Prop.
2000/01:115
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 5 april 2001
Göran Persson
Ingegerd Wärnersson
(Utbildningsdepartementet)
I propositionen läggs förslag som innebär att asylsökande barn och barn
som beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a §
utlännningslagen (s.k. massflyktingar) får tillgång till utbildning inom
det offentliga skolväsendet, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg på
i huvudsak samma villkor som gäller för barn som är bosatta i Sverige.
Detsamma gäller barn som av andra skäl ansökt om uppehållstillstånd i
Sverige och getts rätt att vistas här medan ansökan prövas.
Rätten till utbildning inom grundskolan och motsvarande skolformer
bör inte medföra någon skolplikt. Dessa barn bör tas emot i det offentliga
skolväsendet så snart det är lämpligt med hänsyn till barnets personliga
förhållanden. Mottagandet bör dock ske senast en månad efter barnets
ankomst till Sverige. Rätten till gymnasieutbildning bör gälla om
studierna påbörjas före 18 års ålder.
1 propositionen föreslås en ändring i skollagen (1985:1100) som
innebär att regeringen får möjlighet att i förordning meddela föreskrifter
även om mottagande i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg av barn
som inte räknas som bosatta i Sverige. Därmed får regeringen ett
bemyndigande att - för barn som inte räknas som bosatta i landet -
föreskriva om såväl förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg som
utbildning inom det offentliga skolväsendet. Regeringen avser att med
stöd av detta bemyndigande meddela föreskrifter om asylsökande barns
rätt till förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg och utbildning inom det
offentliga skolväsendet.
Den statliga ersättningen till kommuner för kostnader avseende
undervisning i grundskolan för asylsökande barn m.fl. höjs. Samma
ersättning bör lämnas för undervisning i skolformer motsvarande
grundskolan. En statlig ersättning till kommuner införs för allmän
förskola för barn i åldern 4-5 år. En statlig ersättning till kommuner
införs också avseende förskoleklass för dessa barn. Vidare införs en
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 115
ersättning till kommuner avseende gymnasieutbildning för asylsökande
ungdomar m.fl.
Om en fristående skola tar emot en elev som omfattas av förslaget bör
bidrag från kommunen till den fristående skolan lämnas med samma
belopp som lämnas i statlig ersättning till en kommun. Därför föreslås
ändringar i skollagen som innebär att det klart framgår att bidrag för
sådana elever lämnas enligt särskilda bestämmelser.
Prop. 2000/01:115
Prop. 2000/01:115
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4
2 Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100).........................5
3 Ärendet och dess beredning..............................................................9
4 Gällande rätt......................................................................................9
4.1 Utlänningslagstiftning m.m................................................9
4.2 Skolförfattningar...............................................................11
4.3 Barnkonventionen.............................................................13
5 Mottagande av asylsökande barn....................................................14
6 Tillgång till utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg 16
7 Statlig ersättning.............................................................................23
8 Ekonomiska konsekvenser..............................................................25
9 Författningskommentar...................................................................26
Bilaga 1 Remissammanställning av promemorian Förskola, skola och
skolbarnsomsorg för asylsökande barn (Ds 2000:26)........27
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 2001...........33
Rättsdatablad...........................................................................................34
1* Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 115
Prop. 2000/01:115
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i skollagen (1985:1100).
Prop. 2000/01:115
Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100)1 att 1 kap. 1 §,
2 b kap. 10 b och 10 c §§, 9 kap. 6,6 a, 8 a och 8 c §§ samt 15 kap. 5 §
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
För barn och ungdomar anordnar det allmänna utbildning i form av
förskoleklass, grundskola och gymnasieskola samt vissa motsvarande
skolformer, nämligen särskola, specialskola och sameskola.
Förskoleklassen, grundskolan, gymnasieskolan, särskolan,
specialskolan och sameskolan bildar det offentliga skolväsendet för barn
och ungdom. Dessutom finns särskilda utbildningsformer som anordnas
av det allmänna för dem som till följd av sjukdom eller av annat skäl inte
kan delta i skolarbetet inom det offentliga skolväsendet.
Det allmänna anordnar också Det allmänna anordnar också
pedagogisk verksamhet i form av
förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg. För dessa
verksamheter gäller i denna lag
endast bestämmelserna i 2 a kap.
pedagogisk verksamhet i form av
förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg. För dessa
verksamheter gäller i denna lag
endast bestämmelserna i 2 a kap.
och 15 kap. 5 §.
10 b f
Hemkommunen skall till en fristående skola som motsvarar
grundskolan lämna bidrag för vaije elev som deltar i utbildningen.
Bidraget skall bestämmas med hänsyn till skolans åtagande och elevens
behov efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av
resurser till den egna förskoleklassen.
Kommunen är dock inte skyldig att lämna bidrag för den del av
verksamheten som överstiger 15 timmar i veckan eller 525 timmar om
året eller för elev som tas emot före höstterminen det år eleven fyller sex
år. Har en elev ett omfattande behov av särskilt stöd, är kommunen inte
skyldig att lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande
organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.
Om bidraget avser en
asylsökande elev eller en annan
elev som vistas i Sverige under
liknande omständigheter, skall
kommunen i stället för vad som
1 Lagen omtryckt 1997:1212.
2 Senaste lydelse 1999:321.
anges i första stycket betala det Prop. 2000/01:115
belopp som regeringen har
föreskrivit.
10 c §3
Hemkommunen skall till en fristående skola som motsvarar särskolan
lämna bidrag for varje elev som deltar i utbildningen. Om skolan inte
kommer överens om annat med elevernas hemkommuner, skall
kommunerna betala det belopp som regeringen beslutat.
Om bidraget avser en
asylsökande elev eller en annan
elev som vistas i Sverige under
liknande omständigheter, skall
kommunen i stället för vad som
anges i första stycket betala det
belopp som regeringen har
föreskrivit.
6§
En godkänd fristående skola som motsvarar grundskolan skall av
Statens skolverk förklaras berättigad till sådant bidrag som avses i tredje
stycket. Förklaring skall dock inte lämnas, om skolans verksamhet skulle
innebära påtagliga negativa följder för skolväsendet i den kommun där
skolan är belägen eller skolan tar ut avgifter i strid med 7 §.
För att en nystartad skola skall ha rätt till bidrag gäller att skolan har
ansökt om att bli godkänd före den 1 april kalenderåret innan skolan
startar. Motsvarande gäller, om en skola har godkänts för utbildning för
vissa årskurser och ansöker om att bli godkänd för ytterligare årskurser.
För varje elev som genomgår utbildning motsvarande den som ges i
grundskolan lämnas bidrag av hemkommunen. Bidraget skall bestämmas
med hänsyn till skolans åtagande och elevens behov efter samma grunder
som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till de egna
grundskolorna. Om en elev har ett omfattande behov av särskilt stöd, är
kommunen inte skyldig att lämna bidrag för det särskilda stödet, om
betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för
kommunen.
Vad som sägs i första-tredje
styckena gäller inte de fristående
skolor för vilka regeringen har
beslutat om statsbidrag genom
särskilda föreskrifter eller andra
särskilda beslut och inte heller
skolor, för vilka huvudmannen
skriftligen har avstått från
medelstilldelning. Kommunens
skyldighet enligt tredje stycket
gäller inte, om statsbidrag lämnas
för en utlandssvensk elevs
Vad som sägs i första-tredje
styckena gäller inte de fristående
skolor för vilka regeringen har
beslutat om statsbidrag genom
särskilda föreskrifter eller andra
särskilda beslut och inte heller
skolor, för vilka huvudmannen
skriftligen har avstått från
medelstilldelning. Kommunens
skyldighet enligt tredje stycket
gäller inte, om statsbidrag lämnas
för en utlandssvensk elevs
3 Senaste lydelse 1999:321.
utbildning.
utbildning. Om bidraget avser en
asylsökande elev eller en annan
elev som vistas i Sverige under
liknande omständigheter, skall
kommunen i stället för vad som
anges i tredje stycket betala det
belopp som regeringen har
föreskrivit.
Prop. 2000/01:115
6 a§
En godkänd fristående skola som motsvarar särskolan skall av Statens
skolverk förklaras berättigad till sådant bidrag som avses i tredje stycket.
Förklaring skall dock inte lämnas, om skolans verksamhet skulle
innebära påtagliga negativa följder för skolväsendet i den kommun där
skolan är belägen eller skolan tar ut elevavgifter som strider mot 7 §.
För att en nystartad skola skall ha rätt till bidrag gäller att skolan har
ansökt om att bli godkänd före den 1 april kalenderåret innan skolan
startar. Motsvarande gäller, om en skola har godkänts för utbildning för
vissa årskurser och ansöker om att bli godkänd för ytterligare årskurser.
Om den fristående skolan inte kommer överens om annat med
elevernas hemkommuner, skall dessa erlägga det belopp som regeringen
beslutat.
Om bidraget avser en
asylsökande elev eller en annan
elev som vistas i Sverige under
liknande omständigheter, skall
kommunen i stället för vad som
anges i tredje stycket betala det
belopp som regeringen har
föreskrivit.
8a§
För varje elev som genomgår sådan utbildning som avses i 8 § lämnas
bidrag av hemkommunen. Kommunens skyldighet gäller endast
utbildning för sådana elever som hemkommunen var skyldig att erbjuda
gymnasieutbildning vid den tidpunkt då utbildningen började.
Kommunens skyldighet att lämna bidrag till skolan gäller inte, om
statsbidrag lämnas för en utlandssvensk elevs utbildning.
Om den fristående skolan inte kommer överens om annat med
elevernas hemkommuner, skall dessa erlägga det belopp som regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämt har föreskrivit.
Om bidraget avser en
asylsökande elev eller en annan
elev som vistas i Sverige under
liknande omständigheter, skall
kommunen i stället för vad som
anges i tredje stycket betala det
belopp som regeringen har
föreskrivit särskilt.
Prop. 2000/01:115
8c§
För varje elev som genomgår sådan utbildning som avses i 8 b §
lämnas bidrag av hemkommunen. Kommunens skyldighet gäller endast
utbildning tor sådana elever som hemkommunen var skyldig att erbjuda
utbildning i gymnasiesärskolan vid den tidpunkt då utbildningen började.
Om den fristående skolan inte kommer överens om annat med
elevernas hemkommuner, skall dessa betala det belopp som regeringen
beslutat.
Om bidraget avser en
asylsökande elev eller en annan
elev som vistas i Sverige under
liknande omständigheter, skall
kommunen i stället for vad som
anges i andra stycket betala det
belopp som regeringen har
föreskrivit.
1 fråga om mottagande i det
offentliga skolväsendet av elever
som inte räknas som bosatta i riket
gäller föreskrifter som meddelas
av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
5§
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
mottagande i det offentliga
skolväsendet av elever som inte
räknas som bosatta i Sverige.
Detsamma gäller mottagande av
barn i förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
Prop. 2000/01:115
I november 1999 gav regeringen en särskild arbetsgrupp inom
Utbildningsdepartementet i uppdrag att utreda frågor kring asylsökande
barns skolgång m.m. I uppdraget skulle bl.a. konsekvenserna av att
asylsökande barn erbjuds förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg och
förskoleklass belysas och redovisas. Vidare ingick i uppdraget att utreda
konsekvenserna av att asylsökande barn ges samma rätt till grundskola
och gymnasieskola (och motsvarande skolformer) som barn bosatta i
Sverige. Med hänvisning till socialförsäkringsutskottets tillkännagivande
vid behandlingen av regeringens skrivelse 1998/99:9 Migration och
asylpolitik (bet. 1998/99:SfU5) ingick i uppdraget även att göra en
kartläggning av hur många asylsökande barn och ungdomar som i dag
utnyttjar den till buds stående undervisningen samt vad som i
resurshänseende krävs för att de skall kunna tillgodogöra sig gymnasial
undervisning. Även orsakerna till att utbildningen inte utnyttjas skulle
analyseras.
Gruppens arbete redovisades den 3 maj 2000 i
departementspromemorian Förskola, skola och skolbarnsomsorg för
asylsökande barn (Ds 2000:26). Promemorian har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av
remissyttrandena finns i bilaga 1.
Förslagen i denna proposition har utformats i samarbete med
Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
En utlänning som vistas i Sverige mer än tre månader skall i princip ha
uppehållstillstånd (1 kap. 4 § utlänningslagen [1989:529], UtlL).
Uppehållstillstånd innebär enligt 2 kap. 2 § UtlL tillstånd att resa in i och
vistas i Sverige under viss tid (tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan
tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd).
I 3 kap. UtlL ges bestämmelser om skyddsbehövande. En utlänning
som är flykting eller skyddsbehövande i övrigt har rätt till
uppehållstillstånd, utom i vissa särskilt angivna undantagsfall. Med asyl
avses uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför att han är
flykting (3 kap. 1 § UtlL). Som flykting betraktas en utlänning som
befinner sig utanför det land, som han är medborgare i, därför att han
känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, nationalitet,
tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller Prop. 2000/01:115
politiska uppfattning, och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte
vill begagna sig av detta lands skydd (3 kap. 2 § UtlL). Med asylsökande
avses således en person som ansöker om sådant uppehållstillstånd.
Utöver flyktingar finns skyddsbehövande i övrigt som i annat fall
lämnat det land, som han eller hon är medborgare i, t.ex. därför att denne
känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller att utsättas för
tortyr, på grund av väpnad konflikt behöver skydd eller på grund av sitt
kön eller homosexualitet känner välgrundad fruktan för förföljelse
(3 kap. 3 § UtlL). När en person som skall betraktas som
skyddsbehövande i övrigt ansöker om uppehållstillstånd skall ansökan
handläggas som en asylansökan.
För utlänningar i en massflyktsituation finns särskilda bestämmelser.
Regeringen får enligt 2 kap. 4 a § UtlL i fråga om en viss grupp av
utlänningar meddela föreskrifter om att den som söker uppehållstillstånd
med stöd av 3 kap. samma lag och som bedöms ha ett tillfälligt behov av
skydd här i landet får ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Sådant
uppehållstillstånd far beviljas för en sammanlagd tid av högst två år. Om
ett program för att förbereda återvändandet har inletts innan dess, får
uppehållstillståndet förlängas med högst två år. Sådana föreskrifter har
hittills meddelats vid ett tillfälle, nämligen i samband med
krigshändelserna i provinsen Kosovo i Förbundsrepubliken Jugoslavien.
1 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) ges
bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till asylsökande
utlänningar m.fl. Lagen omfattar enligt 1 § första stycket 1 asylsökande
enligt 3 kap. 2 eller 3 § UtlL, enligt 1 § första stycket 2 utlänningar i en
massflyktsituation enligt 2 kap. 4 a § UtlL och enligt 1 § första stycket 3
utlänningar som ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda
skäl medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas. De utlänningar
som omfattas av bestämmelserna i LMA är inte folkbokförda i Sverige
och har inte rätt till de skilda förmåner som de som betraktas som bosatta
i Sverige har.
Enligt skollagen (1985:1100) gäller som huvudregel ett krav på att ett
barn skall vara bosatt i Sverige för att ha tillgång till förskoleverksamhet,
skolbarnsomsorg, och utbildning inom det offentliga skolväsendet för
barn och ungdom. Med begreppet bosatt bör enligt förarbetena till
skollagen (prop. 1985/86:10 s. 81) avses barn som enligt (numera)
folkbokföringslagen (1991:481) rätteligen skall vara folkbokförda här.
Som huvudregel gäller att den som efter inflyttning kan antas under sin
normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila i
landet under minst ett år skall folkbokföras där han är att anse som bosatt
(3 § folkbokföringslagen).
För utlänningar finns dock undantag från denna huvudregel. En
utlänning som är skyldig att ha uppehållstillstånd skall inte folkbokföras
om han saknar sådant tillstånd. Som skäl för detta undantag anfördes i
motiven till folkbokföringslagen (prop. 1990/91:153 s. 91) att många skäl
talar mot att en utlänning vars rätt att stanna i landet ännu inte avgjorts
10
blir registrerad som bosatt här. Exempelvis kan det faktum att en person Prop. 2000/01:115
folkbokförs komma att uppfattas, både av honom själv och av andra, som
ett bevis på att han godkänts som invandrare.
Som nämnts i avsnitt 4.1 gäller som huvudregel ett krav på att ett barn
skall räknas som bosatt i Sverige för att ha tillgång till
förskoleverksamhet, utbildning inom det offentliga skolväsendet för barn
och ungdom samt skolbarnsomsorg. Med begreppet bosatt avses den som
är folkbokförd i landet. Även den som inte är folkbokförd i Sverige men
som kan härleda en rätt till barnomsorg eller utbildning från EG-rätten är
att betrakta som bosatt i landet.
Varje kommun svarar för att barn som är bosatta i Sverige och som
stadigvarande vistas i kommunen erbjuds förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg (2 a kap. 1 § skollagen). En motsvarande bestämmelse
finns för förskoleklassen (2 b kap. 2 § skollagen). Förskoleverksamhet
och skolbarnsomsorg skall tillhandahållas i den omfattning det behövs
med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget
behov (2 a kap. 6 § skollagen).
Barn som är bosatta i landet har skolplikt enligt bestämmelserna i 3 kap.
skollagen. Skolplikten motsvaras av en rätt att få utbildning inom det
offentliga skolväsendet för barn och ungdom (3 kap. 1 § skollagen). Av
2 kap. 21 § regeringsformen framgår att alla barn som omfattas av den
allmänna skolplikten har rätt att kostnadsfritt erhålla grundläggande
utbildning i allmän skola.
Barn skall fullgöra skolplikten i grundskolan, särskolan eller
specialskolan. Skolplikten får också fullgöras enligt vad som föreskrivs i
8-10 kap. skollagen, dvs. i sameskolan, fristående skolor eller särskilda
utbildningsformer (3 kap. 2 § skollagen).
Av 3 kap. 3 § skollagen följer att barn i allmänhet skall tas emot i
grundskolan. Barn som bedöms inte kunna nå upp till grundskolans
kunskapsmål därför att de är utvecklingsstörda skall tas emot i särskolan.
Barn som inte kan gå i grundskolan eller särskolan därför att de är döva
eller hörselskadade skall tas emot i specialskolan.
I 15 kap. 5 § skollagen anges att det i fråga om mottagande i det
offentliga skolväsendet av elever som inte räknas som bosatta i riket
gäller föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
11
Regeringen har använt sig av möjligheten att meddela föreskrifter om
mottagande i grundskolan av asylsökande barn. 1 6 kap. 2 § första stycket
grundskoleförordningen (1994:1194) har regeringen föreskrivit följande.
Barn som vistas i Sverige i avvaktan på beslut i ett ärende om
uppehållstillstånd eller under liknande omständigheter och som skulle
fullgöra sin skolplikt i grundskolan, om de var bosatta i landet, skall tas
emot i grundskolan i den kommun där de vistas. De skall tas emot så
snart skolgång är lämplig för dem med hänsyn till deras personliga
förhållanden.
1 förordningen (SKOLFS 1993:21) om undervisning av asylsökande
barn har regeringen föreskrivit särskilt om detta. Förordningen innebär
att asylsökande barn under det första läsåret skall få undervisning i och
på sitt modersmål samt i svenska som andraspråk, matematik och
orienteringsämnen under sammanlagt minst 15 schemalagda
veckotimmar. Efter det första läsåret skall en successiv ökning ske av
antalet ämnen och veckotimmar. Asylsökande barn som vistas på cn
mottagningsenhet får dock ges undervisning i svenska som andraspråk,
matematik och orienteringsämnen under sammanlagt minst 10
schemalagda veckotimmar. Undervisningen bör inledas inom tre veckor
efter barnets ankomst till Sverige och får pågå i denna mindre omfattning
högst tre månader. Utöver den nu nämnda undervisningen skall det också
anordnas undervisning i skapande verksamhet och idrott under
sammanlagt minst 5 schemalagda veckotimmar. Migrationsverket får
efter samråd med kommunen svara för den undervisningen.
Av 28 a § förordningen (1990:927) om statlig ersättning för
llyktingmottagande m.m. framgår att en kommun har rätt till ersättning
för kostnader avseende grundskoleundervisning för barn till utlänningar
som avses i 1 § första stycket 1 och 2 samt 8 § andra och tredje styckena
lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Ersättning får för
närvarande betalas med högst 42 800 kronor per barn och år för barn som
vistas på cn mottagningsenhet eller i cn kommun. Ersättningen skall
reduceras med beloppet för kostnaden för den skolverksamhet som en
mottagningsenhet själv ansvarar för och som anordnas enligt
förordningen om undervisning av asylsökande barn. Migrationsverket far
efter särskild prövning betala ersättning för extra kostnader för elever
med särskilt behov av stöd och för andra extraordinära kostnader för
skolverksamhet.
Rätten till gymnasieutbildning gäller endast ungdomar som är bosatta i
landet om inte regeringen föreskriver annat (5 kap. 1 § tredje stycket
skollagen). Regeringen har i 11 kap. gymnasieförordningen (1992:394)
meddelat föreskrifter om mottagande i gymnasieskolan av elever som
inte är bosatta i landet. Utländska sökande som kommer från andra
länder än de nordiska och som inte är bosatta i Sverige får tas emot i mån
av plats, under förutsättning att de har erforderlig grundutbildning och att
de hör till rätt ålderskategori.
Prop. 2000/01:1 15
12
Prop. 2000/01:115
Sverige ratificerade FN:s konvention om barnets rättigheter -
barnkonventionen - efter beslut i riksdagen i juni 1990. Genom
ratificeringen har Sverige påtagit sig en folkrättslig förpliktelse att följa
konventionens bestämmelser.
Barnkonventionen sätter barnets mänskliga rättigheter, intressen och
behov i centrum. Den genomsyras av tanken att barn skall respekteras.
Genomgående är också tanken att samhällets insatser skall utgå från vad
som är bäst för barnet. Konventionen omfattar alla barn under 18 år, om
inte barnet blivit myndigt tidigare enligt den lag som gäller för barnet.
Barnkonventionen innehåller olika slags rättigheter. Det är dels fråga
om rättigheter som kan hänföras till kategorin medborgerliga och
politiska rättigheter, dels ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Därutöver tar konventionen särskild hänsyn till barnets utsatthet och
sårbarhet vilket kommer till uttryck i rättigheter som syftar till att ge
barnet skydd mot övergrepp och utnyttjande. De olika rättigheterna har
delvis olika karaktär. De medborgerliga och politiska rättigheterna skall
förverkligas av alla stater oavsett utvecklingsnivå. Förverkligandet av de
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna är beroende av den
enskilda statens resurser.
I artikel 2 slås fast att konventionsstatema skall respektera och
tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i
konventionen utan åtskillnad av något slag. Vidare anges att
konventionsstatema skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa
att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på
grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning,
verksamhet, uttryckta åsikter eller tro.
Artikel 3 innebär att vid alla åtgärder som rör barn skall barnets bästa
komma i främsta rummet.
Genom artikel 4 förbinder sig konventionsstatema att vidta alla
lämpliga åtgärder, bl.a. lagstiftningsåtgärder, för att genomföra de
rättigheter som erkänns i konventionen. Av artikeln framgår att när det
gäller ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter skall
utgångspunkten vara att åtgärderna skall vidtas med utnyttjande till det
yttersta av statens tillgängliga resurser.
Artikel 22 fastslår konventionsstatemas skyldigheter när det gäller
flyktingbarn. Av punkt 1 framgår att med flyktingbarn avses både sådana
barn som söker flyktingstatus och sådana som anses som flyktingar enligt
tillämplig internationell eller nationell rätt och tillämpliga förfaranden.
Konventionsstatemas åliggande består i att vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa att flyktingbarn erhåller lämpligt skydd och humanitärt
bistånd vid åtnjutandet av de rättigheter i konventionen som är
tillämpliga när det gäller dessa barn.
Särskilda bestämmelser om rätt till barnomsorg och utbildning finns
bl.a. i artiklarna 18 och 28.
Av artikel 18 framgår bl.a. att konventionsstatema skall vidta alla
lämpliga åtgärder för att säkerställa att ett bam till förvärvsarbetande
föräldrar har rätt att åtnjuta den barnomsorg som barnet är berättigat till.
13
Barnets rätt till utbildning behandlas i artikel 28. I punkt l erkänner Prop. 2000/01:115
konventionsstatema denna rätt. 1 syfte att gradvis förverkliga denna rätt
och på grundval av lika möjligheter skall konventionsstatema särskilt
a) göra grundutbildning obligatorisk och kostnadsfritt tillgänglig för
alla
b) uppmuntra utvecklingen av olika former av undervisning som följer
efter grundutbildningen, innefattande såväl allmän utbildning som
yrkesutbildning, göra dessa tillgängliga och åtkomliga för varje bam
samt vidta lämpliga åtgärder såsom införande av kostnadsfri utbildning
och ekonomiskt stöd vid behov
c) göra högre utbildning tillgänglig för alla på grundval av förmåga
genom varje lämpligt medel
d) göra studierådgivning och yrkesorientering tillgänglig och åtkomlig
för alla barn
e) vidta åtgärder för att uppmuntra regelbunden närvaro i skolan och
minska antalet studieavbrott.
Bamkommittén, vars uppdrag var att göra en översyn av hur svensk
lagstiftning och praxis förhöll sig till bestämmelserna i
barnkonventionen, konstaterade i sitt betänkande Barnets bästa i främsta
rummet (SOU 1997:116) att svensk lagstiftning i huvudsak stämmer
överens med de åtaganden Sverige gjort genom ratificeringen av
konventionen. De justeringar som behöver göras är av mindre
omfattning. Vad som däremot är angeläget enligt kommittén är att
bestämmelserna verkligen tillämpas och att konventionen genomförs på
alla nivåer i samhället, såväl centralt som regionalt och lokalt.
När det gäller barnomsorg pekade kommittén på att även asylsökande i
vissa fall kan vara förvärvsarbetande och att barn till asylsökande
därigenom bör erbjudas barnomsorg. Kommittén konstaterade vidare att
det svenska utbildningsväsendets regelverk inom skolans område i allt
väsentligt återspeglar barnkonventionens bestämmelser och anda.
Skollagens bestämmelser om att grundutbildning skall vara kostnadsfri
och tillgänglig för alla omfattar dock endast bam som är bosatta i landet.
Därmed utesluts asylsökande bam och bam som av annat skäl ansöker
om uppehållstillstånd. Kommittén framförde att asylsökande barn och
ungdomar liksom de som söker uppehållstillstånd av andra skäl skall ha
samma rätt till utbildning som bam bosatta i Sverige. Denna rätt skall
gälla all utbildning. Detta bör, enligt kommittén, gälla alla bam som
befinner sig inom landet. Kommittén föreslog därför att bestämmelserna
om rätt till utbildning för dessa barn och ungdomar ändras så att de får
samma rätt till utbildning som barn som är bosatta i Sverige.
De uppgifter som lämnas i detta avsnitt avser dels personer som sökt
uppehållstillstånd enligt 3 kap. 2 och 3 §§ UtlL, dels utlänningar som
beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av cn
massflyktsituation enligt 2 kap. 4 a § UtlL, dvs. personer som omfattas Prop. 2000/01:115
av 1 § första stycket 1 och 2 LMA.
Dessa personer registreras av Migrationsverket och kan antingen
ordna bostad på egen hand, s.k. eget boende, eller bo på ett av
Migrationsverkets mottagningscenter. Personer som väljer att ordna sitt
boende på egen hand bor oftast hos släktingar eller vänner. Vad avser
barn som kommer ensamma till Sverige bor huvuddelen av dessa bam,
efter socialnämndens medgivande, hos släktingar. De kan även bo på
Migrationsverkets särskilda anläggningar for ungdomar.
Den 1 mars 2001 fanns 20 445 personer registrerade i
mottagandesystemet. Av dessa bodde 46 procent på anläggningar och 54
procent i eget boende. Andelen bam i åldern 0-20 år av de inskrivna var
35 procent. Andelen kvinnor var 41 procent och andelen män 59 procent.
Den genomsnittliga vistelsetiden för personer registrerade i
mottagandesystemet var den 1 mars 2001 ca 418 dagar. Regeringen
beräknar antalet asylsökande till 15 500 år 2001 och till 13 500 under
vart och ett av de närmaste åren.
I nedanstående tabell visas antalet barn och ungdomar i
mottagandesystemet den 1 mars 2001 fördelade på åldersgrupper.
Tabell 1
|
Ålder |
0-3 år |
4-5 år |
6 år |
7-15 år |
16-18 år |
19-20 |
Summa |
|
Antal |
1 580 |
807 |
422 |
2 815 |
811 |
784 |
7219 |
För bam i förskoleåldern som bor på någon av Migrationsverkets
anläggningar anordnas s.k. familj ebaserad verksamhet. Bam som bor i
eget boende kan delta i av kommunen anordnad öppen förskola. I vissa
fall tas bam även emot i den kommunala förskolan. En enkät som
genomfördes av Migrationsverket i början av 2000 visade att ungefar
hälften av barnen i sexårsåldem går i förskoleklass i kommunal regi.
Migrationsverket ersätter kommunerna ekonomiskt för dessa platser efter
överenskommelser i avtal mellan verket och de berörda kommunerna.
Övriga barn deltar antingen i Migrationsverkets familjebaserade
verksamhet, eller inte i någon verksamhet alls. Det är framför allt barnen
i eget boende som står utanför verksamheterna.
Bam i grundskoleåldern får undervisning genom kommunens försorg.
Migrationsverket ersätter kommunerna för kostnader i samband med
undervisningen enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för
flyktingmottagande m.m. Ersättningen uppgår för närvarande till högst
42 800 kronor per bam och år. Det förekommer även att bam i behov av
särskilt stöd erbjuds plats inom grundsärskolan. Ersättningen till
kommunerna är i sådana fall densamma som för bam i grundskolan, men
Migrationsverket kan stödja kommunen ekonomiskt genom att t.ex.
anställa assistenter till barnet. Specialskolemyndigheten har rätt att
besluta om mottagande av aktuella bam i specialskolan. Det förekommer
att bam tas emot i dessa skolor.
Ungdomar i gymnasieåldern erbjuds gymnasieersättande verksamhet
av Migrationsverket. Många av de ungdomar som bedöms klara och vill
få undervisning erbjuds undervisning i gymnasieskola. Migrationsverket
15
sluter avtal med den aktuella kommunen om den ekonomiska Prop. 2000/01:115
ersättningen för dessa platser. När en sådan lösning inte är möjlig
upphandlar Migrationsverket motsvarande utbildning av någon annan
utbildningsanordnare. F.nligt uppgift från Migrationsverket deltar de
flesta ungdomarna i gymnasieåldern, cirka 70 procent, i utbildning.
Övriga ungdomar erbjuds sysselsättning inom ramen för
Migrationsverkets organiserade verksamhet, något som verket är skyldigt
att erbjuda alla aktuella vuxna och ungdomar över 16 år. För dem som
utan giltigt skäl vägrar delta i den organiserade verksamheten skall
dagersättningen reduceras. Detsamma gäller för den som håller sig undan
så att asylutredningen försvåras eller så att beslut om avvisning eller
utvisning inte kan verkställas. Skälen till alt de förväntas delta i
organiserad verksamhet är dels att det är viktigt att motverka
passivisering, dels att aktiviteterna bör ge värdefulla erfarenheter oavsett
om man får tillstånd att stanna i Sverige eller inte.
1 1 § första stycket 3 LMA behandlas även en tredje grupp, nämligen
personer som har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda
skäl medgetts stanna här medan ansökan prövas. Denna grupp består
främst av barn som har familjeanknytning till någon i Sverige. De har rätt
till undervisning men kommunerna har inte någon rätt till ersättning för
detta. Normalt handlar det om en mindre grupp barn varje år. Enligt
uppgift från Migrationsverket består gruppen för närvarande av ca 40
barn och ungdomar i åldern 6-20 år.
Regeringens förslag: Skollagen (1985:1100) skall ändras så att
regeringen i förordning kan meddela föreskrifter även om mottagande
i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg av barn som inte räknas
som bosatta i Sverige.
Regeringens bedömning: De bam som omfattas av 1 § första
stycket 1-3 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. bör
ha tillgång till utbildning inom det offentliga skolväsendet för barn
och ungdom samt förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg på i
huvudsak samma villkor som gäller för bam som är bosatta i Sverige.
Rätten till utbildning inom grundskolan och motsvarande skolformer
bör inte medföra någon skolplikt. Dessa barn bör tas emot i det
offentliga skolväsendet så snart det är lämpligt med hänsyn till barnets
personliga förhållanden. Mottagandet bör dock ske senast en månad
efter barnets ankomst till Sverige. Rätten till gymnasieutbildning bör
gälla om studierna påbörjas före 18 års ålder.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser är positiva till förslaget
att ge aktuella bam tillgång till förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg och
16
utbildning på lika villkor som bam som är bosatta i Sverige. Rädda Prop. 2000/01:115
Barnen och Svenska Flyktingrådet anser att också de bam vars
asylansökan avslagits och som fortfarande vistas i Sverige som ”gömda”
bam skall omfattas av rätten till utbildning. Några remissinstanser bl.a.
Integrationsverket, Lärarnas Riksförbund och Friskolornas Riksförbund
anser att också fristående förskolor och skolor skall omfattas av förslaget.
Några instanser anser att rätten till utbildning skall medföra skolplikt,
däribland Markaryds kommun som anser att samhället behöver det
maktmedel som skolplikten innebär för att kunna stötta och hjälpa barnet.
Vissa remissinstanser tillstyrker att erbjudandet om gymnasieutbildning
gäller om studierna påbörjas före 18 års ålder. Andra, t.ex. Helsingborgs
och Södertälje kommuner och Ombudsmannen mot etnisk diskriminering,
anser att ungdomar skall ha rätt att börja gymnasieskolan t.o.m. det första
kalenderhalvåret det år de fyller 20 år. Flera kommuner anser, av
ekonomiska och administrativa skäl, att en månad är för kort tid för
kommunen för att förbereda mottagandet.
Allmänna utgångspunkter
Bam och ungdomar som ensamma eller tillsammans med sina föräldrar
har lämnat sitt hemland har samma grundläggande behov av omvårdnad
och skydd, av kontinuitet i relation till sina föräldrar och respekt för sin
integritet som andra bam. Men det faktum att de har lämnat eller flytt
från sitt hemland, och ännu inte vet om de far möjlighet att rota sig här,
innebär att dessa bam i många avseenden befinner sig i en svårare
situation än andra. I regeringens skrivelse (1999/2000:137) Bam - här
och nu lämnar regeringen en redogörelse för bampolitiken i Sverige med
utgångspunkt i barnkonventionen. Att uppmärksamma de bam som av
olika skäl har ett särskilt behov av skydd och stöd, t.ex. asylsökande
bam, är en viktig uppgift för regeringens fortsatta politik. Ett led i
regeringens reformarbete för att förbättra dessa barns situation är att
stärka rätten till utbildning.
Sverige har genom ratificeringen av barnkonventionen åtagit sig att
vidta alla lämpliga åtgärder för att genomföra intentionerna i
konventionen och se till att barnets rättigheter enligt konventionen inte
kränks. Konventionens bestämmelser omfattar även bam som vistas
inom en konventionsstats gränser i avvaktan på ett beslut om
uppehållstillstånd. En tillämpning av artiklarna 2, 22 och 28 innebär bl.a.
att staterna skall tillhandahålla kostnadsfri grundutbildning till
flyktingbarn och successivt tillhandahålla utbildning utöver
grundutbildning. För Sveriges del innebär det att dessa bam skall ha
samma rätt till grundutbildning och gymnasieutbildning som svenska
bam.
Svensk lagstiftning stämmer i huvudsak överens med de åtaganden
Sverige gjort genom ratificeringen av konventionen. Vissa förändringar
behöver dock göras såvitt gäller rätten till utbildning, förskoleverksamhet
och skolbarnsomsorg.
17
Rätt till utbildning
Asylsökande bam har enligt nuvarande bestämmelser samma rätt till
grundskoleutbildning som barn bosatta i Sverige. Någon skyldighet för
kommunerna att erbjuda aktuella bam förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg eller att anvisa plats i förskoleklass finns dock inte.
Barnen har inte heller någon rätt till utbildning inom den obligatoriska
särskolan, specialskolan eller sameskolan. Detsamma gäller utbildning
inom gymnasieskolan och gymnasiesärskolan.
Regeringen anser att bam som sökt uppehållstillstånd i Sverige med
stöd av 3 kap. 2 och 3 §§ UtlL och bam som har beviljats tidsbegränsat
uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL (s.k. massflyktingar) bör
ha samma rätt till utbildning som bam bosatta i Sverige. Detsamma bör
gälla barn som av andra skäl ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och
getts rätt att vistas här medan ansökan prövas.
Utbildning är en grundläggande förutsättning för att de bam och
ungdomar som kommer till Sverige på ett bra sätt skall kunna integreras i
det svenska samhället. Även om de inte lår uppehållstillstånd här är
utbildning under tiden de vistas i Sverige av stor betydelse för dem när
de återvänder till hemlandet.
En individuell bedömning utifrån barnets bästa måste göras i varje
särskilt fall. Bam som kommer till Sverige från andra länder har mycket
skiftande kunskaper, erfarenheter och behov. Vissa bam kommer från
tidigare välfungerande skolor i hemlandet medan andra aldrig haft
möjlighet att gå i skolan. Innehållet och uppläggningen av
skolverksamheten måste därför utformas utifrån en bedömning av varje
enskilt bams behov och förutsättningar. För vissa bam är kanske
skolgången ett stöd för att finna en struktur i tillvaron medan andra
kanske inte orkar delta i undervisning lika många timmar som andra
bam. UNHCR understryker vikten av ett flexibelt mottagande för att
barnen lättare skall kunna tillgodogöra sig utbildning i det nya landet.
Enligt regeringens mening kan en bedömning av barnets bästa i praktiken
innebära att de här barnens undervisning tidsmässigt anpassas till barnets
behov. Någon begränsning i bestämmelserna som styr rätten till
utbildning skall dock inte finnas.
Regeringens förslag innebär att berörda ungdomar, i likhet med
ungdomar bosatta i Sverige, far tillgång till gymnasial utbildning.
Sannolikt är det fa av dessa ungdomar som uppfyller behörighetskraven
för nationella program och specialutformade program i gymnasieskolan.
I de allra flesta fall är det utbildning inom det individuella programmet
som blir aktuell. Inom det individuella programmet finns unika
möjligheter att möta elevers olika behov och förutsättningar. Detta skulle
innebära att ungdomarna inom ramen för sin individuella studieplan även
skulle kunna studera kurser på de nationella programmen eller få
arbetslivspraktik.
Rätten till utbildning bör gälla all utbildning inom det offentliga
skolväsendet för barn och ungdom. Ett bam, och dennes föräldrar, kan
dock vända sig till en fristående skola för att där få motsvarande
utbildning. Enligt regeringens mening har den kommunala skolan oftast
större möjligheter att ge asylsökande barn stöd och hjälp från bl.a.
skolpsykolog, kurator, talpedagog och skolhälsovårdens personal. Dessa
Prop. 2000/01:115
18
stödresurser är oftast begränsade i de fristående skolorna. Den Prop. 2000/01:115
kommunala skolan kan också ofta erbjuda modersmålsundervisning inom
många olika språk. Något hinder mot att dessa bam får utbildning i en
fristående skola föreligger dock inte.
Rätten till utbildning bör inte gälla bam som hålls gömda infor
verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut. En kommun far
dock enligt gällande bestämmelser såväl i grundskolan som i
gymnasieskolan ta emot en elev som inte räknas som bosatt i Sverige.
Om en elev har skrivits in i grundskolan eller gymnasieskolan innan
beslut i frågan om uppehållstillstånd har lämnats, finns det heller inte
någon skyldighet för en skola att anmäla att eleven går i den skolan.
Ingen skolplikt
Det är endast bam som är bosatta i landet som har skolplikt. Skolplikten
motsvaras av en rätt att få utbildning inom det offentliga skolväsendet för
bam och ungdom. Som bosatt i landet räknas normalt den som rätteligen
skall vara folkbokförd här. De bam det här är fråga om är inte
folkbokförda i Sverige. Det är inte rimligt att ålägga dessa bam, och
deras föräldrar, en sådan plikt innan något beslut har fattats om att de alls
får stanna här i landet.
För asylsökande barn m.fl. bör därför rätten till utbildning vara ett
erbjudande om utbildning som inte medför skolplikt. Nästan alla dessa
bam i grundskoleåldern tar redan i dag del av undervisningen i
grundskolan. Där så inte sker har kommunen en viktig uppgift att
uppmuntra föräldrarna att låta barnen gå i skolan. Skolan bör också i
dialog med föräldrarna uppmuntra till regelbunden närvaro i skolan.
Vidare har kommunen en skyldighet att följa upp skolgången. Det är
också viktigt, vilket Socialstyrelsen framhåller, att kommunen informerar
föräldrarna om att erbjudandet om skolgång inte medför att barnet
garanteras uppehållstillstånd.
Rätt till gymnasieutbildning upp till 18 års ålder
Barnkonventionen omfattar bam upp till 18 år. Regeringen anser därför
att rätten till gymnasieutbildning bör gälla om studierna påbörjas före 18
års ålder. Självfallet får dock en kommun även erbjuda ungdomar som
fyllt 18 år gymnasieutbildning. Dessa ungdomar erbjuds också
sysselsättning inom ramen för Migrationsverkets organiserade
verksamhet. Enligt studiestödslagen (1999:1395) lämnas studiestöd
endast till studerande som är svenska medborgare eller bosatta i Sverige
huvudsakligen i annat syfte än att genomgå utbildning här. Även i
studiestödshänseende betraktas den som folkbokförd i landet som bosatt
här. Asylsökande bam och ungdomar är alltså inte bosatta i Sverige och
har därför inte rätt till studiestöd. De har dock enligt LMA rätt till bistånd
för sin dagliga livsföring (dagersättning) om de saknar medel.
19
Mottagande i skolan
Prop. 2000/01:115
Barnen bör erbjudas undervisning så snart det är lämpligt för dem med
hänsyn till deras personliga förhållanden. Mottagandet bör dock ske
senast en månad efter barnets ankomst till Sverige. Enligt regeringen är
en månad en rimlig tid såväl med tanke på det enskilda barnets behov
som kommunens möjligheter att ta emot eleven. Den kommun där barnet
vistas bör svara för att utbildningen kommer till stånd.
Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg
Regeringen anser att de barn som har sökt uppehållstillstånd i Sverige
med stöd av 3 kap. 2 och 3 §§ UtlL samt barn som har beviljats
tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL bör
erbjudas förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg på samma villkor som
bam bosatta i Sverige. Detsamma bör gälla bam som av andra skäl
ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och getts rätt att vistas här medan
ansökan prövas. Detta innebär att om föräldrarna förvärvsarbetar eller
studerar eller om barnet har ett eget behov skall barn i åldern 1-6 år
erbjudas förskoleverksamhet (dvs. förskola eller familjedaghem) och
barn i åldern 6-12 år erbjudas skolbarnsomsorg (dvs. fritidshem eller
familjedaghem).
Asylsökande bam befinner sig i många avseenden i en svår situation.
De har skilts från släktingar och vänner utan att veta om de någonsin
kommer att mötas igen. De har lämnat det språk de delade med sin
omgivning, det språk de lärde sig forstå och förklara omvärlden med.
Vissa bam har upplevt våld av olika slag. De har behov av kontinuitet
och trygghet. Den svenska förskolan kan bidra till att ge barnen detta.
Asylsökande bam skall således, precis som i Sverige bosatta bam, efter
en individuell prövning, kunna få förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg utifrån sitt eget behov, dvs. oberoende av föräldrarnas
sysselsättning. För denna grupp bam är det särskilt angeläget att det kan
ske utan onödigt dröjsmål. Det ankommer i normalfallet på
vårdnadshavaren att anmäla behov av plats inom förskoleverksamhet
eller skolbarnsomsorg. För gruppen asylsökande är det därför av stor vikt
att Migrationsverket tidigt informerar om vilka möjligheter som finns
samt är behjälpliga med nödvändiga kontakter.
Av skollagen framgår vidare att bam som av fysiska, psykiska eller
andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall anvisas plats i
förskola eller fritidshem om inte barnets behov av sådant stöd tillgodoses
på något annat sätt. Kommunen skall genom uppsökande verksamhet ta
reda på vilka barn som behöver anvisas plats, verka för att barnen
utnyttjar den anvisade platsen och informera föräldrarna om
verksamheten och syftet med denna.
Enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen om maxtaxa
och allmän förskola m.m. (prop. 1999/2000:129, bet. 2000/0l:UbU5,
rskr. 2000/01:46) kommer allmän förskola för bam i åldern 4-5 år att
införas fr.o.m. den 1 januari 2003. Syftet med reformen är att erbjuda alla
bam i denna åldersgrupp pedagogisk stimulans och gruppgemenskap och
därmed förbättra barnens möjligheter till lärande och utveckling. Enligt
20
regeringens bedömning bör den allmänna förskolan även erbjudas nu Prop. 2000/01:115
aktuella bam i åldem 4-5 år.
Reformen om maxtaxa och allmän förskola omfattar även en rätt för
bam till bl.a. arbetslösa föräldrar att få tillgång till förskoleverksamhet
under tre timmar om dagen eller 15 timmar i veckan. Personer som sökt
uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. 2 och 3 §§ UtlL (flyktingar och
skyddsbehövande i övrigt) har under vissa förutsättningar rätt att arbeta i
landet. Det torde dock endast i undantagsfall bli aktuellt att betrakta
asylsökande som arbetssökande och att de därmed står till arbets-
marknadens förfogande.
Avsikten med att låta barnet få del av förskolan är inte i första hand att
påbörja en integrationsprocess, utan att stärka barnet i den situation det
befinner sig i här och nu utifrån barnets bästa. Förskolans stöd åt barn
och föräldrar kan innebära att familjens förutsättningar väsentligt
förbättras vilket inte minst för barnen innebär att de är bättre rustade att
möta framtiden såväl i Sverige som i hemlandet.
Migrationsverket hänvisar till att man på många ställen i landet har
byggt upp en verksamhet som komplement till och ersättning för
motsvarande kommunal verksamhet. Verket anser att samtliga bam skall
ha rätt till förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg och att det borde
kunna avgöras i samverkan mellan kommunen och Migrationsverket
vilken verksamhet som är bäst för varje bam.
Enligt regeringen bör den familjebaserade bamverksamhet som bedrivs
vid Migrationsverkets anläggningar få fortsätta även om det införs en
skyldighet för kommunen att anordna förskoleverksamhet. Den utgör ett
viktigt komplement till kommunens verksamhet. De allmänna råd för
öppen förskola som Statens skolverk på regeringens uppdrag utfärdat bör
utgöra riktlinjer också för Migrationsverkets bamverksamhet.
Socialförsäkringsutskottet har vid behandling av budgetpropositionen för
2001, utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar framfört att
Migrationsverkets organiserade verksamhet för asylsökande bam skall
hålla samma standard som den allmänna förskolan (bet. 2001/01 :SfU2).
Regeringen avser att ge Migrationsverket i uppdrag att i samverkan med
Skolverket redovisa hur kvaliteten i Migrationsverkets familjebaserade
bamverksamhet kan förbättras, i vilken omfattning asylsökande bam tas
emot i kommunens förskola och vilka insatser som görs för att stödja
barnen samt i vilken omfattning dessa bams behov tillgodoses på något
annat sätt.
Förskolans och skolans roll
Den svenska skolan och förskolan kan ge berörda bam möjlighet till
social kontakt med andra bam och vuxna och genom pedagogisk
verksamhet stimulans till personlig trygghet och utveckling. Vidare kan
personalen i förskolan och skolan ge föräldrarna stöd i föräldrarollen, att
avlasta dem under perioder av kris och sviktande ork och förmåga.
Genom att ta väl hand om bamen kan de också ge föräldrarna och
därmed hela familjen andrum. Personalen i förskolan och skolan blir ofta
de första svenskar som flyktingfamiljerna kommer nära och lär känna.
Senare års erfarenhet av stora flyktingströmmar har inneburit att
21
kunskaperna om flyktingbarns behov samt förskolans och skolans Prop. 2000/01:115
möjligheter att möta dessa är goda.
Författningsreglering
Enligt 8 kap. 5 § regeringsformen skall föreskrifter om kommunernas
befogenheter och om deras åligganden meddelas genom lag. Av 8 kap.
7 § regeringsformen följer att riksdagen i lag kan bemyndiga regeringen
att föreskriva om bl.a. ”undervisning och utbildning”. Detta får anses
omfatta även förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg, som numera
regleras i skollagen.
Enligt 15 kap. 5 § skollagen får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddela föreskrifter om mottagande i det
offentliga skolväsendet av elever som inte räknas som bosatta i riket. I
det offentliga skolväsendet ingår inte förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg. 15 kap. 5 § skollagen bör därför ändras så att den även
omfattar mottagande av barn i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.
Därmed får regeringen ett bemyndigande att - för bam som inte räknas
som bosatta i landet - föreskriva om såväl förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg som utbildning inom det offentliga skolväsendet.
Regeringen avser att med stöd av det nämnda bemyndigandet i
särskilda föreskrifter ange att barn som ansöker om asyl eller skydd i
Sverige enligt 3 kap. UtlL och bam som har beviljats uppehållstillstånd
med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL skall ha tillgång till förskoleverksamhet,
skolbarnsomsorg och utbildning inom det offentliga skolväsendet för
bam och ungdom på i huvudsak samma villkor som bam som är bosatta i
Sverige. Föreskrifterna bör också omfatta bam som av andra skäl ansökt
om uppehållstillstånd i Sverige och getts rätt att vistas här medan
ansökan prövas. Föreskrifterna bör finnas i en särskild förordning. Enligt
regeringens mening bör hela det regelverk som är tillämpligt på i Sverige
bosatta barn även bli tillämpligt på dessa bam, med undantag av vad som
särskilt anges i förordningen. Därmed innefattas samma persongrupper
som avses i 1 § första stycket 1-3 lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl. Dessutom bör bam som omfattas av 8 § andra och
tredje stycket LMA omfattas av föreskrifterna.
Ändringarna i skollagen bör träda i kraft den 1 januari 2002. Den del
av reformen som avser allmän förskola för bam i åldern 4-5 år blir dock,
liksom för andra bam, aktuell först från och med den 1 januari 2003.
22
Prop. 2000/01:115
Regeringens förslag: De bestämmelser i skollagen (1985:1100) som
reglerar en kommuns skyldighet att för en elevs utbildning i en
fristående skola lämna bidrag till den fristående skolan skall ändras.
Av bestämmelserna skall framgå att bidragsbeloppet för bam och
ungdomar som omfattas av förslaget under avsnitt 6 skall vara
detsamma som det belopp som kommunen kan få i statlig ersättning
för en sådan elev.
Regeringens bedömning: Den statliga ersättningen till
kommunerna för kostnader avseende undervisning i grundskolan för
asylsökande bam m.fl. bör höjas. Samma ersättning bör lämnas för
undervisning i skolformer motsvarande grundskolan. En statlig
ersättning till kommuner avseende allmän förskola för asylsökande
bam m.fl. i åldern 4-5 år bör införas. En ersättning till kommuner
avseende förskoleklass för dessa bam bör också införas. Vidare bör en
ersättning till kommuner avseende gymnasieutbildning för
asylsökande ungdomar m.fl. införas.
Arbetsgruppens förslag: Stämmer i huvudsak överens med
regeringens bedömning. Arbetsgruppen lämnar i promemorian inget
förslag om nivån för den kommunala ersättningen till kommuner för
anordnande av allmän förskola för bam i åldern 4-5 år eftersom denna
reform då inte var beslutad av riksdagen. Arbetsgruppen lämnar heller
inte något förslag om ersättning till fristående skolor.
Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser, framför allt kommuner,
framför synpunkter på ersättningsbeloppens nivå. Svenska
Kommunförbundet anser att kostnadsersättningen inte skall baseras på
marginalkostnadsresonemang utan skall utges med beaktande av
kommunernas totala kostnader för verksamheten. Ett flertal av
remissinstanserna har påpekat att förslaget saknar finansiering för
asylsökande bam i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.
Migrationsverket framhåller att det klart bör framgå av förordningstexten
vilka kostnader som schablonbeloppet skall täcka. Migrationsverket
anser även att frågan om finansiering av förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg för barnen inte är tillräckligt utredd. Statskontoret
tillstyrker arbetsgruppens förslag om att ersättningen till kommunerna
skall baseras på ett marginalkostnadsresonemang. Friskolornas
Riksförbund anser att det inte kan vara problematiskt att involvera de
fristående skolorna och föreskriva att den statliga ersättningen som skulle
gått till mottagande kommun, i stället går till den fristående skola som
föräldern valt att låta sitt bam gå i.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I dag utgår
ersättning till kommuner för kostnader för grundskoleundervisning i
enlighet med förordningen (1990:927) om statlig ersättning för
flyktingmottagande m.m. Detta bör gälla även fortsättningsvis.
Föreskrifterna bör kompletteras med bestämmelser om ersättning till
kommuner för kostnader för utbildning i andra skolformer.
Regeringen anser att den statliga ersättningen till kommunerna för
kostnader avseende undervisning i grundskolan för asylsökande bam
23
m.fl. från och med den 1 januari 2002 bör höjas till 46 600 kronor per Prop. 2000/01:115
barn och år. Samma ersättning bör lämnas för undervisning i skolformer
motsvarande grundskolan. En ersättning till kommuner avseende
förskoleklass för dessa bam bör införas med 23 800 kronor per barn och
år. Vidare bör en ersättning till kommuner avseende gymnasieutbildning
för asylsökande ungdomar m.fl. införas med 53 000 kronor per person
och år. Migrationsverket har möjlighet att enligt ovan nämnda förordning
efter särskild prövning lämna ersättning till en kommun för elever med
särskilt behov av stöd och för andra extraordinära kostnader. Detta bör
gälla även i fortsättningen, t.ex. för bam i särskolan. De angivna
beloppen bör gälla för ett år. För bam som tas emot i förskola eller skola
under del av ett år bör motsvarande avdrag göras på ersättningsbeloppet.
Enligt de nuvarande bestämmelserna om ersättning för kostnader för
grundskoleundervisning lämnas den statliga ersättningen i form av ett
högsta ersättningsbelopp. Regeringen anser att det högsta
ersättningsbeloppet bör omvandlas till en schablonersättning, eftersom
kommunen nu far det totala ansvaret. Regeringen anser vidare att en
statlig ersättning till kommuner avseende allmän förskola för
asylsökande bam m.fl. i åldern 4-5 år bör införas från och med den 1
januari 2003. Denna ersättning bör för detta år uppgå till 30 000 kronor
per bam och år.
Förslaget innebär en utökning av det kommunala ansvaret att erbjuda
förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg och utbildning. Kommunerna
kommer att kompenseras för statligt beslutade åtgärder som riktas mot
den kommunala verksamheten. Regeringen grundar sina bedömningar
om schablonersättningar på marginalkostnadsberäkningar. Antalet
asylsökande barn och ungdomar m.fl. utgör en relativt liten grupp av det
totala antalet bam i skolan och kan därmed förväntas medföra endast
mindre volymökningar som beräknas inrymmas inom befintliga lokaler.
De föreslagna schablonbeloppen förväntas täcka de totala kostnaderna
med undantag av kostnader för skollokaler.
Om en fristående skola tar emot en asylsökande elev, eller en elev som
vistas i Sverige under liknande omständigheter, bör kommunens
skyldighet att till den fristående skolan lämna bidrag för eleven avse
samma belopp som kommunen får i statlig ersättning enligt förordningen
om statligt flyktingmottagande m.m. Det innebär att det för dessa elever
bör gälla andra bidragsregler än de som nu finns i skollagen. Skollagen
bör därför ändras så att det klart framgår att det bidragsbelopp en
kommun i ett sådant fall är skyldig att lämna till en fristående skola, skall
vara det som regeringen har föreskrivit i nämnda förordning.
Ett flertal av remissinstanserna påpekar i sina remissvar att reformen
kommer att leda till ökade kostnader för kommunerna till följd av att de
skall erbjuda förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg till de aktuella
barnen på samma villkor som barn som är bosatta i landet, dvs. om
föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar eller om barnet har ett eget
behov av verksamheten. I de fall 1-3-åringar tas emot i den kommunala
förskolan kan en kommun liksom tidigare fa ersättning för detta inom
ramen för Migrationsverkets mottagandeverksamhet. I beräkningarna har
hänsyn tagits till att ett visst antal bam i åldern 1-3 år kommer att gå i
den kommunala förskolan och att kommunen kan få ersättning för detta
efter överenskommelse med Migrationsverket. Vad avser den allmänna
24
förskolan bedömer regeringen att även asylsökande bam kommer att Prop. 2000/01:115
delta i denna och att en statlig ersättning till kommunerna därför bör
lämnas för denna verksamhet.
Migrationsverket har erhållit en resursförstärkning för att kunna höja
kvaliteten i den familjebaserade bamverksamheten.
Denna reform, givet aktuella prognoser för antalet asylsökande, beräknas
öka de statliga kostnaderna för mottagande av asylsökande m.fl. med ca
40 miljoner kronor fr.o.m. 2002 och ca 50 miljoner kronor fr.o.m. 2003.1
2001 års ekonomiska vårproposition har medel för den föreslagna
reformen beräknats under utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar.
25
Prop. 2000/01:115
Förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100)
1 §
1 denna inledande paragraf i skollagen anges vilka utbildningsformer och
vilken annan verksamhet som regleras i skollagen. Ändringen i tredje
stycket innebär att för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg gäller,
förutom bestämmelserna i 2 a kap., även bestämmelserna i 15 kap. 5 §
skollagen.
10 b och 10 c §§
I dessa paragrafer införs bestämmelser som innebär att det belopp cn
kommun skall betala i bidrag till en fristående skola för en asylsökande
elev som genomgår utbildning i förskoleklass i en sådan skola, skall vara
detsamma som det belopp som kommunen kan få i statlig ersättning för
en sådan elev. En asylsökande elev omfattas av 1 § första stycket 1 lagen
(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA). För en sådan
elev lämnas statsbidrag enligt särskilda bestämmelser. Detsamma gäller
elever som inte är asylsökande, men som vistas i Sverige under liknande
omständigheter. Med detta avses elever som omfattas av 1 § första
stycket 2 eller 3 alternativt 8 § andra eller tredje stycket LMA.
6,6 a , 8 a och 8 c §§
I dessa paragrafer införs bestämmelser som innebär att det belopp en
kommun skall betala i bidrag till en fristående skola för cn asylsökande
elev som genomgår utbildning i en sådan skola, skall vara detsamma som
det belopp som kommunen kan fö i statlig ersättning för en sådan elev.
En asylsökande elev omfattas av 1 § första stycket 1 lagen (1994:137)
om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA). För en sådan elev lämnas
statsbidrag enligt särskilda bestämmelser. Detsamma gäller elever som
inte är asylsökande, men som vistas i Sverige under liknande
omständigheter. Med detta avses elever som omfattas av 1 § första
stycket 2 eller 3 alternativt 8 § andra eller tredje stycket LMA.
5§
Genom paragrafen har regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer ett bemyndigande att meddela föreskrifter om mottagande i
det offentliga skolväsendet av elever som inte räknas som bosatta i
landet. Ändringen innebär att bemyndigandet att meddela föreskrifter
utsträcks till att omfatta även mottagande av bam i förskoleverksamhet
och skolbarnsomsorg.
26
Prop. 2000/01:115
Bilaga 1
Av de totalt 56 remissinstanserna har 47 inkommit med yttrande. Av
dessa har 2 valt att inte yttra sig i förslagen.
Remissyttranden har inkommit från Statskontoret, Migrationsverket,
Utlänningsnämnden, Socialstyrelsen, Barnombudsmannen (BO),
Riksrevisionsverket (RRV), Statens skolverk, Statens institut för
handikappfrågor i skolan (SIH), Skolväsendets överklagandenämnd,
Malmö högskola (lärarutbildningen), Ungdomsstyrelsen,
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Integrationsverket,
Botkyrka kommun, Gullspångs kommun, Göteborgs kommun,
Hallstahammars kommun, Helsingborgs kommun, Hultsfreds kommun,
Jönköpings kommun, Karlskrona kommun, Karlstads kommun, Laxå
kommun, Malmö kommun, Markaryds kommun, Norrköpings kommun,
Stockholms kommun, Sundsvalls kommun, Södertälje kommun,
Trollhättans kommun, Töreboda kommun, Umeå kommun, Upplands
Väsby kommun, Ånge kommun, Örebro kommun, Svenska
Kommunförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation
(SACO), Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund (LR), Skolledarna,
Friskolomas Riksförbund, Rädda Barnens Riksförbund, United Nations
High Commissioner For Refugees (UNHCR) samt Svenska
flyktingrådet.
Samtliga remissinstanser är positiva till utredningens grundansats, att
asylsökande barn och bam som har beviljats tidsbegränsat
uppehållstillstånd skall ha rätt till utbildning på i princip samma villkor
som bam bosatta i Sverige. Rädda Barnen och Svenska flyktingrådet gör
tillägget att även de bam vars asylansökan avslagits och som fortfarande
befinner sig i Sverige som s.k. gömda bam skall omfattas av rätten till
utbildning. Flera remissinstanser har valt att inte närmare kommentera de
olika förslagen, alternativt valt att kommentera endast de delar av
betänkandet som de har helt eller delvis annan uppfattning om. En vanlig
kommentar är att man anser det nödvändigt att det nuvarande regelverket
förändras så att det överensstämmer bättre med Förenta Nationernas
konvention om barnens rättigheter, Barnkonventionen.
En del remissinstanser tycker att tillgången till utbildning också skall
omfatta rätten att välja fristående förskolor och skolor och inte bara det
offentliga skolväsendet. Förslaget om att rätten till utbildning för dessa
barn inte skall innebära skolplikt avstyrks av en del instanser med
motiveringen att mottagarlandet skall uppmuntra regelbunden närvaro i
skolan. Vissa instanser tycker att asylsökande ungdomar bör erbjudas
gymnasieutbildning t.o.m. det år de fyller tjugo år, alltså på samma
villkor som svenska ungdomar.
Prop. 2000/01:115
Samtliga kommuner tillstyrker huvudförslaget men majoriteten är Bilaga 1
negativt ställd till förslaget om den statliga ersättningen till kommunerna.
Flera kommuner anser beloppen vara för lågt satta för att kunna täcka
kommunens kostnader och vissa tycker att beräkningsmetoden som
arbetsgruppen använt är felaktig, man tycker att ersättningen skulle ha
beräknats på den verkliga kostnaden i stället för på en beräknad
marginalkostnad.
Asylsökande barn och barn som har beviljats tidsbegränsat
uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § utlänningslagen
(1989:529) skall ha tillgång till förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg
och utbildning inom det offentliga skolväsendet på i huvudsak
samma villkor som gäller för barn som är bosatta i Sverige.
Detsamma skall gälla barn som av andra skäl ansökt om
uppehållstillstånd i Sverige och getts rätt att vistas här medan
ansökan prövas.
Samtliga remissinstanser ställer sig positiva till huvudförslaget. Några
instanser anser dock att de bam vars asylansökan avslagits och som
vistas i Sverige som s.k. gömda bam eller vars avvisningsbeslut inte kan
verkställas, skall omfattas av rätten till utbildning. Några instanser menar
att även fristående förskolor och skolor skall omfattas av förslaget.
Socialstyrelsen och Statens skolverk tillstyrker arbetsgruppens förslag.
UNHCR ser mycket positivt på förslagen. De menar att förslagen är
viktiga dels för att möjligheterna för barnen att integreras i det svenska
samhället ökar, dels för att bamen får med sig nya kunskaper även om de
återvänder till sitt hemland. UNHCR understryker vikten av ett flexibelt
mottagande för att de asylsökande barnen lättare skall kunna tillgodogöra
sig utbildning i det nya landet. RRV ansluter sig till förslaget men
konstaterar att det leder till ökade kostnader och att förslag till
finansiering saknas. Svenska Kommunförbundet har inga invändningar
emot föreslagna förändringar av lagstiftningen under förutsättning att
kommunerna ges full ekonomisk kompensation för sina åtaganden.
Samtliga kommuner ställer sig positiva till huvudförslaget. Södertälje
kommun anser dock att om riksdagen röstar i enlighet med propositionen
Maxtaxa och allmän förskola m.m. (prop. 1999/2000:129) skall
erbjudandet om förskola från och med höstterminen det år barnet fyller
fyra år också gälla asylsökande bam.
En del instanser anser att asylsökande barn och bam som har beviljats
tidsbegränsat uppehållstillstånd bör erbjudas förskola och fritidshem
utifrån sina egna behov oavsett föräldrarnas situation, Malmö kommun
menar att när det gäller förskoleverksamhet bör hänsyn också tas till att
de asylsökande bamen kan ha egna stora behov av förskola och inte
enbart till de vuxnas situation i form av förvärvsarbete eller liknande
skäl. Kommunen menar också att för att den organiserade verksamhet
som bedrivs vid Migrationsverkets anläggningar skall upplevas som
meningsfull och ge struktur för både bam och vuxna bör denna
verksamhet betraktas som förvärvsarbete eller studier och därmed ge
28
berättigande till förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Lärarför- Prop. 2000/01:115
bundet understryker också vikten av barnens behov av förskole- Bilaga 1
verksamhet oavsett om föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar.
Rädda Barnen och Svenska flyktingrådet anser att även de bam vars
asylansökan avslagits och som fortfarande vistas i Sverige som s.k.
gömda bam skall omfattas av rätten till utbildning. BO anser att barn med
avvisningsbeslut som inte kan verkställas till följd av att mottagarlandet
vägrar ta emot barnet också skall ingå in den personkrets som omfattas
av förslagen.
Vissa instanser har synpunkter på att förslaget endast omfattar det
offentliga skolväsendet och menar att asylsökande bam skall ges rätt till
alla skolor på samma villkor som bam bosatta i Sverige. Friskolornas
Riksförbund anser att de inte kan tillstyrka ett förslag som inte också
omfattar en rätt för asylsökande föräldrar att välja fristående skolor för
att tillgodose sina barns rätt till utbildning. Rädda Barnen,
Integrationsverket, LR, Helsingborgs kommun och Umeå kommun anser
att även fristående förskolor och skolor skall omfattas av förslaget.
Integrationsverket konstaterar att friskoloma i dag är etablerade i
samhället, godkända av respektive myndigheter och att det finns en
administrativ ordning för ersättningen. Verket delar inte arbetsgruppens
bedömning att det skulle ”leda för långt” att inkludera friskoloma.
Friskolor förekommer ofta i andra länder och så länge det finns
asylsökande föräldrar och bam som är intresserade av fullt godkända
friskolor i Sverige bör inte frågan lämnas därhän så lättvindigt som görs i
betänkandet. Umeå kommun motiverar sin ståndpunkt med att de
fristående förskolorna och skolorna i dag är ett väsentligt inslag i många
kommuner. De praktiska problem vad gäller ekonomisk kompensation
som förväntas uppstå anser kommunen vara överkomliga.
Migrationsverket vill understryka att verket på många ställen i landet
har byggt upp en verksamhet som komplement till och ersättning för
motsvarande kommunal verksamhet. Verket anser att samtliga bam skall
ha rätt till förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg och att det borde
kunna avgöras i samverkan mellan kommunen och Migrationsverket
vilken verksamhet som är bäst för varje barn.
Skolväsendets överklagandenämnd påpekar att den föreslagna
förordningen inte innehåller något överklagandeförbud vilket kan
innebära att ärenden där man normalt kan överklaga till Skolväsendets
överklagandenämnd också kan komma att överklagas av asylsökande
bam och ungdomar. Nämnden påpekar att det inte framgår av
betänkandet om detta varit avsikten, om så är fallet bör detta klargöras.
Rätten till utbildning inom grundskolan och motsvarande
skolformer skall inte medföra någon skolplikt. Erbjudandet om
gymnasieutbildning gäller om studierna påbörjas före 18 års ålder.
Om dessa förslag är meningarna delade. Av de instanser som har valt
att yttra sig om förslaget om skolplikt är vissa positiva medan några har
synpunkten att skolplikten borde gälla även asylsökande bam i syfte att
uppmuntra regelbunden närvaro. När det gäller förslaget om
29
gymnasieutbildningen menar några instanser att samma åldersgräns Prop. 2000/01:115
borde gälla för asylsökande bam som för ungdomar bosatta i Sverige, Bilaga 1
dvs. start fram till och med det första kalenderhalvåret det år de fyller
tjugo år.
Integrationsverket hänvisar till artikel 18 e i barnkonventionen, som
menar att konventionsstatema skall vidta åtgärder för att uppmuntra
regelbunden närvaro i skolan och för att minska antalet studieavbrott, och
vill därmed poängtera att om skolgången inte blir obligatorisk kan den i
vissa familjer få en underordnad betydelse. Rädda Barnen saknar skäl
eller analys av uppfattningen i utredningen att de asylsökande bamen inte
skall omfattas av skolplikten och skulle därför gäma se ett resonemang
angående förutsättningarna för att ålägga alla bam skolplikt. Ett antal
kommuner tycker att rätten till utbildning inom grundskolan och
motsvarande skall knytas till skolplikten även för asylsökande bam, t.ex.
Botkyrka kommun, Markaryds kommun och Örebro kommun. Markaryds
kommun anser att samhället behöver det maktmedel, som skolplikten
innebär, för att kraftfullt kunna stötta och hjälpa barnet. Malmö kommun
anser att det bör övervägas om inte tillgången till det offentliga
skolväsendet bör motsvaras av skolplikt för barnen eftersom
handläggningen av asylärenden ibland kan ta mycket lång tid. Skolverket
tillstyrker förslaget att rätten till utbildning inom grundskolan och
motsvarande skolformer inte skall medföra någon skolplikt.
Socialstyrelsen framhåller att det är viktigt att kommunen informerar
föräldrarna om att erbjudandet om skolgång inte medför att bamet
garanteras uppehållstillstånd.
Skolverket tillstyrker också förslaget att rätten till gymnasieutbildning
skall gälla om studierna påbörjats före 18 års ålder. Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering anser att asylsökande ungdomar bör erbjudas
gymnasieutbildning på samma villkor som andra ungdomar, dvs. till och
med det år de fyller 20 år, vilket också Helsingborgs och Södertälje
kommuner anser. Göteborgs kommun ifrågasätter det rimliga i att införa
en ny åldersgräns för gymnasieskola för asylsökande ungdomar.
Ett asylsökande barn skall tas emot i det offentliga skolväsendet så
snart det är lämpligt med hänsyn till barnets personliga
förhållanden. Mottagandet skall dock ske senast en månad efter
ankomst till Sverige.
Den kommun där barnet vistas skall ansvara för att utbildningen
kommer till stånd. Undervisningen skall bedrivas med hänsyn till det
enskilda barnets behov och förutsättningar.
Flertalet instanser som yttrat sig över förslaget poängterar att man skall
se till det enskilda barnets behov gällande placering och undervisning i
skolväsendet. Flera kommuner har synpunkten att tiden en månad är för
kort tid för att kunna ta emot bamen i skolväsendet.
BO understryker vikten av att skolverksamheten måste utformas
utifrån en bedömning av varje enskilt barns behov och förutsättningar.
BO har erfarit att det är vanligt att nyinvandrade barn med
uppehållstillstånd inte erbjuds en skolverksamhet som motsvarar deras
30
behov. BO menar därför att det är angeläget att Skolverket får i uppdrag
att följa upp innehåll och kvalitet i skolverksamheten för asylsökande
bam. Rädda Barnen tillstyrker förslaget. Malmö högskola,
lärarutbildningen, ser det som mycket angeläget att stärka barnet i den
situation det befinner sig och att det föreslås ske inom en månad
förefaller rimligt.
Flera kommuner anser att tiden en månad är för kort tid för kommunen
att kunna ta emot bamen i skolväsendet. Stockholms kommun gör
bedömningen att det av ekonomiska och administrativa skäl kan vara
svårt att uppfylla kravet att erbjuda barnen skolgång inom en månad efter
ankomsten till Sverige. Hallstahammars kommun anser att regeln om att
ta emot barnet senast inom en månad fungerar om det rör sig om enstaka
bam eller mindre grupper men om en större grupp skulle anlända vid ett
och samma tillfälle är det inte möjligt att bygga upp en så omfattande
organisation på så kort tid.
Statlig ersättning till kommuner för kostnader för
grundskoleundervisning höjs till högst 44 000 kronor per barn och
år. En motsvarande ersättning införs för asylsökande barn i
obligatorisk särskola, specialskola och sameskola.
En statlig ersättning införs också till kommuner för kostnader
avseende förskoleklass för asylsökande barn på en nivå om högst
22 500 kronor per barn och år.
Vidare införs en ersättning avseende gymnasieutbildning för
asylsökande ungdomar på en nivå om högst 50 000 kronor per barn
och år.
Flertalet kommuner och flera ytterligare instanser är negativt inställda
till förslagen om ersättning. Flera kommuner tycker att ersättnings-
beloppen är för låga för att kunna täcka kommunens kostnader och vissa
kommuner menar att den statliga ersättningen skall bygga på den
verkliga kostnaden och inte på en beräknad marginalkostnad. Även andra
instanser har synpunkter på modell och nivå på ersättningen.
Migrationsverket föreslår att arbetsgruppens föreslagna högsta belopp
för statlig ersättning till kommuner omvandlas till fasta schablonbelopp.
Vidare bör det av förordningstexten uttryckligen framgå vilka kostnader
schablonbeloppet skall täcka. Verket anser även att finansieringen av
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg inte är tillräckligt utredd när
det gäller kostnadsfördelning mellan staten, kommunen och vårdnads-
havaren. Statskontoret tillstyrker arbetsgruppens förslag om att ersätt-
ningen till kommunerna skall baseras på ett marginal-
kostnadsresonemang.
Ett flertal av remissinstanserna har påpekat att förslaget saknar
finansiering för asylsökande bam i förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg. BO saknar förslag om en statlig ersättningsnivå till
kommunerna för förskoleverksamhet i utredningen. Man föreslår att
Migrationsverket tilldelas medel för att ersätta kommunerna för
förskoleverksamhet för bam i åldern 1-5 år så att det blir möjligt för
kommunerna att utan egna kostnadsökningar erbjuda och bedriva
Prop. 2000/01:115
Bilaga 1
31
relevant förskoleverksamhet för asylsökande barn. Ombudsmannen mot Prop. 2000/01:115
etnisk diskriminering förutsätter att en schablonersättning enligt förslaget Bilaga 1
inte medför att asylbarn i kommuner där dc asylsökande utgör en relativt
stor grupp missgynnas i förhållande till asylsökande bam och ungdomar i
andra kommuner. Lärarförbundet menar att om man utgår från barnets
eget behov är förslaget om ersättningen till kommunen inte tillräckligt.
Enligt Lärarförbundet är det en brist i förslaget att kommunerna inte
kompenseras för asylsökande barns tillgång till förskola och fritidshem.
Svenska Kommunförbundet anser att om rätt till förskola och
skolbarnsomsorg skall ingå i förslaget skall kommunernas åtagande, på
samma sätt som gäller för övriga skolformer, motsvaras av en lagstadgad
rätt till kostnadsersättning. Kostnadsersättningen skall inte baseras på
marginalkostnadsresonemang utan skall utges med kommunernas totala
kostnader för verksamheten. Flertalet kommuner anser att dc föreslagna
ersättningarna är för låga för att kunna täcka kommunens kostnader.
Göteborgs kommun understryker vikten av att nya statliga ålägganden
kompenseras fullt ut i enlighet med den finansieringsprincip som gäller
mellan stat och kommun. Markaryds kommun tycker att kostnaden för
utbildning inte torde vara statisk, eftersom flera faktorer såsom
utvecklingen av inflationen, lönekostnader och kommunal ekonomi, och
därmed vilja/förmåga att satsa på skola och utbildning är okända.
Trollhättans kommun och Töreboda kommun anser att hänsyn redan nu
bör tas till allmän förskola för fyra- och femåringar. Jönköpings kommun
och Sundsvalls kommun anser att de föreslagna ersättningsnivåerna är
rimliga. Jönköpings kommun anser även att schablonersättning borde
utgå för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg eftersom det i
realiteten alltid innebär cn kommunal kostnad att placera bam i förskola
och skolbarnomsorg.
Stockholms kommun m.fl. anser att staten bör ersätta kommuner fullt ut
för extra kostnader gällande asylsökande elever i behov av särskilt stöd
och för andra extraordinära kostnader för skolverksamhet. Det anses
angeläget att den statliga ersättningen bygger på den verkliga kostnaden
och inte på en beräknad marginalkostnad. Södertälje kommuns
uppfattning är att schablonbidraget skall räknas fram med en fullständig
kostnadstäckning utifrån Skolverkets statistik. Kommunen motsätter sig
att ett schablonbidrag motsvarande det föreslagna för grundskolan skall
utgå till kommunerna för kostnadstäckning av särskoleverksamheten.
Karlskrona kommun menar att den statliga ersättningen endast täcker en
liten del av vad särskolan och specialskolan kostar och Helsingborgs
kommun menar att ett förtydligande av ersättningsnivå utöver
schablonbeloppet avseende särskola och specialskola bör göras.
Några instanser, däribland Upplands Väsby kommun, LR och SACO,
har haft synpunkter på att ingen ersättning för lokalkostnader finns med i
beräkningarna. När stora grupper av asylsökande tas emot i mindre
kommuner måste ofta verksamhet inrymmas tillfälligt i nya lokaler.
32
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 2001
Prop. 2000/01:115
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Thalén, Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall,
Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Larsson, Wämersson, Lejon,
Lövdén, Ringholm, Bodström
Föredragande: Ingegerd Wämersson
Regeringen beslutar proposition Asylsökande barns skolgång m.m.
33
Prop. 2000/01:115
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummcr för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lag om ändring i skol- |
2 b kap. 10 b § 10 c § första och 9 kap. 6 § fjärde stycket, 6 a § tredje och fjärde 8 a § tredje och fjärde 8 c § andra och tredje 15 kap. 5 § |
34