beslutet.
I deklaration som lämnas av
upplagshavare som avses i 9 § får
avdrag göras för skatt på varor
En upplagshavare som avses i
9 § får göra avdrag för skatt på
varor
a) som har återtagits i samband
med återgång av köp,
b) som har förstörts genom
1. som har återtagits i samband
med återgång av köp,
2. som har förstörts genom
17 Senaste lydelse 1999:448.
28
olyckshändelse eller force majeu-
re,
c) för vilka skattskyldighet en-
ligt denna lag tidigare inträtt,
d) som har exporterats till tredje
land eller förts till frizon eller fri-
lager för annat ändamål än att för-
brukas där,
é) som har tagits emot för för-
brukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till utländsk ort
av någon som har tillstånd enligt
lagen (1999:446) om proviantering
av fartyg och luftfartyg, eller
f) som har tagits emot för för-
säljning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till tredje land av
någon som har tillstånd enligt la-
gen om proviantering av fartyg
och luftfartyg.
oförutsedda händelser eller force Prop. 2000/01:118
majeure,
3. för vilka skattskyldighet en-
ligt denna lag tidigare inträtt,
4. som har exporterats till tredje
land eller förts till frizon eller fri-
lager för annat ändamål än att för-
brukas där,
5. som har tagits emot för för-
brukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till utländsk ort
av någon som har tillstånd enligt
lagen (1999:446) om proviantering
av fartyg och luftfartyg,
6. som har tagits emot för för-
säljning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till tredje land av
någon som har tillstånd enligt la-
gen om proviantering av fartyg
och luftfartyg,
7. som har använts
a) för framställning av sådana
produkter som anges i 7 § första
stycket 2-6,
b) i en tillverkningsprocess för-
utsatt att slutprodukten inte inne-
håller alkohol, eller
c) för vetenskapligt ändamål,
8. som har levererats till
a) universitet eller högskola för
vetenskapligt ändamål, eller
b) sjukhus eller apotek för medi-
cinskt ändamål,
9. som har levererats till en så-
dan köpare som avses i 3 kap.
30 a § första stycket 3 eller 4 mer-
värdesskattelagen (1994:200), i
den omfattning som frihet från
alkoholskatt gäller i det EG-
landet,
10. som har tagits emot av en
skattebefriad förbrukare i enlighet
med vad som framgår av dennes
godkännande, eller
11. som har beskattats i ett an-
nat EG-land i sådana fall som av-
ses i 26 § under förutsättning att
det andra EG-landets skatte an-
språk är befogat.
Upplagshavare, som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen
(1999:445) om exportbutiker, får utöver vad som anges i första stycket
29
göra avdrag för skatt på varor som levererats till resande som kan uppvi-
sa en färdhandling för resa till tredje land. Avdrag medges dock högst
med vad som enligt 3 § lagen om exportbutiker får säljas till varje resan-
de.
Prop. 2000/01:118
18
En registrerad eller oregistrerad
varumottagare enligt 12 och 13 §§
eller en skatterepresentant enligt
14 § får göra avdrag för skatt på
alkoholvaror som förstörts under
transporten till varumottagaren
genom oförutsedda händelser eller
force majeure.
33 §
1 en deklaration som lämnas av
cn registrerad eller oregistrerad
varumottagare enligt 12 och 13 §§
eller en skatterepresentant enligt
14 § får avdrag göras för skatt på
alkoholvaror som förstörts under
transporten till varumottagaren
genom olyckshändelse eller force
majeure.
Registrerad varumottagare, som har tillstånd enligt lagen (1999:446)
om proviantering av fartyg och luftfartyg, får utöver vad som anges i
första stycket göra avdrag för skatt på alkoholvaror
1. som förbrukats ombord på resa till utländsk ort, eller
2. som sålts ombord på resa till tredje land.
Registrerad varumottagare, som
har godkänts som skattebefriad
förbrukare enligt 31 e §, får utöver
vad som anges i första och andra
styckena göra avdrag för skatt på
alkoholvaror som använts
1. för framställning av sådana
produkter som anges i 7 § första
stycket 2-6,
2. i en tillverkningsprocess för-
utsatt att slutprodukten inte inne-
håller alkohol,
3. för vetenskapligt ändamål.
I fråga om förfarandet vid be-
skattningen gäller bestämmelserna
i lagen (1984:151) om punktskat-
ter och prisregleringsavgifter.
34 §
I fråga om förfarandet vid be-
skattningen gäller bestämmelserna
i lagen (1984:151) om punktskat-
ter och prisregleringsavgifter. Vid
beskattning enligt 26 § skall dock
endast 2 kap. 5 §, 3 kap. 5-16 §§,
4 kap. 13 §, 5 kap., 8 kap. och 9
kap. 4 § lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter tillämpas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
Senaste lydelse 1999:448.
30
3. Den som vid lagens ikraftträdande har sådant tillstånd från Läkeme- Prop. 2000/01:118
delsverket som anges i den äldre lydelsen av 31 e § skall anses godkänd
som skattebefriad förbrukare enligt den nya lydelsen av paragrafen.
Godkännandet skall gälla för den tid och för det eller de ändamål som
anges i Läkemedelsverkets tillstånd.
31
2.3
Härigenom föreskrivs i ftåga om lagen (1994:1776) om skatt på ener-
gi'
dels att 7 kap. 3, 4, 5 a och 7 §§ och 8 kap. 3 a-5 §§ skall upphöra att
gälla,
dels att 1 kap. 3 §, 2 kap. 1, 8, 9, och 11 §§, 4 kap. 1, 1 a, 2-5 och 12
§§, 5 kap. 1-4 §§, 6 kap. 1-3 och 10 §§, 7 kap. 1, 2, 5, 5 b och 6 §§,
8 kap. 1-3 §§, 9 kap. 2, 6, 9, 11 och 14 §§, 10 kap. 11 § och 11 kap. 9
och 10 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubrikerna till 7 kap. och 8 kap. samt rubriken närmast före 11
kap. 9 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 3 a §, och ett
nytt kapitel, 6 a kap., av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Med mineraloljeprodukter för-
stås produkter som hänförs till
följande nummer i Kombinerade
nomenklaturen (KN-nr) enligt för-
ordningen EEG 2658/87
1. KN-nr 2706,
2. KN-nr 2707 10, 2707 20, 2707
och 2707 99 19,
§
Med mineraloljeprodukter för-
stås produkter som hänförs till
följande nummer i Kombinerade
nomenklaturen (KN-nr) enligt rå-
dets förordning (EEG) nr 2658/87
av den 23 juli 1987 om tulltaxe-
och statistiknomenklaturen och
Gemensamma tulltaxan2 i dess
lydelse den 1 oktober 1994
0, 2707 50, 2707 91 00, 2707 99 11
3. KN-nr 2709,
4. KN-nr 2710,
5. KN-nr 2711, dock inte naturgas,
6. KN-nr 2712 10, 2712 20 00, 2712 90 31, 2712 90 33, 2712 90 39
och 2712 90 90,
7. KN-nr 2715,
8. KN-nr 2901,
9. KN-nr 2902 11 00, 2902 19 90,
2902 42 00, 2902 43 00 och 2902 44,
10. KN-nr 3403 11 00 och 3403 19,
11. KN-nr 3811,
1 Senaste lydelse av
7 kap. 4 §2000:1155
7 kap.5 a § 1995:1525
7 kap. 7 § 1997:479
8 kap. 3 a § 2000:1555
8 kap. 4 a § 1995:1525
8 kap. 5 § 1995:1525
2 EOT L 256, 7.9.1987, s. 1 (Celex 31987R2658).
2902 20, 2902 30, 2902 41 00,
32
12. KN-nr 3817.
Prop. 2000/01:118
1 §5
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:
|
KN-nr |
Slag av bränsle |
Skattebelopp | |||
|
Energiskatt |
Koldioxidskatt |
Summa skatt | |||
|
1. |
2710 00 26, |
Bensin som | |||
|
2710 00 27. 2710 00 29 |
uppfyller krav för | ||||
|
2710 00 32 |
a) miljöklass 1 |
3 kr 26 öre |
1 kr 24 öre |
4 kr 50 öre | |
|
per liter |
per liter |
per liter | |||
|
b) miljöklass 2 |
3 kr 29 öre |
1 kr 24 öre |
4 kr 53 öre | ||
|
per liter |
per liter |
per liter | |||
|
2. |
2710 00 26. |
Annan bensin |
3 kr 92 öre |
1 kr 24 öre |
5 kr 16 öre |
|
2710 00 34 |
än som avses |
per liter |
per liter |
per liter | |
|
eller 2710 00 36 |
under 1 | ||||
|
3. |
2710 00 51, |
Eldningsolja, | |||
|
2710 00 55, |
dieselbrännolja. | ||||
|
2710 00 69 |
fotogen, m.m. | ||||
|
eller 2710 00 74- |
som | ||||
|
271000 78 |
a) har försetts med |
688 kr per m3 |
1 527 kr per m! |
2 215 kr per m3 | |
|
volymprocent destillat b) inte har försetts med |
1 512 kr per m3 |
1 527 kr per m’ |
3 039 kr per m’ | ||
|
miljöklass 2 |
1 739 kr per m3 |
1 527 kr per m3 |
3 266 kr per m3 | ||
|
miljöklass 3 eller inte |
2 039 kr per m3 |
1 527 kr per m3 |
3 566 kr per m3 | ||
|
4. |
ur 2711 12 11- |
Gasol som används för | |||
|
2711 1900 |
a) drift av motordrivet |
0 kr per |
1 264 kr per |
1 264 kr per | |
|
fordon, fartyg eller luft- |
1 000 kg |
1000 kg |
1 000 kg | ||
|
fartyg b) annat ändamål än som |
134 kr per |
1 606 kr per |
1 740 kr per | ||
|
avses under a |
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg | ||
|
5. |
ur 2711 29 00 |
Metan som används för |
0 kr per |
1 039 kr per |
1 039kr per 1 000 m5 |
|
fordon, fartyg eller luft- |
1 000 m’ |
1000 m’ | |||
|
b) annat ändamål än som |
223 kr per |
1 I44krper |
1 367 kr per | ||
|
avses under a |
1000 m’ |
1 000 m’ |
1 000 m’ | ||
|
6. |
2711 11 00, |
Naturgas som används | |||
|
2711 21 00 |
för a) drift av motordrivet |
0 kr per |
1 039 kr per |
1 039 kr per | |
|
fordon, fartyg eller luft- |
1 000 m’ |
1 000 m’ |
1 000 m’ | ||
|
b) annat ändamål än som |
223 kr per |
1 144 kr per |
1 367 kr per | ||
|
avses under a |
i 000 m’ |
1 000 m’ |
1 000 m’ | ||
3 Senaste lydelse 2000:1435.
33
2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 118
|
KN-nr |
Slag av bränsle |
Skattebelopp | ||
|
Energiskatt |
Koldioxidskatt |
Summa skatt | ||
|
7. 2701,2702 |
Kolbränslen |
293 kr per |
1 329 kr per |
1 622 kr per |
|
eller 2704 |
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg | |
|
8. 2713 11 00- |
Petroleumkoks |
293 kr per |
1 329 kr per |
1 622 kr per |
|
2713 12 00 |
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg | |
Prop. 2000/01:118
1 fall som avses i 4 kap. 1 § för-
sta stycket 6 och andra stycket
samt 12 § första stycket 4 och
andra stycket tas skatt ut med ett
belopp som motsvarar skillnaden
mellan de skattebelopp som gäller
för bränslets olika användnings-
I fall som avses i 4 kap. 1 § 7
och 8 och 12 § första stycket 4 tas
skatt ut med ett belopp som mot-
svarar skillnaden mellan de skatte-
belopp som gäller för bränslets
olika användningssätt.
sätt.
För kalenderåret 2002 och efterföljande kalenderår skall de i första
stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.
8 §4
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om märkämnen som avses i 1 § första stycket 3 a.
Skatt enligt 1 § första stycket 3 b skall inte tas ut om oljeprodukten har
försetts med märkämnen som avses i 1 § första stycket 3 a
1. vid import av den som är
skattskyldig enligt 4 kap. 1 § för-
sta stycket 6 eller 12 § första
stycket 3 a senast när produkten
anmäls till förtullning, eller
2. i annat fall än som avses under 1 senast när skattskyldighet för pro-
dukten inträder enligt 5 kap.
Märkning enligt andra stycket får i Sverige göras endast på en depå
som är godkänd för detta ändamål av Tullverket i fall som avses i 1 och
på ett skatteupplag som är godkänt av beskattningsmyndigheten för
märkning i fall som avses i 2.
1. vid import av den som är
skattskyldig enligt 4 kap. 1 b §
eller 12 a § senast när produkten
anmäls till förtullning, eller
9 §5
Bränsletank som förser motor på motordrivet fordon med bränsle får
inte innehålla oljeprodukt som enligt föreskrifter som meddelats med
stöd av 8 § första stycket är försedd med märkämnen. Inte heller bränsle-
tank som förser motor på båt med bränsle får innehålla en sådan oljepro-
dukt. Detta gäller dock inte båtar för vilka fartygstillstånd meddelats en-
ligt fiskelagen (1993:787).
Bestämmelserna i första stycket gäller även oljeprodukt, från vilken
märkämnen som avses i 8 § första stycket har avlägsnats.
Beskattningsmyndigheten kan
medge att bränsletank på båt som
disponeras av Försvarsmakten,
Försvarets materielverk, Kustbe-
vakningen eller annan statlig myn-
dighet får innehålla oljeprodukt
Beskattningsmyndigheten kan
medge att bränslctank på båt som
disponeras av Försvarsmakten,
Försvarets materielverk, Kustbe-
vakningen eller annan statlig myn-
dighet får innehålla oljeprodukt
4 Senaste lydelse 1999:431.
5 Senaste lydelse 1997:1130.
34
som enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av 8 § första
stycket är försedd med märkäm-
nen. Om det finns särskilda skäl
kan sådant medgivande också
lämnas för annan båt. Har medgi-
vande lämnats för båt gäller 7
kap. 2 § andra stycket 1 b samt 8
kap. 3 och 4 §§ om avdrag och
inköp mot försäkran för bränsle i
skepp även för bränsle i sådan båt.
som enligt föreskrifter som med- Prop. 2000/01:118
delats med stöd av 8 § första
stycket är försedd med märkäm-
nen. Om det finns särskilda skäl
kan sådant medgivande också
lämnas för annan båt.
Beslut om ett medgivande enligt
tredje stycket får återkallas, om
förutsättningarna för det inte
längre finns. Beslut om återkallel-
se gäller omedelbart, om inte nå-
got annat anges i beslutet.
11 §6
Energiskatt och koldioxidskatt skall inte betalas för
1. metan som framställs genom biologiska processer,
2. trädbränsle som säljs eller förbrukas för motordrift vid samtidig
produktion av värme och elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning,
3. bränsle som tillhandahålls i en särskild förpackning om högst en li-
ter,
4. bränsle enligt 1 kap. 3 a §
som till följd av bränslets beskaf-
fenhet förlorats i samband med att
det framställts, bearbetats, lagrats
eller transporterats,
5. bränsle enligt 1 kap. 3 a §
som levererats till en mottagare i
ett annat EG-land under villkor
4. bränsle enligt 1 kap. 3 a §
som till följd av bränslets beskaf-
fenhet förlorats i samband med att
det framställts, bearbetats, lagrats
eller transporterats.
som anges i 3 kap. 30 a § första
stycket 3 och 4 mervärdesskattela-
gen (1994:200), i den omfattning
som skattefrihet gäller i det EG-
landet.
Första stycket 2 gäller dock inte råtallolja.
Första stycket 4 gäller dock för varumottagare och skatterepresentant
som avses i 4 kap. 8 § endast bränsle som förlorats under transport till
varumottagaren.
1 §7
Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt (skatt-
skyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är
l.den som i Sverige tillverkar 1. den som godkänts som upp-
6 Senaste lydelse 1998:1699.
7 Senaste lydelse 2000:1426.
35
eller bearbetar bränsle eller an- lagshavare enligt 3 §,
nan som godkänts som upplagsha-
vare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en
köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,
5. den som i annat fall än som avses i 1-4 från ett annat EG-land till
Prop. 2000/01:118
Sverige för in eller tar emot leverans
6. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för ett visst ändamål men som säl-
jer eller förbrukar bränslet för ett
annat ändamål som medför att
skatt skall betalas med högre be-
lopp.
Vad som sägs i första stycket 6
tillämpas även i fråga om bränsle
för vilket antingen ingen skatt har
betalats eller skatt har betalats
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a,
och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används
för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken fartygstill-
stånd meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten används för
privat ändamål eller
c) i motordrivet fordon i de fall
bränslet ger mindre än 85 volym-
procent destillat vid 35O°C.
av bränsle,
6. den som i Sverige yrkesmäs-
sigt tillverkar eller bearbetar
bränsle utanför ett skatteupplag,
7. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för ett visst ändamål men som an-
vänder bränslet för ett annat än-
damål som medför att skatt skall
betalas med högre belopp,
8. den som förvärvat bränsle
som ger mindre destillat än 85
volymprocent vid 350°C och som
använder bränslet for drift av mo-
tordrivna fordon.
1 a§8
Skattskyldighet enligt 1 § första Skattskyldighet enligt 1 § 5 fö-
stycket 5 och 6 föreligger inte för religger inte för
1. bränsle som förs in till Sverige under sådana omständigheter att för-
utsättningar skulle finnas att medge återbetalning av skatten enligt 9 kap.
1 §,
2. motorbränsle som förs in till Sverige i normal bränsletank på motor-
drivet fordon eller till fordonet kopplad släpvagn, fartyg eller luftfartyg
’ Senaste lydelse 1999:1070.
36
som används yrkesmässigt om bränslet är avsett att användas i motor på Prop. 2000/01:118
fordonet, släpvagnen, fartyget eller luftfartyget under transporten,
3. motorbränsle som förs in till Sverige för privat bruk i fordonstank,
bränsletank på fartyg eller luftfartyg eller i reservdunk som rymmer
högst 10 liter.
Om ett bränsle för vilket skatt-
skyldighet inte inträtt skall trans-
porteras mellan Sverige och ett
annat EG-land enligt 6 kap. 3 §
men inte når den mottagare som
angetts i ledsagardokumentet,
skall skatt betalas för bränslet i
Sverige om bränslet
1. finns i Sverige eller kan antas
ha förbrukats här, eller
2. har levererats från en svensk
upplagshavare och det inte kan
utredas var bränslet finns eller var
det har förbrukats.
Den som ställt säkerhet för
transporten är skyldig att betala
skatt enligt första stycket. Beskatt-
ning skall ske som om skattskyl-
dighet inträtt vid den tidpunkt då
bränslet fördes in till Sverige eller
transporten från den svenske upp-
lagshavaren påbörjades.
2§
Om obeskattat bränsle, som
sänts i väg av en upplagshavare i
ett annat EG-land, inte når den
mottagare som angetts i ledsagar-
dokumentet på grund av sådana
oegentligheter eller överträdelser
som avses i artikel 20 i rådets di-
rektiv 92/12/EEG av den 25 febru-
ari 1992 om allmänna regler för
punktskattepliktiga varor och om
innehav, flyttning och övervakning
av sådana varor?, senast ändrat
genom rådets direktiv
2OOO/47/EG10, skall bränslet be-
skattas här i landet om
1. oegentligheten eller överträ-
delsen har begåtts i Sverige, eller
2. oegentligheten eller överträ-
delsen har upptäckts här, och
a) det inte går att fastställa var
oegentligheten eller överträdelsen
har begåtts, och
b) det endast är en del av varor-
na som har försvunnit.
Skatt enligt första stycket skall
betalas av den eller dem som ställt
sådan säkerhet som avses i artikel
15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG.
Skatten skall tas ut enligt den skat-
tesats som gällde vid den tidpunkt
då bränslet sändes i väg.
3§
Som upplagshavare får godkännas den som i en yrkesmässig verksam-
het som bedrivs i Sverige avser att
1. tillverka eller bearbeta bränslen, eller
2. i större omfattning
a) hålla bränslen i lager, eller
b) återförsälja eller förbruka metan,
Om han med hänsyn till sina om han disponerar över ett ut-
’ EGT L 076, 23.3.1992 s. 1, (Celex 31992L0012)
10 EGT L 161, 1.7.2000 s. 82, (Celex 32000L0047)
37
ekonomiska förhållanden och om- rymme som kan godkännas som Prop. 2000/01:118
ständigheterna i övrigt är lämplig . skatteupplag och han med hänsyn
som upplagshavare. till sina ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i övrigt är
lämplig som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av bränslen samt
återförsäljning eller förbrukning av metan skall äga rum i godkänt skat-
teupplag.
Frågor om godkännande av
upplagshavare och av skatteupp-
lag prövas av beskattnings-
myndigheten på särskild ansökan.
3a§
En upplagshavare skall för var-
je skatteupplag löpande bokföra
affärshändelser och varurörelser
som rör skattepliktigt bränsle samt
regelbundet inventera lagret av
sådant bränsle.
Om en upplagshavare i Sverige
säljer bränsle, för vilket skattskyl-
dighet inte inträtt, till annan
svensk upplagshavare eller till
upplagshavare eller varumottaga-
re i ett annat EG-land, skall han
innan leverans av bränsle påbörjas
hos beskattningsmyndigheten stäl-
la säkerhet för betalning av den
skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land. Sä-
kerheten skall uppgå till ett belopp
som motsvarar den skatt som i
medeltal belöper på de obeskattade
bränslen som upplagshavaren
transporterar under ett dygn. Vid
beräkningen av medeltalet skall
hänsyn endast tas till de dygn un-
der ett år då transport av obeskattat
bränsle sker.
11
En upplagshavare i Sverige skall
hos beskattningsmyndigheten stäl-
la säkerhet för betalning av den
skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land vid
1. transport av obeskattat bräns-
le till en annan svensk upplagsha-
vare,
2. transport av obeskattat bräns-
le till en näringsidkare i ett annat
EG-land.
Säkerheten skall ställas innan
transporten påbörjas och uppgå till
ett belopp som motsvarar den skatt
som i medeltal belöper på de obe-
skattade bränslen som upplagsha-
varen transporterar under ett dygn.
Vid beräkningen av medeltalet
" Senaste lydelse 1997:359.
38
skall hänsyn endast tas till de dygn Prop. 2000/01:118
under ett år då transport av obe-
skattat bränsle sker.
Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i
samband med tillverkning, bearbetning eller lagring av bränslen. Säker-
heten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på
de bränslen som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget un-
der ett år.
Vid beräkning av säkerhetsbe-
lopp enligt andra stycket får bort-
ses från bränslen som beredskaps-
lagras enligt lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol.
Vid beräkning av säkerhetsbe-
lopp enligt tredje stycket får bort-
ses från bränslen som beredskaps-
lagras enligt lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol.
Godkännande av upplagshavare
eller av skatteupplag får återkallas
av beskattningsmyndigheten, om
förutsättningarna för godkännande
inte längre finns. Godkännande av
upplagshavare får också återkal-
las om ställd säkerhet inte längre
är godtagbar.
5§
Godkännande av upplagshavare
eller av skatteupplag får återkallas
om
1. förutsättningarna för godkän-
nande inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är
godtagbar, eller
3. upplagshavaren begär det.
Om ett godkännande av upp-
lagshavare återkallas omfattar
beslutet även godkännandet av
dennes skatteupplag.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i
beslutet.
12 §13
Skattskyldig för energiskatt för råtallolja samt för energiskatt, koldiox-
idskatt och svavelskatt för bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket
6-8, bränslen enligt 3 och 4 §§ som inte avses i 1 kap. 3 a § samt vad
gäller svavelskatt även bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är den som
1. tillverkar eller bearbetar bränsle,
2. enligt 6 kap. 10 § andra stycket registrerats som lagerhållare, åter-
försäljare eller förbrukare av bränsle,
3. i annat fall än som avses i 1 och 2 för in kolbränsle, petroleumkoks,
råtallolja eller torvbränsle till Sverige från ett annat EG-land eller tar
emot en sådan leverans, och
4. den som förvärvat bränsle för 4. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för visst ändamål men som säljer
eller förbrukar bränslet för ett än-
damål som medför att skatt skall
betalas med högre belopp.
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för visst ändamål men som använ-
der bränslet för ett ändamål som
medför att skatt skall betalas med
högre belopp.
12 Senaste lydelse 1999:1006.
13 Senaste lydelse 2000:1426.
39
Vad som sägs i första stycket 4
tillämpas även i fråga om bränsle
enligt 2 kap. 3 eller 4 § som inte
avses i 1 kap. 3 a § och som be-
skattats enligt 2 kap. 1 § första
stycket 3 a eller som förvärvats
utan skatt, och som förbrukas i
skepp, när skeppet används för
privat ändamål.
Som tillverkare anses den som för in naturgas till Sverige samt den för
vars rlikning sådan införsel äger rum. Som tillverkare anses även den
som tar upp torvbränsle.
1 §
Skattskyldigheten för upplagshavare inträder när
Prop. 2000/01:118
1. han levererar bränsle till en
köpare i Sverige som inte är upp-
lagshavare eller till en köpare i ett
annat EG-land som inte är upp-
lagshavare eller registrerad eller
oregistrerad varumottagare,
2. han exporterar bränsle till en
köpare i tredje land,
3. han tar i anspråk bränsle for
annat ändamål än försäljning eller
bränsle annars upphör att lagras i
godkänt skatteupplag, eller
4. han upphör att vara registre-
rad, varvid han är skyldig att beta-
la skatt för det bränsle som då
ingår i hans lager och som inte
redan har beskattats.
1. bränsle förs ut från ett skatte-
upplag, om inte annat följer av
andra stycket,
2. bränsle tas emot från en upp-
lagshavare utan att föras till ett
skatteupplag,
3. bränsle importeras utan att
föras till ett skatteupplag,
4. bränsle tas i anspråk i skatte-
upplaget eller lagerbrister upp-
kommer, eller
5. godkännandet av skatteupp-
laget återkallas.
Skattskyldighet enligt första
stycket 1 inträder inte för bränsle
som
1. transporteras till en upplags-
havare eller varumottagare i ett
annat EG-land under förutsättning
att bränslet når mottagaren, eller
2. tas emot av en upplagshavare
i Sverige.
Skattskyldigheten inträder
1. för varumottagare som är
14 Senaste lydelse 2000:1426.
1. för varumottagare som är
40
skattskyldig enligt 4 kap. 1 § för-
sta stycket 2, när han tar emot le-
verans av bränsle,
2. för skatterepresentant som är
skattskyldig enligt 4 kap. 1 § för-
sta stycket 3, när köparen tar emot
leverans av bränsle,
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 5
eller 12 § första stycket 3, när
bränslet förs in till Sverige, och
4. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 b § eller 12 a § och som
enligt 5 § skall betala skatten till Tullverket, vid den tidpunkt då skyldig-
het att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om
skyldighet att betala tull förelegat.
skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 2, Prop. 2000/01:118
när han tar emot leverans av bräns-
le,
2. för skatterepresentant som är
skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 3, vid
mottagandet av bränslet,
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § 5 eller 12 § första
stycket 3, när bränslet förs in till
Sverige, och
3§15
2. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § 7 eller 8 eller en-
ligt 4 kap. 12 § första stycket 4,
när bränslet används för ett ända-
mål som medför att skatt skall be-
talas med högre belopp, och
Skattskyldigheten inträder
1. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 4,
när bränslet av honom levereras
till köpare,
2. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 6
eller andra stycket eller enligt 4
kap. 12 § första stycket 4 eller
andra stycket, när bränslet levere-
ras till en köpare eller tas i an-
språk för det ändamål som medför
att skatt skall betalas med högre
belopp, och
3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 eller 2
när
a) bränsle av honom levereras
till en köpare som inte är registre-
rad eller till eget försäljningsställe
för detaljförsäljning som inte ut-
görs av depå eller tas i anspråk för
annat ändamål än försäljning, eller
b) han upphör att vara registrerad, varvid han är skyldig att betala skatt
för det bränsle som då ingår i hans lager och som inte redan har beskat-
tats.
1. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § 4, när leverans av
bränslet påbörjas,
a) bränsle av honom levereras
till någon som inte är registrerad
eller till eget försäljningsställe för
detaljförsäljning som inte utgörs
av depå eller tas i anspråk för an-
nat ändamål än försäljning, eller
För annan än upplagshavare
som tillverkar eller bearbetar
bränslen som avses i 1 kap. 3 a §
inträder skattskyldigheten när
16
Skattskyldigheten inträder för
den som är skattskyldig enligt 4
kap. 1 § 6, när bränslet tillverkas
eller bearbetas.
15 Senaste lydelse 2000:1426.
16 Senaste lydelse 1995:611.
41
bränslet tillverkas eller bearbetas.
Prop. 2000/01:118
I fråga om förfarandet vid be-
skattningen gäller bestämmelserna
i lagen (1984:151) om punktskat-
ter och prisregleringsavgifter.
§
I fråga om förfarandet vid be-
skattningen gäller bestämmelserna
i lagen (1984:151) om punktskat-
ter och prisregleringsavgifter. Vid
beskattning enligt 4 kap. 2 § skall
dock endast 2 kap. 5 §, 3 kap. 5-
16 §§, 4 kap. 13 §, 5 kap., 8 kap.
och 9 kap. 4 § lagen om punktskat-
ter och prisregleringsavgifter
tillämpas.
2§17
Oregistrerad varumottagare skall lämna deklaration för varje leverans
av bränsle som han tagit emot och för vilket han är skyldig att betala
skatt. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten
senast fem dagar efter den dag då han tog emot leveransen av bränslet.
Den som är skattskyldig enligt 4
kap. 1 § första stycket 5 skall läm-
na deklaration när bränslet förs in
till Sverige. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyn-
digheten senast fem dagar efter
den dag då bränslet fördes in till
Sverige.
Den som tillverkar eller bearbe-
tar bränslen som avses i 1 kap.
3 a § utan att vara godkänd upp-
lagshavare skall lämna deklaration
när bränslet tillverkas eller bearbe-
tas. Deklarationen skall ha kommit
in till beskattningsmyndigheten
senast fem dagar efter den dag
varan tillverkades eller bearbeta-
des.
Den som är skattskyldig enligt
4 kap. 1 § 5 skall lämna deklara-
tion när bränslet förs in till Sveri-
ge. Deklarationen skall ha kommit
in till beskattningsmyndigheten
senast fem dagar efter den dag då
bränslet fördes in till Sverige.
Den som är skattskyldig enligt
4 kap. 1 § 6 skall lämna deklara-
tion när bränslet tillverkas eller
bearbetas. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyn-
digheten senast fem dagar efter
den dag varan tillverkades eller
bearbetades.
Den som är skattskyldig enligt
4 kap. 1 § 7 skall lämna deklara-
tion när bränsle använts for annat
än avsett ändamål. Deklarationen
skall ha kommit in till beskatt-
ningsmyndigheten senast fem da-
gar efter den dag då bränslet an-
vändes för annat än avsett ända-
mål.
Den som är skattskyldig enligt
4 kap. 1 § 8 skall lämna deklara-
17 Senaste lydelse 1999:1070.
42
tion när bränsle använts för drift Prop. 2000/01:118
av motordrivna fordon. Deklara-
tionen skall ha kommit in till be-
skattningsmyndigheten senast fem
dagar efter den dag då bränslet
användes för drift av motordrivna
fordon.
3§18
Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument,
1. vid transport av bränsle, för
vilket skattskyldighet inte har in-
trätt, till en upplagshavare eller en
varumottagare i ett annat EG-land,
2. vid transport av bränsle, för
vilket skattskyldighet inte har in-
trätt, till en upplagshavare i Sveri-
ge om transporten sker via ett an-
nat EG-land,
3. vid transport av bränsle, för
vilket skattskyldighet inte har in-
trätt, till en mottagare i ett annat
EG-land enligt 2 kap. 11 § första
stycket 5,
4. vid export till tredje land av
obeskattat bränsle som avses i
1 kap. 3 a §, och
5. vid transport av bränsle som
avses i 1 kap. 3 a § och som förtul-
lats enligt tullagen (1994:1550).
1. vid transport av obeskattat
bränsle till en upplagshavare eller
en varumottagare i ett annat EG-
land,
2. vid transport av obeskattat
bränsle till en upplagshavare i
Sverige om transporten sker via ett
annat EG-land,
3. vid transport av obeskattat
bränsle till en mottagare i ett annat
EG-land enligt 7 kap. 2 §, och
4. vid export till tredje land av
obeskattat bränsle som avses i
1 kap. 3 a §.
Ledsagardokument som avses i första stycket skall följa bränslet under
transporten i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som
avses i 2 kap. 11 § första stycket 5
skall bränslet under transporten
även åtföljas av ett intyg om att
skattefrihet gäller för bränslet i det
andra EG-landet.
Vid transport till mottagare som
avses i 7 kap. 2 § skall bränslet
under transporten även åtföljas av
ett intyg om att skattefrihet gäller
för bränslet i det andra EG-landet.
10 §
Skattskyldiga enligt 4 kap. 3, 6, 8 eller 10 § eller 12 § första stycket 1
skall vara registrerade hos beskattningsmyndigheten.
Hos beskattningsmyndigheten
kan registreras den som i en yr-
kesmässig verksamhet som bedrivs
i Sverige i större omfattning
1. håller bränslen enligt 4 kap. 12
2. återförsäljer eller förbrukar
gasformiga kolväten enligt 4 kap.
12 §.
Som skattskyldig får också efter
ansökan registreras den som i stör-
re omfattning
i lager, eller
2. återförsäljer eller förbrukar
gasformiga kolväten enligt 4 kap.
12 §,
18 Senaste lydelse 1999:431.
43
om han med hänsyn till sina Prop. 2000/01:118
ekonomiska förhållanden och om-
ständigheterna i övrigt är lämplig.
Den som registrerats som skatt-
skyldig enligt andra stycket får
avregistreras om han inte längre
uppfyller förutsättningarna för
registrering. Beslut om avregistre-
ring gäller omedelbart, om inte
något annat anges i beslutet.
Föreslagen lydelse
1§
Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall
med undantag för vissa bränsleslag, skall helt eller delvis befrias från
skatt enligt följande, om inte annat anges.
|
Ändamål |
Bränsle som inte |
Befrielse från |
Befrielse från |
Befrielse |
|
1. Förbrukning för annat |
100 procent |
100 procent |
100 procent | |
|
2. Förbrukning i tåg eller |
Bensin, bränsle 1 § första stycket |
100 procent |
100 procent |
100 procent |
|
3. Förbrukning i skepp, när |
Bensin, bränsle 1 § första stycket 3 b och 3 och 4 §§ |
100 procent |
100 procent |
100 procent |
|
4. Förbrukning i båt för |
Bensin, bränsle 1 § första stycket |
100 procent |
100 procent |
100 procent |
|
5. Förbrukning i a) luftfartyg, när luftfarty- |
Annan bensin än |
100 procent |
100 procent |
100 procent |
i 2 kap. 1 § första
stycket 3 b och 3
och 4 §§.
44
Ändamål Bränsle som inte Befrielse från Befrielse från Befrielse Prop. 2000/01:118
ger befrielse energiskatt koldioxidskatt från svavel-
skatt
|
b) luftfartyg, när luftfarty- |
Andra bränslen än |
100 procent |
100 procent |
100 procent |
|
6. Förbrukning vid fram- |
100 procent |
100 procent |
100 procent | |
|
7. Förbrukning vid fram- |
Bränsle som avses |
100 procent |
100 procent | |
|
8. Om skattebefrielse inte |
Andra bränslen än |
100 procent |
100 procent | |
|
9. Om skattebefrielse inte |
Bensin, råtallolja, |
100 procent |
65 procent | |
|
10. Om skattebefrielse inte |
Bensin, råtallolja, |
100 procent |
65 procent | |
|
11. Om skattebefrielse inte |
Bensin, råtallolja, |
100 procent |
65 procent | |
|
12. Om skattebefrielse inte |
100 procent |
13. Förbrukning vid till- Andra bränslen än 100 procent 63 procent
45
|
Ändamål |
Bränsle som inte Befrielse från Befrielse från Befrielse Prop. 2000/01:118 ger befrielse energiskatt koldioxidskatt frän svavel- skatt |
|
verkningsprocessen i gruv- |
bränsle som avses |
2§
Om råtallolja förbrukas för ändamål som anges i 1 § 9-11 medges be-
frielse från energiskatten med ett belopp som motsvarar den energiskatt
och 65 procent av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle enligt 2 kap.
1 § första stycket 3 a.
3§
Vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en
kraftvärmeanläggning skall, för den del av bränslet som förbrukas för
framställning av nyttiggjord värme, skattebefrielsen enligt 1 § 7 inte avse
koldioxidskatt och när det gäller energiskatt endast utgöra 50 procent.
Såvitt avser råtallolja skall befrielsen utgöra endast 50 procent av den
energiskatt som tas ut på bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a.
4§
Skattebefrielse enligt 1 § 7 gäller också för bränsle som avses i 2 kap.
1 § första stycket 3 b vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en
gasturbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt
av minst fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyt-
tiggörs.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
Avdrag i deklaration
1 §'”
Den som är skattskyldig får göra
avdrag för skatt på bränsle
I en deklaration som avser ener-
giskatt och koldioxidskatt på
bränslen som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 3 b får avdrag göras
för skatt på bränsle
1. för vilket skattskyldighet tidigare har inträtt,
2. som tagits tillbaka i samband med återgång av köp,
3. som av den skattskyldige exporterats till tredje land eller förts till
frizon eller frilager för annat ändamål än att förbrukas där,
4. som förbrukats eller sålts för
förbrukning
a) for annat ändamål än motor-
drift eller uppvärmning, eller
b) i en process där bränslet i allt
4. som förbrukats på ett sätt som
ger rätt till skattebefrielse enligt
6 a kap.,
19 Senaste lydelse 1995:1525.
46
väsentligt används för annat än-
damål än motordrift eller upp-
värmning,
5. som förbrukats för framställ-
ning av skattepliktig elektrisk kraft
i en gasturbinanläggning som har
en sammanlagd installerad gene-
ratoreffekt av minst fem megawatt,
under förutsättning att värme inte
samtidigt nyttiggjorts.
Avdrag enligt första stycket 4
får göras även för skatt på bränsle
som förbrukats eller sålts för för-
brukning för gas- och värmepro-
duktion som sker vid användning
av bränsle på sätt som avses i för-
sta stycket 4.
Prop. 2000/01:118
5. som har tagits emot av en
skattebefriad förbrukare i enlighet
med vad som framgår av dennes
godkännande,
6. som har tagits emot för för-
brukning i skepp eller luftfartyg
med de undantag i fråga om vissa
bränslen som anges i 6 a kap. 1 §
3 och 5,
7. som har tagits emot för för-
brukning i båtar som avses i 6 a
kap. 1 § 4 med de undantag i fråga
om vissa bränslen som anges i
denna punkt.
Om en skattebefriad förbrukare
har meddelats ett beslut om preli-
minär skattesats enligt 9 kap.
9 b §, får avdrag enligt första
stycket 5 göras enligt den lägre
koldioxidskattesats eller, beträf-
fande råtallolja, energiskattesats
som följer av beslutet.
I en deklaration som avser ener-
giskatt och koldioxidskatt på
andra bränslen än som avses i 2
kap. 1 § första stycket 3 b, dock
inte flygbensin eller flygfotogen,
får avdrag göras enligt 1 § första
stycket 1-4 och andra stycket.
Avdrag får också, med de be-
gränsningar som följer av första
stycket, göras för skatt 1. på annat
bränsle än bensin som förbrukats
eller sålts för förbrukning
a) i tåg eller annat spårbundet
transportmedel,
b) i skepp, när skeppet inte an-
vänds för privat ändamål, eller
c) i båt för vilken fartygstill-
stånd meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten inte an-
En skattskyldig får göra avdrag
för skatt på bränsle som avses i
1 kap. 3 a § och som levererats till
en sådan köpare som avses i
3 kap. 30 a § första stycket 3 eller
4 mervärdesskattelagen
(1994:200), i den omfattning som
frihet från bränsleskatt föreligger i
det EG-landet.
Senaste lydelse 1998:1699.
47
vänds för privat ändamål,
2. på annat bränsle än bensin
som förbrukats eller sålts för för-
brukning i luftfartyg, när luftfarty-
get inte används för privat ända-
mål,
3. på bränsle som förbrukats för
framställning av
a) mineraloljeprodukter,
b) kolbränslen och petroleum-
koks, eller
c) andra produkter för vilka
skatteplikt har inträtt för tillverka-
ren,
4. på bränsle som förbrukats för
framställning av skattepliktig
elektrisk kraft, med de begräns-
ningar som följer av tredje och
fjärde styckena.
Avdrag enligt andra stycket 4
får vid samtidig produktion av
värme och skattepliktig elektrisk
kraft i en kraftvärmeanläggning
göras för
1. energiskatt och koldioxidskatt
på den del av bränslet som förbru-
kats för framställning av skatte-
pliktig elektrisk kraft, och
2. hälften av energiskatten på
den del av bränslet, dock inte rå-
tallolja, som förbrukats för fram-
ställning av nyttiggjord värme.
Bestämmelserna i tredje stycket
2 tillämpas även på råtallolja,
dock att avdrag får göras för
energiskatt med ett belopp som
motsvarar hälften av den energi-
skatt som tas ut på bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket
3 a.
5 §21
I en deklaration som avser sva-
velskatt på andra bränslen än
flygbensin och flygfotogen får av-
drag göras enligt 1 § första stycket
1-4 och andra stycket och enligt
2 § andra stycket 1-3.
Avdrag får, i den mån avdrag
21 Senaste lydelse 1995:1525.
Prop. 2000/01:118
48
inte gjorts enligt första stycket,
göras även för skatt på svavel i
bränsle som har förbrukats eller
sålts för förbrukning i metallur-
giska processer eller processer för
framställning av varor av andra
mineraliska ämnen än metaller,
vari skall anses ingå även den gas-
och värmeproduktion som sker till
följd av sådana processer, eller i
sodapannor eller lutpannor.
Om en skattskyldig har begränsat utsläppet av svavel genom renings-
åtgärd eller genom bindning i någon produkt eller i aska i samband med
förbrukning av det skattepliktiga bränslet, får avdrag göras med 30 kro-
nor per kilogram svavel som utsläppet har minskat.
Prop. 2000/01:118
5
I en deklaration som avser ener-
giskatt, koldioxidskatt och svavel-
skatt på annat bränsle än som av-
ses i 1 kap. 3 a § får avdrag också
göras för skatt på bränsle som av
den skattskyldige förts ut från Sve-
rige till ett annat EG-land.
i
I en deklaration som avser ener-
giskatt, koldioxidskatt och svavel-
skatt på bränslen som avses i
1 kap. 3 a § och som lämnas av
upplagshavare, varumottagare el-
ler skatterepresentant som avses i
4 kap. 8 § får avdrag även göras
för skatt på bränsle som förstörts
till följd av tillfälliga
omständigheter eller force
majeure. Varumottagare och
skatterepresentant får dock göra
sådant avdrag endast på bränsle
som förstörts under transport till
varumottagaren.
§
En skattskyldig som fört ut annat
bränsle än som avses i 1 kap. 3 a §
från Sverige till ett annat EG-land
får göra avdrag för skatten på
bränslet.
§23
Upplagshavare, varumottagare
eller skatterepresentant får i fråga
om bränslen som avses i 1 kap.
3 a § göra avdrag för skatt på
bränsle som förstörts till följd av
oförutsedda händelser eller force
majeure. Varumottagare och skat-
terepresentant får dock göra sådant
avdrag endast för skatt på bränsle
som förstörts under transport till
varumottagaren.
En upplagshavare får också
göra avdrag för skatt på bränsle
som har beskattats i ett annat EG-
land i sådana fall som avses i
4 kap. 2 § under förutsättning att
det andra EG-landets skattean-
språk är befogat.
22 Senaste lydelse 1995:1525.
23 Senaste lydelse 1995:611.
49
8 kap.
Prop. 2000/01:118
Inköp mot försäkran
Annan än den som är registre-
rad som skattskyldig får köpa ben-
sin och bränsle som avses i 2 kap.
1 § första stycket 3 b utan energi-
skatt och koldioxidskatt mot att
han lämnar en försäkran till leve-
rantören om att bränslet skall an-
vändas för sådant ändamål som
avses i 7 kap. 1 § första stycket 4
eller andra stycket.
Skattebefriad förbrukare
1 §
Som skattebefriad förbrukare
får godkännas den som förbrukar
bränsle för ändamål som anges i
6 a kap. 1 § 1-5, 8, 10 eller 12 om
han med hänsyn till sina ekono-
miska förhållanden och omstän-
digheterna i övrigt är lämplig.
Annan än den som är registre-
rad som skattskyldig för köpa kol-
bränslen och petroleumkoks utan
energiskatt och koldioxidskatt mot
att han lämnar en försäkran till
leverantören om att bränslet skall
användas för sådant ändamål som
avses i 7 kap. 3 §.
Annan än den som är registre-
rad som skattskyldig får köpa an-
Ett godkännande enligt första
stycket får meddelas för viss tid
eller tills vidare. Godkännande
tills vidare får meddelas den som
tidigare hanterat obeskattat bräns-
le utan anmärkning. Ett godkän-
nande för förenas med villkor.
Den som godkänts som skattebe-
friad förbrukare har rätt att från
en skattskyldig köpa bränsle i de
fall där bränslet enligt 6 a kap. är
befriat från skatt.
Om en skattebefriad förbrukare
har meddelats ett beslut om preli-
minär skattesats enligt 9 kap.
9 b §, får köp enligt tredje stycket
ske till den lägre koldioxidskatte-
sats eller, beträffande råtallolja,
energiskattesats som följer av be-
slutet.
2§
En skattebefriad förbrukare
skall löpande bokföra inköp och
förbrukning av bränsle helt eller
delvis befriat skatt och på lämpligt
sätt se till att det finns underlag
för kontroll av att bränsle som
köpts in helt eller delvis befriat
från skatt använts för det ändamål
som var förutsättning för skattebe-
frielsen.
3§
Godkännande av skattebefriad
förbrukare får återkallas om
50
nat bränsle än sådant som avses i
1 §, dock inte flygbensin och flyg-
fotogen, utan energiskatt och kol-
dioxidskatt mot att han lämnar en
försäkran till leverantören om att
bränslet skall användas for ett
sådant ändamål som avses i 7 kap.
1 § första stycket 4 eller andra
stycket eller i 7 kap. 2 § andra
stycket 1 eller 2.
1. förutsättningarna for god-
kännande inte längre finns,
2. bränslet används for annat
ändamål än som anges i godkän-
nandet,
3. förbrukaren inte fullgör sina
skyldigheter enligt 2 §, eller
4. förbrukaren inte medverkar
vid skatterevision enligt lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Beslut om återkallelse gäller
omedelbart, om inte något annat
anges i beslutet.
Prop. 2000/01:118
2§
Om någon som inte är skatt-
skyldig har förbrukat bränsle, dock
inte bensin, råtallolja eller bränsle
som avses i 2 kap. 1 § första styck-
et 3 b, for annat ändamål än drift
av motordrivna fordon vid till-
verkningsprocessen i industriell
verksamhet, i annan yrkesmässig
jordbruksverksamhet än växthus-
uppvärmning vid yrkesmässig
växthusodling eller i yrkesmässig
skogs- eller vattenbruksverksam-
het, medger beskattningsmyndig-
heten efter ansökan återbetalning
av energiskatten och 65 procent av
koldioxidskatten på bränslet.
Bestämmelserna i första stycket
tillämpas även på råtallolja, dock
att återbetalning medges av ener-
giskatt till ett belopp som motsva-
rar den energiskatt och 65 procent
av den koldioxidskatt som tas ut på
bränsle som avses i 2 kap. 1 § för-
sta stycket 3 a.
Har beslut om preliminär skatte-
sats meddelats enligt 9 kap. 9 b §
får återbetalning enligt första eller
andra stycket medges enligt den
lägre koldioxidskattesats eller,
beträffande råtallolja, energiskat-
tesats som följer av beslutet.
24
Om någon som inte är skatt-
skyldig eller skattebefriad förbru-
kare har förbrukat bränsle på ett
sådant sätt som ger rätt till skatte-
befrielse enligt 6 a kap. medger
beskattningsmyndigheten efter
ansökan återbetalning av skatten
på bränslet.
Har beslut om preliminär skatte-
sats meddelats enligt 9 kap. 9 b §
får återbetalning enligt första
stycket medges enligt den lägre
koldioxidskattesats eller, beträf-
fande råtallolja, energiskattesats
som följer av beslutet.
6§
24 Senaste lydelse 2000:1155.
51
Om svavelskatt har tagits ut och
någon som inte är skattskyldig har
begränsat utsläppet av svavel en-
ligt 7 kap. 5 § tredje stycket, med-
ger beskattningsmyndigheten efter
ansökan kompensation för den
svavelskatt som belastat bränslet
med 30 kronor per kilogram som
utsläppet har minskat.
Om svavelskatt har tagits ut och Prop. 2000/01:118
någon som inte är skattskyldig har
begränsat utsläppet av svavel en-
ligt 7 kap. 5 §, medger beskatt-
ningsmyndigheten efter ansökan
kompensation för den svavelskatt
som belastat bränslet med 30 kro-
nor per kilogram som utsläppet har
minskat.
Utöver möjligheterna till avdrag
enligt 7 kap. 4 §, inköp mot för-
säkran enligt 8 kap. 3 a § eller
återbetalning enligt 9 kap. 2 §
gäller följande. Har bränsle, dock
inte bensin eller bränsle som avses
i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, för-
brukats vid tillverkningsprocessen
i industriell verksamhet eller i yr-
kesmässig jordbruks-, skogsbruks-
eller vattenbruksverksamhet, med-
ger beskattningsmyndigheten efter
ansökan nedsättning av koldiox-
idskatten eller, beträffande råtall-
olja, energiskatten för den del av
skatten som överstiger 0,8 procent
av de framställda produkternas
försäljningsvärde. Nedsättning
medges med sådant belopp att den
överskjutande skattebelastningen
inte överstiger 24 procent av det
överskjutande skattebeloppet för
bränslet. Nedsättning får dock inte
medges för skatt på bränsle som
förbrukats för drift av motordrivna
fordon.
9§25
Utöver möjligheterna till avdrag
enligt 7 kap. 1 § första stycket 4,
köp av bränsle befriat från skatt
enligt 8 kap. 1 § eller till återbetal-
ning enligt 9 kap. 2 § gäller föl-
jande. Har bränsle, dock inte ben-
sin eller bränsle som avses i 2 kap.
1 § första stycket 3 b, förbrukats
vid tillverkningsprocessen i in-
dustriell verksamhet eller i yrkes-
mässig jordbruks-, skogsbruks-
eller vattenbruksverksamhet, med-
ger beskattningsmyndigheten efter
ansökan nedsättning av koldiox-
idskatten eller, beträffande råtall-
olja, energiskatten för den del av
skatten som överstiger 0,8 procent
av de framställda produkternas
försäljningsvärde. Nedsättning
medges med sådant belopp att den
överskjutande skattebelastningen
inte överstiger 24 procent av det
överskjutande skattebeloppet för
bränslet. Nedsättning får dock inte
medges för skatt på bränsle som
förbrukats för drift av motordrivna
fordon.
Bestämmelserna i första stycket gäller även mottagare av värmeleve-
ranscr om värmen har använts vid tillverkningsprocessen i industriell
verksamhet eller i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vatten-
bruksverksamhet. I sådana fall avses med bränsle det bränsle som för-
brukats för framställning av värmen.
Vid beräkning av nedsättning enligt första eller andra stycket får den
koldioxidskatt som är hänförlig till följande bränslen dock inte sättas ned
mer än alt den motsvarar minst
a) 160 kronor per kubikmeter dieselbrännolja (KN-nr 2710 00 69) eller
fotogen (KN-nr 2710 00 51 eller 2710 00 55),
25 Senaste lydelse 2000:484.
52
b) 125 kronor per kubikmeter eldningsolja (KN-nr 2710 00 74-2710 Prop. 2000/01:118
00 78), och
c) 320 kronor per 1 000 kilogram gasol som förbrukats för drift av sta-
tionära motorer.
Vad som i tredje stycket föreskrivs om dieselbrännolja, fotogen, eld-
ningsolja och gasol tillämpas även på bränsle för vilket motsvarande
skatt skall betalas enligt 2 kap. 3 och 4 §§.
Ansökan om nedsättning enligt första eller andra stycket skall omfatta
en period om ett kalenderår och skall lämnas in till beskattnings-
myndigheten senast inom ett år efter kalenderårets utgång.
Om skatt har betalats i Sverige
enligt 4 kap. 2 § första stycket 2
och bränslet har beskattats i ett
annat EG-land, medger beskatt-
ningsmyndigheten efter ansökan
av den skattskyldige återbetalning
av skatten.
Rätt till återbetalning enligt för-
sta stycket föreligger endast om
den sökande inom tre år från den
dag då leveransen påbörjades vi-
sar att bränslet beskattats i ett
annat EG-land.
11 §
Har bränsle beskattats enligt
4 kap. 2 § första stycket, och visar
den skattskyldige inom tre år efter
det att transporten påbörjades att
bränslet beskattats i ett annat EG-
land, skall den skatt som betalats i
Sverige återbetalas, om det andra
EG-landets skatteanspråk är befo-
gat.
14 §26
Beskattningsmyndigheten får besluta om revision för att kontrollera att
den som ansökt om återbetalning av, nedsättning av eller kompensation
för skatt enligt 2-6, 8 a, 9 eller 9 b—11 § har lämnat riktiga och fullständi-
ga uppgifter och för att kontrollera att uppgiftsskyldighet som avses 13 §
har fullgjorts riktigt och fullständigt.
Beskattningsmyndigheten får
besluta om revision också för att
inhämta uppgifter av betydelse for
kontroll enligt första stycket av
någon annan än den som revide-
Bestämmelsema i 3 kap. 8-15 d
§§ lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
gäller i fråga om revision enligt
första stycket.
ras.
Bestämmelserna i 3 kap. 8-15 d
§§ lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
gäller i fråga om revision enligt
första eller andra stycket.
11 §
Bestämmelserna i 1 kap. 6 § och Bestämmelserna i 1 kap. 6 § och
26 Senaste lydelse 1998:1680.
53
5 kap. 16 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisrcgleringsav-
gifter skall tillämpas även på av-
gift enligt detta kapitel.
5 kap. 16 och 18 §§ lagen Prop. 2000/01:118
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall tilläm-
pas på avgift enligt delta kapitel.
11 kap.
Avdrag i deklaration
1 en deklaration som avser ener-
giskatt på elektrisk kraft får av-
drag göras för skatt på elektrisk
kraft som
9 §27
Den som är skattskyldig för
energiskatt på elektrisk kraft får
göra avdrag för skatt på elektrisk
kraft som
1. förbrukats eller sålts för förbrukning i tåg eller annat spårbundet
transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart sam-
band med sådan förbrukning,
2. förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än motor-
drift eller uppvärmning eller för användning i omedelbart samband med
sådan förbrukning,
3. förbrukats eller sålts för för-
brukning vid framställning av pro-
dukter som avses i 7 kap. 2 § and-
ra stycket 3,
4. framställts i en kraft-
värmeanläggning och förbrukats
för el-, gas-, värme- eller vatten-
försörjning i den egna verksamhe-
ten i den mån avdrag inte har
gjorts enligt 7 kap. 2 § andra
stycket 4,
3. förbrukats eller sålts för för-
brukning vid sådan framställning
av produkter som avses i 6 a kap.
1 §6,
4. framställts i en kraft-
värmeanläggning och förbrukats
för el-, gas-, värme- eller vatten-
försörjning i den egna verksamhe-
ten i den mån avdrag inte har
gjorts enligt 7 kap. 1 § första
stycket 4 i fall som avses i 6 a kap.
1 §7,
5. förbrukats eller sålts för förbrukning vid sådan överföring av elekt-
risk kraft på det elektriska nätet som utförs av den som ansvarar för för-
valtningen av nätet i syfte att upprätthålla nätets funktion.
10 §28
Avdrag får göras även för energiskatt och koldioxidskatt på
1. bränsle som beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b, om bräns-
let förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en gas-
turbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt av
minst fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyttig-
gjorts,
2. annat bränsle än som avses under 1, dock inte råtallolja, om bränslet
förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de be-
gränsningar som följer av andra och femte styckena.
Avdrag enligt första stycket 2 får vid samtidig produktion av värme
och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för
27 Senaste lydelse 1995:912.
“ Senaste lydelse 1998:1699.
54
energiskatt och koldioxidskatt på den del av bränslet som förbrukats för Prop. 2000/01:118
framställning av skattepliktig elektrisk kraft och för hälften av energi-
skatten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av nyttig-
gjord värme.
Avdrag får göras även för energiskatt på råtallolja om den förbrukats
vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de begränsningar
som följer av ljärde och femte styckena.
Avdrag enligt tredje stycket får vid samtidig produktion av värme och
skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för hela
energiskatten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av
skattepliktig elektrisk kraft och för energiskatt med ett belopp som mot-
svarar hälften av den energiskatt som tas ut på bränsle som avses i 2 kap.
1 § första stycket 3 a på den del av bränslet som förbrukats för framställ-
ning av nyttiggjord värme.
Avdrag enligt första-fjärde
styckena får göras endast i den
mån avdrag inte gjorts enligt 9 §
första stycket 4, 7 kap. 1 § första
stycket 5 eller 2 § andra stycket 4
eller tredje eller fjärde stycket.
Den som yrkesmässigt levererar elektrisk kraft som i Sverige fram-
ställts i ett vindkraftverk får göra avdrag med ett belopp som svarar mot
den skatt som skall betalas enligt 3 § första stycket 4.
Avdrag enligt första-fjärde
styckena får göras endast i den
mån avdrag inte gjorts enligt 9 §
första stycket 4 eller 7 kap. 1 §
första stycket 4 i fall som avses i
6 a kap. 1 §7 eller 2, 3 eller 4 §.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.
55
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1984:409) om skatt på gödselme-
del skall ha följande lydelse.
6§
Den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 1 eller 2 skall vara re-
gistrerad hos beskattningsmyndigheten.
Den som inom landet i större
omfattning yrkesmässigt återför-
säljer gödselmedel kan registreras
hos beskattningsmyndigheten som
återförsäljare.
Den som inom landet i större
omfattning yrkesmässigt återför-
säljer gödselmedel får efter ansö-
kan registreras som skattskyldig
om han med hänsyn till sina eko-
nomiska förhållanden och om-
ständigheterna i övrigt är lämplig.
Den som registrerats som skatt-
skyldig enligt andra stycket får
avregistreras om han inte längre
uppfyller förutsättningarna för
registrering. Beslut om avregistre-
ring gäller omedelbart, om inte
något annat anges i beslutet.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.
1 Senaste lydelse 1995:1527.
56
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision för att
Beskattningsmyndigheten
besluta om skatterevision för
får
att
kontrollera att deklarations- och
kontrollera
annan uppgiftsskyldighet fullgjorts
riktigt och fullständigt eller, att
förutsättningar finns att fullgöra
uppgiftsskyldighet som kan antas
uppkomma.
1. att deklarations- och annan
uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt
och fullständigt,
2. att förutsättningar finns att
fullgöra uppgiftsskyldighet som
kan antas uppkomma, eller
3. skatteupplag enligt lagen
(1994:1563) om tobaksskatt, lagen
(1994:1564) om alkoholskatt eller
lagen (1994:1776) om skatt på
energi.
Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision också för att
inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon
annan än den som revideras.
Skatterevision får göras hos den
som är eller kan antas vara bokfö-
ringsskyldig enligt bokföringsla-
gen (1999:1078) och hos annan
juridisk person än dödsbo.
Skatterevision får göras hos
1. den som är eller kan antas
vara bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1999:1078),
2. annan juridisk person än
dödsbo,
3. sådan representant som avses
i 16 § andra stycket lagen om to-
baksskatt, 15 § andra stycket lagen
om alkoholskatt eller 4 kap. 10 §
andra stycket lagen om skatt på
energi,
4. den som har ansökt om god-
kännande som upplagshavare en-
ligt lagen om tobaksskatt, lagen
om alkoholskatt eller lagen om
skatt på energi,
5. den som har ansökt om regi-
strering som varumottagare enligt
lagen om tobaksskatt, lagen om
alkoholskatt eller lagen om skatt
på energi,
Senaste lydelse 1999:1091.
57
6. den som har ansökt om god- Prop. 2000/01:118
kännande som skattebefriad för-
brukare enligt lagen om alko-
holskatt eller lagen om skatt på
energi.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
58
Härigenom föreskrivs följande.
1 § För fordon med slutsiffra fem i registreringsnumret gäller, i stället för
bestämmelserna i 11 § fordonsskattelagen (1988:327), att det skatteår
som börjar under år 2001 skall bestå av tretton på varandra följande ka-
lendermånader. För det skatteåret skall fordonsskattens storlek vara tret-
ton tolftedelar av de belopp som framgår av bilaga 1 till fordonsskattela-
gen. För den första skatteperioden det skatteåret skall skatten vara fem
tolftedelar av de belopp som framgår av nämnda bilaga.
2§ Bestämmelserna i fordonsskatteförordningen (1993:1028) tillämpas
vid uppbörd m.m. enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
59
En särskild utredare fick den 18 december 1997 i uppdrag att se över
förfarandereglema för punktskatter, m.m. (dir. 1997:152). Översynen
skulle koncentreras till förfarandet för de harmoniserade punktskatterna,
dvs. punktskatterna på alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljor. Ut-
redningen har arbetat under namnet 1998 års punktskatteutredning och
har tidigare avlämnat delbetänkandena Beskattning utan taxfree (SOU
1998:126) och Införsel av beskattade varor (1999:26). Dessa betänkan-
den har behandlats i prop. 1998/99:86 och prop 1998/99:127 (bet.
1998/99:SkU21 och rskr. 1998/99:243 respektive bet. 1999/2OOO:SkU3
och rskr. 1999/2000:64).
I maj 2000 avlämnande 1998 års punktskatteutredning slutbetänkandet
Punktskatterna - Reformerade bctalningsreglcr, m.m. Utredningens sam-
manfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Utredningens lagförslag, i
de delar som behandlas i denna proposition, finns i bilaga 2. Betänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Fi-
nansdepartementet (dnr Fi2000/2211).
I betänkandet föreslår utredningen ändringar i reglerna om när skatt-
skyldighet inträder för upplagshavare enligt lagen (1994:1563) om to-
baksskatt (LTS), lagen (1994:1564) om alkoholskatt (LAS), och lagen
(1994:1776) om skatt på energi (LSE). Vidare föreslår utredningen att
dagens försäkranssystem på alkohol- och energiområdet ersätts med ett
system där skattefria inköp förutsätter att köparen är godkänd av beskatt-
ningsmyndigheten som skattebefriad förbrukare. Slutligen föreslår utred-
ningen att punktskatterna skall inordnas i skattebetalningslagcns
(1997:483) skattekontosystem. Att inordna punktskatterna i skattekonto-
systemet kräver omfattande förberedelser från skatteförvaltningens sida.
Enligt Riksskatteverket är arbetet med detta av sådan omfattning att
punktskatterna kan komma med i skattekontosyslcmet först den 1 januari
2003. Med hänsyn härtill väljer regeringen att återkomma till denna fråga
vid ett senare tillfälle. Regeringen avser dock nu att ta upp betänkandets
övriga förslag.
I en skrivelse till regeringen den 2 november 2000 föreslår Vägverket
att 78 § fordonskungörclsen (1972:595) ändras så att inställelsemånadcn
för kontrollbcsiktning för fordon med slutsiffra fem i registreringsnumret
flyttas från maj till juli. Vidare föreslår Vägverket att uppbörden av for-
donsskatt skall harmoniseras med ändringen av inställelsemånad.
Vägverkets skrivelse har varit föremål för remissbehandling hos Ak-
tiebolaget Svensk Bilprovning, Motorbranschens riksförbund och Mo-
tormännens riksförbund. Riksskatteverket hade innan Vägverket över-
lämnade skrivelsen till regeringen tillstyrkt förslagen i den.
Regeringen har genom en ändring i fordonskungörelsen, som trädde i
kraft den 1 februari 2001, ändrat inställelsemånad för kontrollbesiktning
av fordon med slutsiffra fem till juli. Näringsdepartementet, Finansdepar-
tementet, Vägverket och Riksskatteverket har i samverkan utarbetat för-
slag till ändringar i fordonsskattelagen och fordonsskatteförordningen för
att uppbörden av fordonsskatt skall följa inställelsemånadcn för kontroll-
besiktning. Regeringen avser nu att ta upp förslaget.
Prop. 2000/01:118
60
Lagrådet
Prop. 2000/01:118
Regeringen beslutade den 22 februari 2001 att inhämta Lagrådets yttran-
de över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bi-
laga 5.
Regeringens lagförslag har med ett undantag utformats i enlighet med
vad Lagrådet förordat. Mot bakgrund av vad Lagrådet yttrat väljer rege-
ringen nämligen att inte nu lägga fram förslaget att ersätta bestämmelser-
na om tredjemansföreläggande och revision i återbetalningsärenden en-
ligt LTS, LAS och LSE med en hänvisning till bestämmelser i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Vidare har Lag-
rådet ansett att vissa frågor bör övervägas ytterligare. Vi återkommer till
detta och Lagrådets övriga synpunkter i det följande. I förhållande till
lagrådsremissen har också vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtex-
ten.
Det förslag som inte remitterats är av sådan lagteknisk enkel beskaf-
fenhet att Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse.
Före den 1 januari 1993 var EG en tullunion med gemensam tullmur utåt
mot tredje land och inga tullar mellan medlemsländerna. Skatter reglera-
des nationellt och påfördes vid gränspassering även vid passage mellan
medlemsländerna. Vid årsskiftet 1992/93 genomfördes dock den inre
marknaden och i samband därmed slopades gränskontrollerna mellan
medlemsländerna avseende kommersiell trafik och resandetrafik. Huvud-
regeln är numera att inga gränsformaliteter skall förekomma enbart på
grund av att en gräns mellan medlemsländer passeras.
För att fri rörlighet för varor skall uppnås är det viktigt att medlemssta-
ternas förfarandebestämmelser om punktskatter är harmoniserade. För
punktskatter på alkohol- och tobaksvaror samt mineraloljeprodukter har
gemensamma förfaranderegler införts genom rådets direktiv 92/12/EEG
av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor
och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 076,
23.3.1992 s. 1, Celex 392L0012), det s.k. cirkulationsdirektivet. Direkti-
vet har ändrats genom direktiv 92/108/EEG, 94/74/EEG, 96/99/EG,
2000/44/EG och 2000/47/EG.
I direktivet definieras inledningsvis vissa begrepp som är centrala för
förståelsen av förfarandereglema. Dessa begrepp är
godkänd lagerhavare: fysisk eller juridisk person som av en medlems-
stats behöriga myndigheter fått tillstånd att tillverka, bearbeta, förvara, ta
emot och avsända punktskattebelagda varor inom ramen för sin affärs-
verksamhet, varvid punktskatten är vilande enligt uppskovsreglema för
skatteupplag,
61
skatteupplag: en plats där varor som är belagda med punktskatt tillver-
kas, bearbetas, förvaras, mottas eller avsänds enligt uppskovsrcglema av
en godkänd lagerhavare inom ramen för hans affärsverksamhet, under de
särskilda villkor som fastställts av de behöriga myndigheterna i den med-
lemsstat där skatteupplaget är beläget,
uppskovsregler: en skattcordning som tillämpas på tillverkning, bear-
betning, förvaring och flyttning av varor, varvid punktskatten är vilande
(suspensionsordningcn),
näringsidkare med punktskatteregistrering: fysisk eller juridisk person
utan ställning som godkänd lagerhavare, som av behöriga myndigheter i
en medlemsstat fått tillstånd att, inom ramen för sin affärsverksamhet, ta
emot punktskattebelagda varor från en annan medlemsstat enligt upp-
skovsrcglema; denna typ av näringsidkare skall ställa säkerhet för skatten
och får varken förvara eller avsända sådana punktskattebelagda varor
enligt uppskovsrcglema,
näringsidkare utan punktskatteregistrering: fysisk eller juridisk person
utan ställning som godkänd lagerhavare, som har rätt att inom ramen för
sin affärsverksamhet tillfälligtvis ta emot punktskattebelagda varor från
en annan medlemsstat enligt uppskovsrcglema; denna typ av näringsid-
kare får varken förvara eller avsända sådana varor enligt uppskovsregler-
na och måste garantera betalningen av punktskatt till skattemyndigheter-
na i dcstinationsmedlemsstatema innan varorna avsänds.
Förfarandereglema i cirkulationsdirektivet innebär i princip att punkt-
skattepliktiga varor kan cirkulera fritt (dvs. utan gränskontroller), att be-
skattningskonsekvenserna skjuts upp tills varorna når den slutgiltiga kon-
sumenten och att beskattningen skall ske i konsumtionslandet.
Syftet med suspensionsordningen är att varorna, trots att de är skatte-
pliktiga, skall kunna bearbetas, lagras och förflyttas mellan medlemslän-
derna i tidigare led än detaljistledct utan att beskattningskonsekvenser
inträder. Skatten förfaller med andra ord inte till betalning under den lid
varorna befinner sig inom suspensionsordningen. Betalningsskyldighet
för punktskatt inträder först när varan blir tillgänglig för konsumtion,
vilket den anses vara när den upphör att omfattas av suspensionsordning-
en. För punktskattepliktiga varor, som inte omfattas av suspensionsord-
ningen, gäller att punktskatten förfaller till betalning i samband med att
varan framställs eller importeras från land utanför gemenskapen. Omfat-
tas varorna av något av gemenskapens tullförfaranden vid införandet till
EU anses dock importen äga mm först när varorna lämnar tullförfaran-
det.
Framställning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor skall i
princip alltid ske i skatteupplag om skatten inte är betald. Flyttning av
punktskattepliktiga varor under skatteuppskov skall enligt huvudregeln
Prop. 2000/01:118
62
ske från ett skatteupplag till ett annat. De risker som är förknippade med Prop. 2000/01:118
sådan flyttning skall täckas av en säkerhet för punktskattens betalning.
Säkerheten skall ställas av den avsändande godkända lagerhavaren.
En godkänd lagerhavare i ett medlemsland kan alltså sända skatteplik-
tiga varor till ett skatteupplag i ett annat medlemsland eller till ett annat
skatteupplag i det egna landet utan att det får några beskattningskonse-
kvenser.
Mottagaren av skattepliktiga varor som sänds från ett skatteupplag un-
der skatteuppskov är dock inte alltid en godkänd lagerhavare. Mottagaren
kan också vara en näringsidkare med eller utan punktskatteregistrering i
ett annat EU-land. Sådana näringsidkare skall alltid ställa säkerhet för
skattens betalning och detta skall ske innan leveransen påbörjas. Skatten
förfaller till betalning när varorna tas emot. En godkänd lagerhavare kan
också utse en skatterepresentant i ett annat EU-land. Representanten skall
vara godkänd i det andra landet och han svarar i varumottagarens ställe
för att skatten betalas.
Vid förflyttning mellan medlemsstater av skattepliktiga varor, som om-
fattas av suspensionsordningen, skall varorna åtföljas av ett ledsagardo-
kument som upprättas av avsändaren. Syftet med dokumentet är att un-
derlätta skattekontrollen och det för en effektiv kontroll nödvändiga sam-
arbetet mellan medlemsländerna. Ledsagardokumentet skall upprättas i
fyra exemplar, varav ett skall behållas av avsändaren och resten skall
medfölja under transporten. Efter leverans skall ett exemplar behållas av
mottagaren och ett, returexemplaret, återsändas till avsändaren.
Ledsagardokumentet är av vital betydelse för ansvaret för skatten vid
transporter mellan medlemsländerna. Av artikel 19.2 i cirkulationsdirek-
tivet framgår nämligen att när varoma flyttats till en upplagshavare eller
en varumottagare skall ett exemplar av ledsagardokumentet återsändas av
mottagaren till avsändaren. Avsändaren använder dokumentet för att
friskriva sig från betalningsansvar för skatten. Den avsändande upplags-
havarens skatteansvar är alltså helt beroende av att han får tillbaka ett
undertecknat ledsagardokument. Vad mottagaren därefter gör med varor-
na har däremot ingen betydelse för den avsändande upplagshavarens an-
svar.
Alla avvikelser från suspensionsordningens regler innebär att varoma
upphör att omfattas av ordningen, dvs. att de anses släppta för konsum-
tion. Detta gäller inte bara när varoma levereras till detaljistledet utan
också vid t.ex. stöld och svinn ur skatteupplag. En avvikelse från suspen-
sionsordningen innebär att skatten omedelbart förfaller till betalning.
Skatten skall betalas i det land där överträdelsen har skett av den som har
ställt säkerhet för betalning av skatten. Om det inte går att fastställa var
överträdelsen har skett, anses den ha skett i den medlemsstat där felak-
tigheten konstaterades. Om en punktskattepliktig vara inte når fram till
63
mottagaren och det inte är möjligt att fastställa var varan finns, skall skat- Prop. 2000/01:118
ten betalas i det land varifrån varan levererades.
Cirkulationsdirektivets bestämmelser införlivades i svensk lagstiftning
genom lagen om tobaksskatt (LTS), lagen om alkoholskatt (LAS) och
lagen om skatt på energi (LSE).
I lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi används termen upp-
lagshavare i stället för lagerhavare. Termerna registrerad och oregistrerad
varumottagare används i stället för näringsidkare med eller utan punkt-
skatteregistrering. Beskattningsmyndighet för punktskatter är Riksskatte-
verket.
Upplagshavare skall vara godkända av beskattningsmyndigheten. God-
känd som upplagshavare kan den bli som avser att yrkesmässigt tillverka
eller bearbeta skattepliktiga varor, bedriva yrkesmässig försäljning av
skattepliktiga varor till näringsidkare eller yrkesmässigt i större omfatt-
ning lagra skattepliktiga varor. Dessutom krävs att sökanden med hänsyn
till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämp-
lig som upplagshavare. Även skatteupplagen måste godkännas av be-
skattningsmyndigheten. Upplagshavares tillverkning, bearbetning och
lagring av skattepliktiga varor skall äga rum i ett godkänt skatteupplag.
Upplagshavare skall ställa säkerhet för betalning av skatten i samband
med transport av obeskattade varor. Det skall dessutom finnas en säker-
het för de varor som förvaras i skatteupplaget. Säkerheternas storlek be-
räknas enligt schablonregler. Vid transporter skall säkerheten motsvara
den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade varor som upplagsha-
varen transporterar under ett dygn. För varor i skatteupplag skall säkerhe-
ten motsvara tio procent av skatten på de varor som i medeltal förvaras i
upplaget. Möjligheter till jämkning av säkerheten finns dock.
Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas om
förutsättningar för godkännande inte längre finns. Godkännande av upp-
lagshavare får också återkallas om ställd säkerhet inte längre är godtag-
bar.
En upplagshavare kan leverera skattepliktiga varor till en upplagshava-
re i Sverige eller till en upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad
varumottagare i ett annat EU-land utan att skattskyldighet inträder. Om
varor tas ut ur skatteupplaget av annan anledning utan att föras till något
annat skatteupplag inträder dock skattskyldighet.
Vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EU-
land skall upplagshavaren upprätta ett ledsagardokument i fyra exemplar.
Tre exemplar av dokumentet skall åtfölja varoma under transport. Har en
upplagshavare inte inom två månader efter utgången av den kalendermå-
nad under vilken varoma avsänts fått tillbaka returexemplaret skall han
utan dröjsmål underrätta beskattningsmyndigheten. Om varorna inte når
64
den mottagare som angetts i ledsagardokumentet skall varoma beskattas i Prop. 2000/01:118
Sverige om varoma finns här eller kan antas ha konsumerats här. Det-
samma gäller om det inte kan utredas var varoma finns eller har konsu-
merats. I sådana fall är den som ställt säkerhet för transporten skattskyl-
dig.
Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från en godkänd upp-
lagshavare i ett annat EU-land eller som yrkesmässigt från tredje land
importerar skattepliktiga varor och som inte själv är godkänd som upp-
lagshavare, kan hos beskattningsmyndigheten ansöka om registrering
som varumottagare. Registrering får meddelas den som med hänsyn till
sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig.
En registrerad varumottagare skall ställa säkerhet för betalning av skatten
på de varor som han tar emot. Säkerheten skall uppgå till tio procent av
den beräknade årliga skatten på varoma. Registreringen kan återkallas
om säkerheten inte längre är godtagbar eller om förutsättningar för regi-
strering inte längre finns.
För oregistrerade varumottagare gäller delvis andra regler för ställan-
det av säkerhet. En oregistrerad varumottagare är dessutom skyldig att
innan varoma transporteras från det andra EU-landet anmäla leveransen
till beskattningsmyndigheten.
För varumottagare inträder skattskyldigheten vid mottagandet av va-
roma. Skillnaden mellan en registrerad och en oregistrerad varumottaga-
re är att den som regelbundet tar emot punktskattepliktiga varor kan an-
söka om att bli registrerad och därmed deklarera skatten månadsvis, till
skillnad från den oregistrerade som skall redovisa varje skattepliktig
händelse inom fem dagar.
En upplagshavare som är registrerad i ett annat EU-land och som levere-
rar varor till en registrerad eller oregistrerad varamottagare här i landet
får utse en skatterepresentant här. Skatterepresentanten skall godkännas
av beskattningsmyndigheten och är, i stället för varamottagaren, skatt-
skyldig för de varor som den utländske upplagshavaren levererar till va-
rumottagaren. Skattskyldigheten för skatterepresentanten inträder alltså
när varumottagaren tar emot varoma. Skatterepresentanten skall ställa
säkerhet för de varor som han är skyldig att betala skatt för.
Skatterepresentanter förekommer i mycket ringa omfattning. Endast
två representanter finns för närvarande registrerade, en för mineralolja
och en för alkohol.
Den som utan att vara upplagshavare eller varumottagare från ett annat
EU-land till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor skall betala
3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 118
skatt i Sverige. Den som är skattskyldig i sådana fall skall, innan varoma Prop. 2000/01:118
transporteras från det andra EU-landct, anmäla varoma till beskaltnings-
myndigheten och ställa säkerhet för skattens betalning. Skattskyldigheten
inträder vid införseln till Sverige.
Regeringens förslag: De kopplingar till civilrättsliga begrepp som i
dag finns i reglerna för när skattskyldigheten inträder för upplagsha-
vare tas bort. I stället utformas reglerna så att det blir tydligare att av-
görande för skattskyldighetens inträde är var varan fysiskt befinner
sig.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall anser att förslaget att
mottagande upplagshavare skall ansvara för eventuell skattskyldighet är
att föredra framför att låta den avsändande upplagshavaren ansvara för
skatten. Länsrätten i Dalarna anser att det är nödvändigt att den svenska
lagstiftningen anpassas till cirkulationsdirektivet och tillstyrker därför att
de civilrättsliga inslagen kring skattskyldighetens inträde tas bort. Tull-
verket och Riksskatteverket avstyrker förslaget och anser i stället att vid
leveranser mellan svenska upplagshavare skall innehavaren av det upplag
som varoma lämnar bli skattskyldig i fall varoma inte förs till ett skatte-
upplag. Läkemedelsverket anser att tidpunkten för skattskyldighetens
inträde blir tydligare och tillstyrker förslaget. Svensk Handel anser att det
är inkonsekvent att skattskyldighet inträder vid stöld. Svenska Petroleum
Institutet tillstyrker förslaget och anför att det skulle leda till stora pro-
blem för oljebranschen om en upplagshavare, som levererar bränsle till
cn annan upplagshavare, skall betala skatt för bränslet om den andra upp-
lagshavaren inte för bränslet till ett skatteupplag. Sveriges Industriför-
bund, Svensk Industriförening, Swedish Match North Europé AB och
Sveriges Försäkringsförbund tillstyrker förslaget. Sprit- och Vinleveran-
törsföreningen anför att det är administrativt komplicerat och tveksamt
med tanke på god redovisningssed att bokföra en skatteskuld och en
kundfordran i bokföringen vid en tidigare tidpunkt än faktureringstillfäl-
lct. Föreningen anser därför att frågan om skattskyldighetens inträde bör
ses över ytterligare.
Bakgrunden till regeringens förslag: De svenska reglerna om när
skattskyldigheten inträder för en upplagshavare innehåller kopplingar till
civilrättsliga begrepp. Som kommer att framgå i det följande saknar dock
motsvarande regler i cirkulationsdirektivet sådana kopplingar.
Som framgår av avsnitt 4.3 är syftet med suspensionsordningen att va-
roma, trots att de är skattepliktiga, skall kunna tillverkas, bearbetas, lag-
ras och förflyttas mellan medlemsländerna i tidigare led än dctaljistledet
utan att beskattningskonsekvenser inträder. Skatten förfaller med andra
ord inte till betalning under den tid varoma befinner sig inom suspen-
66
sionsordningen. Betalningsskyldighet inträder först när en vara blir till- Prop. 2000/01:118
gänglig för konsumtion, vilket den anses bli när den upphör att omfattas
av suspensionsordningen.
Om man befinner sig inom eller utom suspensionsordningen är alltså
enligt cirkulationsdirektivet helt avgörande för om skattskyldighet inträ-
der eller inte. Enligt artikel 6 inträder skattskyldighet när varan släpps för
konsumtion eller när en lagerbrist har registrerats. En vara anses släppt
för konsumtion vid:
a) varje avvikelse, inklusive otillåten avvikelse, från suspensions-
ordningen,
b) all tillverkning, inklusive otillåten tillverkning, utom ramen för sus-
pensionsordningen, och
c) all införsel, inklusive otillåten införsel, om varorna inte omfattas av
suspensionsordningen.
Centrala för suspensionsordningen är upplagshavama och deras skatte-
upplag. Enligt artikel 11 i cirkulationsdirektivet skall tillverkning, bear-
betning och innehav av obeskattade varor äga rum i ett skatteupplag. Vi-
dare framgår av artikel 15 att transporter av obeskattade varor i princip
endast kan ske mellan skatteupplag. Upplagshavaren kan visserligen
skicka varoma utan egna beskattningskonsekvenser till en varumottagare
i ett annat medlemsland, men skattskyldigheten inträder direkt för denne
när han tar emot varoma.
Det kan alltså konstateras att reglerna om när skattskyldighet inträder i
cirkulationsdirektivet inte är kopplade till några civilrättsliga begrepp.
Avgörande är i stället var varoma fysiskt befinner sig eller med andra ord
om varoma befinner sig inom eller utom suspensionsordningen. Att
äganderätt eller motsvarande inte har någon betydelse för beskattningen
framgår tydligt av ett uttalande i rådsprotokollet i anslutning till artikel
15. Där förklarar rådet och kommissionen att bestämmelserna i artikel 4
a (upplagshavare) och artikel 15 (transport mellan skatteupplag) inte för-
utsätter att den person som är registrerad som upplagshavare skall äga
eller ha någon annan rätt till de varor som han sänder i väg inom suspen-
sionsordningen.
Som nämnts inledningsvis innehåller dock de svenska reglerna om när
skattskyldigheten inträder för en upplagshavare kopplingar till civilrätts-
liga begrepp. Enligt LTS, LAS och LSE inträder skattskyldighet för den
som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte
är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upp-
lagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller expor-
terar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,
b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än för-
säljning eller när varoma annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till
något annat godkänt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats.
I förarbetena till LTS och LAS uttalades bl.a. att genom att skattskyl-
dighetens inträde knyts till leveransen behålls den nuvarande huvudre-
geln för tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Därigenom uppnås
också en naturlig koppling till företagens affärsbokföring (prop.
67
1994/95:56 s. 92 ff; i stort sett samma innehåll finns beträffande LSE i Prop. 2000/01:118
prop. 1994/95:54 s. 115 ff).
Den svenska lagstiftningen innehåller alltså klara kopplingar till civil-
rätten. Skattskyldigheten inträder när varan ”levereras” till en ”köpare”. I
förarbetena till LSE uttalades att leveransbegreppet i svensk praxis an-
setts stämma överens med köplagens regler om äganderättens övergång.
Någon ändring i detta avseende föreslogs inte (prop. 1994/95:54 s. 115).
Köplagen (1990:931) använder sig dock inte av begreppet leverans av
varan utan ”varans avlämnande”. Beroende på vilken typ av köp det är
frågan om och vilka levcransklausuler som gäller finns det enligt köpla-
gen fyra olika tidpunkter för när en vara skall anses avlämnad eller med
andra ord, när den skall anses levererad. Det kan ske när köparen hämtar
varan hos säljaren, på väg från säljaren till köpare, när varan kommer
fram till en viss ort eller när den överlämnas hos säljaren.
Skälen för regeringens förslag
Huvudregeln för skattskyldighetens inträde
Vid utformningen av dagens regler för när skattskyldigheten inträder
synes utgångspunkten ha varit att upplagshavaren i normalfallet äger va-
roma. Härigenom har det också varit naturligt att koppla reglerna till
civilrättsliga begrepp.
Cirkulationsdirektivet förutsätter inte att upplagshavaren äger de varor
han hanterar inom suspensionsordningen. Upplagshavaren är snarare en
person som fått tillstånd att hantera skattepliktiga varor under skatteupp-
skov. 1 de allra flesta fall äger säkert upplagshavaren varoma, men det är
alltså inte en förutsättning för att kunna agera som upplagshavare. Vidare
är direktivets regler om när skattskyldigheten inträder helt inriktade på
var varan fysiskt befinner sig. Har varan lämnat skatteupplaget, utan att
föras till ett annat skatteupplag eller till en varumottagare i ett annat med-
lemsland, inträder skattskyldighet. Däremot inträder inte skattskyldighet
för en vara som sålts men som ligger kvar i skatteupplaget.
Den svenska lagstiftningen, särskilt leveransbegreppet, kan leda till be-
skattningsresultat som inte stämmer överens med cirkulationsdirektivet.
Regeringen anser därför att lagstiftningen bör anpassas till reglerna om
skattskyldighetens inträde i cirkulationsdirektivet. För att uppnå detta
bör, i större utsträckning än vad som är fallet i dag, den svenska lagstift-
ningen grunda sig på var varoma fysiskt befinner sig. Dessutom bör de
civilrättsliga begreppen utmönstras från lagstiftningen.
Utgångspunkten för en förändring bör vara att det skall framgå tydligt
att skattskyldighetens inträde är beroende av var varoma fysiskt befinner
sig. Detta uppnås genom att begreppen ”levereras” och ”köpare” tas bort
från lagtexten och genom att skattskyldighetens inträde görs beroende av
om varorna lämnat skatteupplaget eller inte. Enligt cirkulationsdirektivet
kan varor flyttas mellan skatteupplag utan att skattskyldighet inträder.
Huvudregeln bör därför vara att skattskyldighet inträder om varor lämnar
ett skatteupplag utan att föras till ett annat upplag. I likhet med vad som
gäller i dag skall dock inte skattskyldighet inträda för varor som transpor-
teras till en upplagshavare eller varumottagare i ett annat EU-land.
68
Leveranser mellan svenska upplagshavare
När det gäller leveranser mellan svenska upplagshavare uppkommer frå-
gan vem som skall bli skattskyldig om varoma inte förs till ett upplag.
Enligt gällande regler blir en upplagshavare, som levererar en vara till en
annan upplagshavare, inte skattskyldig i fall den andre upplagshavaren
låter bli att föra varoma till ett skatteupplag (jämför t.ex. 20 § första
stycket 1 a LTS). Tullverket och Riksskatteverket vill dock ändra på detta
och anser, till skillnad från utredningen och övriga remissinstanser som
uttalat sig i frågan, att innehavaren av det upplag som varoma lämnar
skall bli skattskyldig. Det innebär alltså att en upplagshavare, som leve-
rerar varor till en annan upplagshavare, blir skattskyldig om den upp-
lagshavare som varoma levereras till inte för varoma till ett skatteupplag.
Effekten av den ordning som Tullverket och Riksskatteverket före-
språkar kan illustreras med följande exempel. Anta att upplagshavama är
oljebolag och att B hämtar 30 m3 olja hos A. Av denna mängd levereras
10 m3 till villakunder, 10 m3 förs till B:s skatteupplag och resterande 10
m3 förvarar B av någon anledning på en plats som inte är ett godkänt
skatteupplag. Med den ordning som Tullverket och Riksskatteverket fö-
respråkar skulle A bli skattskyldig för all olja som inte B för till sina
skatteupplag.
Den som i exemplet ovan styr över var varoma slutligen hamnar är B.
Han kan själv avgöra hur stor del av varoma som skall föras till ett skat-
teupplag. Det förefaller mest rimligt att den upplagshavare som råder
över var varoma slutligen hamnar också har ansvaret för att betala skatt
för de varor som inte förs till något skatteupplag.
Svenska Petroleum Institutet (SP1) anför att oljebranschen av miljö-
och logistikskäl har genomfört en omstrukturering av depånätet och att
en sådan ordning som Tullverket och Riksskatteverket förespråkar skulle
äventyra hela omstruktureringen. Enligt SPI skulle branschen behöva
bygga upp ett nytt depånät. Det säger sig självt att det bör föreligga
mycket tungt vägande skäl för att genom ändrade regler orsaka en
bransch så stora kostnader. Enligt regeringens mening föreligger det inte
några sådana skäl i det här ärendet.
Tullverket och Riksskatteverket har vidare anfört att det är tveksamt
om utredningens förslag är förenligt med EG-rätten. Några regler i cirku-
lationsdirektivet som direkt tar sikte på leveranser mellan upplagshavare
i samma land finns inte, däremot för leveranser mellan medlemsländerna.
Som framgått av avsnitt 4.5 är den avsändande upplagshavaren fri från
betalningsansvar när den andre upplagshavaren tagit emot varoma. Att
varoma tagits emot bekräftas skattemässigt genom att mottagaren under-
tecknar ledsagardokumentet. Det är naturligtvis inte rimligt att göra den
avsändande upplagshavaren ansvarig för vad som därefter sker med va-
roma. Ansvaret för skatten går alltså, för att använda vårt exempel ovan,
över till upplagshavare B när han tar emot varoma. Mot den bakgrunden
är det svårt att se att det skulle strida mot cirkulationsdirektivet att i fråga
om leveranser mellan svenska upplagshavare lägga det skattemässiga
ansvaret för att varor placeras i skatteupplag på den upplagshavare som
tar emot varoma.
Med hänsyn till vad som sagts ovan anser regeringen att vid leveranser
mellan svenska upplagshavare skall den upplagshavare som tar emot va-
Prop. 2000/01:118
69
roma bli skattskyldig om varoma inte förs till ett skatteupplag. En upp- Prop. 2000/01:118
lagshavare, som levererar varor till en annan svensk upplagshavare, skall
alltså inte bli skattskyldig för varor som förs ut från upplaget och tas
emot av en annan upplagshavare.
När det gäller invändningen från Sprit- och Vinleverantörsföreningen
följer av 2 kap. 5 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter (LPP) att till varje redovisningsperiod skall hänföras den skatt
för vilken redovisningsskyldighet inträtt under perioden. Enligt samma
bestämmelse inträder redovisningsskyldigheten när affärshändelser, som
grundar skattskyldighet, enligt god redovisningssed bokförs eller borde
ha bokförts. Att varor tas ut från ett skatteupplag är i sig ingen affärshän-
delse. Det är däremot en försäljning. Det innebär att om varor tas ut från
ett upplag på grund av en försäljning skall den skattskyldighet som inträ-
der när varorna lämnar upplaget redovisas när försäljningen enligt god
redovisningssed skall bokföras. Skattskyldigheten behöver alltså inte
redovisas förrän försäljningen skall bokföras. Det kommer alltså även
fortsättningsvis att i de allra flesta fall vara möjligt att grunda skatteredo-
visningen på affärsredovisningen. Slutligen bör det påpekas att om varor
tas ut från ett skatteupplag utan koppling till någon affärshändelse inträ-
der redovisningsskyldigheten samtidigt med skattskyldigheten (2 kap. 5 §
LPP).
/mport
Enligt uppgifter från beskattningsmyndigheten förekommer det att upp-
lagshavare importerar varor utan att föra varorna till ett skatteupplag. En
del av varoma kan t.ex. säljas på vägen till upplaget. För att punktskatten
skall anses vilande enligt cirkulationsdirektivet krävs att varorna lagras i
ett skatteupplag. Som framgår ovan föreslår regeringen att skattskyldig-
het skall inträda i fall en upplagshavare tar emot varor från en annan upp-
lagshavare utan att föra varoma till ett skatteupplag. Samma princip bör
gälla när upplagshavare importerar varor. Regeringen föreslår därför att
skattskyldighet för upplagshavare även skall inträda när varor importeras
utan att föras till ett skatteupplag.
Varor som tas i anspråk i skatteupplaget
I likhet med vad som gäller i dag skall även händelser i skatteupplaget
kunna utlösa beskattning. Som exempel kan nämnas att en upplagshavare
själv tar varoma i anspråk. Det kan också röra sig om en så enkel sak
som att alkohol- eller tobaksvaror konsumeras. Av större betydelse är
dock att upplagshavaren använder varoma vid någon form av tillverk-
ning. Mincraloljeproduktcr används i stor utsträckning som energikälla
vid industriell tillverkning och alkoholvaror som råvara vid framställning
av kemiska produkter. När varoma tas i anspråk på dessa sätt inträder
alltså skattskyldighet. Hel eller delvis skattebefrielse gäller dock för vissa
användningsområden. Lagstiftningstekniken för att uppnå befrielse skil-
jer sig dock åt mellan å ena sidan LSE och å andra sidan LTS och LAS. I
LSE åstadkoms skattebefrielsen eller skattelättnaden så gott som uteslu-
tande genom att upplagshavaren får göra ett avdrag i deklarationen. För
70
LTS och LAS har en annan lösning valts. I dessa lagar finns regler om att Prop. 2000/01:118
skattskyldighet inte inträder i vissa fall. Enligt regeringens mening bör
samma system användas i de tre lagarna. Vi anser därvid att LSE:s kon-
struktion med avdrag är att föredra eftersom det innebär att upplagsha-
varna måste redovisa förbrukningen i deklarationen. De situationer i LTS
och LAS där upplagshavaren på något sätt tar varoma i anspråk eller för
ut varoma från skatteupplaget bör därför inte omfattas av reglerna om att
skattskyldigheten inte inträder. I stället skall den skattskyldige i dessa
situationer medges avdrag.
Lagerbrister m.m
Enligt artikel 6 i cirkulationsdirektivet inträder skattskyldighet för sådana
lagerbrister som inte är särskilt undantagna. I LTS och LAS uttrycks det-
ta genom att skattskyldighet inträder när varoma ”tas ut ur skatteupplaget
utan att föras till något annat godkänt skatteupplag”. LSE använder sig
av uttrycket att bränslet ”upphör att lagras i godkänt skatteupplag”. Det
är enligt regeringens uppfattning lämpligare att i stället använda samma
uttryck som i cirkulationsdirektivet, dvs. att skattskyldighet inträder vid
lagerbrister. Med en sådan lydelse blir det tydligare att bestämmelserna
omfattar svinn, stöld m.m. Svensk Handel har anfört att det är inkonse-
kvent att skattskyldighet skall inträda när varor stjäls från ett upplag. För
det första kan det konstateras att enligt dagens regler inträder skattskyl-
dighet när varor försvinner från ett upplag genom stöld. Bakgrunden till
detta är att enligt cirkulationsdirektivet inträder skyldighet att betala skatt
vid vaije avvikelse, inklusive otillåten avvikelse, från suspensionsord-
ningen (se artikel 6). Stöld av varor från skatteupplag är en sådan avvi-
kelse. Det finns ingen annan bestämmelse i cirkulationsdirektivet som
gör det möjligt att undanta stölder från beskattning. Regeringen anser
därför att skattskyldighet även i fortsättningen skall inträda när varor
försvinner från skatteupplag genom t.ex. stöld.
Godkännandet av skatteupplaget återkallas
I dagens regler anges att skattskyldigheten inträder när upplagshavaren
avregistreras och omfattar de varor, som då ingår i hans lager. Enligt den
huvudregel som nu föreslås skall skattskyldighet inträda om varor lämnar
ett skatteupplag utan att föras till något annat skatteupplag. Det är därför
mer konsekvent att föreskriva att skattskyldighet skall inträda om god-
kännandet av skatteupplaget återkallas. Beskattningsmyndigheten får
återkalla ett godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag om
förutsättningarna för godkännande inte längre finns (se t.ex. 12 § LTS).
Den som inte längre är upplagshavare kan självfallet inte ha något skat-
teupplag. För att undvika att sådana situationer uppstår föreslås att ett
beslut om att återkalla ett godkännande som upplagshavare även skall
omfatta upplagshavarens skatteupplag. Återkallas godkännandet av ett
skatteupplag innebär det att varoma inte längre befinner sig inom sus-
pensionsordningen och att skattskyldighet i princip inträtt. För att det inte
skall råda någon tvekan om detta föreslås en uttrycklig bestämmelse om
att skattskyldighet inträder i fall godkännandet av skatteupplaget återkal-
71
las. Denna bestämmelse täcker alltså dels fall då godkännandet för ett Prop. 2000/01:118
enskilt upplag återkallas, dels fall .då godkännandet av ett upplag återkal-
las p.g.a. ett beslut om att återkalla godkännandet som upplagshavare.
Sammanfattning och ikraftträdande
Sammanfattningsvis föreslår alltså regeringen att skattskyldighet för upp-
lagshavare skall inträda när varor förs ut från ett skatteupplag utan att
därefter tas emot av en upplagshavare eller av en varumottagare i ett an-
nat medlemsland, när varor tas emot från en annan upplagshavare eller
importeras utan att föras till ett skatteupplag, när varor tas i anspråk i
upplaget eller försvinner därifrån på grund av t.ex. svinn eller stöld och
när godkännandet av skatteupplaget återkallas. Detta föranleder ändring-
ar i LTS, LAS och LSE. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober
2001.
Regeringens förslag: En upplagshavare skall för varje skatteupplag
löpande bokföra affärshändelser och varurörelser som rör skatteplikti-
ga varor samt regelbundet inventera lagret av sådana varor.
Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Tullverket och Sveriges Redarförening har inget
att erinra mot förslaget. Kammarrätten i Sundsvall godtar förslaget. Sve-
riges Industriförbund, Svensk Industriförening, Swedish Match North
Europé AB och Sveriges Försäkringsförbund tillstyrker förslaget. Alko-
holinspektionen poängterar betydelsen av att kunna kontrollera vad som
förs in och ut ur upplagshavamas skatteupplag. Svenska Petroleum Insti-
tutet tillstyrker förslaget och utgår från att skatteförvaltningen i normal-
fallet kommer att godta företagens befintliga system. Sprit- och Vinleve-
rantörsföreningen anför att verksamheten skulle behöva stoppas i två
dagar för att möjliggöra inventering i enlighet med utredningens inten-
tioner. Detta är ogörligt och föreningen framhåller därför att leverantö-
rernas befintliga lagerbokföring möjliggör kontroll av verksamheterna.
Svensk Handel anser att förslaget bör leda till att de fysiska kontrollerna
inskränks till ett minimum.
Skälen för regeringens förslag: Punktskatteförfattningama innehåller
få regler om hur de skattskyldigas bokföring skall vara ordnad. I lagen
om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) föreskrivs att de dekla-
rationsskyldiga i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar
eller på annat lämpligt sätt skall sörja för att underlag finns för fullgöran-
de av deklarationsskyldigheten och för kontroll av deklarationen (2 kap.
11 § LPP). Beträffande de harmoniserade skatterna finns endast en regel
i respektive förordning om att en utsedd skatterepresentant skall föra bok
på visst sätt, t.ex. i 8 § förordningen (1994:1613) om tobaksskatt.
I cirkulationsdirektivet ställs vissa krav på upplagshavaren. Han skall
bl.a. för varje upplag föra räkenskaper över varulager och varuförflytt-
ningar (artikel 13 c). Någon regel i de svenska lagarna som riktigt mot-
72
svarar denna bestämmelse finns inte. Det finns flera skäl att införa en Prop. 2000/01:118
regel om att upplagshavaren skall ha en lagerbokföring, alltså en bokfö-
ring som redovisar varor som kommer in till lagret, tillverkas där, lämnar
lagret osv. Redan det faktum att cirkulationsdirektivet föreskriver en så-
dan bokföring gör att en regel om detta bör finnas i respektive lag.
Riksskatteverket har under åren 1998 och 1999 genomfört en förstärkt
kontroll av skatteupplag och ledsagardokument, det s.k. lagerprojektet.
Av den rapport som upprättats framgår att kontrollen av att obeskattade
varor förvaras i godkända skatteupplag skulle underlättas om det fanns
ett krav på lagerbokföring. Detsamma gäller fastställandet av när skatt-
skyldighet inträtt. Ett krav på lagerbokföring skulle vidare underlätta
kontrollen av varor som transporteras mellan medlemsländerna och på så
vis hjälpa svenska skattemyndigheter att bistå skattemyndigheter i andra
medlemsländer.
Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden anser regeringen att det i
de harmoniserade lagarna skall ställas krav på att en upplagshavare lö-
pande skall bokföra affärshändelser och varurörelser som rör skatteplik-
tiga varor samt regelbundet inventera lagret av sådana varor. Det innebär
att upplagshavaren för varje skatteupplag skall föra räkenskaper som vi-
sar de mängder varor som tillverkats, bearbetats, lagrats och tagits emot i
upplaget, de mängder som tagits i anspråk i upplaget samt de mängder
som sänts från upplaget.
När det gäller frågan om upplagshavare regelbundet skall inventera
lagret har Sprit- och Vinleverantörsföreningen anfört att det är ogörligt.
Det bör hållas i minnet att upplagshavare lagrar högbeskattade varor un-
der skatteuppskov och att det därför är viktigt med goda kontrollmöjlig-
heter. Vidare bör det framhållas att det inte är nödvändigt att inventera
hela varusortimentet på en gång. Med hänsyn härtill anser regeringen att
det är rimligt att kräva att upplagshavare regelbundet skall inventera lag-
ret av obeskattade varor.
Genom kravet på lagerbokföring med regelbunden inventering kom-
mer det att finnas ett underlag för att beskatta svinn och andra lagerbris-
ter. Det skall även framgå av bokföringen om varor tagits emot av en
annan upplagshavare utan att föras till ett skatteupplag. För de upplags-
havare som redan i dag har en löpande lagerredovisning kommer de nya
bokföringsreglema inte att innebära några större förändringar utan i
många fall kan säkert den befintliga lagerbokföringen godtas.
De närmare föreskrifterna om hur bokföringen skall vara utformad kan
meddelas i förordning genom verkställighetsföreskrifter. När det gäller
verkställighetsföreskrifter kan regeringen uppdra åt myndighet att med-
dela sådana föreskrifter. Regeringen har för avsikt att bemyndiga Riks-
skatteverket att meddela föreskrifter om hur bokföringen skall vara ut-
formad.
De nya bestämmelserna om bokföring föreslås träda i kraft den 1 okto-
ber 2001.
Regeringens bedömning: Någon skärpning av reglerna om godkän-
nande av upplagshavare och skatteupplag är inte nödvändiga.
73
Utredningens bedömning stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Länsrätten i Dalarnas län har inga invändningar
mot bedömningen. Riksskatteverket anser att de som endast förbrukar
varor och de som aldrig håller varor i lager inte skall kunna godkännas
som upplagshavare. Alkoholinspektionen anser att det av lagtexten tydligt
bör framgå att en sökandens personliga förhållanden skall beaktas vid
prövningen av om han kan godkännas som upplagshavare. Svenska Pe-
troleum Institutet instämmer i utredningens bedömning. Övriga remissin-
stanser berör inte frågan.
Bakgrunden till regeringens bedömning: Beslut om godkännande av
upplagshavare fattas av beskattningsmyndigheten. Som en generell regel
gäller att den som ansöker får godkännas endast om han med hänsyn till
sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig
som upplagshavare. Därtill kommer speciella krav som tar sikte på vilken
verksamhet sökanden skall bedriva. Enligt LTS och LAS får den som
avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga varor god-
kännas som upplagshavare. Detsamma gäller den som för yrkesmässig
försäljning till näringsidkare tar emot skattepliktiga varor från ett annat
EG-land eller från en annan upplagshavare i Sverige eller vid import från
tredje land. Godkännas som upplagshavare får även den som yrkesmäs-
sigt i större omfattning lagrar skattepliktiga varor eller avser att bedriva
verksamhet i exportbutik enligt lagen om exportbutiker. I LSE är motsva-
rande regel något annorlunda utformad. Där gäller att som upplagshavare
får godkännas den som avser att tillverka eller bearbeta bränslen, eller i
större omfattning hålla bränslen i lager eller återförsälja eller förbruka
metan.
I förordningarna till LAS och LSE finns närmare angivet när kravet på
lagerhållning är uppfyllt. För alkohol gäller att kravet är uppfyllt om den
som ansöker om att bli upplagshavare disponerar över en lagerkapacitet
om minst 5 000 liter, se 2 § förordningen (1994:1614) om alkoholskatt.
För en sökande på energisidan gäller att kravet är uppfyllt om han dispo-
nerar över en lagerkapacitet för bränslen om minst 500 m3, för metan
dock tre miljoner m3, se 2 § förordningen (1994:1784) om skatt på ener-
gi.
Sammanlagt finns cirka 620 godkända upplagshavare fördelat på 20
avseende tobaksskatt, 300 avseende alkoholskatt och 300 avseende ener-
giskatt. Beskattningsmyndigheten har möjlighet att kontrollera t.ex. skat-
tekonto och kriminalregister för att bilda sig en uppfattning om de sö-
kandes lämplighet. Vid godkännande av skatteupplag tar man in ritning-
ar.
Enligt vad beskattningsmyndigheten uppgett för utredningen beror det
höga antalet godkända upplagshavare för bränslen på att det är tillräckligt
att sökanden ”disponerar” över en viss lagerkapacitet. Det vore enligt
myndigheten bättre att föreskriva att sökande faktiskt skall lagra bränsle.
I praktiken innebär dagens regel att sådana som egentligen bara köper
och säljer bränslen kan göra detta i egenskap av upplagshavare trots att
de aldrig håller bränsle i lager.
Av de som är upplagshavare för bränsle hör cirka 80 procent till kate-
gorin som endast förbrukar bränsle. Övriga handlar med bränsle i någon
form. Hälften av dessa är förmodligen sådana som inte lagrar olja utan
Prop. 2000/01:118
74
enbart sysslar med ren återförsäljning. Förbrukarna är ofta företag som Prop. 2000/01:118
använder bränsle för sådana ändamål som innebär att skatt inte skall
betalas eller att skatt skall betalas med reducerat belopp samt sådana som
är skattskyldiga för såväl bränsle som el.
Skälen för regeringens bedömning: De som är upplagshavare för
bränslen är alltså till övervägande del förbrukare. När det gäller tobaks-
skatten och alkoholskatten torde alla vara antingen tillverkare eller såda-
na som handlar med varoma.
I förarbetena till LSE angavs att gemenskapsrätten inte gav möjlighet
att grunda ett godkännande som upplagshavare på att någon förbrukar
bränsle. Men den som förbrukade bränsle i så stor omfattning att han var
registrerad som skattskyldig enligt då gällande regler, ansågs regelmäs-
sigt disponera över viss lagerkapacitet, vilket gjorde det möjligt att regi-
strera honom även som upplagshavare (prop. 1994/95:54 s. 107). Regel-
verket ger alltså inte utrymme för att godkänna den som enbart förbrukar
bränsle utan för att bli godkänd krävs att sökanden kan betraktas som
lagerhållare. Med hänsyn härtill saknas det skäl att ändra reglerna. Det
bör läggas till att det av Riksskatteverkets rapport från lagerprojektet (se
avsnitt 5.2), som bl.a. avsett 230 upplag för bränslen, framgår att syste-
met med upplagshavare och skatteupplag i huvudsak fungerar bra och att
inga större oegentligheter har konstaterats.
Som framgår ovan anser beskattningsmyndigheten att det är ett pro-
blem att den, som egentligen bara köper och säljer bränslen, kan göra
detta i egenskap av upplagshavare fast han aldrig lagrar några varor. I
förarbetena till LSE angavs att uttrycket lagerhållning i större omfattning
borde omfatta sökanden som disponerar över en lagerkapacitet om minst
500 m3. Däremot borde det inte krävas att upplagshavaren vid varje till-
fälle faktiskt har denna mängd i lager, utan det borde räcka med att han -
vid egna depåer eller genom avtal om förvaringsutrymme hos annan - har
möjlighet att ta en sådan lagerkapacitet i anspråk (prop. 1994/95:54 s.
106).
Detta uttalande måste emellertid ses mot bakgrund av vad som sägs i
regeln om godkännande som upplagshavare, nämligen att han skall avse
att i större omfattning hålla bränsle i lager. Man kan inte av uttalandet
dra slutsatsen att en som i sin ansökan anger att han avser att lagra bräns-
le, men därefter i praktiken inte gör det, uppfyller kraven för ett godkän-
nande. Dagens regler gör det alltså fullt möjligt att återkalla ett godkän-
nande som upplagshavare för den som i princip aldrig lagrar bränsle. Att
någon inte uppfyller kravet att lagra bränsle går att fastställa t.ex. vid en
revision och det bör bli ännu lättare att få fram dessa uppgifter eftersom
regeringen föreslår att varje upplagshavare skall ha en lagerbokföring (se
avsnitt 5.2). Det bör också framhållas att en regel som innebär att den
som ansöker om godkännande redan vid ansökningstillfället skall lagra
bränsle i större omfattning kan medföra att det blir svårt för nya företag
att etablera sig. Att regeln i LSE föreskriver att någon skall avse att lagra
bränsle gör det möjligt att starta ett företag utan att först lagra beskattat
bränsle. Däremot kan regeln inte tolkas på så sätt att upplagshavare efter
godkännandet enbart kan bedriva försäljning utan att lagra bränsle.
När det gäller Alkoholinspektionens invändning bör det framhållas att
dagens regel gör det möjligt att beakta en sökandes personliga förhållan-
75
den, t.ex. om han begått brott av betydelse för godkännandet. Den änd- Prop. 2000/01:118
ring som inspektionen förespråkar är därför obehövlig.
Regeringen anser alltså sammanfattningsvis att det inte finns skäl att
skärpa dagens regler. Däremot föreslås vissa ändringar i förtydligande
syfte (se författningskommentaren till 10 § LTS).
För såväl alkoholvaror som energiprodukter finns användningsområden
som innebär att skatt inte skall tas ut. På energisidan förekommer dessut-
om reducerad skatt i vissa fall. För enkelhetens skull används i fortsätt-
ningen begreppet skattefrihet även när det är fråga om reducerad skatt,
om inte annat anges.
Enligt LSE kan samtliga skattskyldiga åstadkomma skattefriheten ge-
nom en rätt att göra avdrag i deklarationen. LAS däremot föreskriver att
skattskyldighet inte inträder i vissa fall och detta gäller då bara för upp-
lagshavare. Om en upplagshavare t.ex. använder alkohol för framställ-
ning av läkemedel, behöver han inte skatta för denna användning och han
behöver inte heller redovisa den i sin deklaration. Någon möjlighet för
andra skattskyldiga än upplagshavare att reglera skattefriheten genom
avdrag i deklarationen finns dock inte i LAS.
För dem som inte kommer i åtnjutande av skattelättnaden genom av-
drag eller genom att skattskyldigheten inte inträder finns åtcrbetalnings-
system eller försäkranssystem. Den stora skillnaden mellan systemen är
att återbetalning av skatten sker i efterhand när varoma har använts me-
dan försäkranssystemet innebär att varoma kan köpas direkt utan skatt. I
det följande behandlas i huvudsak försäkran. För tobaksskatten finns inga
regler om inköp mot försäkran.
Om den som köpt varor utan skatt mot försäkran använder varoma för
annat ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten blir han
skattskyldig för denna användning. Regler om detta finns i 8 § första
stycket 7 LAS och 4 kap. 1 § första stycket 6 och andra stycket LSE.
Energiskatt
Bestämmelser om köp av bränsle utan skatt mot försäkran finns i 8 kap.
LSE. Reglerna föreskriver dels för vilka ändamål inköp kan komma i
fråga, dels vilka slag av bränsle som får köpas, t.ex. märkt olja i vissa
fall. Dessutom finns en uppdelning beroende på vilken skatt som befriel-
sen gäller, t.ex. svavelskatt. Om vi håller oss till ändamålen kan skatte-
frihet eller skattereduktion komma i fråga om bränslet används för föl-
jande ändamål:
76
- annat ändamål än motordrift eller uppvärmning eller i en process där Prop. 2000/01:118
bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än motordrift eller
uppvärmning,
- förbrukning i metallurgiska processer eller processer för framställ-
ning av andra mineraliska ämnen än metaller,
- förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller i skepp
när skeppet inte används för privat ändamål eller i båt som har fartygs-
tillstånd enligt fiskelagen när båten inte används för privat ändamål,
- förbrukning i luftfartyg när det inte används för privat ändamål,
- sådan motordrift som avser drift av motorer i luftfartyg eller av såda-
na motorer i provbädd eller in annan liknande anordning,
- växthusuppvärmning i yrkesmässig växthusodling.
Undantagen från skatteplikt grundar sig på rådets direktiv 92/81/EEG
av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskat-
ter på mineraloljor (EGT L 316 31.10.1992 s. 12, Celex 392L0081), änd-
rat genom direktiv 92/108/EEG och 94/74/EG, mineraloljedirektivet.
Även när det gäller energiskatt på el kan försäkran förekomma, 11 kap.
11 § LSE. Följande fall finns:
- förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller för mo-
tordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med sådan förbrukning,
- förbrukning för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning eller
för användning i omedelbart samband med sådan förbrukning,
- förbrukning för framställning av andra skattepliktiga produkter, t.ex.
mineraloljor,
- förbrukning vid sådan överföring av elektrisk kraft på det elektriska
nätet som utförs av den som ansvarar för förvaltningen av nätet i syfte att
upprätthålla nätets funktion.
För elektrisk kraft som förbrukas vid tillverkningsprocessen i industri-
ell verksamhet eller vid yrkesmässig växthusodling är skatten noll kro-
nor. Denna nollskattesats är inte kringgärdad av något försäkranssystem.
Alkoholskatt
I LAS bygger försäkranssystemet på att köparen har tillstånd enligt lagen
(1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m. (LFT) att köpa alkohol.
Tillstånd ges av Läkemedelsverket. I 31 e § LAS föreskrivs att den som
har tillstånd från Läkemedelsverket att inköpa minst 25 kilogram alkohol
under ett kalenderår, får från en upplagshavare köpa sådan alkohol som
anges i tillståndet utan alkoholskatt mot att han lämnar en försäkran till
denne om att alkoholen skall användas för sådant ändamål som anges i
20 § första stycket e-j LAS (31 e § LAS). Dessa ändamål är att alkoho-
len:
- används för framställning av vinäger som hänförs till KN-nr 2209,
- används för framställning av läkemedel,
- används för att framställa smakämnen för tillverkning av livsmedel
och drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent,
- direkt eller som ingrediens används i halvfabrikat för framställning
av livsmedel, eller som fyllning, förutsatt att alkoholinnehållet vid varje
tillfälle inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram chokladpro-
dukter, och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av andra produkter,
77
- används vid tillverkning av en vara som inte är avsedd för konsum- Prop. 2000/01:118
tion, under förutsättning att ingående alkohol är denaturerad i enlighet
med någon EG-medlemsstats krav,
- används i en tillverkningsprocess förutsatt att slutprodukten inte in-
nehåller alkohol.
I 20 § första stycket 1 föreskrivs att skattskyldighet inte inträder för
upplagshavare för varor som används för vetenskapligt ändamål eller är
avsedda att levereras till annan användare för vetenskapligt ändamål eller
till sjukhus eller apotek för medicinskt ändamål. Enligt denna regel kan
alltså alkoholvaror levereras utan skatt och något försäkranssystem är
inte kopplat till dessa leveranser i LAS. Enligt RSV:s föreskrifter skall
dock även den som köper alkoholvaror för vetenskapliga ändamål lämna
en försäkran till upplagshavaren (RSVF 1996:9).
Samtliga undantag från skatteplikt i LAS grundar sig på rådets direktiv
92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för
punktskatter på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316 31.101992 s. 21,
Celex 392L0083), alkoholskattedirektivet.
Energiskatt
Svenska Petroleuminstitutet (SPI) har från sina medlemsföretag inhämtat
upplysningar om tillämpningen av försäkranssystemet. I enkäten, som
avser kalenderåret 1998, redovisas följande siffror.
|
Ändamål |
Antal |
Volym m' |
Antal försäkran | ||
|
Stående |
Varje gång |
Utrikes | |||
|
1. Skepp eller |
936 |
1170000 |
571 |
1438 |
ca 60 % |
|
2. Ej motor- |
369 |
171000 |
369 | ||
|
3. Tåg etc. |
21 |
520 |
12 |
4 | |
|
4. Luftfartyg |
707 |
942000 |
1 673 |
mer än 100000 |
60-70 % |
|
5. Växthus |
957 |
37300 |
907 |
50 | |
SPI har i en kommentar till enkäten bl.a. uppgivit att medlemsföretagens
redovisning inte är tillrättalagd för att på ett enkelt och säkert sätt inhäm-
ta uppgifterna. Insamlingen av uppgifter har därför i flertalet fall krävt en
manuell arbetsinsats och i vissa fall grundats på uppskattningar. Resulta-
tet skall därför tolkas med viss försiktighet. Särskilt när det gäller sjöfart
och flyg är undersökningen inte heltäckande, eftersom även andra leve-
rantörer än institutets medlemsföretag förekommer på marknaden.
Oavsett dessa osäkerheter kan det konstateras att systemet omfattar ca
3 000 kunder och att det rör sig om betydande mängder bränsle som
inom ramen för försäkranssystemet hanteras av SPI:s medlemsföretag
eller drygt 2,3 miljoner m3. Det kan röra sig om flera typer av bränsle
men om man antar att allt skulle utgöra lågbeskattad olja motsvaras det
av en skatt på drygt 4 miljarder kr. Vidare framgår av enkäten att merpar-
ten av bränslet avser utrikes sjö- och lufttrafik.
78
Alkoholskatt
Prop. 2000/01:118
Enligt uppgift från Läkemedelsverket finns ca 10 000 inköpstillstånd,
fördelat på cirka 6 000 företag och 4 000 institutioner inom undervis-
ningsväsendet. Varje grundskola, gymnasium, fakultet etc. har ett eget
tillstånd. Det bör framhållas att alkohol som används i undervisningen i
grundskola och gymnasium inte är skattefri. Sammanlagt omfattar till-
stånden ca 48 miljoner liter ren alkohol, vilket skulle motsvara en skatt
på 24 miljarder kr.
Energiskatt
Växthusnäringen får tjäna som exempel på hur systemet är uppbyggt. För
bränsle som används för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthus-
odling skall, enligt huvudregeln, ingen energiskatt utgå och koldioxid-
skatt utgå med 35 procent av den normala skattesatsen.
Om växthusodlaren själv är skattskyldig kan skattereduktionen ske ge-
nom att han får göra ett avdrag i sin deklaration (7 kap. 4 § första stycket
LSE). Att växthusodlare är skattskyldiga förekommer dock sällan. Flerta-
let använder sig därför av inköp mot försäkran. En regel om detta finns i
8 kap. 3 a § LSE. Där framgår att en växthusodlare får köpa vissa typer
av bränslen mot att han till leverantören lämnar en försäkran om att
bränslet skall användas för växthusuppvärmning.
Den som levererar bränsle till en växthusodlare har möjlighet att göra
det med reducerad skatt enligt 7 kap. 4 § tredje stycket LSE. Enligt
nämnda regel medges avdrag för skatt på bränsle som sålts för förbruk-
ning för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling. Det finns
alltså ingen koppling i lagtexten mellan upplagshavarens möjlighet till
avdrag och att köparen har lämnat en försäkran.
Alkoholskatt
I LAS är det endast upplagshavaren som direkt kan reglera sin skattefri-
het för alkohol som används för vissa ändamål, t.ex. framställning av
lösningsmedel. Detta genom att skattskyldighet inte inträder i dessa fall
(20 § första stycket i LAS). En upplagshavare behöver alltså inte redovi-
sa sin skattefria användning i deklarationen. I avsnitt 5.1 föreslås dock att
skattefriheten för upplagshavare på alkoholområdet, i likhet med vad
som gäller enligt LSE, skall regleras genom avdrag, dvs. användningen
skall tas upp till beskattning och avdrag får yrkas för den del av använd-
ningen som är skattefri.
Den som t.ex. tillverkar lösningsmedel utan att vara upplagshavare kan
köpa alkoholen mot försäkran, under förutsättning att han har tillstånd
från Läkemedelsverket att köpa minst 25 kg teknisk sprit under ett kalen-
derår (31 e § LAS). 25 kg ren alkohol motsvarar knappt 16 000 kr i skatt.
Att upplagshavaren kan leverera den tekniska spriten utan skatt regle-
ras i 20 § första stycket k LAS. Där framgår att skattskyldigheten inte
inträder för varor som säljs i enlighet med bestämmelsen i 31 e § för däri
79
angivna ändamål. Här finns således en klar koppling i lagtexten mellan Prop. 2000/01:118
försäkran och att upplagshavaren inte skall betala skatt för leveransen.
På energiområdet finns en rekommendation, (RSV Ip 1993:1) om allmän
energiskatt och koldioxidskatt på bränslen, som bl.a. behandlar försäk-
ran. Den har alltså sin utgångspunkt i de regler som gällde innan LSE.
Reglerna kring försäkran är dock i stort sett oförändrade och rekommen-
dationen används även i dag.
1 rekommendationen sägs att försäkran bör avges vid vaije köptillfälle
eller för högst ett kalenderår, s.k. stående försäkran. Försäkran bör läm-
nas på en särskild blankett och upprättas i två exemplar. Det ena exem-
plaret lämnas till leverantören och det andra exemplaret behålls av för-
brukaren. Försäkran bör undertecknas av förbrukaren. Har bränsle leve-
rerats av registrerad säljare till förbrukare genom oregistrerad säljare,
godtar Riksskatteverket att den oregistrerade säljaren för skattekredite-
ring vidarebefordrar mottagna försäkringar till den registrerade säljaren
som använder dessa som underlag för skatteavdrag. Skattefri försäljning
kan alltså ske utan direktkontakt mellan upplagshavaren och den som
lämnar försäkran. Vid försäljning till fartyg bör försäkran lämnas för
samtliga fartyg, oavsett om de är svenska eller utländska. Vidare anges
att försäkran, som ett underlag för deklarationen, bör bevaras hos den
skaltskyldige i minst 7 år.
För alkoholskattens del finns föreskrifter om upplagshavares leveran-
ser av skattepliktiga varor för sådana ändamål som avses i 20 § första
stycket k och 1 LAS (RSVF 1996:9). Enligt dessa föreskrifter skall även
den, som skall använda varor för sådant vetenskapligt eller medicinskt
ändamål som anges i 20 § första stycket 1 LAS, lämna en försäkran till
upplagshavaren. Försäkran skall lämnas på blankett som fastställs av
Riksskatteverket. Upplagshavaren skall förvara försäkringar efter organi-
sations- och personnummer på ett betryggande sätt.
Som regeln i 20 § första stycket k LAS är skriven finns det en direkt
koppling mellan försäkran och rätten att inte ta upp försäljningen till be-
skattning. En upplagshavare som inte kan uppvisa en försäkran avseende
en leverans bör ha svårt att freda sig mot ett krav på betalning av skatt.
Enligt LAS är alltså själva försäkran en direkt förutsättning för skattefri-
heten.
I LSE har försäkran inte en lika tydlig koppling till skattefriheten. Anta
t.ex. att en sedan länge etablerad växthusodlare, som i flera år köpt olja
av samma upplagshavare, får olja levererad med en tankbil till sin han-
delsträdgård utan att leveransen täcks av en försäkran. Rimligen har den-
na olja sålts för förbrukning för växthusuppvärmning vid yrkesmässig
växthusodling, alltså helt i överensstämmelse med avdragsrätten enligt
7 kap. 4 § tredje stycket LSE. I detta fall bör upplagshavaren ganska en-
kelt kunna freda sig mot skattekrav. Försäkran i LSE är således snarare
ett bevismedel, inte en förutsättning för skattefrihet.
80
6.1.7
Bränsleleverantörerna har framhållit att försäkranssystemet innebär att
man ålägger dem en fiskal kontrollfunktion. I samband med att försäk-
ranssystemet för växthusnäringen reglerades i lag uttalades följande i
förarbetena (prop. 1997/98:18 s. 16 f.).
”Regeringen anser inte att det föreslagna försäkranssystemet medför
annat än begränsat kontrollarbete för bränsleleverantörema och att dessa
uppgifter inte kan jämställas med de kontroller som beskattningsmyndig-
heten har att utföra. Vad bränsleleverantörema behöver kontrollera är att
försäkran innehåller tillräckliga uppgifter för att kunna ligga till grund
för ett avdragsyrkande. Självfallet kan det inte ankomma på leverantö-
rerna att, annat än i uppenbara fall, göra en bedömning av om köparen
verkligen skall använda bränslet till det ändamål som han uppger i sin
försäkran. Det bör dessutom påpekas att om det i efterhand kommer fram
att bränsle inte använts för det i försäkran angivna ändamålet så är det
köparen som skall påföras skatt.”
Mot bakgrund av vad som sagts i förarbetena kan det inte ställsa några
större krav på upplagshavaren när det gäller kontrollen av vad bränslet
skall användas till. En ifylld försäkransblankett räcker i princip för av-
drag. Som tidigare har framhållits är dock försäkran, såvitt avser energi-
området, inte en förutsättning för avdragsrätt. Med stöd av uttalandet i
förarbetena kan man också argumentera för att en försäkran inte i alla
lägen fritar upplagshavaren från ansvar för skatten. Om omständigheter-
na kring en oljeleverans är sådana att det är alldeles uppenbart att bräns-
let inte kommer att användas för ett skattebefriat ändamål finns det ingen
rätt till avdrag. Bränslet har då inte sålts för t.ex. förbrukning för växt-
husuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling.
De möjligheter som finns att skattebefria vissa användningsområden
bygger, såvitt avser alkohol och mineraloljor, på uttryckliga regler i di-
rektiv om alkohol och mineraloljor.
Artikel 27 i alkoholskattedircktivet innehåller regler om skattebefriel-
se. Medlemsstaterna skall eller får skattebefria vissa användningsområ-
den på de villkor som de skall fastställa i syfte att säkerställa en riktig
och smidig tillämpning av sådan befrielse och förhindra skatteflykt, skat-
teundandragande eller missbruk (artikel 27.1 och 2).
I mineraloljedirektivet finns reglerna om skattebefrielse i artikel 8.
Medlemsstaterna skall eller får undanta vissa användningsområden på
villkor som de skall fastställa i syfte att säkerställa en riktig och okom-
plicerad tillämpning av dessa undantag samt förebygga skattefusk, skat-
teundandragande eller missbruk (artikel 8.1).
Direktiven sätter således inte upp några uttryckliga regler om hur skat-
tebefrielsen skall uppnås i praktiken. Båda de nu angivna artiklarna av-
slutas med en bestämmelse om att medlemsländerna kan åstadkomma
skattefriheten genom återbetalning av erlagd skatt (artikel 27.6 respektive
artikel 8.8). Dessa regler ger alltså medlemsländerna en möjlighet att
81
använda sig av återbetalning. Det framstår emellertid som om återbetal- Prop. 2000/01:118
ning ansetts som en undantagssituation och att direkt skattebefrielse är
vad medlemsstaterna i första hand avsett.
Vissa krav ställs dock på medlemsstaterna vid skattebefrielsen. Kraven
är att medlemsstaterna skall se till att reglerna om skattebefrielse blir
enkla att tillämpa och att de inte inbjuder till fusk. Det svenska försäk-
ranssystemet uppfyller kravet på enkelhet. Däremot kan det vara mer
tveksamt om systemet i alla delar är tillräckligt omgärdat av kontroll för
att svara mot kravet att förhindra fusk. Eftersom försäkranssystemet i
LAS endast omfattar de som har tillstånd från Läkemedelsverket att köpa
teknisk sprit går det att få fram vilka som omfattas av systemet och kon-
trollera dessa. På energisidan saknas, förutom när det gäller fiskebåtar,
någon koppling mellan tillstånd att bedriva verksamhet och att köpa va-
ror skattefritt. Beskattningsmyndigheten saknar i princip helt vetskap om
vilka som köper skattefria varor. Detta innebär i sin tur att man inte hel-
ler har möjlighet att rikta kontroller mot köparna. Först genom en djupare
kontroll av upplagshavarens räkenskaper kan man gå vidare och kontrol-
lera köparen. Det förefaller därför tveksamt om systemet på energisidan
lever upp till mineraloljedirektivets krav på kontroll.
Regeringens förslag: Det nuvarande försäkranssystemet ersätts med
ett system där skattefria inköp förutsätter att köparen är godkänd som
skattebefriad förbrukare. Endast den som med hänsyn till sina ekono-
miska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig skall
kunna godkännas. Skattefri försäljning av bränsle till båtar med far-
tygstillstånd enligt fiskelagen skall dock få ske till mottagare som inte
är godkända skattebefriade förbrukare.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår till skillnad från regering-
en att endast den som i betydande omfattning använder skattefria varor
skall kunna godkännas som skattebefriad förbrukare. En annan skillnad
är att regeringen föreslår att skattefri försäljning av bränsle till båtar med
fartygstillstånd enligt fiskelagen skall få ske till mottagare som inte är
godkända som skattebefriade förbrukare.
Remissinstanserna: Tullverket, Sveriges Redarförening, Länsrätten i
Dalarna, Svenska Gasföreningen har inga invändningar mot förslaget.
Sveriges Industriförbund och Svensk Industriförening tillstyrker förslaget
men anser att industriföretag även skall kunna godkännas som skattebe-
friade förbrukare. Riksskatteverket, Svenska Petroleum Institutet, Sveri-
ges Försäkringsförbund, Swedish Match North Europé AB tillstyrker
förslaget. Kammarrätten i Sundsvall motsätter sig inte förslaget men an-
ser att ett återbetalningssystem skulle vara att föredra från kontrollsyn-
punkt. Ekobrottsmyndigheten motsätter sig att ett system med godkända
skattebefriade förbrukare införs. Myndigheten förordar i stället ett system
där upplagshavama dels ges ett större ansvar för att skattefria varor ham-
nar hos rätt person eller på rätt plats, dels varje månad skall lämna upp-
gift till beskattningsmyndigheten om hur stora kvantiteter varor som sålts
82
skattefritt och till vem. Fiskeriverket och Sveriges Fiskares Riksförbund Prop. 2000/01:118
motsätter sig att endast den som använder skattebefriade varor i betydan-
de omfattning skall kunna godkännas som skattebefriad förbrukare efter-
som det skulle leda till ekonomiska problem för det småskaliga och kust-
nära fisket. Fiskare med fiskelicens eller fartygstillstånd enligt fiskelagen
bör i stället ges rätt att köpa bränsle utan skatt. Lantbrukarnas Riksför-
bund är inte övertygade om att ett system med godkända skattebefriade
förbrukare bör ersätta det väl fungerade försäkranssystemet och anser
därför att frågan bör prövas på nytt. Om systemet införs anser förbundet
att det inte skall krävas att man använder skattebefriade varor i betydande
omfattning för att bli godkänd som skattebefriad förbrukare. Vidare bör
även företag som driver jord-, skogs, eller vattenbruksverksamhet få möj-
lighet att bli godkända som skattebefriade förbrukare. Trädgårdsnäring-
ens Riksförbund anser att försäkranssystemet fungerat väl och avstyrker
därför att det införs ett system med skattebefriade förbrukare för växt-
husnäringen. Dessutom är det oacceptabelt att endast den som använder
skattebefriade varor i betydande omfattning skall kunna godkännas som
skattebefriad förbrukare. Oroboros AB anser att det är en dålig idé att
användaren skall behöva betala skatt för ej skattepliktig användning,
även om skatten senare återbetalas.
Skälen för regeringens förslag
Försäkranssystemets svagheter
Försäkranssystemet har vid flera tillfällen utsatts för omfattande miss-
bruk. När det gäller alkohol finns det ett fall som ensamt svarar för ett
skatteundandragande på cirka 157 miljoner kronor. Även på bränsleom-
rådet finns det fall där personer använt systemet i syfte att undandra
skatt. Det förekommer t.ex. att bränsle som köpts utan skatt säljs vidare
som uppvärmningsolja, dvs. ett skattepliktigt ändamål. I ett fall uppgick
det totala skatteundandragandet till nästan 13 miljoner kronor. I dagens
försäkranssystem är det alltså möjligt att köpa stora mängder högbeskat-
tade varor skattefritt. Den som är beredd att missbruka systemet kan där-
för räkna med stora intäkter på kort tid. För att ett sådant system inte
skall inbjuda till fusk måste kontrollen av de som använder systemet vara
både effektiv och preventiv. Som kommer att framgår nedan är det inte
fallet med dagens försäkranssystem.
Som framgått av den tidigare redogörelsen innehåller dagens system
ett antal brister. På energiområdet är i princip hela försäkranssystemet en
affär mellan upplagshavama och de som lämnar försäkran. De senare
finns inte registrerade och en kontroll kan därför bara ske i samband med
en revision hos upplagshavaren. Den som får köpa alkohol skattefritt
behöver inte heller vara registrerad hos beskattningsmyndigheten. Reg-
lerna om skattskyldighet när varor används på felaktigt sätt riskerar där-
med att bli tämligen meningslösa när man inte vet vilka som kan omfat-
tas. Det är således främst kontrollen av de som använder systemet som
inte är tillfredsställande.
Ett annat problem med dagens system är att beskattningsmyndigheten
inte kan hindra oseriösa aktörer från att använda sig av möjligheten till
skattefria inköp. Personer som upprepade gånger gjort sig skyldiga till
skattebrott kan alltså utan problem köpa bränsle utan skatt bara genom att
lämna en försäkran om bränslets användning. På bränsleområdet är för-
83
säkranssystemet öppet för alla eller med andra ord lagstiftaren har inte Prop. 2000/01:118
pekat ut vilka som har rätt att .köpa bränsle utan skatt. Det beror på att
upplagshavarna får avdrag för skatten om bränslet sålts för förbrukning
för ett visst ändamål. Det ankommer dock inte på upplagshavarna att,
annat än i uppenbara fall, göra en bedömning av om köparen verkligen
skall använda bränslet till det ändamål han uppger i sin försäkran (se
prop. 1997/98:18 s. 16 f)- På bränsleområdet är alltså upplagshavamas
ansvar för att systemet inte missbrukas minimalt, låt vara att många upp-
lagshavare säkert tar ett större ansvar än vad lagstiftningen kräver. Pro-
blemet är alltså att systemet inte är individualiserat utan att skattefri för-
säljning får äga rum för vissa ändamål.
Vidare kan den som hanterar alkohol på ett felaktigt sätt fortsätta att
göra skattefria inköp så länge som tillståndet hos Läkemedelsverket inte
är återkallat. Beskattningsmyndigheten kan naturligtvis uppmärksamma
Läkemedelsverket på att åtgärder måste vidtas. Detta kan dock ta tid och
med tanke på de mycket stora skattebelopp som den tekniska spriten om-
fattar, bör åtgärder kunna sättas in så fort som möjligt. Ett tillstånd enligt
lagen om försäljning av teknisk sprit m.m. (LFT) att köpa alkohol kan
vidare endast återkallas om tillståndshavaren brutit mot bestämmelser i
nämnda lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Med hänsyn
härtill och till att syftet med LFT inte är skattekontroll är det långt från
säkert att tillstånd enligt LFT går att återkalla p.g.a. av att tillståndshava-
ren inte sköter sina åligganden på skatteområdet. I många fall är det sä-
kert möjligt, t.ex. där sprit köpts in för tekniska ändamål men använts för
konsumtion. Beskattningsmyndigheten har dock ingen egen möjlighet att
hindra personer från att fortsätta köpa alkohol skattefritt.
När det gäller bränsle finns det inga möjligheter att hindra en person,
som regelmässigt använder obeskattat bränsle för skattepliktiga ändamål,
från att fortsätta att köpa bränsle skattefritt. Genom en försäkran till upp-
lagshavaren kan bränslet köpas skattefritt och upplagshavaren är i de
allra flesta fall fredad från skattekrav för sin försäljning.
Bör försäkranssystemet ersätts med ett system med skattebefriade forbruka-
re?
Ekobrottsmyndigheten motsätter sig att ett system med godkända skatte-
befriade förbrukare införs. Myndigheten förordar i stället ett system där
upplagshavarna dels ges ett större ansvar för att skattefria varor hamnar
hos rätt person eller på rätt plats, dels varje månad skall lämna uppgift till
beskattningsmyndigheten om hur stora kvantiteter varor som sålts skatte-
fritt och till vem. Myndigheten tillstyrker dock utredningens förslag att
upplagshavamas rätt till avdrag för skatt förutsätter att varoma tagits
emot av en skattebefriad förbrukare.
Enligt dagens regler är det endast den som har tillstånd från Läkeme-
delsverket att köpa minst 25 kilogram alkohol under ett kalenderår som
mot försäkran kan köpa alkoholvaror utan skatt (se 31 e § LAS). Syftet
med regleringen av försäljningen av teknisk sprit i LFT är att kunna på-
verka och kontrollera att spriten inom landet köps och används inom ra-
men för vad lagstiftaren avsett, dvs. användning för tekniska m.fl. ända-
mål. Som nämnts ovan kan ett tillstånd enligt LFT endast återkallas om
tillståndshavaren bryter mot bestämmelser i lagen eller föreskrifter som
84
meddelats med stöd av lagen. Nuvarande regelverk ger alltså inte be- Prop. 2000/01:118
skattningsmyndigheten någon möjlighet att bestämma vilka aktörer som
skall ingå i försäkranssystemet. Det innebär att myndigheten inte har
möjlighet att hindra personer, som missköter sig i förhållande till skatte-
lagstiftningen, från att fortsätta att köpa alkohol utan skatt. Detta kan
bara ske genom att Läkemedelsverket återkallar tillståndet i fråga. Även
om tillstånden från Läkemedelsverket gör att det är möjligt för beskatt-
ningsmyndigheten att skaffa sig information om vilka som omfattas av
försäkranssystemet i LAS bör myndigheten ges ett större inflytande över
systemet, inte minst mot bakgrund av de stora skattebelopp som belöper
på den obeskattade spriten.
Försäkranssystemet i LSE bygger inte på att köparen har något till-
stånd utan den som uppger att han skall använda bränslet för ett skatte-
fritt ändamål får mot försäkran köpa det skattefritt. I fråga om skattefria
inköp av bränsle har alltså systemet med godkända skattebefriade förbru-
kare den fördelen att lagstiftaren för upplagshavarna klart pekar ut vilka
som får köpa bränsle skattefritt. De ändamål som i dag ger rätt till skatte-
fria inköp mot försäkran enligt LSE är, om man bortser från förbrukning
i transportmedel, följande; annat ändamål än motordrift eller uppvärm-
ning, förbrukning i metallurgiska processer, växthusuppvärmning i yr-
kesmässig växthusodling. Utan någon form av godkännande eller regi-
strering kommer det att bli mycket svårt att med någorlunda exakthet
peka ut vilka aktörer som har rätt att köpa bränsle skattefritt. Med en re-
gel som enbart föreskriver att den som bedriver viss verksamhet får köpa
bränsle skattefritt kan lagstiftaren knappast kräva att upplagshavarna tar
ett större ansvar för att skattefritt bränsle hamnar hos rätt aktörer. Det är
helt enkelt inte rimligt att kräva att en upplagshavare skall kontrollera om
en köpare t.ex. bedriver yrkesmässig växthusodling eller inte. Ett pro-
blem med Ekobrottsmyndighetens förslag är alltså att det inte klart pekar
ut vilka som har rätt att köpa bränsle utan skatt.
Med Ekobrottsmyndighetens förslag skulle det inte heller vara möjligt
att hindra oseriösa aktörer från att använda sig av möjligheten till skatte-
fria inköp. Ett annat problem är att Ekobrottsmyndighetens förslag inte
gör det möjligt att hindra den som missbrukar möjligheten att göra skat-
tefria inköp från att fortsätta köpa bränsle skattefritt. Med hänsyn till det
nu sagda anser regeringen att Ekobrottsmyndigheten förslag endast löser
vissa av de problem som i dag finns med försäkranssystemet. Ekobrotts-
myndighetens förslag om att upplagshavare varje månad till beskatt-
ningsmyndigheten skall lämna uppgift om leveranser till skattebefriade
förbrukare behandlas i avsnitt 6.4.
Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden anser regeringen att da-
gens system bör ersättas med ett system som bygger på att beskattnings-
myndigheten har kännedom om vilka som köper skattefria varor. De som
av olika anledningar inte bör anförtros att köpa varoma skattefritt skall
hållas utanför systemet. Regeringen anser därför att det i LAS och LSE
bör införas regler som innebär att skattefria inköp endast kan göras av
den som av beskattningsmyndigheten godkänts som skattebefriad förbru-
kare. Av praktiska skäl kan dock inte försäljning av bränsle till fartyg och
luftfartyg omfattas av systemet med skattebefriade förbrukare. Detta be-
handlas i avsnitt 6.9.
85
Det bör framhållas att den som inte vill bli godkänd som skattebefriad Prop. 2000/01:118
förbrukare eller som får avslag på sin ansökan kan köpa beskattade varor
och i efterhand ansöka om återbetalning av skatten.
Förslaget innebär att företag på alkoholområdet måste ha två tillstånd
för att kunna bedriva sin verksamhet, dels ett tillstånd från Läkemedels-
verket för att över huvud få köpa alkohol, dels ett godkännande från be-
skattningsmyndigheten för att få köpa alkoholen utan skatt. Det är själv-
fallet mindre lämpligt att företag behöver tillstånd från två olika myndig-
heter för att kunna bedriva sin verksamhet. Det bör dock hållas i minnet
att de båda regleringarna delvis har olika syften. Kontrollbehoven sam-
manfaller dock i många fall och regeringen avser därför att återkomma
med förslag som så långt som möjligt rationaliserar och samordnar de
båda kontrollsystemen.
Försäkranssystemet i LAS omfattar inte skattefria leveranser av alko-
holvaror för vetenskapliga ändamål och inte heller leveranser till sjukhus
och apotek för medicinska ändamål (se 20 § första stycket 1). Från kon-
trollmässiga utgångspunkter saknas det skäl att låta systemet med skatte-
befriade förbrukare omfatta nämnda leveranser. Skattefria leveranser av
alkoholvaror för vetenskapliga ändamål bör dock bara få ske till högsko-
lor och universitet. Andra än högskolor och universitet, som använder
alkoholvaror för vetenskapliga ändamål, måste alltså ansöka om att bli
godkända som skattebefriade förbrukare för att kunna köpa varor utan
skatt. I likhet med vad som skall gälla för skattebefriade förbrukare
kommer universitet, högskolor, sjukhus och apotek att bli skattskyldiga
om varorna används för andra ändamål än det som var förutsättningen för
skattefriheten.
Genom att ett tillståndssystcm införs får beskattningsmyndigheten
kontroll över vilka aktörer som använder skattefria varor. Det innebär att
revisioner och annan granskning kan riktas direkt mot dessa. Eftersom ett
godkännande skall kunna återkallas under vissa förutsättningar skapas
också en press på aktörerna att sköta sig. De riskerar annars att åka ut ur
systemet och får då nöja sig med att söka återbetalning i efterhand, vilket
i många fall kan innebära ekonomiska problem.
I beskattningsmyndighetens beslut om godkännande skall för det första
anges för vilka ändamål varorna får användas. För bränslenas del bör det
också i besluten framgå vilka bränslen som kan komma i fråga för befri-
else och, eftersom det inte alltid är fråga om hel skattebefrielse, hur stor
befrielsen skall vara. När det gäller den tekniska användningen av alko-
hol finns bara hel skattebefrielse. Reglerna om hur beskattningsmyndig-
hetens beslut skall vara utformade är inte av sådan karaktär att de behö-
ver ges i lag utan de kan finnas i förordning.
Vilka skall kunna godkännas som skattebefriade förbrukare ?
Som framgår av avsnitt 6.1.3 är det mycket stora skattebelopp som belö-
per på de varor som i dag omfattas av försäkranssystemet. Det bör därför
ställas höga krav på den som skall godkännas. Skattebefriade förbrukare
kan jämställas med dem som har tillstånd att proviantera obeskattade
tobaks- och alkoholvaror enligt lagen (1999:446) om proviantering av
fartyg och luftfartyg. I förarbetena till den lagen anges att de som får ett
tillstånd till proviantering i mycket är att jämställa med upplagshavare
86
och att samma krav bör gälla för den som får tillstånd till proviantering
som för den som godkänns som upplagshavare (se prop. 1998/88:86 s.
81).
Kraven på lämplighet bör vara lika stora för den som ansöker om att
bli godkänd som skattebefriad förbrukare. I likhet med vad som gäller för
upplagshavare bör därför endast den som med hänsyn till sina ekonomis-
ka förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig kunna godkän-
nas.
Utredningen föreslår att endast den som i betydande omfattning an-
vänder skattebefriade varor skall kunna godkännas som skattebefriad
förbrukare. Enligt utredningen får förbrukningen normalt anses betydan-
de om skattebeloppet uppgår till 15 000 kr. Skälen för utredningens för-
slag är att systemet endast bör omfatta företag, som skulle drabbas av
betydande likviditetsproblem, om de tvingades köpa varoma med skatt
och ansöka om återbetalning i efterhand. Fiskeriverket, Sveriges Fiskares
Riksförbund, Lantbrukarnas Riksförbund och Trädgårdsnäringens Riks-
förbund avstyrker förslaget och anför att små företag som inte uppfyller
kravet kommer att drabbas av betydande likviditetspåfrestningar i förhål-
lande till sina inkomster.
Dagens försäkranssystem på bränsleområdet innehåller ingen begräns-
ningsregel, dvs. även företag med mycket låg bränsleförbrukning kan
köpa sitt bränsle skattefritt. I ett system där beskattningsmyndigheten i
förväg skall godkänna företagen som skattebefriade förbrukare kan det
emellertid finnas skäl att begränsa antalet företag som kan komma i fråga
för ett godkännande. Regeringen är dock tveksam till att bestämma grän-
sen med utgångspunkt från eventuella likviditetsproblem. För att en så-
dan gräns skall bli rättvis krävs att hänsyn inte enbart tas till hur stort
skattebelopp förbrukningen motsvarar, utan för att bedöma likviditetspå-
frestningen måste skattebeloppet sättas i relation till företagets omsätt-
ning. Det finns därför risk för att en gräns grundad på likviditetsproblem
kommer att leda till komplicerade prövningar och många överklaganden.
Regeringen är därför inte beredd att gå vidare med utredningens förslag.
Enligt regeringens mening bör man vidare ställa sig frågan om det över
huvud är nödvändigt att förse systemet med godkända skattebefriade för-
brukare med en nedre beloppsgräns. För det första bör det framhållas att
en gräns inte kommer att vara avgörande för om ett företag skall få skat-
tebefrielse eller inte utan endast om företaget skall få skattebefrielsen
direkt vid inköpet eller i efterhand genom återbetalning. Fördelen med att
omfattas av systemet är alltså att man slipper ligga ute med skatten i vän-
tan på återbetalning.
Ur administrativ synvinkel är knappast ett återbetalningssystem att fö-
redra framför ett system med godkända skattebefriade förbrukare. De
företag som i dag har rätt till återbetalning, t.ex. industriföretag, ansöker
om återbetalning kvartalsvis. Det innebär alltså fyra ansökningar per fö-
retag och år. Med sedvanlig handläggning och kontroll torde det innebära
att ett återbetalningssystem är ungefär lika resurskrävande som ett system
med godkända skattebefriade förbrukare, i vart fall efter det att godkän-
nande meddelats. När det sedan gäller kontrollaspektema bör det fram-
hållas att möjligheterna att missbruka ett återbetalningssystem ingalunda
är små. Det är nämligen svårt för beskattningsmyndigheten att upptäcka
felaktigheter utan att kontrollera uppgifterna i ansökan. Det kan t.ex. visa
Prop. 2000/01:118
87
sig nödvändigt att genom föreläggande inhämta uppgifter från en bräns- Prop. 2000/01:118
leleverantör om hur mycket bränsle denne levererat till sökanden under
den period ansökan avser. Därutöver kan det krävs att beskattningsmyn-
digheten genomför en revision hos sökanden för att kontrollera att t.ex.
bränsle som köpts skattefritt har använts för ett skattefritt ändamål. Först
efter nu nämnda kontroller kan beskattningsmyndigheten vara tillräckligt
säker på att uppgifterna i en ansökan är riktiga. Med hänsyn till det nu
sagda anser regeringen att det varken finns administrativa skäl eller kon-
trollskäl för att tvinga mindre företag att använda sig av ett åtcrbetal-
ningssystem.
Det finns vidare inte skäl att känna oro för att systemet med skattebe-
friade förbrukare skulle bli alltför omfattande om även mindre företag får
möjlighet att ansöka om godkännande. Många mindre företag kommer
nämligen sannolikt att anse att deras bränsleförbrukning är för låg för att
det med hänsyn till de krav som ställs på de skattebefriade förbrukarna,
som t.ex. lagerbokföring, skall vara värt att ansöka om ett godkännande.
Dessa företag kommer alltså att välja att i efterhand ansöka om återbetal-
ning av skatten.
Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden anser regeringen att sy-
stemet med skattebefriade även skall vara öppet för företag som förbru-
kar förhållandevis små mängder bränsle eller alkohol.
Särskilda regler för yrkesfiskare
Fiskeriverket och Sveriges Fiskares Riksförbund anser att fiskets skatte-
befrielse bör bygga på innehavet av yrkesfiskelicens eller fartygstillstånd,
dvs. att de som har licens eller tillstånd skall få köpa bränslet skattefritt
utan att vara godkända som skattebefriade förbrukare.
Enligt LSE tas ingen skatt ut på bränslen som förbrukas i skepp som
används yrkesmässigt. Fiskare som använder skepp, dvs. fartyg vars
skrov har en högsta längd av minst tolv meter och en största bredd av
minst fyra meter, kan köpa bränsle utan skatt mot att de lämnar en för-
säkran om att bränslet skall förbrukas i skepp när skeppet inte används
för privat ändamål. När det gäller båtar, dvs. annat fartyg än skepp, krävs
det att fiskaren har ett fartygstillstånd för båten enligt fiskelagen
(1993:787) för att få köpa bränsle utan skatt.
Enligt fiskelagen krävs yrkesfiskelicens för att bedriva yrkesmässigt
fiske. Yrkesfiskelicens kan beviljas den för vars försörjning fisket är av
väsentlig betydelse, om fisket har anknytning till svensk fiskenäring. En
licens får återkallas, om den har meddelats på grund av felaktiga uppgif-
ter i ansökan eller om licensinnchavaren vid upprepade tillfällen överträtt
bestämmelser om fiske. Vidare krävs tillstånd för att få använda ett far-
tyg i yrkesmässig fiskeverksamhet, s.k. fartygstillstånd.
En fördel med en sådan lösning som Fiskeriverket och Sveriges Fiska-
res Riksförbund förordar är att fiskarna inte skulle behöva dels licens och
tillstånd från Fiskeriverket, dels ett godkännande från beskattningsmyn-
digheten för att kunna bedriva sin verksamhet. Dessutom föreslås i av-
snitt 6.9.2 att skattefri försäljning av bränsle till skepp skall få ske till
mottagare som inte är skattebefriade förbrukare. Detta skall även gälla
svenska skepp och alltså inte bara utländska. För fiskare, som använder
skepp i sin verksamhet, kommer det alltså vara möjligt att köpa bränsle
88
skattefritt utan att vara godkänd som skattebefriad förbrukare. Från kon- Prop. 2000/01:118
trollsynpunkt saknas det därför skäl att hindra svenska fiskare från att på
ett smidigt sätt kunna köpa bränsle utan skatt.
En utgångspunkt bör vara att undvika att olika regler kominer att gälla
för en fiskares fartyg. Detta kan uppnås genom att den som har yrkesfis-
kelicens skall anses godkänd som skattebefriad förbrukare för förbruk-
ning av bränsle i såväl skepp som båtar med fartygstillstånd enligt fiske-
lagen. Ett annat sätt är att låta båtar med fartygstillstånd omfattas av
samma regler som skepp, dvs. skattefri försäljning av bränsle till båtar
med fartygstillstånd skall även få ske till mottagare som inte är godkända
skattebefriad förbrukare. Vid en samlad bedömning och då särskilt med
beaktande av de regler som föreslås för skepp anser regeringen att även
båtar med fartygstillstånd enligt fiskelagen bör omfattas av nämnda reg-
ler. Det innebär att en fiskare som använder en båt med fartygstillstånd
kommer att kunna köpa bränsle skattefritt utan krav på att vara godkänd
som skattebefriad förbrukare. Upplagshavarna kommer att få avdrag för
skatt på bränsle som tagits emot för förbrukning i en sådan båt. Vad detta
innebär utvecklas i avsnitt 6.9.2.
Bör systemet med skattebefriade förbrukare även omfatta företag som enligt
dagens regler inte har rätt att mot försäkran köpa varor utan skatt?
Sveriges Industriförbund och Svensk Industriförening anser att industrin
även skall omfattas av systemet med skattebefriade förbrukare. Lantbru-
karnas Riksförbund har samma inställning i fråga om företag som driver
jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksverksamhet. Regeringen anser att
det finns skäl att överväga om systemet även bör omfatta industrin och
jordbruket. Utredningen har dock inte haft i uppdrag att överväga om
rätten att köpa bränsle skattefritt skall utvidgas till fler sektorer och inte
heller självmant tagit upp frågan. Frågan behöver därför utredas och då
särskilt vilka offentlig-finansiella effekter en utvidgning skulle leda till.
Med hänsyn härtill är regeringen för närvarande inte beredd att föreslå att
systemet med skattebefriade förbrukare även skall omfatta industrin och
jordbruket. Regeringen kommer att återkomma i frågan efter det svenska
ordförandeskapet i EU.
Sammanfattning och ikraftträdande
Sammanfattningsvis föreslår alltså regeringen ett system där endast den
som är godkänd som skattebefriad förbrukare skall få köpa bränsle eller
alkohol skattefritt. Endast den som med hänsyn till sina ekonomiska för-
hållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig skall kunna godkän-
nas som skattebefriad förbrukare. Kravet att man måste vara godkänd
som skattebefriad förbrukare för att få köpa alkoholvaror utan skatt skall
dock inte gälla för universitet, högskolor, apotek eller sjukhus. Detsam-
ma skall gälla för försäljning till båtar med fartygstillstånd enligt fiskela-
gen. Det nya systemet föreslås träda i kraft den 1 oktober 2001.
89
Prop. 2000/01:118
Regeringens förslag: Upplagshavares och andra skattskyldigas rätt
till avdrag förutsätter att varoma tas emot av en skattebefriad förbru-
kare.
Utredningens förslag stämmer överens regeringens.
Remissinstanserna: Länsrätten i Dalarnas län, Tullverket och Sveri-
ges Redarförening har inga invändningar mot förslaget. Riksskatteverket
anser att det bör övervägas om upplagshavare skall ha direktåtkomst till
registeruppgifter om godkända skattebefriade förbrukare. Ekohrottsmyn-
digheten anser att upplagshavare, i samband med den månatliga skattere-
dovisningen, på särskilt fastställt formulär skall redovisa de poster för
vilka avdrag yrkas. På formuläret skall den skattebefriade förbrukarens
namn och person- eller organisationsnummer anges samt hur stora
mängder som sålts till varje förbrukare. Läkemedelsverket, Sveriges In-
dustriförbund, Svensk Industriförening, Sveriges Försäkringsförbund och
Swedish Match North Europé tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Reglerna om upplagshavares och
andra skattskyldigas rätt till avdrag för skatt vid försäljningen skall vara
direkt kopplade till alt försäljning skett till en skattebefriad förbrukare. I
dagens system skiljer sig LAS och LSE åt på det sättet att skattefriheten i
LAS åstadkoms genom att skattskyldigheten inte inträder, medan av-
dragsrätt används i LSE. Reglerna på detta område bör vara lika i de
båda lagarna. Enligt regeringens uppfattning bör skattefrihet genom av-
dragsrätt väljas. Avdragen redovisas nämligen varje månad i deklaratio-
nen och det bör göra del lättare för beskattningsmyndigheten alt välja ut
kontrollvärda objekt. Ett förslag om att skattefriheten skall uppnås ge-
nom avdrag lämnas i avsnitt 5.1.
Rätten till avdrag bör utformas på samma sätt som rätten till avdrag för
alkohol- och tobaksvaror som tagits emot av någon som har tillstånd en-
ligt lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg (32 § e och f LTS
och LAS). Enligt LTS och LAS får en upplagshavare göra avdrag för
skatt på varor som tagits emot av någon som har tillstånd enligt lagen om
proviantering. 1 förarbetena uttalades att rätten till avdrag inträder i sam-
ma stund som tillståndshavaren tar varoma i besittning och att avdrag
inte medges om varoma av någon anledning försvinner under transporten
(se prop. 1998/99:86 s 97). För varor som säljs till en skattebefriad för-
brukare bör alltså motsvarande gälla. Reglerna för upplagshavamas och
andra skattskyldigas rätt till avdrag blir på detta sätt tydliga. De skall
säkerställa att varoma tas emot av en som godkänts som skattebefriad
förbrukare i enlighet med vad som gäller för dennes godkännande.
I likhet med utredningen anser regeringen att det bör ställas krav på att
det hos en upplagshavare enkelt går att se vilka skattebefriade förbrukare
som köper varor hos honom. Bestämmelser om att det hos en upplagsha-
vare enkelt skall gå att se vilka skattebefriade förbrukare som köper varor
hos honom kan meddelas i förordning genom verkställighetsföreskrifter.
När det gäller verkställighetsföreskrifter kan regeringen uppdra åt en
90
myndighet att meddela sådana föreskrifter. Regeringen har för avsikt att Prop. 2000/01:118
bemyndiga Riksskatteverket att meddela föreskrifter i nu aktuella fall.
Ekobrottsmyndigheten föreslår att upplagshavare varje månad på sär-
skilt fastställt formulär skall lämna uppgift till beskattningsmyndigheten
om hur stora mängder varor som sålts till skattebefriade förbrukare.
Myndigheten anför att med en sådan uppgiftsskyldighet kommer be-
skattningsmyndigheten att kunna ingripa på ett tidigt stadium eftersom
beskattningsmyndigheten snabbt kommer att få indikationer på onormalt
stora inköp. Ekobrottsmyndigheten menar också att en sådan uppgifts-
skyldighet skulle vara preventiv eftersom enbart vetskapen om att be-
skattningsmyndigheten har tillgång till uppgifterna kommer att verka
avhållande på de som är beredda att missbruka systemet.
Vad Ekobrottsmyndigheten föreslår är alltså att upplagshavare varje
månad skall lämna kontrolluppgifter om leveranser till skattebefriade
förbrukare. Syftet med att ta in uppgifterna är att kontrollera de skattebe-
friade förbrukarna. På punktskatteområdet finns det i dag inga regler om
att skattskyldiga eller andra skall lämna kontrolluppgifter. Beskattnings-
myndigheten får dock förelägga den som är bokföringsskyldiga eller an-
nan juridisk person än dödsbo att lämna kontrolluppgift om tredje man
(se 3 kap. 5 § LPP). Denna bestämmelse innebär att beskattningsmyn-
digheten kommer att kunna förelägga upplagshavare att lämna kontroll-
uppgifter om leveranser till skattebefriade förbrukare. Frågan blir då
närmast om befogenheten att inhämta kontrolluppgifter är tillräcklig eller
om nämnda befogenhet behöver kompletteras med en skyldighet för upp-
lagshavare att vaije månad lämna uppgifter om leveranser till skattebefri-
ade förbrukare.
För att en sådan uppgiftsskyldighet som Ekobrottsmyndigheten före-
slår skall bli effektiv krävs att beskattningsmyndigheten har både resurser
och rutiner för att analysera uppgifterna. Det innebär att samtliga uppgif-
ter måste gås igenom och analyseras. På alkohol- och bränsleområdet
finns det cirka 600 upplagshavare, låt vara att långt ifrån samtliga kom-
mer att leverera varor till skattebefriade förbrukare. De som levererar
varor till skattebefriade förbrukare skall dock enligt Ekobrottsmyndighe-
tens förslag varje månad lämna uppgifter om leveranser till uppskatt-
ningsvis 7 500 skattebefriade förbrukare. Beskattningsmyndigheten skul-
le alltså varje månad få hantera och analysera en ansenlig mängd uppgif-
ter, varav merparten kanske inte ens kommer att ge några uppslag till
kontroller. Det finns därför en risk för att Ekobrottsmyndigheten förslag
skulle bli mycket resurskrävande utan att effektiviteten i kontrollverk-
samheten ökar i motsvarande mån.
Att regelbundet ta in uppgifter kan vidare leda till att kontrollinsatserna
styrs till andra områden än där behovet för tillfället är som störst. Bara
förekomsten av uppgifterna kan alltså leda till att beskattningsmyndighe-
ten kommer att använda en oproportionerligt stor del av resurserna till att
kontrollera skattebefriade förbrukare. Därmed inte sagt att skattebefriade
förbrukare inte är ett viktigt kontrollområde utan bara att kontrollbehovet
till och från kan vara större på andra områden.
En upplagshavare skall i sin deklaration yrka avdrag för skatt på varor
som tagits emot av skattebefriade förbrukare. Beskattningsmyndigheten
kommer alltså att kunna förelägga upplagshavare, som redovisar onor-
malt stora avdrag, att lämna kontrolluppgifter om leveranser till skattebe-
91
friade förbrukare i syfte att kontrollera förbrukarna. Det bör tilläggas att Prop. 2000/01:118
beskattningsmyndigheten självfallet kommer att kunna förelägga samtli-
ga upplagshavare att för en viss given tidsperiod lämna kontrolluppgifter
om leveranser till skattebefriade förbrukare. En sådan åtgärd skulle t.ex.
kunna vara effektiv kort efter systemets ikraftträdande eller när det av
andra skäl är påkallat från kontrollsynpunkt. Inget hindrar heller att be-
skattningsmyndigheten regelbundet, t.ex. varje kvartal eller år, förelägger
samtliga upplagshavare att lämna kontrolluppgifter.
Med hänsyn till det ovan sagda anser regeringen att fördelarna med
Ekobrottsmyndighetens förslag inte uppväger nackdelarna, inte minst
mot bakgrund av att beskattningsmyndigheten redan har möjlighet att ta
in uppgifter när det är påkallat från kontrollsynpunkt. Regeringens be-
dömning är alltså att beskattningsmyndigheten kommer att kunna kon-
trollera de skattebefriade förbrukarna på ett effektivt sätt med nuvarande
kontrollbefogenhcter. Regeringen är därför inte beredda att gå vidare
med Ekobrottsmyndighetens förslag.
Riksskatteverket anser att det bör övervägas om upplagshavare skall få
ha direktåtkomst till registeruppgifter om skattebefriade förbrukare. I
prop. 2000/01:33 Behandling av personuppgifter inom skatt, tull och ex-
ekution föreslår regeringen en ny lag om behandling av uppgifter i skat-
teförvaltningens beskattningsverksamhet. Enligt 2 kap. 9 § i förslaget får
en enskild endast ha direktåtkomst till uppgifter om sig själva under för-
utsättning att uppgifterna får lämnas ut till honom och regeringen medde-
lat föreskrifter om det. Det är alltså inte möjligt för enskilda att ha direkt-
åtkomst till uppgifter om andra än sig själva. Den fråga som
Riksskatteverket tar upp har alltså nyligen behandlats och det saknas
därför skäl att nu överväga frågan på nytt.
Regeringens förslag: En skattebefriad förbrukare skall löpande bok-
föra inköp och förbrukning av obeskattade varor och på lämpligt sätt
se till att det finns underlag för kontroll av att varor som köpts in utan
skatt använts för det ändamål som var förutsättning för skattefriheten.
Utredningens förslag stämmer överens med vårt.
Remissinstanserna: Länsrätten i Dalarnas län, Tullverket och Sveri-
ges Redarförening har inga invändningar mot förslaget. Läkemedelsver-
ket, Svenska Petroleum Institutet, Sveriges Industriförbund, Svensk Indu-
striförening, Swedish Match North Europé och Sveriges Försäkringsför-
bund tillstyrker förslaget. Sveriges Fiskares Riksförbund anser att det inte
förefaller genomtänkt att införa krav på ytterligare en typ av bokföring
utöver det krav som gäller enligt bokföringslagen.
Skälen för regeringens förslag: För att kontrollen av systemet skall
bli effektiv bör aktörerna åläggas att ha en bokföring som gör det möjligt
att kontrollera verksamheten. I vart fall bör bokföringen vara utformad så
att det klart framgår hur stora mängder av skattefria varor som köpts in,
förbrukats för det skattefria ändamålet och som finns i lager, dvs. det bör
finnas en lagerbokföring. Regeringen föreslår därför att en skattebefriad
92
förbrukare löpande skall bokföra inköp och förbrukning av obeskattade Prop. 2000/01:118
varor. Vidare bör en förbrukare på lämpligt sätt se till att det finns under-
lag för kontroll av att varor som köpts in utan skatt använts för det ända-
mål som var förutsättningen för skattefriheten. Detta är för övrigt något
som företagen måste göra redan i dag för att korrekt kunna redovisa skat-
ten på varor som köps in skattefritt men som används för något annat
ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten.
Enligt bokföringslagen (BFL) skall inköp bokföras löpande. Däremot
finns inget krav enligt BFL om att bokföring måste ske på artikelnivå,
dvs. i förevarande fall inköp av obeskattad olja eller alkohol. För att klara
av detta måste ett extra konto läggas upp i bokföringen och vid varje in-
köpstillfälle måste en extra bokföringskontering göras. När det gäller
förbrukningen finns det inget krav enligt BFL på löpande bokföring.
Däremot måste enligt BFL vid varje bokslut årets förbrukning fastställas
för att få fram de kostnader som ska belasta resultatet.
Vid en renodlad lagerbokföring skall förbrukningen i stället grunda sig
på en löpande redovisning av den faktiska förbrukningen. För t.ex. ett
växthusföretag skulle detta kräva en löpande redovisning av oljeförbruk-
ningen. Rent praktiskt måste det finnas en särskild mätare på oljepumpen
från vilken man löpande kan avläsa förbrukningen.
Kravet på lagerbokföring innebär att företagen måste redovisa inköp
och förbrukning löpande. De alternativ man kan tänka sig är daglig,
veckovis eller månadsvis redovisning. Vid exempelvis daglig redovis-
ning måste varje dags förbrukning av obeskattade varor läsas av och no-
teras i en journal eller liknande. Där skall också noteras inköp av olja och
uttag av olja för något skattepliktigt ändamål. Vidare måste avstämningar
göras genom fysisk inventering. Från kontrollsynpunkt är det inte nöd-
vändigt att ställa krav på daglig eller veckovis redovisning. För att uppnå
syftet med kravet på lagerbokföring är det alltså tillräckligt att kräva må-
nadsvis redovisning.
Försäkranssystemet för alkohol omfattar endast den som har tillstånd
från Läkemedelsverket att köpa minst 25 kilogram alkohol under ett ka-
lenderår. Den som har tillstånd skall enligt Läkemedelverkets verkstäl-
lighets- och denatureringsföreskrifter för teknisk sprit m.m. (LVFS
1995:2) föra anteckningar över inköp, förbrukning och lager av teknisk
sprit. Dessutom skall lagret inventeras med lämpliga intervall (se 10 §).
För de företag som i dag har möjlighet att utnyttja försäkranssystemet på
alkoholområdet finns alltså redan krav på lagerbokföring. Dessa företag
har med andra ord redan en bokföring som möjliggör kontroll av verk-
samheten och uppfyller därmed redan de krav på bokföringen som nu
föreslås.
De närmare föreskrifterna om hur bokföringen skall vara utformad kan
meddelas i förordning genom verkställighetsföreskrifter. När det gäller
verkställighetsföreskrifter kan regeringen uppdra åt myndighet att med-
dela sådana föreskrifter. Regeringen har för avsikt att bemyndiga Riks-
skatteverket att meddela föreskrifter om hur bokföringen skall vara ut-
formad.
När det gäller invändningen från Sveriges Fiskares Riksförbund före-
slås i avsnitt 6.3 och 6.9.2 att skattefri försäljning av bränsle till skepp
eller båt med fartygstillstånd enligt fiskelagen skall få ske till mottagare
som inte är godkända som skattebefriade förbrukare. Fiskare, som an-
93
vänder skepp eller båtar med fartygstillstånd, kommer alltså inte att be- Prop. 2000/01:118
höva ansöka om att bli godkända som skattebefriade förbrukare för att få
möjligt att köpa bränsle skattefritt. Det innebär i sin tur att kravet på la-
gerbokföring inte kommer att gälla för sådana fiskare, såvida de inte
självmant ansöker om att bli godkända som skattebefriade förbrukare.
Det bör tilläggas att enligt dagens försäkranssystem är det inte möjligt att
mot försäkran köpa bränsle utan skatt för yrkesmässig användning i båtar
utan fartygstillstånd. Fiskare som använder sådana båtar kommer precis
som i dag att vara hänvisade till att ansöka om återbetalning i efterhand.
Regeringens förslag: Den som är godkänd som skattebefriad förbru-
kare och är registrerad som varumottagare får göra avdrag för skatt på
alkoholvaror som förbrukats för ett skattefritt ändamål.
Utredningen föreslår ingen avdragsrätt för skattebefriade förbrukare.
Remissinstanserna tar inte upp frågan.
Skälen för regeringens förslag: Enligt LSE har samtliga skattskyldi-
ga rätt att göra avdrag för skatt på bränsle som använts för något skatte-
fritt ändamål (se 7 kap. LSE). Någon ändring härvidlag föreslås inte i del
här ärendet (se 7 kap. förslaget till lag om ändring i LSE). Det innebär att
den som vill köpa bränsle från en utländsk upplagshavare kan göra det i
egenskap av varumottagare och sedan yrka avdrag för skatten i takt med
att varoma förbrukas för något skattefritt ändamål.
Som framgår av avsnitt 4.7.3 inträder skattskyldigheten för varumotta-
gare när han tar emot varorna. Han behöver dock betala skatten först i
och med att den skall deklareras. För en registrerad varumottagare inne-
bär det att de varor han tar emot en månad skall redovisas och betalas
senast den tjugonde i månaden efter. En oregistrerad varumottagare mås-
te dock redovisa och betala skatten senast fem dagar efter den dag då han
tog emot varoma. Det innebär att en oregistrerad varumottagare endast
kan yrka avdrag för skatten på de varor som förbrukats under de fem för-
sta dagarna efter mottagandet. En registrerad varumottagare kan däremot
yrka avdrag för skatten på varor som förbrukats under redovisningsperi-
oden, dvs. den kalendermånad då varoma togs emot. Det kan naturligtvis
tänkas att varoma inte förbrukas under samma redovisningsperiod som
de tagits emot från den utländske upplagshavaren. Avdrag för skatt på
sådana varor kan dock medges för senare redovisningsperioder, givetvis
under förutsättning att de förbrakats under den period som avdraget av-
ser. Överstiger avdragen för en redovisningsperiod skattens bruttobelopp
för perioden, skall det överskjutande beloppet återbetalas. Det nu sagda
innebär att en registrerad varumottagare förr eller senare kommer att få
dra av skatten på samtliga varor som förbrukats för något skattefritt än-
damål. Detta gäller även den oregistrerade varumottagaren. Reglerna för
deklaration, betalning och återbetalning av skatt finns i 2 kap. och 5 kap.
LPP.
På energiområdet finns det alltså redan i dag regler som gör det möjligt
för svenska företag att köpa varor från utländska upplagshavare och ändå
94
få del av den skattefrihet som gäller för vissa användningsområden. Mot- Prop. 2000/01:118
svarande möjlighet finns dock inte på alkoholområdet. Detta hänger ihop
med att enligt LAS är det endast upplagshavare som har rätt att göra av-
drag för skatt på varor som använts för ett skattefritt ändamål. För att inte
utländska upplagshavare skall missgynnas bör det därför införas en av-
dragsrätt liknande den som finns i LSE.
För att få proviantera alkoholvaror utan skatt krävs tillstånd enligt la-
gen om proviantering av fartyg och luftfartyg. Den som har tillstånd kan
dock välja att köpa varoma från en utländsk upplagshavare och sedan, i
fall han är registrerad varumottagare, yrka avdrag för skatten på varoma i
takt med att de förbrukas ombord. Som skäl till att denna avdragsrätt en-
dast skulle gälla för registrerade varamottagare anfördes i prop.
1998/99:86 att beskattningsmyndigheten har möjlighet att avregistrera
den som har åsidosatt vad som åligger honom enligt gällande föreskrifter.
Någon motsvarande möjlighet finns självfallet inte för den oregistrerade
varumottagaren. Den registrerade varumottagaren är dessutom skyldig att
varje månad lämna en deklaration, vilket inte gäller för den oregistrerade.
Därefter anförde regeringen att med tanke på de stora skattebelopp som
det kan röra sig om bör därför avdragsrätten bara komma i fråga för den
som är registrerad varumottagare (se s. 63). De skäl som anfördes i prop.
1998/99:86 är även giltiga i det här ärendet. Regeringen föreslår därför
att nu aktuell avdragsrätt endast skall gälla för de som är godkända som
skattebefriade förbrukare och registrerade som varumottagare. En be-
stämmelse härom tas in i 33 § LAS.
Det bör påpekas att för att få föra in teknisk sprit till landet krävs inför-
seltillstånd enligt lagen om försäljning av teknisk sprit m.m. (LFT). Där-
emot har den som är registrerad som varumottagare rätt enligt alkoholla-
gen (1994:1738) att föra in alkoholdrycker till landet. Som nämnts i av-
snitt 6.3 avser regeringen att återkomma med ett förslag som så långt
möjligt rationaliserar och samordnar kontrollsystemen i LAS respektive
LFT.
Regeringens förslag: Godkännande av skattebefriad förbrukare får
återkallas om förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller
om varoma används för annat ändamål än vad som anges i godkän-
nandet. Vidare får godkännandet återkallas om bokföringen inte är ut-
formad på ett tillfredsställande sätt eller om den som godkänts inte
medverkar vid kontroll av verksamheten.
Utredningens förslag: stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Länsrätten i Dalarnas län, Tullverket och Sveri-
ges Redarförening har inga invändningar mot förslaget. Läkemedelsver-
ket, Sveriges Industriförbund, Svensk Industriförening, Swedish Match
North Europé och Sveriges Försäkringsförbund tillstyrker förslaget.
Svenska Petroleum Institutet tillstyrker förslaget men anser att beskatt-
95
ningsmyndigheten bör vara skyldig att informera upplagshavare om be- Prop. 2000/01:118
slut om återkallelse.
Skälen för regeringens förslag: Som anförts i avsnitt 6.3 bör det stäl-
las stora krav på den som skall ingå i det nya systemet. Dessa krav skall
självfallet uppfyllas under hela den tid som godkännandet gäller. Mer
allvarliga missförhållanden bör därför leda till att godkännandet återkal-
las.
En första åtcrkallclsegrund bör vara alt förutsättningarna för godkän-
nande inte längre finns. Detta innebär att återkallelse skall ske om de
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är sådana att ett
godkännande inte skulle ha meddelats.
Återkallelse bör också ske om varoma används för annat ändamål än
vad som anges i godkännandet. Både LSE och LAS har regler som inne-
bär att skattskyldighet inträder när någon köpt en vara för ett ändamål,
som medför skattefrihet, men sedan använder den för ett annat ändamål
(4 kap. 1 § 6 LSE och 8 § första stycket 7 LAS). De nu angivna reglerna
syftar till att skatt skall tas ut vid en felaktig användning. Reglerna är
dock inte tänkta att kunna användas för att skaffa sig en skattekredit. En
näringsidkare skall alltså inte kunna ange ett skattefritt ändamål vid in-
köpet och sedan använda varan för ett annat ändamål och betala skatten
vartefter varoma förbrukas. Om en förbrukare inte bryr sig om att redo-
visa och betala skatt för varor som använts för ett skattepliktigt ändamål
bör godkännandet regelmässigt återkallas. Även om användningen har
deklarerats bör återkallelse tillgripas om det inte rör sig om ett enstaka
tillfälle.
Det bör vidare övervägas om återkallelse skall kunna ske vid två situa-
tioner som har att göra med kontrollen av förbrukarna. Det förefaller rim-
ligt att återkallelse skall kunna ske om den som godkänts som skattebe-
friad förbnikare inte uppfyller kraven på hur bokföringen skall vara ut-
formad eller inte medverkar vid beskattningsmyndighetens kontroll av
verksamheten.
De nu angivna återkallelsegrundema stämmer i allt väsentligt överens
med de grunder som gäller för återkallelse av tillstånd till proviantering
enligt lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg. I det lagstiftnings-
ärendet ansåg Lagrådet att den återkallelsegrund som gällde medverkan
vid skattekontroll borde utgå. Regeringen, som inte ändrade sitt förslag,
anförde bl.a. att obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror skulle få
hanteras skattefritt utanför den s.k. suspensionsordningen. För att ett så-
dant system skall vara fiskalt försvarbart måste det innehålla goda kon-
trollmöjligheter och det är från fiskal synpunkt inte acceptabelt att den
som motsätter sig en kontroll skall kunna fortsätta att köpa obeskattade
alkoholdrycker och tobaksvaror (se prop. 1998/99:86 s. 85).
Det finns beträffande det nu föreslagna systemet lika stort behov av
kontroll och av att hålla dem som inte medverkar vid kontroll utanför
systemet. Regeringen anser därför att ett godkännande skall kunna åter-
kallas om förbrukaren inte fullgör sina bokföringsskyldigheter eller inte
medverkar vid en skattekontroll.
Den som godkänts som skattebefriad förbrukare kan köpa alkohol och
bränsle utan skatt. Det är inte rimligt att den som misskött sig och på
grund därav fått sitt godkännande återkallat skall kunna fortsätta att köpa
96
produkter skattefritt. Med hänsyn härtill bör ett beslut om återkallelse Prop. 2000/01:118
gälla omedelbart, om inte annat förordnas.
Svenska Petroleum Institutet anser att beskattningsmyndigheten bör
vara skyldig att informera upplagshavare om beslut om återkallelse. Re-
geringen anser dock att det inte är lämpligt att införa en lagstadgad upp-
giftsskyldighet av nu aktuellt slag. Behovet av information får i stället
tillgodoses genom att upplagshavarna, i de fall de är osäkra, kontaktar
beskattningsmyndigheten för att kontrollera att den som utger sig för att
vara godkänd som skattebefriad förbrukare också är det.
Regeringen föreslår alltså att ett godkännande som skattebefriad för-
brukare skall kunna återkallas om, förutsättningarna för godkännande
inte längre finns, alkoholen eller bränslet används för annat ändamål än
det än som anges i godkännandet, förbrukaren inte fullgör sina bokfö-
ringsskyldigheter eller förbrukaren inte medverkar vid skatterevision.
Regeringens förslag: De nya bestämmelserna om skattebefriade för-
brukare skall träda i kraft den 1 oktober 2001. Den som har ett till-
stånd från Läkemedelsverket, som innebär att han i dag för köpa alko-
hol utan skatt mot försäkran, skall under en övergångsperiod anses
godkänd som skattebefriad förbrukare.
Utredningens förslag: Skiljer sig från regeringens vad gäller tidpunk-
ten för ikraftträdandet.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall anser att det ur kon-
trollsynpunkt torde vara att föredra om tillstånden från Läkemedelsverket
upphörde att gälla i samband med ikraftträdandet och att tillståndshavar-
na tvingas ansöka om att bli godkända som skattebefriade förbrukare.
Länsrätten i Dalarnas län har inga invändningar mot förslagen. Läkeme-
delsverket tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller alkohol är dagens för-
säkranssystem kopplat till att den som köper alkoholen har ett tillstånd
från Läkemedelsverket. Verkets tillstånd är som regel begränsade till att
gälla i tre år. Vidare anges i tillstånden hur stor mängd som får köpas per
år, vilken typ av vara som får köpas, t.ex. odenaturerad eller fullständigt
denaturerad, samt för vilken användning som rätt till inköp föreligger.
Regeringen delar till viss del Kammarrätten i Sundsvalls bedömning
att det vore att föredra om det nya systemet med skattebefriade förbruka-
re kunde träda i kraft med en gång. Vi anser dock att det är nödvändigt
att underlätta övergången till det nya systemet och föreslår därför att till-
stånd som meddelats av Läkemedelsverket skall gälla som ett godkän-
nande som skattebefriad förbrukare. Den tid och de ändamål som anges i
tillståndet skall också gälla. Har någon fått ett tillstånd, som gäller från
t.ex. den 1 januari 2000 till utgången av 2002, skall han alltså anses som
en skattebefriad förbrukare fram till den sistnämnda tidpunkten. Därefter
måste han ansöka om att bli godkänd som skattebefriad förbrukare. Att
ett tillstånd från Läkemedelsverket skall gälla som ett godkännande som
skattebefriad förbrukare innebär att tillståndshavaren måste rätta sig efter
övriga regler som gäller för en skattebefriade förbrukaren t.ex. reglerna
97
4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 118
om bokföring. Likaså kan hans övergångsvis gällande godkännande åter- Prop. 2000/01:118
kallas om förutsättningarna för återkallelse föreligger.
Utredningen föreslår att det nya systemet skall träda i kraft den 1 juli
2001. För att de som omfattas av de nya bestämmelserna och beskatt-
ningsmyndigheten skall hinna förbereda sig för det nya regelsystemet
föreslår dock regeringen att det nya systemet skall träda i kraft först den
1 oktober 2001.
Som framgår av avsnitt 6.1.3 står förbrukning i skepp eller flygplan för
huvuddelen (runt 2 miljoner m3 per år) av det bränsle som i dag säljs mot
försäkran. Vidare framgår att mer än hälften av detta bränsle avser utri-
kes trafik. Vid kontakter med oljebranschen har följande framkommit om
hanteringen av dessa bränslen.
Skepp
Det finns kunder som lämnar stående försäkran och sådana som lämnar
försäkran varje gång. De större rederierna, t.ex. Finlandsfärjorna, har
stående försäkran. För de fartyg som tillfälligt lägger till i Sverige sker de
affärsmässiga kontakterna ofta via en mellanhand. Betalningen för oljan
sker då via denna mellanhand. Däremot levereras oljan direkt av bolagen
och dc ser också själva till att få in försäkran i samband med att båten
tankas. Själva försäkran finns på leveranssedeln.
De bolag som utredningen varit i kontakt med gör i mycket liten ut-
sträckning affärer med återförsäljare som inte är upplagshavare. Efter det
att en större härva med skattebedrägerier upptäckts i Stockholm, där för-
säkranssystemet för skepp använts, har dc bolag som sysslar med bunk-
ring av skepp skärpt sina rutiner väsentligt. Hos vissa bolag får återför-
säljarna köpa bränslet i beskattat skick för att sedan få återbetalning av
skatten när de visar upp en försäkran från den som slutligt tagit emot
bränslet. Andra bolag låter återförsäljarna köpa bränslet skattefritt. Ofta
har då återförsäljaren redan en försäkran från slutförbrukaren men ibland
får bolagen den först i efterhand. Återförsäljarnas leveranser sker ofta via
egna tankbåtar.
Flygplan
Hanteringen skiljer sig åt beroende på om det är fråga om en flygplats
med reguljär trafik eller om det är en lokal flygklubb eller liknande. På
flygplatserna med reguljär trafik finns cisterner som är registrerade som
skatteupplag och där flera oljebolag kan samlagra bränslet. På t.ex. Ar-
landa är det sammanlagt sex bolag som samlagrar bränsle i samma ut-
rymme. Där sker också tankningen av flygplanen via pipelines medan det
på andra flygplatser sker via tankbilar. Dessa leveranser avser så gott
som uteslutande flygfotogen. Bolagen har inte alltid egen personal som
sköter själva hanteringen men för varje upplag finns angivna vilka som
98
ansvarar för verksamheten. Oavsett vem som i praktiken gör den slutliga Prop. 2000/01:118
leveransen till planen har oljebolagen hand om den skattemässiga redo-
visningen.
Vid leveranser direkt in i planens tankar är själva försäkran en leve-
ranssedel som skrivs på av en ansvarig för planet. Varje leverans har allt-
så en egen försäkran. Leveranssedeln används sedan vid faktureringen
men den innehåller också en skrivning om att den som tar emot leveran-
sen försäkrar att bränslet skall användas för drift av planet. Hanteringen
av dessa leveranser medför inga kontrollproblem för bolagen. När väl
planet är tankat är det i praktiken omöjligt att göra något annat med
bränslet än att driva flygplansmotorema.
Till lokala flygklubbar och små flygbolag (helikopterbolag, turistflyg
m.m.) som utnyttjar flygplatser som saknar reguljär trafik sker bulklcve-
ranser, vilket innebär att en tankbil levererar bränslet till en farmartank
eller liknande som flygklubben eller företaget disponerar. Dessa leveran-
ser avser till den helt övervägande delen flygbensin. Ca 8 000 m3 flyg-
bensin per år förbrukas i Sverige. De som tar emot dessa leveranser läm-
nar stående försäkran en gång per år. Oljebolagen kontrollerar också att
de volymer som anges inte skiftar väsentligt mellan åren och att de ver-
kar rimliga utifrån den förbrukning man kan förvänta sig.
Regeringens förslag: Skattefri försäljning av bränsle till skepp och
flygplan skall även kunna ske till en mottagare som inte är godkänd
som förbrukare. För att upplagshavare skall få avdrag för skatt på
bränsle som levereras till skepp och flygplan skall krävas att bränslet
tagits emot för förbrukning i skeppet eller flygplanet.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens i fråga om
reglerna för skepp. När det gäller flygplan skiljer sig förslagen dock åt
eftersom regeringen inte föreslår att skattefria leveranser till flygplan
skall begränsas till vissa särskilt angivna flygplatser.
Remissinstanserna: Tullverket och Sveriges Redarförening har inga
invändningar mot förslagen. Luftfartsverket avstyrker förslaget att be-
gränsa den skattefria försäljningen till vissa flygplatser. Riksskatteverket
ifrågasätter om det inte bör uppställas krav på att svenska redare skall
vara godkända som skattebefriade förbrukare. Riksrevisionsverket saknar
en analys av problemen med dagens försäkranssystem vad gäller skatte-
fria leveranser till skepp. Ekobrottsmyndigheten tillstyrker skärpningen
av avdragsregeln för upplagshavare men anser att försäljningen av skatte-
fritt bränsle inte skall få ske via återförsäljare. Svenska Petroleum Institu-
tet anser att kravet på att bränslet skall tas emot i skeppet påtagligt mins-
kar risken för att skattefriheten missbrukas. Kungliga Svenska Aeroklub-
ben avstyrker förslaget och anför att förslaget är orättvist eftersom skatte-
fri försäljning endast får ske på vissa särskilt angivna flygplatser. Svens-
ka Allmänflygföreningen och Hjelmco Oil avstyrker förslaget och anför
att förslaget är diskriminerande i förhållande till de mindre användarna
och flygplatserna. Förslaget hämmar dessutom konkurrensen. Frivilliga
99
Flygkåren avstyrker förslaget och anför att förslaget kommer att kraftigt Prop. 2000/01:118
reducera tillgången på bränsle på de flesta av de flygplatser som i dag
utgör baser för kårens verksamhet.
Skälen för regeringens förslag:
Skepp
Försäljning av bränsle till skepp sker ofta under den korta tid som skep-
pet ligger i hamn för lastning och lossning. Det rör sig ofta om skepp
som angör svenska hamnar endast vid enstaka tillfällen. Det får anses
uteslutet att beskattningsmyndigheten skall vara involverad i denna han-
tering genom att försäljningen skulle vara villkorad av att mottagaren är
godkänd som skattebefriad förbrukare. För dessa skepp måste därför sär-
skilda regler finnas.
Ett tänkbart alternativ skulle vara återbetalning. Det skulle dock med
all sannolikhet medföra betydande problem för de oljebolag som i dag är
verksamma på denna marknad. Ofta finns det möjlighet att skaffa bränsle
till skeppet i ett annat land, där skattefriheten medges direkt och man
kommer då att undvika att köpa bränsle i Sverige.
Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden anser regeringen att även
den som inte är godkänd som skattebefriad förbrukare skall kunna köpa
bränsle skattefritt för förbrukning i skepp. Riksskatteverket har ifrågasatt
om det inte bör krävas att svenska redare skall vara godkända som skat-
tebefriade förbrukare. Regeringen är tveksam till att föreslå en sådan be-
stämmelse eftersom rederierna, utan att vara godkända skattebefriade
förbrukare, ändå alltid kan köpa bränsle skattefritt i ett annat land. Det är
dock sannolikt att de större rederierna, som i dag lämnar stående försäk-
ran, kommer att inordna sig i det nya systemet med skattebefriade för-
brukare eftersom det bör underlätta hanteringen mellan rederierna och
oljebolagen.
En sak som måste beaktas i sammanhanget är att leveranser till skepp
är det område inom det nuvarande försäkranssystemet för bränsle där
man funnit mest oegentligheter. Problemet har dock inte varit att bräns-
len, som har levererats till skepp, därefter hamnat fel. I stället har pro-
blemet varit att försäkransblanketter har använts som underlag för avdrag
trots att bränslet gått direkt till andra användare. I vissa fall är det upp-
lagshavare som missbrukat systemet. I lika hög utsträckning är det dock
mellanhänder, som genom att visa upp falska försäkranshandlingar, har
kunnat köpa bränsle från upplagshavare utan skatt och därefter levererat
bränslet till helt andra kunder. Reglerna kring de skattefria leveranserna
till skepp måste därför skärpas.
I dagens regel sägs att avdrag medges för bränsle som sålts för för-
brukning i skepp. Det kan alltså enligt lagtexten räcka med att upplags-
havaren haft uppfattningen att försäljning sker för förbrukning i skepp.
Det finns däremot inget uttryckligt krav på att han även skall se till att
bränslet hamnar i ett skepp. Det måste därför av lagtexten klart framgå
att upplagshavarens rätt till avdrag förutsätter att bränslet faktiskt kommit
till skeppet. Rätt till avdrag bör därför endast föreligga om bränslet tagits
emot i skeppet. Det stämmer också med den ordning vi föreslagit för le-
veranser till skattebefriade förbrukare. Däremot bör det inte ställas några
krav i lagtexten på att den som tar emot bränslet skall intyga vad det skall
100
användas till. En sådan regel leder snarare fel då den kan tas till intäkt för Prop. 2000/01:118
att det är dokumentet som utlöser upplagshavaren avdragsrätt. Problemet
med fusk i dagens försäkranssystem ligger huvudsakligen i att försäkran i
sig fått en alltför stor betydelse för avdragsrätten. Upplagshavarna får i
stället, genom att bevara leveranssedlar eller liknande handlingar, se till
att de har möjlighet att styrka rätten till avdrag.
Regeringen föreslår alltså att upplagshavare, utöver avdraget för leve-
ranser till skattebefriade förbrukare, skall få avdrag för skatt på bränsle
som tagits emot för förbrukning i skepp för annat än privat ändamål. Den
som tagit emot bränslet skall, i likhet med vad som gäller i dag, bli skatt-
skyldig om bränslet används för något annat ändamål än fartygsdrift eller
för privat fartygsdrift.
Det finns skäl att något beröra frågan om det regler som nu föreslås gör
det möjligt att i likhet med vad som sker i dag låta leveransen till slutför-
brukaren ske via en återförsäljare. I dagens system blir denna leverans
skattefri genom att återförsäljaren förser upplagshavaren med en försäk-
ran från slutförbrukaren. Ansvaret för att omständigheterna kring leve-
ransen är riktiga ligger emellertid hos upplagshavaren eftersom det är
han som gör avdrag för skatten på det som levererats.
Ekobrottsmyndigheten anför att endast godkända upplagshavare bör få
sälja bränsle skattefritt till skepp och att det inte längre bör vara tillåtet
för återförsäljare att som mellanhand sälja bränsle skattefritt. De regler
som nu föreslås innebär att avdragsrätt föreligger endast om bränslet har
tagits emot i skeppet. Upplagshavarna måste alltså kunna styrka att
bränslet levererats in i skeppet. I de fall en upplagshavare själv sköter
leveransen till skeppet bör det inte bli några problem att bevisa att bräns-
let tagits emot i transportmedlet. En upplagshavare som vill undvika att
få sina skatteavdrag ifrågasätta bör därför se till att själv ansvara för leve-
ransen. Däremot kan han låta en återförsäljare förmedla själva försälj-
ningen. Det går dock inte att bortse från att den skärpning som nu före-
slås innebär att upplagshavare, som inte har full kontroll över sina leve-
ranser till skepp, riskerar att få sina skatteavdrag ifrågasatta. Detta kan i
slutändan leda till att de får betala skatt för bränslet. Upplagshavarna
kommer självfallet att vara medvetna om riskerna och agera därefter var-
för det framstår som onödigt att införa ett förbud för upplagshavare att
använda sig av mellanhänder eller återförsäljare. Det som nu sagts gäller
även leveranser till skepp som disponeras av en godkänd skattebefriad
förbrukare. Det bör vidare framhållas att oljebolagen har ett intresse av
se till att inte obeskattad olja säljs som motorbränsle eller villaolja efter-
som bolagen då skulle förlora marknadsandelar. Mot bakgrund av nu
angivna förhållanden är regeringen inte beredd att förbjuda upplagshava-
re från att använda sig av mellanhänder eller återförsäljare.
Flygplan
I likhet med vad som gäller skeppen sker hanteringen av flygbränsle i
stor utsträckning under sådana former att den inte går att passa in i ett
system där beskattningsmyndigheten först skall lämna ett godkännande.
Även när det gäller flygplan behövs det alltså en regel som gör det möj-
ligt för upplagshavare att, utöver avdraget för leveranser till skattebefria-
de förbrukare, få avdrag för skatt på bränsle som tagits emot för förbruk-
ning i flygplan. Den som tagit emot bränslet skall i likhet med vad som
101
gäller i dag bli skattskyldig om bränslet används för något annat ändamål Prop. 2000/01:118
än flygplansdrifl.
T syfte att motverka skattefusk föreslår utredningen att avdrag för skatt
på bränsle som tagits emot för förbrukning i flygplan endast skall medges
om bränslet tagits emot på vissa angivna flygplatser. Utredningen före-
slår alltså restriktivare regler för flygtrafiken än för sjötrafiken. Vad som
ligger bakom denna skillnad i behandling framgår inte av utredningens
betänkande. Däremot framhåller utredningen att försäkranssystemet för
leveranser till skepp missbrukats i syfte att undandra skatt. Det finns
dock ingen uppgift om missbruk i fråga om skattefria leveranser till flyg-
plan. Med hänsyn till det nu sagda och till att det förefaller tveksamt från
konkurrenssynpunkt att begränsa möjligheten till skattefria leveranser till
vissa flygplatser är regeringen inte beredd att föreslå en sådan begräns-
ning. 1 likhet med vad som gäller för skepp skall alltså rätten till avdrag
för bränsle som tagits emot för förbrukning i flygplan gälla utan lokala
begränsningar.
Regeringen anser vidare att det inte heller i fråga om flygtrafiken finns
skäl att kräva att svenska flygbolag m.fl. skall vara godkända skattebefri-
ade förbrukare. Svenska flygbolag får alltså precis som svenska rederier
välja vilket system för skattefria inköp de vill använda sig av.
När det gäller möjligheten för lokala flygklubbar m.fl. att agera som
återförsäljare av flygbränsle hänvisas till vad som sagts beträffande åter-
försäljare av fartygsbränsle.
Ikraftträdande
De särskilda reglerna om flygplan och skepp föreslås träda i kraft samti-
digt som de nya reglerna om skattebefriade förbrukare, dvs. den 1 okto-
ber 2001.
Regeringens bedömning: Något krav på säkerhet vid transport av va-
ror i samband med import eller export införs inte.
Utredningens förslag: Kravet på säkerhet vid transport skall även om-
fatta de fall då varor importeras eller exporteras.
Remissinstanserna: Länsrätten i Dalarnas län, Tullverket, Riksskatte-
verket och Sveriges Redatförening har inga invändningar mot förslaget.
Svenska Petroleum Institutet anför att Sverige har en omfattande export
av raffinerade oljeprodukter och att det är angeläget att inga extra kost-
nader belastar verksamheten. Sprit ocli Vinleverantörsföreningen anser
att förslaget kommer att mångdubbla nivån på säkerheterna och avstyrker
därför förslaget. Sveriges Industriförbund, Svensk Industriförening, Swe-
dish Match North Europé och Sveriges Försäkringsförbund tillstyrker
förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt LTS, LAS och LSE skall
upplagshavare ställa säkerhet för betalning av skatt i samband med trans-
102
port av obeskattade varor. Säkerheten beräknas enligt schablon och skall Prop. 2000/01:118
motsvara den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade varor som
upplagshavaren transporterar under ett dygn.
Kravet på säkerhet för transporter har sin grund i cirkulationsdirekti-
vet. De svenska bestämmelserna omfattar endast transporter av varor
inom EU och inte varor som importerats eller skall exporteras.
Enligt den ursprungliga lydelsen av cirkulationsdirektivet, artikel 5.2,
skulle punktskatten anses vilande för varor som kom från eller var på väg
till tredje land när de omfattas av gemenskapens tullförfarande på annat
sätt än övergång till fri omsättning eller när de placerats i frizon eller
frilager. Detta innebar bl.a. att punktskatten var vilande om varor expor-
terades. Genom direktiv 94/74/EG ändrades artikeln så att export inte
längre omfattades av artikel 5.2.1 preambeln till direktiv 94/74/EG anges
att det är nödvändigt att undanta tullproceduren för export från uppskovs-
reglema för punktskattepliktiga varor för att, inom ramen för flyttnings-
förfarandet för punktskattepliktiga varor, kunna ställa säkerhet för de
risker som är förbundna med flyttning av varor från lastningsplatsen till
tullkontoret på utförselplatsen från gemenskapen.
Svenska Petroleum Institutet och Sprit och Vinleverantörsföreningen
anför att utvidgade krav på transportsäkerhet kommer att leda till ökade
kostnader för deras medlemsföretag. Utredningen anför i sitt betänkande
att detta inte kommer att bli fallet utan att utvidgade krav på transportsä-
kerhet endast kommer att innebära att säkerheten kan tas i anspråk i yt-
terligare några fall. Som redogjorts för inledningsvis beräknas den nuva-
rande transportsäkerheten enligt schablon. Enligt denna schablonregel
skall säkerheten motsvara den skatt som i medeltal belöper på de obe-
skattade varor som upplagshavaren transporterar under ett dygn. Om
kravet på transportsäkerhet utvidgas i enlighet med utredningens förslag
skall, till skillnad från i dag, även varor som importeras och exporteras
ligga till grund för schablonberäkningen. Det säger sig självt att upplags-
havama i sådana fall kommer att få ställa högre säkerheter och att deras
kostnader därmed kommer att öka.
Bestämmelserna om transportsäkerhet i LTS, LAS och LSE bygger på
att fråga är om transport av obeskattade varor. När det gäller varor som
exporteras tillämpas s.k. bruttoredovisning, vilket innebär att varor som
skall exporteras skall tas upp till beskattning och att avdrag medges för
de varor som exporteras. De nya bestämmelserna om skattskyldighetens
inträde för upplagshavare innebär ingen ändring härvidlag. När det gäller
export är det därför fel att tala om obeskattade varor. Skatteuppskov gäll-
er alltså inte för varor som transporteras i samband med en export utan i
stället gäller att för de varor som exporteras lyfts skatten av genom ett
avdrag. Regeringen anser därför att det inte finns något behov av utvidga
kravet på transportsäkerhet till att även omfatta varor som går på export.
Eftersom cirkulationsdirektivet inte säger något om transportsäkerhet vid
import saknas det därmed också skäl att låta kravet på transportsäkerhet
omfatta varor som importeras.
103
Regeringens förslag: Undantag från skatteplikt skall gälla för alko-
holinnehållct i vissa i gemenskapsrätten angivna produkter.
Utredningens förslag stämmer överens med vårt.
Remissinstanserna: Länsrätten i Dalarnas län, Tullverket, Riksskatte-
verket och Sveriges Redarförening har inga invändningar mot förslaget.
Sveriges Industriförbund, Svensk Industriförening, Swedish Match North
Europé och Sveriges Försäkringsförbund tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: 1 20 § första stycket e-i LAS anges
ett antal produkter som innehåller alkohol och som upplagshavaren kan
framställa utan att skattskyldighet inträder för alkoholen. Produkterna är
sådana som antingen skall eller får vara skattebefriade enligt artikel 27 i
alkoholskattedirektivet.
Skattskyldighet inträder således inte för upplagshavaren för den alko-
hol som:
- används för framställning av vinäger som hänförs till KN-nr 2209,
- används för framställning av läkemedel,
- används för att framställa smakämnen för tillverkning av livsmedel
och drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent,
- direkt eller som ingrediens används i halvfabrikat för framställning
av livsmedel, eller som fyllning, förutsatt att alkoholinnchållet vid varje
tillfälle inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram chokladpro-
dukter, och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av andra produkter,
- används vid tillverkning av en vara som inte är avsedd för konsum-
tion, under förutsättning att ingående alkohol är denaturerad i enlighet
med någon EG-medlemsstats krav.
Om någon, som inte är upplagshavare, har använt alkohol för att fram-
ställa produkterna, har han rätt till återbetalning av skatten enligt reglerna
i 30 § LAS. Däremot finns för närvarande inga regler som gör det möjligt
för den som för in dessa produkter till Sverige att komma ifrån skatten på
den del av produkten som består av alkohol. Beträffande produkter som
kommer från ett annat medlemsland lär frågan aldrig ha aktualiserats.
Vid import från tredje land, av t.ex. parfymer, har dock Tullverket ansett
att skatt måste tas ut på alkoholinnchållet eftersom det saknas undantag
för sådana fall i LAS.
Regeringen anser att den nuvarande skillnaden i reglerna för produkter
som importeras och sådana som framställs inom landet bör åtgärdas. Vi
föreslår därför att den alkohol som ingår i nu aktuella produkter skall
undantas från skatteplikt i LAS. Produkterna kan då föras in i landet utan
beskattningskonsekvenser.
Förslaget föranleder ändringar i 7 § LAS. Den nya bestämmelsen skall
gälla från och med den 1 oktober 2001.
104
Prop. 2000/01:118
Regeringens förslag: Kravet på att ledsagardokument skall upprättas
vid import tas bort.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Tullverket, Sveriges Industriförbund, Svensk In-
dustriförening, Swedish Match North Europé och Sveriges Försäkrings-
förbund tillstyrker förslaget. Svenska Petroleum Institutet har inga in-
vändningar mot förslaget under förutsättning att möjligheten att kontrol-
lera transporter av punktskattepliktiga varor inte försämras. Länsrätten i
Dalarnas län och Sveriges Redarförening har inga invändningar mot
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Något krav på ledsagardokument vid
import finns inte i cirkulationsdirektivet. Vid införandet av LTS, LAS
och LSE ansåg dock regeringen att det fanns behov av att få verifierat att
varoma nått avsedd mottagare och av den anledningen infördes ett krav
på ledsagardokument (prop. 1994/95:56 s. 99). Numera finns det dock
möjligheter att inhämta nödvändig information för kontroll på annat sätt.
Enligt 2 § tullregisterlagen (1990:137) får tullregistret användas bl.a. för
revisions- och annan kontrollverksamhet enligt LPP. Registret skall bl.a.
innehålla uppgifter som importörer är skyldiga att lämna med anledning
av import. Uppgifterna får lämnas ut på elektronisk väg till Riksskatte-
verket och skattemyndigheterna (3 och 7 §§ samma lag).
Regeringen föreslår därför att kraven på ledsagardokument vid import
tas bort från LTS, LAS och LSE. Det kan nämnas att detta får viss inver-
kan på lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter. Enligt 1 kap. 6 §
nämnda lag skall transporter åtföljas av ledsagardokument enligt vad som
föreskrivs i LTS, LAS, eller LSE eller enligt cirkulationsdirektivet. Ge-
nom vårt förslag kommer det inte att finnas krav på ledsagardokument
vid import. Detta bör dock inte innebära några problem för tullens kon-
troll enligt lagen eftersom det genom tullens register går att ta reda på om
transporten avser en importsituation.
Förslaget föranleder ändringar i 23 § LTS, 22 § LAS och i 6 kap. 3 §
LSE. Förslaget föreslås träda i kraft den 1 oktober 2001.
Regeringens förslag: Revision skall få göras hos den som ansöker om
godkännande som upplagshavare eller skattebefriad förbrukare och
hos den som ansöker om registrering som varumottagare. Revision
skall även få göras hos sådan skatterepresentant som en distansförsäl-
jare. Revision skall också få ske för kontroll av skatteupplag.
105
Utredningens förslag: Föreslår att de nya möjligheterna till revision Prop. 2000/01:118
skall träda i kraft först i samband med att punktskatterna inordnas i skat-
tekontosystemet, dvs. den 1 januari 2003. Dessutom föreslår inte utred-
ningen att revision skall få ske hos den som ansöker om att bli godkänd
som skattebefriad förbrukare.
Remissinstanserna: Riksskatteverket tillstyrker förslaget men anser att
ikraftträdandet bör flyttas fram till den 1 juli 2001. Övriga remissinstan-
ser tillstyrker eller berör inte förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Skatterevision får beslutas för kon-
troll av att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt
och fullständigt eller, att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyl-
dighet som kan antas uppkomma. Revision får enligt huvudregeln göras
hos den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokförings-
lagen och hos andra juridiska personer än dödsbon (3 kap. 7 § LPP).
Riksskatteverket har i olika sammanhang framfört önskemål om tydli-
gare regler om möjligheterna till kontroll i samband med en ansökan om
godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag. Verket har också
påpekat att reglerna är oklara vad gäller befogenheterna att göra kontrol-
ler av skatteupplag.
Rent allmänt kan sägas att krav kan ställas på att den som ansöker om
ett godkännande skall bistå beskattningsmyndigheten med dc uppgifter
som behövs för att myndigheten skall kunna sköta sin uppgift. Det är
dock tveksamt i vilken grad som beskattningsmyndigheten kan vägra ett
godkännande på grund av ofullständiga uppgifter. Det förefaller mest
ändamålsenligt att råda bot på den osäkerhet som finns kring dessa frågor
genom att ge beskattningsmyndigheten befogenhet att besluta om revi-
sion redan när någon ansöker om ett godkännande. Denna nya befogen-
het skall gälla vid ansökningar om godkännande som upplagshavare och
eller skattebefriad förbrukare och vid ansökningar om registrering som
varumottagare. Det kan för övrigt tilläggas att redan i dag kan den som
ansöker om F-skattsedel revideras.
Vid distansförsäljning gäller att säljaren i Sverige skall företrädas av
en av beskattningsmyndigheten godkänd representant (se t.ex. 16 § andra
stycket LTS). En sådan representant har i stort sett samma uppgifter som
en sådan representant för utländska företagare som finns beskriven i 23
kap. 4 § skattebetalningslagen (1997:483). För denne representant finns
särskilt angivet i skattebetalningslagcn att han får revideras. Detsamma
bör uttryckligen gälla för distansförsäljarens representant.
En upplagshavare skall ställa säkerhet för de varor han förvarar i skat-
tcupplaget. Säkerheten skall enligt huvudregeln uppgå till ett belopp som
motsvarar tio procent av skatten på de varor som han i medeltal förvarar i
skatteupplaget under ett år (se t.ex. 11 § andra stycket LTS). Kravet på
säkerhet kan dock jämkas på grund av särskilda omständigheter (se
t.ex. 15 a § LTS). Att risken för stöld eller svinn bedöms som liten kan
vara skäl för jämkning (prop. 1996/97:116 s. 72). Det kan således finnas
skäl att kontrollera hur skatteupplagens säkerhetsanordningar m.m. ser ut
för att bedöma om en ställd säkerhet kan anses godtagbar. Vidare kan det
finnas behov av alt mer allmänt kontrollera skatteupplagen för att kunna
ta ställning till om de är lämpliga som skatteupplag. Det är tveksamt om
sådana kontroller är tillåtna vid en revision, eftersom en revision endast
får göras för kontroll av att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet
106
fullgjorts riktigt och fullständigt eller, att förutsättningar finns att fullgöra Prop. 2000/01:118
uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma. Regeringen föreslår därför
att beskattningsmyndigheten skall få besluta om revision för att kontrol-
lera skatteupplag.
I likhet med Riksskatteverket anser regeringen att det saknas skäl att
vänta med att införa nya möjligheter till revision av upplagshavare, skat-
teupplag, registrerade varumottagare, skattebefriade förbrukare och re-
presentanter. Regeringen har dock valt att flytta fram ikraftträdandet för
systemet med skattebefriade förbrukare och övriga ändringar till den 1
oktober 2001. De nya bestämmelserna om revision bör träda i kraft sam-
tidigt. Detta föranleder ändringar i 3 kap. 7 § LPP.
Regeringens förslag: Det skall vara möjligt att besluta om s.k. tred-
jemansrevision i ärenden om återbetalning enligt lagen om skatt på
energi.
Utredningens förslag skiljer sig från regeringens på så sätt att utred-
ningen föreslår att befogenheten att besluta om tredjemansrevision även
skall gälla vid kontroll av ansökningar om återbetalning av skatt på to-
bak, alkohol och gödselmedel.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall anser att behovet av
tredjemansrevision på alkohol- och tobaksområdet måste konstateras
innan man inför en så integritetskränkande åtgärd. Länsrätten i Dalarnas
län, Tullverket och Sveriges Redarförening har inga invändningar mot
förslaget. Sveriges Industriförbund, Svensk Industriförening, Swedish
Match North Europé och Sveriges Försäkringsförbund tillstyrker försla-
get.
Skälen för regeringens förslag: Genom lagstiftning, som trädde i
kraft den 1 januari 1999, infördes regler om revision av den som ansökt
om återbetalning av skatt enligt lagen om skatt på gödselmedel, LTS,
LAS och LSE (prop. 1998/99:18, bet. 1998/99:SkU6, rskr. 1998/99:68).
Vidare fick beskattningsmyndigheten möjlighet att förelägga tredje man
att ge in kontrolluppgift rörande förhållanden mellan honom och den som
ansökt om återbetalning. Revision kan företas hos den som lämnat upp-
gifterna för kontroll av att uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och full-
ständigt.
I samband med lagstiftningsärendet anförde Riksskatteverket att kon-
trollåtgärderna skulle bli effektivare om beskattningsmyndigheten även
fick befogenhet att besluta om s.k. tredjemansrevision enligt reglerna i
3 kap. 7 § andra stycket LPP. Regeringen uttalade att det inte kunde ute-
slutas att det i vissa fall kunde finnas behov av tredjemansrevision. Men
enligt regeringen borde frågan övervägas ytterligare, lämpligen inom
ramen för arbetet i 1998 års punktskatteutredning (prop. 1998/99:18 s.
31).
Behov av tredjemansrevision finns främst vid återbetalningsärenden
enligt LSE och då i synnerhet vid värmeleveranser till industriföretag och
växthusodlare. Värmeleverantörer kan genom återbetalning få skattned-
107
sättning på bränsle och el som använts för att framställa värme, om vär- Prop. 2000/01:118
men har levererats för tillverkningsprocessen i industriell verksamhet
eller för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling (9 kap. 5 §
LSE).
För kontroll av en ansökan om återbetalning av skatt avseende värme-
leveranser är det alltså inte tillräckligt att kontrollera sökanden utan före-
taget dit värmen levererats måste också kontrolleras. Med dagens regler
måste beskattningsmyndigheten först utforma ett föreläggande till indu-
strin som tar sikte på hur verksamheten bedrivs och sedan, utifrån dc
uppgifter som kommer in, genom en revision kontrollera att uppgifterna
är riktiga.
Det förefaller onödigt att först behöva förelägga tredjeman att ge in
uppgifter för att därefter genom revision kunna göra en mer omfattande
kontroll av att förutsättningarna för återbetalning är uppfyllda. Eftersom
beskattningsmyndigheten sannolikt saknar närmare kännedom om det
företag som skall kontrolleras kan dessutom vara svårt att utforma före-
läggandet på ett från kontrollsynpunkt effektivt sätt. Regeringen anser
därför att beskattningsmyndigheten bör ges befogenhet att besluta om
tredjemansrevision i återbetalningsärenden. Eftersom det hittills endast
uppstått problem på energiområdet är dock regeringen till skillnad från
utredningen inte beredd att föreslå att det även skall bli tillåtet med tred-
jemansrevision för att kontrollera ansökningar om återbetalning av skatt
på alkohol, tobak och gödselmedel. Förslaget föranleder alltså endast
ändringar i LSE. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2001.
Regeringens bedömning: En möjlighet att medge skattebefrielse för
varor som förstörts hos Systembolaget bör inte införas.
Utredningens bedömning stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Sprit- och Vinleverantörsföreningen anser att re-
geringen bör överväga att föreslå att avdrag för skatt skall få göras för
varor som förstörts hos Systembolaget. Övriga remissinstanser berör inte
frågan.
Skälen för regeringens förslag: Utredningen har behandlat en skri-
velse från Sprit- och Vinlevcrantörsföreningen. I skrivelsen anför före-
ningen att i samband med reklamationer förstörs bristfälliga varor av
praktiska skäl ofta i Systembolagets butiker. Systembolaget kan inte be-
gära återbetalning av den alkoholskatt som belastat produkten utan debi-
terar i stället leverantören för varuvärdet. Inte heller accepteras intyg från
Systembolaget till leverantören att varan förstörts. Leverantören kan allt-
så inte begära återbetalning av skatten eftersom varan inte förstörts i hans
skatteupplag. Värdet av reklamationerna uppgår till mellan 10 och 12
miljoner kr per år, av vilket merparten är alkoholskatt. Enligt föreningen
är nuvarande situation otillfredsställande och kostsam. Ett statligt detalj-
108
handelsmonopol borde enligt föreningen kunna anförtros att hantera den- Prop. 2000/01:118
na fråga på ett för alla parter tillfredsställande sätt.
I sitt remissvar tillägger Sprit- och Vinleverantörsföreningen att nuva-
rande ordning är diskriminerande eftersom vissa leverantörer drabbas
oproportionerligt hårt. Detta beror på att vissa leverantörer drabbas av
fler reklamationer än andra.
Först kan konstateras att gemenskapsrätten inte i sig hindrar en ordning
som den föreningen föreslår. Enligt artikel 25 i alkoholskattedirektivet
får medlemsstaterna återbetala punktskatt på alkoholdrycker som dragits
tillbaka från marknaden därför att deras tillstånd eller ålder gör dem
olämpliga för konsumtion. Från konkurrenssynpunkt är det dock inte
lämpligt att endast tillämpa denna regel för varor som säljs på Systembo-
laget. Även alla landets restauranger, samt så vitt avser öl med en alko-
holhalt som överstiger 2,8 volymprocent också livsmedelsbutiker, bör
omfattas om reglerna skall vara konkurrensneutrala. I likhet med utred-
ningen anser dock regeringen att det inte kan accepteras från kontroll-
synpunkt. Vi är därför inte beredda att föreslå en sådan regeländring som
Sprit- och Vinleverantörsföreningen förespråkar.
Regeringens bedömning: Någon rätt till avdrag för skatt på bränsle
eller alkohol- och tobaksvaror som sålts utan att kunden betalat för va-
ran införs inte.
Utredningen ansåg att det låg utanför deras uppdrag att ta upp frågan.
Remissinstanserna: Svenska Petroleum Institutet anser att det bör in-
föras en rätt till avdrag för skatt på bränsle som upplagshavarna inte får
betalt för, s.k. kundförluster. Övriga remissinstanser berör inte frågan.
Skälen för regeringens förslag: Svenska Petroleuminstitutet hem-
ställde i en skrivelse till utredningen att frågan om avdrag för kundförlus-
ter, dvs. avdrag för skatt på skattepliktiga produkter som sålts utan att
kunden betalt för varan, skulle utredas på nytt.
Med hänvisning till att regering och riksdag i samband med att LSE in-
fördes konstaterade att rätt till avdrag för kundförluster inte var möjligt
enligt gemenskapsrätten (prop. 1994/95:54 s. 99 och bet. 1994/95:SkU4
s. 45 f) ansåg utredningen att det låg utanför deras uppdrag att ta upp
frågan på nytt.
Som utredningen konstaterat behandlades frågan om rätt till avdrag för
kundförluster i samband med att LSE infördes. Den bedömning som re-
gering och riksdag då gjorde är alltjämt giltig. Gemenskapsrätten ger
alltså inte utrymme för en avdragsrätt för kundförluster. Regeringen är
därför inte beredd att lägga fram ett förslag om rätt till avdrag för kund-
förluster.
109
13
Regeringens förslag: En lag om särskild uppbörd av fordonsskatt för
år 2001 införs. För fordon med slutsiffra fem i registreringsnumret
skall det skatteår som har sin början under år 2001 bestå av tretton på
varandra följande månader. Skattens storlek för detta skatteår skall
vara tretton tolftedelar av de belopp som anges i bilaga 1 till fordons-
skattelagen. För den första skatteperioden det skatteåret skall skatten
vara fem tolftedelar av skatten för ett normalt skatteår.
Vägverkets förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har någon erinran mot
Vägverkets förslag.
Bakgrunden till regeringens förslag: Under de senaste åren har det
uppstått långa köer för kontrollbesiktning av fordon hos Aktiebolaget
Svensk Bilprovning. Köema - som medfört problem för och irritation
hos fordonsägama - har bildats framför allt på våren. Detta beror bl.a. på
att många motorcyklar, bilar och husvagnar som har varit avställda under
vinterhalvåret ställs in för kontrollbesiklning under våren. Vidare finns
det betydligt fler bilar med de slutsiffror i registreringsnumret som inne-
bär att fordonet skall ställas in för kontrollbesiktning under våren än så-
dana som skall besiktigas under hösten. Detta är en följd av att Vägverket
fram till april månad 1999 gav slutsiffrorna sex, sju och åtta huvudsakli-
gen till motorcyklar. Sammantaget har dessa förhållanden alltså lett till
att orimligt långa köer har uppstått.
Tidpunkten för när en bil med en totalvikt av högst 3,5 ton skall ställas
in för kontrollbesiktning styrs av den sista siffran i bilens registrerings-
nummer. I 78 § fordonskungörclsen anges inställelsemånadcn för dc oli-
ka slutsiffrorna. Bilar med slutsiffran fem har tidigare haft inställclsemå-
nad maj. Genom en ändring i fordonskungörelscn (SFS 2000:1166) som
trädde i kraft den 1 februari 2001 kommer dessa bilar i stället att fortsätt-
ningsvis ha inställelsemånad juli.
En bil med en totalvikt av högst 3,5 ton skall ställas in för kontrollbe-
siktning under fordonets inställelsetermin. Inställelseterminen omfattar
enligt 78 § fordonskungörelsen inställelsemånaden samt dc närmast före-
gående två och närmast följande två kalendermånaderna. Detta innebär
att en bil med slutsiffra fem enligt de bestämmelser som gällt till den 1
februari 2001 har ställts in för kontrollbesiktning under perioden mars-
juli. Enligt de bestämmelser som gäller från den 1 februari 2001 skall en
sådan bil i stället ställas in för kontrollbcsiktning under perioden maj-
september.
Om en bil inte ställs in för kontrollbesiktning under inställelseterminen
gäller körförbud för bilen enligt 85 § fordonskungörelsen.
Enligt 3 § fordonsskatteförordningen (1993:1028) har ett fordons sista
siffra i regsitreringsnumret betydelse för vilka perioder som utgör skatte-
år och skatteperioder för fordonet samt när uppbörd av fordonsskatten för
fordonet skall ske. Fordonsskatten betalas enligt 12 § fordonsskattelagen
(1988:327) för skatteår eller, om skatten överstiger 3 600 kronor per år, Prop. 2000/01:118
för skatteperiod.
Av 11 § andra stycket fordonsskattelagen följer att ett skatteår består
av tolv på varandra följande kalendermånader, medan en skatteperiod
består av fyra på varandra följande kalendermånader. Regeringen får
enligt samma bestämmelse föreskriva att en skatteperiod skall omfatta
någon annan tid. Däremot får regeringen inte föreskriva att skatteåret
skall bestå av fler eller färre månader än tolv. Med stöd av bemyndigande
i 11 § tredje stycket fordonsskattelagen får regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer meddela närmare föreskrifter om skatteår
och skatteperioder. Sådana föreskrifter har regeringen meddelat i den
tidigare nämnda 3 § fordonsskatteförordningen.
Enligt 3 § fordonsskatteförordningen gäller följande för fordon som
har slutsiffra fem i registreringsnumret. Fordonens skatteår utgörs av
perioden oktober-september, medan fordonens skatteperioder är okto-
ber-januari, februari-maj och juni-september. Uppbördsmånaden för
skatteåret är september, medan uppbördsmånadema för de tre skatteperi-
odema är september, januari och maj.
I 12 § fordonsskattelagen anges att fordonsskattens storlek för skatteår
framgår av bilaga 1 till lagen. För en skatteperiod uppgår skatten till en
tredjedel av skatten för ett helt år.
I 28 § bilregisterkungörelsen (1972:599) finns bestämmelser om att
kontrollmärke skall utfärdas för de flesta typer av registrerade fordon.
Kontrollmärket utvisar bl.a. att körförbud på grund av utebliven kontroll-
besiktning inte gäller för fordonet och att fordonsskatten för fordonet har
betalats. Således föreskrivs i 28 § bilregisterkungörelsen att en förutsätt-
ning för att kontrollmärke skall utfärdas är att körförbud inte gäller för
fordonet. Frågan om utfärdande av kontrollmärke prövas enligt 29 § bil-
registerkungörelsen när fordonsskatt och registerhållningsavgift har beta-
lats för fordonet. Kontrollmärket gäller till utgången av den kalendermå-
nad då uppbörd av fordonsskatt närmast skall ske enligt 3 § fordonsskat-
teförordningen.
Skälen för regeringens förslag: Efter den 1 februari 2001 är septem-
ber såväl den sista månaden i inställelseterminen för kontrollbesiktning
som uppbördsmånad för fordonsskatt för bilar med slutsiffra fem i regi-
streringsnumret. Detta får enligt regeringens bedömning vissa negativa
konsekvenser. Om fordonsägaren betalar fordonsskatten t.ex. den 15 sep-
tember, men då ännu inte ställt in bilen för kontrollbesiktning skall Väg-
verket pröva om kontrollmärke skall utfärdas. Denna prövning kommer
att leda till att kontrollmärke skall utfärdas eftersom fordonsskatten är
betald och körförbud inte gäller för fordonet enligt fordonskungörelsen.
Om fordonsägaren sedan inte ställer in fordonet för kontrollbesiktning
före den 30 september kommer körförbud gälla för fordonet. Trots detta
kommer fordonet vara försett med ett giltigt kontrollmärke. Från bl.a.
övervakningssynpunkt är detta mindre lämpligt. Om skatteuppbörden i
stället sker månaden efter sista månaden för besiktning - vilket är fallet
för de fordon som har någon annan siffra än fem som slutsiffra i registre-
ringsnumret - har Vägverket vid prövningen av om kontrollmärke skall
utfärdas vetskap om huruvida fordonet har ställts in för kontrollbesikt-
ning under den ordinarie besiktningsperioden. Därigenom undviker man
111
att ett fordon för vilket det råder körförbud, under längre tid är försett Prop. 2000/01:118
med ett giltigt kontrollmärke.
Med hänsyn till det anförda finner regeringen att det är lämpligt att
uppbördsmånaden för fordon med slutsiffra fem flyttas från september
till oktober. Härigenom kommer samtliga fordon, oavsett slutsiffra i regi-
streringsnumret, att omfattas av samma regler, dvs. att uppbördsmånaden
för fordonsskatt är månaden efter sista månaden i inställclseperiodcn för
kontrollbesiktning.
Enligt 11 § fordonsskattelagen består ett skatteår av tolv på varandra
följande månader. För att kunna åstadkomma den angivna ändringen i
uppbördsmånaden för fordon med slutsiffra fem måste det skatteår som
har sin början det kalenderår ändringen görs bestå av tretton månader.
Regeringen föreslår därför att för fordon med slutsiffra fem i registre-
ringsnumret skall det skatteår som har sin början under år 2001 bestå av
tretton på varandra följande kalendermånader. Härigenom kan regeringen
med stöd av bemyndigandet i 11 § tredje stycket fordonsskattelagen före-
skriva att det skatteår som börjar år 2001 skall vara den 1 oktober 2001-
den 31 oktober 2002, med uppbördsmånad i september. Därefter kommer
skatteåret vara november-oktober, med uppbördsmånad i oktober. På
detta sätt kommer den eftersträvade ändringen av uppbördsmånad för
fordon med slutsiffra fem i registreringsnumret att kunna åstadkommas.
Även skatteperiodema och uppbördsmånadema för de aktuella fordonen
bör justeras under det skatteår som påbörjas år 2001. Erforderligt be-
myndigande för regeringen att åstadkomma detta finns redan i 11 § andra
och tredje styckena fordonsskattelagen.
För att dc aktuella fordonen inte skall få en månads skattebefrielse un-
der det skatteår som påbörjas år 2001 bör det även införas en bestämmel-
se som anger att fordonsskatten för det skatteåret skall uppgå till tretton
tolftedelar av de belopp som anges i bilaga 1 till fordonsskattelagen. Av
samma skäl bör det i lagen anges att skatten för den första skatteperioden
det förlängda skatteåret skall uppgå till fem tolftedelar av skatten för ett
normalt skatteår.
Eftersom det är fråga om en tillfällig åtgärd föreslår regeringen, i en-
lighet med Lagrådets förslag, att de ovan angivna bestämmelserna införs
i en särskild lag om uppbörd av fordonsskatt för år 2001. Denna lag kan
sedan upphävas när behovet av reglerna upphört.
Förslagen om skattskyldighetens inträde för upplagshavare och om la-
gerbokföring kommer att underlätta beskattningsmyndighetens kontroll-
verksamhet. De skattskyldigas nuvarande redovisningsrutiner behöver i
de flesta fall inte ändras. Möjligen kommer vissa, som inte har en lager-
bokföring i dag, att tvingas bygga upp rutiner för det. Kravet på lager-
bokföring är dock klart uttalat i cirkulationsdirektivet och det har också
visat sig finnas ett behov i praktiken.
När det gäller systemet med skattebefriade förbrukare blir möjligheter-
na till en effektiv kontroll väsentligt förbättrade. Till skillnad från i dag
kommer beskattningsmyndigheten att ha tillgång till information om vil-
112
ka som köper varor utan skatt, vilket kommer att göra det lättare för
myndigheten att rikta kontroller mot dessa. Kravet på godkännande och
befogenheten att återkalla ett godkännande gör vidare att beskattnings-
myndigheten får ett direkt inflytande över vilka som bör betros med rät-
ten att köpa varor utan skatt.
Enligt utredningen innebär det nya systemet ökade arbetsuppgifter för
beskattningsmyndigheten motsvarande 8-10 årsarbetskrafter. Regeringen
avviker dock från utredningens förslag på vissa punkter, vilket bör mins-
ka resursbehovet något. Regeringen föreslår till skillnad från utredningen
att skattefria leveranser till båtar med fartygstillstånd skall kunna ske
utan krav på att mottagaren är godkänd skattebefriad förbrukare. Vidare
föreslår regeringen att ett godkännande som skattebefriad förbrukare
skall kunna gälla tills vidare och inte som utredningen föreslår enbart för
viss tid. Dessa två förslag bör minska resursbehovet ytterligare i förhål-
lande till utredningens förslag genom att beskattningsmyndigheten kom-
mer att få färre ansökningar att pröva.
Det bör vidare framhållas att systemet med skattebefriade förbrukare
inte innebär att antalet kontrollsubjekt ökar. De som kommer att omfattas
av systemet kan redan i dag köpa varor utan skatt och blir precis som i
fortsättningen skattskyldiga om varoma används för ett annat ändamål än
det som var förutsättningen för skattefriheten. Detta måste skattemyndig-
heten kontrollera redan i dag och härvidlag innebär systemet inget nytt.
Den som är godkänd som skattebefriad förbrukare skall endast lämna
deklaration om varor används för annat ändamål än det som var förut-
sättningen för skattefriheten. Samma regler gäller för de som i dag kan
köpa varor utan skatt. Antalet deklarationer kommer alltså inte att öka till
följd av det nya systemet.
De nya arbetsuppgifter som är aktuella är främst prövning av ansök-
ningar om godkännande som skattebefriad förbrukare och återkallelse av
redan meddelade godkännanden. När systemet träder i kraft kommer be-
skattningsmyndigheten att få pröva cirka 7 500 ansökningar, varav cirka
1 500 avser företag på energiområdet och cirka 6 000 företag på alkohol-
området (se avsnitt 6.1.3). Den övergångsbestämmelse som föreslås för
de som vid ikraftträdandet har tillstånd från Läkemedelsverket och som
innebär att de övergångsvis skall anses godkända som skattebefriade för-
brukare kommer att minska den inledande arbetsanhopningen något (se
avsnitt 6.8).
Mot bakgrund av vad som sagts ovan anser regeringen att systemet
med skattebefriade förbrukare, särskilt i samband med lagens ikraftträ-
dande, kommer att medföra att beskattningsmyndighetens arbetsbelast-
ning ökar. Regeringen gör dock sammantaget den bedömningen att ök-
ningen av arbetsbelastningen kan klaras inom Riksskatteverkets anslag.
Beslut i ärenden om skattebefriade förbrukare kommer att kunna över-
klagas till allmän förvaltningsdomstol. Eftersom det rör sig om en ny typ
av ärenden finns det skäl att beröra förslagens påverkan på domstolarnas
arbetsbelastning. Det bör inledningsvis nämnas att beslut i ärenden om
skattebefriade förbrukare skall överklagas till Länsrätten i Dalarnas län,
se 7 a § förordningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars
behörighet m.m. Länsrätten i Dalarnas län kommer alltså som första in-
stans att få hantera samtliga överklaganden.
Prop. 2000/01:118
113
Det nya systemet med skattebefriade förbrukare innebär att krav på Prop. 2000/01:118
myndighetsprövning införs. Ett stort antal företag som tidigare inte har
behövt något godkännande från beskattningsmyndigheten kommer alltså
att bli tvungna att ansöka om godkännande som skattebefriade förbruka-
re. Inköp av bränsle utan skatt för användning i skepp, båtar med fartygs-
tillstånd enligt fiskelagen eller flygplan skall dock kunna ske utan krav
på godkännande. Vidare skall universitet, högskolor, sjukhus och apotek
kunna köpa alkoholvaror skattefritt utan krav på godkännande. Antalet
företag som behöver ansöka om ett godkännande kan därför uppskattas
till cirka 1 500 på energiområdet och cirka 6 000 på alkoholområdet (se
avsnitt 6.1.3). Hur många av dessa ärenden som kommer att gå vidare till
Länsrätten i Dalarnas län är mycket svårt att uppskatta och beror ytterst
på hur många ansökningar beskattningsmyndigheten avslår. Det bör dock
framhållas att det rör sig om en engångsföreteelse i samband med att det
nya systemet träder i kraft. Därefter kommer sannolikt endast ett förhål-
landevis litet antal ärenden per år att överklagas. Förutom beslut i ansök-
ningsärenden kommer beslut om återkallelse av godkännanden att kunna
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Även här är det sannolikt att
endast ett mindre antal ärenden per år kommer att hamna i Länsrätten i
Dalarnas län.
Även om en tillfällig ökning av arbetsbelastningen kan förutses i sam-
band med att förslagen träder i kraft bedömer regeringen att förslagen på
sikt endast kommer att leda till en ytterst marginell ökning av arbetsbe-
lastningen för dc allmänna förvaltningsdomstolarna. Regeringen avser
dock att följa utvecklingen och återkomma till frågan om eventuella re-
surstillskott.
Några offentlig-finansiella effekter av övriga förslag kan inte förutses.
Effekter av betydelse för små företags arbetsförutsättningar m.m.
Systemet med skattebefriade förbrukare kommer att påverka vissa små
företags arbetssituation, inte minst mot bakgrund av det finns många små
företag inom fisket och växthusnäringen. Nedan analyseras därför konse-
kvenserna för de företag som kommer att omfattas av systemet med skat-
tebefriade förbrukare. Analysen bygger på förordningen (1998:1820) om
särskild konsekvensanalys av reglers effekter för små företags villkor.
Flera av de frågeställningar som tas upp i den s.k. checklistan i 3 §
nämnda förordning har redan behandlats på annat ställe i remissen. I av-
snitt 6.3 behandlas t.ex. problemet med dagens system och vad som hän-
der om någon reglering inte sker. 1 samma avsnitt behandlas åtminstone
en alternativ lösning. Hur samråd har skett med näringslivet och med
myndigheter som särskilt berörs framgår av avsnitt 3 Ärendet och dess
beredning. Vilka synpunkter som därvid kommit fram redovisas i respek-
tive avsnitt.
Det bör inledningsvis slås fast att systemet med skattebefriade förbru-
kare bara är ett sätt att uppnå skattebefrielse. De skattebefrielser som
gäller enligt LAS och LSE är alltså inte begränsade till förelag som god-
känts som skattebefriade förbrukare utan gäller alla företag. Företag som
inte omfattas av systemet med skattebefriade förbrukare är hänvisade till
att köpa beskattade varor och därefter ansöka om återbetalning av skat-
ten. För företag som omfattas av systemet, t.ex. växthusföretag, förelig-
114
ger dock en valsituation, dvs. de kan välja mellan att ansöka om att bli Prop. 2000/01:118
godkända som skattebefriade förbrukare eller att köpa beskattade varor
och ansöka om återbetalning av skatten i efterhand. Fördelen med att
vara skattebefriad förbrukare är att man får köpa skattebefriade varor och
alltså slipper ligga ute med skatten. Den som godkänts som skattebefria-
de förbrukare kommer att hantera obeskattade varor, därtill högbeskatta-
de sådana. Från kontrollsynpunkt har det därför ansetts nödvändigt att
ställa vissa krav på de företag som skall ingå i systemet.
De företag som omfattas av dagens försäkranssystem kan köpa varor
skattefritt mot försäkran att bränslet skall användas för något skattefritt
ändamål. Något krav på godkännande finns inte dagens system utan före-
tagen vänder sig till en upplagshavare för att köpa bränsle skattefritt. En
nyhet för företagen är alltså att de måste ansöka om att bli godkända som
skattebefriade förbrukare. Detta kommer dock inte att gälla för yrkesfis-
kare eftersom skattefri försäljning av bränsle till skepp eller båt med far-
tygstillstånd kommer att få ske till mottagare som inte är godkända som
skattebefriade förbrukare (se avsnitt 6.3 och 6.9.2). Fiskare kommer allt-
så inte att behöva gå igenom något ansökningsförfarande för att få möj-
lighet att köpa bränsle skattefritt.
För att beskattningsmyndigheten skall kunna bedöma ett företags
lämplighet måste självfallet företaget lämna vissa uppgifter till beskatt-
ningsmyndigheten. Det kommer i första hand att röra sig om uppgifter
om den egna verksamheten varför uppgifterna borde vara förhållandevis
lätta att ta fram. Som exempel på sådana uppgifter kan nämnas en närma-
re beskrivning av företagets verksamhet, vem eller vilka som har erfa-
renhet av att hantera obeskattade varor, företagets årsredovisning och
registreringsbevis från Patent och registreringsverket. I de fall en ansö-
kan inte innehåller tillräckliga uppgifter kommer beskattningsmyndighe-
ten att be att få in de uppgifter som saknas. För att undvika att ansök-
ningsförfarandet drar ut på tiden är det därför viktigt att förfarandet är
enkelt och att beskattningsmyndigheten redan från början klargör vilka
uppgifter sökanden skall ge in. Uppgifter kommer också att inhämtas av
beskattningsmyndigheten, t.ex. uppgifter om sökandens skattekonto m.m.
Det är vidare möjligt att beskattningsmyndigheten kommer att utarbeta
ett antal standardfrågor som de sökande skall besvara. Eftersom ett god-
kännande som skattebefriad förbrukare kan meddelas tills vidare kommer
ansökningsförfarandet för många företag att bli en engångsföreteelse.
Under förutsättning att beskattningsmyndigheten från början klargör för
sökanden vilka uppgifter han behöver ge in, torde inte ansökningsförfa-
randet medföra någon större tidsåtgång för företagen.
När det gäller kravet att en godkänd skattebefriade förbrukare löpande
skall bokföra inköp och förbrukning av obeskattade varor bör det påpe-
kas att kravet inte kommer att gälla för yrkesfiskare eftersom de kommer
att få möjlighet att köpa bränsle skattefritt utan att vara godkända skatte-
befriade förbrukare (se avsnitt 6.3 och 6.9.2).
Försäkranssystemet för alkohol omfattar endast den som har tillstånd
från Läkemedelsverket att köpa minst 25 kilogram alkohol under ett ka-
lenderår. Den som har tillstånd skall enligt Läkemedelverkets verkstäl-
lighets- och denatureringsföreskrifter för teknisk sprit m.m. föra anteck-
ningar över inköp, förbrukning och lager av teknisk sprit. Dessutom skall
lagret inventeras med lämpliga intervall (se 10 §). Regeringen har i av-
115
snitt 6.5 uttalat att de som enligt Läkemedelsverkets föreskrifter är skyl- Prop. 2000/01:118
dig att ha en lagerbokföring redan uppfyller kravet på löpande bokföring
av inköp och förbrukning av obeskattade varor. De särskilda bokförings-
reglcr som föreslås för skattebefriade förbrukare innebär alltså inget nytt
för dessa företag.
De företag som löpande måste bokföra inköp och förbrukning av obe-
skattade varor och som i dag inte omfattas av något sådant krav kan na-
turligtvis komma att drabbas av visst merarbete. Dc företag som köper
obeskattade varor måste dock löpande ha kontroll över hur stora mängder
skattefria varor som köps in och vad dessa används till. Det hänger ihop
med att den som köper skattebefriade varor blir skattskyldig om varoma
används för ett annat ändamål än det som var förutsättningen för skatte-
friheten. Skattskyldigheten inträder när varoma används för annat än
avsett ändamål. Skatten skall redovisas och betalas fem dagar efter den
dag då varoma användes för annat än avsett ändamål.
Enligt bokföringslagen (BFL) skall inköp bokföras löpande. Däremot
finns inget krav enligt BFL om att bokföring måste ske på artikelnivå,
dvs i förevarande fall inköp av obeskattad olja eller alkohol. För att klara
av detta måste ett extra konto läggas upp i bokföringen och vid varje in-
köpstillfälle måste en extra bokföringskontering göras. När det gäller
förbrukningen finns det inget krav enligt BFL på löpande bokföring.
Däremot måste enligt BFL vid varje bokslut årets förbrukning fastställas
för att få fram de kostnader som ska belasta resultatet.
Vid en renodlad lagerbokföring skall förbrukningen i stället grunda sig
på en löpande redovisning av den faktiska förbrukningen. För t.ex. ett
växthusföretag skulle detta kräva en löpande redovisning av oljeförbruk-
ningen. Rent praktiskt måste det finnas en särskild mätare på oljepumpen
från vilken man löpande kan avläsa förbrukningen.
Kravet på lagerbokföring innebär att företagen måste redovisa inköp
och förbrukning löpande. Dc alternativ man kan tänka sig är daglig,
veckovis eller månadsvis redovisning. Vid exempelvis daglig redovis-
ning måste varje dags förbrukning av obeskattade varor läsas av och no-
teras i en journal eller liknande. Där skall också noteras inköp av olja och
uttag av olja för något skattepliktigt ändamål. Vidare måste avstämningar
göras genom fysisk inventering. Regeringen har i avsnitt 6.5 uttalat att
det är tillräckligt att redovisning sker månadsvis. Det merarbete för små
företag som en månadsvis lagerredovisning kommer att medföra kan
uppskattas till 5-10 timmar per år.
När det gäller frågan om systemet med skattebefriade förbrukare kan
komma att snedvrida konkurrensförhållandena till nackdel för små före-
tag kan det konstateras att kravet på lagerbokföring sannolikt kan vara
något lättare för större företag att leva upp till. Detta skall dock inte över-
skattas, inte minst mot bakgrund av att kravet på lagerbokföring inte
kommer att få någon betydelse för fisket och att man på alkoholområdet
redan i dag har krav på lagerbokföring. Vidare måste företag, oavsett
storlek, med hänsyn till skattereglerna löpande ha kontroll över hur stora
mängder skattefria varor som köps in och vad dessa används till. Med
hänsyn till del nu sagda bedöms inte förslaget förändra konkurrensförut-
sättningarna för små företag.
Dc företag som i fortsättningen vill köpa varor skattefritt måste i god
tid innan det nya systemet träder i kraft ge in en ansökan om att bli god-
116
kända som skattebefriade förbrukare. Tidsåtgången för detta har ovan Prop. 2000/01:118
bedömts som ringa. Med hänsyn härtill behöver ingen särskild hänsyn tas
till småföretagens villkor när det gäller tiden för reglernas ikraftträdande.
Riksskatteverket brukar inför varje större regeländring informera om
vad förändringarna innebär för berörda företag. Inför nu aktuella regel-
ändringar finns, i likhet med tidigare förändringar, behov av information.
Det ankommer dock på Riksskatteverket att närmare bestämma behovet
av informationsinsatser.
1§
Den definition av cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak som finns i
andra stycket tas bort. Mer detaljerade definitioner ges i stället i 1 a-
le§§.
1 a-1 e §§
För närvarande ges de mer exakta definitionerna av vad som avses med
cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak i 1-5 §§ förordningen
(1994:1613) om tobaksskatt. Definitionerna bygger på de beskrivningar
av tobaksprodukter som finns i rådets direktiv 95/59/EG av den 27 no-
vember 1995 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar för-
brukningen av tobaksvaror (EGT L 291 06.12.1995 s. 40, Celex
395L0059), det s.k. tobaksskattedirektivet. Reglerna är dock av sådan
central betydelse för tillämpningen av LTS att de bör ges direkt i lagen.
Definitionerna förs därför över från förordningen till lagen. I samband
därmed görs vissa redaktionella ändringar.
I 1 e § första stycket föreskrivs att produkter som helt eller delvis be-
står av andra ämnen än tobak men som i övrigt uppfyller kriterierna i 1 a
eller 1 c § behandlas som cigaretter respektive röktobak. Bestämmelsen,
som för närvarande återfinns i 5 § förordningen om tobaksskatt, bygger
på artikel 7 i tobaksskattedirektivet. Innebörden av bestämmelsen är att
produkter som inte över huvud taget innehåller någon tobak i vissa fall
skall beläggas med tobaksskatt.
Enligt Lagrådets mening ger bestämmelsen anledning till tveksamhet.
I vart fall måste frågan ställas vilka produkter som bestämmelsen tar sik-
te på. Lagrådet anser att bestämmelsen inte uppfyller de krav på förutse-
barhet som måste ställas på en lagbestämmelse om skatt i Sverige och att
det därför krävs ett ställningstagande angående direktivbestämmelsens
innebörd vilket kan läggas till grund för en mer preciserad lagregel.
I Punktskattekommittén, med företrädare från medlemsstaterna och
under kommissionens ordförandeskap (se artikel 24 i cirkulationsdirekti-
vet), har beskattningen av s.k. örtcigaretter diskuterats. Örtcigarettema i
fråga bestod av helt andra ämnen än tobak. Kommitténs slutsats var att
örtcigarettema skulle beskattas enligt artikel 7.2 i tobaksskattedirektivet,
såvida örtcigarettema inte var godkända som läkemedel i den medlems-
117
stat där dc såldes. Det finns alltså produkter på den gemensamma mark-
naden som faller in under definitionen i nämnda dircktivbcstämmelse.
Det bör vidare noteras att syftet med artikel 7.2 i tobaksskattedirektivet
inte kan vara något annat än att fånga upp substitut för cigaretter respek-
tive röktobak, dvs. att kunna beskatta produkter som konkurrerar med
nämnda produkter. Det ligger därför i sakens natur att direktivbestäm-
melsen kan uppfattas som allmänt hållen. För att bestämmelsen skall bli
tillämplig krävs dock att det är fråga om rullar som går att röka som dc
är. Produkten i fråga skall alltså se ut som en cigarett och gå att röka.
Vad som skiljer den från vanliga cigaretter är dock att innehållet består
av andra ämnen än tobak. Det är inte möjligt och inte heller rimligt mot
bakgrund av syftet med artikel 7.2 i tobaksskattedirektivet att i lagen
ange samtliga ämnen som kan tjäna som substitut för tobak och som går
att röka. Mot den bakgrunden bör bestämmelsen i 5 § förordningen om
tobaksskatt flyttas över till lagen utan ändring i sak.
9§
I en ny punkt 6 i första stycket föreskrivs att den som yrkesmässigt till-
verkar varor utanför ett skatteupplag är skattskyldig. Tidigare reglerades
detta i punkten 1. Genom ändringen blir en upplagshavare som tillverkar
varor utanför ett skatteupplag skattskyldig enligt punkten 6 och inte en-
ligt första punkten. Skattskyldigheten för tillverkning utanför skatteupp-
lag regleras alltså uteslutande i punkten 6.
9h§
Eftersom punkten 6 i första stycket 9 § numer betecknas 7 ändras hän-
visningen till nämnda paragraf i enlighet därmed. På förslag av Lagrådet
byts ordet ”olyckshändelse” ut mot uttrycket ”oförutsedda händelser”.
10 §
Av förarbetena till LTS och LAS framgår beträffande första stycket 2 att
en förutsättning för godkännande som upplagshavare är att det skall vara
fråga om mottagande eller import för försäljning till näringsidkare (prop.
1994/95:56 s. 86). Avsikten har alltså inte varit att den som enbart impor-
terar varor för att därefter exportera dessa, skall kunna godkännas som
upplagshavare. Förutsättningen var alltså att varoma efter importen skul-
le säljas till andra näringsidkare inom EU. Genom att punkten 2 delas
upp i två punkter, 2 och 3, blir detta tydligare. Bestämmelsen har utfor-
mats i enlighet med vad Lagrådet förordat.
Vidare föreskrivs i förtydligande syfte att en förutsättning för godkän-
nande som upplagshavare är att upplagshavaren disponerar över ett ut-
rymme som kan godkännas som skatteupplag.
1 första stycket 2-4 läggs ordet ”avser” till. Syftet är dels att skapa
överensstämmelse med punkterna 1 och 4, dels att klargöra att man inte
behöver ha startat en verksamhet för att bli godkänd som upplagshavare.
Det är alltså tillräckligt att man har för avsikt att starta någon av dc verk-
samheter som anges i punkterna 1-5, givetvis under förutsättning att öv-
riga villkor för att bli godkänd är uppfyllda.
Nuvarande tredje stycket är av sådan karaktär att bestämmelsen bör ges
i förordning i stället.
Prop. 2000/01:118
118
10 a § Prop. 2000/01:118
Paragrafen är ny och har behandlats utförligt i avsnitt 5.2. Bestämmelsen
har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat. De närmare före-
skrifterna om hur bokföringen skall vara utformad kan meddelas i för-
ordning genom verkställighetsföreskrifter (se avsnitt 5.2).
77 §
Orden ”säljer” och ”innan leverans” byts mot orden ”transport” och ”in-
nan transporten”. Ändringen görs för att det skall bli tydligare att det är
själva transporten av obeskattade varor som är avgörande för om säker-
het skall ställas. Övriga ändringar är redaktionella.
72 §
Ändringen i första stycket innebär bl.a. att ett godkännande av skatteupp-
lag kan återkallas när ställd säkerhet inte längre är godtagbar. Enligt nu-
varande regler kan endast ett godkännande som upplagshavare återkallas
om ställd säkerhet inte är godtagbar.
I 11 § andra stycket regleras säkerhet vid tillverkning, bearbetning och
lagring av skattepliktiga varor. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som
motsvarar tio procent av skatten på de varor som upplagshavaren i me-
deltal förvarar i skatteupplaget under ett år. Enligt 15 a § kan säkerhets-
beloppet jämkas med hänsyn till upplagshavarens ekonomiska förhållan-
den eller andra särskilda omständigheter. I förarbetena (prop.
1996/97:116 s. 72) anges att om t.ex. risken för stöld eller svinn bedöms
som liten kan det utgöra skäl för att jämka säkerhetsbeloppet. Jämkning
bör även kunna komma i fråga för upplagshavare som nästan enbart säl-
jer varor som skall användas för skattefria ändamål. Upplagshavare med
goda ekonomiska förhållanden bör också kunna få säkerhetsbeloppet
jämkat.
Det kan av olika orsaker finnas anledning att anse att en säkerhet för
ett visst skatteupplag inte längre är tillräcklig, t.ex. att säkerhets-
anordningarna kring upplaget försämrats. I vissa fall kan det vara väl
drastiskt att återkalla godkännandet som upplagshavare och det bör där-
för vara möjligt att inskränka åtgärden till att återkalla godkännandet för
det specifika skatteupplaget.
Vidare föreskrivs i första stycket att ett godkännande, som upplagsha-
vare eller av ett skatteupplag, skall återkallas om upplagshavaren begär
det. Oavsett om återkallelse sker på beskattningsmyndighetens initiativ
eller efter begäran av upplagshavaren, inträder skattskyldighet enligt 20 §
1 e.
I det nya andra stycket tas in en bestämmelse om att ett beslut om åter-
kallelse av godkännande som upplagshavare även skall omfatta upplags-
havarens skatteupplag. Detta för att det inte skall uppstå några tveksam-
heter om att skattskyldigheten inträder när upplagshavaren får sitt god-
kännande återkallat.
20 §
I första stycket, punkten 1 a, ges vad som kan anses som en huvudregel,
nämligen att skattskyldighet inträder när en vara lämnar skatteupplaget.
Från denna regel görs dock undantag i andra stycket. Alla händelser som
119
innebär att varan förs ut från skatteupplaget skall tas upp till beskattning, Prop. 2000/01:118
om inte något av undantagen i andra stycket är tillämpligt.
De tidigare begreppen ”köpare” och ”levererar” har tagits bort för att
markera att skattskyldighetens inträde har att göra med var varan fysiskt
befinner sig. Skattskyldighet kan således inte inträda så länge som en
vara finns kvar i skatteupplaget. Säljer en upplagshavare en vara skall
skatten redovisas först när varan fysiskt lämnar skatteupplaget och då
med den skattesats som gäller vid den tidpunkten. Det kan för övrigt till-
läggas att även nuvarande lydelse av punkten a rimligen bör tolkas på
detta sätt. I begreppet ”förs ut från ett skatteupplag” ingår även att varor-
na exporteras. Liksom tidigare medges avdrag för varor som exporterats,
se 32 § första stycket 4.
Punkten 1 b avser fall där en upplagshavare tagit emot varor från en
annan upplagshavare men inte fört varoma till ett skatteupplag. Skatt-
skyldighet skall inträda även i dessa fall. Någon definitiv tidsgräns för
när skattskyldigheten skall inträda finns inte utan bedömningen får ske
utifrån vad som kan anses vara normal tidsåtgång. Endast i undantagsfall,
t.ex. vid långa transporter eller oförutsedda händelser, bör dock en tidsåt-
gång på mer än ett par dygn accepteras. Skulle skattskyldighet inträda
och upplagshavaren därefter för varoma till ett skatteupplag kan han göra
avdrag för skatten, se 32 § första stycket 3.
I punkten 1 c regleras fallet att varor importeras utan att föras till ett
skatteupplag. När varor importeras av en upplagshavare inträder ingen
skattskyldighet vid själva importen. Skatt skall således inte betalas till
tullen. Om varoma efter förtullning inte förs till ett skatteupplag inträder
dock skattskyldighet. Vad som under punkten b angetts om tidsgräns
gäller även för importfallet.
Punkten 1 d motsvarar nuvarande punkten 1 b och har kommenterats i
avsnitt 5.1.
Punkten 1 e motsvarar nuvarande punkten 1 c och har kommenterats i
avsnitt 5.1. Här bör tilläggas alt enligt nuvarande punkten 1 d inträder
skattskyldighet för de varor som ingår i lagret och som inte redan har
beskattats. Det kan med tanke på hur reglerna om skattskyldighetens in-
träde och rätten till avdrag är utformade aldrig bli aktuellt att förvara be-
skattade varor i ett skatteupplag. För det första medför en försäljning av
varor, där varoma blir kvar i skatteupplaget, inga skattekonsekvenser.
För det andra gäller avdragsrätt enligt 32 § om en vara, som redan har
beskattats, förs in till ett skatteupplag. Den skattskyldighet som inträder
när ett godkännande av ett skatteupplag återkallas omfattar självfallet
endast de varor som finns i det upplag för vilket godkännandet återkallas.
På förslag av Lagrådet byts uttrycket ”när leverans sker” i punkten 5 ut
mot uttrycket ”när leverans av skattepliktiga varor påbörjas”. Ändringen
görs för att det inte skall råda någon tvekan om att den tidpunkt som av-
ses är när leveransen sänds i väg.
Punkten 7, som är ny, innebär att den som är skattskyldig enligt 9 §
första stycket 6, dvs. vid yrkesmässig tillverkning utanför ett skatteupp-
lag, blir skattskyldig när varoma tillverkas. Detta reglerades tidigare i
nuvarande lydelse av andra stycket.
Andra stycket överensstämmer i stort med nuvarande lydelse av första
stycket 1 a i de delar som handlar om transaktioner mellan upplagshavare
inom EG eller mellan en svensk upplagshavare och en varumottagare i
120
ett annat medlemsland. Enligt punkten 1 inträder inte skattskyldighet Prop. 2000/01:118
enligt första stycket 1 a, trots att varan har förts ut från skatteupplaget,
om varan transporteras till en upplagshavare eller en varumottagare i ett
annat EG-land. Detta gäller dock endast under förutsättning att varoma
når mottagaren. Visar det sig i efterhand att varoma aldrig kom fram
skall alltså skattskyldighet anses ha inträtt. Att skattskyldighet inte skall
inträda i dessa fall kan upplagshavaren styrka genom ett påtecknat ledsa-
gardokument. Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrådet
förordat.
Punkten 2 avser de fall då varoma tas emot av en annan svensk upp-
lagshavare. Detta kan ske genom att varoma hämtas i upplaget eller att
den andre upplagshavaren får varoma levererade till sig. En upplagsha-
vare som levererar varor till en annan upplagshavare i Sverige bör med
kvittenser på leveranssedlar eller liknande dokumentera att varor tagits
emot av en annan upplagshavare. Kan han inte styrka detta riskerar han
nämligen att få betala skatt för varoma.
21 §
I första stycket byts ordalydelsen ”inträder inte” ut mot den mer adekvata
ordalydelsen ”föreligger inte”. Det fall där skattskyldigheten inte inträder
enligt nuvarande lydelse av första stycket e tas bort från stycket och i
stället får avdrag göras enligt 32 § första stycket 7.
22 §
Eftersom yrkesmässig tillverkning av skattepliktiga varor utanför ett
skatteupplag skall regleras i en egen punkt i 9 § första stycket görs i tred-
je stycket en direkt hänvisning till denna punkt, dvs. till 9 § första stycket
6. Ändringen innebär att en upplagshavare som tillverkar varor utanför
ett skatteupplag skall deklarera tillverkningen inom fem dagar. Se även
kommentaren till 9 §.
Ändringen i femte stycket är föranledd av att nuvarande punkten 6 i 9 §
första stycket skall betecknas 7.
23 §
Genom att första stycket 5 upphävs slopas kravet på ledsagardokument
vid import bort, se avsnitt 9. Tredje stycket utgår därför. I övrigt har hän-
visningen till 21 § första stycket e ändrats till motsvarande bestämmelse i
32 § första stycket 7.
27 §
Paragrafen reglerar Sveriges beskattningsrätt i fall som avses i artikel 20
i cirkulationsdirektivet. Syftet med nämnda artikel är att reglera vilket
land som skall ha beskattningsrätt när punktskattepliktiga varor, som
transporteras under skatteuppskov, på grund av överträdelser eller oe-
gentligheter inte kommer fram till mottagaren. Artikeln avser alltså bara
fall där varor försvinner på grund av oegentligheter eller överträdelser i
förhållande till cirkulationsdirektivets suspensionsordning, dvs. den ord-
ning som möjliggör transport av varor under skatteuppskov mellan med-
lemsländerna. Hur förluster som inte beror på överträdelser eller oegent-
ligheter skall hanteras regleras i artikel 14 i cirkulationsdirektivet.
121
Den nuvarande lydelsen av paragrafen återspeglar inte på ett tydligt Prop. 2000/01:118
sätt intentionen med artikel 20. Detta är skälet till att paragrafen nu änd-
ras.
För det första har paragrafen inte begränsats till fall där en oegentlighet
eller överträdelse begåtts i förhållande till suspensionsordningen utan
paragrafen synes i dag även reglera förluster som beror på andra omstän-
digheter. För att undanröja denna oklarhet föreskrivs att paragrafen en-
bart skall vara tillämplig i fråga om förluster som beror på oegentligheter
eller överträdelser.
Ett annat problem är att paragrafen reglerar fall där varoma sänts i väg
av en svensk upplagshavare. För en svensk upplagshavare skall nämligen
skattskyldighet inträda när varoma förs ut från upplaget om inte varoma
transporteras till en upplagshavare eller varumottagare i ett annat EG-
land eller tas emot av en svensk upplagshavare. Om varoma inte kommer
fram till upplagshavaren eller varumottagaren i det andra EG-landet in-
träder alltså skattskyldighet. Skulle varoma i stället vara avsedda för ex-
port men det visar sig att de inte exporterats, har skattskyldighet inträtt
och någon rätt till avdrag finns inte. Vad som regleras i nuvarande lydel-
se av första stycket punkten 2 är alltså även reglerat genom andra be-
stämmelser. Denna punkt tas därför bort. Samtidigt införs en rätt till av-
drag för varor som beskattats i ett annat EG-land. Avdragsbestämmelsen
tas dock in i 32 § första stycket 8.
Den nya lydelsen av första stycket omfattar alltså bara varor som sänts
i väg av en upplagshavare i ett annat EG-land. Beskattning skall då ske i
Sverige om överträdelsen eller oegentligheten har begåtts eller upptäckts
här. För att något belysa bestämmelsen i punkten 1 kan följande exempel
användas. Anta att tullen upptäcker att en lastbil, som transporterar ciga-
retter under skatteuppskov mellan Tyskland och Finland, på sin väg ge-
nom Sverige levererar cigaretter till svenska tobakister. Här råder det
ingen tvekan om att fråga är om en oegentlighet eller överträdelse i för-
hållande till cirkulationsdirektivets suspensionsordning. Det råder inte
heller någon tvekan om att oegentligheten eller överträdelsen begåtts i
Sverige. Ett annat exempel på oegentligheter eller överträdelser är att
varor stjäls under transport. Om det i ett sådant fall kan konstateras att
stölden begåtts i Sverige skall varoma beskattas här. Punkten 1 täcker de
fall som avses i artikel 20.1 i cirkulationsdirektivet.
Bestämmelsen i punkten 2 gäller endast fall där det inte är möjligt att
fastställa var överträdelsen eller oegentligheten ägde rum. Tullen kan
t.ex. vid en transportkontroll upptäcka att en del av lasten saknas och att
omständigheterna tyder på att det beror på en överträdelse eller oegent-
lighet, t.ex. en stöld. I en sådan situation råder det ingen tvekan om att
överträdelsen eller oegentligheten upptäckts i Sverige. Sverige kan dock
inte hävda beskattningsrätt enbart på den grunden att oegentligheten eller
överträdelsen upptäckts här. Om utredningen visar att stölden ägde mm i
Tyskland är det Tyskland som har rätt att beskatta varoma. Att varor för-
svunnit p.g.a. av en överträdelse eller en oegentlighet kan naturligtvis
också konstateras när lasten kommer fram till mottagaren. Punkten 2
täcker de fall som avses i artikel 20.2 i cirkulationsdirektivet.
Punkten 2 skall inte heller tillämpas i fall då varor försvinner helt eller
med andra ord när inga varor når mottagaren. 1 fall där inga varor når
mottagaren och det inte kan konstateras var överträdelsen eller oegent-
122
lighetcn ägde rum skall beskattning nämligen alltid ske i avsändarlandet ( Prop. 2000/01:118
se artikel 20.3 i cirkulationsdirektivet). Däremot är det inget som hindrar
att punkten 1 tillämpas i ett fall där samtliga varor försvunnit, givetvis
under förutsättning att det kan konstateras att oegentligheten eller över-
trädelsen begicks i Sverige. Det bör här tilläggas att om samtliga varor
försvunnit så är det en mycket stark presumtion för att en överträdelse
eller oegentlighet begåtts.
Av andra stycket framgår att skatten skall betalas av den eller de som
enligt cirkulationsdirektivets artikel 15.3 har ställt säkerhet för transpor-
ten. För det fall flera skulle ha ställt säkerhet får de anses solidariskt an-
svariga för betalning av skatten. I andra stycket anges också efter vilken
skattesats som skatt skall tas ut.
I samband med ändringarna i paragrafen kommer förordningen om to-
baksskatt att ändras på så sätt att beskattningsmyndigheten skall under-
rätta den behöriga myndigheten i aktuellt EG-land när skatt påförs enligt
paragrafen. Motsvarande ändringar skall också göras i förordningarna om
alkoholskatt och skatt på energi.
När det gäller förfarandet vid beskattning enligt förevarande paragraf
se kommentaren till 34 §.
29 §
Den som påförts skatt enligt 27 § har enligt fjärde stycket en möjlighet att
få tillbaka skatten om varoma inom tre år från det att transporten påbör-
jades beskattats i ett annat EG-land. Enligt artikel 20.4 i cirkulationsdi-
rektivet skall nämligen beslut om att ta ut skatt korrigeras om det inom
nämnda treårsperiod visar sig var oegentligheten eller överträdelse i själ-
va verket ägde rum. Anta t.ex. att Sverige beskattat en utländsk upplags-
havare med stöd av 27 § första stycket 2. Visar det sig sedan inom före-
skriven treårsperiod att oegentligheten eller överträdelsen i själva verket
ägde rum i Tyskland är det Tyskland som har beskattningsrätt. För att
undvika dubbelbeskattning måste därför den skatt som betalats i Sverige
betalas tillbaka.
Det är dock långt ifrån säkert att medlemsländerna kommer att vara
ense om var beskattning skall ske när varor, som transporteras under
skatteuppskov, försvinner p.g.a. oegentligheter eller överträdelser. Riks-
skatteverket driver t.ex. för närvarande två processer där såväl Sverige
som två andra EU-länder hävdar beskattningsrätt. Den nuvarande lydel-
sen av regeln om återbetalning ger närmast sken av att beskattningsmyn-
digheten måste betala tillbaka skatt så fort ett beskattningsbeslut fattats i
ett annat EG-land. Det kan dock mycket väl tänkas att beskattningsmyn-
digheten anser att det andra EG-landets tolkning av artikel 20 är felaktig
och att det är Sverige som har beskattningsrätt. I sådana fall bör beskatt-
ningsmyndigheten inte vara skyldig att betala tillbaka den skatt som på-
förts med stöd av 27 §. Det föreskrivs därför att återbetalning endast skall
ske i fall det andra EG-landets skatteanspråk är befogat. Motsvarande
skall gälla i de fall en upplagshavare yrkar avdrag för skatt på varor som
beskattats i ett annat EG-land i sådana fall som avses i 27 §. En sådan
begränsning av avdragsrätten föreskrivs i 32 § första stycket 8. Bestäm-
melserna har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat.
Beslut i ett återbetalningsärende enligt förevarande paragraf är inget
beskattningsbeslut enligt LPP och nämnda lag är därför inte tillämplig.
123
Beslut enligt denna paragraf får dock enligt 35 § överklagas hos allmän Prop. 2000/01:118
förvaltningsdomstol. Den som anser att bcskatlningsmyndighetens tolk-
ning av Sveriges beskattningsrätt är felaktig kan alltså få frågan prövad
av domstol.
32 $
På förslag av Lagrådet byts ordet ”olyckshändelse” i första stycket 2 ut
mot uttrycket ”oförutsedda händelser”.
Regeln om skattefria leveranser till bl.a. diplomater återfinns nu som
ett avdrag i första stycket, punkten 7. Denna skattefrihet reglerades tidi-
gare i 21 §. Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrådet
förordat.
Bakgrunden till avdragsrätten i den nya punkten 8 är följande. I artikel
20 i cirkulationsdirektivet regleras vilket land som har beskattningsrätt
när varor, som transporteras under skatteuppskov, inte når mottagaren.
Se vidare kommentaren till 27 §. Enligt artikel 20 i cirkulationsdirektivet
skall skatten betalas av den eller dem som enligt artikel 15.3 i nämnda
direktiv ställt säkerhet för betalning av skatten på varorna, vilket i de
allra flesta fall torde vara den upplagshavare som sänt i väg varoma.
För cn svensk upplagshavare skall skattskyldighet inträda när varoma
förs ut från upplaget om inte varoma transporteras till en upplagshavare
eller varumottagare i ett annat EG-land eller tas emot av cn svensk upp-
lagshavare. Kommer inte varoma fram till upplagshavaren eller varumot-
tagaren i det andra EG-landet inträder alltså skattskyldighet. Beror detta
på en oegentlighet eller överträdelse som begåtts eller upptäckts i ett an-
nat EG-land kan dock detta land hävda beskattningsrätt med stöd av arti-
kel 20. För att svenska upplagshavare inte skall behöva betala skatt i två
länder införs en rätt till avdrag för skatt på varor som beskattats i ett an-
nat EG-land i sådana fall som avses i 27 §. Hänvisningen till 27 § innebär
alltså att avdragsrätten endast täcker fall som avses i artikel 20 i cirkula-
tionsdirektivet. Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrådet
förordat.
33 §
På förslag av Lagrådet byts ordet ”olyckshändelse” i första stycket ut
mot uttrycket ”oförutsedda händelser”. Övriga ändringar är av redaktio-
nell karaktär.
34 §
Beslut om skatt enligt 27 § är beskattningsbeslut enligt LPP. Förfarandet
i LPP är uppbyggt kring deklarationsskyldighet. Skattskyldigheten i 27 §
omfattar dock i princip endast upplagshavare i andra EU-länder. Den
skattskyldighet som regleras 27 § kommer vidare i dc allra flesta fall att
vara oförutsedd för upplagshavarna. Det är därför inte meningsfullt att
föreskriva att de skall vara deklarationsskyldiga, vilket i sin tur gör det
mindre lämpligt att tillämpa hela LPP vid beskattning enligt 27 §. 1 en-
lighet med vad Lagrådet förordat föreskrivs därför att endast vissa be-
stämmelser i LPP skall tillämpas.
Att 2 kap. 5 § skall tillämpas innebär att Riksskattverket är beskatt-
ningsmyndighet och beslutar om skatt enligt 27 § i första instans. Be-
skattningsmyndigheten kommer, eftersom det inte finns någon deklara
124
tionsskyldighet, att fatta beslut på eget initiativ i fall där 27 § är tillämp- Prop. 2000/01:118
lig-
Syftet med att vissa bestämmelser om skattekontroll i 3 kap. LPP skall
tillämpas är att beskattningsmyndigheten skall kunna inhämta uppgifter
från svenska upplagshavare och varumottagare genom föreläggande och
revision. Kontrollbestämmelsema är främst avsedda att tillämpas i fall
där obeskattade varor inte når en svensk mottagare. För att säkerställa
hur stor del av varoma som försvunnit kan det i vissa fall finnas behov av
att inhämta uppgifter från den svenske mottagaren. Detta kan då ske ge-
nom tredjemansföreläggande eller revision.
Genom att bestämmelsen om skönsbeskattning i 4 kap. 13 § LPP skall
tillämpas kommer beskattningsmyndigheten, i fall där uppgifterna i ären-
det inte kan läggas till grund för en tillförlitlig beräkning, att kunna be-
slut om skatt efter skälig grund.
Bestämmelserna om betalning av skatt i 5 kap. LPP skall tillämpas
fullt ut. Det innebär att LPP:s regelsystem avseende betalning, anstånd,
återbetalning, dröjsmålsavgift, ränta och indrivning skall gälla. Det är
beskattningsmyndigheten som beslutar om skatt enligt 27 §. Skatten skall
enligt 5 kap. 1 § tredje stycket LPP betalas inom den tid som beskatt-
ningsmyndigheten bestämmer. Av 5 kap. 12 § första stycket 1 LPP följer
att ränta skall tas ut på skatt som avses i 5 kap. 1 § tredje stycket. Be-
stämmelsen i 5 kap. 12 § andra stycket LPP om beräkning av ränta i nyss
nämnda fall grundar sig emellertid på bestämmelsen om att skatten skall
vara inbetald senast den dag då deklarationen skulle ha kommit in till
beskattningsmyndigheten. Eftersom den som är skattskyldig enligt 27 §
inte är deklarationsskyldig kan bestämmelsen om ränteberäkning i 5 kap
12 § andra stycket LPP inte tillämpas på skatt som tas ut enligt 27 §. Det
nu sagda innebär att ränta enligt 5 kap. 12 § LPP endast skall utgå om
den som skall betala skatten fått anstånd med betalningen.
Reglema om överklagande i 8 kap LPP skall tillämpas i fråga om be-
slut om skatt enligt 27 §. Eftersom den som är skattskyldig enligt 27 §
inte är deklarationsskyldig och skatteredovisningen därför inte kan anses
avse redovisningsperioder får tiden för överklagande i 8 kap. 2 § LPP
beräknas utifrån den skattepliktiga händelsen. Med den skattepliktiga
händelsen i fall som avses i 27 § får förstås själva oegentligheten eller
överträdelsen. I fall där det inte går att fastställa när oegentligheten eller
överträdelsen begicks får den skattepliktighändelsen anses ha inträffat
när oegentligheten eller överträdelsen upptäcktes.
Möjligheten i 9 kap. 4 § LPP till nedsättning av eller befrielse från
skatt om det föreligger synnerliga skäl skall tillämpas i fråga om skatt
som tas ut enligt 27 §.
39 §
I nuvarande lydelse av andra stycket finns endast angivet att registrering
som skattskyldig får ske om verksamheten är av större omfattning eller
det annars finns särskilda skäl. Eftersom den som registrerats som skatt-
skyldig har möjlighet att hantera obeskattade varor finns det anledning
att närmare ange att han bör vara lämplig för att komma i fråga för regi-
strering. I likhet med vad som gäller för upplagshavare skall beskatt-
ningsmyndigheten besluta om registrering om det med hänsyn till den
sökandes ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är
125
lämpligt att registrera honom. Bestämmelsen har utformats i enlighet Prop. 2000/01:118
med vad Lagrådet föreslagit.
Det nya tredje stycket kan i dag sägas ha sin motsvarighet i 5 § förord-
ningen (1984:247) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Ett beslut
om avregistrering innebär att skattskyldighet inträder för alla varor som
den som avregistreras har i lager (se 40 § första stycket). Förutsättning-
arna för avregistrering bör därför inte ges i förordning. I tredje stycket
anges att avregistrering skall ske om den som registrerats inte längre upp-
fyller förutsättningarna för registrering. 1 likhet med vad som gäller vid
återkallande av godkännande som upplagshavare bör beslut om avregi-
strering gälla oberoende av om beslutet överklagas, om inte annat anges i
beslutet.
1 och 2 §§
Enligt artikel 26 i alkoholskattedirektivet skall hänvisningar till KN-
nummer i direktivet avse den lydelse av Kombinerade nomenklaturen
som gällde när direktivet antogs. Direktivet antogs av rådet den 19 okto-
ber 1992 och införlivades 1995 i svensk lagstiftning genom LAS. Någon
uttrycklig bestämmelse om vilken lydelse av den Kombinerade nomen-
klaturen som avses i bestämmelserna infördes dock inte i denna lag. För
att undanröja denna oklarhet införs nu en sådan hänvisning. Eftersom det
numer framgår av 1 § vilken lydelse av förordningen som skall tillämpas
ersätts den fullständiga hänvisningen i 2 § andra stycket med en hänvis-
ning enbart till KN-nummer.
7,§
I första stycket angavs tidigare att undantag gäller för varor som är full-
ständigt denaturerade i enlighet med dc föreskrifter som regeringen med-
delar. Enligt artikel 27.1 a i alkoholskattedirektivet skall dock skattebe-
frielse gälla för varor som blivit fullständigt denaturerade i enlighet med
någon medlemsstats krav, sedan dessa i föreskriven ordning blivit an-
mälda och godkända. För att få bättre överensstämmelse med gemen-
skapsrätten görs nu i punkten 1 hänvisningar till den förordning som
kommissionen har beslutat om på området.
Skattefriheten i punkterna 2-6 reglerades tidigare i 20 § första stycket
e-i. Denna skattefrihet grundar sig på artikel 27.1 b-f i alkoholskattedi-
rektivet. Ordalydelsen i 20 § första stycket e-i avser endast användning-
en av skattepliktiga varor. Det är dock inte bara användningen som är
skattefri utan även den färdiga produkten (jfr RÅ 1999 not 236). Om nå-
gon använder alkohol för alt tillverka t.ex. läkemedel skall skatt inte be-
talas för alkoholen. Någon skatt skall inte heller tas ut för det färdiga
läkemedlet oavsett om detta skulle vara skattepliktigt enligt 6 §. För att
detta skall komma till bättre uttryck föreskrivs att skattefrihet skall gälla
för alkohol som ingår i läkemedel. Skattefriheten för alkohol som an-
vänds vid läkemedelstillverkning medges genom avdrag. Det föreslås
därför i en ny punkt 7 i första stycket 32 § att avdrag skall medges för
alkohol som använts för framställning av sådana produkter som anges i
126
7 § första stycket 2-6. Med en sådan lagteknisk lösning undanröjs också Prop. 2000/01:118
de problem som förekommit i samband med import av produkter som
innehåller alkohol och som behandlas i avsnitt 8.
Lagrådet har anfört att bestämmelsen i första stycket 5 kan läsas på
olika sätt och konstaterar i samband därmed att direktivet inte är helt
klart på denna punkt, vilket även gäller andra språkversioner än den
svenska. Första stycket 5 grundar sig på artikel 27.1 f i alkoholskattedi-
rektivet. Där talas om varor som används direkt eller som beståndsdel i
halvfabrikat för framställning av livsmedel, fyllda eller ej. Som villkor
för skattefriheten gäller en alkoholgräns. Enligt den svenska versionen av
alkoholskattedirektivet gäller alkoholgränsen för halvfabrikatet. Andra
språkversioner, som t.ex. den danska, engelska och franska, synes dock
ta sikte på den färdiga produkten, dvs. alkoholgränsen gäller för livsmed-
let. Något annat är heller inte rimligt eftersom det i så fall inte skulle fin-
nas någon gräns för den färdiga produkten, dvs. livsmedlet. Innebörden
av den svenska versionen av alkoholskattedirektivet skulle alltså vara att
livsmedel som innehåller alkohol skulle vara skattefria oavsett hur högt
alkoholinnehållet är. Detta kan inte ha varit syftet med bestämmelsen i
27.1 f i alkoholskattedirektivet. I förevarande paragraf har därför alko-
holgränsen kopplats till det färdiga livsmedlet. Skattefrihet skall alltså
gälla för alkohol som ingår direkt i livsmedel om alkoholhalten i vatje
enskilt fall inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram choklad
och 5 liter alkohol per 100 kilogram av något annat livsmedel. Det kan
nämnas att Finland har reglerat skattefriheten på motsvarande sätt (8 §
lag 1994/1471 om accis på alkohol och alkoholdrycker).
Även när det gäller alkohol som ingår i halvfabrikat för framställning
av livsmedel gäller alltså alkoholgränsen för det färdiga livsmedlet. Det
innebär att ett halvfabrikat, som innehåller alkohol, är skattefritt om det
är avsett för framställning av ett livsmedel som uppfyller kraven för skat-
tefrihet (jfr punkten 4). Skattefriheten är alltså kopplad till en framtida
användning. Det måste i varje enskilt fall framstå som sannolikt att halv-
fabrikatet skall användas för framställning av ett skattefritt livsmedel för
att skattefrihet skall föreligga. Den som tillverkar ett skattepliktigt livs-
medel, eller någon annan skattepliktigt produkt, skall betala skatt för
produkten (se 8 § första stycket 6).
I första stycket punkten 6 byts orden ”för konsumtion” ut mot det kla-
rare uttrycket ”ätas eller drickas”.
Bestämmelsen i sista meningen i först stycket om ledsagardokument
vid transporter av fullständigt denaturerad alkohol flyttas till andra styck-
et.
8§
Enligt alkoholskattedirektivet är all yrkesmässig tillverkning av alkohol-
varor skattepliktig. Om tillverkningen inte är att anse som yrkesmässig är
den ändå skattepliktig om den avser etylalkohol eller mellanklassproduk-
ter. Av nuvarande lagstiftning framgår inte att all tillverkning av mellan-
klassprodukter är skattepliktig. Detta åtgärdas nu i första stycket punkten
6.
För övriga ändringar i 8 § se kommentaren till 9 § LTS.
127
8b §
På förslag av Lagrådet byts ordet ”olyckshändelse” i punkten 1 ut mot
uttrycket ”oförutsedda händelser”.
Upplagshavare skall inte betala skatt för varor som förstörs under till-
syn av beskattningsmyndigheten (se 20 § första stycket 2). Den som för-
värvat varor skattefritt utan att vara upplagshavare har dock inte motsva-
rande möjlighet. Det innebär att en skattebefriad förbrukare inte kan för-
störa varor som han köpt in skattefritt utan att skattskyldighet inträder (se
8 § första stycket 7). Det kan mycket väl tänkas att det i nu aktuella fall
finns behov av att förstöra varor, t.ex. på grund av att varoma av någon
anledning inte går att använda för avsett ändamål. Det är därför rimligt
att skattebefriade förbrukare och andra som kan förvärva varor skattefritt,
t.ex. sjukhus (se 32 § första stycket 8), ges samma möjlighet som upp-
lagshavare. Detta uppnås genom punkten 2.
1 övrigt har paragrafen ändrats p.g.a. av att 31 f § numer skall beteck-
nas 31 h §.
9§
Se kommentaren till 10 § LTS.
9 a §
Se kommentaren till 10 a § LTS.
10 §
Se kommentaren till 11 § LTS.
11 §
Se kommentaren till 12 § LTS.
Se kommentaren till 20 § LTS.
20 §
För de fall i första stycket (e-m) där upplagshavaren tar varoma i anspråk
i upplaget eller för dem ut från upplaget regleras skattefriheten numera
inte genom att skattskyldighet inte inträder utan genom reglerna om av-
drag i 32 §. Vidare byts ordalydelsen ”inträder inte” ut mot den mer ade-
kvata ordalydelsen ”föreligger inte”.
21 §
Eftersom all tillverkning av skattepliktiga varor utanför ett skatteupplag
skall regleras uteslutande 8 § första stycket 6 görs i tredje stycket en di-
rekt hänvisning till denna punkt. Ändringen innebär att en upplagshavare
som tillverkar varor utanför ett skatteupplag skall deklarera tillverkning-
en inom fem dagar. Se även kommentaren till 9 § LTS.
22 §
Se kommentaren till 23 § LTS.
26 §
Se kommentaren till 27 § LTS.
Prop. 2000/01:118
128
28 §
Se kommentaren till 29 § LTS.
30 §
Ändringarna i första stycket är föranledda dels av att skattefriheten för
upplagshavare numer regleras genom avdrag och inte genom att skatt-
skyldighet inte inträder, dels av de nya bestämmelserna om skattebefria-
de förbrukare. Den nya lydelsen innebär att den som inte är godkänd som
upplagshavare eller skattebefriad förbrukare och som använder alkohol
för angivna ändamål kan få återbetalning av den skatt som betalats för
varoma.
31 e-31 g §§
Förutsättningarna för godkännande som skattebefriad förbrukare och
återkallelse samt hur förbrukarens bokföring skall vara utformad har ut-
förligt kommenterats i avsnitt 6.3, 6.5 och 6.7. Som framgår av 31 e §
andra stycket kan ett godkännande meddelas för viss tid eller tills vidare.
Företag som tidigare hanterat obeskattade alkoholvaror utan anmärkning
bör regelmässigt godkännas tills vidare. Godkännande för viss tid skall
alltså främst meddelas när fråga är om nystartade företag eller företag
som inte tidigare hanterat obeskattade alkoholvaror. Vidare föreskrivs på
förslag av Lagrådet att ett godkännande får förenas med villkor.
32 §
På förslag av Lagrådet byts ordet ”olyckshändelse” i första stycket 2 ut
mot uttrycket ”oförutsedda händelser”.
I första stycket punkterna 7-10 återfinns, som avdragsposter, de situa-
tioner där skattskyldighet inte inträder enligt nuvarande lydelse av 20 §
första stycket e-m. En skillnad är dock att punkten 10 nu gäller försälj-
ning till skattebefriade förbrukare i stället för försäljning mot försäkran
enligt 20 § första stycket k. En annan skillnad är att skattefriheten för
varor som har levererats till någon för vetenskapliga ändamål endast
skall omfatta leveranser till universitet och högskolor. Detta framgår av
första stycket 8 a). Andra subjekt som använder alkoholvaror för veten-
skapliga ändamål måste för att kunna köpa varoma utan skatt ansöka om
att bli godkända som skattebefriade förbrukare, se 31 e § första stycket.
Förutom punkten 10 och skattefriheten för leveranser för vetenskapliga
ändamål avses alltså ingen annan ändring av reglerna än att skattefriheten
skall regleras genom avdrag. Att skattefriheten regleras genom avdrag
innebär följande. Den upplagshavare som t.ex. använder alkohol för att
tillverka vinäger i sitt skatteupplag, skall ta upp användningen till be-
skattning eftersom alkoholen tas i anspråk i upplaget. Skattskyldighet
inträder då enligt 19 § första stycket 1 d. Eftersom tillverkning av vinäger
omfattas av punkt 7 a medges avdrag för skatten. På motsvarande sätt
inträder skattskyldighet för leveranser enligt 8 när varoma lämnar uppla-
get men avdragsrätten gör leveranserna skattefria.
Enligt punkten 10 inträder rätten till avdrag när den skattebefriade för-
brukaren har tagit emot varoma. Förhållandet mellan upplagshavaren och
den skattebefriade förbrukaren har kommenterats i avsnitt 6.4. En upp-
lagshavare som vill slippa att få sina avdrag för leveranser till skattebe-
friade förbrukare ifrågasatta bör genom kvittenser på leveranssedlar eller
Prop. 2000/01:118
129
5 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 118
liknande se till att dokumentera att varoma tagits emot av en skattebefri- Prop. 2000/01:118
ad förbrukare. När det i punkten 10 talas om att varan tagits emot av en
skattebefriad förbrukare ”i enlighet med vad som framgår av dennes
godkännande” avses alt upplagshavaren måste kontrollera att vissa re-
striktioner i form av varusort m.m. är uppfyllda. Här bör även nämnas att
en upplagshavare enligt lagen om försäljning av teknisk sprit m.m. inte
får sälja större kvantiteter till en förbrukare än vad som följer av förbru-
karens inköpstillstånd från Läkemedelsverket.
Punkten 9 har utformats i enlighet med vad Lagrådet har förordat.
Beträffande punkten 11, se kommentaren till 32 § första stycket 8 LTS.
33§
På förslag av Lagrådet byts ordet ”olyckshändelse” i första stycket ut
mot uttrycket ”oförutsedda händelser”. Övriga ändringar i första stycket
är redaktionella.
Regeln i det nya tredje stycket införs för att den som har godkänts som
skattebefriad förbrukare enligt 31 e § skall kunna göra avdrag för skatt på
varor, som förvärvats från en utländska upplagshavare, och som använts
för skattefria ändamål. Skattskyldigheten för en registrerad varumottaga-
re inträder när varorna tas emot. Med den nu föreslagna regeln kan av-
drag göras för skatten på varoma vartefter de förbrukas för framställning
av sådana produkter som anges i 7 § första stycket 2-6, i en tillverk-
ningsprocess förutsatt att slutprodukten inte innehåller alkohol eller för
vetenskapliga ändamål. Bestämmelsen kommenteras även i avsnitt 6.6.
34 §
Se kommentaren till 34 § LTS.
Övergångsbestämmelserna
I syfte att underlätta övergången till det nya systemet med skattebefriade
förbrukare föreskrivs i punkten 3 alt ett tillstånd som meddelats av Lä-
kemedelsverket skall gälla som ett godkännande som skattebefriad för-
brukare. Detta gäller bara tillstånd som avser inköp på minst 25 kilo-
gram, vilket följer av ordalydelsen ”tillstånd från Läkemedelsverket som
anges i den äldre lydelsen av 31 e §”. Har någon fått ett sådant tillstånd,
som gäller från t.ex. den 1 januari 2000 till utgången av 2002, skall han
alltså anses som en skattebefriad förbrukare fram till den sistnämnda tid-
punkten. Att ett tillstånd skall gälla som ett godkännande som skattebe-
friad förbrukare innebär att tillståndshavaren måste rätta sig efter övriga
regler som gäller för en skattebefriade förbrukaren t.ex. reglerna om bok-
föring. Likaså kan hans övergångsvis gällande godkännande återkallas
om förutsättningarna för återkallelse föreligger. Se även avsnitt 6.8.
3§
Paragrafen kompletteras med ett datum som klargör att hänvisningarna
till KN-numren i förordningen EEG 2658/87 avser förordningens lydelse
130
den 1 oktober 1994. Skälet är att undvika oklarhet om vilken lydelse av Prop. 2000/01:118
förordningen som avses. Definitionerna av KN-numren kan nämligen
förändras. Motsvarande bestämmelse finns i artikel 2 i mineraloljedirek-
tivet. När detta direktiv införlivades i lagen om skatt på energi (LSE)
infördes dock inte någon sådan uttrycklig bestämmelse.
2 kap
H
Ändringarna i andra stycket är föranledda av ändringarna i 4 kap. 1 och
12 §§.
8§
Sedan den 1 januari 2001 regleras skattskyldigheten för import i 4 kap.
1 b och 12 a §§ lagen om skatt på energi (se prop. 2000/01:31, bet.
2000/01 :SkU13, rskr. 2000/01:129, SFS 2000:1426). Hänvisningen i
första stycket 1 är alltså felaktig. Detta åtgärdas nu.
Bränsletank på båt får enligt huvudregeln i första stycket inte innehålla
märkt olja. Om någon förbrukar märkt olja eller bensin i en båt när den
används för annat än privat ändamål medges återbetalning enligt reglerna
i 9 kap. 3 §. Vid införandet av LSE konstaterades dock att dessa regler
kunde medföra stora praktiska problem för Marinens, Kustbevakningens
och andra statliga myndigheters båtar, eftersom myndigheterna också
disponerade över skepp som fick innehålla märkt olja. I tredje stycket
infördes därför en befogenhet för beskattningsmyndigheten att medge
dispens från förbudet att använda märkt olja i båtar. Även näringsidkare
kan få sådan dispens om det finns särskilda skäl. I förarbetena angavs att
det rent allmänt borde krävas att stora praktiska hanteringsproblem skulle
uppkomma eller att näringsidkaren till följd av den nya uppbördsord-
ningen, dvs. att han fick söka återbetalning, skulle få betydande likvidi-
tetsproblem (prop. 1994/95:54 s. 96). En dispens medför också rätt att
göra avdrag eller att köpa oljan mot försäkran.
Skattefriheten för bränsle som förbrukats i båtar med medgivande en-
ligt tredje stycket reglerades tidigare genom en hänvisning till bestäm-
melserna om avdrag och inköp mot försäkran. Denna skattefrihet regleras
nu genom en uttrycklig bestämmelse i 6 a kap. 1 § 4. Att den som är
skattskyldig får göra avdrag för skatt på bränsle som förbrukats i en båt
med medgivande eller tagits emot för förbrukning i en sådan båt följer
numer direkt av 7 kap. 1 § första stycket 4 och 7.
I det nya fjärde stycket införs en regel om att ett medgivande enligt
tredje stycket får återkallas om förutsättningarna för medgivandet inte
längre finns. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart om inte annat
anges. Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har för-
ordat.
H §
Undantaget för skatteplikt för visst bränsle som levereras till diplomater
m.fl. i andra EU-länder i första stycket 5 ersättas med en rätt till avdrag
för skatt på sådant bränsle. Leveranserna skall alltså även i fortsättningen
131
vara skattefria. Ändringen görs för att skapa enhetlighet med LTS och Prop. 2000/01:118
LAS. Bestämmelsen om avdrag tas in i 7 kap. 2 §.
1 §
Beträffande ändringarna i första stycket 1 och nya 6, se kommentaren till
9 § LTS. När det gäller punkten 7 ersätts begreppet ”säljer eller förbru-
kar” med det mer generella begreppet ”använder för annat ändamål”,
som självfallet även innefattar att bränslet säljs eller förbrukas.
Den bestämmelse om skattskyldighet som finns i nuvarande andra
stycket a) och b) tillför inget utöver vad som redan sägs i första stycket 7.
Den som inte betalt någon skatt eller betalt skatt för lågbeskattad diesel-
olja, och därefter använder ett skepp eller en båt på ett sådant sätt att yt-
terligare skatt skall utgå måste nämligen anses ha ”använt bränslet för ett
annat ändamål som medför att skatt skall betalas med ett högre belopp”.
Punkterna a) och b) i andra stycket utgår därför. Punkten c) i nämnda
stycke flyttas till en ny punkt 8 i första stycket.
1 a§
Sedan den 1 januari 2001 regleras skattskyldigheten för import i 4 kap.
1 b § lagen om skatt på energi (se prop. 2000/01:31, bet. 2000/01 :SkU13,
rskr. 2000/01:129, SFS 2000:1426). Den tidigare punkten 6 i 4 kap. 1 §
första stycket om skattskyldighet för import har alltså ersatts av nämnda
paragraf. Det innebär att hänvisningen till 4 kap. 1 § första stycket 6 i
förevarande paragraf är missvisande. Om den tidigare ordningen skall
upprätthållas borde alltså en hänvisning i stället göras till 4 kap. 1 b §.
Den tidigare ordningen innebar dock en dubbclrcglering genom att skat-
tefriheten vid import för fall som avses i förevarande paragraf 1-3 även
regleras i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. Efter-
som det är mest ändamålsenligt att reglera skattefriheten i lagen om frihet
från skatt vid import föreslås nu ingen annan ändring än att hänvisningen
till 4 kap. 1 § första stycket 6 tas bort. Förevarande paragraf kommer
alltså i fortsättningen enbart att reglera skattefriheten vid införsel av
bränsle från andra EU-länder.
Huvudregeln i lagen om frihet från skatt vid import är att frihet från
skatt skall medges om tullfrihet föreligger enligt rådets förordning (EEG)
918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem
för tullbefrielsc, den s.k. tullfrihetsförordningcn, lagen (1994:1547) om
tullfrihet m.m. eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av för-
ordningen eller lagen (se 2 kap. 2 §).
Bestämmelser om tullfrihet för drivmedel för vissa fordon och special-
containrar finns i artiklarna 112-116 i tullfrihetsförordningen. Enligt ar-
tikel 112 gäller tullfrihet för drivmedel som finns i standardtankama på
privata fordon, nyttofordon, motorcyklar och specialbchållarc. Tullfrihet
gäller även för drivmedel i bärbara tankar som medförs av förare av pri-
vata motorfordon och motorcyklar, dock högst 10 liter per fordon. Vad
som skall förstås med specialbehållare, nyttofordon m.m. framgår av
punkten 2 i artikel 112. När det gäller drivmedel i standardtankar på
kommersiella fordon och i särskilda behållare får medlemsstaterna be-
gränsa tullfriheten till 200 liter per fordon, särskild behållare och resa.
Sverige har utnyttjat denna möjlighet och medger endast tullfrihet för
132
drivmedel i motorfordon, motorredskap och specialcontainrar med högst Prop. 2000/01:118
600 liter i motorfordon avsedda för flera än nio personer inklusive föra-
ren, 400 liter i andra nyttofordon och högst 200 liter i specialcontainrar,
se 9 § förordningen (1994:1605) om tullfrihet m.m. I fråga om fordon för
privat bruk finns alltså ingen annan gräns än att bränslet skall finnas i en
standardtank.
Den skattefrihet som blir följden av tullfrihetsförordningens bestäm-
melser om tullfrihet för drivmedel motsvarar skattefriheten enligt föreva-
rande paragraf 2 och 3 i dess lydelse före den 1 januari 2001 med undan-
tag för fartyg och luftfartyg.
Enligt 7 § lagen om tullfrihet får regeringen meddela föreskrifter om
tullfrihet för förnödenheter som medförs eller tas ombord på transport-
medel som går i utrikes trafik. Enligt 6 § förordningen om tullfrihet gäll-
er tullfrihet för förnödenheter som medförs eller tas ombord på fartyg
eller luftfartyg som ankommer till eller avgår från Sveriges tullområde,
om de är avsedda för transportmedlet och kan anses motsvara transport-
medlets behov under uppehållet i Sverige. Med förnödenheter avses bl.a.
bränsle. Med hänsyn till huvudregeln i lagen om frihet från skatt vid im-
port gäller skattefrihet i motsvarande situationer. Denna skattefrihet mot-
svarar skattefriheten enligt förevarande paragraf 2 och 3 för bränsle som
förs in till Sverige i bränsletank på fartyg eller luftfartyg eller i reserv-
dunk som rymmer högst tio liter.
Enligt 4 § lagen om tullfrihet gäller tullfrihet för varor som förtullas
för utländska beskickningar m.fl. Det innebär att skattefrihet föreligger
för sådana varor enligt lagen om frihet från skatt vid import. Denna skat-
tefrihet motsvarar skattefriheten enligt förevarande paragraf 1.
Dessutom ändras hänvisningen till 4 kap 1 § 5 med anledning av att
andra stycket i 4 kap. 1 § upphävs. Orden ”första stycket” utgår alltså.
2§
Se kommentaren till 27 § LTS. Det tidigare begreppet ”bränsle för vilket
skattskyldighet inte inträtt” har byts ut mot ”obeskattat bränsle ” för att
skapa enhetlighet med 27 § LTS och 26 § LAS. Någon ändring i sak är
således inte avsedd.
3.?
I förslå stycket föreskrivs, i förtydligande syfte, att en förutsättning för
godkännande som upplagshavare är att upplagshavaren disponerar över
ett utrymme som kan godkännas som skatteupplag.
Nuvarande tredje stycket är av sådan karaktär att bestämmelsen bör ges
i förordning i stället.
3a§
Se kommentaren till 10 a § LTS.
4§
Orden ”säljer” och ”innan leverans av bränsle” byts mot orden ”trans-
port” och ”innan transporten”. Ändringen görs för att det skall bli tydli-
gare att det är själva transporten av obeskattade varor som är avgörande
för om säkerhet skall ställas. Vidare byts begreppet ”bränsle för vilket
skattskyldighet inte inträtt” ut mot ”obeskattat bränsle ” för att skapa en-
133
hetlighet med 11 § LTS och 10 § LAS. Någon ändring i sak är alltså inte
avsedd. Övriga ändringar är redaktionella.
Ändringen i sista stycket är en följd av att nuvarande andra stycket be-
tecknas tredje stycket.
Se kommentaren till 12 § LTS.
12 §
Se kommentaren till 1 §.
Utöver kommentarerna till 20 § LTS finns det här anledning att ge några
ytterligare kommentarer till första stycket 2. För den upplagshavare som
hämtar olja hos cn annan upplagshavare innebär punkten 2 att skattskyl-
dighet inträder för den del av oljan som inte därefter förs till ett skatte-
upplag. Det kan t.ex. röra sig om olja som levererats till en villakund. En
upplagshavare, som hämtar olja hos en annan upplagshavare, kan precis
som i dag använda sin normala affärsbokföring när han skall redovisa
skatten. Det innebär att skatten på den del av oljan som levererats till
villakunder skall redovisas när försäljningen enligt god redovisningssed
skall bokföras, se vidare avsnitt 5.1.
Enligt uppgifter från branschen är det ytterst sällan som cn upplagsha-
vare, som hämtat olja hos en annan upplagshavare, inte samma dag eller
dagen därpå antingen har levererat oljan till en kund eller har lagt in olja
i ett skatteupplag. Som tidigare framhållits bör det endast i undantagsfall
vara acceptabelt att en upplagshavare inte inom ett par dygn sett till att
varoma hamnat i ett skatteupplag.
2§
Lydelsen av punkten 2 har ändrats efter förebild i motsvarande regler i
LTS och LAS, se t.ex. 20 § första stycket 4 LTS. Övriga ändringar är
föranledda av att andra stycket i 4 kap. 1 § upphävs och att nämnda be-
stämmelse alltså numer endast består av ett stycke.
3 5
I enlighet med vad Lagrådet föreslagit byts uttrycket ”när bränslet av
honom levereras till köpare” i punkten i ut mot uttrycket ”när leverans
av bränslet påbörjas”. Ändringen görs för att det inte skall råda någon
tvekan om att den tidpunkt som avses är när leveransen sänds i väg.
Dessutom ändras punkten med anledning av att andra stycket i 4 kap. 1 §
upphävs.
Ändringen i punkten 2 är en följd av ändringarna i 4 kap. 1 och 12 §§.
I punkten 3 a har ordet ”köpare” bytts ut mot det mer generella ”nå-
gon”.
Ändringen görs för att bestämmelsen skall stämma överens med be-
stämmelserna om skattskyldighetens inträde i 2 och 3 §§.
Prop. 2000/01:118
134
1 §
Se kommentaren till 34 § LTS.
2§
Ändringen i andra stycket är föranledd av att andra stycket i 4 kap. 1 §
upphävs och att nämnda bestämmelse alltså numer endast består av ett
stycke.
Genom ändringen i tredje stycket anpassas ordalydelsen till lydelsen i
övriga stycken.
Enligt 22 § LST och 21 § LAS skall den som förvärvat varor skattefritt
men använt varor för ett annat ändamål än det som var förutsättningen
för skattefriheten deklarera den skattepliktiga användningen. Deklaratio-
nen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar
efter den dag då varoma användes för annat än avsett ändamål. Skatten
skall enligt LPP betalas senast samma dag (5 kap. 1 §). En deklarations-
tid på fem dagar gäller dock inte enligt LSE för motsvarande fall. I stället
gäller LPP:s regler om deklarationstider (6 kap. 2 § motsatsvis jfr med 1
kap. 1 § LPP). Det innebär att deklarationen skall ha kommit in till be-
skattningsmyndigheten senast den tjugonde i månaden efter redovis-
ningsperiodens slut (2 kap. 8 § LPP). För att undvika att företag skaffar
sig skattekreditcr via systemet med skattefria inköp bör deklarationstiden
för nu aktuella fall också vara fem dagar. Detta uppnås genom det nya
fjärde stycket. En deklarationstid på fem dagar bör även gälla för den
som är skattskyldig enligt den nya punkten 8 i 4 kap. 1 §. I enlighet med
vad Lagrådet förordat förs dock en bestämmelse härom in i ett nytt femte
stycke.
3§
Genom att första stycket 5 upphävs tas kravet på ledsagardokument vid
import bort, se avsnitt 9.
Vidare byts begreppet ”bränsle för vilket skattskyldighet inte inträtt” ut
mot ”obeskattat bränsle ”. Ändringen görs för att skapa enhetlighet med
23 § LTS och 22 § LAS.
I första stycket 3 och i tredje stycket ersätts hänvisningarna till 2 kap.
11 § första stycket 5 med en hänvisning till 7 kap. 2 §. Ändringarna är
föranledda av att skattefriheten för leveranser av visst bränsle till diplo-
mater m.fl. i andra EU-länder numer skall regleras genom en rätt till av-
drag och inte som i dag genom ett undantag från skatteplikt. Den nya
bestämmelsen om avdrag finns i 7 kap. 2 §.
W
Ändringen i böqan av andra stycket är av redaktionell karaktär. När det
gäller den nya bestämmelsen och det nya tredje stycket se kommentaren
till 39 § LTS.
De nuvarande reglerna om när bränslen kan användas utan skatt eller
med reducerad skatt bygger i huvudsak på att det i 7 kap. anges vilka
möjligheter som den skattskyldige har att genom avdrag reglera skattebe-
frielsen i sin deklaration. I avdragsreglema anges vilket ändamål som kan
Prop. 2000/01:118
135
komma i fråga för skattebefrielse, hur stor skattebefrielsen är och vilka Prop. 2000/01:118
slag av bränslen som kan komma i fråga för skattebefrielse. Reglerna har
med tiden blivit omfattande och svåra att få ett grepp om. Genom att reg-
lerna om inköp mot försäkran i 8 kap. hänvisar till 7 kap. har också de
blivit komplicerade.
1 det nya kapitlet har därför i stort sett alla de situationer som kan med-
föra skattebefrielse samlats. Skattebefrielserna för bränsle som förvärvats
av diplomater, för bensin som förbrukats i skepp eller båtar och för märkt
olja som förbrukats i båtar regleras dock endast genom reglerna om åter-
betalning i 9 kap. 1 och 3 §§.
I kapitlet anges således, med hjälp av en tabell, vilka ändamål som
medför skattebefrielse, vilket bränsle som kan komma i fråga för skatte-
befrielse och hur stor skattebefrielsen är. Kapitlet anger förutsättningar
och begränsningar för skattebefrielsen men däremot inte hur skattebefri-
elsen åstadkoms. Detta regleras i stället i de följande tre kapitlen. Den
som är skatlskyldig får del av sin skattebefrielse genom avdrag enligt
bestämmelserna i 7 kap. och den skattebefriade förbrukaren genom att
han enligt 8 kap. kan köpa bränslet utan skatt eller med reducerad skatt.
Den som inte är skattskyldig eller skattebefriad förbrukare får del av
skattebefrielsen genom återbetalning. I 7 och 8 kap. regleras dock inte
storleken och förutsättningarna för skattebefrielsen utan dessa regleras i 6
a kap. Dc särskilda nedsättningsreglema för energiintensiv verksamhet
bygger på beslut av beskattningsmyndigheten i varje enskilt fall och pas-
sar inte in i systematiken. Dessa regler finns därför kvar i 9 kap. 9-9 b
§§.
Lagrådet har väckt frågan om inte tabellen skulle bli mera lättbegriplig
om den kolumn som anger bränslen som inte ger befrielse ersattes av en
kolumn där det tvärtom sägs vilka bränslen som ger befrielse från skatt.
Alla kolumnerna skulle därmed bygga på samma synsätt på frågan om
skattebefrielse eller inte, nämligen att de anger i vilka fall skattefrihet
gäller. Bränslen som nästan regelmässigt inte ger skattebefrielse är ben-
sin och omärkt olja. Från de skattebefriade användningsområdena undan-
tas alltså förhållandevis få bränslcslag. Det förefaller därför enklare att i
tabellen ange vilka bränslen som inte ger skattebefrielse. Om den valda
lösningen skulle ge upphov till tillämpningsproblem kan den av Lagrådet
väckta frågan prövas på nytt.
Införandet av 6 a kap. syftar endast till att förenkla tillämpningen av
reglerna kring skattebefrielse. Några materiella ändringar är inte avsedda.
Detta innebär att kommentaren till kapitlet i huvudsak anger var motsva-
rande regel om skattebefrielse fanns tidigare. För att få klarhet i gräns-
dragningsfrågor och andra tillämpningsfrågor får svar sökas i förarbetena
till dessa regler.
1§
Paragrafens tabell är uppbyggd så att det i nummerföljd anges vilka än-
damål som medför rätt till skattebefrielse. Termen skattebefrielse an-
vänds såväl när ingen skatt skall betalas som vid delvis skattebefrielse.
För varje ändamål anges om det finns några begränsningar till vissa slag
av bränslen. Ofta förekommer att endast märkt olja kan komma i fråga.
Därefter anges storleken av skattebefrielsen för energiskatten, koldiox-
idskatten och svavelskatten.
136
Punkten 1 - Förbrukning för annat ändarnål än motordrift eller upp-
värmning eller i en process där bränslet i allt väsentligt används för an-
nat ändamål än motordrift eller uppvärmning
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 1 § första stycket 4. I andra
stycket nämnda paragraf angavs tidigare att avdrag även fick göras för
bränsle som förbrukats eller sålts för förbrukning för sådan gas- och vär-
meproduktion som sker vid användning av bränslet enligt punkten 4. Ef-
tersom denna situation redan täcks av att skattebefrielsen gäller om
bränslet ”i allt väsentligt används för annat ändamål” har någon motsva-
rande regel inte införts i 6 a kap.
Punkten 2 - Förbrukning i tåg eller annat spårbundet färdmedel
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 2 § första stycket 1 a.
Punkten 3 - Förbrukning i skepp, när skeppet inte används för privat
ändamål
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 2 § andra stycket 1 b.
Punkten 4 - Förbrukning i båt för vilken medgivande enligt 2 kap. 9 §
eller fartygstillstånd enligt fiskelagen (1993:787) meddelats, när båten
inte används för privat ändamål
Skattefriheten för bränsle som förbrukats i båtar med fartygstillstånd
motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 2 § första stycket 1 c. När
det gäller båtar med medgivande enligt 2 kap. 9 § reglerades skattefrihe-
ten tidigare genom en hänvisning i nämnda paragraf till 7 kap. 2 § andra
stycket 1 b.
Punkten 5 - Förbrukning i
a) luftfartyg, när luftfartyget inte används för privat ändamål
b) i luftfartyg, när luftfartyget används för privat ändamål eller i luftfar-
tygsmotorer i provbädd eller i liknande anordning
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 2 § andra stycket 2 och 5 a §
andra stycket.
Punkten 6 - Förbrukning vid framställning av mineraloljeprodukter, kol-
bränslen, petroleumkoks och andra produkter för vilka skatteplikt har
inträtt för tillverkaren
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 2 § första stycket 3.
Punkten 7 - Förbrukning vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft,
med de begränsningar som följer av 3 §
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 2 § första stycket 4.
Punkten 8 - Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbruk-
ning i metallurgiska processer
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 3 §. I likhet med nuvarande
lydelse av 7 kap. 1 § andra stycket anges i nuvarande 7 kap. 3 § att för-
brukning i metallurgiska processer även skall anses omfatta den gas- och
värmeproduktion som sker till följd av sådana processer. Eftersom skat-
tebefrielsen gäller för förbrukning i nämnda process behöver inte särskilt
Prop. 2000/01:118
137
anges att den gas- och värmeproduktionen som följer av den skattebefri- Prop. 2000/01:118
ade förbrukningen också omfattas. Någon motsvarande regel har således
inte införts i 6 a kap.
Punkten 9 - Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbruk-
ning för annat ändamål än drift av motordrivna fordon vid tillverknings-
processen i industriell verksamhet
Motsvarar tillverkningsindustrins nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 4 §.
Punkten 10 - Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbruk-
ning för annat ändamål än drift av motordrivna fordon vid växthusupp-
värmning i yrkesmässig växthusodling
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag för bränsle som förbrukats för växt-
husuppvärmning i 7 kap. 4 § första stycket. Den 1 juli 2000 infördes
skattelättnader för bränsle som förbrukas i jord-, skogs-, eller vatten-
bruksverksamhet (prop. 1999/2000:105). Tidigare gällde att endast
bränsle som användes för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthus-
odling kunde medföra skattebefrielse. Skattelättnaderna för annan yr-
kesmässig jordbruksverksamhet än växthusodling och för yrkesmässig
skogs- och vattenbruksverksamhet uppnås dock genom återbetalning
enligt 9 kap. 2 §. Enligt dagens regler är det alltså endast växthusodlare
som mot försäkran kan köpa bränsle med reducerad skatt. För att upp-
rätthålla denna distinktion i systemet med skattebefriade förbrukare an-
ges växthusodlarna i cn särskild punkt.
Punkten 11 - Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbruk-
ning för annat ändamål än drift av motordrivna fordon i yrkesmässigt
jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet
Motsvarar delvis nuvarande rätt till avdrag enligt 7 kap. 4 § första styck-
et. Se kommentaren till föregående punkt.
Punkten 12 - Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbruk-
ning i sodapannor, lutpannor, metallurgiska processer eller i processer
för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 5 § andra stycket. 1 likhet
med nuvarande lydelse av 7 kap. 1 § andra stycket anges i nuvarande
7 kap. 5 § andra stycket att i processer för framställning av andra minera-
liska ämnen än metaller eller metallurgiska processer skall anses ingå
även den gas- och värmeproduktion som sker till följd av sådana proces-
ser. Eftersom skattebefrielsen gäller för förbrukning i nämnda processer
behöver inte särskilt anges att den gas- och värmeproduktionen som föl-
jer av den skattebefriade förbrukningen också omfattas. Någon motsva-
rande regel har således inte införts i 6 a kap.
Punkten 13 ■ Förbrukning vid tillverkningsprocessen i gruvindustriell
verksamhet för drift av andra motordrivna fordon än personbilar, lastbi-
lar och bussar
Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 4 § fjärde stycket.
2§
Motsvarar nuvarande 7 kap. 4 § andra stycket.
138
3§ Prop. 2000/01:118
Motsvarar begränsningen av avdragsrätten vid samtidig produktion av
elektrisk kraft och värme i 7 kap. 2 § tredje och fjärde styckena.
Enligt huvudregeln gäller skattebefrielsen för olja som användas vid
framställning av el endast för märkt olja. Vissa typer av anläggningar har
dock av särskilda skäl fått möjlighet att även använda omärkt olja. Detta
regleras i dag i 7 kap. 1 § första stycket 5. För att få systematiken med
tabellen att fungera har denna situation fått brytas ut och läggas i en egen
paragraf. Genom hänvisningen till 1 § 7 framgår att full skattebefrielse
gäller beträffande energiskatt och koldioxidskatt. En förutsättning för att
erhålla skattebefrielsen när omärkt olja används är liksom i dag att värme
inte nyttiggörs.
Rubriken
Rubriken har ändrats från ”Avdrag i deklaration” till enbart ”Avdrag”.
Ändringen är föranledd av att uttrycket ”i en deklaration får avdrag för
skatt göras” ersätts med det enklare uttrycket ”den som är skattskyldig
får göra avdrag för skatt”. Uttrycket avdrag i en deklaration tas alltså
bort. Det finns inte heller anledning att i kapitlet särskilt ange om avdra-
get avser energiskatt, koldioxidskatt eller svavelskatt. I vilken omfattning
som rätt till avdrag föreligger framgår i stället av reglerna i 6 a kap.
1§
Avdragsreglema i 7 kap. har tidigare angett att rätt till avdrag gäller för
bränsle som förbrukats eller ”sålts för förbrukning” för vissa ändamål.
Begreppet ”sålts för förbrukning” har då motsvarats av en möjlighet för
en icke skattskyldig att köpa bränsle mot försäkran. I första stycket har
förbrukning och leveranser till skattebefriade förbrukare delats upp på
olika punkter.
I punkten 4 finns avdragen för den skattskyldiges egen förbrukning.
Hur stort avdrag som medges och vilka bränslen som kan komma i fråga
anges i 6 a kap. 1^4 §§. Tillverkningsindustrins förbrukning kan tas som
exempel. Av 6 a kap. 1 § 9 framgår att skattebefrielse gäller, om den inte
följer av tidigare punkter, för förbrukning vid tillverkningsprocessen i
industriell verksamhet, undantaget drift av motordrivna fordon. Ordaly-
delsen ”Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter” vill endast
markera att det kan finnas förbrukning i tillverkningsprocesser som ger
rätt till skattebefrielse redan enligt en tidigare punkt. Exempelvis kan
bränslet användas för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning,
vilket ger hel skattebefrielse. Självklart kan inte samma förbrukning ge
rätt till dubbla avdrag. Av 6 a kap. 1 § 9 framgår också att rätt till avdrag
inte föreligger om det är bensin, omärkt olja eller råtallolja som har för-
brukats. Av 6 a kap. 2 § framgår dock att rätt till avdrag även föreligger
när råtallolja förbrukats. Eftersom endast energiskatt tas ut på råtallolja
passar denna olja inte in i systematiken (se 2 kap. 1 a §). Råtallolja
kommer dock att behandlas på samma sätt som i dagens system, vilket
innebär att det först anges att råtallolja inte får användas men att det se-
dan ges särskilda regler för hur befrielsen från energiskatt skall beräknas.
139
Beträffande rätten till avdrag i punkten 5 för varor som tas emot av Prop. 2000/01:118
skattebefriade förbrukare hänvisas till kommentaren till 32 § LAS. Här
skall dock följande tilläggas. När det anges att förbrukaren skall ha tagit
emot bränsle i enlighet med vad som framgår av godkännandet innebär
det att rätten till avdrag förutsätter att bränslet som levereras omfattas av
godkännandet. Om omärkt olja levereras måste godkännandet omfatta
sådan olja för att rätt till avdrag skall föreligga. Hur stort avdraget är be-
stäms utifrån vilken rätt till skattebefrielse som den skattebefriade för-
brukaren har.
Rätten till avdrag i punkten 6 för bränsle till fartyg och luftfartyg har
utförligt kommenterats i avsnitt 6.9.2.
I punkten 7 finns avdragsrätten för bränsle som tagits emot för för-
brukning i båtar för vilka medgivande enligt 2 kap. 9 § eller fartygstill-
stånd enligt fiskelagen meddelats. Avdragsrätten för leveranser till båtar
med fartygstillstånd fanns tidigare i 7 kap. 2 § andra stycket 1 c). I fråga
om leveranser till båtar med medgivande enligt 2 kap. 9 § reglerades av-
dragsrätten tidigare genom en hänvisning i nämnda paragraf till 7 kap.
2 § andra stycket 1 b). En annan skillnad mot tidigare är att det inte läng-
re är tillräckligt att bränslet har sålts för förbrukning utan numer måste
bränslet ha tagits emot för förbrukning i båten. Vad denna ändring inne-
bär kommenteras i avsnitt 6.9.2.
Andra stycket motsvarar nuvarande 7 kap. 4 § femte stycket.
Skattefriheten för leveranser av visst bränsle till diplomater m.fl. i andra
EU-länder reglerades tidigare genom ett undanlag från skatteplikt. För att
skapa enhetlighet med LTS och LAS skall skattefriheten i stället regleras
genom en rätt till avdrag. Den nya bestämmelsen i förevarande paragraf
ersätter alltså bestämmelsen om undantag från skatteplikt i 2 kap. 11 §
första stycket 5. Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrå-
det förordat i anslutning till 32 § första stycket 7 LTS och 32 § första
stycket 9 LAS.
De regler om skattefrihet eller skattereduktion som tidigare fanns i fö-
revarande paragraf regleras numer i 6 a kap. 1 §.
Upphävande av 3 och 4 §§
Motsvarande regler om skattefrihet eller skattereduktion återfinns nu i
6 a kap. 1 §.
5§
Reglerna om skattefrihet enligt nuvarande lydelse av första och andra
styckena återfinns nu i 6 a kap. 1 § .
Upphävande av 5 a §
Motsvarande regler om skattefrihet återfinns nu i 6 a kap. 1 §.
Ändringen är redaktionell och föranleds av att kapitlets rubrik ändras.
140
6§ Prop. 2000/01:118
Den inledande ändringen i första stycket är redaktionell och föranleds av
att kapitlets rubrik ändras. På förslag av Lagrådet byts uttrycket ”tillfälli-
ga omständigheter” ut mot ”oförutsedda händelser”.
Beträffande det nya andra stycket se kommentaren till 32 § 8 LTS.
Upphävande av 7 §
I vilka fall avdrag medges för skatt på bränsle som avses i 2 kap. 3 eller
4 § framgår numer av 1 § jämförd med 6 a kap 1 §.
1-3 §§
Förutsättningarna för godkännande som skattebefriad förbrukare och
återkallelse samt hur förbrukarens bokföring skall vara utformad har ut-
förligt kommenterats i avsnitten 6.3, 6.5 och 6.7. Se även kommentaren
till 31 e§ LAS.
1 § fjärde stycket motsvarar nuvarande 8 kap. 3 a § tredje stycket.
Upphävande av 3 a, 4 och 4 a §§
Rätten till inköp mot försäkran i dessa situationer finns nu som en rätt för
den skattebefriade förbrukaren att köpa varor skattefritt enligt 1 §.
Upphävande av 5 §
I vilka fall bränsle som avses i 2 kap. 3 eller 4 § kan köpas med hel eller
delvis skattebefrielse framgår numer av 1 § jämförd med 6 a kap.
2§
I första stycket i dess nuvarande lydelse regleras återbetalning i vissa
angivna fall för dem som inte är skattskyldiga. Enligt dagens regler kan
företagen inte välja mellan återbetalning eller skattefria inköp mot för-
säkran. Det innebär att den som har rätt att köpa bränsle utan skatt mot
försäkran måste använda sig av denna rätt för att få del av skattefriheten.
Han kan alltså inte köpa bränslet med skatt och därefter ansöka om åter-
betalning. Systemet med skattebefriade förbrukare bygger dock till skill-
nad från försäkranssystemet på ett godkännande från beskattningsmyn-
digheten. Den som av någon anledning inte har ett sådant godkännande
skall dock inte uteslutas från möjligheten till skattebefrielse utan får be-
frielse genom rätt till återbetalning. Första stycket har därför utformats
som en generell rätt till återbetalning om förutsättningar för skattebefriel-
se enligt 6 a kap. föreligger. Detta innebär att om skatt har betalats till
tullen kan återbetalning ske om produkten sedan används för något än-
damål som anges i 6 a kap. 1 §. I likhet med vad som gäller för rätten till
avdrag får man gå till 6 a kap. för att se vilka bränslen som kan användas
med rätt till återbetalning och med vilket belopp återbetalning sker.
Reglerna i nuvarande andra stycket om återbetalning när råtallolja för-
brukats följer nu av 6 a kap. 2 §.
Ändringen i tredje stycket är en följdändring på grund av att andra
stycket upphävs.
141
6§ Prop. 2000/01:118
Ändringen görs p.g.a. att första och andra styckena i 7 kap. 5 § upphävs.
9§
Ändringarna är föranledda av att avdragsrätten regleras på annat ställe i
7 kap. och att inköp mot försäkran ersätts med systemet med skattebefri-
ade förbrukare.
11 §
Se kommentaren till 29 § LTS. I övrigt har vissa redaktionella ändringar
gjorts för att bestämmelsen skall stämma bättre överens med motsvaran-
de bestämmelser i LTS och LAS.
14 §
Genom det nya andra stycket får beskattningsmyndigheten befogenhet
att besluta om tredjemansrevision i återbetalningsärenden. Skälen härför
redovisas i avsnitt 10.2. Bestämmelsen har utformats med 3 kap. 7 § and-
ra stycket LPP som förebild.
11 §
I samband med införandet av LSE fördes sanktionsavgiften vid otillåten
användning av märkta oljeprodukter över från lagen om dieseloljcskatt
och användning av vissa oljeprodukter. I den sistnämnda lagen gjordes
beträffande betalning av avgiften hänvisningar till fordonsskattelagen
som innebar att ett beslut om avgift gällde oavsett om det överklagades. 1
LSE hänvisas i stället till LPP. I förarbetena till LSE angavs att de nya
hänvisningarna inte innebar några materiella ändringar (prop. 1994/95:54
s. 135). Emellertid saknas för närvarande en hänvisning till LPP som gör
att besluten gäller omedelbart. Detta åtgärdas nu.
Rubriken
Se kommentaren till rubriken till 7 kap.
9§
Beträffande den inledande ändringen i paragrafen, se kommentaren till
rubriken till 7 kap. Övriga ändringar är följdändringar och beror på att de
skattefria användningsområdena och rätten till avdrag anges i andra pa-
ragrafer än tidigare.
/OJ
Ändringen i femte stycket följer av ändringen i 7 kap. 1 och 2 §§. Det är
således ingen ändring i sak.
142
15.4
6§
När det gäller den nya bestämmelsen om vandelsprövning i andra stycket
och det nya tredje stycket se kommentaren till 39 § LTS.
7§
I första stycket införs ett nytt syfte med skatterevision, nämligen kontroll
av skatteupplag enligt LTS, LAS eller LSE. En revision behöver alltså
inte ha ett direkt samband med skatteredovisningen utan syftet med änd-
ringen är att göra det möjligt att besluta om revision för att kontrollera att
skatteupplag uppfyller de krav som bör ställas på sådana lokaler och ut-
rymmen.
I tredje stycket införs fyra nya punkter, punkterna 3-6. Genom de nya
punkterna ges beskattningsmyndigheten befogenhet att besluta om revi-
sion hos den som ansöker om godkännande som upplagshavare eller
skattebefriad förbrukare och hos den som ansöker om registrering som
varumottagare. Dessutom skall revision få ske hos sådana representanter
som en distansförsäljare skall utse. De nya punkterna kommenteras även
i avsnitt 10.1.
1§
Paragrafen innebär att fordon med slutsiffra fem i registreringsnumret får
ett skatteår som omfattar 13 månader vid uppbörden år 2001. Därmed
kommer samtliga fordon framöver, oavsett slutsiffra i registreringsnum-
ret, att omfattas av samma regler, dvs. att uppbördsmånaden för fordons-
skatt är månaden efter sista månaden i inställelseperioden för kontrollbe-
siktning. Vidare skall fordonsskatt tas ut med ett högre belopp än vad
som anges i bilaga 1 till fordonsskattelagen motsvarande det förlängda
skatteåret. För skatteperiod tas fordonsskatt ut med ett högre belopp den
första skatteperioden det skatteåret.
2§
Bestämmelserna i fordonsskatteförordningen tillämpas vid uppbörd m.m.
143
Utredningens huvuduppgift är att se över förfarandereglema för punkt-
skatter och översynen skall koncentreras till de harmoniserade punktskat-
terna. En kartläggning skall ske av hur lagstiftningen har tillämpats sedan
den 1 januari 1995, då Sverige blev medlem i EU, och mot bakgrund av
erfarenheterna från tillämpningen skall behov av ändrad lagstiftning
övervägas. 1 uppdraget ingår även att göra cn allmän översyn av lagen
om punktskatter och prisregleringsavgifter, LPP, och att i detta samman-
hang undersöka om punktskatterna kan inordnas i skattekontosystemet
och i sådant fall föreslå nödvändiga lagändringar.
Gemensamma regler inom unionen för förfarandet vid beskattningen av
tobaks- och alkoholvaror samt mineraloljeprodukter finns i det s.k. cirku-
lationsdirektivet. Reglerna innebär i princip att punktskattepliktiga varor
skall kunna cirkulera fritt mellan länderna, att beskattning skjuts upp tills
varoma når den slutliga konsumenten och att beskattningen sker i kon-
sumtionslandet. Huvudaktörer i detta system är upplagshavarna. Dessa
skall godkännas av medlemsländerna och upplagshavamas tillverkning,
bearbetning och lagring av skattepliktiga varor skall ske på speciellt god-
kända platser, skatteupplag.
Reglerna om skattskyldighetens inträde för upplagshavare har i vissa
fall visat sig medföra tillämpningsproblem. I synnerhet gäller det några
civilrättsliga begrepp som inte stämmer överens med hur reglerna inom
gemenskapen är utformade. Utredningen lämnar förslag som innebär att
skattskyldighetens inträde görs mer beroende av var varorna fysiskt be-
finner sig. Skattskyldigheten skall inträda i följande situationer.
- Varoma förs ut från ett skatteupplag utan att därefter tas om hand av
en upplagshavare eller av en varamottagare i ett annat medlemsland.
- Varoma tas emot från en annan upplagshavare eller importeras utan
att föras till ett skatteupplag.
- Varorna tas i anspråk i upplaget eller försvinner därifrån på grand av
t.ex. svinn eller stöld.
- Upplagshavaren får sitt godkännande som upplagshavare eller av
skatteupplag återkallat.
Den normala handeln med tobak, alkohol och mineraloljor kommer
inte nämnvärt att påverkas av förslagen. Redovisningen av skatten kan i
dc flesta situationer, liksom i dag, ske på grundval av den normala af-
färsbokföringen.
Upplagshavarna åläggs, enligt vad som föreskrivs i cirkulationsdirekti-
vet, att för varje skatteupplag ha en lagerbokföring.
Beträffande godkännande av upplagshavare och skatteupplag finner ut-
redningen inte anledning att föreslå några ändrade regler förutom en
smärre justering i lagen om tobaksskatt och lagen om alkoholskatt som
Prop. 2000/01:118
Bilaga 1
144
gör att den som endast importerar varor för att därefter exportera dem, Prop. 2000/01:118
inte skall godkännas som upplagshavare. Bilaga 1
För såväl alkoholvaror som bränslen finns användningsområden där för-
brukningen är skattefri, för bränslen kan även reducerad skatt förekom-
ma. Denna skattefrihet åstadkoms i vissa fall genom att förbrukaren läm-
nar en försäkran till den som levererar varoma att varoma skall användas
för ett speciellt ändamål.
Detta system med inköp av alkoholvaror och bränslen mot försäkran
har stora brister. Det gäller framfor allt möjligheterna till kontroll. Sy-
stemet är också uppbyggt på ett sätt som gör att beskattningsmyndighe-
ten har mycket liten kännedom om vilka som hanterar varoma.
Utredningen förslår att den nuvarande ordningen ersätts med ett system
där skattefria inköp förutsätter att köparen är godkänd av beskattnings-
myndigheten som skattebefriad förbrukare. Endast den som med hänsyn
till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämp-
lig skall kunna godkännas. Vidare måste användningen av de skattebefri-
ade varoma vara betydande, vilket innebär att skattebefrielsen skall upp-
gå till minst 15 000 kr per år. Ett krav på lagerbokföring för förbrukaren
införs. Upplagshavares och andra skattskyldigas rätt till avdrag i syste-
met förutsätter att varoma tas emot av en skattebefriad förbrukare.
Beskattningsmyndigheten får återkalla ett godkännande om förutsätt-
ningarna för godkännandet inte längre finns eller om varoma används för
annat ändamål än vad som angivits i beslutet om godkännande. Vidare
får godkännandet återkallas om bokföringen inte är utformad på ett till-
fredsställande sätt eller om den som godkänts inte medverkar vid kontroll
av verksamheten.
Systemet med godkännande fungerar dock inte fullt ut när det gäller
bränslen som förbrukas i skepp och flygplan. I många fall befinner sig
skeppen eller flygplanen i Sverige under mycket kort tid och det går inte
att administrera skattefria leveranser för dessa om leveranserna först för-
utsätter ett godkännande från beskattningsmyndigheten. Skattefri försälj-
ning skall därför kunna ske utan godkännande. När det gäller leveranser
till flygplan ges regeringen rätt att föreskriva att sådana leveranser endast
får ske på vissa flygplatser.
Utredningen konstaterar att det finns ett uttalat önskemål från regeringen
om att även punktskatterna skall inordnas i skattebetalningslagens skat-
tekontosystem. Skattekontot innebär ett flertal fördelar för såväl skatte-
myndigheterna som för de enskilda och dessa fördelar gör sig också gäl-
lande om punktskatterna kommer med i systemet. Reglerna i LPP och
skattebetalningslagen är i mycket hög utsträckning identiska eller nästan
identiska. Utredningen föreslår därför att LPP upphävs och att även för-
farandet för punktskatterna regleras i skattebetalningslagen. Tidpunkter-
na för redovisning och betalning av punktskatterna samordnas med de
tider som gäller för nuvarande skatter och avgifter i skattekontosystemet.
145
Det innebär att punktskatterna skall redovisas och betalas några dagar Prop. 2000/01:118
senare än vad som gäller i dag. Bilaga 1
I detta sammanhang föreslås också att revision skall kunna göras hos
den som har ansökt om godkännande som upplagshavare eller registrerad
varumottagare enligt tobaks-, alkohol- och energiskattelagama samt hos
sådan skatterepresentant som en distansförsäljare skall utse enligt dessa
lagar. Revision skall även få ske för kontroll av skatteupplag. Vidare fö-
reslås vissa smärre justeringar av förseningsavgiften.
Utredningen lämnar också förslag på följande punkter.
Mot bakgrund av vad som föreskrivs i cirkulationsdirektivet införs ett
krav på transportsäkerhet vid export i tobaks-, alkohol- och energiskatte-
lagama. För att göra reglerna om transportsäkerhet mer enhetliga införs
även krav på transportsäkerhet vid import.
Undantag från skatteplikt skall gälla för alkoholinnehållet i vissa i ge-
menskapsrätten angivna produkter. Detta för att göra det möjligt att im-
portera produkterna utan skatt.
För alkohol i halvfabrikat görs vissa justeringar för att skattefriheten
bättre skall stämma överens med vad som anges i gemenskapsrätten.
Kravet på att ledsagardokument skall upprättas vid import slopas.
Det skall vara möjligt att besluta om s.k. tredjemansrevision i ärenden
om återbetalning enligt lagarna om tobaksskatt, alkoholskatt, skatt på
energi och skatt på gödselmedel.
Förberedelsearbetet med att inordna punktskatterna i skattekontosystemet
är av sådan omfattning att dc föreslagna ändringarna kan träda i kraft
först den 1 januari 2003. Även om LPP föreslås upphävd kommer den att
övergångsvis gälla för händelser som inträffar före den 1 januari 2003.
För övriga ändringar gäller den 1 juli 2001 som ikraftträdandetidpunkt.
Vid övergången till skattekontosystemet kommer, enligt utredningens
förslag, betalningen av punktskatterna att senareläggas någon dag. Det
innebär ränteförluster för staten. Den totala kostnaden kan beräknas till
45 miljoner kr. Vidare kommer beskattningsmyndighetens arbete med att
hantera det nya systemet för skattebefriade förbrukare att ta 8-10 årsar-
betskrafter i anspråk, vilket motsvarar en årlig kostnad på 3,5 miljoner
kr.
Finansieringen av förslagen bör ske genom att energiskatten på bräns-
len höjs generellt med 0,25 procent. Detta motsvarar t.ex. 1 öre högre
skatt per liter på bensin. Totalt ger detta förslag ökade intäkter med ca
60 miljoner kr netto. Förslaget ger alltså också möjligheter att tillskjuta
ytterligare resurser till beskattningsmyndigheten, som genom utökad
kontrollverksamhet kan göra systemet med skattebefriade förbrukare
effektivt. .
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt
dels att 31 b och 31 c §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1, 9-12, 20, 21, 23, 27, 29, 31 a, 32, 33, 35 och 39 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sex ny paragrafer, 1 a-1 e och 10 a §§,
av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
Tobaksskatt skall betalas för tobaksvaror som tillverkas i Sverige, som
förs in eller tas emot från ett annat EG-land eller som importeras från
tredje land.
Skatt skall betalas för cigaretter, Skatt skall betalas för cigaretter,
cigarrer, cigariller och röktobak cigarrer, cigariller och röktobak.
som hänförs till nr 2402 och 2403
i Kombinerade nomenklaturen
(KN) enligt förordningen EEG
2658/87.
Skatt skall betalas även för snus och tuggtobak som hänförs till KN-nr
2403 enligt förordningen EEG 2658/87. Närmare bestämmelser härom
meddelas i 37-41 §§.
Med EG eller ett EG-land förstås de områden som tillhör Europeiska
gemenskapens punktskatteområde. Med tredje land förstås länder och
områden utanför detta skatteområde.
la§
Med cigaretter avses
1. tobaksrullar som går att röka
som de är och som inte är cigarrer
eller cigariller enligt definitionen i
1 b §,
2. tobaksrullar som genom en-
kel, icke-industriell hantering kan
införas i cigarettpappersrör,
3. tobaksrullar som genom en-
kel, icke-industriell hantering kan
rullas in i cigarettpapper.
lb§
Med cigarrer och cigariller av-
ses, om de kan rökas som de är
1. tobaksrullar gjorda enbart av
naturtobak,
2. tobaksrullar med yttre täck-
blad av naturtobak,
147
3. tobaksrullar med yttre täck- Prop. 2000/01:118
blad som har cigarrers normala Bilaga 2
färg och ett omblad av homogeni-
serad tobak, där minst 60 viktpro-
cent av tobakspartiklama är både
bredare och längre än 1,75 mm
och där täckbladet är anbringat i
spiralform med en spetsig vinkel
på minst 30 grader mot cigarrens
längdaxel,
4. tobaksrullar med yttre täck-
blad som har cigarrers normala
färg, gjort av homogeniserad to-
bak, om styckevikten förutom filter
eller munstycke är minst 2,3 g och
om minst 60 viktprocent av to-
bakspartiklama är både bredare
och längre än 1,75 mm och om
omkretsen är minst 34 mm över
minst en tredjedel av längden.
lc§
Med röktobak avses
1. tobak som skurits eller på an-
nat sätt strimlats, tvinnats eller
pressats till kakor och som går att
röka utan ytterligare industriell
beredning,
2. tobaksavfall som bjuds ut till
detaljförsäljning, som inte omfat-
tas av 1 a eller 1 b § och som går
att röka.
ld§
Produkter som helt eller delvis
består av andra ämnen än tobak
men som i övrigt uppfyller kriteri-
erna i 1 b § behandlas som cigar-
rer och cigariller, förutsatt att de
har
1. täckblad av naturtobak,
2. täckblad och omblad av to-
bak, som båda är gjorda av homo-
geniserad tobak, eller
3. täckblad av homogeniserad
tobak.
le§
Produkter som helt eller delvis
består av andra ämnen än tobak
men som i övrigt uppfyller kriteri-
erna i 1 a eller 1 c § behandlas
148
som cigaretter respektive rökto- Prop. 2000/01:118
bak. Bilaga 2
Produkter som inte innehåller
någon tobak och som uteslutande
används för medicinska ändamål
behandlas dock inte som tobaks-
produkter
9§
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplags- 1. har godkänts som upplags-
havare enligt 10 § eller den som i havare enligt 10 §,
Sverige yrkesmässigt tillverkar
skattepliktiga varor
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor en-
ligt 13 eller 14 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning en-
ligt 16 §,
5. i annat fall än som avses i 1-4, från ett annat EG-land till Sverige för
in eller tar emot skattepliktiga varor,
6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,
7. i Sverige yrkesmässigt tillver-
kar skattepliktiga varor utanför ett
skatteupplag,
8. använder varor som för-
värvats skattefritt för annat än-
damål än det som var förutsätt-
ningen för skattefriheten.
7. använder varor som för-
värvats skattefritt för annat än-
damål än det som var förutsätt-
ningen för skattefriheten.
Att varoma används för annat än avsett ändamål skall i denna lag lik-
ställas med att de går förlorade.
10 §
Som upplagshavare får godkännas den som
1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga
varor,
2. för yrkesmässig försäljning
till näringsidkare tar emot skatte-
pliktiga varor från ett annat EG-
land eller från en annan upplags-
havare i Sverige eller vid import
från tredje land,
2. tar emot skattepliktiga varor
från ett annat EG-land eller från en
annan upplagshavare i Sverige
eller importerar skattepliktiga va-
ror från tredje land, för yrkesmäs-
sig försäljning till näringsidkare
inom EG.
3. yrkesmässigt i större omfattning lagrar skattepliktiga varor, eller
4. avser att bedriva verksamhet i
om exportbutiker,
om han med hänsyn till sina
ekonomiska förhållanden och om-
ständigheterna i övrigt är lämplig
som upplagshavare.
exportbutik enligt lagen (1999:445)
om han disponerar över ett ut-
rymme som kan godkännas som
skatteupplag och han med hänsyn
till sina ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i övrigt är
149
lämplig som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga
tobaksvaror skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor om godkännande av
upplagshavare och av skatteupp-
lag prövas av beskattnings-
myndigheten på särskild ansökan.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
10a §
Upplagshavarens bokföring
skall vara utformad så att kontroll
av verksamheten är möjlig
Upplagshavare i Sverige som
säljer obeskattade varor till annan
svensk upplagshavare eller till
näringsidkare i ett annat EG-land
skall hos beskattningsmyndigheten
ställa säkerhet för betalning av den
skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land, innan
leverans av skattepliktiga varor
påbörjas. Säkerheten skall uppgå
till ett belopp som motsvarar den
skatt som i medeltal belöper på de
obeskattade varor som upplagsha-
varen transporterar under ett
dygn. Vid beräkningen av medelta-
let skall hänsyn endast tas till de
dygn under ett år då transport av
obeskattade varor sker.
11 §
En upplagshavare i Sverige skall
hos beskattningsmyndigheten stäl-
la säkerhet för betalning av den
skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land vid
1. transport av obeskattade va-
ror till en annan svensk upplags-
havare,
2. transport av obeskattade va-
ror till en näringsidkare i ett annat
EG-land,
3. transport av varor som förtul-
lats enligt tullagen (1994:1550),
och
4. export av obeskattade varor
till tredje land.
Säkerheten enligt första stycket
skall ställas innan transporten
påbörjas och uppgå till ett belopp
som motsvarar den skatt som i
medeltal belöper på de obeskatta-
de varor som upplagshavaren
transporterar under ett dygn. Vid
beräkningen av medeltalet skall
hänsyn endast tas till de dygn un-
der ett år då transport av obeskat-
tade varor sker
Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i
samband med tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga
varor. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av
skatten på de varor som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupp-
laget under ett år.
12 §
Godkännande av upplagshavare Godkännande av upplagshavare
150
|
eller av skatteupplag får återkallas |
eller av skatteupplag får återkallas Prop. 2000/01:118 1. förutsättningarna för godkän- 2. ställd säkerhet inte längre är 3. upplagshavaren begär det. Om ett godkännande av upp- |
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i
beslutet.
20 §
Skattskyldigheten inträder för
|
1. den som är upplagshavare när a) denne levererar skattepliktiga b) denne tar i anspråk skatte- c) denne avregistreras, och om- |
a) skattepliktiga varor förs ut b) skattepliktiga varor tas emot c) skattepliktiga varor importe- d) skattepliktiga varor tas i an- e) godkännandet som upplags- |
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatteplik-
tiga varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid motta-
gandet av skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans
sker,
151
6. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5, när de skatteplik-
tiga varoma förs in till Sverige,
7. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 7 när varoma
används för annat än avsett ända-
mål.
Skattskyldigheten inträder för
den, som utan att vara upplagsha-
vare enligt 10 §, tillverkar skatte-
pliktiga varor, när varoma tillver-
kas.
7. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 7, när varoma
tillverkas,
8. den som är skatlskyldig enligt
9 § första stycket 8, när varoma
används för annat än avsett ända-
mål.
Skattskyldighet enligt första
stycket 1 a inträder inte för skatte-
pliktiga varor som
1. transporteras till en upplags-
havare eller varumottagare i ett
annat EG-land, eller
2. tas emot av en upplagshavare
i Sverige.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
21
Skattskyldighet för upplagshavare
inte för varor som
a) till följd av varomas karaktär
förstörts under framställning, be-
arbetning, lagring eller transport,
b) har förstörts under tillsyn av
beskattningsmyndigheten,
c) har återanvänts vid tillverk-
ning.
d) uteslutande använts för prov-
ning av varornas kvalitet i skatte-
upplaget, eller
e) levererats till en mottagare i
ett annat EG-land under villkor
som anges i 3 kap. 30 a § första
stycket 3 och 4 mervärdesskattela-
gen (1994:200), i den omfattning
som skattefrihet gäller i det EG-
landet.
Vad som sägs i första stycket a
gäller även varumottagare enligt
13 och 14 §§ och skatterepresen-
tant enligt 15 § för varor som till
följd av varomas karaktär för-
störts under transport till denne
enligt 20 § första stycket 1 inträder
1. till följd av varomas karaktär
förstörts under framställning, be-
arbetning, lagring eller transport,
2. har förstörts under tillsyn av
beskattningsmyndigheten,
3. har återanvänts vid tillverk-
ning, eller
4. uteslutande använts för prov-
ning av varomas kvalitet i skatte-
upplaget.
23 §
Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument
1. vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-
land,
2. vid transport av obeskattade varor till en upplagshavare i Sverige om
transporten sker via ett annat EG-land,
152
3. vid transport av obeskattade
varor till mottagare i ett annat EG-
land enligt 32 § första stycket 7,
och
4. vid export till tredje land av
obeskattade varor.
3. vid transport av obeskattade
varor till mottagare i ett annat EG-
land enligt 21 § första stycket e,
4. vid export till tredje land av
obeskattade varor, och
5. vid transport av varor som
fortullats enligt tullagen
(1994:1550).
Ledsagardokument som avses i första stycket skall åtfölja varoma un-
der transport i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som
avses i 21 § första stycket e skall
varoma under transporten även
åtföljas av ett intyg om att skatte-
frihet gäller för varoma i det andra
EG-landet.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
Vid transport till mottagare som
avses i 32 § första stycket 7 skall
varoma under transporten även
åtföljas av ett intyg om att skatte-
frihet gäller för varoma i det andra
EG-landet.
Skyldigheten att upprätta ledsa-
gardokument enligt första stycket
5 gäller även registrerad varumot-
tagare.
Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varumot-
tagare, skall varoma under transporten även åtföljas av dokumentation
som visar att sådan säkerhet som avses i 14 § ställts för skatten i destina-
tionslandet.
Om obeskattade varor skall
transporteras mellan Sverige och
ett annat EG-land enligt 23 §, och
varorna inte når den mottagare
som angetts i ledsagardokumentet,
skall varoma beskattas här i landet
om varoma
1. finns i Sverige eller kan antas
ha konsumerats här,
2. levererats från en svensk upp-
lagshavare och det inte kan utre-
das var varoma finns eller var de
har konsumerats.
I fall som avses i första stycket
är den som ställt säkerhet för
transporten skattskyldig. Skatten
skall tas ut med belopp enligt be-
stämmelserna vid den tidpunkt då
varorna infördes till Sverige eller
transporten från den svenske upp-
lagshavaren påbörjades
27 §
Om obeskattade varor, som
sänts i väg av en upplagshavare i
ett annat EG-land, inte når den
mottagare som angetts i ledsagar-
dokumentet, skall varoma beskat-
tas här i landet om varoma finns i
Sverige eller kan antas ha konsu-
merats här.
Skatt enligt första stycket skall
betalas av den eller de söm ställt
sådan säkerhet som avses i artikel
15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG
av den 25 februari 1992 om all-
männa regler för punktskatteplik-
tiga varor och om innehav, flytt-
ning och övervakning av sådana
varor. Skatten skall tas ut med
belopp enligt bestämmelserna vid
den tidpunkt då varoma sändes i
väg.
153
Skatt som påförs enligt andra Prop. 2000/01:118
stycket skall betalas inom den tid Bilaga 2
som beskattningsmyndigheten be-
stämmer. Om skatten inte betalas i
tid skall dröjsmålsavgift tas ut
enligt bestämmelserna i lagen
(1997:484) om dröjsmålsavgift.
29 §
För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter
levereras till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall
betalas där, kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig
ansökan hos beskattningsmyndigheten.
Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan försälj-
ning som avses i 28 § skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och
ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång.
Den som begär återbetalning skall visa att den skatt som ansökan avser
har betalats i Sverige, samt att varoma beskattats i mottagarlandet.
Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbe-
talning göras innan varorna förs ut ur landet. Den som begär återbetal-
ning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige.
Återbetalning sker sedan sökanden till beskattningsmyndigheten gett in
dels ett dokument som visar antingen att skatten betalats i mottagarlandet
eller att säkerhet ställts för skattens betalning där, dels ett av mottagaren
undertecknat och återsänt exemplar (returexemplaret) av det ledsagardo-
kument som anges i 26 §.
Har en vara beskattats i enlighet
med 27 § första stycket 2, och vi-
sar den skattskyldige inom tre år
efter det att transporten påbörja-
des att varan beskattats i ett annat
land, skall den här i landet erlag-
da skatten återbetalas.
31 a§
För kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt 29
eller 30 § gäller 3 kap. 3-16 §§
och 8 kap. 1 § andra stycket lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter i tillämpliga
delar.
Beskattningsmyndigheten får fö-
relägga den som är eller kan antas
vara bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1999:1078) eller
som är annan juridisk person än
dödsbo att lämna uppgift, visa upp
handling eller lämna över en ko-
pia av handling som rör rätts-
handling mellan den som före-
läggs och den med vilken han in-
gått rättshandlingen (kontrollupp-
gift). Föreläggande får meddelas,
om kontrolluppgiften har betydelse
för kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt 29
eller 30 §.
154
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15-15
d §§ lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
gäller i fråga om föreläggande
enligt första eller andra stycket.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
1 deklaration som lämnas av
upplagshavare som avses i 10 § får
avdrag göras för skatt på varor
a) som har återtagits i samband
med återgång av köp,
b) som har förstörts genom
olyckshändelse eller force majeu-
re,
c) för vilka skattskyldighet en-
ligt denna lag tidigare inträtt,
J) som har exporterats till tredje
land eller förts till frizon eller fri-
lager för annat ändamål än att för-
brukas där,
e) som har tagits emot för för-
brukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till utländsk ort
av någon som har tillstånd enligt
lagen (1999:446) om proviantering
av fartyg och luftfartyg, eller
f) som har tagits emot för för-
säljning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till tredje land av
någon som har tillstånd enligt la-
gen om proviantering av fartyg
och luftfartyg.
32 §
En upplagshavare som avses i
10 § får göra avdrag för skatt på
varor
1. som har återtagits i samband
med återgång av köp,
2. som har förstörts genom
olyckshändelse eller force majeu-
re,
3. för vilka skattskyldighet en-
ligt denna lag tidigare inträtt,
4. som har exporterats till tredje
land eller förts till frizon eller fri-
lager för annat ändamål än att för-
brukas där,
5. som har tagits emot för för-
brukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till utländsk ort
av någon som har tillstånd enligt
lagen (1999:446) om proviantering
av fartyg och luftfartyg,
6. som har tagits emot för för-
säljning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till tredje land av
någon som har tillstånd enligt la-
gen om proviantering av fartyg
och luftfartyg,
7. som har levererats till en mot-
tagare i ett annat EG-land under
villkor som anges i 3 kap. 30 a §
första stycket 3 och 4 mervärdes-
skattelagen (1994:200), i den om-
fattning som skattefrihet gäller i
det EG-landet, eller
8. som har beskattats i ett annat
EG-land.
Upplagshavare, som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen
(1999:445) om exportbutiker, får utöver vad som anges i första stycket
155
göra avdrag för skatt på varor som levererats till resande som kan uppvi-
sa en fårdhandling för resa till tredje land. Avdrag medges dock högst
med vad som enligt 3 § lagen om exporlbutiker får säljas till varje resan-
de.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
33 §
/ en deklaration som lämnas av
en registrerad eller oregistrerad
varumottagare enligt 13 och 14 §§
eller en skatterepresentant enligt
15 § får avdrag göras för skatt på
tobaksvaror som förstörts under
transporten till varumottagaren
genom olyckshändelse eller force
majeure.
I en deklaration som lämnas av
cn registrerad eller oregistrerad
varumottagare enligt 13 och 14 §§
eller en skatterepresentant enligt
15 § får avdrag göras för skatt på
tobaksvaror som förstörts under
transporten till varumottagaren
genom olyckshändelse eller force
majeure.
Registrerad varumottagare, som har tillstånd enligt lagen (1999:446)
om proviantering av fartyg och luftfartyg, får utöver vad som anges i
första stycket göra avdrag för skatt på tobaksvaror
1. som förbrukats ombord på resa till utländsk ort, eller
2. som sålts ombord på resa till tredje land.
Beslut enligt 31 a och 31 b §§
får inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol av
den skattskyldige, sökanden och
säljare som avses i 5 §.
35 §
Beslut enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol av den skattskyldige,
sökanden och säljare som avses i
5§.
39 §
Den som är skattskyldig enligt 38 § 1 skall vara registrerad hos be-
skattningsmyndigheten.
Den som är skattskyldig enligt
38 § 2 eller 3 får efter ansökan
registreras, om verksamheten är av
större omfattning eller det annars
Jinns särskilda skäl.
Den som är skattskyldig enligt
38 § 2 eller 3 får efter ansökan
registreras, om verksamheten är av
större omfattning och det med
hänsyn till hans ekonomiska för-
hållanden och omständigheterna i
övrigt är lämpligt att registrera
honom.
Den som registrerats som skatt-
skyldig enligt andra stycket får
avregistreras om han inte längre
uppfyller förutsättningarna för att
bli registrerad. Beslut om avregi-
strering gäller omedelbart, om
inte något annat anges i beslutet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfa-
rande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
156
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
dels att 31 b och 31 c §§ skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 31 f § skall betecknas 31 h §,
dels att 7-11, 19, 20, 22, 26, 28, 30, 31 a, 31 e, 32, 33 och 35 §§ samt
rubriken närmast före 31 e § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 9 a, 31 f och
31 g §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Skatt skall inte betalas för varor
som distribueras i form av alkohol
som är fullständigt denaturerad i
enlighet med de föreskrifter reger-
ingen meddelar. Vid försäljning
till ett annat EG-land, skall ett av
avsändaren upprättat förenklat
ledsagardokument åtfölja sådana
varor under transpo,rten.
Föreslagen lydelse
7§
Skatt skall inte betalas för varor
som
1. distribueras i form av alkohol
som är fullständigt denaturerad i
enlighet med kommissionens för-
ordning EEG nr 3199/93 av den
22 november 1993 om ömsesidigt
erkännande av förfaranden för att
fullständigt denaturera alkohol för
att erhålla punktskattebefrielse,
2. ingår i vinäger som hänförs
till KN-nr 2209,
3. ingår i läkemedel,
4. ingår i smakämnen för till-
verkning av livsmedel och drycker
med en alkoholhalt som inte över-
stiger 1,2 volymprocent,
5. ingår direkt eller som ingre-
diens i halvfabrikat för framställ-
ning av livsmedel, förutsatt att
alkoholinnehållet vid varje tillfälle
inte överstiger 8,5 liter ren alkohol
per 100 kilogram av produkten för
chokladprodukter och 5 liter ren
alkohol per 100 kilogram av pro-
dukten avsedda för andra produk-
ter, eller
6. ingår i en vara som inte är
avsedd för konsumtion, under för-
utsättning att ingående alkohol är
denaturerad i enlighet med någon
EG-medlemsstats krav.
Om varor som anges i första
stycket 1 säljs till ett annat EG-
land, skall ett av avsändaren upp-
rättat förenklat ledsagardokument
åtfölja varoma under transporten.
8§
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplags- 1. har godkänts som upplags-
havare enligt 9 § eller den som i havare enligt 9 §,
Sverige yrkesmässigt tillverkar
skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor en-
ligt 12 eller 13 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning en-
ligt 16 §,
5. i annat fall än som avses i 1-4, från ett annat EG-land till Sverige för
in eller tar emot skattepliktiga varor,
6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,
7. annars i Sverige tillverkar 7. i Sverige yrkesmässigt tillver-
etylalkohol, kar skattepliktiga varor utanför ett
skatteupplag eller som annars i
Sverige tillverkar mellanklasspro-
dukter eller etylalkohol,
8. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det
som var förutsättningen för skattefriheten.
Alt varorna används för annat än avsett ändamål skall i denna lag lik-
ställas med att dc går förlorade.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
9§
Som upplagshavare får godkännas den som
1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga
varor,
2. för yrkesmässig försäljning
till näringsidkare tar emot skatte-
pliktiga varor från ett annat EG-
land eller från en annan upplags-
havare i Sverige eller vid import
från tredje land,
2. tar emot skattepliktiga varor
från ett annat EG-land eller från en
annan upplagshavare i Sverige
eller importerar skattepliktiga va-
ror från tredje land, för yrkesmäs-
sig försäljning till näringsidkare
inom EG,
3. yrkesmässigt i större omfattning lagrar skattepliktiga varor, eller
4. avser att bedriva verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445)
om exportbutiker,
om han med hänsyn till sina
ekonomiska förhållanden och om-
ständigheterna i övrigt är lämplig
som upplagshavare.
om han disponerar över ett ut-
rymme som kan godkännas som
skatteupplag och han med hänsyn
till sina ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i övrigt är
lämplig som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga
tobaksvaror skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor om godkännande av
upplagshavare och av skatteupp-
lag prövas av heskattnings-
myndigheten på särskild ansökan.
158
9a § Prop. 2000/01:118
Upplagshavarens bokföring Bilaga 2
skall vara utformad så att kontroll
av verksamheten är möjlig.
Upplagshavare i Sverige som
säljer obeskattade varor till annan
svensk upplagshavare eller till
näringsidkare i ett annat EG-land
skall hos beskattningsmyndigheten
ställa säkerhet för betalning av den
skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land, innan
leverans av skattepliktiga varor
påbörjas. Säkerheten skall uppgå
till ett belopp som motsvarar den
skatt som i medeltal belöper på de
obeskattade varor som upplagsha-
varen transporterar under ett
dygn. Vid beräkningen av medelta-
let skall hänsyn endast tas till de
dygn under ett år då transport av
obeskattade varor sker.
10 §
En upplagshavare i Sverige skall
hos beskattningsmyndigheten stäl-
la säkerhet för betalning av den
skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land vid
1. transport av obeskattade va-
ror till en annan svensk upplags-
havare,
2. transport av obeskattade va-
ror till en näringsidkare i ett annat
EG-land,
3. transport av varor som förtul-
lats enligt tullagen (1994:1550), och
4. export av obeskattade varor
till tredje land.
Säkerheten enligt första stycket
skall ställas innan transporten
påbörjas och uppgå till ett belopp
som motsvarar den skatt som i
medeltal belöper på de obeskatta-
de varor som upplagshavaren
transporterar under ett dygn. Vid
beräkningen av medeltalet skall
hänsyn endast tas till de dygn un-
der ett år då transport av obeskat-
tade varor sker.
Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i
samband med tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga
varor. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av
skatten på de varor som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupp-
laget under ett år.
Godkännande av upplagshavare
eller av skatteupplag får återkallas
av beskattningsmyndigheten, om
förutsättningarna för godkännande
inte längre finns. Godkännande av
upplagshavare får också återkal-
las om ställd säkerhet inte längre
är godtagbar.
11§
Godkännande av upplagshavare
eller av skatteupplag får återkallas
av beskattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna för godkän-
nande inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är
godtagbar, eller
3. upplagshavaren begär det.
Om ett godkännande av upp-
159
lagshavare återkallas omfattar Prop. 2000/01:118
beslutet även godkännandet av Bilaga 2
hans skatteupplag.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i
beslutet.
Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga
varor till en köpare i Sverige som
inte är upplagshavare eller till en
köpare i ett annat EG-land som
inte är upplagshavare eller regi-
strerad eller oregistrerad varu-
mottagare eller exporterar skatte-
pliktiga varor till en köpare i tred-
je land,
b) denne tar i anspråk skatte-
pliktiga varor för annat ändamål
än försäljning eller när varoma
annars tas ut ur skatteupplaget
utan att föras till något annat god-
känt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och om-
fattar de varor som då ingår i
hans lager och som inte redan har
beskattats,
19 §
a) skattepliktiga varor förs ut
från ett skatteupplag, om inte an-
nat följer av andra stycket,
b) skattepliktiga varor tas emot
från en upplagshavare utan att
föras till ett skatteupplag,
c) skattepliktiga varor importe-
ras utan att föras till ett skatteupp-
lag,
d) skattepliktiga varor tas i an-
språk i skatteupplaget eller lager-
brister uppkommer,
e) godkännandet som upplags-
havare eller av skatteupplaget
återkallas
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skat-
tepliktiga varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid mot-
tagandet av skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans
sker,
6. den som är skattskyldig enligt
pliktiga varoma förs in till Sverige,
7. den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 8 när varoma
används för annat än avsett ända-
mål.
8 § första stycket 5, när de skatte-
7. den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 7, när varoma
tillverkas,
8. den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 8, när varoma
används för annat än avsett ända-
mål.
160
Skattskyldigheten inträder för
den, som utan att vara upplagsha-
vare enligt 9 §, tillverkar skatte-
pliktiga varor, när varoma tillver-
kas.
Skattskyldighet enligt första Prop. 2000/01:118
stycket 1 a inträder inte för skatte- Bilaga 2
pliktiga varor som
1. transporteras till en upplags-
havare eller varumottagare i ett
annat EG-land, eller
2. tas emot av en upplagshavare
i Sverige.
20 §
Skattskyldighet för upplagshavare enligt 19 § första stycket 1 inträder
inte för varor som
a) till följd av varomas karaktär
förstörts under framställning, be-
arbetning, lagring eller transport,
b) har förstörts under tillsyn av
beskattningsmyndigheten,
c) har återanvänts vid tillverk-
ning,
d) uteslutande använts för prov-
ning av varomas kvalitet i skatte-
upplaget,
e) används för framställning av
vinäger som hänförs till KN-nr
2209,
f) används för framställning av
läkemedel,
g) används för att framställa
smakämnen för tillverkning av
livsmedel och drycker med en al-
koholhalt som inte överstiger 1,2
volymprocent,
h) direkt eller som ingrediens
används i halvfabrikat för fram-
ställning av livsmedel, eller som
fyllning, förutsatt att alkoholinne-
hållet vid varje tillfälle inte över-
stiger 8,5 liter ren alkohol per 100
kilogram chokladprodukter, och 5
liter ren alkohol per 100 kilogram
av andra produkter,
i) används vid tillverkning av en
vara som inte är avsedd för kon-
sumtion, under förutsättning att
ingående alkohol är denaturerad i
enlighet med någon EG-
medlemsstats krav,
j) används i en tillverkningspro-
cess förutsatt att slutprodukten
inte innehåller alkohol,
k) säljs i enlighet med bestäm-
1. till följd av varomas karaktär
förstörts under framställning, be-
arbetning, lagring eller transport,
2. har förstörts under tillsyn av
beskattningsmyndigheten,
3. har återanvänts vid tillverk-
ning, eller
4. uteslutande använts för prov-
ning av varomas kvalitet i skatte-
upplaget.
161
6 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 118
melsen i 31 e § för däri angivna
ändamål,
l) används för vetenskapligt än-
damål eller är avsedda att levere-
ras till annan användare för ve-
tenskapligt ändamål eller till sjuk-
hus eller apotek för medicinskt
ändamål, eller
m) levererats till en mottagare i
ett annat EG-land under villkor
som anges i 3 kap. 30 a § första
stycket 3 och 4 mervärdesskattela-
gen (1994:200), i den omfattning
som skattefrihet gäller i det EG-
landet.
Vad som sägs i första stycket a
gäller även varumottagare enligt
12 och 13 §§ och skatterepresen-
tant enligt 14 § för varor som till
följd av varomas karaktär för-
störts under transport till denne.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
3. vid transport av obeskattade
varor till mottagare i ett annat EG-
land enligt 32 § första stycket 8,
och
4. vid export till tredje land av
obeskattade varor.
22 §
Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument,
1. vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-
land,
2. vid transport av obeskattade varor till en upplagshavare i Sverige om
transporten sker via ett annat EG-land,
3. vid transport av obeskattade
varor till mottagare i ett annat EG-
land enligt 20 § första stycket m,
4. vid export till tredje land av
obeskattade varor, och
5. vid transport av varor som
förtullats enligt tullagen
(1994:1550).
Ledsagardokument som avses i första stycket skall åtfölja varoma un-
der transport i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som
avses i 20 § första stycket m skall
varorna under transporten även
åtföljas av ett intyg om att skatte-
frihet gäller för varoma i det andra
EG-landet.
Vid transport till mottagare som
avses i 32 § första stycket 8 skall
varoma under transporten även
åtföljas av ett intyg om att skatte-
frihet gäller för varoma i det andra
EG-landet.
Skyldigheten att upprätta ledsa-
gardokument enligt första stycket
5 gäller även registrerad varumot-
tagare.
Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varumot-
tagare, skall varoma under transporten även åtföljas av dokumentation
162
som visar att sådan säkerhet som avses i 13 § ställts för skatten i destina- Prop. 2000/01:118
tionslandet. Bilaga 2
Om obeskattade, varor skall
transporteras mellan Sverige och
ett annat EG-land enligt 22 §, och
varorna inte når den mottagare
som angetts i ledsagardokumentet,
skall varoma beskattas här i landet
om varoma
1. finns i Sverige eller kan antas
ha konsumerats här,
2. levererats från en svensk upp-
lagshavare och det inte kan utre-
das var varoma finns eller var de
har konsumerats.
I fall som avses i första stycket
är den som ställt säkerhet för
transporten skattskyldig. Skatten
skall tas ut med belopp enligt be-
stämmelserna vid den tidpunkt då
varorna infördes till Sverige eller
transporten från den svenske upp-
lagshavaren påbörjades.
26 §
Om obeskattade varor, som
sänts i väg av en upplagshavare i
ett annat EG-land, inte når den
mottagare som angetts i ledsagar-
dokumentet, skall varoma beskat-
tas här i landet om varoma finns i
Sverige eller kan antas ha konsu-
merats här.
Skatt enligt första stycket skall
betalas av den eller de som ställt
sådan säkerhet som avses i artikel
15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG
av den 25 februari 1992 om all-
männa regler för punktskatteplik-
tiga varor och om innehav, flytt-
ning och övervakning av sådana
varor. Skatten skall tas ut med
belopp enligt bestämmelserna vid
den tidpunkt då varoma sändes i
väg.
Skatt som påförs enligt andra
stycket skall betalas inom den tid
som beskattningsmyndigheten be-
stämmer. Om skatten inte betalas i
tid skall dröjsmålsavgift tas ut
enligt bestämmelserna i lagen
(1997:484) om dröjsmålsavgift.
28 §
För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter
levereras till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall
betalas där, kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig
ansökan hos beskattningsmyndigheten.
Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan försälj-
ning som avses i 27 § skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och
ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång.
Den som begär återbetalning skall visa att den skatt som ansökan avser
har betalats i Sverige, samt att varoma beskattats i mottagarlandet.
Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbe-
talning göras innan varoma förs ut ur landet. Den som begär återbetal-
ning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige.
Återbetalning sker sedan sökanden till beskattningsmyndigheten gett in
163
dels ett dokument som visar antingen att skatten betalats i mottagarlandet
eller att säkerhet ställts för skattens betalning där, dels ett av mottagaren
undertecknat och återsänt exemplar (returexemplarct) av det ledsagardo-
kument som anges i 25 §.
Har en vara beskattats i enlighet
med 26 § första stycket 2, och vi-
sar den skattskyldige inom tre år
efter det att transporten påbörja-
des att varan beskattats i ett annat
land, skall den här i landet erlag-
da skatten återbetalas.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
Om skattepliktiga varor använts
för ändamål som avses i 20 § för-
sta stycket e-j kan, om skatt beta-
lats för varorna, återbetalning ske
efter skriftlig ansökan hos beskatt-
ningsmyndigheten.
30 §
Om skattepliktiga varor använts
för ändamål som avses i 32 § för-
sta stycket 7 a och b av någon som
inte är upplagshavare eller skatte-
hefriad förbrukare kan återbetal-
ning av skatten ske efter skriftlig
ansökan hos beskattningsmyndig-
heten.
Ansökan enligt första stycket skall omfatta en period om ett kalender-
kvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvarta-
lets utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp som för kalen-
derkvartalet understiger 1 500 kronor. Ansökan skall åtföljas av doku-
mentation som styrker användningen.
31 a
Beskattningsmyndigheten får fö-
relägga den som är eller kan antas
vara bokföringsskyldig enligt bok-
JÖringslagen (1999:1078) eller
som är annan juridisk person än
dödsbo att lämna uppgift, visa upp
handling eller lämna över en ko-
pia av handling som rör rätts-
handling mellan den som före-
läggs och den med vilken han in-
gått rättshandlingen (kontrollupp-
gift). Föreläggande får meddelas,
om kontrolluppgiften har betydelse
för kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt 28-30
§■
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.
För kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt 28-30
§ gäller 3 kap. 3-16 oc/i 8 kap.
1 § andra stycket lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter i tillämpliga
delar.
164
Bestämmelserna i 3 kap. 15-15
d §§ lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
gäller i fråga om föreläggande
enligt första eller andra stycket.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
31 eS
Den som har tillstånd från Lä-
kemedelsverket enligt lagen
(1961:181) om försäljning av tek-
nisk sprit m.m. att inköpa minst 25
kilogram alkohol under ett kalen-
derår, får från en upplagshavare
köpa sådan alkohol som anges i
tillståndet utan alkoholskatt mot
att han lämnar en försäkran till
denne om att alkoholen skall an-
vändas för sådant ändamål som
anges i 20 § första stycket e-j.
Som skattebefriad förbrukare
får för viss tid godkännas den som
i betydande omfattning använder
alkohol för ändamål som anges i
32 § första stycket 7 a och b om
han med hänsyn till sina ekono-
miska förhållanden och omstän-
digheterna i övrigt är lämplig.
Den som godkänts som skattebe-
friad förbrukare har rätt att från
en upplagshavare köpa alkohol
utan skatt.
31f§
Den som godkänts som skattebe-
friad förbrukare skall ha sin bok-
föring utformad så att kontroll av
verksamheten är möjlig.
31 g §
Godkännande av skattebefriad
förbrukare får återkallas av be-
skattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna för god-
kännande inte längre finns,
2. alkoholen används för annat
ändamål än som anges i beskatt-
ningsmyndighetens beslut,
3. förbrukaren inte fullgör sina
skyldigheter enligt 31 f§, eller
4. förbrukaren inte samverkar
vid skatterevision enligt lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Beslut om återkallelse gäller
omedelbart, om inte något annat
anges i beslutet.
165
32
I deklaration som lämnas av
upplagshavare som avses i 10 § får
avdrag göras för skatt på varor
a) som har återtagits i samband
med återgång av köp,
h) som har förstörts genom
olyckshändelse eller force majeu-
re,
c) för vilka skattskyldighet en-
ligt denna lag tidigare inträtt,
d) som har exporterats till tredje
land eller förts till frizon eller fri-
lager för annat ändamål än att för-
brukas där,
e) som har tagits emot för för-
brukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till utländsk ort
av någon som har tillstånd enligt
lagen (1999:446) om proviantering
av fartyg och luftfartyg, eller
f) som har tagits emot för för-
säljning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till tredje land av
någon som har tillstånd enligt la-
gen om proviantering av fartyg
och luftfartyg.
En upplagshavare som avses i
10 § får göra avdrag för skatt på
varor
1. som har återtagits i samband
med återgång av köp,
2. som har föTstörts genom
olyckshändelse eller force majeu-
re,
3. för vilka skattskyldighet en-
ligt denna lag tidigare inträtt,
4. som har exporterats till tredje
land eller förts till frizon eller fri-
lager för annat ändamål än att för-
brukas där,
5. som har tagits emot för för-
brukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till utländsk ort
av någon som har tillstånd enligt
lagen (1999:446) om proviantering
av fartyg och luftfartyg,
6. som har tagits emot för för-
säljning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till tredje land av
någon som har tillstånd enligt la-
gen om proviantering av fartyg
och luftfartyg,
7. som har använts
a) för framställning av sådana
produkter som anges i 7 § första
stycket 2~6,
b) i en tillverkningsprocess för-
utsatt att slutprodukten inte inne-
håller alkohol,
c) för vetenskapligt ändamål el-
ler har levererats till annan an-
vändare för vetenskapligt ändamål
eller till sjukhus eller apotek för
medicinskt ändamål,
8. som har levererats till en mot-
tagare i ett annat EG-land under
villkor som anges i 3 kap. 30 a §
första stycket 3 och 4 mervärdes-
skattelagen (1994:200), i den om-
fattning som skattefrihet gäller i
det EG-landet,
9. som har tagits emot av en
skattebefriad förbrukare i enlighet
med vad som framgår av dennes
godkännande, eller
10. som har beskattats i ett an-
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
166
nat EG-land Prop. 2000/01:118
Upplagshavare, som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen Bilaga 2
(1999:445) om exportbutiker, får utöver vad som anges i första stycket
göra avdrag för skatt på varor som levererats till resande som kan uppvi-
sa en färdhandling för resa till tredje land. Avdrag medges dock högst
med vad som enligt 3 § lagen om exportbutiker får säljas till varje resan-
de.
33 §
En registrerad eller oregistrerad
varumottagare enligt 12 och 13 §§
eller en skatterepresentant enligt
14 § får göra avdrag för skatt på
alkoholvaror som förstörts under
transporten till varumottagaren
genom olyckshändelse, force ma-
jeure eller till följd av varomas
karaktär.
I en deklaration som lämnas av
en registrerad eller oregistrerad
varumottagare enligt 12 och 13 §§
eller en skatterepresentant enligt
14 § får avdrag göras för skatt på
alkoholvaror som förstörts under
transporten till varumottagaren
genom olyckshändelse eller force
majeure.
Registrerad varumottagare, som har tillstånd enligt lagen (1999:446)
om proviantering av fartyg och luftfartyg, får utöver vad som anges i
första stycket göra avdrag för skatt på alkoholvaror
1. som förbrukats ombord på resa till utländsk ort, eller
2. som sålts ombord på resa till tredje land.
Beslut enligt 31 a och 31 b §§
får inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol av
den skattskyldige och sökanden.
35 §
Beslut enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol av den skattskyldige
och sökanden.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.
2. Den som vid lagens ikraftträdande har sådant tillstånd från Läkeme-
delsverket som anges i den äldre lydelsen av 31 e §, skall i fortsättningen
anses ha godkänts som skattebefriad förbrukare enligt den nya lydelsen
av paragrafen. Godkännandet skall då anses gälla för den tid och för det
eller de ändamål som angetts i Läkemedelsverkets tillstånd.
167
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om Prop. 2000/01:118
skatt på energi Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi
dels att 7 kap. 2-4, 5 a och 7 §§, 8 kap. 4-5 §§ och 9 kap. 11, 14 och
15 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 1 och 9 §§, 4 kap. 1-5 och 12 §§, 5 kap. 1-3 §§, 6 kap. 2
och 10 §§, 7 kap. 1, 5, 5 b och 6 §§, 8 kap. 1-3 §§, 9 kap. 2, 6, 9 och
13 §§, 10 kap. 11 §, 11 kap. 9, 10 och 13 §§ och 12 kap. 1 § samt rubri-
kerna närmast före 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 11 kap. 9 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 3 a §, och ett
nytt kapitel, 6 a kap., av följande lydelse.
Nuvarande lydelse föreslagen lydelse
1§
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:
|
KN-nr |
Slag av bränsle |
Skattebelopp | |||
|
Energiskatt |
Koldioxidskatt |
Summa skatt | |||
|
1. |
2710 00 26, |
Bensin som | |||
|
2710 00 27. 2710 00 29 |
uppfyller krav för | ||||
|
2710 00 32 |
a) miljöklass 1 |
3 kr 61 öre |
86 öre |
4 kr 47 öre | |
|
per liter |
per liter |
per liter | |||
|
b) miljöklass 2 |
3 kr 64 öre |
86 öre |
4 kr 50 öre | ||
|
per liter |
per liter |
per liter | |||
|
2. |
2710 00 26. |
Annan bensin |
4 kr 27 öre |
86 öre |
5 kr 13 öre |
|
2710 00 34 |
Un som avses |
per liter |
per liter |
per liter | |
|
eller 271000 36 |
under 1 | ||||
|
3. |
27100051, |
Eldningsolja, | |||
|
2710 00 55, |
dieselbrännolja, | ||||
|
2710 00 69 |
fotogen, m.m. | ||||
|
eller |
som | ||||
|
2710 00 74- 271000 78 |
a) har försetts med b) inte har försetts med |
743 kr per m’ |
1 058 kr per m’ |
1 801 kr per m3 | |
|
tillhörig |
1 624 kr per ms |
1 058 kr per m1 |
2 682 kr per mJ | ||
|
miljöklass 2 |
1 750 kr per m3 |
1 058 kr per m’ |
2 808 kr per m3 | ||
|
miljöklass 3 eller inte |
2 048 kr per mJ |
1 058 kr per mJ |
3 106 kr per m’ | ||
|
4. |
ur 2711 12 11- |
Gasol |
145 kr per |
1 112 kr per |
1 257 kr per |
|
2711 1900 |
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg | ||
168
|
KN-nr |
Slag av bränsle |
Skattebelopp | ||
|
Energiskatt |
Koldioxidskatt |
Summa skatt | ||
|
5. ur 2711 29 00 |
Metan |
241 kr per 1 000 m3 |
792 kr per 1 000 m3 |
1 033 kr per 1 000 m3 |
|
6. 2711 11 00, |
Naturgas |
241 kr per |
792 kr per |
1 033 kr per |
|
27112100 |
1 000 m3 |
1 000 m3 |
1 000 m3 | |
|
7. 2701.2702 |
Kolbränslen |
316 kr per |
920 kr per |
1 236 kr per |
|
eller 2704 |
1 000 kg |
1000 kg |
1 000 kg | |
|
8. 2713 11 00- |
Petroleumkoks |
316 kr per |
920 kr per |
1 236 kr per |
|
2713 12 00 |
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg | |
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
I fall som avses i 4 kap. 1 § för-
sta stycket 7 och andra stycket
samt 12 § första stycket 4 och
andra stycket tas skatt ut med ett
belopp som motsvarar skillnaden
mellan de skattebelopp som gäller
för bränslets olika användnings-
sätt.
I fall som avses i 4 kap. 1 § 8
och 12 § första stycket 4 tas skatt
ut med ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan de skattebelopp
som gäller för bränslets olika an-
vändningssätt.
För kalenderåret 2001 och efterföljande kalenderår skall de i första
stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.
9§
Bränsletank som förser motor på motordrivet fordon med bränsle får
inte innehålla oljeprodukt som enligt föreskrifter som meddelats med
stöd av 8 § första stycket är försedd med märkämnen. Inte heller bränsle-
tank som förser motor på båt med bränsle får innehålla en sådan oljepro-
dukt. Detta gäller dock inte båtar för vilka fartygstillstånd meddelats en-
ligt fiskelagen (1993:787).
Bestämmelserna i första stycket gäller även oljeprodukt, från vilken
märkämnen som avses i 8 § första stycket har avlägsnats.
Beskattningsmyndigheten kan
medge att bränsletank på båt som
disponeras av Försvarsmakten,
Försvarets materielverk, Kustbe-
vakningen eller annan statlig myn-
dighet får innehålla oljeprodukt
som enligt föreskrifter som med-
delats med stöd av 8 § första
stycket är försedd med märkäm-
nen. Om det finns särskilda skäl
kan sådant medgivande också
lämnas för annan båt. Har medgi-
vande lämnats för båt gäller 7 kap.
2 § andra stycket 1 b samt 8 kap. 3
och 4 §§ om avdrag och inköp mot
försäkran för bränsle i skepp även
för bränsle i sådan båt.
Beskattningsmyndigheten kan
medge att bränsletank på båt som
disponeras av Försvarsmakten,
Försvarets materielverk, Kustbe-
vakningen eller annan statlig myn-
dighet får innehålla oljeprodukt
som enligt föreskrifter som med-
delats med stöd av 8 § första
stycket är försedd med märkäm-
nen. Om det finns särskilda skäl
kan sådant medgivande också
lämnas för annan båt. Har medgi-
vande lämnats för båt gäller 6 a
kap. 1 § 3 om skattebefrielsen för
skepp även för bränsle i sådan båt.
Om den som fått medgivandet inte
kan göra avdrag enligt 7 kap. 1 §
skall medgivandet anses som ett
godkännande som skattebefriad
förbrukare enligt 8 kap. 1 §.
Beslut om medgivande, som en-
ligt tredje stycket lämnats för an-
169
nan båt än sådan som disponeras Prop. 2000/01:118
av en statlig myndighet, skall gälla Bilaga 2
för viss tid och får återkallas om
förutsättningarna för medgivande
inte längre finns. Beslut om åter-
kallelse gäller omedelbart, om inte
något annat anges i beslutet.
4 kap.
1 §
Skyldig att betala skatt (skatt-
skyldig) för bränslen som avses i 1
kap. 3 a § är
1. den som godkänts som upp-
lagshavare enligt 3 §,
Skyldig att betala energiskatt,
koldioxidskatt och svavelskatt
(skattskyldig) för bränslen som
avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar
eller bearbetar bränsle eller an-
nan som godkänts som upplagsha-
vare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en
köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,
5. den som i annat fall än som anges i 1-4 från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle,
6. annan än upplagshavare som importerar bränsle från tredje land,
7. den som i Sverige yrkesmäs-
sigt tillverkar eller bearbetar
bränsle utanför ett skatteupplag,
8. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för ett visst ändamål men som an-
vänder bränslet för ett annat än-
damål som medför att skatt skall
betalas med högre belopp.
7. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för ett visst ändamål men som säl-
jer eller förbrukar bränslet för ett
annat ändamål som medför att
skatt skall betalas med högre be-
lopp.
Vad som sägs i första stycket 7
tillämpas även ifråga om bränsle
för vilket antingen ingen skatt har
betalats eller skatt har betalats
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a,
och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används
för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken fartygstill-
stånd meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten används för
privat ändamål.
Om ett bränsle för vilket skatt-
Om obeskattat bränsle, som
170
skyldighet inte inträtt skall trans-
porteras mellan Sverige och ett
annat EG-land enligt 6 kap. 3 §
men inte når den mottagare som
angetts i ledsagardokumentet, skall
skatt betalas för bränslet i Sverige
om bränslet
1. finns i Sverige eller kan antas
ha förbrukats här, eller
2. har levererats från en svensk
upplagshavare och det inte kan
utredas var bränslet finns eller var
det har förbrukats.
Den som ställt säkerhet för
transporten är skyldig att betala
skatt enligt första stycket. Beskatt-
ning skall ske som om skattskyl-
dighet inträtt vid den tidpunkt då
bränslet fördes in till Sverige eller
transporten från den svenske upp-
lagshavaren påbörjades.
sänts i väg av en upplagshavare i Prop. 2000/01:118
ett annat EG-land, inte når den Bilaga 2
mottagare som angetts i ledsagar-
dokumentet, skall bränslet beskat-
tas här i Sverige om varoma finns
i Sverige eller kan antas ha kon-
sumerats här.
Skatt enligt första stycket skall
betalas av den eller de som ställt
sådan säkerhet som avses i artikel
15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG
av den 25 februari 1992 om all-
männa regler för punktskatteplik-
tiga varor och om innehav, flytt-
ning och övervakning av sådana
varor. Skatten skall tas ut med
belopp enligt bestämmelserna vid
den tidpunkt då bränslet sändes i
väg.
Skatt som påförs enligt andra
stycket skall betalas inom den tid
som beskattningsmyndigheten be-
stämmer. Om skatten inte betalas i
tid skall dröjsmålsavgift tas ut
enligt bestämmelserna i lagen
(1997:484) om dröjsmålsavgift.
3§
Som upplagshavare får godkännas den som i en yrkesmässig verksam-
het som bedrivs i Sverige avser att
1. tillverka eller bearbeta bränslen, eller
2. i större omfattning
a) hålla bränslen i lager, eller
b) återförsälja eller förbruka metan,
om han med hänsyn till sina
ekonomiska förhållanden och om-
ständigheterna i övrigt är lämplig
som upplagshavare.
om han disponerar över ett ut-
rymme som kan godkännas som
skatteupplag och han med hänsyn
till sina ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i övrigt är
lämplig som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av bränslen samt
återförsäljning eller förbrukning av metan skall äga rum i godkänt skat-
teupplag.
Frågor om godkännande av
upplagshavare och av skatteupp-
171
lag prövas av beskattnings-
myndigheten på särskild ansökan.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
3 a §
Upplagshavarens bokföring
skall vara utformad så att kontroll
av verksamheten är möjlig.
Om en upplagshavare i Sverige
säljer bränsle, för vilket skattskyl-
dighet inte inträtt, till annan
svensk upplagshavare eller till
upplagshavare eller varumottaga-
re i ett annat EG-land, skall han
innan leverans av bränsle påbör-
jas hos beskattningsmyndigheten
ställa säkerhet för betalning av den
skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land. Sä-
kerheten skall uppgå till ett belopp
som motsvarar den skatt som i
medeltal belöper på de obeskatta-
de bränslen som upplagshavaren
transporterar under ett dygn. Vid
beräkningen av medeltalet skall
hänsyn endast tas till de dygn un-
der ett år då transport av obeskat-
tat bränsle sker.
4§
En upplagshavare i Sverige skall
hos beskattningsmyndigheten stäl-
la säkerhet för betalning av den
skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land vid
1. transport av obeskattat bräns-
le till en annan svensk upplagsha-
vare,
2. transport av obeskattat bräns-
le till en näringsidkare i ett annat
EG-land,
3. transport av bränsle som för-
tullats enligt tullagen (1994:1550),
och
4. export av obeskattat bränsle
till tredje land.
Säkerheten enligt första stycket
skall uppgå till ett belopp som
motsvarar den skatt som i medeltal
belöper på de obeskattade bräns-
len som upplagshavaren transpor-
terar under ett dygn. Vid beräk-
ningen av medeltalet skall hänsyn
endast tas till de dygn under ett år
då transport av obeskattat bränsle
sker
Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i
samband med tillverkning, bearbetning eller lagring av bränslen. Säker-
heten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på
de bränslen som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget un-
der ett år.
Vid beräkning av säkerhetsbe-
lopp enligt andra stycket får bort-
ses från bränslen som beredskaps-
lagras enligt lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol.
Vid beräkning av säkerhetsbe-
lopp enligt tredje stycket får bort-
ses från bränslen som beredskaps-
lagras enligt lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol.
172
Godkännande av upplagshavare
eller av skatteupplag får återkallas
av beskattningsmyndigheten, om
förutsättningarna för godkännande
inte längre finns. Godkännande av
upplagshavare får också återkal-
las om ställd säkerhet inte längre
är godtagbar.
Beslut om återkallelse gäller
beslutet.
Godkännande av upplagshavare
eller av skatteupplag får återkallas
av beskattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna för godkän-
nande inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är
godtagbar, eller
3. upplagshavaren begär det.
Om ett godkännande av upp-
lagshavare återkallas omfattar
beslutet även godkännandet av
hans skatteupplag.
elbart, om inte något annat anges i
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
12 §
Skattskyldig för energiskatt för råtallolja samt för energiskatt, koldiox-
idskatt och svavelskatt för bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket
6-8, bränslen enligt 3 och 4 §§ som inte avses i 1 kap. 3 a § samt vad
gäller svavelskatt även bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är den som
1. tillverkar eller bearbetar bränsle,
2. enligt 6 kap. 10 § andra stycket registrerats som lagerhållare, åter-
försäljare eller förbrukare av bränsle,
3. i annat fall än som avses i 1 och 2
a) importerar bränsle från tredje land, eller
b) för in kolbränsle, petroleumkoks, råtallolja eller torvbränsle till Sve-
rige från ett annat EG-land eller tar emot en sådan leverans, och
4. den som förvärvat bränsle för 4. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för visst ändamål men som säljer
eller förbrukar bränslet för ett än-
damål som medför att skatt skall
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för visst ändamål men som använ-
der bränslet för ett ändamål som
medför att skatt skall betalas med
högre belopp.
betalas med högre belopp.
Vad som sägs i första stycket 4
tillämpas även i fråga om bränsle
enligt 2 kap. 3 eller 4 § som inte
avses i 1 kap. 3 a § och som be-
skattats enligt 2 kap. 1 § första
stycket 3 a eller som förvärvats
utan skatt, och som förbrukas i
skepp, när skeppet används för
privat ändamål.
Som tillverkare anses den som för in naturgas till Sverige samt den för
vars räkning sådan införsel äger rum. Som tillverkare anses även den
som tar upp torvbränsle.
1 §
Skattskyldigheten för upplagshavare inträder när
1. han levererar bränsle till en
köpare i Sverige som inte är upp-
lagshavare eller till en köpare i ett
annat EG-land som inte är upp-
lagshavare eller registrerad eller
oregistrerad varumottagare,
2. han exporterar bränsle till en
köpare i tredje land,
3. han tar i anspråk bränsle för
annat ändamål än försäljning eller
bränsle annars upphör att lagras i
godkänt skatteupplag, eller
4. han upphör att vara registre-
rad, varvid han är skyldig att beta-
la skatt för det bränsle som då
ingår i hans lager och som inte
redan har beskattats.
1. bränsle förs ut från ett skatte- Prop. 2000/01:118
upplag, om inte annat följer av Bilaga 2
andra stycket,
2. bränsle tas emot från en upp-
lagshavare utan att föras till ett
skatteupplag,
3. bränsle importeras utan att
föras till ett skatteupplag,
4. bränsle tas i anspråk i skatte-
upplaget eller lagerbrist uppkom-
mer, eller
5. godkännandet som upplags-
havare eller av skatteupplag åter-
kallas.
Skattskyldighet enligt första
stycket 1 inträder inte för bränsle
som
1. transporteras till en upplags-
havare eller varumottagare i ett
annat EG-land, eller
2. tas emot av en upplagshavare
i Sverige.
2§
Skattskyldigheten inträder
1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket
2, när han tar emot leverans av bränsle,
2. för skatterepresentant som är
skattskyldig enligt 4 kap. 1 § för-
sta stycket 3, när köparen tar emot
leverans av bränsle, och
2. för skatterepresentant som är
skattskyldig enligt 4 kap. 1 § för-
sta stycket 3, vid mottagande av
bränsle, och
3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 4 eller
12 § första stycket 3 b, när bränslet förs in till Sverige.
Skattskyldigheten inträder
1. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 4,
när bränslet av honom levereras
till köpare,
2. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 7
eller andra stycket eller enligt 4
kap. 12 § första stycket 4 eller
3§
1. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 4,
när leverans av bränslet sker,
2. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 8
eller enligt 4 kap. 12 § första
stycket 4 eller, när bränslet an-
174
andra stycket, när bränslet levere-
ras till en köpare eller tas i an-
språk för det ändamål som medför
att skatt skall betalas med högre
belopp, och
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 12 § första stycket 1
eller 2 när
vänds för ett ändamål som medför Prop. 2000/01:118
att skatt skall betalas med högre Bilaga 2
belopp, och
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 12 § första stycket 1
eller 2 när
a) bränsle av honom levereras
till en köpare som inte är registre-
rad eller till eget försäljningsställe
för detaljförsäljning som inte ut-
görs av depå eller tas i anspråk för
annat ändamål än försäljning, eller
b) han upphör att vara registrerad, varvid han är skyldig att betala skatt
för det bränsle som då ingår i hans lager och som inte redan har beskat-
tats.
a) bränsle av honom levereras
till någon som inte är registrerad
eller till eget försäljningsställe för
detaljförsäljning som inte utgörs
av depå eller tas i anspråk för an-
nat ändamål än försäljning, eller
2§
Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument,
1. vid transport av bränsle, för vilket skattskyldighet inte har inträtt, till
en upplagshavare eller en varumottagare i ett annat EG-land,
2. vid transport av bränsle, för vilket skattskyldighet inte har inträtt, till
en upplagshavare i Sverige om transporten sker via ett annat EG-land,
3. vid transport av bränsle, för
vilket skattskyldighet inte har in-
trätt, till en mottagare i ett annat
EG-land enligt 2 kap. 11 § första
stycket 5,
4. vid export till tredje land av
obeskattat bränsle som avses i 1
kap. 3 a §, och
5. vid transport av bränsle som
avses i 1 kap. 3 a § och som förtul-
lats enligt tullagen (1994:1550).
Ledsagardokument som avses i första stycket skall följa bränslet under
transporten i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som avses i 2 kap. 11 § första stycket 5
skall bränslet under transporten även åtföljas av ett intyg om att skattefri-
het gäller för bränslet i det andra EG- landet.
3. vid transport av bränsle, för
vilket skattskyldighet inte har in-
trätt, till en mottagare i ett annat
EG-land enligt 2 kap. 11 § första
stycket 5, och
4. vid export till tredje land av
obeskattat bränsle som avses i 1
kap. 3 a §.
10 §
Skattskyldiga enligt 4 kap. 3, 6, 8 eller 10 § eller 12 § första stycket 1
skall vara registrerade hos beskattningsmyndigheten.
Hos beskattningsmyndigheten
kan registreras den som i en yr-
kesmässig verksamhet som bedrivs
i Sverige i större omfattning
1. håller bränslen enligt 4 kap. 12 § i lager, eller
2. återförsäljer eller förbrukar 2. återförsäljer eller förbrukar
Som skattskyldig får också efter
ansökan registreras den som i stör-
re omfattning
175
gasformiga kolväten enligt 4 kap. gasformiga kolväten enligt 4 kap. Prop. 2000/01:118
|
12 §. |
12 §, Bilaga 2 om det med hänsyn till hans Den som registrerats som skatt- |
Föreslagen lydelse
6 a kap. Skattebefriade användningsområden m.m.
1§
Vid användning av bränsle för nedan angivna ändamål, i förekom-
mande fall med begränsningar till vissa bränsleslag, skall hel eller delvis
skattebefrielse ske enligt följande:
|
Ändamål |
Bränsle som inte Befrielse |
Befrielse |
Befrielse | |
|
ger befrielse |
från ener- | |||
|
1. Förbrukning för annat |
Hel |
Hel |
llel | |
ändamål än motordrift
eller uppvärmning eller i
en process där bränslet i
allt väsentligt används för
annat ändamål än motor-
drift eller uppvärmning
|
2. Förbrukning i tåg eller |
Bensin och bräns- |
Hel |
Hel |
Hel |
|
3. Förbrukning i skepp, |
Bensin och bräns- |
Hel |
Hel |
Hel |
|
4. Förbrukning i båt för meddelats enligt fiskela- |
Bensin och bräns- |
Hel |
Hel |
Hel |
|
5. Förbrukning i a) luftfartyg, när luftfarty- |
Annan bensin än 27100026) |
Hel |
Hel |
llel |
|
b) luftfartyg, när luftfarty- |
Andra bränslen |
Hel |
Hel |
Hel |
176
|
ändamål eller i luftfar- flygfotogen (KN- | ||||
|
6. Förbrukning vid fram- |
Hel |
Hel |
Hel | |
|
7. Förbrukning vid fram- |
Bränsle som avses |
Hel |
Hel | |
|
8. Om skattebefrielse inte |
Andra bränslen |
Hel |
Hel |
Hel |
|
9. Om skattebefrielse inte industriell verksamhet |
Bensin, bränsle 3 b och råtallolja |
Hel |
Halv | |
|
10. Om skattebefrielse inte |
Bensin, bränsle |
Hel |
Halv | |
|
11. Om skattebefrielse inte |
Bensin, bränsle 3 b och råtallolja |
Hel |
Halv | |
|
12. Om skattebefrielse |
Hel | |||
|
13. Förbrukning vid till- gruvindustriell verksamhet |
Andra bränslen |
Hel |
Halv | |
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
2§
Om råtallolja förbrukas för ändamål som anges i 1 § 9-11 skall befri-
else från energiskatten ske på så sätt att den uppgår till ett belopp som
motsvarar energiskatten och hälften av den koldioxidskatt som tas ut på
bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a.
177
Prop. 2000/01:118
3 § Bilaga 2
Vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en
kraftvärmeanläggning skall, för den del av bränslet som förbrukats för
framställning av nyttiggjord värme, skattebefrielsen enligt 1 § 7 inte avse
koldioxidskatt och när det gäller energiskatt endast avse halva skatten.
Såvitt avser energiskatt på råtallolja gäller befrielsen dock endast hälf-
ten av den energiskatt som tas ut på bränsle enligt 2 kap. 1 § första
stycket 3 a.
4§
Skattebefrielse enligt 1 § 7 gäller också för bränsle som avses i 2 kap.
1 § första stycket 3 b vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en
gasturbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt
av minst fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyt-
tiggjorts.
5§
De begränsningar av skattebefrielsen i 1 § som gäller bensin och
bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b skall även tillämpas på
bränsle för vilket motsvarande skatt skall betalas enligt 2 kap. 3 och
4
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
1 §
/ en deklaration som avser ener- Den som är skattskyldig får göra
giskatt och koldioxidskatt på avdrag för skatt på bränsle
bränslen som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 3 b får avdrag göras
för skatt på bränsle
1. för vilket skattskyldighet tidigare har inträtt,
2. som tagits tillbaka i samband med återgång av köp,
3. som av den skattskyldige exporterats till tredje land eller förts till
frizon eller frilager för annat ändamål än att förbrukas där,
4. som förbrukats eller sålts för
förbrukning
a) för annat ändamål än motor-
drift eller uppvärmning, eller
b) i en process där bränslet i allt
väsentligt används för annat än-
damål än motordrift eller upp-
värmning,
5. som förbrukats för framställ-
ning av skattepliktig elektrisk kraft
i en gasturbinanläggning som har
en sammanlagd installerad gene-
4. som förbrukats på sätt som
anges i 6 a kap.
5. som har tagits emot av en
skattebefriad förbrukare i enlighet
med vad som framgår av dennes
godkännande,
178
ratorejfekt av minst fem megawatt,
under förutsättning att värme inte
samtidigt nyttiggjorts.
Avdrag enligt första stycket 4
får göras även för skatt på bränsle
som förbrukats eller sålts för för-
brukning för gas- och värmepro-
duktion som sker vid användning
av bränsle på sätt som avses i för-
sta stycket 4.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
6. som har tagits emot för för-
brukning i skepp eller luftfartyg
för sådana ändamål som anges i
6 a kap. 1 § 3 och 5, med de be-
gränsningar till vissa bränslen
som följer av dessa punkter.
Regeringen får föreskriva att
avdrag enligt första stycket 6, så-
vitt avser luftfartyg, endast kan
medges om bränslet tagits emot på
vissa flygplatser.
I en deklaration som avser sva-
velskatt på andra bränslen än
flygbensin och flygfotogen får av-
drag göras enligt 1 § första stycket
1-4 och andra stycket och enligt 2
§ andra stycket 1-3.
Avdrag får, i den mån avdrag
inte gjorts enligt första stycket,
göras även för skatt på svavel i
bränsle som har förbrukats eller
sålts för förbrukning i metallur-
giska processer eller processer för
framställning av varor av andra
mineraliska ämnen än metaller,
vari skall anses ingå även den gas-
och värmeproduktion som sker till
följd av sådana processer, eller i
sodapannor eller lutpannor.
Om en skattskyldig har begränsat utsläppet av svavel genom renings-
åtgärd eller genom bindning i någon produkt eller i aska i samband med
förbrukning av det skattepliktiga bränslet, får avdrag göras med 30 kro-
nor per kilogram svavel som utsläppet har minskat.
I en deklaration som avser ener-
giskatt, koldioxidskatt och svavel-
skatt på annat bränsle än som av-
ses i 1 kap. 3 a § får avdrag också
göras för skatt på bränsle som av
den skattskyldige förts ut från Sve-
rige till ett annat EG-land.
5§
En skattskyldig som fört ut annat
bränsle än som avses i 1 kap. 3 a §
från Sverige till ett annat EG-land
får göra avdrag för skatten på
bränslet.
179
I en deklaration som avser ener-
giskatt, koldioxidskatt och svavel-
skatt på bränslen som avses i
1 kap. 3 a § och som lämnas av
upplagshavare, varumottagare el-
ler skatterepresentant som avses i
4 kap. 8 § får avdrag även göras
för skatt på bränsle som förstörts
till följd av tillfälliga omständig-
heter eller force majeure. Varu-
mottagare och skatterepresentant
får dock göra sådant avdrag endast
på bränsle som förstörts under
transport till varumottagaren.
6§ Prop. 2000/01:118
Upplagshavare, varumottagare Bilaga 2
eller skatterepresentant får i fråga
om bränslen som avses i 1 kap.
3 a § göra avdrag för skatt på
bränsle som förstörts till följd av
olyckshändelse eller force majeu-
re. Varumottagare och skatterepre-
sentant får dock göra sådant av-
drag endast för skatt på bränsle
som förstörts under transport till
varumottagaren.
En upplagshavare får också gö-
ra avdrag för skatt på bränsle som
har beskattats i ett annat EG-land.
8 kap.
Inköp mot försäkran
Annan än den som är registre-
rad som skattskyldig får köpa ben-
sin och bränsle som avses i 2 kap.
1 § första stycket 3 b utan energi-
skatt och koldioxidskatt mot att
han lämnar en försäkran till leve-
rantören om att bränslet skall an-
vändas för sådant ändamål som
avses i 7 kap. 1 § första stycket 4
eller andra stycket.
Annan än den som är registre-
rad som skattskyldig får köpa kol-
bränslen och petroleumkoks utan
energiskatt och koldioxidskatt mot
att han lämnar en försäkran till
leverantören om att bränslet skall
användas för sådant ändamål som
avses i 7 kap. 3 §.
Skattebefriad förbrukare
1 §
Som skattebefriad förbrukare
får för viss tid godkännas den som
i betydande omfattning förbrukar
bränsle för ändamål som anges i 6
a kap. 1 § 1-5, 8, 10 och 12 om
han med hänsyn till sina ekono-
miska förhållanden och omstän-
digheterna i övrigt är lämplig.
Den som godkänts som skattebe-
friad förbrukare har rätt att från
en skattskyldig köpa bränsle befri-
at från skatt enligt 6 a kap.
2§
Den som godkänts som skattebe-
friad förbrukare skall ha sin bok-
föring utformad så att kontroll av
verksamheten är möjlig.
180
Annan än den som är registre-
rad som skattskyldig får köpa an-
nat bränsle än sådant som avses i
1 §, dock inte flygbensin och flyg-
fotogen, utan energiskatt och kol-
dioxidskatt mot att han lämnar en
försäkran till leverantören om att
bränslet skall användas för ett
sådant ändamål som avses i 7 kap.
1 § första stycket 4 eller andra
stycket eller i 7 kap. 2 § andra
stycket 1 eller 2.
3§
Godkännande av skattebefriad
förbrukare får återkallas av be-
skattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna för god-
kännande inte längre finns,
2. bränslet används för annat
ändamål än som anges i beskatt-
ningsmyndighetens beslut,
3. förbrukaren inte fullgör sina
skyldigheter enligt 2 §, eller
4. förbrukaren inte samverkar
vid skatterevision enligt lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Beslut om återkallelse gäller
omedelbart, om inte något annat
anges i beslutet.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
Om någon som inte är skatt-
skyldig har förbrukat bränsle, dock
inte bensin, råtallolja eller bränsle
som avses i 2 kap. 1 § första styck-
et 3 b, för annat ändamål än drift
av motordrivna fordon vid till-
verkningsprocessen i industriell
verksamhet, i annan yrkesmässig
jordbruksverksamhet än växthus-
uppvärmning vid yrkesmässig
växthusodling eller i yrkesmässig
skogs- eller vattenbruksverksam-
het, medger beskattningsmyndig-
heten efter ansökan återbetalning
av energiskatten och hälften av
koldioxidskatten på bränslet.
Bestämmelserna i första stycket
tillämpas även på råtallolja, dock
att återbetalning medges av ener-
giskatt till ett belopp som motsva-
rar den energiskatt och hälften av
den koldioxidskatt som tas ut på
bränsle som avses i 2 kap. 1 § för-
sta stycket 3 a.
Har beslut om preliminär skatte-
sats meddelats enligt 9 kap. 9 b §
får återbetalning enligt första eller
andra stycket medges enligt den
lägre koldioxidskattesats eller,
beträffande råtallolja, energiskat-
2§
Om någon som inte är skatt-
skyldig eller skattebefriad förbru-
kare har förbrukat bränsle på ett
sådant sätt som anges i 6 a kap. 1
och 2 §§, medger beskattnings-
myndigheten efter ansökan återbe-
talning av skatten på bränslet på
sätt framgår av nämnda bestäm-
melser.
Har beslut om preliminär skatte-
sats meddelats enligt 9 kap. 9 b §
får återbetalning enligt första
stycket medges enligt den lägre
koldioxidskattesats eller, beträf-
fande råtallolja, energiskattesats
181
tesats som följer av beslutet.
Om svavclskatt har tagits ut och
någon som inte är skattskyldig har
begränsat utsläppet av svavel en-
ligt 7 kap. 5 § tredje stycket, med-
ger beskattningsmyndigheten efter
ansökan kompensation för den
svavelskatt som belastat bränslet
med 30 kronor per kilogram som
utsläppet har minskat.
Utöver möjligheterna till avdrag
enligt 7 kap. 4 §, inköp mot för-
säkran enligt 8 kap. 3 a § eller
återbetalning enligt 9 kap. 2 §
gäller följande. Har bränsle, dock
inte bensin eller bränsle som avses
i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, för-
brukats vid tillverkningsprocessen
i industriell verksamhet eller i yr-
kesmässig jord-, skogs- eller vat-
tenbruksverksamhet, medger be-
skattningsmyndigheten efter ansö-
kan nedsättning av koldioxidskat-
ten eller, beträffande råtallolja,
energiskatten för den del av skat-
ten som överstiger 0,8 procent av
de framställda produkternas för-
säljningsvärde. Nedsättning med-
ges med sådant belopp att den
överskjutande skattebelastningen
inte överstiger 24 procent av det
överskjutande skattebeloppet för
bränslet. Nedsättning får dock inte
medges för skatt på bränsle som
förbrukats för drift av motordrivna
fordon.
Bestämmelserna i första stycket
ranser om värmen har använts vi
verksamhet eller i yrkesmässig jord
I sådana fall avses med bränsle det
som följer av beslutet.
6§
Om svavelskatt har tagits ut och
någon som inte är skattskyldig har
begränsat utsläppet av svavel en-
ligt 7 kap. 5 §, medger beskatt-
ningsmyndigheten efter ansökan
kompensation för den svavelskatt
som belastat bränslet med 30 kro-
nor per kilogram som utsläppet har
minskat.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
9§
Utöver möjligheterna till avdrag
enligt 7 kap. 1 § första stycket 4,
att köpa bränsle befriat från skatt
enligt 8 kap. 1 § eller till återbetal-
ning enligt 9 kap. 2 § gäller föl-
jande. Har bränsle, dock inte ben-
sin eller bränsle som avses i 2 kap.
1 § första stycket 3 b, förbrukats
vid tillverkningsprocessen i in-
dustriell verksamhet eller i yrkes-
mässig jord-, skogs- eller vatten-
bruksverksamhet, medger beskatt-
ningsmyndigheten efter ansökan
nedsättning av koldioxidskatten
eller, beträffande råtallolja, energi-
skatten för den del av skatten som
överstiger 0,8 procent av de fram-
ställda produkternas försäljnings-
värde. Nedsättning medges med
sådant belopp att den överskjutan-
de skattebelastningen inte översti-
ger 24 procent av det överskjutan-
de skattebeloppet för bränslet.
Nedsättning får dock inte medges
för skatt på bränsle som förbrukats
för drift av motordrivna fordon.
gäller även mottagare av värmeleve-
d tillverkningsprocessen i industriell
-, skogs- eller vattenbruksverksamhet.
bränsle som förbrukats för framställ-
ning av värmen.
Vid beräkning av nedsättning enligt första eller andra stycket får den
koldioxidskatt som är hänförlig till följande bränslen dock inte sällas ned
mer än att den motsvarar minst
a) 160 kronor per kubikmeter dieselbrännolja (KN-nr 2710 00 69) eller
fotogen (KN-nr 2710 00 51 eller 2710 00 55),
182
b) 125 kronor per kubikmeter eldningsolja (KN-nr 2710 00 74—2710 Prop. 2000/01:118
00 78), och Bilaga 2
c) 320 kronor per 1 000 kilogram gasol som förbrukats för drift av sta-
tionära motorer.
Vad som i tredje stycket föreskrivs om dieselbrännolja, fotogen, eld-
ningsolja och gasol tillämpas även på bränsle för vilket motsvarande
skatt skall betalas enligt 2 kap. 3 och 4 §§.
Ansökan om nedsättning enligt första eller andra stycket skall omfatta
en period om ett kalenderår och skall lämnas in till beskattnings-
myndigheten senast inom ett år efter kalenderårets utgång.
13
Beskattningsmyndigheten får fö-
relägga den som är eller kan antas
vara bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1999:1078) eller
som är annan juridisk person än
dödsbo att lämna uppgift, visa upp
handling eller lämna över en ko-
pia av handling som rör rätts-
handling mellan den som före-
läggs och den med vilken han in-
gått rättshandlingen (kontrollupp-
gift). Föreläggande får meddelas,
om kontrolluppgiften har betydelse
för kontroll av en ansökan om
återbetalning av, nedsättning av
eller kompensation för skatt enligt
2-6, 8 a, 9 eller 9 b-11 §.
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15-15
d §§ lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
gäller i fråga om föreläggande
enligt första eller andra stycket.
För kontroll av en ansökan om
återbetalning av, nedsättning av
eller kompensation för skatt enligt
2-6, 8 a, 9 eller 9 b-11 § gäller
3 kap. 3-16 §§ och 8 kap. 1 § and-
ra stycket lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsav-
gifter i tillämpliga delar.
Bestämmelserna i 1 kap. 6 § och
5 kap. 16 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsav-
gifter skall tillämpas även på av-
gift enligt detta kapitel.
11 §
Bestämmelserna i 1 kap. 6 § och
5 kap. 16 och 18 §§ lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall tilläm-
pas även på avgift enligt detta ka-
pitel.
183
11 kap.
Avdrag i deklaration
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
/ en deklaration som avser ener-
giskatt på elektrisk kraft får av-
drag göras för skatt på elektrisk
kraft som
9§
Den som är skattskyldig for
energiskatt på elektrisk kraft får
göra avdrag för skatt på elektrisk
kraft som
1. förbrukats eller sålts för förbrukning i tåg eller annat spårbundet
transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart sam-
band med sådan förbrukning,
2. förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än motor-
drift eller uppvärmning eller för användning i omedelbart samband med
sådan förbrukning,
3. förbrukats eller sålts för för- 3. förbrukats eller sålts för för-
brukning vid framställning av pro-
dukter som avses i 7 kap. 2 § and-
ra stycket 3,
4. framställts i en kraft-
värmeanläggning och förbrukats
för el-, gas-, värme- eller vatten-
försörjning i den egna verksamhe-
ten i den mån avdrag inte har
gjorts enligt 7 kap. 2 § andra
stycket 4,
5. förbrukats eller sålts för förbrukning vid sådan överföring av elekt-
risk kraft på det elektriska nätet som utförs av den som ansvarar för för-
valtningen av nätet i syfte att upprätthålla nätets funktion.
brukning vid framställning av pro-
dukter som avses i 6 a kap. 1 § 6,
4. framställts i en kraft-
värmeanläggning och förbrukats
för el-, gas-, värme- eller vatten-
försörjning i den egna verksamhe-
ten i den mån avdrag inte har
gjorts enligt 7 kap. 1 § första
stycket,
10 §
Avdrag får göras även för energiskatt och koldioxidskatt på
1. bränsle som beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b, om bräns-
let förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en gas-
turbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt av
minst fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyttig-
gjorts,
2. annat bränsle än som avses under 1, dock inte råtallolja, om bränslet
förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de be-
gränsningar som följer av andra och femte styckena.
Avdrag enligt första stycket 2 får vid samtidig produktion av värme
och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för
energiskatt och koldioxidskatt på den del av bränslet som förbrukats för
framställning av skattepliktig elektrisk kraft och för hälften av energi-
skatten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av nyttig-
gjord värme.
Avdrag får göras även för energiskatt på råtallolja om den förbrukats
vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de begränsningar
som följer av fjärde och femte styckena.
Avdrag enligt tredje stycket får vid samtidig produktion av värme och
skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för hela
184
energiskatten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av
skattepliktig elektrisk kraft och för energiskatt med ett belopp som mot-
svarar hälften av den energiskatt som tas ut på bränsle som avses i 2 kap.
1 § första stycket 3 a på den del av bränslet som förbrukats för framställ-
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
ning av nyttiggjord värme.
Avdrag enligt första-fjärde
styckena får göras endast i den
mån avdrag inte gjorts enligt 9 §
första stycket 4, 7 kap. 1 § första
stycket 5 eller 2 § andra stycket 4
eller tredje eller fjärde stycket.
Avdrag enligt första-fjärde
styckena får göras endast i den
mån avdrag inte gjorts enligt 9 §
första stycket 4 eller 7 kap. 1 §
första stycket.
Den som yrkesmässigt levererar elektrisk kraft som i Sverige fram-
ställts i ett vindkraftverk får göra avdrag med ett belopp som svarar mot
den skatt som skall betalas enligt 3 § första stycket 4.
I fråga om återbetalning av
energiskatt enligt 12 § gäller be-
stämmelserna i 9 kap. 12—75 §§.
13 §
I fråga om återbetalning
energiskatt enligt 12 § gäller
stämmelsema i 9 kap. 12
/3§§.
av
be-
och
Beslut enligt 9 kap. 13 och
14 §§ får inte överklagas. Övriga
beslut enligt denna lag får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol av den skattskyldige och
sökanden.
1 §
Beslut enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol av den skattskyldige
och sökanden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfa-
rande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdan-
det.
185
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:409) om skatt på göd-
selmedel
dels att 8 c och 8 d §§ skall upphöra att gälla,
dels att 6, 8 b och 9 §§ skall ha följande lydelse.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
6§
Den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 1 eller 2 skall vara re-
gistrerad hos beskattningsmyndigheten.
Den som inom landet t större
omfattning yrkesmässigt återför-
säljer gödselmedel kan registreras
hos beskattningsmyndigheten som
återförsäljare.
Beskattningsmyndigheten får fö-
relägga den som är eller kan antas
vara bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1999:1078) eller
som är annan juridisk person än
dödsbo att lämna uppgift, visa upp
handling eller lämna över en ko-
pia av handling som rör rätts-
handling mellan den som före-
läggs och den med vilken han in-
gått rättshandlingen (kontroll-
uppgift). Föreläggande får medde-
las, om kontrolluppgiften har be-
tydelse för kontroll av en ansökan
om återbetalning av skatt enligt
denna lag.
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.
Den som inom landet t större
omfattning yrkesmässigt återför-
säljer gödselmedel får efter ansö-
kan registreras som skattskyldig
om det med hänsyn till hans eko-
nomiska förhållanden och om-
ständigheterna i övrigt är lämpligt
att registrera honom.
Den som registrerats som skatt-
skyldig enligt andra stycket får
avregistreras om han inte längre
uppfyller förutsättningarna för att
bli registrerad. Beslut om avregi-
strering gäller omedelbart, om
inte något annat anges i beslutet.
b§
För kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt denna
lag gäller 3 kap. 3-16 §§ och 8
kap. 1 § andra stycket lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter i tillämpliga
delar.
186
Bestämmelserna i 3 kap. 15-15
d §§ lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
gäller i fråga om föreläggande
enligt första eller andra stycket.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 2
Beslut enligt 8 b och 8 c §§ får
inte överklagas. Övriga beslut en-
ligt denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten
Beslut enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfa-
rande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdan-
det.
187
Eflcr remiss har följande lämnat yttrande över utredningens förslag:
Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Dalarnas län, Luftfartsverket,
Tullverket, Riksskatteverket, Riksrevisionsverket, Statens Jordbruksverk,
Fiskeriverket, Statens Naturvårdsverk, Alkoholinspektionen, Läkeme-
delsverket, Ekobrottsmyndigheten, Länsstyrelsen i Stockholms län,
Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Svenska Petroleuminstitutet,
Svenska Gasföreningen, Svenska Kraftverksföreningen, AB Trav och
Gallop, Grus- och Makadamföreningen, Svenska Renhållningsverksföre-
ningen, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Redarförening, Lant-
brukarnas Riksförbund, Trädgårdsnäringens Riksförbund, Svensk Indu-
striförening, Sprit- och Vinleverantörsföreningen, Bilindustriföreningen,
Kungliga Svenska Aeroklubben, Svenska Allmänflygförcningen, Hjelm-
co Oil AB, Svenska Bankföreningen, Sveriges Försäkringsförbund, Ra-
dio- och TV-vcrket, Swcdish Match North Europé AB.
Yttrande har också inkommit från Frivilliga Flygkåren, Oroboros AB,
BRG Business Region Göteborg AB.
Annonsörsförcningcn, Kemisk-Tekniska Levcrantörsförbundet, Ragn-
Sclls AB, Sellbergs AB, Hydro Agri AB, Svenska Lantmännen, Industrin
för Växt och Träskyddsmedel, Kcmetyl AB, Pctroleumhandlamas Riks-
förbund, Sveriges Redarförening för mindre passagerarfartyg, Svenska
Flygföretagens Riksförbund, Svenska Bryggareföreningen och Austria
Tabak Scandinavia AB har inte hörsammat remissen.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 3
188
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt1
dels att 31 b och 31 c §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1, 9-12, 20, 21, 23, 27, 29, 31 a, 32, 33, 35 och 39 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sex ny paragrafer, 1 a-1 e och 10 a §§,
av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
Tobaksskatt skall betalas för tobaksvaror som tillverkas i Sverige, som
förs in eller tas emot från ett annat
tredje land.
Skatt skall betalas för cigaretter,
cigarrer, cigariller och röktobak
som hänförs till nr 2402 och 2403
i Kombinerade nomenklaturen
(KN) enligt förordningen EEG
2658/87.
Skatt skall betalas även för snus
och tuggtobak som hänförs till
KN-nr 2403 enligt förordningen
EEG 2658/87. Närmare bestäm-
melser härom meddelas i 37-41
§§•
EG-land eller som importeras från
Skatt skall betalas för cigaretter,
cigarrer, cigariller och röktobak.
Skatt skall betalas även för snus
och tuggtobak som hänförs till nr
2403 i Kombinerade nomenklatu-
ren enligt rådets förordning (EEG)
nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om
tulltaxe- och statistiknomenklatu-
ren och om Gemensamma tulltax-
an2. Närmare bestämmelser härom
meddelas i 37-41 §§.
Med EG eller ett EG-land förstås de områden som tillhör Europeiska
gemenskapens punktskatteområde. Med tredje land förstås länder och
områden utanför detta skatteområde.
la§
Med cigaretter avses
1. tobaksrullar som går att röka
som de är och som inte är cigarrer
eller cigariller enligt definitionen i
lb§
2. tobaksrullar som genom en-
kel, icke-industriell hantering kan
införas i cigarettpappersrör, och
1 Senaste lydelse av
31 b § 1998:1678
31 c § 2000:480.
2EGT L 256, 7.9.1987, s. 1, (Celex 387R2658)
189
3. tobaksrullar som genom en- Prop. 2000/01:118
kel, icke-industriell hantering kan Bilaga 4
rullas in i cigarettpapper.
1 b §
Med cigarrer och cigariller av-
ses, om de kan rökas som de är,
1. tobaksrullar gjorda enbart av
naturtobak,
2. tobaksrullar med yttre täck-
blad av naturtobak,
3. tobaksrullar med både ett ytt-
re täckblad och ett omblad av ho-
mogeniserad tobak, om
a) det yttre täckbladet har ci-
garrers normala färg,
b) minst 60 viktprocent av to-
bakspartiklama är både bredare
och längre än 1,75 millimeter, och
c) täckbladet är anbringat i spi-
ralform med en spetsig vinkel på
minst 30 grader mot cigarrens
längdaxel,
4. tobaksrullar med ett yttre
täckblad av cigarrers normala
färg, gjort av homogeniserad to-
bak, om
a) styckevikten förutom filter el-
ler munstycke är minst 2,3 gram,
b) minst 60 viktprocent av to-
bakspartiklama är både bredare
och längre än 1,75 millimeter, och
c) omkretsen är minst 34 milli-
meter över minst en tredjedel av
längden.
lc§
Med röktobak avses
1. tobak som skurits eller på an-
nat sätt strimlats, tvinnats eller
pressats till kakor och som går att
röka utan ytterligare industriell
beredning,
2. tobaksavfall som bjuds ut till
detaljhandelsförsäljning, som inte
omfattas av 1 a eller 1 b § och som
går att röka.
ld§
Produkter som delvis består av
andra ämnen än tobak men som i
190
övrigt uppfyller kriterierna i 1 b § Prop. 2000/01:118
behandlas som cigarrer och ciga- Bilaga 4
riller, förutsatt att de har
1. täckblad av naturtobak,
2. täckblad och omblad av to-
bak, som båda är gjorda av homo-
geniserad tobak, eller
3. täckblad av homogeniserad
tobak.
le§
Produkter som helt eller delvis
består av andra ämnen än tobak
men som i övrigt uppfyller kriteri-
erna i 1 a eller 1 c § behandlas
som cigaretter respektive rökto-
bak.
Produkter som inte innehåller
någon tobak och som uteslutande
används för medicinska ändamål
behandlas dock inte som tobaksva-
ror.
9 §3
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplags- l.har godkänts som upplags-
havare enligt 10 § eller den som i havare enligt 10 §,
Sverige yrkesmässigt tillverkar
skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor en-
ligt 13 eller 14 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning en-
ligt 16 §,
5. i annat fall än som avses i 1-4, från ett annat EG-land till Sverige för
in eller tar emot skattepliktiga varor,
6. använder varor som för-
värvats skattefritt för annat än-
damål än det som var förutsätt-
ningen för skattefriheten.
Att varoma används för annat än avsett ändamål skall i denna lag lik-
ställas med att de går förlorade.
6. i Sverige yrkesmässigt tillver-
kar skattepliktiga varor utanför ett
skatteupplag,
7. använder varor som för-
värvats skattefritt för annat än-
damål än det som var förutsätt-
ningen för skattefriheten.
10 §4
Som upplagshavare får godkännas den som
3 Senaste lydelse 2000:1424.
4 Senaste lydelse 1999:447.
191
1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga
varor,
2. för yrkesmässig försäljning
till näringsidkare tar emot skatte-
pliktiga varor från ett annat EG-
land eller från en annan upplags-
havare i Sverige eller vid import
från tredje land,
3. yrkesmässigt i större omfatt-
ning lagrar skattepliktiga varor,
eller
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
2. avser att ta emot skatteplikti-
ga varor från ett annat EG-land
eller från en annan upplagshavare i
Sverige eller importera skatteplik-
tiga varor från tredje land, för yr-
kesmässig försäljning till närings-
idkare inom EG,
3. avser att yrkesmässigt i större
omfattning lagra skattepliktiga
varor, eller
4. avser att bedriva verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445)
om exportbutiker,
om han med hänsyn till sina
ekonomiska förhållanden och om-
ständigheterna i övrigt är lämplig
som upplagshavare.
om han disponerar över ett ut-
rymme som kan godkännas som
skatteupplag och han med hänsyn
till sina ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i övrigt är
lämplig som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga
tobaksvaror skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor om godkännande av
upplagshavare och av skatteupp-
lag prövas av beskattnings-
myndigheten på särskild ansökan.
10a§
En upplagshavares bokföring
skall vara utformad så att verk-
samheten kan kontrolleras.
Upplagshavare i Sverige som
säljer obeskattade varor till annan
svensk upplagshavare eller till
näringsidkare i ett annat EG-land
skall hos beskattningsmyndigheten
ställa säkerhet för betalning av den
skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land, innan
leverans av skattepliktiga varor
påbörjas. Säkerheten skall uppgå
till ett belopp som motsvarar den
skatt som i medeltal belöper på de
obeskattade varor som upplagsha-
varen transporterar under ett
dygn. Vid beräkningen av medelta-
let skall hänsyn endast tas till de
5 Senaste lydelse 1997:357.
11 §5
En upplagshavare i Sverige skall
hos beskattningsmyndigheten stäl-
la säkerhet för betalning av den
skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land vid
1. transport av obeskattade va-
ror till en annan svensk upplags-
havare,
2. transport av obeskattade va-
ror till en näringsidkare i ett annat
EG-land.
192
dygn under ett år då transport av
obeskattade varor sker.
Säkerheten skall ställas innan
transporten påbörjas och uppgå
till ett belopp som motsvarar den
skatt som i medeltal belöper på de
obeskattade varor som upplagsha-
varen transporterar under ett
dygn. Vid beräkningen av medelta-
let skall hänsyn endast tas till de
dygn under ett år då transport av
obeskattade varor sker.
Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i
samband med tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga
varor. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av
skatten på de varor som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupp-
laget under ett år.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
Godkännande av upplagshavare
eller av skatteupplag får återkallas
av beskattningsmyndigheten, om
förutsättningarna för godkännande
inte längre finns. Godkännande av
upplagshavare får också återkal-
las om ställd säkerhet inte längre
är godtagbar.
12 §6
Godkännande av upplagshavare
eller av skatteupplag får återkallas
av beskattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna för godkän-
nande inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är
godtagbar, eller
3. upplagshavaren begär det.
Om ett godkännande av upp-
lagshavare återkallas omfattar
beslutet även godkännandet av
hans skatteupplag.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i
beslutet.
20 §7
a) skattepliktiga varor förs ut
från ett skatteupplag, om inte an-
nat följer av andra stycket,
Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga
varor till en köpare i Sverige som
inte är upplagshavare eller till en
köpare i ett annat EG-land som
inte är upplagshavare eller regi-
strerad eller oregistrerad varu-
mottagare eller exporterar skatte-
pliktiga varor till en köpare i tred-
je land,
b) denne tar i anspråk skatte-
pliktiga varor för annat ändamål
6 Senaste lydelse 1999:1004.
7 Senaste lydelse 2000:1424.
b) skattepliktiga varor tas emot
från en upplagshavare utan att
193
7 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 118
än försäljning eller när varoma
annars tas ut ur skatteupplaget
utan att föras till något annat god-
känt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och om-
fattar de varor som då ingår i
hans lager och som inte redan har
beskattats,
föras till ett skatteupplag,
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
c) skattepliktiga varor importe-
ras utan att föras till ett skatteupp-
lag,
d) skattepliktiga varor tas i an-
språk i skatteupplaget eller lager-
brister uppkommer,
e) godkännandet av skatteupp-
laget återkallas,
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatteplik-
tiga varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid motta-
gandet av skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans
sker,
6. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5, när de skatteplik-
tiga varorna förs in till Sverige,
7. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 6 när varoma
används för annat än avsett ända-
7. den som är skatlskyldig enligt
9 § första stycket 6, när varorna
tillverkas,
8. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 7, när varorna
används för annat än avsett ända-
mål,
8. den som är skattskyldig enligt
9 c § och som enligt 19 § skall
betala skatten till Tullverket, vid
den tidpunkt då skyldighet att be-
tala tull enligt tullagstiftningen
inträder eller skulle ha inträtt om
skyldighet att betala tull förelegat.
Skattskyldigheten inträder för
den, som utan att vara upplagsha-
vare enligt 10 §, tillverkar skatte-
pliktiga varor, när varorna tillver-
kas.
mål,
9. den som är skattskyldig enligt
9 c § och som enligt 19 § skall
betala skatten till Tullverket, vid
den tidpunkt då skyldighet att be-
tala tull enligt tullagstiftningen
inträder eller skulle ha inträtt om
skyldighet att betala tull förelegat.
Skattskyldighet enligt första
stycket 1 a inträder inte för skatte-
pliktiga varor som
1. transporteras till en upplags-
havare eller varumottagare i ett
annat EG-land, eller
2. tas emot av en upplagshavare
i Sverige.
21 §8
Skattskyldighet för upplagshavare enligt 20 § första stycket 1 inträder
inte för varor som
8 Senaste lydelse 1995:612.
194
a) till följd av varomas karaktär
förstörts under framställning, be-
arbetning, lagring eller transport,
b) har förstörts under tillsyn av
beskattningsmyndigheten,
c) har återanvänts vid tillverk-
ning,
d) uteslutande använts för prov-
ning av varomas kvalitet i skatte-
upplaget, eller
e) levererats till en mottagare i
ett annat EG-land under villkor
som anges i 3 kap. 30 a § första
stycket 3 och 4 mervärdesskattela-
gen (1994:200), i den omfattning
som skattefrihet gäller i det EG-
landet.
Vad som sägs i första stycket a
gäller även varumottagare enligt
13 och 14 §§ och skatterepresen-
tant enligt 15 § för varor som till
följd av varomas karaktär förstörts
under transport till denne.
1. till följd av varomas karaktär Prop. 2000/01:118
förstörts under framställning, be- Bilaga 4
arbetning, lagring eller transport,
2. har förstörts under tillsyn av
beskattningsmyndigheten,
3. har återanvänts vid tillverk-
ning, eller
4. uteslutande använts för prov-
ning av varomas kvalitet i skatte-
upplaget.
Vad som sägs i första stycket 1
gäller även varumottagare enligt
13 och 14 §§ och skatterepresen-
tant enligt 15 § för varor som till
följd av varomas karaktär förstörts
under transport till denne.
23 §9
Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument
1. vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-
land,
2. vid transport av obeskattade varor till en upplagshavare i Sverige om
transporten sker via ett annat EG-land,
3. vid transport av obeskattade
varor till mottagare i ett annat EG-
land enligt 21 § första stycket e,
3. vid transport av obeskattade
varor till mottagare i ett annat EG-
land enligt 32 § första stycket 7,
och
4. vid export till tredje land av
obeskattade varor.
4. vid export till tredje land av
obeskattade varor, och
5. vid transport av varor som
förtullats enligt tullagen
(1994:1550).
Ledsagardokument som avses i första stycket skall åtfölja varoma un-
der transport i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som
avses i 21 § första stycket e skall
varoma under transporten även
åtföljas av ett intyg om att skatte-
frihet gäller för varoma i det andra
EG-landet.
Skyldigheten att upprätta ledsa-
gardokument enligt första stycket
Vid transport till mottagare som
avses i 32 § första stycket 7 skall
varoma under transporten även
åtföljas av ett intyg om att skatte-
frihet gäller för varoma i det andra
EG-landet.
’ Senaste lydelse 1999:428.
195
5 gäller även registrerad varumot- Prop. 2000/01:118
tagare. Bilaga 4
Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varumot-
tagare, skall varoma under transporten även åtföljas av dokumentation
som visar att sådan säkerhet som avses i 14 § ställts för skatten i destina-
tionslandet.
Om obeskattade varor skall
transporteras mellan Sverige och
ett annat EG-land enligt 23 §, och
varorna inte når den mottagare
som angetts i ledsagardokumentet,
skall varoma beskattas här i landet
om varoma
1. finns i Sverige eller kan antas
ha konsumerats här,
2. levererats från en svensk upp-
lagshavare och det inte kan utre-
das var varorna finns eller var de
har konsumerats.
1 fall som avses i första stycket
är den som ställt säkerhet för
transporten skattskyldig. Skatten
skall tas ut med belopp enligt be-
stämmelserna vid den tidpunkt då
varorna infördes till Sverige eller
transporten från den svenske upp-
lagshavaren påbörjades.
27 §
Om obeskattade varor, som
sänts i väg av en upplagshavare i
ett annat EG-land, inte når den
mottagare som angetts i ledsagar-
dokumentet på grund av sådana
oegentligheter eller överträdelser
som avses i artikel 20 i rådets di-
rektiv 92/12/EEG av den 25 febru-
ari 1992 om allmänna regler för
punktskattepliktiga varor och om
innehav, flyttning och övervakning
av sådana varor10, senast ändrat
genom rådets direktiv
2000/47/EG11, skall varoma be-
skattas här i landet om
1. oegentligheten eller överträ-
delsen har begåtts i Sverige, eller
2. oegentligheten eller överträ-
delsen har upptäckts här, och
a) det inte går att fastställa var
oegentligheten eller överträdelsen
har begåtts, och
b) det endast är en del av varor-
na som har försvunnit.
Skatt enligt första stycket skall
betalas av den eller de som ställt
sådan säkerhet som avses i artikel
15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG.
Skatten skall tas ut enligt den skat-
tesats som gällde vid den tidpunkt
då varorna sändes i väg.
Bestämmelserna i 5 kap. lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall tilläm-
pas på skatt som påförs med stöd
av första stycket.
10 EGT L 076, 23.3.1992, s. 1, (Celex 392LOO12).
11 EGT L 161 1.7.2000, s. 82, (Celex 300L0047).
196
29 §
För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter
levereras till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
betalas där, kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig
ansökan hos beskattningsmyndigheten.
Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan försälj-
ning som avses i 28 § skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och
ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång.
Den som begär återbetalning skall visa att den skatt som ansökan avser
har betalats i Sverige, samt att varorna beskattats i mottagarlandet.
Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbe-
talning göras innan varorna förs ut ur landet. Den som begär återbetal-
ning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige.
Återbetalning sker sedan sökanden till beskattningsmyndigheten gett in
dels ett dokument som visar antingen att skatten betalats i mottagarlandet
eller att säkerhet ställts för skattens
undertecknat och återsänt exemplar
kument som anges i 26 §.
Har en vara beskattats i enlighet
med 27 § första stycket 2, och vi-
sar den skattskyldige inom tre år
efter det att transporten påbörjades
att varan beskattats i ett annat
land, skall den här i landet erlag-
da skatten återbetalas.
betalning där, dels ett av mottagaren
(returexemplaret) av det ledsagardo-
Har en vara beskattats enligt
27 § första stycket, och visar den
skattskyldige inom tre år efter det
att transporten påbörjades att varan
beskattats i ett annat EG-land,
skall den skatt som betalats i Sve-
rige återbetalas, om beskattnings-
myndigheten godkänner det andra
EG-landets skatteanspråk.
Beskattningsmyndigheten får fö-
relägga den som är eller kan antas
vara bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1999:1078) eller
som är annan juridisk person än
dödsbo att lämna uppgift, visa upp
handling eller lämna över en ko-
pia av handling som rör rätts-
handling mellan den som före-
läggs och den med vilken han in-
gått rättshandlingen (kontrollupp-
gift). Föreläggande får meddelas,
om kontrolluppgiften har betydelse
för kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt 29
eller 30 §.
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
31 a §'2
För kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt 29
eller 30 § tillämpas 3 kap. 3-6 a, 7
första och tredje stycket och 8-16
§§ samt 8 kap. 1 § andra stycket
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter.
12 Senaste lydelse 1999:1107.
197
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15-15
d lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
gäller i fråga om föreläggande
enligt första eller andra stycket.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
1 deklaration som lämnas av
upplagshavare som avses i 10 § får
avdrag göras för skatt på varor
a) som har återtagits i samband
med återgång av köp,
b) som har förstörts genom
olyckshändelse eller force majeu-
re,
c) för vilka skattskyldighet en-
ligt denna lag tidigare inträtt,
d) som har exporterats till tredje
land eller förts till frizon eller fri-
lager för annat ändamål än att för-
brukas där,
e) som har tagits emot för för-
brukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till utländsk ort
av någon som har tillstånd enligt
lagen (1999:446) om proviantering
av fartyg och luftfartyg, eller
f) som har tagits emot för för-
säljning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till tredje land av
någon som har tillstånd enligt la-
gen om proviantering av fartyg
och luftfartyg.
32 §13
En upplagshavare som avses i
10 § får göra avdrag för skatt på
varor
1. som har återtagits i samband
med återgång av köp,
2. som har förstörts genom
olyckshändelse eller force majeu-
re,
3. för vilka skattskyldighet en-
ligt denna lag tidigare inträtt,
4. som har exporterats till tredje
land eller förts till frizon eller fri-
lager för annat ändamål än att för-
brukas där,
5. som har tagits emot för för-
brukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till utländsk ort
av någon som har tillstånd enligt
lagen (1999:446) om proviantering
av fartyg och luftfartyg,
6. som har tagits emot för för-
säljning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till tredje land av
någon som har tillstånd enligt la-
gen om proviantering av fartyg
och luftfartyg,
7. som har levererats till en mot-
tagare i ett annat EG-land under
villkor som anges i 3 kap. 30 a §
första stycket 3 och 4 mervärdes-
skattelagen (1994:200), i den om-
fattning som skattefrihet gäller i
det EG-landet, eller
8. som har beskattats i ett annat
EG-land i sådana fall som avses i
27 § under förutsättning att be-
skattningsmyndigheten godkänner
det andra EG-landets skattean-
språk.
13 Senaste lydelse 1999:447.
198
Upplagshavare, som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen Prop. 2000/01:118
(1999:445) om exportbutiker, får utöver vad som anges i första stycket Bilaga 4
göra avdrag för skatt på varor som levererats till resande som kan uppvi-
sa en färdhandling för resa till tredje land. Avdrag medges dock högst
med vad som enligt 3 § lagen om exportbutiker får säljas till varje resan-
de.
1 en deklaration som lämnas av
en registrerad eller oregistrerad
varumottagare enligt 13 och 14 §§
eller en skatterepresentant enligt
15 § får avdrag göras för skatt på
tobaksvaror som förstörts under
transporten till varumottagaren
genom olyckshändelse eller force
33 §'4
En registrerad eller oregistrerad
varumottagare enligt 13 och 14 §§
eller en skatterepresentant enligt
15 § får göra avdrag för skatt på
tobaksvaror som förstörts under
transporten till varumottagaren
genom olyckshändelse eller force
majeure.
majeure.
Registrerad varumottagare, som har tillstånd enligt lagen (1999:446)
om proviantering av fartyg och luftfartyg, får utöver vad som anges i
första stycket göra avdrag för skatt på tobaksvaror
1. som förbrukats ombord på resa till utländsk ort, eller
2. som sålts ombord på resa till tredje land.
35 §15
Beslut enligt 31 a och 31 b §§
får inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol av
den skattskyldige, sökanden och
säljare som avses i 5 §.
Beslut enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol av den skattskyldige,
sökanden och säljare som avses i
5§.
39 § 6
Den som är skattskyldig enligt 38 § 1 skall vara registrerad hos be-
skattningsmyndigheten.
Den som är skattskyldig enligt
38 § 2, 3 eller 38 a § får efter an-
sökan registreras, om verksamhe-
ten är av större omfattning eller
det annars finns särskilda skäl.
Den som är skattskyldig enligt
38 § 2, 3 eller 38 a § får efter an-
sökan registreras, om verksamhe-
ten är av större omfattning eller
det annars finns särskilda skäl och
det med hänsyn till hans ekono-
miska förhållanden och omstän-
digheterna i övrigt är lämpligt att
registrera honom.
Den som registrerats som skatt-
skyldig enligt andra stycket får
avregistreras om han inte längre
uppfyller förutsättningarna för
14 Senaste lydelse 1999:447.
15 Senaste lydelse 2000:480.
16 Senaste lydelse 2000:1424.
199
registrering. Beslut om avregistre- Prop. 2000/01:118
ring gäller omedelbart, om inte Bilaga 4
något annat anges i beslutet.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
200
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt1
dels att 31 b och 31 c §§ skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 31 f § skall betecknas 31 h §,
dels att 1, 2, 7-11, 19, 20, 22, 26, 28, 30, 31 a, 31 e, 32, 33 och 35 §§
samt rubriken närmast före 31 e § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 9 a, 31 f och
31 g §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Alkoholskatt skall betalas för öl, vin och andra jästa drycker, mellan-
klassprodukter samt för etylalkohol som tillverkas här i landet, som förs
in eller tas emot från ett annat EG-land eller som importeras från tredje
land.
Med EG eller ett EG-land förstås de områden som tillhör Europeiska
gemenskapens punktskatteområde. Med tredje land förstås länder och
områden utanför detta skatteområde.
1 denna lag avser hänvisningar
till KN-nr den lydelse av den
Kombinerade nomenklaturen (KN)
enligt rådets förordning (EEG) av
den 23 juli 1987 om tulltaxe och
statistiknomenklaturen och om
Gemensamma tulltaxan2 som gäll-
de den 19 oktober 1992.
Skatt skall betalas för öl som
hänförs till nr 2203 i Kombinerade
nomenklaturen (KN) enligt för-
ordningen EEG 2658/87 om alko-
holhalten överstiger 0,5 volympro-
cent.
2 §3
Skatt skall betalas för öl som
hänförs till KN-nr 2203 om alko-
holhalten överstiger 0,5 volympro-
cent.
Skatt skall även betalas för produkter innehållande en blandning av öl
och icke-alkoholhaltig dryck hänförlig till KN-nr 2206 om alkoholhalten
i blandningen överstiger 0,5 volymprocent.
Skatt tas ut per liter med 1,47 kronor för varje volymprocent alkohol.
För öl med en alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent tas skatt ut med
0 kronor.
7§
Skatt skall inte betalas för varor Skatt skall inte betalas för varor
1 Senaste lydelse av
31 b § 1998:1679
31 c § 2000:481.
2 EGT L 256, 7.9.1987, s. 1, (Celex 387R2658)
3 Senaste lydelse 1998:595.
201
som distribueras i form av alkohol
som är fullständigt denaturerad i
enlighet med de föreskrifter reger-
ingen meddelar. Vid försäljning
till ett annat EG-land, skall ett av
avsändaren upprättat förenklat
ledsagardokument åtfölja sådana
varor under transporten.
som Prop. 2000/01:118
1. distribueras i form av alkohol Bilaga 4
som är fullständigt denaturerad i
enlighet med kommissionens för-
ordning EEG nr 3199/93 av den
22 november 1993 om ömsesidigt
erkännande av förfaranden för att
fullständigt denaturera alkohol för
att erhålla punktskattebefrielse,
2. ingår i vinäger som hänförs
till KN-nr 2209,
3. ingår i läkemedel,
4. ingår i smakämnen för till-
verkning av livsmedel och drycker
med en alkoholhalt som inte över-
stiger 1,2 volymprocent,
5. ingår direkt i livsmedel eller
som ingrediens i halvfabrikat för
framställning av livsmedel, fyllda
eller ej, förutsatt att alkoholinne-
hållet vid varje tillfälle inte över-
stiger 8,5 liter ren alkohol per 100
kilogram av produkten för cho-
kladprodukter och 5 liter ren al-
kohol per 100 kilogram av produk-
ten för andra produkter, eller
6. ingår i en vara som inte är
avsedd för konsumtion, under för-
utsättning att ingående alkohol är
denaturerad i enlighet med någon
EG-medlemsstats krav.
Om varor som anges i första
stycket 1 säljs till ett annat EG-
land, skall de under transporten
åtföljas av ett förenklat ledsagar-
dokument som avsändaren har
upprättat.
8§4
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplags- 1. har godkänts som upplags-
havare enligt 9 § eller den som i havare enligt 9 §,
Sverige yrkesmässigt tillverkar
skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor en-
ligt 12 eller 13 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning en-
ligt 16
4 Senaste lydelse 2000:1425.
202
5. i annat fall än som avses i 1-4, från ett annat EG-land till Sverige för Prop. 2000/01:118
in eller tar emot skattepliktiga varor, Bilaga 4
6. annars i Sverige tillverkar 6. i Sverige yrkesmässigt tillver-
etylalkohol, kar skattepliktiga varor utanför ett
skatteupplag eller som annars i
Sverige tillverkar mellanklasspro-
dukter eller etylalkohol,
7. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det
som var förutsättningen för skattefriheten.
Att varoma används för annat än avsett ändamål skall i denna lag lik-
ställas med att de går förlorade.
Skattskyldighet enligt 8 § första
stycket 7 föreligger inte för varor
som förvärvats skattefritt enligt
31 f § och som förstörts genom
olyckshändelse eller force majeu-
re.
8 b §5
Skattskyldighet enligt 8 § första
stycket 7 föreligger inte för varor
som
1. förvärvats skattefritt enligt
31 h § och som förstörts genom
olyckshändelse eller force majeu-
re,
2. förvärvats skattefritt enligt 31
e § eller 32 § första stycket 8 och
som förstörts under tillsyn av be-
skattningsmyndigheten.
9§6
Som upplagshavare får godkännas den som
1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga
varor,
2. för yrkesmässig försäljning
till näringsidkare tar emot skatte-
pliktiga varor från ett annat EG-
land eller från en annan upplags-
havare i Sverige eller vid import
från tredje land,
3. yrkesmässigt i större omfatt-
ning lagrar skattepliktiga varor,
eller
4. avser att bedriva verksamhet i
om exportbutiker,
om han med hänsyn till sina
ekonomiska förhållanden och om-
ständigheterna i övrigt är lämplig
som upplagshavare.
2. avser att ta emot skatteplikti-
ga varor från ett annat EG-land
eller från en annan upplagshavare i
Sverige eller importera skatteplik-
tiga varor från tredje land, för yr-
kesmässig försäljning till
näringsidkare inom EG,
3. avser att yrkesmässigt i större
omfattning lagra skattepliktiga
varor, eller
exportbutik enligt lagen (1999:445)
om han disponerar över ett ut-
rymme som kan godkännas som
skatteupplag och han med hänsyn
till sina ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i övrigt är
lämplig som upplagshavare.
5 Senaste lydelse 2000:481.
6 Senaste lydelse 1999:448.
203
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga Prop. 2000/01:118
varor skall äga rum i godkänt skatteupplag. Bilaga 4
Frågor om godkännande av
upplagshavare och av skatteupp-
lag prövas av beskattnings-
myndigheten på särskild ansökan.
9a§
En upplagshavares bokföring
skall vara utformad så att verk-
samheten kan kontrolleras.
10 §7
En upplagshavare i Sverige skall
hos beskattningsmyndigheten stäl-
la säkerhet för betalning av den
skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land vid
1. transport av obeskattade va-
ror till en annan svensk upplags-
havare,
2. transport av obeskattade va-
ror till en näringsidkare i ett annat
EG-land.
Upplagshavare i Sverige som
säljer obeskattade varor till annan
svensk upplagshavare eller till
näringsidkare i ett annat EG-land
skall hos beskattningsmyndigheten
ställa säkerhet för betalning av den
skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land, innan
leverans av skattepliktiga varor
påbörjas. Säkerheten skall uppgå
till ett belopp som motsvarar den
skatt som i medeltal belöper på de
obeskattade varor som upplagsha-
varen transporterar under ett
dygn. Vid beräkningen av medelta-
let skall hänsyn endast tas till de
dygn under ett år då transport av
obeskattade varor sker.
Säkerheten skall ställas innan
transporten påbörjas och uppgå
till ett belopp som motsvarar den
skatt som i medeltal belöper på de
obeskattade varor som upplagsha-
varen transporterar under ett
dygn. Vid beräkningen av medelta-
let skall hänsyn endast tas till de
dygn under ett år då transport av
obeskattade varor sker.
Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i
samband med tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga
varor. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av
skatten på de varor som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupp-
lagct under ett år.
7 Senaste lydelse 1997:358.
204
Godkännande av upplagshavare
eller av skatteupplag får återkallas
av beskattningsmyndigheten, om
förutsättningarna för godkännande
inte längre finns. Godkännande av
upplagshavare får också återkal-
las om ställd säkerhet inte längre
är godtagbar.
11 §8
Godkännande av upplagshavare
eller av skatteupplag får återkallas
av beskattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna för godkän-
nande inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är
godtagbar, eller
3. upplagshavaren begär det.
Om ett godkännande av upp-
lagshavare återkallas omfattar
beslutet även godkännandet av
hans skatteupplag.
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i
beslutet.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga
varor till en köpare i Sverige som
inte är upplagshavare eller till en
köpare i ett annat EG-land som
inte är upplagshavare eller regi-
strerad eller oregistrerad varu-
mottagare eller exporterar skatte-
pliktiga varor till en köpare i tred-
je land,
b) denne tar i anspråk skatte-
pliktiga varor for annat ändamål
än försäljning eller när varoma
annars tas ut ur skatteupplaget
utan att föras till något annat god-
känt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och om-
fattar de varor som då ingår i
hans lager och som inte redan har
beskattats,
19 §’
a) skattepliktiga varor förs ut
från ett skatteupplag, om inte an-
nat följer av andra stycket,
b) skattepliktiga varor tas emot
från en upplagshavare utan att
föras till ett skatteupplag,
c) skattepliktiga varor importe-
ras utan att föras till ett skatteupp-
lag,
d) skattepliktiga varor tas i an-
språk i skatteupplaget eller lager-
brister uppkommer,
e) godkännandet av skatteupp-
laget återkallas,
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skat-
tepliktiga varor,
8 Senaste lydelse 1999:1005.
9 Senaste lydelse 2000:1425.
205
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid mot-
tagandet av skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans
sker,
6. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5, när de skatte-
pliktiga varorna förs in till Sverige,
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
7. den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 7 när varoma
används för annat än avsett ända-
mål,
8. den som är skattskyldig enligt
8 c § och som enligt 18 § skall
betala skatten till Tullverket, vid
den tidpunkt då skyldighet att be-
tala tull enligt tullagstiftningen
inträder eller skulle ha inträtt om
skyldighet att betala tull förelegat.
Skattskyldigheten inträder för
den, som utan att vara upplagsha-
vare enligt 9 §, tillverkar skatte-
pliktiga varor, när varorna tillver-
kas.
7. den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 6, när varoma
tillverkas,
8. den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 7, när varoma
används för annat än avsett ända-
mål,
9. den som är skattskyldig enligt
8 c § och som enligt 18 § skall
betala skatten till Tullverket, vid
den tidpunkt då skyldighet att be-
tala tull enligt tullagstiftningen
inträder eller skulle ha inträtt om
skyldighet att betala tull förelegat.
Skattskyldighet enligt första
stycket 1 a inträder inte för skatte-
pliktiga varor som
1. transporteras till en upplags-
havare eller varumottagare i ett
annat EG-land, eller
2. tas emot av en upplagshavare
i Sverige.
20 § 0
Skattskyldighet för upplagshavare
inte för varor som
a) till följd av varomas karaktär
förstörts under framställning, be-
arbetning, lagring eller transport,
b) har förstörts under tillsyn av
beskattningsmyndigheten,
c) har återanvänts vid tillverk-
ning,
d) uteslutande använts för prov-
ning av varomas kvalitet i skatte-
upplaget,
e) används för framställning av
vinäger som hänförs till KN-nr
2209,
f) används för framställning av
läkemedel,
g) används för att framställa
smakämnen för tillverkning av
enligt 19 § första stycket 1 inträder
1. till följd av varornas karaktär
förstörts under framställning, be-
arbetning, lagring eller transport,
2. har förstörts under tillsyn av
beskattningsmyndigheten,
3. har återanvänts vid tillverk-
ning, eller
4. uteslutande använts för prov-
ning av varomas kvalitet i skatte-
upplaget.
10 Senaste lydelse 1999:448.
206
livsmedel och drycker med en al-
koholhalt som inte överstiger 1,2
volymprocent,
h) direkt eller som ingrediens
används i halvfabrikat för fram-
ställning av livsmedel, eller som
fyllning, förutsatt att alkoholinne-
hållet vid varje tillfälle inte över-
stiger 8,5 liter ren alkohol per 100
kilogram chokladprodukter, och 5
liter ren alkohol per 100 kilogram
av andra produkter,
i) används vid tillverkning av en
vara som inte är avsedd för kon-
sumtion, under förutsättning att
ingående alkohol är denaturerad i
enlighet med någon EG-
medlemsstats krav,
j) används i en tillverkningspro-
cess förutsatt att slutprodukten
inte innehåller alkohol,
k) säljs i enlighet med bestäm-
melsen i 31 e § för däri angivna
ändamål,
l) används för vetenskapligt än-
damål eller är avsedda att levere-
ras till annan användare för ve-
tenskapligt ändamål eller till sjuk-
hus eller apotek för medicinskt
ändamål, eller
m) levererats till en mottagare i
ett annat EG-land under villkor
som anges i 3 kap. 30 a § första
stycket 3 och 4 mervärdesskattela-
gen (1994:200), i den omfattning
som skattefrihet gäller i det EG-
landet.
Vad som sägs i första stycket a
gäller även varumottagare enligt
12 och 13 §§ och skatterepresen-
tant enligt 14 § för varor som till
följd av varomas karaktär förstörts
under transport till denne.
Vad som sägs i första stycket 1
gäller även varumottagare enligt
12 och 13 §§ och skatterepresen-
tant enligt 14 § för varor som till
följd av varomas karaktär förstörts
under transport till denne.
22 §"
Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument,
1. vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-
land,
11 Senaste lydelse 1999:429.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
207
2. vid transport av obeskattade varor till en upplagshavare i Sverige om
transporten sker via ett annat EG-land,
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
3. vid transport av obeskattade
varor till mottagare i ett annat EG-
land enligt 20 § första stycket m,
3. vid transport av obeskattade
varor till mottagare i ett annat EG-
land enligt 32 § första stycket 9,
och
4. vid export till tredje land av
obeskattade varor.
4. vid export till tredje land av
obeskattade varor, och
5. vid transport av varor som
förtullats enligt tullagen
(1994:1550).
Ledsagardokument som avses i första stycket skall åtfölja varoma un-
der transport i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som
avses i 20 § första stycket m skall
varoma under transporten även
åtföljas av ett intyg om att skatte-
frihet gäller för varoma i del andra
EG-landet.
Vid transport till mottagare som
avses i 32 § första stycket 9 skall
varoma under transporten även
åtföljas av ett intyg om att skatte-
frihet gäller för varorna i det andra
EG-landet.
Skyldigheten att upprätta ledsa-
gardokument enligt första stycket
5 gäller även registrerad varumot-
tagare.
Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varumot-
tagare, skall varoma under transporten även åtföljas av dokumentation
som visar att sådan säkerhet som avses i 13 § ställts för skatten i destina-
tionslandet.
Om obeskattade varor skall
transporteras mellan Sverige och
ett annat EG-land enligt 22 §, och
varorna inte når den mottagare
som angetts i ledsagardokumentet,
skall varoma beskattas här i landet
om varoma
1. finns i Sverige eller kan antas
ha konsumerats här,
2. levererats från en svensk upp-
lagshavare och det inte kan utre-
das var varoma finns eller var de
har konsumerats.
§
Om obeskattade varor, som
sänts i väg av en upplagshavare i
ett annat EG-land, inte når den
mottagare som angetts i ledsagar-
dokumentet på grund av sådana
oegentligheter eller överträdelser
som avses i artikel 20 i rådets di-
rektiv 92/12/EEG av den 25 febru-
ari 1992 om allmänna regler för
punktskattepliktiga varor och om
innehav, flyttning och övervakning
av sådana varor12, senast ändrat
genom rådets direktiv
2000/47/EG13, skall varoma be-
skattas här i landet om
1. oegentligheten eller överträ-
delsen har begåtts i Sverige, eller
2. oegentligheten eller överträ-
delsen har upptäckts här, och
12 EGT L 076,23.3.1992 s. 1, (Celex392L0012).
”EGTL 161, 1.7.2000 s. 82, (Cclcx300L0047).
208
I fall som avses i första stycket
är den som ställt säkerhet för
transporten skattskyldig. Skatten
skall tas ut med belopp enligt be-
stämmelserna vid den tidpunkt då
varorna infördes till Sverige eller
transporten från den svenske upp-
lagshavaren påbörjades.
a) det inte går att fastställa var
oegentligheten eller överträdelsen
har begåtts, och
b) det endast är en del av varor-
na som har försvunnit.
Skatt enligt första stycket skall
betalas av den eller de som ställt
sådan säkerhet som avses i artikel
15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG.
Skatten skall tas ut enligt den skat-
tesats som gällde vid den tidpunkt
då varoma sändes i väg.
Bestämmelserna i 5 kap. lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall tilläm-
pas på skatt som påförs med stöd
av första stycket.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
28 §
För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter
levereras till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall
betalas där, kan aterbetalnmg ske enligt denna paragraf efter skriftlig
ansökan hos beskattningsmyndigheten.
Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan försälj-
ning som avses i 27 § skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och
ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång.
Den som begär återbetalning skall visa att den skatt som ansökan avser
har betalats i Sverige, samt att varoma beskattats i mottagarlandet.
Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbe-
talning göras innan varoma förs ut ur landet. Den som begär återbetal-
ning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige.
Återbetalning sker sedan sökanden till beskattningsmyndigheten gett in
dels ett dokument som visar antingen att skatten betalats i mottagarlandet
eller att säkerhet ställts för skattens
undertecknat och återsänt exemplar
kument som anges i 25 §.
Har en vara beskattats i enlighet
med 26 § första stycket 2, och vi-
sar den skattskyldige inom tre år
efter det att transporten påbörjades
att varan beskattats i ett annat
land, skall den här i landet erlag-
da skatten återbetalas.
betalning där, dels ett av mottagaren
(returexemplaret) av det ledsagardo-
Har en vara beskattats enligt
27 § första stycket, och visar den
skattskyldige inom tre år efter det
att transporten påbörjades att varan
beskattats i ett annat EG-land,
skall den skatt som betalats i Sve-
rige återbetalas, om beskattnings-
myndigheten godkänner det andra
EG-landets skatteanspråk.
30 §14
Om skattepliktiga varor använts Om skattepliktiga varor använts
14 Senaste lydelse 1995:613.
209
för ändamål som avses i 20 § för-
sta stycket e-j kan, om skatt beta-
lats för varoma, återbetalning ske
efter skriftlig ansökan hos beskatt-
ningsmyndigheten.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
för ändamål som avses i 32 § för-
sta stycket 7 av någon som inte är
upplagshavare eller skattebefriad
förbrukare kan återbetalning av
skatten ske efter skriftlig ansökan
hos beskattningsmyndigheten.
Ansökan enligt första stycket skall omfatta en period om ett kalender-
kvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvarta-
lets utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp som för kalen-
derkvartalet understiger 1 500 kronor. Ansökan skall åtföljas av doku-
mentation som styrker användningen.
15
För kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt 28-
30 §§ tillämpas 3 kap. 3-6 a, 7
första och tredje stycket och 8-16
§§ samt 8 kap. 1 § andra stycket
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter.
31 a §
Beskattningsmyndigheten får fö-
relägga den som är eller kan antas
vara bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1999:1078) eller
som är annan juridisk person än
dödsbo att lämna uppgift, visa upp
handling eller lämna över en ko-
pia av handling som rör rätts-
handling mellan den som före-
läggs och den med vilken han in-
gått rättshandlingen (kontrollupp-
gift). Föreläggande får meddelas,
om kontroll-uppgiften har betydel-
se för kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt 28-30
§.
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15-15
d §§ lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
gäller i fråga om föreläggande
enligt första eller andra stycket.
31 e§17
Den som har tillstånd från Lä- Som skattebefriad förbrukare
kemedelsverket enligt lagen får godkännas den som använder
15 Senaste lydelse 1999:1108.
16 Senaste lydelse 1999:448.
17 Senaste lydelse 1999:448.
210
(1961:181) om försäljning av tek-
nisk sprit m.m. att inköpa minst 25
kilogram alkohol under ett kalen-
derår, får från en upplagshavare
köpa sådan alkohol som anges i
tillståndet utan alkoholskatt mot
att han lämnar en försäkran till
denne om att alkoholen skall an-
vändas för sådant ändamål som
anges i 20 § första stycket e-j.
alkoholvaror för ändamål som Prop. 2000/01:118
anges i 32 § första stycket 7 om Bilaga 4
han med hänsyn till sina ekono-
miska förhållanden och omstän-
digheterna i övrigt är lämplig.
Ett godkännande enligt första
stycket får meddelas för viss tid
eller tills vidare. Godkännande
tills vidare får meddelas den som
har erfarenhet av att hantera obe-
skattade alkoholvaror.
Den som godkänts som skattebe-
friad förbrukare har rätt att från
en upplagshavare köpa alkoholva-
ror utan skatt.
31f§
Den som godkänts som skattebe-
friad förbrukare skall ha sin bok-
föring utformad så att verksamhe-
ten kan kontrolleras.
31 g §
Godkännande av skattebefriad
förbrukare får återkallas av be-
skattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna for god-
kännande inte längre finns,
2. alkoholvaror används för an-
nat ändamål än som anges i
beskattningsmyndighetens beslut,
3. förbrukaren inte fullgör sina
skyldigheter enligt 31 f §, eller
4. förbrukaren inte samverkar
vid skatterevision enligt lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Beslut om återkallelse gäller
omedelbart, om inte något annat
anges i beslutet.
32 §18
I deklaration som lämnas av En upplagshavare som avses i
upplagshavare som avses i 10 § får 10 § får göra avdrag för skatt på
18 Senaste lydelse 1999:448.
211
avdrag göras för skatt på varor
a) som har återtagits i samband
med återgång av köp,
b) som har förstörts genom
olyckshändelse eller force majeu-
re,
c) för vilka skattskyldighet en-
ligt denna lag tidigare inträtt,
d) som har exporterats till tredje
land eller förts till frizon eller fri-
lager för annat ändamål än att för-
brukas där,
e) som har tagits emot för för-
brukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till utländsk ort
av någon som har tillstånd enligt
lagen (1999:446) om proviantering
av fartyg och luftfartyg, eller
f) som har tagits emot för för-
säljning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till tredje land av
någon som har tillstånd enligt la-
gen om proviantering av fartyg
och luftfartyg.
varor Prop. 2000/01:118
1. som har återtagits i samband Bilaga 4
med återgång av köp,
2. som har förstörts genom
olyckshändelse eller force majeu-
re,
3. för vilka skattskyldighet en-
ligt denna lag tidigare inträtt,
4. som har exporterats till tredje
land eller förts till frizon eller fri-
lager för annat ändamål än att för-
brukas där,
5. som har tagits emot för för-
brukning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till utländsk ort
av någon som har tillstånd enligt
lagen (1999:446) om proviantering
av fartyg och luftfartyg,
6. som har tagits emot för för-
säljning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till tredje land av
någon som har tillstånd enligt la-
gen om proviantering av fartyg
och luftfartyg,
7. som liar använts
a) för framställning av sådana
produkter som anges i 7 § första
stycket 2-6,
b) i en tillverkningsprocess för-
utsatt att slutprodukten inte inne-
håller alkohol,
c) för vetenskapligt ändamål,
8. som har levererats till
a) universitet eller högskola för
vetenskapligt ändamål,
b) sjukhus eller apotek för medi-
cinskt ändamål,
9. som har levererats till en mot-
tagare i ett annat EG-land under
villkor som anges i 3 kap. 30 a §
första stycket 3 och 4 mervärdes-
skattelagen (1994:200), i den om-
fattning som skattefrihet gäller i
det EG-landet,
10. som har tagits emot av en
skattebefriad förbrukare i enlighet
med vad som framgår av dennes
godkännande, eller
11. som har beskattats i ett an-
nat EG-land i sådana fall som av-
ses i 26 § under förutsättning att
212
beskattningsmyndigheten godkän- Prop. 2000/01:118
ner det andra EG-landets skatte- Bilaga 4
anspråk.
Upplagshavare, som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen
(1999:445) om exportbutiker, får utöver vad som anges i första stycket
göra avdrag för skatt på varor som levererats till resande som kan uppvi-
sa en färdhandling för resa till tredje land. Avdrag medges dock högst
med vad som enligt 3 § lagen om exportbutiker får säljas till varje resan-
de.
19
En registrerad eller oregistrerad
varumottagare enligt 12 och 13 §§
eller en skatterepresentant enligt
14 § får göra avdrag för skatt på
alkoholvaror som förstörts under
transporten till varumottagaren
genom olyckshändelse eller force
majeure.
33 §
I en deklaration som lämnas av
en registrerad eller oregistrerad
varumottagare enligt 12 och 13 §§
eller en skatterepresentant enligt
14 § får avdrag göras för skatt på
alkoholvaror som förstörts under
transporten till varumottagaren
genom olyckshändelse eller force
majeure.
Registrerad varumottagare, som har tillstånd enligt lagen (1999:446)
om proviantering av fartyg och luftfartyg, får utöver vad som anges i
första stycket göra avdrag för skatt på alkoholvaror
1. som förbrukats ombord på resa till utländsk ort, eller
2. som sålts ombord på resa till tredje land.
Registrerad varumottagare, som
har godkänts som skattebefriad
förbrukare enligt 31 e §, får utöver
vad som anges i första och andra
styckena göra avdrag för skatt på
alkoholvaror som använts
1. för framställning av sådana
produkter som anges i 7 § första
stycket 2-6,
2. i en tillverkningsprocess för-
utsatt att slutprodukten inte inne-
håller alkohol,
3. för vetenskapliga ändamål.
35 520
Beslut enligt 31 a och 31 b §§
får inte överklagas. Övriga beslut
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol av
den skattskyldige och sökanden.
Beslut enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol av den skattskyldige
och sökanden.
19 Senaste lydelse 1999:448.
20 Senaste lydelse 2000:481.
213
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller Prop. 2000/01:118
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft- Bilaga 4
trädandet.
2. Den som vid lagens ikraftträdande har sådant tillstånd från Läkeme-
delsverket som anges i den äldre lydelsen av 31 e § skall anses godkänd
som skattebefriad förbrukare enligt den nya lydelsen av paragrafen.
Godkännandet skall gälla för den tid och för det eller de ändamål som
anges i Läkemedelsverkets tillstånd.
214
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på ener-
gi'
dels att 7 kap. 2-4, 5 a och 7 §§, 8 kap. 3 a-5 §§ och 9 kap. 14 och
15 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 3 §, 2 kap. 1 och 9 §§, 4 kap. 1-5 och 12 §§, 5 kap. 1-3
§§, 6 kap. 2, 3 och 10 §§, 7 kap. 1, 5, 5 b och 6 §§, 8 kap. 1-3 §§, 9 kap.
2, 6, 9, 11 och 13 §§, 10 kap. 11 §, 11 kap. 9, 10 och 13 §§ och 12 kap. 1
§ samt rubrikerna närmast före 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 11 kap. 9 §
skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 3 a §, och ett
nytt kapitel, 6 a kap., av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Med mineraloljeprodukter för-
stås produkter som hänförs till
följande nummer i Kombinerade
nomenklaturen (KN-nr) enligt för-
ordningen EEG 2658/87
1. KN-nr 2706,
Med mineraloljeprodukter för-
stås produkter som hänförs till
följande nummer i Kombinerade
nomenklaturen (KN-nr) enligt rå-
dets förordning (EEG) nr 2658/87
av den 23 juli 1987 om tulltaxe-
och statistiknomenklaturen och
Gemensamma tulltaxan2 i dess
lydelse den 1 oktober 1994
2. KN-nr 2707 10, 2707 20, 2707 30, 2707 50, 2707 91 00, 2707 99 11
och 2707 99 19,
3. KN-nr 2709,
4. KN-nr 2710,
5. KN-nr 2711, dock inte naturgas,
6. KN-nr 2712 10, 2712 20 00, 2712 90 31, 2712 90 33, 2712 90 39
och 2712 90 90,
7. KN-nr 2715,
8. KN-nr 2901,
9. KN-nr 2902 11 00, 2902 19 90, 2902 20, 2902 30, 2902 41 00,
2902 42 00, 2902 43 00 och 2902 44,
10. KN-nr 3403 11 00 och 3403 19,
1 Senaste lydelse av
7 kap. 2 § 1998:1699
7 kap. 4 §2000:1155
7 kap. 5 a § 1995:1525
7 kap. 7 § 1997:479
8 kap. 3 a § 2000:1555
8 kap. 4a § 1995:1525
8 kap. 5 § 1995:1525
9 kap. 14 § 1998:1680
9 kap. 15 § 2000:484.
2 EGT L 256, 7.9.1987, s. 1 (Celex 387R2658).
216
11. KN-nr 3811,
12. KN-nr 3817.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
1
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:
|
KN-nr |
Slag av bränsle |
Skattebelopp | |||
|
Energiskatt |
Koldioxidskatt |
Summa skatt | |||
|
1. |
2710 00 26, |
Bensin som | |||
|
271000 27, 2710 00 29 eller |
uppfyller krav för | ||||
|
2710 00 32 |
a) miljöklass 1 |
3 kr 26 öre |
1 kr 24 öre |
4 kr 50 öre | |
|
per liter |
per liter |
per liter | |||
|
b) miljöklass 2 |
3 kr 29 öre |
1 kr 24 öre |
4 kr 53 öre | ||
|
per liter |
per liter |
per liter | |||
|
2. |
2710 00 26, |
Annan bensin |
3 kr 92 öre |
1 kr 24 öre |
5 kr 16 öre |
|
2710 00 34 |
än som avses |
per liter |
per liter |
per liter | |
|
eller 2710 00 36 |
under 1 | ||||
|
3. |
2710 00 51, |
Eldningsolja, | |||
|
2710 00 55, |
dieselbrännolja, | ||||
|
2710 00 69 |
fotogen, m.m. | ||||
|
eller 2710 00 74- |
som | ||||
|
2710 00 78 |
a) har försetts med |
688 kr per m3 |
1 527 kr per m3 |
2 215 kr per m3 | |
|
volymprocent destillat b) inte har försetts med |
1 512 kr per m3 |
1 527 kr per m3 |
3 039 kr per m3 | ||
|
miljöklass 2 |
1 739 kr per m3 |
1 527 kr per m3 |
3 266 kr per m3 | ||
|
miljöklass 3 eller inte |
2 039 kr per m3 |
1 527 kr per m3 |
3 566 kr per m3 | ||
|
4. |
ur 2711 12 11- |
Gasol som används för |
0 kr per |
1 264 kr per |
1 264 kr per |
|
2711 19 00 |
a) drift av motordrivet |
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg | |
|
b) annat ändamål än som |
134 kr per |
1 606 kr per |
1 740 kr per | ||
|
avses under a |
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg | ||
|
5. |
ur 2711 29 00 |
Metan som används för |
Okr per |
1 039 kr per |
1 039kr per |
|
fordon, fartyg eller luft- |
1000 m3 |
1 000 m3 |
1000 m3 | ||
|
b) annat ändamål än som |
223 kr per |
1 144 kr per |
1 367 kr per | ||
|
avses under a |
1 000 m3 |
1 000 m3 |
1 000 m3 | ||
|
6. |
2711 11 00. |
Naturgas som används | |||
|
2711 21 00 |
för |
Okr per |
1 039 kr per |
1 039 kr per | |
|
a) drift av motordrivet |
1 000 m3 |
1 000 m3 |
1 000 m3 | ||
|
b) annat ändamål än som |
223 kr per |
1 144 kr per |
1 367 kr per | ||
Senaste lydelse 2000:1435.
217
|
KN-nr |
Slag av bränsle |
Skattebelopp | ||
|
Energiskatt |
Koldioxidskatt |
Summa skatt | ||
|
avses under a |
1 000 m3 |
1 000 m3 |
1 000 m3 | |
|
7. 2701,2702 |
Kolbränslen |
293 kr per |
1 329 kr per |
1 622 kr per |
|
eller 2704 |
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg | |
|
8. 2713 1100- |
Petroleumkoks |
293 kr per |
1 329 kr per |
1 622 kr per |
|
2713 12 00 |
1 000 kg |
1 000 kg |
1 000 kg | |
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
I fall som avses i 4 kap. 1 § för-
sta stycket 6 och andra stycket
samt 12 § första stycket 4 och
andra stycket tas skatt ut med ett
belopp som motsvarar skillnaden
mellan de skattebelopp som gäller
för bränslets olika användnings-
sätt.
I fall som avses i 4 kap. 1 § 7
och 12 § första stycket 4 tas skatt
ut med ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan de skattebelopp
som gäller för bränslets olika an-
vändningssätt.
För kalenderåret 2001 och efterföljande kalenderår skall de i första
stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.
9§4
Bränsletank som förser motor på motordrivet fordon med bränsle får
inte innehålla oljeprodukt som enligt föreskrifter som meddelats med
stöd av 8 § första stycket är försedd med märkämnen. Inte heller bränsle-
tank som förser motor på båt med bränsle får innehålla cn sådan oljepro-
dukt. Detta gäller dock inte båtar för vilka fartygstillstånd meddelats en-
ligt fiskelagen (1993:787).
Bestämmelserna i första stycket gäller även oljeprodukt, från vilken
märkämnen som avses i 8 § första stycket har avlägsnats.
Beskattningsmyndigheten kan
medge att bränslctank på båt som
disponeras av Försvarsmakten,
Försvarets materielverk, Kustbe-
vakningen eller annan statlig myn-
dighet får innehålla oljeprodukt
som enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av 8 § första
stycket är försedd med märkäm-
nen. Om det finns särskilda skäl
kan sådant medgivande också
lämnas för annan båt. Har medgi-
vande lämnats för håt gäller 7
kap. 2 § andra stycket 1 b samt 8
kap. 3 och 4 §§ om avdrag och
inköp mot försäkran för bränsle i
skepp även för bränsle i sådan båt.
Beskattningsmyndigheten kan
medge att bränslctank på båt som
disponeras av Försvarsmakten,
Försvarets materielverk, Kustbe-
vakningen eller annan statlig myn-
dighet får innehålla oljeprodukt
som enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av 8 § första
stycket är försedd med märkäm-
nen. Om det finns särskilda skäl
kan sådant medgivande också
lämnas för annan båt.
Beslut om medgivande, som en-
ligt tredje stycket lämnats för an-
nan båt än sådan som disponeras
av en statlig myndighet, skall gälla
tills vidare och får återkallas om
förutsättningarna för medgivande
4 Senaste lydelse 1997:1130.
218
inte längre finns. Beslut om åter- Prop. 2000/01:118
kallelse gäller omedelbart, om inte Bilaga 4
något annat anges i beslutet.
4
Skyldig att betala energiskatt,
koldioxidskatt och svavelskatt
(skattskyldig) för bränslen som
avses i 1 kap. 3 a § är
1. den som i Sverige tillverkar
eller bearbetar bränsle eller an-
nan som godkänts som upplagsha-
vare enligt 3 §,
2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,
3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,
4. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en
köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,
5. den som i annat fall än som anges i 1-4 från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle,
6. den som i Sverige yrkesmäs-
sigt tillverkar eller bearbetar
bränsle utanför ett skatteupplag,
7. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för ett visst ändamål men som an-
vänder bränslet för ett annat än-
damål som medför att skatt skall
betalas med högre belopp,
8. den som förvärvat bränsle
som ger mindre destillat än 85
volymprocent vid 350°C och som
använder bränslet för drift av mo-
tordrivna fordon.
Skyldig att betala skatt (skatt-
skyldig) för bränslen som avses i 1
kap. 3 a § är
1. den som godkänts som upp-
lagshavare enligt 3 §,
6. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för ett visst ändamål men som säl-
jer eller förbrukar bränslet för ett
annat ändamål som medför att
skatt skall betalas med högre be-
lopp.
Vad som sägs i första stycket 6
tillämpas även i fråga om bränsle
för vilket antingen ingen skatt har
betalats eller skatt har betalats
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a,
och som förbrukas
a) i skepp, när skeppet används
för privat ändamål, eller
b) i båt för vilken fartygstill-
stånd meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten används för
privat ändamål eller
c) i motordrivet fordon i de fall
bränslet ger mindre än 85 volym-
5 Senaste lydelse 2000:1426
219
procent destillat vid 350°C.
Om ett bränsle för vilket skatt-
skyldighet inte inträtt skall trans-
porteras mellan Sverige och ett
annat EG-land enligt 6 kap. 3 §
men inte när den mottagare som
angetts i ledsagardokumentet, skall
skatt betalas för bränslet i Sverige
om bränslet
[.finns i Sverige eller kan antas
ha förbrukats här, eller
2. har levererats från en svensk
upplagshavare och det inte kan
utredas var bränslet finns eller var
det har förbrukats.
Den som ställt säkerhet för
transporten är skyldig att betala
skatt enligt första stycket. Beskatt-
ning skall ske som om skattskyl-
dighet inträtt vid den tidpunkt då
bränslet fördes in till Sverige eller
transporten från den svenske upp-
lagshavaren påbörjades.
2§
Om obeskattat bränsle, som
sänts i väg av en upplagshavare i
ett annat EG-land, inte når den
mottagare som angetts i ledsagar-
dokumentet på grund av sådana
oegentligheter eller överträdelser
som avses i artikel 20 i rådets di-
rektiv 92/12/EEG av den 25 febru-
ari 1992 om allmänna regler för
punktskattepliktiga varor och om
innehav, flyttning och övervakning
av sådana varor6, senast ändrat
genom rådets direktiv
2000/47/EG7, skall bränslet be-
skattas här i landet om
1. oegentligheten eller överträ-
delsen har begåtts i Sverige, eller
2. oegentligheten eller överträ-
delsen har upptäckts här, och
a) det inte går att fastställa var
oegentligheten eller överträdelsen
har begåtts, och
b) det endast är en del av varor-
na som har försvunnit.
Skatt enligt första stycket skall
betalas av den eller de som ställt
sådan säkerhet som avses i artikel
15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG.
Skatten skall tas ut enligt den skat-
tesats som gällde vid den tidpunkt
då bränslet sändes i väg.
Bestämmelserna i 5 kap. lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall tilläm-
pas på skatt som påförs med stöd
av första stycket.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
3§
Som upplagshavare får godkännas den som i en yrkesmässig verksam-
het som bedrivs i Sverige avser att
1. tillverka eller bearbeta bränslen, eller
2. i större omfattning
a) hålla bränslen i lager, eller
b) återförsälja eller förbruka metan,
om han med hänsyn till sina om han disponerar över ett ut-
6 EGT L 076,23.3.1992 s. 1, (Celex 392LOO12)
7 EGT L 161, 1.7.2000 s. 82, (Celex 3OOLOO47)
220
ekonomiska förhallanden och om- rymme som kan godkännas som
ständighetema i övrigt är lämplig skatteupplag och han med hänsyn
som upplagshavare. till sina ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i övrigt är
lämplig som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av bränslen samt
återförsäljning eller förbrukning av metan skall äga rum i godkänt skat-
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
teupplag.
Frågor om godkännande av
upplagshavare och av skatteupp-
lag prövas av beskattnings-
myndigheten på särskild ansökan.
Om en upplagshavare i Sverige
säljer bränsle, för vilket skattskyl-
dighet inte inträtt, till annan
svensk upplagshavare eller till
upplagshavare eller varumottaga-
re i ett annat EG-land, skall han
innan leverans av bränsle påbör-
jas hos beskattningsmyndigheten
ställa säkerhet för betalning av den
skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land. Sä-
kerheten skall uppgå till ett belopp
som motsvarar den skatt som i
medeltal belöper på de obeskatta-
de bränslen som upplagshavaren
transporterar under ett dygn. Vid
beräkningen av medeltalet skall
hänsyn endast tas till de dygn un-
der ett år då transport av obeskat-
tat bränsle sker.
3a§
En upplagshavares bokföring
skall vara utformad så att verk-
samheten kan kontrolleras.
4§8
En upplagshavare i Sverige skall
hos beskattningsmyndigheten stäl-
la säkerhet för betalning av den
skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land vid
1. transport av obeskattat bräns-
le till en annan svensk upplagsha-
vare,
2. transport av obeskattat bräns-
le till en näringsidkare i ett annat
EG-land.
Säkerheten skall uppgå till ett
belopp som motsvarar den skatt
som i medeltal belöper på de obe-
skattade bränslen som upplagsha-
varen transporterar under ett
dygn. Vid beräkningen av medelta-
let skall hänsyn endast tas till de
dygn under ett år då transport av
obeskattat bränsle sker.
8 Senaste lydelse 1997:359.
221
Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i
samband med tillverkning, bearbetning eller lagring av bränslen. Säker-
heten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på
de bränslen som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget un-
der ett år.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
Vid beräkning av säkerhetsbe-
lopp enligt andra stycket får bort-
ses från bränslen som beredskaps-
lagras enligt lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol.
Vid beräkning av säkerhetsbe-
lopp enligt tredje stycket får bort-
ses från bränslen som beredskaps-
lagras enligt lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol.
Godkännande av upplagshavare
eller av skatteupplag får återkallas
av beskattningsmyndigheten, om
förutsättningarna för godkännande
inte längre finns. Godkännande av
upplagshavare får också återkal-
las om ställd säkerhet inte längre
är godtagbar.
Beslut om återkallelse gäller
beslutet.
5§9
Godkännande av upplagshavare
eller av skatteupplag får återkallas
av beskattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna för godkän-
nande inte längre finns,
2. ställd säkerhet inte längre är
godtagbar, eller
3. upplagshavaren begär det.
Om ett godkännande av upp-
lagshavare återkallas omfattar
beslutet även godkännandet av
hans skatteupplag.
edelbart, om inte något annat anges i
12 §10
Skattskyldig för energiskatt för råtallolja samt för energiskatt, koldiox-
idskatt och svavelskatt för bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket
6-8, bränslen enligt 3 och 4 §§ som inte avses i 1 kap. 3 a § samt vad
gäller svavelskatt även bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är den som
1. tillverkar eller bearbetar bränsle,
2. enligt 6 kap. 10 § andra stycket registrerats som lagerhållare, åter-
försäljare eller förbrukare av bränsle,
3. i annat fall än som avses i 1 och 2 för in kolbränsle, petroleumkoks,
råtallolja eller torvbränsle till Sverige från ett annat EG-land eller tar
emot en sådan leverans, och
4. den som förvärvat bränsle för 4. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för visst ändamål men som säljer
eller förbrukar bränslet för ett än-
damål som medför att skatt skall
betalas med högre belopp.
Vad som sägs i första stycket 4
tillämpas även i fråga om bränsle
enligt 2 kap. 3 eller 4 § som inte
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för visst ändamål men som använ-
der bränslet för ett ändamål som
medför att skatt skall betalas med
högre belopp.
’ Senaste lydelse 1999:1006.
10 Senaste lydelse 2000:1426.
222
avses i 1 kap. 3 a § och som be-
skattats enligt 2 kap. 1 § första
stycket 3 a eller som förvärvats
utan skatt, och som förbrukas i
skepp, när skeppet används för
privat ändamål.
Som tillverkare anses den som för in naturgas till Sverige samt den för
vars räkning sådan införsel äger rum. Som tillverkare anses även den
som tar upp torvbränsle.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
1§
Skattskyldigheten för upplagshavare inträder när
1. han levererar bränsle till en
köpare i Sverige som inte är upp-
lagshavare eller till en köpare i ett
annat EG-land som inte är upp-
lagshavare eller registrerad eller
oregistrerad varumottagare,
2. han exporterar bränsle till en
köpare i tredje land,
3. han tar i anspråk bränsle för
annat ändamål än försäljning eller
bränsle annars upphör att lagras i
godkänt skatteupplag, eller
4. han upphör att vara registre-
rad, varvid han är skyldig att beta-
la skatt för det bränsle som då
ingår i hans lager och som inte
redan har beskattats.
1. bränsle förs ut från ett skatte-
upplag, om inte annat följer av
andra stycket,
2. bränsle tas emot från en upp-
lagshavare utan att föras till ett
skatteupplag,
3. bränsle importeras utan att
foras till ett skatteupplag,
4. bränsle tas i anspråk i skatte-
upplaget eller lagerbrister upp-
kommer, eller
5. godkännandet av skatteupp-
laget återkallas.
Skattskyldighet enligt första
stycket 1 inträder inte för bränsle
som
1. transporteras till en upplags-
havare eller varumottagare i ett
annat EG-land, eller
2. tas emot av en upplagshavare
i Sverige.
2§"
Skattskyldigheten inträder
1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket
2, när han tar emot leverans av bränsle,
2. för skatterepresentant som är
skattskyldig enligt 4 kap. 1 § för-
sta stycket 3, när köparen tar emot
" Senaste lydelse 2000:1426.
2. för skatterepresentant som är
skattskyldig enligt 4 kap. 1 § för-
sta stycket 3, vid mottagandet av
223
leverans av bränsle, och bränslet, och Prop. 2000/01:118
3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 5 eller Bilaga 4
12 § första stycket 3, när bränslet förs in till Sverige.
4. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 b § eller 12 a § och som
enligt 5 § skall betala skatten till Tullverket, vid den tidpunkt då skyldig-
het att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om
skyldighet att betala tull förelegat.
Skattskyldigheten inträder
1. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 4,
när bränslet av honom levereras
till köpare,
2. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 6
eller andra stycket eller enligt 4
kap. 12 § första stycket 4 eller
andra stycket, när bränslet levere-
ras till en köpare eller tas i an-
språk för det ändamål som medför
att skatt skall betalas med högre
belopp, och
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 12 § första stycket 1
eller 2 när
a) bränsle av honom levereras
till en köpare som inte är registre-
rad eller till eget försäljningsställe
för detalj försäljning som inte ut-
görs av depå eller tas i anspråk för
annat ändamål än försäljning, eller
b) han upphör att vara registrerad,
för det bränsle som då ingår i hans
§12
1. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 4,
när leverans av bränslet sker,
2. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 7
eller 8 eller enligt 4 kap. 12 § för-
sta stycket 4, när bränslet används
för ett ändamål som medför att
skatt skall betalas med högre be-
lopp, och
3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 12 § första stycket 1
eller 2 när
a) bränsle av honom levereras
till någon som inte är registrerad
eller till eget försäljningsställe för
detaljförsäljning som inte utgörs
av depå eller tas i anspråk för an-
nat ändamål än försäljning, eller
varvid han är skyldig att betala skatt
lager och som inte redan har beskat-
tats.
2§
Oregistrerad varumottagare skall lämna deklaration för varje leverans
av bränsle som han tagit emot och för vilket han är skyldig att betala
skatt. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten
senast fem dagar efter den dag då han tog emot leveransen av bränslet.
Den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 5 skall lämna
deklaration när bränslet förs in till Sverige. Deklarationen skall ha kom-
mit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då
bränslet fördes in till Sverige.
Den som tillverkar eller bearbetar bränslen som avses i 1 kap. 3 a §
utan att vara godkänd upplagshavare skall lämna deklaration när bränslet
tillverkas eller bearbetas. Deklarationen skall ha kommit in till beskatt-
12 Senaste lydelse 2000:1426.
224
ningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag varan tillverkades eller Prop. 2000/01:118
|
bearbetades. |
Bilaga 4 |
|
Den som är skattskyldig enligt 4 |
3 §13
Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument,
1. vid transport av bränsle, för vilket skattskyldighet inte har inträtt, till
en upplagshavare eller en varumottagare i ett annat EG-land,
2. vid transport av bränsle, för vilket skattskyldighet inte har inträtt, till
en upplagshavare i Sverige om transporten sker via ett annat EG-land,
3. vid transport av bränsle, för
vilket skattskyldighet inte har in-
trätt, till en mottagare i ett annat
EG-land enligt 2 kap. 11 § första
stycket 5,
4. vid export till tredje land av
obeskattat bränsle som avses i
3. vid transport av bränsle, för
vilket skattskyldighet inte har in-
trätt, till en mottagare i ett annat
EG-land enligt 2 kap. 11 § första
stycket 5, och
4. vid export till tredje land av
obeskattat bränsle som avses i
1 kap. 3 a §, och 1 kap. 3 a §.
5. vid transport av bränsle som
avses i 1 kap. 3 a § och som förtul-
lats enligt tullagen (1994:1550).
Ledsagardokument som avses i första stycket skall följa bränslet under
transporten i enlighet med vad regeringen föreskriver.
Vid transport till mottagare som avses i 2 kap. 11 § första stycket 5
skall bränslet under transporten även åtföljas av ett intyg om att skattefri-
het gäller för bränslet i det andra EG-landet.
10 §
Skattskyldiga enligt 4 kap. 3, 6, 8 eller 10 § eller 12 § första stycket 1
skall vara registrerade hos beskattningsmyndigheten.
Hos beskattningsmyndigheten Som skattskyldig får också efter
kan registreras den som i en yr-
kesmässig verksamhet som bedrivs
i Sverige i större omfattning
1. håller bränslen enligt 4 kap. 12
2. återförsäljer eller förbrukar
gasformiga kolväten enligt 4 kap.
12 §.
ansökan registreras den som i stör-
re omfattning
i lager, eller
2. återförsäljer eller förbrukar
gasformiga kolväten enligt 4 kap.
12 §,
om det med hänsyn till hans
ekonomiska förhållanden och om-
ständigheterna i övrigt är lämpligt
13 Senaste lydelse 1999:431.
225
8 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 118
att registrera honom. Prop. 2000/01:118
Den som registrerats som skatt- Bilaga 4
skyldig enligt andra stycket får
avregistreras om han inte längre
uppfyller förutsättningarna för
registrering. Beslut om avregistre-
ring gäller omedelbart, om inte
något annat anges i beslutet.
Föreslagen lydelse
Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall
med begränsningar till vissa bränsleslag, skall helt eller delvis befrias
från skatt enligt följande
|
Ändamål |
Bränsle som inte |
Befrielse från |
Befrielse frän |
Befrielse |
|
1. Förbrukning ftir annat |
100 procent |
100 procent |
100 procent | |
|
2. Förbrukning i tåg eller |
Bensin och bränsle |
100 procent |
100 procent |
100 procent |
|
annat spårbundet färdine- |
som avses i 2 kap. | |||
|
del |
1 § första stycket 3 | |||
|
3. Förbrukning i skepp, när |
Bensin och bränsle |
100 procent |
100 procent |
100 procent |
|
skeppet inte används för |
som avses i 2 kap. | |||
|
privat ändamål |
1 § första stycket 3 b | |||
|
4. Förbrukning i båt för |
Bensin och bränsle |
100 procent |
100 procent |
100 procent |
|
vilken medgivande enligt |
som avses i 2 kap. | |||
|
2 kap. 9 § eller fartygstill- |
1 § första stycket 3 | |||
|
stånd enligt fiskelagen |
b | |||
|
5. Förbrukning i |
Annan bensin än |
100 procent |
100 procent |
100 procent |
|
a) luftfartyg, när luftfarty- |
ftygbensin (KN-nr | |||
|
get inte används for privat |
271000 26) | |||
|
b) luftfartyg, när luftfarty- |
Andra bränslen än |
100 procent |
100 procent |
100 procent |
|
get används för privat |
flygbensin och | |||
|
ändamål eller i luftfartygs- |
flygfotogen (KN-nr | |||
|
motorer i provbädd eller i |
2710 00 51) |
liknande anordning
226
Ändamål
Bränsle som inte Befrielse från
ger befrielse energiskatt
Befrielse från Befrielse
koldioxidskatt från svavel-
skatt
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
|
6. Förbrukning vid fram- |
100 procent |
100 procent |
100 procent | |
|
7. Förbrukning vid fram- |
Bränsle som avses |
100 procent |
100 procent | |
|
8. Om skattebefrielse inte |
Andra bränslen än |
100 procent |
100 procent | |
|
9. Om skattebefrielse inte |
Bensin, bränsle |
100 procent |
65 procent | |
|
10. Om skattebefrielse inte |
Bensin, bränsle 1 § första stycket 3 |
100 procent |
65 procent | |
|
11. Om skattebefrielse inte |
Bensin, bränsle |
100 procent |
65 procent | |
|
12. Om skattebefrielse inte |
100 procent | |||
|
13. Förbrukning vid till- |
Andra bränslen än |
100 procent |
65 procent | |
fordon än personbilar,
lastbilar och bussar
227
2§
Om råtallolja förbrukas för ändamål som anges i 1 § 9-11 medges be-
frielse från energiskatten med ett belopp som motsvarar energiskatten
och 65 procent av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle enligt 2 kap.
1 § första stycket 3 a.
3§
Vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en
kraftvärmeanläggning skall, för den del av bränslet som förbrukas för
framställning av nyttiggjord värme, skattebefrielsen enligt 1 § 7 inte avse
koldioxidskatt och när det gäller energiskatt endast 50 procent. Såvitt
avser råtallolja gäller befrielsen endast 50 procent av den energiskatt
som tas ut på bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a.
4§ '
Skattebefrielse enligt 1 § 7 gäller också för bränsle som avses i 2 kap.
1 § första stycket 3 b vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en
gasturbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt
av minst fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyt-
tiggörs.
5§
De begränsningar av skattebefrielsen i 1 § som gäller bensin och
bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b skall även tillämpas på
bränsle för vilket motsvarande skatt skall betalas enligt 2 kap. 3 och
4 §§■
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
1 §'4
/ en deklaration som avser ener- Den som är skattskyldig får göra
giskatt och koldioxidskatt på avdrag för skatt på bränsle
bränslen som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 3 b får avdrag göras
för skatt på bränsle
1. för vilket skattskyldighet tidigare har inträtt,
2. som tagits tillbaka i samband med återgång av köp,
3. som av den skattskyldige exporterats till tredje land eller förts till
frizon eller frilager för annat ändamål än att förbrukas där,
4. som förbrukats eller sålts för 4. som förbrukats på något sätt
förbrukning som anges i 6 a kap.
a) för annat ändamål än motor-
drift eller uppvärmning, eller
b) i en process där bränslet i allt
14 Senaste lydelse 1995:1525.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
228
väsentligt används för annat än-
damål än motordrift eller upp-
värmning,
5. som förbrukats för framställ-
ning av skattepliktig elektrisk kraft
i en gasturbinanläggning som har
en sammanlagd installerad gene-
ratoreffekt av minst fem megawatt,
under förutsättning att värme inte
samtidigt nyttiggjorts.
Avdrag enligt första stycket 4
får göras även för skatt på bränsle
som förbrukats eller sålts för för-
brukning för gas- och värmepro-
duktion som sker vid användning
av bränsle på sätt som avses i för-
sta stycket 4.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
5. som har tagits emot av en
skattebefriad förbrukare i enlighet
med vad som framgår av dennes
godkännande, .
6. som har tagits emot för för-
brukning i skepp eller luftfartyg
med de begränsningar till vissa
ändamål och bränslen som följer
av 6 a kap. 1 § 3 och 5.
7. som har tagits emot för för-
brukning i båtar som avses i 6 a
kap. 1 § 4 med de begränsningar
till vissa ändamål och bränslen
som följer av denna punkt.
Om en skattebefriad förbrukare
har meddelats ett beslut om preli-
minär skattesats enligt 9 kap.
9 b §, får avdrag enligt första
stycket 5 göras enligt den lägre
koldioxidskattesats eller, beträf-
fande råtallolja, energiskattesats
som följer av beslutet.
5 §15
1 en deklaration som avser sva-
velskatt på andra bränslen än
flygbensin och flygfotogen får av-
drag göras enligt 1 § första stycket
1-4 och andra stycket och enligt
2 § andra stycket 1-3.
Avdrag får, i den mån avdrag
inte gjorts enligt första stycket,
göras även för skatt på svavel i
bränsle som har förbrukats eller
sålts för förbrukning i metallur-
giska processer eller processer för
framställning av varor av andra
mineraliska ämnen än metaller,
vari skall anses ingå även den gas-
och värmeproduktion som sker till
följd av sådana processer, eller i
sodapannor eller lutpannor.
15 Senaste lydelse 1995:1525.
229
9 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 118
Om en skattskyldig har begränsat utsläppet av svavel genom renings- Prop. 2000/01:118
åtgärd eller genom bindning i någon produkt eller i aska i samband med Bilaga 4
förbrukning av det skattepliktiga bränslet, får avdrag göras med 30 kro-
nor per kilogram svavel som utsläppet har minskat.
16
En skattskyldig som fört ut annat
bränsle än som avses i 1 kap. 3 a §
från Sverige till ett annat EG-land
får göra avdrag för skatten på
bränslet.
5b§
/ en deklaration som avser ener-
giskatt, koldioxidskatt ocli svavel-
skatt på annat bränsle än som av-
ses i 1 kap. 3 a § får avdrag också
göras för skatt på bränsle som av
den skattskyldige förts ut från Sve-
rige till ett annat EG-land.
I en deklaration som avser ener-
giskatt, koldioxidskatt och svavel-
skatt på bränslen som avses i
1 kap. 3 a § och som lämnas av
upplagshavare, varumottagare el-
ler skatterepresentant som avses i
4 kap. 8 § får avdrag även göras
för skatt på bränsle som förstörts
till följd av tillfälliga omständig-
heter eller force majeure. Varu-
mottagare och skatterepresentant
får dock göra sådant avdrag endast
på bränsle som förstörts under
transport till varumottagaren.
8
Inköp mot försäkran
Annan än den som är registre-
rad som skattskyldig får köpa ben-
sin och bränsle som avses i 2 kap.
1 § första stycket 3 b utan energi-
Upplagshavare, varumottagare
eller skatterepresentant får i fråga
om bränslen som avses i 1 kap.
3 a § göra avdrag för skatt på
bränsle som förstörts till följd av
olyckshändelse eller force majeu-
re. Varumottagare och skatterepre-
sentant får dock göra sådant av-
drag endast för skatt på bränsle
som förstörts under transport till
varumottagaren.
En upplagshavare får också
göra avdrag för skatt på bränsle
som har beskattats i ett annat EG-
land i sådana fall som avses i
4 kap. 2 § under förutsättning att
beskattningsmyndigheten godkän-
ner det andra EG-landets skatte-
anspråk.
kap.
Skattebefriad förbrukare
1 §
Som skattebefriad förbrukare
får godkännas den som förbrukar
bränsle för ändamål som anges i
6 a kap. 1 § 1-5, 8, 10 och 12 om
16 Senaste lydelse 1995:1525.
17 Senaste lydelse 1995:611.
230
skatt och koldioxidskatt mot att
han lämnar en försäkran till leve-
rantören om att bränslet skall an-
vändas för sådant ändamål som
avses i 7 kap. 1 § första stycket 4
eller andra stycket.
han med hänsyn till sina ekono- Prop. 2000/01:118
miska förhållanden och omstän- Bilaga 4
digheterna i övrigt är lämplig.
Ett godkännande enligt första
stycket får meddelas för viss tid
eller tills vidare. Godkännande
tills vidare får meddelas den som
har erfarenhet av att hantera obe-
skattat bränsle.
Den som godkänts som skattebe-
friad förbrukare har rätt att från
en skattskyldig köpa bränsle befri-
at från skatt enligt 6 a kap.
Om en skattebefriad förbrukare
har meddelats ett beslut om preli-
minär skattesats enligt 9 kap.
9 b §, får köp enligt fjärde stycket
ske till den lägre koldioxidskatte-
sats eller, beträffande råtallolja,
energiskattesats som följer av be-
slutet.
Annan än den som är registre-
rad som skattskyldig får köpa kol-
bränslen och petroleumkoks utan
energiskatt och koldioxid-skatt
mot att han lämnar en försäkran
till leverantören om att bränslet
skall användas för sådant ändamål
som avses i 7 kap. 3 §.
Annan än den som är registre-
rad som skattskyldig får köpa an-
nat bränsle än sådant som avses i
1 §, dock inte flygbensin och flyg-
fotogen, utan energiskatt och kol-
dioxidskatt mot att han lämnar en
försäkran till leverantören om att
bränslet skall användas för ett
sådant ändamål som avses i 7 kap.
1 § första stycket 4 eller andra
stycket eller i 7 kap. 2 § andra
stycket 1 eller 2.
2§
Den som godkänts som skattebe-
friad förbrukare skall ha sin bok-
föring utformad så att verksamhe-
ten kan kontrolleras.
3§
Godkännande av skattebefriad
förbrukare får återkallas av be-
skattningsmyndigheten om
1. förutsättningarna för god-
kännande inte längre finns,
2. bränslet används för annat
ändamål än som anges i beskatt-
ningsmyndighetens beslut,
3. förbrukaren inte fullgör sina
skyldigheter enligt 2 §, eller
4. förbrukaren inte samverkar
vid skatterevision enligt lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Beslut om återkallelse gäller
231
omedelbart, om inte något annat Prop. 2000/01:118
anges i beslutet. Bilaga 4
Om någon som inte är skatt-
skyldig har förbrukat bränsle, dock
inte bensin, råtallolja eller bränsle
som avses i 2 kap. 1 § första styck-
et 3 b, för annat ändamål än drift
av motordrivna fordon vid till-
verkningsprocessen i industriell
verksamhet, i annan yrkesmässig
jordbruksverksamhet än växthus-
uppvärmning vid yrkesmässig
växthusodling eller i yrkesmässig
skogs- eller vattenbruksverksam-
het, medger beskattningsmyndig-
heten efter ansökan återbetalning
av energiskatten och hälften av
koldioxidskatten på bränslet.
Bestämmelserna i första stycket
tillämpas även på råtallolja, dock
att återbetalning medges av ener-
giskatt till ett belopp som motsva-
rar den energiskatt och hälften av
den koldioxidskatt som tas ut på
bränsle som avses i 2 kap. 1 § för-
sta stycket 3 a.
Har beslut om preliminär skatte-
sats meddelats enligt 9 kap. 9 b §
får återbetalning enligt första eller
andra stycket medges enligt den
lägre koldioxidskattcsats eller,
beträffande råtallolja, energiskat-
tesats som följer av beslutet.
18
Om någon som inte är skatt-
skyldig eller skattebefriad förbru-
kare har förbrukat bränsle på ett
sådant sätt som anges i 6 a kap. 1
och 2 §§, medger beskattnings-
myndigheten efter ansökan återbe-
talning av skatten på bränslet i
enlighet med vad som framgår av
de bestämmelserna.
Har beslut om preliminär skatte-
sats meddelats enligt 9 kap. 9 b §
får återbetalning enligt första
stycket medges enligt den lägre
koldioxidskattcsats eller, beträf-
fande råtallolja, energiskattesats
som följer av beslutet.
Om svavelskatt har tagits ut och
någon som inte är skattskyldig har
begränsat utsläppet av svavel en-
ligt 7 kap. 5 § tredje stycket, med-
ger beskattningsmyndigheten efter
ansökan kompensation för den
svavelskatt som belastat bränslet
med 30 kronor per kilogram som
utsläppet har minskat.
6§
Om svavclskatt har tagits ut och
någon som inte är skattskyldig har
begränsat utsläppet av svavel en-
ligt 7 kap. 5 §, medger beskatt-
ningsmyndigheten efter ansökan
kompensation för den svavelskatt
som belastat bränslet med 30 kro-
nor per kilogram som utsläppet har
minskat.
18 Senaste lydelse 2000:1155.
232
Utöver möjligheterna till avdrag
enligt 7 kap. 4 §, inköp mot för-
säkran enligt 8 kap. 3 a § eller
återbetalning enligt 9 kap. 2 §
gäller följande. Har bränsle, dock
inte bensin eller bränsle som avses
i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, för-
brukats vid tillverkningsprocessen
i industriell verksamhet eller i yr-
kesmässig jordbruks-, skogsbruks-
eller vattenbruksverksamhet, med-
ger beskattningsmyndigheten efter
ansökan nedsättning av koldiox-
idskatten eller, beträffande råtall-
olja, energiskatten för den del av
skatten som överstiger 0,8 procent
av de framställda produkternas
försäljningsvärde. Nedsättning
medges med sådant belopp att den
överskjutande skattebelastningen
inte överstiger 24 procent av det
överskjutande skattebeloppet för
bränslet. Nedsättning får dock inte
medges för skatt på bränsle som
förbrukats för drift av motordrivna
fordon.
19
Utöver möjligheterna till avdrag
enligt 7 kap. 1 § första stycket 4,
köp av bränsle befriat från skatt
enligt 8 kap. 1 § eller till återbetal-
ning enligt 9 kap. 2 § gäller föl-
jande. Har bränsle, dock inte ben-
sin eller bränsle som avses i 2 kap.
1 § första stycket 3 b, förbrukats
vid tillverkningsprocessen i in-
dustriell verksamhet eller i yrkes-
mässig jordbruks-, skogsbruks-
eller vattenbruksverksamhet, med-
ger beskattningsmyndigheten efter
ansökan nedsättning av koldiox-
idskatten eller, beträffande råtall-
olja, energiskatten för den del av
skatten som överstiger 0,8 procent
av de framställda produkternas
försäljningsvärde. Nedsättning
medges med sådant belopp att den
överskjutande skattebelastningen
inte överstiger 24 procent av det
överskjutande skattebeloppet för
bränslet. Nedsättning får dock inte
medges för skatt på bränsle som
förbrukats för drift av motordrivna
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
fordon.
Bestämmelserna i första stycket gäller även mottagare av värmeleve-
ranser om värmen har använts vid tillverkningsprocessen i industriell
verksamhet eller i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vatten-
bruksverksamhet. I sådana fall avses med bränsle det bränsle som för-
brukats för framställning av värmen.
Vid beräkning av nedsättning enligt första eller andra stycket får den
koldioxidskatt som är hänförlig till följande bränslen dock inte sättas ned
mer än att den motsvarar minst
a) 160 kronor per kubikmeter dieselbrännolja (KN-nr 2710 00 69) eller
fotogen (KN-nr 2710 00 51 eller 2710 00 55),
b) 125 kronor per kubikmeter eldningsolja (KN-nr 2710 00 74-2710
00 78), och
c) 320 kronor per 1 000 kilogram gasol som förbrukats för drift av sta-
tionära motorer.
Vad som i tredje stycket föreskrivs om dieselbrännolja, fotogen, eld-
ningsolja och gasol tillämpas även på bränsle för vilket motsvarande
skatt skall betalas enligt 2 kap. 3 och 4 §§.
Ansökan om nedsättning enligt första eller andra stycket skall omfatta
en period om ett kalenderår och skall lämnas in till beskattnings-
myndigheten senast inom ett år efter kalenderårets utgång.
” Senaste lydelse 2000:484.
233
Om skatt har betalats i Sverige
enligt 4 kap. 2 § första stycket 2
och bränslet har beskattats i ett
annat EG-land, medger beskatt-
ningsmyndigheten efter ansökan
av den skattskyldige återbetalning
av skatten.
Rätt till återbetalning enligt för-
sta stycket föreligger endast om
den sökande inom tre år från den
dag då leveransen påbörjades vi-
sar att bränslet beskattats i ett
annat EG-land.
§
Har bränsle beskattats enligt
4 kap. 2 § första stycket, och visar
den skattskyldige inom tre år efter
det att transporten påbörjades att
bränslet beskattats i ett annat EG-
land, skall den skatt som betalats i
Sverige återbetalas, om beskatt-
ningsmyndigheten godkänner det
andra EG-landets skatteanspråk.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
13 820
Beskattningsmyndigheten får fö-
relägga den som är eller kan antas
vara bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1999:1078) eller
som är annan juridisk person än
dödsbo att lämna uppgift, visa upp
handling eller lämna över en ko-
pia av handling som rör rätts-
handling mellan den som före-
läggs och den med vilken han in-
gått rättshandlingen (kontrollupp-
gift). Föreläggande får meddelas,
om kontrolluppgiften har betydelse
för kontroll av en ansökan om
återbetalning av, nedsättning av
eller kompensation för skatt enligt
2-6, 8 a, 9 eller 9 b-11 §.
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det Jlnns anledning att
anta att det annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15-15
d §§ lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
gäller i fråga om föreläggande
enligt första eller andra stycket.
För kontroll av en ansökan om
återbetalning av, nedsättning av
eller kompensation för skatt enligt
2-6, 8 a, 9 eller 9 b-11 § tillämpas
3 kap. 3-16 §§ och 8 kap. 1 § and-
ra stycket lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsav-
gifter.
20 Senaste lydelse 1999:1109.
234
Bestämmelserna i 1 kap. 6 § och
5 kap. 16 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsav-
gifter skall tillämpas även på av-
gift enligt detta kapitel.
11 §
Bestämmelserna i 1 kap. 6 § och
5 kap. 16 och 18 §§ lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall tilläm-
pas på avgift enligt detta kapitel.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
11 kap.
Avdrag i deklaration
I en deklaration som avser ener-
giskatt på elektrisk kraft får av-
drag göras för skatt på elektrisk
kraft som
21
Den som är skattskyldig för
energiskatt på elektrisk kraft får
göra avdrag för skatt på elektrisk
kraft som
1. förbrukats eller sålts för förbrukning i tåg eller annat spårbundet
transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart sam-
band med sådan förbrukning,
2. förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än motor-
drift eller uppvärmning eller för användning i omedelbart samband med
sådan förbrukning,
3. förbrukats eller sålts för för- 3. förbrukats eller sålts för för-
brukning vid framställning av pro-
dukter som avses i 7 kap. 2 § and-
ra stycket 3,
4. framställts i en kraft-
värmeanläggning och förbrukats
för el-, gas-, värme- eller vatten-
försörjning i den egna verksamhe-
ten i den mån avdrag inte har
gjorts enligt 7 kap. 2 § andra
stycket 4,
brukning vid framställning av pro-
dukter som avses i 6 a kap. 1 § 6,
4. framställts i en kraft-
värmeanläggning och förbrukats
för el-, gas-, värme- eller vatten-
försörjning i den egna verksamhe-
ten i den mån avdrag inte har
gjorts enligt 7 kap. 1 § första
stycket 4 med stöd av 6 a kap. 1 §
7,
5. förbrukats eller sålts för förbrukning vid sådan överföring av elekt-
risk kraft på det elektriska nätet som utförs av den som ansvarar för för-
valtningen av nätet i syfte att upprätthålla nätets funktion.
10 §22
Avdrag får göras även för energiskatt och koldioxidskatt på
1. bränsle som beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b, om bräns-
let förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en gas-
turbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt av
minst fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyttig-
gjorts,
2. annat bränsle än som avses under 1, dock inte råtallolja, om bränslet
förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de be-
gränsningar som följer av andra och femte styckena.
21 Senaste lydelse 1995:912.
22 Senaste lydelse 1998:1699.
235
Avdrag enligt första stycket 2 får vid samtidig produktion av värme
och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för
energiskatt och koldioxidskatt på den del av bränslet som förbrukats för
framställning av skattepliktig elektrisk kraft och för hälften av energi-
skatten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av nyttig-
gjord värme.
Avdrag får göras även för energiskatt på råtallolja om den förbrukats
vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de begränsningar
som följer av fjärde och femte styckena.
Avdrag enligt tredje stycket får vid samtidig produktion av värme och
skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för hela
energiskatten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av
skattepliktig elektrisk kraft och för energiskatt med ett belopp som mot-
svarar hälften av den energiskatt som tas ut på bränsle som avses i 2 kap.
1 § första stycket 3 a på den del av bränslet som förbrukats för framställ-
ning av nyttiggjord värme.
Avdrag enligt första-fjärde
styckena får göras endast i den
mån avdrag inte gjorts enligt 9 §
första stycket 4, 7 kap. 1 § första
stycket 5 eller 2 § andra stycket 4
eller tredje eller fjärde stycket.
Den som yrkesmässigt levererar elektrisk kraft som i Sverige fram-
ställts i ett vindkraftverk får göra avdrag med ett belopp som svarar mot
den skatt som skall betalas enligt 3 § första stycket 4.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
Avdrag enligt första-fjärde
styckena får göras endast i den
mån avdrag inte gjorts enligt 9 §
första stycket 4 eller 7 kap. 1 §
första stycket med stöd av 6 a kap.
1 § 7, 3 eller 4 §.
1 fråga om återbetalning av
energiskatt enligt 12 § gäller be-
stämmelserna i 9 kap. 12-/5 §§.
Beslut enligt 9 kap. 13 och
14 §§ får inte överklagas. Övriga
beslut enligt denna lag får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol av den skattskyldige och
sökanden.
13 §23
I fråga om återbetalning av
energiskatt enligt 12 § gäller be-
stämmelserna i 9 kap. 12 och
13^.
12 kap.
i r
Beslut enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol av den skattskyldige
och sökanden.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.
23 Senaste lydelse 2000:484.
24 Senaste lydelse 2000:484.
236
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:409) om skatt på göd-
selmedel1
dels att 8 c och 8 d §§ skall upphöra att gälla,
dels att 6, 8 b och 9 §§ skall ha följande lydelse.
Den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 1 eller 2 skall vara re-
gistrerad hos beskattningsmyndigheten.
Den som inom landet i större Den som inom landet i större
omfattning yrkesmässigt återför-
säljer gödselmedel kan registreras
hos beskattningsmyndigheten som
återförsäljare.
omfattning yrkesmässigt återför-
säljer gödselmedel får efter ansö-
kan registreras som skattskyldig
om det med hänsyn till hans eko-
nomiska förhållanden och om-
ständigheterna i övrigt är lämpligt
att registrera honom.
Den som registrerats som skatt-
skyldig enligt andra stycket får
avregistreras om han inte längre
uppfyller förutsättningarna för
registrering. Beslut om avregistre-
ring gäller omedelbart, om inte
något annat anges i beslutet.
Beskattningsmyndigheten får fö-
relägga den som är eller kan antas
vara bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1999:1078) eller
som är annan juridisk person än
dödsbo att lämna uppgift, visa upp
handling eller lämna över en ko-
pia av handling som rör rätts-
handling mellan den som före-
läggs och den med vilken han in-
gått rättshandlingen (kontrollupp-
gift). Föreläggande får meddelas,
om kontroll-uppgiften har betydel-
se för kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt denna
lag.
Om det finns särskilda skäl får
även någon annan person än som
8b§3
För kontroll av en ansökan om
återbetalning av skatt enligt denna
lag tillämpas 3 kap. 3-6 a, 7 första
och tredje stycket och 8-16 §§
samt 8 kap. 1 § andra stycket la-
gen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter.
1 Senaste lydelse av
8c § 1998:1676
8 d § 2000:472.
2 Senaste lydelse 1995:1527.
3 Senaste lydelse 1999:1092.
237
10 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 118
avses i första stycket föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Ett föreläggande får förenas
med vite om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 15-15
d §§ lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
gäller i fråga om föreläggande
enligt första eller andra stycket.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
Beslut enligt 8 h och 8 c §§ får
inte överklagas. Övriga beslut en-
ligt denna lag får överklagas hos
Beslut enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft-
trädandet.
4 Senaste lydelse 2000:472.
238
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision för att
kontrollera att deklarations- och
annan uppgiftsskyldighet fullgjorts
riktigt och fullständigt eller, att
förutsättningar finns att fullgöra
uppgiftsskyldighet som kan antas
uppkomma.
7§'
Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision för att
kontrollera
1. att deklarations- och annan
uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt
och fullständigt,
2. att förutsättningar finns att
fullgöra uppgiftsskyldighet som
kan antas uppkomma, eller
3. skatteupplag enligt lagen
(1994:1563) om tobaksskatt, lagen
(1994:1564) om alkoholskatt eller
lagen (1994:1776) om skatt på
energi.
Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision också för att
inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon
annan än den som revideras.
Skatterevision får göras hos den
som är eller kan antas vara bokfö-
ringsskyldig enligt bokföringsla-
gen (1999:1078) och hos annan
juridisk person än dödsbo.
Skatterevision får göras hos
1. den som är eller kan antas
vara bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1999:1078),
2. annan juridisk person än
dödsbo,
3. sådan representant som avses
i 16 § andra stycket lagen om to-
baksskatt, 15 § andra stycket lagen
om alkoholskatt eller 4 kap. 10 §
andra stycket lagen om skatt på
energi,
4. den som har ansökt om god-
kännande som upplagshavare eller
skattebefriad förbrukare enligt
lagen om tobaksskatt, lagen om
alkoholskatt eller lagen om skatt
på energi,
5. den som har ansökt om regi-
strering som varumottagare enligt
lagen om tobaksskatt, lagen om
alkoholskatt eller lagen om skatt
Senaste lydelse 1999:1091.
239
på energi.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
240
Prop. 2000/01:118
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att det i fordonsskattelagen (1988:327)’ skall in-
föras två nya paragrafer, 11a och 12 a §§, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 11 a § För fordon med slutsiffra fem i 12 a § För fordon som avses i 11 a § |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
1 Senaste lydelsen av lagens rubrik 1992:1440.
241
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-03-16
Prop. 2000/01:118
Bilaga 5
Närvarande: f.d. justitierådet Lars Ä. Beckman, regeringsrådet
Susanne Billum, justitierådet Göran Regner.
Enligt en lagrådsremiss den 22 februari 2001 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
2. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
3. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
4. lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,
5. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisrcgler-
ingsavgifter,
6. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Petter Classon och departementssekreteraren Jan Larsson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
1 c §
I paragrafens första stycke föreskrivs att produkter som helt eller delvis
består av andra ämnen än tobak men som i övrigt uppfyller kriterierna i 1
a eller 1 c § behandlas som cigaretter respektive röktobak. Bestämmel-
sen, som för närvarande återfinns i förordningen om tobaksskatt, bygger
på artikel 7 i rådets direktiv 95/59/EG. En liknande bestämmelse beträf-
fande cigarrer och cigariller finns i 1 d § i förslaget. Den förutsätter dock
att produkten uppfyller ytterligare kriterier, såsom att den har täckblad av
tobak. Några sådana kriterier finns inte när det gäller de produkter som
enligt 1 c § skall behandlas som cigaretter respektive röktobak. Innebör-
den av bestämmelsen är således att produkter som inte över huvud taget
innehåller någon tobak i vissa fall skall beläggas med tobaksskatt. Detta
kan enligt Lagrådets mening ge anledning till tveksamhet. I vart fall mås-
te frågan ställas vilka produkter som bestämmelsen tar sikte på. Den nu-
varande förordningsbestämmclsen har enligt vad som upplysts vid före-
dragningen aldrig tillämpats.
Enligt Lagrådets mening uppfyller inte den aktuella bestämmelsen de
krav på förutsebarhet som måste ställas på en lagbestämmelse om skatt i
Sverige. Oavsett att bestämmelsen utformats efter mönster av cn be-
stämmelse i ett EG-direktiv måste den därför preciseras så att det med
rimlig grad av säkerhet kan avgöras vilka typer av produkter den kan
komma att tillämpas på. I avsaknad av ett avgörande från EG-domstolcn
krävs enligt Lagrådets mening ett ställningstagande i det fortsatta lag-
stiftningsarbetet angående direktivbestämmelsens innebörd vilket kan
läggas till grund för en mer preciserad lagregel.
242
10 § Prop. 2000/01:118
Enligt första stycket 2 i gällande lydelse får som upplagshavare godkän- Bilaga 5
nas den som för yrkesmässig försäljning till näringsidkare tar emot skat-
tepliktiga varor från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare
i Sverige eller vid import från tredje land. Av förarbetena till paragrafen
framgår att avsikten varit att vid import av varor godkännande skall kun-
na ges till den som avser att efter importen sälja varoma till andra när-
ingsidkare inom EG men däremot inte till den som avser att importera
varor i syfte att därefter exportera dem till tredje land. För att detta skall
framgå tydligare av lagtexten föreslås i remissen vissa ändringar i punk-
ten 2. Enligt Lagrådets mening innebär inte de föreslagna ändringarna att
syftet med bestämmelsen blir klart uttryckt. Lagrådet föreslår i stället att
punkten 2 delas upp i två punkter som ges följande lydelser.
”2. avser att för yrkesmässig försäljning till näringsidkare ta emot skatte-
pliktiga varor från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare,
3. avser att för yrkesmässig försäljning till näringsidkare inom EG impor-
tera skattepliktiga varor från tredje land,”
Förslaget föranleder vissa följdändringar.
10 a §
1 paragrafen, som är ny, föreskrivs att en upplagshavares bokföring skall
vara utformad så alt verksamheten kan kontrolleras. Av författnings-
kommentaren framgår att avsikten är att bestämmelsen skall komplette-
ras av verkställighetsföreskrifter vilka bl.a. skall innehålla krav på lager-
bokföring för varje skatteupplag.
Enligt Lagrådets mening kan ifrågasättas om verkställighetsföreskrifter
av denna innebörd kan utfärdas inom ramen för en så allmänt hållen lag-
bestämmelse, vilken knappast tillför något utöver den redan föreliggande
allmänna bokföringsskyldigheten. Skyldigheten att redovisa affärshän-
delser m.m. för varje skatteupplag bör därför framgå av lagtexten. Lagrå-
det föreslår att paragrafen utformas t.ex. enligt följande.
”En upplagshavare skall för varje skatteupplag löpande bokföra affärs-
händelser och varurörelser som rör skattepliktiga tobaksvaror samt regel-
bundet inventera lagret av sådana varor.”
20 och 27 §§
I 20 § regleras när skattskyldighet inträder för bl.a. den som är upplags-
havare. Enligt första stycket 1 a i remissförslaget är detta fallet när skat-
tepliktiga varor förs ut från ett skatteupplag, om inte annat följer av andra
stycket. I det stycket föreskrivs att skattskyldigheten inte inträder för
skattepliktiga varor som transporteras till en upplagshavare eller varu-
mottagare i ett annat EG-land eller som tas emot av en upplagshavare i
Sverige.
I 27 § finns bestämmelser om beskattning i Sverige av tidigare obe-
skattade varor som sänts i väg av en upplagshavare i ett annat EG-land
och som inte når mottagaren på grund av vissa oegentligheter eller
överträdelser. Sådana varor skall beskattas här i landet om
oegentlighetema eller överträdelserna antingen har begåtts i Sverige eller
- om det inte går att fastställa var de skett - de upptäcks här i landet. I
att fastställa var de skett - de upptäcks här i landet. I det senare fallet är
det cn ytterligare förutsättning att det endast är en del av varoma som har
försvunnit. Dessa bestämmelser i 27 § ansluter till artikel 20 i rådets di-
rektiv 92/12/EEG. För det fall att varor inte till någon del når mottagaren
framgår motsättningsvis att skatt inte skall tas ut i Sverige.
Av artikel 20 i direktivet framgår att, om i motsatt fall obeskattade va-
ror sänts iväg från en upplagshavare i Sverige och varoma på grund av
avsedda oegentligheter eller överträdelser inte till någon del når mottaga-
ren i ett annat EG-land, skatt skall tas ut här i landet när det inte går att
fastställa var oegentlighetema eller överträdelserna har ägt rum. Den fö-
reslagna nya lydelsen av 20 § ger dock knappast stöd för ett sådant skat-
teuttag, eftersom skattskyldighet inte inträder för skattepliktiga varor som
transporteras till en upplagshavare eller varumottagare i ett annat EG-
land. Bestämmelsen torde innebära att så snart transporten lämnar det
svenska skatteupplaget blir undantaget i 20 § andra stycket från skatt-
skyldigheten tillämpligt. Det betyder att det inte är en förutsättning att
alla varoma når mottagaren i det andra EG-landet. Att undantaget från
skattskyldighet emellertid avses vara villkorat på detta sätt bör framgå av
lagtexten. En möjlighet är att i 20 § andra stycket 1 ange att det är en
förutsättning för att skattskyldighet inte skall inträda att leveransen når
mottagaren.
I tredje stycket av den föreslagna lydelsen av 27 § anges att bestäm-
melserna i 5 kap. lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP)
skall tillämpas på skatt som påförs med stöd av första stycket, dvs. när
skattskyldighet i Sverige inträder vid oegentligheter eller överträdelser i
fall som angetts ovan. Enligt 1 kap. 1 § LPP gäller den lagen för skatter
och avgifter enligt bl.a. lagen om tobaksskatt, vilket torde inbegripa skatt
enligt 27 §. Åtskilliga bestämmelser i LPP är dock inte utformade så att
de passar att tillämpas på det fallet att skatt skall tas ut enligt nämnda
lagrum, eftersom bestämmelserna t.ex. bygger på deklarationsskyldighet.
Skall endast 5 kap. LPP tillämpas på skatt enligt 27 § lagen om tobaks-
skatt, synes det därför i klarhetens intresse böra föreskrivas i den para-
grafens tredje stycke att av bestämmelserna i LPP endast 5 kap. skall
tillämpas på skatt som påförs med stöd av första stycket. Det kan dock
behöva övervägas om inte fler bestämmelser i LPP bör vara tillämpliga
vid beskattning enligt 27 §. Vidare kan det vara bättre att placera en så-
dan bestämmelse i 34 § som allmänt hänvisar till LPP:s förfaranderegler.
29 §
Enligt fjärde stycket i dess nuvarande lydelse skall, om en vara beskattats
i Sverige och därefter i ett annat EG-land, den här i landet erlagda skatten
återbetalas. Bestämmelsen kan - vilket dock inte varit avsikten med den
- tolkas så att det föreligger en skyldighet att återbetala erlagd skatt så
snart ett beskattningsbeslut fattats i ett annat EG-land. I syfte att förhind-
ra att bestämmelsen får en sådan tillämpning föreslås i det remitterade
lagförslaget den ändringen att återbetalning av skatt som crlagts i Sverige
skall ske, om beskattningsmyndigheten godkänner det andra EG-landets
skatteanspråk.
Remissförslaget ger närmast sken av att det är beskattningsmyndighe-
ten som ensam har att ta ställning till det andra landets skatteanspråk.
Överklagas ett beslut av beskattningsmyndigheten i här aktuell fråga bör
Prop. 2000/01:118
Bilaga 5
244
emellertid domstolen också kunna pröva anspråket. Lagtexten bör därför Prop. 2000/01:118
utformas så att beskattningsmyndighetens godkännande utgår och ersätts Bilaga 5
av att återbetalning av den erlagda skatten skall ske om skatteanspråket
är befogat.
Mot bakgrund av det anförda föreslår Lagrådet att fjärde stycket ges
följande lydelse.
”Har en vara beskattats enligt 27 § första stycket, och visar den skatt-
skyldige inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan beskat-
tats i ett annat EG-land, skall den skatt som betalats i Sverige återbetalas,
om det andra EG-landets skatteanspråk är befogat.”
31 a §
Enligt paragrafen skall 3 kap. 3-6 a §§, 7 § första och tredje styckena och
8-16 §§ samt 8 kap. 1 § andra stycket LPP tillämpas vid kontroll av en
ansökan om återbetalning av skatt enligt 29 eller 30 § lagen om tobaks-
skatt. Alla de bestämmelser i LPP som det sålunda hänvisas till låter sig
emellertid inte utan vidare tillämpas i de avsedda återbetalningsfallen. Ett
exempel är 3 kap. 3 § som talar om föreläggande för den som är deklara-
tionsskyldig. Det är i sådana fall fråga om en motsvarande tillämpning av
bestämmelser i LPP, ett uttryckssätt som numera anses böra undvikas i
lagtext för att inte oklarheter skall uppstå. I förevarande fall blir det sna-
rare användning av uttryckssättet att bestämmelserna skall tillämpas som
vållar oklarheter. Om den föreslagna avfattningen av 31 a § bör behållas,
bör det övervägas att i tydlighetens intresse tillföra ytterligare regler om
vad som skall avses med vissa begrepp i LPP som inte utan vidare låter
sig tillämpas i återbetalningsfallen. I fråga om exemplet med 3 kap. 3 §
LPP kan det exempelvis anges att med deklarationsskyldig skall vid till-
lämpning av LPP:s bestämmelser avses den som ansöker om återbetal-
ning-
32 §
Paragrafen behandlar fall när upplagshavare får göra avdrag för skatt på
varor. Till paragrafens första stycke har fogats två nya punkter, 7 och 8.
I punkten 7 anges att skatteavdrag får göras för varor som har levere-
rats till en mottagare i ett annat EG-land under villkor som anges i 3 kap.
30 a § första stycket 3 och 4 mervärdesskattelagen, i den omfattning som
skattefrihet gäller i det EG-landet. Det angivna lagrummet i mervärdes-
skattelagen innehåller emellertid inga villkor. I lagrummet anges endast
att från skatteplikt undantas omsättningen på varor i vissa fall, om köpa-
ren är en beskickning, ett konsulat m.fl. Punkten 7 bör därför i stället
utformas så att rätten till avdrag gäller varor som har levererats till en
sådan köpare som avses i den angivna paragrafen i mervärdesskattelagen.
Lagrådet förordar att punkten 7 ges följande lydelse.
”7. som har levererats till en sådan köpare som avses i 3 kap. 30 a § för-
sta stycket 3 eller 4 mervärdesskattelagen (1994:200), i den omfattning
frihet från tobaksskatt gäller i det EG-landet,”.
I fråga om punkten 8 hänvisar Lagrådet till vad som anförts i anslutning
till 29 § fjärde stycket.
245
35 § Prop. 2000/01:118
Den föreslagna lydelsen av paragrafen skiljer sig från den nuvarande Bilaga 5
väsentligen genom att den mening som anger att vissa beslut inte får
överklagas har tagits bort, eftersom motsvarande överklagandeförbud har
tagits in i 31 a § som därvid hänvisar till 8 kap. 1 § andra stycket LPP.
35 § torde därmed i fortsättningen bara uttrycka något som framgår av 22
och 22 a §§ förvaltningslagen, i den mån inte 8 kap. 1 § LPP är tillämplig
på besluten. En skillnad är dock att det enligt 22 a § förvaltningslagen
krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Vidare kan
det anmärkas att uttryckssättet ”beslut enligt denna lag” kan vålla oklar-
het, eftersom det inte utan vidare är givet att det inbegriper t.ex. beslut
som avses i de paragrafer i LPP som 31 a § hänvisar till. Lagrådet föror-
dar mot angiven bakgrund att det övervägs om inte 35 § kan utgå helt.
39 §
I andra stycket av paragrafen finns bestämmelser om registrering som
skattskyldig efter ansökan. Enligt förslaget får den som är skattskyldig
(enligt vissa angivna paragrafer) efter ansökan registreras, om verksam-
heten är av större omfattning eller det annars finns särskilda skäl och det
med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är lämpligt att registrera honom. Av tredje stycket framgår att den
som registrerats som skattskyldig får avregistreras om han inte längre
uppfyller förutsättningarna för registrering. Den senare bestämmelsen ger
vid handen att lämplighetsprövningen trots ordalagen i andra stycket
skall avse den sökande och inte om registreringen är lämplig eller inte.
Andra stycket bör avfattas i enlighet härmed. Lagrådet föreslår att slutet
av stycket utformas enligt följande: ”... och han med hänsyn till sina
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig.”
Övergångsbestämmelserna
1 lagrådsremissen föreslås som enda övergångsbestämmelse att äldre fö-
reskrifter fortfarande gäller för förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet. Lagrådet har inget att erinra mot den föreslagna bestäm-
melsen. Lagrådet saknar däremot en bestämmelse som reglerar vad som
gäller beträffande beslut enligt 31a eller 31 b § som har meddelats före
ikraftträdandet. I fråga om sådana beslut bör enligt Lagrådets mening
35 § gälla i sin äldre lydelse. Lagrådet föreslår därför att till övergångs-
bestämmelserna fogas följande mening.
”För beslut enligt 31a eller 31 b § meddelade före ikraftträdandet gäller
35 § i sin äldre lydelse.”
7§
I paragrafen finns bestämmelser om vissa varor för vilka alkoholskatt
inte skall tas ut. Punkterna 2-6 regleras för närvarande i 20 § första
stycket e-i, såsom undantag från när skattskyldighet inträder för upp-
lagshavare. Endast cn saklig ändring görs, nämligen i punkt 5 (nuvarande
20 § första stycket h). I författningskommentaren förklaras hur den förc-
246
slagna lydelsen anses bättre återspegla den bakomliggande bestämmelsen Prop. 2000/01:118
i alkoholskattedirektivet (direktiv 92/83/EG). Även i den föreslagna ly- Bilaga 5
delsen kan dock bestämmelsen läsas på olika sätt. Lagrådet känner sig
dessutom inte övertygat om att den tolkning som nu förordas är den enda
möjliga. Det måste konstateras att direktivet på denna punkt inte är helt
klart. Det gäller även i andra språkversioner än den svenska. Samtidigt är
det önskvärt att den svenska skattebestämmelsen utformas så att inte den
ger utrymme för olika tolkningar. I avvaktan på klargörande avgörande
från EG-domstolen behövs därför ett ställningstagande av statsmakterna
angående bestämmelsens sannolika innebörd, vilket tills vidare kan läg-
gas till grund för utformning av en klarare svensk lagbestämmelse. Frå-
gan bör övervägas ytterligare i det fortsatta lagstiftningsarbetet.
9§
Lagrådet hänvisar beträffande första stycket 2 till vad Lagrådet anfört i
anslutning till 10 § lagen om tobaksskatt.
9a§
Lagrådet hänvisar till vad som anförts beträffande 10 a § lagen om to-
baksskatt.
19 och 26 §§
Lagrådet hänvisar till det som anförts beträffande 20 och 27 §§ lagen om
tobaksskatt.
28 §
I fråga om fjärde stycket hänvisar Lagrådet till vad som anförts under
29 § fjärde stycket lagen om tobaksskatt.
31a§
Lagrådet hänvisar till det som sagts beträffande 31 a § lagen om tobaks-
skatt.
31e§
I paragrafen införs nya bestämmelser om godkännande av skattebefriade
förbrukare. Sådant godkännande får meddelas den som använder alko-
holvaror för vissa närmare angivna ändamål om han med hänsyn till sina
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig. I
andra stycket anges bl.a. att godkännande tills vidare får meddelas den
som har erfarenhet av att hantera obeskattade alkoholvaror. Enligt Lag-
rådets mening är detta uttryckssätt mindre lämpligt. Lagrådet föreslår att
meningen utformas enligt följande: ”Godkännande tills vidare får medde-
las den som tidigare hanterat obeskattade alkoholvaror utan anmärk-
ning.” Vid lagrådsföredragningen har vidare upplysts att meningen är att
ett godkännande skall kunna förenas med de villkor som anses behövliga.
Detta bör komma till uttryck i lagtexten. Lagrådet föreslår att till andra
stycket läggs följande mening: ”Ett godkännande får förenas med vill-
kor.”
247
31 f§
Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 10 a § lagen om tobaksskatt.
Samtidigt är situationen för en skattebefriad förbrukare inte i alla avse-
enden jämförbar med en upplagshavares. De obeskattade varoma förva-
ras sålunda inte i skatteupplag utan är avsedda för löpande förbrukning.
Lagrådet föreslår därför att bestämmelsen utformas t.ex. enligt följande.
”En skattebefriad förbrukare skall löpande bokföra inköp och förbruk-
ning av obeskattade varor och på lämpligt sätt se till att det finns under-
lag för kontroll av att varor som köpts in utan skatt använts för det ända-
mål som var förutsättning för skattefriheten.”
32 §
Lagrådet hänvisar beträffande första stycket 9 till vad som anförts i an-
slutning till 32 § första stycket 7 lagen om tobaksskatt, och beträffande
förevarande paragrafs första stycke 11 till vad som anförts i fråga om
29 § fjärde stycket samma lag.
35 §
Lagrådet hänvisar till det som sagts i fråga om 35 § lagen om tobaks-
skatt.
Övergångsbestämmelserna
Lagrådet hänvisar till vad som anförts i fråga om övergångsbestämmel-
serna till lagen om tobaksskatt.
2 kap. 9 §
Enligt paragrafens första stycke får (med visst undantag) bränsletank som
förser motor på båt med bränsle inte innehålla ”märkt” oljeprodukt. I
tredje stycket finns bestämmelser om att beskattningsmyndigheten kan
medge att bränsletankcn på vissa båtar får innehålla sådan oljeprodukt.
Denna undantagsmöjlighet gäller dels generellt båtar som disponeras av
statliga myndigheter, dels andra båtar om det finns särskilda skäl för så-
dant medgivande.
1 det nya fjärde stycket finns regler om att ett medgivande som lämnats
annan båt än sådan som disponeras av en statlig myndighet skall gälla
tills vidare och att det får återkallas om förutsättningarna för medgivande
inte längre finns. Motsättningsvis kan synas framgå att ett medgivande
för en båt som disponeras av cn statlig myndighet inte skall lämnas tills
vidare och inte får återkallas. Detta torde knappast vara avsikten. Någon
regel om att ett medgivande gäller tills vidare lär inte behövas, eftersom
det snarare skulle krävas ett uttryckligt stöd för att tidsbegränsa medgi-
vandet. Vidare synes det inte finnas anledning att inte låta återkallelse-
möjligheten gälla också båtar som disponeras av statliga myndigheter,
om förutsättningarna för ett medgivande inte längre är för handen. Lag-
rådet förordar därför att fjärde stycket får följande avfattning.
Prop. 2000/01:118
Bilaga 5
248
”Beslut om ett medgivande enligt tredje stycket får återkallas, om förut- Prop. 2000/01:118
sättningarna för det inte längre finns. Beslut om återkallelse gäller ome- Bilaga 5
delbart, om inte något annat anges i beslutet.”
4 kap. 2 §
Lagrådet hänvisar till det som anförts om 27 § lagen om tobaksskatt.
4 kap. 3 a §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts angående 10 a § lagen om tobaks-
skatt.
5 kap. 1 §
Lagrådet hänvisar till det som anförts om 20 § lagen om tobaksskatt.
5 kap. 3 §
I paragrafen finns bestämmelser om tidpunkt för skattskyldighetens in-
träde. I den första punkten, som gäller skattskyldigheten för
distansförsäljare, anges att denna inträder ”när leverans av bränslet sker”.
Lagrådet ifrågasätter om tidpunkten för skattskyldighetens inträde
härigenom har bestämts på ett entydigt sätt. Tvekan skulle sålunda kunna
uppstå om den tidpunkt som avses är när leveransen sänds iväg eller om
det är den tidpunkt då den når mottagaren. Ytterligare problem kan
uppkomma vid delleveranser. Lagrådet föreslår därför att bestämmelsen
ändras så att den anger att skattskyldigheten inträder ”när leverans av
bränslet påbörjas”. Om detta förslag följs bör motsvarande ändringar
göras även i lagen om tobaksskatt och lagen om alkoholskatt.
6 kap. 2 §
I paragrafen behandlas frågor om när och inom vilken tid deklaration
skall lämnas. I lagrådsremissen föreslås att till paragrafen fogas ett nytt
fjärde stycke i vilket föreskrivs att den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1
§ första stycket 7 skall lämna deklaration, när bränsle använts för annat
än avsett ändamål. Vidare föreskrivs inom vilken tid deklarationsskyl-
digheten skall fullgöras. Vid lagrådsföredragningen har upplysts att även
den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 8 bör omfattas av
deklarationsplikt. Enligt Lagrådets mening är det lämpligast att bestäm-
melser härom förs in i ett nytt femte stycke som kan ges följande lydelse.
”Den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 8 skall lämna
deklaration när bränsle använts för drift av motordrivna fordon. Deklara-
tionen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar
efter den dag då bränslet användes för drift av motordrivna fordon.”
6 kap. 10 §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts angående 39 § lagen om tobaks-
skatt.
6 a kap. 1 §
I det nya kapitlets inledande paragraf finns en tabell över skattebefriade
användningsområden. Sakligt sett kommer regleringen från 7 kap. som
behandlar avdrag. De nuvarande bestämmelserna där är svåröverskådli-
249
ga, och det är en klar fördel att de delvis ersatts av tabellen. Denna anger Prop. 2000/01:118
för vilka ändamål bränslen befrias från skatt, i förekommande fall med Bilaga 5
undantag för vissa bränsleslag. En kolumn i tabellen har sålunda rubriken
Bränsle som inte ger befrielse. Övriga kolumner anger vilka ändamål
som kan ge befrielse enligt paragrafen samt huruvida befrielsen är 100
procent eller en lägre procentsats. Eftersom den förstnämnda kolumnen
anger undantag från skattefrihetsreglema medan övriga kolumner inne-
håller regler som avser skattebefrielse, kan frågan ställas om inte tabellen
skulle bli mera lättbegriplig om den kolumn som anger bränslen som inte
ger befrielse ersattes av en kolumn där det tvärtom sägs vilka bränslen
som ger befrielse från skatt. Alla kolumnerna skulle därmed bygga på
samma synsätt på frågan om skattebefrielse eller inte, nämligen att de
anger i vilka fall skattefrihet gäller.
7 kap. 6 §
I första stycket har ”tillfälliga omständigheter” bytts mot ”olyckshändel-
se”. Om byte av uttryckssätt bör ske synes ”oförutsedda händelser” böra
väljas (jfr artikel 14.1 direktivet 92/12/EEG). Motsvarande ändringar bör
i så fall göras även i 33 § lagen om tobaksskatt och 33 § lagen om alko-
holskatt.
Lagrådet hänvisar beträffande andra stycket till vad Lagrådet anfört i
anslutning till 29 § fjärde stycket lagen om tobaksskatt.
8 kap. 1 och 2 §§
Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 31 e § respektive 31 f lagen
om alkoholskatt.
9 kap. 11 §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts i fråga om 29 § fjärde stycket la-
gen om tobaksskatt.
9 kap. 13 §
Lagrådet hänvisar till det som anförts om 31 a § lagen om tobaksskatt.
12 kap. 1 §
Lagrådet hänvisar till det som anförts om 35 § lagen om tobaksskatt.
Övergångsbestämmelserna
Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet anfört i anslutning till övergångsbe-
stämmelserna i lagen om tobaksskatt.
6§
Lagrådet hänvisar till vad som anförts angående 39 § lagen om tobaks-
skatt.
8b§
Lagrådet hänvisar till det som sagts om 31 a § lagen om tobaksskatt.
250
9§ Prop. 2000/01:118
Lagrådet hänvisar till det som anförts i fråga om 35 § lagen om tobaks- Bilaga 5
skatt med det tillägget att en särskild föreskrift om att prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kammarrätten inte behövs eftersom detta
skulle framgå av 22 a § andra stycket förvaltningslagen, om den paragra-
fen blir tillämplig.
Övergångsbestämmelserna
Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet anfört i anslutning till övergångsbe-
stämmelserna till lagen om tobaksskatt.
Lagförslaget har till syfte att möjliggöra en omläggning av beskattningen
för fordon med slutsiffra 5 i registreringsnumret. Omläggningen innebär
att det skatteår som börjar under år 2001 får 13 månader och att skatten
för det skatteåret motsvarar tretton tolftedelar av den normala skatten.
Det är alltså fråga om en tillfällig åtgärd och inte om en mera bestående
reglering. Mot den bakgrunden förordar Lagrådet att de föreslagna be-
stämmelserna illa och 12 a §§ tas in i en särskild lag, som kan upphä-
vas när behovet av reglerna har upphört eller som kan tidsbegränsas.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
251
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 2001
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjclm-
Wallén, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky,
Östros, Messing, Engqvist, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ring-
holm, Bodström
Föredragande: statsrådet Ringholm
Regeringen beslutar proposition 2001/01:118 Tnköp av bränsle och alko-
hol ulan punktskatt, m.m.
Eländers Gotab 61203, Stockholm 2001
252