Redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken
och exporten av krigsmateriel år 2000
Skr.
2000/01:114
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 5 april 2001
Göran Persson
LeifPagrotsky
(Utrikesdepartementet)
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för den svenska exporten av
krigsmateriel under år 2000.1 korthet redovisas även viktigare skeenden på
exportkontrollområdet. Vad särskilt gäller exportkontroll av produkter med
dubbla användningsområden innehåller skrivelsen en redovisning av den nya
EU-reglering som antogs i juni år 2000. Vidare beskrivs översiktligt det
regelverk som tillämpas inom området.
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 114
Innehållsförteckning
Skr. 2000/01:114
1 Sammanfattning.................................................................................4
Avdelning I - Exportkontroll och export av krigsmateriel
2 Krigsmaterielexporten år 2000..........................................................6
3 Lagen om krigsmateriel.....................................................................7
4 Riktlinjerna för krigsmaterielexport..................................................8
5 Inspektionen för strategiska produkter............................................10
6 Exportkontrollrådet..........................................................................11
7 Det teknisk-vetenskapliga rådet.......................................................12
8 Informationsverksamhet avseende exportkontroll..........................12
9 FN-registret och annan internationell rapportering om
vapenöverföringar............................................................................13
10 Samarbetet inom EU på exportkontrollområdet..............................15
11 Internationella vapenembargon........................................................16
12 Internationella ansträngningar för att förebygga och bekämpa
destabiliserande ansamlingar och okontrollerad spridning
av lätta vapen....................................................................................17
13 Försvarsindustrin och internationellt samarbete på krigs-
materielområdet................................................................................18
14 Utvecklingen av internationell handel med krigsmateriel...............20
15 Korruption inom internationell handel med krigsmateriel..............21
Avdelning II - Exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden
16 Internationellt samarbete om exportkontroll...................................21
17 En ny EG-förordning för kontroll av produkter med
dubbla användningsområden........................................................27
18 Kryptografi.......................................................................................32
Bilaga 1 -Svensk krigsmaterielexport år 2000
1 Bakgrund..........................................................................................34
2 Beviljade utförseltillstånd................................................................34
3 Faktiska leveranser...........................................................................38
4 Fördelning av exporten på materielslag...........................................39
5 Exportens geografiska fördelning....................................................41
6 Upplåtelse av tillverkningsrätt, samarbete m.m..............................46
7 Militärt inriktad utbildning..............................................................46
8 Redovisning av ägande i utländska rättssubjekt..............................46
9 De exporterande företagen...............................................................47
10 Utvecklingen av de krigsmaterielproducerande företagens
sysselsättning m.m.......................................................................... 47
Bilaga 2 Exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden
år 2000............................................................................... 49
Bilaga 3 Svenska riktlinjer för krigsmaterielexport och annan
utlandssamverkan.....................................................................51
Bilaga 4 EU:s uppförandekod för vapenexport......................................53
Bilaga 5 Medlemsskap i multilaterala kontrollarrangemang.................64
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 2001 ..............65
3
Skr. 2000/01:114
\* Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 114
Skr. 2000/01:114
Exportkontrollen är en viktig nationell angelägenhet. Kontrollen av
krigsmatcrielexporten är grundad på nationellt fastställda regler och bör så
förbli även om inslaget av internationell dialog ökat under senare år,
framförallt inom ramen för EU-samarbetet. Kontrollen av produkter med
dubbla användningsområden bygger i första hand på internationellt
samarbete inom ramen för särskilda överenskommelser där parterna åtar sig
att i vissa situationer förhindra spridningen av de produkter som omfattas.
På krigsmaterielområdet präglas skeendet av den europeiska
försvarsindustrins rationalisering. De senaste åren har en rad
gränsöverskridande sammanslagningar och samarbeten ägt rum. Denna
utveckling förväntas fortsätta. Bakgrunden står att finna bl.a. i det kalla
krigets slut, som medfört en förändrad hotbild och minskade ekonomiska
ramar för försvarsmaterielanskaffning i de flesta länder. Krympande
resurser och kraftigt stigande utvecklingskostnader för varje ny generation
materiel har medfört en insikt i de flesta europeiska länder med en
försvarsindustri av någon betydenhet att renodlade nationella försvars-
industrier av ekonomiska skäl inte längre går att upprätthålla.
Utvecklingen går överallt mot nedskärningar och omstruktureringar av
nationella försvarsindustrier. Den amerikanska industrin kan generellt sett
sägas ligga före sina europeiska motsvarigheter i denna utveckling. Olika
initiativ har därför tagits av såväl Europeiska kommissionen som enskilda
regeringar i ett försök att påskynda och underlätta en omstrukturerings-
process i Europa. Målsättningen är att skapa förutsättningar för en
försvarsindustri som kan hävda sig i konkurrens med den hårt
rationaliserade och storskaliga amerikanska och därmed motverka en alltför
stark amerikansk dominans på försvarsmaterielområdet.
Den svenska synen på utvecklingen tydliggjordes i 1996 års försvarsbeslut
(jfr prop. 1995/96:12 och 1996/97:4) och i propositionen Det nya försvaret
(prop. 1999/2000:30). Svensk försvarsindustri har uppmanats att gå ut och
söka stärkt internationellt samarbete. Även om en inhemsk försvarsindustri
inte längre kan upprätthållas på samma sätt som tidigare - av de skäl som
beskrevs ovan - är det av vikt för Sverige att bibehålla kvalificerad teknisk
kompetens på området och att säkerställa en betryggande materiel-
försörjning som en förutsättning för att vi ska kunna upprätthålla vår
militära alliansfrihet. Den svenska försvarsindustrins fortbestånd som del av
en större europeisk industri innebär att det tidigare oberoendet byts mot
ömsesidiga beroenden som bedöms ge goda förutsättningar att säkra
matcrielleveranser till det svenska försvaret vid behov. Vidare torde en
omstrukturering på europeisk nivå underlätta en minskning av rådande
överkapacitet inom europeisk försvarsindustri, vilket i sin tur minskar
trycket att exportera för att kompensera bortfallet av inhemska
beställningar. Detta bedömer regeringen vara en i sig eftersträvansvärd
effekt.
Sverige har under 2000 fortsatt sitt deltagande i det s.k. Letter of Intent- 2000/01:114
initiativet (Loi) som undertecknades av försvarsministrarna i Frankrike,
Italien Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland i juli 1998. Detta
arbete syftar till att identifiera och vidta åtgärder för att underlätta
försvarsindustrins omstrukturering. I juli 2000 undertecknades det s.k.
Ramavtalet (Framework Agreement) inom ramen för Lol-initiativet. Bland
de områden som ingår i ramavtalet återfinns exportkontrollprocedurer. En
viktig ambition på detta område har varit att undvika att skilda exportbesked
i olika länder blir en faktor som påverkar utformningen av gräns-
överskridande industrisamarbeten. Genom ett i förväg etablerat ramverk
undviks en situation där olika länders regelverk ställs mot varandra. Detta
arbete redovisas mer utförligt i skrivelsens avsnitt 13.
Arbetet inom ramen för den gemensamma uppförandekod för vapenexport
som Europeiska unionen antog den 8 juni 1998 har också fortsatt under
2000 och redovisas i skrivelsens avsnitt 11. Båda aktiviteterna är exempel
på processer som över tiden kan leda till ett gradvis närmande mellan EU-
ländemas politik på exportkontrollområdet och en ökad grad av restriktivitet
och ansvarstagande i Europa som helhet.
Sverige deltar aktivt i det internationella samarbetet i ett flertal
internationella fora for att främja en ansvarsfull exportpolitik, effektiva
exportkontrollprocedurer, och ökad öppenhet på området. Stor vikt fästs vid
de internationella ansträngningar som pågår för att förebygga och bekämpa
destabiliserande ansamlingar och okontrollerad spridning av lätta vapen, bl.a.
inför den FN-konferens som ska hållas i juli år 2001. I linje med den
svenska regeringens strävan att motverka korruption inledde regeringen år
1999 ett samarbete med den internationella frivilligorganisationen för
korruptionsfrågor Transparency International, i syfte att få till stånd arbete
på temat korruption inom handeln med krigsmateriel. Samarbetet
möjliggjorde genomförandet i februari 2000 ett seminarium i Stockholm på
detta tema. Samarbetet fortsatte under år 2000 och en andra konferens i
ämnet genomförs i Storbritannien under våren 2001.
Redovisningen av krigsmaterielexporten återfinns i skrivelsens första
avdelning samt i bilaga 1.
Vad gäller kontrollen av produkter med dubbla användningsområden
karakteriseras skeendet av en strävan att systematiskt förstärka det
samarbete som grundlagts i en serie exportkontrollarrangemang. Av störst
praktisk betydelse är det informationsutbyte som äger rum löpande i de
olika exportkontrollarrangemangen. Detta utbyte ger exportkontroll-
myndigheterna möjlighet att skilja legitim civil handel från sådan
anskaffning som ytterst syftar till att stödja program för utveckling eller
tillverkning av massförstörelsevapen, eller andra destabiliserande militära
ändamål. Den 28 september 2000 trädde en ny EG-förordning i kraft, nr
1334/2000 om upprättandet av en ny gemenskapsordning för kontroll av
produkter och teknik med dubbla användningsområden (EGT nr L 159,
30.6.2000 s.l),. Därmed slutfördes en revision av den tidigare förordningen
på området, som påbörjades 1998. Den nya förordningen innebär att Skr. 2000/01:114
exportkontrollen inom EU på detta område ytterligare har harmoniserats och
att utrymmet för och behovet av nationella särregleringar sålunda har
minskat. Detta har föranlett en omfattande ändring av den svenska
lagstrukturen och antagandet av en ny lag (2000:1064) om kontroll av
produkter med dubbla användningsområden samt tekniskt bistånd. Liksom i
den föregående förordningen från 1994, uppställs i den nya förordningen
1334/2000 bindande regler för medlemsstaternas tillämpning av
exportkontrol Iregimcmas förpliktelser.
Redovisningen av kontrollen över produkter med dubbla användnings-
områden återfinns i en andra avdelning samt i bilaga 2.
Regeringen har varje år sedan 1985 lämnat riksdagen en skrivelse med
redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten. Härigenom förses
riksdagen med en samlad information om krigsmaterielexporten, samtidigt
som underlag ges för en bredare allmän debatt. Viss försiktighet är påkallad
när det gäller att utläsa trender ur siffermaterialet. Exporten av krigsmateriel
från Sverige är begränsad. Enstaka försäljningar av större system orsakar
därför kraftiga svängningar uppåt eller nedåt i den årliga statistiken som inte
kan förknippas med någon långsiktig trend.
Uppgifterna i den årliga skrivelsen baseras på lagstadgad rapportering från
de krigsmaterieltillverkande företagen. Inspektionen för strategiska produk-
ter (ISP) har sammanställt denna och inkommit med underlag till en
redogörelse för krigsmaterielexporten år 2000 som redovisas i bilaga 1.
Värdet av den totala fakturerade försäljningen av krigsmateriel (inom och
utom riket) under år 2000 uppgick till 11 107,8 miljoner kronor, motsvarande
en minskning med ca 1 % jämfört med år 1999. Värdet av exportleveranserna
av krigsmateriel under år 2000 var 4 371 miljoner kronor, en ökning med
19,6 % jämfört med föregående år räknat i löpande priser. Exporten svarade
således för drygt 39 % av försvarsindustrins totala fakturerade försäljning av
krigsmateriel under året. Krigsmatcrielexportens andel av den totala
varuexporten har under år 2000 ökat från 0,52 % till 0,55 %.
Värdet av de utförscltillstånd som beviljats har under 2000 minskat med
35 % från föregående års 7 153 mkr till årets 4 640 mkr. Denna minskning har
uteslutande skett avseende materiel som klassas som övrig krigsmateriel (ÖK).
Jämfört med 1999 har utförseltillstånden i ÖK-kategorin under 2000 minskat
med knappt 63 %. Beviljade utförseltillstånd avseende krigsmateriel för strid
(KS) har i stället ökat med knappt 119 % från 1 082 mkr år 1999 till 2 369 mkr
2000.
Som framgår av diagram i bilaga 1, figur 1, har värdet av beviljade
tillstånd varierat kraftigt under senare år medan värdet av faktiska
leveranser uppvisat mindre variationer. Förklaringen till detta är att ett
enskilt utförseltillstånd ofta fullföljs genom delleveranser under två eller
flera år.
Tillverkning och utförsel av krigsmateriel regleras genom lagen (1992:1300)
om krigsmateriel (ändrad senast 2000:1248) och förordningen (1992:1303)
om krigsmateriel (ändrad senast 2000:64). Båda författningarna trädde i kraft
den 1 januari 1993 och ersatte lagen (1983:1034) om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558) om förbud mot
utförsel av krigsmateriel, m.m. med tillhörande förordningar.
Den nuvarande lagen bygger i allt väsentligt på den tidigare lagstiftningen
liksom på tidigare praxis. Jämfört med denna innehåller den emellertid en
vidgning av krigsmaterielbegreppet samt förenklingar, förtydliganden och
moderniseringar av de bestämmelser som gäller för kontrollen över
tillverkning och för utlandssamverkan avseende krigsmateriel.
Krigsmateriellagen föreskriver att krigsmateriel inte får tillverkas utan
tillstånd. Även all försvarsindustrien utlandssamverkan förutsätter tillstånd.
Med utlandssamverkan förstås exportförsäljning eller annat tillhandahållande
(bl.a. överlåtelse eller förmedling) av krigsmateriel. Vidare omfattar
begreppet upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätter, avtal med någon i
utlandet om att gemensamt med denne eller för dennes räkning utveckla
krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel eller om att
gemensamt tillverka krigsmateriel. Slutligen krävs tillstånd, med vissa
undantag, för att bedriva militärt inriktad utbildning.
Enligt lagen indelas krigsmateriel i två kategorier, krigsmateriel för strid
(KS) och övrig krigsmateriel (ÖK). Bestämmelser om vilken materiel som
innefattas i de två kategorierna återfinns i krigsmaterielförordningen.
I den nya förordning för kontroll av produkter med dubbla användnings-
områden som trädde i kraft i september 2000 finns i vissa fall krav på
exporttillstånd för produkter som ej ingår i begreppet krigsmateriel, men som
hör samman med exporterad krigsmateriel. För vidare information om nya
regelverket i det aktuella hänseendet, se avsnitt 17 i denna skrivelse.
Beslut om utförseltillstånd fattades t.o.m. den 31 januari 1996 enbart av
regeringen. I ärenden som inte avsåg utförsel i större omfattning eller i övrigt
inte var av större vikt utövades beslutsrätten av det statsråd som hade till
uppgift att föredra ärenden om tillstånd till utförsel av krigsmateriel. Ej
delegerade regeringsbeslut omfattade 98 % av det totala värdet av givna
tillstånd år 1995. Sedan den 1 februari 1996 fattas beslut i utförselärenden i
första hand av Inspektionen för strategiska produkter (ISP) utom i de ärenden
Skr. 2000/01:114
som bedöms vara av principiell betydelse eller annars av särskild vikt, vilka Skr- 2000/01.114
skall överlämnas till regeringen för avgörande.
En ändring i förordningen om krigsmateriel som skedde 1999 innebär att
polismyndigheten under vissa förutsättningar kan pröva frågor om utförsel av
sådana handeldvapen och delar till dem som utgör övrig krigsmateriel och i
förekommande fall tillhörande ammunition, om den sökande är berättigad att
inneha vapnet här i landet enligt vapenlagen (1996:67). Detta gäller bland
annat om överföringen skall ske till en enskild person eller vapenhandlare i ett
land som är medlem i OECD.
Enligt 1 § andra stycket lagen (1992:1300) om krigsmateriel får tillstånd
enligt lagen lämnas endast om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska
skäl för det och det inte strider mot Sveriges utrikespolitik. De närmare
principerna för prövningen har lagts fast i regeringens praxis och har
kommit till uttryck i regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport och annan
utlandssamverkan som riksdagen också ställt sig bakom (jfr prop.
1991/92:174 s. 41 f., prop. 1995/96:31 s. 23 f. och bet. 1992/93:UU1).
Riktlinjerna fogas till denna skrivelse som bilaga 3.
Riktlinjerna uttolkas med brett parlamentariskt stöd och är vägledande för
Inspektionen för strategiska produkter (ISP) vid prövningen av ärenden om
tillstånd enligt lagen och förordningen om krigsmateriel.
Riktlinjerna är försedda med två övergripande kriterier för när tillstånd
enligt lagen kan lämnas, nämligen dels att utlandssamverkan är erforderlig
för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande
eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, dels att samverkan inte står i
strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik. Dessa
övergripande kriterier kan anses utgöra en precisering av 1 § andra stycket,
lagen om krigsmateriel.
I riktlinjerna preciseras också de faktorer som bör beaktas i samband med
prövningen av ett enskilt ärende. Ett grundkrav är att alla för ärendet
betydelsefulla omständigheter skall beaktas, oavsett om de uttryckligen
anges i riktlinjerna eller ej. Dessa bedömningskriterier tillämpas också på
samverkan med person eller företag i utlandet avseende utveckling eller
tillverkning av krigsmateriel. Sverige är ett av få EU-länder som har en
lagstiftning som även omfattar förmedling av krigsmateriel (arms
brokerage).
Riktlinjerna framhåller särskilt den vikt som vid den utrikespolitiska
bedömningen av varje utförselärende skall fästas vid respekten för mänskliga
rättigheter i mottagarlandet. Situationen i mottagarlandet vad gäller mänskliga
rättigheter skall alltid vägas in även i de fall då det är fråga om utförsel av
materiel som i sig inte kan användas för att kränka mänskliga rättigheter.
Riktlinjerna anger tre typer av ovillkorliga hinder som, om de inträffar, Skr. 2000/01.114
anses omöjliggöra export. De tre är: sanktion beslutad av FN:s säkerhetsråd,
internationella överenskommelser som Sverige biträtt (t.ex. EU-sanktioner),
samt exportstopp som påbjuds enligt de folkrättsliga reglerna om export från
neutral stat under krig.
Breddningen av krigsmaterielbegreppet år 1993 åtföljdes av en indelning av
krigsmateriel i två kategorier för vilka uppställts delvis olika riktlinjer för
utförsel. För kategorin krigsmateriel för strid (KS) gäller att tillstånd till
export inte bör ges till en stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan
stat, en stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till
väpnad konflikt, en stat som har inre väpnade oroligheter eller en stat där det
förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter.
Detta är samma krav som tillämpades före 1993, med den skillnaden att
förekomsten av kränkningar av de mänskliga rättigheterna tidigare endast
behövde beaktas om materielen i sig kunde användas för att kränka de
mänskliga rättigheterna. I detta avseende skiljer sig Sverige från vissa andra
EU-länder.
För utförsel av övrig krigsmateriel (ÖK), som i stor utsträckning omfattar
produkter som före år 1993 inte betraktades som krigsmateriel (exempelvis
spaningsradarer eller simulatorer för utbildningsändamål) gäller att
utförseltillstånd bör beviljas till länder som inte befinner sig i väpnad konflikt
med någon annan stat, som inte har inre väpnade oroligheter eller där det inte
förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Risk
för väpnad konflikt utgör således inte ett särskilt kriterium i bedömningen
avseende utförsel av övrig krigsmateriel
De skilda riktlinjerna för krigsmateriel för strid respektive övrig
krigsmateriel innebär att en större länderkrets kan komma i fråga som
mottagare av övrig krigsmateriel, dvs. icke förstörelsebringande materiel, än
för krigsmateriel för strid. Genom utvidgningen av krigsmaterielbegreppet år
1993 synliggörs och redovisas export som tidigare var oreglerad. Denna
export blir i och med ändringen 1993 också föremål för en politisk prövning.
När det gäller följ dleveranser anger riktlinjerna att "tillstånd bör ges till
utförsel av reservdelar till tidigare, med vederbörligt tillstånd exporterad
krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder möter. Detsamma bör gälla andra
leveranser, t.ex. av ammunition, som har samband med tidigare utförsel eller
där det annars vore oskäligt att inte ge tillstånd".
När det gäller samarbete med utländsk part gäller att export till tredje land
bör bedömas i enlighet med de svenska riktlinjerna om produkten har
övervägande svensk identitet. Om produkten har övervägande utländsk
identitet, eller om det föreligger ett starkt svenskt försvarspolitiskt intresse av
samarbetet, kan samarbetslandets regler om utförsel tillämpas för export
därifrån.
Skr. 2000/01:114
Inspektionen för strategiska produkter (ISP) inrättades den 1 februari 1996,
med ansvar för den kontroll som föreskrivs i lagen (1992:1300) om krigs-
materiel och lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla
användningsområden och av tekniskt bistånd, med tillhörande förordningar.
Inspektionen övertog därmed ansvaret för merparten av de ärenden som
tidigare beslutades av regeringen efter beredning i Krigsmaterielinspektionen
(K.MI) och den enhet inom Utrikesdepartementet som svarade för strategisk
exportkontroll. Sedermera har ISP även utsetts att vara nationell myndighet
inom ramen för FN:s konvention om förbud mot kemiska vapen (CWC).
ISP ansvarar således för tillstånds- och utförselfrågor avseende såväl
krigsmateriel som produkter med både civil och militär användning
(produkter med dubbla användningsområden eller ”dual-use produkter”).
Myndigheten har enligt la § lagen om krigsmateriel och 4 § lagen om
kontroll av produkter med dubbla användningsområden skyldighet att lämna
över ärenden som har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt
till regeringens prövning. ISP verkar i nära samråd med Utrikes-
departementet och Försvarsdepartementet.
ISP har löpande kontakter med de företag som berörs av kontrollverk-
samheten. Vad avser krigsmateriel skall företagen till ISP kvartalsvis
redovisa den marknadsföring som de har bedrivit utomlands. Dessa
rapporter ligger till grund för ISP:s återkommande genomgångar med
företagen avseende deras exportansträngningar. Förutom att fatta beslut i
tillståndsärenden granskar ISP de underrättelser som tillverkare av
krigsmateriel är skyldiga att lämna senast fyra veckor innan ett anbud
lämnas eller ett avtal ingås om export av- eller annan utlandssamverkan om
krigsmateriel. Slutligen skall de krigsmaterielexporterandc företagen
rapportera om de leveranser som genomförts med stöd av lämnade tillstånd.
ISP finansieras med avgifter som tas ut av de tillverkande företagen.
Avgifterna beräknas med utgångspunkt från värdet av fakturerade
leveranser av kontrollerade produkter som överstiger 2,5 miljoner kronor
per år. Underlaget för avgiftsuttaget omfattar således både leveranser inom
Sverige och leveranser till utlandet. Något direkt samband mellan avgiftens
storlek och exportens omfattning föreligger således ej. Ett direkt samband
mellan myndighetens verksamhet och industrins betalningar har också
undvikits, genom att avgifterna inbetalas till staten och inte direkt till
myndigheten. Myndighetens löpande verksamhet anslagsfinansieras på
sedvanligt sätt och kostnadstäckning uppnås genom utdebitering av
industrin årsvis i efterskott, då verksamhetens faktiska kostnad liksom
företagens fakturerade leveranser slutgiltigt kan fastställas. Beträffande
ISP:s avgiftssystem skall det även noteras att Statskontoret under år 2000
slutförde ett regeringsuppdrag att genomföra en analys av systemet
10
(Avgiftssystemet för Inspektionen för Strategiska Produkter, 2000:25). Skr. 2000/01.114
Rapportens slutsatser övervägs för närvarande inom Regeringskansliet.
Antalet inkomna ärenden till ISP avseende utförsel uppgick under år 2000
till 1 571, varav 231 avsåg produkter med dubbla användningsområden.
Motsvarande tal var för 1999 1 751 resp. 380 och för 1998 2 040 resp. 447.
Den fortsatta minskningen förklaras bl.a. med att myndigheten i större
utsträckning använder projektlicenser med innehållsmässigt utökat djup och
bredd samt längre giltighetstid. Generella licenser har också införts för
materiel tillhörande svensk eller utländsk försvarsmakt. Inom
verksamhetsgrenen kemvapenkonventionen överlämnades 145 industri-
deklarationer till ISP mot 161 år 1999. Motsvarande antal deklarationer till
konventionens sekretariat OPCW (Organization for the Prohibition of
Chemical Weapons) i Haag var 39 st, jämfört med 37 för både år 1998 och
1999. Med en industrideklaration avses information om den verksamhet som
bedrivits vid företag eller anläggningar som yrkesmässigt använder sig av,
importerar samt exporterar vissa känsligare kemikalier. Under
kemvapenkonventionens verifikationsbestämmelser har OPCW genomfört
inspektion av en svensk anläggning år 2000, jämfört med två år 1999.
Under 1999 införde ISP ett nytt ärendehanteringssystem. Under år 2000
fortsatte rationaliseringsarbetet inom licensieringsområdet för att förenkla den
administrativa processen för ärenden av rutinkaraktär. Målsättningen för ISP
är att utförselärenden av rutinkaraktär skall slutbehandlas inom en månad, på
sikt inom två veckor. Arbetet med att införa en helt elektronisk
licenshantering fortsätter.
Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen skall regeringen i utrikesärenden av
större vikt om möjligt överlägga med Utrikesnämnden före avgörandet.
Vissa utförselärenden som rör krigsmateriel är av sådan art att överläggning
med nämnden är påkallad. Det har emellertid bedömts önskvärt att ge även
andra enskilda utförselärenden av principiell vikt en bredare politisk
förankring. Riksdagen beslutade därför år 1984 på grundval av prop.
1984/85:82 om ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport,
att en rådgivande nämnd i krigsmaterielfrågor skulle inrättas. Nämnden
ombildades den 1 februari 1996 till Exportkontrollrådet i samband med
tillskapandet av Inspektionen för strategiska produkter (ISP). Samtidigt
breddades dess sammansättning för att återspegla den bredare
sammansättning som Utrikesnämnden idag har. I Exportkontrollrådet är
därför samtliga riksdagspartier representerade. Rådet har 10 ledamöter. En
aktuell lista på rådets ledamöter finns på ISP:s webbplats www.isp.se.
Samråd skall ske med Exportkontrollrådet innan beslut fattas i viktigare
ärenden. Rådet sammanträder på kallelse av ISP:s myndighetschef,
11
krigsmaterielinspektören, som även leder överläggningarna. Vid rådets Skr. 2000/01:114
sammanträden presenterar ISP samrådsärenden för övervägande. Vidare
redovisar Utrikesdepartementet bedömningar av de mottagarländer som är
aktuella, och Försvarsdepartementet medverkar med bedömningar avseende
ärendenas försvarspolitiska betydelse. En strävan i rådet är att uttolka
riktlinjerna på ett konsistent sätt, till ytterligare vägledning för inspektionen.
Vidare ges ledamöterna full insyn i handläggningen av utförselärenden
genom att samtliga utförselbeslut för exportförsäljning fortlöpande
redovisas. Genom denna procedur säkerställs en parlamentarisk insyn i
tillämpningen av lagen (1992:1300) om krigsmateriel. Krigsmateriel-
inspektören har även att vid behov höra rådet i frågor som rör tillämpningen
av lagen (1998:397) om strategiska produkter.
ExportkontrolIrådct ersätter inte Utrikesnämnden i sådana ärenden som
regeringen enligt regeringsformen skall överlägga med Utrikesnämnden om.
Under år 2000 höll Exportkontrollrådet nio sammanträden, jämfört med
sju år 1999.
För att bistå krigsmaterielinspektören med beredningen av ärenden som rör
klassificering av krigsmateriel inrättades år 1984 ett särskilt teknisk-
vetenskapligt råd med företrädare för institutioner med överblick över
teknologins tillämpning på civila respektive militära områden. Under år 2000
höll rådet 3 sammanträden, lika många som under 1999 och 1998.
Genom tillskapandet av Inspektionen för strategiska produkter har det
teknisk-vetenskapliga rådets arbetsområde breddats till att vid behov även
omfatta produkter med dubbla användningsområden.
Sverige verkar internationellt för en ökad öppenhet kring handeln med
krigsmateriel. Även nationellt görs ansträngningar för att sprida kunskap
inom detta område. Regeringens offentligt redovisade årliga skrivelse om den
svenska exporten är ett led i regeringens ansträngningar för ökad öppenhet.
Den årliga skrivelsen publiceras på svenska och engelska och finns tillgänglig
på webbplatsema www.ud.se,www.lagrummet.gov.se;www.regeringen.se
samt i Rixlcx (www.riksdagen.se).
Den årsrapport som upprättas inom ramen för EU:s uppförandekod för
vapenexport utgör ett viktigt instrument för att öka insynen på europeisk nivå.
Sverige verkar för att denna rapport kontinuerligt skall förbättras och utökas.
Uppförandekoden återges i bilaga 4 till denna skrivelse men finns även på
12
www.isp.se. Som ytterligare en åtgärd for att främja informationstillgången 2000/01.114
på detta område internationellt har regeringen fortsatt att bidra ekonomiskt
till SIPRI:s Intemet-databas (www.sipri.se) som innehåller information om
nationella och internationella exportkontrollsystem samt viss statistik över
innehav och export.
Att verka nationellt för spridning av kunskap om exportkontrollen, både till
allmänheten och till de företag som berörs är en viktig uppgift för
Inspektionen för strategiska produkter (ISP). ISP gav 1998 ut en reviderad
upplaga av den handbok som senast gavs ut av dåvarande Krigsmateriel-
inspektionen år 1993. Handboken är främst avsedd för dem som inom
försvarsindustrin och vid statliga myndigheter har befattning med ärenden
som rör tillverkning och utförsel av krigsmateriel. Handboken redovisar
gällande lagstiftning, regelverk och handläggningsordning för
tillståndsärenden. En motsvarande handbok för verksamhetsgrenen
Strategiska Produkter publicerades 1998. Under år 2000 har ISP på sedvanligt
vis anordnat seminarier och informationsmöten om sin verksamhet riktat i
första hand till befattningshavare inom industrin. Myndigheten upprättade
1998 en utförlig hemsida på Internet. Adressen är www.isp.se. Under år 2000
har hemsidan vidareutvecklats och även översatts till engelska. Under år 2000
publicerade ISP även en årsbok, med översättning till engelska. Denna utgör
en populärare form av ISP:s årsredovisning och med inslag även av sådan
information som lämnas i regeringens årliga skrivelse till Riksdagen.
Förenta nationernas generalförsamling antog i december 1991 en resolution
som anmodar medlemsländerna att årligen till ett register över konventionella
vapen redovisa såväl sin import som sin export av tyngre konventionella
vapen. Handeln med följande sju vapenkategorier rapporteras: stridsvagnar,
pansrade stridsfordon, grovt artilleri, stridsflygplan, attackhelikoptrar,
stridsfartyg och robotar/robotlavetter. I samråd med försvarets myndigheter
och Inspektionen för strategiska produkter (ISP) sammanställer Utrikes-
departementet aktuella uppgifter som i enlighet med den ovannämnda
resolutionen överlämnas till FN.
För FN-registrets åttonde år, 1999, hade till 2001 års början 92 av FN:s 185
medlemsländer (jämte observatörslandet Schweiz) lämnat uppgifter om sin
export och import av de sju kategorierna tyngre vapen. Genom att rapporter
föreligger från alla större exportörer utom Nordkorea och alla större
importörer utom några länder i Mellanöstern, beräknas drygt 90 % av den
legala världshandeln med angivna vapen omfattas av registret. Sverige deltar
13
endast i begränsad omfattning i världshandeln med aktuella tyngre Skr. 2000/01.114
vapensystem.
För år 1999, som är det senaste rapportåret, redovisade Sverige import från
Tyskland av 3 stridsvagnar Leopard 2 (Strv 122) och 1 splitterskyddat
trupptransportfordon av typen MT-Lbu (Pbv 4020). Sverige redovisade även
import från Schweiz av 3 pansarfordon av typen Piranha (Pbv 4020). På
exportsidan rapporterade Sverige utförsel av 35 stridsfordon CV 9030 till
Norge. Rapporten för år 2000 sammanställs senare under året, efter
färdigställandet av denna skrivelse.
Sverige verkar på olika sätt för ökad rapportering till FN-registret och för
större öppenhet om transfereringar av krigsmateriel. Dessa ansträngningar
ingår som ett led i Sveriges strävan att öka den allmänna öppenheten på detta
område för att därmed öka förtroendet länder emellan och förbättra
informationsunderlagct för en ansvarsfull exportkontroll.
I Organisationens för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) säkerhets-
forum har de deltagande 55 länderna enats om att iaktta vissa principer vid
transfereringar av krigsmateriel, bl.a. att i olika former årligen utbyta
information om handeln med krigsmateriel inom OSSE och att lämna
uppgifter till FN-registret.
Wassenaararrangemangets rapporteringsmekanism avseende krigsmateriel
följer i stort de sju kategorier som rapporteras till FN-registret, vissa
kategorier har emellertid förfinats genom införande av undergrupper. De 33
medlemsstaterna har enats om att två gånger årligen rapportera enligt en
överenskommen praxis, och att ytterligare information då kan inkluderas på
frivillig basis. Denna överenskommelse syftar till att göra det möjligt för
medlemsstaterna att på ett tidigt stadium uppmärksamma destabiliserande
ansamlingar av vapen. Även export av produkter och teknik med dubbla
användningsområden inrapporteras till Wassenaararrangemanget två gånger
årligen.
Samråd om rapporteringen till FN-registret sker sedan 1995 med övriga
medlemmar av EU. I en skrivelse till FN:s generalsekreterare har EU
uppmanat övriga FN-medlemmar att lämna uppgifter även om innehav och
egen produktion av den krigsmateriel som omfattas av registret i syfte att göra
detta mera användbart. Sverige lämnade denna typ av uppgifter till registret
första gången 1997. En översyn av registret skedde under 2000 dock utan att
några konkreta framsteg kunde noteras beträffande utvidgning av registret.
Som ett led i Sveriges strävan efter ökad öppenhet internationellt har sedan
1990 regeringens redogörelse till riksdagen över krigsmaterielexporten
överlämnats till FN i engelsk översättning. Sedan 1996 finns uppgifter
lämnade till FN-registret tillgängliga på FN:s webbplats (www.un.org).
14
Skr. 2000/01:114
Krigsmaterielområdet har identifierats som ett lämpligt område för
samarbete inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik
(GUSP). I rådsarbetsgruppen COARM (Council Working Group on
Conventional Arms Exports) diskuterar de femton medlemsstaterna
regelbundet olika frågor med anknytning till handeln med krigsmateriel. Det
kan exempelvis vara fråga om att utbyta information om synen på enskilda
exportdestinationer, eller gemensamt diskutera hur nationella regelsystem
kan vidareutvecklas för att ta hänsyn till nya förhållanden. Utöver denna
arbetsgrupp finns även ad hoc-gruppen POLARM (ad hoc Working Party
on a European Armaments Policy), som enligt sitt mandat från 1995 bl.a.
har till uppgift att analysera alternativen för en europeisk
försvarsindustripolitik och föreslå fortsatta åtgärder inom ramen för
gemenskapsrätten eller EU:s regelverk.
Den gemensamma uppförandekod för vapenexport som EU:s ministerråd
antog den 8 juni 1998 utgår från och preciserar ytterligare de gemensamma
kriterier för krigsmaterielexport som beslutades av Europeiska rådet i
Luxemburg år 1991 och i Lissabon år 1992. Texten till koden bifogas som
bilaga 4. I koden anges ett antal kriterier som skall tillämpas vid den
nationella prövningen av exportansökningar. Dessa kriterier
överensstämmer i allt väsentligt med de svenska riktlinjerna för
krigsmaterielexport. Koden representerar en minsta gemensam nämnare på
exportkontrollområdet och hindrar inte enskilda medlemsstater från att vara
mer restriktiva. Medlemsstaterna ger i koden uttryck för sin avsikt att
förstärka utbytet sinsemellan av relevant information för att uppnå en ökad
insyn och att gradvis närma den förda exportpolitiken i de olika
medlemsstaterna. Medlemsstaterna skall bl.a. informera varandra om
potentiella exportaffårer som inte medges, s.k. denials. En medlemsstat som
har meddelat en denial skall konsulteras om en annan medlemsstat
överväger att bevilja tillstånd för en i huvudsak identisk transaktion.
Enligt uppförandekoden skall en årlig rapport sammanställas. Varje
medlemsstat upprättar således en rapport över sin export av krigsmateriel
samt om tillämpning av koden för året som gått. Rapporterna sammanställs
av ordförandeskapet och diskuteras vid ett årligt möte i COARM. I samband
med mötet utvärderas uppförandekodens effekter och eventuella
förbättringar av koden diskuteras. Därefter sammanställs en slutlig rapport
som antas av ministerrådet.
Den andra årliga rapporten enligt uppförandekoden antogs av rådet i
november 2000. I linje med svenska målsättningar offentliggjordes
rapporten, liksom föregående år, i EGT (Europeiska gemenskapernas
officiella tidning). Rapporten innehåller bl.a. de riktlinjer som har antagits
för att förbättra tillämpningen av koden, prioriteringar för framtida
samordnade åtgärder och viss statistik över medlemsstaternas export av
konventionella vapen. Rapporten visar att medlemsstaterna under året bl.a.
15
har antagit en gemensam europeisk förteckning över krigsmateriel, vilket ^kr. 2000/01:114
innebär ett viktigt framsteg i arbetet med att öka effektiviteten ytterligare i
den gemensamma uppförandekoden. Vidare har framsteg kunnat noteras
beträffande kontrollen av civil materiel som kan användas för att kränka
mänskliga rättigheter. En lista över sådan materiel har fastställts och
Europeiska kommissionen uppmanats att skyndsamt utarbeta en
kontrollmekanism inom ramen för första pelaren. Man har även fortsatt att
utbyta information om tillämpningen av FN:s, EU:s och OSSE:s embargon i
syfte att utveckla en gemensam praxis.
Enligt uppförandekodens tillämpningsbcstämmelser skall EU:s
medlemsstater uppmuntra andra vapenexporterande länder att ansluta sig till
kodens principer. Ett led i detta arbete var undertecknandet i december år
2000 av en gemensam deklaration mellan EU och USA om att i det
internationella arbetet verka för ökad öppenhet och en ansvarsfull
exportkontrollpolitik.
Hittills har de till EU associerade staterna i Central- och Östeuropa,
Kanada, Cypern samt de EFTA-länder som är medlemmar av EES, dvs
Norge, Island och Liechtenstein anslutit sig till kodens principer. Under år
2000 har även Turkiet och Malta anslutit sig till dessa principer.
Under det första halvåret 2001 innehar Sverige ordförandeskapet for EU.
Resultatet av sådana initiativ som tas under den perioden redovisas i nästa
års skrivelse till Riksdagen.
Ett beslut av FN:s säkerhetsråd om vapenembargon utgör ett ovillkorligt
hinder mot svensk export enligt riktlinjerna för krigsmaterielexport. Under
år 2000, hela eller delar av året, gällde bindande embargon beslutade av
FN:s säkerhetsråd mot Angola (UN1TA), Irak, Förbundsrepubliken
Jugoslavien, Liberia, Libyen, Rwanda, Sierra Leone och Somalia. Vidare
omfattades Afghanistan, Armcnien, Azerbajdzjan, Etiopien, Eritrea och
Yemen av ej bindande embargon beslutade av FN.
EU:s medlemsstater iakttar fullt ut FN:s säkerhetsråds bindande beslut om
vapenembargon. Säkerhetsrådets rekommendationer om restriktivitet
(markerade ovan som ej bindande embargon) har inte samma bindande
karaktär och tillämpningen prövas därför från fall till fall. Inom ramen för
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i EU beslutas med
enhällighet om vissa vapenembargon som går utöver vad FN:s säkerhetsråd
har beslutat. Dessa får ses som ett utslag av medlemsstaternas vilja att
reagera gemensamt i olika säkerhetspolitiska frågeställningar. Ett
vapenembargo beslutat av EU genomförs genom tillämpning av respektive
medlemsstats nationella exportkontrollregelverk. EU upprätthöll under hela
eller delar av år 2000 embargon mot Afghanistan, Bosnien och
Hercegovina, Burma/Myanmar, Etiopien, Eritrea, Indonesien, Irak,
16
Förbundsrepubliken Jugoslavien, Kina, Demokratiska Republiken Kongo,
Kroatien, Libyen, Sierra Leone och Sudan. EU:s medlemsstater iakttog
vidare även under år 2000 ett vapenembargo mot Nagomo-Karabakh som
1992 beslutades av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE).
Sverige arbetar tillsammans med andra länder för verkningsfulla åtgärder
mot det lidande som spridningen och användningen av lätta vapen orsakar i
dagens konflikter. Begreppet lätta vapen omfattar i princip handeldvapen
och andra vapen som är avsedda att bäras och användas av en eller ett par
personer men någon enhetlig definition har ännu inte fastställts.
Arbetet med att förebygga och bekämpa destabiliserande ansamlingar,
okontrollerad spridning och illegal handel pågår sedan flera år i olika
internationella fora. Sverige verkar för att vaije land skall bedriva en
ansvarsfull exportpolitik på grundval av heltäckande lagar och regler, samt
inrätta effektiva kontrollsystem och upprätthålla en väl fungerande
administration för att kontrollera tillverkare, köpare och säljare, agenter och
mellanhänder.
Sverige fäster särskild vikt vid kontrollen av vapenhandlare och vid ökad
öppenhet och transparens i vapenhandeln. Den svenska lagstiftningen, som
även kontrollerar när personer och företag agerar som förmedlare i
vapentransaktioner, utgör ett av de exempel som framhålls i det inter-
nationella arbetet.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) antog i
november 2000 ett lätta vapen-dokument som innehåller normer, principer
och åtgärder avseende bl.a. tillverkning och märkning av lätta vapen,
registerhållning, exportkontroll och exportkriterier, transparens, säker
förvaring samt överskottsmateriel.
Under året har Sverige vidare aktivt deltagit i förberedelserna inför den
FN-konferens om illegal handel med lätta vapen i alla dess aspekter som
kommer att äga rum i New York i juli 2001. Sveriges och EU:s målsättning
är att konferensen skall anta politiskt bindande handlingsprogram med
konkreta åtgärder som prioriterar exportkontroll, internationellt samarbete
och bistånd till utsatta länder.
Viktiga instrument i det internationella arbetet är också EU:s program för
att förebygga och bekämpa olaglig handel med konventionella vapen
(1997), EU:s gemensamma åtgärd för att bekämpa destabiliserande
Skr. 2000/01:114
17
anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen (1998) samt EU:s
uppförandekod för vapenexport (1998).
Skr. 2000/01:114
Mot bakgrund bl.a. av den svenska försvarsmaktens krympande matcriel-
anslag och den vikande internationella försvarsmaterielmarknaden
konstaterades i prop. 1996/97:4 (s. 154) om totalförsvar i förnyelse, som
antagits av riksdagen (bet. 1996/97:FöUl), samt i propositionen Det nya
försvaret (prop. 1999/2000:30), att ett väsentligt utökat internationellt
samarbete framstår som en förutsättning för den svenska försvarsindustrins
överlevnad och för försvarsmaktens anpassningsförmåga. Det har således
sedan ett antal år stått klart för statsmakterna att svensk försvarsindustris
framtida industriella förmåga och kapacitet till väsentlig del kommer att
baseras på ömsesidiga industriella internationella beroenden och på det
växande mellanstatliga samarbetet som är en följd av försvarsindustrins
internationalisering. Denna avgör indirekt vilken industrikapacitet Sverige
fortsättningsvis kommer att ha, vilket i sin tur påverkar materiel-
försörjningen av det svenska försvaret. En säker materielförsörjning är
nödvändig för att upprätthålla trovärdigheten för försvarets förmåga att
kunna anpassas. För ett militärt alliansfritt land som Sverige är det ett vitalt
säkerhetspolitiskt intresse att omvärlden har tilltro till denna
anpassningsförmåga. Regeringens bedömning är att Sverige, genom att
fortsatt delta i det internationella samarbetet på försvarsmaterielområdet,
säkrar Sveriges långsiktiga utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska
intressen.
Rationaliseringstakten i Europa har under senare år tilltagit. Man har dock
ännu inte nått den nivå på sammanslagningar som förekommit i branschen i
USA och det återstår att se hur långt europeisk industri väljer att gå.
Svensk försvarsindustri har genomfört ett antal omstruktureringsåtgärder.
Det brittiska företaget Alvis plc förvärvade således hösten 1997 Hägglunds
Vehicle AB i Örnsköldsvik. Under år 1998 genomfördes en samordning av
explosivämnes- och ammunitionstillverkningskapacitet i Sverige, Norge och
Finland i de två företagskonstellationerna NAMMO (Sverige, Norge och
Finland) och NEXPLO (Sverige och Finland). På svensk sida berördes
Bofors L1AB AB, Bofors Explosives AB m.fl. företag. Sedan flera år
samarbetar Saab AB med British Aerospace (BAe) i Storbritannien, som
ägare till 35 % av aktierna i Saab AB, om utvecklingen och
marknadsföringen av en exportversion av det svenska stridsflygplanet JAS
39 Gripen. Under år 1999 förvärvades Kockums AB, inklusive
18
Karlskronavarvet, av det tyska varvet Howaldtwerke-Deutsche Werft AG Skr. 2000/01:114
(HDW), samtidigt som Celsius AB förvärvade en andel i det tyska bolaget.
Efter riksdagens godkännande beslutade regeringen i början av år 2000 att
avyttra statens andel av Celsius-koncemen till Saab AB.
Under året konsoliderades så försvarsindustrin i Sverige genom att Saab
AB efter ett offentligt bud förvärvade samtliga aktier i Celsius AB. Den
därpå följande omstruktureringen ledde till skapandet inom koncernen av
sex affärsområden med ett knappt 30-tal bolag. Konsolideringen föranledde
vidare bl.a. att kärnan i gamla Bofors AB, Bofors Weapon Systems AB,
förvärvades av det amerikanska företaget United Defense Industries Inc
under sommaren år 2000. Den nationella konsolideringsprocessen är
sannolikt därmed inte avslutad, även om takten av naturliga skäl kan
komma att avta något.
Den 6 juli 1998 undertecknade Sveriges försvarsminister en
avsiktsförklaring tillsammans med försvarsministrarna i Frankrike, Italien,
Spanien, Storbritannien och Tyskland, om att inleda diskussioner i syfte att
identifiera åtgärder för att underlätta den europeiska försvarsindustrins
omstrukturering. Denna avsiktsförklaring, eller "Letter of Intent" (Loi),
ledde till upprättandet av en exekutivkommitté, med en representant för
envar av de sex staterna. Kommittén fick ansvaret för att förhandla och
lägga fram förslag om internationella instrument inom området. Under
kommittén etablerades mellan staterna sex arbetsgrupper på
tjänstemannanivå. Grupperna studerade och behandlade frågor om
leveranssäkerhet, exportkontrollprocedurer, harmonisering av militära krav,
forskning och teknologi, säkerhetsskydd samt hantering av teknisk
information. De tekniskt komplicerade förhandlingarna pågick till december
1999.
Exekutivkommittén beslutade den 9 maj och den 11 juli år 2000 om ett
förslag till ramavtal (Framework Agreement) om åtgärder för att underlätta
omstrukturering och drift av den europeiska försvarsindustrin. Regeringen
beslutade den 20 juli 2000 att avtalet skulle undertecknas och så skedde
också den 27 juli 2000 i samband med ett försvarsministermöte i
Storbritannien. Redan i proposition 1999/2000:30, Det nya försvaret, gjorde
regeringen bedömningen att det kommande ramavtalet skulle få en sådan
karaktär att den borde underställas riksdagen för godkännande. En
proposition om godkännande av ramavtalet överlämnades till riksdagen i
januari 2001 och avtalet godkändes genom riksdagsbeslut den 28 mars
(Prop 2000/01:49, bet.2000/01:UU8, rskr 2000/01:171).
Vad gäller exportkontrollavsnittet i avtalet föreligger ett resultat som, i
enlighet med den svenska regeringens målsättning, ryms inom ramen för
gällande svenska regelverk. Det parlamentariskt sammansatta
Exportkontrollrådet har kontinuerligt hållits orienterat om förhandlingarna.
Information om arbetets fortskridande har vid skilda tillfällen vidare
lämnats i riksdagens Utrikes-, Försvars- och Näringsutskott, samt vid ett
tillfälle i Utrikesnämnden. Ramavtalet träder i kraft successivt med början
19
1** Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 114
under våren 2001, i takt med att nationella ratificeringar föreligger. Ett Skr. 2000/01:114
fördjupat arbete på de sex delområdena inom ramavtalet har redan påbörjats
mellan de sex avtalsparterna. Målsättningen är att inom ett år söka avsluta
det praktiska arbetet på myndighetsnivå med en nationell implcmentcring av
ramavtalet, till stöd för omstruktureringar vars genomförande naturligen
ankommer på industrin själv. På litet längre sikt kommer frågan om andra
europeiska försvarsindustrinationers deltagande i s.k. Lol-projekt att
aktualiseras och övervägas i kretsen av avtalsslutande parter.
För att svensk försvarsindustri skall kunna hävda sig i omstrukturerings-
processen och önskvärda samarbeten uppnås, fordras att företagen har
kvalificerad teknisk kompetens som kan attrahera beställningar på
materielområdet. I 1996 års försvarsbeslut konstaterades att krigsmateriel-
exporten var av fortsatt försvarspolitisk vikt och att det därför var önskvärt
att regeringen och svenska myndigheter på ett mer aktivt och strukturerat
sätt stöttade försvarsindustrins exportansträngningar i större materielprojekt,
under förutsättning att exportansträngningama stod i överensstämmelse med
riktlinjerna för krigsmaterielexport. Inom Regeringskansliet koordineras
detta stöd sedan 1996 genom en särskild arbetsgrupp på statssekreterarnivå.
Samtidigt inrättades en särskild befattning på tjänstemannanivå inom
Regeringskansliet med uppgift att svara för den löpande samordningen av
det exportfrämjande stödet.
I sin årsbok och i en särskild databas sammanställer SIPRI viss statistik över
överföringar av krigsmateriel i världen. Enligt senast tillgängliga uppgifter
från SIPRI fortsatte överföringarna av tyngre konventionella vapen att minska
under år 2000. I fasta priser minskade överföringarna med 26,5 % år 2000
jämfört med föregående år. I den lista som SIPRI årligen publicerar över
exportländer avseende tyngre konventionella vapen (flygplan, krigsfartyg,
artilleri, pansarfordon, missiler samt målsöknings- och radarsystem) ligger
Sverige för perioden 1996-2000 oförändrat på 15:e plats med 0,56 % av
världens totala export, som för denna period uppgick till 104 252 mrd dollar i
1990 års priser. Största exportland är USA som under samma tid svarade för
ca 47 %, närmast följd av Ryssland (15 %), Frankrike (10 %), Storbritannien
(7 %) och Tyskland (5 %).
Ledande importör av tyngre konventionella vapen var under perioden 1996-
2000 Taiwan med 12 % av den totala importen, närmast följd av Saudiarabien
(8 %), Turkiet (5,4 %), Sydkorea (5,1 %) och Kina (5,0 %). Sverige intog en
38:c plats för motsvarande period med 0,6 % av världens totala import av
tyngre konventionella vapen.
20
Skr. 2000/01:114
Det seminarium om korruption inom handeln med krigsmateriel som
anordnades i samarbetet med Transparency International, samlade ett tjugotal
deltagare i Stockholm i februari 2000. Deltagarna hade inbjudits från fyra
olika kategorier: statsförvaltningen, den militära sektorn, försvarsindustrin
samt den akademiska världen. Såväl producentländer som konsumentländer
fanns representerade, liksom länder på olika ekonomisk utvecklingsnivå.
Under seminariet belystes korruptionen inom vapenhandeln ur olika aspekter
och potentiella åtgärder för att komma tillrätta med problemet identifierades.
Rapporten från mötet har presenterats för en vidare internationell krets genom
det svenska EU-ordförandeskapets hemsida (www.eu2001.se). Stockholms-
initiativet kommer att följas upp med aktiviteter under det svenska
ordförandeskapet och en andra konferens i Storbritannien under våren 2001.
Under den senare delen av 1980-talet och under hela 1990-talet har frågan
om icke-spridning av massförstörelsevapen haft en framstående position på
den internationella agendan. Det finns flera orsaker till varför frågan har
rönt ett sådant intresse; indikationer på att vissa länder i instabila regioner
har visat intresse att anskaffa massförstörelsevapen, avslöjandena om Iraks
program för massförstörelsevapen och hur nära landet hade varit att
utveckla kärnvapen samt indikationer på ett ökat intresse från icke-statliga
aktörer att anskaffa massförstörelsevapen.
Termen "massförstörelsevapen" brukar reserveras för kärnvapen samt
kemiska och biologiska stridsmedel. Därutöver brukar ballistiska missiler
med lång räckvidd samt kryssningsmissiler inkluderas i arbetet att hindra
spridningen av massförstörelsevapen. Med begreppet "icke-spridning" avses
ofta de multilaterala åtgärder som vidtagits med syfte att stävja spridningen
av massförstörelsevapen. Dessa åtgärder har framförallt tagit sig uttryck i
dels ett antal multilaterala konventioner och dels i ett antal mera informella
s.k. exportkontrollarrangemang.
Vad gäller den förstnämnda kategorien kan man särskilt omnämna 1968
års Fördrag om förhindrande av spridning av kärnvapen (NPT), 1972 års
Konvention om förbud mot utveckling, framställning och lagring av
21
bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen samt deras förstöring $ -2000 0 .114
(BTWC) samt 1993 års Konvention om förbud mot utveckling, produktion,
lagring och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring
(CWC). Sverige är fördragsslutande part till alla tre konventionerna (jfr SÖ
1970:12; SÖ 1976:18 samt SÖ 1993:28).
Under 1968 års NPT förpliktar sig icke-kämvapenstatema att inte ta emot,
eller tillverka, kärnvapen samtidigt som de fem kämvapenmaktcma åtar sig
att nedrusta. Vidare åtar sig parterna under fördragets artikel III att inte
överföra atområbränsle eller särskilt klyvbart material, eller utrustning eller
materiel som särskilt konstruerats för tillverkning av särskilt klyvbart
material, till någon icke-kämvapenstat med mindre än att materialet eller
utrustningen står under det internationella atomenergiorganets (LAEA)
kontroll. I enlighet med artikel III i 1972 års BTWC åtar sig parterna bl.a.
att varken direkt eller indirekt överföra utrustning som kan användas för
produktion av biologiska stridsmedel. Likaledes föreskriver artikel I i 1993
års CWC en allmän skyldighet med innebörd att parterna inte skall direkt
eller indirekt överföra kemiska stridsmedel till någon annan stat.
Det skall särskilt noteras att även om de internationella avtalens primära
syfte är att nedrusta och förhindra spridning av massförstörelsevapen så
innehåller alla tre bestämmelser om att parterna skall främja handel för
fredliga ändamål. Denna inriktning har sin grund i att en betydande del av
de aktuella produkterna och teknologierna har dubbla användningsområden
- dvs. de har fullt legitima och fredliga användningsområden samtidigt som
de kan användas för vapenändamål. Sådana produkter med dubbla
användningsområden - dvs. produkter som kan användas för både civila och
militära ändamål - benämndes tidigare i svensk lagstiftning som
"strategiska produkter".
I syfte att underlätta det internationella samarbetet för icke-spridning av
massförstörelsevapen har ett trettiotal länder slutit sig samman i ett antal
multilaterala exportkontrollarrangemang: Zanggerkommittén (ZC), Nuclear
Suppliers' Group (NSG), Australiengruppen (AG), Missilteknologikontroll-
regimen (MTCR) samt Wassenaar-arrangemanget (WA). Medlemskapet i
dessa exportkontrollarrangcmang redovisas i Bilaga 5. Syftet med
arrangemangen är att mellan medlemmarna främja informationsutbyte
angående spridningsrisker samt att identifiera varor och teknologier som
kan användas för framställning av massförstörelsevapen och vars utförsel
således bör kontrolleras på ett samordnat sätt. Rent allmänt kan sägas att en
betydande del av arbetet inom dessa arrangemang syftar till att hålla
produktlistoma aktuella i ljuset av den teknologiska utvecklingen.
Exportkontrollarrangemangen skiljer sig dock från de ovannämnda
konventionerna i det att de inte är baserade på några folkrättsligt bindande
avtal. Grunden för samarbetet i de multilaterala arrangemangen står snarare
att finna i nationell lagstiftning som möjliggör exportkontroll över de varor
och teknologier som har identifierats såsom strategiska produkter. Ett
22
deltagande i dessa exportkontrollarrangemang kan således ses som en åtgärd 2000 01.114
som underlättar uppfyllandet av de folkrättsliga förpliktelserna enligt ovan
angivna konventioner om att inte direkt eller indirekt bistå en annan stat när
det gäller anskaffning av massförstörelsevapen.
Två nyckelbegrepp i det multilaterala samarbetet är "denials" samt "no-
undercut". En medlem i ett arrangemang som har nekat ett utförseltillstånd
för en specifik transaktion med hänvisning till arrangemangens
målsättningar (en s.k. "denial") förväntas informera de övriga medlemmarna
om sitt beslut. De övriga medlemmarna i arrangemanget förväntas då
konsultera den stat som utfärdade denna "denial" om de avser besluta om
utförseltillstånd för en motsvarande transaktion. Detta konsultations-
förfarande brukar benämnas som principen om "no-undereut". Systemet
med att meddela "denials" tillämpas inom NSG, AG, MTCR samt WA.
Proceduren med "no-undercut"-konsultationer tillämpas inom NSG, MTCR
samt AG.
Zanggerkommittén
Zanggerkommittén bildades år 1974. Sverige har deltagit i arbetet inom
kommittén allt sedan 1970-talet. Den bakomliggande orsaken till
etablerandet av detta samarbete står att finna i tillämpningen av artikel III i
NPT. Som noterades ovan skall parterna inte överföra utrustning eller
materiel som särskilt konstruerats för tillverkning av särskilt klyvbart
material med mindre än att IAEA:s kontroller tillämpas. Relativt snart efter
ikraftträdandet av NPT uppstod olika tolkningar rörande vilken utrustning
eller materiel som omfattades av artikel III. I syfte att finna en lösning på
tolkningsfrågan tillsattes år 1971 en kommitté bestående av representanter
från stater som hade undertecknat NPT. Tre år senare resulterade
kommitténs arbete i två memorandum: ett som definierade vad som avsågs
med atområbränsle och särskilt klyvbart material (Memorandum A), samt
ett i vilket den utrustning eller materiel som konstruerats speciellt för
tillverkning av särskilt klyvbart material definierades (Memorandum B,
även kallad "the trigger list" på grund av att utförsel av den utrustning eller
materiel som angavs skulle aktualisera IAEA-kontroll). År 1990
överenskom medlemmarna om att sammanföra de två listorna i en
konsoliderad "trigger list". Genom åren har verksamheten inom
Zanggerkommittén varit inriktad på att hålla den konsoliderade listan
aktuell i ljuset av den tekniska utvecklingen. Zanggerkommitténs
kontrollista med tillhörande förklaringar finns återgiven i IAEA:s
informationscirkulär nr 209 (INFCIRC/209/Rev. 2). Under år 2000 har
medlemmarna samarbetat i syfte att främja öppenhet kring kommitténs
arbete samt verkat för att klarlägga exportkontrollens roll inom ramen för
NPT.
23
Nuclear Suppliers' Group
Arbetet under tidigt 1970-tal inom Zanggerkommittén omfattade länder som
hade undertecknat NPT. Vid denna tidpunkt fanns det dock betydelsefulla
länder som stod utanför icke-spridningsfördraget. I syfte att även inkludera
dessa i ansträngningarna att stävja spridningen av kärnvapen bildades vid
mitten av 1970-talet, den s.k. "Londonklubben" (senare benämnd Nuclear
Suppliers' Group). En bidragande orsak härtill var även den kämsprängning
som Indien genomförde år 1974. År 1976 överenskom medlemmarna i NSG
om en mera omfattande kontroll av utförsel av produkter som kunde
användas för framställning av kärnämne för vapenbruk. Dessa riktlinjer
finns publicerade i ett informationscirkulär från IAEA: INFCIRC/254/Rev.
4/Part 1).
Sverige blev tidigt medlem i denna regim och deltog i arbetet med
framtagandet av riktlinjerna. Arbetet inom NSG fick förnyad aktualitet i
början av 1990-talet efter avslöjanden om hur nära Irak hade varit att lyckas
utveckla kärnvapen och hur export av kämrelaterat material hade bidragit
till detta. Medlemmarna beslutade vid ett möte i Haag i mars 1991 att
uppdatera riktlinjerna samt överväga att utöka exportkontrollen från att
huvudsakligen kontrollera produkter och materiel relaterade till
kämbränslecykeln till att även omfatta produkter med dubbla användnings-
områden som kan användas vid konstruktion av kärnvapen. Ett år senare
antogs vid plenarmötet i Warszawa "Guidelines for Transfers of Nuclear-
Related Dual-Use Equipment, Material and Rclated Technology".
(Återgivna i INFCIRC/254/Rev. 4/Part 2). Under dessa kontrolleras sådan
utrustning och materiel som inte är direkt relaterad till kärnämnet men som
kan användas vid framställning av en kärnladdning. Inom NSG äger en
kontinuerlig diskussion rum angående eventuella justeringar av riktlinjerna i
ljuset av den teknologiska utvecklingen. Under år 2000 har en översyn ägt
rum rörande NSG:s institutionella arrangemang. Vidare har medlemmarna
övervägt ytterligare åtgärder när det gäller spridning av information om
samarbetet.
A ustraliengruppen
Australicngruppcn bildades år 1985. Bakgrunden till detta export-
kontrollarrangemang står framförallt att finna i Iran-Irak konflikten under
1980-talet där det framkom att Irak hade erhållit en betydande nationell
kapacitet att tillverka kemiska stridsmedel. Detta fick till följd att flera
länder skärpte sin exportkontroll över kemikalier och viss kemisk
tillverkningsutrustning. Dessa nationella åtgärder var dock inte
koordinerade vilket fick till följd att graden av kontroll varierade från land
till land. År 1985 tog Australien initiativ till ett möte med syfte att diskutera
möjligheterna för en harmonisering av de nationella kontrollerna. Detta
initiativ resulterade i att en lista på kemikalier som borde vara föremål för
nationell exportkontroll upprättades. Flera av dessa kemikalier har även fullt
Skr. 2000/01:114
24
fredliga användningsområden. I juni 1990 beslutade medlemmarna i
Australiengruppen att utöka gruppens verksamhetsområde till att även
omfatta mikro-organismer, toxiner samt viss tillverkningsutrustning for
biologiska stridsmedel. Sverige blev medlem i Australiengruppen under år
1991.
Samarbetet inom Australiengruppen har länge varit utsatt för kritik från
länder som menar att ett bibehållande av exportkontroll i förhållande till
andra fördragsslutande parter till 1972 års BTWC samt 1993 års CWC är
diskriminerande. Gruppens medlemmar anser att sådan exportkontroll är
nödvändig för att uppfylla de åtaganden man påtagit sig i de två
konventionerna. Gruppen har därför under de senaste åren inlett ett
omfattande informationsprogram föra att tydliggöra det arbete som utförs
inom gruppens verksamhetsområde. År 2000 lanserades bl.a. Australien-
gruppens hemsida på Internet; www.australiagroup.net.
Det är den svenska regeringens uppfattning att vårt deltagande i
Australiengruppen kan ses som en åtgärd som fordras för att uppfylla våra
internationella förpliktelser under såväl 1972 års BTWC som 1993 års
CWC, dvs. att förhindra spridning av biologiska och kemiska vapen.
Missilteknologikontrollregimen
På amerikanskt initiativ inledde år 1982 ett antal länder diskussioner om
exportkontroll av missiler och missilteknologi. Den 16 april 1987
tillkännagavs att dessa diskussioner hade lett till framtagandet av riktlinjer
för export av missilteknologi som de enskilda länderna, var för sig, hade för
avsikt att implementera genom sin nationella lagstiftning. Till dessa
riktlinjer tillfogades ett "Equipment and Technology Annex" i vilket de
produkter som skulle omfattas av nationell exportkontroll identifierades.
Detta samarbete kom att fa namnet Missilteknologikontrollregimen
(MTCR). MTCR:s kontrollistor omfattar fullständiga missilsystem
(inklusive ballistiska missiler, raketer och missiler för rymduppskjutningar
samt sondraketer) och andra system med obemannade luftfarkoster
(inklusive kryssningsmissiler, mål- och spaningsplattformar) med en
lastförmåga av minst 500 kilogram och en räckvidd av 300 kilometer eller
mer. Därutöver kontrolleras komponenter till sådana system samt andra
produkter som kan användas för produktion av sådana missiler.
Exportkontrollen under MTCR var ursprungligen inriktad mot att stävja
spridningen av missiler som kunde användas för insats av kärnvapen. År
1993 utökades exportkontrollen till att omfatta vapenbärare även för
kemiska och biologiska stridsmedel. Det skall även noteras att det i dag inte
finns någon multilateral konvention som behandlar missiler. Sedan en
kontroll över exporten i enlighet med MTCR:s riktlinjer infördes i svensk
exportkontrollagstiftning under år 1991 deltar även Sverige i samarbetet.
Under år 2000 har medlemmarna i MTCR utarbetat ett utkast till en
internationell uppförandekod rörande ballistiska missiler som skall vara
Skr. 2000/01:114
25
öppen för alla stater att ansluta sig till. Utkastet innehåller en rad principer,
åtaganden samt förtroendeskapande åtgärder som syftar till att stävja
spridningen av ballistiska missiler. Mycket arbete återstår för att vinna
bredare internationellt stöd för innehållet i detta utkast och för att
formalisera innehållet i ett internationellt instrument.
Wassenaar-arrangemanget
Wassenaar-arrangemanget bildades 1996 som en efterträdare till det
multilaterala exportkontrollsamarbete som tidigare hade bedrivits inom
ramen för "Coordinating Committe on Multilateral Export Controls"
(COCOM). Det kalla krigets slut gjorde det alltmer uppenbart att samarbetet
inom COCOM måste utvidgas till att även omfatta forna östblocksländer. I
november 1993 beslutade därför medlemmarna att de skulle ersätta
COCOM med ett nytt forum och den 31 mars 1994 upphörde COCOM att
existera. Sverige deltog i förhandlingarna om utformningen av det nya
forumet från och med december 1994. I juli 1996 förelåg konsensus om
grunddokumentet för detta nya forum som kom att uppkallas efter den plats
i Nederländerna där en betydande del av förhandlingarna hade ägt rum -
Wassenaar. Wassenaararrangemanget baserar, till skillnad från sin
föregångare COCOM, sin verksamhet på föresatsen att handel med de varor
som återfinns på kontrollistorna skall vara tillåten men måste övervakas i
syfte att undvika destabiliserande ansamlingar och inriktar sig inte heller
mot vissa i förväg identifierade stater. Enligt grunddokumentet "Initial
Elements" är syftet med arrangemanget att bidra till regional och
internationell säkerhet och stabilitet genom att främja transparens rörande
överföringar av konventionella vapen och produkter med dubbla
användningsområden och därigenom bidra till att undvika s.k.
destabiliserande ansamlingar. Wassenaar-arrangemanget har en bredare och
annorlunda produktinriktning än övriga exportkontrollarrangcmang. Till
grunddokumentet är två kontrollistor fogade: "Munitions List", som
omfattar konventionell krigsmateriel, och "List of Dual-Use Goods and
Technologies" som omfattar teknologi med civila och militära
användningsområden som inte återfinns på övriga arrangemangs kontroll-
listor. Vad gäller kontrollen av den senare kategorin klargörs uttryckligen i
"Initial Elements" att arrangemanget är avsett att komplettera och stärka
samarbetet i de ovan nämnda arrangemangen utan att dubblera deras arbete.
Exempel på produktkategorier som tillhör listan över produkter med dubbla
användningsområden är speciella materialslag, ffamdrivningssystem,
sensorer, lasrar, datorer, vissa kryptoprodukter samt särskilda utrustningar
för telekommunikation, informationssäkerhet, elektronik, navigation,
avionik, viss bearbetning samt viss marin utrustning.
Den översyn arrangemanget genomförde 1999 fastslog att
grunddokumentet fungerar väl. Medlemsstaterna beslöt emellertid att
fördjupa och effektivisera det löpande informationsutbytet i arrangemanget,
Skr. 2000/01:114
26
och för att snabbare uppdatera produktlistoma för att bättre kunna möta den 2000/01.114
snabba tekniska utvecklingen på många områden. På krigsmaterielområdet
kunde medlemsstaterna enas om en vidareutveckling av
rapporteringskategoriema. Under 2000 har arbetet med att upprätta ett
säkert datasystem for intern kommunikation inom arrangemanget
framskridit. Systemet väntas tas i bruk under 2001. Vidare information kan
hämtas på www.wassenaar.org.
Europeiska unionens råd antog den 22 juni 2000 en ny rådsförordning, (EG)
nr 1334/2000 om upprättandet av en ny gemenskapsordning för kontroll av
produkter och teknik med dubbla användningsområden (EGT nr L 159,
30.6.2000 s.l) och slutförde därmed en lång revisionsprocess som startade
med ett kommissionsförslag som lades den 15 maj 1998. Den nya
förordningen trädde i kraft den 28 september 2000 och ersatte därmed
rådsförordningen (EG) nr 3381/94 om upprättandet av en gemenskaps-
ordning for kontroll av produkter med dubbla användningsområden, vilken
trädde i kraft den 1 juli 1995. Till skillnad från de multilaterala
exportkontrollarrangemang som beskrevs i föregående avsnitt är
förordningen juridiskt bindande for Sverige. Den nya förordningen innebär
att utrymmet för och behovet av nationell särreglering ytterligare minskar.
Syftet har varit att så långt möjligt etablera fri rörlighet för kontrollerade
produkter inom den inre marknaden samtidigt som de olika nationella
systemen for kontroll av export till tredje land stärks och harmoniseras. Den
tidigare förordningen visade sig vara för komplex för att hanteras på ett
rutinmässigt sätt av tulltjänstemän vid gränserna, inte heller bidrog den
tillräckligt for att underlätta for industrin att arbeta med ett transparent,
konformt och förutsebart regelverk.
Förordningen förenar medlemsstaternas åtaganden inom ramen for de
multilaterala exportkontroll arrangemangen med friast möjliga handel inom
den inre marknaden. Utvecklingen inom arrangemangen (NSG, MTCR, AG
och WA) beaktas genom kontinuerliga ändringar och uppdateringar av
varulistoma till förordningen. Dessa förändringar diskuteras i en tillfällig
rådsarbetsgrupp. Tillämpningen av förordningen är föremål for regelbundna
diskussioner i en samordningsgrupp som särskilt upprättats för detta
ändamål och som leds av kommissionen. Den nya förordningens ikraft-
trädande medförde vissa förändringar. Exempelvis beslutas förordningens
medföljande bilagor med stöd av artikel 133 i EG-fördraget inom ramen för
gemenskapssamarbetet i första pelaren, vilket innebär att de får direkt
verkan på det nationella planet.
27
En nyhet i den nya förordningen är att det finns ett uttryckligt
tillståndskrav för programvara och teknik som även gäller överföring på
elektronisk väg via exempelvis persondator, telefax och telefon till
destinationer utanför EG. Muntlig överföring av teknik per telefon
kontrolleras endast när tekniken ingår i ett dokument vars relevanta del läses
upp, eller beskrivs i telefon på ett sådant sätt att resultatet i all väsentligt blir
det samma.
Enligt artikel 6 i den nya förordningen införs ett generellt gemenskaps-
tillstånd för export av vissa produkter till vissa tredje länder. Generella
tillstånd lämnades emellertid på nationell nivå redan innan den nya EG-
förordningens ikraftträdande. Gemenskapstillståndet får ses som ett viktigt
led i strävan att ytterligare harmonisera den gemensamma exportkontrollen.
Den nya tillståndstypen förenklar för de exporterande företagen genom att
ett och samma tillstånd kan åberopas oavsett var utförseln från EU äger
rum. Det nya gemenskapstillståndet är samtidigt ett uttryck för den
samstämmighet som råder mellan medlemsstaterna beträffande export till
vissa tredje länder.
En annan förändring står att finna i grunden för tillståndsgivningen. Till
skillnad från tidigare, då prövningen av tillståndsärenden utgick ifrån
nationella kriterier, inkluderar den nya rådsförordningens artikel 8
gemensamma kriterier som medlemsstaterna har att beakta vid sin prövning.
Kriterierna avviker inte från de som tidigare användes i Sverige, men
liksom gemenskapstillståndet är en gemensam kritericuppsättning
ytterligare ett steg mot en mer harmoniserad politik på detta område och en
stabilare exportkontroll i EU som helhet.
Ett annat resultat av arbetet med den nya förordningen är att även tekniskt
bistånd bringats under kontroll. I samband med att förordningen antogs i
juni 2000 antogs även, inom den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken (GUSP), en gemensam åtgärd (2000/401/GUSP) om
kontroll av tekniskt bistånd (EGT nr L 159, 30.6.2000 s. 216). Den
gemensamma åtgärden reglerar tekniskt bistånd som ges utanför EG.
Formen gemensam åtgärd valdes för detta ändamål eftersom den nya
förordningen inte kan göras tillämplig på tjänster. Den gemensamma
åtgärden omfattar enbart tekniskt bistånd som har samband med viss militär
slutanvändning. Undantag görs också för sådana uppgifter som kan anses
vara allmänt tillgängliga eller som utgör grundläggande vetenskaplig
forskning.
Svensk lagstiftning
Rådsförordningen kompletteras av lagen (2000:1064) om kontroll av
produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, samt
av tillhörande förordning (2000:1217). Båda författningarna trädde i kraft
Skr. 2000/01:114
28
den 1 januari 2001 och ersatte lagen (1998:397) om strategiska produkter 2000/01.114
och förordningen (1998:400) om strategiska produkter.
Lagstiftningens definitioner hänvisar till dem som återfinns i artikel 2 i
förordningen (EG) nr 1334/2000. Med tekniskt bistånd avses allt tekniskt
stöd som har samband med reparation, utveckling, tillverkning, montering,
testning, underhåll eller någon annan teknisk tjänst och som kan anta sådana
former som utbildning, överföring av kunskaper och färdigheter eller
konsulttjänster.
Tekniskt bistånd får inte lämnas utanför EG om det är avsett att användas i
samband med utveckling, produktion, hantering, bruk, underhåll, lagring,
detektion, identifiering eller spridning av kemiska eller biologiska vapen
eller av kärnvapen eller andra kärnladdningar eller i samband med
utveckling, produktion, underhåll eller lagring av missiler som är i stånd att
bära sådana vapen.
Export och överföring av produkter med dubbla användningsområden är
föremål för tillståndsgivning och tillståndsgivande myndighet är
Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP). Beträffande kärnämnen och
material m.m. som återfinns i bilaga I till rådets förordning är det emellertid
Statens Kämkraftsinspektion (SKI) som meddelar tillstånd. Information om
antalet till ISP inkomna utförselärenden rörande produkter med dubbla
användningsområden lämnas i Bilaga 2.
Till skillnad från vad som gäller under krigsmateriellagstiftningen - där
utförseltillstånd utgör undantag från ett generellt exportförbud - är
förhållandet det omvända under regelverket för kontroll av produkter med
dubbla användningsområden. Här är utgångspunkten den att utförseltillstånd
skall ges såvida det inte strider mot utrikes-, eller säkerhetsintressen såsom
dessa beskrivs i EG-förordningen.
Tillstånd kan även krävas för utförsel av produkter som inte är angivna i
bilagorna till rådets förordning (EG) nr 1334/2000 om exportören har
informerats av ISP att produkten är eller kan vara avsedd att användas i
samband med massförstörelsevapen eller missiler som är kapabla att bära
sådana vapen (jfr art 4.1 i förordningen). EG-förordningen innehåller också
särskilda krav på tillstånd i vissa fall för export relaterad till militär
slutanvändning eller krigsmateriel. Artikel 4.2 i den nya förordningen
innehåller direktverkande bestämmelser om krav på tillstånd för export av
produkter som inte är angivna i förordningens bilagor, men som är eller kan
vara avsedda för militär slutanvändning i ett land som omfattas av ett FN-,
EU- eller OSSE-embargo. Förordningen definierar utförligt begreppet
”militär slutanvändning” som olika former av bruk i samband med militära
produkter, och i 3 § lagen om kontroll av produkter med dubbla
användningsområden och av tekniskt bistånd förtydligas att med militära
produkter skall förstås sådana produkter som utgör krigsmateriel enligt 1 §
lagen om krigsmateriel. Den nya EG-förordningen innehåller också en
29
bestämmelse som hämtats från svensk lagstiftning och nu införlivats i
gemenskapsrätten. Bestämmelser i 7 § i dåvarande lagen om strategiska
produkter har använts som förebild för artikel 4.3 i den nya förordningen,
som uppställer ett direktverkande krav på exporttillstånd för produkter som
inte är angivna i förordningens bilagor men som är eller kan vara avsedda
att användas som delar eller som komponenter till krigsmateriel som
olovligen har exporterats. Beträffande såväl artikel 4.1 som 4.2 och 4.3
krävs att exportören har blivit informerad av ISP om produktens
användningsområde. Exportören är emellertid också, enligt artikel 4.4
skyldig att upplysa den behöriga myndigheten, ISP, om exportören känner
till att en produkt helt eller delvis är avsedd för sådan användning som
regleras i artikel 4.1-3. ISP skall då avgöra om tillstånd skall krävas för
exporten.
Bestämmelser som möjliggör kontroll av icke-listade produkter benämns
"catch-all"-klausul och har tillkommit för att tillse att syftet med regleringen
inte kringgås på grund av att produktiistoma sällan kan vara heltäckande i
ljuset av den teknologiska utvecklingen (jfr artikel 4 i rådsförordningen).
Det har varit regeringens ambition att de rutiner som tillämpas i
exportkontrollen skall vara rationella och effektiva, för att förenkla för såväl
exportkontrollerande myndigheter som för de exporterande företagen. Ett
framgångsrikt arbete i detta avseende kan medföra att exportföretagen också
erhåller en fördel i förhållande till konkurrenter från länder där proceduren
tar längre tid. Initiativ som syftar till att uppfylla denna målsättning tas
löpande av såväl regeringen som ISP.
Lagen om produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt
bistånd saknar liksom sin föregångare särskilda bestämmelser om
möjligheten att erhålla förhandsbesked om huruvida ett utförseltillstånd
kommer att ges vid en eventuell export av produkter med dubbla
användningsområden till en specifik destination. En praxis har emellertid
utvecklats på ISP med innebörden att myndigheten ger företag
förhandsbesked. Denna ordning motiveras främst av att det finns ett givet
intresse hos en exportör att få en uppfattning om möjligheterna att
genomföra en transaktion med ett "riskland" innan offertarbetet påbörjas.
Under år 2000 lämnades 10 förhandsbesked.
Immateriella överföringar
Ett aktuellt frågekomplex som under året varit föremål för arbete i flertalet
exportkontrollarrangemang är frågan om den kontrollen av immateriella
överföringar (s.k. "intangible transfers"), dvs. överföring av programvara
eller teknik utan att någon fysisk produkt exporteras. Det kan vara frågan
om elektronisk överföring av programvara eller teknisk information, såsom
ritningar och utbildningsmaterial via t.ex. datalänk, fax eller Internet.
Skr. 2000/01:114
30
Reglerna i exportkontrollarrangemangen utformades i allt väsentligt i en tid ^*cr‘ 2000/01.114
då programvara och datafiler spreds fysiskt från sändare till mottagare på
magnetband, disketter och cd. Näten var långsammare och mindre
tillförlitliga än idag och både säljare och köpare föredrog att fa
programvara, datafiler, m.m. förmedlade genom fysiska media.
Senare års mycket snabba utveckling av elektroniska informations- och
kommunikationstjänster har medfört att det idag är både långsammare,
dyrare och ofta mindre säkert att överföra teknik på det gamla sättet.
Elektronisk överföring har blivit regel snarare än undantag. Bristen på
allmänt tillgängliga säkerhetslösningar, som tidigare var en återhållande
faktor, är på väg att avhjälpas. Exportkontrollarrangemangen står inför ett
växande kontrollproblem. Det råder allmän enighet om att elektronisk
överföring åtminstone till viss del måste föras under kontroll för att inte
exportkontrollens syften skall undergrävas genom ett kringgående av den
fysiska kontrollen. Diskussionen handlar främst om hur man i praktiken kan
kontrollera efterlevnaden av ett licenskrav för elektronisk export samtidigt
som skyddet för grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter
upprätthålls.
Den nya rådsförordningen, (EG) nr 1334/2000 om upprättandet av en ny
gemenskapsordning för kontroll av produkter och teknik med dubbla
användningsområden anger i art 2 att med "export" innebär bl.a. "överföring
av programvara eller teknik med hjälp av elektroniska medier, telefax eller
telefon till en destination utanför gemenskapen". Med "exportör" avses bl.a.
"Varje fysisk eller juridisk person som beslutar att överföra programvara
eller teknik med hjälp av elektroniska medier, telefax eller telefon till
destinationer utanför gemenskapen".
Elektronisk överföring av programvara eller teknik via datanät som t.ex.
Internet kan ske på i huvudsak två sätt. Det ena sättet är via "e-post" där det
finns en identifierad avsändare och mottagare. Det andra sättet är att
sändaren gör programvaran eller tekniken tillgänglig på en "databas"
(World Wide Web eller andra Intemetdatabaser, så som t.ex. ftp-databaser),
där den kan hämtas av en intresserad mottagare. Den senare metoden är
mycket vanligt förekommande, bl.a. för att stödja marknadsföring och
försäljning. Ett exportkontrollproblem är att mottagaren inte nödvändigtvis
finns i EU utan kan finnas i ett tredje land, och att en sådan överföring, som
ju initieras av mottagaren, egentligen kräver ett tillstånd.
I förordningen stipuleras i art 21.7 att i relevanta kommersiella dokument
som avser överföring inom gemenskapen av produkter som skulle vara
tillståndspliktiga vid export från gemenskapen, skall det tydligt anges att
produkterna omfattas av kontroll vid export från gemenskapen. Detta
betyder att en mottagare som hämtar programvaran eller tekniken från en
databas görs uppmärksam på att här kan det föreligga exportkontroll.
Tillsynen över efterlevnaden av de elektroniska överföringarna, liksom av
export via elektroniska medier ger i sig upphov till svåra frågeställningar
31
som sammanhänger både med skyddet av grundläggande medborgerliga fri- 2000/01.114
och rättigheter och med det speciella behovet av teknisk kompetens för att
utöva tillsyn.
Enligt gällande svenska regler skall tullmyndigheterna endast utöva tillsyn
över fysisk överföring och export av produkter. Detta är i analogi med
motsvarande regler inom EU. Ansvaret för tillsynen över elektroniska
överföringar och elektronisk exporten har därför i den nya förordningen
lagts på myndigheten ISP.
Regeringen har tagit initiativ till att kommissionen och medlemsstaterna
arbetar gemensamt med den komplicerade frågan om elektronisk överföring
och export, i syfte att främja en utveckling av nationella kontroll-
mekanismer som varken överdriver eller underskattar tillsynsbehovet och
som inte är alltför disparata. Om kontrollnivån inte är harmoniserad i rimlig
utsträckning föreligger en uppenbar risk för att lättrörlig elektronisk export
söker sig den ”lättaste” vägen ut ur EU:s inre marknad till tredje land.
I regeringens skrivelse till riksdagen 1998/99:116 om kryptografi, som
beslutades den 6 maj 1999, redovisar regeringen sin uppfattning när det
gäller vissa aspekter på användning och kontroll av kryptoprodukter.
Frågan om vilken grad av exportkontroll som skall utövas över
kryptoprodukter tilldrar sig betydande uppmärksamhet både i Sverige och
internationellt. Hänsyn måste tas både till dessa produkters viktiga roll för
utvecklingen av elektroniska tjänster, och det säkerhetspolitiskt betingade
intresset av att försvåra åtkomsten till starka krypton för exempelvis sådana
användare som är länkade till utveckling eller produktion av
massförstörelsevapen. Den internationella diskussionen bedrivs i första
hand i Wassenaar-arrangemanget, där en ny varulista för informations-
säkerhetsprodukter antogs i december 1998. I december 2000 uppmjukades
kraven något genom att man för massmarknadsprodukter tog bort kravet på
maximal längd på kryptonycklar (se den s.k. Cryptography Note). Den
beskrivna förändringen motiveras av behovet att ompröva listans innehåll i
ljuset av den snabba tekniska utvecklingen på området.
Regeringens ståndpunkt i denna fråga är att det finns fortsatta
säkerhetspolitiska skäl att förhindra spridning av viss kryptoteknik till
olämpliga mottagare i vissa länder. Friast möjliga handel med
kryptoprodukter bör eftersträvas på EU:s inre marknad för att främja
elektronisk kommunikation och handel samt IT-utvecklingen i Sverige och
övriga EU. Här har den ovan redovisade översynen av förordningen för
kontroll av produkter och teknik med dubbla användningsområden lett fram
till att svenska leverantörer kan sälja nästan alla typer av kryptoprodukter i
EU och i ett tiotal ytterligare länder, däribland USA, lika fritt som på den
svenska hemmamarknaden.
32
Även mot tredje land verkar Sverige för en friare handel med Skr. 2000/01:114
kryptoprodukter med beaktande av de säkerhetspolitiska hänsynen. En
internationell samsyn måste dock uppnås vad gäller bl.a. EU-ländemas
kontroll mot tredje land. Om olika länder driver olika politik blir kontrollen
i praktiken verkningslös och industriellt snedvridande. För en internationell
samsyn talar också behovet av att undvika en situation där Sverige tillämpar
en lägre grad av kontroll än andra viktiga exportländer. Detta skulle
nämligen kunna få till följd att Sverige blev föremål för exportrestriktioner
från dessa länders sida.
Det är regeringens målsättning att den begränsade exportkontroll av
kryptoteknik som är motiverad skall upprätthållas på ett så snabbt och
smidigt sätt att den i jämförelse med andra länders kontrollprocedurer inte
skall medföra en konkurrensnackdel för svensk industri, utan helst ge en
konkurrensfördel. Det "öppna" eller generella tillstånd som trädde i kraft år
1999 bl.a. för export av kryptoprodukter av massmarknadskaraktär till alla
betydande exportmarknader, liksom en smidig kontrollprocedur i övrigt -
bl.a. införs nu elektronisk licensansökan och licensgivning - underlättar för
företagen. Det leder också till en bättre fokusering av exportkontrollen på
ett begränsat antal kryptoprodukter och användare där kontrollintresset
väger tyngre än frihandelsintresset.
Den förda politiken på kryptoområdet skall enligt regeringens ståndpunkt
präglas av flexibilitet och lyhördhet i syfte att ta i beaktande det växande
behovet av säker kommunikation, förändringar i andra länders politik och
den fortsatta tekniska utvecklingen på området.
33
Skr. 2000/01:114
Bilaga 1
Inspektionen för strategiska produkter (ISP) följer kontinuerligt
marknadsföring och export av krigsmateriel från Sverige. De företag
(exklusive ett femtiotal s.k. handladdare - enskilda som tillverkar
jaktammunition) som har tillstånd att bedriva verksamhet på krigs-
matericlområdet - för närvarande omkring 120, varav ca 40 är aktiva som
exportörer - är skyldiga att lämna redovisningar i olika hänseenden till ISP. I
prop. 1984/85:82 om ökad insyn och samråd i frågor som rör
krigsmaterielexport uttalade regeringen sin avsikt att varje år lämna riksdagen
en redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten. Föreliggande
redogörelse avser den svenska krigsmaterielexporten år 2000.
Tabell 1. Beviljade utförseltillstånd för försäljning under åren 1989-2000
i löpande priser
|
År |
Värde i löpande priser, mkr Totalt KS ÖK |
Förändring i % Totalt KS |
ÖK | |||
|
1989 |
7 245 |
- |
- |
+13,2 | ||
|
1990 |
2 869 |
- |
- |
-60,4 | ||
|
1991 |
2 487 |
- |
-13,3 | |||
|
1992 |
2 992 |
- |
- |
+20,3 | ||
|
1993 |
6 106 |
1 942 |
4 164 |
+104,1 | ||
|
1994 |
4 268 |
1 991 |
2 277 |
-30,1 |
+2,5 |
-45,3 |
|
1995 |
6 543 |
2 011 |
4 532 |
+53,3 |
+1,0 |
+99,0 |
|
1996 |
2 859 |
662 |
2 197 |
-56,3 |
-67,1 |
-51,5 |
|
1997 |
5 061 |
2 481 |
2 580 |
+77,0 |
+274,8 |
+17,4 |
|
1998 |
3 273 |
1 449 |
1 824 |
-35,3 |
-41,6 |
-29,3 |
|
1999 |
7153 |
1 082 |
6 071 |
+118,5 |
-25,3 |
+232,8 |
|
2000 |
4 640 |
2 369 |
2 271 |
-35,1 |
+118,9 |
-62,6 |
Fr.o.m. 1993 redovisas värdet av beviljade utförseltillstånd uppdelat på de två
underkategoriema krigsmateriel för strid (KS) och övrig krigsmateriel (ÖK).
Den senare kategorin omfattar i huvudsak materiel som tidigare inte stod
under kontroll alls. En konsekvens av denna breddning av krigs-
materielbegreppet är att statistiken därefter omfattar även materiel som
tidigare inte kontrollerades. 1 statistiken återfinns numer även viss utförsel för
34
Skr. 2000/01:114
Bilaga 1
civil eller delvis civil användning, vilket inte var aktuellt med det tidigare
krigsmaterielbegreppet.
I förhållande till år 1999, då värdet av beviljade utförseltillstånd for
exportförsäljning var exceptionellt högt, minskade värdet år 2000 med ca 35,1
%. Värdet för år 2000 (4,64 mdr kr) ligger mycket nära genomsnittet för den
redovisade tolvårsperioden. Samtidigt uppvisar årets siffror en förskjutning
från övrig krigsmateriel (ÖK), som minskade med 63 %, till krigsmateriel för
strid (KS), som ökade med 119 %. Eftersom 1999 karakteriserades av en
kraftig övervikt för ÖK har förskjutningen lett till att de två kategorierna år
2000 hamnat i balans, värdemässigt.
Utförseltillstånden for exportförsäljning avser å ena sidan många små
transaktioner gällande exempelvis reservdelar eller ammunition, och å andra
sidan ett begränsat antal mycket omfattande transaktioner av stora system
som levereras över flera år. Större affärer, som inte nödvändigtvis uppträder
varje år, kan påverka ett enskilt års resultat påtagligt. Som framgår av figur 1
nedan uppvisar statistiken över beviljade utförseltillstånd avsevärda skillnader
från år till år. Dessa variationer har dock en begränsad inverkan på
omfattningen av den faktiska exporten av svensk krigsmateriel eftersom den
utförsel som sammanhänger med ett stort utförseltillstånd normalt sprids ut
över flera år. Det är inte möjligt att med någon precision förutsäga hur en
ökning av utförseltillstånden kommer att återspeglas i den faktiska exporten
efterföljande år, eftersom detta sammanhänger med tillverknings- och
leveransplaner, som kan skilja sig åt betydligt inte bara mellan olika
materielslag utan också variera från kontrakt till kontrakt.
35
Skr. 2000/01:114
Bilaga 1
Figur 1. Värdet av utförseltillstånd respektive faktisk export av
krigsmateriel i miljoner kronor år 1984-2000
Den svenska regeringen har som målsättning att visa största möjliga öppenhet
i redovisningen av krigsmaterielexporten. Med årets skrivelse införs flera nya
uppgiftskategorier som ytterligare konkretiserar den information som lämnas.
En av dessa nyheter återfinns nedan som tabell 2, som redovisar till vilka
länder utförseltillstånd beviljats, samt för vilka materielkatcgorier.
Redovisningen bygger på krigsmaterielförteckningens huvudområden (KS 1-
11, ÖK 21-37) som är återgivna i tabell 4. För närmare information om
innehållet i respektive kategori hänvisas till bilaga 1 i förordningen
(1992:1303) om krigsmateriel.
36
Skr. 2000/01:114
Bilaga 1
Tabell 2. Beviljade utförseltillstånd år 2000 fördelade på länder och
krigsmaterielförteckningens huvudområden
Antal
Land KS ÖK tillst.
|
Amerikas Förenta Stater |
3,7 |
21,22,23,24,25,26, 29, 30, 33,35, 36 |
73 |
|
Australien |
3,4,7 |
22,23,24,28 |
9 |
|
Belgien |
3 |
21,22,23,24 |
32 |
|
Brasilien |
3,5 |
22,23,25,35 |
6 |
|
Brunei |
- |
21,23 |
2 |
|
Bulgarien |
- |
23 |
1 |
|
Canada |
2, 3,4, 7 |
21,22, 23,25, 35, 36 |
27 |
|
Chile |
- |
22 |
2 |
|
Danmark |
3,7 |
21,23,25,26,35 |
25 |
|
Estland |
2,3,7 |
21,22,23 |
7 |
|
Finland |
2,3, 5,7 |
22,23,25,29,30 |
29 |
|
Frankrike |
3,7 |
23,25, 35 |
18 |
|
Förenade Arabemiraten |
- |
25 |
1 |
|
Grekland |
3,7 |
21,23,27,36 |
11 |
|
Indien |
2 |
22,24,25, 36 |
8 |
|
Indonesien |
- |
22,37 |
3 |
|
Irland |
2 |
22, 23 |
3 |
|
Italien |
3,7 |
21,23,33 |
12 |
|
Japan |
3 |
21,23,24,26,35, 36 |
22 |
|
Lettland |
1,2,3, 5 |
22,23,25,35 |
15 |
|
Litauen |
2,3 |
22,23 |
4 |
|
Malaysia |
5 |
22 |
3 |
|
Mexico |
8 |
22,28 |
6 |
|
Nederländerna |
- |
21,22,23,25,35 |
23 |
|
Norge |
3,7 |
21,22,23,24,25, 26,28,29, 30,34, 36, 37 |
61 |
|
Nya Zeeland |
3 |
23,35 |
5 |
|
Oman |
- |
25,35 |
3 |
|
Pakistan |
4 |
22 |
3 |
|
Peru |
- |
23 |
2 |
|
Polen |
3,7 |
23,24, 35 |
6 |
|
Portugal |
3 |
21,23,36 |
4 |
|
Rumänien |
7 |
- |
1 |
|
Ryska Federationen |
- |
23 |
1 |
|
Schweiz |
3,7 |
21,23,24,25,30 |
25 |
|
Singapore |
3,4,7,8 |
21,22,24,25,26,28, 37 |
41 |
|
Spanien |
3,7 |
23, 25,26,30 |
8 |
|
Storbritannien |
3,7 |
21,22,23,24,25,29,33 |
26 |
|
Sydafrika |
3,7 |
21,23 |
10 |
|
Thailand |
4 |
22 |
4 |
|
Tjeckien |
3,7 |
23 |
10 |
|
Tunisien |
7 |
25 |
2 | |
37
Skr. 2000/01:114
Bilaga 1
|
Turkiet |
23 |
1 | |
|
Tyskland |
3,6,7 |
21,22, 23,24, 25,26,29,30, 33 |
83 |
|
Ungem |
3 |
23 |
3 |
|
Vietnam |
25 |
1 | |
|
Österrike |
3,6,7 |
22, 23, 24,29, 35 |
24 |
|
Totalt antal tillstånd |
657 |
Inspektionen för strategiska produkters utförselstatistik grundar sig på
exportföretagens lagstadgade redovisning av det fakturerade värdet av
levererad materiel. Som framgår av tabell 3 nedan ökade den svenska
exporten av krigsmateriel år 2000 med 19,6 % i förhållande till 1999 räknat i
löpande priser. Ökningen i utförseln av övrig krigsmateriel (ÖK) var påtagligt
större än ökningen vad gäller krigsmateriel för strid (KS) : 28,4 %, jämfört
med 12,0 %. Krigsmaterielexportens andel av den totala varuexporten ökade
också, från 0,52 % till 0,55 %.
Tabell 3. Värdet av svensk krigsmaterielexport under åren 1989-2000 i
löpande priser
|
År |
Sveriges |
Krigsmaterielexport | ||||||
|
varuexport |
Andel av % |
Löpande priser Totalt KS |
mkr ÖK |
Förändring i Totalt KS |
% ÖK | |||
|
1989 |
332 580 |
1,81 |
6 005 |
- |
- |
-2,4 | ||
|
1990 |
339 850 |
0,98 |
3 327 |
- |
- |
-44,6 | ||
|
1991 |
332 779 |
0,81 |
2 705 |
- |
- |
-18,7 | ||
|
1992 |
326 031 |
0,84 |
2 753 |
- |
- |
+1,8 | ||
|
1993 |
388 290 |
0,74 |
2 863 |
1 216 |
1 647 |
+4,0 | ||
|
1994 |
471 602 |
0,68 |
3181 |
1 347 |
1 834 |
+11,1 |
+10,8 |
+11,4 |
|
1995 |
567 836 |
0,58 |
3 313 |
1 148 |
2 165 |
+4,1 |
-14,8 |
+18,0 |
|
1996 |
569 167 |
0,54 |
3 087 |
1 136 |
1 951 |
-6,8 |
-1,0 |
-9,9 |
|
1997 |
632 709 |
0,49 |
3 101 |
939 |
2 162 |
+0,5 |
-17,3 |
+10,8 |
|
1998 |
673 091 |
0,52 |
3 514 |
1 662 |
1 852 |
+13,3 |
+77,0 |
-14,3 |
|
1999 |
700 945 |
0,52 |
3 654 |
1 954 |
1 700 |
+4,0 |
+ 17,6 |
-8,2 |
|
2000 |
796 673 |
0,55 |
4 371 |
2 189 |
2 182 |
+19,6 |
+12,0 |
+28,4 |
38
Skr. 2000/01:114
Bilaga 1
Förändringar från ett år till ett annat i den statistik som redovisas ovan ger i
sig inte underlag för en mer långsiktig bedömning av utvecklingstendenser.
En enstaka större leverans ett år kan medföra kraftiga utslag i statistiken.
Utvecklingen på exportmarknaderna har under den senaste tioårsperioden
präglats av det kalla krigets slut, vilket medfört att många försvarsmakter
skurit ned sina försvarsmaterielanslag. Den effekt som exportmarknadernas
tillbakagång har haft på svensk krigsmaterielexport har delvis maskerats
genom den breddning av krigsmaterielbegreppet som ägde rum år 1993, och
som innebar att många nya materielslag för första gången medtogs i utförsel-
statistiken. Mellan år 1992 och 1993 halverades exporten av "traditionell"
krigsmateriel, vilket i totalsiffran doldes genom tillkomsten av tidigare ej
registrerade materielslag i den nya ÖK-kategorin. Detta har tydliggjorts i figur
2 nedan.
Figur 2. Värdet av svensk krigsmaterielexport i miljoner kronor år
1984-2000, fr.o.m. år 1993 fördelat på övrig krigsmateriel (ÖK) och
krigsmateriel för strid (KS)
Den svenska krigsmaterielexporten redovisas även i den allmänna
utrikeshandelsstatistiken, som grundas på tullmyndigheternas uppgifter till
Statistiska centralbyrån (SCB). I SCB:s statistik ingår bl.a. vissa civila
produkter som inte omfattas av lagen om krigsmateriel. Dessa siffror är
således inte jämförbara med ISP:s statistik och redovisas inte i denna
skrivelse. En närmare beskrivning av handelsstatistikens indelning lämnades i
skr 1996/97:138.
Tabell 4 visar en uppdelning av krigsmaterielexporten på huvudområden i
krigsmaterielförteckningen. Denna indelning ger en viss uppfattning om
krigsmaterielexportens struktur, vad avser materielkategorier. Liksom för
39
Skr. 2000/01:114
Bilaga 1
övriga typer av exportstatistik avråds från alltför långtgående slutsatser vad
beträffar trender i exporten eftersom den totalt sett är så pass liten att den inte
rymmer ett jämt flöde av materiel i alla kategorier som produceras i Sverige,
utan snarare uppvisar en slumpmässig tyngdpunkt som förskjuts över tiden
beroende på vilka exportkontrakt som industrin kunnat erhålla.
För den här redovisade perioden 1999-2000 kan konstateras att finkalibriga
militära eldhandvapen (KS1), den viktigaste delen av begreppet "lätta vapen",
spelar en mycket marginell roll i den svenska exporten. Detta är av viss
betydelse att kunna konstatera i ljuset av Sveriges aktiva agerande i
förberedelserna för FN:s lätta vapen konferens i juli 2001. De finkalibriga
eldrörsvapen som ingår i ÖK21 är jakt- och sportskyttevapen, vars utförsel
från Sverige också kontrolleras i syfte att undvika att större partier sådana
vapen används för militära ändamål.
Tabell 4. Värdet av svensk krigsmaterielexport i miljoner kronor 1999'
2000 fördelat på krigsmaterielförtecknlngens huvudområden
|
Krigsmateriel för strid (KS) |
1999 |
2000 | |
|
KS1 |
Finkalibriga eldrörsvapen |
0 |
0 |
|
KS2 |
Kanoner, pansarvämsvapen |
405 |
67 |
|
KS3 |
Ammunition |
426 |
143 |
|
KS4 |
Robotar, raketer, torpeder, bomber |
186 |
144 |
|
KS5 |
Eldledningsutrustning |
257 |
522 |
|
KS6 |
ABC-stridsmedel |
1* |
0,8* |
|
KS7 |
Krut och sprängämnen |
89 |
115 |
|
KS8 |
Krigsfartyg |
144 |
535 |
|
KS9 |
Stridsflygplan |
0 |
0 |
|
KS10 |
Stridsfordon |
444 |
663 |
|
KS11 |
Riktade energivapen |
0 |
0 |
|
SUMMA KS |
1 952 |
2 190 | |
* Exporten av KS6 avser komponenter till tårgasprodukter till länder i Västeuropa
|
Övrig krigsmateriel (ÖK) | |||
|
ÖK21 |
Finkalibriga eldrörsvapen, delar m.m |
6 |
6 |
|
ÖK22 |
Kanoner, pansarvämsvapen, delar m.m. |
112 |
153 |
|
ÖK23 |
övningsammunition m.m. |
316 |
316 |
|
ÖK24 |
Övningsraketer, röjningsutrustning m.m. |
34 |
36 |
|
ÖK25 |
Spanings- och mätutrustningar m.m |
384 |
798 |
|
ÖK26 |
Skyddsmateriel m.m. |
30 |
21 |
|
ÖK27 |
Krut- och sprängämneskomponenter |
5 |
0,0008 |
|
ÖK28 |
Fartyg för bevakning m.m. |
1 |
81 |
|
ÖK29 |
Flygplan utformade för militärt bruk m.m. |
75 |
50 |
|
ÖK30 |
Fordon utformade för militärt bruk m.m. |
275 |
231 |
40
Skr. 2000/01:114
Bilaga 1
|
ÖK31 |
Riktade energivapen |
0 |
0 |
|
ÖK32 |
Fortifikationer |
0 |
0 |
|
ÖK33 |
Elektronisk utrustning för militärt bruk |
40 |
59 |
|
ÖK34 |
Fotografisk och elektrooptisk utrustning |
3 |
0,5 |
|
ÖK35 |
Övningsmateriel |
397 |
407 |
|
ÖK36 |
T illverkningsutrustning |
14 |
23 |
|
ÖK37 |
Programvara |
9 |
1 |
|
SUMMA ÖK |
1 701 |
2 182 |
Totalt mottog 52 länder leveranser av svensk krigsmateriel under år 2000,
jämfört med 49 år 1999 och 51 år 1998. Den regionala fördelningen av
exporten, som framgår av tabell 5, uppvisar det normala mönstret som är att
den största delen av svensk krigsmaterielexport går till Norden, övriga
Västeuropa, Nordamerika, samt Australien och Nya Zeeland. Under år 1998
gick ca 65 % av den totala utförseln till dessa destinationer. År 1999 var
motsvarande andel 76 % och år 2000 var andelen 64 %. Utanför denna krets
kan särskilt noteras att Latinamerika under senare år uppvisat en uppgång,
medan Asien minskat i relativ betydelse.
Tabell 5, Krigsmaterielexportens fördelning på regioner i procent av
värdet under åren 1998-2000
|
1998 KS |
ÖK |
Tot |
1999 KS |
ÖK |
Tot |
2000 KS |
ÖK |
Tot | ||
|
• |
Norden |
11 |
44 |
27 |
39 |
26 |
33 |
42 |
17 |
30 |
|
• |
Övriga Västeuropa |
22 |
21 |
21 |
27 |
37 |
32 |
11 |
32 |
21 |
|
• |
Central- och Östeuropa |
1 |
2 |
1 |
0 |
2 |
1 |
2 |
0 |
1 |
|
• |
Nordamerika |
17 |
10 |
14 |
7 |
13 |
10 |
5 |
17 |
11 |
|
• |
Latinamerika |
8 |
16 |
12 |
23 |
12 |
18 |
16 |
21 |
19 |
|
• |
Australien & |
3 |
3 |
3 |
1 |
2 |
1 |
4 |
1 |
2 |
|
• |
Asien |
38 |
4 |
22 |
3 |
7 |
5 |
20 |
12 |
16 |
|
• |
Afrika |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
1 |
0 |
0 |
|
TOTALT |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 | |
41
Skr. 2000/01:114
Bilaga 1
1 det följande redovisas krigsmaterielexporten fördelad på mottagarländer. I
tabell 6 har alla länder medtagits till vilka utförseln av krigsmateriel översteg
1 miljon kronor under något av åren 1998-2000.
Största enskilda mottagarland för svensk krigsmateriel år 2000 var Norge (1
152 mkr), följt av Singapore (455 mkr) och USA (398 mkr), samt därefter
Venezuela (329 mkr) och Tyskland (280 mkr). Dessa fem destinationer svarar
för sammanlagt ca 60 % av den totala svenska krigsmaterielexporten.
42
Skr. 2000/01:114
Bilaga 1
Tabell 6. Exporten av krigsmateriel i miljoner kronor år 1998-2000
fördelad på länder
|
1998 KS |
ÖK |
Totalt |
1999 KS |
ÖK |
Totalt |
2000 KS |
ÖK |
Totalt | |
|
Amerikas Förenta Stater |
155,0 |
309,9 |
464,4 |
116,4 |
187,7 |
304,0 |
80,2 |
317,4 |
397,6 |
|
Australien |
57,9 |
59,4 |
117,3 |
21,0 |
31,4 |
52,4 |
83,6 |
16,8 |
100,4 |
|
Bahrain |
- |
0,8 |
0,8 |
0,0 |
0,1 |
0,1 |
- |
1,1 |
1,1 |
|
Belgien |
- |
11,5 |
11,5 |
0,1 |
17,6 |
17,6 |
0,09 |
85,0 |
85,09 |
|
Brasilien |
166,4 |
98,4 |
264,8 |
201,1 |
161,3 |
362,4 |
5,6 |
242,8 |
248,4 |
|
Canada |
8,0 |
9,2 |
17,1 |
25,6 |
31,6 |
57,2 |
18,3 |
49,7 |
68,0 |
|
Danmark |
64,8 |
58,8 |
123,6 |
89,8 |
68,2 |
158,0 |
6,2 |
37,9 |
44,1 |
|
Estland |
- |
- |
- |
0,0 |
2,8 |
2,8 |
0,07 |
0,07 |
0,14 |
|
Finland |
2,1 |
40,8 |
42,9 |
1,7 |
19,1 |
20,8 |
34,9 |
62,0 |
96,9 |
|
Frankrike |
108,2 |
42,7 |
150,9 |
125,4 |
77,1 |
202,5 |
0,6 |
81,5 |
82,1 |
|
Förenade Arabemiraten |
- |
6,2 |
6,2 |
0,0 |
8,3 |
8,3 |
- |
0,3 |
0,3 |
|
Grekland |
21,1 |
0,4 |
21,6 |
0,0 |
0,2 |
0,2 |
59,4 |
0,8 |
60,2 |
|
Indien |
- |
5,8 |
5,8 |
0,0 |
5,0 |
5,0 |
1,7 |
119,2 |
120,9 |
|
Irland |
5,6 |
6,8 |
12,4 |
6,0 |
3,7 |
9,7 |
16,7 |
12,3 |
29,0 |
|
Italien |
3,1 |
6,1 |
9,2 |
4,2 |
40,3 |
44,5 |
3,6 |
74,4 |
78,0 |
|
Japan |
0,5 |
102,3 |
102,8 |
0,2 |
19,5 |
19,7 |
0,3 |
10,5 |
10,8 |
|
Kuwait |
- |
6,0 |
6,0 |
- |
- |
- |
- |
- | |
|
Lettland |
- |
- |
- |
0,0 |
2,0 |
2,0 |
4,0 |
1,0 |
5,0 |
|
Litauen |
35,2 |
8,9 |
44,1 |
4,9 |
6,1 |
10,9 |
23,8 |
0,1 |
23,9 |
|
Malaysia |
2,6 |
17,2 |
19,9 |
30,7 |
3,9 |
34,6 |
80,5 |
0,3 |
80,8 |
|
Mexico |
- |
- |
- |
63,2 |
1,0 |
64,1 |
202,7 |
29,1 |
231,8 |
|
Nederländerna |
0,1 |
3,5 |
3,6 |
- |
9,4 |
9,4 |
0,1 |
10,5 |
10,6 |
|
Nepal |
22,7 |
1,9 |
24,6 |
- |
- |
- |
- |
- | |
|
Norge |
667,3 |
104,7 |
772,0 |
676,3 |
355,9 |
1 032,2 |
877,8 |
274,0 |
1 151,8 |
|
Nya Zeeland |
- |
1,5 |
1,5 |
- |
0,7 |
0,7 |
2,5 |
0,8 |
3,3 |
|
Oman |
- |
0,2 |
0,2 |
3,6 |
3,6 |
- |
0,4 |
0,4 | |
|
Pakistan |
34,2 |
4,1 |
38,3 |
- |
5,1 |
5,1 |
- |
0,3 |
0,3 |
|
Polen |
0,0 |
0,5 |
0,5 |
0,4 |
20,2 |
20,6 |
16,4 |
1,5 |
17,9 |
|
Portugal |
- |
- |
- |
1,1 |
0,2 |
1,2 |
- |
0,1 |
0,1 |
|
Saudiarabien |
- |
1,0 |
1,0 |
0,4 |
0,4 |
0,8 |
- |
0,2 |
0,2 |
|
Schweiz |
65,6 |
20,9 |
86,5 |
276,1 |
21,6 |
297,7 |
59,9 |
34,1 |
94,0 |
|
Singapore |
2,2 |
489,7 |
492,0 |
20,6 |
25,8 |
46,4 |
333,5 |
121,2 |
454,7 |
|
Slovenien |
- |
1,9 |
1,9 |
- |
1,3 |
1,3 |
- |
0,6 |
0,6 |
43
Skr. 2000/01:114
Bilaga 1
|
1998 KS |
ÖK |
Totalt |
1999 KS |
ÖK |
Totalt |
2000 KS |
ÖK |
Totalt | |
|
Spanien |
0,6 |
3,3 |
3,9 |
0,6 |
8,4 |
8,9 |
0,8 |
46,3 |
47,1 |
|
Storbritannien |
0,2 |
37,0 |
37,2 |
0,6 |
58,9 |
59,4 |
2,1 |
70,0 |
72,2 |
|
Thailand |
- |
65,0 |
65,0 |
- |
51,3 |
51,3 |
21,9 |
0,7 |
22,6 |
|
Tjeckien |
- |
- |
- |
1,5 |
0,8 |
2,3 |
2,2 |
0,5 |
2,7 |
|
Tunisien |
- |
1,9 |
1,9 |
- |
1,6 |
1,6 |
13,9 |
6,3 |
20,2 |
|
Turkiet |
- |
- |
- |
- |
- |
- |
- |
1,4 |
1,4 |
|
Tyskland |
24,9 |
220,2 |
245,1 |
30,1 |
313,1 |
343,2 |
24,6 |
255,3 |
279,9 |
|
Venezuela |
97,5 |
54,6 |
152,1 |
177,3 |
48,7 |
226,0 |
141,4 |
187,8 |
329,2 |
|
Österrike |
114,7 |
45,9 |
160,5 |
79,1 |
84,4 |
163,5 |
69,3 |
24,7 |
94,0 |
|
Övriga länder |
1,1’ |
2,02 |
3,1 |
O,33 |
1,34 |
1,6 |
0,55 |
3,16 |
3,6 |
|
SUMMA |
1 662 |
1 852 |
3 514 |
1 954 |
1 700 |
3 654 |
2 189 |
2 182 |
4 371 |
Totalbeloppen kan i vissa fall skilja sig från summan av ÖK- och KS-beloppen vilket
beror på att alla siffror har avrundats till en decimal.
Krigsmaterielexport understigande 50 000 kronor betecknas i tabell 6 med 0,0 miljoner
kronor.
1 Sydafrika och Tjeckien.
2 Argentina, Estland, Hongkong (Kina), Island, Mauritius, Namibia, Nya
Kaledonien
(Frankrike), Peru, Ryssland, Tjeckien, Ungern och Zimbabwe.
3 Israel, Peru och Sydafrika
4 Andorra, Hongkong (Kina), Island, Mauritius, Namibia, Peru, Sydafrika och
Ungem
5 Island, Sydafrika och Ungern
6 Andorra, Brunei, Bulgarien, Chile, Indonesien, Island, Mauritius, Namibia,
Peru, Ryssland, Sydafrika, och Ungem
I tabell 7 återfinns en ny uppgiftskategori. Den landvisa
exportredovisningen i tabell 6, som endast anger om den exporterade
matericlen är övrig krigsmateriel (ÖK) eller krigsmateriel för strid (KS),
kompletteras här med uppgifter om vilka materieltyper som varit aktuella
för respektive destination. Liksom i tabell 2 har krigsmaterielförteckningens
huvudkategorier använts som indelning, och dessa kategorier finns
återgivna i tabell 4. För närmare information om innehållet i respektive
kategori hänvisas till bilaga 1 i förordningen (1992:1303) om krigsmateriel.
44
Skr. 2000/01:114
Bilaga 1
Tabell 7. Exporterad krigsmateriel år 2000 fördelad på länder och
krigsmaterielförteckningens huvudområden
Land KS ÖK
|
Amerikas förenta stater |
3,7 |
21, 22, 23,24,25,26,29,30,33,35, 36 |
|
Australien |
3,4, 5,7 |
22, 23,24, 25,37 |
|
Bahrain |
- |
25 |
|
Belgien |
3 |
21,23,24, 25,30 |
|
Brasilien |
5 |
22,25, 36, 37 |
|
Canada |
2,3,4, 7 |
21,22,23,25,35,36 |
|
Danmark |
3,4,5, 7 |
21,22,23,24,25,26,35 |
|
Estland |
3,7 |
21,23,26 |
|
Finland |
2,3,7 |
21,22, 23,24,25,29, 30,35 |
|
Frankrike |
3,7 |
23,25, 30,33,35 |
|
Förenade Arabemiraten |
- |
25 |
|
Grekland |
3,7 |
21,23, 25,27,36 |
|
Indien |
2,5 |
22,24,25, 36 |
|
Irland |
2 |
22,23 |
|
Italien |
3,7 |
23,25,33,35 |
|
Japan |
3 |
23,24, 35, 36 |
|
Lettland |
2,3 |
23,35 |
|
Litauen |
2,3 |
23 |
|
Malaysia |
5 |
22, 25 |
|
Mexiko |
8 |
22,23,28 |
|
Nederländerna |
3,7 |
21,22,23,25,29,35,36 |
|
Norge |
3,4, 5, 7, 10 |
21,22, 23,24,25,26, 28,29, 30,35, 36, 37 |
|
Nya Zeeland |
3 |
22,23,35 |
|
Oman |
- |
35,37 |
|
Pakistan |
- |
22 |
|
Polen |
3,5,7 |
23,24, 35 |
|
Portugal |
3 |
23 |
|
Saudiarabien |
- |
33,35 |
|
Schweiz |
3,7,10 |
23,24,25, 30 |
|
Singapore |
3,4, 7, 8 |
22,24,25, 26, 28 |
|
Slovenien |
- |
23 |
|
Spanien |
1 3,7 |
23,26,30 |
|
Storbritannien |
3,7 |
21,22, 23, 24,25,29. 30, 33, 35,36 |
|
Thailand |
4 |
25,35 |
|
Tjeckien |
3,7 |
23 |
|
Tunisien |
4,7 |
24, 25, 35, 36 |
|
Turkiet |
- |
23 |
|
Tyskland |
3,4,6, 7 |
21, 22, 23,24, 25,26,29,30,33, 34, 35, 37 |
|
Venezuela |
2,4,5 |
24,25, 30, 35 |
|
Österrike |
3, 5,6, 7 |
22, 23, 24, 29, 35 |
45
Skr. 2000/01:114
Bilaga 1
Under år 2000 har fem tillstånd lämnats för upplåtelse av tillverkningsrätt
utom riket. Tillstånden har avsett Malaysia, Schweiz, Sydafrika och USA (två
tillstånd).
Tolv samarbetsavtal har under år 2000 granskats och godkänts avseende
gemensam utveckling eller produktion med industrier i följande länder: Chile,
Finland, Holland, Malaysia (två tillstånd), Schweiz, Storbritannien (två
tillstånd), Sydafrika, Tyskland och USA.
Prövningen av ärenden rörande upplåtelse av tillverkningsrätt och
samarbete med utländsk part sker, oavsett materieltyp, med de strängare
kriterier som gäller för export av krigsmateriel för strid, eftersom sådant
samarbete i regel medför en mer långsiktig bindning än regelrätt export.
Sådana avtals omfattning, deras utsträckning i tiden, reexportklausulcr m.m.
granskas därvid i detalj.
Regeringen har med stöd av lagen (1992:1300) om krigsmateriel föreskrivit
en skyldighet att, för den som har upplåtit tillverkningsrätt avseende
krigsmateriel till någon i utlandet eller som ingått avtal om samarbete med
någon i utlandet, redovisa årligen huruvida avtalen fortfarande är i kraft, om
tillverkning eller annat samarbete enligt sådant avtal alltjämt förekommer
samt hur samarbetet bedrivs.
För år 2000 gäller att 10 företag redovisat sammanlagt 159 gällande licens-
och samarbetsavtal i 26 länder. Av dessa hade 10 företag 82 licensavtal i 21
länder och 6 företag 77 samarbetsavtal i 20 länder.
Militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare får enligt
krigsmateriellagen inte bedrivas inom eller utom landet utan tillstånd av
Inspektionen för strategiska produkter. Under år 2000 har inget sådant
tillstånd lämnats.
Förbudet gäller inte utbildning som är knuten till försäljningen av krigs-
materiel för vilken utförseltillstånd erhållits.
Enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel skall företag som har tillstånd att
tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel årligen redovisa uppgifter om
ägande i utländska rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverkning,
marknadsföring eller försäljning av krigsmateriel. För år 2000 gäller att 7
företag redovisat ägande i 41 utländska rättssubjekt i 15 länder.
46
Skr. 2000/01:114
Bilaga 1
Omkring 120 foretag har tillstånd att tillverka krigsmateriel, varav ca 40
exporterade sådan materiel under 2000. De största exportföretagen av
krigsmateriel under 2000 var i nämnd ordning Ericsson Microwave Systems
AB, Hägglunds Vehicle AB, Saab Bofors Dynamics AB, Kockums AB, Saab
Training Systems AB och N. Sundin Dockstavarvet AB. De tre största
företagen Ericsson Microwave Systems AB, Hägglunds Vehicle AB och Saab
Bofors Dynamics AB hade 2000 vardera en utförsel som översteg 500
miljoner kronor men var mindre än 1 miljard kronor. De tre övriga företagen
svarade vardera för en utförsel överstigande 200 miljoner kronor men
understigande 400 miljoner kronor. Härutöver exporterade tre företag för mer
än 100 miljoner kronor, nämligen Norma Precision AB, Celsius Weapon
Systems AB och Bofors Defence AB.
De fem företagen Nexplo Bofors AB, Saab Tech Elecronics AB, Saab Tech
Vetronics AB, Saab Bofors Dynamics AB samt Scania CV AB exporterade
för mellan 50 och 100 miljoner kronor under år 2000. Följande tio företag
exporterade for mellan 10 och 30 miljoner kronor under år 2000; Saab Tech
Systems AB, Åkers Krutbruk Protection AB, Vanäsverken AB,
AerotechTelub AB, SAAB AB/Saab Aerospace, Nammo LLAB AB, Ericsson
Saab Avionics AB, Volvo Aero AB, Polyamp AB, Saab Bofors Underwater
Systems AB.
Mellan 1 miljon och 10 miljoner kronor exporterade följande företag för:
Saab Dynamics AB, Försvarets materielverk (transport), New Sweden
Construction AB, Airsafe Sweden AB, PRECharge AB, Telub AB, Applied
Composites AB ACAB, BEFYRAEM sevice & Innovation AB (B4M) och
CNC-Process i Hova AB. Ett antal företag exporterade for under 100 000
kronor under året som gick; Waltreco AB, New Pac Safety AB, Degerfors
Formnings AB, Aimpoint AB, Karlskoga CNC Quality AB och Johan
Hansen.
14 av de största krigsmaterielproducerande företagen i Sverige tillhör
intresseorganisationen Försvarsindustriföreningen (FIF), vilken grundades år
1986. Medlemsföretagen svarar for den allt övervägande delen av utförseln av
försvarsmateriel. FIF definierar utförsel av försvarsmateriel som medlems-
företagens fakturerade leveranser till utlandet av "krigsmateriel jämte civila
produkter till militära kunder", dvs. en definition som är vidare än
definitionen av krigsmateriel.
Enligt de senast tillgängliga statistiken från FIF sysselsatte medlems-
företagen år 1987 26 400 personer inom sina försvarsmaterielavdelningar.
Detta antal har därefter sjunkit till 22 780 år 1990 och 14 250 år 1997 samt
slutligen till 14 225 år 1998. Det skall noteras att hänsyn emellertid inte tas till
47
Skr. 2000/01:114
Bilaga 1
sysselsättningen inom den svenska försvarsindustrin vid bedömning av export
av krigsmateriel. Detta framgår av kriterierna i de svenska riktlinjerna för
krigsmaterielexport som återges i bilaga 3.
Företagens export av försvarsmateriel enligt FIF.s definition uppgick till
6 700 miljoner kronor år 1987, till 6 294 miljoner kronor år 1990, till 3 667
miljoner kronor år 1997 och till 4 434 miljoner kronor år 1998. 1 förhållande
till år 1997 ökade exporten av försvarsmateriel med 20,9 % år 1998.
Företagens försäljning till det svenska försvaret minskade från år 1997 till år
1998 från 13 136 miljoner kronor till 12 758 miljoner kronor eller med 2,9 %.
48
Skr. 2000/01:114
Bilaga 2
Exportkontroll av produkter med dubbla
användningsområden år 2000
Det är inte möjligt att för produkter med dubbla användningsområden lämna
en fullständig redovisning av exporten liknande den som kan lämnas
beträffande krigsmateriel, eftersom kontrollen av produkter med dubbla
användningsområden bygger på friast möjliga handel och kontroll endast i
vissa fall. Vad som kan redovisas, och jämföras över tiden, är utvecklingen
av antalet licensärenden av olika typer - globala, generella och individuella
- för olika kontrollområden.
Tabell 1. Antal inkomna utförselärenden rörande produkter med
dubbla användningsområden 1998-2000
|
Typ av utförseltillstånd |
1998 |
1999 |
2000 |
|
Globala |
36 |
18/ |
25 |
|
Generella |
30 |
157 |
X-J |
|
Individuella, varav |
381 |
347 |
198 |
|
Wassenaar-arrangemanget |
346 |
3064 . |
J564 |
|
Missilteknologikontrollregimen |
5 |
0 |
2 |
|
Nuclear Suppliers' Group (Part 2) |
5 |
5 |
6 |
|
Australiengruppen |
25 |
36 |
34 |
För ofta förekommande export av produkter till civila köpare för civil
slutanvändning kan ett globalt tillstånd beviljas. Tillåtna destinationsländer
är samtliga länder med undantag för ett mindre antal länder för vilka
individuell tillståndsprövning alltid krävs. Globala tillstånd ges ej för
’ Denna nedgång beror på att de globala tillstånden har en giltighetstid på två år
och detta år har förhållandevis få omsatts på grund av utgången giltighetstid.
2 Den kraftiga nedgången av generella utförseltillstånd har sin grund i att
möjligheten att erhålla globala licenser infördes från augusti 1999.
3 Inte tillämplig längre, dels p.g.a. ikraftträdandet av den nya rådsförordningen
1334/2000 den 28 september 2000, samt den dessförinnan gällande nationella
generella licensen.
4 Denna minskning sammanhänger bl.a. med en minskad omfattning av
tillståndsplikten för massprodukter med kryptering.
49
Skr. 2000/01:114
Bilaga 2
produkter som finns angivna på MTCR:s, NSG:s samt AG:s produktlistor.
Generella gemenskapstillstånd införs genom den nya rådsförordningen för
export av vissa produkter till vissa tredje länder utanför unionen (se. bil II i
rådsförordning 1334/2000). Det nya gemenskapstillståndet är ytterligare ett
led för att tydliggöra den samstämmighet som råder mellan medlemsstaterna
beträffande export till vissa länder. Ett individuellt tillstånd ges till en
exportör för export av särskilt känsliga produkter eller till särskilt känsliga
destinationer.
50
Skr. 2000/01:114
Bilaga 3
Svenska riktlinjer för krigsmaterielexport och annan
utlandssamverkan
Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller till annan samverkan med någon
i utlandet avseende krigsmateriel, bör medges endast om sådan utförsel eller
samverkan
1. bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av
materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, samt
2. inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.
Vid prövningen av ett tillståndsärende ankommer det på regeringen att
göra en totalbedömning av alla för ärendet betydelsefulla omständigheter
med utgångspunkt från de nyss angivna grundläggande principerna.
Utrikespolitiska hinder föreligger inte i fråga om samverkan med eller
export till de nordiska länderna och de traditionellt neutrala länderna i
Europa. Samverkan med dessa länder får i princip anses stå i
överensstämmelse med Sveriges säkerhetspolitik. I takt med att samarbetet
med övriga länder inom de Europeiska Gemenskaperna byggs ut, bör
samma principer för utlandssamverkan och export tillämpas i fråga om
dessa länder.
Tillstånd får endast avse stat, statlig myndighet eller av staten auktoriserad
mottagare; vidare bör vid utförsel av materiel ett slutanvändarintyg eller ett
intyg om egen tillverkning (bearbetningsintyg) föreligga. En stat som trots
åtagande gentemot den svenska regeringen har tillåtit eller underlåtit att
förhindra vidareexport av svensk krigsmateriel skall i princip inte komma i
fråga som mottagare av sådan materiel från Sverige så länge
omständigheterna kvarstår.
Tillstånd till utförsel eller annan utlandssamverkan enligt krigs-
materiellagen skall inte beviljas om det skulle strida mot internationell
överenskommelse som Sverige har biträtt, mot beslut av FN:s säkerhetsråd
eller mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig
(ovillkorliga hinder).
Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller annan utlandssamverkan som
avser krigsmateriel, bör inte lämnas om det avser stat där omfattande och
grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Respekt för
mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för att tillstånd skall beviljas.
Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan utlands-
samverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, bör
inte beviljas om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan
stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, stat som är invecklad i
internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller stat
som har inre väpnade oroligheter.
Tillstånd bör ges till utförsel av materiel som klassificerats som övrig
krigsmateriel, förutsatt att mottagarlandet inte befinner sig i väpnad konflikt
med annan stat eller har inre väpnade oroligheter, eller det i landet
förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter och
om inte ovillkorligt hinder möter.
Ett meddelat tillstånd till utförsel bör återkallas, förutom vid ovillkorliga
exporthinder, om den mottagande staten kommer i väpnad konflikt med
51
Skr. 2000/01:114
Bilaga 3
annan stat eller får inre väpnade oroligheter. Undantagsvis bör, i de två
senare fallen, återkallande av tillstånd kunna underlåtas om det är förenligt
med de folkrättsliga reglerna och med principerna och målen för Sveriges
utrikespolitik.
Tillstånd bör ges till utförsel av reservdelar till tidigare, med vederbörligt
tillstånd exporterad krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder möter.
Detsamma bör gälla andra leveranser, t.ex. av ammunition, som har
samband med tidigare utförsel eller där det annars vore oskäligt att inte ge
tillstånd.
Vad särskilt angår avtal med utländsk part om gemensam utveckling eller
tillverkning av krigsmateriel skall tillståndsbedömningen utgå från de
angivna grundläggande kriterierna. Utförsel till samarbetslandct, som följer
av avtalet, bör medges om inte ovillkorligt hinder uppstår. Om ett
samarbetsavtal med utländsk part förutsätter export från samarbetslandet till
tredje land bör fråga om sådan export, i den mån slutprodukten i fråga har
en övervägande svensk identitet, bedömas i enlighet med riktlinjerna för
sådan export från Sverige.
Beträffande materiel som har övervägande utländsk identitet bör export
från samarbetslandet till tredje land medges inom ramen för
samarbetslandets exportregler. Föreligger ett starkt svenskt försvarspolitiskt
intresse av att samarbetet kommer till stånd, och det är en förutsättning från
samarbetspartnems sida att viss utförsel får ske från samarbetslandet kan
efter omständigheterna export till tredje land även i övrigt medges inom
ramen för samarbetslandets exportregler.
När det gäller mer omfattande och för Sverige viktigare utlandssamverkan
på krigsmaterielområdct bör en regeringsövcrenskommelse träffas mellan
Sverige och samverkanslandet. Innan överenskommelser av detta slag ingås,
bör utrikesnämnden höras.
52
EUROPEISKA UNIONEN
RÅDET
Bryssel den 5 juni 1998
(OR. en)
Skr. 2000/01:114
Bilaga 4
EUROPEISKA UNIONENS UPPFÖRANDEKOD
FÖR VAPENEXPORT
EUROPEISKA UNIONENS RÅD
SOM UTGÅR från de gemensamma kriterier som beslutades av Europeiska
rådet i Luxemburg 1991 och i Lissabon 1992,
SOM ERKÄNNER att vapenexporterande stater har ett särskilt ansvar,
53
Skr. 2000/01:114
Bilaga 4
SOM ÄR FAST BESLUTNA att fastställa stränga gemensamma normer, som
skall uppfattas som miniminormer, i fråga om hantering av och återhållsamhet
beträffande överföringar av konventionella vapen av alla medlemsstaterna
samt att förstärka utbytet av relevant information för att uppnå ökad insyn.
SOM ÄR FAST BESLUTNA att hindra export av materiel som kan användas
för internt förtryck eller internationell aggression eller bidra till regional
instabilitet,
SOM ÖNSKAR förstärka sitt samarbete och främja sin samsyn inom ramen för
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) när det gäller
export av konventionella vapen,
SOM NOTERAR att kompletterande åtgärder mot olagliga överföringar har
vidtagits med hjälp av EU-programmet för att förebygga och bekämpa olaglig
handel med konventionella vapen,
SOM BEKRÄFTAR att medlemsstaterna önskar upprätthålla en
försvarsindustri som en del av såväl sin industriella bas som sina
försvarsinsatser, och
SOM ERKÄNNER att stater, i enlighet med den rätt till självförsvar som
erkänns i FN:s stadga, har rätt att överföra medel för självförsvar,
HAR UPPRÄTTAT följande uppförandekod och tillämpningsbestämmelser:
54
KRITERIUM ETT
Skr. 2000/01:114
Bilaga 4
Respekt för medlemsstaternas internationella åtaganden, särskilt de
sanktioner som påbjuds av FN:s säkerhetsråd och de som påbjuds av
gemenskapen, avtal om icke-spridning och andra ämnen samt andra
internationella förpliktelser
En ansökan om exportlicens bör avslås om bifall skulle stå i strid med bl.a.
a) medlemsstaternas internationella förpliktelser och deras åtaganden att
upprätthålla FN:s, OSSE:s och EU:s vapenembargon,
b) medlemsstaternas internationella förpliktelser enligt fördraget om icke-
spridning av kärnvapen, konventionen om biologiska vapen och
toxinvapen samt konventionen om kemiska vapen,
c) medlemsstaternas åtaganden inom ramen för Australien-gruppen,
missilteknologiarrangemanget (Missile Technology Control Regime),
gruppen av länder som levererar kärnmaterial (Nuclear Suppliers Group)
och Wassenaar-arrangemanget,
d) medlemsstaternas åtagande att inte exportera någon som helst typ av
truppmina (antipersonell mina).
KRITERIUM TVÅ
Respekten för de mänskliga rättigheterna i det slutliga bestämmelselandet
Efter att ha bedömt mottagarlandets inställning till de relevanta principer i
internationella instrument rörande de mänskliga rättigheterna kommer
medlemsstaterna
55
Skr. 2000/01:114
Bilaga 4
a) inte att utfärda exportlicens om det föreligger uppenbar risk att den
tilltänkta exporten kan komma att användas för internt förtryck,
b) från fall till fall och under beaktande av materielens art att iaktta särskild
försiktighet vid utfärdande av licenser till för länder där allvarliga
kränkningar av de mänskliga rättigheterna har konstaterats av behöriga
FN-organ, Europarådet eller EU,
Materiel som kan användas för internt förtryck anses i detta sammanhang
inbegripa bl.a. materiel, i fråga om vilket den tilltänkta slutanvändaren
bevisligen har använt sådan eller liknande materiel för internt förtryck, eller när
det finns skäl att tro att materielen kommer att användas till andra ändamål
eller av annan slutanvändare än vad som uppgivits, och användas till internt
förtryck. I linje med punkt 1 i tillämpningsbestämmelserna för denna kod
kommer materielens art att beaktas noggrant, särskilt om den är avsedd för
interna säkerhetsändamål. Internt förtryck anses inbegripa bl.a. tortyr och
annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning,
summariska eller godtyckliga avrättningar, försvinnanden, godtyckliga
gripanden och andra allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheter och de
grundläggande friheter som anges i relevanta internationella instrument
rörande de mänskliga rättigheterna, inklusive Allmänna förklaringen om de
mänskliga rättigheterna och Internationella konventionen om medborgerliga
och politiska rättigheter.
KRITERIUM TRE
Den interna situationen i det slutliga bestämmelselandet som en följd av
existerande spänningar och väpnade konflikter
Medlemsstaterna kommer inte att tillåta export som skulle provocera eller
förlänga väpnade konflikter eller förvärra existerande spänningar i det slutliga
bestämmelselandet.
56
KRITERIUM FYRA
Skr. 2000/01:114
Bilaga 4
Bevarande av regional fred, säkerhet och stabilitet
Medlemsstaterna kommer inte att utfärda exportlicens om det finns en
uppenbar risk för att den avsedda mottagaren skulle använda den tilltänkta
exporten på ett aggressivt sätt mot ett annat land eller hävda ett territoriellt
krav med våld.
När medlemsstaterna överväger dessa risker kommer de bl.a. att beakta
a) om någon väpnad konflikt pågår eller sannolikt kommer att uppstå
mellan mottagarlandet och ett annat land,
b) om det föreligger något territoriellt krav på ett angränsande land som
mottagarlandet tidigare försökt eller hotat att genomdriva med våld,
c) om materielen sannolikt kommer att användas för annat än mottagarens
legitima nationella säkerhets- och försvarsändamål,
d) behovet av att inte negativt påverka den regionala stabiliteten på något
märkbart sätt.
KRITERIUM FEM
Den nationella säkerheten för medlemsstaterna eller de territorier i fråga om
vilka en medlemsstat är ansvarig för de yttre förbindelserna, samt för vänligt
sinnade och allierade länder
Medlemsstaterna kommer att beakta
57
Skr. 2000/01:114
Bilaga 4
a) den tilltänkta exportens möjliga inverkan på egna, andra medlemsstaters
eller vänners och allierades försvars- och säkerhetsintressen, samtidigt
som de erkänner att denna faktor inte får påverka deras beaktande av
kriterierna om respekt för de mänskliga rättigheterna och om regional
fred, säkerhet och stabilitet,
b) risken för att de berörda varorna används mot deras egna styrkor eller
mot styrkor från vänner eller allierade eller från andra medlemsstater,
c) risken för "reverse engineering" eller icke avsedd tekniköverföring.
KRITERIUM SEX
Köparlandets uppträdande i förhållande till det internationella samfundet, i
synnerhet i fråga om dess attityd till terrorism, arten av dess allianser och dess
respekt för internationell rätt
Medlemsstaterna kommer bl.a. att beakta köparlandets tidigare uppträdande
I fråga om
a) dess stöd till eller uppmuntran av terrorism och internationell organiserad
brottslighet,
b) dess uppfyllande av sina internationella åtaganden, i synnerhet i fråga
om icke-användning av våld, även enligt internationell humanitär rätt
som är tillämplig på internationella och icke internationella konflikter,
c) dess engagemang för icke-spridning och andra former av vapenkontroll
och nedrustning, särskilt undertecknande, ratificering och genomförande
av relevanta konventioner om vapenkontroll och nedrustning enligt punkt
b i kriterium ett.
58
KRITERIUM SJU
Skr. 2000/01:114
Bilaga 4
Förekomsten av en risk för att materielen skall användas till annat ändamål
inom köparlandet eller återexporteras på oönskade villkor
Vid bedömning av den tilltänkta exportens inverkan på det importerande landet
och risken för att de exporterade varorna kan avledas till en oönskad
slutanvändare, kommer följande att beaktas:
a) Mottagarlandets legitima inhemska försvars- och säkertietsintressen,
inbegripet eventuell medverkan i FN:s eller andra fredsbevarande
insatser.
b) Mottagarlandets tekniska förmåga att använda materielen.
c) Mottagarlandets förmåga att utöva effektiv exportkontroll.
d) Risken att vapnen kommer att återexporteras eller avledas till
terroristorganisationer (antiterroristutrustning bör särskilt
uppmärksammas i detta sammanhang).
KRITERIUM ÅTTA
Vapenexportens förenlighet med mottagarlandets tekniska och ekonomiska
förmåga, med beaktande av det önskvärda i att stater får sitt legitima behov
beträffande säkerhet och försvar täckt med minsta möjliga användning av
mänskliga och ekonomiska resurser till krigsmateriel
Medlemsstaterna kommer, mot bakgrund av informationen från relevanta
källor såsom FN:s utvecklingsprogram, Världsbanken, Internationella
valutafonden samt OECD-rapporter, att beakta huruvida den tilltänkta exporten
allvarligt skulle hindra den hållbara utvecklingen i mottagarlandet. De kommer i
detta sammanhang att beakta mottagarlandets relativa nivå på militära och
sociala utgifter och även ta hänsyn till eventuellt bistånd från EU eller bilateralt
bistånd.
59
TILLÄMPNINGSBESTÄMMELSER
Skr. 2000/01:114
Bilaga 4
1. Varje medlemsstat kommer från fall till fall att pröva de ansökningar om
exportlicens för krigsmateriel som ställs till den, mot bakgrund av
bestämmelserna i uppförandekoden.
2. Denna kod kommer inte att inkräkta på medlemsstaternas rätt att
tillämpa en mer restriktiv nationell politik.
3. Genom diplomatiska kanaler kommer medlemsstaterna att översända
utförlig Information om de licensansökningar som har avslagits I enlighet
med uppförandekoden i fråga om krigsmateriel, tillsammans med en
förklaring av varför ansökan har avslagits. Den information som skall
överlämnas anges i form av ett utkast till formulär som återfinns i bilagan.
Innan någon medlemsstat beviljar en licens som en annan medlemsstat
eller andra medlemsstater har vägrat bevilja för en i huvudsak identisk
transaktion under de senaste tre åren kommer den först att samråda
med den eller de medlemsstater som avslog licensansökningarna. Om
medlemsstaten efter dessa samråd ändå beslutar att bevilja licens
kommer den att underrätta den eller de
medlemsstater som avslog ansökan (ansökningarna) och därvid utförligt
förklara sina egna skäl.
Beslutet att tillåta eller vägra överföring av någon krigsmateriel skall
varje medlemsstat själv fatta. En ansökan om licens skall anses ha
avslagits när medlemsstaten har vägrat att tillåta den faktiska
försäljningen eller den fysiska exporten av den berörda krigsmaterielen,
om försäljning i annat fall skulle ha ägt rum, eller när den har vägrat att
tillåta det relevanta avtalets ingående. För detta ändamål kan ett
anmälningspliktigt avslag, i enlighet med nationella förfaranden, innefatta
avslag på en ansökan om tillstånd att inleda förhandlingar eller ett
nekande svar på en formell inledande förfrågan om en särskild
beställning.
60
Skr. 2000/01:114
Bilaga 4
4. Medlemsstaterna kommer att behandla sådana avslag och samråd
konfidentiellt och de kommer inte att använda dem för att uppnå
kommersiella fördelar.
5. Medlemsstaterna kommer att verka för ett skyndsamt antagande av en
gemensam förteckning över krigsmateriel som omfattas av
uppförandekoden, grundad på liknande nationella och internationella
förteckningar. Innan detta är gjort kommer uppförandekoden att fungera
på grundval av nationella kontrollförteckningar, vid behov tillsammans
med beståndsdelar från relevanta internationella förteckningar.
6. Kriterierna i uppförandekoden samt det samrådsförfarande som
föreskrivs i punkt 3 i tillämpningsbestämmelserna kommer också att
gälla varor med dubbla användningsområden enligt specifikationen i
bilaga 1 till rådets beslut 94/942/GUSP0’ när det finns anledning att anta
att slutanvändaren av varorna kommer att vara de väpnade styrkorna
eller den interna säkerhetstjänsten eller liknande enheter i
mottagarlandet.
7. I syfte att göra uppförandekoden så effektiv som möjligt kommer
medlemsstaterna att arbeta inom ramen för GUSP för att förstärka
samarbetet och främja sin samsyn i fråga om export av konventionella
vapen.
8. Varje medlemsstat kommer att sända de övriga medlemsstaterna en
årlig rapport om sin export av försvarsmateriel och sitt genomförande av
uppförandekoden. Dessa rapporter kommer att diskuteras vid ett årligt
möte som skall hållas inom ramen för GUSP. Vid mötet kommer en
översyn också att ske av uppförandekodens verkan och vilka
förbättringar som behöver göras, och en konsoliderad rapport grundad
på bidrag från medlemsstaterna kommer att föreläggas rådet för
godkännande.
EGT L 367, 31.12.1994, s. 8. Beslutet senast ändrat genom beslut
98/232/GUSP (EGT L 92, 25.3.1998, s. 1).
61
Skr. 2000/01:114
Bilaga 4
9. När det är lämpligt kommer medlemsstaterna inom GUSP:s ram att
gemensamt bedöma situationen för de möjliga eller faktiska mottagarna
av vapenexporten från medlemsstaterna mot bakgrund av principerna
och kriterierna i uppförandekoden.
10. Det erkänns vidare att medlemsstaterna, om det är lämpligt, också får
beakta den tilltänkta exportens inverkan på sina ekonomiska, sociala,
kommersiella och industriella intressen, men att dessa faktorer inte
kommer att påverka tillämpningen av ovan nämnda kriterier.
11. Medlemsstaterna kommer att göra sitt yttersta för att uppmuntra andra
vapenexporterande länder att ansluta sig till uppförandekodens
principer.
12. Uppförandekoden och tillämpningsbestämmelserna ersätter alla tidigare
gjorda bearbetningar av de gemensamma kriterierna från 1991 och
1992.
62
Skr. 2000/01:114
Bilaga 4
Information som skall överlämnas
........................................................medlemsstatens namn] har äran att informera sina partner
om att den i enlighet med EU:s uppförandekod har avslagit följande ansökan om licens:
Mottagarland:............................................................................................
Kort beskrivning av materielen, inbegripet kvantitet och, när det är lämpligt, tekniska specifikationer:
Avsedd mottagare:.......................................................................................
Avsedd slutanvändare (om annan än mottagaren):.............................................
Skäl till att ansökan avslogs:...........................................................................
Datum för avslag av ansökan:........................................................................
63
Tabell 2. Medlemskap i multilaterala exportkontrollarrangemang
_______________________________MTCR_______WA
Argentina x x X x x
Australien x x x x x
Belgien x X X X X
Brasilien x • x
Bulgarien x x - . - x
Canada x x x x x
Danmark X X X x x
Finland x x x x x
Frankrike x x x x x
Grekland x x x x x
trlana x x x x x
Island x x
Italien . x x x x x , .
Japan x x x x x
Kina • . v'";1 ■. ' . ■ . ■ ■ . ; -v _• ,
Korea (Rep.) x x x - x
Lettland - x -
Luxemburg x x x x x
Nederländerna x x
Norge x x x x x
Nya Zeeland u. x x x x
Polen x x x x x
Portugal x x x • x x
Rumänien x x x - x
Ryssland x x - x x
Schweiz x x x x x
Slovakien x x x, . - x
Slovenicn x x - - -
Spanien' x x x
Storbritannien x x x x x
Sverige x x, x x x
Sydafrika x x - x -
Tjeckien x x x x . x
Turkiet x x x x x
Tyskland x ■ x . x x x .7 .
Ukraina x x - x x
Ungem x x x x x
USA x x x x x
Österrike x x x x x
Land
ZC
NSG
AG
i*.V
Totalt
35
38
32
32
33
Förändringar under år 2000:
Cypern och Turkiet antogs som medlemmar i Australiengruppen.
Cypern, Slovenien och Turkiet antogs som medlemmar i NSG.
Slovenien antogs som medlem i Zanggerkommittén.
Europeiska kommissionen deltar som observatör i Australiengruppen samt i
Nuclear Suppliers Group.
64
Skr. 2000/01:114
Bilaga 5
Skr. 2000/01:114
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 2001
Närvarande: statsminister Göran Persson, statsråden Hjelm-Wallén,
Thalén, Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros,
Messing, Engqvist, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm,
Bodström
Föredragande: statsrådet Pagrotsky
Regeringen beslutar skrivelse 2000/01:114, Redogörelse för den svenska
exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år 2000.
65
Eländers Ootab 61245, Stockholm 2001