Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 22 mars 2001
Göran Persson
Thomas Bodström
(Justitiedepartementet)
Regeringen överlämnade i april 2000 en skrivelse till riksdagen -
Reformeringen av domstolsväsendet - en handlingsplan (skr.
1999/2000:106). I skrivelsen som riksdagen ställt sig bakom (bet.
1999/2000:JuU22, rskr. 1999/2000:255) redovisade regeringen de
principer som ligger till grund för reformeringen av domstolsväsendet
som syftar till att vi i landet även i framtiden skall ha ett
domstolsväsende av hög kvalitet. Regeringen redovisade även planerna
för det fortsatta reformarbetet.
I denna skrivelse informerar regeringen om hur reformarbetet i
domstolarna utvecklas.
I skrivelsen redogörs också för några pågående utredningar som berör
domstolarna samt processuella förändringar som planeras eller som
nyligen har beslutats.
I skrivelsen redogörs slutligen för de organisatoriska förändringar av
tingsrättsorganisationen som planeras samt flera av de utredningar i
övrigt av organisationen som pågår.
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrll2
Skr. 2000/01:112
1 Inledning............................................................................................4
2 Rättsväsendet som helhet..................................................................5
3 Renodling av arbetsuppgifter och arbetsformer................................7
3.1 Inskrivningsärenden rörande luftfartyg..............................9
3.2 Försöksverksamheten med stärkt beredningsorganisation
vid vissa tingsrätter.............................................................9
3.3 J.änsrättsprojektet.............................................................10
3.4 Beredningsorganisationen i hovrätterna och
kammarrätterna.................................................................11
3.5 Delcgering.........................................................................14
4 De anställda i domstolsväsendet.....................................................15
4.1 Domstolssekreterama.......................................................16
4.2 IT-personal och andra specialister....................................17
4.3 Notarier och beredningsjurister........................................17
4.3.1 Notarie i länsrätt och tingsrätt........................18
4.4 Rekrytering av domare.....................................................19
4.4.1 Domarutbildningen.........................................20
4.5 Domstolschefens roll........................................................22
4.6 Jämställdhet......................................................................24
4.7 Kompetensutveckling.......................................................24
4.8 Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet................26
5 Nämndemän....................................................................................28
6 Säkerheten i domstolarna................................................................29
7 IT-stödct i domstolarna m.m...........................................................30
8 Förbättrat processuellt regelverk.....................................................32
8.1 Utredningen om processen i allmän domstol....................32
8.2 Prövningstillståndsreformen i de allmänna
förvaltningsdomstolarna...................................................33
8.3 Hovrättsprocessen.............................................................33
8.4 Åtgärder mot inställda förhandlingar i brottmål vid
tingsrätterna m.m..............................................................34
8.5 Grupptalan........................................................................35
8.6 Videokonferens och telefon i domstol..............................36
8.7 Översyn av förvaltningsprocessen....................................36
8.8 Internationellt arbete inom det civilprocessrättsliga
området.............................................................................37
8.8.1 Delgivningsförordningen................................37
8.8.2 Bryssel I-torordningen....................................38
8.8.3 Bryssel II-förordningcn..................................38
8.8.4 Bevisupptagningsförordningen.......................39
9 Domstolarnas organisation..............................................................39
9.1 Reformering av tingsrätternas domkretsar - allmänna
utgångspunkter..................................................................39
9.1.1 Organisatoriska lösningar...............................40
9.2 Genomförda förändringar av tingsrättsorganisationen.....41
9.2.1 Sollentuna och Jakobsbergs tingsrätter..........41 Skr. 2000/01:112
9.2.2 Hudiksvalls och Ljusdals tingsrätter..............42
9.3 Beslutade förändringar av tingsrättsorganisationen..........42
9.3.1 Tingsrätterna i Västmanlands län...................42
9.3.2 Örebro och Hallsbergs tingsrätter...................43
9.3.3 Tingsrätterna i Blekinge län...........................44
9.3.4 Tingsrätterna i Nordvästra Skåne...................45
9.3.5 Tingsrätterna i Dalarnas län............................45
9.3.6 Falköpings och Skövde tingsrätter.................45
9.3.7 Simrishamns och Ystads tingsrätter...............46
9.4 Planerade förändringar av tingsrättsorganisationen..........46
9.4.1 Riksdagens och regeringens roller i
förändringsarbetet...........................................46
9.4.2 Härnösands, Sollefteå och Ömsköldsviks
tingsrätter........................................................47
9.4.3 Eslövs, Lund och Landskrona tingsrätter.......48
9.4.4 Boden, Luleå och Piteå tingsrätter..................50
9.5 Det fortsatta reformarbetet................................................51
9.6 Samordning av vissa tingsrätter och vissa länsrätter........53
9.7 Specialdomstolar och hyres- och arrendenämnderna.......54
9.7.1 Hyres- och arrendenämnder...........................54
9.7.2 Patentprocessen..............................................55
10 Ekonomiska förutsättningar............................................................56
1* Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 112
Skr. 2000/01:112
En större reformering av domstolsväsendet har sedan några år inletts. För
att ge riksdagen en helhetsbild över pågående och planerade reformer
överlämnade regeringen under våren år 2000 en skrivelse till riksdagen
Reformeringen av domstolsväsendet - en handlingsplan (skr.
1999/2000:106). I skrivelsen redogjorde regeringen för de principer och
förändringar som skall vara vägledande vid reformeringen av
domstolsväsendet.
* Reformarbetet skall bedrivas med utgångspunkt i de krav som
medborgarna har rätt att ställa på snabbhet, kvalitet och service och med
beaktande av domstolarnas särskilda roll.
* Renodlingen av domstolarna och av domarnas arbete till dömande
verksamhet skall fortsätta.
* Tyngdpunkten i den dömande verksamheten skall ligga i första instans.
* Kvaliteten i den dömande verksamheten skall säkerställas.
* Domstolarna skall vara moderna och attraktiva arbetsplatser.
* Domstol sorganisationen skall utformas för att garantera hög kompetens
i allt dömande.
* Dömande verksamhet skall finnas nära medborgarna och bedrivas i alla
delar av landet.
För att skapa förutsättningar för att förverkliga dessa mål inriktas
reformarbetet enligt handlingsplanen på att utveckla domstolsväsendets
organisation och arbetsformer bl.a. genom att
- ge domstolar förutsättningar att ha en beredningsorganisation med
notarier, beredningsjurister och domstolssekreterare,
- öka kompetensutvecklingen för all personal,
- ge förutsättningar för en mer långtgående specialisering av domarnas
arbetsuppgifter,
- bredda rekryteringen av domare,
- förenkla förfarandet i såväl underrätterna som överrättema,
- utveckla domstolarnas teknikstöd,
- skapa större förutsättningar för samverkan mellan domstolar.
Enligt regeringens bedömning krävdes för att genomföra dessa
reformer en yttre domstolsorganisation, där verksamheten vid varje
domstol är av tillräcklig omfattning för att nå högt ställda mål för
kvalitet, snabbhet och service. Samtidigt skall domstolsorganisationen
möta medborgarnas berättigade krav på geografisk närhet till dömande
verksamhet. För att förena dessa mål krävs olika lösningar i olika delar
av landet.
Riksdagen har ställt sig bakom regeringens handlingsplan (bet. Skr. 2000/01:112
1999/2000 :JuU22, rskr. 1999/2000:255). I handlingsplanen (skr.
1999/2000:106 s. 4) och i budgetpropositionen för år 2001 (prop.
2000/01:1 utg. omr. 4 s. 95) aviserade regeringen att den avsåg att
återkommande lämna en redovisning till riksdagen om hur
förändringsarbetet utvecklas.
I denna skrivelse redogör regeringen för utvecklingen av
reformarbetet, mot bakgrund av ställningstagandena i handlingsplanen,
såvitt gäller regelförändringar, förändringar av domstolarnas
arbetsuppgifter, organisatoriska förändringar samt pågående och
planerade utredningar. Dispositionen av denna skrivelse följer så långt
möjligt dispositionen i handlingsplanen.
Regeringens bedömning: Det pågående arbetet med att reformera och
utveckla rättsväsendet skall fortsätta i enlighet med vad som föreslogs i
den handlingsplan som riksdagen ställt sig bakom. Rättsväsendet skall
uppfylla medborgarnas krav på snabbhet, rättssäkerhet och hög kvalitet.
För att utveckla rättsväsendet med ett helhetsperspektiv har regeringen
tillsatt en särskild beredning.
Det är viktigt att vittnen och andra som kallas till domstolen far ett gott
bemötande och information om vad som väntar dem. Regeringen har
därför i en proposition till riksdagen aviserat ett flertal uppdrag som tar
sikte på att förbättra domstolarnas bemötande av brottsoffer och vittnen.
Sammanfattning av handlingsplanen: Det fortsatta reformarbetet bör
liksom hittills utgå från ett medborgarperspektiv och en helhetssyn på
verksamheten inom rättsväsendet (jfr prop. 2000/2001:1, utg. omr. 4,
avsnitt 4.4.1). Medborgarperspektivet innebär att det alltid är nyttan för
den enskilde medborgaren av tilltänkta förändringar och reformer som
skall stå i fokus. Helhetssynen innebär bl.a. att konsekvenserna för
samtliga myndigheter av tilltänkta reformer och förändringar skall
beaktas. Hinder av administrativ, organisatorisk och författningsmässig
art som motverkar en snabb, effektiv och rättssäker hantering inom
rättsväsendet bör identifieras och - i den mån det är möjligt och önskvärt
- undanröjas. En långtgående myndighetssamverkan skall eftersträvas.
Samverkan skall ske med respekt för den grundläggande rollfördelningen
mellan rättsväsendets myndigheter. Denna rollfördelning utgör en garanti
för den demokratiska rättsstaten. I detta sammanhang skall främst
domstolarnas och domarnas oberoende och särskilda roll framhållas.
I handlingsplanen (avsnitt 4) anförs vidare att det från ett
medborgarperspektiv är viktigt att vittnen och andra som kallas till
domstolen får ett gott bemötande och tillräcklig information om vad som
väntar dem. Frivilligverksamhet med vittnesstöd bör på sikt finnas vid
varje domstol.
Uppföljning av handlingsplanen: 1 december år 2000 tillsatte Skr. 2000/01:112
regeringen en särskild beredning for rättsväsendets utveckling (dir.
2000:90). Beredningens uppdrag kan beskrivas så att den skall undersöka
möjligheterna att - med bibehållen rättssäkerhet - öka effektiviteten och
kvaliteten i rättsväsendets arbete. Beredningens uppdrag kan mer konkret
beskrivas utifrån de fyra huvuduppgifter som lagts på beredningen. En
sådan uppgift är att undersöka möjligheterna att förkorta
genomströmningstiderna i brottmål. En uppgift for beredningen är här att
undersöka bl.a. på vilket sätt de försöksverksamheter med snabbare
lagföring som pågår runt om i landet kan breddas. En annan
huvuduppgift för beredningen är hur den brottsutredande verksamheten
ytterligare kan effektiviseras. Beredningen kommer här att ägna sig åt
frågor som rollfördelningen mellan åklagare och polis, utveckling av
arbetsmetoder, möjligheter att utnyttja modern teknik m.m. Beredningen
skall också följa det arbete som pågår inom rättsväsendet när det gäller
utbildning, kompetensutveckling och personalrörlighet. Reformbehovet
inom detta område kan handla om gemensam utbildning,
utbytestjänstgöring, behörighetskrav för de olika yrkesbanorna och
arbetsuppgifter inom ramen för dem. Även övergripande frågor om
myndigheters lokalisering kommer att vara en uppgift för beredningen.
Regeringen överlämnade i mars i år propositionen Stöd till brottsoffer
(prop. 2000/01:79) till riksdagen. I propositionen aviseras ett flertal
uppdrag som tar sikte på att förbättra domstolarnas bemötande av
brottsoffer och vittnen. Regeringen avser att ge Domstolsverket i
uppdrag att i samverkan med Brottsoffermyndigheten genomföra
utbildning i brottsofferfrågor för personal inom domstolsväsendet.
Vidare uttalas att vittnesstödsverksamhet bör finnas vid samtliga
tingsrätter och hovrätter inom tre år. Regeringen avser också att ge
Domstolsverket och Brottsoffermyndigheten i uppdrag att ta fram en plan
för hur detta mål skall kunna uppnås och medverka till att
vittnesstödsverksamhet anordnas vid de orter där sådan verksamhet ännu
inte bedrivs.
Skr. 2000/01:112
Regeringens bedömning: En av utgångspunkterna för det reformarbete
som rör domstolarna har sedan länge varit att tyngdpunkten i dömandet
skall ligga i första instans.
En annan utgångspunkt för reformarbetet, när det gäller domstolarna,
har under de senaste decennierna varit att renodla domstolarnas
verksamhet och så långt det är möjligt föra bort verksamhet från
domstolarna som inte utgör dömande verksamhet.
Riksdagen har beslutat om en överföring av boupptecknings-
verksamheten till skatteförvaltningen och en koncentration av inskriv-
ningsmyndigheterna till sju inskrivningsmyndigheter (prop. 1999/2000:1
utg. omr. 4, bet. 1999/2000:JuUl, rskr. 1999/2000:78).
Riksdagen har även ställt sig bakom att föra inskrivning av
företagshypotek och sjöfartsregistret till Patent- och registreringsverket
respektive Sjöfartsverket.
Regeringen avser att lämna förslag om att överföra inskrivning av
inteckning i luftfartyg från Stockholms tingsrätt till Luftfartsverket.
Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 5) Under de senaste åren
har ett antal uppgifter förts över från domstolarna till andra myndigheter i
syfte att i största möjliga utsträckning koncentrera domstolarnas resurser
till den dömande verksamheten, dvs. att lösa tvister mellan enskilda och
mellan enskilda och det allmänna samt att döma i brottmål. I detta syfte
har bl.a. den summariska processen förts till kronofogdemyndigheterna
och förmynderskapsärenden till överförmyndarna. Vidare har
möjligheterna för åklagare att utfärda strafföreläggande vidgats.
Ytterligare ett led i renodlingen av domstolarnas verksamhet är
regeringens förslag i budgetpropositionen för år 2000 (prop. 1999/2000:1
utg. omr. 4, bet. 1999/2000:JuUl, rskr. 1999/2000:78) att inskrivnings-
verksamheten skall koncentreras till sju inskrivningsmyndigheter och att
bouppteckningsverksamheten förs över från domstolsväsendet till
skatteförvaltningen, vilket också blev riksdagens beslut.
Inskrivningsmyndigheterna
Den beslutade reformen att koncentrera all fastighetsinskrivning till de
sju inskrivningsmyndigheterna i Eksjö, Härnösand, Hässleholm, Mora,
Norrtälje, Skellefteå och Uddevalla genomförs för närvarande.
Inskrivningsmyndigheten i Uddevalla är redan i full drift. Reformen
beräknas vara helt genomförd under det första halvåret 2001.
Det är glädjande att kunna konstatera att de anställda vid de nya
myndigheterna till nästan hälften kommer att bestå av personer med
tidigare erfarenhet av inskrivningsverksamhet. Till de nya
anställningarna sökte ett stort antal personer och vad regeringen erfarit av
Domstolsverket uppfyller de sökande högt ställda krav. Detta får enligt
Domstolsverket tas till intäkt för att de nya inskrivningsmyndigheterna
1** Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrll2
förutses bli attraktiva arbetsplatser. När det gäller den personal som har Skr. 2000/01:112
nyrekryterats har eller kommer det att ha genomförts eller erbjudits
utbildning med sex veckors teoretisk utbildning och två veckors praktik.
Vid genomförandet har Domstolsverket och berörda domstolar lagt
ned ett stort arbete lör att försöka hitta bra lösningar för den personal
som av olika skäl inte har haft möjlighet att följa med till de nya
inskrivningsmyndigheterna. Det har varit individanpassadc lösningar
t.ex. övergång till annan verksamhet vid tingsrätten. 1 vissa fall har
pensionslösningar valts. I några fall, där det inte har varit möjligt att hitta
en lösning, har personal sagts upp från anställningen.
Regeringen gör den bedömningen att det hittills genomförda arbetet
med att koncentrera inskrivningsverksamheten av berörda domstolar och
Domstolsverket har genomförts på ett bra sätt. Regeringen avser att
återkomma med information till riksdagen efter det att omorganisationen
är helt genomförd.
Bouppteckningsverksamheten
Regeringen har genomfört riksdagens beslut (prop. 1999/2000:1 utg.
omr. 4, bet. 1999/2000:JuUl, rskr. 1999/2000:78) beträffande
bouppteckningsverksamheten enligt följande. Riksskatteverket och
Domstolsverket har av regeringen i februari 2000 fått i uppdrag att
förbereda en överflyttning av uppgifterna att registrera bouppteckningar
och vara beskattningsmyndighet i fråga om arvsskatt från tingsrätterna
till skatteförvaltningen.
Riksdagen har i januari 2001 fattat de beslut som behövs för att föra
över verksamheten till skatteförvaltningen. De beslutade lagändringarna
rör främst bestämmelser i ärvdabalken och arvs- och
gåvoskattelagstiftningen. Beslut om arvsskatt och gåvoskatt skall
fortsättningsvis överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Kammarkollegiets uppgifter när det gäller arvsskatt och gåvoskatt förs
över till skatteförvaltningen. Lagändringarna träder i kraft den 1 juli 2001
(prop. 2000/01:21, bet. 2000/01 :JuU7, rskr. 2000/01:134).
Sjöfartsregistret och inskrivning enligt lagen (1984:649) om
företagshypotek
I budgetpropositionen för år 2001 (prop. 2000/2001:1 utg. omr. 4, s. 93)
uttalade regeringen att den avsåg att under våren 2001 lägga fram en
proposition med nödvändiga lagförslag i syfte att flytta sjöfartsregistret
och forctagsinteckningsärenden från tingsrätt till Sjöfartsverket
respektive Patent- och registreringsverket. Riksdagen godkände
regeringens förslag (bet. 2000/01 :JuUl s. 73, rskr. 2000/01:78).
Regeringen gav i november 2000 Patent- och registreringsverket
respektive Sjöfartsverket i uppdrag att tillsammans med Domstolsverket
förbereda överflyttningen av verksamheterna.
I mars 2001 överlämnade regeringen till riksdagen en proposition med
de laglorslag som är nödvändiga för verksamhetsövergångama.
Propositionen avses behandlas av riksdagen under våren 2001. Förslaget
innebär att företagsinteckningsärendena förs över till Patent- och
registreringsverket den 1 juli 2001 och sjöfartsregisterärendena till Skr. 2000/01:112
Sjöfartsverket den 1 december 2001.
Regeringens bedömning: Verksamheten avseende inskrivning av
inteckningar i luftfartyg bör föras över från Stockholms tingsrätt till
Luftfartsverket. Regeringen avser att återkomma med förslag till
riksdagen under år 2002.
Skälen för regeringens bedömning: I delbetänkandet Rättigheter i
Luftfartyg (SOU 1997:122) föreslår Lufträttsutredningen att den
inskrivningsbok för luftfartyg som förs vid Stockholms tingsrätt
integreras med luftfartygsregistret som förs av Luftfartsverket. Registret
bör enligt utredningen vara förlagt till Luftfartsverket. Förslaget har varit
på remiss. Remissinstanserna har delat utredningens förslag i denna del.
Regeringen avser att under nästa år lägga fram ett förslag som innebär att
inskrivningsboken vid Stockholms tingsrätt förs över till Luftfartsverket.
Regeringens bedömning: Tingsrätternas beredningsorganisation bör
stärkas. Genom en förstärkt beredningsorganisation kan tingsrätterna
använda resurserna bättre i syfte att renodla domarrollen och ta tillvara
samtliga personalkategoriers kompetens till gagn för verksamheten.
Hänsyn bör också tas till de särskilda förutsättningar, t.ex. att domstolen
är miljö- eller fastighetsdomstol, som kan finnas vid en domstol.
En särskild utredare arbetar f.n. med att ta fram nya behörighetsregler.
Sammanfattning av handlingsplanen: I handlingsplanen (avsnitt 5.2)
gör regeringen bedömningen att tingsrätternas beredningsorganisation
bör stärkas.
I handlingsplanen redovisas den försöksverksamhet som pågår vid ett
stort antal av landets tingsrätter. I dessa försök prövas olika former av
beredningsorganisation. Denna verksamhet har gjorts möjlig genom
förordningen (1997:139) om försöksverksamhet vid vissa tingsrätter. I
förordningen ges notariemeriterade jurister, domstolssekreterare och
notarier ökade möjligheter att utföra arbetsuppgifter, vilka de enligt
tidigare gällande regler inte har varit behöriga att handlägga.
Regeringen delade de positiva bedömningar som framkommit när
utvärderingar gjorts av försöken. Verksamheterna visade också att det är
nödvändigt att anpassa beredningsorganisationen till respektive domstols
behov. Regeringen avsåg mot den bakgrunden att permanenta de
behörighetsregler som ingår i försöksförordningen.
Uppföljning av handlingsplanen: I avvaktan på att nämnda
försöksförordning arbetas in i det ordinarie regelverket har regeringen
justerat försöksftirordningen så att den är tillämplig vid alla tingsrätter Skr. 2000/01:112
(se SFS 2000:738).
En särskild utredare, tillsatt av Domstolsverket, arbetar f.n. med att ta
fram ett förslag till nya delegationsbestämmelser i tingsrätts-
instruktionen (se vidare under avsnitt 3.5).
Regeringen anser att försöks förordningen på ett bra sätt möjliggjort en
mer ändamålsenlig fördelning av arbetsuppgifterna i tingsrätterna.
Regelverket ger också goda möjligheter att anpassa arbetsfördelningen
efter varje tingsrätts behov och förutsättningar.
Regeringen avser därför att arbeta in behörighetsreglerna i
förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion.
Regeringens bedömning: De åtgärder som har vidtagits för att förbättra
handläggningstidcrna i framför allt skatte- och socialförsäkringsmålen i
länsrätt har varit framgångsrika.
Regeringen avser att noga följa den fortsatta utvecklingen.
Uppföljning av handlingsplanen: (avsnitt 5.3) Domstolsverket har
tillsammans med ett antal länsrätter genomfort ett projekt syftande till att
bl.a. skapa arbetsrutiner som ger effektivare målhantering.
Projektledarna, i de projekt som genomfördes under 1999, har under
våren 2000 besökt länsrätterna i uppföljande syfte. Vid dessa
uppföljningar har konstaterats att många länsrätter vidtagit åtgärder för
att skapa arbetsrutiner och en inre organisation som ger effektivare
målhantering. Projektledarna har också fatt bekräftat att de faktorer, t.ex.
personal sammansättning och arbetsfördelning, som i deldokumenta-
tionen i projektet lyfts fram som väsentliga för en effektiv verksamhet
med hög kvalitet, har haft betydelse för möjligheterna att få ett bättre
arbetsläge. Vilka faktorer som betytt mest har dock i hög grad styrts av
förutsättningarna vid den enskilda länsrätten.
Projektledarna har i slutrapporten i ”Det övergripande
länsrättsprojektet” (dnr Ju2001/2046) dokumenterat vad som
framkommit vid uppföljningsbesöken. I rapporten redovisas både vilka
åtgärder som har vidtagits i länsrätterna för att förkorta
handläggningstiderna och minska balanserna och vilka åtgärder som
enligt projektledarnas uppfattning ytterligare kan vidtas i länsrätterna.
Bland dessa bör särskilt nämnas att flera länsrätter har sett över sina
handläggningsrutiner och sin organisation. ”Det övergripande
länsrättsprojektet” som särskilt projekt har avslutats i och med
slutrapporten.
Regeringen kan konstatera att bl.a. genomförda projekt lett till att
antalet balanserade mål vid länsrätterna har minskat under de senaste
åren och länsrätternas starka prioritering av de äldre målen har lett till att
åldersfördelningen av balanserade mål har förbättrats. Även om många
länsrätter har kommit långt i sitt arbete med att effektivisera
verksamheten finns det enligt regeringen fortfarande utrymme för
ytterligare utveckling av domstolarnas arbetsformer och inre
organisation. Det finns bl.a. i länsrätterna ett stort intresse och
10
engagemang för frågor som rör förbättringar av rutiner och andra Skr. 2000/01:112
arbetsformer. Detta ger möjligheter till ett fortlöpande utvecklingsarbete
inom domstolarna.
En positiv effekt av de gjorda insatserna är att det i flera av de
länsrätter som har arbetat ner sina målbalanser, har skapats utrymme för
att bistå länsrätter, vilka fortfarande har en ansträngd arbetssituation.
Denna typ av samverkan kommer att fortsätta.
På många orter där länsrätter och tingsrätter är samlokaliserade finns
förutsättningar för en annan slags samverkan eftersom samlokaliseringen
innebär att domstolarna har lättare för att se över och finna
samordningsfördelar och genomföra dessa. På flera av orterna
förekommer redan idag ett administrativt samarbete mellan domstolarna
(se även avsnitt 9.6).
Regeringen avser att noga följa den fortsatta utvecklingen.
Regeringens bedömning: I handlingsplanen (avsnitt 5.4) redovisas de
projekt som pågår vid flertalet hovrätter och kammarrätter som tar sikte
på beredningsorganisationen och avdelningsindelningen. För en del av
dessa projekt har regeringen beslutat om särskilda försöksförordningar.
Försöksförordningama innebär att överrättema ges möjlighet att göra
avsteg från instruktionernas bestämmelser om fördelning av mål.
Regeringen noterar med tillfredsställelse att förändrings- och
förbättringsarbete pågår vid överrättema runt om i landet. De lokalt
anpassade beredningsorganisationerna har förutsättningar att skapa
effektiv verksamhet efter de lokala behoven.
Uppföljning av handlingsplanen: Flera av de försök med förändrad
beredningsorganisation som redovisas i handlingsplanen utvärderas
fortlöpande. Således kommer det att inom kort att finnas utvärderingar
från verksamheterna vid Hovrätten över Skåne och Blekinge och vid
Hovrätten för Västra Sverige. Vissa resultat kan redan skönjas.
Göta hovrätt bedriver sedan vintern 2000 två försöksprojekt med olika
inriktningar, ett med storavdelning och ett med gemensam
beredningsenhet för två sexmannaavdelningar. Målberedningen i de
bägge projekten har organiserats så att denna huvudsakligen hanteras på
en särskild enhet av domstolssekreterare och notarier/fiskaler under
ledning av en beredningschef som är hovrättsassessor. I hovrätten har
helt nyligen en arbetsgrupp genomfört en delutvärdering av försöks-
projekten och redovisat utvärderingen i en rapport.
Av rapportens sammanfattning, varom i huvudsak enighet råder,
framgår följande.
Domarrollen har kunnat renodlas genom att beredningsenheten har
skött beredningen av samtliga mål. Ledamöterna har kunnat koncentrera
sitt arbete på dömande uppgifter. Samtidigt har domstolssekreterama fatt
mera stimulerande och kvalificerade arbetsuppgifter. Vidare har
arbetsfördelningen domstolssekreterare och notarier emellan blivit mer
jämn. Frågan om beredningen av mål bör ligga på ledamot eller
11
beredningschef ger utvärderingen inget entydligt svar på. En målmängd Skr. 2000/01:112
motsvarande åtta till tio rotlar har dock visat sig vara ett allt för stort
ansvarsområde för cn person. En beredningschef kräver bistånd av
ytterligare en jurist för att målflödet inte skall fördröjas.
Huruvida ledamöterna skall vara indelade på rotlar eller ej har inte
heller fått något entydigt svar enligt hovrätten. Undersökningsresultatet
vid storavdelningen pekar på att utsättningen av mål underlättats och att
målen kunnat behandlas i den turordning som prioriterats oavsett vilken
rotel målet lottats på. Mot detta får ställas att det inte funnits någon
enskild ledamot som haft kontroll över målen på en viss rotel och att
kontakten mellan ledamöter och notarier försämrats. Detta senare har lett
till att utbildningen av notarierna har försvårats.
Försöket visar enligt hovrätten att organisationen av arbetet på
storavdelningen varit att föredra. En av de två verksamma lagmännen vid
storavdclningen har varit chef på avdelningen. Organisationen med två
avdelningschefer har medfört svårigheter för den beredningschef som
skall betjäna båda avdelningarna och därvid prioritera fördelningen av
resurser. Den värderingen kan redan nu göras enligt hovrätten att stor-
avdclningen framstår som ett bättre alternativ än två samverkande
avdelningar med gemensam beredning.
Den tid som försöksverksamheten pågått har varit för kort för att kunna
ge några entydiga svar på de många angelägna frågor som väckts. En
fortsatt försöksverksamhet kan enligt hovrätten förhoppningsvis ge
konstruktiva svar på ett flertal, om än inte på alla, av de frågor som
ställts.
Hovrätten över Skåne och Blekinge bedriver också cn
försöksverksamhet med ändrade arbetsformer. Försöksverksamheten har
haft cn positiv inverkan på handläggningstidema och på målbalansemas
ålderssammansättning.
Vid Hovrätten för Västra Sverige fortskrider försöksverksamheten
enligt de riktlinjer som dragits upp av hovrätten. Försöket har främst
inriktats på att förbättra målbalansens åldersstruktur och därmed förkorta
handläggningstidema. Under den fortsatta försökstiden är avsikten att
ytterligare vidareutveckla organisation och arbetsformer, alltjämt med
inriktning i första hand på att förbättra målbalansens åldersstruktur.
Enligt planerna skall försöksverksamheten pågå till utgången av år
2001. Enligt hovrätten framstår försöket som mycket lovande, bl.a. har
åldersstrukturen på förnyelseavdelningens tvistemålsbalans förbättrats
avsevärt. I god tid före utgången av år 2001 avser hovrätten att besluta
om i vilken omfattning den organisation och de arbetsformer som
utvecklats inom fömyelseavdelningen skall införas i hovrätten i övrigt.
Även i de båda Norrlandshovrättcma förbereds förändringar av
arbetsformerna.
Sedan den 1 februari 2000 pågår i Kammarrätten i Stockholm en
försöksverksamhet där det sker en ökad satsning vad gäller
socialförsäkringsmål och skattemål. I försöksverksamheten har det
skapats en storavdelning med kraftigt förstärkt bemanning - i förening
med bl.a. en storrotel - för att få fram underlag för en bedömning om det
på detta sätt åstadkoms en effektivare resursanvändning.
Försöksverksamheterna är planerade att fortgå även under 2001, dvs.
under så lång tid att en säkrare utvärdering kan göras av insatserna.
12
Redan nu har det emellertid visat sig att antalet äldre oavgjorda Skr. 2000/01:112
socialförsäkrings- och skattemål har minskat och att
genomströmningstakten ökat för dessa målgrupper. Likaså kan redan nu
noteras att storavdelningen har uppnått en högre målavverkning med
därtill hörande effekter vad gäller genomströmning av målen än en
konventionellt sammansatt avdelning. Visst underlag för att bättre kunna
bedöma bemanningsläget har också vuxit fram. Det är dock ännu för
tidigt att dra längre gående slutsatser av storavdelningens verksamhet
enligt kammarrätten.
Vidare har under år 2000 har en extern konsult tillsammans med en
projektgrupp bestående av företrädare för olika personalkategorier i
kammarrätten genomfört en genomlysning av delar av verksamheten. En
rapport med ett antal olika förändringsförslag har i slutet av 2000
överlämnats till kammarrätten. Rapporten har enligt kammarrätten visat
att arbetet i kammarrätten bedrivs i ändamålsenliga former samtidigt som
det finns utrymme för förbättringar. Bl.a. kan nämnas en ökad
samordning vad gäller målens förberedande såsom mer enhetliga rutiner
på kanslierna m.m. Förslagen övervägs för närvarande och kommer att
ligga till grund för ett fortsatt förändringsarbete under året.
Kammarrätten planerar inom kort att parallellt med överrättsnotarier
även börja anställa särskilda föredragande med specialkunskaper på
skatte- och socialförsäkringsområdena.
I Kammarrätten i Göteborg pågår sedan i juni 2000 en
försöksverksamhet som innebär att en rotel på varje avdelning utgör
skatterotel, på vilken större och komplicerade mål lottas. En aktiv
processledning förutsätts redan när målet kommer in till kammarrätten.
En av skatterotlarna utgör storrotel med en bemanning av en vice
ordförande, ett kammarrättsråd och tre assessorer.
Vidare har en avdelning fått socialförsäkringsprofil genom att
specialkompetens på området tagits tillvara.
Därutöver bedrivs en försöksverksamhet där en avdelning i princip
utgör en storrotel. Ledamöterna är indelade i två grupper där den ena
gruppen handlägger inhibitioner, preliminära frågor eller motsvarande
mål och ärenden som inte kan vänta, utan som måste avgöras direkt. Den
andra gruppen handlägger vanliga mål.
Även i Kammarrätten i Göteborg genomför en extern konsult
tillsammans med en projektgrupp bestående av företrädare för olika
personalkategorier i kammarrätten en genomlysning av delar av
verksamheten.
Vid Kammarrätten i Jönköping pågår olika former av försök med
ändrade arbetsformer. Försöken avser bl.a. en storavdelning för
avverkning av skattemål och ett försök att arbeta med fast anställda
beredningsjurister.
13
Skr. 2000/01:112
Regeringens bedömning: Arbetsuppgifter som inte kräver domares
medverkan bör delegeras i syfte att renodla domarrollen och samtidigt
skapa stimulerande arbetsuppgifter för andra anställda vid domstolarna.
Regeringen gör bedömningen att det bör vara domstolarnas chefer som
inom dc ramar som respektive domstolsinstruktion föreskriver i
huvudsak bör ansvara för och fatta beslut om vilka uppgifter som kan
delegeras.
Sammanfattning av handlingsplanen: 1 handlingsplanen (avsnitt 5.5)
redogörs för strävandena att fördela arbetsuppgifterna i domstolarna så
att personal med tillräcklig kompetens utför respektive uppgift. I
handlingsplanen framhålls särskilt att det är viktigt att en domare får
möjlighet att använda sin tid för de arbetsmoment som kräver domarens
speciella kompetens. Samtidigt kan andra arbetsuppgifter delegeras och
skapa stimulerande arbetsuppgifter för andra anställda.
Uppföljning av handlingsplanen: Under hösten 2000 infördes
möjlighet för samtliga tingsrätter att tillämpa den särskilda
försöksförordningen för tingsrätter, förordning (1997:139) om
försöksverksamhet med förändrad beredningsorganisation vid
tingsrätterna (se även avsnitt 3.2). Förordningen möjliggör en längre
driven renodling av domarnas arbetsuppgifter genom att arbetsuppgifter
som inte kräver domarmedverkan övertas av annan personal.
Under våren 2001 har en särskild arbetsgrupp tillsatts på initiativ av
Domstolsverket. I gruppen finns både domare och kanslipersonal från de
tre största tingsrätterna (Stockholm, Göteborg och Malmö), och
företrädare för Domstolsverket och Justitiedepartementet. Gruppens
uppgift är att undersöka vad som ytterligare kan delegeras från domarna.
Arbetsgruppen räknar med att under andra kvartalet år 2001 presentera
forslag till förändringar.
Som nämnts pågår parallellt ett arbete med att ta fram permanenta
regler i tingsrättsinstruktionen i vilka försöksförordningens regler och
eventuella tillägg så långt möjligt arbetas in.
Det arbete som nu bedrivs i olika arbetsgrupper och som syftar till att
få en mer ändamålsenlig arbetsfördelning i domstolarna är enligt
regeringens mening välkommen och nödvändig. En viktig utgångspunkt
är att dc nya reglerna i domstolsinstruktionerna ger domstolarnas chefer
ansvaret för vilka arbetsuppgifter som kan delegeras och till vem de olika
arbetsuppgifterna överförs. I detta sammanhang vill regeringen betona
vikten av att den dömande verksamheten så långt möjligt utförs av
ordinarie domare och att de ordinarie domarna i huvudsak svarar för
arbetet med att leda muntliga förberedelser i tvistemål. I det förberedande
arbetet med målen bör beslut om tvångsmedel och andra uppgifter som
kräver domarens särskilda erfarenhet behandlas på motsvarande sätt. Ett
dömande i utbildningssyfte kan anförtros jurister under utbildning
motsvarande vad dagens fiskaler och assessorer utför. Därutöver kan ett
visst dömande utföras av annan lagfaren personal. När det gäller
merparten av beredningsarbetet bör det i första hand anförtros andra
14
anställda än de ordinarie domarna. Hur fördelningen bör vara bör i hög Skr. 2000/01:112
grad utgå från de anställdas yrkeskunnande.
Regeringens bedömning: För att även framtidens domstolar skall vara
en stimulerande och attraktiv miljö att arbeta i för alla domstolsanställda
bör
- medarbetarnas kompetens tas till vara på bästa sätt,
- utbildning och kompetensutveckling prioriteras,
- arbetet i domstolarna utvecklas och stödjas av moderna tekniska
hjälpmedel,
- ledarskap ges än större utrymme i domstolarna,
- domstolarna vara säkra och trygga arbetsplatser.
Regeringen konstaterar att de flesta medarbetare, enligt genomförd
medarbetarenkät, trivs med att arbeta i våra domstolar. Det är viktigt att
resultatet av medarbetarenkäten leder till önskvärda förbättringar och att
de domstolsanställda och de fackliga organisationerna även
fortsättningsvis ges en aktiv roll i arbetet.
Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 6) En viktig fråga för
domstolarna är att även i framtiden attrahera skicklig personal med olika
inriktningar och inte minst också att kunna behålla den rekryterade
personalen.
Förändringar av organisation och arbetsformer skapar under föränd-
ringsarbetet en oro hos många anställda. Det är därför viktigt att de
anställda ges god information om förändringarna och att personalen ges
möjlighet att påverka förändringsarbetet.
Reformarbetet skall leda till att det gör det mer attraktivt att arbeta i en
domstol. De anställda bör ha tillgång till moderna tekniska hjälpmedel
liksom goda möjligheter till vidareutveckling. De bör också ha
konkurrenskraftiga lönevillkor och arbetstidsvillkor. I verksamheten skall
det finnas gott ledarskap och kollegor med varierande erfarenheter.
Domstolarna skall vara säkra och trygga arbetsplatser och arbeta med så
långsiktiga ekonomiska ramar som är möjligt med hänsyn till
samhällsutvecklingen.
Uppföljning av handlingsplanen: Domstolsverket har under år 2000
tillsammans med de fackliga organisationerna genomfört en omfattande
medarbetarenkät. I enkäten har frågor ställts angående trivsel,
kompetens/kompetensutveckling, stress, fysisk arbetsmiljö, information,
mål och resultat.
Resultatet av enkäten var relativt gott t.ex. när det gäller
kvalitetsfaktorerna trivsel, mål, information och resultat. Mindre bra
resultat har uppnåtts när det gäller faktorerna stöd, kompetensutveckling
och påverkan. När det gäller stress framgår av enkätsvaren att många
anställda upplever sin arbetssituation som mindre tillfredsställande.
Sämst resultat har uppnåtts när det gäller frågan om ersättning för
arbetet. Vissa faktorer har större betydelse än andra när det gäller
15
personalens trivsel. Om man ser till domstolsväsendet i dess helhet är
resultatet bra. Variationerna mellan domstolarna är stora och flera
domstolar har faktorer som bör prioriteras. Trivsel, stress och resultatet
har stor effekt på arbetssituationen i sin helhet och dessa faktorer har fatt
relativt högt betygsindex om man ser till domstolsväsendet totalt. Även i
detta avseende finns det variationer mellan domstolarna.
Det är viktigt att de brister som har pekats på i enkätsvaren följs upp
och åtgärdas av respektive domstol. Domstolarna har uppmanats att
skicka in handlingsplaner till Domstolsverket när de anser sig behöva
ekonomiskt eller personellt stöd och hjälp. Det kan på många håll finnas
behov av insatser i form av utbildning på grupp- och individnivå,
chefstöd och rehabiliteringsåtgärder. Det finns även behov av
förebyggande åtgärder för att möta den oro som många anställda känner
inför pågående förändringar inom domstolsväsendet. Avsikten är att
enkäten skall återkomma vartannat eller vart tredje år för att det skall bli
möjligt att fortlöpande följa utvecklingen.
Regeringen gör den bedömningen att insatser kommer att behövas
under de närmaste åren för att förbättra domstolspcrsonalens
arbetssituation.
Det arbete som har inletts av Domstolsverket och de fackliga
organisationerna har enligt regeringen förutsättningar att bilda en bra
utgångspunkt för att förbättra arbetsvillkoren för de anställda i våra
domstolar.
Regeringens bedömning: Domstolssekreterarna bör i framtiden kunna
erbjudas mer kvalificerade och stimulerande arbetsuppgifter.
Den ökade och förändrade utbildning av domstolssekreterare som
redan påbörjats skapar enligt regeringen goda möjligheter att nå målet att
åstadkomma cn mer attraktiv arbetssituation för domstolssekreterarna.
Sammanfattning av handlingsplanen: 1 handlingsplanen (avsnitt 6.1)
redovisar regeringen den utveckling som inneburit att antalet
domstolssekreterare minskat under senare år. Samtidigt som
domstolsekrcterarnas antal har minskat har de fatt alltmer kvalificerade
arbetsuppgifter och ett ökat ansvar. Tidigt har delegering av
beslutanderätten skett i förhållandevis enkla ärenden och har sedan
successivt byggts ut.
Regeringen konstaterar i handlingsplanen att den tekniska utvecklingen
vid våra domstolar minskar behoven av traditionella sekreteraruppgifter.
Å andra sidan innebär utvecklingen att de som vid sidan av juristerna
tjänstgör vid domstolarna i framtiden bör kunna erbjudas betydligt mer
kvalificerade och stimulerande arbetsuppgifter.
Uppföljning av handlingsplanen: De nya arbetsformer som försöksvis
prövats en tid vid ett antal tingsrätter dvs. någon form av
beredningsorganisation, har inneburit ökade krav på kompetens hos
kanslipersonalen. En särskild s.k. beredningssekreterarutbildning har
under år 2000 introducerats av Domstolsverket. Beredningssckreterar-
Skr. 2000/01:112
16
utbildningen går i huvudsak ut på att utbilda domstolssekreterarna i Skr. 2000/01:112
arbetsmoment de tidigare inte utfört. Under 2001 beräknas ett hundratal
domstolssekreterare få utbildning till beredningssekreterare. Under varje
år under perioden 2002-2004 beräknas ett ökande antal
domstolssekreterare få ta del av denna utbildning.
Regeringen konstaterar att Domstolsverkets utbildningsarbete skapar
goda förutsättningar för att domstolssekreterarrollen- i framtiden skall
utvecklas och bli ännu mer stimulerande och till nytta för verksamheten
vid domstolarna.
Regeringens bedömning: Domstolarna bör i ökad utsträckning få
tillgång till specialistkompetens bl.a. i administrativa frågor och inom IT-
området.
Förändringarna av domstolsorganisationen kommer att skapa
domstolar där det kommer att finnas arbetsunderlag och behov för
specialister av olika slag.
Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 6.2) För att bevara och
utveckla domstolarnas verksamhet behöver kompetens av annat slag än
den som finns idag tillföras domstolarna. Den omständigheten att
domstolar har eget budgetansvar och att det finns ett större behov av
verksamhets- och måluppföljning innebär att det också kan finnas behov
av personalkategorier som hittills normalt sett inte har varit anställda vid
domstolarna.
Ett annat område gäller IT-kompetens. Domstolarna bör även
fortsättningsvis utrustas med lämplig teknisk utrustning och system som
stödjer verksamheten. I takt med att utrustning och system blir mer
komplexa och mer integrerade ökar behovet av medarbetare som kan ge
kvalificerat användarstöd.
Uppföljning av handlingsplanen: Regeringen gör alltjämt
bedömningen att domstolarna i allt högre grad kommer att ha behov av
specialistutbildad personal vid sidan av den traditionella
domstolspersonalen. Förändringar av tingsrättsorganisationen och
samordningen av tingsrätter och länsrätter kommer att skapa underlag för
att anställa personal med specialkompetens. I vissa regioner kommer det
kunna lösas genom att specialistpersonal anställs och verkar i mer än en
domstol.
Regeringens bedömning: Notarierna är en värdefull resurs i den
förändrade beredningsorganisationen. Notariesystemet bör därför bevaras
och utvecklas. Detsamma gäller föredragande i länsrätterna. I framtidens
domstolar kommer det också finnas behov av andra beredningsjurister.
17
Bakgrund: (avsnitt 6.3 i handlingsplanen) Den som har genomgått
juristutbildningen kan söka en tvåårig notarieanställning vid tingsrätt
eller länsrätt. Vid bedömningen av vilka jurister som skall erhålla det
begränsade antal notarieplatser utgör betygen från juristutbildningen
jämte vissa meritgrundade anställningar urvalskriterierna.
Tjänstgöringens omfattning m.m. regleras i ett antal förordningar. Det
har från studerandehåll påpekats att det begränsade antalet notarieplatser
ger upphov till s.k. betygshets.
I länsrätterna finns det föredragande (tills vidare anställningar) som har
arbetsuppgifter som påminner om notariernas (beredningsjurister).
Uppföljning av handlingsplanen: Högskoleverket har bl.a. mot
bakgrund av att dagens notariesystem skulle ge upphov till betygshets i
rapporten Rätt juristutbildning? Utvärdering av juristutbildningar
(Högskoleverkets rapportserie 2000:1 R) behandlat frågan om
notarietjänstgöringens betydelse för juristutbildningens uppläggning och
inriktning. 1 Högskoleverkets redovisning framhålls det bl.a. att
juristutbildningarna präglas av betygshets vilket enligt Högskoleverket
hänger samman med reglerna för antagning till notarietjänstgöring.
Domstolsverket har därför under hösten 2000 tillsatt cn arbetsgrupp
som efter samråd med företrädarna för de juridiska fakulteterna skall
belysa om de nuvarande urvalskriterierna vid rekryteringen av notarier
behöver ändras och i så fall på vilket sätt. Arbetsgruppen skall redovisa
sitt uppdrag till Domstolsverket senast den 1 juni 2001.
Regeringen bedömer att den översyn av antagningssystemet för
notarieanställning som Domstolsverket tillsammans med Högskoleverket
genomför är angelägen.
Regeringen anser att innehållet i notarietjänstgöringen bör utformas så
att dc bästa juristerna även i framtiden skall se notarietjänstgöringen som
ett attraktivt alternativ. Den utbildning som notarier i tingsrätt och
länsrätt erbjuds är, för att peka på ett område, inte tillräcklig.
Domstolsverket har därför nyligen inlett en översyn av utbildningen av
notarier.
Regeringen välkomnar också utvecklingen att det för vissa
beredningsändamål, framför allt i domstolar med viss grad av
specialisering, t.ex. miljödomstolar, nu anställs juristpersonal vid sidan
av notarier, beredningsjurister. För att kunna rekrytera goda medarbetare
till en beredningsjuristroll är det enligt regeringen viktigt att
arbetsinnehållet blir intressant och utvecklande.
Regeringens bedömning: Försöksverksamheten med kombinerad
notarietjänstgöring vid såväl länsrätt som tingsrätt bör utvärderas.
De kombinerade anställningarna har varit uppskattade bland de
notarier som fått denna möjlighet.
Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 6.3.1) Vid Karlskrona
tingsrätt och Länsrätten i Blekinge län samt vid Växjö tingsrätt och
Länsrätten i Kronobergs län pågår en försöksverksamhet med
Skr. 2000/01:112
18
administrativ samverkan mellan tingsrätt och länsrätt. Genom Skr. 2000/01:112
förordningen (1998:1375) om försöksverksamhet med notarie-
tjänstgöring vid tingsrätt och länsrätt ges en möjlighet att vid dessa
domstolar utbilda notarier genom en kombinerad notarietjänstgöring vid
nyss nämnda domstolar. Tjänstgöringstiden är 2,5 år.
Uppföljning av handlingsplanen: Den kombinerade notarietjänst-
göringen i länsrätt/tingsrätt är ett halvår längre än den vanliga
notarieanställningen. Den har visat sig uppskattad och i avvaktan på att
frågan om gemensam lagman och gemensam administration utretts (se
avsnitt 9.6) har regeringen förlängt försöksverksamheten att gälla under
hela år 2001. Regeringen avser att under våren 2001 ge Domstolsverket i
uppdrag att utvärdera försöket (jfr även förslaget från den särskilde
utredaren, se avsnitt 9.6).
Regeringens bedömning: Domaryrket bör vara så attraktivt att
framtidens domare kan rekryteras bland de bästa juristerna och från ett
brett verksamhetsfält.
Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 6.4) I handlingsplanen
uttalar regeringen att domare även i framtiden skall rekryteras bland de
allra skickligaste juristerna och från ett brett verksamhetsfält. De domare
som kommer att behövas i framtiden bör därför ha sin bakgrund från
olika slag av juridisk verksamhet. För att nå en mångfald där jurister med
olika bakgrund rekryteras som domare behövs olika åtgärder. Bland
annat fordras att domstolarna blir attraktiva arbetsplatser i än högre grad
än i dag.
Uppföljning av handlingsplanen: Under senare tid har det visat sig
svårt att fa kompetenta sökande till vissa domarbefattningar. Regeringen
har fatt avstå från att utnämna domare och anställningarna har fatt utlysas
på nytt.
Domstolsverket har i det senaste budgetarbetet avsatt medel till
överrättema för att dessa skall ges möjlighet att erbjuda jurister från
andra verksamhetsområden att under en period om några månader
tjänstgöra som adjungerad ledamot. En eller ett par sådana platser skall
inrättas per överrätt. Syftet är bl.a. att bredda och fördjupa kunskapen om
domaryrkets verkliga innebörd och på så sätt bredda rekryteringsbasen
till ordinarie domaranställningar.
Regeringen ser positivt på att det tillskapas utrymme för andra
kvalificerade jurister än domare att under en period fa tjänstgöra i
överrätt. Vidare gör regeringen fortsatt den bedömningen att
rekryteringen av ordinarie domare bör breddas.
19
1*** Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nrll2
4.4.1
Skr. 2000/01:112
Regeringens bedömning: Regeringen bedömer att det finns anledning
att sc över domarutbildningen i ett bredare perspektiv. Regeringen avser
att under våren tillsätta en utredning för att se över domarutbildningen.
Det arbete som Domstolsverket och överrättema nu genomför för att
säkra en god rekrytering till domstolarna är nödvändigt för att bibehålla
kvaliteten i verksamheten.
Adjunktionstjänstgöringen i överrätt bör förlängas från nio månader till
ett år.
Sammanfattning av handlingsplanen: I handlingsplanen (avsnitt 6.4.1)
redovisas hur den nuvarande domarbanan är uppbyggd samt den
försöksverksamhet med överrättsnotarier som pågår. Försöket innebär att
aspiranttjänstgöringen ersätts av en ettårig tidsbegränsad anställning som
överrättsnotarie. Ur gruppen överrättsnotarier rekryteras personer för den
fortsatta domarutbildningen. Vidare nämns det uppdrag som
Domstolsverket fått av regeringen att se över hur domarutbildningen bör
utformas till följd av förlängningen av den s.k. underrättstjänstgöringen
för fiskaler. I handlingsplanen betonar regeringen att utbildningen och
villkoren under domarutbildningen behöver vara mer attraktiva för att
domstolarna även i framtiden skall intressera tillräckligt många av de
bästa juristerna att söka sig till domarbanan. Faktorer för att åstadkomma
detta är bl.a. ännu bättre utbildning, rimlig arbetsbörda samt en god
löneutveckling. Regeringen pekar slutligen på att den har för avsikt att ta
initiativ till en bredare utredning om den framtida domarutbildningen.
Uppföljning av handlingsplanen: Domstolsverket erhöll i maj 2000 i
uppdrag av regeringen att analysera och utvärdera erfarenheterna av
försöksverksamheten enligt förordningen (1998:1238) om
försöksverksamhet vid hovrätterna och kammarrätterna, dvs. försöket
med överrättsnotarier (dnr Ju2000/2568). Enligt uppdraget skall
Domstolsverket också lämna förslag till de eventuella förändringar av
systemet som verket finner nödvändiga för att säkerställa en god
rekrytering till domstolarna.
Domstolsverket hade sedan tidigare, i januari 2000, utsett en
arbetsgrupp, den s.k. FIDA-gruppen, bestående av företrädare för
domstolarna. Gruppens uppdrag var bl.a. att föreslå åtgärder för att öka
intresset för tjänstgöring på domarbanan och minska antalet avhopp
bland yngre jurister. Eftersom regeringsuppdraget om utvärdering av
överrättsnotariesystemet hade många beröringspunkter med FlDA:s
uppdrag utvidgades arbetsgruppens uppdrag till att även omfatta
uppgiften att ta fram ett underlag för Domstolsverkets redovisning av
regeringsuppdraget.
I rapporten Överrättsnotariesystemet - underlag inför utvärderingen
redovisade FIDA-gruppen i november 2000 sitt uppdrag till
Domstolsverket.
Efter överväganden kring fem olika alternativ förordar FIDA-gruppen
att överrättsnotariesystemet snarast avvecklas och ersätts av en återgång
till aspirantsystemet i kombination med fast anställda föredragande.
20
Domstolsverket har i sin rapport till regeringen (dnr Ju2001/783) Skr. 2000/01:112
redovisat verkets överväganden. Av rapporten framgår att
Domstolsverket och överrättema är överens om att forändringar av de
yngre juristernas arbetsförhållanden och arbetsvillkor är nödvändiga för
att säkerställa en god rekrytering till domstolarna. Enighet råder också
om att överrättsnotariesystemet bör avvecklas, men att en återgång till
aspirantsystemet i dess gamla form inte kan förordas. Eftersom det nya
systemet bör vara flexibelt och ta hänsyn till olika regionala förhållanden
krävs det ytterligare tid för att bearbeta förslaget. Överrättema och
Domstolsverket har därför för avsikt att tillsammans ta fram och senast
den 1 juli 2001 till regeringen redovisa ett förslag till nytt system för
rekrytering av yngre jurister. Överrätterna och Domstolsverket är även
överens om att tillsammans, med bl.a. FIDA-gruppens slutrapport som
underlag ta fram ett åtgärdspaket för att förbättra domarbanans
attraktivitet.
Det nya systemet bör enligt överrättema och Domstolsverket senast
den 1 januari 2002 ersätta överrättsnotariesystemet. Systemet bör vara
flexibelt och anpassat till moderna anställningsvillkor för att ge utrymme
för olika lösningar med beaktande av t.ex. geografiska förhållanden samt
behovet av anställningstrygghet.
Åtgärdspaketet bör vara inriktat på förbättringar av de yngre juristernas
arbetsförhållanden, anställningsvillkor och möjligheter till kompetens-
utveckling. Ambitionen med åtgärdspaketet skall vara att förbättra
arbetsförhållanden och anställningsvillkor i sådan utsträckning att
domstolarna bättre kan hävda sig på arbetsmarknaden. Marknadsföringen
och rekryteringsprocedurema skall moderniseras och förfinas. De yngre
jurister som redan finns i domstolarna avses också omfattas av de
förbättrade villkoren.
Regeringen ställer sig bakom den bedömning som gjorts av
Domstolsverket och överrättema. Regeringen välkomnar de initiativ som
tagits och som nu påbörjats.
Parallellt med detta arbete bereds för närvarande i
Justitiedepartementet direktiv till en utredning om den framtida
domarutbildningen. Regeringen avser att besluta direktiv under första
halvåret 2001.
Efter förordnandet som fiskal i överrätt fortsätter domarutbildningen
med en underrättstjänstgöring som numera förlängts från ett år till två år.
Antalet utbildningsplatser för fiskalerna har i enlighet därmed kommit att
minskas. Detta får i sin tur återverkningar på möjligheterna att besätta
adjunktionsplatsema i överrätterna. Adjunktionstjänstgöringen, som efter
godkännande leder till assessorsförordnande, är idag nio månader. För att
i möjligaste mån säkerställa en jämn bemanning av befattningarna som
inrättats för de olika stegen i domarutbildningen bedömer regeringen att
adjunktionstjänstgöringen bör förlängas till ett år. Regeringen avser att
genomföra de nödvändiga förordningsändringarna för detta.
21
Skr. 2000/01:112
Regeringens bedömning: Förväntningarna på morgondagens
domstolschefer är betydligt större än tidigare. De förslag som lämnas i
betänkandet Domarutnämningar och domstolsledning jämte remissvaren
däröver kommer att bilda ett värdefullt underlag för att utveckla
chefsrollen i våra domstolar.
Sammanfattning av handlingsplanen: Regeringen konstaterade (avsnitt
6.5) att domstolschefens roll under senare år har förändrats och numera
innebär ett betydligt större ansvar för domstolens ekonomi,
personalfrågor, utvecklingsfrågor, resultatuppföljning m.m. Detta ställer
naturligtvis stora förväntningar på dagens och morgondagens
domstolschefer. De krav som ställs på cn chefsdomare behöver också
mötas med villkor som gör det fördelaktigt att ta på sig detta ansvar.
Vidare redovisades den parlamentariska kommitté som bl.a.
behandlade frågan om domstolschefens roll, Kommittén om
domstolschefens roll och utnämningen av högre domare (Ju 1998:08).
Utredningen skulle bl.a. klarlägga vilka krav som bör ställas på
domstolschefen vad avser den administrativa styrningen och tillsynen
över den dömande verksamheten. I uppdraget ingick också att lämna
förslag om vilka instrument som domstolschefen bör ha i tillsynen över
den dömande verksamheten och att lämna förslag om hur rekryteringen
av domstolschefer skall bedrivas samt om det finns anledning att införa
cn möjlighet att tidsbegränsat anställa domstolschefer.
Uppföljning av handlingsplanen: För att stärka och utveckla
chefsrollen har Domstolsverket under år 2000 slutfört ett särskilt
chefsutvecklingsprogram som nu samtliga domstolschefer i tingsrätt och
länsrätt genomgått. Chefsutvecklingsprogrammet omfattade ett tiotal
dagar. Planering pågår för att under 2001 påbörja utvecklingsprogram för
chefer i hovrätt och kammarrätt, chefsrådmän i tingsrätt och länsrätt samt
för administratörer med chefsuppgifter.
Regeringen anser att den prioritering av chefsutveckling som kommit
till stånd även fortsättningsvis bör ges hög prioritet.
1 betänkandet Domarutnämningar och domstolsledning (SOU 2000:99)
redovisade kommittén resultatet av utredningsarbetet. När det gäller
domstolschefens roll har kommittén bl.a. föreslagit att med hänsyn till
domarnas självständiga ställning bör vissa i författning särskilt angivna
administrativa ledningsbeslut som är av särskild vikt för den dömande
verksamheten fattas av ett internt domarkollegium i domstolen. I övrigt
bör domstolschefen eller den eller dem denne delegerat
beslutsbefogenheten till besluta i administrativa ledningsfrågor.
Domstolarnas olika storlek och funktion kan motivera olika lösningar.
Kommittén föreslår vidare att det bör införas en möjlighet för den
enskilde domaren och dem som utför rättskipningsuppgifter i övrigt att
överklaga ett administrativt ledningsbeslut som de menar kränker deras
självständiga ställning i dömandet eller beslutsfattandet. Kommittén
föreslår att Tjänstcförslagsnämnden för domstolsväsendet ges en uppgift
att lämna auktoritativa uttalanden i form av rekommendationer i
22
självständighetsrelaterade frågor. Kommittén ser en möjlig utveckling Skr. 2000/01:112
mot inrättandet av en intern tillsynsfunktion inom domstolsväsendet.
Enligt kommittén är det lämpligt om tillsynsansvaret över
domstolschefen kunde skötas inom domstolsväsendet.
Kommittén anser att helt övervägande skäl talar för att domstolschefen
bör ha domarbakgrund. Kommittén understödjer den markerade vikt som
under senare år lagts vid ledarskapsfunktionen i samband med tillsättning
av domstolschefer. Det är viktigt att domstolschefen ges tillräckligt och
ändamålsenligt stöd i ledningsarbetet och på så sätt även tid att delta i
den dömande verksamheten. Arbetet med att föra över administrativa
funktioner från Domstolsverket till domstolarna bör gå vidare.
Beslutsbefogenheter i de personalfrågor där Domstolsverkets
personalansvarsnämnd i dag beslutar bör delegeras från verket till den
enskilda domstolen.
Det bör enligt kommittén även under domstolschefen finnas väl
fungerande ledningsfunktioner i en domstol. Det förutsätter att den
personal som fullgör ledningsfunktioner måste kunna ta på sig sina
ledarroller och leva upp till de krav som ställs på dem.
Kommittén ser vissa fördelar med att införa tidsbegränsade chefskap.
Det är dock tveksamt enligt kommittén om sådana chefskap är förenliga
med principen om oavhängiga domstolar. Det bör i stället skapas bättre
förutsättningar för domstolschefema att på eget initiativ i förtid frivilligt
träda tillbaka från sina befattningar. Detta kan ske genom rätt till
bibehållen lön, pension eller annan särskild ersättning.
Kommittén ser positivt på utvecklingen av interna nätverk mellan
domstolschefer och menar att det finns skäl att överväga även andra
nätverkskonstellationer med domstolschefer och chefer inom andra
verksamheter.
För att fä tydligare och principiellt mer tilltalande författningsreglering
av domstolschefens uppgifter och ansvar föreslår kommittén att reglerna
tas in i domstolsinstruktionema (1996:377-382) och att dagens
hänvisning från instruktionerna till verksförordningen (1995:1322) tas
bort.
När det gäller de högsta instanserna Högsta domstolen och
Regeringsrätten anser kommittén att ordföranden skall hämtas inom
kretsen av ledamöter. Vid valet bör hänsyn tas till bl.a. återstående
tjänstgöringstid eller om en viss ledamot har särskild fallenhet och
intresse för ledningsuppgifter. Särskild vikt bör även tillmätas
ordförandens vilja och förmåga att ta på sig uppgiften att företräda
domstolen utåt i olika sammanhang. Kommittén har inte funnit någon
anledning att av språkliga skäl ändra tjänstebenämningen från ordförande
till president. (Beträffande kommitténs övriga förslag se avsnitt 4.8).
Utredningen har behandlat så många grundläggande och principiella
frågor att möjlighet bör ges till en ordentlig diskussion. Betänkandet har
därför remitterats under förlängd tid. Remisstiden är sex månader och
löper ut den 13 juli 2001.
Regeringen bedömer att betänkandet tillsammans med remissvaren
kommer att bilda ett värdefullt underlag för att utveckla chefsrollen i våra
domstolar.
23
Skr. 2000/01:112
Regeringens bedömning: Regeringens strävanden för ökad jämställdhet
mellan kvinnor och män på alla samhällsområden omfattar naturligtvis
även domstolsväsendet.
Det arbete som Domstolsverket och domstolarna bedriver för att
åstadkomma en ökad rekrytering av kvinnor till lagmansanställningar
kommer enligt regeringen på sikt bidra till att ytterligare förbättra dagens
situation.
Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 6.6) Sedan en lång följd
av år har de som antagits som domaraspiranter till övervägande eller i
varje fall till lika del varit kvinnor. Andelen kvinnor som är ordinarie
domare uppgår till ca trettio procent. Andelen kvinnor som är
domstolschefer är endast ca fem procent. För anställningar som tillsätts
efter s.k. kallelseförfarande, dvs. anställningar som kräver en aktiv
rekrytering, eftersom de inte föregås av ett ansökningsförfarande är
andelen kvinnor ca 20 procent. Dessa förhållanden är inte
tillfredsställande. Siffrorna talar för att åtgärder behövs för att se till att
också kvinnor söker de anställningar som tillsätts efter ett
ansökningsförfarande.
Uppföljning av handlingsplanen: Domstolsverket har under hösten
2000 tillsatt en arbetsgrupp som har i uppdrag att vidta åtgärder för att
strukturer och förhållningssätt inom domstolsväsendet skall bidra till att
skapa jämställdhet mellan män och kvinnor samt på olika sätt uppmuntra
kvinnor att söka chefsanställningar. De åtgärder som arbetsgruppen
överväger är bl.a. utbildningsinsatser samt satsningar på mentorprogram
och nätverk. Arbetet kommer också att inriktas på urvalsinstrument och
rekryteringsformer.
Regeringen anser att arbetet som bedrivs i redovisad arbetsgrupp är
viktigt. Det finns enligt regeringen anledning att se över om den
nuvarande rekryteringen, via Tjänsteförslagsnämnden för domstols-
väsendet (TFN), av lagmän missgynnar kvinnor i förhållande till män. 1
de chcfsanställningar som tillsätts direkt av regeringen är andelen
kvinnor betydligt högre än de anställningar som tillsätts via TFN.
Regeringens bedömning: För att domstolarna skall bibehålla och
utveckla dagens höga standard bör personalen fortlöpande erbjudas
kompetensutveckling.
Den intensifiering av utbildningen som påbörjats bör bidra till att
verksamheten i domstolarna även framöver kommer att hålla hög
kvalitet.
Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 6.7) Domstolsverket har
till regeringen i juli 1999 redovisat promemorian Utbildningsplan för
domstolsanställda. Planen består av baskurser, grundkurser,
påbyggnadskurser och återkommande utbildningar för de olika
24
personalkategorierna. Därutöver kommer fordjupningskurser och Skr. 2000/01:112
specialkurser att anordnas inom aktuella områden. Regeringen har i
handlingsplanen gjort bedömningen att Domstolsverkets utbildningsplan
är en bra utgångspunkt för ökade satsningar på kompetensutveckling.
Utbildningssatsningar där alla personalkategorier fortlöpande erbjuds
delta blir en viktig faktor när det gäller att även framgent se till att
domstolarna är attraktiva arbetsplatser.
Uppföljning av handlingsplanen: De redovisade utbildnings-
satsningarna genomförs nu på bred front av domstolarna och
Domstolsverket. För budgetåren 2002-2004 gäller en fortsatt hög
prioritering av kompetensutvecklingen vid domstolarna.
Anpassningen till den nya planen sker successivt. Hittills genomförda
aktiviteter i planen har enligt Domstolsverket mottagits positivt av
berörda personalkategorier. Baskurser och grundkurser har påbörjats för
nyutnämnda ordinarie domare och inom kort startar motsvarande kurser
för nyanställd kanslipersonal. Den vart tredje år återkommande
utbildningen har startat med ett tiotal veckolånga kurser för ordinarie
domare och en kurs för föredragande vid länsrätt. Utvecklingen av
specialkurser och fordjupningskurser blir nästa steg.
Domstolsverkets utredning "En förbättrad domarutbildning" lyfter
fram utbildningsmomentet som en viktig faktor i syfte att göra
domarbanan mer attraktiv för unga jurister. De centralt anordnade
kurserna skall bli flera och mer omfattande än tidigare under tiden fram
till förordnandet som assessor. Den inledande kursen blir i framtiden
dessutom gemensam för hovrätt och kammarrätt. Utbildning i
handledarskap skall genomföras för samtliga ordinarie domare i överrätt
samt för de ordinarie domare i underrätt som skall fungera som
handledare för fiskalerna.
Den utbildning som notarier i tingsrätt och länsrätt erbjuds är inte
tillräcklig enligt Domstolsverket. Även för denna kategori är
utbildningsmöjligheterna en betydelsefull faktor när det gäller att få
sökande till notarietjänstema. Domstolsverket har nyligen inlett en
översyn av utbildningen av notarier.
Årligen genomförs utbildning inom områden med särskild aktualitet.
Exempelvis har den nyligen genomförda enkätundersökningen om
arbetsmiljön inom domstolsväsendet visat på behovet av utbildning om
utvecklingssamtal. Ny lagstiftning och organisationsförändringar
föranleder också ofta utbildningsinsatser.
Domstolsverket avser att årligen utlysa ett antal stipendier vilka gör det
möjligt för ordinarie domare att under ledighet med bibehållen lön
bedriva studier inom ett för domstolsväsendet centralt ämnesområde.
Sådana stipendier har för första gången utlysts i år och ett tiotal personer
har sökt dessa.
Den nya tekniken och den ökande globaliseringen innebär att behovet
av ett utbyte med andra länder ständigt ökar. Utvecklingen är i många
länder likartad och de problemställningar som diskuteras är ofta
desamma, trots olikheter i rättssystemen.
Regeringen konstaterar att den satsning som nu pågår för att öka
utbudet av utbildning för de domstolsanställda bör.leda till en ökad
kompetens hos de domstolsanställda. Tillsammans med regionala
25
utbildningsinitiativ och verksamheten t.ex. i Lunds domarakademi bör Skr. 2000/01:112
det således att finnas goda förutsättningar för att tillgodose behoven av
ytterligare kompetensutveckling.
Regeringen anser att kompetensutveckling för alla anställda ingår som
en naturlig del i domstolsarbetet. Vid bestämmandet av domstolarnas
organisation och dimensionering är det därför viktigt att hänsyn tas till
utbildningsbehoven.
Regeringens bedömning: En reformering av Tjänsteförslagsnämnden
för domstolsväsendet har inletts.
För att öka attraktionskraften i domaryrket avser regeringen
fortsättningsvis att inte upprätthålla nuvarande ordningen med en viss
minsta anställningstid för byte av domaranställning eller viss minsta
anställningstid för att utnämnas till domare.
Sammanfattning av handlingsplanen: I handlingsplanen (avsnitt 6.8)
redogörs för de ändringar som planeras för Tjänsteförslagsnämnden för
domstolsväsendet (TFN) bl.a. att den domstol som skall anställa en
domare skall kunna initiera ett intervjuförfarande och att
beredningsansvaret bör ligga på ordföranden i TFN och inte som i dag på
generaldirektören i Domstolsverket. Ordföranden i TFN är växelvis
ordföranden i Högsta domstolen eller Regeringsrätten. Enligt regeringens
bedömning i handlingsplanen finns det anledning att ytterligare se över
rutinerna vid rekrytering av domare. Det är önskvärt att domstolen, där
domaren i framtiden skall verka, får ett större inflytande vid rekrytering
av domare än i dag. Förslaget att domstolschefen skall erbjudas möjlighet
att intervjua sökandena är ett bra exempel i den riktningen. Självklart kan
det inte bara vara domstolens intressen som skall vara avgörande, även
om ett större inflytande är önskvärt.
T handlingsplanen redovisas också att förfarandet vid utnämning av
högre domare, s.k. kallelsctjänster då utreddes av Kommittén om
domstolschefens roll och utnämningen av högre domare (Ju 1998:08).
Uppföljning av handlingsplanen: En fråga som har diskuterats är om
TFN:s sammansättning, med i princip endast domare, skulle ha verkat
hämmande för en bredare rekrytering till domaryrket.
Regeringen har därför breddat sammansättningen av TFN så att en
domare sedan den 1 januari 2001 ersatts med en advokat som nominerats
av Sveriges advokatsamfund. I syfte att få ett bättre bedömningsunderlag
än bara skriftliga vitsord har TFN under flera år anlitat konsulthjälp för
s.k. djupintervjuer i tillsättningsärenden som har gällt lagmän. I enstaka
fall har detta även gällt vid anställningar av chefsrådmän. Systemet har
under senare tid utvecklats så att konsult anlitats i flera ärenden som gällt
anställning av chefsrådmän. Dessutom har vissa intervjuer kombinerats
med personlighetstester.
Regeringen konstaterar att de förändringar som genomförts under det
senaste året har förbättrat regeringens beslutsunderlag vid
domarutnämningar. Inte minst det utökade användandet av intervjuer av
26
de sökande har givit ett värdefullt tillskott i strävandena att utnämna de Skr. 2000/01:112
mest lämpliga till ordinarie domare. Genom intervjuerna får i första hand
den berörda domstolen ett bättre underlag för att avge yttrande till TFN.
Det bör i det här sammanhanget nämnas att det är viktigt att domstolens
yttrande på ett utförligt sätt redovisar resultatet av intervjuerna och hur
domstolen har kommit fram till den föreslagna rangordningen. Detta
gäller naturligtvis även när intervjuer inte har ägt rum. Det är viktigt att
det arbete som domstolarna lägger ned vid beredning av
domaranställningar upplevs som betydelsefullt. Det är därför av stort
värde att TFN ger tydliga skäl för sina ställningstaganden.
När det gäller domarutnämningar tillämpas i dag en särskild praxis
som innebär att en utnämnd domare måste tjänstgöra en viss minsta tid
på den anställningen för att kunna utnämnas till annan jämställd
domaranställning. I första hand avser reglerna att skydda domstolarna
från allt för täta byten av ordinarie domare. Det kan med visst fog
ifrågasättas om dessa regler överensstämmer med ett modernt synsätt på
arbetstagares möjligheter att byta anställning. Regeringen avser därför
framöver inte att begränsa möjligheterna för en ordinarie domare att
redan efter kort tid byta anställning inom domstolsväsendet.
Därutöver tillämpas en praxis i dag att en sökande, som är inne på den
s.k. domarbanan, måste ha varit anställd i sex år samt ha varit assessor i
minst två år för att kunna föras upp på förslag till domaranställning.
Regeringen anser att den graden av mognad som krävs för att bli
ordinarie domare inte nödvändigtvis hänger samman med den sökandes
anställningstid. Det finns heller inga sådana spärrar för andra jurister som
söker anställning som ordinarie domare och som vid ansökningstillfället
befinner sig utanför domarkarriären. De krav som i dag ställs på den som
vill komma i fråga innebär i praktiken att de med kortare
anställningstider i normalfallet inte kan komma i fråga för en ordinarie
domarbefattning. Regeringen gör bedömningen att det inte finns
anledning att genom uträkning av anställningstid utesluta lämpliga
kandidater. Regeringen avser därför fortsättningsvis inte att låta viss
anställningstid i sig utgöra en begränsning vid utnämning av ordinarie
domare.
Kallelsetjänster
Kommittén om domstolschefens roll och utnämningen av högre domare
(Ju 1998:08) har i betänkandet Domarutnämningar och domstolsledning
(SOU 2000:99) föreslagit att regeringen även fortsättningsvis bör vara
det organ som utnämner domare. Regeringen bör inte kunna delegera
uppgiften att utnämna ordinarie domare.
Beredningen av kallelsetjänster bör enligt kommitténs förslag inledas
av ett särskilt från såväl riksdag som regering fristående beredningsorgan
som lämnar regeringen förslag på lämpliga kandidater till högre
domarbefattningar, en förslagsnämnd för högre domarbefattningar.
Nämnden bör till regeringen föreslå tre kandidater och rangordna dem
inbördes. Regeringen bör kunna välja fritt mellan de föreslagna. Avser
regeringen att gå utanför nämndens förslag förutsätts enligt
kommittéförslaget att ett särskilt förfarande tas upp i justitieutskottet.
27
Kommitténs förslag är på remiss t.o.m. den 13 juli 2001. Efter Skr. 2000/01:112
bearbetning och beaktande av remissvaren avser regeringen att ta
ställning till förslagen.
Regeringens bedömning: Nämndemännen fyller en viktig funktion i
våra domstolar.
Regeringen har nyligen tillsatt en utredning som skall se över bl.a.
rekryteringen av nämndemän.
Sammanfattning av handlingsplanen: I handlingsplanen (avsnitt 7)
redovisas planerna på att tillsätta cn utredning för att åstadkomma att
nämndemän i framtiden rekryteras från en bredare bas än i dag.
Uppföljning av handlingsplanen: Regeringen beslutade i november
2000 direktiven till en kommitté med parlamentariska inslag för att se
över rekryteringen av nämndemän m.m. (dir. 2000:79).
1 syfte att åstadkomma en mer allsidig sammansättning av gruppen
nämndemän skall kommittén överväga hur det i högre grad än i dag skall
kunna rekryteras nämndemän som inte har bakgrund i partipolitisk
verksamhet.
Uppdraget som nämndeman bör cirkulera i betydligt större omfattning
än i dag. Sammansättningen av gruppen nämndemän bör bättre än i dag
spegla befolkningssammansättningen. Samtliga delar av en domstols
upptagningsområde (domkrets) bör bli representerat. Kommittén skall
överväga vilka förändringar av regelverket som krävs och vilka övriga
insatser som är nödvändiga. Kommittén bör särskilt överväga om en
begränsning av valbarheten som nämndeman till exempelvis två
mandatperioder skall införas.
I regeringens direktiv ingår också att lämna förslag som möjliggör en
allsidigare och bredare rekrytering av nämndemän. Förslagen skall syfta
till att bevara och utveckla nämndemannainstitutet och säkerställa att
lekmannainflytandet i den dömande verksamheten också i framtiden har
allmänhetens fortroende och legitimitet.
1 direktiven ingår vidare att pröva reglerna för ersättning till
nämndemän.
Kommittén skall utreda och lämna förslag om hur en situation när
något inträffar eller framkommer som gör att den valde inte längre
framstår som lämplig för uppdraget skall hanteras.
Kommitténs förslag skall redovisas till regeringen senast den 30 juni
2002.
28
Skr. 2000/01:112
Regeringens bedömning: För att förbättra säkerheten i domstolarna har
regeringen nyligen föreslagit vissa lagändringar som kommer att ge
domstolarna ökad möjlighet att besluta om säkerhetshöjande åtgärder.
Sammanfattning av handlingsplanen: I handlingsplanen (avsnitt 8)
konstaterar regeringen att våldsbrottsligheten har förändrats. Det är
många gånger fråga om grov organiserad brottslighet med internationell
anknytning eller, vilket blivit allt för tydligt på senare tid, brottslighet
med nazistiska, rasistiska och andra antidemokratiska förtecken. Ofta är
det också stora ekonomiska intressen involverade, t.ex. vid grova
narkotikabrott. Brottslighet av denna typ utmärks av en stor
hänsynslöshet och likgiltighet för människors liv och hälsa. Denna
våldsutveckling är inte bara ett direkt hot mot den svenska rättsstaten
utan bidrar också till större risker för våldsdåd i domstolarna och
påverkar därmed direkt den personliga säkerheten för domstolarnas
anställda och dem som vistas i domstolarnas lokaler.
Frågan om säkerheten i landets domstolar har flera dimensioner. För
att uppnå en god säkerhet för de anställda och personer som uppträder
vid eller besöker domstolarna behöver bl.a. frågor om lokalemas
utformning, personalens utbildning, samt säkerhetsplanering inom och
mellan myndigheter övervägas. Det krävs framför allt ett väl fungerande
och effektivt regelverk som gör nödvändiga säkerhetsåtgärder vid
domstolarna möjliga.
Uppföljning av handlingsplanen: Domstolsverket och domstolarna
själva arbetar ständigt med att förbättra säkerheten i domstolarna
Regeringen har i de senaste årens regleringsbrev bl.a. ålagt
Domstolsverket att återrapportera de åtgärder som vidtas för att öka
skyddet och säkerheten för de anställda och andra som besöker
domstolarna (regleringsbrevet i december 1999 för budgetåret 2000
avseende domstolsväsendet m.m. och regleringsbrevet i december 2000
för budgetåret 2001 avseende domstolsväsendet m.m.). Utöver de
rapporter och förslag som tidigare lämnats av Domstolsverket,
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen i syfte att öka säkerheten i
domstolarna har regeringen givit Rikspolisstyrelsen i uppdrag att, i
samverkan med Riksåklagaren, Kriminalvårdsstyrelsen, Domstolsverket
och Brottsoffermyndigheten, utarbeta ett förslag till nationellt
handlingsprogram för skydd av vittnen, målsägande och andra
bevispersoner som har upplysningar att lämna i en brottsutredning (dnr
Jul999/5282). Rikspolisstyrelsen har nyligen redovisat uppdraget till
regeringen som nu bereder förslagen.
Regeringen lade i december 2000 fram en proposition med förslag som
har till syfte att minska risken för våld och annan brottslighet av
allvarligare slag i domstolarna genom att förstärka tillträdes skyddet till
domstolsbyggnaderna (proposition 2000/01:32 Säkerhetskontroll i
domstol). Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.
I förslaget, som innebär att ändringar och tillägg görs i lagen
(1980:1064) om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar, föreslås
29
två former av säkerhetskontroll, allmän säkerhetskontroll och särskild Skr. 2000/01:112
säkerhetskontroll. En domstol skall kunna besluta om allmän
säkerhetskontroll när det finns anledning att anta att ett allvarligt brott
kan komma att begås i domstolens lokaler. Beslutet skall fattas av
domstolens chef i samråd med polismyndigheten på orten. Domstolen
skall även kunna besluta om särskild säkerhetskontroll (motsvarar dagens
form av säkerhetskontroll) när det finns en konkret överhängande risk för
allvarlig brottslighet i samband med en viss domstolsförhandling. Allmän
säkerhetskontroll genomförs som inpasseringskontroll i domstolens entré
och innefattar kroppsvisitation av besökare till domstolen med hjälp av
teknisk utrustning, t.ex. larmbåge och metalldetektor. Kontrollen skall
kunna utföras av ordningsvakter under ledning av polis. Ordningsvakter
skall också kunna biträda polisen vid särskild säkerhetskontroll. Den som
vägrar att genomgå säkerhetskontroll får vägras tillträde till domstolen.
Vissa personer som kallats till domstolen kan dock tvingas genomgå
kontroll.
Även om det står klart att förslaget inte innebär någon fullständig
garanti för säkerheten i domstolarna, innebär det dock att rättsliga
förutsättningar skapas för kontroller beträffande säkerhetsrisker som inte
kan bemötas med den nuvarande lagstiftningen. Förslaget antas bidra till
en klart förbättrad säkerhetssituation i domstolarna, vilket sker genom
åtgärder som ligger inom ramen för de grundlagsskyddade fri- och
rättigheterna.
Regeringen konstaterar att enbart det förhållandet att säkerhetsfrågorna
i domstolarna uppmärksammats på senare tid utgör cn positiv utveckling.
Ett ökat säkerhetstänkande sammantaget med lagstiftningsåtgärder av
både administrativ och processuell karaktär liksom de förbättringar som
planeras för domstolslokalerna, bör kunna ge en god grund för skapandet
av framtidens säkrare domstolar.
Regeringens bedömning: Domstolarna bör utrustas med så moderna
tekniska hjälpmedel som möjligt för att
- rättsväsendets resurser skall användas så effektivt som möjligt
- skapa moderna och attraktiva arbetsplatser.
Sammanfattning av handlingsplanen: I handlingsplanen (avsnitt 9)
redogörs för arbetet med att utrusta domstolarna med moderna tekniska
hjälpmedel för att utnyttja domstolsväsendets resurser så effektivt som
möjligt och för att skapa moderna och attraktiva arbetsplatser.
Uppföljning av handlingsplanen: Under hösten år 2000 har
Domstolsverket valt teknisk plattform för domstolsväsendets framtida
lT-miljö och denna gäller även för det nya verksamhetsstödet. De
tillgänglighets- och säkerhetskrav som Domstolsverket kommer att ställa
på systemet kräver tillgång till ett kommunikationsnät med hög prestanda
samt en välorganiserad drift med moderna och effektiva driftresurser.
30
Under år 2000 har arbetet med att ta fram ett nytt verksamhetsstöd för
domstolarna fortskridit. Arbetet är indelat i fyra delar och under år 2000-
2001 koncentreras arbetet till den första delen av stödet som utgör en
basversion, vilken ger ett stöd för att registrera mål och ärenden.
Basversionen innehåller också ett stöd för att fördela och planera arbetet
samt ett stöd för att snabbt ta fram information om målet/ärendet. Arbetet
bedrivs i nära samarbete med Svea hovrätt. Under år 2001-2002 fortsätter
arbetet med utvecklandet av de tre övriga delarna. Allt eftersom det nya
stödet införs och i takt med att nya delar tas fram kommer det att behövas
utbildning i användandet av det nya stödet, men även i hur det nya stödet
bäst kan utnyttjas i arbetet på den egna domstolen. Domstolsverket
arbetar med hur dessa uppgifter skall lösas.
Olika parter som uppträder i domstol frågar allt oftare efter
möjligheten att presentera bevisning med hjälp av modern teknisk
utrustning. Alla domstolar kommer att under de närmaste åren behöva
utrustas med t.ex. projektorer som kan visa datagjorda presentationer och
s.k. objektskameror. Möjligheten av att spela in - och i framtiden även att
spara - ljudupptagningar digitalt, i stället för som idag med hjälp av
standardkassettband, utreds också.
Regeringen har tillsatt en särskild utredare (dir. 2000:74) för att
granska regleringen och användningen av personregister eller annan
behandling av personuppgifter i verksamhet vid de allmänna domstolarna
och de allmänna förvaltningsdomstolarna samt hyres- och
arrendenämnderna. Utredaren skall föreslå de författningsändringar som
behövs för den framtida behandlingen av personuppgifter i dessa
verksamheter.
En utgångspunkt för utredningsarbetet skall vara att skapa enkla och
tydliga regler som är anpassade efter den tekniska utvecklingen. En
annan viktig utgångspunkt skall vara att anpassa regleringen av
behandling av personuppgifter så att den tillgodoser behovet av ett
effektivt IT-stöd i mål- och ärendehanteringen. Av betydelse är därvid att
det inom regelverket ges möjligheter att utveckla ■ datorsystem som
underlättar utbytet av information såväl inom och mellan domstolar som
mellan domstolar och myndigheter inom rättsväsendet, parter och andra
som berörs av ett mål eller ärende. Utredaren skall även beakta
möjligheterna för domstolarna och nämnderna att i framtiden tillämpa en
sammanhängande elektronisk mål- och ärendehantering.
Utredaren skall i ett delbetänkande senast den 31 mars 2001 redovisa
sina förslag när det gäller Regeringsrättens och kammarrätternas
målregister samt övrig behandling av personuppgifter som påverkas av
att datalagen helt upphör att gälla den 30 september 2001. Uppdraget i
övrigt skall redovisas senast den 31 december 2001.
Rättsväsendet är i stort behov av en gemensam säker
kommunikationslösning. Inom ramen för samordningen av rättsväsendets
informationsförsörjning (RIF) har under året inletts en pilotstudie för att
undersöka möjligheten av att använda ny teknik för att åstadkomma en
säker kommunikation mellan de olika rättsmyndighetema. Det finns
anledning att tro att utvecklingen inom detta område kommer att
innebära omfattande investeringar vad avser teknik för att förverkliga en
effektiv kommunikation mellan såväl domstolar och myndigheter som
mellan domstolar och andra intressenter, t.ex. enskilda parter.
Skr. 2000/01:112
31
Regeringen gör den bedömningen att Domstolsverkets och Skr. 2000/01:112
domstolarnas arbete med att förbättra IT-stödet och den tekniska
utrustningen i våra domstolar kommer att möjliggöra för domstolarna att
använda resurserna på ett bättre sätt, bl.a. genom att få bättre redskap för
att fördela och planera arbetet. De resurser som frigörs kan användas för
andra angelägna förbättringar i domstolarna, som t.ex. att öka
kompetensutvecklingen av domstolspersonalen.
Sammanfattning: Den kontinuerliga översynen av förfarandercglcrna
som styr domstolarnas verksamhet fortsätter i enlighet med de riktlinjer
som riksdag och regering meddelat.
Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 10) Ett ändamålsenligt
processuellt regelverk är av avgörande betydelse för domstolarnas
funktion och möjligheter att utföra ett bra arbete. Vid bedömningen av
om ett processuellt regelverk är ändamålsenligt spelar många faktorer in.
Dessa varierar över tiden. Som exempel kan nämnas samhällets tekniska
utveckling, förändrade värderingar i samhället, brottslighetens
utveckling, vilka måltyper som är mest frekventa, domstolens
organisation, domarnas kvalifikationer och erfarenhet. De
förfaranderegler som styr de svenska domstolarnas verksamhet, framför
allt rättegångsbalken, ärendelagen och förvaltningsprocesslagen, har
därför kontinuerligt varit föremål för översyn och reformer i olika delar.
Regeringen konstaterar att detta arbete behöver fortsätta, och att det är av
fundamental betydelse för framtidens domstolar.
1 de följande avsnitten redogörs för nyligen avslutade, planerade eller
pågående projekt inom detta område.
Reglerna om förfarandet vid domstol i tvistemål och brottmål finns i
rättegångsbalken (RB), som vid sitt ikraftträdande år 1948 innebar
djupgående forändringar av rättegången. Särskilt betydelsefulla var nya
principer om att förfarandet skulle präglas av muntlighet, omedelbarhet
och koncentration. Under årens lopp har reglerna i balken ändrats vid
åtskilliga tillfallen. Viktigare justeringar av processens grundprinciper
gjordes år 1987 på grundval av rättegångsutredningens betänkanden
(prop. 1986/87:89, bet. 1986/87:JuU31, rskr. 1986/87:278). De regler
som då tillkom är i huvudsak oförändrade.
En särskild utredare (1999 års rättegångsutredning) undersöker f.n. hur
rättegången i tingsrätt i tvistemål och brottmål med bibehållen
rättssäkerhet kan förbättras. Utredaren skall särskilt uppmärksamma
frågor om muntlighet, omedelbarhet och koncentration i förfarandet samt
frågor om bevisning. Vidare skall utredaren undersöka om arbetet med
domskrivning kan förenklas.
32
Principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration i Skr. 2000/01:112
förfarandet genomfördes strikt när rättegångsbalken trädde i kraft år
1948. De har successivt mjukats upp, framför allt genom reformen år
1987, och utredningen skall nu se över möjligheterna att gå längre. I
direktiven pekas olika möjligheter ut, t.ex. att i större omfattning göra det
möjligt att låta skriftliga handlingar utgöra processmaterial, trots att de
inte formligen föredragits under huvudförhandling i målet eller att införa
möjligheter att begränsa en huvudförhandling till att avse enbart vissa
frågor i målet och låta handlingarna i målet utgöra underlaget för
avgörandet i övrigt. I direktiven framhålls också betydelsen av ett
effektivt utnyttjande av modem teknik i rättegången, t.ex.
videokonferens.
Vidare ingår enligt direktiven att lösa en fråga som har med
rättspsykiatriska undersökningar att göra. Problemet består i att nu
gällande regler medför att en omfattande huvudförhandling kan behöva
tas om på nytt med nya domare sedan domstolen beslutat om en sådan
undersökning. I sådant fall måste allt det som har förekommit vid
förhandlingen återupprepas. Utredningen har behandlat sistnämnda fråga
med förtur och i juli 2000 lagt fram delbetänkandet Beslut om
rättspsykiatriska undersökning - Problem och lösningar (SOU 2000:70).
Betänkandet har under hösten 2000 remissbehandlats och bereds f.n. i
regeringskansliet.
Utredningsuppdraget skall i sin helhet vara redovisat till regeringen
före utgången av år 2001.
Sedan 1994 har det i olika etapper pågått ett arbete med att reformera
instansordningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Samtidigt med
detta arbete har prövningstillstånd införts i ledet länsrätt - kammarrätt i
ett antal stora målgrupper.
Domstolsverket har år 1998 påbörjat ett projekt för utvärdering av
reformen om prövningstillstånd. Utvärderingen har som utgångspunkt att
både beskriva fakta, såsom verksamhetsstatistik och kostnadseffekter,
samt kvalitetsfrågor. Kvalitetsfrågorna skall belysas såväl från domstols-
synpunkt som från enskilda och myndigheter som deltar i domstols-
prövningen eller på annat sätt får del av avgöranden från kammarrätterna.
Exempel på kvalitetsaspekter är om omloppstiderna för mål (avgjorda
måls ålder) förkortas till följd av bestämmelserna om prövningstillstånd
och om antalet meddelade prövningstillstånd i kammarrätterna är
tillräckligt många med hänsyn till rättsbildningen i landet.
I betänkandet Ett reformerat hovrättsförfarande (SOU 1995:124) sam-
manfattade Hovrättsprocessutredningen hovrätternas uppgifter i
rättsordningen i följande punkter:
• Hovrätterna skall rätta felaktigheter i tingsrätternas avgörande efter en Skr. 2000/01:112
kontroll av den materiella riktigheten.
• Hovrätterna skall kontrollera tingsrätternas formella handläggning.
• Hovrätterna skall ha ett ansvar för rättsbildningen.
Pä grundval av utredningens betänkande föreslog regeringen våren 1997
ett system med generellt prövningstillstånd i ledet tingsrätt-hovrätt (prop.
1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrätten). Utredningens bedömning av
hovrätternas uppgifter delades i propositionen av regeringen, en bedöm-
ning som också gjordes av stora delar av remissinstanserna. Emellertid
återkallades propositionen (regeringens skrivelse 1996/97:168) sedan det
visat sig att erforderligt stöd inte fanns i riksdagen.
Inte minst från domstolshåll har även härefter efterlysts regeländringar
som på olika sätt är avsedda att begränsa hovrätternas befattning med
målen till vad som kan anses vara motiverat i det enskilda fallet. Det
senaste exemplet på detta är en framställning från en arbetsgrupp, i
vilken samtliga hovrätter har varit representerade. I framställningen
föreslås olika regeländringar (Hovrätternas processgrupp, promemorian
Effektivare hovrättsförfarande, dnr Ju 1999/4445). Förslagen i promemo-
rian innebär bl.a. en något utvidgad tillämpning av dagens regler om
prövningstillstånd. Bland övriga förslag kan nämnas möjligheten att
begränsa handläggningen av ett mål om överklagandet framstår som
utsiktslöst.
Inom regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete med att på
grundval av Ilovrättsprocessutredningens och processgruppens olika
förslag ta fram en departementspromemoria om hur hovrättsprocessen
bör se ut i framtiden. Promemorian beräknas bli remitterad under första
halvåret 2001.
Regeringen föreslår denna dag i cn proposition ett antal ändringar i
rättegångsbalken och delgivningslagen (1970:428) som syftar till att
minska antalet inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna.
Förslagen innebär i huvudsak följande.
Det föreslås att kravet på utevaro vid ett tidigare tillfälle för att
domstolen skall kunna döma till fängelse i den tilltalades utevaro tas
bort. Möjligheterna till uppskov med huvudförhandling i mål där den
tilltalade är anhållen eller häktad föreslås mjukas upp för mer omfattande
mål. Slutligen föreslås att tingsrätt skall kunna använda förenklad
delgivning i de fall där den tilltalade i samband med föreläggande av
ordningsbot eller förnekande av ett brott som enligt 48 kap. 13 §
rättegångsbalken kunnat beivras genom föreläggande av ordningsbot fått
information om att sådan delgivning kan komma att användas i
tingsrätten i händelse av att åtal väcks.
Vidare föreslår regeringen, som ett led i pågående reformering av
domstolsväsendet, att det genom en förordning skall kunna bestämmas
att ett ärende om företagsrekonstruktion, skuldsanering eller felparkering
skall handläggas av en annan tingsrätt än den tingsrätt som enligt de nu
34
gällande reglerna är behörig. En förutsättning skall dock vara att de båda Skr. 2000/01:112
tingsrätterna har sina domkretsar inom samma län.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.
Grupptalan kan förenklat beskrivas som en representativ taleform, där en
representant för en grupp som har likartade anspråk kan föra en talan i
domstol som blir bindande för hela gruppen utan hinder av att de som
ingår i gruppen inte deltagit i rättegången som parter. Ett syfte med
grupptalan är att göra det möjligt att i rättegång genomdriva skyldigheter
som den materiella lagstiftningen på olika områden föreskriver, men där
anspråken som varje person har sett för sig är för litet för att motivera en
rättegång. Ett annat är att tillhandahålla en effektiv rättegångsform för
olika typer av massanspråk som i annat fall skulle ge upphov till en
mängd olika processer.
I betänkandet Grupprättegång (SOU 1994:151) föreslog Grupptalan-
utredningen att grupptalan skall införas som rättegångsform i Sverige.
Enligt utredningens förslag skall grupptalan införas i tre olika former.
Offentlig grupptalan som innebär att talan för en grupp förs av staten
eller en kommun. Organisationstalan som innebär att en på visst sätt
etablerad organisation ges rätt att föra talan för en grupp. Enskild
grupptalan som innebär att en enskild person för talan som företrädare
för gruppen. Utredningen föreslog vidare att grupptalan skulle bli möjlig
dels i allmän domstol för civilrättsliga anspråk, dels avseende förbuds-
talan enligt den då gällande miljöskyddslagen och talan om skadestånd
enligt den då gällande miljöskadelagen, dels för diskrimineringstvister
enligt jämställdhetslagen.
Betänkandet har remissbehandlats. Det har fått ett blandat mottagande.
Sammanfattningsvis kan sägas att företrädare för konsumentintressen och
ideella organisationer är positiva till förslagen och ser ett klart behov av
en möjlighet att föra en grupptalan. Företrädare för näringslivet liksom
majoriteten av de domstolar som. har yttrat sig är emellertid kritiska till
förslagen.
Regeringen gör bedömningen att en möjlighet till grupprättegång
genom den representativa taleformen i avsevärd utsträckning kan stärka
enskildas förutsättningar att komma till sin rätt och i övrigt ge ett
genomslag för de materiella reglerna, särskilt på konsument- och
miljöområdet. Samtidigt måste rättssäkerheten för de gruppmedlemmar
som inte är aktiva i rättegången säkerställas.
Under år 2000 bereddes frågan om införandet av grupprättegång i
regeringskansliet med sikte på en lagrådsremiss vid årsskiftet 2000/2001.
En hearing med företrädare för bl.a. näringslivet, konsument- och
miljöintressen, domstolsväsendet samt universiteten genomfördes.
Beredningsarbetet fortsätter under innevarande år. Regeringen avser att
lägga fram ett förslag med lag om grupprättegång under hösten 2001.
35
Skr. 2000/0J :112
Den 1 januari 2000 trädde lagen om försöksverksamhet med video-
konferens i rättegång i kraft. Lagen innebär att det på försök är möjligt
att använda videokonferens vid handläggningen av mål och ärenden i de
allmänna domstolarna. Enligt förordningen (1999:856) om
försöksverksamhet med videokonferens i rättegång kan videoförhör
hållas vid 13 domstolar (Högsta domstolen, Stockholms tingsrätt,
Uppsala tingsrätt, Norrköpings tingsrätt, Kalmar tingsrätt, Oskarshamns
tingsrätt, Karlskrona tingsrätt, Karlskrona tingsrätt, Gällivare tingsrätt
och Luleå tingsrätt samt Göta hovrätt, Hovrätten över Skåne och
Blekinge och Hovrätten för Övre Norrland). Domstolsverket, som har
fått i uppdrag av regeringen att genomföra och utvärdera
försöksverksamheten, har lämnat en delredovisning av verksamheten
som bedrivits under år 2000. Domstolsverket gör, när
försöksverksamheten har pågått drygt ett år, bedömningen att många
fördelar är att vinna med att använda videokonferens i rättegång både när
det gäller effektivitetsaspekter och ökad tillgänglighet till domstolarna.
Verket anser att lagstiftningen efter försöksperioden bör permanentas och
att videokonferenstekniken successivt bör införas i samtliga allmänna
domstolar. Regeringen har överlämnat redovisningen till 1999 års
rättegångsbalksutredningen som bl.a. har i uppdrag att lägga fram förslag
om de regler som behövs för att verksamheten skall kunna permanentas.
Domstolsverket skall redovisa sitt uppdrag slutligt senast den 1 mars
2002.
Från och med den 1 april 2001 blir det även möjligt att använda
videokonferens i allmän förvaltningsdomstol på försök. Det innebär att
parter under vissa förutsättningar kommer att kunna delta i muntlig
förhandling inför rätten genom videokonferens. Det blir också möjligt att
ta upp bevisning genom videokonferens. Syftet med
försöksverksamheten är att ge domstolarna ett redskap som kan
åstadkomma en mer flexibel handläggning av mål och erbjuda
medborgarna ökad tillgänglighet till domstolarna. Försöken kommer att
bedrivas vid Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall,
Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Uppsala län, Länsrätten i Skåne
län, Länsrätten i Värmlands län, Länsrätten i Gävleborgs län, Länsrätten i
Norrbottens län, Länsrätten i Kalmar län och Länsrätten i Blekinge län.
Den 1 april 2001 träder även vissa ändringar i förvaltningsprocesslagen
(1971:291) i kraft som innebär att parter, vittnen och sakkunniga i vissa
fall skall kunna medverka per telefon i en muntlig förhandling inför
rätten.
Förslagen i promemorian, Fortsatt översyn av förvaltningsprocessen, En
ny princip för prövning i förvaltningsdomstol, m.m. (Ds 1997:29) - om
viss ytterligare reglering i förvaltningsprocesslagen när det gäller resning
och återställande av försutten tid samt införande i förvaltningslagen av
ett nytt rättsmedel, ansökan om rättens prövning - bereds inom Justitie-
departementet med sikte på att, såvitt avser ändringen i
36
förvaltningsprocesslagen, en proposition skall kunna överlämnas till Skr. 2000/01:112
riksdagen under år 2001.
Den översyn av den allmänna forumregeln i 14 § andra stycket lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar som utlovades i prop.
1999/2000:142 har inletts. Översynen sker i syfte att undersöka om en ny
allmän forumregel för de allmänna förvaltningsdomstolarna, bättre än
den befintliga allmänna forumregeln, kan tillgodose dels ett krav på att så
många måltyper som möjligt skall förekomma i alla länsrätter, dels, så
långt det är möjligt, ett krav på att förändringar i
förvaltningsmyndigheternas organisation inte skall påverka spridningen
av målen till de olika länsrätterna. Målen skall, så långt det är möjligt och
när det är lämpligt, handläggas av den länsrätt som är geografiskt
närmast för den enskilde som ärendet berör. I översynen ingår också
omröstningsregeln i 26 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar.
Översynen av omröstningsregeln skall utmynna i en redovisning av
skälen för och emot en mer preciserad reglering av omröstningsreglema
för allmän förvaltningsdomstol samt ett förslag på en mer preciserad
reglering än den nuvarande.
Det pågår även arbete på internationell nivå som är av betydelse för
verksamheten i våra domstolar. Effekterna av att Sverige är medlem i
Europeiska unionen har exempelvis blivit alltmer tydliga. Genom
Amsterdamfördragets ikraftträdande den 1 maj 1999 flyttades frågor om
det civilrättsliga samarbetet, som tidigare skett i tredje pelaren, till första
pelaren. Det innebär att det finns rättslig grund i fördraget för
gemenskapen att anta förordningar och direktiv inom detta område.
Resultatet av samarbetet mellan medlemsstaterna inom detta område
resulterar således numera i förordningar och direktiv i stället för
mellanstatliga konventioner.
En beskrivning följer av några av de internationella projekt som är av
särskilt intresse för verksamheten i domstolarna.
Europeiska unionens råd antog den 29 maj 2000 förordning (EG) nr
1348/2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och
ärenden av civil och kommersiell natur (EGT L 160, 30.6.2000, s. 37,
Celex 300R1348). Syftet med förordningen är att förbättra och påskynda
internationell delgivning av handlingar. Förordningen bygger på en
Haagkonvention från 1965 men innehåller ett antal nyheter. Till exempel
införs ett system med mer direkta kontakter mellan de myndigheter som
ansvarar för delgivning mellan medlemsstaterna. Vidare skall en manual
tas fram med uppgift om bland annat behöriga mottagande organ i
medlemsstaterna. Förordningen är direkt tillämplig i Sverige och skall
vid tillämpningen ha företräde framför andra överenskommelser mellan
medlemsstaterna, men i princip inte påverka andra konventioner på
37
området. Förordningen kommer att kompletteras med utfyllande Skr. 2000/01:112
bestämmelser på nationell nivå rörande bland annat vilket mottagande
organ i Sverige som skall ha behörighet att ta emot handlingar från andra
medlemsstater. Delgivningsförordning träder i kraft den 31 maj 2001.
Den 1 mars 2002 träder Rådets forordning (EG) nr 44/2001 av den 22
december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och
verkställighet av utländska domar på privaträttens område i kraft. (EGT
L 12, 16.1.2001, s. 1, Celex 32001R0044.) Denna förordning, den s.k.
Bryssel I-förordningen, ersätter Bryssclkonventioncn mellan de
medlemsstater som är bundna av det civilrättsliga samarbetet, vilket i
praktiken innebär alla medlemsstater utom Danmark. I förhållande till
Danmark kommer likalydande regler att gälla.
Förordningen innehåller bl.a. regler som syftar till att ytterligare
effektivisera förfarandet vid verkställighet av utländska domar på
privaträttens område.
Förordningen i sig är direkt tillämplig och till alla delar bindande
vilket innebär att det inte fordras att det vidtas några åtgärder på nationell
nivå för att förordningen skall träda i kraft. Däremot är det nödvändigt att
göra vissa ändringar i nationell lagstiftning med anledning av
förordningens ikraftträdande. Regeringen avser att under året remittera
cn promemoria med sådana förslag.
Rådets förordning (EG) nr 1347/2000 av den 29 maj 2000 om domstols
behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i
äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn
(Bryssel 11-förordningen) trädde i kraft den 1 mars 2001. (EGT L 160,
30.6.2000, s. 19, Celex 300R1347.) Syftet med förordningen är att skapa
enhetliga regler inom EU om domstols behörighet i mål om
äktenskapsskillnad m.fl. äktenskapsmål samt i frågor om föräldraansvar
(t.ex. vårdnad om barn) som uppkommer i samband med sådana mål.
Syftet är vidare att införa enhetliga regler om erkännande och
verkställighet av domar i sådana frågor. Förordningen är till alla delar
bindande och direkt tillämplig i Sverige och i övriga berörda
medlemsstater i EU. Den kräver dock vissa kompletterande
bestämmelser. Det gäller framför allt för handläggningen av
exekvaturförfarandet, dvs. ett förfarande vid domstol där en part kan få
fastställt om en dom som har meddelats i en medlemsstat erkänns eller
får verkställas här i landet. Regeringen har beslutat proposition
Kompletterande bestämmelser till Bryssel Il-förordningen, m.m. (prop.
2000/01:98).
38
Under år 2000 presenterades ett förslag till Rådets förordning om
samarbetet mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om
bevisupptagning i mål och ärenden av civil och kommersiell natur.
(Förslaget har publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella
tidning, EGT C 314, 3.11.2000, s.l.) Förordningen innehåller förslag till
bestämmelser om hur samarbetet mellan domstolarna inom EU skall
förbättras. Det finns idag inte någon reglering inom detta område som är
tillämpligt mellan alla medlemsstater. Utkastet till förordning är i stora
delar utformat med 1970 års Haagkonvention om bevisupptagning som
förebild men innehåller även en del nyheter. I syfte att göra rutinerna mer
effektiva föreslås bl.a. att domstolar i medlemsstaterna skall
kommunicera direkt med varandra. Det föreslås. också att modem
kommunikationsteknik skall kunna användas såväl vid kommunikationen
mellan domstolarna som vid verkställigheten. Förslaget är för närvarande
under förhandling och avsikten är att förordningen kommer att antas av
EU:s ministerråd under året.
Regeringens bedömning: Tillgänglighet, möjligheter för en stärkt
beredningsorganisation, förutsättningar för återkommande kompetens-
utveckling, möjligheter att specialisera verksamheten, möjligheter att
rekrytera personal och geografisk samordning med rättsväsendets övriga
myndigheter bör också fortsättningsvis vara de allmänna principer som
bildar utgångspunkt vid reformeringen av tingsrättsorganisationen.
Riksdagen har ställt sig bakom dessa av regeringen i handlingsplanen
fastlagda allmänna principerna för reformarbetet inom domstolsväsendet.
Sammanfattning av handlingsplanen: I handlingsplanen (avsnitt 11.1)
redogör regeringen för de principer som ligger till grund för
reformeringen av tingsrätternas domkretsar.
En princip är att det bör finnas domstolar på sådana platser i landet att
de allra flesta medborgare har ett rimligt avstånd till en tingsrätt
(tillgänglighet).
För att i framtiden klara en snabb och kompetent handläggning av mål
och ärenden i tingsrätterna fordras en stärkt beredningsorganisation, som
kan renodla domarens arbete till verksamhet som kräver domarens
kompetens (beredningsorganisationen).
En viktig omständighet vid reformering av tingsrätternas verksamhets-
områden är att kunna bibehålla och förbättra kvaliteten i den dömande
verksamheten. 1 den nuvarande organisationen finns det många
tingsrätter där det inte är möjligt att specialisera sig. Framför allt beror
Skr. 2000/01:112
39
det på att det inte finns ett tillräckligt målunderlag för specialisering Skr. 2000/01:112
(specialisering).
En betydelsefull fråga som behöver beaktas är att även morgondagens
tingsrätter skall ha möjlighet att rekrytera kvalificerade domare och andra
medarbetare i hela landet. Under den senaste tiden har såväl rekrytering
till ordinarie domaranställningar som rekryteringen till domarbanan inte
lockat lika många jurister som tidigare. Detta gäller särskilt domstolar
utanför storstadsområdena. Det finns naturligtvis flera olika förklaringar
till detta. En betydelsefull faktor för att säkerställa ett brett
rekryteringsunderlag är att se till att domstolarna är attraktiva
arbetsplatser, med god arbetsmiljö och som ger bra möjligheter till
personlig utveckling för de anställda (rekryteringen).
Dagens arbetstagare kan inte enbart klara sig med de kunskaper som dc
förde med sig när de anställdes på en arbetsplats. Detsamma gäller
naturligtvis även i domstolarna. Det är också så att de anställda i dag
ställer höga och berättigade krav på kontinuerlig fortbildning och
vidareutbildning. Tingsrätterna bör därför vara så organiserade att
arbetsgivarens och arbetstagarnas behov av utbildning kan tillgodoses
(kompetensutveckling).
Dagens tingsrättsorganisation har en i de flesta fall godtagbar
handläggningstid av mål och ärenden. Detta hindrar inte att snabbheten
och effektiviteten i förfarandet kan förbättras ytterligare. En fråga som är
särskilt viktig när det gäller hanteringen av brottmål är den geografiska
samordningen med rättsväsendets övriga myndigheter. Det är inte
ovanligt att häktade personer far transporteras långa sträckor för att
inställa sig till en förhandling med höga kostnader för kriminalvården
som följd och med sämre möjligheter för domstolen och åklagaren att få
till stånd ett effektivt utnyttjande av resurserna. Starka praktiska skäl
talar därför för en bättre geografisk samordning, framför allt med
åklagarnas organisation (geografisk samordning med rättsväsendets
övriga myndigheter).
Uppföljning av handlingsplanen: Riksdagen har ställt sig bakom
principerna för reformeringen av tingsrätternas domkretsar (bet.
1999/2000: JuU22, rskr. 1999/2000:255).
Regeringens bedömning: Den organisatoriska lösningen bör vara att
tillskapa större domkretsar. Det kan ske genom
- att lägga samman tingsrätter,
- att verksamheten bedrivs i en domkrets (en myndighet) med perma-
nent verksamhet på flera orter,
- att i de fall arbetsunderlaget inte bär permanent verksamhet på mer än
en ort, tillgängligheten och den lokala förankringen tillgodoses genom
att domstolen har tingsställe vid en eller flera orter.
Uppföljning av handlingsplanen: (avsnitt 11.1.1) Riksdagen har ställt
sig bakom regeringens slutsatser i fråga om de organisatoriska
lösningarna (bet. 1999/2000:JuU22, rskr. 1999/2000:255). 1 de följande
40
avsnitten redogörs för projekt i vilka regeringen avser att gå vidare med Skr. 2000/01:112
organisatoriska förändringar i enlighet med principerna i
handlingsplanen.
Regeringens bedömning: Arbetet med att lägga samman Jakobsbergs
och Sollentuna tingsrätter har nu genomförts och ger värdefulla
erfarenheter i det fortsatta förändringsarbetet.
Domstolsverket har i oktober 2000 i en slutrapport till regeringen
redovisat arbetet med att sammanlägga Jakobsbergs och Sollentuna
tingsrätter (dnr Ju2000/5579). Av rapporten framgår att arbetsläget har
varit ansträngt eftersom Jakobsbergs tingsrätt saknat flera ordinarie
domare. Personalresurser har också avdelats för att förbereda
sammanläggningen. Nämnda svårigheter har inneburit en ökning av
målbalansen i tingsrätterna.
Av rapporten framgår vidare att när det gäller personalfrågor har
sammanläggningen inte inneburit att någon personal behövt sägas upp till
följd av sammanläggningen eftersom någon övertalighet inte uppstått. Ett
särskilt projekt för utveckling av verksamheten har bedrivits i en
arbetsgrupp bestående av domstolssekreterare, notarier och domare från
de båda domstolarna samt två projektledare från Domstolsverket. Ett
särskilt syfte med projektet har varit att skapa samhörighet mellan
medarbetarna i de båda domstolarna.
Lokalerna för den nya domstolen har enligt Domstolsverket kunnat
lösas på ett bra sätt. Säkerhetskraven i samband med förhandlingar i mål
med krav på särskilda säkerhetsåtgärder kan tillgodoses bättre och till
lägre kostnad i den nya tingsrätten än vad som var möjligt att uppnå i den
del av verksamheten som bedrevs i Jakobsberg. Detta gäller bl.a.
bevakningen i huvudförhandlingar med häktade personer och vid
häktningsförhandlingar.
Den nya tingsrätten kommer enligt Domstolsverket att minska
kostnaderna för lokalerna, administration och ledningsfunktioner. Efter
det att den nuvarande dubbla hyreskostnaden upphör om ca två år
kommer den årliga kostnadsminskningen att bli ca 3,5 miljoner kronor.
Regeringen bedömer mot bakgrund av den redovisning som
Domstolsverket gjort att arbetet med att lägga samman domstolarna har
fungerat väl. De erfarenheter som vunnits kommer att vara värdefulla i
det fortsatta förändringsarbetet.
41
Skr. 2000/01:112
Regeringens bedömning: Sammanläggningen av Hudiksvalls och
Ljusdals tingsrätter skapar förutsättningar för en bättre tingsrätts-
organisation i regionen.
Uppföljning av handlingsplanen: Regeringen gav i juni 2000
Domstolsverket i uppdrag att lägga samman Hudiksvalls och Ljusdals
tingsrätter med kansliort i Hudiksvall. Den 1 oktober 2000 var
organisationsförändringen genomförd.
Domstolsverket har i en slutrapport i januari 2001 (dnr Ju2001/839)
redovisat verkets uppfattning om hur sammanläggningen genomförts. T
rapporten uppger Domstolsverket att arbetet med sammanläggningen av
ljusdals tingsrätt och Hudiksvalls tingsrätt har fungerat väl. Genom att
målen och ärendena från Ljusdals kommun nu handläggs vid en något
större tingsrätt har det skapats förutsättningar för en mindre sårbar
verksamhet. Sammanläggningen medför också ett bättre tillvaratagande
av domstolsväsendets resurser.
Regeringen konstaterar att arbetet med att lägga samman tingsrätterna
fungerat väl och att den nya tingsrätten nu har bättre förutsättningar att
möta kraven på en modem domstol.
Regeringens bedömning: Sammanläggningen av tingsrätterna i Köping,
Sala och Västerås till den nya Västmanlands tingsrätt skapar
förutsättningar för en bättre tingsrättsorganisation i regionen.
Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 11.4.2) Domstolsverket
har i skrivelsen Förslag till ny tingsrättsorganisation i Västmanlands län
den 22 mars 2000 till regeringen föreslagit att det bildas en tingsrätt i
Västmanlands län med permanent domstolsverksamhet vid länets
nuvarande tre domstolsorter, Köping, Sala och Västerås (dnr
Ju2000/l591). Domstolsverket har som skäl för sitt förslag anfört bl.a.
följande. Om Köpings, Sala och Västerås tingsrätter tillsammans bildar
en tingsrätt med verksamheten kvar på dessa orter skapas enligt
Domstolsverkets mening en tingsrättsorganisation som har judiciell och
administrativ bärkraft.
Domstolsverket har remitterat en promemoria med motsvarande
förslag. Flertalet remissinstanser ställer sig bakom eller motsätter sig inte
promemorians förslag. Köpings, Sala och Västerås tingsrätter samt de
lokala arbetstagarorganisationerna vid dessa domstolar tillhör de remiss-
instanser som ställer sig bakom promemorians förslag.
Regeringen gör i likhet med berörda domstolar den bedömningen att
Domstolsverkets förslag bör genomföras. Regeringen avser därför att ge
42
Domstolsverket i uppdrag att senast den 1 juli 2001 lägga sämman Skr. 2000/01:112
verksamheten vid de tre tingsrätterna i länet till en domstol med
permanent verksamhet i Köping, Sala och Västerås.
Uppföljning av handlingsplanen: Regeringen har i juni år 2000 givit
Domstolsverket i uppdrag att lägga samman tingsrätterna i Västmanland
till en tingsrätt med kansliorter i Köping, Sala och Västerås. Arbetet med
organisationsförändringen har därefter bedrivits och sammanläggningen
avses att vara klar den 1 april 2001.
I förberedelsearbetet inför sammanläggningen har domstolarna bestämt
att vissa mål- och ärendetyper skall handläggas enbart vid en av de tre
kansliorterna. I första hand är det kansliorterna i Köping respektive Sala
som på detta sätt tillförs större arbetsvolymer. I övrigt går arbetet med att
sammanlägga de tre tingsrätterna till en tingsrätt, Västmanlands tingsrätt,
helt enligt planerna.
Regeringen konstaterar att den nya organisationen skapar
förutsättningar för en bättre tingsrättsorganisation i regionen.
Regeringens bedömning: Sammanläggningen av Hallsbergs tingsrätt
och Örebro tingsrätt kommer att skapa förutsättningar för en bättre
tingsrättsorganisation i regionen.
Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 11.4.3) Domstolsverket
föreslog i en skrivelse till regeringen att tingsrätterna i Örebro och
Hallsberg läggs samman (dnr Ju2000/1346).
Vid tingsrätterna pågick sedan knappt två år en försöksverksamhet
med gemensam lagman för de bägge tingsrätterna. Domstolsverket har i
promemorian dragit slutsatsen att den dömande verksamheten främjas
bäst om den bedrivs vid en tingsrätt med Örebro som kansliort.
Domstolsverket remitterade en promemoria med detta förslag.
Regeringen delade Domstolsverkets och flertalet remissinstansers
bedömning att det från verksamhetssynpunkt är bäst att bedriva all
verksamhet i en domkrets. Hallsbergs tingsrätt bör därför läggas samman
med tingsrätten i Örebro för att ge utrymme för bl.a. en effektiv
beredningsorganisation, en specialisering med hänsyn till målunderlaget
och andra åtgärder i samma riktning för att få en långsiktigt hållbar
judiciell och administrativ bärkraft till nytta för verksamheten vid
domstolarna och regionen. Regeringen avser därför att ge
Domstolsverket i uppdrag att senast den 1 juli 2001 lägga samman
tingsrätterna.
Uppföljning av handlingsplanen: Domstolsverket erhöll i juni år 2000 i
uppdrag att lägga samman Örebro och Hallsbergs tingsrätter med
kansliort i Örebro. Arbetet med att lägga samman de två tingsrätterna
pågår och de avses fr.o.m. den 1 juni 2001 bilda en ny tingsrätt.
Verksamheterna vid de två tingsrätterna har föregåtts av en särskild
försöksverksamhet med bl.a. gemensam lagman och gemensam
administration för de två domstolarna. Tingsrätterna har en gemensam
43
samverkansgrupp bestående av alla personalkategorier från de bägge Skr. 2000/01:112
tingsrätterna. Samverkansgruppen träffas regelbundet och personalen vid
tingsrätterna känner redan varandra väl inför sammanläggningen. Enligt
samverkansgruppen har just den tidiga sammansmältningen av
verksamheterna som försöksverksamheten bidragit till varit mycket
gynnsam vid omorganisationen.
Regeringen konstaterar att den nya domstolen skapar förutsättningar
lor cn bättre tingsrättsorganisation i regionen.
Regeringens bedömning: Sammanläggningen av tingsrätterna i
Blekinge län kommer att skapa förutsättningar för en bättre
tingsrättsorganisation i regionen.___________________________________________
Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 11.4.4) Domstolsverket
föreslog i en skrivelse regeringen att Sölvesborgs, Karlshamns, Ronneby
och Karlskrona tingsrätter läggs samman till en tingsrätt med verksamhet
i Karlshamn och Karlskrona och att detta sker senast den 1 juli 2001.
Som skäl för förslaget anförde Domstolsverket bl.a. följande. Om de
allmänna domstolarna i Blekinge skall kunna möta utvecklingen med en
fortsatt hög kvalitet i dömandet och med avgöranden inom rimlig tid på
ett effektivt sätt är det nödvändigt att verksamheterna förs samman. Sett
enbart från verksamhets- och effektivitetssynpunkt bör det finnas endast
en tingsrätt i länet, med hela sin verksamhet förlagd till en ort. Denna ort
bör vara Karlskrona. För att få en lokal förankring utifrån de geografiska
förhållandena inom länet bör dock den allmänna domstolsverksamheten
bedrivas även i Karlshamn.
I likhet med flertalet remissinstanser bedömde regeringen att det från
verksamhetssynpunkt är bäst att bedriva all verksamhet i en domkrets i
Blekinge län och att det bör finnas dömande verksamhet i Karlskrona och
Karlshamn.
Uppföljning av handlingsplanen: Regeringen har i juni år 2000 givit
Domstolsverket i uppdrag att lägga samman tingsrätterna i Blekinge län
till en tingsrätt med kansliorter i Karlshamn och Karlskrona. Den nya
tingsrätten kommer att börja sin verksamhet den 1 juli 2001.
Arbetet med att lägga samman de fyra tingsrätterna till den nya
Blekinge tingsrätt fortskrider enligt planerna. En viss fördelning av
arbetsuppgifter mellan de bägge kansliorterna avser tingsrätten att
genomföra, t.ex. planeras det för att hantera alla gemensamma
ansökningar om äktenskapsskillnad, i vilka det enbart förekommer
skriftlig handläggning, i Karlshamn.
Regeringen gör bedömningen att genom den nya organisationen skapas
förutsättningar för en bättre tingsrättsorganisation i regionen.
44
Skr. 2000/01:112
Regeringens bedömning: Genom sammanläggningen av Helsingborgs,
Klippans och Ängelholms tingsrätter till en tingsrätt med kansliorter i
Helsingborg och Ängelholm ges förutsättningar för en bra
tingsrättsorganisation i regionen.
Efter att ha remitterat en promemoria om den framtida
tingsrättsorganisationen i Nordvästra Skåne föreslog Domstolsverket i en
skrivelse till regeringen att Helsingborgs, Klippan och Ängelholms
tingsrätter skulle bilda en tingsrätt med kansliort i Helsingborg.
Regeringen gjorde i budgetpropositionen för år 2001 bedömningen att
Helsingborgs, Klippans och Ängelholms tingsrätter bör bilda en tingsrätt
med kansliorter i Helsingborg och Ängelholm. Riksdagen ställde sig
bakom regeringens bedömning (bet. 2000/0 l:JuUl, rskr. 2000/01:78). I
december 2000 gav regeringen Domstolsverket i uppdrag att senast den 1
oktober 2001 genomföra förändringen. Regeringen bedömer att genom
den nya tingsrätten ges förutsättningar för en bra organisation i regionen.
Regeringens bedömning: Genom att lägga samman tingsrätterna i
Dalarnas län till två nya tingsrätter i Falun och Mora skapas
förutsättningar för en bra tingsrättsorganisation för framtiden.
Efter att ha remitterat en promemoria om den framtida
tingsrättsorganisationen i Dalarnas län föreslog Domstolsverket i en
skrivelse till regeringen att tingsrättsverksamheten i Dalarnas län bör
bedrivas i två domkretsar, en för den norra delen med kansliort i Mora
och en för den södra länsdelen med kansliort i Falun. I
budgetpropositionen för år 2001 bedömde regeringen att organisationen i
Dalarnas län borde utformas i enlighet med Domstolsverkets förslag.
Riksdagen ställde sig bakom regeringens bedömning (bet. 2000/0 l:JuUl,
rskr. 2000/01:78). I december 2000 gav regeringen Domstolsverket i
uppdrag att senast den 1 september 2001 genomföra förändringen.
Regeringen bedömer att det med en domkrets i länets norra del, Mora
tingsrätt, och en domkrets i den södra länsdelen, Falu tingsrätt, skapas en
bra tingsrättsorganisation för framtiden.
Regeringens bedömning: Sammanläggningen av Falköpings och
Skövde tingsrätter kommer att skapa förutsättningar för en bättre
tingsrättsorganisation i regionen.
Efter att ha remitterat en promemoria om Falköpings och Skövde
tingsrätter föreslog Domstolsverket i en skrivelse till regeringen att
tingsrätterna i Falköping och Skövde läggs samman med kansliort i
45
Skövde. I budgetpropositionen för år 2001 gjorde regeringen Skr. 2000/01:112
bedömningen att tingsrätterna i Falköping och Skövde borde bilda en
tingsrätt med kansliort i Skövde. Riksdagen delade regeringens
bedömning (bet. 2000/01 :JuUl, rskr. 2000/01:78). I december 2000 gav
regeringen Domstolsverket i uppdrag att senast den 1 oktober 2001
genomföra förändringen.
Regeringen konstaterar att den nya domstolen skapar förutsättningar
för en bättre organisation i regionen.
Regeringens bedömning: Genom att lägga samman Simrishamns
tingsrätt och Ystads tingsrätt skapas förutsättningar för en bättre
tingsrättsorganisation i regionen.
Efter att ha remitterat en promemoria om Simrishamns och Ystads
tingsrätter föreslog Domstolsverket i en skrivelse till regeringen att
tingsrätterna i Simrishamn och Ystad läggs samman med kansliort i
Ystad. I budgetpropositionen för år 2001 gjorde regeringen bedömningen
att tingsrätterna i Simrishamn och Ystad borde bilda en tingsrätt med
kansliort i Ystad. Riksdagen delade regeringens bedömning (bet.
2000/01 :JuUl, rskr. 2000/01:78). I december 2000 gav regeringen
Domstolsverket i uppdrag att senast den 1 januari 2002 genomföra
förändringen.
Regeringen bedömer att den nya domstolen skapar förutsättningar för
en bättre tingsrättsorganisation i regionen.
Regeringen kommer som hittills att före varje förändring av
tingsrätternas domkretsar informera riksdagen i enlighet med vad som
sägs i handlingsplanen och vad riksdagen ställde sig bakom.
Sammanfattning av handlingsplanen: Enligt 11 kap. 4 §
regeringsformen gäller bl.a. att föreskrifter om huvuddragen av
domstolarnas organisation meddelas i lag. I 1 kap. 1 § rättegångsbalken
stadgas inledningsvis att tingsrätt är allmän underrätt och, om ej annat är
föreskrivet, första domstol. Av paragrafens andra stycke framgår att
domsaga är tingsrättens domkrets och att regeringen förordnar om
indelning i domsagor. Tingsrätternas domsagor bestäms genom
förordningen (1982:996) om rikets indelning i domsagor.
Justiticutskottet har i betänkandet (bet. 1999/2000:JuUl s. 57) över
budgetpropositionen för år 2000 uttalat.
Även om det är regeringen som bestämmer om indelningen av
domsagor och därmed antalet tingsrätter far, med hänsyn till de ändringar
46
i anslagsbehov och personaluppsättning som en domsagoreglering kan
föranleda, riksdagen ofta ett avgörande inflytande på frågan, se
betänkandet Ny domkretsindelning för underrätterna (SOU 1967:4 s. 32).
Ett exempel härpå utgör riksdagsbehandlingen av frågan om nedläggning
av nuvarande Ljusdals tingsrätt, JuU 1973:44. Det bör också anmärkas
att regeringen under senare år i budgetpropositionen för riksdagen anmält
planerade organisationsförändringar när dessa inneburit att någon
tingsrätt skulle läggas ned.
Som ovan nämnts hade utskottet vid riksmötet 1998/99 att ta ställning
till motionsyrkanden om domstolsorganisationen, bl.a. i fråga om antalet
tingsrätter. Utskottet uttalade då att regeringen borde - som skett i
ärendet - anmäla organisationsförändringar som innebar att domstolar
lades ned. I övrigt hade utskottet inga invändningar mot det nödvändiga
utvecklingsarbetet som bedrevs. Riksdagen delade utskottets bedömning
(rskr. 1999/2000:78).
Uppföljning av handlingsplanen: Riksdagen ställde sig bakom
regeringens syn på hur reformarbetet såvitt avser tingsrätternas
domkretsar bör bedrivas och de principer som bör vara vägledande i
arbetet (bet. 1999/2000:JuU22, rskr. 1999/2000:255).
I budgetpropositionen aviserade regeringen att den i en särskild
skrivelse under våren 2001 avsåg att till riksdagen anmäla ytterligare
organisationsförändringar.
I denna skrivelse anmäler regeringen för riksdagen de förändringar
som nu planeras.
Regeringens bedömning: Härnösands, Sollefteå och Ömsköldsviks
tingsrätter bör bilda en domkrets (en myndighet) med kansliorter i
Härnösand och Örnsköldsvik.
Skälen för regeringens bedömning: Domstolsverket har i en skrivelse
den 19 december 2000 till regeringen föreslagit att Härnösands, Sollefteå
och Ömsköldsviks tingsrätter läggs samman med kansliorter i Härnösand
och Örnsköldsvik (dnr Ju2000/5671).
Domstolsverket har i en promemoria som remissbehandlats redovisat
olika alternativ för en förändrad organisation i de norra delarna av
Västemorrlands län. Domstolsverket har i promemorian gjort
bedömningen att verksamheten främjas bäst om alla tre tingsrätterna
läggs samman och lokaliseras till Härnösand. Med hänsyn till de stora
avstånden i regionen har Domstolsverket föreslagit att även den dömande
verksamheten i Örnsköldsvik bibehålls.
Domstolsverkets promemoria har remissbehandlats. Av 16
remissinstanser tillstyrker 10 Domstolsverkets förslag. De som har
tillstyrkt förslaget är Härnösands tingsrätt, Ömsköldsviks tingsrätt,
Hovrätten för Nedre Norrland, Riksåklagaren, Åklagarkammaren i
Sundsvall, Rikspolisstyrelsen, Polismyndigheten i Västemorrlands län,
Skr. 2000/01:112
47
Kriminalvårdsstyrelsen, Härnösands kommun, och nämndemanna- Skr. 2000/01:1 12
föreningen i Sollefteå.
Sollefteå tingsrätt tillstyrker förslaget att tingsrätten bör läggas
samman med annan domstol men avstår från att yttra sig över förslaget i
övrigt.
Sveriges domareförbund förordar att de tre tingsrätter läggs samman
och att ett tingsställe inrättas i Örnsköldsvik.
Länsstyrelsen i Västemorrlands län har avstått från att ta ställning till
Domstolsverkets förslag.
Nämndcmannaföreningen vid Örnsköldsviks tingsrätt föreslår att
Sollefteå och Ömsköldsviks tingsrätter läggs samman med tingsställe i
Sollefteå.
Sollefteå kommun avstyrker Domstolsverkets förslag.
Ömsköldsviks kommun förordar att tingsrätten i Örnsköldsvik
bibehålls och att utredningen kompletteras med en översyn som omfattar
hela länet.
Regeringen delar Domstolsverkets och flertalet remissinstansers
bedömning att det är bäst att bedriva verksamheten i en domkrets. Enligt
regeringens uppfattning är det också naturligt bl.a. med hänsyn till
rättsväsendets myndigheter i övrigt i regionen att Härnösands tingsrätt
bildar en kansliort i den nya domkretsen. Regeringen delar
Domstolsverkets slutsats att det med hänsyn till avstånden i regionen
också bör finnas dömande verksamhet i Örnsköldsvik.
Regeringen avser därför att ge Domstolsverket i uppdrag att senast den
1 november 2001 lägga samman Härnösands, Sollefteå och
Ömsköldsviks tingsrätter till cn tingsrätt (en myndighet) med kansliorter
i Härnösand och Örnsköldsvik.
Regeringens bedömning: Eslövs, Landskrona och Lunds tingsrätter bör
bilda en domkrets (en myndighet) med kansliorter i Landskrona och
Lund.
I budgetpropositionen för år 2001 redogjorde regeringen för planerna att
lägga samman Helsingborgs, Klippans och Ängelholms tingsrätter med
kansliorter i Helsingborg och Ängelholm. I den utredning som föregick
regeringens ställningstaganden ingick även Landskrona tingsrätt. Flera
remissinstanser ifrågasatte om inte ett organisationsalternativ med Lunds
tingsrätt borde övervägas beträffande Landskrona tingsrätts framtid.
Efter remissbehandlingen anslöt sig även Domstolsverket till
uppfattningen att även Lunds tingsrätt borde ingå i underlaget för att
bedöma verksamheten i Landskrona tingsrätt.
Domstolsverket har i skrivelsen Den framtida tingsrättsorganisationen
i Eslövs och Landskrona domsagor den 14 februari 2001 föreslagit att
Eslövs och Lunds tingsrätter läggs samman med kansliort i Lund samt att
Landskrona och Helsingborgs tingsrätter läggs samman med kansliort i
Helsingborg (dnr Ju2001/l 184).
Domstolsverket har remitterat en promemoria med motsvarande
förslag.
48
Landskrona och Helsingborgs tingsrätter, Hovrätten över Skåne och Skr. 2000/01:112
Blekinge, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten i
Malmö, Landskrona och Svalövs kommuner, Landskrona
Nämndemannaförening samt Sveriges Domareförbund har förordat en
sammanläggning av Landskrona tingsrätt med annan tingsrätt.
Remissinstanserna har dock olika uppfattningar i frågan om Landskrona
tingsrätt bör läggas samman med Lunds tingsrätt eller med Helsingborgs
tingsrätt.
Eslövs tingsrätt, Eslövs kommun och Eslövs nämndemannaförening/-
kamratföreningar har ansett att Eslövs tingsrätt bör vara kvar som
självständig domstol samt Hörby kommun att det inte föreligger behov
att förändra organisationen, medan Hovrätten över Skåne och Blekinge,
Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten i Malmö och
Sveriges Domareförbund har förordat en sammanläggning av Lunds och
Eslövs tingsrätter.
Landskrona tingsrätt, Landskrona kommun och Landskrona
Nämndemannaförening har förordat att - förutom Landskrona tingsrätt -
även Eslövs tingsrätt läggs samman med Lunds tingsrätt.
Kriminalvårdsstyrelsen har uttalat att från kriminalvårdens synpunkt är
en koncentration av tingsrättsverksamheten till ett mindre antal
tingsrätter generellt att föredra.
Domstolsverket anför som skäl för sitt förslag bl.a. följande. Eslövs
och Landskrona tingsrätter kan med den personalstyrka som de båda
tingsrätterna bör ha med hänsyn till målunderlag få svårigheter att alltid
klara av den bortovaro som ett ökat krav på återkommande
kompetensutveckling ställer. Verksamheten vid tingsrätterna kommer
även att vara känslig för längre tids utevaro t.ex. vid sjukdom.
Förutsättningarna för att skapa en bra beredningsorganisation som gör att
domarrollen renodlas är bättre i en större tingsrätt än i de mindre
tingsrätter som det är fråga om i Eslöv och Landskrona. I en större
domstol kommer det att finnas större möjligheter till flexibilitet och
specialisering samt ökade förutsättningar att anställa kvalificerad
personal för vissa särskilda uppgifter. Eslövs tingsrätt bör läggas samman
med Lunds tingsrätt. När det gäller Landskrona tingsrätt finns
alternativen att lägga samman tingsrätten antingen med Helsingborgs
tingsrätt eller med en ny tingsrätt bildad av nuvarande Lunds och Eslövs
tingsrätter.
Hovrätten över Skåne och Blekinge, Landskrona och Lunds tingsrätter,
Landskrona kommun samt Landskrona Nämndemannaförening har
förordat att Landskrona tingsrätt läggs samman med Lunds tingsrätt,
medan Helsingborgs tingsrätt, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren,
Åklagarmyndigheten i Malmö, Svalövs kommun och Sveriges
Domareförbund har ansett att Landskrona tingsrätt bör läggas samman
med Helsingborgs tingsrätt.
Regeringen delar i stort Domstolsverkets analys av hur den dömande
verksamheten i regionen bör organiseras i framtiden. Regeringen anser
dock att det även i Landskrona bör finnas permanent dömande
verksamhet. Enligt regeringen väger det jämnt om Landskrona bör läggas
samman med Lund eller Helsingborg. Vid en samlad bedömning finner
regeringen att Landskrona tillsammans med Lund och Eslöv bör bilda
den nya domkretsen. Regeringen avser därför att ge Domstolsverket i
49
uppdrag att senast den 1 juli 2002 lägga samman tingsrätterna i Eslövs, Skr. 2000/01:112
Landskrona och Lund till en tingsrätt (en myndighet) med kansliorter i
Landskrona och Lund.
Regeringens bedömning: Boden, Luleå och Piteå bör bilda en domkrets
med kansliort i Luleå.
Den nya domkretsen bör inte omfatta Jokkmokks kommun som bör
foras till Gällivare domsaga.
Skälen för regeringens bedömning: Domstolsverket har i skrivelsen
Förslag till ny tingsrättsorganisation i nuvarande Bodens och Luleå
domsagor den 22 augusti 2000 till regeringen föreslagit att Bodens och
Luleå tingsrätter läggs samman med Luleå som kansliort (dnr
Ju2000/3798). Vidare har Domstolsverket föreslagit att Jokkmokks
kommun förs över från Bodens domsaga till Gällivare domsaga.
Domstolsverket har i skrivelsen Förslag till ny tingsrättsorganisation i
nuvarande Piteå och Luleå domsagor den 13 februari 2001 föreslagit att
Piteå tingsrätt läggs samman med Luleå tingsrätt och att Luleå blir
kansliort (dnr Ju2001 /1194).
Domstolsverket har övervägt olika alternativ för den framtida
organisationen och kommer i skrivelserna fram till att verksamheterna
vid de tre tingsrätterna främjas bäst om tingsrätterna läggs samman och
att all verksamhet koncentreras till Luleå.
Domstolsverket har remitterat promemoriema med motsvarande
förslag.
En klar majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt Domstolsverkets
förslag. Av fyrtio remissvar har åtta avstyrkt Domstolsverkets förslag.
Dessa är Bodens kommun, Bodens nämndemannaförening, Piteå
tingsrätt, Piteå kommun, Älvsbyns kommun, Nämndemannaföreningarna
vid Piteå och Skellefteå tingsrätter samt Lokalföreningen för ST-domstol
vid Piteå tingsrätt.
Domstolsverket har som skäl för sina förslag anfört att verksamheten
främjas bäst om de tre tingsrätterna i framtiden bildar cn tingsrätt med
kansliort i Luleå.
Regeringen delar Domstolsverkets uppfattning att det för att klara
framtidens krav på den dömande verksamheten i regionen är bäst att
samla all verksamhet i en tingsrätt. En sådan tingsrätt kommer också att
kunna bli en stimulerande arbetsplats för de anställda. En samordning i
Luleå innebär också att rättsväsendets samlade resurser i regionen kan
användas effektivare. I dc aktuella domsagorna är avstånden mycket
stora. Det finns därför flera tingsställen i dessa. Mellan de aktuella
kansliorterna är däremot inte avstånden sådana att det motiverar att
tingsställen ersätter de kansliorter som avvecklas. Självklart är dock att
det i många fall ändå kan vara lämpligt att den nya tingsrätten håller
förhandling i såväl Boden som Piteå. Sådana fall kan vara att det i målet
skall vara syn eller att del är ett stort antal personer som skall höras i
målet.
50
Regeringen avser att ge Domstolsverket i uppdrag att senast den 1 Skr. 2000/01:112
februari 2002 lägga samman Boden, Luleå och Piteå tingsrätter till en
tingsrätt med kansliort i Luleå.
Regeringens bedömning: De genomförda och pågående förändringarna
av tingsrätternas domkretsar innebär att domstolsväsendet står bättre
rustat för de krav framtiden ställer. Regeringen avser att fortsätta driva
förändringsarbetet avseende tingsrätternas yttre organisation.
Regeringen kommer att inrikta reformarbetet på att se över
tingsrättsorganisationen i storstadsområdena och en översyn av
verksamheten i Stockholms tingsrätt.
Regeringen avser att låta utvärdera genomförda domkretsförändringar.
Resultatet av utvärderingen skall bilda underlag för det fortsatta
reformarbetet.
Skälen för regeringens bedömning: Under de senaste åren har ett
förhållandevis stort antal tingrätter och domkretsar varit föremål för
översyn och förändring. Förändringarna har i några fall skett genom
sammanläggning av tingsrätter till större domkretsar, i andra fall genom
att en större domkrets (en myndighet) tillskapats där permanent
verksamhet bedrivs på flera orter. På några ställen tillgodoses
tillgängligheten genom att domstolen har tingsställe på en eller flera orter
inom domkretsen. Förändringarna har gjorts för att verksamheten vid
varje domstol skall vara av tillräcklig omfattning för att nå högt ställda
mål för kvalitet, snabbhet och service.
Regeringen har i det föregående redovisat planerade förändringar
avseende tingrättema i Härnösand, Sollefteå och Örnsköldsvik,
tingsrätterna i Eslöv, Lund och Landskrona samt tingsrätterna i Boden,
Luleå och Piteå. Härutöver bedriver Domstolsverket organisationsprojekt
i flera regioner i syfte att förändra och utveckla tingsrättsorganisationen.
Regeringen har i beslut den 12 oktober 2000 gett Domstolsverket i
uppdrag att lämna förslag på den framtida organisationen för
tingsrätterna i Värmlands län. Uppdraget skall redovisas senast den 1
maj 2001.1 det sammanhanget kommer även organisationen i Karlskoga
och Lindesbergs tingsrätter ses över.
Domstolsverket har utarbetat en promemoria med förslag till ny
organisation för tingsrätterna i Kalmar, Oskarshamn och Västervik.
Förslaget innebär att de tre tingsrätterna läggs samman till en gemensam
domkrets med kansliorter på de nuvarande tingsrättsortema. Även andra
organisationslösningar har utretts. Förslaget har nyligen remitterats av
Domstolsverket.
Domstolsverket har vidare nyligen remitterat en promemoria med
förslag till ny organisation för Svegs och Östersunds tingsrätter. Denna
region hör till de mera glest befolkade delarna av Sverige vilket ställer
särskilda krav på tingsrättsorganisationen. Förslaget innebär att Svegs
tingsrätt läggs samman med Östersunds tingsrätt och att ett tingställe
upprättas i Sveg.
51
Det är regeringen som förordnar om indelningen i domkretsar.
Regeringen har mot bakgrund av frågornas vikt löpande informerat
riksdagen om de domkretsförändringar som planeras (jfr avsnitt 9.4.1).
Regeringen kommer även fortsättningsvis hålla riksdagen informerad och
närmast i budgetpropositionen för 2002 anmäla de eventuella
förändringar av tingsrättsorganisationen som Domstolsverkets översyner
i nu nämnda regioner aktualiserar.
Domstolsverket har tillsatt en särskild utredare som ser över
tingsrättsorganisationen i Gävleborgs län. Regeringen har tidigare i sin
handlingsplan till riksdagen aviserat en översyn av tingsrätterna i Gävle
och Sandviken. I handlingsplanen redovisade regeringen samtidigt
bedömningen att Ljusdals tingsrätt borde läggas samman med
Hudiksvalls tingsrätt. Förändringen var genomförd den 1 oktober 2000.
Regeringens förändring av domkretsindelningen gjordes med föresatsen
alt den nya organisationen skall vara långsiktigt hållbar. Regeringen
kommer därför inte vara beredd att nu föreslå förändringar avseende
Hudiksvalls tingsrätt.
Domstolsverket har också nyligen givit en särskild utredare i uppdrag
att se över tingsrätterna i Strömstad, Uddevalla, Vänersborg, Trollhättan
och Stenungsund. Domstolsverket kommer att lägga ett förslag till
regeringen under hösten 2001.
Regeringen gör den bedömningen att det finns behov av att utvärdera
de förändringar som genomförts. Vid en sådan utvärdering bör särskilt
belysas den nya organisationens effekter för verksamheten i berörda
tingrätter och för medborgarna på berörda orter. Belysas bör även
effekterna för rättsväsendet i övrigt och andra myndigheter samt berörd
personal. Regeringen avser därför att hösten 2001 låta påbörja en
utvärdering av genomförda förändringar av tingsrättsorganisationen.
Utvärderingens resultat skall ligga till grund för regeringens inriktning
av det fortsatta reformarbetet och arbetet med att identifiera de regioner
där behov av översyn och förändring av tingsrättsorganisationen
föreligger. Först när denna översyn är klar kommer regeringen ta
ställning till eventuella förslag rörande tingsrätterna i Strömstad,
Uddevalla, Vänersborg, Trollhättan och Stenungsund.
De organisationsförändringar som hittills genomförts har i första hand
rört de mindre tingsrätterna. Det finns skäl att nu också överväga om den
nuvarande organisationen i storstäderna är ändamålsenlig. 1
stockholmsområdet har befolkningen ökat betydligt under dc senaste
decennierna utan att någon större förändring av tingsrättsorganisationen
skett. Detta har medfört en allt större arbetsbörda för landets största
domstol, Stockholms tingsrätt. Vid flera tillfallen har Stockholms
tingsrätt varit föremål för organisationsöversyn. Vissa justeringar av
avdelningar och ledningsfunktioner har också skett. Någon närmare
analys av arbetsunderlaget har utredningarna emellertid inte inneburit.
Tingsrättens arbetsbalanser för de enskilda medarbetarna är högre än
normalt i landet. Detta beror sannolikt i hög grad på att målen generellt
är mer komplicerade än för många andra tingsrätter. Å andra sidan kan
en tingsrätt av Stockholms storlek göra effektivitetsvinster som är svåra
att uppnå vid andra domstolar. Det finns också anledning att ifrågasätta
om resursutnyttjandet i regionen är det optimala.
Skr. 2000/01:112
52
Regeringen gör den bedömningen att det finns anledning att se över Skr. 2000/01:112
verksamheten vid Stockholms tingsrätt och utreda om det bör göras
organisatoriska förändringar. Uppdraget bör avse såväl tingsrättens yttre
organisation som arbetsformer och ledningsfunktioner. Uppdraget
kommer också att avse regionens övriga tingsrätter. Regeringen avser
därför att hösten 2001 ge Domstolsverket i uppdrag att utreda
tingsrättsorganisation i stockholmsområdet.
Regeringens bedömning: Länsrätter och tingsrätter bör vid orter där det
är lämpligt samordnas med en gemensam chef och en gemensam
administration.
En särskild utredare har föreslagit vissa författningsändringar för att
samordningen skall vara möjlig. Utredarens förslag är på remiss och
regeringen avser att återkomma till riksdagen med författningsförslag i
budgetpropositionen för år 2002.
Sammanfattning av handlingsplanen: I handlingsplanen (avsnitt 11.5)
redovisas de försöksverksamheter med gemensam lagman och
samverkan mellan Karlskrona tingsrätt och Länsrätten i Blekinge län och
vid Växjö tingsrätt och Länsrätten i Kronobergs län.
Regeringen konstaterar att lösningen med en chef och med en
gemensam administration kan vara en lämplig lösning vid vissa orter. I
handlingsplanen betonar regeringen att den specialisering som dömande i
länsrätt respektive tingsrätt innebär inte skall minskas.
Uppföljning av handlingsplanen: Den 30 oktober 2000 erhöll en
särskild utredare i uppdrag att biträda Justitiedepartementet med att
utreda samordningen av vissa tingsrätter och länsrätter främst för att
utreda vilka eventuella författningsändringar som behövs. I en
promemoria som inkom till departementet den 29 januari 2001 (dnr
Ju2000/5438) har uppdraget redovisats. I promemorian behandlas bl.a.
ledningsfunktionens innebörd och utformning samt personalens
möjligheter att tjänstgöra i båda domstolarna. Frågor som diskuteras är
bl.a. i vilka former som administrativa beslut skall fattas, möjligheten till
delegation av rätten att fatta beslut i administrativa ärenden,
möjligheterna att förordna personal att tjänstgöra i annan domstol än den
de tillhör samt möjligheterna att delegera uppgifter med anknytning till
målhanteringen. I enlighet med uttalandena i handlingsplanen har
utgångspunkten för översynen varit att de samverkande domstolarna
skall vara två självständiga myndigheter. I promemorian konstateras att
detta innebär att de samverkande domstolarna skall ha en egen budget
och ett eget budgetansvar samt att samordningen av administrationen inte
kan drivas för långt.
I promemorian föreslås bl.a. att lagmannen skall ges möjlighet att
uppdra åt någon annan anställd i tingsrätten eller länsrätten att i sitt ställe
avgöra vissa administrativa ärenden. Förslaget innebär således att
lagmannen kan ge uppdrag till någon som är anställd i annan domstol än
den i vilken uppgifterna skall utföras.
53
Vidare föreslås att i tingsrätt och länsrätt som har gemensam lagman Skr. 2000/01:112
skall plenum (kollegium) samordnas om inte lagmannen bestämmer
annat. Samordningen innebär t.ex. att ärenden bereds och föredras
gemensamt men att respektive domstol självständigt fattar beslut.
Slutligen föreslås att det vid tingsrätter och länsrätter som har
gemensam lagman införs en kombinerad notarietjänstgöring, med en
tjänstgöringtid på två och ett halvt år.
Promemorian har skickats ut på remiss och remisstiden utgår den 20
april 2001. Efter beredning av promemorian och remissvaren avser
regeringen att ta ställning i budgetpropositionen för år 2002.
Regeringens bedömning: Den dömande verksamheten i landet bör så
långt som möjligt ske i de allmänna domstolarna eller de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Det kan dock finnas målkategorier som bäst
hanteras i en specialdomstol utanför de allmänna domstolarna eller de
allmänna förvaltningsdomstolarna.
Inom kort kommer utredningen om patentprocessen att lämna sitt
betänkande. Regeringen avser efter sedvanlig remissbehandling av
förslaget att ta ställning till hur dömandet i patentmål bör organiseras i
framtiden.
Sammanfattning av handlingsplanen: (avsnitt 11.7) En allomfattad
princip under det senaste decenniet är att specialdomstolar utanför de
bägge domstolslagen bör undvikas. Stor samstämmighet finns om att en
lösning med fastighetsdomstolar eller miljödomstolar inom de allmänna
domstolarna i normalfallet är ett betydligt bättre alternativ än med
spccialdomstolar. Personalförsörjning, ökad flexibilitet, minskad
sårbarhet och högre effektivitet talar för en lösning med en
sammanhållen organisation. Det kan finnas mål som bäst hanteras i en
specialdomstol utanför de allmänna domstolarna eller de allmänna
förvaltningsdomstolarna.
Regeringens bedömning: Hyres- och arrendenämnderna i Stockholm,
Göteborg och Malmö har såväl administrativ som judiciell bärkraft.
Regeringen har därlor inte för avsikt att föreslå organisatoriska
förändringar för dessa nämnder.
När det gäller övriga hyres- och arrendenämnder har de inte nödvändig
administrativ eller judiciell bärkraft. Regeringen avser att under våren
2001 ge Domstolsverket i uppdrag att lämna förslag om hur dessa
nämnder administrativt bör knytas till tingsrätten vid respektive hyres-
och arrendenämnds kansliort.
Sammanfattning av handlingsplanen: I handlingsplanen (avsnitt
11.7.1) tillkännagav regeringen att den under år 2001 avser att remittera
54
ett förslag som administrativt knyter hyres- och arrendenämnderna till Skr. 2000/01:112
tingsrätterna vid de nuvarande orterna. Genom en sådan lösning kan
särdragen i nämndernas verksamhet bibehållas samtidigt som deras
judiciella och administrativa bärkraft kan förbättras genom den
administrativa samordningen med tingsrätten på orten.
Skälen för regeringens bedömning: Hyres- och arrendenämnderna är
av mycket varierande storlek. Det finns i landet tolv nämnder och de nio
minsta har endast ett hyresråd. För dessa nämnder är sårbarheten och
svårigheten att dimensionera arbetsbördan påtaglig. För de tre större
nämnderna i Stockholm, Göteborg och Malmö är arbetsvolymen av den
storleken att motsvarande problem saknas.
Regeringen anser, som tidigare redovisats i handlingsplanen, att en
lösning for att komma tillrätta med sårbarheten hos hyres- och
arrendenämnderna är att administrativt knyta dessa till tingsrätten på
kansliorten. De fördelar för verksamheten som kan vinnas med en sådan
organisatorisk lösning är inte lika tydlig för de stora nämnderna.
Regeringen avser därför inte att verka för en sådan lösning i Stockholm,
Göteborg eller Malmö.
För att åstadkomma en administrativ samordning avser regeringen att
under våren 2001 ge Domstolsverket i uppdrag att lämna förslag om hur
nämnderna administrativt bör knytas till tingsrätten på orten.
Regeringens bedömning: Inom kort kommer utredningen om
patentprocessen att lämna sitt betänkande. Regeringen avser efter
sedvanlig remissbehandling av förslaget att ta ställning till hur dömandet
i patentmål bör organiseras i framtiden.
Domstolsprövning av vissa frågor som rör det industriella rättsskyddet
sker dels i Patentbesvärsrätten med möjlighet att överklaga till
Regeringsrätten, dels i allmän domstol.
Möjligheten att fa en kvalificerad bedömning i patentmål är av stor
betydelse för näringslivet. Patentprocessen kräver en långtgående såväl
juridisk som teknisk sakkunskap, samtidigt som verksamheten inte ger
underlag för mer än ett begränsat antal specialister. Frågor kring vikande
målunderlag och det faktum att den kompetens som efterfrågas i dag är
uppdelad på två domstolar har väckt frågan om koncentration av
verksamheten. Regeringen har därför beslutat om en översyn av
patentprocessen (dir. 1999:28).
Uppföljning av handlingsplanen: 1999 års patentprocessutredning
planerar att den 3 april 2001 överlämna sitt förslag till
Justitiedepartementet. Efter sedvanligt remissförfarande avser regeringen
att ta ställning till vilka förändringar som bör genomföras.
55
För att säkerställa reformeringen av domstolsväsendet har regeringen de
senaste åren tillfört domstolsväsendet betydande resurser.
I budgetpropositionen för 2000 tillfördes domstolsväsendet 110 mkr
för år 2000 (varav 70 mkr till domstolarna) och 85 mkr för vart och ett av
åren 2001 och 2002. I april 2000 överfördes 48 mkr till domstolarna
genom en ändring av regleringsbrevet och i budgetpropositionen for
2001 höjdes domstolsväsendets anslagsram med 120 mkr.
Skr. 2000/01:112
56
Justitiedepartementet Skr- 2000/01:112
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 2001
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros,
Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Lejon, Lövdén, Ringholm,
Bodström
Föredragande: statsrådet Bodström
Regeringen beslutar skrivelse 2000/01:112 Reformeringen av
domstolsväsendet - information och uppföljning av handlingsplanen.
57