Regeringens proposition

2000/01:100

2001 års ekonomiska vårproposition

Förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak,
ändrade anslag för budgetåret 2001, skattefrågor, kommunernas
ekonomi m.m.

Regeringens proposition
2000/01:100

2001 års ekonomiska vårproposition

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 29 mars 2001

Göran Persson

Bosse Ringbolm

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken. Regeringen
föreslår ett utgiftstak för staten på 877 miljarder kronor 2004 samt ett mål för det finansiella sparandet
i offentlig sektor på 2,0 procent av BNP 2004. Regeringen aviserar inom ramen för budgetmålen en
politik för utveckling och rättvisa. Regeringen redovisar även en bedömning av kommunsektorns
ekonomiska utveckling m.m. samt lämnar förslag till tilläggsbudget för år 2001.

PROP. 2000/01:100

Innehållsförteckning

1    Finansplan.............................................................................................................15

1.1      Utveckling och rättvisa.........................................................................15

1.2     Det ekonomiska läget............................................................................17

1.2.1    Internationell ekonomisk utveckling...................................................17

1.2.2    Svensk ekonomisk utveckling...............................................................17

1.2.3    Kalkyler för 2003 och 2004...................................................................19

1.3     Den ekonomiska politiken....................................................................20

1.3.1    Sunda offentliga finanser......................................................................20

1.3.2    Stabila priser och låga räntor.................................................................22

1.3.3    En väl fungerande lönebildning............................................................23

1.4     Den ekonomiska politiken i EU...........................................................24

1.5      En politik för full sysselsättning...........................................................25

1.5.1    Den demografiska utmaningen.............................................................25

1.5.2    En politik för ökat utbud av arbetskraft..............................................26

1.6      En god välfärd........................................................................................28

1.6.1    Skola, vård och omsorg.........................................................................28

1.6.2    En politik för barn och ungdomar........................................................29

1.6.3    En politik för utbildning och forskning...............................................29

1.6.4    De äldre..................................................................................................30

1.6.5    Den generella välfärden.........................................................................31

1.6.6    En politik för boende............................................................................32

1.6.7    Internationell solidaritet.......................................................................32

1.7      Rättvisa skatter......................................................................................32

1.8      Ett ekologiskt hållbart Sverige..............................................................34

1.9      Ett Sverige för alla.................................................................................35

2     Förslag till riksdagsbeslut.....................................................................................41

3    Lagförslag..............................................................................................................49

3.1      Förslag till lag om ändring av riksdagsordningen................................49

3.2      Förslag till lag om ändring i lagen (1996:506) om överlåtelse av en

förvaltningsuppgift till en övervakningskommitté m.m.....................53

3.3      Förslag till lag om ändring i lagen (1997:756) om tilldelning av

spårkapacitet..........................................................................................54

4    Budgetpolitiska mål och statsbudgeten...............................................................57

4.1      Budgetpolitiska mål...............................................................................57

4.1.1    Utgiftstak för staten..............................................................................58

4.1.2    Beräkning av den offentliga sektorns utgifter.....................................60

4.1.3    Överskott i offentliga sektorns finanser..............................................60

4.2     Makroekonomiska förutsättningar......................................................61

4.3      Politiska prioriteringar..........................................................................62

PROP. 2000/01:100

4.4     Statsbudgetens utveckling 2001—2004...............................................67

4.4.1    Statsbudgetens utfall 2000.................................................................... 68

4.4.2    Statsbudgetens inkomster....................................................................69

4.4.3    Statsbudgetens utgifter.........................................................................70

4.4.4    Statsbudgetens saldo, statens finansiella sparande och

statsskulden...........................................................................................72

4.5     Kommunsektorns finanser...................................................................77

4.6     Ålderspensionssystemet.......................................................................77

4.7     Den offentliga sektorns finanser..........................................................78

4.8     Budgeteringsmarginalen och utnyttjande av saldoutrymme..............79

5    Inkomster.............................................................................................................83

5.1      Inledning................................................................................................83

5.1.1   Antaganden om den makroekonomiska utvecklingen m.m...............84

5.1.2    Regeländringar......................................................................................84

5.1.3    Osäkerheten i skatteberäkningarna.....................................................85

5.2      Offentliga sektorns skatter - periodiserad redovisning.....................86

5.2.1    Inkomstskatt hushåll............................................................................86

5.2.2    Inkomstskatt företag............................................................................89

5.2.3    Socialavgifter och allmän pensionsavgift.............................................90

5.2.4    Egendomsskatter...................................................................................91

5.2.5    Skatt på varor och tjänster....................................................................92

5.2.6    Restförda skatter m.m..........................................................................95

5.3     Offentliga sektorns inkomster enligt nationalräkenskaperna............96

5.4     Statsbudgetens inkomster - kassamässig redovisning........................97

5.4.1    Skatter....................................................................................................97

5.4.2    Övriga inkomster..................................................................................99

5.5     Kommunskatter..................................................................................100

5.6     Skattekvoten........................................................................................ 101

6     Utgifter...............................................................................................................105

6.1      Utgiftsprognos 2001...........................................................................105

6.2     Takbegränsade utgifter 2001..............................................................105

6.2.1    Prognoser för takbegränsade utgifter 2001 och utgifter per

utgiftsområde......................................................................................106

6.3     Utgifternas fördelning på utgiftsområden 2002-2004...................... 109

6.3.1    De takbegränsade utgifternas förändring jämfört med

budgetpropositionen för 2001 ........................................................... 111

6.4     Större ramförändringar 2001-2004....................................................113

6.5      Byte av vissa anslags utgiftsområdestillhörighet m.m......................115

6.6     Genomgång av enskilda utgiftsområden...........................................115

7     Skattefrågor........................................................................................................ 135

7.1      Inledning.............................................................................................. 135

7.2      Riktlinjer för skattepolitiken..............................................................135

7.2.1    Mål och uppgifter................................................................................135

7.2.2    Internationaliseringens betydelse......................................................136

7.2.3    Beskattningen av förvärvsinkomster.................................................137

7.2.4    Beskattning av sparande och realkapitalbildning..............................138

7.2.5    Fastighetsbeskattning.........................................................................139

7.2.6    Indirekt beskattning av varor och tjänster........................................ 140

7.2.7    Skattekontroll...................................................................................... 141

PROP. 2000/01:100

7.3      Skatteåtgärder för sjöfarten................................................................141

7.4     Yrkesfiskaravdrag................................................................................142

8    Tilläggsbudget.....................................................................................................145

8.1      Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för 2001.......................145

8.1.1    Utgiftsområde 1 Rikets styrelse.........................................................145

8.1.2    Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning...............147

8.1.3    Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd..............................149

8.1.4    Utgiftsområde 4 Rättsväsendet..........................................................150

8.1.5    Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan. 151

8.1.6    Utgiftsområde 6 Totalförsvar.............................................................152

8.1.7    Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd............................................154

8.1.8    Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar.......................................154

8.1.9    Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg.................155

8.1.10  Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp.............................................................................................156

8.1.11   Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom......................157

8.1.12   Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad.....................................................158

8.1.13   Utgiftsområde 14 Arbetsliv................................................................159

8.1.14   Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning.................159

8.1.15   Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid...............161

8.1.16   Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och

byggande..............................................................................................162

8.1.17   Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling.....................164

8.1.18   Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård................................165

8.1.19   Utgiftsområde 21 Energi....................................................................165

8.1.20  Utgiftsområde 22 Kommunikationer................................................166

8.1.21   Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande

näringar................................................................................................170

8.1.22   Utgiftsområde 24 Näringsliv..............................................................172

8.1.23   Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner...........................174

9    Kommunal ekonomi...........................................................................................178

9.1      Viktiga förändringar............................................................................178

9.2     Utvecklingen inom den kommunala sektorn....................................179

9.2.1   Den kommunala ekonomin................................................................179

9.2.1    De kommunala verksamheterna.........................................................180

9.3     Förutsättningar för de närmaste åren................................................181

9.3.3    Sammanfattande bedömning..............................................................182

9.4     Satsningar på kommuner och landsting.............................................182

9.4.2    Särskilda insatser i vissa kommuner och landsting............................184

9.4.3    Satsningar inom andra utgiftsområden..............................................184

9.4.4    Beräkning av ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner............................................................................................185

9.5     Övrigt...................................................................................................186

Bilagor

Bilaga 1      Svensk ekonomi

Bilaga 2 Avstämning om målet om en halverad arbetslöshet till år 2000

Bilaga 3      Redovisning av skatteawikelser

Bilaga 4      Fördelningspolitisk redogörelse

Bilaga 5      Finans- och penningpolitiskt bokslut för 1990-talet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 2001

PROP. 2000/01:100

Tabellförteckning

1.1 Nu föreslagna reformer............................................................................................16

1.2 Försörjningsbalans....................................................................................................18

1.3 Nyckeltal...................................................................................................................18

1.4 Sysselsättning, arbetslöshet och löneutveckling.....................................................19

1.5 De tre kalkylerna.......................................................................................................19

1.6 Offentliga finanser....................................................................................................21

1.8 Sveriges befolkning 1970-2030................................................................................26

1.10 En politik för barn och ungdom............................................................................29

1.11 Skolsatsningen.........................................................................................................30

1.12 Biståndet..................................................................................................................32

1.13 Gröna nyckeltal.......................................................................................................35

2.1 Specifikation av ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och

nya anslag för budgetåret 2001 ............................................................................44

4.1 Utgiftstak för staten.................................................................................................58

4.2 Den offentliga sektorns finansiella sparande...........................................................58

4.3 Av riksdagen beslutade budgetpolitiska mål...........................................................58

4.4 Utgiftstak för staten.................................................................................................59

4.5 Utgiftstak för offentlig sektor.................................................................................60

4.6 Makroekonomiska förutsättningar..........................................................................62

4.7 Nu föreslagna utgifts- och inkomstförändringar 2002-2004.................................64

4.8 Tidigare beslutade och nu föreslagna eller aviserade inkomst- och

utgiftsförändringar................................................................................................66

4.8 (fortsättning) Tidigare beslutade och nu föreslagna eller aviserade

inkomst- och utgiftsförändringar........................................................................67

4.9 Statsbudgetens utfall 2000........................................................................................69

4.10 Statsbudgetens inkomster.......................................................................................69

4.11 Statsbudgetens utgifter 2000-2004........................................................................70

4.12 Utgifter som omfattas av utgiftstaket för staten 2000-2004...............................70

4.13 Budgeteringsmarginalen och förändring av takbegränsade utgifter

jämfört med föregående år...................................................................................71

4.14 Statsbudgetens saldo och statsskulden..................................................................73

4.15 Statsbudgetens saldo samt justering för större engångseffekter..........................75

4.16 Statsbudgetens saldo och statens finansiella sparande..........................................76

4.17 Kommunsektorns finanser.....................................................................................77

4.18 Ålderspensionssystemet.........................................................................................78

4.19 Den offentliga sektorns finanser............................................................................79

4.20 Saldoutrymme och budgeteringsmarginal 2002-2004..........................................80

5.1 Offentliga sektorns periodiserade skatter, offentliga sektorns

inkomster enligt NR och statsbudgetens inkomster.........................................83

5.2 Differenser jämfört med budgetpropositionen för offentliga sektorns

periodiserade skatter, offentliga sektorns inkomster enligt NR samt
statsbudgetens inkomster.....................................................................................84

PROP. 2000/01:100

5.3 Antaganden och förändringar jämfört med budgetpropositionen........................84

5.4 Bruttoeffekter av regeländringar..............................................................................85

5.5 Kommunal inkomstskatt: årlig förändring 1999-2002..........................................85

5.6 Offentliga sektorns skatteintäkter 1999-2004.......................................................87

5.7 Prisutveckling på småhus.........................................................................................91

5.8 Fastighetsskatt fördelat på fastighetstyp.................................................................92

5.9 Införselkvoter 2001-2004........................................................................................94

5.10 Skatt på energi.......................................................................................... 94

5.11 Nedsatta och restförda skatter m.m......................................................................96

5.12 Periodiserade skatter, skatter enligt NR samt skattekvoten................................96

5.13 Offentliga sektorns totala inkomster....................................................................96

5.14 Statsbudgetens skatter............................................................................................97

5.15 Statsbudgetens inkomster 2000-2004...................................................................98

5.16 Utvecklingen av skatteunderlaget 1999-2004..................................................... 101

5.17 Skattekvoten 1998, förändring av skattekvoten 1990-1998

samt skattepliktiga transfereringars inverkan på skattekvoten för ett

urval av OECD-länder.......................................................................................102

5.18 Skattekvot enligt nationalräkenskaperna (NR) och periodiserad

skattekvot........................................................................................................... 102

6.1 Statsbudgetens utgifter 2001.................................................................................. 105

6.2 Takbegränsade utgifter 2001..................................................................................106

6.3 Prognos för takbegränsade utgifter 2001..............................................................108

6.4 Större omflyttningar av utgifter under utgiftstaket 2002-2003........................... 109

6.5 Preliminär fördelning på utgiftsområden 2002-2004........................................... 110

6.6 Förändring av takbegränsade utgifter mellan budgetpropositionen för 2001

och 2001 års ekonomiska vårproposition till följd av utgiftsreformer m m... 113

6.7 Anslagsflyttningarnas konsekvenser för ramarna för berörda utgiftsområden.. 115

6.8 Kassa- och kostnadsmässiga statsskuldsräntor.....................................................131

8.1 Investeringsplan......................................................................................................153

9.1 Resultat före extraordinära poster i kommuner och landsting 1995-2000........ 179

9.2 Kommunsektorns finanser 2000-2004.................................................................. 181

9.3 Årets resultat i kommuner och landsting 2000-2003........................................... 182

9.4 Tillskott till kommuner och landsting 1997-2004................................................ 183

9.5 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner åren 2002-2004.................. 185

10

PROP. 2000/01:100

Diagramförteckning

1.1 Utgiftstaket 1997-2004............................................................................................22

1.2 Ränteskillnad mellan en tioårig svensk och tysk obligation...................................22

1.3 Kronans växelkurs gentemot euron och ett vägt genomsnitt................................23

1.4 Äldrekvoten i OECD...............................................................................................26

1.5 Förändring för inkomstgrupper till följd av ändrade regler...................................37

1.6 Förändringar för kvinnor och män till följd av ändrade regler..............................37

4.1 Statsbudgetens utveckling 1989-2004......................................................................67

4.2 Statsskulden i miljarder kronor och som andel av BNP.........................................76

5.1 Beskattningsbara realisationsvinster och 3 procent av BNP 1998-2004................88

5.2 Mervärdesskatt uppdelad efter användning.............................................................93

5.3 Hushållens konsumtionsutgifter uppdelade i varugrupper....................................93

5.4 Kommun- och landstingsskatter............................................................................101

6.2 Större ramförändringar 2001-2004.........................................................................113

11

Finansplan

PROP. 2000/01:100

1 Finansplan

1.1 Utveckling och rättvisa

Med drygt ett år till mandatperiodens slut har en
rad beslut som ökar rättvisan fattats.

Statsskulden minskar. Sysselsättningen stiger
och målet om en halverad öppen arbetslöshet har
uppnåtts. Det anställs fler i skolan, vården och
omsorgen. Det satsas mer på högre utbildning.
Barnbidragen, pensionerna och bostadstilläggen
har höjts. Riksdagen har fattat beslut om att in-
föra maxtaxor på dagis och fritids nästa år.

Med omtanke om framtiden går vi vidare.

Utveckling och rättvisa skall prägla Sverige.
Med en stark ekonomisk grund kan politiken
åter inriktas på att förbättra välfärden och för-
djupa demokratin. Den ekonomiska politiken
syftar till att understödja och förlänga de senaste
årens goda ekonomiska utveckling. Tre uppdrag
står i fokus:

Ordning och reda i svensk ekonomi

Svensk ekonomi är i gott skick. Tillväxten är ba-
lanserad, inflationen är låg och de offentliga fi-
nanserna liksom bytesbalansen visar överskott.
Men, mot slutet av 2000 och i början av 2001 har
den internationella ekonomiska utvecklingen
försvagats. Sverige är en liten och öppen ekono-
mi och påverkas av denna utveckling.

Sverige står dock starkt inför en internationell
avmattning. Den stabila makroekonomiska
grunden i form av låg inflation och sunda offent-
liga finanser gör att svensk ekonomi kan växa
med 2,7 procent i år trots orosmolnen i omvärl-
den. Även efter avmattningen förblir tillväxten
betydligt högre än den genomsnittliga under de
senaste decennierna.

Minska arbetslösheten och öka sysselsättningen

Trots att den svenska tillväxten mattades av nå-
got mot slutet av året präglades 2000 av den
starkaste sysselsättningsökningen på decennier.
Målet om 4 procents öppen arbetslöshet upp-
nåddes förra året enligt uppsatt tidsplan. Sverige
har inte råd med det slöseri som arbetslöshet och
annan utslagning från arbetslivet innebär.

Nu riktas kraften mot att också uppnå målet
att 80 procent av den vuxna befolkningen skall
vara reguljärt sysselsatt 2004. Det långsiktiga
målet om full sysselsättning ligger fast. Alla
människors vilja till arbete skall tas tillvara. Re-
geringen föreslår därför en rad åtgärder för att
öka arbetskraftsutbudet och sysselsättningen.

Regeringens tillväxtfrämjande arbete bedrivs
på flera områden. Det gäller regelförenklingar,
väl fungerande konkurrens samt information,
service och rådgivning till småföretagare i syfte
att stimulera ett gott näringslivsklimat, goda
möjligheter för nya företag att etableras och be-
fintliga företag att växa. En väl fungerande infra-
struktur är av avgörande betydelse för näringsli-
vets utvecklingsmöjligheter. Regionalpolitikens
inriktning är att skapa förutsättningar för tillväxt
och rättvisa, så att medborgarna i hela landet kan
få likvärdiga levnadsvillkor.

Reformer för rättvisa och välfärd

1990-talet med dess nedskärningar och skatte-
höjningar för att häva den ekonomiska krisen är
förbi.

De senaste åren av ekonomisk tillväxt har ett
antal reformer genomförts syftande till rättvisa.

15

PROP. 2000/01:100

Än finns det dock fortfarande stora fördelnings-
politiska och regionalpolitiska utmaningar kvar.

Regeringens arbete inriktas nu på att öka
sysselsättningen och rättvisan i samhället. Som
en följd av detta skall antalet socialbidragsbero-
ende ha halverats mellan 1999 och 2004.
Levnadsvillkoren skall fortsätta att förbättras
och den offentliga skulden skall fortsätta att
amorteras. Ett utgiftstak för 2004 föreslås, som
innebär utrymme för både utgiftsökningar och
skattesänkningar samtidigt som den offentliga
skulden amorteras.

De reformer som tidigare presenterats skall
förverkligas. Reformer för barn och ungdomar
står i förgrunden. Maxtaxan i förskoleverksam-
heten och skolbarnsomsorgen genomförs, för-
äldraförsäkringen förlängs och skolan tillförs
ökade resurser. Vården och omsorgen priorite-
ras.

Vår tid präglas av snabba förändringar. Den
fortgående internationaliseringen ställer nya krav
och ger nya möjligheter. Företag och branscher
stöps om i allt snabbare takt. Arbetslivet föränd-
ras. Allt färre människor i aktiv ålder måste i
framtiden försörja allt fler äldre.

I en värld av snabba förändringar öppnas det
nya möjligheter till kreativitet och utveckling,
liksom det krävs satsningar på ökad trygghet och
rättvisa. Trygga människor vågar anta nya utma-
ningar. Trygga människor vågar utbilda sig. Där-
för presenterar regeringen en rad nya reformer
för trygghet och rättvisa:

Arbetsskadeförsäkringen reformeras.

Golvet och taket i arbetslöshetsersättningen
höjs.

Särskilt stöd för att minska deltidsarbetslös-
heten.

Tillgängligheten i vården förbättras.

Nya resurser till kommuner och landsting
med befolkningsminskning.

Ett förbehållsbelopp införs i äldreomsorgen.

Ett stöd införs för äldre invandrare.

Förbättrade villkor för asylsökande.

Resurser avsätts för att motverka långtids-
sjukskrivningar.

Bostadstillägget till pensionärer höjs.
Tandvården tillförs ytterligare resurser.

Ny modell för statens ersättningar till lands-
tingen för läkemedel.

Garantinivån i föräldraförsäkringen höjs.

Antalet månader som gymnasieungdomar
får studiebidrag utökas.

Ytterligare resurser tillförs högskolan.

För att öka produktionen av hyreslägenheter
införs ett investeringsbidrag.

Konsumentområdet tillförs ökade resurser.

Polis- och rättsväsendet samt skatteförvalt-
ning och tull tillförs ytterligare resurser.
Biståndet höjs.

Kulturområdet tillförs ökade resurser.

Detta sker samtidigt som den offentliga skulden
minskas. I år beräknas den offentliga sektorns
nettoskuld försvinna. Bruttoskulden mätt enligt
Maastrichtreglerna är fortfarande över 50 pro-
cent av BNP. Nu handlar det om att förbereda
samhällsekonomin för de påfrestningar som den
demografiska utmaningen för med sig. Det mås-
te skapas ett utrymme för ökade utgifter för
pensioner, sjukvård och äldreomsorg i takt med
att andelen äldre ökar efter 2010. Då bör ränte-
utgifterna på gamla skulder ha minskat betydligt.

iTabell 1.1 Nu föreslagna reformer                         1

Miljarder kronor

2002

2003

2004

Internationell solidaritet

0.03

0,03

1.86

Socialt utsatta

1,34

2,50

2,58

Miljö

0.54

0,51

2,97

Djurskydd

0,02

0,03

0,04

Kultur

0,12

0,12

0,12

Arbetsliv

1.65

2.15

2,15

Vård och hälsa

3,20

4,10

5,00

Bostäder

0,10

0,60

0,60

Summa övrigt

1.35

1,08

2,11

Summa totalt samtliga reformer

8.35

11,11

17,41

Ekologisk omställning

Utvecklingen mot ett långsiktigt hållbart sam-
hälle kräver en ekologisk omställning. För att
denna skall bli verklighet bedriver regeringen ett
arbete inom många politikområden: en grön
skatteväxling, syftande till att stimulera ökad
miljöstyrning och energieffektivitet, skall
genomföras under den närmaste tioårsperioden.
Höstens infrastrukturproposition kommer att
innehålla ett ökat finansiellt utrymme för järn-

16

PROP. 2000/01:100

vägsinvesteringar, anslagen på miljöområdet höjs
kraftigt. Målet är att Sverige inom en generation
skall utvecklas till ett ekologiskt hållbart samhäl-
le.

En politik för samarbete

Regeringen har under mandatperioden försökt
skapa största möjliga uppslutning för en politik
för full sysselsättning och avser att fortsätta med
detta arbete. Arbetsmarknadens parter har en
viktig roll i detta sammanhang. Den ekonomiska
vårpropositionen bygger på en överenskommel-
se mellan den socialdemokratiska regeringen,
vänsterpartiet och miljöpartiet, vilka står bakom
riktlinjerna för den ekonomiska politiken, bud-
getpolitiken, utgiftstaken och tilläggsbudgeten
för 2001.

Samarbetet berör fem områden - ekonomi,
sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö -
och innefattar både konkreta förslag och åtagan-
den inför framtiden. Genom detta samarbete be-
kräftas att det finns en politisk majoritet för en
ekonomisk politik som är inriktad på full syssel-
sättning, ett offentligt överskott om 2 procent av
BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel och
prisstabilitet. Politiken syftar vidare till jämlik-
het, jämställdhet och ekologisk hållbarhet.

1.2 Det ekonomiska läget

I Förenta Staterna beräknas tillväxten i år bli en
tredjedel av vad den var förra året. Som en följd
av detta försvagas hela världsekonomin. Sverige
står starkt inför denna avmattning men påverkas
naturligtvis som en liten och öppen ekonomi.
Sverige går därmed från en högkonjunktur mot
en normalkonjunktur.

1.2.1 Internationell ekonomisk utveckling

År 2000 blev BNP-tillväxten i världen historiskt
höga 4,7 procent. I år väntas dock den globala
tillväxten mattas av till 3,3 procent, framförallt
som en följd av utvecklingen i Förenta staterna
och Japan. Nästa år förutses en viss återhämt-
ning leda till att tillväxten i världsekonomin upp-
går till nära 4 procent.

I Förenta staterna bedöms BNP mattas av
från 5 procents tillväxt förra året till 1,7 procent i
år. Under nästa år väntas BNP-tillväxten åter-
hämta sig till ca 3 procent. Avgörande för denna
utveckling är att hushållens konsumtion fortsät-
ter att utvecklas positivt.

Osäkerheten kring den fortsatta utvecklingen
av den japanska ekonomin har ökat. Efter en
mycket svag tillväxt under hela 1990-talet är si-
tuationen allvarlig. Utrymmet för vidare finans-
politiska åtgärder har minskat. Penningpoliti-
kens utformning blir därmed än mer central och
bör kunna bära en större börda. De strukturella
problemen i ekonomin är samtidigt fortsatt sto-
ra. BNP-tillväxten förutses uppgå till 0,5 procent
i år och ca 1 procent nästa år.

I EU bedöms BNP-tillväxten dämpas från 3,3
procent förra året till 2,7 procent i år och nästa
år. Den måttliga avmattningen i EU-området
kan förklaras av dels relativt begränsade direkta
handelsflöden med Förenta staterna, dels av en
fortsatt god arbetsmarknadsutveckling. Samti-
digt förutses emellertid skillnaderna i BNP-
tillväxt öka mellan enskilda medlemsstater.

De nordiska länderna befinner sig i olika kon-
junkturfaser. Efter att tillväxten i Finland upp-
gått till 5,7 procent under 2000 väntas den falla
till ca 4 procent i år och nästa år. I Norge förut-
ses fortsatt höga räntenivåer hålla tillbaka tillväx-
ten även framöver. BNP väntas öka med ca 1,5
procent i år och något mer nästa år. Den danska
ekonomin bedöms växa med drygt 2 procent så-
väl under innevarande år som nästa år.

Den dämpade internationella konjunkturen
och utsikterna framöver innebär att förutsätt-
ningarna för svensk export försämrats betydligt.
I år förutses nära nog en halvering av marknads-
tillväxten för svensk export - från nära 12 pro-
cent förra året till drygt 6 procent i år.

1.2.2 Svensk ekonomisk utveckling

Svensk ekonomi utvecklades gynnsamt år 2000.
Den samlade produktionen ökade med 3,6 pro-
cent, sysselsättningen steg kraftigt och den öpp-
na arbetslösheten sjönk till omkring 4 procent i
slutet av året. Inflationen enligt konsumentpris-
index (KPI) var, trots ett högt oljepris, i genom-
snitt 1,3 procent.

17

PROP. 2000/01: 100

|Tabell 1.2 Försörjningsbalans                              1

Mdkr
2000

Procentuell volymförändring

2000

2001

2002

Hushållens
konsumtionsutgifter'

1 051

3.0

2,5

2.4

Offentliga

konsumtionsutgifter1

548

0.1

1.3

0,4

Fasta
bruttoinvesteringar

356

4.5

6,2

5.8

Lagerbidrag2

17

0.6

-0.2

0.0

Export

987

9.8

6.4

6.5

Import

876

9.7

6,7

6.8

BNP

2 083

3.6

2.7

2,6

1 Utvecklingen 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. 2000 ingår i hus-
hållssektorn. Siffrorna visar utvecklingen exklusive denna effekt.

?Bidrag till BNP-tillväxten

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Det finns en stor osäkerhet om utvecklingen i år
och nästa år, framför allt om den globala tillväx-
ten. Som en liten och öppen ekonomi påverkas
Sverige av detta. Trots detta väntas tillväxten i
svensk ekonomi förbli god till följd av den starka
inhemska ekonomin. BNP-tillväxten beräknas
uppgå till ca 2,7 procent i år och till ca 2,6 pro-
cent nästa år.

Orderingången till den svenska exportindu-
strin föll kraftigt i slutet av förra året. Framöver
väntas dock efterfrågan på svenska exportvaror
öka tack vare ett i utgångsläget gynnsamt kon-
kurrensläge för industrin.

Den snabba försämringen av industrikonjunk-
turen till följd av den internationella utveckling-
en har lett till en viss lageruppbyggnad. Dessa
lager väntas avvecklas i år, vilket dämpar tillväx-
ten.

Under hösten har det inkommit signaler om
en något långsammare tillväxt i hushållens kon-
sumtion. Dämpningen i detaljhandelns omsätt-
ning och i försäljningen av bilar har varit krafti-
gare än väntat.

Aven hushållens framtidsoptimism har för-
svagats de senaste månaderna. Detta sker dock
från en historiskt sett hög nivå. Hushållens för-
väntningar om den egna ekonomin är för närva-
rande relativt höga. Det starka arbetsmarknads-
läget samt hushållens generellt sett goda
ekonomiska situation med stigande disponibla
inkomster bedöms därför medföra en fortsatt
stark konsumtionsökning även om sparkvoten
väntas öka.

Den förhållandevis svaga utvecklingen av den
offentliga konsumtionen de närmaste åren för-

klaras till viss del av neddragningar inom försva-
ret. Inom den kommunala sektorn bedöms det
finnas ett utrymme för en konsumtionsökning
på drygt 1 procent per år inom ramen för ba-
lanskravet.

Investeringarna bedöms både i år och nästa år
öka med ca 6 procent.

iTabell 1.3 Nyckeltal                                          1

Förändring från föregående år i procent, om annat ej anges

2002

2000

2001

KPI1

1,3

1,5

1.6

Kostnadstimlön

3.8

3.5

3.5

Öppen arbetslöshet2

4.7

3,9

3,7

Arbetsmarknadspolitiska program2

2,6

2,4

2,2

Antal sysselsatta

2,2

1.6

0.7

Real disponibel inkomst3

2,6

5,4

2.7

Hushållens nettosparkvot, nivå3

2,0

4.6

5,0

Bytesbalans4

2.7

2,7

2.9

Tysk ränta 10-års statsobligation1

5.3

4,8

4,9

Svensk ränta 10-års statsobligation1

5,4

4.8

5,0

TCW-index*

125

127

124

1 Årsgenomsnitt

2 Andel av arbetskraften, årsgenomsnitt

3 Utvecklingen 2000 påverkas av att svenska kyrkan fr.o.m. 2000 ingår i hus-
hållssektorn. Siffrorna visar utvecklingen exklusive denna effekt. I sparkvoten
ingår sparande i avtalspensioner.

1 Procent av BNP

Källor: Statstiska centralbyrån. Arbetsmarknadsstyrelsen. Riksbanken och Fi-
nansdepartementet

Sysselsättning och arbetslöshet

År 2000 kommer att gå till historien som ett av
de bästa åren vad gäller antalet nya jobb under de
senaste decennierna. Detta trots att ekonomin
mattades av i slutet av året. Under loppet av 2000
ökade sysselsättningen med ca 134 000 personer,
av dessa var 73 000 män och 61 000 kvinnor.
Den öppna arbetslösheten föll i säsongrensade
termer från 5,6 procent till 4,0 procent under
året. Målet om 4 procents öppen arbetslöshet
under år 2000 uppnåddes därmed. Samtidigt som
sysselsättningen steg kraftigt var löneökningarna
måttliga och inflationstakten låg.

Under 2001 förväntas utvecklingen på ar-
betsmarknaden mattas av. I år beräknas antalet
sysselsatta öka med ca 65 000 personer och nästa
år med ca 28 000 personer mätt som årsgenom-
snitt. De flesta nya jobb kommer i näringslivet.

18

PROP. 2000/01:100

1 Tabell 1.4 Sysselsättning, arbetslöshet och löneutveckling                                                                      1

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

Antal sysselsatta1

3 986

3 963

3 922

3 979

4 068

4 159

4 224

4 252

varav näringslivet1

2 697

2 698

2 695

2 735

2 805

2 888

2 953

2 975

varav offentliga myndigheter1

1 287

1 263

1 223

1 240

1 260

1 264

1 265

1 271

Andelen reguljärt sysselsatta mellan 20 och 64 år2

74,8

74,7

73,9

74,6

75,9

77,2

78,1

78,4

Öppen arbetslöshet3

7.7

8.1

8.0

6,5

5,6

4,7

3,9

3,7

Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program3

4,6

4,7

4,5

4,1

3,3

2,6

2,4

2,2

Kostnadstimlön4

3,3

6,0

4,5

3,8

3,4

3,8

3,5

3,5

Produktivitetsutveckling i näringslivet4

2,5

1,3

3,9

2,9

1,8

2,2

1,5

2,3

Anm. I AKU fördes anställda i kyrkan över från kommunala myndigheter till näringslivets tjänstesektor först i år. Till följd av detta är antalet sysselsatta i offentlig sek-
torn överskattat med ca 22 000 personer år 2000.

1 Tusental personer

2 Reguljärt sysselsatta i åldern 20-64 år i procent av befolkningen i den årsgruppen

31 procent av arbetskraften

4 Ärlig procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet

Regeringen har satt upp som mål att andelen re-
guljärt sysselsatta bland personer mellan 20 och
64 år 2004 skall uppgå till 80 procent. Enligt
prognosen beräknas den reguljära sysselsätt-
ningsgraden stiga från 77,2 procent 2000 till 78,4
procent 2002. Målet för 2004 ligger inom räck-
håll men kräver att den ekonomiska politiken
med all kraft riktas in mot full sysselsättning.

Ett positivt bidrag till arbetskraftsutbudet
uppkommer genom att antalet deltagare i kon-
junkturberoende arbetsmarknadspolitiska pro-
gram och i kunskapslyftet minskar framöver.
Samtidigt skapas fler platser vid högskolor och
universitet vilket på kort sikt i viss mån dämpar
utbudsökningen. Den öppna arbetslösheten vän-
tas fortsätta att falla och i genomsnitt uppgå till
3,9 procent i år och 3,7 procent nästa år.

Det mer normala konjunkturläget innebär att
risken för överhettning har minskat. Årets av-
talsrörelse förefaller så här långt inte innebära
några större risker för en löne-prisspiral, även
om det finns risker med löneglidningen.

1.2.3 Kalkyler för 2003 och 2004

För åren 2003 och 2004 görs inga prognoser,
utan istället görs ett antal kalkyler. I baskalkylen
beräknas BNP öka med ca 2 procent per år, vil-
ket bedöms vara en långsiktigt hållbar takt. Till-
växten förklaras till största delen av ökad pro-
duktivitet medan sysselsättningen bedöms växa
med endast 0,3-0,4 procent per år.

Den demografiska utvecklingen verkar åter-
hållande på sysselsättningstillväxten på grund av
att andelen personer i åldrarna 16-19 år respekti-
ve 55-64 år ökar. Dessa åldersgrupper har betyd-

ligt lägre sysselsättningsgrad än genomsnittet.
Samtidigt minskar dock antalet deltagare i kun-
skapslyftet och i arbetsmarknadspolitiska pro-
gram.

Den öppna arbetslösheten beräknas ligga på
4,0 procent 2004. Sysselsättningsgraden för be-
folkningen mellan 20 och 64 år uppgår då till
78,5 procent, dvs. något under regeringens mål
om 80 procent. Regeringen avser att fortsätta att
bedriva en politik inriktad på tillväxt och rättvisa
så att sysselsättningsmålet uppnås.

Två sidokalkyler redovisas. I högtillväxtkalky-
len kan svensk ekonomi växa i en högre takt
utan överhettningsproblem då arbetsmarknaden
fungerar bättre än i baskalkylen. Därmed uppnås
det av regeringen uppsatta sysselsättningsmålet.

I Tabell 1.5 De tre kalkylerna

2001

2002

2003

2004

BNP, procentuell förändring

Baskalkyl

2,7

2,6

2,3

2,1

Lågtillväxtkalkyl

1,2

0,3

2,3

2,9

Högtillväxtkalkyl

3,4

3,3

2,6

2,2

Reguljär sysselsättningsgrad1

Baskalkyl

78,1

78,4

78,5

78,5

Lågtillväxtkalkyl

76,9

75,8

75,9

76,5

Högtillväxtkalkyl

78,6

79,5

79,8

80,0

Offentligt finansiellt sparande, % av BNP

Baskalkyl

3,6

3,1

3,1

3,6

Lågtillväxtkalkyl

3,0

1,6

1,5

2,5

Högtillväxtkalkyl

3.9

3,7

3,7

4,3

1 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturberoen-
de arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den åldersgrup-
pen

19

PROP. 2000/01:100

1 lågtillväxtkalkylen blir den internationella ut-
vecklingen betydligt svagare. Detta medför att
Sverige går in i en internationellt betingad låg-
konjunktur. Utvecklingen förutses bemötas med
lägre korträntor medan finanspolitiken kalkyl-
mässigt förutsätts förbli oförändrad. Räkneex-
emplet visar dock att svensk ekonomi klarar en
betydande nedgång utan att de offentliga finan-
serna skadas allvarligt. Sysselsättningsmålet upp-
nås dock inte.

Svensk ekonomi står idag fundamentalt star-
kare än den gjorde under 1990-talet. De senaste
årens ekonomiska politik har bidragit till att
minska den svenska ekonomins sårbarhet för in-
ternationella konjunkturnedgångar. Hushållens
balansräkningar är starka och stora förändringar
av hushållssparandet av det slag vi såg i början av
1990-talet ter sig ganska osannolika.

Bytesbalansen visar till skillnad från slutet av
1980-talet betydande överskott. Även de offent-
liga finanserna visar stora överskott. Därmed kan
besparingar undvikas om konjunkturen vänder
nedåt och ändå klaras målet om ett överskott på

2 procent av BNP i genomsnitt över en kon-
junkturcykel.

1.3 Den ekonomiska politiken

Målet för den ekonomiska politiken är full sys-
selsättning och ökat välstånd genom en god och
uthållig ekonomisk tillväxt. Sunda offentliga fi-
nanser, stabila priser och en väl fungerande löne-
bildning är grunden för att nå dessa mål.

1.3.1 Sunda offentliga finanser

Två övergripande mål styr finans- och budgetpo-
litiken. De offentliga finanserna skall uppvisa ett
överskott på 2 procent av BNP i genomsnitt
över en konjunkturcykel och utgifterna skall inte
överstiga de uppsatta utgiftstaken.

Saldomålen

En god välfärd kräver starka offentliga finanser.
De kommande årtiondena innebär stora demo-
grafiska utmaningar. Andelen äldre kommer att
öka kraftigt i framtiden. Därmed ökar utgifterna
för pensioner, vård och omsorg, samtidigt som

inkomsterna ökar långsammare till följd av en
lägre andel i arbetsför ålder.

Erfarenheterna från 1990-talets krisår är att
det bör finnas en säkerhetsmarginal i de offentli-
ga finanserna så att finanspolitiken kan dämpa
konjunktursvängningarna. Alltför stora under-
skott i en lågkonjunktur kan minska förtroendet
för den ekonomiska politiken och därmed leda
till tillväxthämmande ränteuppgångar.

Den demografiska utmaningen och önskan att
kunna bedriva en aktiv stabiliseringspolitik leder
till slutsatsen att de offentliga finanserna skall
uppvisa ett överskott i genomsnitt över en kon-
junkturcykel. För att undvika att underskottet
under dåliga tider blir större än 3 procent av
BNP och för att bygga upp reserver inför kom-
mande utmaningar har regering och riksdag ställt
sig bakom målet om att de offentliga finanserna
skall uppvisa ett överskott på 2 procent av BNP i
genomsnitt över en konjunkturcykel.

Utifrån detta långsiktiga mål fastställs precise-
rade mål för varje år. Regeringens bedömning är
att det fortfarande finns lediga resurser i ekono-
min som kan tas i anspråk utan att inflationen tar
fart. I budgetpropositionen fastslogs att målet
för överskottet i de offentliga finanserna för
2001 skulle vara 2,5 procent av BNP för att
minska risken för överhettning. Samtidigt påpe-
kades att om tillväxten av konjunkturmässiga
skäl väsentligt skulle avvika från den beräknade
skall motsvarande avvikelse från överskottsmålet
tolereras.

Trots den internationella konjunkturavmatt-
ningen bedöms överskottet innevarande år
överstiga det uppsatta målet. Överskottet beräk-
nas 2001 till 3,6 procent av BNP. Skillnaden mel-
lan utfallet och det uppsatta målet förstärker den
offentliga sektorns finansiella förmögenhet bl.a.
genom avbetalningen på statsskulden.

För 2002 beräknas överskottet till 3,1 procent
av BNP. För 2002 och 2003 ligger överskottsmå-
let om 2,0 procent av BNP fast. Regeringen fö-
reslår nu att det budgetpolitiska målet för över-
skott i de offentliga finanserna 2004 skall vara
2,0 procent av BNP. Regeringen prövar i sam-
band med budgetpropositionen målet för över-
skottet i de offentliga finanserna för det kom-
mande året.

20

PROP. 2000/01:100

iTabell 1.6 Offentliga finanser

Procent av BNP

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

Utgiftskvot

64,3

62,3

60,5

58,0

57,6

55,4

54,0

53,5

Inkomstkvot

56,7

59,3

58,9

60,1

59,3

59,5

57,6

56,7

Skattekvot1

48,3

51,3

51,7

52,9

52,9

53,4

52,3

51,2

Finansiellt sparande

-7,7

-3,1

-1,6

2,1

1,7

4,1

3,6

3,1

överskottsmål

-3.0

0,0

0,5

2,0

2,5

2,0

Nettoskuld

26,1

26,6

24,0

20,6

10,4

1,4

-3,5

-5,7*

Konsoliderad bruttoskuld3

76,2

76,0

74.5

71,8

65,2

55,6

51,1

50.22

1 Inklusive skatter till EU

2 För 2002 är nettoskuld och konsoliderad bruttoskuld beräknade utifrån antagandet om 2 procent överskott i de offentliga finanserna.

3 Mätt enligt de s.k. Maastrichtreglerna

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Den offentliga sektorn består av tre delar: ål-
derspensionssystemet, staten och den kommu-
nala sektorn. I den sistnämnda ingår både kom-
munerna och landstingen. Sammantaget visar de
offentliga finanserna stora överskott. Detta för
med sig att den offentliga sektorns finansiella
nettoställning förstärks. I år ersätts nettoskulden
av en nettoförmögenhet.

Inom den offentliga sektorn är sparandet
dock inte jämnt fördelat. Den kommunala sek-
torn uppvisar i stort sett balans, pensionssyste-
met uppvisar ett stort överskott medan staten
har ett underskott. Fördelningen av sparandet
mellan staten och pensionssystemet (AP-
fonderna och PPM) påverkas av pensionsrefor-
men. Reformen innebär en omfördelning av spa-
randet från staten till pensionssystemet. Ålders-
pensionssystemet beräknas under de kommande
åren att uppvisa ett överskott på mer än 2 pro-
cent av BNP. Detta är en följd av pensionsre-
formen och förbereder samhällsekonomin för de
demografiska förändringar som sker från om-
kring 2010.

Statsskulden påverkas förutom av statens fi-
nansiella sparande även av försäljningar av statli-
ga bolag och engångsöverföringar från pensions-
systemet. Statsskulden väntas mellan 1998 och
2002 minska med ca 340 miljarder kronor, från
ca 1 450 till ca 1 110 miljarder kronor. Statsskul-
den fortsätter att minska som andel av BNP och
väntas 2002 understiga 50 procent av BNP.

Utgiftstaken

En bidragande orsak till saneringen av de offent-
liga finanserna - och därmed den goda ekono-
miska utvecklingen - har varit reformeringen av

budgetprocessen. Enligt den nya budgetproces-
sen föreslår regeringen i den ekonomiska vår-
propositionen ett tak för de statliga utgifterna.
Detta tak får inte överskridas. Utgiftstaken be-
stäms tre år i förväg och har sedan de infördes
1997 klarats samtliga år.

Systemet med utgiftstak har på det hela taget
fungerat väl. I utvärderingen av budgetprocessen
(SOU 2000:61) görs bedömningen att den nya
bugetprocessen har inneburit en ökad långsik-
tighet i budgetpolitiken genom att beslut om tak
och ramar för budgetarbetet tas tidigt i proces-
sen och att den har medfört en bättre utgifts-
kontroll. Utredningen pekar samtidigt på två
problem med den nya processen. Det ena är att
systemet med budgeteringsmarginal har fungerat
mindre väl. Det andra problemet är att det be-
drivs två snarlika budgetarbeten per år. Det sena-
re problemet har även lyfts fram i Riksdags-
kommitténs utvärdering av budgetprocessen
(2000/01 :RS1). Regeringen avser att återkomma
till riksdagen med förslag till hur budgetproces-
sen kan förbättras ytterligare. Utgångspunkten
för regeringens fortsatta utveckling av budget-
processen är att principerna om budgetdisciplin i
de offentliga finanserna inte får försämras i för-
hållande till de principer som för närvarande
gäller.

Regeringens bedömning är att utgiftstaket
2001 kommer att klaras med viss marginal. Re-
geringen följer dock noga utvecklingen och avser
att återkomma med förslag om så skulle krävas.
Utgiftstaken skall hållas.

Mellan 2001 och 2002 höjs utgiftstaket enligt
tidigare beslut med 25 miljarder kronor. Ut-
rymmet används bl.a. för satsningar på rättsvä-
sendet, en studiemedelsreform, utbyggnad av

21

PROP. 2000/01: 100

högskolan, skolsatsningen, maxtaxan och ökade
resurser till vården.

Mellan 2002 och 2003 höjs utgiftstaket enligt
tidigare beslut med 30 miljarder kronor. Ut-
rymmet används bl.a. för ett höjt bistånd, höjda
pensioner, en utbyggd föräldraförsäkring, allmän
förskola och ytterligare satsningar på skolan,
vården och omsorgen.

Regeringen föreslår nu ett utgiftstak för 2004
som ligger 33 miljarder kronor över 2003 års ut-
giftstak. Det innebär att utgiftstaket stabiliseras
som andel av BNP. Utrymmet 2004 används
bl.a. till höjt bistånd, miljösatsningar och ytterli-
gare satsningar på vården.

Diagram 1.1 Utgiftstaket 1997-2004

Procent av BNP

Tabell 1.1 visade inriktningen på de reformer
som nu föreslås. Det statliga utgiftstaket (rensat
från tekniska förändringar) ökar med 131 miljar-
der kronor mellan 1997, då det infördes, och
2004. Samtidigt har det som andel av BNP mins-
kat från 41 procent till 36 procent. Med en prio-
ritering av reformer som syftar till tillväxt, rättvi-
sa och ökad sysselsättning har detta möjliggjort
både stora utgiftsreformer och skattesänkningar
samtidigt som stora avbetalningar på den offent-
liga skulden kunnat göras.

1.3.2 Stabila priser och låga räntor

Stabila priser är en grundläggande förutsättning
för en framgångsrik ekonomisk politik. Hög in-
flation försämrar förutsättningarna för en uthål-
ligt hög tillväxt och därmed också för en stabilt
hög sysselsättning. En hög och svårförutsedd in-
flation har dessutom negativa fördelningseffek-
ter.

Den av riksdagen fastlagda övergripande upp-
giften för penningpolitiken är prisstabilitet.

Riksbanken bedriver penningpolitiken självstän-
digt. Riksbanken har definierat prisstabilitet som
att ökningen av konsumentprisindex skall be-
gränsas till 2 procent med en tolerans på 1 pro-
centenhet uppåt och nedåt.

Regeringen stöder penningpolitikens inrikt-
ning och står bakom inflationsmålet.

Inflationen är fortsatt låg trots att de senaste
åren präglats av en stark efterfrågeökning. Såväl i
år som nästa år beräknas inflationen enligt KPI
uppgå till omkring 1,5 procent. Riksbanken har
förtydligat att det för närvarande i huvudsak är
bedömningen av UND1X på upp till två års sikt
som avgör utformningen av penningpolitiken.
UND1X är ett inflationsmått där de direkta ef-
fekterna av förändrade räntor, skatter och sub-
ventioner har exkluderats från KPI. Både i år och
nästa år beräknas UND1X öka med 1,6 procent.

Räntan

De internationella räntorna har fallit sedan bör-
jan av 2000. Den 10-åriga räntan i Förenta sta-
terna har gått ned med drygt 1,5 och de europe-
iska med ca 1 procentenhet. Svenska räntor har i
stort sett följt den internationella trenden.

Den svenska långräntan har sedan maj 2000
legat på ungefär samma nivå som den tyska. De
starka offentliga finanserna och förtroendet för
den ekonomiska politiken har medfört att Sveri-
ge inte längre har ett räntegap gentemot Tysk-
land. För sex år sedan var räntegapet drygt 4
procentenheter.

Diagram 1.2 Ränteskillnad mellan en tioårig svensk och
tysk obligation___________________________________________

Procentenheter

Källa: EcoWin

Från våren 1999 fram till 2001 höjde den ameri-
kanska och den europeiska centralbanken sina
styrräntor med 1,75 respektive 2,25 procenten-

22

PROP. 2000/01:100

heter. Under samma period höjde Riksbanken
sin styrränta med 1,1 procentenheter.

Sverige har kunnat kombinera en stark efter-
frågeökning med låg inflation. Det finns en rad
orsaker till det. Svensk ekonomi har sedan mit-
ten av 1990-talet genomgått stora förändringar.
Budgetsanering, låginflationspolitik, ökad kon-
kurrensutsättning och satsningar på utbildning
och företagande är några förklaringar till att
svensk ekonomi utvecklas väl. Arbetsmarknads-
politikens inriktning på aktivitet framför passivi-
tet är en annan viktig förklaring.

I början av 2001 sänkte den amerikanska cen-
tralbanken sin styrränta vid ett flertal tillfällen
mot bakgrund av den vikande konjunkturen. In-
flationsriskerna i Europa och Sverige har också
minskat i takt med att den internationella kon-
junkturen dämpats.

Kronan

Efter en stark utveckling under våren 2000 för-
svagades kronan successivt under sommaren och
hösten.

Diagram 1.3 Kronans växelkurs gentemot euron och ett vägt
genomsnitt

TCW-index

SEK/EUR

Anm: En läere valutakurs betvder en starkare krona.

De fallande aktiekurserna under hösten har spe-
lat en viktig roll. Raset för teknologiaktier har
minskat den utländska efterfrågan på aktier i
svenska teknologi- och IT-företag. En fortsatt
diversifiering av svenska placerares portföljer kan
också ha haft viss inverkan.

I takt med att de tillfälliga effekterna upphör
förväntas kronan stärkas. Huvudorsaken till det-
ta är de stora överskotten i bytesbalansen, den
låga inflationen och de starka offentliga finan-
serna. Svensk ekonomi står stark.

EMU

Införandet av EU:s gemensamma valuta euron
utgör ett historiskt och betydelsefullt steg i den
europeiska integrationen. Valutaunionen påver-
kar i hög grad Sverige både ekonomiskt och poli-
tiskt, även då vi som hittills står utanför.

Den 1 januari 2002 kommer sedlar och mynt i
euro att införas i valutaunionen. Sverige bidrar
som ordförande i EU:s ministerråd till att ett ef-
fektivt införande säkerställs. Bland annat har det
under Sveriges ordförandeskap nåtts en politiskt
överenskommelse om en förordning om åtgär-
der mot förfalskning av eurosedlar och mynt.
Det är viktigt för tillväxten och stabiliteten i hela
Europa att EMU-projektet blir en framgång.

Sverige har valt att inte delta i valutaunionen
från starten. Sverige håller dock dörren öppen
för ett senare inträde. Ett beslut om deltagande
måste ha ett brett folkligt stöd och skall under-
ställas svenska folket för prövning i en folkom-
röstning.

En utredning har tillsatts om stabiliseringspo-
litikens förutsättningar vid ett svenskt deltagan-
de i valutaunionen. Denna utredning analyserar
särskilt finanspolitikens roll och instrument.
Bl.a. utreds behovet av s.k. buffertfonder för att
öka stabiliseringspolitikens möjligheter.

Det är för närvarande inte aktuellt att delta i
det europeiska växelkurssamarbetet ERM2.

1.3.3 En väl fungerande lönebildning

En väl fungerande lönebildning är av avgörande
betydelse för en fortsatt god sysselsättningsut-
veckling. De nominella löneökningarna måste
förbli måttliga trots att den öppna arbetslöshe-
ten har fallit kraftigt och efterfrågan på arbets-
kraft stigit.

Målet är att sysselsättningsgraden bland per-
soner i åldrarna 20-64 år skall öka från 77,2 pro-
cent 2000 till 80 procent 2004. Måttliga nominel-
la löneökningar skapar goda förutsättningar för
att målet skall uppnås.

Med alltför höga totala lönekostnadsökningar
i ekonomin riskerar arbetslösheten istället att
åter stiga.

Under de senaste 5 åren har reallönerna i ge-
nomsnitt ökat med knappt 4 procent per år. Det
kan jämföras med 1980-talet då reallönerna i
princip var oförändrade. Samtidigt har den no-
minella löneökningstakten under de senaste 5

23

PROP. 2000/01:100

åren endast varit ungefär hälften så stor som på
1980-talet. De senaste årens utveckling har visat
att måttliga nominella löneökningar och ett ökat
ansvarstagande av arbetsmarknadens parter ska-
par goda förutsättningar att förena stigande sys-
selsättning och fallande arbetslöshet med en god
reallöneutveckling.

Medvetenheten om de samband som finns
mellan sysselsättning, produktivitetstillväxt och
reallöneutveckling har ökat. Ingen löntagare be-
höver längre riskera att de löneökningar som
förhandlas fram gröps ur av en okontrollerad in-
flationsutveckling. Dessutom har konkurrensen
på många marknader skärpts och företagen har
blivit allt mer medvetna om de begränsningar
som finns vad gäller möjligheterna att övervältra
kostnaderna på konsumenterna.

De institutionella ramarna för lönebildningen
har förändrats på ett gynnsamt sätt under de se-
naste åren. Inom flera avtalsområden har samar-
betsavtal tecknats där parterna bland annat
kommit överens om nya förhandlingsregler. Ett
nytt medlingsinstitut har inrättats. Förändringar
har genomförts i det legala ramverk inom vilket
förhandlingarna bedrivs.

Det är av stor vikt att samtliga parter på ar-
betsmarknaden på alla nivåer fullt ut tar tillvara
de förbättrade förutsättningarna för en väl fun-
gerande lönebildning. Det samlade utfallet av
den nu pågående avtalsrörelsen kommer att få en
avgörande betydelse för den framtida utveck-
lingen på arbetsmarknaden. Det kommer också
att ha stor betydelse för de möjligheter som nu
finns att för framtiden åter skapa en svensk mo-
dell i dess bästa mening med uthålligt hög till-
växt, god reallönetillväxt, rättvis fördelning och
stabilt låg arbetslöshet.

Förutsättningarna för en väl fungerande löne-
bildning har även förbättrats genom de insatser
som regeringen gjort inom arbetsmarknads- och
utbildningspolitikens område.

Arbetsmarknadspolitiken har i ökad utsträck-
ning inriktats på att minska risken för flaskhalsar
samtidigt som speciella insatser görs för att de
personer som under lång tid varit utan arbete
skall komma tillbaks till den reguljära arbets-
marknaden. Betydande satsningar har dessutom
genomförts inom utbildningsområdet i syfte att
öka tillgången på kvalificerad arbetskraft.

Trots de insatser som gjorts för att öka utbu-
det av arbetskraft kan trycket uppåt på lönerna
bli stort, särskilt för de mest eftertraktade grup-
perna på arbetsmarknaden och i de snabbast väx-

ande regionerna. De problem som det kan med-
föra måste kunna hanteras av arbetsmarknadens
parter utan att den totala löneökningen hotar
stabiliteten i samhällsekonomin.

Lönebildningen har en stor påverkan på
många områden. Parterna har ett speciellt ansvar
för att motverka löneskillnader på grund av kön.
Det är en av jämställdhetspolitikens viktigaste
frågor. Ett viktigt instrument är jämställdhetsla-
gen, som under året har skärpts.

1.4 Den ekonomiska politiken i EU

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars

2000 satte stats- och regeringscheferna som mål
att EU skall vara världens mest konkurrenskraf-
tiga, dynamiska och kunskapsbaserade ekonomi
2010. Målet är också full sysselsättning och soci-
al sammanhållning. Vårmötet i mars i Stockholm

2001 utgjorde det första i raden av toppmöten
där EU:s väg mot detta mål följs upp. Vid mötet
slog stats- och regeringscheferna bl.a. fast att:

EU har goda förutsättningar att möta den
internationella konjunkturförsvagningen
under 2001 med en väl balanserad ekono-
misk politik. Finanspolitiken skall inriktas på
att nå målet om balans eller överskott i de
offentliga finanserna. Härigenom möjliggörs
en penningpolitik som främjar hög tillväxt
och sysselsättning.

För att uppnå målet måste ytterligare struk-
turreformer genomföras. Full sysselsättning
i EU skall nås genom att medlemsländerna
höjer ambitionen för en ökad sysselsätt-
ningsgrad. År 2005 skall denna ha stigit till
67 procent i Unionen som helhet och år
2010 till 70 procent. Särskilda mål finns
dessutom för kvinnors och äldres sysselsätt-
ning. För att uppfylla dessa mål är det nöd-
vändigt att tillväxten i genomsnitt kan uppgå
till ca 3 procent på medellång sikt. Marginal-
effekter som uppkommer av utformningen
av skatte- och bidragssystemen skall minska.
Den inre marknaden måste stärkas. Ekono-
miska reformer skall påskyndas för att öpp-
na upp el- och gasmarknaderna samt öka
konkurrensen på transport- och postmark-
naderna. En integrerad marknad skall
genomföras för värdepapper senast 2003 och
för finansmarknaderna i sin helhet 2005, i
enlighet med handlingsplanen för finansiella

24

PROP. 2000/01:100

tjänster. För att EU snabbare skall nå fram-
gång på detta område krävs en reformerad
process för lagstiftning på värdepappersom-
rådet. En resolution antogs därför vid mötet
som innebär att en ny process med åtskillnad
mellan ramlagstiftning och tillämpningsföre-
skrifter inrättas.

Ambitionerna skall höjas för att möta den
demografiska utmaningen i EU. En aktiv
och konsekvent politik för ökad sysselsätt-
ningsgrad, långsiktigt uthålliga statsfinanser
och en minskad skuldbörda samt reformera-
de pensionssystem skall påbörjas i hela uni-
onen under 2001. Kvalitet i arbetet skall bi-
dra till arbetsplatser där de anställda
utvecklas och inte slås ut.

Den ekonomiska politiken inom EU skall
vara ekologiskt uthållig.

1.5 En politik för full sysselsättning

Målet för den ekonomiska politiken är full sys-
selsättning och ökat välstånd genom en god och
uthållig ekonomisk tillväxt. Som ett delmål satte
regeringen 1997 upp målet om att den öppna ar-
betslösheten år 2000 skulle halveras till 4 pro-
cent. Detta mål uppnåddes i slutet av 2000.

Detta är en positiv utveckling, men inte till-
räcklig. Regering och riksdag har därför satt upp
som ett ytterligare delmål att den reguljära sys-
selsättningen år 2004 skall vara 80 procent av be-
folkningen i åldrarna 20 till 64 år.

Det finns en rad orsaker till att full syssel-
sättning är av avgörande betydelse för Sverige.
Med full sysselsättning utnyttjas den viktigaste
resursen som ett land har - nämligen folkets vilja
till arbete. Med en hög andel sysselsatta kan Sve-
rige möta de demografiska utmaningar som lan-
det står inför. En hög andel sysselsatta främjar
jämställdheten.

Det skall vara lätt att starta och driva företag.
Det förenklingsarbete som pågår drivs vidare
med kraft.

Regeringen planerar också insatser för att
främja kvinnligt företagande samt invandrares
företagande. Dessutom avsätts ytterligare resur-
ser för lokala kooperativa utvecklingscentra.

Regeringen kommer i höst att presentera en
proposition om hur transportinfrastrukturen
skall utvecklas under den kommande tioårsperi-
oden. Regeringen anser att det finns ett behov av

ambitionshöjningar inom infrastrukturområdet
och att detta skall komma till uttryck i höstens
inriktningsproposition. Regeringen anser att vis-
sa av dessa ambitionshöjningar kan ske i närtid,
dvs. redan innan nästa planeringsperiod träder i
kraft. Regeringen avser att föreslå ett utökat fi-
nansiellt utrymme för järnvägsinvesteringar bl.a.
för att ge godstrafiken bättre förutsättningar.

Hela Sveriges resurser i form av arbetskraft
och kapital skall tas tillvara på ett sätt som främ-
jar den sammanlagda tillväxten. Den ojämna ut-
vecklingen i vissa avseenden mellan olika delar av
Sverige riskerar att skapa ökade klyftor mellan
människor och regioner. En av regeringen tillsatt
parlamentarisk kommitté, med uppgift att lämna
förslag om den framtida inriktningen och ut-
formningen av den svenska regionalpolitiken,
lämnade under hösten 2000 sitt slutbetänkande
(SOU 2000:87). Betänkandet har remissbehand-
lats och regeringen avser att lägga fram en pro-
position för riksdagen under hösten 2001.

Regeringen har föreslagit att sjöfartsstödet
skall utvidgas så snart som möjligt, dock senast
den 1 januari 2002.

Framtidens arbetsmarknad kommer att ställa
allt större krav på ett livslångt lärande. Regering-
en bereder för närvarande ett utredningsförslag
om individuellt kompetenssparande.

Utgångspunkter för regeringens arbete i ar-
betstidsfrågan är att det är angeläget att korta ar-
betstiderna och att öka individernas inflytande
över arbetstidens förläggning. Frågan är för när-
varande föremål för en parlamentarisk utredning.

1.5.1 Den demografiska utmaningen

Sverige står inför stora demografiska förändring-
ar. Enligt Statistiska centralbyråns senaste pro-
gnos beräknas år 2030 antalet personer över 65
år vara 700 000 fler än i dag. En ökad medellivs-
längd är ett uttryck för god hälsa och bra lev-
nadsvillkor. Problemet är emellertid att antalet
personer i yrkesverksamma åldrar samtidigt
kommer att vara 100 000 färre.

25

PROP. 2000/01:100

|Tabell 1.8 Sveriges befolkning 1970-2030                1

Tusental personer

Åldersgrupp     Antal år 2000

Förändring
1970-2000

Förändring

2000-2030

0-19 är

2047

-78

-22

20-64

5208

474

-97

Över 65

1531

417

718

Totalt

8786

813

568

Källa: Statistiska centralbyrån

Det är en stor skillnad jämfört med utvecklingen
under de senaste 30 åren. Personer över 64 år
svarade då endast för hälften av befolkningsök-
ningen.

En ökad andel äldre i förhållande till dem som
är i arbetsför ålder påverkar möjligheterna att
upprätthålla de offentliga välfärdssystemen i
form av t.ex. pensioner, sjukvård och äldreom-
sorg. År 1970 fanns det på 100 personer i åldern
20-64 år, 24 personer som är 65 år och äldre. Ar
2000 hade det ökat till 29 personer. År 2030 vän-
tas det öka till 44 personer över 64 år.

Diagram 1.4 Äldrekvoten i OECD

Anta! personer över 64 år i förhållande till anta! personer 20-64 år.

KällatEurostat, OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Flera faktorer förklarar prognosen. Den kraftiga
ökningen av antalet pensionärer de kommande
åren beror på de höga födelsetalen under och
närmast efter kriget och på en stigande medel-
livslängd. Mellan 1970 och 2000 ökade medel-
livslängden med 5 år och mycket talar för att
denna positiva utveckling fortsätter även i fram-
tiden.

Samtidigt som detta sker har de relativt höga
födelsetalen vid 1990-talets början vänts till rela-
tivt låga tal i slutet på 1990-talet. De svenska fö-
delsetalen hade en positiv utveckling under peri-
oden 1975-1992, till skillnad från i många andra
länder inom OECD. Regeringen ser allvarligt på
utvecklingen av barnafödandet. Därför har reger-
ingen tillsatt en arbetsgrupp med uppdrag att

analysera mekanismerna bakom födelsetalsut-
vecklingen.

De ekonomiska konsekvenserna av den de-
mografiska utvecklingen är betydande. Från ca
2010 och framåt ökar utgifterna för pensioner,
sjukvård och äldreomsorg. Samtidigt försvagas
de offentliga inkomsterna till följd av en lägre
andel personer i arbetsför ålder. Politiken inrik-
tas därför redan nu på att förbereda Sverige inför
denna utmaning.

Överskotten i de offentliga finanserna måste
upprätthållas de närmaste åren. En fortsatt
amortering på den offentliga skulden minskar
den framtida räntebördan och frigör utrymme
för en bibehållen kvalitet i välfärdssystemen.

För att möta den demografiska utmaningen
måste alla människors erfarenheter och kompe-
tens tillvaratas. Sysselsättningen behöver öka så
att fler kan hjälpa till att försörja dem som inte
jobbar. Arbetsmarknadens parter har ett stort
ansvar för att reformera arbetslivet så att fler kan
och vill arbeta längre. Det innebär att den faktis-
ka pensionsåldern kan höjas. Det är särskilt vik-
tigt att sysselsättningsgraden kan ökas för kvin-
nor, äldre och invandrare. Samtidigt behövs
insatser för att göra det enklare att kombinera
lönearbete med föräldraskap. Att sysselsätt-
ningsmålet nås är av central betydelse för att
mildra konsekvenserna av den förändrade ålders-
strukturen.

Denna demografiska utmaning är inte ett spe-
cifikt svenskt fenomen (se diagram 1.4). Ök-
ningen av andelen äldre i Sverige är snarast mer
begränsad än i flera andra OECD-länder även
om den svenska nivån är jämförelsevis hög i ut-
gångsläget. Den mest dramatiska ökningen vän-
tas uppkomma i Japan där antalet äldre i förhål-
lande till personer i yrkesverksamma åldrar ökar
till 0,50.

1.5.2 En politik för ökat utbud av
arbetskraft

För ett år sedan presenterade regeringen en of-
fensiv för ökad tillväxt och rättvisa. Den innehöll
en rad åtgärder för ökad sysselsättning och ökat
arbetskraftsutbud. Bland dessa kan nämnas:

En maxtaxa införs inom förskoleverksamhe-
ten och skolbarnsomsorgen. Reformen som
träder i kraft den 1 januari 2002 minskar
marginaleffekterna och främjar därmed arbe-
te.

26

PROP. 2000/01:100

Arbetslöshetsförsäkringen har reformerats i
syfte att stärka dess roll som om-
ställningsförsäkring. Rättssäkerheten för den
enskilde stärks, kraven på den arbetslöse
tydliggörs, en mer strukturerad sökprocess
införs och rundgången mellan öppen arbets-
löshet och arbetsmarknadspolitiska program
bryts.

Marginalskatterna för låg- och medelin-
komsttagarna har sänkts genom kompensa-
tionen för hälften av egenavgifterna.

Andelen personer som betalar statlig skatt
har minskat genom att grundavdraget och
nedre skiktgränsen för statlig skatt har höjts.

Ett program för att öka sysselsättningen
bland invandrare genomförs under perioden
2001 till 2003.

Trots dessa förslag krävs ytterligare åtgärder för
att målet om en reguljär sysselsättning om 80
procent skall kunna uppnås.

Åtgärder som höjer kompetensen och ger alla
goda motiv till arbete är den viktigaste vägen för
att motverka risken för att människor stängs ute.
Men det måste samtidigt ske en mobilisering av
grupper som idag har låg sysselsättningsgrad. Att
inte tillvarata denna resurs innebär såväl ett eko-
nomiskt som mänskligt slöseri.

Det gäller personer som idag är långtidssjuk-
skrivna och förtidspensionerade. En åter-
gång till arbetslivet ger en möjlighet att för-
sörja sig på egen hand och därmed ökad
självkänsla. En lägre andel sjukskrivna och
förtidspensionerade frigör dessutom såväl
mänskliga som ekonomiska resurser som
kan användas för andra ändamål.

Det gäller personer med utländsk bakgrund,
i synnerhet kvinnor, och andra grupper som
står långt ifrån den reguljära arbetsmarkna-
den. Den samhällsekonomiska vinsten av en
ökad integration på arbetsmarknaden är stor.
Med en ökad integration och en minskad
diskriminering skapas ett rättvisare samhälle
och bättre tillväxtförutsättningar.

Det handlar också om att enskilda skall kun-
na stanna kvar i arbetslivet och inte lämna
arbetskraften i förtid. Det är viktigt att skapa
ett arbetsliv där enskilda vill och kan bidra
med sina kunskaper och färdigheter längre
än idag.

Det handlar vidare om att bryta upp den
könsuppdelade arbetsmarknaden, öka kvin-
nors arbetskraftsdeltagande och motverka
ofrivillig deltidsarbetslöshet.

Regeringen föreslår därför ett antal åtgärder som
syftar till att öka sysselsättningen och tillväxten i
alla delar av landet:

En aktiv rehabilitering skall bidra till att
långtidssjukskrivna får en väg tillbaka till ar-
betslivet.

Informationsinsatser skall genomföras om
möjligheterna till vilande förtidspension för
förtidspensionärer som vill pröva sina möj-
ligheter att arbeta.

Alla förtidspensionärer skall kunna utnyttja
sin resterande arbetsförmåga fullt ut. Margi-
naleffekterna av förtidspensionärernas ar-
betsinkomster bör reduceras. En aktiv upp-
följning och efterkontroll av beviljade för-
tidspensioner bör göras.

Regler i syfte att stoppa risken för rundgång
mellan aktivitetsgarantin och öppen arbets-
löshet skall träda ikraft kring årsskiftet
2001/2002.

Mot bakgrund av det förbättrade arbets-
marknadsläget skall övergången från lönebi-
drag till osubventionerad anställning öka i
syfte att frigöra utrymme för fler arbetshan-
dikappade att få ett fotfäste på arbetsmark-
naden.

En förändrad organisation för Arbetsmark-
nadsverket (AMV) och en ny tillsynsmyn-
dighet för tillsyn och kontroll av arbetslös-
hetsförsäkringen, skall införas.

I syfte att motverka eventuella flaskhalsar på
arbetsmarknaden ges Högskoleverket i upp-
drag att analysera hur högskolesektorns ut-
bildningsutbud i ökad utsträckning kan fås
att svara mot arbetsmarknadens behov.

De 700 miljoner kronor som Arbetsmark-
nadsverket de senaste åren fått använda för
tillfällig personal vid arbetsförmedlingarna
permanentas fr.o.m. år 2002. Förstärkningen
ger AMV förutsättningar för att utveckla ar-
betet med arbetsgivarkontakter, kvalitén i
aktivitetsgarantin och de individuella hand-
lingsplanerna. Under 2002 skall 165 miljoner
kronor av dessa medel användas för att sär-
skilt stärka ställningen på arbetsmarknaden
för personer med utländsk bakgrund.

27

PROP. 2000/01:100

En försöksverksamhet inleds med lokala
diskrimineringsombud. Det antirasistiska
arbetet förstärks med 10 miljoner kronor per
år fr.o.m. 2002. Medlen skall bl.a. användas
till stöd för organisationer som bedriver an-
tirasistiskt arbete.

Regeringen avsätter 100 miljoner kronor per
år under 2002-2004 för insatser för att
minska deltidsarbetslösheten.

1.6 En god välfärd

Sverige skall vara ett jämlikt och jämställt land.
Välfärdspolitikens huvuduppgift är att ge männi-
skor trygghet och möjligheter till utveckling.
Därmed skapas förutsättningar för ett stigande
välstånd både för den enskilde individen och för
samhället som helhet.

Välfärden byggs ut i den takt som samhälls-
ekonomin medger. De reformer som tidigare
presenterats genomförs nu. Nu föreslås dessut-
om en rad nya reformer för ökad rättvisa.

1.6.1 Skola, vård och omsorg

Regeringen har sedan 1994 konsekvent priorite-
rat vård, skola och omsorg. I takt med att eko-
nomin förbättrats har resurser tillförts kommu-
ner och landsting. Den goda tillväxten har
dessutom medfört att den kommunala sektorn
har fått betydande ökningar av de egna skattein-
täkterna under de senaste åren. Denna utveck-
ling väntas fortgå.

Skolan, vården och omsorgen är välfärdens
kärna.

Aven om den kommunala sektorn i sin helhet
nu börjar få en stark ekonomi finns det en grupp
kommuner och landsting som fortfarande har
problem med att nå ekonomisk balans. Bidra-
gande orsaker kan vara befolkningsminskning
och en fortsatt svag regional utveckling.

Regeringen har därför beslutat om tillfälligt
ekonomiskt stöd till vissa kommuner och lands-
ting på sammanlagt 1,3 miljarder kronor för åren
2002-2003. Stödets syfte är att underlätta för
dessa kommuner och landsting att genomföra
rekonstruktiva och långsiktigt hållbara åtgärder
för att nå ekonomisk balans. Ansvaret för ge-
nomförandet av de åtgärder som krävs för att nå
ekonomisk balans åvilar respektive kommun el-

ler landsting. Dessutom riktas ett särskilt stats-
bidrag till kommuner och landsting med befolk-
ningsminskning under 2003-2004.

Under perioden 2001 till 2004 satsas 9 miljar-
der kronor på vård och omsorg, varav 8 miljarder
kronor frigjorts genom neddragningar i för-
svarsmakten. Av dessa betalas cn miljard kronor
ut såväl i år som nästa år. År 2003 ökar de till 3
miljarder kronor, och året därpå ökar de till 4
miljarder kronor. Satsningarna syftar till att ut-
veckla primärvården, sjukvårdsinsatserna i äldre-
omsorgen och i psykiatrin.

Regeringen avser nu även att föreslå ytterliga-
re satsningar på sjukvården. I syfte att åstad-
komma kortare väntetider och förbättra tillgäng-
ligheten till behandlingar avsätts 1,25 miljarder
kronor. Denna reform är särskilt angelägen med
hänsyn till ohälsotalen. Dessutom överförs 400
miljoner kronor av de s.k. Dagmarpengarna till
de generella statsbidragen för landstingen.

I syfte att likställa läkemedelsbehandling med
andra behandlingsmetoder inom hälso- och
sjukvården samt få kontroll över kostnadsut-
vecklingen i läkemedelsförmånen har staten och
Landstingsförbundet träffat en överenskommel-
se om en ny modell för statens ersättning till
landstingen. Modellen innebär att landstingens
incitament att arbeta med kostnadsutvecklingen
i läkemedelsförmånen förbättras avsevärt. Samti-
digt åtar sig staten att ge landstingen ett större
inflytande över läkemedelsförmånen så att de har
möjlighet att påverka kostnadsutvecklingen. Till
följd av överenskommelsen utökas ramarna för
läkemedelskostnaderna med 1,7 miljarder kronor
2001, 2,6 miljarder kronor 2003 och 3,5 miljarder
kronor 2004.

Regeringen föreslår även ett nationellt förbe-
hållsbelopp. Förbehållsbeloppet innebär att per-
soner som betalar avgift för äldre- och handi-
kappomsorg garanteras att en viss summa pengar
skall finnas kvar efter det att avgiften är betald.
Frågan om en s.k. maxtaxa i äldreomsorgen be-
reds vidare.

Regeringen avser att ta upp en diskussion med
Landstingsförbundet om finansieringen av asyl-
sökandes rätt till akutsjukvård.

Ett antal problem har konstaterats när det
gäller kommunkontosystemet. Det gäller bland
annat systemets omfördelande effekter, dess be-
lastning på den kommunala ekonomin, brister
vad gäller neutralitet, samt vissa kontrollfrågor.
För att belysa dessa frågor har en rad utrednings-
insatser initierats.

28

PROP. 2000/01:100

Regeringen har också tillsatt en intern arbets-
grupp med uppgift att se över systemet som hel-
het. Utgångspunkter är bland annat att föreslå
alternativa lösningar till dagens system, i syfte att
minimera de omfördelande effekter som dagens
system har samtidigt som konkurrensneutralite-
ten bibehålls mellan verksamhet som bedrivs i
egen regi och verksamhet som bedrivs på entre-
prenad.

För att lösa problemen kring kommunkonto-
systemet avser regeringen att återkomma i bud-
getpropositionen för 2002 med förslag till nytt
system för de kommunala momsavdragen. Re-
geringen kommer därvid att överväga lösningen
med en statlig finansiering av systemet och sam-
tidigt reducera nivån på de generella statsbidra-
gen till kommunerna och landstingen. Det är re-
geringens målsättning att ett nytt system skall
kunna introduceras från den 1 januari 2002.

1.6.2 En politik för barn och ungdomar

Sverige skall vara ett land där barn och ungdomar
får en bra uppväxt. Under de närmaste åren görs
därför betydande satsningar på barnfamiljer.
Sammantaget uppgår tillskotten till barnfamil-
jerna till ca 10 miljarder kronor 2003 jämfört
med 2000.

Barnbidraget och studiebidraget höjdes den 1
januari 2001 med ytterligare 100 kronor i måna-
den. Barnbidraget och studiebidraget är idag 950
kronor per barn och månad, den högsta nivån
sedan dess införande både nominellt och realt.
Flerbarnstilläggen har också höjts i motsvarande
mån. Vidare har adoptionsstödet höjts.

En bred familje- och utbildningspolitisk re-
form införs nu stegvis, med början den första juli
i år. Barn till arbetslösa ges då rätt till
förskoleverksamhet. Samtidigt återinförs de så
kallade kontaktdagarna i den tillfälliga
föräldrapenningen för barn mellan 6 och 11 år.

En maxtaxa i barnomsorgen införs 2002 och
medel tillförs kommunerna för att kvalitetssäkra
denna verksamhet. Maxtaxan är satt till 3 pro-
cent av inkomsten, högst 1 140 kronor i måna-
den för att ha ett barn på förskola.

Föräldraförsäkringen förlängs nästa år med en
månad. Inom ramen för den förlängda föräldra-
försäkringen reserveras två månader för mam-
man respektive pappan. Detta innebär att ytterli-
gare en s.k. pappa- och mammamånad införs i
föräldraförsäkringen. Dessutom införs rätt till

barnomsorg för barn till föräldrar som är föräld-
ralediga med annat syskon. Allmän förskola för
4- och 5-åringar införs 2003.

1 Tabell 1.10 En politik för barn och ungdom                  1

Nivå, miljoner kronor

2001

2002

2003

2004

Maxtaxa m.m.

150

4 400

5 600

5 600

Mamma/pappamånad

1 000

1 000

Barnbidragshöjning

2 500

2 500

2 500

2 500

Kontaktdagar

60

160

280

280

Höjd garantiersättning i
föräldraförsäkringen

200

300

400

Studiebidraget

300

300

Summa reformer

2 710

7 260

9 980

10 080

Regeringen föreslår nu ytterligare åtgärder för
att stärka barns och barnfamiljernas situation.

Garantinivån i föräldraförsäkringen föreslås
höjas från 60 till 120 kronor per dag fr.o.m. den
1 januari 2002. Vidare föreslår regeringen ytterli-
gare höjningar till 150 kronor år 2003 och till 180
kronor per dag fr.o.m. 2004. Höjningen avser
den del av försäkringen som ger ersättning enligt
sjukpenninggrundande inkomst.

Dessutom föreslås att studiebidraget från
2003 utökas till att utgå i 10 månader i stället för
9 månader som i dag. Studiebidraget går till ung-
domar mellan 16 och 20 år som studerar i gym-
nasieskolan.

Regeringen föreslår även att asylsökande barn
och barn som beviljas tidsbegränsade uppehålls-
tillstånd ges tillgång till förskoleverksamhet,
skolbarnomsorg och utbildning på i huvudsak
samma villkor som för barn bosatta i landet.

Statens totala ekonomiska stöd till barnfamil-
jerna uppgick till ca 51 miljarder kronor år 2000.
Från 2000 till 2004 beräknas utgifterna öka med
drygt 14 miljarder kronor eller drygt 27 procent.
En stor del av ökningen, omkring 10 miljarder
kronor, förklaras av beslutade eller aviserade re-
former.

1.6.3 En politik för utbildning och
forskning

Sverige skall vara en framstående kunskapsna-
tion. Internationellt framstående utbildning och
livslångt lärande för alla - från förskolan till hög-
skolan och i arbetslivet - är kraftfulla verktyg för
jämlikhet och utveckling.

29

PKOP. 2000/01:100

Förstärkningen av förskolans pedagogiska
uppdrag markerar dess uppgift i det livslånga lä-
randet. Allmän förskola för fyra- och femåringar,
maxtaxa i förskoleverksamheten och utökad rätt
till förskola för barn till arbetssökande och för-
äldralediga ger fler tillgång till förskola.

Svensk skola uppvisar goda resultat i interna-
tionella jämförelser. Samtidigt står skolan inför
betydande utmaningar. Det nya betygssystemet
har tydliggjort i vilken utsträckning eleverna når
målen. Mer än var tionde elev som slutar grund-
skolan är inte behörig till gymnasieskolan. Detta
är inte acceptabelt.

Regeringen har därför föreslagit ökade resur-
ser till skolan de kommande åren. Redan i år till-
förs skolan 0,5 miljarder kronor. Därefter ökar
tilldelningen med en miljard kronor per år fram
till dess att nivån 5 miljarder kronor är nådd.

Tabell 1.11 Skolsatsningen

Nivå, miljarder kronor

^ 2001  ^ 200^^  2003 ^  200412005^^ 2006

0,5         1,5         2,5         3,5         4,5         5,0

Bidraget ska förbättra förutsättningarna för att
höja elevernas resultat genom att tillföra mer
personal. En ytterligare åtgärd för bättre mål-
uppfyllelse är att den garanterade undervisnings-
tiden utökas på samtliga gymnasieprogram från
och med höstterminen i år.

Regeringen har även givit i uppdrag åt Skol-
verket att särskilt arbeta med att utveckla verkets
former för att stödja skolutvecklingen. Skolver-
ket skall bl.a. genom riktade insatser aktivt verka
för att kommuner och skolor där målen inte nås
ges stöd att utveckla verksamheten. Målet är att
förbättra resultaten i skolan.

Satsningen på vuxenutbildningen fortsätter. I
propositionen om vuxnas lärande har regeringen
lämnat förlag om ett statsbidrag för vuxenut-
bildningen som motsvarar ca 54 000 platser. Re-
geringen lägger även förslag om mål och en stra-
tegi för utveckling av vuxenutbildning i ett
samhälle präglat av livslångt lärande.

Expansionen av högskolan fortsätter. Det
långsiktiga målet är att 50 procent av en årskull
skall ha börjat på högskolan vid 25 års ålder. År
1997 var det 35 procent. Läsåret 1999/00 har an-
delen ökat till nästan 40 procent. Som ett led i
denna strategi ökar antalet permanenta utbild-
ningsplatser med ca 100 000 mellan 1997 och
2003.

Utbyggnaden har haft sin tyngdpunkt mot
naturvetenskap och teknik men har nu fått en
bredare inriktning. Vårdhögskoleutbildningarna
får ett nytt huvudmannaskap och byggs ut. En
reformerad lärarutbildning införs.

Regeringen föreslår ökade resurser för att höja
kvaliteten på grundutbildningen inom humanio-
ra, teologi, juridik och samhällsvetenskap. Sats-
ningen, i form av en ökning av ersättningsbelop-
pen för helårsstudenter och helårsprestationer,
ger möjlighet till att bl.a. öka lärarstödet på dessa
utbildningar. Denna reform understöds av det
förstärkta systemet för kvalitetsutvärdering av all
utbildning vid universitet och högskolor som in-
förs i år.

Studiestödssystemet reformeras och studie-
bidragets andel av studiemedlen höjs från och
med 1 juli i år från 27,8 procent till 34,5 procent
av totalbeloppet. Dessutom höjs fribeloppet och
bidragsdelen blir pensionsgrundande.

Från och med 2003 införs ett nytt vuxenstu-
diestöd som ersätter det särskilda utbildningsbi-
draget. Det nya stödet riktas till personer som är
eller riskerar att bli arbetslösa samt till vissa
funktionshindrade.

Sverige använder sammantaget närmare fyra
procent av BNP till forskning och utveckling
(FoU). Det är mer än något annat land i världen.
Staten har ett särskilt ansvar för att garantera
forskningens frihet och att stödja vital grund-
forskning och forskarutbildning. Regeringen har
tidigare aviserat höjningar av de statliga anslagen
till grundforskning och forskarutbildning med ca

1,3 miljarder kronor under perioden 2000 till
2003. Forskarutbildningen är strategiskt viktig
eftersom behovet av forskarutbildade ökar både
inom högskolan och i det övriga samhället. Extra
resurser tillförs för forskning om biologisk
mångfald och ekologiskt hållbar utveckling.

1.6.4 De äldre

Sverige skall vara ett land som kännetecknas av
solidaritet mellan olika individer, grupper och
generationer. De sämst ställda pensionärernas
ekonomi måste förbättras ytterligare. Regering-
en föreslår en fortsatt uppjustering av
bostadstillägget till pensionärer.

För att ge de personer som behöver äldreom-
sorg pengar över när avgifterna är betalda före-
slår regeringen att ett förbehållsbelopp införs i
äldreomsorgen. Detta förbehållsbelopp kommer

30

PROP. 2000/01:100

att vara den lägsta summa som pensionären ska
ha kvar att leva på när äldreomsorgsavgiften är
betald.

Äldre invandrare som ej uppfyller bosätt-
ningskravet för oavkortad folkpension är idag i
stor utsträckning hänvisade till socialbidrag. Re-
geringen föreslår därför att ett nytt stöd införs
för denna grupp, ett så kallat äldreförsörjnings-
stöd.

Tandvårdsstödet har i år förstärkts med 100
miljoner kronor för att förbättra skyddet mot
höga behandlingskostnader, särskilt för äldre pa-
tienter. Årets resursförstärkning är emellertid
inte tillräcklig, därför höjs tandvårdsstödet med
ytterligare 300 miljoner kronor nästa år och med
ytterligare 300 miljoner kronor 2003. Den sam-
lade nivåhöjningen av tandvårdsstödet uppgår då
till 700 miljoner kronor.

1.6.5 Den generella välfärden

Målet för den generella välfärdspolitiken är rätt-
visa och jämlika livsvillkor för kvinnor och män.
Den generella välfärden minskar klyftor och
gränser mellan olika samhällsgrupper och funge-
rar som en sammanhållande kraft.

Social- och arbetsmarknadsförsäkringarna ger
trygghet mot inkomstbortfall vid sjukdom, ar-
betsskada etc. Försäkringarnas koppling till för-
värvsarbete skapar drivkrafter till arbete och
främjar ett högt arbetskraftsdeltagande.

Den goda ekonomiska utvecklingen och den
låga inflationen har medfört att reallönerna har
ökat kraftigt under slutet av 1990-talet och bör-
jan av 2000-talet. Som en följd av detta har anta-
let personer som får ersättning med 80 procent
av inkomstbortfallet i sjuk- och föräldraförsäk-
ringarna minskat. I år beräknas ca 36 procent av
de heltidsarbetande ha inkomster över 7,5 basbe-
lopp. Det är angeläget att bevara och utveckla
den generella välfärden. Regeringen avser därför
att se över ersättningsnivåerna i försäkringssy-
stemen och återkomma till frågan i budgetpro-
positionen för 2002.

Regeringen avser att höja den högsta dagpen-
ningen i a-kassan med 100 kronor under de för-
sta hundra dagarna från och med den 1 juli i år.
Samtidigt kommer golvet i a-kassan att höjas
från 240 kronor till 270 kronor. Nästa år skall
ersättningen i a-kassan höjas ytterligare, under
förutsättning att det statsfinansiella läget så tillå-

ter. Regeringen avser att följa upp och utvärdera
effekterna av förslagen i prop. 1999/2000:139 in-
för en eventuell förändring.

Arbetslöshetsförsäkringar skiljer sig från de
andra försäkringarna genom dess unika roll som
en omställningsförsäkring mellan två arbeten.

De senaste åren har antalet sjukskrivningar
ökat dramatiskt. Ökningen är särskilt stor bland
kvinnor i offentlig sektor. I december 2000 till-
satte regeringen en särskild utredare för uppgif-
ten att utarbeta en handlingsplan för ökad hälsa i
arbetslivet. Den särskilda utredaren har hittills
pekat på ett antal olika insatser som enligt ho-
nom kan bidra till att såväl det förebyggande ar-
betet mot ohälsan som rehabiliteringen av de
långtidssjuka effektiviseras. Enligt utredaren bör
bl.a. en förlängd sjuklöneperiod samt en för-
stärkt ställning för företagshälsovården prövas.

Regeringen avser att tillsammans med arbets-
marknadens parter finna vägar som underlättar
både förebyggande av skador och sjukdomar i
arbetet och rehabilitering av de långtidssjuka.
Dessutom bör vikten av ett ökat arbetsgivaran-
svar lyftas fram i syfte att minska antalet sjuk-
skrivna och därigenom minska kostnaderna.

För att de långtidssjuka skall kunna få en rim-
lig möjlighet till återgång till arbete krävs särskil-
da insatser. Således avser regeringen att i samar-
bete med de offentliga arbetsgivarna genomföra
försök att förbättra det förebyggande arbetsmil-
jöarbetet och minska sjukfrånvaron och öka
återgången till arbete.

Vidare avser regeringen att föreslå att 100 mil-
joner kronor avsätts för att motverka långtids-
sjukskrivningar.

En annan viktig arbetslivsreform rör arbets-
skadeförsäkringen. Regeringen föreslår att ar-
betsskadeförsäkringen tillförs en halv miljard
kronor 2002 och en miljard kronor per år fr.o.m.
2003. Reformen tar sikte på att bl.a. förändra be-
visreglerna för att få arbetsskadeersättning.

Det finns en omfattande kritik mot dagens
bevisregler med innebörden att det är svårt att
bevisa att en viss sjukdom eller skada är arbets-
skada i det individuella fallet. Bland annat tyder
en del på att kvinnor har det svårare än män att
få arbetsskador godkända. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen med förslag om refor-
mering.

Sverige skall vara ett land med låg brottslighet.
Orsakerna till brott måste bekämpas genom in-
vesteringar i bra social och ekonomisk välfärd
och goda möjligheter till utbildning och utveck-

31

PROP. 2000/01:100

ling för alla människor. Samtidigt måste befintlig
brottslighet bekämpas med kraft. Alla har rätt att
känna trygghet mot brott.

Polis och rättsväsende ska ha rimliga resurser
för att kunna sköta sitt uppdrag. Den kraftiga
ökningen av resurserna till rättsväsendet fortsät-
ter därför. Enligt tidigare beslut och nu föreslag-
na åtgärder tillförs rättsväsendet 2,3 miljarder
kronor under en treårsperiod. Aven skatte- och
tullväsendet föreslås tillföras ökade medel.

1.6.6 En politik för boende

Bostaden är en viktig del av välfärden. Kärnan i
den sociala bostadspolitiken är att alla skall ha
rätt till en god bostad till ett rimligt pris, med
modern utrustning och av den storlek som mot-
svarar familjens behov.

För att klara en god tillväxt, undvika flask-
halsar och för att tillfredsställa ett ökat behov av
bostäder behöver bostadsbyggandet i områden
med bostadsbrist öka. Särskilt gäller det hyres-
bostäder till rimliga kostnader.

Regeringen föreslår därför ett tidsbegränsat
investeringsbidrag på 2,5 miljarder kronor under

Tabell 1.12 Biståndet

Miljarder kronor

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Procent av BNI

07

07

0,705

0,72

0,73

0,74

0.81

0,86'

Biståndsramen

12

12

13

14

16

17

19

21

1 Därutöver tillförs 200 miljoner kronor.

Regeringen föreslår nu att biståndet år 2004 skall
höjas till 0,86 procent av BNI, därutöver tillförs
biståndet 200 miljoner kronor. Därmed tas ännu
ett betydande steg mot enprocentsmålet.

Regeringen föreslår även att samarbetspro-
grammet med Central- och Östeuropa perma-
nentas från 2004 på en nivå om 400 miljoner
kronor per år. Samarbetet med Central- och
Östeuropa har pågått sedan 1989 i form av tre-
åriga tidsbegränsade program och har varit fram-
gångsrikt.

1.7 Rättvisa skatter

Skatternas främsta syfte är att finansiera välfär-
den. För att kunna erbjuda alla en bra skola, vård
och omsorg måste skatterna vara relativt höga.
Ytterst är det medborgarnas vilja att betala för en
gemensam välfärd som bestämmer skattenivån.

fem år. Syftet är att uppnå en ökad produktion
av främst små och medelstora hyresbostäder
som kan efterfrågas av ungdomar och mindre
hushåll. Vid utformningen av bidraget bör beak-
tas önskemålen om skälig produktionskostnad
och skälig boendekostnad samt att lägenheterna
förmedlas i samarbete med kommunerna. Det är
viktigt att ekologiska aspekter beaktas.

Regeringen föreslår att nuvarande anslag för
radonsanering ökas med 13 miljoner kronor
2002 och 26 miljoner kronor per år fr.o.m. 2003.

1.6.7 Internationell solidaritet

Regeringen har ambitionen att Sverige åter skall
uppnå enprocentsmålet för biståndet när de
statsfinansiella förutsättningarna för detta före-
ligger.

I år ökar biståndet med 1,6 miljarder kronor.
Nästa år höjs biståndet med ytterligare 0,7 mil-
jarder kronor. År 2002 ökar biståndets andel av
bruttonationalinkomster (BNI) från 0,73 pro-
cent till 0,74 procent. 2003 ökar andelen ytterli-
gare till 0,81 procent.

Ett välfärdssamhälle är inte starkare än den
grund det står på i form av skattefinansiering.
Utvecklingen under början av 1990-talet visar
tydligt effekten av vad ofinansierade skattesänk-
ningar och utgiftsökningar medför.

Utformningen av skattesystemet har stor be-
tydelse. Ur rättvisesynpunkt är det rimligt att
den som har större inkomster också bidrar med
en högre andel av sin inkomst i skatt. Skatt efter
bärkraft är en grundläggande princip i ett väl-
färdssamhälle. Skattepolitiken är rätt använd ett
viktigt verktyg för att minska klassklyftorna i
samhället.

Skattepolitiken kan också användas som
styrmedel. Gröna skatter på till exempel energi
kan snabba på omställningen av Sverige till ett
ekologiskt hållbart samhälle.

Därutöver måste skattesystemet kontinuerligt
analyseras och utvärderas utifrån hur skatterna i
kombination med offentliga trygghetssystem

32

PROP. 2000/01:100

påverkar människors olika val i livet. När vi går
emot en utveckling där allt färre i aktiv ålder ska
försörja allt fler pensionärer är det till exempel
viktigt att analysera hur människors vilja att ar-
beta, spara och utbilda sig påverkas av skatter
och bidrag.

Internationaliseringens betydelse

Den fortgående internationaliseringen ställer det
svenska skattesystemet inför betydande utma-
ningar. Kunskaperna om hur de svenska skatte-
baserna påverkas av en alltmer internationalise-
rad omvärld är dock låga och behöver förbättras.
Regeringen har därför tillsatt en utredning för
att analysera internationaliseringens betydelse
för olika skattebaser.

Därutöver är det viktigt att ta politiska initia-
tiv till samarbete mellan länder för att undvika
skadlig skattekonkurrens. Av denna anledning
bedriver regeringen ett aktivt arbete i bl.a. EU. I
november uppnåddes en första överenskommel-
se om en gemensam syn på beskattningen av
sparande. Den innebär att alla medlemsländer
antingen ska ta ut källskatt eller lämna upplys-
ningar om EU-medborgares banktillgodohavan-
den från 2003. Under Sveriges ordförandeskap
har EU påbörjat förhandlingar med andra länder
utanför EU för att undvika skatteflykt.

Denna överenskommelse visar att det är möj-
ligt att samarbeta politiskt mellan länder för att
lösa en del av de utmaningar som internationali-
seringen medför.

Sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare

Under mandatperioden har regeringen inlett en
inkomstskattereform, som syftar till att sänka
skatterna för framförallt låg- och medelinkomst-
tagare. Denna reform har möjliggjorts tack vare
en god ekonomisk utveckling där arbetslösheten
har pressats tillbaka.

Två steg av inkomstskattereformen har nu ge-
nomförts genom att en skattereduktion har in-
förts som kompenserar för 50 procent av egen-
avgifterna. Förutom att öka köpkraften för
medborgarna bidrar denna reform till att minska
marginaleffekterna och därmed stimulera till ett
ökat utbud av arbete. Dessutom har den bra för-
delningspolitisk profil då egenavgifterna utgör

en tyngre börda för låg- och medelinkomstta-
garna.

Regeringen avser att i budgetpropositionen
hösten 2001 göra en bedömning av det samhälls-
ekonomiska utrymmet för sänkta skatter på för-
värvsinkomster för 2002 och framåt.

Fastighetstaxering

Fastighetsskatten är en del av kapitalbeskatt-
ningen och är en viktig inkomstkälla för staten.
Den beräknas i år ge intäkter på 23 miljarder
kronor som bidrar till att finansiera den offentli-
ga välfärden.

Fastighetsbeskattningens utformning har ana-
lyserats av Fastighetsbeskattningskommittén.
Kommitténs slutbetänkande har remissbehand-
lats och regeringen fortsätter beredningen av de
olika förslagen.

Uttaget av fastighetsskatt har genom en rad
beslut de senaste åren begränsats. Taxeringsvär-
dena har i princip varit oförändrade sedan 1997.
Dessutom sänktes skattesatsen 1998 från 1,7 till

1,5 procent. För bostadshyreshusen har skatte-
satsen sänkts ytterligare till 1,2 procent under
2000.

De senaste åren har priserna på villor och and-
ra bostäder ökat kraftigt på många håll i Sverige.
I år kommer taxeringsvärdena till följd av detta
att stiga kraftigt i de områden där huspriserna
har stigit som mest. För att minska effekterna av
de höga taxeringsvärdena har riksdagen beslutat
om att sänka skatten på småhus från 1,5 till 1,2
procent och skatten på hyreshus från 1,2 till 0,7
procent. De minskade skattesatserna medför att
statens inkomster av fastighetsskatten 2001 för-
blir på 2000 års nivå.

Resultatet blir att ungefär hälften av svenskar-
na får lägre skatt på sitt boende medan den andra
hälften får höjd skatt. Den största skattehöj-
ningen sker i tillväxtregioner medan den största
skattesänkningen sker i glesbygdsregioner.

För att undvika att personer med låg inkomst
som bor i attraktiva områden skall drabbas har
regeringen aviserat en begränsningsregel. Försla-
get är för närvarande på remiss. Det innebär att
hushåll i normala inkomstlägen inte skall behöva
betala mer än 5 procent av sin inkomst i fastig-
hetsskatt. Förslaget avses gälla retroaktivt från
den 1 januari i år.

33

PROP. 2000/01:100

Övrigt

I budgetpropositionen för år 2001 föreslogs att
beskattningen av arbetsmaskiner skall ses över.
Regeringen avser därför att låta den tidigare avi-
serade utredningen om en översyn av vägtrafik-
beskattningen med förtur göra en översyn av
denna fråga under 2001.

1.8 Ett ekologiskt hållbart Sverige

Sverige skall vara ett mönsterland för en ekolo-
giskt hållbar utveckling. Målet är ett ekologiskt
hållbart Sverige. Omvandlingen av Sverige om-
fattar alla politikområden. Med en framåtsyftan-
de sysselsättnings-, skatte-, energi- och miljöpo-
litik kan Sverige bli det första landet som bygger
det ekologiskt hållbara samhället.

Regeringen föreslår nu en rad åtgärder för att
ytterligare öka takten i den ekologiska omställ-
ningen:

Regeringen kommer under våren 2001 att
lämna förslag till hur de av riksdagen före-
slagna miljökvalitetsmålen skall uppnås. Med
anledning av de insatser som kommer att fö-
reslås i propositionen förstärks miljöområ-
det med 1,5 miljarder kronor 2004 genom
att tidigare satsningar inom utgiftsområde 20
förlängs och nya resurser tillförs.

Dessutom görs stora satsningar på marksa-
nering och biologisk mångfald. År 2002 till-
förs ytterligare 325 miljoner kronor, 2003
275 miljoner kronor och 2004 ca 825 miljo-
ner kronor.

140 miljoner kronor per år avsätts under
åren 2002-2003 och 160 miljoner kronor
2004 för forskning om biologisk mångfald
och ekologiskt hållbar utveckling.

Ett klimatinvesteringsprogram inrättas och
tillförs 400 miljoner kronor 2004 för stöd till
investeringar som leder till minskade koldi-
oxidutsläpp och som främjar energihushåll-
ning.

En ny djurskyddsmyndighet införs. Dessut-
om ges centrala försöksdjursnämnden ytter-
ligare medel för att bevilja stöd till forsk-
ningsprojekt som främjar utvecklingen av
alternativa metoder.

Omställningen av energisystemet intensifie-
ras genom prioriterade satsningar på ny tek-
nik, bl.a. i form av nya samverkansprogram
med näringslivet avseende vindkraft för el-
produktion och biogas för fordonsdrift.

Resurserna till biotopskydd ökas.

Statens livsmedelsverk ges ökade resurser för
en central kontroll av genmodifierade livs-
medel.

Resurser tillförs för att främja användandet
av ekologiska livsmedel.

Regeringen aviserade i regeringsförklaringen
hösten 2000 att de så kallade gödselskatterna -
skatt på bekämpningsmedel och kväve i handels-
gödsel - kommer att återföras till jordbruksnär-
ingen i lämplig form. Regeringen avser att ta upp
ytterligare diskussioner med näringen och EU-
kommissionen om hur återföringen skall ske.

Gröna nyckeltal

Sedan 1999 års ekonomiska vårproposition re-
dovisas gröna nyckeltal som ett komplement till
de ekonomiska nyckeltalen. Syftet med gröna
nyckeltal är att spegla den nationella utveckling-
en för viktiga miljöproblem på ett enkelt och in-
formativt sätt.

Under senare hälften av 1990-talet har den to-
tala energianvändningen ökat till följd av den
återhämtning och tillväxt av ekonomin som ägt
rum. Till stor del beror variationer i energian-
vändningen mellan enstaka år på konjunktur-
svängningar samt temperaturskillnader och and-
ra väderleksvariationer. Över tiden har det skett
en successiv energieffektivisering uttryckt i ter-
mer av energianvändning relaterad till BNP.

Till följd av energieffektivisering, strukturom-
vandling inom industrin, ökad användning av
förnybar energi och utbyggnad av kärnkraften
minskade koldioxidutsläppen under 1980-talet.
Under 1990-talet har utsläppen ökat något bl.a.
beroende på ökade transporter. Räknat per invå-
nare har Sverige alltjämt bland de lägsta koldiox-
idutsläppen inom OECD.

Under hösten 2001 planerar regeringen att
lägga en klimatproposition med bl.a. nya mål för
de klimatpåverkande utsläppen. Vid slutet av
1990-talet låg utsläppen, inklusive bunkring för
internationell luft- och sjöfart, över 1990 års

34

PROP. 2000/01:100

nivå. Skillnaden är dock mindre om utsläppen
räknas exklusive bunkring.

Sedan 1980 har utsläppen av svaveldioxid
minskat kraftigt. Riksdagens mål om en 80-
procentig minskning mellan 1980 och 2000 ser
därmed ut att nås med god marginal. Utsläppen
av kväveoxider har också minskat under 1980-
och 1990-talen, dock inte i samma omfattning.
De främsta orsakerna till minskningen av de för-
surande utsläppen är bättre reningsteknik, ökad
energihushållning, minskat svavelinnehåll i olja
och övergång från olja till el. Nya mål för de för-
surande utsläppen håller på att tas fram för peri-
oden fram till år 2010 i samband med regering-
ens miljömålsproposition. Till följd av redan
fattade beslut bedöms de svenska försurande ut-
släppen fortsätta att minska.

Tabell 1.13 Gröna nyckeltal

Energianvändning (TWh respektive Wh/kr)

1980

1985

1990

1995

1999

Total användning1

439

443

437

469

475

Energieffektivitet2

327

301

263

274

249

Utsläpp till luft (tusentals ton)3

1980

1985

1990

1995

1999*

Klimatpåverkan

Koldioxid

82 438   67 587

59 650

63 475

63 560

Försurning

Svaveldioxid

508

266

136

94

80

Kväveoxider

448

426

388

354

302

Belastning på haven (tusentals tonf

1987       1990

1992

1995

1998

Övergödning

Fosfor

5,8

4,6

4,2

4,8

4,9

Kväve

148,2

122,9

132,5

134,5

152,6

Påverkan på luftkvalitet (mikrogram per kubikmeter)

^_J992^93^^95_^W97_^998^99_1999^00

Bensen5____________4,3-10,4   2,4-6,2    1,9-5,1    1,9-4,9    1,4-3,5

1 Total energianvändning exklusive energiomvandlingsförluster i kärnkraftverk.

2 Energieffektiviteten mäts som total energianvändning i relation till BNP i fasta
priser.

Inkluderar bunkring för internationell luft- och sjöfart, skiljer sig därför något i
förhållande till redovisningen inom ramen för den internationella klimatkonven-
tionen och konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar.
‘ Data tas fram vartannat år, vilket innebår att data för 1999 inte finns.

5 Bensenhalt i luften, vinterhalvårsmedelvärden i olika tätorter (11, 24, 25, 31,
resp. 39 orter).

* Uppgifterna är inte jämförbara med tidigare år p.g.a. en översyn av beräk-
ningsmetodiken. Beräkningar av utsläpp med den nya metodiken för åren 1990—
1998 pågår och kommer att redovisas senare under våren 2001.

Källor: Statens energimyndighet, Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån

Under år 2000 har beräkningsmetodiken för ut-
släpp till luft setts över. Översynen innebar att
värden har justerats och på grund av detta kan
inte direkta jämförelser göras mellan 1999 och
tidigare år. Beräkningar av utsläpp 1990 till 1998

med den nya metodiken pågår och kommer att
offentliggöras under våren 2001.

Fram till mitten av 1990-talet minskade be-
lastningen på haven av fosfor och kväve. Den to-
tala belastningen har därefter ökat något, trots
att utsläppen från punktkällor har fortsatt att
minska. Detta förklaras huvudsakligen av ökad
nederbörd. Några nya uppgifter för belastningen
på haven av fosfor och kväve finns inte att tillgå
för 1999, då statistiken endast tas fram vartannat
år.

Under 1990-talet har luftkvaliteten i tätorter
förbättrats markant. Den genomsnittliga ben-
senhalten 1999/00 har mer än halverats jämfört
med 1992/93 års nivå. Under vinterhalvåret lig-
ger den dock fortfarande över lågrisknivån i alla
tätorter där mätningar genomförs.

Regeringen avser under 2001 lämna förslag till
delmål och åtgärder för att uppnå de femton
fastställda miljökvalitetsmålen. Regeringen avser
att föreslå ett uppföljningssystem där riksdagen
regelbundet får en redovisning av arbetet med att
nå miljökvalitetsmålen i form av indikatorer och
gröna nyckeltal.

Resurseffektiviseringsutredningen lade fram
sitt betänkande vid årsskiftet (SOU 2001:2). Be-
tänkandet remissbehandlas under våren.

Utöver det arbete på miljöområdet som äger
rum inom Regeringskansliet utarbetar Statistiska
centralbyrån för närvarande ett indikatorsystem
för alla dimensioner i begreppet hållbar utveck-
ling. En första rapport kommer i maj 2001 och i
de fall det är möjligt kommer indikatorerna att
knyta an till de svenska miljökvalitetsmålen.

1.9 Ett Sverige för alla

Ekonomisk tillväxt är en förutsättning, men ing-
en garanti, för ökad rättvisa. Tillväxten är nöd-
vändig för att skapa utvecklingsmöjligheter och
arbete. Men för att minska klyftorna i samhället
behövs en aktiv rättvisepolitik.

Målet är att människors livsval inte skall be-
gränsas av deras bakgrund och kön. Fördel-
ningspolitiken inriktas därför på att minska klyf-
torna och antalet ekonomiskt marginaliserade.
Alla ska ha samma rätt och möjlighet till vård,
utbildning och omsorg.

Alla former av diskriminering i samhället mås-
te upphöra. Invandrare, flyktingar och de som
bott i Sverige i många generationer ska ges likar-

35

PROP. 2000/01:100

tade livschanser. Barnen i skolan skall ges stöd så
att klass- eller etnisk bakgrund inte avgör skolre-
sultaten. Arbetsplatser är ett av de sammanhang
som kan bidra till förståelse, respekt och ömse-
sidig integration mellan människor. Därför är
det för de flesta utländska vuxna avgörande att få
ett jobb.

De invandrare som kommer till Sverige måste
ha möjligheter bli fullt delaktiga i samhället.
Strukturer och system som finns inom olika
samhällsområden kan förbättras i detta syfte.
Regeringen har därför tagit initiativ till ett arbete
för att öka förutsättningarna för en långsiktigt
hållbar integration. Inom bl.a. utbildnings- och
arbetsmarknadsområdet pågår nu en rad olika
insatser för att öka invandrarnas möjligheter att
delta i arbetslivet som t.ex. förbättrad introduk-
tion och svenskundervisning, kompletteringsut-
bildning, validering av utländsk yrkeskompetens
m.m.

Även samverkan mellan myndigheter som har
särskild betydelse för integrationen skall förstär-
kas och effektiviseras.

De senaste åren av ekonomisk tillväxt har ett
antal reformer genomförts syftande till rättvisa.
An finns dock stora utmaningar kvar. Barnfamil-
jer och särskilt ensamstående föräldrar, ungdo-
mar och invandrare har det fortfarande relativt
sett sämre ställt än i början av 90-talet. Årets
vårproposition innehåller därför ytterligare ett
steg för att förbättra levnadsvillkoren för dessa
grupper.

En politik för ökad rättvisa måste vara lång-
siktig och aktiv. Den måste motverka de struk-
turella faktorer som gör att vissa samhällsgrup-
per har större tillgång än andra till utbildning,
höga inkomster och en god välfärd. Det är fort-
farande betydligt vanligare att barn till föräldrar
med högre utbildning studerar vidare, än att barn
till föräldrar med lägre utbildning gör det. Reger-
ingens satsningar på ökat antal högskoleplatser
och ett reformerat studiemedelssystem syftar till
att bryta det mönstret.

Aven under saneringsåren valde regeringen att
satsa resurser på att utöka antalet utbildnings-
platser i kunskapslyftet på högskolor och univer-
sitet. Nu ger det resultat i form av höjd allmän
utbildningsnivå och stigande sysselsättning. Ut-
bildning och kunskaper har blivit jämnare förde-
lade i Sverige. Detta är särskilt viktigt i en tid där
kravet på kunskaper och färdigheter ökar och
där den snabba teknologiska utvecklingen driver
upp efterfrågan på personer med hög utbildning.

Den ekonomiska politikens inriktning mot
full sysselsättning motverkar orättvisor och klyf-
tor i samhället. Långtidsarbetslöshet skapar mar-
ginalisering och maktlöshet. Ett högt ohälsotal
innebär ett oacceptabelt utanförskap. När stora
grupper står utanför arbetsmarknaden under
långa perioder minskar jämlikheten. Full syssel-
sättning är ett av de effektivaste medlen att öka
rättvisan.

Under den senare delen av 90-talet ökade lö-
nespridningen något, efter att ha minskat något
sedan mitten av 70-talet. Under den ekonomiska
krisen i början av 90-talet marginaliserades vissa
grupper, men Sverige har ändå lyckats bevara en
av de jämnaste inkomstfördelningarna bland
OECD-länderna.

För att minska klyftorna i samhället måste fat-
tigdomsfällor och utanförskap kraftigt motarbe-
tas. Regeringens långsiktiga strategi för att
minska marginaleffekterna gör att det lönar sig
bättre att studera och arbeta. Därmed är risken
mindre för att människor fastnar i socialbidrags-
beroende och långtidsarbetslöshet. I år ges barn
till arbetssökande rätt till förskoleverksamhet.
Beslut har fattats om en maxtaxa i förskoleverk-
samheten och skolbarnomsorgen. Samtidigt har
marginalskatterna sänkts genom en höjning av
den nedre skiktgränsen för statlig skatt och en
kompensation för egenavgifterna har påbörjats.
Ett arbete för att minska marginaleffekterna i de
familjeekonomiska stöden pågår.

I den fördelningspolitiska redogörelsen (bila-
ga 4) visas att den ökade spridningen av faktor-
inkomster under 1990-talet har motverkats av
skatters och bidrags omfördelande effekt. Den
ekonomiska utvecklingen medför dessutom yt-
terligare en kraftig förbättring av de genomsnitt-
liga inkomsterna för personer i förvärvsaktiva
åldrar.

Marginaleffekterna minskar successivt efter
1996 men är fortfarande höga för många hushåll.
Den ekonomiska utvecklingen med minskad ar-
betslöshet och minskad omfattning av socialbi-
drag och bostadsbidrag bidrar till lägre marginal-
effekter. De åtgärder som vidtagits i skatte- och
bidragssystemen efter år 1998 bidrar starkt till
att marginaleffekterna minskar. Den enskilda åt-
gärd som haft störst betydelse är den hittills
genomförda skattereduktionen för att kompen-
sera för löntagarnas egenavgifter.

36

PROP. 2000/01:100

Fördelningspolitisk analys

När alla personer delas in i 10 lika stora grupper
(decilgrupper) med hänsyn till inkomsterna kan
förändringen för de med lägst standard, näst
lägst standard och så vidare till de med högst
standard visas. I decil 1 finns de med lägst stan-
dard. I decil 10 finns de med högst standard. De
reformer som införs från årsskiftet eller som nu
föreslås för kommande år har en gynnsam för-
delningspolitisk profil vilket framgår av diagram
1.5. Den sammanlagda effekten av maxtaxan i
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg, pap-
pamånad, kontaktdagar och höjd garantinivå i
föräldraförsäkringen, höjt golv och tak i arbets-
löshetsförsäkringen, studiebidrag i 10 månader,
äldreförsörjningsstöd för invandrare som inte
har 40 bosättningsår innan pensionering samt
ökat bostadstillägg för pensionärer är positiv för
framför allt personer med låga inkomster och
medelinkomsttagare. Förslagen gynnar kvinnor
mer än män.

Diagram 1.5 Förändring för inkomstgrupper till följd av änd-
rade regler

Procentuell förändring

Inkomstgrupper (deciler)

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementens beräkningar

Oiagram 1.6 Förändringar för kvinnor och män till följd av
ändrade regler__________________________________________

Procentuell förändring

Förslag till
riksdagsbeslut

PROP. 2000/01:100

2 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

såvitt avser den ekonomiska politiken och utgifts-
taket

1.   godkänner de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som regeringen för-
ordar (kapitel 1),

2.   fastställer målet för det finansiella sparandet
i den offentliga sektorn till 2,0 procent av
bruttonationalprodukten för år 2004 (av-
snitt 4.1.3),

3.   fastställer utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av stats-
budgeten för år 2004 till 877 miljarder kro-
nor (avsnitt 4.1.1),

4.   godkänner den preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för åren 2002-
2004 enligt tabell 6.5 som riktlinje för
regeringens budgetarbete,

5.   godkänner beräkningen av de offentliga ut-
gifterna för åren 2002-2004 (avsnitt 4.1.2),

6.   godkänner den föreslagna ändringen av än-
damål och verksamheter som skall innefat-
tas i utgiftsområde 1 Rikets styrelse respek-
tive utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan (avsnitt 6.4.2),

7.   godkänner den föreslagna ändringen av än-
damål och verksamheter som skall innefat-
tas i utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning respektive utgiftsområde
14 Arbetsliv (avsnitt 6.4.2),

8.   godkänner den föreslagna ändringen av än-
damål och verksamheter som skall innefat-
tas i utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och

uppbörd respektive utgiftsområde 4 Rätts-
väsendet (avsnitt 6.4.2),

9.   godkänner den föreslagna ändringen av än-
damål och verksamheter som skall innefat-
tas i utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård respektive utgiftsområde 22
Kommunikationer (avsnitt 6.4.2),

10.  antar regeringens förslag till lag om ändring
i riksdagsordningen (avsnitt 3.1 och avsnitt
6.4.2),

såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 2001

11.  antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1996:506) om överlåtelse av en för-
valtningsuppgift till en övervakningskom-
mitté m.m. (avsnitt 3.2 och 8.1.17),

12.  antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1997:756) om tilldelning av
spårkapacitet (avsnitt 3.3 och 8.1.20),

13.  bemyndigar regeringen att för budgetåret
2001 besluta om krediter för myndigheters
räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett
belopp av 16 900 000 000 kronor (avsnitt
8.1),

14.  bemyndigar regeringen att för budgetåret
2001 besluta om lån i Riksgäldskontoret för
investeringar i anläggningstillgångar som
används i statens verksamhet intill ett be-
lopp av 20 300 000 000 kronor (avsnitt 8.1),

15.  godkänner den föreslagna ändringen av reg-
lerna för presstöd (avsnitt 8.1.1),

16.  godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 2 Samhällsekono-

41

PROP. 2000/01:100

mi och finansförvaltning uppförda raman-
slaget 2:9 Bidrag till kapitalet i Europeiska
utvecklingsbanken (avsnitt 8.1.2),

17.  bemyndigar regeringen att överta aktierna i
Vasallen AB genom utdelning eller annat
förfarande (avsnitt 8.1.2),

18.  bemyndigar regeringen att avveckla Bri-
singen Holding AB (avsnitt 8.1.2),

19.  bemyndigar regeringen att meddela före-
skrifter om avgifter för ansökan om uppe-
hålls- och arbetstillstånd enligt de riktlinjer
som föreslås (avsnitt 8.1.5),

20.  godkänner den förslagna användningen av
det under utgiftsområde 6 Totalförsvar
uppförda ramanslaget 6:4 Funktionen Civil
ledning (avsnitt 8.1.6),

21.  godkänner förslaget till ny investeringsplan
för Kustbevakningen för perioden 2001-
2004 (avsnitt 8.1.6),

22.  bemyndigar regeringen att under år 2001,
såvitt avser det under utgiftsområde 9 Häl-
sovård, sjukvård och social omsorg uppför-
da ramanslaget 16:3 Statsbidrag till vårdar-
tjänst m.m., ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare gjorda åtaganden in-
nebär utgifter på högst 90 000 000 kronor
efter år 2001 (avsnitt 8.1.9),

23.  bemyndigar regeringen att under 2001, så-
vitt avser det under utgiftsområde 9 Hälso-
vård, sjukvård och social omsorg uppförda
ramanslaget 17:1 Stimulansbidrag och åtgär-
der inom äldrepolitiken, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare gjorda
åtaganden innebär utgifter på högst
60 000 000 kronor efter år 2001 (avsnitt

8.1.9) ,

24.  godkänner den föreslagna användningen av
medel i folkpensioneringsfonden (avsnitt

8.1.10) ,

25.  godkänner regeringens förslag i fråga om
erbjudande av plats inom aktivitetsgarantin
(avsnitt 8.1.12),

26.  bemyndigar regeringen att under år 2001,
såvitt avser det under utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande föreslagna nya ramanslaget 31:12
Investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbo-
städer, besluta om stöd som inklusive tidi-
gare gjorda åtaganden innebär utgifter på

högst 1 300 000 000 kronor under åren
2002-2004 (avsnitt 8.1.16),

27.  godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 19 Regional ut-
jämning och utveckling uppförda ramansla-
get 33:4 Ersättning för nedsättning av social-
avgifter (avsnitt 8.1.17),

28. bemyndigar regeringen att för 2001 ge
Affärsverket svenska kraftnät de
finansiella befogenheter som föreslås
(avsnitt 8.1.19),

29.  godkänner att ansvaret för delfunktionen
Landsvägstransporter i det civila försvaret
förs över från Överstyrelsen för civil bered-
skap till Vägverket (8.1.20),

30. godkänner den föreslagna användningen
av den av riksdagen fastställda låneramen
för Göteborgsöverenskommelsen (avsnitt
8.1.19),

31.  bemyndigar regeringen att låta Vägverket
ta upp lån i Riksgäldskontoret intill ett
belopp av 100 000 000 kronor för att in-
leda utbyggnaden av väg E6 del Högdal -
Nordby (avsnitt 8.1.20),

32. bemyndigar regeringen att vidta de åt-
gärder i fråga om aktieägartillskott till
Svensk-Danska Broförbindelser AB:s
(Svedab) som föreslås (avsnitt 8.1.20),

33. godkänner den förslagna användningen av
den av riksdagen för år 2001 beslutade lå-
neramen i Riksgäldskontoret för Banver-
kets investeringar (avsnitt 8.1.20),

34.  godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar
uppförda ramanslaget 43:1 Statens jord-
bruksverk och redovisningen av djurregis-
teravgifter (avsnitt 8.1.21),

35.  godkänner den föreslagna användningen av
det under utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar
uppförda ramanslaget 43:5 Arealersättningar
och djurbidrag m. m. (avsnitt 8.1.21),

36.  bemyndigar regeringen att under 2001 iklä-
da staten betalningsansvar intill ett belopp
av högst 175 000 000 000 kronor för ex-
portkreditgarantier (avsnitt 8.122),

37.  för budgetåret 2001 godkänner ändrade
ramar för utgiftsområden samt anvisar änd-

42

PROP. 2000/01:100

rade och nya anslag i enlighet med specifi-
kation i tabell 2.1.

43

PROP. 2000/01:100

|Tabell 2.1 Specifikation av ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och nya anslag för budgetåret 2001

Tusental kronor

UTGIFTSOMRÅDE

ANSLAGS-
NUMMER

BELOPP ENLIGT
STATSBUDGETEN
2001

FÖRÄNDRING AV

RAM/ANSLAG

NY RAM/

NY ANSLAGSNIVÅ

1

Rikets styrelse

5 316 203

29 050

5 345 253

45:1

Sametinget, ramanslag

14 703

1 600

16 303

46:1

Allmänna val, ramanslag

25 000

1 400

26 400

46:5

Valmyndigheten, ramanslag

Nytt

3 450

3 450

90:5

Regeringskansliet m.m., ramanslag

3 269 649

22 600

3 292 249

2

Samhällsekonomi och finansförvaltning

1 307 655

3 700

1 311 355

1:6

Statistiska centralbyrån, ramanslag

376 303

3 700

380 003

2:2

Finansinspektionen, ramanslag

130 186

6 300

136 486

2:4

Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, ramanslag

256 402

-2 300

254 102

2:7

Avgift för Stadshypotekskassans grundfond, ramanslag

9 400

-4 000

5 400

3

Skatteförvaltning och uppbörd

6 206 948

-2 700

6 204 248

3:1

Riksskatteverket, ramanslag

442 682

-3 450

439 232

3:2

Skattemyndigheterna, ramanslag

4 593 878

750

4 594 628

4

Rättsväsendet

23 973 166

773 000

24 746 166

4:1

Polisorganisationen, ramanslag

12 298 318

770 000

13 068 318

4:6

Kriminalvården, ramanslag

4 148 078

3 000

4 151 078

4:10

Brottsoffermyndigheten, ramanslag

16 852

3 000

19 852

4:11

Ersättning för skador på grund av brott, ramanslag

74 500

-3 000

71 500

5

Utrikesförvaltning och Internationell samverkan

2 908 385

11 400

2 919 785

5:1

Utrikesförvaltningen, ramanslag

1 816 068

11 400

1 827 468

6

Totalförsvar

46 530 105

-4 000

46 526 105

6:1

Förbandsverksamhet och beredskap m.m., ramanslag

18 266 092

703 700

18 969 792

6:2

Fredsfrämjande truppinsatser, ramanslag

1 000 762

81 000

1 081 762

6:3

Materiel, anläggningar samt forskning och teknikut-
veckling, ramanslag

23 314 833

-787 000

22 527 833

7:4

Statens räddningsverk: samhällets skydd mot olyckor,
ramanslag

555449

-1 700

553 749

7

Internationellt bistånd

14 966 011

-107 000

14 859 011

8:1

Biståndsverksamhet, reservationsanslag

13 603 884

-107 000

13 496 884

8

Invandrare och flyktingar

4 941 878

38 000

4 979 878

10:3

Kommunersättningar vid flyktingmottagande,
ramanslag

2 238 565

-200 000

2 038 565

12:1

Migrationsverket, ramanslag

446 031

27 000

473 031

12:2

Mottagande av asylsökande, ramanslag

1 039 335

168 000

1 207 335

12:4

Utlänningsnämnden, ramanslag

70 483

5 000

75 483

12:7

Från EU-budgeten finansierade insatser för
asylsökande, ramanslag

Nytt

38 000

38 000

9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

29 373 625

1 000

29 374 625

13:5

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag

23 407

-1 570

21 837

14:3

Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan, ramanslag

16 896

1 970

18 866

14:10

Alkoholsortimentsnämnden, ramanslag

401

-400

1

44

PROP. 2000/01:100

UTGIFTSOMRÅDE

ANSLAGS-
NUMMER

BELOPP ENLIGT
STATSBUDGETEN
2001

FÖRÄNDRING AV

RAM/ANSLAG

NY RAM/

NY ANSLAGSNIVÅ

10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

101 949 802

3 100 000

105 049 802

19:1

Sjukpenning och rehabilitering m.m., ramanslag

38 425 000

3 000 000

41 425 000

19:8

Allmänna försäkringskassor, ramanslag

5 049 296

100 000

5 149 296

11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

33 779 600

30 000

33 809 600

20:2

Efterlevandepensioner till vuxna, ramanslag

13 141 000

30 000

13 171 000

20:3

Bostadstillägg till pensionärer, ramanslag

10 264 000

-120 000

10 144 000

20:4

Delpension, ramanslag

177 600

120 000

297 600

13

Arbetsmarknad

63 030 635

-818 632

62 212 003

22:2

Bidrag tili arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd,
ramanslag

38 962 000

■474 864

38 487 136

22:3

Köp av arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader, ramanslag

5 761 086

-343 768

5 417 318

14

Arbetsliv

8 541 971

-19 000

8 522 971

1:2

Statliga tjänstepensioner m.m., ramanslag

7 500 000

-19 000

7 481 000

16

Utbildning och universitetsforskning

34 845 518

-150 000

34 695 518

25:5

Statens institut för handikappfrågor i skolan, raman-
slag

125 292

88 656

213 948

25:7

Specialskolemyndigheten och resurscenter, ramanslag

411 774

-73 656

338 118

25:8

Särskilda insatser på skolområdet, ramanslag

278 526

-15 000

263 526

25:10

Maxtaxa i barnomsorgen m.m.

150 000

-150 000

0

25:70

Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.,
ramanslag

362 066

-20 000

342 066

25:76

Centrala studiestödsnämnden, ramanslag

351 995

17 500

369 495

25:77

Överklagandemyndigheten, ramanslag

5 000

2 500

7 500

17

Kultur, medier, trossamfund och fritid

7 806 918

16 766

7 823 684

28:2

Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt
internationellt kulturarbete och samarbete, ramanslag

224 463

18916

243 379

28:14

Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska
språknämnden, obetecknat anslag

4 569

176

4 745

28:19

Bidrag till bild- och formområdet, ramanslag

29 234

74

29 308

28:29

Centrala museer: Stiftelser, obetecknat anslag

192 919

-514

192 405

28:31

Bidrag till vissa museer, obetecknat anslag

30 500

264

30 764

28:38

Stöd till trossamfund, ramanslag

50 750

-2 150

48 600

30:1

Stöd till idrotten, ramanslag

457 240

-400

456 840

30:4

Stöd till friluftsorganisationer, obetecknat anslag

13 000

400

13 400

18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

1 634 740

-513 000

1 121 740

21:1

Bostadsbidrag, ramanslag

4 760 000

-500 000

4 260 000

31:5

Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, raman-
slag

50 000

-10 000

40 000

31:12

Investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder,
ramanslag

Nytt

1 000

1 000

34:1

Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk håll-
barhet, ramanslag

1 364 500

-4 000

1 360 500

20

Allmän miljö- och naturvård

2 200 522

4 000

2 204 522

34:1

Naturvårdsverket, ramanslag

303 138

4 000

307 138

45

PROP. 2000/01:100

UTGIFTSOMRÅDE

ANSLAGS-
NUMMER

BELOPP ENLIGT
STATSBUDGETEN
2001

FÖRÄNDRING AV

RAM/ANSLAG

NY RAM/

NY ANSLAGSNIVÅ

22

Kommunikationer

24 690 313

-10 000

24 680 313

34:1

Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut m.m., ramanslag

203 077

20 000

223 077

36:1

Vägverket: Administration, ramanslag

1 044 730

-257 600

787 130

36:2

Väghållning och statsbidrag, ramanslag

13 662 925

230 000

13 892 925

36:3

Banverket: Administration, ramanslag

749 849

-2 400

747 449

36:8

Bidrag till sjöfarten, ramanslag

409 000

105 000

514 000

36:10

Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdel-
ning från AB Swedcarrier, ramanslag

140 000

-90 000

50 000

36:12

Rikstrafiken: Trafikupphandling, ramanslag

790 000

-15 000

775 000

23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

13 677 015

-10 500

13 666 515

25:1

Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag

1 199 121

1 000

1 200 121

26:1

Forskningsrådet för miljö, areella näringar och sam-
hällsbyggande: Forskning och kollektiv forskning, ram-
anslag

240 263

-6 000

234 263

42:1

Statens veterinärmedicinska anstalt, ramanslag

93 706

5 000

98 706

43:1

Statens jordbruksverk, ramanslag

300 456

-3 400

297 056

43:7

Räntekostnader för förskotterade arealersättningar
m.m., ramanslag

79 700

-2 100

77 600

43:16

Åtgärder inom livsmedelsområdet, ramanslag

25 000

-3 000

22 000

44:4

Stöd till jordbrukets rationalisering m.m., ramanslag

20 000

-2 000

18 000

24

Näringsliv

3 517 539

-56 240

3 461 299

26:2

Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling,
ramanslag

1 005 949

-89 960

915 989

38:1

Myndigheten för företagsutveckling: Förvaltningskost-
nader, ramanslag

183 537

20 000

203 537

38:6

Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig
forskning, ramanslag

4 924

4 000

8 924

38:10

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Bidrag
till riksmätplatser, ramanslag

13 947

2 700

16 647

38:12

Bidrag till standardisering, provnings och mätteknisk

FoU m.m., ramanslag

80 388

-1 000

79 388

38:14

Rymdverksamhet, ramanslag

535 809

-1 700

534 109

39:3

Exportfrämjande verksamhet, ramanslag

173 656

-5 000

168 656

39:5

Investeringsfrämjande, ramanslag

51 357

14 720

66 077

40:1

Marknadsdomstolen, ramanslag

5 112

500

5 612

40:2

Konsumentverket, ramanslag

92 972

-2 000

90 972

40:3

Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag

16 691

1 500

18 191

25

Allmänna bidrag till kommuner

99 362 633

140 280

99 502 913

91:1

Generellt statsbidrag till kommuner och landsting,
ramanslag

78 105 500

150 000

78 255 500

91:2

Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting, reservationsanslag

2 066 200

-9 720

2 056 480

Summa anslagsförändring på tilläggsbudget

2 455 124

46

Lagförslag

PROP. 2000/01:100

3 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

3.1 Förslag till lag om ändring av riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelserna 4.6.1-4.6.4, 4.6.6, 4.6.12,

4.6.13, 4.6.15 och 5.12.1 riksdagsordningen1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                     Föreslagen lydelse

4.6.12

Konstitutionsutskottet skall, ut-
över sina uppgifter enligt 4 §, bereda
ärenden om lagstiftning i konstitu-
tionella och allmänt förvaltnings-
rättsliga ämnen, ärenden om press-
eller partistöd, lagstiftning om radio,
television och film liksom andra
ärenden som angår yttrandefrihet,
opinionsbildning och religionsfrihet,
övriga ärenden om riksdagen, Riks-
dagens ombudsman och riksdagens
myndigheter utom Riksbanken och
Riksdagens revisorer, ärenden om
medgivande från riksdagen att väcka
talan mot riksdagsledamot eller att
ingripa i hans personliga frihet samt
ärenden av allmän betydelse för den
kommunala självstyrelsen.

Konstitutionsutskottet skall, ut-
över sina uppgifter enligt 4 §, bereda
ärenden om lagstiftning i konstitu-
tionella och allmänt förvaltnings-
rättsliga ämnen, ärenden om press-
eller partistöd, lagstiftning om radio,
television och film liksom andra
ärenden som angår yttrandefrihet,
opinionsbildning och religionsfrihet,
övriga ärenden om riksdagen, Riks-
dagens ombudsman och riksdagens
myndigheter utom Riksbanken och
Riksdagens revisorer, ärenden om
medgivande från riksdagen att väcka
talan mot riksdagsledamot eller att
ingripa i hans personliga frihet, ären-
den om Sveriges representation i ut-
landet samt ärenden av allmän bety-
delse för den kommunala
självstyrelsen.

1 Riksdagsordningen omtryckt 1995:272.

2 Senaste lydelse 1996:158.

49

PROP. 2000/01:100

Ärenden om anslag inom utgifts-
område 1. Rikets styrelse tillhör
konstitutionsutskottets beredning.

Finansutskottet skall, utöver sina
uppgifter enligt 5 § första stycket,
bereda ärenden om penning-, kre-
dit-, valuta- och statsskuldspolitiken,
kredit och fondväsendet, det affärs-
mässiga försäkringsväsendet samt
Riksdagens revisorer. Det skall vida-
re bereda ärenden av allmän betydel-
se för den kommunala ekonomin
samt ärenden om statlig statistik, re-
dovisning, revision och rationaliser-
ing, om statens egendom och upp-
handling i allmänhet och
förvaltningsekonomiska ärenden i
övrigt som icke rör enbart visst äm-
nesområde. Utskottet skall även be-
reda budgettekniska ärenden, grans-
ka beräkning av statens inkomster
samt sammanställa statsbudgeten.

Ärenden om anslag inom utgifts-
områdena 2. Samhällsekonomi och
finansförvaltning, 25. Allmänna bi-
drag till kommuner, 26. Statsskuld-
räntor m.m. samt 27. Avgiften till
Europeiska gemenskaperna tillhör
finansutskottets beredning.

Skatteutskottet skall, utöver sina
uppgifter enligt 5 § andra stycket,
bereda ärenden om taxering, upp-
börd och folkbokföring.

Ärenden om anslag inom utgifts-
område 3. Skatteförvaltning och
uppbörd tillhör skatteutskottets be-
redning.

Justitieutskottet skall bereda
ärenden som rör domstolarna, ar-

Ärenden om anslag inom utgifts-
område 1. Rikets styrelse tillhör
konstitutionsutskottets beredning.

.6.2’

Finansutskottet skall, utöver sina
uppgifter enligt 5 § första stycket,
bereda ärenden om penning-, kre-
dit-, valuta- och statsskuldspolitiken,
kredit och fondväsendet, det affärs-
mässiga försäkringsväsendet, samt
Riksdagens revisorer. Det skall vida-
re bereda ärenden av allmän betydel-
se för den kommunala ekonomin
samt ärenden om statlig personalpoli-
tik, statlig statistik, redovisning, revi-
sion och rationalisering, om statens
egendom och upphandling i allmän-
het och förvaltningsekonomiska
ärenden i övrigt som icke rör enbart
visst ämnesområde. Utskottet skall
även bereda budgettekniska ärenden,
granska beräkning av statens in-
komster samt sammanställa stats-
budgeten.

Ärenden om anslag inom utgifts-
områdena 2. Samhällsekonomi och
finansförvaltning, 25. Allmänna bi-
drag till kommuner, 26. Statsskuld-
räntor m.m. samt 27. Avgiften till
Europeiska gemenskaperna tillhör
finansutskottets beredning.

•6.34

Skatteutskottet skall, utöver sina
uppgifter enligt 5 § andra stycket,
bereda ärenden om taxering, upp-
börd och folkbokföring samt ären-
den som rör exekutionssväsendet.

Ärenden om anslag inom utgifts-
område 3. Skatt, tull och exekution
tillhör skatteutskottets beredning.

.6.45

Justitieutskottet skall bereda
ärenden som rör domstolarna, ar-

3 Senaste lydelse 1996:158.

4 Senaste lysclsc 1996:158.

5 Senaste lysclsc 1996:158.

50

PROP. 2000/01:100

rendenämnderna och hyresnämn-
derna, åklagarväsendet, polisväsen-
det, utsökningsväsendet, rätts-
medicinen och kriminalvården samt
ärenden rörande brottsbalken, rätte-
gångsbalken och lagar som ersätter
eller har nära samband med före-
skrifter i dessa balkar.

Ärenden om anslag inom utgifts-
område 4. Rättsväsendet tillhör justi-
tieutskottets beredning.

4

Utrikesutskottet skall bereda
ärenden om rikets förhållande till
och överenskommelser med andra
stater och mellanfolkliga organisa-
tioner, Sveriges representation i utlan-
det och bistånd till annat lands ut-
veckling samt ärenden i övrigt om
utrikes handel och internationellt
ekonomiskt samarbete, allt i den
mån ärendena icke tillhör annat ut-
skotts beredning.

Ärenden om anslag inom utgifts-
områdena 5. Utrikesförvaltning och
internationell samverkan samt 7. In-
ternationellt bistånd tillhör utrikes-
utskottets beredning.

4.

Trafikutskottet skall bereda ären-
den om järnvägar, post, telegraf, tele-
fon, vägar, vägtrafik, sjöfart, luftfart
och väderlekstjänst.

Ärenden om anslag inom utgifts-
område 22. Kommunikationer till-
hör trafikutskottets beredning.

4.

Miljö- och jordbruksutskottet
skall bereda ärenden om jordbruk,
skogsbruk, trädgårdsnäring, jakt och
fiske. Det skall även bereda ärenden
om kärnsäkerhet, naturvård samt
ärenden om miljövård i övrigt som

rendenämnderna och hyresnämn-
derna, åklagarväsendet, polisväsen-
det, rättsmedicinen och kriminal-
vården samt ärenden rörande
brottsbalken, rättegångsbalken och
lagar som ersätter eller har nära sam-
band med föreskrifter i dessa balkar.

Ärenden om anslag inom utgifts-
område 4. Rättsväsendet tillhör justi-
tieutskottets beredning.

.6.66

Utrikesutskottet skall bereda
ärenden om rikets förhållande till
och överenskommelser med andra
stater och mellanfolkliga organisa-
tioner, bistånd till annat lands ut-
veckling samt ärenden i övrigt om
utrikes handel och internationellt
ekonomiskt samarbete, allt i den
mån ärendena icke tillhör annat ut-
skotts beredning.

Ärenden om anslag inom utgifts-
områdena 5. Internationell samver-
kan och 7. Internationellt bistånd
tillhör utrikesutskottets beredning.

>.127

Trafikutskottet skall bereda ären-
den om järnvägar, post, telegraf, tele-
fon, vägar, vägtrafik, sjöfart och luft-
fart.

Ärenden om anslag inom utgifts-
område 22. Kommunikationer till-
hör trafikutskottets beredning.

:.138

Miljö- och jordbruksutskottet
skall bereda ärenden om jordbruk,
skogsbruk, trädgårdsnäring, jakt och
fiske samt väderlekstjänst. Det skall
även bereda ärenden om kärnsäker-
het, naturvård samt ärenden om mil-

Senaste lydelse 1996:158.

Senaste lydelse 1996:158.

Senaste lydelse 1998:734.

51

PROP. 2000/01:100

icke tillhör annat utskotts beredning.

Ärenden om anslag inom utgifts-
områdena 20. Allmän miljö- och na-
turvård samt 23. Jord- och skogs-
bruk, fiske med anslutande näringar
tillhör miljö- och jordbruksutskot-
tets beredning.

z

Arbetsmarknadsutskottet skall
bereda ärenden om arbetsmarknads-
politik, arbetsrätt, arbetstid, semes-
ter, arbetsmiljö, statlig personalpolitik
samt jämställdhet mellan kvinnor
och män i arbetslivet.

Ärenden om anslag inom utgifts-
områdena 13. Arbetsmarknad och
14. Arbetsliv tillhör arbetsmark-
nadsutskottets beredning.

jövård i övrigt som icke tillhör annat
utskotts beredning.

Ärenden om anslag inom utgifts-
områdena 20. Allmän miljö- och na-
turvård samt 23. Jord- och skogs-
bruk, fiske med anslutande näringar
tillhör miljö- och jordbruksutskot-
tets beredning.

6.15’

Arbetsmarknadsutskottet skall
bereda ärenden om arbetsmarknads-
politik, arbetsrätt, arbetstid, semes-
ter, arbetsmiljö samt jämställdhet
mellan kvinnor och män i arbetslivet.

Ärenden om anslag inom utgifts-
områdena 13. Arbetsmarknad och
14. Arbetsliv tillhör arbetsmark-
nadsutskottets beredning.

5.12.110

Statsutgifterna skall hänföras till
följande utgiftsområden: 1. Rikets
styrelse, 2. Samhällsekonomi och fi-
nansförvaltning, 3. Skatteförvaltning
och uppbörd, 4. Rättsväsendet, 5. Ut-
rikesförvaltning och internationell
samverkan, 6. Totalförsvar, 7.
Internationellt bistånd, 8. Invandrare
och flyktingar, 9. Hälsovård,
sjukvård och social omsorg, 10.
Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp, 11. Ekonomisk
trygghet vid ålderdom, 12.
Ekonomisk trygghet för familjer och
barn, 13. Arbetsmarknad, 14.
Arbetsliv, 15. Studiestöd, 16.
Utbildning och universi-
tetsforskning, 17. Kultur, medier,
trossamfund och fritid, 18. Sam-
hällsplanering bostadsförsörjning
och byggande, 19. Regional utjäm-
ning och utveckling, 20. Allmän mil-
jö- och naturvård, 21. Energi, 22.
Kommunikationer, 23. Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande
näringar, 24. Näringsliv, 25. Allmän-

Statsutgifterna skall hänföras till
följande utgiftsområden: 1. Rikets
styrelse, 2. Samhällsekonomi och fi-
nansförvaltning, 3. Skatt, tull och exe-
kution, 4. Rättsväsendet, 5. Tnterna-
tionell samverkan, 6. Totalförsvar, 7.
Internationellt bistånd, 8. Invandrare
och flyktingar, 9. Hälsovård, sjuk-
vård och social omsorg, 10. Ekono-
misk trygghet vid sjukdom och han-
dikapp, 11. Ekonomisk trygghet vid
ålderdom, 12. Ekonomisk trygghet
för familjer och barn, 13. Arbets-
marknad, 14. Arbetsliv, 15. Studie-
stöd, 16. Utbildning och universi-
tetsforskning, 17. Kultur, medier,
trossamfund och fritid, 18. Sam-
hällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande, 19. Regional utjäm-
ning och utveckling, 20. Allmän mil-
jö- och naturvård, 21. Energi, 22.
Kommunikationer, 23. Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande
näringar, 24. Näringsliv, 25. Allmän-
na bidrag till kommuner, 26. Stats-
skuldräntor m.m. och 27’. Avgiften

9 Senaste lydelse 2000:1062.

10 Senaste lydelse 2000:1062.

52

PROP. 2000/01:100

skuldräntor m.m. och 27. Avgiften till Europeiska gemenskaperna,
till Europeiska gemenskaperna.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2001 och tillämpas första gången i
fråga om statsbudgeten för år 2002.

53

PROP. 2000/01:100

3.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:506) om
överlåtelse av en förvaltningsuppgift till en
övervakningskommitté m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1996:506) om överlåtelse av en
förvaltningsuppgift till en övervakningskommitté m.m. skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                     Föreslagen lydelse

Regeringen får överlåta till en
övervakningskommitté att fullgöra
förvaltningsuppgifter i den omfatt-
ning som framgår av ett fastställt
samlat programdokument eller ett
fastställt operativt program. Uppgifter
som får överlåtas får innefatta myn-
dighetsutövning.

Övervakningskommittéerna skall
vara inrättade i enlighet med artikel
25 i rådets förordning (EEG) nr
4253/88 av den 1 december 1988 om
tillämpningsföreskrifter för förord-
ningen (EEG) nr 2052/88 vad gäller
samordningen av de olika struktur-
fondernas verksamhet dels inbördes,
dels med Europeiska investerings-
banken och andra befintliga finansie-
ringsorgans verksamhet.

Överlåtelse enligt första stycket
får även ske till en interregional be-
slutsgrupp, vilken inrättats för ge-
nomförande av ett operationellt pro-
gram för att öka gränsregionalt
samarbete.

Regeringen får överlåta till en
övervakningskommitté att fullgöra
förvaltningsuppgifter i den omfatt-
ning som framgår av ett fastställt
samlat programdokument, ett fast-
ställt operativt program eller ett fast-
ställt program för gemenskapsinitiativ.
Uppgifter som får överlåtas får inne-
fatta myndighetsutövning.

Övervakningskommittéerna skall
vara inrättade i enlighet med artikel
35 i rådets förordning (EG) nr
1260/1999 av den 21 juni 1999 om
allmänna bestämmelser för struktur-
fonderna vad gäller samordningen av
de olika strukturfondernas verksam-
het dels inbördes, dels med Europe-
iska investeringsbanken och andra
befintliga finansieringsorgans verk-
samhet.

Överlåtelse enligt första stycket
får även ske till en styrkommitté, vil-
ken inrättats för genomförande av
ett program för gemenskapsinitiativ
för att öka gränsregionalt samarbete,
eller till ett organ i ett annat medlems-
land inom E U vilket i ett program för
gemenskapsinitiativ har utsetts att vara
förvaltningsmyndighet eller utbetalan-
de myndighet för det programmet i en-
lighet med artikel 9 i rådets förordning
(EG) nr 1260/1999 av den 21 juni
1999 om allmänna bestämmelser för
strukturfonderna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

54

PROP. 2000/01:100

3.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:756) om
tilldelning av spårkapacitet

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1997:756) om tilldelning av spårkapaci-
tet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                     Föreslagen lydelse

I denna lag avses med

statens spåranläggningar: de spåranläggningar som tillhör staten och som
drivs av och förvaltas av Banverket,

spårinnehavare: företag som är ansvarigt för att anlägga och underhålla
spåranläggningen, liksom för att sköta kontroll- och säkerhetssystemen,

trafikutövare: varje privat eller offentligt företag vars huvudsakliga verk-
samhet är gods- eller passagerarbefordran på spåranläggningar och som dispo-
nerar dragfordon för denna trafik,

Tågtrafikledningen: en enhet inom

Banverket med ansvar för bl.a. ban-
fördelning, trafikledning och tilldel-
ning av tåglägen,

tågläge: ett tågs planerade läge i tidtabellen.

Tågtrafikledningen-, en enhet inom
Banverket med ansvar för bl.a. ban-
fördelning och tilldelning av tåglä-
gen,

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

55

Budgetpolitiska mål och
statsbudgeten

PROP. 2000/01:100

4 Budgetpolitiska mål och statsbudgeten

I detta kapitel redovisas de av riksdagen
beslutade budgetpolitiska målen för staten för
åren 2002-2003.1 kapitlet finns även regeringens
förslag till utgiftstak för staten samt mål för den
offentliga sektorns finansiella sparande för 2004.
För åren 2001-2003 redovisas reviderade
beräkningar av den offentliga sektorns utgifter.
Vidare redogörs för makroekonomiska förut-
sättningar, politiska prioriteringar, stats-
budgetens och statsskuldens utveckling samt
den offentliga sektorns finanser.

4.1 Budgetpolitiska mål

På senare år har budgetpolitiken inriktats på två
övergripande och fleråriga mål, dels utgiftstaket
för staten, dels den offentliga sektorns finansiella
sparande (saldomålet). Hittills har de uppsatta
målen klarats. De budgetpolitiska mål som
riksdagen har beslutat ligger fast. Målen kan
sammanfattas på följande sätt:

-   De takbegränsade utgifterna skall rymmas
inom beslutade utgiftstak för staten.

-   Den offentliga sektorns finansiella sparande
skall uppgå till 2 procent av brutto-
nationalprodukten (BNP) i genomsnitt
över en konjunkturcykel.

Den demografiska utvecklingen kan förväntas
leda till ökade resurskrav på den offentliga
sektorn under kommande decennier. Med ett
överskott på 2 procent av BNP ökar den
offentliga nettoförmögenheten de närmaste
åren, vilket förbättrar möjligheterna att möta
sådana krav.

Utgiftstaket ger budgetpolitiken en långsiktig
inriktning och underlättar möjligheten att nå de
uppsatta överskottsmålen för den offentliga
sektorn. Riksdagen fastställer utgiftstaket tre år i
förväg, vilket sätter en gräns för nivån på statens
utgifter. Utgiftstaket för staten omfattar dels de
egentliga utgifterna på statsbudgeten exklusive
statsskuldsräntor (utgiftsområde 1-25 samt 27),
dels utgifterna för ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten samt en budgeterings-
marginal. De utgifter som utgiftstaket omfattar
kallas takbegränsade utgifter och utgörs av
faktiskt förbrukade anslagsmedel, vilket innebär
att myndigheternas utnyttjande av anslags-
sparande och anslagskredit också ingår. Skill-
naden mellan utgiftstaket och de takbegränsade
utgifterna utgör budgeteringsmarginalen.

Budgeteringsmarginalen skall utgöra en
buffert mot såväl makroekonomisk osäkerhet
som den osäkerhet som finns kring redan fattade
ekonomiska beslut. Prognososäkerheten är
betydande och ökar med avståndet till prognos-
horisonten. Om budgeteringsmarginalen tas i
anspråk innebär det att överskottet i de
offentliga finanserna försämras i motsvarande
mån.

Utgiftstaket för staten är ett mycket viktigt
budgetpolitiskt åtagande för regeringen och
främjar trovärdigheten i den ekonomiska
politiken. Budgetpolitiken blir mer långsiktig
och mer förutsägbar genom att ramen för statens
utgifter bestäms för tre år framåt i tiden.
Därigenom kan utgiftstaken förhindra att till-
fälligt högre inkomster används för att finansiera
varaktigt högre utgifter. Genom utgiftstaket ges
riksdag och regering förbättrad kontroll och
styrning över anvisade medel och utgifts-
utvecklingen. Utgiftstaket för staten innebär

59

PROP. 2000/01:100

även att behovet av prioriteringar mellan utgifts-
områden tydliggörs, att en utveckling där skatte-
uttaget måste höjas till följd av bristfällig
utgiftskontroll förebyggs och att Regerings-
kansliets interna budgetarbete kan styras mer
effektivt. Dessutom stärks omvärldens tilltro till
den svenska budgetpolitiken.

Ett tak för statens utgifter infördes i samband
med den nya budgetprocessen 1997. Utgifts-
taket har klarats under samtliga år, även om vissa
utgiftsbegränsande åtgärder under åren 1998—
2000 varit nödvändiga för att undvika ett
överskridande. I tabell 4.1 redovisas fastställda
utgiftstak för åren 1997-2000 och utfallet för de
takbegränsade utgifterna. År 2000 blev
utgifterna 5 miljarder kronor lägre än det
fastställda utgiftstaket.

Tabell 4.1 Utgiftstak för staten

Miljarder kronor

1997

1998

1999

2000

Utgiftstak för staten

723

720

753

765

Takbegränsade utgifter (utfall)

698,9

718,0

751,5

760.0

Det andra budgetpolitiska målet, som avser den
offentliga sektorns finansiella sparande, omfattar
hela den offentliga sektorn som den definieras i
nationalräkenskaperna. Förutom staten ingår
även ålderspensionssystemet och kommun-
sektorn. Den offentliga sektorns finansiella
sparande visar den förändring i den offentliga
sektorns finansiella nettoförmögenhet som
beror på reala transaktioner. Finansiella trans-
aktioner, såsom köp och försäljning av aktier
och andra finansiella tillgångar, påverkar således
inte det finansiella sparandet. Detsamma gäller
värdeförändringar av tillgångar och skulder.

Tabell 4.2 Den offentliga sektorns finansiella sparande

Procent av BNP

1997

1998

1999

2000

Mål för den offentliga
sektorns finansiella sparande

-3,0

0,0

0,5

2,0

Utfall

-2.0

2,1

1,7

4,1

Målen för den offentliga sektorns sparande har
hittills överträffats med god marginal. En
anledning till det gynnsamma utfallet är att
svensk ekonomis potentiella produktionsnivå
har underskattats och BNP-tillväxten har
därmed blivit högre än väntat utan att det hotat
inflationsmålet. Är 2000 uppgick överskottet för
den offentliga sektorns finanser preliminärt till

ca 85 miljarder kronor eller till 4,1 procent av
BNP, vilket var betydligt högre än målet på
2 procent.

Regeringen kan konstatera att erfarenheterna
av de preciserade budgetmålen är mycket goda.
De utgiftstak för staten och de årsvisa mål för
den offentliga sektorns finansiella sparande som
riksdagen tidigare fastställt för åren 2000-2003
ligger fast och redovisas i tabell 4.3. Vidare
föreslås nivåer för utgiftstaket för staten och för
målet för överskottet i de offentliga finanserna
för 2004 (avsnitt 4.1.1 och 4.1.3).

Tabell 4.3 Av riksdagen beslutade budgetpolitiska mål

Miljarder kronor

2000

2001

2002

2003

Utgiftstak för staten

765

789

814

844

Offentliga sektorns finansiella
sparande, procent av BNP

2.0

2,5

2,0

2,0

4.1.1 Utgiftstak för staten

Regeringens förslag: För 2004 fastställs utgifts-
taket för staten inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten till 877 miljarder
kronor.

Regeringen föreslår att utgiftstaket för 2004
fastställs till 877 miljarder kronor. Utgiftstak för
2004 innebär en avvägning mellan behovet av
skattesänkningar och utrymmet för utgifts-
reformer detta år. Utrymme skapas för både
utgiftsökningar och skattesänkningar samtidigt
som den offentliga sektorns nettoskuld kan
minska.

Enligt regeringens bedömning bör nivån på
utgiftstaket sättas på en sådan nivå att en real
ökning av utgifterna under taket möjliggörs
mellan 2003 och 2004 och att ett utrymme ges
för de reformer för utveckling och rättvisa som
presenteras i avsnitt 4.3. Dessutom bör utrymme
finnas för en återstående budgeteringsmarginal
som syftar till att möta osäkerhet i utgifts-
utvecklingen, främst till följd av osäkerhet i den
makroekonomiska utvecklingen.

Utgiftstaket bör inte sättas på en nivå som
befrämjar en utveckling med en trendmässigt
växande utgiftskvot för den offentliga sektorn.
Ett viktigt skäl för detta är att konsekvens-
beräkningar av den offentliga sektorns utgifter

60

PROP. 2000/01:100

visar att den demografiska utvecklingen, med en
åldrande befolkning, kan komma att leda till en
växande utgiftskvot efter 2010. Utrymmet för
utgiftsreformer kommer därför att vara be-
gränsat under den senare delen av innevarande
decennium, om inte skatterna åter höjs eller
omfattande besparingar genomförs för att
undvika underskott när det demografiska
utgiftstrycket ökar. Detta bör avspeglas i den
framtida nivån på de statliga utgiftstaken.

Regeringens förslag till utgiftstak för 2004
innebär att detta ökar med 33 miljarder kronor i
förhållande till nivån för 2003 (se tabell 4.4).
Därmed ökar nivån på utgiftstaket något mer än
åren dessförinnan. Utgiftstaket ökar med

1.7 procent i fasta priser mellan 2003 och 2004,
vilket är marginellt högre än ökningen 2002-

2003. Förslaget till utgiftstak innebär vidare att
utgiftskvoten för den offentliga sektorn och
utgiftstaket som andel av BNP i princip är
oförändrade mellan 2003 och 2004, vid en
trendmässig nivå på tillväxten. Under perioden
beräknas utgiftstakets andel av BNP minska från

36.7 procent 2000 till 35,6 procent 2004 eller
med ca 1 procentenhet.

Betydande förändringar i förutsättningarna
sedan utgiftstaket fastställdes för första gången,
kan föranleda tekniska justeringar av utgifts-
taket. Efter den tekniska justeringen bör utgifts-
taket utgöra en lika stram restriktion för den
offentliga sektorns konsoliderade utgifter som
före de förändrade förutsättningar som föran-
ledde justeringen.

Utgiftstaket har tekniskt justerats vid flera
tillfällen. I samband med 2000 års ekonomiska
vårproposition höjdes utgiftstaket för åren
2001-2002 dels till följd av ett ökat EU-
återflöde, dels till följd av införandet av
pensionsrätt för studier och totalförsvarsplikt. I
budgetpropositionen för 2001 sänktes sedan
utgiftstaket när statsbidraget till kommun-
sektorn minskade som en effekt av vissa
skatteförändringar. Tidigare tekniska justeringar
av utgiftstaket har orsakats av förändringar som
inte har någon effekt på utgifterna för den
offentliga sektorn, men som ändå påverkar
storleken på de takbegränsade utgifterna.
Regeringen föreslår i denna proposition att de
tidigare fastställda nivåerna på utgiftstaken för
åren 2002-2003 kvarstår.

Det kommunala utjämningssystemet omfattas
av det statliga utgiftstaket. Utjämningssystemet
innebär att en omfördelning sker mellan

kommuner respektive landsting genom avgifter
till och bidrag från staten. Under förutsättning
att avgifter och bidrag balanserar påverkas den
konsoliderade offentliga sektorns utgifter, enligt
nationalräkenskapernas definition, inte av
förändringar i systemet. Väsentliga förändringar
av det kommunala utjämningssystemet skulle
därför kunna motivera en beräkningsteknisk
justering av utgiftstaket. Aktuella prognoser
pekar på en ökning med 1,7 miljarder kronor.
Prognosen är dock förnärvarande osäker. Det
kan vidare finnas skäl att föreslå beräknings-
tekniska förändringar av utgiftstaket med
anledning av regeringens förslag i skattepolitiska
frågor i samband med budgetpropositionen för
2002. Regeringen vill behandla eventuella
beräkningstekniska justeringar i ett sammanhang
och återkommer därför med en samlad
bedömning i budgetpropositionen.

Svensk ekonomi har under de senaste åren
haft en tillväxt som överstiger den trendmässiga
på omkring 2 procent per år. Även under
innevarande år och 2002 förutses en sådan
utveckling. Att utgiftstaket minskar i relation till
BNP bidrar till en successivt minskande
utgiftskvot i den offentliga sektorn. De off-
entliga utgifterna som andel av BNP beräknas
minska från 55 procent 2000 till 53 procent

2004. Genom att minska den offentliga sektorns
utgifter som andel av BNP när ekonomin växer
snabbt, skapas förutsättningar för en långsiktigt
stabil tillväxt och en bibehållen statsfinansiell
styrka vid konjunkturnedgångar.

Jämfört med beräkningen i budgetpropo-
sitionen för 2001 har utgiftstakets andel av BNP
innevarande år ökat något till följd av det sämre
konjunkturläge som nu förutses. Även för 2002
är utgiftstakets andel av BNP något högre
jämfört med beräkningarna i budgetpropo-
sitionen.

| Tabell 4.4 Utgiftstak för staten                              1

Miljarder kronor

2000

2001

2002

2003

2004

Utgiftstak för staten1

765

789

814

844

877

Procent av BNP

36,7

36,5

36,0

35,7

35,6

Takbegränsade utgifter

760,0

785,8

811,7

839,9

861,2

Budgeteringsmarginal

5,0

3,2

2,3

4,1

15,8

I enlighet med tidigare praxis avrundas utgiftstaket till hela miljarder kronor.

Budgeteringsmarginalerna för åren 1998-2000
har varit små. Även åren 2001 till 2003 är
budgeteringsmarginalerna knappa. Om det visar

61

PROP. 2000/01:100

sig bli nödvändigt för att klara utgiftstaket,
kommer regeringen därför i ett senare skede att
besluta om eller föreslå utgiftsbegränsade
åtgärder för dessa år.

I juni 2000 överlämnades betänkandet
Utvärdering och vidareutveckling av budget-
processen (SOU 2000:61) till regeringen.
Utredaren konstaterar att den nya budget-
processen på det hela taget fungerat väl, men att
systemet med budgeteringsmarginal fungerat
mindre väl. Betänkandet har remissbehandlats.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen
med förslag till hur budgetprocessen kan
förbättras ytterligare. Utgångspunkten för
regeringens fortsatta arbete med utvecklingen av
budgetprocessen är att budgetdisciplinen och de
offentliga finanserna inte skall försämras.

4.1.2 Beräkning av den offentliga
sektorns utgifter

Regeringens förslag: Den offentliga sektorns
utgifter beräknas till 1 154 miljarder kronor
2002, I 211 miljarder kronor 2003 och
1 260 miljarder kronor 2004.

I tabell 4.5 redovisas beräkningen av utgiftstaket
för den offentliga sektorn. Principen om
kommunalt självstyre innebär att kommuner och
landsting själva fattar beslut om sina utgifter.
Detta medför att riksdagen inte fastställer ett
utgiftstak för den offentliga sektorn utan endast
godkänner en beräkning. Nivån på utgiftstaket
för den offentliga sektorn är på sikt avgörande
för skatteuttaget.

Utgiftstaket för den offentliga sektorn utgörs
av utgiftstaket för staten samt beräknade utgifter
i kommunsektorn. Räntor på statsskulden ingår
därmed inte i beräkningen. Eliminering görs
även för interna transaktioner mellan staten och
kommunsektorn och mellan staten och ålders-
pensionssystemet vid sidan av statsbudgeten.
Den största delen av de interna transaktionerna
utgörs av det generella statsbidraget och de
specialriktade statsbidragen till kommunsektorn
samt statliga ålderspensionsavgifter.

Riksdagen godkände senast en beräkning av
utgiftstaket för den offentliga sektorn i samband
med förslaget i budgetpropositionen för 2001. I
förhållande till denna beräkning blev utfallet för

2000 knappt 3 miljarder kronor högre, vilket
främst förklaras av att kommunsektorns
konsumtion blev högre än beräknat. För åren

2001 till 2003 beräknas utgiftstaket för den
offentliga sektorn bli 8, 7 respektive 11 miljarder
kronor högre än beräkningen i budget-
propositionen för 2001. Ökningen av utgifterna
förklaras av högre konsumtion i kommun-
sektorn.

Som andel av BNP minskar utgiftstaket för
den offentliga sektorn med 0,5 procentenheter
mellan 2000 och 2004.

Tabell 4.5 Utgiftstak för offentlig sektor

Miljarder kronor

2000

2001

2002

2003

2004

Staten inkl, ålders-

765

789

814

844

877

pensionssystemet

Kommunsektorn

483

501

524

544

564

Interna transaktioner

-173

-175

-184

-177

-181

Summa

1075

1115

1154

1211

1260

Procent av BNP

51,6

51,5

51,1

51.3

51,1

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

4.1.3 Överskott i offentliga sektorns
finanser

Regeringens förslag: Målet för det finansiella
sparandet i den offentliga sektorn fastställs till
2,0 procent av bruttonationalprodukten för år
2004.

Riksdagen har beslutat att de offentliga
finanserna skall visa ett samlat överskott på
2 procent av BNP i genomsnitt över en
konjunkturcykel. Överskottet är av central
betydelse för att minska den offentliga ränte-
bördan och därigenom öka möjligheterna att
bibehålla de offentliga välfärdsystemen, trots den
förväntade demografiska utvecklingen under de
närmaste decennierna med allt fler äldre och allt
färre i yrkesverksamma åldrar. Dessutom krävs
en säkerhetsmarginal för att de offentliga
budgetarnas stabiliserande effekter skall kunna
verka fullt ut i en lågkonjunktur, utan att
underskottsgränsen på 3 procent av BNP i
Stabilitets- och tillväxtpakten överskrids.

Vilka överskott som är lämpliga varje enskilt
år är framför allt beroende av konjunkturläget. I
en högkonjunktur, när BNP överstiger den

62

PROP. 2000/01:100

långsiktigt hållbara produktionsnivån, skall
överskotten överstiga 2 procent av BNP. Det
motsatta bör gälla i en lågkonjunktur.

I budgetpropositionen för 2001 föreslogs ett
överskottsmål på 2,5 procent av BNP. Ett mål
för det enskilda året som är högre än
överskottsmålet över konjunkturcykeln på
2 procent av BNP motiverades i budget-
propositionen för 2001 med att en alltför stor
nedgång av överskottet mellan 2000 och 2001
skulle kunna leda till en alltför kraftig stimulans
av ekonomin och en risk för överhettning och
press på priserna. I budgetpropositionen för
2001 bedömdes också att utfallet av lönerörelsen
2001 föranledde en viss försiktighet.

Riksdagen har tidigare beslutat om ett
överskottsmål på 2,0 procent av BNP för 2002
och 2003. Regeringen föreslår att överskotts-
målet även 2004 fastställs till 2,0 procent av
BNP. För åren 2003 och 2004 redovisas nu ingen
konjunkturprognos, utan BNP antas samman-
falla med den långsiktigt hållbara produktions-
nivån. Målet om ett överskott på 2,0 procent i
genomsnitt under en konjunkturcykel innebär
därmed att överskottet bör uppgå till 2,0 procent
för dessa år. Den framtida konjunktur-
situationen kan medföra att dessa mål behöver
omprövas, vilket i sådant fall sker i budget-
propositionen för respektive år.

Aktuella beräkningar visar att överskottsmålet
sannolikt överträffas åren 2002-2004. Kalkylerna
är emellertid osäkra. Regeringen avser därför att i
budgetpropositionen för 2002 återkomma till
frågan om överskottsmålet för 2002 och hur
överskottet skall disponeras.

4.2 Makroekonomiska förutsättningar

De offentliga finanserna påverkas av hur
makroekonomin utvecklar sig i Sverige och i
utlandet. En högre BNP-nivå leder normalt till
ökade skatteinkomster, eftersom viktiga skatte-
baser såsom utbetald lönesumma och hushållens
konsumtionsutgifter är relaterade till BNP. De
totala utgifterna påverkas i mindre utsträckning
och reduceras vanligen av en högre BNP,
eftersom exempelvis utgifterna för arbets-
löshetsersättning minskar vid en högre aktivitet i
ekonomin. Om BNP-nivån däremot blir lägre
minskar skatteinkomsterna samtidigt som
transfereringsutgifterna tenderar att öka. En

tumregel är att 1 procent högre BNP medför att
den offentliga sektorns finansiella sparande som
andel av BNP förbättras med 0,75 procent-
enheter eller med i storleksordningen 15 milj-
arder kronor. Det motsatta gäller vid en lägre
BNP.

De statliga utgifterna är känsliga för för-
ändringar av arbetslöshet och priser. En höjning
av den öppna arbetslösheten med 1 procentenhet
ökar utgifterna under det statliga utgiftstaket
med drygt 5 miljarder kronor. Utgifterna för
transfereringar och förvaltningsändamål är också
känsliga för förändrade priser och löner. En
ökning av pris- och lönenivån med en procent
medför att utgifterna under utgiftstaket ökar
med minst en halv procent eller motsvarande
ca 4 miljarder kronor.

I tabell 4.6 framgår de centrala makro-
ekonomiska förutsättningarna för budget-
beräkningarna. De makroekonomiska förut-
sättningarna finns i sin helhet återgivna i bilaga 1
Svensk ekonomi. Som framgår av tabellen
fortsätter ekonomin att växa relativt starkt de
närmaste åren. I förhållande till bedömningen i
budgetpropositionen för 2001 revideras BNP-
tillväxten ner med 0,8 procentenheter för 2001.
Åren därefter revideras dock BNP-tillväxten upp
i förhållande till beräkningen i budget-
propositionen för 2001.

I förhållande till bedömningen i budget-
propositionen för 2001 ser arbetsmarknadsläget
ljusare ut. Sysselsättningsgraden ökar samtidigt
som volymerna för arbetsmarknadspolitiska
program minskar (se not 9 till tabell 4.6).

Den svagare tillväxtprognosen för 2001 bidrar
till att såväl korta som långa marknadsräntor
bedöms bli lägre än vad som beräknades i
budgetpropositionen för 2001.

63

PROP. 2000/01:100

Tabell 4.6 Makroekonomiska förutsättningar

Värden från budgetpropositionen för 2001 anges inom parentes

2000

2001

2002

2003

2004

BNP1

3,6

2,7

2,6

2,3

2.1

(3,9)

(3,5)

(2,1)

(2,1)

BNP i nivå2

2 083

2 164

2 260

2 362

2 465

(2 067)

(2 183)

(2 271)

(2 365)

BNI i nivå2

2057

2 143

2 243

2 345

2 451

(2 032)

(2 150)

(2 243)

(2 339)

Prisbas-

36.6

36,9

37,4

37,9

38,5

belopp3

(36,6)

(36,9)

(37,4)

(38,0)

KPI4

1,3

1,5

1,6

1,9

2,0

(1,2)

(1,4)

(1,9)

(2,0)

Hushållens

3.0

2,5

2.4

2,3

2.1

konsumtions-

(3,7)

(3,4)

(2.1)

(2.1)

utgifter5

Timlön6

3,8

3,5

3,5

3,5

3,5

(3,5)

(3,5)

(3,5)

(3,5)

Utbetald

6,5

4,9

4.2

3,9

3,8

lönesumma5

(6,0)

(4,7)

(3.9)

(3,9)

Sysselsätt-

77,2

78,1

78,4

78,5

78,5

ningsgrad7

(77,0)

(77,7)

(77,8)

(78,0)

Öppen

4.7

3.9

3.7

3.9

4,0

arbetslöshet8

(4,6)

(3,8)

(3,9)

(4.0)

Arbetsmarknads

2,6

2.4

2,2

2,0

1.7

politiska

(2,6)

(2.6)

(2,3)

(2,0)

program9

Ränta 5 år10

5.2

4.6

4,9

5,0

5,0

(5.4)

(5,3)

(5.1)

(5,0)

Ränta

4,1

4,2

4,3

4.5

4.6

6 månader10

(4,2)

(4.6)

(4.7)

(4,6)

1 Arlig procentuell förändring i fasta priser.

1 Miljarder kronor i löpande priser. BNI avser definition enligt ENS 95.

3 Tusental kronor.

4 Procentuell förändring, årsgenomsnitt.

5 Ärlig procentuell förändring i fasta priser. Förändring mellan 1999 och 2000 är
korrigerad för att Svenska kyrkan institutionellt överfördes till hushållssektorn
fr.o.m. 2000. Utan nämnda korrigering är ökningen 4,1 procent 2000.

6Årlig procentuell förändring i löpande priser.

7 Andel av befolkningen mellan 20 och 64 år i reguljär sysselsättning.

8 Andel av arbetskraften.

9 Andel av arbetskraften. En definitionsändring fr.o.m. 2001 gör att denna och
kommande beräkningar även omfattar arbetsinriktad rehabilitering, vilket höjer
andelen i arbetsmarknadspolitiska program med 0,2 procentenheter eller 7000
platser/år.

10 Årsgenomsnitt.

4.3 Politiska prioriteringar

De senaste åren har regeringen föreslagit en rad
åtgärder för tillväxt, sysselsättning och rättvisa
samt ökad jämställdhet och förbättrad miljö.
Såväl utgiftsökningar som skattesänkningar har
genomförts och ytterligare reformer kommer att
realiseras de närmaste åren. Dessa insatser har
kunnat ske inom ramen för de budgetpolitiska
målen.

Svensk ekonomi utvecklas väl. Tillväxten är
hög och arbetslösheten har reducerats väsentligt
samtidigt som sysselsättningen väntas stiga
ytterligare framöver. De offentliga finanserna
beräknas visa fortsatta överskott de närmaste
åren. Regeringen föreslår nu ytterligare sats-
ningar för utveckling och rättvisa, utan att de
långsiktiga målen om sunda statsfinanser och en
ekonomi i balans hotas.

Regeringens förslag omfattar nya reformer
både på budgetens utgifts- och inkomstsida
(nytt sjöfartsstöd). För en närmare beskrivning
av förslagen på utgiftssidan hänvisas till texterna
under respektive utgiftsområde i kapitel 6. Större
välfärdsreformer föreslås inom områdena vård
och hälsa, arbetsliv, familjepolitik samt för
pensionärer. Fortsatta betydande reformer
föreslås på miljöområdet liksom för biståndet.
Nödvändiga satsningar på bostäder läggs också
fram, samtidigt som resursförstärkningar
föreslås för vissa delar av statsförvaltningen. Det
gäller skatteförvaltning, polisväsendet och
Regeringskansliet.       Infrastruktursatsningar

aviseras.

Staten och Landstingförbundet är överens om
en ny modell för statens ersättning för läkemedel
till landstingen. Modellen innebär att lands-
tingens incitament att motverka kostnads-
utvecklingen i läkemedelsförmånen förbättras
avsevärt. Samtidigt åtar sig staten att ge
landstingen ett större inflytande över läke-
medelsförmånen så att de har möjlighet att
påverka kostnadsutvecklingen. Till följd av
läkemedelsreformen utökas ramarna under
utgiftsområde 9 med 1,6 miljarder kronor 2002,

2,6 miljarder kronor 2003 samt 3,5 miljarder
kronor 2004.

Tillgängligheten i sjukvården skall förbättras.
För att detta mål skall kunna nås tillförs
landstingen drygt 1,2 miljarder kronor per år.
Tandvården tillförs ytterligare 0,2 miljarder
kronor.

Den totala ramen för arbetsskadeförsäkringen
höjs gradvis från och med 2002. Reformen är
inte beslutad, men den tar sikte på att förändra
reglerna för arbetsskadeförsäkringen. Bak-
grunden till reformen är att omfattande kritik
har framförts mot dagens bevisregler, som leder
till att det är svårt att i det enskilda fallet bevisa
att en viss sjukdom eller skada är arbetsskada.
Regeringen har också för avsikt att föreslå att
0,1 miljarder kronor tillförs utgiftsområde 10 för

64

PROP. 2000/01:100

försöksverksamhet i syfte att motverka långtids-
sjukskrivningar.

Regeringen avser att höja den högsta
dagpenningen i A-kassan med 100 kronor under
det första 100 dagarna från och med den 1 juli i
år. Samtidigt kommer golvet i A-kassan att höjas
från 240 kronor till 270 kronor. Regeringen
föreslår nu att medel skjuts till från och med

2002  för att delvis täcka kostnaderna för
höjningen av arbetslöshetsersättningen. Den
huvudsakliga finansieringen av höjningen skall
ske genom de av riksdagen redan beslutade
förändringarna i försäkringen. Nästa år skall
ersättningen i A-kassan höjas ytterligare under
förutsättning att det statsfinansiella läget tillåter
det. Regeringen avser att följa upp effekterna av
förslagen i prop. 1999/2000:139 inför en
eventuell förändring.

Regeringen föreslår också reformer inom det
familjepolitiska området. Totalt uppgår sats-
ningarna till 0,7 miljarder kronor 2004.
Garantinivån i föräldraförsäkringen, som varit
oförändrad sedan 1987, föreslås nu successivt
höjas från 60 kronor per dag till 180 kronor
2004. Föräldrapenning enligt garantinivå utges
till föräldrar som saknar eller har en låg inkomst
eller inte uppfyller kvalifikationskraven inom
föräldraförsäkringen.

Vidare föreslås att studiebidraget för
gymnasieungdomar utökas till 10 månader mot
nuvarande 9 månader. Dessutom föreslås att
medel avsätts för kvalitetsfrämjande insatser
inom vissa utbildningsområden inom högskolan.

Regeringen föreslår att ett förbehållsbelopp
införs i äldreomsorgen från den 1 januari 2002.
Förbehållsbelopp kommer att vara den lägsta
summa som pensionären skall ha kvar när äldre-
omsorgsavgiften är betald.

Äldre invandrare som ej uppfyller bo-
sättningskravet i pensionssystemet är idag hän-
visade till socialbidrag. Regeringen föreslår
därför att ett nytt stöd införs för äldre
invandrare som ej uppfyller bosättningskravet
(äldreförsörjningsstöd). För att finansiera denna
reform tillförs från och med 2003 0,71 miljarder
kronor. Regeringen avser också att föreslå
förbättringar av bostadstillägget till pensionärer.

Utgiftsområde 20 Allmän miljö och naturvård
tillförs ytterligare ca 0,4 miljarder kronor 2000-

2003 och ca 2,5 miljarder kronor 2004 i för-
hållande till tidigare beslut. Förstärkningarna
omfattar i första hand marksanering och åtgärder
för att bevara den biologiska mångfalden.

Regeringen föreslår att biståndet för 2004
skall höjas till 0,86 procent av BNI samt
därutöver 200 miljoner kronor. Biståndet har
redan höjts i ett antal omgångar. Regeringen har
ambitionen att Sverige skall uppnå enprocents-
målet för biståndet när de statsfinansiella
förutsättningarna finns. Programmet för sam-
arbete med Central- och Östeuropa föreslås
permanentas på en nivå på 0,4 miljarder kronor
2004. Sammantaget medför reformerna att
ramen för utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd höjs med drygt 1,8 miljarder kronor
2004 i förhållande till tidigare beslut.

Ett tidsbegränsat investeringsbidrag på
0,6 miljarder kronor per år införs för byggande
av hyreslägenheter i tillväxtregionerna.

Efter förslag i budgetpropositionen för 2001
tillfördes skatteförvaltningen från och med 2001
ett resurstillskott om 0,125 miljarder kronor.
Tillskottet är avsett att användas för att höja
skattekontrollnivån i riktning mot 1997 års nivå.
Detta arbete har påbörjats men ytterligare
resurser är nödvändiga för att arbetet skall kunna
fullföljas och skattekontrollen återställas till den
eftersträvade nivån. Ytterligare 0,175 miljarder
kronor tillförs därför skatteförvaltningen från
och med 2002.

I budgetpropositionen för 2001 föreslogs att
polisorganisationen skulle tillföras 0,575 milj-
arder kronor 2001, 1,180 miljarder kronor 2002
samt 1,25 miljarder kronor 2003. Rättsväsendet
tillförs nu ytterligare 0,6 miljarder kronor 2004
för att säkerställa att fler poliser kan anställas och
målen för polisväsendets utveckling uppnås.
Satsningen på den lokala polisen - närpolis-
reformen - och utvecklingen av det kunskaps-
baserade polisarbetet skall fortsätta. Kvaliteten i
brottsutredningarna skall höjas. Ytterligare en
polishögskola startas.

Med anledning av regeringens ställnings-
tagande till rapporten om Regeringskansliets
långsiktiga dimensionering Vad kostar det att
regera? En studie av Regeringskansliets dim-
ensionering nu - och i framtiden (Ds 2000:27)
föreslås Regeringskansliets förvaltningsanslag
höjas med 0,16 miljarder kronor 2002, 0,24 milj-
arder kronor 2003 och 0,34 miljarder kronor
2004.

Inom utgiftsområde 22, Kommunikationer,
påverkas ramen av förslaget om en ny
utformning av stödet till den svenska sjöfarten.
Det nuvarande sjöfartstödet tas bort från utgifts-
området samtidigt som ett nytt stöd införs på

65

PROP. 2000/01:100

budgetens inkomstsida. Området tillförs sam-

reformerna

inklusive finansiering en ökning av

tidigt nya resurser varvid de totala resurserna

de takbegränsade utgifterna på

7,0 miljarder

inom andra verksamheter i stort är oförändrad.

kronor 2002, på 9,8 ntiljarde

r kronor 2003 och

Skatterna på handelsgödsel och bekämpnings-

på 16,1 miljarder kronor 2004, i förhållande till

medel skall återföras till jordbruket. Åter-

de utgifter

som följer av en

oförändrad politik.

föringen beräknas till ca 0,38 miljarder kronor.

Flertalet satsningar innebär en

permanent

I tabell 4.7 återfinns en sammanställning av

ökning av

utgifterna i frånv

aro av nya beslut.

förslagens budgeteffekter i relation till oför-

Sammantaget innebär de

föreslagna för-

ändrade regler och anslagsnivåer. Totalt medför

ändringarna en permanent ökning

av utgifterna

de i denna proposition föreslagna utgifts-

på ca 14,5 miljarder kronor.

■ Tabell 4.7 Nu föreslagna utgifts- och inkomstförändringar 2002-

-2004

Miljoner kronor. Nettoförsvagning av offentliga finanser och effekter på takbegränsade utgifter i förhållande till budgetpropositionen för 2001.

Miljoner kronor

2002

2003

2004

Permanent effekt

UO 1 Regeringskansliet

160

240

340

340

UO 1 Finansiering

-24

-24

-24

■24

UO 3 Skatteförvaltning, skattekontroll

185

185

185

185

UO 4 Rättsväsendet

600

600

UO 7 Central - och Östeuropa

400

400

UO 7 Bistånd, 0,86% av BNI, samt därutöver 200 mkr.

1425

1425

U0 8 Antirasistiskt arbete

10

10

10

10

U0 8 Regional diskrimineringsombudsman

4

4

4

4

UO 8 Asylsökandes skolgång

40

50

50

50

U0 8 Finansiering integrationsverket

-10

-10

-10

-10

U0 8 Finansiering av äldreförsörjningsstöd

-20

-330

-330

UO 8 EU asylfond

32

32

32

32

U0 9 Statens institutionsstyrelse

20

30

30

30

U0 9 Tobaksprevention

30

30

30

U0 9 Hemlösa

10

10

10

U0 9 Tandvård

200

200

200

200

U0 9 Alternativmedicin

3

3

3

U0 9 Läkemedelsreform

1 663

2 563

3 463

3 463

U0 9 Bidrag hälso- och sjukvård, överföring till bl.a. UO 25

-450

-450

-450

-450

U0 10 Arbetsskadef örsäkring

500

1 000

1 000

1 000

UO 10 Långtidssjuka

100

100

100

U0 10 Administration av äldreförsörjningsstödet

21

7

7

U0 11 Äldreförsörjningsstöd

710

710

710

UO 11 Pensionärer, höjt bostadstillägg

160

160

160

160

U0 12 Föräldraförsäkringen, höjd garantinivå till 180 kr

200

300

400

400

U0 13 Höjda nivåer i A-kassan

500

500

500

500

U0 13 Deltidsarbetslösa

100

100

100

UO 13 Arbetsmarknadsverket, stärkt platsförmedling

700

700

700

700

U0 15 Studiebidrag 10 månader

300

300

300

U0 16 Kvalitetsfrämjanden inom vissa högskoleutbildningar

100

200

200

200

U0 16 Miljöforskningssatsningar

50

50

50

U0 17 Kultur

120

120

120

120

UO 18 Bostäder, investeringsbidrag

100

600

600

UO 18 Radon

13

26

26

26

UO 18 Klimatinvesteringsprogram

400

66

PROP. 2000/01:100

U0 20 Miljö

1480

1480

U0 20 Sanering

150

100

550

550

U0 20 Miljöforskningssatsningar

80

80

90

U0 20 Biologisk mångfald

175

175

275

275

U0 22 Infrastruktursatsningar

200

200

U0 22 Bidrag till sjöfart

-400

-400

-400

-400

U0 23 Äterföring av gödselskatter

380

380

380

380

U0 23 Centrala försöksdjursnämnden

5

10

15

15

U0 23 Miljöforskning ssatsningar

10

10

20

U0 23 Djurskyddsmyndighet

13

20

20

20

U0 23 Biotopskydd

45

50

50

U0 23 Staten s livsmedelsverk

5

5

5

5

U0 24 Förjagande

9

14

19

19

U0 2V Ekologi, konsument ochlokala, kooperativa
utwecklingscentra

10

15

20

20

■ U0 25 Tillgänglighet

1250

1 250

1 250

1250

U0 25 Pensionärer, förbehållsbelopp

650

650

650

650

U0 25 Finansiering, minskning av särskilda insatser

-500

-500

U0 25 Finansiering av äldreförsörjningsstöd

-635

-305

-305

U0 25 Befolkningsminskning

200

200

U0 25 Tillförda medel från bidrag hälso- och sjukvård

400

400

400

400

Övrigt

50

50

50

50

Summa ökning av takbegränsade utgifter

7 048

9814

16110

14 457

Bidrag till sjöfart

1 300

1 300

1 300

1 300

Summa inkomstminskning, netto

1300

1300

1300

1300

Nettoförsvagning av den offentliga sektorns finanser

8 348

11 114

17 410

15 757

I en rapport som överlämnades till regeringen i
december 2000 föreslås en ny utformning av
stödet till den svenska sjöfarten i internationell
trafik. Stödet föreslås utvidgas till att även
omfatta svensk internationell färjetrafik.
Modellen innebär att man till rederiernas
skattekonton återför ett belopp som motsvarar
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter på sjö-
männens löner. Förslaget bereds för närvarande
inom Regeringskansliet och regeringen avser att
lämna ett förslag till nytt sjöfartsstöd i samband
med budgetpropositionen för 2002, vilket bör
kunna tillämpas från och med nästa år.
Budgetens inkomster har i beräkningen
reducerats med 1,3 miljarder kronor till följd av
den aviserade förändringen av skattereglerna.

Reformer 2002-2004

I de senaste årens ekonomiska vår- och
budgetpropositionerna har en rad åtgärder för
ökad rättvisa och tillväxt föreslagits för åren
2001-2004. De starka offentliga finanserna har
möjliggjort betydande reformer på såväl utgifts-

som på inkomstsidan. Stora satsningar görs
inom områdena vård, skola och omsorg sam-
tidigt som barnfamiljer och pensionärer får
ökade resurser.

I tabell 4.8 redovisas budgeteffekterna i
förhållande till föregående budgetår av större
tidigare beslutade eller aviserade reformer och
utgiftsminskningar samt de nu föreslagna re-
formerna på budgetens utgifts- inkomstsida. De
reformer som visas i tabellen innebär att statens
utgifter 2004 är ca 40 miljarder högre jämfört
med 2001. Under perioden 2001-2004 genom-
förs också utgiftsminskningar på totalt ca
12 miljarder kronor till följd av finansiering av
vissa utgiftsreformer och av att vissa temporära
utgiftsprogram upphör. Inkomsterna beräknas
under samma period minska med 1,3 miljarder
kronor till följd av nya skatteregler och andra
beslut. Därtill kommer förändringar av
budgetens inkomster och utgifter till följd av
bland annat den makroekonomiska ut-
vecklingen, pris- och löneomräkning m.m.

PROP. 2000/01:100

|Tabell 4.8 Tidigare beslutade och nu föreslagna eller aviserade inkomst-

och utgiftsförändringar                               1

Miljarder kronor. Budgeteffekt i förhållande till föregående år.

2002

2003

2004

Utgiftsreformer

UO 1 Regeringskansliet

0,16

0,08

0,10

UO 3 Skatteförvaltning, skattekontroll

0,19

U0 4 Rättsväsendet

0,50

0,10

0,60

U0 7 Internationellt bistånd

0,22

1,90

1,43

varav Höjt biståndsmål

0,22

1,60

1,43

Samarbete med Central- och Östeuropa

0,30

UO 8 Asylsökande, regional diskrimineringsombudsman

0,14

0,01

UO 9 Hälso- och sjukvård

2,03

1,21

0,90

Varav Läkemedelsreform

1,66

0,90

0,90

Tandvård

0,30

0,30

UO 10 Arbetsskadeförsäkring m.m.

0,60

0,52

-0,01

UO 11 Pensioner m.m.

0,16

2,00

varav Höjd garantipension

1,29

UO 12 Familjer och barn

0,30

1,22

0,10

varav Föräldraförsäkring: mamma-/pappamånad

1,00

UO 13 Arbetslöshet

0,60

UO 15 Studiestöd

3,49

0,90

varav Studiemedelsreform

2,70

0,60

UO 16 Utbildning och forskning

6,56

3,30

Varav Maxtaxa m.m.

4,20

Skola och förskola

1,00

2,20

Utbyggnad av högskolan

0,90

0,50

UO 17 Kultur

0,12

UO 18 Bostäder inkl.klimatinvesteringsprogram

0,11

0,51

0,40

UO 19 IT-infrastruktur

0,20

UO 20 Miljösatsningar, sanering, biologisk mångfald m.m.

0,41

-0,05

2,04

UO 22 Infrastrukturförändringar exkl. sjöfartstöd

-0,10

0,50

-0,20

UO 23 Jord- och skogsbruk

0,46

0,12

0,02

varav Äterföring av gödselskatt

0,38

UO 24 Ekologi/företagande

0,02

0,01

0,01

UO 25 Allmänna bidrag till kommuner

2,65

2,20

1,00

varav Vårdsatsningar

1,00

2,00

1,00

Pensionärer, förbehållsbelopp

0,65

Tillgänglighet

1,25

Summa utgiftsreformer

19,25

14,73

6,38

Inkomstreformer

Nytt sjöfartstöd

1,30

Summa utgifts- och inkomstreformer

20,55

14,73

6,38

68

PROP. 2000/01:100

|Tabell 4.8 (fortsättning) Tidigare beslutade och nu föreslagna eller aviserade inkomst- och utgiftsförändringar.

2004

Miljarder kronor. Budgeteffekt i förhållande till föregående år.

2002

2003

Finansiering, m.m.

UO 1 Regeringskansliet, minskning efter ordförandeskap

-0,47

U0 1 Delfinansiering av kultur

-0,02

U0 6 Försvarsomställning

-1,00

-2,00

-1,00

U0 6 Fredsfrämjande insatser

-0,25

U0 7 Samarbete med Central- och Östeuropa

-0,50

U0 8 Storstadssatsning upphör efter 2003

-0,45

-0,23

U0 8 Delfinansiering av diskrimineringsombudsman, antirasistiskt
arbete från Integrationsverket

-0,01

UO 8 Delfinansiering av äldreförsörjningsstöd

-0,02

-0,31

UO 9 Bidrag hälso- och sjukvård till bl.a. UO 25

-0,45

UO 16 IT i skolan

-0,50

-0,20

UO 18 Investeringsbidrag för studentbostäder

-0,15

-0,13

UO 18 Lokala investeringsprogram för ekologisk hällbarhet

-0,24

-0,30

-0,83

UO 19 Tillfälliga medel för försvarsomställning upphör

-0,10

UO 19 Nedsättning av sociala avgifter i vissa områden upphör

-0,20

UO 21 Vissa energieffektiviseringsprogram upphör

-0,74

UO 22 Bidrag till sjöfarten

-0,40

UO 23 Biotopskydd

-0,10

UO 25 Delfinansiering av äldreförsörjningsstöd

-0,64

0,33

UO 25 Särskilda insatser, finansiering av bl.a. vård

-1,56

-0,45

0,61

Summa finansiering, m.m.

-5,80

-4,45

-2,05

Utgiftsreformer inkl, finansiering, m.m.

13,45

10,25

4,35

Reformer inkl, finansiering, m.m.

14,75

10,25

4,35

4.4 Statsbudgetens utveckling

2001—2004

Statsbudgetens saldo överensstämmer sedan
1997 med statens lånebehov. Ett budget-
överskott innebär följdaktligen ett lika stort
negativt lånebehov och att staten har möjlighet
att amortera på statsskulden.

Diagram 4.1 Statsbudgetens utveckling 1989-2004

Miljarder kronor

ih—

"II

r  —

1

1

89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04

Anm. statens lånebehov med omvänt tecken för åren 1989-1996

69

PROP. 2000/01:100

Som framgår av diagram 4.1 belastades stats-
budgeten av ett underskott under perioden
1990-1997. Från 1990 växte budgetunderskottet
kraftigt fram till 1993, då kulmen nåddes med ett
lånebehov på 250 miljarder kronor. Kon-
solideringsprogrammet och den ekonomiska
återhämtningen innebar att underskotten re-
ducerades markant de följande åren. År 1998
uppvisade statsbudgeten ett positivt saldo och
staten amorterade nära 10 miljarder kronor på
statsskulden, som då uppgick till 1 449 miljarder
kronor. Statsbudgetens saldo förbättrades
ytterligare 1999 till 82 miljarder kronor, främst
till följd av engångseffekter i form av över-
föringar från AP-fonden och inbetalningar av
premiepensionsmedel (se vidare avsnitt 4.4.4).
Förra året uppgick budgetöverskottet till
102 miljarder kronor. Även fjolårets goda utfall
var till stor del en följd av engångseffekter i form
av överföringar från AP-fonden samt försäljning
av statligt aktieinnehav.

Under 2001 beräknas överskottet minska till
69 miljarder kronor. Fortfarande är engångs-
effekterna betydande. För åren 2002-2004
beräknas statens budgetsaldo bli negativt.
Riksdagen har fastslagit att saldomålet för den
offentliga sektorns finansiella sparande skall vara
2 procent av BNP för 2002 och 2003.
Regeringen föreslår att målet skall vara 2 procent
även för 2004. Givet saldomålet och det
förväntade finansiella sparandet inom ålders-
pensionssystemet och kommunsektorn antas
statens finansiella sparande och statens
budgetsaldo anpassas för att nå det uppsatta
saldomålet. Detta sker genom att det över-
skjutande överskottet, dvs. det belopp som
överstiger 2 procent av BNP, beräkningstekniskt
används till förändringar på budgetens inkomst-
eller utgiftsida som försämrar statens finansiella
sparande i motsvarande grad. På vilket sätt de
överskjutande medlen kommer att användas,
kommer regeringen att återkomma till. Om
överskottsmålen överträffas kommer
statsbudgetens saldo att förbättras i förhållande
till de redovisade beräkningarna.

4.4.1 Statsbudgetens utfall 2000

Uppföljningen av budgetåret 2000 sker i
regeringens skrivelse Årsredovisning för staten
2000 (skr. 2000/2001:101) som i år lämnas
samtidigt som den ekonomiska vårpropo-

sitionen. Denna uppföljning visar samman-
fattningsvis följande.

Utgiftstaket för staten 2000 klarades med
bred marginal. Riksdagen fastställde våren 1997
utgiftstaket för 2000 till 744 miljarder kronor.
Budgeteringsmarginalen beräknades till
20,0 miljarder kronor. Riksdagen har därefter
höjt utgiftstaket till 765 miljarder kronor, med
anledning av tekniska justeringar och beslut om
sänkt fastighetsskatt våren 1999. I 1999 års
ekonomiska vårproposition gjorde regeringen
bedömningen att utgiftstaket för staten för 2000
var hotat. Regeringen genomförde därför ett
antal utgiftsbegränsande åtgärder för att undvika
ett överskridande.

I budgetpropositionen för 2000 beräknades de
takbegränsade utgifterna till 763,5 miljarder
kronor. Budgeteringsmarginalen beräknades
därmed till 1,5 miljarder kronor. Statsbudgetens
utfall visar att de takbegränsade utgifterna
uppgick till 760,0 miljarder kronor. Därmed
underskreds utgiftstaket med 5,0 miljarder
kronor. Statens utgifter, exklusive statsskulds-
räntor, blev 4,1 miljarder kronor lägre än vad
som beräknades i statsbudgeten för 2000. Den
främsta anledningen är att utgifterna för anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder blev ca 4 milj-
arder kronor lägre än budgeterat, vilket främst
förklaras av låga åtgärdsvolymer till följd av det
goda arbetsmarknadsläget. Utfallet för ålders-
pensionssystemet vid sidan av statsbudgeten blev
0,7 miljarder kronor högre än beräknat i
budgetpropositionen för 2000.

Statsbudgetens saldo 2000 uppvisade ett
överskott på 101,9 miljarder kronor och möjlig-
gjorde därmed en amortering av statsskulden. I
förhållande till budgeten innebar utfallet en
förbättring med 19,4 miljarder kronor. Det
högre budgetsaldot beror främst på högre
skatteinkomster än beräknat i statsbudgeten.

Budgetöverskottet för 2000 beror till stor del
på engångseffekter på sammantaget knappt
90 miljarder kronor i form av överföringar från
AP-fonden (45 miljarder kronor), försäljning av
statliga bolag m.m. (74 miljarder kronor) samt
in- och utbetalningar av premiepensionsmedel
till Riksgäldskontoret (netto -31 miljarder
kronor). Justerat för dessa extraordinära
budgeteffekter uppgick det underliggande saldot
på statsbudgeten till cirka 14 miljarder kronor.

Statsbudgetens inkomster beräknades i stats-
budgeten till 782 miljarder kronor. Utfallet blev
800 miljarder kronor, vilket är 18 miljarder

70

PROP. 2000/01:100

kronor högre än beräknat. Skillnaden förklaras
främst av att skatteinkomsterna blev 56 miljarder
kronor högre än beräknat, medan inkomster av
försåld egendom blev 33 miljarder kronor lägre
än beräknat.

Statsbudgetens utgifter m.m., inklusive Riks-
gäldskontorets nettoutlåning och överföring
från AP-fonden, blev förra året knappt
2 miljarder kronor lägre än vad som tidigare
beräknats i statsbudgeten. Denna utgifts-
minskning hänför sig till större och mindre
avvikelser på ett stort antal olika poster på
statsbudgeten.

Tabell 4.9 Statsbudgetens utfall 2000

Miljarder kronor

SB

TB

SB+

TB"

Utfall

Skillnad
mot SB

Inkomster

782,3

782,3

800,0

17,7

Varav skatte-
inkomster

617,1

617,1

672,8

55,7

Utgifter m.m.

699,8

9,0

708,8

698,1

-1,7

Varav utgifter
exkl. stats-
skuldsräntor

623,5»

9,0

632,5

619,4

-4,1

Varav RKG:S
nettoutlåning
m.m.3

-5,5

-5,5

-11,5

-6,0

Budgetsaldo

82,5

-9.0

73,5

101,9

19.4

11 SB = Statsbudget, TB = Tilläggsbudget

2) Inkl, posten Minskning av anslagsbehållningar med 6 miljarder kronor

31 Inkl, kassamässig korrigering och finansiell överföring från AP-fonden till
Riksgäldskontoret

4.4.2 Statsbudgetens inkomster

Statsbudgetens inkomster kan delas upp i skatter
och avgifter samt övriga inkomster. Av
statsbudgetens totala inkomster utgör skatter
och avgifter normalt ca 90 procent och övriga
inkomster ca 10 procent. Statsbudgetens skatte-
inkomster redovisas kassamässigt. Skatte-
inbetalningarna avser i många fall skatter på
inkomster som intjänats föregående år eller flera
år tillbaka i tiden. Detta gör att de kassamässiga
skatteinkomsterna är särskilt svåra att
prognostisera och analysera.

Av tabell 4.10 framgår att de totala inkom-
sterna beräknas minska med ca 19 miljarder
kronor mellan 2000 och 2004. Inkomstminsk-
ningen förklaras till stor del av de extraordinärt
stora försäljningsinkomster som uppkom förra
året till följd av försäljning av statligt aktie-
innehav i Telia AB. Under perioden 2000-2004
antas skatteinkomsterna öka med ca 42 miljarder

kronor. Mellan 2000 och 2001 beräknas dock
skatteinkomsterna att minska, vilket bl.a.
förklaras av det andra steg i inkomstskatte-
reformen som genomförs i år.

Tabell 4.10 Statsbudgetens inkomster

Miljarder kronor

2000

2001

2002

2003

2004

Skatteinkomster

672,8

660,8

661,7

682,4

715,2

Övriga inkomster

127,2

74,5

66,0

66,3

66,0

Totala inkomster

800,0

735,3

727,7

748,7

781,1

Procent av BNP

Skatteinkomster1

32,3

30,5

29,3

28,9

29,0

Totala inkomster

38,4

34,0

32,2

31.7

31.7

Differens mot budgetpropositionen för 2001

Skatteinkomster

19,5

9,6

-3,9

-9,2

Övriga inkomster

-1,1

8,5

-0,2

1,6

Totala inkomster

18,4

18.1

-4,1

-7,6

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.
'Denna kvot skall inte förväxlas med skattekvoten för hela offentliga sektorn.

I förhållande till beräkningen i budgetpropo-
sitionen för 2001 beräknas nu statsbudgetens
skatteinkomster bli 10 miljarder kronor högre

2001 men 4 respektive 9 miljarder kronor lägre

2002 och 2003. En snabbare ökning av löne-
summan, jämfört med bedömningen i budget-
propositionen för 2001, ökar de statliga skatte-
inkomsterna samtliga år. För 2001 förklaras även
de uppreviderade skatteinkomsterna av större
beräknade reavinstskatter.

Åren 2002 och 2003 förklaras nedrevideringen
i huvudsak av lägre mervärdeskatt till följd av en
nedrevidering av hushållens konsumtionsutgifter
samt lägre skatteinkomster från juridiska
personer.

Förklaringen till att övriga inkomster ökar
med knappt 9 miljarder kronor 2001 jämfört
med beräkningen i budgetpropositionen för
2001 är att Riksbanksfullmäktige i februari före-
slog en extra utdelning på 20 miljarder kronor i
år till följd av bankens överkapitalisering.
Hälften av överföringen antas i beräkningen
bestå av likvida medel som inlevereras på
inkomsttitel medan den andra hälften antas bestå
av statspapper som skrivs av mot statsskulden
(se skulddispositioner, avsnitt 4.4.4). Beslut om
extrautdelningens sammansättning och storlek
fattas av riksdagen under våren. En utförlig
redovisning av statsbudgetens och den offentliga
sektorns inkomster görs i kapitel 5.

71

PROP. 2000/01:100

4.4.3 Statsbudgetens utgifter

Statsbudgetens utgiftssida indelas i 27 utgifts-
områden, minskning av anslagsbehållningar11,
myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgälds-
kontoret samt överföring från AP-fonden.

De primära utgifterna på statsbudgeten, dvs.
utgifterna exklusive statsskuldsräntor, beräknas
öka med 81 miljarder kronor under perioden
2000-2004. I relation till BNP minskar dock de
primära utgifterna från 30 till 28 procent.
Ränteutgifterna minskar kraftigt mellan 2000
och 2001. Från och med 2002 stabiliseras
statsskuldsräntorna på nivån 50-60 miljarder
kronor. Som en följd av lägre statsskuldsräntor
ökar de totala utgifterna för statsbudgetens
samtliga 27 utgiftsområden (summa utgifter)
med endast 48 miljarder kronor mellan 2000 och
2004. I relation till BNP beräknas summa
utgifter minska från 34 procent 2000 till knappt
31 procent 2004. På statsbudgetens utgiftssida
redovisas även myndigheters m.fl. in- och
utlåning i Riksgäldskontoret och överföring från
AP-fonden. Under dessa poster redovisas bl.a.
Centrala studiestödsnämdens nettoutlåning till
studerande samt de extraordinära effekter på
statsbudgeten som sammanhänger med in-
fasningen av det reformerade ålderspensions-
systemet.

Tabell 4.11 Statsbudgetens utgifter 2000-2004

Miljarder kronor

2000

2001

2002

2003

2004

Utgifter exkl.

619,4

641,1

661,2

687,4

700,7

statsskuldsräntor'

Statsskuldsräntor2

90,2

66,0

60,4

53,8

56,7

Summa utgifter

709,6

707,1

721,6

741.2

757,4

Riksgäldskontorets

-11,5

-40,9

-3,1

-5,7

4,3

nettoutlåning m.m.3

Summa utgifter m.m.

698,1

666,2

718,5

735,5

761,8

Procent av BNP

Utgifter exkl.
statsskuldsräntor

29,7

29,6

29,3

29,1

28,4

Statsskuldsräntor2

4,3

3,0

2.7

2.3

2.3

’ Inklusive minskning av anslagsbehållningar.

2 Avser utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

3 Inklusive kassamåssig korrigering och finansiell överföring från AP-fonden till
Riksgäldskontoret.

Takbegränsade utgifter 2000-2004

I tabellen 4.12 redovisas de beräknade utgifterna
för 2001-2004 och utfallet för 2000. Alders-
pensionssystemets utgifter beräknas öka med
ca 20 miljarder kronor under perioden 2000-
2004. Tillsammans med ökningen av stats-
budgetens primära utgifter på 81 miljarder
kronor under perioden uppgår den beräknade
ökningen av de takbegränsade utgifterna till
101 miljarder kronor, vilket motsvarar en
genomsnittlig ökning på 3,2 procent per år.

11 Skillnaden mellan förväntade förbrukade medel och anvisade medel

återspeglas i det budgeterade beloppet för minskning av anslagsbehåll-
ningar. En utförligare redovisning av minskning av anslagsbehållningar
återfinns under avsnitt 6.2.1

72

PROP. 2000/01:100

1 Tabell 4.12 Utgifter som omfattas av utgiftstaket för staten 2000-2004                                                   1

Miljarder kronor

2000 Utfall

2001 Prognos

2002 Beräknat1

2003 Beräknat1

2004 Beräknat1

Summa utgifter exkl. statsskuldsräntor1

619,4

641,1

661,2

687,4

700,7

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten

140,7

144,7

150,5

152,5

160,5

Takbegränsade utgifter

760,0

785,8

811,7

839,9

861,2

Budgeteringsmarginal

5,0

3.2

2,3

4 ,1

15,8

Utgiftstak för staten2

765

789

814

844

877

Anm.- Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

1 Inklusive beräknad förbrukning av anslagsbehållningar och utnyttjande av anslagskredit

2 För åren 2000-2003 är utgiftstaket fastställt av riksdagen. Utgiftstaket för 2004 avser regeringens förslag till utgiftstak 2004

De takbegränsade utgifterna beräknas i år bli ca
26 miljarder kronor högre än 2000. Ungefär
hälften av denna ökning förklaras av utgifts-
reformer som träder i kraft i år, bl.a. höjda
barnbidrag, en studiemedelsreform, satsningar
på de sämst ställda pensionärerna samt vård,
skola och omsorg. Eftersom de takbegränsade
utgifterna ökar något mer än taket mellan 2000
och 2001 beräknas budgeteringsmarginalen i år
bli något mindre än den marginal på 5 miljarder
kronor som erhölls 2000. Under kommande år
beräknas de takbegränsade utgifterna öka från
786 miljarder kronor 2001 till 861 miljarder
kronor 2004 eller med sammantaget 75 miljarder
kronor. Utgifterna under taket beräknas öka
med 26 miljarder kronor 2002, 28 miljarder

kronor 2003 och 21 miljarder kronor 2004.
Utgiftstakets årliga ökning uppgår till
25 miljarder kronor 2002 och 30 miljarder
kronor 2003. För 2004 föreslår regeringen att
utgiftstaket ökar med 33 miljarder kronor
jämfört med 2003. Eftersom de beräknade
utgifterna ökar nästan lika snabbt som
utgiftstaket 2001-2003 beräknas budgeterings-
marginalen bli relativt liten även för åren 2002
och 2003, vilket föranleder regeringen att noga
följa utgiftsutvecklingen. För 2004 beräknas
budgeteringsmarginalen till 16 miljarder kronor.

I tabell 4.13 redovisas en uppskattning av de
huvudsakliga faktorerna bakom utgifts-
utvecklingen från 2001.

1 Tabell 4.13 Budgeteringsmarginalen och förändring av takbegränsade utgifter jämfört med föregående år                    1

Miljarder kronor

2002

2003

2004

2001-2004

Utgiftstak

814

844

877

88

Takbegränsade utgifter

812

840

861

75

Budgeteringsmarginal

2

4

16

13

Förändring av takbegränsade utgifter

26

28

21

75

varav

Pris- och löneomräkning (PLO)

4

4

4

11

Effekter av övriga makroekonomiska förutsättningar på statsbudgetens utgifter

4

6

6

16

Reformer

19

15

6

40

Finansiering/utfasning av tidsbegränsade program

-6

-4

-2

-12

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten

6

9

8

23

Övrigt (volymer, förändring av förbrukning av anslagsbehållningar m.m.)

-1

-1

-1

-3

Anm. Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

73

PROP. 2000/01:100

Pris- och löneomräkning av berörda anslag höjer
utgifterna med omkring 11 miljarder kronor
under perioden 2001-2004.12 Makroekonomiska
effekter på statsbudgetens utgifter såsom lägre
volymer inom arbetsmarknadspolitiska program,
högre prisbasbelopp, högre timlön och högre
bruttonationalinkomst (BNI) förklarar ca
16 miljarder kronor av ökningen av utgifterna på
statsbudgeten under perioden.

Beslutade och aviserade reformer höjer
utgifterna med omkring 40 miljarder kronor
under perioden (de enskilda reformernas
budgeteffekter redovisas i tabell 4.8, avsnitt 4.3).
Besparingar inom bl.a. totalförsvaret och
utfasning av olika tidsbegränsade program
innebär en utgiftsminskning på omkring
12 miljarder kronor under samma period.

Utgifterna för ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten ökar under perioden 2001
till 2004 med ca 16 miljarder kronor.
Överföringen av bosättningsbaserade folk-
pensioner från ålderspensionssystemet till
statsbudgeten uppgår till ca 7 miljarder kronor
2003. Justerat för denna överföring uppgår
ökningen under perioden till 23 miljarder
kronor. Denna utgiftsökning kan till hälften
förklaras av indexeringen av pensionerna och till
resterande del av ökningen av genomsnittliga
ATP-poäng. Under perioden övergår
indexeringen successivt från att pensionerna
räknas upp med prisutvecklingen till att dessa i
princip följer inkomstutvecklingen.

4.4.4 Statsbudgetens saldo, statens
finansiella sparande och
statsskulden

Statsbudgetens saldo

Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall
statsbudgeten omfatta alla inkomster och
utgifter samt andra betalningar som påverkar
statens lånebehov.

Statsbudgetens saldo visade ett överskott på
102 miljarder kronor 2000. I år beräknas stats-
budgetens saldo uppgå till 69 miljarder kronor.

Vid oförändrad politik beräknas stats-
budgetens saldo minska till 9 miljarder kronor
2002 för att sedan öka till närmare 20 miljarder
kronor i slutet av beräkningsperioden.

Vid en oförändrad politik kommer emellertid
det beräknade överskottsmålet i de offentliga
finanserna för de kommande åren att överstiga
de årsvisa målen för överskottet i de offentliga
finanserna. Målet för den offentliga sektorns
finansiella sparande uppgår till 2 procent av BNP
för åren 2002 och 2003. Även för 2004 föreslår
regeringen ett överskottsmål på 2 procent av
BNP. Den framtida konjunktursituationen kan
medföra att dessa mål behöver omprövas, vilket
sker i budgetpropositionen för respektive år.

Under perioden 2002 till 2004 beräknas det
finansiella sparandet i ålderspensionssystemet
uppgå till närmare 3 procent av BNP samtidigt
som kommunsektorn beräknas vara i balans.
Mer än hela överskottsmålet för de offentliga
finanserna kommer således att ligga i pensions-
systemet. Det höga finansiella sparandet i
ålderspensionssystemet innebär att statens
budgetsaldo kommer att uppvisa ett underskott
på 10-20 miljarder kronor under de kommande
åren under förutsättning att överskottsmålet
uppnås exakt. I beräkningen av statsbudgetens
saldo och statsskulden har det överskjutande
överskottet på 26 miljarder kronor för åren 2002
och 2003 samt 40 miljarder kronor för 2004,
beräkningstekniskt använts till förändringar på
statsbudgetens inkomst- eller utgiftssida så att
målet om ett överskott i de offentliga finanserna
på 2 procent av BNP uppnås exakt. På vilket sätt
de överskjutande medlen kommer att användas
kommer regeringen att återkomma till. Om
överskottsmålet överträffas kommer stats-
skulden bli lägre än i de redovisade
beräkningarna.

Pris- och löneomräkning (PLO) sker framför allt för s.k. förvaltnings-
anslag, dvs anslag som finansierar myndigheters förvaltningsomkostna-
der, och för anslag avseende investeringar i infrastruktur.

74

PROP. 2000/01:100

1 Tabell 4.14 Statsbudgetens saldo och statsskulden

Miljarder kronor

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Inkomster

706,3

725,1

800,0

735,3

727,7

748,7

781,1

Utgifter exkl. statsskuldsräntor1

585,7

615,3

619,4

641,1

661,2

687,4

700,7

Statsskuldsräntor m.m?

113,4

89,9

90,2

66,0

60,4

53,8

56,7

Riksgäldskontorets nettoutlåning

-2,8

-17,9

23,9

5,5

5,6

8,0

8,2

varav Kommunmomssystemet

1.5

1,2

-3,8

ln-/utläning från myndigheter (räntekonto)3

2,6

-3,0

-8,7

Inbetalning av premiepensionsmedel inkl, ränta

-13,7

-26,1

-24,9

■21,2

-24,0

-24,8

-25,6

Utbetalning av premiepensionsmedel

56,0

19,6

20,9

23,0

24,0

Lönegarantifonden, inkl, ränta

-0,9

-0,4

CSN, studielån

10,1

11,0

11,3

11,2

10,7

10,7

10,7

Insättningsgaranti

-2,1

-2,3

-2,3

-0,7

-0,7

-0,8

-0,8

Övrigt, netto*

-0,3

1,6

-3,7

-3,4

-1,3

-0,1

0,0

Kassamässig korrigering

0,4

-44,1s

-35,4=

0,0

0,0

0.0

0.0

Överföring från AP-fonden

-46,4

-8,7

-13,7

-3,9

Statsbudgetens saldo före beråkningsteknisk överföring

9,7

82,0

101,9

69,1

9,2

13,1

19,4

Berä kningsteknisk överföring

25,9

25,6

39,9

Statsbudgetens saldo efter beräkningsteknisk överföring

9,7

82,0

101,9

69,1

-16,7

-12,5

-20,5

Skulddispositioner m.m.

26,4

7,3

7,0

-104,4‘

-8,3

-5,6

-1,1

Statsskuldsförändring

16,8

-74,7

-95,0

-173,5

8,4

6,9

19,4

Statsskuld vid årets slut efter beräkningsteknisk
överföring

1 448,9

1314,2

1 279,2

1105,7

1114,1

1121,0

1 140,4

Procent av BNP

76,1

68,9

61.4

51,1

49,3

47,5

46,3

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid.

1 Inklusive minskning av anslagsbehållningar.

2 Avser hela utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

3 Normalt görs inga prognoser på in/utlåning från myndigheter (räntekonto) utan hår redovisas endast utfallet.

4 Varav individuellt kompetenssparande -1,35 mdkr 2000 och -1,15 mdkr 2001.

5 Varav -45 mdkr överföring från AP-fonden.

6 Varav nedskrivning av statsskulden p.g.a. överföringen av statsobligationer från AP-fonden på 68,8 mdkr samt 10 mdkr (av totalt 20 mdkr) av den föreslagna
extrautdelningen från Riksbanken.

För att statsbudgetens saldo skall överens-
stämma med statens lånebehov redovisas
Riksgäldskontorets nettoutlåning och en kassa-
mässigkorrigering på statsbudgeten.

Riksgäldskontorets nettoutlåning
Riksgäldskontorets (RGK) nettoutlåning utgörs
av förändringen av kontorets ut- och inlåning till
myndigheter, affärsverk, statliga bolag och vissa
fonder. De största delposterna utgörs av
förändringar av myndigheternas räntekonto-
behållningar, in- och utbetalningar av premie-
pensionsmedel, insättningsgarantiavgifter samt
Centrala studiestödsnämndens (CSN) netto-
upplåning för finansiering av studielån.

Sedan 1995 har medel för premiepensionen
tillfälligt placerats i RGK. För åren 2000-2004
beräknas de årliga inbetalningarna till drygt
20 miljarder kronor. Inbetalningarna inklusive

ränta överförs till Premiepensionsmyndigheten
(PPM) med två års fördröjning. Utbetalningen
under 2000, som avsåg premiepensionsmedel för
åren 1995-1998, bidrog till att RGK:s netto-
utlåning ökade med ca 42 miljarder kronor
mellan 1999 och 2000.

RGK:s nettoutlåning till CSN beräknas uppgå
till omkring 11 miljarder kronor per år under
perioden 2000-2004.

Det ackumulerade underskottet i det
kommunala momssystemet uppgick vid det
senaste årsskiftet till 3,8 miljarder kronor. Staten
skrev av denna fordran som annars skulle
återbetalats av kommunsektorn via en högre
momsavgift.

75

PROP. 2000/01:100

Kassamässig korrigering och överföring från AP-
fonden

Beräkningsposten kassamässig korrigering är
nödvändig för att budgetsaldot skall bli identiskt
med lånebehovet (med omvänt tecken). En
kassamässig korrigering kan dels uppstå om
betalningen respektive anslagsavräkningen sker
olika budgetår, dels kan det förekomma trans-
aktioner över statsverkets checkräkning som inte
har sin motsvarighet på anslag eller inkomst-
titlar. Ett sådant exempel är de överföringar från
AP-fonden som gjordes 1999 och 2000.

Effekten av AP-fondsöverföringen 2001 på
statsbudgetens saldo särredovisas i tabell 4.14. 1
statsbudgetens utfall redovisas dessa belopp
under den kassamässiga korrigeringen.

När pensionsreformen är fullt genomförd
kommer statsfinanserna försvagas med ca
60 miljarder kronor per år. För att delvis
motverka denna försvagning överfördes
45 miljarder kronor per år från AP-fonden till
statsbudgeten under åren 1999 och 2000. Under
2001 har ytterligare en överföring ägt rum
bestående av stats- och bostadsobligationer till
ett marknadsvärde på 155 miljarder kronor.
Effekten på statsbudgetens saldo av över-
föringen 2001 är dock endast 46 miljarder
kronor. Förklaringen är att den del av över-
föringen som består av statsobligationer skrivs
av direkt mot statsskulden med obligationernas
nominella värde (69 miljarder kronor). Där-
igenom påverkar inte överföringen av
statobligationerna lånebehovet mer än indirekt
via de lägre ränteutgifter som följer av den lägre
statsskulden. Den del av överföringen som
består av bostadsobligationer kommer att
påverka lånebehovet under hela perioden, dels
genom att de olika obligationslånen genererar
ränteavkastning, dels när obligationerna förfaller
till betalning. Av tabell 4.14 och 4.15 framgår att
budgetsaldot förstärks med 46 miljarder kronor
2001, 9 miljarder kronor 2002, 14 miljarder
kronor 2003 och 4 miljarder kronor 2004 till
följd av överföringen av bostadsobligationerna.
Till skillnad från statsbudgetens saldo påverkas
statens finansiella sparande fullt ut av hela
överföringen på 155 miljarder kronor 2001.
Statsbudgetens saldo och statens finansiella
sparande uppvisar därför en stor diskrepans
2001. Enligt pensionsöverenskommelsen skall
det slutliga överföringsbeloppet fastställas vid en
kontrollstation 2004 och den slutliga över-
föringen äga rum 2005.

Obligationsportföljens sammansättning visade
sig avvika från vad som antogs i budget-
propositionen för 2001, där statsobligationer till
ett nominellt värde på 75 miljarder kronor för-
väntades överföras från AP-fonden 2001. Även
bostadsobligationernas sammansättning avseen-
de löptid har förändrats i förhållande till anta-
gandena i budgetpropositionen.

Statsbudgetens saldo justerat för större
engångseffekter

I tabell 4.15 redovisas statsbudgetens saldo
justerat för större engångseffekter. Vid be-
räkningen av det justerade budgetsaldot 2002-
2004 förutsätts att den del av överskottet i de
offentliga finanserna som överstiger de årsvisa
överskottsmålen, beräkningstekniskt kommer
att utnyttjas till förändringar som försvagar
statens finansiella sparande i motsvarande grad.
Om överskottsmålen överträffas kommer stats-
budgetens saldo att förbättras i förhållande till
redovisade beräkningar.

76

PROP. 2000/01:100

Tabell 4.15 Statsbudgetens saldo samt justering för större
engångseffekter

Miljarder kronor

2000

2001

2002

2003

2004

Statsbudgetens saldo
före beräkningsteknisk
överföring

102

69

9

13

19

Statsbudgetens saldo
efter beräkningsteknisk
överföring

102

69

-17

-12

-21

Större engångseffekter

88

79

24

29

19

Varav försäljning av
statligt aktieinnehav

74'

15

15

15

15

Överkonsolidering

Alecta

8

Överföring från AP-
fonden2

45

46

9

14

4

Föreslagen
extrautdelning frän
Riksbanken3

10

Premiepensionsmedel,
nettoinbetalningar

-31

Statsbudgetens saldo

14

-10

-40

-41

-39

efter beräkningsteknisk
överföring och justerat
för större engångs-
effekter

^^elo^peT^rvkhjderar^kdeiJtdeTmri^^ct^fibetahnm^^^^eavmstskat^T^r^^^
Stattums försäljning av Pharmacia & Upjohn samt aktieförsäljning av Celsius AB
och Telia AB.

2 Överföringen 2001 bestod av stats- och bostadsobligationer till ett
marknadsvärde om 155 mdkr. Statsobligationerna skrevs av mot statsskulden
(68,8 mdkr, nominellt värde). Bostadsobligationerna påverkar däremot
lånebehovet under hela perioden, vilket framgår av tabellen. Efter 2004 återstår
1,9 mdkr i bostadsobligationer som förfaller under 2005.

3 Den föreslagna extrautdelningen från Riksbanken uppgår till sammanlagt 20
mdkr varav 10 miljarder beräknas ha lånebehovspåverkan.

Av tabell 4.15 framgår att det justerade
budgetsaldot uppgick till 14 miljarder kronor
2000. Överskottet i det justerade budgetsaldot
beräknas i år vändas till ett underskott på ca
10 miljarder kronor. Utan vissa extraordinära
tillskott i form av inkomster från företags-
försäljningar och överföringar från AP-fonden
m.m. skulle statsbudgeten under perioden 2002-
2004 uppvisa ett underskott på ca 40 miljarder
kronor per år, vid ett överskott på 2 procent av
BNP i de offentliga finanserna.

Större engångseffekter under perioden 2000-
2004 som påverkar statsbudgetens saldo uppgår
sammantaget till nästan 240 miljarder kronor. År
2001 beräknas det dessutom uppstå positiva
engångseffekter på 79 miljarder kronor som
enbart påverkar statsskulden. Engångseffekter
förklarar därmed hela den förväntade
minskningen av statsskulden på ca 200 miljarder
kronor mellan 2000 och 2004

Med undantag för effekten avseende för-
säkringsbolaget Alectas (f.d. SPP) utdelade över-
skottsmedel påverkar inte engångseffekterna
överskotten i de offentliga finanserna och
därmed inte heller möjligheterna att uppnå det
målsatta överskottet. Utgiftstaket och utgifterna
under taket påverkas inte heller av dessa
engångseffekter.

Statsbudgetens saldo och statens finansiella
sparande

Statsbudgetens saldo omfattar alla transaktioner
som påverkar statens lånebehov. Det finansiella
sparandet definieras till skillnad från stats-
budgetens saldo av ett internationellt regelverk
för nationalräkenskaper och utgörs av nettot av
transaktioner som påverkar en sektors finansiella
förmögenhet. Den principiella skillnaden för
svenska förhållanden mellan statsbudgetens
saldo och statens finansiella sparande är att
statsbudgetens saldo endast avspeglar låne-
behovet, medan det finansiella sparandet tar
hänsyn till förändringar av både finansiella
tillgångar och skulder. Det innebär att för-
ändringar av statsbudgetens saldo inte
nödvändigtvis leder till en motsvarande för-
ändring av statens finansiella sparande. Ett
exempel på en transaktion som påverkar
statsbudgetens saldo, men inte statens finansiella
sparande, är försäljning av statligt aktieinnehav.
Försäljning av statligt aktieinnehav förbättrar
statsbudgetens saldo, medan statens finansiella
sparande förblir oförändrat eftersom statens
förmögenhet inte förändras av att en tillgång
(värdepapper) byts mot en annan tillgång
(likvida medel).

I tabell 4.16 redovisas de viktigaste skill-
naderna mellan statsbudgetens saldo och statens
finansiella sparande. Den stora skillnaden 2001
beror på att överföringen från AP-fonden ökar
statens finansiella sparande med 155 miljarder
kronor, medan statsbudgetens saldo endast
förbättras med 46 miljarder kronor. En mer
permanent skillnad mellan statsbudgetens saldo
och statens finansiella sparande utgörs av den
årliga nettoutlåning som Riksgäldskontoret
förmedlar till studerande via CSN. Denna
utlåning belastar statsbudgetens saldo med ca
11 miljarder kronor varje år medan statens
finansiella sparande inte påverkas eftersom varje
nytt lån motsvarar en lika stor fordran.
Ytterligare en post som påverkar statsbudgetens
saldo och statens finansiella sparande olika, är

77

PROP. 2000/01:100

räntor på statsskulden. De kassamässiga stats-
skuldsräntorna påverkar statsbudgetens saldo
medan de kostnadsmässiga statsskuldsräntorna
påverkar statens finansiella sparande.

1 Tabell 4.16 Statsbudgetens saldo och statens finansiella 1
[sparande                                              1

Miljarder kronor

2000

2001

2002

2003    2004

Statsbudgetens saldo
före beräkningsteknisk
överföring

102

69

9

13

19

Effekt av överföring från
AP-fonden

109

-9

-14

-4

CSN studielån

11

11

11

11

11

Amortering, gamla
studielån (t.o.m. 1988)

-2

-2

-2

-2

-2

Försäljning av aktiebolag

-75

-15

-15

-15

-15

m.m.

Räntor på statsskulden

15

10

4

0

2

Periodiseringseffekter,
skatter

-10

3

10

7

3

Riksbanken,
extra utdelning

-10

Övrigt

-14

-3

1

1

Finansiellt sparande i
staten före beräknings-
teknisk överföring

27

172

7

1

15

Beräkningsteknisk
överföring

26

26

40

Finansiellt sparande i
staten efter beräknings-
teknisk överföring

27

172

-19

-24

-25

Procent av BNP

1,3

7.9

-0,8

-1.0

1.0

Differens mot BP 2001

21

14

1

3

Av tabell 4.16 framgår att statens finansiella spar-
ande åren 2002 till 2004 uppvisar ett underskott
på mellan 19 till 25 miljarder kronor vid ett
överskott i de offentliga finanserna på 2 procent
av BNP. Överskottet i de offentliga finanserna
uppkommer i stället främst i ålderspensions-
systemet vid sidan av statsbudgeten (se tabell
4.18). Detta är en konsekvens av att ålders-
pensionsreformen omfördelar det offentliga
sparandet från staten till ålderspensionssystemet.
Kommunsektorn kommer samtidigt att i princip
uppvisa ett nollresultat.

Statsskulden

Statsskulden uppkommer genom statens upp-
låning för att täcka underskott i den löpande
verksamheten eller för att finansiera invest-
eringar och kreditgivning. Statsskuldens ut-

veckling bestäms framför allt av statsbudgetens
saldo. Skulden påverkas emellertid också av
valutakursförändringar eftersom ca 30 procent
av skulden är exponerad mot utländsk valuta.
Denna del av skulden värderas till aktuella
valutakurser. Även andra faktorer som inte på-
verkar lånebehovet kan påverka statsskulden.
Statsobligationer till ett bokfört värde på 69 milj-
arder kronor fördes över från AP-fonden till
Riksgäldskontoret vid årsskiftet, varvid oblig-
ationerna skrevs av direkt mot statsskulden. Av
den föreslagna extrautdelningen från Riksbanken
på 20 miljarder kronor beräknas 10 miljarder
kronor utgöra statsobligationer som hanteras på
motsvarande sätt, dvs. att de skrivs av direkt mot
statsskulden.

Som framgår av diagram 4.2 har statsskulden
framför allt ökat under två olika längre samman-
hängande perioder. Den första perioden varade
från 1977 till 1986 då statsskulden ökade från 98
till 631 miljarder kronor. Den andra perioden av
kraftig statsskuldökning varade från 1990 till
1996 då statsskulden steg från 619 till 1411 milj-
arder kronor. Statsskulden som andel av BNP
(skuldkvoten) ökade också kraftigt under
nämnda perioder. Under perioden 1994—1997
stabiliserades skuldkvoten på en nivå kring
80 procent av BNP.

Diagram 4.2 Statsskulden i miljarder kronor och som andel
av BNP

Statsskuld (mdkr)                              Statsskuld/BNP

Vid slutet av 2000 uppgick statsskulden till
1 279 miljarder kronor. Nominellt beräknas
statsskulden minska kraftigt under 2001 för att
sedan återigen öka t.o.m. 2004. Den beräknade
minskningen av statsskulden under 2001 på
173 miljarder kronor beror dels på överföringen
från AP-fonden och den föreslagna extra-
utdelningen från Riksbanken, dels på att över-

78

PROP. 2000/01:100

skottet i de offentliga finanserna beräknas bli
väsentligt högre än målet på 2,5 procent av BNP.

Som andel av BNP beräknas skulden fort-
löpande minska från ca 61 procent år 2000 till
drygt 46 procent vid slutet av beräknings-
perioden.

4.5 Kommunsektorns finanser

Kommuner och landsting är enligt kommunal-
lagen skyldiga att uppnå ekonomisk balans från
och med 2000. Om kostnaderna överstiger
intäkterna skall underskottet täckas inom två år.
Bedömningen av hur kommunsektorns kon-
sumtionsutgifter utvecklas har gjorts mot
beaktande av balanskravet. Kalkylerna bygger på
oförändrade skattesatser fr.o.m. 2001.

Den kommunala sektorn förutses anpassa
konsumtionsutgifterna till den varaktiga in-
komstnivån. Med denna förutsättning finns ett
finansiellt utrymme för en ökning av den
kommunala konsumtionen i fasta priser med
drygt 1 procent per år under perioden 2001—
2004. Tillfälligt höga skatteinkomster 2001 och
2002 antas inte leda till motsvarande ökade
utgifter, utan till ett tillfälligt högt sparande.
Sektorn som helhet beräknas uppfylla kravet om
en ekonomi i balans fr.o.m. i år.

Tabell 4.17 Kommunsektorns finanser

Miljarder kronor, löpande priser

2001

2002

2003

2004

2000

Inkomster

466,0

488,1

508,3

525,4

544,8

Skatter

337,5

358,4

370,9

396,7

412,5

Statsbidrag1

82,6

83,9

90,2

79,9

82,0

Skatter och stats-
bidrag, % av BNP

20,2

20,4

20,4

20,2

20,1

Övrigt

45,9

45,8

47,2

48,9

50,4

Utgifter

463,7

481,8

505,2

524,8

545,1

Konsumtion

389,4

405,6

427,2

445,1

463,3

Volymförändring2

1,4’

1.2

1,2

1,0

1,0

Övrigt

74,3

76,1

78,0

79,7

81,8

Finansiellt sparande

2,3

6,3

3,1

0.6

-0,3

Anm: Från och med 2000 redovisas kommunsektorn exkl. Svenska kyrkan.

1 Statsbidrag redovisas netto efter avdrag för kommunernas och landstingens
avgifter till det kommunala momssystemet.

2 Årlig procentuell förändring av konsumtionsutgifter i fasta priser.

3 0m överföringen av Svenska kyrkan från kommunsektorn till hushållen beaktas
blir utvecklingstakten -1,2 %.

4.6    Ålderspensionssystemet

Ålderspensionsreformen innebär att AP-fonden
fr.o.m. 1999 har fått en delvis ny roll. Fonden
finansierar numera inkomstbaserade ålders-
pensioner inom det reformerade systemets s.k.
fördelningsdel. Finansieringen av efterlevande-
och förtidspensioner sker över statsbudgeten.
Vidare medför reformen att fondens avgifts-
inkomster förstärkts genom införande av statliga
ålderspensionsavgifter på vissa transfereringar
samt genom att en större del av arbetsgivar-
avgifterna numera betalas till pensionssystemet
(den så kallade avgiftsväxlingen)

Vid sidan av AP-fonden sker en för-
mögenhetsuppbyggnad inom premiepensions-
systemet. De medel som sedan 1995 avsätts
motsvarar intjänad premiepensionsrätt och
placeras först i Riksgäldskontoret (RGK) och
därefter hos den fondförvaltare som den
enskilde själv väljer. Genom att den statliga
myndigheten Premiepensionsmyndigheten
(PPM) formellt är ägare av fondandelarna
inräknas sparandet i premiepensionssystemet i
den offentliga sektorn. Under den tillfälliga
förvaltningen i RGK ingår avsättningarna till
premiepensionssystemet i statens sparande och
reducerar därmed statsskulden. Förra året
överfördes retroaktiva premiepensionsmedel
avseende inkomståren 1995-1998 från RGK till
PPM. Därefter överförs medel motsvarande
premiepensionsrätten till PPM andra året efter
inkomståret. Det sparande som sker inom
premiepensionssystemet motsvaras således av ett
minskat sparande i staten.

Den finansiella infasningen av det reformerade
ålderspensionssystemet reducerar det finansiella
sparandet under perioden 1999-2001 genom
AP-fondens överföringar till staten. Över-
föringarna har skett med 45 miljarder kronor per
år under 1999 och 2000 samt med 155 miljarder
kronor 2001. Det slutliga överföringsbeloppet
kommer enligt pensionsöverenskommelsen att
bestämmas vid en kontrollstation 2004. År 2000
var sparandet i PPM särskilt högt eftersom
överföringarna av premiepensionsmedel avsåg
fyra års avsättningar. När infasningen är över
beräknas sparandet i pensionssystemet, dvs. AP-
fonden och premiepensionssystemet, uppgå till

1.7 procent av BNP 2002. År 2003 stiger
sparandet till 3 procent av BNP till följd av att
staten övertar pensionsutgifter på 7,5 miljarder
kronor. Mer än hela överskottsmålet för de

79

PROP. 2000/01:100

samlade offentliga finanserna kommer således att
ligga i pensionssystemet och användas för att
bygga upp pensionsfonderna. Sparandet i ålders-
pensionssystemet fördelas med ca 60 procent på
AP-fonden och 40 procent på PPM.

|Tabell 4.18 Ålderspensionssystemet                                                                                      1

Miljarder kronor

2000

2001

2002

2003

2004

Inkomster

243,1

200.9

211,5

223,9

235,4

Avgifter

154,3

157,3

164,6

171,5

177,9

Premiepensionsmedel

56,1

19,6

20,9

23,0

24,0

Räntor, utdelningar m.m.

32,7

24,0

26,0

29,3

33,3

Utgifter

187,7

300,4

150,7

153,0

160.9

Pensioner

138,8

143,5

148,8

151,0

159,0

Överföring till staten

45,0

155,0

Övriga utgifter

3,8

1.9

1.9

2,0

2,0

Finansiellt sparande

55,4

-99,5

60.8

70,9

74,4

procent av BNP

2,7

■4,6

2.7

3,0

3,0

AP-fonden 1

-0,3

-121,3

36,7

43,5

44,7

Premiepensionsmyndigheten

55,8

21,8

24,2

27,4

29,7

1 Med AP-fonden avses fördelningsdelen av ålderspensionssystemet

Anm: I tabellen ingår både AP-fondens och Premiepensionsmyndighetens inkomster och utgifter redovisade enligt nationalräkenskapernas principer. Under utgiftsområdet
Under Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten ingår inte premiepensionsmyndighetens utgifter. Detta medför att redovisningen av utgifter i tabellen inte
stämmer med utgifterna under Ålderspensioner vid sidan av statsbudgeten.

4.7 Den offentliga sektorns finanser

För 2000 uppgick den offentliga sektorns
finansiella sparande till nära 85 miljarder kronor
eller 4,1 procent av BNP. Det är en ökning med
50 miljarder kronor, eller 2,4 procent av BNP,
jämfört med 1999. Den kraftiga förbättringen
beror på att utgifterna sjönk medan skatte-
inkomsterna ökade som andel av BNP.

I år fortsätter utgifterna att minska som andel
av BNP, främst till följd av en kraftig minskning
av ränteutgifterna på statsskulden. Även
inkomsterna sjunker som andel av BNP.
Skattekvoten sjunker med drygt 1 procentenhet
till 51,7 procent huvudsakligen till följd av
skattesänkningar. Inkomsterna av räntor och ut-
delningar minskar genom AP-fondens
överföring av tillgångar till staten för amortering
av statsskulden. Det finansiella sparandet
reduceras till 3,6 procent av BNP.

År 2002 sjunker skatterna, som andel av BNP,
ytterligare delvis till följd av att den för 2001
tillfälliga skatten om 8 miljarder kronor på SPP-
medel faller bort. Utgiftskvoten fortsätter att
minska men i lägre takt än under de närmaste

föregående åren. Det finansiella sparandet
beräknas till 3,1 procent av BNP.

År 2003 stabiliseras inkomsterna och
utgifterna som andel av BNP och det finansiella
sparandet beräknas till 3,1 procent av BNP. För
2004 medför en minskad utgiftskvot att det
finansiella sparandet ökar till 3,6 procent av
BNP.

Det beräknade finansiella sparandet åren 2002
till och med 2004 överstiger målet om ett
överskott på 2 procent av BNP. Beräkningarna
av skulder och ränteutgifter är baserade på ett
antagande för den offentliga sektorns finansiella
sparande i enlighet med målet för åren 2002-
2004.

Överskotten i den offentliga sektorn medför
en stadig förbättring av den finansiella
ställningen. Nettoskulden vänds i år till en
positiv förmögenhet på över 3 procent av BNP.
Denna förmögenhet växer i takt med det
positiva finansiella sparandet. Genom att
överskotten från och med 2002 ligger i
ålderspensionssystemet kommer förmögenheten
att växa genom ackumulering av finansiella till-
gångar både i fördelningssystemet (AP-fonden)
och i premiepensionssystemet. Samtidigt medför

80

PROP. 2000/01:100

det underskott som uppstår i statens finansiella
sparande, vid ett överskott på 2 procent av BNP
i hela den offentliga sektorn, att skuldsidan i den
offentliga sektorns balansräkning också ökar.
Skuldökningen nominellt är dock inte större än

att statsskulden och den konsoliderade brutto-
skulden, som förra året understeg referensvärdet
inom EU på 60 procent av BNP, fortsätter att
minska som andel av BNP.

iTabell 4.19 Den offentliga sektorns finanser                                                                                     1

Miljarder kronor

2000

2001

2002

2003

2004

Inkomster

1238,5

1247,3

1280,6

1336,2

1395,3

procent av BNP

59,5

57,6

56,7

56,6

56,6

Skatter och avgifter

1100,1

1119,7

1149,4

1198,2

1250,3

procent av BNP

52,8

57,7

56,9

50,7

50,7

Kapitalinkomster

68,1

57,2

58,3

62,4

66,9

Övriga inkomster

70,3

70,5

72,9

75,6

78,1

Utgifter

1153,8

1168,8

1209,5

1263,4

1306,0

procent av BNP

55,4

54,0

53,5

53,5

53,0

Utgifter exkl räntor

1064,6

1098,8

1138,8

1195,5

1236,5

Ränteutgifter

89,2

70,0

70,6

67,9

69,5

Finansiellt sparande enligt prognos

84.7

78,5

71,1

72,8

89,2

procent av BNP

4,7

3,6

3,1

3.1

3,6

Beräkningsteknisk överföring

25,9

25,6

39,9

Finansiellt sparande efter överföring

84,7

78,5

45,2

47,2

49,3

procent av BNP

4.7

3,6

2.0

2.0

2.0

Finansiell ställning

Nettoskuld

29,2

-75,0

-128,5

-181,3

-231,7

procent av BNP

1,4

-3,5

-5,7

-7,7

-9,4

Konsoliderad bruttoskuld

1158,6

1106,7

1134,3

1137,1

1153,2

procent av BNP

55,6

57,7

50,2

48,1

46,6

4.8 Budgeteringsmarginalen och
utnyttjande av saldoutrymme

De offentliga finanserna har på några år uppvisat
en remarkabel förbättring och har sedan 1998
gett överskott samtliga år. Den offentliga
sektorns finansiella sparande uppgick förra året
till 4,1 procent av BNP.

De faktiska överskotten väntas bli större än
2 procent under vart och ett av åren 2002 till
2004, även med beaktande av de nu föreslagna
reformerna på budgetens inkomst- och
utgiftssida. Det överskjutande överskottet - det
s.k. saldoutrymmet - har i beräkningen av den
offentliga sektorns nettoskuld, statskuld och
statsskuldsräntor beräkningstekniskt förutsatts
användas till förändringar på budgetens inkomst-
och utgiftssida som försämrar statens finansiella
sparande i motsvarande grad. På vilket sätt de

överskjutande medlen skall utnyttjas kommer
regeringen att återkomma till. Fastlagda utgifts-
tak för staten utgör därvidlag en restriktion för
hur stor del av det överskjutande överskottet
som kan utnyttjas till nya utgiftsåtaganden. I
tabell 4.20 jämförs saldoutrymmet med den
budgeteringsmarginal som finns för respektive
år.

Förutsatt att överskottsmålet ligger fast blir
saldoutrymmet för 2002 och 2003 ca 26 milj-
arder kronor per år. Enligt beräkningen i
budgetpropositionen för 2001 uppgick saldo-
utrymmet för dessa år till 30 respektive
37 miljarder kronor. Minskningen av saldo-
utrymmet beror huvudsakligen på de nu
föreslagna utgiftsreformerna. Till viss del beror
saldoförsämringen också på högre utgifter än
förväntat trots att utgifterna för statsskulds-
räntor samtidigt reviderats ned. För år 2004

81

PROP. 2000/01:100

beräknas saldoutrymmet uppgå till knappt

40 miljarder kronor.

Tabell 4.20 Saldoutrymme och budgeteringsmarginal      1

2002-2004.                                        I

Miljarder kronor

2002

2003

2004

Saldoutrymme

25,9

25,6

39,9

Budgeteringsmarginal

2.3

4.1

15,8

Budgeteringsmarginalen, som definieras som
skillnaden mellan utgiftstaket för staten och de
takbegränsade utgifterna, beräknas uppgå till

2,3 miljarder kronor 2002 och till 4,1 miljarder
kronor 2003. Budgeteringsmarginalen för åren
2002 och 2003 har därmed minskat med 6,8
respektive 13,1 miljarder kronor i förhållande till
beräkningen i budgetpropositionen för 2001.
Mot bakgrund av den osäkerhet som råder

avseende såväl konjunkturläge som för de
ekonomiska konsekvenserna av fattade beslut,
kommer regeringen att följa utgiftsutvecklingen
under åren 2001-2003 mycket noga. Enligt lagen
om statsbudgeten skall regeringen vidta sådana
åtgärder som den har befogenhet till eller föreslå
riksdagen nödvändiga åtgärder om det finns risk
för att ett beslutat tak för statens utgifter
kommer att överskridas. Budgeterings-
marginalen för 2004 beräknas till 15,8 miljarder
kronor, vilket motsvarar 1,8 procent av de
takbegränsade utgifterna. En marginal av denna
storlek är nödvändig mot bakgrund av den
osäkerhet som råder för prognoser på tre års
sikt. Under kommande år kan det offentlig-
finansiella utrymmet för 2004 komma att tas i
anspråk för nya utgiftsreformer under
förutsättning att dessa är förenliga med en
tillräcklig nivå på budgeteringsmarginalen.

82

5

Inkomster

PROP. 2000/01:100

5 Inkomster

5.1 Inledning

Offentliga sektorns inkomster utgörs av skatter
och övriga inkomster. Skatterna består till ca 66
procent av löneskatter, dvs. statlig och kommu-
nal inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och allmän
pensionsavgift, 23 procent av skatt på varor och
tjänster och 11 procent av kapitalskatter. Den
stora andelen löneskatter innebär att utveckling-
en av skatterna till stor del beror på hur syssel-
sättning och timlön utvecklas. Utvecklingen av
skatterna och övriga inkomster under prognos-
perioden, 2000-2004, framgår av tabell 5.1.

De periodiserade skatterna, som ligger till
grund för den offentliga sektorns finansiella spa-
rande och statsbudgetens inkomster, ökar under
prognosperioden med 152 miljarder kronor. Den
årliga ökningen varierar mellan 9 och 58 miljar-
der kronor. Den svaga utvecklingen 2001 förkla-
ras dels av ändrade skatteregler 2001, dels av
bortfallet av en tillfällig skatteintäkt 2000 om 8
miljarder kronor avseende Alectas, f.d. SPP,
överskottsmedel (se vidare avsnitt 5.2.2). Korri-
gerat för dessa effekter uppgår förändringen
mellan 2000 och 2001 till 38 miljarder kronor.
Den stora ökningen 2003 förklaras till övervä-
gande del av omläggningen av ålders- och för-
tidspensionssystemet, vilket ökar skatteintäkter-
na med knappt 13 miljarder kronor. Dessa
intäkter innebär dock ingen budgetförstärkning
eftersom de motsvaras av ökade pensionsutbe-
talningar på budgetens utgiftssida.

Den offentliga sektorns finansiella sparande,
vilket är ett av regeringens budgetpolitiska mål,
baseras på skatter redovisade enligt nationalrä-
kenskaperna (NR). Skatterna enligt NR följer i
stort utvecklingen av de periodiserade skatterna.

Tabell 5.1 Offentliga sektorns periodiserade skatter, offent-
liga sektorns inkomster enligt NR och statsbudgetens
inkomster                                            ___

Miljarder kronor och procent

2000

2001

2002

2003

2004

Offentlig sektor,

periodiserade

skatter

1 131

1 140

1 181

1 239

1 283

Årlig förändring

9

41

58

44

Procent

0,8

3,6

4,J

3,5

Offentlig sektor,
enligt national-
räkenskaperna

Skatter

1 100

1 120

1 149

1 198

1250

Övr. inkomster

138

128

131

138

145

Totalt

1 239

1 247

1 281

1 336

1395

Årlig förändring

Skatter

20

30

49

52

Procent

1,8

2,7

4,2

4,3

Statsbudgetens
inkomster

Skatter

673

661

662

682

715

övr. inkomster

127

75

66

66

66

Totalt

800

735

728

749

781

Årlig förändring

Skatter

-12

1

21

33

Procent

-1,8

0,1

3,1

4.8

Övriga inkomster

-53

-9

0

0

Procent

-41,4

-11,4

0,5

-0.5

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

De årliga förändringarna skiljer sig dock åt vilket
förklaras av periodiseringsffekter. Dessa medför
att NR-skatterna ökar något mer i början av
perioden jämfört med de periodiserade
skatterna. Periodiseringseffekterna beror i
huvudsak på kapitalskatter och då i synnerhet
skatt på realisationsvinster.

Statsbudgetens skatteinkomster ökar under
prognosperioden med 42 miljarder kronor.
Nedgången i inkomsterna i början av perioden
förklaras dels av beslutade skatteändringar, dels

85

PROI’. 2000/01:100

av stora slutregleringar av kommunalskatteme-
del. Övriga inkomster på statsbudgeten minskar
under prognosperioden med 61 miljarder kro-
nor. Inkomsterna 2000 utgörs till största delen
av delförsäljningen av Telia, men även av en stor
engångsutdelning om 11 miljarder kronor från
förvaltningsaktiebolaget Stattum. För resterande
år är inkomsterna tämligen stabila. De högre in-
komsterna 2001 förklaras av en extrautdelning
från Riksbanken.

I tabell 5.2 jämförs aktuell prognos med be-
räkningen till budgetpropositionen för 2001.
Skatteintäkterna har räknats upp med 14 miljar-
der kronor 2000 och med mellan 5 och 7 miljar-
der kronor de övriga åren. Ökningen 2000 för-
klaras i huvudsak av uppreviderade löne- och
kapitalskatter. Även 2001 och 2002 har löneskat-
terna reviderats upp medan konsumtionsskat-
terna reviderats ned. Den ytterligare ökningen av
löneskatterna 2003 förklaras främst av omlägg-
ningen av förtidspensionssystemet. Skatteför-
ändringarna 2002 utgörs av det i denna proposi-
tion aviserade förslaget om stöd till sjöfart (se
kapitel 7).

5.1.1 Antaganden om den
makroekonomiska utvecklingen
m.m.

Prognosen över skatteintäkterna baseras på de
makroekonomiska förutsättningar som finns re-
dovisade i bilaga 1, Svensk ekonomi. I tabell 5.3
redovisas de antaganden som har störst inverkan
på skatteintäkterna samt förändringar i förhål-
lande till budgetpropositionen för 2001.

Antalet arbetade timmar har reviderats upp
2002 och 2003. Det preliminära utfallet för löne-
summans utvecklingstakt 2000 uppgår till 6,5
procent, vilket är 0,5 procentenheter högre jäm-
fört med beräkningen till budgetpropositionen.
Inflationen har justerats ned 2002 och 2003, vil-
ket förklarar de lägre skiktgränserna.

Tabell 5.2 Differenser jämfört med budgetpropositionen för
offentliga sektorns periodiserade skatter, offentliga sektorns
inkomster enligt NR samt statsbudgetens inkomster

Miljarder kronor

2000

2001

2002

2003

Offentliga sektorns

14

6

5

7

periodiserade skatter

varav löneskatter

10

13

14

19

skatt på kapital

8

-1

-1

-2

konsumtionsskatter

-2

-3

-4

-5

restförda skatter m.m.

-2

-3

-3

-3

skatteförändringar

-1

-1

Offentliga sektorns

inkomster enligt NR

Skatter

25

9

8

7

Övriga inkomster

0

0

0

0

Statsbudgetens inkomster

Skatter

19

10

-4

-9

Övriga inkomster

-1

9

0

2

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte.

Tabell 5.3 Antaganden och förändringar jämfört med bud- 1
getpropositionen                                          1

Timlön, arbetade timmar, utbetald lönesumma, hushållens konsum-

tionsutgifter och KPI: årlig procentuell förändring. Prisbasbelopp och

skiktgräns: kronor

2001

2002

2003

2004

Timlön

3.5

3.5

3.5

3,5

Differens BP2001

0.0

0.0

0.0

Arbetade timmar

1,3

0,7

0.4

0,3

Differens BP2001

0,0

0.3

0,0

Utbet. lönesumma

4.8

4.2

3.9

3,8

Differens BP2001

0.1

0,3

0.0

Hushållens konsum-

3.3

3,6

4,0

4,0

tionsutgifter i

löpande priser

Differens BP2001

-1,0

0,1

0,0

KPI juni-juni

1,1

1,4

1,7

1,9

Differens BP2001

0.0

-0,3

-0,2

Prisbasbelopp

36 900

37 400

37 900

38 500

Differens BP2001

0

0

-100

Skiktgräns

252 000

259 800

268 600

278 500

Differens BP2001

0

-400

-1 000

Övre skiktgräns

390 400

402 500

416 100

431 300

Differens BP2001

0

-600

-1 700

Statsbudgetens skatteinkomster för åren 2002
och 2003 har räknats ned med 4 respektive 9 mil-
jarder kronor. Förändringen förklaras i huvudsak
av stora slutregleringar av skatter till kommun-
sektorn. Statsbudgetens övriga inkomster har
räknats upp med 9 miljarder kronor 2001, vilket
förklaras av nämnda extrautdelning från Riks-
banken.

5.1.2 Regeländringar

Utvecklingen mellan åren för de olika skattesla-
gen beror dels på de underliggande skattebaser-
nas förändring, dels på beslutade eller föreslagna
regeländringar. För att enklare kunna följa den
underliggande utvecklingen av de olika skattesla-
gen redovisas därför i tabell 5.4 bruttoeffekterna
av de viktigaste regeländringarna under prog-
nosperioden. Beloppen visar den årligt tillkom-
mande intäktsförändringen till följd av ändrade

86

PROP. 2000/01:100

ITabell 5.4 Bruttoeffekter av regeländringar                   I

Miljarder kronor

1999

2000

2001

2002

Statlig inkomstskatt

-5,7

-0,8

-2,3

1,3

Skiktgräns 25 %

-4,2

Allm. pensionsavgift tak 7,5-8,06 BB

-0,2

Fast belopp 200 kr

-1,3

1,3

Begränsat avdrag allm. pensionsavgift

1,4

1,7

Skiktgräns 20 och 25 %

-2,2

-3,5

Grundavdrag 0,24-0,27 BB

-0,4

Reseavdrag 15-16 kr/mil

-0,1

Kommunal inkomstskatt

■0.7

5,9

4,5

-1,3

Allm. pensionsavgift tak 7,5-8,06 BB

-0,3

Allm. pensionsavgift 6,95-7,0 %

-0,1

Medelutdebitering

-1,7

1,0

1,7

Fast belopp 200 kr

1,3

-1,3

Begränsat avdrag allm. pensionsavgift

5.0

5,0

Grundavdrag 0,24-0,27 BB

-2,0

Reseavdrag 15-16 kr/mil

-0,2

Kapitalskatt och skattereduktioner

-3,2

15,8

-15,1

Reduktion låg- och medelinkomsttagare

-3,2

Reduktion allm. pensionsavgift

15,8

-16,6

Reavinstskatt privatbostäder 15-20 %

1,5

Inkomstskatt företag

-2,5

2.5

-3,1

Äterföring periodiseringsfond

2,5

1,5

Återföring skatteutjämningsreserv upphör

-2,1

Förlängd periodiseringsfond 5-6 år

-2,5

Avsättning periodiseringsfond 20-25 %

-2,5

Socialavgifter och allm. pensionsavgift

0,9

-0,7

-0,9

Allm. pensionsavgift tak 7,5-8,06 BB

0,9

Allm. pensionsavgift 6,95-7,0 %

0,5

Socialavgifter 33,06-32,92 %

-1,2

Socialavgifter 32,92-32,82 %

-0,9

Egendomsskatter

-2,0

-0,6

-3,0

Markvärde vattenkraft 2,21-0,5 %

-1,2

Hyreshus, bostadsdel 1,5-1,3 %

-0,8

1.1

Hyreshus, bostadsdel 1,3-1,2 %

-0,4

0,6

Återinfört omräkningsförfarande

6,5

Hyreshus, bostadsdel 1,5-0,7 %

-4,6

Hyreshus, bostadsdel 1989/90 1,2-0,6 %

-0,2

0,2

Småhus 1,5-1,2 %

-3,6

Begränsningsregel fastighetsskatt

-0,5

Höjt fribelopp förmögenhetsskatt

-2,7

Energiskatter

1,7

3.3

Höjda energiskatter

1,8

Sänkta energiskatter jordbruk

-0,1

-0,3

Höjd C02-skatt med 15 %

1,0

Höjd el-skatt med 1,8 öre/kWh

2,3

Höjd dieselskatt med 10 öre/liter

0,3

Övrigt

-0,5

-3,9

-1,3

Avfallsskatt

1,3

Återköp egna aktier

-0,5

Anställningsstöd långtidsarbetslösa

-1,3

-0,5

Kompetensutveckling

-1,2

Bredbandsanslutning

-0,8

Moms personbefordran 12-6 %

-1,0

Ej försäljningsskatt lätta lastbilar m.m.

-0,3

Höjd skatt äldre dieselpersonbilar

0,2

Sjöfart sstöd

-1,3

Anm: BB avser prisbasbelopp. Beloppen avseende periodiseringsfond inkluderar
åven egenföretagare.

ringar samtliga år under perioden 1999-2002.
Den aktuella prognosen över den kommunala
inkomstskatten uppvisar en stor variation mellan
åren, bl.a. till följd av dessa regeländringar. Den
underliggande utvecklingen, exklusive regeländ-
ringar och Svenska kyrkans skiljande från staten,
är betydligt jämnare. Av tabell 5.5 framgår att
den kommunala inkomstskatten beräknas ha
ökat med 11,9 miljarder kronor mellan 1999 och
2000. Den underliggande förändringen uppgår
däremot till 17,9 miljarder kronor.

ITabell 5.5 Kommunal inkomstskatt: årlig förändring 1999- 1
12002 1

Miljarder kronor

1999

2000

2001

2002

Årlig förändring

16,8

11,9

19,3

12,7

Regeländringar

0,7

-5,9

-4,5

1.3

Svenska kyrkan

11,9

Underliggande årlig förändring

17,5

17,9

14,8

14,0

Det är viktigt att understryka att de redovisade
beloppen avser periodiserade bruttoeffekter, dvs.
storleken på den initiala skatteändringen. Indi-
rekta effekter på offentliga utgifter och andra
skattebaser via förändringar i löner, priser och
vinster beaktas inte. Effekterna på de kassamäs-
siga inkomsterna och NR-inkomsterna är i regel
mindre införandeåret eftersom bl.a. uppbörds-
förskjutningar och jämkningar måste beaktas.

skatteregler. Som framgår av tabell 5.4 påverkas
den kommunala inkomstskatten av regeländ-

5.1.3 Osäkerheten i skatteberäkningarna

Osäkerheten i bedömningen av olika skatteba-
sers utveckling varierar kraftigt. Prognoser på
lönebaserade skatter och konsumtionsskatter är
beroende av hur väl makroantaganden om sys-
selsättning, konsumtion etc. stämmer överens
med den faktiska utvecklingen. I grova drag in-
nebär en procentenhets förändring av lönesum-
man att basen förändras med 8-10 miljarder
kronor och skatteintäkterna med 5-6 miljarder
kronor. Om den privata konsumtionen föränd-
ras med 1 procent leder det till förändrade
momsintäkter om ca 1,2 miljarder kronor.

För kapitalbaserade skatter är osäkerheten be-
tydligt större. Särskilt hushållens realisations-
vinster och bolagens inkomstskatt är svårbe-
dömda. På några få år kan skattebasen för
realisationsvinster fördubblas eller halveras. Som
exempel kan nämnas att realisationsvinsterna
ökat med nästan 400 procent sedan 1995, vilket
innebär att skatteintäkterna ökat med ca 25 mil-

87

PROP. 2000/01: 100

jarder kronor under motsvarande period. År
1999 uppgick realisationsvinsterna till 103 mil-
jarder kronor, vilket motsvarar drygt 5 procent
av BNP. Detta är betydligt över genomsnittet
för de senaste 10 åren, då realisationsvinsterna
uppgått till ca 3 procent. En nedgång till en mer
långsiktig nivå skulle innebära att skatteintäkter-
na minskar med ca 13 miljarder kronor. Detta
kan sättas i relation till den del av överskottet i
det finansiella sparandet som kan avsättas för
skattereformer.

År 2001 genomfördes ett andra steg av refor-
men genom att skattereduktionen höjdes till
motsvarande 50 procent av den allmänna pen-
sionsavgiften. Samtidigt begränsades avdraget till
50 procent av avgiften och skiktgränserna höjdes
på motsvarande sätt. Därutöver justerades den
nedre skiktgränsen ytterligare för att minska an-
delen skattskyldiga med förvärvsinkomster som
betalar statlig inkomstskatt. I kombination med
höjningen av grundavdragen beräknas det med-
föra att andelen minskar till ca 16 procent 2001.

5.2 Offentliga sektorns skatter -
periodiserad redovisning

Den periodiserade redovisningen visar de skatter
som avser ett visst inkomstår. Dessa skatter har
en direkt koppling till det aktuella årets skatte-
regler och de makroekonomiska förutsättning-
arna i form av timlön, sysselsättning, inflation
m.m. I tabell 5.6 redovisas den offentliga sek-
torns skatteintäkter.

5.2.1 Inkomstskatt hushåll

Med början inkomståret 2000 inleddes en skatte-
reform som innebär att löntagare och övriga per-
soner med pensionsgrundande inkomst genom
en skattereduktion kompenseras för effekterna
av den allmänna pensionsavgiften. Skatte-
reduktionen kombineras med en slopad avdrags-
rätt för avgiften vid beräkningen av kommunal
och statlig inkomstskatt. För att den begränsade
avdragsrätten inte skall öka det statliga skatteut-
taget höjs både den lägre och den högre skikt-
gränsen för uttag av 20 respektive 25 procent
statlig inkomstskatt. Samtidigt påbörjades en
förändring som minskar antalet skattskyldiga
som betalar statlig inkomstskatt. Syftet är att
andelen skattskyldiga med förvärvsinkomster
skall minska till 15 procent.

År 2000 genomfördes ett första steg av re-
formen genom en skattereduktion om 25 pro-
cent och en begränsning av avdraget till 75 pro-
cent, med sammanhängande justeringar av
skiktgränserna. Dessutom höjdes den lägre
skiktgränsen ytterligare så att andelen skattskyl-
diga med förvärvsinkomster som betalar statlig
inkomstskatt minskade till ca 18 procent.

Statlig inkomstskatt

Miljarder kronor

Utfall

1999

Prognos

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell

29,6

32,3

32,1

35,1

36,7

38,0

beräkning

Diff. BP2001

0.8

2,4

2.6

2,3

1.8

Trots höjningen av den lägre skiktgränsen be-
räknas den statliga skatten ha ökat med 2,7 mil-
jarder kronor mellan 1999 och 2000. De lägre in-
täkterna 2001 beror på att den nedre skikt-
gränsen höjdes ytterligare. Ökningen 2002-2004
beror främst på högre reallöner. Den relativt sto-
ra ökningen 2002 förklaras av att det fasta be-
loppet om 200 kronor åter blir en statlig in-
komstskatt.

Förändringen jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen förklaras av högre löne-
summa.

Skatt på kapitalinkomster

Miljarder kronor

Utfall

1999

Prognos

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell

25.2

28,8

21.1

20,8

19,6

18.6

beräkning

Diff. BP2001

2,9

6.4

-0.3

-0,2

-1.6

Den statliga skatten på kapitalinkomster utgörs
av nettot av skatt på inkomsträntor, realisations-
vinster och skattereduktion för utgiftsräntor
m.m. Skatteintäkterna 2000 beräknas ha ökat
med 3,6 miljarder kronor jämfört med 1999,
främst på grund av högre realisationsvinster.

Är 2001 höjs den effektiva skatten på realisa-
tionsvinster avseende privatbostäder från 15 till
20 procent, vilket förväntas öka skatteintäkterna

88

PROP. 2000/01:100

ITabell 5.6 Offentliga sektorns skatteintäkter 1999-2004                                                                 |

Miljarder kronor

Inkomstår

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Inkomstskatter

443,1

459,0

442,6

458,5

491,3

511,4

Hushåll

375,3

378,5

372,8

387,2

415,8

430,9

Kommunal skatt

323,2

335,0

354,3

367,0

396,5

412,3

Statlig skatt

29,6

32,3

32,1

35,1

36,7

38,0

Skatt på kapital

25,2

28,8

21,1

20,8

19,6

18,6

Skattereduktioner m.m.

-2,6

-17,6

-34,8

-35,7

-37,0

-37,9

Företag

63,8

76,3

65,6

67,0

71,1

74,9

Inkomstskatt

53,5

63,4

51,1

53,4

56,2

58,5

Avkastningsskatt

10,7

12,7

14,3

13,5

14,8

16,3

Skattereduktioner m.m.

-0,4

0,2

0,1

0,1

0,1

0,1

Övriga inkomstskatter

4,0

4,2

4,2

4,2

4,3

4,3

Socialavgifter och allmän pensionsavg.

351,6

372,7

388,6

404,6

420,4

436,0

Arbetsgivaravgifter

271,5

288,3

301,3

314,0

326,1

338,6

Egenavgifter

7,4

7,6

8,0

8.4

8,7

9,1

Allmän pensionsavgift

60,0

63,5

66,0

68,3

71,1

73,3

Särskild löneskatt

18,7

19,1

19,4

20,2

20,9

21,7

Nedsättningar

-5,9

-5,9

-6,1

-6,3

-6,5

-6,7

Skatt på egendom

38,6

38,5

37,6

39,6

40,7

41,7

Fastighetsskatt

23,3

23,2

23,2

24,8

25,6

26,2

Förmögenhetsskatt

8.6

7,9

7,1

7,3

7,5

7,8

Arvs- och gåvoskatt

2,2

2,5

2,6

2,6

2,7

2,7

Stämpelskatt

4,5

4,9

4,8

4,9

4,9

5,0

Skatt på varor och tjänster

254,8

265,6

279,4

287,7

296,5

303,4

Mervärdesskatt

172,9

181,3

188,9

196,8

205,4

213,1

Tobaksskatt

7,4

7,7

7,7

7,8

7,8

7,6

Skatt på etylalkohol

4,7

4.9

4,7

3,9

3,3

2,7

Skatt på vin m.m.

3,5

3,6

3,7

3,8

3,8

3,7

Skatt på öl

2,5

2,4

2,5

2,6

2.4

2,3

Skatt på energi

50,4

50,4

55,3

55,9

56,6

56,9

Skatt på vägtrafik

6,6

7,0

7,8

7,9

7,9

8,0

Skatt pä import

3,6

3,8

4,0

4,2

4,4

4,2

Övrigt

3,3

4,5

4,8

4,9

4,9

4,9

Restförda skatter m.m.

-0,3

-4,8

-8,3

-9,2

-9,6

-9,6

Offentliga sektorns skatteintäkter

1 087,8

1 131,0

1 139,8

1 181,2

1 239,3

1 282,8

Varav

Kommunalskatt

323,2

335,0

354,3

367,0

396,5

412,3

Avgifter till pensionssystemet m.m.

110,3

147,3

153,8

159,8

166,1

172,0

Statens skatteintäkter

654,3

648,7

631,7

654,3

676,6

698,5

89

PROP. 2000/01:100

med 1,5 miljarder kronor. De totala skatteintäk-
terna förväntas emellertid minska fr.o.m. 2001
beroende på lägre realisationsvinster och högre
utgiftsräntor.

Diagram 5.1 visar utfallet av realisationsvinster
1988-1999 samt den beräknade utvecklingen
2000-2004. I diagrammet visas också realisa-
tionsvinsternas genomsnittliga andel av BNP
under de senaste tio åren (3 procent av BNP).
Realisationsvinsterna 1999 och prognosen för
2000 är väsentligt högre än den långsiktiga nivån,
uttryckt som andel av BNP. År 2001 förväntas
realisationsvinsterna minska, bl.a. mot bakgrund
av det senaste årets nedgång på aktiemarknaden.
Prognosen avseende 2002-2004 utgår från att
realisationsvinsterna successivt anpassas till den
långsiktiga nivån.

Diagram 5.1 Beskattningsbara realisationsvinster och
3 procent av BNP 1998-2004___________________

Miljarder kronor

Anm: I beräkningen av den långsiktiga nivån har beaktats att endast en viss
andel av de totala vinsterna är beskattningsbara.

Jämfört med beräkningen till budgetpropositio-
nen för 2001 har intäkterna reviderats upp 1999
och 2000, främst till följd av högre realisations-
vinster. Realisationsvinsterna uppgick 1999 till
103 miljarder kronor, vilket är knappt 13 miljar-
der kronor mer än i beräkningen till budgetpro-
positionen. För 2000 beräknas realisationsvins-
terna ha uppgått till 115 miljarder kronor, vilket
är 19 miljarder kronor mer än i beräkningen till
budgetpropositionen. Uppjusteringen har gjorts
utifrån hushållens kompletteringsbetalningar.
Det senaste årets nedgång på aktiemarknaden
har medfört att prognosen för 2001 justerats
ned. För åren 2002 och framåt har realisations-
vinsterna anpassats mot den långsiktiga relatio-
nen till BNP.

Kommunal inkomstskatt

Miljarder kronor

Utfall

1999

Prognos

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell

323,2

335,0

354,3

367.0

396,5

412,3

beräkning

Diff. BP2001

-0,5

2.5

4.9

5,3

10,1

Den kommunala inkomstskatten är framför allt
beroende av hur timlön, sysselsättning och be-
skattade transfereringar utvecklas. Från och med
2000 tillhör Svenska kyrkan inte längre den of-
fentliga sektorn. Trots att kyrkoskatten har av-
skaffats, vilket för 2000 innebar ett bortfall om

11,9 miljarder kronor, beräknas intäkterna ha
ökat med nästan 12 miljarder kronor mellan
1999 och 2000. Av denna ökning förklaras 5 mil-
jarder kronor av den reducerade avdragsrätten
för allmän pensionsavgift och 1 miljard kronor
av en högre medelutdebitering 2000.

År 2001 ökar den kommunala inkomstskatten
med 19 miljarder kronor. Av denna ökning för-
klaras 3 miljarder kronor av nettot av höjt
grundavdrag och reducerad avdragsrätt för all-
män pensionsavgift. Högre medelutdebitering
förklarar 1,7 miljarder kronor av ökningen. Ök-
ningstakten sjunker 2002 dels på grund av att
sysselsättningsökningen väntas avta, dels till
följd av att det fasta beloppet om 200 kronor
inte längre skall utgöra en kommunal inkomst-
skatt. Ar 2003 beräknas intäkterna öka med näs-
tan 30 miljarder kronor. Av ökningen beror ca
13 miljarder kronor på omläggningen av ålders-
och förtidspensionssystemet.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen ökar intäkterna över hela prognosperio-
den. Ökningen 2000 beror främst på högre löne-
summa, sjukersättningar och pensioner, vilket
också ökar intäkterna framöver. Kommunalskat-
ten förväntas öka ytterligare 2001-2003 jämfört
med budgetpropositionen, främst beroende på
högre medelutdebitering och sjukersättningar.
Av ökningen 2003 förklaras 3 miljarder kronor
av omläggningen av förtidspensionssystemet.

90

PROP. 2000/01:100

Skattereduktioner m.m.

Miljarder kronor

Utfall

1999

Prognos

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell

-2,6

-17,6

-34,8

-35,7

-37,0

-37,9

beräkning

Diff. BP2001

0,2

0,4

0,3

0,3

0,1

Under skattereduktioner m.m. redovisas nettot
av skattereduktioner och ett antal beloppsmäs-
sigt mindre skatter. På intäktssidan redovisas
skattetillägg, förseningsavgift och expansions-
fondsskatt. Skattereduktioner utgörs av skatte-
reduktion för reparation, om- och tillbyggnad
(ROT), skattereduktion för låg- och medelin-
komsttagare, reducerad fastighetsskatt samt
fr.o.m. 2000 skattereduktion för allmän pen-
sionsavgift. Möjligheten att erhålla ROT-avdrag
upphörde den 31 mars 1999.

Nettot av skattereduktioner m.m. visar ett
underskott under hela perioden. Underskottet
1999 förklaras av skattereduktionen för låg- och
medelinkomsttagare, vilken uppgick till 3,4 mil-
jarder kronor. År 2000 tillkommer skattereduk-
tionen för allmän pensionsavgift, som beräknas
ha uppgått till 15,9 miljarder kronor. Åren däref-
ter stiger underskotten till följd av höjd reduk-
tion för allmän pensionsavgift från 25 till 50 pro-
cent av den debiterade avgiften. Från och med
2002 beräknas skattereduktionen för allmän pen-
sionsavgift öka till följd av lönesummans utveck-
ling-

jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen minskar underskotten 1999-2003. Skatte-
tilläggen blev högre än beräknat 1999, vilket hö-
jer prognosen framöver. Högre timlön medför
lägre skattereduktion för låg- och medelin-
komsttagare fr.o.m. 2000. Emellertid ökar också
allmän pensionsavgift till följd av högre löne-
summa, vilket ökar skattereduktionen fr.o.m.
2001.

5.2.2 Inkomstskatt företag

Inkomstskatt

Miljarder kronor

Utfall

1999

Prognos

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell

53,5

63,4

51,1

53,4

56,2

58,5

beräkning

Diff. BP2001

2,6

2,1

0,4

0,5

0,5

Mellan 1999 och 2000 beräknas intäkterna ha
ökat med 9,9 miljarder kronor, detta trots att
nära 3 miljarder kronor av inkomstskatten 1999
utgjordes av extraordinära intäkter.13 År 2000
förstärks ett stort antal företags resultat av till-
godohavanden och återbetalningar av pensions-
medel från försäkringsgivaren Alecta, f.d. SPP.
Effekten på inkomstskatten av de återförda pen-
sionsmedlen har uppskattats till 8 miljarder kro-
nor. Intäkterna 2000 beräknas ha ökat med
ytterligare 2,5 miljarder kronor på grund av att
tidigare gjorda avsättningar till periodiserings-
fonder återförs till beskattning fr.o.m. detta år.
Den underliggande vinstutvecklingen 2000 antas
ha varit drygt 5 procent.

År 2001 beräknas inkomstskatten minska med
drygt 12 miljarder kronor. Nedgången förklaras
dels av de extraordinära intäkterna under 2000,
pensionsmedlen från Alecta, dels av två tidigare
beslutade förändringar i regelverket. Från och
med 2001 upphör återföringar från skatteutjäm-
ningsreserver, vilket beräknas minska intäkterna
med 2,1 miljarder kronor. Vidare beräknas intäk-
terna minska med 2,5 miljarder kronor på grund
av att avdragstaket för avsättning till periodise-
ringsfonder höjs från 20 till 25 procent av in-
komsten fr.o.m. 2001. Företagens vinster antas
minska med drygt 2 procent under 2001. Skatte-
intäkterna utvecklas i en jämnare takt åren 2002-
2004. Den årliga ökningen av inkomstskatten va-
rierar mellan 2,3 och 2,8 miljarder kronor, vilket
motsvarar en antagen årlig vinstutveckling med
mellan 4 och 5 procent.

Inkomstskatten 1999 underskattades i beräk-
ningen till budgetpropositionen. Även intäkter-
na för 2000-2004 har reviderats upp i jämförelse
med beräkningen till budgetpropositionen. Den

13 Skatt på den realisationsvinst som uppkom vid det statliga bolagets
Stattums försäljning av aktieinnehavet i Pharmacia & Upjohn.

91

PROP. 2000/01: 100

högre prognosen för inkomstskatten 2000, som
delvis fått genomslag efterföljande år, baseras på
företagens kompletteringsbetalningar.

Avkastningsskatt

Miljarder kronor

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell

10,7

12,7

14,3

13,5

14,8

16,3

beräkning

Diff. BP2001

0,1

-0,1

-0,7

-2,3

-1.6

Avkastningsskatten 1999 uppgick till 10,7 mil-
jarder kronor. År 2000 beräknas skatteintäkterna
ha ökat med 2 miljarder kronor. De högre intäk-
terna förklaras av stigande värde på livbolagens
tillgångar, till följd av den positiva utvecklingen
på kapitalmarknaden under 1999. Mellan 2000
och 2001 beräknas intäkterna öka med 1,7 mil-
jarder kronor, främst beroende på att den ge-
nomsnittliga statslåneräntan 2000 blev 0,45 pro-
centenheter högre än föregående år. År 2002
beräknas intäkterna minska med 0,8 miljarder
kronor. Även denna förändring förklaras av den
genomsnittliga statslåneräntan, som antas bli 0,6
procentenheter lägre 2001. Åren 2003-2004 be-
räknas intäkterna öka med ca 1,5 miljarder kro-
nor per år beroende på en högre statslåneränta
och en ökning av livbolagens tillgångar.

Skatteintäkterna för 1999 och 2000 har endast
förändrats marginellt i förhållande till beräk-
ningen till budgetpropositionen. Intäkterna för
åren 2001 och framåt har reviderats ned med ca
0,7 miljarder kronor, till följd av en sämre ut-
veckling på aktiemarknaden under den senare
delen av 2000 än vad som antogs i budgetpropo-
sitionen. Intäkterna 2002 och 2003 har reviderats
ned ytterligare, beroende på att antagandet om
den genomsnittliga statslåneräntan 2001 och
2002 nu är lägre än i beräkningen till budgetpro-
positionen.

5.2.3 Socialavgifter och allmän
pensionsavgift

Arbetsgivaravgifter, egenavgifter och särskild
löneskatt

Miljarder kronor

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell

291,7

309,2

322,6

336,3

349,3

362,6

beräkning

varav

arbgiv.avg

271,5

288,3

301,3

314,0

326,1

338,6

egenavg.

7,4

7,6

8,0

8,4

8,7

9,1

särsk.lönsk.

18,7

19,1

19,4

20,2

20,9

21.7

nedsättning

-5,9

-5,9

-6,1

-6,3

-6,5

-6,7

Diff. BP2001

0.0

2,4

2.8

4.0

4.0

Socialavgifterna består av arbetsgivaravgifter,
egenavgifter och särskild löneskatt. Är 2001 ut-
går arbetsgivaravgifter med 32,82 procent, egen-
avgifter med 31,01 procent och särskild löne-
skatt med 24,26 procent. Utvecklingen av
intäkterna beror framförallt på timlön, syssel-
sättning och inkomst av näringsverksamhet. År
2000 ökade socialavgifterna med 17,5 miljarder
kronor jämfört med 1999. Ökningen förklaras
till stor del av lönesummans starka tillväxt. För
åren fram till och med 2004 beräknas intäkterna
öka med ca 13-14 miljarder kronor per år. Ut-
vecklingen följer i stort den antagna förändring-
en i lönesumman.

Nedsättning av arbetsgivaravgifter och egen-
avgifter medges under vissa förutsättningar för
nyanställningar i små och medelstora företag.
Totalt uppgår stödet till 5,9 miljarder kronor
2000 och förväntas under prognosperioden öka
med 0,8 miljarder kronor.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen för 2001 ökar intäkterna med 2,4 miljar-
der kronor 2000 och 2,8 miljarder kronor 2001.
Knappt 2 miljarder kronor av ökningen förklaras
av högre lönesumma medan 0,5-1 miljarder kro-
nor utgörs av högre särskild löneskatt. År 2002
och 2003 ökar intäkterna med 4 miljarder kronor
per år, främst till följd av högre sysselsättning
och timlön.

92

PROP. 2000/01:100

Allmän pensionsavgift

Miljarder kronor

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell

60,0

63,5

66,0

68,3

71,1

73,3

beräkning

Diff. BP2001

0,0

0,3

0,4

0,6

0,9

Fastighetsskatt

Miljarder kronor

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell

23,3

23,2

23,2

24,8

25,6

26,2

beräkning

Diff. BP2001

0,0

0,1

0,1

0,9

1,0

Allmän pensionsavgift betalas av fysiska perso-
ner och utgår på lön och skattepliktiga transfere-
ringar exklusive pensioner. Avgiftssatsen 2001 är
7,0 procent och utgår på inkomster upp till och
med 8,07 gånger det förhöjda prisbasbeloppet.
Intäktsförändringen över åren följer i stort ut-
vecklingen av lönesumman.

År 2000 är intäkterna 0,3 miljarder kronor
högre än i beräkningen till budgetpropositionen.
Upprevideringen av intäkterna 2001-2004 för-
klaras av en högre lönesumma.

5.2.4 Egendomsskatter

Förmögenhetsskatt

Miljarder kronor

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell

8,6

7,9

7,1

7,3

7,5

7,8

beräkning

Diff. BP2001

0,3

-0,8

•1,0

-1,1

-1,1

Förmögenhetsskatten uppgick 1999 till 8,6 mil-
jarder kronor. År 2000 beräknas intäkterna ha
minskat till följd av att aktieindex på Stock-
holmsbörsen vid årsskiftet var 12 procent lägre
än vid motsvarande tid föregående år.

Intäkterna förväntas minska ytterligare 2001
till följd av att fribeloppet för uttag av förmö-
genhetsskatt har höjs från 900 000 kronor till
1 000 000 kronor för ensamstående och till
1 500 000 kronor för sambeskattade.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen minskar intäkterna över hela prognospe-
rioden till följd av nedjusteringen 2000.

Fastighetsskatt tas ut på småhus, flerfamiljshus,
lokaler och industrifastigheter. Prognosen utgår
från antaganden om hur priserna och bestånden
utvecklas för de olika fastighetskategorierna. I
tabell 5.7 redovisas prisantaganden på småhus i
nuvarande beräkning jämfört med tidigare be-
räkningar. Prisutvecklingen 1996-2000 beskriver
hur mycket taxeringsvärdena förväntas öka i ge-
nomsnitt i riket när frysningen upphör 2001. I
nuvarande beräkning är uppräkningen 35,1 pro-
cent vilket är oförändrat jämfört med prognosen
i budgetpropositionen för 2001. Däremot upp-
revideras prisutvecklingen 2000-2001, vilket på-
verkar omräkningstalet för 2002. Uppjustering-
en beror på en fortsatt stark utveckling av
småhuspriserna.

ITabell 5.7 Prisutveckling på småhus                       1

Procentuell förändring

1996-2000

2000-2001

Aktuell beräkning

35,1

7,0

BP2001

35,1

2,0

VP2000

30,8

1,5

BP2000

26,5

1,5

Anm-. Omräkningstalet bestäms av prisutvecklingen juli-juni.

I beräkningen av de totala intäkterna från fastig-
hetsskatten har det återinförda omräkningsförfa-
randet beaktats. Prisutvecklingen 1996-2000 får
därmed genomslag 2001 samtidigt som skatte-
satserna för småhus och flerfamiljshus sänkts till

1,2 respektive 0,7 procent.

De totala skatteintäkterna är i stort sett oför-
ändrade 1999-2001. År 2002 beräknas intäkterna
öka med 1,6 miljarder kronor, främst beroende
på den ovan nämnda prisutvecklingen. Återstå-
ende prognosår beräknas intäkterna öka med
0,6-0,8 miljarder kronor per år.Tabell 5.8 redovi-
sar skatteintäkterna för de olika fastighetskate-
gorierna.

93

PROP. 2000/01:100

Tabell 5.8 Fastighetsskatt fördelat på fastighetsty;

Miljarder kronor

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Småhus

13,2

13,2

13,8

14,9

15,3

15.7

Flerfamiljshus

5.1

4.8

4,0

4,3

4,5

4,6

Lokaler

3,2

3,4

3.6

3,8

4,0

4.1

Industrier

1.8

1.8

1,8

1.8

1,8

1,8

Småhus och bostadsdelen i flerfamiljshus svarar
för knappt 80 procent av de totala skatteintäk-
terna. Intäkterna från lokaler beräknas öka med
0,9 miljarder kronor mellan 1999 och 2004. In-
täkterna från industrifastigheter, som inte om-
fattas av omräkningsförfarandet, beräknas till 1,8
miljarder kronor under samtliga år.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen för 2001 ökar intäkterna 2002 och 2003
med ca 1 miljard kronor per år beroende på ett
högre antagande om prisutvecklingen på bo-
stadsfastigheter.

Arvs- och gåvoskatt

Miljarder kronor

Utfall Prognos

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell

2,2

2,5

2,6

2,6

2,7

2,7

beräkning

Diff. BP2001

0,0

0,3

0.3

0,3

0,3

Intäkterna från arvs- och gåvoskatt blev 2,5 mil-
jarder kronor 2000 vilket är 0,3 miljarder kronor
mer än i beräkningen till budgetpropositionen
för 2001. De mycket höga tillgångspriserna för-
klarar underskattningen. Prognosen för 2001—
2004 har justerats upp med 0,3 miljarder kronor
på basis av utfallet 2000.

5.2.5 Skatt på varor och tjänster

Stämpelskatt

Miljarder kronor

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell

4,5

4.9

4.8

4.9

4,9

5.0

beräkning

Diff. BP2001

0,0

0,1

0,3

0,3

0,3

Stämpelskatt utgår vid förvärv av fast egendom
(lagfart) och beviljande av inteckningar. Intäk-
terna är beroende av omsättningen och prisut-
vecklingen på fastighetsmarknaden. År 2000
ökade intäkterna med 0,3 miljarder kronor jäm-
fört med 1999. Ökningen förklaras främst av sti-
gande fastighetspriser.

Jämfört med beräkningen till budget-
propositionen för 2001 har stämpelskatten juste-
rats upp till följd av en högre prisnivå på fastig-
heter.

Mervärdesskatt

Miljarder kronor

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell

172,9

181,3

188,9

196,8

205,4

213,1

beräkning

Diff. BP2001

-0.4

-2,2

-3.3

-3,2

-3,3

Mervärdesskatten uppgick 1999 till 172,9 miljar-
der kronor. Under prognosperioden beräknas
intäkterna öka med ca 8 miljarder kronor per år.
Sammanlagt innebär det att intäkterna ökar med
ca 40 miljarder kronor under perioden 1999—
2004.

Utvecklingen av mervärdesskatten är till stor
del beroende av hushållens konsumtionsutgifter
då dessa förklarar 65 procent av intäkterna. De
intäkter som inte härrör från hushållens kon-
sumtion avser skatt på investeringar och insats-
förbrukning i icke mervärdesskattepliktiga före-
tag samt insatsförbrukning och investeringar i
kommunsektorn. Diagram 5.2 illustrerar fördel-
ningen av mervärdesskatten 2000 uppdelad efter
användning. Fördelningen är relativt stabil över
åren. Fördelningen av konsumtionen på olika
varugrupper har betydelse för hur intäkterna ut-
vecklas. En större andel konsumtion av hög-
beskattade varor ökar intäkterna från mervärdes-
skatten även om de totala konsumtions-
utgifterna är konstanta.

94

PROP. 2000/01:100

Diagram 5.2 Mervärdesskatt uppdelad efter användning

Kommunal

Anm: Företags och kommunsektorns investeringar är sammanslagna i diagram-
met.

I diagram 5.3 visas hushållens konsumtionsutgif-
ter 1980-2000 i 2000 års priser. Konsumtionsut-
gifterna är uppdelade i varugrupperna: dagligva-
ror, bilar och sällanköpsvaror samt övriga varor,
övriga tjänster, bostäder och energi.

Diagram 5.3 Hushållens konsumtionsutgifter uppdelade i
varugrupper

Miljarder kronor

Av diagrammet framgår tydligt att konsumtio-
nen av dagligvaror ligger på en relativt jämn nivå
under hela perioden medan konsumtionen av bi-
lar och sällanköpsvaror varierar med konjunktu-
ren. Dagligvaror mervärdesbeskattas med 12
procent medan bilar och sällanköpsvaror mer-
värdesbeskattas med 25 procent. Intäkterna från
mervärdesskatten har därför en tendens att varie-
ra kraftigare med konjunkturella svängningar i
ekonomin än vad de underliggande konsum-
tionsutgifterna gör.

Skillnaden i utvecklingstakt mellan hushållens
konsumtionsutgifter och intäkter från mervär-
desskatten var särskilt stor 1999. Hushållens
konsumtionsutgifter ökade med 4,5 procent
medan intäkterna ökade med 6,6 procent på

grund av ändrat konsumtionsbeteende mot mer
högbeskattade varor. År 2000 var motsvarande
siffror 3,8 respektive 4,6 procent, vilket skulle
kunna tyda på en viss avmattning av konjunktu-
ren. Denna bild förtydligas om man enbart stu-
derar ökningen fjärde kvartalet 2000 jämfört
med fjärde kvartalet 1999. Konsumtions-
utgifterna ökade då med 1,3 procent medan skat-
teintäkterna var oförändrade.

Diagram 5.3 visar också en relativt jämn upp-
åtgående trend av konsumtionsutgifter för grup-
pen övriga varor m.fl. Detta förklaras främst av
en ökad konsumtion av bostäder och övriga
tjänster. Bland övriga tjänster dominerar catering
(restaurangutgifter), men även teletjänster och
samhällsservice bidrar till trenden av ökande
konsumtionsutgifter.

I jämförelse med beräkningen till budgetpro-
positionen för 2001 är intäkterna i den aktuella
beräkningen ca 2 miljarder kronor lägre för in-
nevarande år samt ca 3 miljarder kronor lägre för
kommande prognosår. Den huvudsakliga orsa-
ken till nedrevideringen är att hushållens kon-
sumtionsutgifter fjärde kvartalet 2000 varit ovän-
tat låga. Samtidigt med nedrevideringen ökar
osäkerheten i prognosen. Detta för att olika för-
klaringar till den minskande konsumtionen ger
olika implikationer för prognosen. Den centrala
frågan är om det svaga utfallet är en tillfällig ned-
gång eller om det är en indikation på en svagare
konjunktur.

Tobaksskatt

Miljarder kronor

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell

7,4

7,7

7,7

7,8

7,8

7,6

beräkning

Diff. BP2001

0.0

0,2

0,1

0,2

0,3

Intäkterna från tobaksskatten uppgick till 7,7
miljarder kronor 2000. För de första tre pro-
gnosåren antas en svagt uppåtgående trend som
bryts 2004 på grund av att införselkvoterna för
tobak antas utökas enligt gällande rådsdirektiv.
Senast den 1 januari 2004 skall Sverige införa
samma införselregler som gäller för övriga EU-
länder. Idag är den tillåtna mängden en privat-
person får föra in i landet utan att betala svensk
punktskatt: 400 st. cigaretter eller 200 st. cigaril-
ler eller 100 st. cigarrer eller 550 gram röktobak.

95

PROP. 2000/01:100

Den 1 januari 2004 utökas detta till: 800 cigaret-
ter och 400 cigariller och 200 cigarrer samt 1000
gram röktobak.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen är det en upprevidering av intäkterna med
0,1-0,3 miljarder kronor.

Alkoholskatt

Miljarder kronor

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell

10,7

10.8

10,9

10,4

9.5

8,7

beräkning

Diff. BP2001

0.0

0,2

0.4

-0,3

-1.5

Skatt på energi

Under alkoholskatt redovisas skatt på etylalko-
hol, skatt på vin, skatt på andra jästa drycker än
vin och öl, skatt på mellanklassprodukter samt
skatt på öl. Alkoholskatten uppgick 2000 till

10,8 miljarder kronor. Ar 2001 beräknas intäk-
terna öka något för att under efterföljande prog-
nosår minska till följd av en upptrappning av in-
förselkvoterna för alkohol, dvs. en upptrappning
av den mängd alkohol en privatperson får föra in
i landet utan att betala svensk punktskatt. Den
totala minskningen av intäkterna på grund av
kommande införselregelförändringar kan möjli-
gen lindras om det samtidigt görs skattesatsju-
steringar. Uppskattningsvis gäller detta främst
för alkoholslaget etylalkohol. Sådana skattesats-
justeringar tas dock ej hänsyn till i aktuell beräk-
ning-

I beräkningen till budgetpropositionen för
2001 togs endast hänsyn till effekterna av de
ändringar i införselregler för alkohol som skedde
den 1 juli 2000 samt den 1 januari 2001. Senast
den 1 januari 2004 gäller dock för alkohol liksom
för tobak, att Sverige skall tillämpa samma inför-
selregler som gäller för övriga EU-länder.

ITabell 5.9 Införselkvoter 2001-2004                      1

Liter

2001

2002

2003

2004

Sprit

1

2

5

10

Starkvin

6

6

6

20

Vin

26

26

52

90

Öl

32

32

64

110

Anm: Av 90 liter vin som får föras in 2004 får max 60 liter vara mousserande.

Enligt gällande rådsdirektiv skall införselkvoter-
na trappas upp successivt för att den 1 januari
2004 överensstämma med dem som gäller för

övriga EU-länder. Den aktuella beräkningen tar
hänsyn till detta och antar den upptrappning av
införselkvoterna som redovisas i tabell 5.9.

Till följd av skillnaderna i beräkningsgrund
uppstår således en negativ avvikelse för 2002
samt 2003 gentemot beräkningen till budgetpro-
positionen. Samtidigt har denna effekt motver-
kats av en uppjustering av intäkterna beroende
på höga utfall under 2000. En förklaring till de
höga utfallen är att konjunkturläget bidragit till
att öka den inhemska efterfrågan.

Miljarder kronor

1999

Utfall

2000

Prognos

2001

2002

2003

2004

Aktuell

50,4

50,4

55,3

55,9

56,6

56,9

beräkning

Diff. BP2001

0,0

0,0

-0,3

-0,5

-0,6

För 2001-2004 beräknas intäkterna från skatten
på energi öka med sammanlagt 1,6 miljarder
kronor vilket motsvarar en årlig ökning av intäk-
terna med 1 procent. Fördelningen av intäkterna
på de olika inkomstslagen framgår av tabell 5.10.
Det energislag som dominerar i grupperna övrigt
är oljeprodukter. Tabellen illustrerar effekten av
den offentligfinansiellt neutrala omläggning
riksdagen beslutat om där koldioxidskatten ges
ökad tyngd i förhållande till energiskatten.

Tabell 5.10 Skatt på energi

Miljarder kronor

2000

2001

2002

2003

2004

Energiskatt

38,3

38.4

39,2

39,7

39,9

varav

elektrisk kraft

11,3

12,7

12,8

13.0

13,2

bensin

19.3

18.2

18,6

18,8

18,6

övrigt

7,7

7.6

7.8

8,0

8.1

Koldioxidskatt

12,0

16,7

16,6

16,8

16,8

varav

bensin

4.6

6,0

5.8

5,9

5.8

övrigt

7,4

10,8

10,8

10,9

11,0

Svavelskatt samt

0,1

0,1

0,1

0,1

0,1

skatt på råtallolja

Från och med 2001 ökar koldioxidskattens pro-
centuella andel av de totala intäkterna från 25 till
30 procent. Energiskatten som nästan uteslutan-
de utgör de resterande skatteintäkterna minskar
från 75 till 70 procent av de totala intäkterna.
Svavelskatten samt skatten på råtallolja bidrar
endast med 2 promille av de totala intäkterna.

96

PROP. 2000/01:100

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen har intäkterna reviderats ned med 0,3-0,6
miljarder kronor 2001-2004.

Skatt på vägtrafik

Miljarder kronor

1999

Utfall

2000

Prognos

2001

2002

2003

2004

Aktuell

6,6

7,0

7,8

7,9

7,9

8,0

beräkning

Diff. BP2001

0,0

0,1

0,0

-0,1

-0,1

Under skatt på vägtrafik redovisas fordonsskatt
och vägtrafikavgifter. Fordonsskatt utgår på per-
sonbilar, bussar, lastbilar, motorcyklar, traktorer,
tunga terrängvagnar, motorredskap och släpvag-
nar. Skatten beräknas efter fordonets skattevikt.
Vägtrafikavgift utgår på trafik med lastbilar och
lastbilsekipage som har totalvikt på minst 12 ton.
För svenskregistrerade lastbilar gäller vägtrafik-
avgift på hela vägnätet samt att fordonsskatten
reduceras för berörda lastbilar. För utländska
fordon betalas vägtrafikavgift för färd på motor-
vägar samt på vissa europavägar som inte är mo-
torvägar.

Nivåskillnaden mellan 2000 och 2001 på 0,8
miljarder kronor förklaras av två faktorer. Från
och med i år redovisas även vägtrafikavgifterna
under skatt på vägtrafik, vilket ökar intäkterna
med 0,6-0,7 miljarder kronor årligen. Den reste-
rande ökningen beror i huvudsak på att den lägre
skattesats som gällt för dieseldrivna personbilar
av 1993 års modell och äldre tas bort. Från och
med den 1 januari i år gäller samma skattesats för
dieseldrivna personbilar oberoende av årsmodell.

Prognosen stämmer i huvudsak överens med
den som gjordes i beräkningen till budgetpropo-
sitionen för 2001. Antagandet om tillväxten i
fordonsparken är oförändrat för 2001-2004.

Övriga skatter på varor och tjänster

Miljarder kronor

1999

Utfall

2000

Prognos

2001

2002

2003

2004

Aktuell

6.9

8,3

8,9

9,1

9,3

9,1

beräkning

Diff. BP2001

0,0

0,0

0,1

0,0

0,0

Under övriga skatter på varor och tjänster redo-
visas tullmedel, jordbruks tullar och sockeravgif-

ter, övriga skatter på import, försäljningsskatt på
motorfordon, skatt på elektrisk kraft från kärn-
kraftverk, särskild skatt mot försurning, avfalls-
skatt, skatt på bekämpnings- och gödselmedel,
Systembolaget AB:s inlevererade överskott, skatt
på annonser och reklam, skatt på spel samt övri-
ga skatter på varor och tjänster. Den största en-
skilda skatten är tullmedel, vilken står för närma-
re hälften av intäkterna i gruppen.

Den ojämna utvecklingen mellan 1999 och
2000 beror på införandet av avfallsskatten, vilken
ökade intäkterna med 1,1 miljarder kronor 2000.
Från och med i år redovisas avgifter på bekämp-
nings- och gödselmedel som skatter. Detta ökar
intäkterna med 0,5 miljarder kronor 2001-2004.
En motverkande effekt om 0,3 miljarder kronor
uppstår genom att försäljningsskatten på motor-
fordon är borttagen fr.o.m. den 1 januari 2001.

I jämförelse med beräkningen till budgetpro-
positionen för 2001 är prognosen för de kom-
mande tre åren i huvudsak oförändrad.

5.2.6 Restförda skatter m.m.

Miljarder kronor

Utfall

1999

Prognos

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell

-0.3

-4,8

-8,3

-9,2

-9,6

-9,6

beräkning

Diff BP2001

-1,9

-3,0

-4,0

-4,5

Under restförda skatter m.m. redovisas revide-
ringar av skatter som gjorts efter taxeringen,
restförda skatter samt vissa nedsättningar av
skatter. Skatterna kan ändras efter inkomståret
genom exempelvis revisioner, omräkningar och
överklaganden. Om revideringen är till den
skattskyldiges nackdel redovisas detta som en
tillkommande skatt medan en ändring till den
skattskyldiges fördel redovisas som en restitu-
tion. I redovisningen hänförs dessa skatter inte
till ett specifikt inkomstår. De debiterade skat-
terna kommer aldrig i sin helhet in till staten
utan en viss del restförs hos kronofogdemyndig-
heten. En del av detta belopp kan kronofogde-
myndigheten driva in medan resterande belopp
så småningom skrivs av. En redovisning av de
periodiserade skatterna utan hänsyn tagen till re-
stitutioner, tillkommande skatter, nedsättningar
eller restförda skatter innebär i regel en över-
skattning av de totala skatterna.

97

PROP. 2000/01:100

Tabell 5.11 Nedsatta och restförda skatter m.m.

Miljarder kronor

Utfall

1999

Prognos
2000

2001

2002

2003

2004

Nedsättning

-1.3

-3,8

-4,9

-4,9

-4.9

varav

anställn.stöd

■1.3

-1.8

-1.8

-1,8

-1,8

kompetensutv.

-1.2

-1.2

-1,2

-1.2

bredband

-0,8

-0,6

-0,6

-0,6

sjöfart

-1.3

-1.3

-1,3

Restfört

-3,1

-5.0

-5,5

-5,4

-5.6

-5.7

Övrigt

2.8

1.6

1,0

1,0

0.8

0.9

totalt

-0.3

-4.8

-8,3

-3.2

-9.B

-9,6

Avvikelserna jämfört med beräkningen till
budgetpropositionen beror på anställnings-
stödet, det aviserade stödet till sjöfarten samt en
ökning av de restförda skatterna. Anställnings-
stödet redovisades i budgetpropositionen som
en nedsättning under socialavgifter. Detta
innebär att den redovisade avvikelsen mot
budgetpropositionen blir överskattad.

5.3 Offentliga sektorns inkomster
enligt nationalräkenskaperna

Skatteinkomsterna svarar för nästan 90 procent
av den offentliga sektorns totala inkomster. De
skatter som ingår i den offentliga sektorns in-
komster enligt nationalräkenskaperna (NR) skil-
jer sig från de periodiserade skatterna i flera av-
seenden, vilket framgår av tabell 5.12.

Mervärdesskatt som betalas av kommuner
samt skatter som tillhör Europeiska unionen in-
går inte som en del av NR-skatterna. De delar av
avgiften till EU-budgeten som avser tullar samt
den momsbaserade delen av avgiften tillhör defi-
nitionsmässigt EU. Ytterligare en skillnad är att
även en del andra avgifter enligt NR redovisas
som skatter. Bland dessa kan nämnas insätt-
ningsgarantin, avgifter till kärnbränslefonden
och inlevererat överskott från AB Svenska Spel.
Resterande skillnad utgörs av periodiseringsef-
fekter, som uppkommer när debiteringen av
skatten sker efter det inkomstår som skatten av-
ser.

Mellan 2000 och 2004 ökar skatterna med ca
150 miljarder kronor både enligt NR och enligt
den periodiserade redovisningen. Skillnaden i
förändring, jämfört med budgetpropositionen,
mellan NR-skatterna och de periodiserade skat-
terna förklaras av periodiseringseffekter.

Tabell 5.12 Periodiserade skatter, skatter enligt NR samt
skattekvoten

Miljarder kronor och procent

Prognos

2000

2001

2002

2003

2004

Periodiserade skatter

1131

1140

1181

1239

1283

- Kommunmoms

28

29

30

31

32

- EU-skatter

13

13

8

8

6

+ Övriga NR-skatter

7

6

6

6

6

+ Periodiseringseffekter

3

17

1

-7

0

= Summa NR-skatter

1100

1120

1149

1198

1250

Skattekvot

53,4

52,3

51,2

51,1

51,0

Diff. BP2001

Periodiserade skatter

14

6

5

7

NR-skatter

25

9

8

7

I tabell 5.13 redovisas den offentliga sektorns
skatteinkomster fördelat på sektorer samt övriga
inkomster. I absoluta tal beräknas kommunsek-
torns skatter öka med 74 miljarder kronor under
prognosperioden. Ökningen för pensionssyste-
met och staten beräknas uppgå till 17 respektive
58 miljarder kronor under motsvarande period.

ITabell 5.13 Offentliga sektorns totala inkomster            1

Miljarder kronor

2000

2001

2002

2003

2004

Staten

628

625

637

655

686

Pensionssystemet

135

136

141

147

152

Kommunerna

338

358

371

397

412

S:a NR-skatter

1100

1120

1149

1198

1250

Övriga inkomster

138

128

131

138

145

S:a NR-inkomster

1239

1247

1281

1336

1395

Diff. BP2001

Skatter

25

9

8

7

Övriga inkomster

0

0

0

0

Den relativt svaga utvecklingen för staten beror
till stor del på andra steget i inkomstskattere-
formen. Den underliggande förändringen för
staten, dvs. exklusive regeländringar, uppgår till
ca 83 miljarder kronor. Den underliggande för-
ändringen av kommunskatterna uppgår till 58
miljarder kronor. Både kommunsektorns och
pensionssystemets inkomster följer i stort sett
löneutvecklingen. Övriga inkomster är relativt
stabila under perioden med en liten ökning 2003
och 2004.

98

PROP. 2000/01:100

5.4 Statsbudgetens inkomster -
kassamässig redovisning

I avsnitt 5.4 redovisas statsbudgetens inkomster,
som utgörs av skatter och övriga inkomster. De
senare består främst av inkomster av statlig verk-
samhet, försäljning av statlig egendom samt bi-
drag från EU. Inkomsterna på statsbudgeten är i
huvudsak kassamässiga.

5.4.1 Skatter

Övergången från periodiserad till
kassamässig redovisning

I avsnitt 5.2 redovisas skatterna periodiserat.
Det innebär att de är beräknade utifrån gällande
skatteregler och de inkomster den skattskyldige
har ett visst inkomstår. De periodiserade skat-
terna avser hela den offentliga sektorn, medan
statsbudgeten enbart omfattar statens skattein-
komster. Statsbudgetens inkomster redovisas
huvudsakligen kassamässigt, vilket innebär att
det är de skatter och avgifter som under budget-
året betalas in till staten som redovisas. Skillna-
den mellan intäkter, dvs. periodiserade skatter,
och inkomster, dvs. kassamässiga skatter, förkla-
ras i huvudsak av förskjutningar i den månatliga
uppbörden och av att vissa skatter betalas in som
preliminära skatter med slutreglering ett till två
år senare. För det skatteslag som omfattas av
skattekontot finns ytterligare skillnader genom
att inkomsttitlarna inte redovisar inbetalda utan
debiterade skatter. För t.ex. inkomsttiteln Juri-
diska personers inkomstskatt innebär detta att un-
deruttaget av slutlig skatt avseende inkomståret
1999 (kvarstående skatt) redovisas som inkomst
budgetåret 2000 trots att betalningen i huvudsak
sker 2001. Om betalningen avviker från de de-
klarerade beloppen redovisas denna skillnad mot
Betalningsdifferenser, skattekonto. Betalningsdif-
ferensen kan således redovisa antingen ett posi-
tivt eller ett negativt belopp. Debiteringen av ju-
ridiska personers underuttag av slutlig skatt
påverkar betalningsdifferensen negativt 2000. År
2001 när betalningen sker blir betalningsdiffe-
rensen positiv.

För de skatter som ingår i den samordnade
uppbörden, och som omförs från titlarna fysiska
och juridiska personers inkomstskatt, kan skill-
naden bli än större. Den fastighets- och förmö-
genhetsskatt som redovisas i statsbudgeten avser
den periodiserade skatten två år tillbaka i tiden.

Detta innebär att fastighetsskatten som avser
2001 redovisas mot inkomsttiteln fastighetsskatt
i statsbudgeten först 2003.

Redovisningsordningen innebär att vissa titlar
redovisar ett mellanting mellan intäkt och in-
komst medan andra endast redovisar inkomster.
Statsbudgetens totala skatter blir däremot alltid
kassamässigt redovisade eftersom även betal-
ningsdifferenser ingår.

Utöver uppbördsförskjutningar förklaras
skillnaden mellan statens periodiserade skatter
och statsbudgetens skatter av förskjutningar i
utbetalningar till kommunsektorn och pensions-
systemet. Statens utbetalningar av kommunal-
skatt avseende inkomståret 2001 baseras på de
uppräkningsfaktorer som regeringen fastställde i
september 2000. Om det kommunala skatteun-
derlaget utvecklas snabbare än prognosen inne-
bär detta att de högre kommunalskatterna, i
form av preliminärskatter, tillfaller staten inneva-
rande år medan kommunerna får del av denna
ökning som en slutreglering först två år senare.
Även gentemot pensionssystemet förekommer
slutregleringar. Redovisningen av enskilda in-
komsttitlar framgår av tabell 5.15.

1000 Skatter m.m.

De inkomster som i statsbudgeten redovisas un-
der inkomsttypen Skatter m.m. skiljer sig från de
periodiserade skatterna för staten. Som framgår
av tabell 5.14 förklaras skillnaden av dels den
kommunala utjämningsavgiften, dels betalnings-
förskjutningar.

ITabell 5.14 Statsbudgetens skatter                        |

Miljarder kronor

2000

2001

2002

2003

2004

Periodiserade skatter,

1131

1140

1181

1239

1283

offentlig sektor

- Kommunsektorn

335

354

367

397

412

- Pensionssystemet

147

154

160

166

172

= Periodiserade

649

632

654

677

698

skatter, staten

+ Utjämningsavgift

19

19

19

19

19

+ Betalningsförskjutning

5

10

-12

-13

-3

= Statsbudgetens

673

661

662

682

715

skatter

Diff. BP2001

19

10

-4

-9

Den kommunala utjämningsavgiften, som enbart
är en inomkommunal avgift, bruttoredovisas i
statsbudgeten, vilket innebär att inkomsterna re-
dovisas på statsbudgetens inkomstsida medan

99

PROP. 2000/01:100

|Tabell 5.15 Statsbudgetens inkomster 2000-2004                                                                  1

Miljarder kronor

Utfall

Prognos

Budgetår

2000

2001

2002

2003

2004

1000

Skatter m.m.

672.8

660,8

661,7

682,4

715,2

1100

Skatt på inkomst

127,5

101,7

85,6

87,9

102,2

varav

1111 Fysiska personers inkomstskatt

50,3

16,8

10,6

15,8

22,5

1121 Juridiska personers inkomstskatt

71,7

80,1

70,4

67,6

75,2

Övriga inkomstskatter

5,5

4,8

4.6

4,5

4.5

1200

Socialavgifter och allmän pensionsavgift

225,9

234,5

242,2

251,8

261,6

varav

Inkomster

369,0

386,1

402,1

417,2

432,9

Utgifter

143,1

151,6

159,8

165,4

171,3

1300

Skatt på egendom

38,3

39,3

38,6

37,9

39,8

varav

1310 Skatt på fast egendom

24,8

23,3

23,2

23,2

24,8

1320 Förmögenhetsskatt

6.0

8,6

7,9

7,1

7,3

1330 Arvs-och gåvoskatt

2,5

2,6

2,6

2,7

2,7

1341 Stämpelskatt

4.9

4.8

4,9

4.9

5.0

1400

Skatt på varor och tjänster

265,5

277,2

286,5

295,2

302,8

varav

1411 Mervärdesskatt

182,9

187,7

195,6

204,0

211,9

1424 Tobaksskatt

7,8

7,7

7,8

7.8

7,6

1425 Alkoholskatt

10,9

10,8

10,4

9,6

8.8

1428 Energiskatt

49,4

54,4

55,8

56,6

56,9

1460 Skatt på vägtrafik

6.9

7.8

7,8

7,9

8.0

1470 Skatt på import

3,8

4.0

4,2

4.3

4.6

Övriga skatter på varor och tjänster

3,9

4.7

4.9

4.9

5.0

1500

Utjämningsavgift

19,2

19,2

19,2

19,2

19,2

1600

Betalningsdifferenser

-3,5

-7,3

-5,5

-4,7

-5,5

1700

Nedsättningar

-3,8

-4,9

-4,9

-4,9

2000

Inkomster av statens verksamhet

45,5

39,5

28,9

29,1

29,6

varav

2411 Inkomster av statens aktier

16,8

4,9

4.1

4.1

4.8

3000

Inkomster av försåld egendom

61,5

15,0

15,0

15,0

15,0

varav

3312 Övriga inkomster av försåld egendom

61,5

15,0

15,0

15,0

15,0

4000

Återbetalning av lån

2.5

2,4

2,4

2,3

2,2

5000

Kalkylmässiga inkomster

8,6

8,1

8,2

8,4

8,4

6000

Bidrag m.m. från EU

9,0

9,5

11.6

11.6

10,7

Statsbudgetens totala inkomster

800,0

735,3

727,7

748,7

781.1

utgifterna redovisas på statsbudgetens utgiftssi-
da.

Under prognosperioden beräknas statsbudge-
tens skatteinkomster öka med 42 miljarder kro-
nor. År 2001 minskar emellertid inkomsterna
med 12 miljarder kronor, vilket förklaras av and-
ra steget i den påbörjade inkomstskatterefor-
men. Nedgången beror även på en relativt stor
slutreglering av kommunalskatter. År 2002 ökar
inkomsterna med endast 1 miljard kronor. Den
svaga utvecklingen beror dels på att skatten på

Alectas, f.d. SPP, överskottsmedel antas betalas
under 2001, dels på stora kommunala slutregler-
ingar 2002.

Jämfört med beräkningen till budgetproposi-
tionen för 2001 har skatteinkomsterna ökat 2000
och 2001 men minskat 2002 och 2003.

100

PROP. 2000/01:100

5.4.2 Övriga inkomster

Statsbudgetens övriga inkomster beräknas uppgå
till 75 miljarder kronor i år och till ca 66 miljar-
der kronor per år 2002 till 2004. Förklaringen till
att inkomsterna beräknas bli 9 miljarder högre i
år är att Riksbanken föreslagit en extrautdelning
där halva utdelningen, motsvarande 10 miljarder
kronor, antas inlevereras på inkomsttitel.

Av de övriga inkomsterna utgör, under perio-
den 2001 till 2004, försäljning av statligt aktiein-
nehav 15 miljarder kronor per år, bidrag från EU
m.m. 10-12 miljarder kronor per år, Riksban-
kens inlevererade överskott 7-8 miljarder kronor
per år, statliga pensionsavgifter 7 miljarder kro-
nor per år, offentligrättsliga avgifter 6 miljarder
kronor per år och inkomster av statens aktier 4-
5 miljarder kronor per år.

2000 Inkomster av statens verksamhet

Miljarder kronor

Utfall

2000

Prognos

2001

2002

2003

2004

Aktuell

45,5

39,5

28,9

29,1

29,6

beräkning

Diff. BP2001

-0.1

10,5

0,9

1.9

Under denna inkomsttyp redovisas Riksbankens
inlevererade överskott, Inlevererat överskott från
AB Svenska Spel, Inkomster från statens aktier
samt Finansieringsavgift från arbetslöshetskas-
sor.

År 2000 uppgick inkomsterna till 45,5 miljar-
der kronor. Detta historiskt sett höga utfall för-
klaras till stor del av att drygt 11 miljarder kro-
nor inlevererades i samband med Stattums
försäljning av Pharmacia & Upjohn. År 2001 be-
räknas inkomsterna uppgå till knappt 40 miljar-
der kronor, varav 10 miljarder kronor består av
en extrautdelning (i likvida medel) från Riks-
banken till följd av bankens överkapitalisering. I
beräkningen antas den föreslagna extrautdel-
ningen, som totalt uppgår till 20 miljarder kro-
nor, till hälften bestå av likvida medel och till
hälften av statspapper. Den del av extrautdel-
ningen som består av likvida medel levereras in
på inkomsttitel medan den del som består av
statspapper skrivs av mot statsskulden (se skuld-
dispositioner avsnitt 4.4.4). Beslut om extraut-
delningens sammansättning och storlek fattas av
riksdagen under våren. För åren 2002 till 2004

beräknas inga extraordinära inkomster varför in-
komsterna stabiliseras runt 29 miljarder kronor.

Jämfört med beräkningen i budgetpropositio-
nen för 2001 ökar inkomsterna, utöver den före-
slagna extrautdelningen, med 1-2 miljarder kro-
nor per år. Ökningen förklaras till största delen
av att Riksbankens inlevererade överskott nu be-
räknas bli något högre.

3000 Inkomster av försåld egendom

Miljarder kronor

Utfall

2000

Prognos
2001

2002

2003

2004

Aktuell

61,5

15,0

15,0

15,0

15,0

beräkning

Diff. BP2001

0,0

0,0

0,0

0,0

Under denna inkomsttyp redovisas försäljning
av olika typer av statens egendom. Statligt ägda
bolag utgör vanligtvis den största delen.

År 2000 uppgick inkomsterna till 61,5 miljar-
der kronor. Inkomsterna består främst av för-
säljningen av aktier i Telia AB som uppgick till
61 miljarder kronor. Resterande del utgjordes av
försäljning av aktier i Celsius AB. Under perio-
den 2001-2004 budgeteras 60 miljarder kronor i
försäljningsinkomster, vilket motsvarar 15 mil-
jarder kronor per år. Försäljningsbeloppen och
tidpunkterna är behäftade med stor osäkerhet

I förhållande till bedömningen i budgetpropo-
sitionen sker inga förändringar.

4000 Återbetalning av lån

Miljarder kronor

Utfall

2000

Prognos

2001

2002

2003

2004

Aktuell

2,5

2,4

2,4

2,3

2,2

beräkning

Diff. BP2001

-0,1

-0,1

-0,1

-0,2

Under denna inkomsttyp redovisas bl.a. återbe-
talningar av studiemedel men även återbetalning-
ar av andra lån såsom landsbygdslån och lån av-
seende såddfinansiering samt amorteringar på
reverser som Stiftelsen Norrlandsfonden överlå-
tit till staten som ersättning för överlåtna lokali-
seringslån och regionala utvecklingslån. Återbe-
talning av studiemedel utgör merparten av
inkomsterna.

101

PROP. 2000/01:100

År 2000 uppgick inkomsterna till 2,5 miljarder
kronor. Under perioden 2001-2004 beräknas in-
komster bli i stort sett oförändrade mellan åren.

I förhållande till bedömningen i budgetpropo-
sitionen för 2001 är inkomstutvecklingen unge-
fär densamma.

5000 Kalkylmässiga inkomster

Miljarder kronor

dock osäkra. För regional- och socialfonden lig-
ger osäkerheten framför allt i att prognostisera
kommande års utbetalningar, vilka i sin tur ligger
till grund för de utbetalande myndigheternas
rekvisitioner från Europeiska kommissionen.

I förhållande till beräkningen i budgetproposi-
tionen för 2001 beräknas inkomsterna bli något
lägre 2001 och 2002 men något högre 2003.

Utfall Prognos________________________________________

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell

8,6

8.1

8,2

8,4

8,4

beräkning

Diff. BP2001

0.2

-0,8

-0,7

-0,7

Statliga pensionsavgifter utgör merparten av in-
komsterna under denna inkomsttyp. År 2000
uppgick inkomsterna till 8,6 miljarder kronor,
vilket är drygt 3 miljarder kronor högre än tidi-
gare år. Ökningen jämfört med tidigare år för-
klaras av att myndigheterna fr.o.m. 2000 har det
fulla kostnadsansvaret för tjänstepensioner m.m.
Under perioden 2001-2004 beräknas inkomster-
na uppgå till drygt 8 miljarder kronor. Ökningen
under perioden förklaras till viss del av den för-
väntade löneutvecklingen i ekonomin.

I jämförelse med bedömningen i budgetpro-
positionen för 2001 beräknas inkomsterna bli
0,7 miljarder kronor lägre. Merparten av nedre-
videringen beror på av att det införts en ny pro-
gnosmodell för premier till tjänstepensioner
m.m.

6000 Bidrag m.m. från EU

Miljarder kronor

Utfall Prognos________________________________________

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell

9,0

9,5

11,6

11,6

10,7

beräkning

Oiff. BP2001

-1.2

-1,1

-0,3

0.5

Under denna inkomsttyp redovisas bidrag från
olika EG-fonder. De största enskilda bidragen
avser arealbidrag och bidrag från EG:s social-
fond.

År 2000 uppgick inkomsterna till 9,0 miljarder
kronor, vilket är ungefär samma nivå som in-
komsterna bedöms uppgå till innevarande år.
För perioden 2002-2004 bedöms inkomsterna
uppgå till ca 11 miljarder kronor. Prognoserna är

5.5 Kommunskatter

Kommunernas skatteinkomster är framför allt
beroende av lönesummans utveckling, dvs. sys-
selsättning och timlön. Även utvecklingen av
skattepliktiga transfereringar är viktig. Av skat-
teunderlaget 2000 utgörs 70 procent av löner, 20
procent av pensioner och 7,5 procent av transfe-
reringar exklusive pensioner medan inkomst av
näringsverksamhet endast utgör 2,5 procent. Ni-
vån på skatterna är även beroende av den kom-
munala utdebiteringen. Medelutdebiteringen
2001 är 20,57 procent för kommunerna och 9,97
procent för landstingen, dvs. totalt 30,53 pro-
cent. Jämfört med 2000 är det en ökning med
0,15 procentenheter.

Kommunalskatterna kan redovisas enligt tre
olika redovisningsprinciper: periodiserat avseen-
de inkomståret, enligt nationalräkenskaperna
(NR) och kassamässigt avseende budgetåret (ut-
betalt). Den kassamässiga skatten utgörs dels av
ett förskott avseende inkomståret, dels av en
slutavräkning som avser inkomståret två år tidi-
gare. Slutregleringar påverkar de kassamässiga
skatterna t.o.m. 2003. Även NR-skatterna på-
verkas av slutregleringarna, men endast med ett
års eftersläpning, vilket innebär att NR-skatterna
överensstämmer med den periodiserade skatten
fr.o.m. 2003. I tabell 5.16 redovisas den beräkna-
de utvecklingen av kommunernas och landsting-
ens skatteunderlag 1999-2004.

I jämförelse med beräkningen till budgetpro-
positionen har skatteunderlaget för 2000 revide-
rats upp främst till följd av högre lönesumma.
Revideringen medför även en större slutreglering
2002.

102

PROP. 2000/01:100

Tabell 5.16 Utvecklingen av skatteunderlaget 1999-2004

Procent

2000

2001

2002

2003

2004

Aktuell beräkning

7,0

5,3

4.0

8,0

4,0

BP2001

5,8

6.0

5,1

3,9

6,8

VP2000

5,5

5,8

4,0

3,8

4,1

Ackumulerat

Aktuell beräkning

7,0

12,6

17,1

26,5

31,5

BP2001

5,8

12.2

17.9

22,5

30,8

VP2000

5,5

11,6

16,1

20,5

25,4

Utvecklingen av skatterna under prognosperio-
den framgår av diagram 5.4. Mellan 1998 och
2004 beräknas de periodiserade skatterna öka
med 116 miljarder kronor, vilket är betydligt
mindre än ökningen av NR-skatterna och de ut-
betalda skatterna, vilka vardera ökar med ca 122
miljarder kronor.

Diagram 5.4 Kommun- och landstingsskatter

Miljarder kronor

■ Periodiserat $NR $$ Utbetalt

Att ökningen är betydligt större i de senare fal-
len beror på slutregleringar av kommunalskatt
avseende tidigare år. Den periodiserade skatten
påverkas av den begränsade avdragsrätten för all-
män pensionsavgift 2000 och 2001 samt av det
högre grundavdraget 2001. Dessa ändringar ökar
kommunskatterna med 5 miljarder kronor 2000
och med 8 miljarder kronor 2001. De ökade in-
täkterna till följd av regeländringarna medför
dock ingen inkomstförstärkning för kommuner
och landsting, eftersom en motsvarande nivå-
sänkning görs av de generella statsbidragen.

5.6 Skattekvoten

Skattekvoten visar förhållandet mellan det totala
skatteuttaget och BNP. Det finns flera olika de-
finitioner av skattekvoten och i regel är de inter-

nationellt bestämda. Den vanligaste definitionen
av skattekvoten är den som baseras på skatter
redovisade enligt NR. Denna skattekvot är dock
inte strikt periodiserad, eftersom skillnaden mel-
lan slutlig skatt och preliminär skatt räknas till
påföljande år. Skattekvoten är således beroende
av när i tiden den skattskyldige väljer att betala
sin skatt, vilket inte är fallet med den skattekvot
som beräknas utifrån en fullständig periodisering
av skatterna. En skatteändring för ett visst år på-
verkar den periodiserade skattekvoten för sam-
ma år medan detta inte behöver vara fallet vid
beräkningen av NR:s skattekvot.

Internationella jämförelser av skattekvoter är
svåra att göra, eftersom olika länders skattelag-
stiftningar behandlar inkomster och avdrag på
skilda sätt. Ett land som t.ex. ger sitt stöd till
barnfamiljer via en transferering får en högre
skattekvot, särskilt om transfereringen är skatte-
pliktig, jämfört med det land som i stället ger sitt
stöd som ett avdrag eller skattereduktion. Trans-
fereringar till hushåll behandlas skattemässigt
mycket olika bland OECD-länderna. I vissa län-
der är huvuddelen av transfereringarna skatte-
pliktig medan det motsatta förhållandet gäller i
andra länder. Sverige tillhör den grupp av länder
inom OECD som har en hög andel skatteplikti-
ga transfereringar. Ett alternativ vid internatio-
nella jämförelser är därför att exkludera skatter
på offentliga transfereringar vid beräkning av
skattekvoten. Även om det går att korrigera för
en del av olikheterna i skatte- och transfererings-
systemen, blir länderjämförelser än dock haltan-
de, eftersom man även efter en sådan korrigering
inte tar hänsyn till hur de olika ländernas trygg-
hetssystem finansieras. Exempelvis har vissa län-
der relativt stora inslag av obligatoriska avtalsför-
säkringar - som för den enskilde individen har
en skatteliknande karaktär - medan andra länder
finansierar samma typ av försäkringar via skat-
temedel. Vid en mer omfattande länderjämförel-
se av skattekvoten, i syfte att ge den en mer rätt-
visande ekonomisk innebörd, bör man så långt
som möjligt korrigera för detta. Sådana korriger-
ingar är emellertid mycket svåra att göra.

En jämförelse av den okorrigerade skattekvo-
ten över tiden ger dock en indikation om hur
skattenivån i olika länder utvecklas. I tabell 5.17
redovisas skattekvoten 1998 samt förändringen
av skattekvoten mellan 1990 och 1998 för ett an-
tal OECD-länder. Länderna är indelade i olika
grupper beroende på vilken inverkan de skatte-
pliktiga transfereringarna har på skattekvoten. I

103

PROP. 2000/01:100

den första gruppen förklarar skatteplikten högst
0,5 procentenheter av skattekvoten medan den i
tredje gruppen förklarar mellan 5 och 6 procent-
enheter. Av tabellen framgår att skattekvoten
under perioden minskat i fyra länder medan den
i flertalet länder ökat med mellan två och tre
procentenheter.

5.17 Skattekvoten 1998, förändring a» skattekvoten 1990-
1998 samt skattepliktiga transfereringars inverkan på skat-
tekvoten för ett urval av OECD-länder_____________ ____

Procent av BNP

Ländergruppering efter transfere-

ringars inverkan på skattekvoten i
procentenheter

Redovisad
skattekvot

Förändring

1990-1998

0,0-0,5 procentenheter

Irland

32,2

-1.4

Australien

29,9

0,6

Storbritannien

37,2

1,2

Förenta staterna

28,9

2,2

0,5-3,0 procentenheter

Norge

43,6

1,8

Belgien

45.9

2.8

Italien

42,7

3,8

Tyskland

37,0

4.4

5,0-6,0 procentenheter

Nederländerna

41,0

-1.8

Sverige

52,0

-1.7

Danmark

49,8

2,7

Uppgift saknas

Japan

28,4

-2.5

Luxemburg

41,5

0.8

Spanien

34,2

1,2

Kanada

37,4

1.3

Finland

46,2

1.5

Korea

21,1

2,0

Island

33,6

2,2

Frankrike

45,2

2.2

Österrike

44,4

4,2

Schweiz

35,1

4,2

Grekland

33,7

4,3

Portugal

34,2

4,6

Turkiet

38,3

8,7

OECD-totalt

37,0

2.0

EU-15

41.3

2,1

Anm: Transfereringarnas inverkan på skattekvoten avser inkomståret 1995.
Förändringen för Sverige del förklaras i huvudsak av statens och kommunernas
avlyfta moms.

Källa: OECD.

I tabell 5.18 redovisas skattekvoten för perioden
1999-2004 dels enligt NR:s definition, dels be-
räknad utifrån de periodiserade skatterna. Den
periodiserade skattekvoten minskar under pro-
gnosperioden med undantag för 2003. Den ök-
ning som då sker förklaras av införandet av ga-
rantipensioner. Denna omläggning av pension-
erna medför endast en marginell ökning av de
offentliga nettoutgifterna, mindre än 0,05 pro-
centenheter, medan skattekvoten ökar med 0,6
procentenheter.

Tabell 5.18 Skattekvot enligt nationalräkenskaperna (NR)
och periodiserad skattekvot_________________________

Procent

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Skattekvot enl. NR

52,9

53,4

52,3

51,2

51.1

51,0

Periodiserad

53,3

53,4

51,6

51,3

51,5

51,0

skattekvot

Periodiserad

49,1

49,2

47,4

47,0

46,6

46,2

skattekvot exkl.
skatt på trans-
fereringar m.m.

Anm, Skattekvoten enligt NR inkluderar även skatter som tillhör EU.

Dessutom redovisas den periodiserade skatte-
kvoten exklusive skatt på offentliga transfere-
ringar och för 1999 exklusive den frivilliga delen
av kyrkoskatten. Vid beräkningen av skattekvo-
ten skall även vissa avgifter, som inte ingår i re-
dovisningen av de periodiserade skatterna, läggas
till. Till dessa hör bland annat bankgarantiavgif-
ter och avgifter till kärnbränslefonden. I samtliga
redovisade skattekvoter ingår de ovan nämnda
avgifterna.

104

Utgifter

*44

PROP. 2000/01:100

6 Utgifter

6.1 Utgiftsprognos 2001

Under löpande budgetår skall regeringen enligt
36 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten vid
minst två tillfällen redovisa prognoser över
utfallet av statens inkomster och utgifter samt
statens lånebehov. Väsentliga skillnader mellan
budgeterade belopp och beräknat utfall skall
förklaras.

I denna proposition redovisas nu den första
prognosen för 2001. I avsnitt 6.2 redovisas
prognosen för de takbegränsade utgifterna,
medan beräkningarna av inkomsterna och
statsbudgetens saldo redovisas i kapitel 5
respektive avsnitt 4.4.4.

ITabell 6.1 Statsbudgetens utgifter 2001                   1

Miljarder kronor

Stats-
budgeten

Prognos

Differens

Utgifter exkl.
statsskuldsräntor

643,2'

641,1

-2,1

Statsskuldsräntor

70,9

66,0

-4,9

Summa utgifter

714,1

707,1

-7,0

1 Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar.

I statsbudgeten för budgetåret 2001 beräknades
statsbudgetens utgifter till 714,1 miljarder
kronor. I den aktuella prognosen beräknas dessa
utgifter till 707,1 miljarder kronor. Förändringen
beror främst på att prognosen för stats-
skuldsräntorna reviderats ned med 4,9 miljarder
kronor jämfört med beräkningarna i stats-
budgeten. Anledningen är dels att statsskulden
2001 beräknas bli 57 miljarder kronor lägre, dels
att såväl den korta som långa räntan antas bli
lägre. Den del av förändringen som hänförs till
utgifter exklusive statsskuldsräntor förklaras i
avsnitt 6.2.

6.2 Takbegränsade utgifter 2001

Utgiftstaket för staten omfattar utgiftsområdena
1 till 25 samt 27. Däremot ingår inte
utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Till de
takbegränsade utgifterna räknas utgifterna för
ålderspensionssystemet vid sidan av stats-
budgeten. I budgeteringen ingår även posten
Minskning av anslagsbehållningar.14 Skillnaden
mellan utgiftstaket och de takbegränsade
utgifterna utgörs av budgeteringsmarginalen.

Utgiftstaket för staten är ett centralt
budgetpolitiskt åtagande för regeringen och
riksdagen. Om det finns risk för att utgiftstaket
för staten kommer att överskridas skall
regeringen, enligt 42 § lagen (1996:1059) om
statsbudgeten, för att undvika detta, vidta sådana
åtgärder som den har befogenheter till eller
föreslå riksdagen nödvändiga åtgärder.

Det av riksdagen beslutade utgiftstaket för
staten på 789 miljarder kronor ligger fast.
Regeringen följer noggrant utgiftsutvecklingen
genom månatlig uppföljning och frekventa
prognoser för att i tid kunna vidta nödvändiga
åtgärder om utgiftstaket bedöms vara hotat.

De takbegränsade utgifterna beräknades i
budgetpropositionen för 2001 till knappt 787,8
miljarder kronor. Budgeteringsmarginalen upp-
gick därmed till 1,2 miljarder kronor. I den nu
aktuella beräkningen bedöms de takbegränsade
utgifterna uppgå till drygt 785,8 miljarder
kronor. Detta innebär att budgeterings-
marginalen har ökat med 1,9 miljarder kronor.

H I redovisningen av utfallet ingår däremot förändringen av anslagsbe-
hållningar i utgifterna för respektive anslag och utgiftsområde.

107

PROP. 2000/01:100

För vissa enskilda utgiftsområden har
prognoserna förändrats väsentligt mellan
beräkningarna i budgetpropositionen för 2001
och denna proposition. Förändringarna beskrivs
i avsnitt 6.2.1.

Jämfört med 2000 ökar de takbegränsade
utgifterna med ca 26 miljarder kronor, vilket
motsvarar en real ökning på 2,2 procent. Som
andel av BNP beräknas de takbegränsade
utgifterna uppgå till 36,3 procent, vilket är
0,2 procentenheter lägre än 2000.

ITabell 6.2 Takbegränsade utgifter 2001                    1

Miljarder kronor

Stats-
budgeten

Prognos

Differens

Utgifter exkl.
statsskuldsräntor

643.2 '

641,1

-2,1

Ålderspensionssystemet
vid sidan av
statsbudgeten

144.6

144,7

0.1

Takbegränsade utgifter

787,8

785,8

-1.9

Budgeteringsmarginal

1.2

3.2

1.9

Utgiftstak för staten

789,0

789,0

0

1 Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar.

6.2.1 Prognoser för takbegränsade utgifter
2001 och utgifter per utgiftsområde

I tabell 6.3 redovisas de prognoserade utgifterna
för respektive utgiftsområde 2001 och de
beräknade utgifterna för ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten. Utfallet för 2000
visas också i tabellen. För vissa utgiftsområden
avviker utgiftsprognoserna kraftigt i förhållande
till anvisade medel i statsbudgeten. Nedan
beskrivs de största skillnaderna jämfört med
statsbudgeten.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Utgiftsprognosen uppgår till 16,5 miljarder
kronor och är därmed 1,5 miljarder kronor
högre än vad som anvisades i statsbudgeten.
Avvikelsen härrör främst från anslaget Bistånds-
verksamhet. Enligt prognosen kommer 1,5
miljarder kronor av anslagets reservationer att
förbrukas under 2001.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp

Utgiftsprognosen uppgår till 106,7 miljarder
kronor och är därmed 4,8 miljarder kronor
högre än utgiftsramen i statsbudgeten.

Ökningen härrör främst från anslaget Sjuk-
penning och rehabilitering m.m., vars utgifter
beräknas bli 4,1 miljarder högre än anvisat
belopp. Utgifterna beror dels på antalet
nettosjukdagar (hela sjukdagar), dels på medel-
ersättningens nivå. Det är en upprevidering av
antalet nettodagar som är orsaken till de högre
utgifterna. Antalet nettosjukdagar för 2001
beräknas stiga med 13 procent jämfört med
beräkningen i budgetpropositionen för 2001.
Anslaget Sjukpenning och rehabilitering m.m.
föreslås på tilläggsbudget ökas med 3,0 miljarder
kronor.

Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad
Utgiftsprognosen uppgår till 59,8 miljarder
kronor och är därmed 3,3 miljarder kronor lägre
än utgiftsramen i statsbudgeten. Denna skillnad
beror till största delen på en nedrevidering av
antalet personer i arbetsmarknadspolitiska
program samt på att verksamheten inom EU:s
strukturfondsprogram kommit igång senare än
beräknat. Skillnaden mellan anvisade medel på
statsbudgeten och utgiftsprognosen uppgår till
omkring 1 miljard kronor vardera på anslagen
Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitets-
stöd, Köp av arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader och Europeiska socialfonden m.m. för
perioden 2000-2006.

Utgiftsområde 15 Studiestöd

Utgiftsprognosen uppgår till 19,6 miljarder
kronor och är därmed knappt 2,1 miljarder
kronor lägre än vad som anvisades i stats-
budgeten. I stort sett hela förändringen förklaras
av reviderade prognoser för tre anslag. För
anslaget Studiemedelsräntor m.m. har prognosen
reviderats ned med 1,0 miljarder kronor på
grund av en förändrad avräkningsprincip för
studiemedelsräntor. Prognosen för anslaget
Vuxen studiestöd m.m. har reviderats ned med
drygt 0,5 miljarder kronor. Detta beror främst
på lägre antaganden om antalet studerande i
kunskapslyftet. För anslaget Studiemedel m.m.
har prognosen reviderats ned med knappt 0,5
miljarder kronor till följd av att antalet
studerande i eftergymnasial utbildning förväntas
bli lägre jämfört med den bedömning som
gjordes i budgetpropositionen för 2001.

Minskning av anslagsbehållningar

I statsbudgeten var förbrukningen av anslags-
behållningar ej fördelad per utgiftsområde, utan

108

PROP. 2000/01:100

redovisades under posten Minskning av anslags-
behållningar. I den aktuella prognosen ingår
emellertid förbrukningen av anslagsbehållningar
under respektive anslag och utgiftsområde.

Statsbudgetens utfall visar att anslags-
behållningarna på reservations- och ramanslag
uppgick till 29 miljarder kronor vid årsskiftet
2000/01. Under 2001 kommer anslags-
behållningarna att minska i den mån utgifterna
överstiger anvisade medel på statsbudgeten eller
till följd av beslut om indragningar. Medgivna
överskridanden eller tillskott av medel på
tilläggsbudget kommer i stället bidra till en
ökning av anslagsbehållningarna.

Posten Minskning av anslagsbehållningar
uppgick till 3,0 miljarder kronor i statsbudgeten

för budgetåret 2001 och beräknades där som
skillnaden mellan prognoserade utgifter och
anvisade medel. Skillnaden mellan prognos och
anvisade medel exklusive statsskuldsräntor
beräknas nu till knappt 1 miljard kronor.
Anvisade medel föreslås öka med 2,5 miljarder
kronor på tilläggsbudget i denna proposition.
Detta betyder att anslagsbehållningarna nu
beräknas öka med 1,5 miljarder kronor under
2001, vilket medför att behållningarna vid årets
slut kommer att uppgå till ca 30 miljarder
kronor. Kommande beslut om indragningar bl.a.
till följd av den s.k. treprocentregeln kommer
dock, allt annat lika, att minska anslags-
behållningarna.

109

PROP. 2000/01:100

[Tabell 6.3 Prognos för takbegränsade utgifter 2001                                                                       1

Miljarder kronor

Utfall

2000

Stats-
budget

Förslag till
tilläggs-
budget

Totalt
anvisat

Prognos

Differens
prognos
stats-
budget

UO 1 Rikets styrelse

4.8

5.3

0.0

5,3

5.7

0.4

UO 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

1.5

1,3

0,0

1,3

1.4

0,1

UO 3 Skatteförvaltning och uppbörd

6.2

6,2

0,0

6,2

6,5

0,3

UO 4 Rättsväsendet

23,3

24,0

0.8

24,7

24,6

0.6

UO 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan

3,0

2.9

0,0

2,9

3,0

0,1

UO 6 Totalförsvar

46,2

46,5

0,0

46,5

46,0

-0.5

UO 7 Internationellt bistånd

15,3

15,0

-0.1

14,9

16,5

1,5

UO 8 Invandrare och flyktingar

4,5

4,9

0,0

5,0

5,0

0,0

UO 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

28,6

29,4

0.0

29,4

29,9

0,5

UO 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

97,9

101,9

3.1

105,0

106,7

4.8

UO 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

33,5

33,8

0.0

33,8

33,8

0.0

UO 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

44,6

47,7

0

47,7

48,0

0,2

UO 13 Arbetsmarknad 1

33,2

63,0

-0,8

62,2

59,8

-3,3

UO 14 Arbetsliv2

41,1

8.5

0.0

8,5

8,7

0.2

UO 15 Studiestöd

19,7

21,6

0

21,6

19,6

-2,1

UO 16 Utbildning och universitetsforskning

31,4

34,8

-0,2

34,7

34,2

-0,6

UO 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

7.6

7,8

0,0

7.8

7,9

0,1

UO 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

11.9

11.6

-0,5

11.1

11.1

-0,5

UO 19 Regional utjämning och utveckling

3.0

4,2

0

4,2

3,5

-0.7

UO 20 Allmän miljö-och naturvård

1.7

2.2

0.0

2,2

2,3

0.1

UO 21 Energi

1,7

2,3

0

2,3

2,3

0.0

UO 22 Kommunikationer

25,3

24,7

0.0

24,7

24,7

0.0

UO 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

9,7

13,7

0.0

13.7

14,0

0.3

UO 24 Näringsliv

3,8

3,5

-0,1

3,5

3,7

0,2

UO 25 Allmänna bidrag till kommuner

97,5

99,4

0,1

99,5

98,9

-0,5

UO 26 Statsskuldsräntor m.m.

90,2

70,9

0

70,9

66,0

-4,9

UO 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen

22,3

23,8

0

23,8

23,4

-0,4

Minskning av anslagsbehållningar

3,0

-3,0

Summa utgiftsområden

709,6

714,1

2,5

707,1

-7.0

Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor

619,4

643,2

2,5

641,1

-2,1

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten

140,7

144,6

144,7

0.1

Takbegränsade utgifter

760,0

787,8

785,8

-1,9

Budgeteringsmarginal

5.0

1,2

3,2

1.9

Utgiftstak för staten

765,0

789,0

789,0

0.0

1 Tidigare benämnt Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.

2 Tidigare benämnt Arbetsmarknad och arbetsliv.

Anm: År 2001 förs anslagen inom tidigare verksamhetsområdet Arbetsmarknad över från utgiftsområde 14 till utgiftsområde 13. Överföringen beräknades i budgetpropo-
sitionen för 2001 innebära att utgifterna för U013 ökar med 34 miljarder kronor 2001 och att UO 14 minskar med motsvarande belopp.

110

PROP. 2000/01:100

6.3 Utgifternas fördelning på
utgiftsområden 2002-2004.

Regeringens förslag: Den preliminära fördelning-
en av utgifterna på utgiftsområden för åren

2002-2004 enligt tabell 6.5 godkänns som riktlin-
je för regeringens budgetarbete.

Regeringen presenterade i budgetpropositionen
för 2001 en preliminär fördelning av utgifter på
utgiftsområden för åren 2002 och 2003. Riksda-
gen godkände förslaget (prop. 2000/01:1, bet.
2000/2001:FiUl, rskr. 2000/2001:36).

I detta avsnitt anger regeringen en reviderad
preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsom-
råden för åren 2002-2003 och en preliminär för-
delning för 2004. Regeringens förslag till utgifts-
ramar för åren 2002-2004 samt skillnader i
förhållande till de preliminära ramarna i budget-
propositionen för 2001 redovisas i tabell 6.5. Be-
räkningarna av fördelningen på utgiftsområden
för åren 2002-2004 är baserade på nu kända för-
utsättningar, vad avser den ekonomiska utveck-
lingen och nu gällande regelsystem och skall be-
traktas som preliminära.

I budgetpropositionen för 2002 kan utgifts-
ramarna komma att justeras på grund av att ex-
empelvis pris- och lönekänsliga anslag kan kom-
ma att ändras till följd av nya bedömningar om
den ekonomiska utvecklingen.

Regeringens förslag till utgiftstak för staten
för 2004 redovisas i avsnitt 4.1.1. Regeringen har
vid utformningen av sitt budgetförslag förutsatt
att tidigare beslutade utgiftstak för åren 2002-
2003 ligger fast. Utgångspunkten för förslaget
till preliminära utgiftsramar är vidare att en till-
räcklig nivå på budgeteringsmarginalen uppnås.

Syftet med de preliminära ramarna i den eko-
nomiska vårpropositionen är att ange riktlinjer
för budgetarbetet. I förhållande till de preliminä-
ra ramarna i budgetpropositionen innehåller re-
geringens förslag till utgiftsramar för åren 2002-
2003 ett antal väsentliga förändringar, främst till
följd av nu föreslagna utgiftsreformer samt ökad
förväntad sjukfrånvaro vilket föranlett en uppre-
videring av utgiftsramen för utgiftsområde 10.
Dessutom påverkas utgiftsramarna av omflytt-
ningar av anslag mellan utgiftsområden. De
största omflyttningarna redovisas i tabell 6.4 och

kommenteras kortfattat nedan. Omflyttningarna
kommenteras också under respektive utgiftsom-
råde i avsnitt 6.6.

Tabell 6.4 Större omflyttningar av utgifter under
utgiftstaket 2002-2003

Miljarder kronor

2002           2003

Omflyttning pga. av maxtaxareform och
statens övertagande av huvudmannaskap
för vårdutbildningar___________________________________________

U0 16 Utbildning mm___________________________0,9___________-0,3

U0 25 Allmänna bidrag till kommuner-0,9 0,3

Omflyttning p.g.a. avskaffande av

Särskilt grundavdrag

U0 10 Ekon, trygghet vid sjukdom

2,9

U0 25 Allmänna bidrag till kommuner

-2.8

Nettoeffekt på de
takbegränsade utgifterna

0 0,1

Förändringarna för utgiftsområde 16 Utbildning
och universitetsforskning beror dels på att anslag
för de lagstadgade delarna av reformen om max-
taxa och allmän förskola förs över från utgifts-
område 16 till utgiftsområde 25. Denna överfö-
ring innebär att utgifterna för utgiftsområde 16
minskar med 500 miljoner kronor 2002 och med
1 700 miljoner kronor fr.o.m. 2003 och att ut-
giftsområde 25 ökar med motsvarande belopp.
Vidare beror förändringen på att 1 420 miljoner
kronor förs över från utgiftsområde 25 till ut-
giftsområde 16 fr.o.m. 2002 med anledning av
regeringens förslag i propositionen Nytt hu-
vudmannaskap för vårdhögskoleutbildningar
(prop. 2000/01:71).

I samband med reformeringen av förtids-
pensionssystemet avskaffas det särskilda grund-
avdraget för folkpensionärer (SGA). För att för-
säkringens nettoersättningar skall vara oföränd-
rade måste bruttobeloppen höjas, vilket ökar det
kommunala skatteunderlaget. Bruttoutgifterna
för anslaget Förtidspensioner kommer således att
öka med ca 2,9 miljarder kronor från och med
2003. Kommunsektorns ökade skatteinkomster
innebär att det generella statsbidraget till kom-
muner och landsting inom utgiftsområde 25 re-
duceras med ca 2,8 miljarder kronor fr.o.m.
2003.

111

PROP. 2000/01:100

|Tabell 6.5 Preliminär fördelning på utgiftsområden 2002-2004                                                           1

Miljoner kronor

Utgiftsområden

2002

2003

2004

Differens mot
budgetpropositionen för 2001

2002

2003

1

Rikets styrelse

5 394

5 355

5 646

259

334

2

Samhällsekonomi och finansförvaltning

1 367

1 328

1 333

-5

-11

3

Skatteförvaltning och uppbörd

6 635

6 765

6 902

297

282

4

Rättsväsendet

24 905

25 494

26 620

-177

-232

5

Utrikesförvaltning och internationell samverkan

2 901

2 941

2 984

19

15

6

Totalförsvar

45 804

44 751

44 764

297

238

7

Internationellt bistånd

15 375

18 037

19 780

-195

-147

8

Invandrare och flyktingar

4 827

4 850

4 330

144

133

9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

31 793

34 285

35 907

1 484

2 389

10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

110 711

117 738

120 821

6 309

10 393

11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

33 241

51 615

51 201

91

711

12

Ekonomisk trygghet för familj och barn

49 645

51 619

52 529

714

862

13

Arbetsmarknad

59 199

59 959

59 593

-2 230

-1 508

14

Arbetsliv

8 456

8 425

8 445

-10

-12

15

Studiestöd

22 493

23 387

24 092

-1 872

-1 340

16

Utbildning och universitetsforskning

41 739

42 970

44 743

988

■232

17

Kultur, medier, trossamfund och fritid

8 061

8 167

8 353

96

75

18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

10 292

10 373

10 003

-720

-241

19

Regional utjämning och utveckling

3 351

3 451

3 451

0

0

20

Allmän miljö- och naturvård

2 802

2 937

3 847

392

344

21

Energi

2 132

1 352

1 372

47

48

22

Kommunikationer

24 967

25 913

26 180

65

19

23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

14 312

14 406

14 287

429

439

24

Näringsliv

3 278

3 256

3 309

-5

2

25

Allmänna bidrag till kommunerna

100 218

90 861

92 951

880

-1 335

26

Statsskuldsräntor m.m.

60 423

53 791

56 692

-4 932

-4 330

27

Avgiften till Europeiska gemenskapen

23 779

24 210

24 281

146

-120

Minskning av anslagsbehållningar

3 500

3 000

3 000

-1 000

-1 000

Summa utgiftsområden

721 599

741 235

757 418

1 513

5 777

Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor

661 176

687 445

700 726

6 444

10 106

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten

150 486

152 476

160 474

377

3 014

Takbegränsade utgifter

811 662

839 920

861 200

6 821

13120

Budgeteringsmarginal

2 338

4 080

15 800

-6 821

-13 120

Utgiftstak för staten

814 000

844 000

877 000

0

0

112

PROP. 2000/01:100

6.3.1 De takbegränsade utgifternas
förändring jämfört med
budgetpropositionen för 2001

Det är flera förklaringsfaktorer som medför änd-
rade utgiftsramar för åren 2002 och 2003 jämfört
med beräkningen i budgetpropositionen för
2001. Utgiftsramarna har ändrats till följd av fö-
reslagna utgiftsreformer och utgiftsminskningar,
reviderade makroekonomiska förutsättningar,
reviderad pris- och löneomräkning, förändrade
volymer inom vissa regelstyrda bidragssystem,
förändrade prognosmetoder och förändrade
prognoser av myndigheternas förbrukning av
anslagsbehållningar och utnyttjande av anslags-
kredit. I tabell 6.6 har förändringen jämfört med
beräkningen i budgetpropositionen av de takbe-
gränsade utgifterna för åren 2002-2003 delats
upp på dessa faktorer.

Utgiftsreformer och utgiftsminskningar

Av avsnitt 4.3 framgår de förslag till reformer
och utgiftsminskningar som nu lämnas eller avi-
seras i denna proposition. Sammantaget beräknas
de takbegränsade utgifterna öka med 7,0 miljar-
der kronor 2002 och med 9,8 miljarder kronor
2003, i förhållande till beräkningen i budgetpro-
positionen för 2001.

Större reformer föreslås bland annat inom ut-
giftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg vilka höjer utgifterna med 1,9, miljarder
kronor 2002 och med 2,9 miljarder kronor 2003.
Merparten av utgiftsökningarna beror på den ny-
ligen träffade överenskommelsen med Lands-
tingsförbundet om läkemedel samt med ytterli-
gare 200 miljoner kronor per år från och med
2002 på grund av tandvårdsreformen.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp, föreslås tillföras 0,5
miljarder kronor 2002 och 1,0 miljard kronor
2003, som skall användas för att reformera ar-
betsskadeförsäkringen.

Medel på 1,2 miljarder kronor tillskjuts från
och med 2002 till utgiftsområde 13 Arbetsmark-
nad, för att delvis täcka kostnaderna för en höj-
ning av arbetslöshetsersättningen samt för att
stärka platsförmedlingen.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering och bo-
stadsförsörjning förslås tillföras ytterligare 0,1
miljarder kronor 2002 och 0,6 miljarder kronor

2003 för finansiering av ett investeringsbidrag till
hyresbostäder.

Inom utgiftsområde 20 Allmän miljö och na-
turvård föreslås ett antal miljöinsatser som med-
för ökade utgifter motsvarande omkring
0,4 miljarder kronor åren 2002 och 2003. För-
stärkningarna omfattar bland annat marksane-
ring och biologisk mångfald.

I jämförelse med beräkningarna i budgetpro-
positionen för 2001 ökar utgifterna också avse-
värt inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner. För att förbättra tillgängligheten
inom sjukvården tillförs landstingen 1,25 miljar-
der kronor per år från och med 2002. Dessutom
ökar utgifterna med 0,65 miljarder kronor när ett
förbehållsbelopp införs i äldreomsorgen från den
1 januari 2002.

Makroekonomiska förutsättningar
Utgifternas fördelning på utgiftsområden påver-
kas av en ändrad bedömning av den allmänna
ekonomiska utvecklingen. Anslag som är bero-
ende av den makroekonomiska utvecklingen har
för åren 2002 och 2003 justerats med hänsyn till
nya antaganden om den ekonomiska utveckling-
en. Denna justering berör huvudsakligen ett fyr-
tiotal olika anslag för transfereringsändamål.

Under perioden 2001-2003 väntas BNP-
tillväxten bli marginellt lägre än i beräkningen i
budgetpropositionen för 2001. Trots den något
svagare ekonomiska utvecklingen förutses ändå
såväl den öppna arbetslösheten som de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna bli lägre än tidigare
beräknat. Den lägre arbetslösheten medför att
utgifterna minskar med ca 1 miljard kronor 2002
och med ca 0,5 miljarder kronor året därpå. Färre
personer i arbetsmarknadspolitiska program re-
ducerar utgifterna med drygt 1 miljard kronor
åren 2002-2003. Räntenivån bedöms också bli
lägre än vad som antogs i budgetpropositionen,
vilket sänker utgifterna något för ett mindre an-
tal anslag.

Prognosen för prisbasbeloppet har sänkts med
100 kronor för 2003, vilket innebär att transfere-
ringar indexerade med prisbasbeloppet blir mot-
svarande omkring 0,3 miljarder kronor lägre.
Däremot innebär antagandet om ett högre in-
komstindex att utgifterna för ålders-
pensionssystemet revideras upp med ca 1,5 mil-
jarder kronor 2003. Sammantaget beräknas de
förändrade makroekonomiska antagandena med-

113

PROP. 2000/01:100

föra att de takbegränsade utgifterna minskar
med 2,5 miljarder kronor 2002 och med 0,5 mil-
jarder kronor 2003 jämfört med beräkningen i
budgetpropositionen för 2001.

Pris- och löneomräkning av anslagen till myndig-
heternas förvaltningskostnader

I den inledande fasen av budgetprocessen hante-
ras anslag för förvaltningsändamål i fasta priser.
Dessa anslag räknas om till löpande priser ge-
nom att pris- och löneindex knyts till anslagen.

I budgetpropositionen för 2001 gjordes en
preliminär pris- och löneomräkning av anslagen
för förvaltningsändamål för åren 2002-2003.
Slutlig pris- och löneomräkning av anslagen för
förvaltningsändamål för 2002 har därefter ge-
nomförts. Den baseras bl.a. på löneutvecklingen
inom tillverkningsindustrin. Vid beräkningen
görs ett avdrag för produktivitetsutvecklingen
motsvarande utvecklingen inom den privata
tjänstesektorn under de senaste 10 åren. För åren
2003 och 2004 görs en preliminär pris- och löne-
omräkning av anslagen för förvaltningsändamål,
vilken bl.a baseras på antagen löneutveckling
mellan 2000 och 2002 i den konkurrensutsatta
sektorn. Avdrag görs också för en prognostise-
rad produktivitetsutveckling som följer den pri-
vata tjänstesektorn.

Till följd av den slutgiltiga pris- och löneom-
räkningen ökar utgiftsramarna med 0,9 miljarder
kronor 2002 jämfört med beräkningen i budget-
propositionen för 2001. Förändringen berör
främst utgiftsområdena 6 Totalförsvar, 16 Ut-
bildning m.m. samt 22 Kommunikationer, vars
utgiftsramar höjs med drygt 0,2 miljarder kronor
till följd av de nya beräkningarna. För 2003 med-
för den nya preliminära pris- och löneomräk-
ningen att anslagsbeloppen ökar med 0,6 miljar-
der kronor i förhållande till beräkningen i
budgetpropositionen. Ramarna höjs inom de
ovan angivna utgiftsområdena med drygt 0,2
miljarder kronor.

Volymer

Utgiftsramarna kan också förändras till följd av
nya prognoser för volymer inom vissa regelstyr-
da system. De största volymförändringarna pro-
gnoseras inom utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp, där utgif-
terna upprevideras med drygt 5 miljarder kronor
2002, och med 6 miljarder kronor 2003 jämfört
med beräkningarna i budgetpropositionen. Detta
beror främst på att antagandena om antalet sjuk-
skrivna och antalet förtidspensionärer har höjts.

Inom utgiftsområde 15 Studiestöd förutses
minskande volymer, vilket främst förklaras av
färre studerande inom vuxenutbildning och ef-
tergymnasial utbildning. Nedrevideringen leder
till att ramarna för utgiftsområdet minskar med
omkring 1,5 miljarder kronor 2002 och med 0,5
miljarder kronor 2003. Dessutom förutses lägre
utgifter för bostadsbidraget inom utgiftsområde
18 såväl 2002 som 2003.

Sammantaget beräknas ändrade volymer bidra
till att utgiftsområdesramarna ökar med ca 3,5
miljarder kronor 2002 och med 5 miljarder kro-
nor 2003 jämfört med beräkningen i budgetpro-
positionen för 2001.

Övrigt

Revideringar av ramarna kan också orsakas av
nya prognosmetoder, justeringar till följd av ny-
tillkommande information, korrigeringar av tidi-
gare gjorda fel samt regeländringar utom reger-
ingens omedelbara kontroll, till exempel med
anledning av beslut i EU.

Dessa revideringar beräknas bidra till en
minskning av utgifterna med 1,0 miljarder kro-
nor 2002 och med 0,8 miljarder kronor 2003.
Revideringarna berör de flesta utgiftsområden.
Prognoserna för ålderspensionssystemet utanför
statsbudgetsystemet har dock reviderats upp för
2003. Den viktigaste förändringen är att antalet
ATP-pensionärer samt den genomsnittliga ATP-
poängen räknats upp något.

Minskning av anslagsbehållningar
Statliga myndigheter har vissa möjligheter att
fördela sina utgifter över tiden. Medel på ram-
och reservationsanslag som inte utnyttjas fullt ut
kan sparas till efterföljande år. På motsvarande
sätt kan en myndighet använda tidigare sparade
anslagsmedel som komplement till årets anslag.

Myndigheter har också möjligheter att inom
vissa gränser låna av efterföljande års anslag om
medelstilldelningen ett visst år är otillräcklig.
Förskjutningar av detta slag redovisas som en för
alla ramanslag och reservationsanslag gemensam
beräkningspost kallad minskning (eller ökning)
av anslagsbehållningar. Denna post ingår i de
takbegränsade utgifterna. För kommande bud-
getår erhålls en prognos för de takbegränsade
utgifterna genom att en beräknad storlek på
minskningen av anslagsbehållningarna läggs till
utgiftsramarna och ålderspensionssystemets ut-
gifter. Myndigheternas förbrukning av anslags-

114

PROP. 2000/01:100

behållningar och utnyttjande av anslagskrediter
är en osäker faktor i utgiftsberäkningen.

Jämfört med bedömningen i budgetproposi-
tionen för 2001 beräknas nu förbrukningen av
anslagsbehållningar bli 1 miljard kronor lägre
vardera åren 2002 och 2003 och beräknas nu till
totalt 3,5 miljarder kronor 2002 och till 3,0 mil-
jarder kronor 2003.

Ett område med en stor prognoserad för-
brukning av anslagsbehållningar för 2002 är bi-
ståndet. År 2003 är det Utgiftsområde Totalför-
svaret samt Regional utjämning som redovisar
störst förbrukning.

ITabell 6.6 Förändring av takbegränsade utgifter mellan budgetpropositionen för 2001 och 2001 års ekonomiska vårproposi- 1
| tion till följd av utgiftsreformer mm.                                                                                            |

Miljarder kronor

2002

2003

Takbegränsade utgifter i budgetpropositionen för 2001

804,8

826,8

Nya utgiftsreformer och utgiftsminskningar

7,0

9,8

Ändrade makroekonomiska förutsättningar

-2,5

-0,5

Reviderad pris - och löneomräkning

0,9

0,6

Volymförändringar

3,4

5,0

Övrigt

-1,0

-0,8

Förändrad prognos för anslagsbehållningar

-1,0

-1,0

Total utgiftsförändring

6,8

13,1

Takbegränsade utgifter i 2001 års ekonomiska vårproposition

811,7

839,9

6.4 Större ramförändringar 2001-
2004

Diagram 6.2 Större ramförändringar 2001-2004

Miljarder kronor

7 Internationellt bistånd

9 Hälsovård m.m.

10 Ek. tryggh. sjukd. & handikapp

11 Ek. tryggh. ålderdom

12 Ek. tryggh. familj. & barn

16 Utbildning & forskning

25 Allmäna bidrag kommuner

-10      -5       0        5       10       15      20

I diagram 6.2 visas förändringar av utgiftsramar
under perioden 2001-2004 för utgiftsområden
vars utgiftsramar förändras i betydande
utsträckning.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Utgiftsramen beräknas öka från 15 miljarder
kronor 2001 till 19,8 miljarder kronor 2004.
Utvecklingen för utgiftsområdet har en koppling
till bruttonationalinkomsten (BNI). För 2001 är

biståndsramen 0,73 procent av BNI. Förslag till
motsvarande ram 2002 och 2003 är 0,74
respektive 0,81 procent av BNI. För 2004
innebär regeringens förslag att biståndsramen
skall uppgå till 0,86 procent av BNI samt
därutöver 200 miljoner kronor. Förändringen av
biståndsramen mellan 2001 och 2004 uppgår till
följd av BNI-utvecklingen och ändrat
biståndsmål till drygt 5,5 miljarder kronor. Vissa
utgifter inom andra utgiftsområden inkluderas i
biståndsramen. Detta innebär att ökningen av
utgiftsområdesramen är mindre än ökningen av
biståndsramen.

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg

För utgiftsområdet ökar den beräknade ramen
med 6,5 miljarder kronor. Staten och
Landstingsförbundet är nu överens om en ny
modell för statens ersättning till landstingen för
läkemedel. Överenskommelsen innebär en årlig
kostnadsökning på fem procent, vilken skall
jämföras med den historiska ökningen som
uppgår till knappt tio procent. Modellen innebär
att landstingens incitament att arbeta med
kostnadsutvecklingen i läkemedelsförmånen för-
bättras samtidigt som landstingen ges större
inflytande över förmånen. Överenskommelsen

115

PROP. 2000/01:100

kommer sammantaget att medföra en bättre
kontroll över kostnadsutveckligen för läke-
medelsförmånen än vad som gäller för
närvarande. Ramökningen förklaras även av de
förväntade kostnadsökningarna för assistans-
ersättningen. Det är främst antal assistans-
berättigade individer och antalet assistanstimmar
per individ som förväntas öka.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp

Den beräknade ramen ökar med nästan 16
miljarder kronor under perioden 2001 till 2004.
Okade utgifter beräknas främst för anslagen
Sjukpenning och rehabilitering m.m. samt
Förtidspensioner. Utgifterna ökar för Sjuk-
penning och rehabilitering m.m. till följd av högre
genomsnittlig dagersättning och av att antalet
ersatta dagar ökar när antalet sysselsatta ökar.
Prisbasbeloppet ökar under tidsperioden vilket
beräknas leda till ökade utgifter för
förtidspensioner. I och med förslaget i denna
proposition att grundpensionen för förtids-
pensionärer blir beskattad fr.o.m. 2003, beräknas
ramen behöva höjas med 2,9 miljarder kronor.
Förändringen medför högre skatteintäkter för
kommunerna varför det generella statsbidraget
till kommunerna minskas i motsvarande grad.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Ramökningen beräknas till drygt 17 miljarder
kronor under perioden 2001 till 2004. Ökningen
beror främst på att den bosättningsbaserade
delen av folkpensionen (7,5 miljarder kronor)
föreslås överföras från ålderspensionssystemet
till statsbudgeten 2003 och att grundpensionen
behöver höjas samma år med 10,5 miljarder
kronor när det särskilda grundavdraget avskaffas.
Även denna förändring medför att det generella
statsbidraget till kommunerna reduceras.
Utgifterna för ålderspensioner minskar sam-
tidigt successivt eftersom antalet pensionärer
berättigade till grundpension minskar som en
följd av ATP-systemets tillväxt.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn

Den beräknade ramen ökar med knappt
5 miljarder kronor mellan åren 2001-2004.
Ökningen förklaras huvudsakligen av kraftigt
ökade utgifter för föräldraförsäkringen. Redan
beslutade reformer avseende införandet av

kontaktdagar och ytterligare en pappa/-
mammamånad samt förslaget om höjd garanti-
ersättning i denna proposition förklarar ca 1,6
miljarder kronor av ökningen under perioden.
Vidare förklarar högre medelersättning tillföljd
av högre timlön och pappornas successivt
ökande användning av föräldraförsäkringen en
del av utgiftsökningen. Slutligen antas antalet
födda barn öka under beräkningsperioden, vilket
bl.a. medför ett ökat antal ersättningsdagar i
föräldraförsäkringen.

Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning

Ramen för utgiftsområdet beräknas öka med
nära 10 miljarder kronor mellan 2001 och 2004.
Ökningen beror främst på att omfattande
reformer genomförs under perioden, bl.a. den
s.k. skolsatsningen, maxtaxa i barnomsorgen
samt ytterligare satsningar på forskning.
Dessutom ökar anslagen inom utgiftsområdet
med ca 2,3 miljarder kronor under perioden på
grund av pris- och löneomräkningen.

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
För utgiftsområdet beräknas ramen minska med
ca 6,5 miljarder kronor under perioden. Tekniska
förändringar förklarar en stor del av
minskningen. Införandet av beskattade garanti-
pensioner för ålders- och förtidspensionärer
fr.o.m. 2003 beräknas höja kommunsektorns
skatteinkomster med 12,3 miljarder kronor.
Detta medför att statsbidraget till kommunerna
reduceras i motsvarande grad. Bortsett från
denna tekniska justering ökar i stället utgifterna
med 6 miljarder kronor, varav 4 miljarder kronor
finansierats genom försvarsomställningen.

116

PROP. 2000/01:100

6.5 Byte av vissa anslags
utgiftsområdestillhörighet m.m.

Regeringens förslag: Utgiftsområde 3 ändrar
namn till Skatt, tull och exekution och utgifts-
område 5 till Internationell samverkan.

Ärenden om Sveriges representation i utlandet
överförs till utgiftsområde 1 Rikets styrelse, stat-
lig personalpolitik till utgiftsområde 2 Samhälls-
ekonomi och finansförvaltning, utsökningsvä-
sendet till utgiftsområde 3 Skatt, tull och
exekution samt väderlekstjänsten till utgiftsom-
råde 20 Allmän miljö- och naturvård.

för de aktuella för utgiftsområdet kommer att
påverkas av regeringens förslag (se avsnitt 6.6
utgiftsområde 1, 2, 3, 4, 5,14,20 och 22).

Bakgrund: Finansutskottet uttalade med anled-
ning av budgetpropositionen för 2001 (bet.
2000/01:FiUl), mot bakgrund av yttranden från
flera utskott, att indelningen i politikområden
kan ge förutsättningar för bättre mål inom ra-
men för resultatstyrningen. Samtidigt betonade
utskottet att det är nödvändigt att regeringen i
det fortsatta utvecklingsarbetet beaktar konse-
kvenserna för riksdagen av indelningen i politik-
områden. En konsekvens av politikområdesin-
delningen, som utskottet lyfter fram, är att i
vissa fall skär den genom såväl utgiftsområdesin-
delningen som utskottsindelningen. Detta inne-
bär enligt utskottet att i vissa fall bereds inte mål
och resurser av samma utskott.

Skälen för regeringens förslag: Den konsekvens av
politikområdesindelningen, som finansutskottet
lyfter fram i sitt betänkande, är otillfredsställan-
de för såväl regeringen som riksdagen. I syfte att
anpassa indelningen i politikområden till riksda-
gens arbetsformer, lämnar därför regeringen i ett
första steg, förslag om ändringar av ändamål och
verksamheter som skall innefattas i vissa utgifts-
områden. Förslagen påverkar också utgifternas
fördelning på utgiftsområden. Denna förändring
genomförs i budgetpropositionen för 2002 un-
der förutsättning att riksdagen beslutar i enlighet
med regeringens förslag. I de preliminära utgifts-
ramar för åren 2002-2004 som föreslås i denna
proposition har de föreslagna förändringarna
inte beaktats.

Förslagen medför ändringar i riksdagsord-
ningen, se Lagförslag avsnitt 3. Under de berör-
da utgiftsområdesavsnitten redovisas vilka anslag
som berörs, de närmare skälen för anslagsflytt-
ningarna och namnändringarna samt hur ramen

ITabell 6.7 Anslagsflyttningarnas konsekvenser för ramarna 1
Iför berörda utgiftsområden                                1

Miljoner kronor

Utgiftsområde

2002

U0 1 Rikets styrelse

+ 1 814

U0 2 Samhällsekonomi och förvaltning

+ 7 383

U0 3 Skatt, tull och exekution

+ 1 395

U0 4 Rättsväsendet

-1395

UO 5 Internationell samverkan

-1814

U0 14 Arbetsliv

-7 383

U0 20 Allmän miljö- och naturvård

+207

U0 22 Kommunikationer

-207

Netto

0

6.6 Genomgång av enskilda
utgiftsområden

Utgiftsområde 1:

Rikets styrelse

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2000       2001       2001       2002       2003       2004

4 820     5 316     5 738     5 394     5 355     5 646

Utgiftsområdet omfattar politikområdena De-
mokrati samt Mediepolitik. I utgiftsområdet in-
går även anslagen Kungliga hov- och slottsstaten,
Regeringskansliet m.m, Stöd till politiska partier,
riksdagens ledamöter och partier m.m., riksda-
gens förvaltningskostnader och Riksdagens om-
budsmän.

Från 2002 ökar beräknade resurser för ut-
giftsområdet med 258 miljoner kronor i jämfö-
relse med den beräknade ramen i budgetproposi-
tionen för 2001. I detta belopp ingår en
överföring med 24 miljoner kronor från utgifts-
område 1 till utgiftsområde 17.

Med anledning av regeringens ställningsta-
gande till rapporten om det samlade regerings-
kansliets långsiktiga dimensionering;"Vad kostar
det att regera? En studie av Regeringskansliets
dimensionering nu och i framtiden (Ds 2000:27)
ökar anslaget med 160 miljoner kronor 2002, 240
miljoner kronor 2003 och 340 miljoner kronor
2004. För 2002 ökar därutöver beräknade resur-

117

PROP. 2000/01:100

ser för utgiftsområdet, främst till följd av ny
pris- och löneomräkning, med 98 miljoner kro-
nor i jämförelse med den beräknade ramen i
budgetpropositionen för 2001. I detta belopp in-
går den ovan nämnda överföringen från utgifts-
område 1 till utgiftsområde 17.

Regeringen har i budgetpropositionen för
2000 aviserat att i 2001 års ekonomiska vårpro-
position återkomma till frågan om en samman-
slagning av anslagen 90:5 Regeringskansliet m.m.
under utgiftsområde 1 och anslaget 5:1 Utrikes-
förvaltningen under utgiftsområde 5, som är
planerad att äga rum den 1 januari 2002.

Utrikesutskottet har i sitt betänkande
1999/2000:UUl kommenterat den i budgetpro-
positionen för 2000 aviserade sammanslagningen
av de båda anslagen. Regeringen vill med anled-
ning av sitt förslag om sammanslagningen anföra
följande.

Regeringskansliet utgör sedan den 1 januari
1997 en myndighet. Dess verksamhet finansieras
dock från två skilda anslag, nämligen anslaget
90:5 Regeringskansliet m.m. under utgiftsområ-
de 1 och anslaget 5:1 Utrikesförvaltningen under
utgiftsområde 5.

För att fullfölja ombildandet av Regerings-
kansliet till en myndighet har regeringen föresla-
git att de båda förvaltningsanslagen slås samman
till ett för myndigheten gemensamt anslag
fr.o.m. den 1 januari 2002. En sammanslagning
av förvaltningsanslagen är en naturlig fortsätt-
ning på utvecklingen sedan 1997 och underlättar
styrningen inom myndigheten Regeringskansli-
et, vilket även skapar en möjlighet till en effekti-
vare resursanvändning.

Regeringskansliet bedriver ett långsiktigt och
kontinuerligt förändringsarbete. En av de mest
omfattande förändringarna både vad gäller per-
sonal och finansiella resurser, genomfördes den 1
januari 2000 i och med sammanslagningen av de
två IT-organisationerna, den inom utrikesdepar-
tementet och den för övriga Regeringskansliet,
till en gemensam organisation.

Som en viktig del av förberedelsearbetet inför
de planerade anslagssammanslagningen har arbe-
te lagts ned på att utforma en för hela Reger-
ingskansliet reformerad och gemensam verk-
samhetsplanering, som också bl.a. syftar till en
bättre anpassning till budgetprocessen. Ett sam-
lat anslag innebär att kopplingen mellan mål, re-
sultat och resurser kan tydliggöras bättre och
därmed ökar förutsättningarna för att uppnå det
övergripande målet för Regeringskansliet, dvs.

att vara ett effektivt och kompetent stöd för re-
geringen i dess uppgift att styra riket och för-
verkliga sin politik.

Regeringen föreslår att anslaget för utrikes-
förvaltningen flyttas från utgiftsområde 5 till ut-
giftsområde 1. Detta föranleder ändringar i
tilläggsbestämmelserna 4.6.1, 4.6.6 och 5.12. i
riksdagsordningen 1. Frågan behandlas under
lagförslag (avsnitt 3.1).

Regeringen kommer i samband med budget-
propositionen för 2002 att återkomma med för-
slag till ändringar av ramen för utgiftsområdet
till följd av den nu föreslagna förändringen.

Förslaget innebär att ändamålet för anslaget
Regeringskansliet, utgiftsområde 1 Rikets styrel-
se utvidgas till att även omfatta utrikesförvalt-
ningen. Utrikesförvaltningens verksamhet
kommer inte längre att finansieras inom utgifts-
område 5 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan. I detta sammanhang vill regeringen
anföra att det är särskilt angeläget att vidareut-
veckla formerna för dialogen med riksdagen när
det gäller Sveriges representation i utlandet.

Under förutsättning att Riksdagen godkänner
vad som nu föreslås innebär detta att den beräk-
nade ramen för utgiftsområde 1 ökar med
1814 miljoner kronor för 2002. Utgiftsområde 5
minskar med motsvarande belopp. Frågan be-
handlas under lagförslag (avsnitt 43.1).

Regeringen avser att i budgetpropositionen
för 2002 föreslå höjningar av presstödet i enlig-
het med förslag i tilläggsbudget. Regeringen
överväger även ytterligare insatser inom press-
stödsområdet.

Från den 1 juli 2001 inrättas en ny myndighet,
Valmyndigheten, inom utgiftsområde 1,
politikområde Demokrati. Frågan behandlas på
tilläggsbudget. Verksamheten var tidigare en del
av Riksskatteverkets ansvarsområde.

Utgiftsområde 2:

Samhällsekonomi och finansförvaltning

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag Prognos                              Beräknat

2001       2001       2002       2003       2004

1 503      1 308      1 435      1 367      1 328      1 333

Utgiftsområdet omfattar politikområdena
Effektiv statsförvaltning samt Finansiella system
och tillsyn.

Utgiftsområdet omfattar bland annat Riksre-
visionsverket, Ekonomistyrningsverket, Stats-

118

PROP. 2000/01:100

kontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunktur-
institutet, Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet
och Finansinspektionen. För 2001 uppgår de to-
tala anslagen enligt statsbudgeten till 1 308 mil-
joner kronor.

Från 2002 minskar beräknade resurser för ut-
giftsområdet med 5 miljoner kronor i jämförelse
med den beräknade ramen i budgetpropositio-
nen för 2001. Ramen för utgiftsområdet föreslås
uppgå till 1 367 miljoner kronor 2002.

Regeringen föreslår att verksamheter som hör
till politikområdet Effektiv statsförvaltning flyt-
tas från utgiftsområde 14 Arbetsliv till utgifts-
område 2 Samhällsekonomi och finansförvalt-
ning. Bakgrunden till att Arbetsgivarverket och
Statens pensionsverk (SPV) redovisats under ut-
giftsområde 14 och verksamhetsområdet Staten
som arbetsgivare har haft med utskottsbehand-
lingen att göra. Verksamheterna har inte haft
sina övergripande mål relaterade till utgiftsområ-
de 14 utan till utgiftsområde 2, eftersom de är ett
av flera medel för att effektivisera statsförvalt-
ningen.

Statliga arbetsgivarfrågor har en begränsad
lagstiftning. SPV:s verksamhet bygger på kollek-
tivavtal och den statliga arbetsrätten har en be-
gränsad särlagstiftning.

En konsekvens av regeringens förslag om för-
ändring av vilket ändamål och vilka verksamheter
som skall innefattas i utgiftsområde 2 är att an-
slagen 1:1 stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket
och 1:2 statliga tjänstepensioner m.m. under ut-
giftsområde 14 Arbetsliv flyttas till utgiftsområ-
de 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning.
Detta föranleder ändringar i tilläggsbestämmel-
serna i Riksdagsordningen 4.6.2 och 4.6.15.

Under förutsättning att riksdagen godkänner
förslagen innebär detta att den beräknade ramen
för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och fi-
nansförvaltning ökar med 7 383 miljoner kronor
för 2002. Utgiftsområde 14 Arbetsliv minskar
med 7 383 miljoner kronor. Frågan om ändring
av riksdagsordningen behandlas under lagförslag
(avsnitt 3.1).

Utgiftsområde 3:

Skatteförvaltning och uppbörd

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2001       2001       2002       2003       2004

6 170      6 207      6 529      6 635      6 765      6 902

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Skatt,
tull och exekution. Utgiftsområdet omfattar
Riksskatteverket, Skattemyndigheterna samt
Tullverket.

Från 2002 ökas beräknade resurser för ut-
giftsområdet med 297 miljoner kronor i jämfö-
relse med den beräknade ramen i budgetproposi-
tionen för 2001. Förändringen består dels av en
ökning med 175 miljoner kronor i syfte att åter-
ställa skattekontrollen till 1997 års nivå, dels en
ökning med 10 miljoner kronor i syfte att höja
effektiviteten inom tullverksamheten. Från 2002
ökar beräknade resurser för utgiftsområdet till
följd av ny pris- och löneomräkning med
112 miljoner kronor i jämförelse med den be-
räknade ramen i budgetpropositionen för 2001.

I riksdagen är det olika utskott, skatteutskot-
tet respektive justitieutskottet, som bereder
ärenden om politikområdets anslag inom respek-
tive utgiftsområde.

Anslagen för Riksskatteverket och skatte-
myndigheterna ingår i utgiftsområde 3 och be-
reds av skatteutskottet medan anslaget för kro-
nofogdemyndigheterna ingår i utgiftsområde 4
och bereds av justitieutskottet.

En samordning av handläggningen skulle ge
bättre överensstämmelse mellan de olika myn-
digheternas anslag. Riksskatteverkets anslag bör
även fortsättningsvis beredas av skatteutskottet.
Det framstår därför som lämpligt att flytta an-
slaget 3:1 Kronofogdemyndigheterna.

Exekutionsväsendet kommer således ej längre
att i detta sammanhang behandlas som en del av
rättsväsendet. Detta är en följd av den nuvarande
myndighetsstrukturen.

Regeringen föreslår därför att anslaget för
kronofogdemyndigheterna flyttas från utgifts-
område 4 Rättsväsendet till utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd. Detta föranleder
ändringar i tilläggsbestämmelserna 4.6.3 och

4.6.4 riksdagsordningen.

Ändringen medför inte någon ändring av an-
svaret för beredningen av den materiella regler-
ingen vid utsökning. Denna del kommer, liksom
tidigare, att beredas av lagutskottet.

I samband med att ansvaret flyttas till skatte-
utskottet föreslår regeringen också att benäm-
ningen utsökningsväsendet ändras till exeku-
tionsväsendet för att uppnå en bättre
överensstämmelse med den terminologi som i
övrigt används och som är väl inarbetad.

Regeringen föreslår även att utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd bör byta benäm-

119

PROP. 2000/01:100

ning till Skatt, tull och exekution för att namnet
bättre skall spegla innehållet i utgiftsområdet.
Detta föranleder ändring i tilläggsbestämmelsen

5.12.1 riksdagsordningen.

Regeringen kommer i samband med budget-
propositionen att återkomma med förslag till
förändringar av ramen för utgiftsområdet till
följd av den nu föreslagna förändringen. Under
förutsättning att riksdagen godkänner ett sådant
beslut innebär detta att den beräknande ramen
för utgiftsområde 3 ökar med 1 395 miljoner
kronor för 2002. Utgiftsområde 4 minskar med
motsvarande belopp.

Frågan om ändring av riksdagsordningen be-
handlas under lagförslag (avsnitt 3.1.).

Utgiftsområde 4:

Rättsväsendet

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag

2001

Prognos

2001

23 317

23 973

24 592

_________________________Beräknat

2002^^ 2003  ^ 2004

24 905    25 494    26 620

Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsen-
det, domstolsväsendet, rättshjälpen, kriminal-
vården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande
rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden
och Brottsoffermyndigheten. Från 2002 minskas
beräknade resurser för utgiftsområdet till följd
av ny pris- och löneomräkning med 181 miljoner
kronor i jämförelse med den beräknade ramen i
budgetpropositionen för 2001. På grund av vissa
oklarheter i samband med beräkningen av pris-
och löneomräkningen för 2002 och 2003 kom-
mer regeringen att återkomma med en slutlig
bedömning om resursnivån i samband med bud-
getpropositionen. Detta för att säkerställa att fler
poliser kan anställas och målen för polisväsen-
dets utveckling uppnås.

Rättsväsendet tillförs 600 miljoner kronor för
2004. Medlen skall användas till en fortsatt för-
stärkning av polisen. Satsningen på att utveckla
den lokala polisen - närpolisreformen - skall
fullföljas. Ytterligare en polishögskola startas.
Fler specialister anställs för att säkerställa
utvecklingen av det kunskapsbaserade
polisarbetet och höja kvaliteten i
brottsutredningarna. Polisväsendets metoder för
verksamhetsuppföljning och redskap för en
effektiv budgetkontroll måste vidareutvecklas.

Arbetet med att reformera och utveckla rätts-
väsendet fortsätter och skall leda till ett rationellt

strukturerat rättsväsende som utifrån en helhets-
syn på myndigheternas verksamhet uppfyller
medborgarnas berättigade krav på snabbhet,
rättssäkerhet och hög kvalitet. Mål och priorite-
ringar för rättsväsendet ligger fast. Rättsväsendet
skall bl.a. förbättra sin effektivitet och sin för-
måga att förebygga och bekämpa både mängd-
brottslighet och grövre kriminalitet. Det gäller
inte minst våldsbrott (särskilt våld mot kvinnor
och barn), narkotikabrott, ekobrottslighet inklu-
sive miljöbrott, brott med homofobiska inslag
och brott med rasistiska eller extremistiska för-
tecken. Bland andra viktiga inslag kan nämnas att
konsolidera och utveckla det omfattande re-
formarbete som genomförts inom åklagarväsen-
det, fullfölja reformeringen av domstolsväsendet
och ge kriminalvården förutsättningar att möta
ett ökat platsbehov och fortsätta utveckla verk-
samheten. Ett mycket viktigt inslag i detta är att
ytterligare utveckla kompetensen inom hela
rättsväsendet.

Redan fattade beslut samt regeringens förslag
i denna proposition innebär sammantaget den
största satsningen på rättsväsendet någonsin.
Regeringen avser även fortsättningsvis att noga
följa rättsväsendets verksamhet och resultat och
att, efter analys av vidtagna effektiviseringsåtgär-
der, återkomma till riksdagen om de ytterligare
insatser som erfordras för att fullfölja statsmak-
ternas intentioner för utvecklingen av rättsvä-
sendet.

Regeringen föreslår att ansvaret för anslaget
3:1 Kronofogdemyndigheterna med tillhörande
frågor flyttas till utgiftsområde 3 Skatt, tull och
exekution. Under förutsättning att Riksdagen
godkänner ett sådant beslut innebär detta att den
beräknande ramen för utgiftsområde 3 i så fall
ökar med 1 395 miljoner kronor för 2002. Ut-
giftsområde 4 minskar med motsvarande belopp.

Frågan om ändring av riksdagsordningen be-
handlas under lagförslag (avsnitt 3.1.).

Utgiftsområde 5:

Utrikesförvaltning och internationell
samverkan

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2001       2001       2002       2003       2004

2 984      2 908      2 989      2 901      2 941      2 984

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Utri-
kes- och säkerhetspolitik och det avser bidrag till

120

PROP. 2000/01:100

vissa internationella organisationer, fredsfräm-
jande verksamhet, information om Sverige i ut-
landet, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frå-
gor samt Europainformation.

För 2002 ökas beräknade resurser för utgifts-
området med 20 miljoner kronor i jämförelse
med den beräknade ramen i budgetpropositio-
nen för 2001. Ökningen förklaras främst av ny
pris- och löneomräkning.

Regeringen har i budgetpropositionen för
2000 aviserat att i 2001 års ekonomiska vårpro-
position återkomma till frågan om en samman-
slagning av anslagen 90:5 Regeringskansliet m.m.
under utgiftsområde 1 och anslaget 5:1 utrikes-
förvaltningen under utgiftsområde 5, som är
planerad att äga rum den 1 januari 2002.

Regeringen föreslår att anslaget för utrikes-
förvaltningen flyttas från utgiftsområde 5 till ut-
giftsområde 1. Detta föranleder ändringar i
tilläggsbestämmelserna i riksdagsordningen
4.6.1, 4.6.6 och 5.12.1. Regeringen kommer i
samband med budgetpropositionen att åter-
komma med förslag till ändringar av ramen för
utgiftsområdet till följd av den nu föreslagna för-
ändringen.

Under förutsättning att riksdagen godkänner
detta förslag innebär det att den beräknade ra-
men för utgiftsområde 5 minskar med 1814 mil-
joner kronor för 2002 och utgiftsområde 1 ökar
med motsvarande belopp. Frågan behandlas un-
der utgiftsområde 1 samt under lagförslag (av-
snitt 3.1).

kommer att göras med utgångspunkt i bl.a. För-
svarsberedningens, Sårbarhets- och säkerhetsut-
redningens samt andra utredningars förslag. Den
nationella krishanteringens framtida utformning
kommer i huvudsak redovisas i en proposition
våren 2002.

År 2003 skall EU:s krishanteringsförmåga
vara fullt utbyggd. Försvarsutskottet har i be-
tänkande 1999/2000:FöU2 utgått från att reger-
ingen snarast återkommer med förslag till riks-
dagen efter vilka principer som utlandsinsatser
bör finansieras. Regeringen avser i budgetpropo-
sitionen för 2002 föreslå att de nuvarande ansla-
gen 6:1 Förbandsverksamhet och beredskap
m.m. och 6:2 Fredsfrämjande truppinsatser slås
samman till ett anslag. Härigenom skapas en
större flexibilitet i planeringen och användningen
av resurserna när avvägningar mellan internatio-
nella insatser och förbandsverksamhet skall gö-
ras.

Utgiftsområde 7:
Internationellt bistånd

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag Prognos ___________________________Beräknat

2001       2001       2002       2003       2004

15 317    14 966    16 483    15 375    18 037    19 780

Utgiftsområde 6:
Totalförsvar

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2001       2001       2002       2003       2004

46 165    46 530    46 003    45 804    44 751    44 764

Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det
militära och det civila försvaret, Kustbevakning-
en, Statens räddningsverk, Sprängämnesinspek-
tionen, nämnder samt stödverksamhet till det
militära och det civila försvaret. I utgiftsområdet
ingår även internationell fredsfrämjande verk-
samhet med svensk trupp utomlands.

Riksdagens beslut med anledning av prop.
1999/2000:30 Det nya försvaret innebär att to-
talförsvaret ominriktas mot ett insatsförsvar.
Hösten 2001 skall statsmakterna fatta det för-
svarspolitiska beslutet för åren 2002-2004. Detta

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Inter-
nationellt utvecklingssamarbete samt Samarbete
med Central- och Östeuropa.

Biståndsramen för 2002 uppgår till 0,74 pro-
cent av BNI, vilket med nuvarande BNI-
prognos beräknas till 16,6 miljarder kronor. Ra-
men för 2003 uppgår till 0,81 procent av BNI.
Regeringen föreslår nu att biståndet 2004 skall
höjas till 0,86 procent av BNI, därutöver tillförs
biståndet 200 miljoner kronor. Därmed tas ännu
ett betydande steg mot enprocentsmålet. Reger-
ingen har ambitionen att Sverige åter skall uppnå
enprocentsmålet för biståndet när de statsfinan-
siella förutsättningarna för detta föreligger.

Från biståndsramen avräknas vissa asylkost-
nader, medel för EU:s gemensamma bistånd, vis-
sa FN-bidrag samt administration. För 2002
uppgår de totala anslagen enligt statsbudgeten
till 15,4 miljarder kronor, varav 14,8 miljarder
kronor till Internationellt utvecklingssamarbete
och 0,6 miljarder kronor till Samarbete med
Central- och Östeuropa.

År 2002 minskas beräknade resurser för ut-
giftsområdet med 195 miljoner kronor i jämfö-

121

PROP. 2000/01:100

relse med den beräknade ramen i budgetproposi-
tionen för 2001. Detta beror på att av-
räkningarna från biståndsramen har ökat med
195 miljoner kronor, vilket minskar bistånds-
anslaget i motsvarande mån.

I en proposition om samarbetet med Central-
och Östeuropa som lämnas till riksdagen den
17 april 2001 föreslås ett nytt program för perio-
den 2002-2003. För 2002 beräknas 600 miljoner
kronor och för 2003 beräknas 900 miljoner kro-
nor. Därefter övergår programmet i ett perma-
nent anslag på en nivå av 400 miljoner kronor för
2004.

Utgiftsområde 8:

Invandrare och flyktingar

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag

2001

Prognos

2001

2002

2003

Beräknat

2004

4 472

4 942

4 988

4 827

4 850

4 330

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Mi-
grationspolitik, Integrationspolitik, Storstadspo-
litik och Minoritetspolitik.

Beräknade resurser för utgiftsområdet ökar
med 144 miljoner kronor för 2002 och 133 mil-
joner kronor för 2003 jämfört med de beräknade
ramarna i budgetpropositionen för 2001. För-
ändringen förklaras huvudsakligen av att reger-
ingen har beräknat att utgiftsområdet tillförs 40
miljoner kronor 2002 och 50 miljoner kronor
från 2003 för asylsökande barns tillgång till för-
skoleverksamhet, skolbarnomsorg och utbild-
ning på i huvudsak samma villkor som gäller för
barn som är bosatta i landet.

Regeringen beräknar öka utgiftsområdesra-
men med 32 miljoner kronor från 2002 för euro-
peiska flyktingfonden. Motsvarande belopp re-
dovisas under inkomsttitel.

Det är viktigt att stödja grupper, organisatio-
ner och institutioner som har en tydlig målsätt-
ning att värna det demokratiska samhället mot
rasism, främlingsfientlighet, homofobi och dis-
kriminering. Det antirasistiska arbetet förstärks
därför och 10 miljoner kronor beräknas fr.o.m.
2002. Insatserna ska vara långsiktiga och sam-
ordnas med det arbete som bedrivs av frivillig
organisationer, myndigheter, arbetsmarknadens
parter och forskare. Samordning bör också ske
med de arbete som bedrivs av internationella or-
gan och inom EU. Insatserna skall bl.a. inriktas
mot att identifiera och kartlägga problemområ-

den och på verksamheter som behövs för att
värna det demokratiska samhället. En försöks-
verksamhet inleds med lokala och regionala dis-
krimineringsombud. För detta ändamål tillförs 4
miljoner kronor fr.o.m. 2002.

De föreslagna medlen till antirasistiskt arbete
och antidiskrimineringsverksamhet finansieras
delvis genom att 10 miljoner kronor av resurser-
na för Integrationsverkets nuvarande verksam-
het omfördelas.

År 2003 beräknar regeringen minska ramen
för utgiftsområdet med 20 miljoner kronor och
ytterligare 310 miljoner kronor år 2004 för att
finansiera förslag som innebär att ett äldreför-
sörjningsstöd inrättas för personer över 65 år
som inte uppfyller bosättningskravet i pensions-
systemet.

Regeringens arbete för att förstärka rättssä-
kerheten i utlänningsärenden fortsätter.

Riksdagen har tillkännagivit för regeringen att
regeringen i samband med 2001 års ekonomiska
vårproposition 2001 bör redovisa ett sätt att
möjliggöra flexiblare utnyttjande av anslagen på
migrationsområdet, då i första hand anslagen
12:1 Migrationsverket och 12:2 Mottagande av
asylsökande (bet. 2000/01 :SfU2).

För det första kan konstateras att nuvarande
anslagssystem är konstruerat så att flexibilitet
finns inbyggd i systemet. I första hand skall flex-
ibilitet finnas inom anslagen genom möjligheten
att utnyttja anslagskredit respektive anslagsspa-
rande. Om dessa möjligheter inte är tillräckliga
kan regeringen två gånger per år i tilläggsbudge-
ten föreslå omprioriteringar.

För det andra är det en viktig princip att för-
valtningsanslag och sakanslag skall hållas åtskil-
da. Syftet med detta är att underlätta styrningen
av förvaltningen och att anslagets ändamål skall
vara tydliga för såväl riksdag som regering. En
strävan bör därmed vara att sakanslag hålls så
rena som möjligt och inte belastas med förvalt-
ningskostnader. Finansutskottet (bet. 2000/01:-
FiU2, sid. 10) har också uttryckt kritik mot att
regeringen inom ett och samma politikområde
blandar transfereringsutgifter med förvaltnings-
utgifter. Utskottet konstaterar att det strider
mot intentionerna bakom den nuvarande indel-
ningen i utgiftsområden och hänvisar till att de
realekonomiska effekterna av dessa utgifter är
väsentligt olika och därför av analysskäl bör hål-
las åtskilda.

Anslagsstrukturen inom migrationsområdet
är konstruerad så att myndigheternas förvalt-

122

PROP. 2000/01:100

ningsutgifter och övriga utgifter hålls isär. Från
anslaget 12:1 Migrationsverket finansieras Migra-
tionsverkets centrala administration och pröv-
ning av uppehållstillstånd och medborgarskap.
Från anslaget 12:2 Mottagande av asylsökande fi-
nansieras all den verksamhet som rör mottagan-
det av asylsökande. Det handlar om bistånd i
form av bostadsersättning, dagersättning och
särskilt bidrag. Från anslaget finansieras också
ersättning till kommuner och landsting för kost-
nader för skola, hälso- och sjukvård m.m. An-
slagsutbetalningarna styrs i stor utsträckning av
lagar och förordningar. Därutöver finansieras
från anslaget kostnader för anläggningsboende
för asylsökande och lokaler samt för personal
som arbetar med organiserad verksamhet för
asylsökande och vissa andra verksgemensamma
kostnader.

Mot bakgrund av det anförda anser regeringen
att det nu inte finns behov av att lägga fram för-
slag till särskilda åtgärder med anledning av Soci-
alförsäkringsutskottets initiativ.

Utgiftsområde 9:

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2001       2001       2002       2003       2004

28 573    29 374    29 850    31 793    34 285    35 907

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Häl-
so- och sjukvårdspolitik, Folkhälsopolitik, Barn-
politik, Handikappolitik, Äldrepolitik, Social-
tjänstpolitik och Forskningspolitik.

Från 2002 ökas beräknade resurser för ut-
giftsområdet med 1 484 miljoner kronor i jämfö-
relse med den beräknade ramen i budgetproposi-
tionen för 2001.

Statens utgifter för Hälso- och sjukvårdspoli-
tik, Folkhälsopolitik, Barnpolitik, Handikappoli-
tik, Aldrepolitik och Socialtjänstpolitik utgör en
mindre del av de samlade resurserna för dessa
politikområden. Huvudmannaskapet för dessa
verksamheter ligger huvudsakligen hos kommu-
ner och landsting. Statens stöd till den kommu-
nala sektorn utgår till största delen från utgifts-
område 25 Allmänna bidrag till kommuner.

I syfte att likställa läkemedelsbehandling med
andra behandlingsmetoder inom hälso- och
sjukvården samt få kontroll över kostnadsut-
vecklingen i läkemedelsförmånen träffade staten
1996 en överenskommelse med Landstingsför-

bundet om villkoren för det särskilda statsbidra-
get till landstingen för läkemedelsförmånens
kostnader. Staten och Landstingförbundet är nu
överens om en ny modell för statens ersättning
till landstingen. Modellen innebär att landsting-
ens incitament att arbeta med kostnadsutveck-
lingen i läkemedelsförmånen förbättras avsevärt.
Samtidigt åtar sig staten att ge landstingen ett
större inflytande över läkemedelsförmånen så
att de har möjlighet att påverka kostnadsutveck-
lingen. Överenskommelsen innebär en årlig
kostnadsökning i läkemedelsförmånen på fem
procent, vilket skall jämföras med den historiska
ökningen som uppgår till knappt tio procent. Till
följd av överenskommelsen utökas ramarna un-
der utgiftsområdet med 1 663 miljoner kronor
2002, 2 563 miljoner kronor 2003 och 3 463 mil-
joner kronor 2004.

Regeringen anser att väntetiderna till vissa be-
handlingar i dag är oacceptabelt långa, vilket gör
att det inte är möjligt att säga att hälso- och
sjukvården har en acceptabel tillgänglighet. Åt-
gärder krävs inom detta område. Staten och
landstingen är överens om att tillskjuta resurser i
syfte att förbättra tillgängligheten till behand-
lingar. För att nå detta tillförs landstingen från
den 1 januari 2002 ett resurstillskott om 1 250
miljoner kronor under utgiftsområdet 25 All-
männa bidrag till kommuner. En förutsättning
för resurstillskottet är att detta regleras i ett avtal
mellan staten och Landstingsförbundet. Mot
bakgrund av att Dagmaruppgörelserna bland an-
nat syftat till att öka tillgängligheten bedömer
regeringen att anslaget Bidrag till hälso- och
sjukvård kan minskas med 450 miljoner kronor.
Medlen används främst för att förstärka det ge-
nerella statsbidraget till landstingen.

I syfte att ytterligare förbättra den ekonomis-
ka situationen för äldre- och funktionshindrade
inom vård och omsorg föreslår regeringen att ett
förbehållsbelopp i äldre- och handikapp-
omsorgen införs från och med den 1 januari
2002. För att kompensera kommunsektorn till-
förs 650 miljoner kronor under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner.

Regeringen avser att i en särskild proposition
återkomma med förslag som innebär att ett äld-
reförsörjningsstöd inrättas för personer över 65
år som inte uppfyller bosättningskravet i pen-
sionssystemet. Medel för ändamålet tillförs ut-
giftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålder-
dom. Till följd av att äldreförsörjningsstödet
avlastar socialbidragskostnaderna i kommunerna

123

PROP. 2000/01:100

omfördelas vissa medel från utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner samt utgiftsom-
råde 8 Invandrare och flyktingar till utgiftsom-
råde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom. Ut-
över dessa medel föreslår regeringen att
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålder-
dom tillförs ytterligare 75 miljoner kronor för
detta ändamål. För att administrera äldreförsörj-
ningsstödet tillförs Allmänna försäkrings-
kassorna under utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp 21 miljoner
kronor 2003 och 7 miljoner kronor årligen från
2004.

Regeringen avser att tillföra tandvården ytter-
ligare 200 miljoner kronor per år från 2002 och
framåt. Detta tillskott läggs till de stora satsning-
ar som tidigare har gjorts.

Mot bakgrund av den svåra ekonomiska situa-
tion som Statens institutionsstyrelse befinner sig
i avser regeringen att tillföra myndigheten
20 miljoner kronor 2002 och 30 miljoner kronor
per år från 2003 och framåt.

Regeringen avser att tillföra Folkhälsoinstitu-
tet 30 miljoner kronor årligen under perioden
2002 till och med 2004 för att förstärka arbetet
med tobaksprevention.

Försöksverksamheten med insatser för hem-
lösa förlängs till 2004. Totalt avsätts 10 miljoner
kronor per år för detta ändamål.

Vidare avser regeringen att stödja alternativ
medicin med 3 miljoner kronor årligen fram till
och med 2004.

Utgiftsområde 10:

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2001       2001       2002       2003       2004

97 937   101 950   106 744   110 711    117 738   120 821

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ersätt-
ning vid arbetsoförmåga.

Från 2002 ökas beräknade resurser för ut-
giftsområdet med cirka 6 209 miljoner kronor
för 2002 och 10 853 miljoner kronor för 2003 i
jämförelse med de beräknade ramarna i budget-
propositionen för 2001. För 2001 visar progno-
sen att utgifterna inom utgiftsområdet ökar med
4 794 miljoner kronor, varav merparten av ök-
ningen härrör från anslaget för sjukpenning och
rehabilitering m.m. Ökningarna beror huvudsak-

ligen på att antagandena om antalet sjukskrivna
och antalet förtidspensionärer har höjts. Progno-
sen för antalet nettodagar med sjukpenning har
ökat med ca 13 procent för innevarande år jäm-
fört med bedömningen som gjordes i budget-
propositionen för 2001. För 2003 förklaras
knappt 3 miljarder kronor av ökningen sedan
budgetpropositionen för 2001 av att det särskilda
grundavdraget för folkpensionärer (SGA) slo-
pas.

Regeringen avser att föreslå riksdagen att ar-
betsskadeförsäkringen reformeras vilket beräk-
nas medföra utgiftsökningar med högst 500 mil-
joner kronor 2002 och en varaktig årlig
utgiftsökning på högst 1 000 miljoner kronor
från och med 2003. Regeringen har också för av-
sikt att föreslå att 100 miljoner kronor tillförs
utgiftsområdet för försöksverksamhet för att
motverka långtidssjukskrivingar.

Sjukförsäkringssystemet ersätter idag 80 pro-
cent av den sjukpenninggrundande inkomsten
upp till ett inkomsttak om 7,5 prisbasbelopp.
Allt fler förvärvsarbetande har inkomster över
inkomsttaket. Det är angeläget att bevara och
utveckla den generella välfärden. Regeringen av-
ser därför att se över ersättningsnivåerna i social-
försäkringssystemen och återkomma till frågan i
budgetpropositionen för 2002.

Regeringen överlämnade den 22 mars 2001
propositionen 2000/01:96 Sjukersättningen och
aktivitetsersättning istället för förtidspension till
riksdagen. I propositionen redovisar regeringen
förslag till ett reformerat förtidspensionssystem,
vilket till stor del är en konsekvens av att ett nytt
ålderspensionssystem har införts. Det är i hu-
vudsak fråga om nya beräkningsregler. Ändring-
arna avses träda i kraft den 1 januari 2003.

Ett viktigt inslag i reformeringen av förtids-
pensionssystemet är att det särskilda grundav-
draget (SGA) avskaffas. För att försäkringens
nettoersättningar skall vara oförändrade måste
bruttobeloppen höjas. Bruttoutgifterna för an-
slaget Förtidspensioner har således ökats med ca

2,9 miljarder kronor från och med 2003. Härige-
nom ökar det kommunala skatteunderlaget.
Kommunsektorns ökade skatteinkomster inne-
bär att det generella statsbidraget till kommuner
och landsting inom utgiftsområde 25 reduceras
med ca 2,8 miljarder kronor fr.o.m. 2003. Belop-
pet kan komma att revideras då den slutliga ju-
steringen sker i budgetpropositionen för 2003.

124

PROP. 2000/01:100

Utgiftsområde 11:

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2001       2001       2002       2003       2004

33 538    33 780    33 774    33 241    51 615    51 201

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Eko-
nomisk äldrepolitik.

För 2002 ökas beräknade resurser för utgifts-
området med 91 miljoner kronor i jämförelse
med den beräknade ramen i budgetpropositio-
nen för 2001. Ökningen beror i huvudsak på att
160 miljoner kronor föreslås tillskjutas utgifts-
området med anledning av nedanstående förslag
om en höjning av bostadstillägget till pensionä-
rer. Denna utgiftsökning motverkas dock till viss
del av nedreviderade prognoser varför nettoef-
fekten blir 91 miljoner kronor.

Den kraftiga utgiftsökningen mellan åren
2002 och 2003 beror dels på att utgifterna för
den bosättningsbaserade folkpensionen till pen-
sionärer som även uppbär ATP flyttas från ål-
derspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
till utgiftsområde 11, dels på att det särskilda
grundavdraget (SGA) avskaffas 2003. Då SGA
avskaffas omvandlas denna skatteförmån till-
sammans med nuvarande bosättningsbaserade
folkpension samt pensionstillskott till en beskat-
tad garantipension på budgetens utgiftssida.

I och med att SGA höjdes den 1 januari 2001
beräknas kostnaderna för garantipensionen bli
cirka 385 miljoner kronor högre för 2003 och
framöver, jämfört med vad som beräknades i
budgetpropositionen för 2001.

Regeringen avser vidare föreslå förbättringar
inom bostadstillägget till pensionärer (BTP).
Idag ersätter BTP boendekostnader upp till
4 500 kronor med 90 procent av kostnaden. Re-
geringen avser att i budgetpropositionen för
2002 föreslå att ersättningsnivån höjs till
91 procent. Förändringen innebär en förbättring
för pensionärer med BTP på i genomsnitt ca
400 kronor per år och som mest med 540 kronor
per år.

Äldre invandrare som inte uppfyller bosätt-
ningskravet för svensk folkpension är idag hän-
visade till socialbidrag för sin försörjning. Reger-
ingen avser att i en särskild proposition ändra på
detta förhållande genom att föreslå att ett
äldreförsörjningsstöd (ÄFS) riktat till dessa
personer införs 2003. Utgiftsområdet tillförs
710 miljoner kronor från och med 2003 för att
finansiera denna reform. En stor del av dessa

na reform. En stor del av dessa ökade kostnader
på utgiftsområde 11 motsvaras dock av minskade
kostnader för socialbidrag till gruppen äldre in-
vandrare. Därmed kan neddragningar ske i en-
lighet med den kommunala finansieringsprinci-
pen. Neddragningar har gjorts med sammantaget
635 miljoner kronor inom utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner samt utgiftsom-
råde 8 Invandrare och flyktingar. Det belopp
som kommer de äldre invandrarna tillgodo som
en standardförbättring är således ca 75 miljoner
kronor. I budgetpropositionen för 2003 avser
regeringen föreslå att ett nytt anslag anvisas för
äldreförsörjningsstödet.

Utgiftsområde 12:

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2001       2001       2002       2003       2004

44 596    47 747    47 986    49 645    51 619    52 529

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Eko-
nomisk familjepolitik.

Beräknade resurser för utgiftsområdet ökar
med 714 miljoner kronor för 2002 och
862 miljoner kronor för 2003 i jämförelse med
de beräknade ramarna i budgetpropositionen för
2001. Ökningarna förklaras till större delen av
högre utgifter för föräldraförsäkringen, vilket
framför allt beror på ett högre antagande om an-
talet födda barn och den höjning av garanti-
ersättningen som regeringen föreslår i denna
proposition.

Föräldrapenning enligt garantinivå utges till
föräldrar som saknar inkomst, har låg inkomst
eller inte uppfyller kvalifikationskraven inom
föräldraförsäkringen. Garantiersättningen har
varit oförändrad sedan 1987 och uppgår till
60 kronor per dag. Om hänsyn tas till inflation
skulle garantinivån i dag uppgå till ca 95 kronor.
Regeringen avser att höja garantinivån i föräldra-
försäkringen med 60 kronor till 120 kronor per
dag fr.o.m. den 1 januari 2002. Vidare avser re-
geringen att höja garantinivån till 150 kronor
2003 och till 180 kronor per dag fr.o.m. 2004.
Höjningen avser den del av försäkringen som
utger ersättning motsvarande förälderns sjuk-
penninggrundande inkomst, dvs. 390 dagar
fr.o.m. den 1 januari 2002. I ramen för utgifts-
området har utgiftsökningar i föräldraförsäk-
ringen med anledningen av höjningen av garanti-

125

PROP. 2000/01:100

ersättningen beaktats med 200 miljoner kronor
2002, 300 miljoner kronor 2003 och 400 mil-
joner kronor 2004.

I dag uppgår inkomsttaket i föräldraförsäk-
ringen till 7,5 prisbasbelopp vilket motsvarar en
månadslön på drygt 23 000 kronor. Allt fler för-
värvsarbetande har inkomster över inkomstta-
ket. Det är angeläget att bevara och utveckla den
generella välfärden. Regeringen avser därför att
se över ersättningsnivåerna i socialförsäkringssy-
stemet och återkomma till frågan i budgetpropo-
sitionen för 2002.

Utgiftsområde 13:
Arbetsmarknad

Miljoner kronor

Utfall      Anslag     Prognos ____________________________Beräknat

2000       2001       2001       2002       2003       2004

33 224    63 031    59 775    59 199    59 959    59 593

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Arbets-
marknadspolitik.

För 2002 minskas ramen för utgiftsområdet
med 2 330 miljoner kronor och för 2003 med
1 508 miljoner kronor i jämförelse med de be-
räknade ramarna i budgetpropositionen för
2001. Förändringarna i förhållande till budget-
propositionen för 2001 förklaras främst av lägre
volymer i arbetsmarknadspolitiska program.

För att de lediga platserna snabbt skall kunna
tillsättas och säkerställa kvaliteten i insatserna
inom aktivitetsgarantin bedömer regeringen att
behovet av personalresurser vid arbetsförmed-
lingen kommer att vara oförändrat de närmaste
åren. Framför allt handlar det om att förstärka
det företagsinriktade arbetssättet och utveckla
arbetet med de individuella handlingsplanerna.
Det ger även arbetsförmedlingen möjligheter att
i ökad utsträckning arbeta med aktivitetsgarantin
och bl.a. äldre arbetslösa vilkas situation på ar-
betsmarknaden inte förbättrats i samma ut-
sträckning som för andra grupper. Regeringen
avser att i budgetpropositionen för 2002 åter-
komma med ett förslag att de 700 miljoner kro-
nor som AMV fått använda för tillfälliga perso-
nalförstärkningar permanent överförs för
personalresurser vid arbetsförmedlingen, varav
165 miljoner för att särskilt stärka ställningen på
arbetsmarknaden för personer med utländsk
bakgrund.

Försöksverksamheten Kulturarvs IT pågår
under åren 1999-2001. Verksamheten har nyli-

gen utvärderats och regeringen avser att i bud-
getpropositionen föreslå en förlängning av verk-
samheten till utgången av 2002.

Regeringen avser att ändra sysselsättningskra-
vet för Samhall AB innevarande år. Detta mot
bakgrund av försämrade marknadsförutsättning-
ar. Antalet arbetade timmar som Samhall AB
skall uppnå sänks därför från 31,9 miljoner till
31 miljoner.

Regeringen beräknar 100 miljoner kronor per
år 2002-2004 för insatser för att minska deltids-
arbetslösheten. Regeringen återkommer i bud-
getpropositionen för 2002 med utformning av
satsningen.

Regeringen avser att höja de lägsta och högsta
nivåerna i arbetslöshetsersättningen fr.o.m. den
1 juli 2001. Den högsta ersättningen under de
första 100 dagarna av en ersättningsperiod höjs
från 580 kronor per dag till 680 kronor per dag.
Samtidigt höjs grundbeloppet från 240 kronor
per dag till 270 kronor per dag under hela ersätt-
ningsperioden. Motsvarande höjning kommer
att ske av aktivitetsstödet. Finansieringen sker i
huvudsak genom de regelförändringar som före-
slogs i prop. (1999/2000:139) En rättvisare och
tydligare arbetslöshetsförsäkring. Från 2002 har
500 miljoner kronor tillförts utgiftsområdet för
att delvis finansiera dessa höjningar. Nästa år
skall ersättningen i a-kassan höjas ytterligare,
under förutsättning att det statsfinansiella läget
så tillåter. Regeringen avser att följa upp och ut-
värdera effekterna av förslagen i prop.
(1999/2000:139) inför en eventuell förändring.

Utgiftsområde 14:

Arbetsliv

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2001       2001       2002       2003       2004

41 067     8 542     8 735     8 456     8 425     8 445

Utgiftsområdet omfattar politikområdena ar-
betsliv, jämställdhet och effektiv statsförvalt-
ning.

Från 2002 minskas beräknade resurser för ut-
giftsområdet med 10 miljoner kronor i jämförel-
se med den beräknade ramen i budgetproposi-
tionen för 2001.

För att politikområdet effektiv statsförvalt-
ning skall kunna utgöra en helhet föreslår reger-
ingen att ansvaret för anslagen 1:1 Stabsuppgifter
vid Arbetsgivarverket och 1:2 Statliga tjänste-

126

PROP. 2000/01:100

pensioner m.m. med tillhörande frågor flyttas till
utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finans-
förvaltning. Under förutsättning att riksdagen
godkänner ett sådant beslut innebär detta att den
beräknade ramen för utgiftsområde 14 minskar
med 7 383 miljoner kronor får 2002, utgiftsom-
råde 2 ökar med motsvarande belopp. Frågan
behandlas under utgiftsområde 2 samt föranleder
ändringar i riksdagsordningen (se avsnitt 3.1).

Utgiftsområde 15:

Studiestöd

Utgiftsområde 16:

Utbildning och universitetsforskning

Miljoner kronor

Utfall      Anslag     Prognos ____________________________Beräknat

2000       2001       2001       2002       2003    2004

31 363    34 846    34 215    41 739    42 970    44 743

Miljoner kronor

2003

Beräknat

2004

Utfall

2000

Anslag

2001

Prognos

2001

2002

19 681

21 622

19 572

22 493

23 387

24 092

Samtliga anslag under utgiftsområdet tillhör po-
litikområdet Utbildningspolitik som redovisas
under utgiftsområde 16 Utbildning och universi-
tetsforskning.

För 2002 minskas ramen för utgiftsområdet
med 1 872 miljoner kronor och för 2003 med
1 340 miljoner kronor i jämförelse med de be-
räknade ramarna i budgetpropositionen för

2001. Förändringarna av utgiftsområdesramarna
i förhållande till budgetpropositionen för 2001
förklaras främst av lägre studerandevolymer
inom vuxenutbildning och eftergymnasial ut-
bildning. Jämfört med budgetpropositionen för
2001 görs även ett lägre antagande om ränta och
prisbasbelopp vilket medför lägre utgifter för
studiemedelsräntor respektive studiemedel.

Från och med 2003 beräknas ökade utgifter
med 300 miljoner kronor till följd av att studie-
bidraget till gymnasiestuderande i denna propo-
sition föreslås utgå under tio månader mot nuva-
rande nio månader. Från och med 2003 beräknas
även resurser inom utgiftsområdet för ett nytt,
obeskattat vuxenstudiestöd. Det särskilda ut-
bildningsbidraget (UBS) avvecklas.

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Ut-
bildningspolitik, Forskningspolitik samt del av
politikområdet Storstadspolitik.

För 2002 ökas beräknade resurser för utgifts-
området med 938 miljoner kronor och för 2003
minskas beräknade resurser med 283 miljoner
kronor i jämförelse med den beräknade ramen i
budgetpropositionen för 2001.

Förändringarna av utgiftsområdesramarna i
förhållande till budgetpropositionen för 2001
förklaras av flera faktorer;

Resurser för de lagstadgade delarna av max-
taxereformen, 500 miljoner kronor för 2002 och
1 700 miljoner kronor fr.o.m. 2003, beräknas i
stället under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner. Utgiftsområdesramen har mins-
kats med 345 miljoner kronor 2002 och 400 mil-
joner kronor fr.o.m. 2003 med anledning av att
ändamålet för de medel som tidigare beräknats
för s.k. NT/svux-utbildningar successivt upphör.
Vidare beräknas, med anledning av propositio-
nen Nytt huvudmannaskap för vårdhögskoleut-
bildningar (prop. 2000/01:71) som regeringen
överlämnade till riksdagen den 19 mars 2001,
1 420 miljoner kronor under detta utgiftsområ-
de. Dessa resurser beräknades tidigare under ut-
giftsområde 25. I utgiftsområdesramarna har vi-
dare beräknats 100 miljoner kronor 2002 och
200 miljoner kronor fr.o.m. 2003 för kvalitets-
främjande åtgärder inom humanistiskt, teolo-
giskt, juridiskt och samhällsvetenskapligt utbild-
ningsområde. För 2002-2004 avsätts 50 miljoner
kronor per år för forskning om biologisk mång-
fald och ekologiskt hållbar utveckling. Till följd
av pris- och löneomräkning ökar utgiftsområ-
desramen med ca 200 miljoner kronor 2002.

127

PROP. 2000/01:100

Utgiftsområde 17:

Kultur, medier, trossamfund och fritid

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2001       2001       2002       2003       2004

7 589      7 807      7 877      8 061      8 167      8 353

I utgiftsområdet ingår politikområdena Kultur-
politik, Ungdomspolitik och Folkrörelsepolitik
samt delar av politikområdena Mediepolitik, Fi-
nansiella system och tillsyn, Utbildningspolitik
och Forskningspolitik.

Från 2002 ökar beräknade resurser för ut-
giftsområdet med 96 miljoner kronor i jämförel-
se med den beräknade ramen i budgetproposi-
tionen för 2001.

Regeringen föreslår att utgiftsområdet tillförs
ytterligare 120 miljoner kronor fr.o.m. 2002. Re-
geringen kommer att föreslå att 40 miljoner kro-
nor av dessa medel används för ökade insatser
för kulturmiljövård. Regeringen avser vidare att
tillföra ytterligare medel för centrala och regio-
nala kultursatsningar. Regeringen återkommer i
budgetpropositionen med den närmare fördel-
ningen av tillskottet. Av de 120 miljoner kro-
norna finansieras 24 miljoner kronor från ut-
giftsområde 1.

I budgetpropositionen för 2001 (prop.
2000/01:1) beräknades under utgiftsområdet ett
samlat belopp på 78 miljoner kronor för juster-
ing av statsbidragen till teater-, dans- och musik-
institutioner med anledning av att premierna för
tjänstepension och tjänstegrupplivförsäkring an-
passas till de faktiska kostnaderna. Det ökade
premieuttaget innebär att också den särskilda lö-
neskatten höjs. Utgiftsområdet ökar med 19,3
miljoner kronor som kompensation för den öka-
de löneskatten.

Från 2002 minskar beräknade resurser för ut-
giftsområdet med 44 miljoner kronor till följd av
dels ny pris- och löneomräkning, dels en minsk-
ning till följd av minskade inleveranser från Fas-
tighetsverket till statsbudgeten.

Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till
8 061 miljoner kronor 2002.

Efter en översyn av kulturinstitutionernas lo-
kalkostnader anser regeringen att kostnadsbase-
rade i stället för marknadsanpassade hyror bör
tillämpas för ett antal äldre byggnader som i hög
grad formats för sitt ändamål och kommit att bli
symboler för en kulturinstitutions verksamhet.
Dessa fastigheter är Operans, Dramatens, Na-
tionalmuseums, Naturhistoriska riksmuseets

och Historiska museets huvudbyggnader. Åt-
gärden beräknas minska hyreskostnaden med

19,1 miljoner kronor.

Regeringen anser också att Fastighetsverket,
med de begränsningar som följer av verkets an-
svar för en fastighets långsiktiga och kulturhisto-
riska värde, skall visa beredvillighet att tillmötes-
gå en hyresgästs önskemål om hur ansvaret för
drift och underhåll av fastigheten ska fördelas.

Regeringen har också noterat en brist i det
underlag som används för prisomräkning av lo-
kalkostnaderna i vissa anslag. Statskontoret
kommer därför att ges i uppdrag att lämna det
underlag som är nödvändigt för att en tillfreds-
ställande prisomräkning skall kunna göras av an-
slagen i samband med att hyresavtalen för
kulturinstitutioners ändamålslokaler tecknas om.

Regeringen är beredd att under åren 2002 till
och med 2004 bidra till finansieringen av de initi-
alkostnader som uppstår om det permanenta sä-
tet för Världsantidopningsbyrån (WADA) för-
läggs till Stockholm.

Utgiftsområde 18:

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande

Mi/joner kronor

Utfall

2000

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2001       2001 2002       2003       2004

11 867     11 635     11 089     10 292     10 373     10 003

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Bo-
stadspolitik och Regional samhällsorganisation
samt del av politikområdena Ekonomisk familje-
politik och Miljöpolitik.

Beräknade resurser för utgiftsområdet mins-
kar med 720 miljoner kronor för 2002 och 241
miljoner kronor för 2003 jämfört med de beräk-
nade ramarna i budgetpropositionen för 2001.
Förändringen 2002 förklaras huvudsakligen av
att utgifterna för bostadsbidrag beräknas minska
med 670 miljoner kronor och utgifterna för rän-
tebidrag beräknas minska med 155 miljoner kro-
nor.

Utgiftsområdesramen förändras också till
följd av att 100 miljoner kronor beräknas tillfö-
ras utgiftsområdet 2002 och 600 miljoner kronor
från 2003 för stöd till bostadsbyggande. Medlen
avser ett femårigt investeringsbidrag för byggan-
de av hyreslägenheter i områden med bostads-
brist (avsnitt 8.1.16).

128

PROP. 2000/01:100

Regeringen beräknar tillföra utgiftsområdet
13 miljoner kronor 2002 och 26 miljoner kronor
från 2003 för åtgärder mot radon i bostäder.

År 2004 beräknar regeringen att tillföra 400
miljoner kronor till utgiftsområdet för stöd till
investeringar som minskar klimatpåverkande ut-
släpp. Regeringen avser att under hösten 2001
överlämna en proposition till riksdagen med för-
slag till en svensk klimatstrategi, där den närmare
inriktningen på investeringsstödet presenteras.

Utgiftsområde 19:

Regional utjämning och utveckling

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2000       2001       2001       2002       2003       2004

3 006      4 214      3 549      3 351      3 451      3 451

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Reg-
ionalpolitik respektive delar av IT, tele och post.

I jämförelse med den beräknade ramen i bud-
getpropositionen för 2001 är resurserna oföränd-
rade.

En av regeringen tillsatt parlamentarisk kom-
mitté, med uppgift att lämna förslag om den
framtida inriktningen och utformningen av den
svenska regionalpolitiken, lämnade under hösten
2000 sitt betänkande Regionalpolitiska utred-
ningens slutbetänkande (SOU 2000:87). Betän-
kandet har remissbehandlats och regeringen av-
ser att lägga fram en proposition för riksdagen
under hösten 2001.

Utgiftsområde 20:

Allmän miljö- och naturvård

Miljoner kronor

Utfall Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2000       2001       2001       2002       2003       2004

1 701      2 201      2 295      2 802      2 937      3 847

och uppföljningssystem för att inom en genera-
tion uppnå de miljökvalitetsmål riksdagen fast-
slagit.

Regeringen bedömer att de insatser som
kommer att föreslås i propositionen medför be-
hov av ytterligare förstärkningar av utgiftsområ-
det. Därför föreslår regeringen att utgiftsområ-
det tillförs 405 miljoner kronor 2002 och
355 miljoner kronor 2003. För 2004 föreslår re-
geringen att tidigare satsningar om ca 1 170 mil-
joner kronor förlängs samt att utgiftsområdet
tillförs ytterligare 910 miljoner kronor jämfört
med 2003. Utgiftsområdesramen beräknas där-
med till 3 847 miljoner kronor 2004. Förstärk-
ningarna omfattar i första hand marksanering,
åtgärder för att bevara den biologiska mångfal-
den och ett miljöforskningsprogram för biolo-
gisk mångfald och ekologiskt hållbar utveckling.
Medel för detta miljöforskningsprogram finns
också avsatta inom utgiftsområde 16 och ut-
giftsområde 23. Arbetet för att uppnå miljömå-
len kommer att bedrivas inom alla samhällssek-
torer och vid många myndigheter. Regeringen
avser därför att i budgetpropositionen för 2002
föreslå att en del av de medel som här beräknas
för miljömålsarbetet inom utgiftsområde 20
överförs till andra utgiftsområden.

En konsekvens av regeringens förslag om för-
ändring av vilka ändamål och verksamheter som
skall innefattas i utgiftsområde 20 är att anslaget
34:1 Bidrag till Sveriges meteorologiska och bydro-
logiska institut under utgiftsområde 22 Kommu-
nikationer flyttas till utgiftsområde 20 Allmän
miljö- och naturvård. Detta föranleder ändring i
tilläggsbestämmelserna i riksdagsordningen
4.6.12 och 4.6.13 (se avsnitt 6.4.2). Under förut-
sättning att riksdagen godkänner regeringens
förslag innebär det att den beräknade ramen för
utgiftsområde 20 ökar med 207 miljoner kronor
från och med 2002. Utgiftsområde 22 minskar
med motsvarande belopp.

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Miljö-
politik och del av politikområdet Forskningspo-
litik.

I juni 2000 överlämnade Miljömålskommittén
betänkandet Framtidens miljö - allas ansvar
(SOU 2000:52) till regeringen. Regeringen avser
att under våren 2001 överlämna en proposition
till riksdagen baserat på kommitténs förslag. I
propositionen kommer regeringen att redovisa
förslag till delmål, åtgärdsstrategier, styrmedel

Utgiftsområde 21:

Energi

Miljoner kronor

Utfall       Anslag     Prognos

2000 2001 2001

______________________Beräknat

2002       2003       2004

1 731      2 262      2 289      2 132      1 352      1 372

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ener-
gipolitik.

129

PROP. 2000/01:100

En målmedveten satsning på utveckling av
förnybar, miljövänlig och konkurrenskraftig
energi är en väsentlig del i regeringens energipo-
litiska strategi. Det långsiktiga arbetet är inriktat
på att främja energiforskning och introduktion
av ny energiteknik. I dessa utvecklingsskeden är
statliga insatser som mest kostnadseffektiva när
det gäller att snabbt få ut ny teknik på markna-
den. Inom ramen för dessa insatser avser reger-
ingen prioritera demonstration av elproduktion
från vindkraft och biogas som drivmedel.

År 2002 ökas beräknade resurser för utgifts-
området med 48 miljoner kronor i jämförelse
med den beräknade ramen i budgetpropositio-
nen för 2001. Även 2003 och 2004 ökas de be-
räknade resurserna med 26 respektive 20 miljo-
ner kronor i jämförelse med de beräknade
ramarna i budgetpropositionen för 2001.
Ökningen beror på pris- och löneomräkning
varav huvuddelen rör en teknisk justering av an-
slaget 35:11 Ersättning för vissa kostnader vid av-
veckling av en reaktor i Barsebäcksverket i enlig-
het med avtal från 1999. Anslaget uppräknas
med nettoprisindex från basåret 1999.

Utgiftsområde 22:
Kommunikationer

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag

2001

Prognos

2001

25 345

24 690

24 657

_________________________Beräknat

2002  ^ 2003 ^  2004

24 967    25 913    26 180

Utgiftsområdet omfattar politikområdena IT,
tele och post respektive Transportpolitik, samt
del av politikområdet Miljöpolitik.

Av hög prioritet inom området är att säker-
ställa och underhålla nuvarande infrastruktur
samt utveckla den i förhållande till de transport-
politiska målen. Säkerhets- och miljöfrågor har
fortsatt hög prioritet. Regeringen kommer i höst
att presentera en proposition om hur transport-
infrastrukturen skall utvecklas under den kom-
mande tioårsperioden. Regeringen anser att det
finns ett behov av ambitionshöjningar inom inf-
rastrukturområdet och att detta skall komma till
uttryck i höstens inriktningsproposition. Reger-
ingen anser att vissa av dessa ambitionshöjningar
kan ske i närtid, d.v.s. redan innan nästa plane-
ringsperiod träder i kraft. Regeringen avser att
föreslå ett utökat finansiellt utrymme för järn-
vägsinvesteringar bl.a. för att ge godstrafiken

bättre förutsättningar. En gemensam arbets-
grupp mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet
och miljöpartiet skall bereda frågan inför bud-
getpropositionen och därvid också undersöka
olika finansieringsalternativ. Gotlandstrafiken
kommer vid nuvarande ambitionsnivå att finan-
sieras inom befintlig utglftsområdesram.

Utgiftsområdesramen från och med 2002 på-
verkas av förslaget om en utvidgning av sjöfarts-
stödet. Det utvidgade sjöfartsstödet skall införas
så snart som möjligt, dock senast den 1 januari
2002.

Regeringen har för avsikt att förlänga avtalet
mellan staten och Posten AB till den 31 decem-
ber 2001. Regeringen har även för avsikt att i
samband med budgetpropositionen för 2002 se
över anslagsnivån med utgångspunkt från bl.a. en
precisering av de tjänster som ingår i den grund-
läggande kassaservicen och Posten AB:s särre-
dovisning av kostnaderna för kassaserviceverk-
samheten.

Regeringen föreslår i denna proposition att
ärenden om väderlekstjänsten överförs till ut-
giftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård. En
konsekvens av förslaget är att anslaget 34:1 Bi-
drag till Sveriges meteorologiska och hydrolo-
giska institut under utgiftsområde 22 flyttas till
utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård.
Detta föranleder ändring i riksdagsordningen.
Under förutsättning att riksdagen godkänner re-
geringens förslag innebär det att den beräknade
ramen för utgiftsområde 22 minskar med 207
miljoner kronor från och med 2002. Utgiftsom-
råde 20 ökar med motsvarande belopp. Frågan
behandlas underlagförslag (avsnitt 3.1).

Utgiftsområde 23:

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag Prognos ___________________________Beräknat

2001       2001       2002       2003       2004

9 739    13 677    13 954    14 312    14 406    14 287

Utgiftsområdet omfattar politikområdena
Skogspolitik, Djurpolitik, Livsmedelspolitik,
Landsbygdspolitik, Samepolitik samt delar av
Forskningspolitik och Utbildningspolitik.

År 2002 ökas beräknade resurser för
utgiftsområdet med 429 miljoner konor i
jämförelse med den beräknade ramen i
budgetpropositionen för 2001.

130

PROP. 2000/01:100

Regeringen aviserade i regeringsförklaringen
hösten 2000 att de så kallade gödselskatterna -
skatt på bekämpningsmedel och kväve i handels-
gödsel - kommer att återföras till jordbruksnär-
ingen i lämplig form. Regeringen avser att ta upp
ytterligare diskussioner med näringen och EU-
kommissionen om hur återföringen skall ske.
Återföringen uppskattas till ca 380 miljoner kro-
nor vilket innebär att utgiftsområdet kommer att
ökas med motsvarande anslagsbelopp fr.o.m.

2002.

För att uppnå ett bättre biotopskydd tillförs
anslaget för insatser för skogsbruket 45 miljoner
kronor 2002 samt 50 miljoner kronor per år

2003 och 2004.

I betänkandet Ett förbättrat djurskydd (SOU
2000:108) har föreslagits förändringar i organisa-
tionen av djurskyddet. Betänkandet remissbe-
handlas för närvarande. För en ny myndighets-
organisation för djurskyddet har beräknats ett
tillkommande medelsbehov på 13 miljoner kro-
nor 2002 samt 20 miljoner kronor per 2003 och
2004.

För att ge ArtDatabanken en möjlighet att
förstärka kompetensen och utveckla verksamhe-
ten, i syfte att ta fram en nationell fauna och flo-
ra, föreslår regeringen att 10 miljoner kronor till-
förs utgiftsområdet såväl 2002 som 2003 samt 20
miljoner kronor 2004.

För att främja utvecklingen av alternativa för-
sökdjursmetoder avsätts 5 miljoner kronor 2002,
10 miljoner kronor 2003 och 15 miljoner kronor

2004 till Centrala försökdjursnämnden.

I syfte att förbättra kunskapen om i vilken ut-
sträckning olika grupper av livsmedel innehåller
genetiskt modifierade substanser avser regering-
en förstärka resurserna till Statens livsmedels-
verk med 5 miljoner kronor per år perioden
2002-2004.

I enlighet med regeringens intentioner att öka
återflödet från EU kommer Sverige att ansöka
om kompensationsstöd till jordbrukssektorn för
valutaförändringar med ca 47 miljoner kronor till
följd av märkbar revalvering. Mottagandet av
stödet förutsätter en nationell medfinansiering
med motsvarande belopp.

Utgiftsområde 24:

Näringsliv

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2001       2001       2002       2003 2004

3 819     3 518     3 689     3 278     3 256     3 309

Utgiftsområdet omfattar politikområdena När-
ingspolitik, Utrikeshandel, export- och invester-
ingsfrämjande samt Konsumentpolitik. Inom
utgiftsområdet finns också anslag som ingår i
politikområde Forskningspolitik.

Regeringen har genomfört en omstrukture-
ring av centrala myndighetsfunktioner inom när-
ingslivsområdet. De nya myndigheterna är Ver-
ket för näringslivsutveckling, Institutet för
tillväxtpolitiska studier och Verket för innova-
tionssystem.

Regeringen planerar att lägga fram en konsu-
mentpolitisk proposition för riksdagen under
våren 2001. Propositionen kommer dels innehål-
la förslag till mål och inriktning för konsument-
politiken, dels tjäna som nationellt handlings-
program för konsumentpolitiken under perioden
2001-2005.

Regeringen planerar att tillföra Konsument-
verket 5 miljoner kronor årligen för att främja
ekologisk livsmedelsanvändning. Dessutom av-
sätts för Lokala kooperativa utvecklingscentra
ytterligare 5 miljoner kronor 2002, 10 miljoner
kronor för 2003 och 15 miljoner kronor för
2004.

Regeringen planerar också insatser för att
främja kvinnors och invandrares företagande
med 9 miljoner kronor 2002, 14 miljoner kronor
för 2003 och 19 miljoner kronor för 2004. Den
närmare fördelningen av dessa medel kommer
att specificeras i budgetpropositionen för 2002.

Genom den i Näringsdepartementet särskilda
enheten för regelförenklingsarbete - SimpLex-
enheten, ska insatserna för förenkling och ge-
nomarbetade regler för småföretag fortsätta och
intensifieras.

131

PROP. 2000/01:100

Utgiftsområde 25:

Allmänna bidrag till kommuner

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2001 2001       2002       2003       2004

97 535    99 363    98 911   100 218    90 861    92 951

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens
utgifter för bidrag till kommuner och landsting.
Målet för utgiftsområdet är att skapa goda och
likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kom-
muner respektive landsting att uppnå de natio-
nella målen inom olika verksamheter.

För 2002 ökas beräknade resurser för utgifts-
området med 880 miljoner kronor i jämförelse
med den beräknade ramen i budgetpropositio-
nen för 2001.

Regeringen föreslår en satsning för att för-
bättra tillgängligheten till behandling inom sjuk-
vården. Det generella statsbidraget höjs därför
med 1 250 miljoner kronor från och med 2002.
Reformen finansieras med 500 miljoner kronor
per år 2002 och 2003 från anslaget Bidrag till sär-
skilda insatser i vissa kommuner och landsting.

Regeringen avser att våren 2001 lämna en pro-
position med förslag om förbehållsbelopp inom
äldre- och handikappomsorgen. Från och med

2002 tillförs därför utgiftsområdet 650 miljoner
kronor.

Från utgiftsområde 16 Utbildning och univer-
sitetsforskning förs 500 miljoner kronor 2002
med anledning av att kommunerna får en lag-
stadgad skyldighet att tillhandahålla delar av re-
formen gällande maxtaxa inom barnomsorgen.
För 2003 och 2004 förs av samma anledning yt-
terligare 1 200 miljoner kronor från utgiftsområ-
de 16.

Från och med 2002 tillförs utgiftsområdet 400
miljoner kronor från de så kallade Dagmarpeng-
arna inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg för att förstärka de generella
statsbidragen till landstingen.

För 2003 och 2004 avsätts 200 miljoner kro-
nor per år till ett särskilt statsbidrag för kommu-
ner och landsting med befolkningsminskning.

Det kommunala skatteunderlaget ökar till
följd av reformeringen av förtidspensionssyste-
met, varför ramen för utgiftsområdet justeras
ned med 2 800 miljoner kronor från och med

2003 (se Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp).

Från och med 2002 övertar staten huvudman-
naskapet för vårdhögskolorna, vilket medför att

1 420 miljoner kronor förs till utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning.

Prognosen för utjämningsbidraget är osäker.
Skattemyndigheten beslutar i april om det
definitiva beloppet för 2001. I samband med
budgetpropositionen för 2002 kommer frågan
åter behandlas vilket kan leda till att justeringar
behöver göras för perioden 2002 och framåt.

Utgiftsområde 26:

Statsskuldsräntor m.m.

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2001 2001 2002       2003       2004

90 213    70 925    65 976    60 423    53 791    56 692

Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på
statsskulden, oförutsedda utgifter samt Riks-
gäldskontorets provisionskostnader i samband
med upplåning och skuldförvaltning.

Utgiftsområdet Statsskuldsräntor m.m. ingår
inte under utgiftstaket för staten eftersom reger-
ingen och riksdagen endast i begränsad omfatt-
ning kan påverka dessa utgifter på kort sikt. Rän-
teutgifternas storlek är beroende av ett flertal
faktorer. På lång sikt är statsskuldens storlek och
utvecklingen av lånebehov samt ränte- och valu-
takurser avgörande. Enskilda år kan ränteutgif-
terna även påverkas av vilken upplåningsteknik
Riksgäldskontoret använder sig av.

Aren 1999 och 2000 uppgick ränteutgifterna
på statsskulden till 90 miljarder kronor vartdera
år. Från och med 2001 beräknas ränteutgifterna
minska kraftigt. Den viktigaste förklaringen till
att ränteutgifterna minskar med 24-36 miljarder
kronor kommande år är lägre statsskuld, återköp
av obligationslån med höga kupongräntor under
2000 samt höga kursförluster 2000.

I förhållande till beräkningen i budgetproposi-
tionen för 2001 minskar både kassa- och kost-
nadsmässiga statsskuldsräntor med ca 5 miljarder
kronor per år. Minskningen beror dels på att
korta och långa räntenivåer nu bedöms bli lägre
än tidigare, dels på att statsskulden nu bedöms
minska kraftigare 2001 än tidigare.

132

PROP. 2000/01:100

Tabell 6.8 Kassa- och kostnadsmässiga statsskuldsräntor1

Miljarder kronor

2000

2001

2002

2003

2004

Kassamässiga
statsskuldsräntor

90

66

60

54

57

Kostnadsmässiga

77

56

56

53

54

statsskuldsräntor_________________________________________________________

1 Kassamässiga statsskuldsräntor avräknas statsbudgeten och påverkar stats-
budgetens saldo medan kostnadsmässiga statsskuldsräntor påverkar statens
finansiella sparande. Skillnaden dem emellan är förutom att de kostnadsmässiga
räntorna är periodiserade även att valuta- och kurs vinster/förluster inte inräknas
i de kostnadsmässiga statsskuldsräntorna. De kostnadsmässiga statsskuldsrän-
torna definieras i nationalräkenskaperna.

kommissionens förslag avseende EU-budgeten
för 2002, inklusive reviderade avgiftsbaser för
samtliga medlemsstater.

Ålderpensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten

Mi/joner kronor

Utfall    Beräknat

2000 2001

Prognos ______Beräknat

2001       2002       2003       2004

140 658   144 579   144 725   150 486   152 476   160 474

Utgiftsområde 27:

Avgiften till Europeiska gemenskapen

Miljoner kronor

Utfall

2000

Anslag Prognos ____________________________Beräknat

2001       2001       2002       2003       2004

22 295    23 804    23 407    23 779    24 210    24 281

Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till Europe-
iska gemenskapernas budget.

Avgiften beräknas på grundval av EU-
budgeten för 2001, uppräknad med utgiftsut-
vecklingen enligt det finansiella perspektivet och
antaganden om den ekonomiska utvecklingen.
Beräknade resurser för 2002 ökar för utgiftsom-
rådet med 146 miljoner kronor i jämförelse med
den beräknade ramen i budgetpropositionen för
2001, främst beroende på ändrade antaganden
om den ekonomiska utvecklingen.

Beräkningen av resursbehovet kommer att re-
videras i budgetpropositionen på grundval av

Utgiftsområdet omfattar ålderspension i form av
allmän tilläggspension (ATP) och ålderspension
i form av folkpension till pensionärer som även
uppbär ATP. Vidare ingår från och med 2001 re-
formerad tilläggspension, inkomstpension och
premiepension.

Utgifterna för ålderspensionerna ökar årligen.
Detta beror dels på att den genomsnittliga ATP-
nivån trendmässigt stiger, dels på indexeringen
av pensionerna som styrs av förändringar i pris-
basbeloppet (t.o.m. 2001) respektive inkomst-
basbeloppet (fr.o.m. 2002).

År 2003 förs kostnaderna för den bosätt-
ningsbaserade folkpensionen till pensionärer
som också uppbär ATP, från ålderspensionssy-
stemet till garantipensionsanslaget på utgiftsom-
råde 11. Denna överföring av kostnader uppgår
till ca 7,5 miljarder kronor och justerat för denna
tekniska förändring är utgiftsökningen för ål-
derspensionssystemet således kraftigare än vad
ovanstående tabell visar.

133

7

Skattefrågor

PROP. 2000/01:100

7 Skattefrågor

7.1 Inledning

Regeringen redovisar här riktlinjer för skattepo-
litiken. Vidare aviseras vissa skatteåtgärder för
sjöfarten samt kommenteras den fortsatta be-
redningen av förslag om yrkesfiskaravdrag.

7.2 Riktlinjer för skattepolitiken

Efter en redovisning av mål och uppgifter för
skattepolitiken kommenteras de krav internatio-
naliseringen ställer på politikens utformning.
Därefter behandlas förvärvsinkomstbeskattning-
en, beskattningen av sparande och kapital-
bildning, fastighetsbeskattningen, den indirekta
beskattningen och skattekontrollen.

7.2.1 Mål och uppgifter

Skattesystemets främsta uppgift är att på ett var-
aktigt och stabilt sätt finansiera olika gemen-
samma åtaganden. En varaktig finansiering för-
utsätter bl.a. att skatteuttaget skall baseras på
uthålliga och därmed kontrollerbara skattebaser i
en värld där ekonomierna i allt större utsträck-
ning integreras med varandra. En stabil finansie-
ring handlar om att skatteuttaget skall utformas
så att det bidrar till samhällsekonomisk balans
och till balans i de offentliga finanserna.

Det totala skatteuttaget har i grunden att göra
med den avvägning medborgarna via det politis-
ka systemet gör mellan offentligt och privat fi-
nansierad välfärd. Skatter har därmed inget egen-
värde samtidigt som utrymmet för skattesänk-
ningar hela tiden måste bedömas mot bakgrund

av medborgarnas önskemål om en offentligt fi-
nansierad välfärd och de uppsatta budgetpolitis-
ka målen.

Skattesystemet skall också, tillsammans med
utformningen av offentligt finansierade verk-
samheter och transfereringar till medborgarna,
bidra till en rättvis fördelning. Det gäller förhål-
landet mellan individer med olika inkomstförhål-
landen, s.k. vertikal rättvisa, men också förhål-
landet mellan individer och företag med samma
inkomstförhållanden, s.k. horisontell rättvisa.

Den vertikala rättvisan tillgodoses i första
hand genom beskattningen av förvärvsinkom-
ster, särskilt skatteskalans utformning, men även
kapitalinkomst- och förmögenhetsskatterna är
betydelsefulla. Den horisontella rättvisan är en
central uppgift för alla delar av skattesystemet.

En rättvis fördelning av skatteuttaget bidrar
till att upprätthålla skattesystemets legitimitet.
För Sverige, där de offentliga utgifterna är större
än i flertalet andra länder, ställs höga krav på att
skatteuttaget skall uppfattas som rättvist och le-
gitimt.

Skattesystemet skall också ge goda förutsätt-
ningar för tillväxt och sysselsättning. För Sverige
med en stor gemensam sektor förutsätter detta
att man i särskilt stor utsträckning eftersträvar
breda skattebaser. På alla skatteområden är det
därför angeläget att motverka undantags- och
särregler för att undvika att skattebaserna urhol-
kas. Särregler i skattelagstiftningen är i många
fall att likställa med bidrag på budgetens utgifts-
sida och bör också i budgetpolitiskt hänseende
behandlas som vanliga utgifter. Därigenom
åstadkoms en likabehandling av olika slag av ut-
gifter samtidigt som det bidrar till att möta kra-
ven på enkla skatteregler. För att belysa före-
komsten av undantags- och särregler på skatte-

137

PROP. 2000/01:100

området har regeringen sedan år 1996 redovisat
dessa s.k. skatteawikelser i en bilaga till den
ekonomiska vårpropositionen (jfr. bilaga 3). Re-
geringen eftersträvar en fortsatt integration av
skatteawikelserna i budgetarbetet bl.a. som ett
led i en förstärkt uppföljning av olika särregler.

Enkla och likformiga skatteregler bidrar till att
stärka skattesystemets legitimitet. Men de inne-
bär också låga hanteringskostnader för skatt-
skyldiga och skatteförvaltning och förbättrar den
samhällsekonomiska effektiviteten genom en
bättre användning av våra reala resurser. Enkla
och likformiga regler är i allmänhet inte utsatta
för det förändringstryck som många gånger är
fallet beträffande mer komplicerade regelverk.
Detta leder till ökad säkerhet om reglernas fram-
tida utformning och därmed om skatteuttaget på
olika aktiviteter, vilket i sin tur underlättar för
individer och företag att fatta ekonomiskt riktiga
beslut.

Kraven på enkelhet och likformighet samman-
faller i allmänhet med övriga önskemål på skatte-
systemet. För att åstadkomma ett materiellt kor-
rekt skatteuttag kan det dock i vissa fall vara
nödvändigt med komplicerade skatteregler och
den exakta avvägningen får avgöras från fall till
fall.

f önskemålen om likformiga skatteregler lig-
ger också en strävan att skattereglerna så långt
möjligt skall vara neutrala i sin påverkan på indi-
viders och företags ekonomiska beslut. I några
avseenden används dock skattereglerna uttryck-
ligen för att påverka beteendet. Sedan lång tid
tillbaka gäller detta alkohol- och tobaksskatterna
som skall bidra till att begränsa de samhällseko-
nomiskt och socialt negativa skadeverkningarna
av alkohol- och tobakskonsumtion. Men det
gäller också miljöområdet där de miljörelaterade
punktskatterna bidrar till att minska negativ mil-
jöpåverkan bl.a. i form av utsläpp av olika slag.
Den fortsatta gröna skatteväxlingen med en höj-
ning av de miljörelaterade punktskatterna och en
sänkning av skatterna på arbete förstärker politi-
ken på detta område.

7.2.2 Internationaliseringens betydelse

I förhållande till omvärlden har Sverige höga
skatter som en följd av större och mer generellt
utformade, offentligt finansierade välfärdssys-
tem. Samtidigt blir den svenska ekonomin allt-
mer öppen i förhållande till omvärlden. Sedan

lång tid tillbaka gäller detta varumarknaden men
under senare decennier även tjänste-, arbets- och
kapitalmarknaderna. Denna integration påverkar
de underliggande skattebaserna. Utvecklingen
kommer att förstärkas under de närmaste de-
cennierna och detta innebär en utmaning för
skattepolitiken.

Problemets omfattning och anpassningskra-
ven på det svenska skattesystemet, såväl skatte-
uttagets nivå som skattestrukturen, kan emeller-
tid inte beskrivas på något enkelt sätt.

Ibland jämförs det totala skatteuttaget i Sveri-
ge, relaterat till BNP, med det i andra OECD-
länder. Detta slag av jämförelser ger dock ingen
större vägledning eftersom olika länder har valt
att utforma sina transfererings- och skattesystem
på olika sätt. Exempelvis tillämpas i Sverige se-
dan början av 1970-talet en ordning med be-
skattning av transfereringar (bl.a. sjukpenning
och pensioner). Många andra länder arbetar i
stället med skattefria transfereringar eller har valt
att stödja individer och hushåll med olika skatte-
avdrag. I avsnitt 5.6 redovisas vad dessa faktorer
betyder för skattekvotens storlek i olika länder.

En rättvisande jämförelse mellan länder på en
aggregerad nivå kräver också att hänsyn tas till
skillnader i utgiftsnivåer, i dag och i framtiden.
Utgiftskvoten, de totala offentliga utgifterna i
relation till BNP, är ett mer relevant mått på den
sanna skattekvoten eftersom exempelvis under-
skott i de offentliga finanserna förr eller senare
alltid måste finansieras.

En annan viktig faktor är skillnader i ålders-
sammansättning mellan länder. Dessa innebär att
kraven på framtida utgiftshöjningar kan variera
från land till land. Därmed kommer kraven på
framtida skatteförändringar att skilja sig åt - un-
der förutsättning att man i de olika länderna bi-
behåller omfattningen av de offentliga systemen.

Aven efter korrigering för bokföringsmässiga,
demografiska och saldomässiga skillnader skulle
det dock finnas kvar en skillnad mellan Sverige
och andra länder. Därmed finns utmaningen
kvar, nämligen hur den svenska skattestrukturen
skall utformas i en värld med internationaliserade
marknader för varor, tjänster och produktions-
faktorer samtidigt som de välfärdspolitiska ambi-
tionerna bevaras på dagens nivå.

För att analysera dessa frågor arbetar sedan
hösten 2000 den s.k. Skattebasutredningen (dir.
2000:51). Utredningen kommer bl.a. att analyse-
ra förskjutningar och rörlighet hos de svenska
skattebaserna under de senaste decennierna. Man

138

PROP. 2000/01:100

har även engagerat ett antal utländska experter
för att få underlag för en framtidsinriktad be-
dömning. Utredningen beräknas vara klar under
första kvartalet 2002.

Utan att föregripa utredningens kommande
bedömningar finns anledning att erinra om en av
de centrala frågor som står på dagordningen.
Den handlar om möjliga framtida spänningar
mellan å ena sidan kraven på inhemskt likformi-
ga regler och olika former av internationellt
tryck på olika skattebaser.

Ett första exempel kan hämtas från inkomst-
skatteområdet. I likhet med övriga nordiska län-
der tillämpar Sverige ett dualt inkomstskattesys-
tem. Flertalet andra länder tillämpar samman-
hållna system där arbets- och kapitalinkomster
beskattas enligt en gemensam skatteskala. Det
svenska duala systemet innebär att personliga
kapitalinkomster (räntor, utdelningar och kapi-
talvinster) beskattas separat med en propor-
tionell skattesats medan förvärvsinkomster be-
skattas enligt en progressiv skatteskala. Systemet
motiveras bl.a. av behovet av att i en internatio-
nell miljö tillämpa en lägre (nominell) skattesats
för det lättrörliga finansiella kapitalet. Tyskland
har i sin nyligen genomförda skattereform rört
sig i denna riktning genom att en fast kvotdel
(50%) av personliga kapitalinkomster skall be-
skattas tillsammans med arbetsinkomster.

Det duala systemet erbjuder en möjlighet att
förena krav på en internationellt konkurrens-
kraftig kapitalinkomstbeskattning och kraven på
en progressiv beskattning av förvärvsinkomster.
Samtidigt nödvändiggör systemet spärregler som
förhindrar skattemässig inkomstomvandling -
från högre beskattade arbetsinkomster till lägre
beskattade kapitalinkomster. Dessa regler skall
samtidigt ge rimliga skattemässiga villkor för in-
vesteringar i småföretag. En översyn av avväg-
ningen mellan dessa önskemål görs av en särskild
utredning, 3:12-utredningen.

Möjligheten att i framtiden upprätthålla ett
tillfredsställande skatteuttag på personliga kapi-
talinkomster är alltså en central fråga för ut-
formningen av hela inkomstskattesystemet. Det
handlar om att förena en progressiv förvärvsin-
komstbeskattning med goda skattemässiga vill-
kor för småföretag och samtidigt förhindra skat-
temässig omvandling av inkomster. Den skatte-
mässiga omvandlingen av inkomster har en klar
internationell dimension i och med att bolagsin-
komster genererade i Sverige under vissa förut-

sättningar kan tillgodogöras i utlandet efter ut-
flyttning.

I detta perspektiv får arbetet inom EU med
det s.k. skattepaketet - och motsvarande strä-
vanden inom OECD - betydelse för den framti-
da svenska skattepolitiken. Skyddsnät bl.a. i
form av information om svenskars kapitalin-
komster i andra länder är en viktig förutsättning
för att angelägna skattepolitiska mål skall kunna
uppfyllas.

Energi- och koldioxidskatterna utgör ett an-
nat exempel på internationaliseringens betydelse
för möjligheten att tillämpa likformiga skattereg-
ler. Skilda energiskattesatser tillämpas för energi
som används för uppvärmning respektive för
transporter. En annan differentiering gäller för
energi som används för uppvärmning i industrin,
växthus- och jordbruksnäringen. Differentie-
ringen motiveras med att underliggande skatte-
baser i olika utsträckning är rörliga. Man arbetar
i dessa verksamheter i internationell konkurrens
medan övriga sektorer är mer skyddade. Ett ökat
skatteuttag på konkurrensutsatta sektorer kan,
vid internationellt bestämda varupriser och en i
allt väsentligt utifrån given efterfrågan, leda till
att produktion och skattebas rör sig till andra
länder.

Aven koldioxidskatten är differentierad med
ett lägre skatteuttag för industri m.m. Denna dif-
ferentiering är främst motiverad av konkurrens-
skäl; ett ökat skatteuttag på konkurrensutsatta
sektorer kan medföra att produktion flyttas till
andra länder. I vissa fall kan detta också leda till
miljömässigt sämre energianvändning med nega-
tiva effekter på den globala miljön. Detta förhål-
lande gäller så länge världens länder inte ingått
sådana bindande överenskommelser med anled-
ning av det s.k. Kyotoprotokollet som skulle
medföra en marginell kostnad för ytterligare ut-
släppsbegränsning motsvararande vår skattenivå.

7.2.3 Beskattningen av förvärvsinkomster

Den inkomstskattereform som inleddes år 2000
innebär en gradvis utbyggd kompensation för
allmän pensionsavgift och en minskning av anta-
let skattskyldiga som betalar statlig skatt på för-
värvsinkomster. Fullt genomförd kommer re-
formen att innebära att 85 procent av de
skattskyldiga med förvärvsinkomster enbart
kommer att betala kommunalskatt medan reste-
rande del därutöver betalar statlig inkomstskatt

139

PKOP. 2000/01:100

på inkomster över en viss gräns. Den genom-
snittliga kommunalskatten motsvarar ungefär
skattesatsen för kapitalinkomster vilket var ett
uttalat önskemål för 1990 års skattereform.

Kompensationen för allmän pensionsavgift
innebär att marginalskatter och genomsnitts-
skatter sänks på ett förhållandevis likformigt sätt
för personer med inkomster under taket för ut-
tag av allmän pensionsavgift, vilket ger ett till-
fredsställande fördelningspolitiskt utfall. Upp-
flyttningen av den nedre skiktgränsen för statlig
inkomstskatt bidrar till att sänka marginal-
effekterna i det berörda inkomstskiktet. De
sänkta marginalskatterna förstärker även arbets-
linjen och förbättrar, tillsammans med maxtaxe-
reformen, förutsättningarna för arbetsutbudet.
Detta är angeläget inte minst i nuvarande situa-
tion på arbetsmarknaden.

Reformens effekter på arbetsutbudet är en av
de faktorer som skall beaktas när regeringen i
höst tar ställning till inkomstskattereformens
fortsättning. Liksom tidigare gäller att fortsatta
steg också blir beroende av utvecklingen av de
offentliga finanserna och den allmänna ekono-
miska utvecklingen.

Inkomstskattereformen bidrar till att sänka
nivån för det totala skatteuttaget på arbete i för-
hållande till vad som gällde i början av 1990-talet,
efter genomförandet av 1990 års skattereform.
Detta förklaras av att uttaget av socialavgifter,
däribland uttaget av arbetsgivaravgifter, sjunkit
med 5-6 procentenheter under 1990-talet (även
om bl.a. införandet av sjuklöneperiod beaktas)
samtidigt som uttaget av skatter på konsumtion
uppskattningsvis varit oförändrat. Efter en fullt
genomförd inkomstskattereform kommer de
skattemässiga villkoren för arbete att vara bättre
än för tio år sedan.

Samtidigt sker förändringar i omvärlden som
också innebär sänkta skatter på arbete. Detta kan
på lång sikt påverka rörlighet över gränserna för
vissa delar av arbetskraften. Detta är en av de
frågor som Skattebasutredningen skall behandla.

Det framtida skatteuttaget på arbete kommer
också att påverkas av det fortsatta genomföran-
det av den i budgetpropositionen för 2001 pre-
senterade strategin för grön skatteväxling. Stra-
tegin innebär att man successivt höjer
skatteuttaget på miljöskadlig verksamhet och
sänker skatteuttaget på arbete utan att det totala
skatteuttaget påverkas.

7.2.4 Beskattning av sparande och
realkapitalbildning

I varje diskussion om beskattningen av kapital-
inkomster och förmögenheter i små öppna eko-
nomier som den svenska är det nödvändigt att
skilja mellan å ena sidan de skatter som i första
hand verkar på realinvesteringarna, å andra sidan
de skatter som i första hand påverkar hushållens
sparande.

I den svenska ekonomin är kapitalmarknaden
starkt internationellt integrerad. Detta medför
att den del av kapitalbeskattningen som sker ge-
nom uttag av bolagsskatt i första hand blir en
skatt på realinvesteringar medan beskattningen
av personliga kapitalinkomster - och av förmö-
genheter - blir en skatt på sparande. I tekniskt
avseende kan den totala skattekilen på kapitalin-
komster - skillnaden mellan avkastningen före
skatter och avkastningen efter företagsskatt samt
personlig kapitalskatt och förmögenhetsskatt
hos individerna - delas upp i två delar. Den för-
sta delen - skattekilen på investeringar - ges av
skillnaden mellan avkastningen före företags-
skatt och en internationellt bestämd räntenivå
(och internationellt bestämda börskurser). Den
andra delen - skattekilen på sparande - ges av
skillnaden mellan den internationella räntan och
avkastningen efter personlig kapitalskatt m.m.

För mindre företag kan hävdas att åtskillnaden
mellan skatter på investeringar och skatter på
sparande inte går att upprätthålla fullt ut. De
mindre företagens möjligheter till finansiering på
de internationella kapitalmarknaderna kan vara
begränsade. Detta har också motiverat de sär-
skilda lättnadsregler som gäller för beskattning-
en av utdelningar och kapitalvinster på onotera-
de aktier.

Den svenska bolagsbeskattningen är interna-
tionellt sett konkurrenskraftig genom kombina-
tionen av låg skattesats och förhållandevis gene-
rösa reserveringsregler. Detta gäller fortfarande
även om utvecklingen i vår omvärld, bl.a. den
tyska skattereformen, inneburit en viss föränd-
ring. I detta sammanhang kan erinras om att
Utredningen om vissa företagsskattefrågor bl.a.
har föreslagit en modell med skattefrihet för ka-
pitalvinster på näringsbetingade aktier inom bo-
lagsssektorn. En åtgärd av detta slag skulle un-
derlätta omstruktureringar inom näringslivet.
Förslaget remissbehandlas för närvarande.

Den del av skatten på kapitalinkomster som
tas ut av individerna bygger på en uttalad likfor-

140

PROP. 2000/01:100

mighetsprincip. Det är angeläget att ha samma
skatteuttag för olika slag av kapitalinkomster;
räntor, utdelningar och kapitalvinster. Ett oen-
hetligt skatteuttag skapar risker för inkomstom-
vandling av det slag som var mycket frekvent
före 1990 års skattereform.

I detta perspektiv skulle en isolerad lättnad i
beskattningen av avkastningen på aktieplacering-
ar - exempelvis genom skattefrihet för
utdelningsinkomster och genom partiell
skattelättnad för kapitalvinster av det slag som
gällde 1994 - innebära en subventionering av
visst slag av sparande. För den lilla öppna
ekonomin skulle detta ske med högst begränsade
effekter på investeringar och sysselsättning.
Visserligen skulle förmodligen de svenska
hushållens ägande av svenska företag öka vid i
övrigt lika förhållanden. De förändringar som
skett av ägarandelen under senare år kan dock
inte med någon automatik hänföras till de
svenska skattereglerna. Det saknas systematiska
studier om sambandet mellan skatteregler och
ägarandelar. Det finns dock indikationer på att
länder av samma storlek som Sverige och med en
stor andel multinationellt verksamma företag
men med särskilda lättnader i ägarbeskattningen
uppvisar samma utveckling som Sverige med en
ökad andel utlandsägande. Aven andra krafter än
skattereglerna verkar alltså på detta område.

Ett införande av generella lättnader i aktiebe-
skattningen på ägarnivå, med förebild i de avräk-
ningssystem som förekommer i Europa, skulle
också medföra att de svenska skattereglerna
skulle innebära en särbehandling till förmån för
investeringar i Sverige och till förmån för sven-
ska ägare. Det kan starkt ifrågasättas om ett så-
dant system är förenligt med EG-rätten. Detta
slag av överväganden har haft viss betydelse för
utformningen av den nyligen beslutade tyska
skattereformen. Denna reform innebär att man
övergivit det tidigare avräkningssystemet där bo-
lagsskatten beaktades vid beräkningen av skatten
på ägarnivå. Man har i stället infört ett s.k. klas-
siskt system för beskattning av bolagsinkomster,
dvs. det system som Sverige tillämpar.

Åtskillnaden mellan skatter på sparande och
skatter på investeringar har att göra med struktu-
ren på den svenska kapitalinkomstbeskattningen.
Kapitalinkomstskattens nivå är en annan fråga.
För regeringen är det en självklar utgångspunkt
att eventuella framtida förändringar i skatteutta-
get sker med bibehållen likformighet. Det är då
också angeläget att bevara en sammanhållen syn

på inkomstbeskattningen i stort. Beskattningen
av kapitalinkomster kan inte ses isolerat från be-
skattningen av förvärvsinkomster.

7.2.5 Fastighetsbeskattning

Fastighetsskatt på egnahem och bostadsrättsfas-
tigheter samt skatt på kapitalvinster vid avyttring
av sådan egendom utgör en del av kapitalin-
komstbeskattningen.

Frågan om fastighetsbeskattningens utform-
ning har analyserats av Fastighetsbeskattnings-
kommittén som redovisat sitt slutbetänkande
Likformig och neutral fastighetsbeskattning
(SOU 2000:34). Betänkandet har remissbehand-
lats och regeringen fortsätter beredningen av de
olika förslagen.

För att tillgodose kravet på horisontell rättvisa
anser regeringen det väsentligt att fastighetsskat-
ten baseras på taxeringsvärden som speglar fas-
tigheternas marknadsvärden. Det omräknings-
förfarande som infördes år 1996 syftade till att
uppnå en mer kontinuerlig anpassning av taxe-
ringsvärdena till förändringar i fastigheternas
marknadsvärden. Delvis i avvaktan på de förslag
som Fastighetstaxeringsutredningen och Fastig-
hetsbeskattningskommittén skulle komma att
lägga fram har detta förfarande inte tillämpats.
Taxeringsvärdena har i princip varit oförändrade
sedan år 1997. Det har lett till att taxeringsvär-
dena alltmer kommit att avvika från marknads-
värdena. I budgetpropositionen för 2001 ansåg
därför regeringen att frysningen av taxerings-
värdena borde upphöra från och med år 2001.

Eftersom taxeringsvärdena har varit oföränd-
rade under flera år resulterar detta i kraftiga höj-
ningar av taxeringsvärdena på många håll. För att
begränsa effekterna av dessa höjningar av skatte-
uttaget föreslog regeringen en sänkning av fas-
tighetsskatten från och med år 2001 för både
småhus och hyreshus. Därtill föreslogs höjningar
av fribeloppet i förmögenhetsbeskattningen.

Uttaget av fastighetsskatt kan ge upphov till
problem för vissa fastighetsägare. Det gäller
framförallt en mindre grupp hushåll som trots
låga inkomster äger och är bosatta i småhus med
höga taxeringsvärden. I budgetpropositionen för
2001 uttalade regeringen att det för dessa hushåll
finns behov av en regel som i vissa fall kan lindra
uttaget av fastighetsskatt. I Finansdepartementet
har utarbetats en promemoria med ett förslag till
en begränsningsregel för fastighetsskatten ge-

141

PROP. 2000/01:100

nom skattereduktion. Förslaget bygger delvis på
ett motsvarande förslag som ursprungligen re-
dovisades i Fastighetsbeskattningskommitténs
delbetänkande Begränsad fastighetsskatt (SOU
1999:59). De i promemorian föreslagna bestäm-
melserna innebär att hushåll med normal in-
komst och förmögenhet inte skall betala mer än
fem procent av inkomsten i fastighetsskatt för
sin permanentbostad. Promemorian har remitte-
rats och remisstiden går ut i början av maj 2001.
Avsikten är att en proposition skall kunna be-
handlas av riksdagen under hösten 2001 samt att
en begränsningsregel skall gälla retroaktivt från
och med den 1 januari 2001.

7.2.6 Indirekt beskattning av varor och
tjänster

Sedan 1990 års skattereform har mervärdesskat-
ten förändrats i många avseenden. Ett flertal
tekniska förändringar har skett som en följd av
vårt medlemskap i EU. Skatteuttaget har också
differentierats på olika sätt och för närvarande
tillämpas tre skattesatser. Därmed har systemet
blivit mer komplicerat, vilket medfört ökade
hanteringskostnader för skattskyldiga och skat-
teförvaltning. Trycket från olika grupper på yt-
terligare förändringar har också ökat. Olika skat-
tesatser påverkar också konsumenters och
producenters val mellan olika alternativ. På lång
sikt är det angeläget att söka åstadkomma ett
mer enhetligt skatteuttag. Eventuella förändring-
ar bör emellertid göras i ett större sammanhang
med beaktande av situationen för individer, före-
tag och verksamheter.

För framtida förändringar i energi- och kol-
dioxidskatterna har riksdagen efter förslag i den
senaste budgetpropositionen fastlagt en strategi
för grön skatteväxling under den närmaste tio-
årsperioden. Vid ett oförändrat totalt skatteuttag
sänks skatterna på arbete medan de höjs på ener-
gi och miljöskadliga aktiviteter.

Som en del av strategin - och som en viktig
förutsättning för dess fulla genomförande - sker
en översyn av systemet för energi- och koldi-
oxidskatten utifrån den principskiss som
presenterades av Skatteväxlingskommittén.
Tidigare i vår presenterades som ett första steg i
denna översyn en departementspromemoria med
bl.a. tekniska analyser av vissa hypotetiska
förändringar. Ett antal utredningar kommer att
börja ett arbete, bl.a. med alternativa former av
nedsättningar av skatteuttaget. För Sveriges

sättningar av skatteuttaget. För Sveriges framtida
möjligheter att tillämpa differentierade system
kommer utvecklingen inom EU att bli betydel-
sefull. I avvaktan på det utredningsarbete som
har aviserats om en fortsatt skatteväxling åter-
kommer rege-ringen i budgetpropositionen för
2002 till frågan om omfattningen av och inrikt-
ning på åtgärder för år 2002.

I budgetpropositionen för år 2001 föreslogs
att beskattningen av arbetsmaskiner skall ses
över. Regeringen avser därför att låta den tidigare
aviserade utredningen om en översyn av vägtra-
fikbeskattningen med förtur göra en översyn av
denna fråga under 2001.

För att stimulera en fortsatt introduktion av
alternativa drivmedel, dvs. andra drivmedel än
bensin och diesel, avser regeringen att till som-
maren 2001 fastlägga en strategi för hur skatte-
nedsättning för dessa drivmedel skall ske. Strate-
gin skall bygga på i förväg särskilt uppställda
kriterier, såsom att de aktuella projekten skall
avse teknologisk utveckling och resultera i pro-
cesser eller produkter som är miljövänliga alter-
nativ till konventionella drivmedel. Nedsättning-
arna skall ske genom en begränsning av det sam-
manlagda uttaget av energi- och koldioxidskatt.
De skall på ett kostnadseffektivt sätt bidra till
ökad miljönytta och till samhällsekonomiskt ef-
fektiva lösningar på området. I första hand bör
strategin tillämpas för kalenderåren 2002-2006.
Erfarenheterna av nedsättningen bör löpande
följas upp och också bli föremål för en samlad
och bred utvärdering efter år 2006.

Det finns två alternativa vägar att medge un-
dantag. Det första alternativet är att använda sig
av mineraloljedirektivets bestämmelser om pi-
lotprojekt som återfinns i lagen om skatt på
energi. Det andra är möjligheten till s.k. 8.4-
undantag enligt samma EG-direktiv. Den fort-
satta analysen får visa vilket förfarande som kan
anses vara mest lämpligt att använda för bevil-
jandet av skattenedsättning för alternativa driv-
medel. Oavsett vilket alternativ som väljs aktua-
liseras en prövning enligt EG:s statsstödsregler,
vilket innebär att programmet för skattelättnad
skall anmälas till EU-kommissionen för gransk-
ning.

För de närmaste åren sker en successiv an-
passning av de införselkvoter som gäller på alko-
holområdet. Ar 2004 kommer de allmänna EU-
reglerna att gälla. Regeringen kommer under
denna anpassningsprocess - och med hänsyn till

142

PROP. 2000/01:100

vad som sker i vår närmaste omvärld - att följa
utvecklingen.

7.2.7 Skattekontroll

Skattekontrollen är viktig för att beskattningen
skall vara effektiv och likformig. Den skall före-
bygga och åtgärda fel och fusk och den skall
åstadkomma en preventiv effekt så att individens
förtroende för skattesystemet upprätthålls. En
av utgångspunkterna bör vara att de flesta skat-
tebetalare vill göra rätt för sig. Den frivilliga
medverkan skall understödjas av väl utbyggd
service och information. Den kontrollpolicy som
tillämpas inom skatteförvaltningen bygger på
dessa principer.

Medan den direkta beloppsmässiga effekten av
kontrollinsatserna är långt ifrån oväsentlig är den
preventiva effekten av en synlig kontroll ännu
mycket viktigare. Individen måste vara medveten
om att risken för upptäckt är stor vid försök till
fusk.

Om nivån på skattekontrollen sjunker mins-
kar ofrånkomligen den preventiva effekten och
lojaliteten mot skattesystemet. Det leder i sin tur
till att behovet av kontroll blir större. Detta i
kombination med ökade krav på allt mer avance-
rade kontroller gör att konsekvenserna kan bli
förödande. Undersökningar visar att en mycket
stor del av de skattskyldiga är villiga att betala sin
skatt så länge som de vet att nästan alla andra
också tvingas att göra det. Om detta grundläg-
gande förtroende rubbas finns risker för bety-
dande och successivt ökande skadeverkningar på
betalningsviljan. Förtroendet blir sedan svårt att
återställa. Därför är den drastiska nedgången i
skattekontrollen, bland annat vad avser antalet
utförda revisioner, allvarlig.

Allt fler skattskyldiga blir ekonomiskt aktiva
och de internationella transaktionerna ökar. Re-
visorernas utredningar blir allt mer avancerade
samt mer omfattande och tidskrävande. För att
kunna möta detta bör skatteförvaltningen ligga
steget före både när det gäller kunskap och tek-
nik. Behovet av en mer avancerad kontrollfunk-
tion ställer också högre krav på personalen.

Det är av särskild vikt att kunna utöka kon-
trollen inom branscher där ungdomar verkar för
att på sikt få den bästa preventiva effekten och
för att bibehålla lojaliteten mot skattesystemet.
Undersökningar tyder på att inställningen till att
arbeta svart är mera tolerant bland yngre perso-

ner än bland äldre. En intensifiering av kontrol-
len mot svartarbeten ligger väl i linje med reger-
ingens övriga satsningar för att motverka
svartarbeten.

Riksskatteverket har nyligen i en rapport
(RSV Rapport 2001:1) uppmärksammat hur
skattebetalare genom att utnyttja luckor i skat-
tekontrollen försöker få igenom avdrag som de
inte har rätt till. Riksskatteverket har utvärderat
möjligheten till avdrag för övriga kostnader un-
der inkomstslaget tjänst, hur skattebetalarna be-
ter sig och hur framgångsrikt skatteförvaltning-
en kontrollerar. Undersökningen tyder på att det
är framförallt de yngre som är mest benägna att
testa gränserna för vad som går att hänföra till
begreppet ”övriga kostnader”. Det är därför av
stor vikt att kontrollnivån inte fortsätter sjunka
och att den preventiva effekten upprätthålls.

Kapitalskatteområdet är ett annat område där
satsningar behöver göras bland annat med in-
riktning på internationella transaktioner. Kon-
trollen av kapitalvinster vid avyttring av fastighe-
ter samt av delägarrätter och fordringsrätter
behöver också intensifieras.

Även på mervärdesskatteområdet är ökningen
av internationella transaktioner märkbar och där
behövs ytterligare kontrollinsatser. Inom EU-
arbetet ges uttryck för en allmän oro hos med-
lemsstaterna över de angrepp som systemen för
indirekta skatter är utsatta för. Den så kallade
karusellhandeln inom EU är ett exempel på det-
ta.

Regeringen har tidigare konstaterat att det
krävs resurstillskott till skatteförvaltningen för
att upprätthålla kontrollintensiteten på önskvärd
nivå och för att skapa ett visst utrymme för sär-
skilda satsningar när läget så kräver. De resurser
som har tillförts skatteförvaltningen har bidragit
till att förbättra situationen. Utöver allmänna re-
surstillskott har RSV under de senaste åren
erhållit 15,5 miljoner kronor inom ramen för re-
geringens särskilda kontrollsatsning (Kontroll-
projektet). För år 2002 tillförs nu ytterligare
resurser i syfte att återställa skattekontrollen till
1997 års nivå.

7.3 Skatteåtgärder för sjöfarten

I december 2000 överlämnade en arbetsgrupp i
Regeringskansliet en rapport om den svenska
sjöfartspolitiken till regeringen. Rapporten har

143

PROP. 2000/01:100

remissbehandlats och en hearing om förslagen
har anordnats.

I rapporten föreslås att stödet till den svenska
internationella sjöfarten utformas på ett annat
sätt än tidigare. För det första att stödet skall hö-
jas så att det svarar mot skatteavdrag och arbets-
givaravgifter på sjömännens löner. För det andra
att stödet utvidgas till svensk internationell färje-
trafik. Slutligen föreslås att stödet krediteras ar-
betsgivarens skattekonto så att likviditeten i fö-
retaget blir mindre belastad och att stödet blir
effektivare och lättare att administrera.

Förslagen bereds för närvarande inom Reger-
ingskansliet. Regeringen avser att lämna ett för-
slag till nytt sjöfartsstöd som har sin utgångs-
punkt i rapportens förslag. Stödet bör införas så
snart som möjligt, dock senast den 1 januari
2002.

7.4 Yrkesfiskaravdrag

I budgetpropositionen (prop. 2000/01:1 s.236)
redovisade regeringen sin avsikt att senare under
hösten införa ett särskilt s.k. yrkesfiskaravdrag
för att förbättra yrkesfiskets konkurrenssitua-
tion. En offentligfinansiell ram om 20 miljoner
kronor avsattes för ändamålet. Vidare angavs att
ett yrkesfiskaravdrag utöver lagrådsgranskning
kräver godkännande av EU-kommissionen en-
ligt statsstödsreglerna. Inom Regeringskansliet
har tagits fram ett förslag till s.k. yrkesfiskarav-
drag som regeringen avser att lägga fram i år un-
der förutsättning att EU-kommissionen god-
känner förslaget.

144

Tilläggsbudget

PROP. 2000/01:100

8 Tilläggsbudget

8.1 Förslag till tilläggsbudget till
statsbudgeten för 2001

Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen
för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en
ny beräkning av statsinkomster samt ändra och
anvisa nya anslag. De förändringar av gällande
statsbudget som nu kan överblickas och andra
frågor som regeringen anser bör tas upp, redovi-
sas i det följande.

Anslagsförändringarna i detta förslag till
tilläggsbudget innebär att anvisade medel ökar
med 2 456 miljoner kronor netto. De föreslagna
ökningarna av anslagen uppgår till 5 791 miljoner
kronor och de föreslagna minskningarna uppgår
till 3 335 miljoner kronor.

Efter de föreslagna åtgärderna uppgår budge-
teringsmarginalen till 3,2 miljarder kronor för år
2001.

Finansiering av investeringar och rörelsekapital

■»oX""'tWSSSSÄ:¥S'•»&WÄWSswSÄWSfJ"•'-•■¥-'XX'X'SS'X'SS:¥SS»¥S

Regeringens förslag: Regeringen får för budget-
året 2001 besluta om krediter för myndigheters
räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett belopp
av 16 900 000 000 kronor.

Regeringen får vidare för budgetåret 2001 be-
sluta om lån i Riksgäldskontoret för investering-
ar i anläggningstillgångar som används i statens
verksamhet intill ett belopp av 20 300 000 000
kronor.

Bakgrund: Enligt lagen (1996:1059) om stats-
budgeten fastställer riksdagen årligen en kredit-
ram inom vilken regeringen får besluta att rörel-
sekapital i statens verksamhet skall finansieras

med krediter i Riksgäldskontoret (21 §). Vidare
fastställer riksdagen årligen en total låneram i
Riksgäldskontoret för investeringar som används
i statens verksamhet (20 §).

Skälen för regeringens förslag: För att till-
godose statliga myndigheters behov av rörelse-
kapital föreslås att den totala kreditramen höjs
med 2 300 000 000 kronor. Höjningen är bl.a. en
följd av att Premiepensionsmyndighetens (PPM)
behov av rörelsekapital tidigare finansierats med
lån avseende anläggningstillgångar. PPM skall på
sikt bli helt avgiftsfinansierat. Under uppbygg-
nadsskedet finansieras dock myndigheten ge-
nom krediter och lån i Riksgäldskontoret.

Den totala låneramen för investeringar i an-
läggningstillgångar föreslås sänkas med 600 mil-
joner kronor jämfört med den av riksdagen för
2001 fastställda låneramen. Förslaget om mins-
kad låneram är föranledd av att PPM:s rörelseka-
pital i stället skall tillgodoses från ramen för rän-
tekontokrediter. Att den föreslagna minskning-
en av låneramen för investeringar inte blir större
är en följd av att en renodling av vissa andra
myndigheters krediter också bör genomföras i
sammanhanget.

8.1.1 Utgiftsområde 1
Rikets styrelse

27:2 Presstöd

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 539 029 000
kronor.

147

PROP. 2000/01:100

Regeringens förslag: Reglerna för presstöd ändras
så att stödbeloppen för driftsstödet höjs med 12
procent och örestalen för distributionsstödet
med 5 procent fr.o.m. den 1 januari 2001. Höj-
ningarna motsvarar ca 48 miljoner kronor och
finansieras inom ramen för anslaget 27:2 Press-
stöd.

Skälen för regeringens förslag: Efter en över-
syn avseende dagspressens ekonomiska situation
gör regeringen bedömningen att det behövs
ökade statliga insatser för att bibehålla mångfal-
den på dagstidningsmarknaden. Utan ökat stat-
ligt stöd föreligger en risk för att många tidning-
ar tvingas lägga ner eller minska utgivningen
under de närmaste åren. Därför föreslås en gene-
rell höjning a.v driftsstödet med 12 procent fr.o.m.
den 1 januari 2001. Tillsammans med den höj-
ning av driftsstödet med 3 procent fr.o.m. 2001
som riksdagen redan beslutat om (prop.
2000/01:1, bet. 2000/01:KUl, rskr. 2000/01:65)
kan en ytterligare höjning bidra till att lösa
många andratidningars akuta ekonomiska pro-
blem. En höjning av stödet bör dessutom kunna
bidra till att skapa förutsättningar för en förbätt-
rad ekonomisk situation för dessa tidningar även
på längre sikt. Höjningen sker genom att stödbe-
loppen höjs med 12 procent.

Samdistributionen bidrar till en effektiv dis-
tribution och en bred spridning av dagstidningar.
Nivån på distributionsstödet har trots ökade
kostnader för distributionen varit oförändrad
sedan 1997 då örestalen för stödet skrevs upp
med 6 procent. Distributionsstödets andel av de
totala distributionskostnaderna har minskat un-
der en följd av år. Om distributionsstödets andel
av de totala distributionskostnaderna minskar
ytterligare uppstår en risk för att stora tidnings-
företag väljer att avstå från distributionsstödet.
De kan då överge den s.k. likaprisprincipen och
ta ut ett högre pris av de mindre tidningarna för
distributionen. Mot denna bakgrund föreslås en
höjning av distributionsstödet med 5 procent
fr.o.m. den 1 janauri 2001. Höjningen sker ge-
nom att örestalen för stödet skrivs upp med 5
procent.

Med utgångspunkt från ett oförändrat antal
stödberättigade tidningar beräknas utgifterna för
presstödet öka med ca 48 miljoner kronor under
2001, varav höjningen av driftsstödet motsvarar
ca 44 miljoner kronor och höjningen av distribu-
tionsstödet motsvarar ca 4 miljoner kronor. De

ökade utgifterna ryms inom det av riksdagen för
2001 anvisade anslaget.

45:1 Sametinget

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 14 703 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 45:1 Sametinget
ökas med 1 600 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget 44:4 Stöd till jordbrukets ra-
tionalisering m.m. under utgiftsområde 23 Jord-
och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
minskas.

Skälen för regeringens förslag: Sametinget har
under perioden 1996-1999 varit ansvarigt för ge-
nomförandet av de samiska utvecklingspro-
grammen inom MAL 6, Interreg Nordkalotten
och Nordens Gröna Bälte. Den nya programpe-
rioden 2001-2006 har inletts och behovet av yt-
terligare anslagsmedel är större än tidigare då
bl.a. andelen tekniskt stöd i vissa fall blir lägre
och kostnaderna också blir högre på grund av
start och organisering. För att programmen skall
kunna genomföras bör anslaget 45:1 Sametinget
ökas med 1 600 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget 44:4 Stöd till jordbrukets ra-
tionalisering m.m. inom utgiftsområde 23 Jord-
och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
minskas.

46:1 Allmänna val

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 25 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 46:1 Allmänna val
ökas med 1 400 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget 3:2 Skattemyndigheterna un-
der utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och upp-
börd minskas.

Skälen för regeringens förslag: Från och med
den 1 juli 2001 överförs ansvaret för drift och
förvaltning av det FT-stöd som avses användas
vid valen från och med 2002 från Riksskattever-
ket till den nyinrättade Valmyndigheten. Kost-
naderna för driften och förvaltningen av detta

148

PROP. 2000/01:100

IT-stöd har hittills belastat anslaget 3:2 Skatte-
myndigheterna under utgiftsområde 3 Skatteför-
valtning och uppbörd. Den särskilde utredare
som fått i uppdrag att förbereda och genomföra
bildandet av den nya myndigheten (dir. 2001:4)
har föreslagit att kostnaderna för driften och
förvaltningen av IT-stödet som används vid va-
len i fortsättningen i stället skall belasta anslaget
46:1 Allmänna val. Regeringen föreslår att ansla-
get 46:1 Allmänna val ökas med 1 400 000 kro-
nor. Finansieringen sker genom att anslaget 3:2
Skattemyndigheterna under utgiftsområde 3 Skat-
teförvaltning och uppbörd minskas med motsva-
rande belopp.

46:5 Valmyndigheten

Något anslag för detta ändamål finns inte upp-
fört i statsbudgeten för innevarande år.

Regeringens förslag: Ett nytt ramanslag 46:5
Valmyndigheten anvisas med 3 450 000 kronor.
Finansieringen sker genom att det under utgifts-
område 3 Skatteförvaltning och uppbörd upp-
förda anslaget 3:1 Riksskatteverket minskas.

Skälen för regeringens förslag: En särskild ut-
redare har utrett frågan om att flytta funktionen
som central valmyndighet från Riksskatteverket
till en annan myndighet. Utredaren har i denna
fråga föreslagit att en ny myndighet inrättas. Re-
geringen avser att inrätta en ny Valmyndighet
den 1 juli 2001. Valmyndigheten skall ha formen
av en nämndmyndighet och vara central valmyn-
dighet enligt vallagen (1997:157). Regeringen har
tillsatt en särskild utredare för att förbereda och
genomföra bildandet av den nya myndigheten.

För Valmyndighetens verksamhet bör ett nytt
ramanslag 46:5 Valmyndigheten uppföras under
utgiftsområde 1 Rikets styrelse. Medlen avser
myndighetens förvaltningskostnader. Regering-
en föreslår därför att ett nytt anslag uppförs på
statsbudgeten för detta ändamål och att
3 450 000 kronor anvisas för 2001. Finansiering
sker genom att det under utgiftsområde 3 Skat-
teförvaltning och uppbörd uppförda anslaget 3:1
Riksskatteverket minskas med motsvarande be-
lopp.

90:5 Regeringskansliet m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 3 269 649 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 90:5 Regeringskans-
liet m.m. ökas med 22 600 000 kronor. Finansie-
ring sker genom att anslag under utgiftsområde
5 Utrikesförvaltning och internationell samver-
kan och utgiftsområde 6 Totalförsvar minskas.

Skälen för regeringens förslag: Utökade be-
manningskrav för Försvarsdepartementet utom-
lands har lett till större utgifter än vad regeringen
tidigare beräknat. Regeringen anser därför att
22 600 000 kronor behöver tillföras anslaget 90:5
Regeringskansliet m.m.

Finansiering sker genom att anslag inom ut-
giftsområde 5 Utrikesförvaltning och interna-
tionell samverkan och utgiftsområde 6 Totalför-
svar minskas med sammantaget motsvarande
belopp.

8.1.2 Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning

1:6 Statistiska centralbyrån

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 376 303 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 1:6 Statistiska cen-
tralbyrån ökas med 3 700 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Statistiska cen-
tralbyrån (SCB) ansvarar för äktenskapsregist-
ret. Kostnaderna för verksamheten finansieras
genom att de sökande betalar avgifter hos tings-
rätterna som dessa redovisar mot en inkomstti-
tel. Riksskatteverket har därefter från inkomstti-
tel överfört medel till SCB motsvarande
kostnaderna för verksamheten. Riksrevisions-
verket har påpekat att detta förfarande kan sakna
författningsstöd. Regeringen föreslår att SCB:s
anslag istället tillförs medel motsvarande ett ge-
nomsnitt av de senaste årens kostnader för drif-
ten av äktenskapsregistret. Anslaget 1:6 Statistis-
ka centralbyrån bör av detta skäl ökas med
3 700 000 kronor.

149

PROP. 2000/01:100

2:2 Finansinspektionen

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 130 186 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 2:2 Finansinspek-
tionen ökas med 6 300 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget 2:4 Riksgäldskontoret:
Förvaltningskostnader minskas med 2 300 000
kronor och genom att anslaget 2:7 Avgift för
statshypotekskassans grundfond minskas med
4 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: International
Organization of Securities Commissions (IOS-
CO) arrangerar sitt årsmötet under 2001 i
Stockholm. I IOSCO ingår ett stort antal till-
synsmyndigheter, flera börser och marknads-
platser som anslutna medlemmar. Värdepappers-
företag och branschorganisationer ingår som
observatörer. Årsmötet förväntas samla ca 800
deltagare från närmare 100 länder. Finansinspek-
tionen skall stå som värd för årsmötet i samarbe-
te med OM Stockholmsbörsen. IOSCO:s års-
möte kommer nu liksom tidigare att finansierats
via deltagaravgifter, statsbidrag och några utvalda
sponsorer. Konferensen i Stockholm beräknas
totalt kosta ca 15 - 17 miljoner kronor och
genomförs och redovisas helt avskild från in-
spektionens övriga löpande verksamhet.

Finansinspektionen har på regeringens upp-
drag utrett förutsättningarna för att införa ett
internt graderingssystem för stabiliteten i de fi-
nansiella instituten efter ett antal kriterier. Sy-
stemet syftar till att vidareutveckla det nuvaran-
de systemet avseende tillsyn för de väsentliga
instituten och resultera i en årlig samlad riskbe-
dömning. Det interna graderingssystemet utgör
också ett steg till att anpassa tillsynen till de öka-
de insatserna som de nya planerade reglerna för
kapitaltäckning förutsätter. Finansutskottet har i
betänkande 2000/0 l:FiU2 Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning, också
berört frågan om det interna graderingssystemet
(rskr. 2000/01:123). Finansieringsåtgärderna har
ingen inverkan på den verksamhet som bedrivs
inom ramen för anslaget 2:4 Riksgäldskontoret:
Förvaltningskostnader och anslaget 2:7 Avgift för
statshypotekskassans grundfond.

2:9 Bidrag till kapitalet i Europeiska
utvecklingsbanken

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 60 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 2:9 Bidrag till kapi-
talet i Europeiska utvecklingsbanken får även an-
vändas för årlig medlemsavgift till Europarådets
utvecklingsbank.

Skälen för regeringens förslag: Uppgiften för
att finansiera medlemsavgiften till Europarådets
utvecklingsbank har förts från det under utgifts-
område 5 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan uppförda anslaget 5:4 Bidrag till vissa
internationella organisationer till utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning. Den år-
liga medlemsavgiften till Europarådets utveck-
lingsbank på 36 526 euro är för liten för att mo-
tivera ett eget anslag. Närmaste anslagsändamål
är 2:9 Bidrag till kapitalet i Europeiska utveck-
lingsbanken, där ett ekonomiskt utrymme finns
som medger betalning av denna medlemsavgift.
Finansieringsåtgärden påverkar inte möjligheten
att medverka till kapitalhöjningen i EBRD.

Ägande av Vasallen AB

Regeringens förslag: Regeringen övertar aktierna i
Vasallen AB genom utdelning eller annat förfa-
rande.

Bakgrund: Riksdagens godkände regeringens
förslag (prop. 1996/97:4, bet. 1996/97:FöUl,
rskr. 1996/97:109) att vissa organisationsenheter
inom Försvarsmakten skulle läggas ner före den
1 januari 1999 och att alla awecklingsåtgärder
skall vara genomförda före den 1 januari 2000.
Enligt regeringens förslag skulle genomförandet
av avvecklingen påbörjas direkt efter riksdagens
beslut och slutföras så snabbt som möjligt. Re-
geringen avsåg att lämna närmare anvisningar om
genomförandet till Försvarsmakten. Ett antal
organisationsenheter skulle läggas ner enligt
riksdagsbeslutet.

I 1997 års ekonomiska vårpropositionen
(prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:I;iU20, rskr.
1996/97:284) redogjorde regeringen för att ett
aktiebolag skulle bildas för att utveckla försvars-

150

PROP. 2000/01:100

fastigheter som skulle avvecklas genom 1996 år
försvarsbeslut. För att utveckla och förädla före
detta försvarsfastigheter för ny användning och
för att slutligen sälja fastigheterna på kommersi-
ella villkor bildades fastighetsbolaget Vasallen
AB i september 1997. Det nybildade bolaget blev
då ett dotterbolag till Civitas Holding AB, tidi-
gare Vasakronan Holding AB. Från starten för-
värvade Vasallen AB ett antal fastigheter i olika
kommuner från Fortifikationsverket.

För att säkerställa den finansiella uthålligheten
i bolaget ansåg regeringen att det då var en fördel
att inordna bolaget i en större fastighetskoncern
som dessutom har kompetens och erfarenhet av
liknande utvecklingsprojekt.

Skälen för regeringen förslag: Vasallen AB
har efter det senaste försvarsbeslutet år 2000 för-
värvat ytterligare fastigheter från staten genom
Fortifikationsverket.

Regeringen avser nu att skilja ut dotterbolaget
Vasallen AB ur Civitaskoncernen. Bolaget före-
slås tills vidare ägas direkt av staten. Den finansi-
ella säkerheten och kompetensen finns numera i
Vasallen AB. Ett direktägande av aktierna i Va-
sallen AB innebär vidare att bolaget följs på nära
håll och täta dialoger kan genomföras mellan
ägare och bolag. Avskiljandet av Vasallen AB
skall också ses som ytterligare ett led i en renod-
ling av Civitaskoncernens fastighetsbestånd.

Mot denna bakgrund föreslås att regeringen,
genom utdelning eller på annat sätt får överta ak-
tierna i Vasallen AB.

Avveckling av Brisingen Holding AB

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
avveckla Brisingen Holding AB.

Bakgrund: Genom Finansdepartementet köpte
Staten den 10 juli 1997 ett vilande bolag, Secu-
rum Lagerbolag 19 AB från Securum Aktier AB.
Bolaget namnändrades till Brisingen Holding
AB. Köpeskilling var 50 000 kronor och utgiften
belastade anslaget B6 Värdering av aktier i Vär-
depapperscentralen AB (prop. 1996/97:150, bet.
1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284). Bolaget för-
värvades i syfte att kunna utnyttjas vid vissa in-
frastruktuella åtgärder.

Skälen för regeringens förslag: Det har nu
visat sig att det fortfarande vilande bolaget Bri-
singen Holding AB inte behövs för några infra-

struktuella åtgärder och att staten i övrigt inte
heller har behov av att äga bolaget. Bolaget har
heller inte efter förvärvet haft någon verksamhet
eller några anställda.

Regeringen föreslås därför bemyndigas att av-
veckla bolaget. Inkomster från avvecklingen skall
redovisas mot inkomsttitel 3312 Övriga inkoms-
ter av försåld egendom.

8.1.3 Utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd

3:1 Riksskatteverket

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 442 682 000
kronor.

tsssssssssssmsssssssss

Anslaget 3:1 Riksskatteverket

Regeringens förslag

minskas med 3 450 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget 3:1
Riksskatteverket minskas med 3 450 00 kronor
för att finansiera det under utgiftsområde 1 Ri-
kets styrelse upptagna anslaget 46:5 Valmyndig-
heten.

3:2 Skattemyndigheterna

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 4 593 878 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 3:2 Skattemyndighe-
terna ökas med 750 000 kronor. Finansiering
sker genom att det under utgiftsområde 17 Kul-
tur, medier, trossamfund och fritid uppförda an-
slaget 28:38 Stöd till trossamfund minskas. Vidare
skall anslaget 3:2 Skattemyndigheterna minska för
att finansiera ökningen av det under utgiftsom-
råde 1 Rikets styrelse uppförda anslaget 46:1 All-
männa val.

Skälen för regeringens förslag: Skattemyndig-
heterna skall kompenseras för administrations-
kostnaderna för uttag av avgifter till registrerade
trossamfund (prop. 1998/99:124 avsnitten 4.5.1
och 7.1). Förberedelsekostnaderna har beräknats
till 75 000 kronor per samfund. Kostnaderna i
övrigt kan beräknas till 21 kronor per person.
Regeringen har beslutat om uppbördshjälp för

151

PKOP. 2000/01: I 00

sju trossamfund. Enligt uppgift från Riksskatte-
verket kommer skattemyndigheterna att 2001
svara för uppbörden avseende 77 363 personer.
Kostnaderna härför beräknas till 2 150 000 kro-
nor. Regeringen föreslår därför att anslaget 3:2
Skattemyndigheterna ökas med 2 150 000 kronor.
Finansiering sker genom att det under utgifts-
område 17 Kultur, medier, trossamfund och fri-
tid uppförda anslaget 28:38 Stöd till trossamfund
minskas med motsvarande belopp. Vidare skall
anslaget 3:2 Skattemyndigheterna minskas med
1 400 000 kronor för att finansiera ökningen av
det under utgiftsområde 1 Rikets styrelse upp-
förda anslaget 46:1 Allmänna val.

Skälen för regeringens förslag: Kostnader för
författningsreglerade personskador inom krimi-
nalvården har hittills finansierats genom att det
under utgiftsområde 14 Arbetsliv upptagna an-
slaget 1:2 Statliga tjänstepensioner m.m. belastats.
Från och med i år tillämpas en premiebaserad
försäkringsteknisk lösning i Kammarkollegiets
regi. I och med detta föreslås att anslaget 1:2
Statliga tjänstepensioner m.m. minskas och ansla-
get 4:6 Kriminalvården ökas. Överföringsbelop-
pet motsvarar ett genomsnitt av kostnaderna för
intagna m.fl. enligt lagen 1977:266 om statlig er-
sättning vid ideell skada m.m. under de tre senas-
te åren. Anslaget 4:6 Kriminalvården bör av det-
ta skäl ökas med 3 000 000 kronor.

8.1.4 Utgiftsområde 4

Rättsväsendet

4:10 Brottsoffermyndigheten

4:1 Polisorganisationen

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 12 298 318 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 4:1 Polisorganisa-
tionen ökas med 770 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Polisens eko-
nomiska situation är fortsatt bekymmersam. Vid
ingången av 2001 hade polisen utnyttjat en an-
slagskredit på 304 miljoner kronor. I år beräknas
förbrukningen överstiga anslaget med 406 miljo-
ner kronor. Det leder till ett underskott på drygt
700 miljoner kronor vid årets slut. Polisen måste
fortsätta att arbeta aktivt för att effektivisera re-
sursanvändningen. För att inte äventyra verk-
samheten är dock ett resurstillskott för inneva-
rande år nödvändigt. Regeringen föreslår därför
att anslaget tillförs 770 000 000 kronor.

4:6 Kriminalvården

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 16 852 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 4:10 Brottsoffer-
myndigheten ökas med 3 000 000 kronor. Finan-
siering sker genom att anslaget 4:11 Ersättning
för skador på grund av brott minskas med
3 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I regeringens
proposition Stöd till brottsoffer (prop.
2000/01:79) föreslås ett flertal åtgärder som syf-
tar till att förbättra omhändertagandet av och
stödet till brottsoffer. Förutom författningsänd-
ringar föreslås ett antal myndighetsgemensamma
uppdrag. Brottsoffermyndigheten har en central
roll i flera av dessa uppdrag, särskilt vad gäller
uppdragen rörande utbildning om brottsoffer-
frågor och vittnesstödsverksamhet vid landets
tingsrätter. Anslaget bör därför tillföras
3 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget 4:11 Ersättning för skador på grund av
brott minskas med motsvarande belopp.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 4 148 078 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 4:6 Kriminalvår-
den ökas med 3 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget 1:2 Statliga tjänstepensio-
ner m.m. under utgiftsområde 14 Arbetsliv
minskas.

152

PROP. 2000/01:100

8.1.5 Utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell
samverkan

5.1 Utrikesförvaltningen

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 816 068 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 5:1 Utrikesförvalt-
ningen ökas med 11 400 000 kronor.

Finansieringen sker genom att avgifter tillförs
inkomsttitel.

Skälen för regeringens förslag: Den nya och
processinriktade organisationen för hantering av
utlänningsärenden, som infördes under 1999, in-
nebär att en större del av tillstånds- och ärende-
hantering koncentrerats till svenska utlands-
myndigheter. Avsikten är att de skall arbeta
direkt mot Migrationsverket i Norrköping. För
detta ändamål har ett omfattande IT-stöd ut-
vecklats. På grund av tekniska svårigheter under
utvecklingsarbetet samt ökade tekniska krav när
det gäller säkerhet och snabbhet i dataförbindel-
serna för att undvika långdragna tillståndspro-
cesser, har projektkostnaderna ökat för såväl ut-
rikesförvaltningen som Migrationsverket jämfört
med vad som tidigare planerats. Regeringen an-
ser därför att ytterligare 14 000 000 kronor be-
höver tillföras utrikesförvaltningen.

Finansieringen av det ökade anslaget till utri-
kesförvaltningen sker genom att avgifter, som
kommer att tas ut för ansökningar om uppe-
hålls- och arbetstillstånd vid utlandsmyndighe-
terna, som beräknas uppgå till 14 000 000 kro-
nor, tillförs en inkomsttitel.

Anslaget ska samtidigt minskas med 2 600 000
kronor till följd av ändrat kostnadsansvar för
försvarsattachéers kanslilokaler.

Ansökningsavgifter för uppehålls- och
arbetstillstånd

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
meddela föreskrifter om avgifter för ansökan om
uppehålls- och arbetstillstånd som görs av andra
än personer som i Sverige söker uppehållstill-
stånd hos Migrationsverket på grund av skydds-
behov eller anhöriga som söker uppehållstill-
stånd på grund av familjeanknytning till personer

som fått uppehållstillstånd enligt 3 kap. utlän-
ningslagen eller på grund av humanitära skäl.
Undantag görs också för personer som omfattas
av EES-avtalet eller andra internationella över-
enskommelser samt för personer som tas ut på
den s.k. flyktingkvoten för vidarebosättning i
Sverige.

Avgifterna skall redovisas mot inkomsttitel
2511.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 1 kap. 4 §
utlänningslagen (1989:529) skall en utlänning
som vistas i Sverige mer än tre månader ha uppe-
hållstillstånd, om inte utlänningen är medborga-
re i Danmark, Finland, Island eller Norge. En
utlänning skall i princip också ha tillstånd för att
arbeta i Sverige på grund av anställning här eller
utomlands (1 kap. 5 § utlänningslagen). En ut-
länning som vill ha uppehålls- eller arbetstill-
stånd i Sverige skall normalt ha utverkat ett så-
dant tillstånd före inresan i landet (2 kap. 5 och
6§§ utlänningslagen). En rad undantag finns från
denna huvudregel. Exempelvis gäller den inte för
personer som beviljas tillstånd såsom skyddsbe-
hövande. Inte heller gäller huvudregeln för per-
soner som omfattas av EES-avtalet. En ansökan
om uppehållstillstånd skall enligt 3 kap. 7 § ut-
länningsförordningen (1989:547) ges in till en
svensk beskickning eller ett svenskt konsulat i
sökandens hemland. En ansökan av en utlänning
som vistas i Sverige ges in till Migrationsverket.
Detsamma gäller en ansökan om arbetstillstånd,
som dessutom kan ges in till länsarbetsnämnden
i det län där utlänningen huvudsakligen vistas (4
kap. 10 § utlänningsförordningen).

I 7 kap. utlänningsförordningen regleras i vil-
ka fall avgifter tas ut i ärenden enligt den förord-
ningen. Av 7 a § framgår att avgift tas ut för ut-
färdande av främlingspass, förlängning av giltig-
hetstiden för främlingspass samt beviljande av
nödfallsvisering och sjömansvisering. I fråga om
ansökningsavgiftens storlek gäller 9-14 §§ av-
giftsförordningen (1992:191). Utlandsmyndig-
heterna tar ut ansökningsavgifter och andra av-
gifter i vissa fall enligt förordningen (1997:691)
om avgifter vid utlandsmyndigheterna. I dag tas
avgifter ut för olika ärenden, t.ex för ansökning-
ar om skilda typer av viseringar och pass. För
närvarande finns inte någon möjlighet att ta ut
avgifter för ansökningar om uppehålls- och ar-
betstillstånd. Även hanteringen av dessa till-
ståndstyper medför dock kostnader. I princip

153

PROP. 2000/01:100

saknas skäl att behandla denna typ av ärenden
annorlunda i avgiftshänseende.

Som jämförelse kan framhållas situationen i
några andra länder. Finland, Danmark, Österrike
och Nederländerna, som också har ett system
med ansökningar om uppehålls- och arbetstill-
stånd vid en utlandsmyndighet, tar ut avgifter
för dessa tillstånd. Norge ser för närvarande över
sitt system för avgifter i detta hänseende.

Enligt regeringens uppfattning bör avgifter
kunna tas ut även för uppehålls- och arbetstill-
stånd. Vissa undantag från möjligheten att ta ut
avgifter måste dock finnas för t.ex. personer i
särskilt utsatta situationer. Detta gäller framför
allt personer som i Sverige söker asyl eller skydd,
hos Migrationsverket, enligt 3 kap. utlänningsla-
gen och personer som tas ut på den sk. flykting-
kvoten för vidarebosättning i Sverige. Vidare
skall undantag göras för utlänningar som söker
uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning
till en utlänning som beviljats uppehållstillstånd
med stöd av 3 kap. utlänningslagen eller på
grund av humanitära skäl. Vad gäller medborgare
och anhöriga till medborgare i ett land som ingår
i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES) måste dessa undantas enligt EG-rätten.
Utlänningar som omfattas av de s.k. Europa-
avtalen bör också undantas. Detsamma bör gälla
personer som omfattas av avtalet mellan Europe-
iska gemenskapen och dess medlemsstater å ena
sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet
för personer. Avtalet har undertecknats men
ännu inte trätt i kraft. De föreslagna avgifterna
för ansökan för uppehålls- och arbetstillstånd är
offentligrättsliga avgifter, varför riksdagens be-
myndigande skall inhämtas. Regeringen föreslår
därför att riksdagen med stöd av 8 kap. 9 § andra
stycket regeringsformen bemyndigar regeringen
att meddela föreskrifter om ansökningsavgifter
för arbets- och uppehållstillstånd.

Avgifterna skall redovisas mot inkomsttitel
2511.

8.1.6 Utgiftsområde 6
Totalförsvar

6:1 Förbandsverksamhet och beredskap m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 18 266 092 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 6:1 Förbandsverk-
samhet och beredskap m.m. ökas med 703 700 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget 6:3
Materiel, anläggningar samt forskning och teknik-
utveckling minskas.

Skälen för regeringens förslag: Under 2000
uppstod en obalans i Försvarsmaktens ekonomi
och fördelningen av utgifter för verksamhet mel-
lan anslagen 6:1 Förbandsverksamhet och bered-
skap m.m. och 6:3 Materiel, anläggningar samt
forskning och teknikutveckling. Utgifterna på an-
slaget 6:1 Förbandsverksamhet och beredskap
m.m. blev mer än 700 000 000 kronor högre än
vad som hade planerats. Regeringen anser att
703 700 000 kronor bör tillföras anslaget 6:1
Förbandsverksamhet och beredskap m.m. för att
skapa förutsättningar för att verksamheten skall
kunna genomföras enligt den planerade inrikt-
ningen. Finansiering sker genom att anslaget 6:3
Materiel, anläggningar samt forskning och teknik-
utveckling minskas.

Riksrevisionsverket har i sin revisionsrapport
bekräftat regeringens uppfattning att det finns
allvarliga brister i Försvarsmaktens styrning och
uppföljning av förbandsverksamheten. Reger-
ingen följer noggrant utvecklingen för ovan
nämnda anslag, särskilt utvecklingen inom för-
bandsverksamheten och värnpliktsutbildningen,
och avser vid behov att återkomma till riksdagen
i samband med budgetpropositionen för 2002
med eventuell ytterligare överföring av medel
mellan anslagen 6:3 och 6:1.

Den föreslagna ökningen av anslaget 6:1 För-
bandsverksamhet och beredskap m.m. utgör för
överskådlighetens skull en nettoförändring som
motiveras av några olika förändringar. Utöver
den stora överföringen från anslaget 6:3 Materiel,
anläggningar samt forskning och teknikutveckling
ligger bakom denna förändring också en överfö-
ring från anslaget 1:2 Statliga tjänstepensioner
m.m. under utgiftsområde 14 Arbetsliv till följd
av ändrat kostnadsansvar för personskadeskydd.
Vidare ingår en överföring från anslaget 5:1 Ut-
rikesförvaltningen under utgiftsområde 5 Utri-
kesförvaltning och internationell samverkan mo-
tiverad av ändrat kostnadsansvar för
försvarsattachéers kanslilokaler. Slutligen finns
en beräkningsmässig överföring till anslaget 90:5
Regeringskansliet m.m. under utgiftsområde 1
Rikets styrelse för att finansiera ökade utgifter
utomlands för Försvarsdepartementet.

154

PROP. 2000/01:100

6:2 Fredsfrämjande truppinsatser

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 000 762 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 6:2 Fredsfrämjande
truppinsatser ökas med 81 000 000 kronor. Fi-
nansiering sker genom att anslaget 6:3 Materiel,
anläggningar samt forskning och teknikutveckling
minskas.

Skälen för regeringens förslag: Försvarsmakten
har beslutat att höja lönerna för anställda i ut-
landsstyrkan med 20 procent fr.o.m. den 1 janu-
ari 2001. Anslaget 6:2 Fredsfrämjande truppinsat-
ser behöver därför ökas med 81 000 000 kronor.

Finansiering sker genom att anslaget 6:3
Materiel, anläggningar samt forskning och teknik-
utveckling minskas.

6:3 Materiel, anläggningar samt forskning och
teknikutveckling

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 23 314 833 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 6:3 Materiel, an-
läggningar samt forskning och teknikutveckling
minskas med 787 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: På anslaget 6:3
Materiel, anläggningar samt forskning och teknik-
utveckling finns ett stort anslagssparande. Ansla-
get minskas för att finansiera utgiftsökningar på
andra anslag, främst inom utgiftsområdet.

6:4 Funktionen Civil ledning

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 488 507 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 6:4 Funktionen Ci-
vil ledning får användas även för Finansinspek-
tionens verksamhet med att förbättra skyddet
mot informationsoperationer hos de större fi-
nansiella företagen.

Skälen för regeringens förslag: Enligt budget-
propositionen för 2001 utgiftsområde 2 Sam-
hällsekonomi och finansförvaltning, anslaget 2:2
Finansinspektionen skall Överstyrelsen för civil
beredskap avsätta 1 000 000 kronor av anslaget
6:4 Funktionen Civil ledning för Finansinspek-
tionens verksamhet med att förbättra skyddet
mot informationsoperationer hos de större fi-
nansiella företagen. I regeringens beskrivning i
budgetpropositionen för 2001 av ändamålet med
anslaget 6:4 Funktionen Civil ledning framgår
inte detta, vilket det rätteligen borde ha gjort.
Regeringen föreslår därför nu att riksdagen god-
känner denna användning av anslaget.

7:1 Kustbevakningen

Riksdagen har för innevarande år godkänt en in-
vesteringsplan för Kustbevakningen.

Regeringens förslag: Förslag till ny investerings-
plan för Kustbevakningen för perioden 2001-
2004 godkänns.

Skälen för regeringens förslag: I Kustbevak-
ningens investeringsplan ingår köp av två kom-
binationsfartyg. I budgetpropositionen för 2001
beräknades ett av fartygen levereras under 2001
och ett under 2002. Av Kustbevakningens bud-
getunderlag för 2002 framgår att båda fartygen
kommer att levereras under 2001. En ny inve-
steringsplan bör därför godkännas.

1 Tabell 8.1 Investeringsplan                                  1

Miljoner kronor

Budget

Beräknat

Totalt

2001

2002

2003

2004

KBV 201-202

256

256

0

0

0

Flygplan

135

10

65

60

övriga
investeringar

110

34

21

28

27

Summa
investeringar

501

290

31

93

87

Lån

501

290

31

93

87

Summa
finansiering

501

290

31

93

87

155

PROP. 2000/01:100

7:4 Statens räddningsverk: Samhällets skydd
mot olyckor

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 555 449 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 7:4 Statens rädd-
ningsverk: Samhällets skydd mot olyckor minskas
med 1 700 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget 7:4
Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot
olyckor minskas med 1 700 000 kronor för att
finansiera det under utgiftsområde 1 Rikets sty-
relse upptagna anslaget 90:5 Regeringskansliet
m.m.

8.1.7 Utgiftsområde 7

Internationellt bistånd

8:1 Biståndsverksamhet

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett reservationsanslag på
13 603 884000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 8:1 Biståndsverk-
samhet minskas med 107 000 000 kronor. Det
innebär att avräkningen från biståndsramen för
flyktingkostnader ökar med 107 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Inströmningen
av asylsökanden har ökat betydligt, framförallt
för flyktingar från Kosovo och Bosnien. Pro-
gnosen har mot den bakgrunden reviderats upp
med 107 000 000 kronor och därigenom ökar av-
räkningarna från biståndsramen. Regeringen fö-
reslår att anslaget 8:1 Biståndsverksamhet mins-
kas med 107 000 000 kronor.

8.1.8 Utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar

10:3 Kommunersättningar vid
flyktingmottagande

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 2 238 565 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 10:3 Kommuner-
sättningar vid flyktingmottagande minskas med
200 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Aktuella pro-
gnoser visar att antalet personer som kommer att
tas emot av kommuner blir färre än vad som be-
räknats. Anslaget 10:3 Kommunersättningar för
flyktingmottagande kan därför minskas. Denna
minskning används för att finansiera ökningar på
andra anslag inom utgiftsområdet.

12:1 Migrationsverket

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 446 031 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 12:1 Migrationsver-
ket ökas med 27 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget 10:3 Kommunersättning-
ar vid flyktingmottagande minskas.

Skälen för regeringens förslag: Antalet asylsö-
kande under innevarande år kommer enligt aktu-
ella prognoser att överstiga tidigare gjorda be-
dömningar främst på grund av kriserna i
provinsen Kosovo i Förbundsrepubliken Jugo-
slavien och Bosnien-Hercegovina. För att inte
handläggningstiderna och de långa väntetiderna i
Migrationsverkets mottagningssystem ska öka
bör anslaget förstärkas. Därutöver har Migra-
tionsverket även ökade kostnader för uppbygg-
naden av ett IT-system för att hantera administ-
rativa rutiner rörande viseringar, asyl- och
migrationsärenden. Anslaget 12:1 Migrationsver-
ket behöver därför ökas med 27 000 000 kronor.

Finansiering sker genom att anslaget 10:3
Kommunersättningar vid flyktingmottagande
minskas.

12:2 Mottagande av asylsökande

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 039 335 000
kronor.

156

PROP. 2000/01:100

Regeringens förslag: Anslaget 12:2 Mottagande av
asylsökande ökas med 168 000 000 kronor. Fi-
nansiering sker genom att anslaget 10:3 Kom-
munersättningar vid flyktingmottagande minskas.

Skälen för regeringens förslag: Inströmningen
av asylsökande har ökat till följd av främst kri-
serna i provinsen Kosovo i Förbundsrepubliken
Jugoslavien och i Bosnien-Hercegovina. Sam-
mantaget har detta medfört att fler personer än
beräknat tas om hand i Migrationsverkets mot-
tagandesystem. Kostnaderna för mottagande av
asylsökande under innevarande år kommer att
överstiga anslagna medel. Anslaget 12:2 Motta-
gande av asylsökande behöver därför ökas med
168 000 000 kronor.

Finansiering sker genom att anslaget 10:3
Kommunersättningar vid flyktingmottagande
minskas.

12:4 Utlänningsnämnden

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 70 483 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 12:4 Utlännings-
nämnden ökas med 5 000 000 kronor. Finansie-
ring sker genom att anslaget 10:3 Kommuner-
sättningar vid flyktingmottagande minskas.

Skälen för regeringens förslag: Antalet asylsö-
kande under innevarande år kommer enligt aktu-
ella prognoser att överstiga tidigare gjorda be-
dömningar främst på grund av kriserna i
provinsen Kosovo i Förbundsrepubliken Jugo-
slavien och Bosnien-Hercegovina. Som en följd
av regeringens förslag att utöka Migrationsver-
kets förvaltningsanslag anser regeringen det även
motiverat att öka Utlänningsnämndens resurser
för att minska handläggningstiderna hos nämn-
den och därmed minskade väntetider i Migra-
tionsverkets mottagandesystem. Anslaget 12:4
Utlänningsnämnden bör därför öka med
5 000 000 kronor.

Finansiering sker genom att anslaget 10:3
Kommunersättningar vid flyktingmottagande
minskas.

12:7 Från EU-budgeten finansierade insatser för
asylsökande och flyktingar

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
slag-

Regeringens förslag: Ett nytt ramanslag 12:7 Frän
EU-budgeten finansierade insatser för asylsökande
och flyktingar förs upp i statsbudgeten. Anslaget
anvisas med 38 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: EU-
kommissionen har inrättat en europeisk flyk-
tingfond som skall underlätta för EU-länderna
att ta emot asylsökande och flyktingar. Medlen
skall användas för att utveckla mottagningssy-
stemet för asylsökande, för integrationsinsatser
och för att hjälpa personer att återvända eller
återvandra till sitt hemland. Målet för fonden är
att ge Europa en gemensam grund och en lik-
nande struktur för arbetet med asylsökande och
flyktingar. Fonden skall verka under fem år.

Anslagsbeloppet motsvarar EU:s finansiering
av projekten. Under 2001 beräknas svenska pro-
jekt erhålla 38 000 000 kronor i bidrag från den
europeiska flyktingfonden. Bidraget administre-
ras av Migrationsverket i samarbete med Integra-
tionsverket. Bidraget redovisas under inkomstti-
teln 6911 Övriga bidrag från EU.

8.1.9 Utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social
omsorg

14:3 Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 16 896 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 14:3 Bidrag till
Nordiska hälsovårdshögskolan ökas med
1 970 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget 13:5 Hälso- och sjukvårdens ansvars-
nämnd minskas med 1 570 000 kronor och an-
slaget 14:10 Alkoholsortimentsnämnden minskas
med 400 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Nordiska minis-
terrådet fastställer varje år en total ekonomisk
ram för Nordiska hälsovårdhögskolans (NHV)
verksamhet och en garantinivå för finansiering-

157

PROP. 2000/01:100

en. Utgifter för verksamheten inom garantinivån
fördelas mellan de nordiska länderna efter sam-
ma proportioner som gäller för den ordinarie
nordiska budgeten. NHV budget för 2001 fast-
ställdes dock först i november 2000. Dessutom
tillkom en utgift för Sverige på 3 500 000 kronor
avseende avräkning för 1999. I budgetproposi-
tionen för 2001 bedömde regeringen att medels-
behovet skulle kunna klaras genom att utnyttja
befintlig anslagskredit. Vid ingången av år 2001
har det dock visat sig att anslaget och anslags-
krediten inte räcker för att finansiera den i no-
vember 2000 uträknade avgiften för år 2001.

Regeringen kommer under våren att lägga
fram ett förslag till Nordiska ministerrådet om
ändrade finansieringsprinciper för NHV:s verk-
samhet för att möjliggöra en bättre prognostise-
ring av Sveriges andel av kostnaderna för NHV.
Med hänsyn till det nu gällande nordiska avtalet
för finansieringen av NHV:s verksamhet föreslår
regeringen att anslaget 14:3 Nordiska hälsovårds-
högskolan ökas med 1 970 000 kronor. Finansie-
ring sker genom att anslaget 14:10 Alkoholsorti-
mentsnämnden minskas med 400 000 kronor och
anslaget 13:5 Hälso- och sjukvårdens ansvars-
nämnd minskas med 1 570 000 kronor.

16:3 Statsbidrag till vårdartjänst m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 172 470 000
kronor. Vidare har regeringen ett bemyndigande
att ingå ekonomiska förpliktelser på högst
60 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
ifråga om ramanslaget 16:3 Statsbidrag till vår-
dartjänst m.m. under år 2001 besluta om ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 90 000 000
kronor efter 2001.

Skälen för regeringens förslag: Det nuvarande
bemyndigandet innebär att regeringen får ingå
ekonomiska förpliktelser som innebär utgifter på
högst 60 miljoner kronor efter 2001. Regeringen
föreslår att summan höjs med 30 miljoner kro-
nor till sammanlagt 90 miljoner kronor. Det nu-
varande bemyndigandet gäller den del av anslaget
som rör bidrag till omvårdnadsinsatser vid riks-
gymnasier för svårt rörelsehindrade ungdomar.
Höjningen gäller den del av anslaget som täcker

kostnader för vårdartjänst åt studerande med
funktionshinder vid folkhögskola. Till skillnad
från vad som hittills varit fallet kommer folkhög-
skolorna fr.o.m 2001 att lämna en bidragsansö-
kan som gäller ett helt läsår, höst- och vårtermin,
varför det finns behov av att höja bemyndigan-
deramen på anslaget.

17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom
äldrepolitiken

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
251 946 000 kronor. Något bemyndigande för
regeringen att ingå ekonomiska förpliktelser har
inte begärts.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
ifråga om ramanslaget 17:1 Stimulansbidrag och
åtgärder inom åldrepolitiken under år 2001 beslu-
ta om stöd till FoU center inom äldreområdet
som, inklusive tidigare gjorda åtaganden, innebär
utgifter på högst 60 000 000 kronor efter 2001.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har
tidigare inom ramen för den Nationella hand-
lingsplanen för äldrepolitiken beviljat stimulans-
bidrag till 15 regionala FoU-centra inom äldre-
område under åren 2000 till 2001. Regeringen
avser bevilja fortsatt stöd till uppbyggnad av re-
gionala FoU center även under perioden 2002-
2004 med sammanlagt 60 miljoner kronor i en-
lighet med vad som redovisas i budgetproposi-
tionen för 2001. Regeringen föreslår därför att
riksdagen medger att regeringen för anslaget
17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepoli-
tiken får besluta om bidrag som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 60 miljoner
kronor efter 2001.

8.1.10 Utgiftsområde 10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 38 425 000 000
kronor.

158

PROP. 2000/01:100

Regeringens förslag: Anslaget 19:1 Sjukpenning
och rehabilitering m.m. ökas med 3 000 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Sjukfrånvaron
fortsätter att öka vilket får till följd att utgifterna
för sjukpenning ökar även för 2001. De medel
som anvisades på statsbudgeten för 2001 har där-
för visat sig vara otillräckliga.

De prognoser som ligger till grund för reger-
ingens bedömning för år 2001 är dock osäkra
och kan komma att justeras under året. Reger-
ingen kommer att följa utvecklingen noga för att
göra bedömning av om den föreslagna ökningen
är tillräcklig.

Anslaget 19:1 Sjukpenning och rehabilitering
m.m. behöver nu ökas med 3 000 000 000 kro-
nor.

19:8 Allmänna försäkringskassor

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 5 049 296 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 19:8 Allmänna för-
säkringskassor ökas med 100 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: På grund av den
kraftigt ökade sjukfrånvaron under de senaste
åren har utgifterna för sjukpenning och även
kostnaderna för att handlägga och kontrollera
ärendena ökat. Regeringen framförde i budget-
propositionen för 2001 avsikten att vid behov
tillskjuta medel för administrationsändamål på
tilläggsbudget i samband med 2001 års ekono-
miska vårproposition. Regeringens bedömning
är nu att anslaget 19:8 Allmänna försäkringskas-
sor behöver ökas med 100 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Om så erfordras får kostna-
der på högst 30 000 000 kronor, som uppstår i
samband med lokaliseringen av Stockholms läns
allmänna försäkringskassas utlandskontors pen-
sionsenhet till Gotlands läns allmänna försäk-
ringskassa, finansieras med medel från folkpen-
sioneringsfonden.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har
beslutat den 29 mars 2001 att Stockholms läns
allmänna försäkringskassas utlandskontors pen-

sionsenhet skall omlokaliseras till Gotlands läns
allmänna försäkringskassa. Verksamheten vid
enheten skall fr.o.m. den 1 januari 2002 bedrivas
på Gotland. Regeringen har samtidigt beslutat
att 12 000 000 kronor skall belasta det under ut-
giftsområde 19 Regional utjämning och utveck-
ling upptagna anslaget 33:9 Utgifter för lokalise-
ring av statliga arbetstillfällen till vissa kommuner
för att täcka en del av de kostnader som uppstår i
samband med omlokaliseringen.

Folkpensioneringsfonden bildades i samband
med 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring
och regeringen beslutade 1983 att fonden skulle
avvecklas. Fonden finns emellertid kvar och för-
valtas sedan 1999 av Kammarkollegiet efter att
tidigare ha förvaltats av Riksförsäkringsverket.
Fonden utgör i dag inte någon källa för finansie-
ring av någon löpande verksamhet. I samband
med inrättandet av ett försäkringsmedicinskt
centrum (prop. 1998/99:76, bet. 1998/99:SfU 8,
rskr. 1998/99:232) beslutade riksdagen att kost-
nader som uppstod när den nya verksamheten
bildades skulle finansieras från folkpensione-
ringsfonden. Fondens tillgångar uppgår till cirka
78 miljoner kronor den 30 mars 2001.

De kostnader som uppstår i samband med
omlokaliseringen av Stockholms läns allmänna
försäkringskassas utlandskontors pensionsenhet
till Gotlands läns allmänna försäkringskassa bör
till viss del kunna finansieras från folkpensione-
ringsfonden. Regeringen föreslår att högst
30 000 000 kronor av folkpensionsfondens me-
del får användas för detta ändamål. Därefter fyl-
ler fonden inte något praktiskt syfte och reger-
ingen avser därför att avveckla folk-
pensioneringsfonden senast den 30 juni 2002.

8.1.11 Utgiftsområde 11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 13 141 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 20:2 Efterlevande-
pensioner till vuxna ökas med 30 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: När regeringen
fattade beslut om budgetpropositionen för 2001
var vissa förhållanden som påverkar utgifterna

159

PKOP. 2000/01:100

inte kända varför ett för lågt belopp föreslogs för
anslaget efterlevandepensioner till vuxna.

Regeringen föreslår därför att anslaget 20:2
Efterlevandepensioner till vuxna nu ökas med
30 000 000 kronor.

20:4 Delpension

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 177 600 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 20:4 Delpension
ökas med 120 000 000 kronor. Finansiering sker
genom att anslaget 20:3 Bostadstillägg till pensio-
närer minskas med 120 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget för
delpensioner är under avveckling och fr.o.m. den
1 januari 2001 beviljas inga nya delpensioner. De
sista utbetalningarna sker under 2004. Under
2000 nybeviljades ett oväntat stort antal delpen-
sioner och belastningen på anslaget blir därmed
större än anslaget på statsbudgeten.

Regeringen föreslår att anslaget 20:4 Delpen-
sion ökas med 120 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget 20:3 Bostadstillägg till
pensionärer minskas med 120 000 000 kronor.

ner per månad. Regeringen föreslår därför att an-
slaget minskas med 474 863 000 kronor.

22:3 Köp av arbetsmarknadsutbildning och
övriga kostnader

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
5 761 086 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 22:3 Köp av ar-
betsmarknadsutbildning och övriga kostnader
minskas med 343 768 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen be-
dömer att antalet deltagare i konjunkturberoen-
de arbetsmarknadspolitiska program blir lägre än
antagandena i budgeten för 2001. Antalet delta-
gare beräknades till i genomsnitt 121 500 perso-
ner per månad (inklusive arbetslivsinriktad reha-
bilitering). Regeringen bedömer nu behovet av
programplatser till i genomsnitt 107 000 perso-
ner per månad. Regeringen föreslår därför att an-
slaget minskas med 343 768 000 kronor.

Erbjudande av plats inom aktivitetsgarantin

8.1.12 Utgiftsområde 13

Arbetsmarknad

22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och
aktivitetsstöd

Regeringens förslag: Den som har fyllt 20 år och
är eller riskerar att bli långtidsinskriven vid ar-
betsförmedlingen bör senast inom 27 månader
från arbetslöshetens inträde erbjudas en heltids-
aktivitet inom ramen för aktivitetsgarantin.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett ramanslag på
38 962 000 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 22:2 Bidrag till ar-
betslöshetsersättning och aktivitetsstöd minskas
med 474 863 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen be-
dömer att antalet deltagare i konjunkturberoen-
de arbetsmarknadspolitiska program blir lägre än
antagandena i budgeten för 2001. Antalet delta-
gare beräknades till i genomsnitt 121 500 perso-
ner per månad (inklusive arbetslivsinriktad reha-
bilitering). Regeringen bedömer nu behovet av
programplatser till i genomsnitt 107 000 perso-

Bakgrunden till regeringens förslag: Riksdagen
har på regeringens förslag i propositionerna För-
nyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och
tillväxt (prop. 1999:2000:98, bet.
1999/2000:AU7, rskr. 1999/2000: 230) och En
rättvisare och tydligare arbetslöshetsförsäkring
(prop. 1999/2000:139, bet. 2000/2001:AU 5,
rskr. 2000/2001:102) beslutat om tidpunkter för
när personer skall erbjudas heltidsaktiviteter
inom aktivitetsgarantin. Till aktivitetsgarantin
kan personer som är eller riskerar att bli lång-
tidsinskrivna vid arbetsförmedlingen anvisas.
Den som har fyllt 20 år och är eller riskerar att
bli långtidsinskriven skall senast inom 27 måna-
der från arbetslöshetens inträde erbjudas en hel-
tidsaktivitet inom ramen för aktivitetsgarantin.

160

PROP. 2000/01:100

Skälen för regeringens förslag: Riksdagens
beslut med anledning av prop. 1999/2000:139
innebar bl.a. att förslagen i propositionen skulle
träda i kraft den 5 februari 2001. Så har också
skett utom i ett avseende, nämligen förslaget i
fråga om när en arbetslös skall erbjudas en hel-
tidsaktivitet inom ramen för aktivitetsgarantin.

Redan vid årsskiftet 2000/2001 blev det up-
penbart att arbetsförmedlingen skulle vara
tvungen att den 5 februari 2001 erbjuda ett så
stort antal arbetslösa plats inom aktivitetsgaran-
tin att kvalitetskravet i åtgärden inte skulle kun-
na upprätthållas.

Regeringen bedömde därför att ett ikraftträ-
dande den 5 februari 2001 av förslaget om när en
arbetslös skall erbjudas plats inom aktivitetsga-
rantin inte var möjligt. I stället tillämpas för när-
varande en ordning som innebär att de arbetslösa
som bäst behöver det och som uppfyller kraven
på att vara långtidsinskrivna eller riskera lång-
tidsinskrivning prioriteras vid erbjudande av
plats i aktivitetsgarantin. Likaså prioriteras de ar-
betslösa som riskerar utförsäkring från arbets-
löshetsförsäkringen. Genom denna ordning har
antalet personer som erbjuds plats i aktivitetsga-
rantin kunnat begränsas samtidigt som kvaliteten
har kunnat upprätthållas och även förstärkas.

Regeringen anser att denna mer flexibla ord-
ning för erbjudande av plats inom aktivitetsga-
rantin är att föredra framför den mer strikta
ordning som föreslagits i prop. 1999/2000:139.
Som framgått ovan innebär tidigare riksdagsbe-
slut att erbjudande om heltidsaktivitet inom ra-
men för aktivitetsgarantin skall ske senast inom
27 månader från arbetslöshetens inträde. Genom
att ändra skall erbjudas till bör erbjudas uppnås
den flexibilitet som krävs för att aktivitetsgaran-
tin skall kunna fungera med god kvalitet.

Riksdagen bör därför upphäva sitt tidigare be-
slut i denna fråga och i stället besluta i enlighet
med regeringens nu föreliggande förslag.

8.1.13 Utgiftsområde 14

Arbetsliv

1:2 Statliga tjänstepensioner m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 7 500 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 1:2 Statliga tjänste-
pensioner m.m. minskas med 19 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget 1:2
Statliga tjänstepensioner m.m. minskas med
19 000 000 kronor för att finansiera ökningen av
det under utgiftsområde 4 Rättsväsendet upp-
tagna anslaget 4:6 Kriminalvården med 3 000 000
kronor samt ökningen av det under utgiftsområ-
de 6 Totalförsvar upptagna anslaget 6:1 För-
bandsverksamhet och beredskap m.m. med
16 000 000 kronor.

8.1.14 Utgiftsområde 16

Utbildning och universitetsforskning

25:5 Statens institut för handikappfrågor i skolan

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 125 292 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 25:5 Statens institut
för handikappfrågor i skolan ökas med 88 656 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget
25:7 Specialskolemyndigheten och resurscenter
minskas med 73 656 000 kronor samt att ansla-
get 25:8 Särskilda insatser på skolområdet minskas
med 15 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I enlighet med
riksdagens beslut med anledning av proposition
om Elever med funktionshinder - ansvar för ut-
bildning och stöd (prop. 1998/99:105, bet.
1999/2000:UbU4, rskr. 1999/2000:14) skall Sta-
tens institut för handikappfrågor i skolan ombil-
das till en ny myndighet. Den nya myndigheten,
Specialpedagogiska institutet, skall inrättas den 1
juli 2001.

Ekeskolans, Hällsboskolans, Tomtebodasko-
lans och Åsbackaskolans resurscenter skall in-
ordnas i den nya myndigheten och upphör där-
med att vara egna myndigheter. Till den nya
myndigheten skall också föras de statliga bidra-
gen för vissa kunskapscenter och datapedago-
gerna vid de regionala dataresurscentren, de s.k.
REDAH-centren. De medel som finns beräkna-
de för denna verksamhet under anslagen 25:7
Specialskolemyndigheten och resurscenter och 25:8
Särskilda insatser på skolområdet förs i stället upp

161

PROP. 2000/01:100

under anslaget 25:5 Statens institut för handikapp-
frågor i skolan.

25:10 Maxtaxa i barnomsorgen m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 150 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 25:10 Maxtaxa i
barnomsorgen m.m. minskas med 150 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att finansie-
ra höjningen av anslaget 91:1 Generellt statsbi-
drag till kommuner och landsting under utgifts-
område 25 Allmänna bidrag till kommuner
minskas anslaget 25:10 Maxtaxa i barnomsorgen
m.m. med 150 000 000 kronor. Fr.o.m. 1 juli
2001 blir kommunerna skyldiga att erbjuda plats
i förskoleverksamhet för barn med arbetslösa
föräldrar. De kompenseras därför genom en ök-
ning av det generella statsbidraget.

25:70 Särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 362 066 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 25:70 Särskilda ut-
gifter inom universitet och högskolor m.m. mins-
kas med 20 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att finansie-
ra ökningar av anslag inom utgiftsområdet mins-
kas anslaget 25:70 Särskilda utgifter inom univer-
sitet och högskolor m.m. med 20 000 000 kronor.

25:76 Centrala studiestödsnämnden

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 351 995 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 25:76 Centrala stu-
diestödsnämnden ökas med 17 500 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget 25:70 Sär-
skilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.
minskas.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har
uppdragit åt Centrala studiestödsnämnden
(CSN) att inrätta ett servicecenter för studiestöd
lokaliserat till Kiruna. Uppdraget utgör ett led i
arbetet med att effektivisera CSN:s verksamhet
och ingår också som en åtgärd i regeringens ut-
vecklingsprogram för kommuner med särskilda
omställningsproblem främst på grund av struk-
turomvandlingar inom försvarsmakten. Centret
skall från hösten omfatta minst 80 årsarbetsplat-
ser. En förutsättning är att CSN:s resurser för-
stärks med sammanlagt 70 miljoner kronor un-
der åren 2001-2003.

Finansiering sker genom att anslaget 25:70
Särskilda utgifter inom universitet och högskolor
m.m. minskas.

Den 1 maj 2001 inrättas den överklagande-
nämnd för studiestödsärenden som skall finnas
enligt studiestödslagen (1999:1395). Inrättandet
av myndigheten förväntas innebära en minskad
arbetsbelastning för CSN och därför kan CSN:s
administrativa resurser minskas.

Med beaktande härav anser regeringen att an-
slaget 25:76 Centrala studiestödsnämnden behö-
ver ökas med 17 500 000 kronor.

25:77 Överklagandemyndighet

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 5 000 000 kro-
nor.

Regeringens förslag: Anslaget 25:77 Överklagan-
demyndighet ökas med 2 500 000 kronor. Finan-
siering sker genom att anslaget 25:70 Särskilda
utgifter inom universitet och högskolor m.m.
minskas.

Skälen för regeringens förslag: Den 1 maj 2001
inrättas den överklagandenämnd för studiestöds-
ärenden som skall finnas enligt studiestödslagen
(1999:1395). Kostnadsberäkningar visar att
myndighetens anslag behöver tillföras ytterligare
2 500 000 kronor för att nämnden skall kunna

162

PROP. 2000/01:100

fullgöra sina uppgifter när det nya studiestödssy-
stemet träder i kraft den 1 juli 2001.

8.1.15 Utgiftsområde 17

Kultur, medier, trossamfund och
fritid

28:2 Bidrag till allmän kulturverksamhet,
utveckling samt internationellt kulturutbyte och
samarbete

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 224 463 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 28:2 Bidrag till all-
män kulturverksamhet, utveckling samt interna-
tionellt kulturutbyte och samarbete ökas med
18 916 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I statsbudgeten
för 2001 ingår medel för att justera statsbidragen
till teater-, dans- och musikinstitutioner med an-
ledning av att premierna för tjänstepension och
tjänstegrupplivförsäkring anpassas till de faktiska
kostnaderna. Det ökade premieuttaget innebär
att också den särskilda löneskatten höjs. Reger-
ingen, som anser att institutionerna bör kom-
penseras även för detta, föreslår att anslaget ökas
med 18 916 000 kronor. Höjningen motsvaras av
en ökning av inkomster på inkomsttitel.

28:14 Bidrag till Svenska språknämnden och
Sverigefinska språknämnden

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett obetecknat anslag på
4 569 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 28:14 Bidrag till
Svenska språknämnden och Sverigefinska språk-
nämnden ökas med 176 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I statsbudgeten
för 2001 gjordes en teknisk justering av anslaget
för att kompensera för ändringen i sättet att be-
räkna premier för de statliga avtalsförsäkringar-
na. Justeringen var preliminär och det har visat
sig att anslaget tillfördes en för låg kompensa-
tion. Regeringen föreslår därför att ytterligare
176 000 kronor anvisas för att täcka de ökade

kostnaderna för premierna för de statliga avtals-
försäkringarna.

Finansiering sker genom att anslaget 28:29
Centrala museer: Stiftelser minskas med motsva-
rande belopp.

28:19 Bidrag till bild- och formområdet

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 29 234 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 28:19 Bidrag till
bild- och formområdet ökas med 74 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I statsbudgeten
för 2001 gjordes en teknisk justering av anslaget
för att kompensera för ändringen i sättet att be-
räkna premier för de statliga avtalsförsäkringar-
na. Justeringen var preliminär och det har visat
sig att anslaget tillfördes en för låg kompensa-
tion. Regeringen föreslår därför att ytterligare
74 000 kronor anvisas för att täcka de ökade
kostnaderna för premierna för de statliga avtals-
försäkringarna.

Finansiering sker genom att anslaget 28:29
Centrala museer: Stiftelser minskas med motsva-
rande belopp.

28:29 Centrala museer: Stiftelser

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett obetecknat anslag på
192919 000kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 28:29 Centrala mu-
seer: Stiftelser minskas med 514 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I statsbudgeten
för 2001 gjordes under detta anslag en teknisk
justering för att kompensera för ändringar i sät-
tet att beräkna premier för de statliga avtalsför-
säkringarna. Justeringen var preliminär och det
har nu visat sig att anslaget tillfördes en för hög
kompensation. Regeringen föreslår därför att an-
slaget 28:29 Centrala museer: Stiftelser minskas
med 514 000 kronor för att finansiera motsva-
rande ökningar på andra anslag inom utgiftsom-
rådet.

163

TROP. 2000/01:100

28:31 Bidrag till vissa museer

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett obetecknat anslag på
30 500 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 28:31 Bidrag till
vissa museer ökas med 264 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I statsbudgeten
för 2001 gjordes en teknisk justering av anslaget
för att kompensera för ändring i sättet att beräk-
na premier för de statliga avtalsförsäkringarna.
Justeringen var preliminär och det har nu visat
sig att anslaget tillfördes en för låg kompensa-
tion. Regeringen föreslår därför att ytterligare
264 000 kronor anvisas för att täcka de ökade
kostnaderna för premierna för de statliga avtals-
försäkringarna.

Finansiering sker genom att anslaget 28:29
Centrala museer: Stiftelser minskas med motsva-
rande belopp.

28:38 Stöd till trossamfund

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 50 750 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 28:38 Stöd till tros-
samfund minskas med 2 150 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Minskningen
motsvarar kostnader för avgiftshjälp som räknas
av från trossamfundens statsbidrag. En mer ut-
förlig beskrivning finns under det på utgiftsom-
råde 3 Skatteförvaltning och uppbörd uppförda
anslaget 3:2 Skattemyndigheterna.

Av detta skäl minskas anslaget 28:38 Stöd till
trossamfund med 2 150 000 kronor för att finan-
siera ökade utgifter på det under utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd uppförda ansla-
get 3:2 Skattemyndigheterna.

30:4 Stöd till friluftsorganisationer

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 13 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 30:4 Stöd till fri-
luftsorganisationer ökas med 400 000 kronor. Fi-

nansiering sker genom att anslaget 30:1 Stöd till
idrotten minskas med 400 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Av statsmakter-
nas beslut med anledning av propositionen En
idrottspolitik för 2000-talet - folkhälsa, folkrö-
relse och underhållning (prop. 1998/99:107, bet.
1999/2000:KrU3, rskr. 1999/2000:52) framgår
att många frilufts- och främjandeorganisationer,
som får bidrag från anslaget Stöd till idrotten,
bedriver en verksamhet som erbjuder människor
i alla åldrar spännande och lärorika upplevelser i
naturen och därigenom goda möjligheter att ut-
veckla ett livslångt intresse för hälsa och frilufts-
liv.

Under 2000 har ett antal organisationer som
bedriver frilufts- och främjandeverksamhet bil-
dat samarbetsorganet FRISAM. Denna organisa-
tion har till ändamål att bevara och utveckla för-
utsättningarna för friluftsliv och rekreation i vid
bemärkelse.

Regeringen föreslår att anslaget 30:4 Stöd till
friluftsorganisationer ökas med 400 000 kronor
för att göra det möjligt för FRISAM att genom-
föra projekt som syftar till att belysa bland annat
friluftslivets betydelse för folkhälsan samt för
besöksnäringen/turismen och friluftsorganisa-
tionerna som en del av den sociala ekonomin.
Finansiering sker genom att anslaget 30:1 Stöd
till idrotten minskas med motsvarande belopp.

8.1.16 Utgiftsområde 18
Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande

21:1 Bostadsbidrag

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 4 760 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 21:1 Bostadsbidrag
minskas med 500 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Utgifterna för
bostadsbidrag är beroende av hur hushållens in-
komster, bostadskostnader och sysselsättnings-
grad utvecklas. Den gynnsammare utvecklingen
av sysselsättningen och reallönerna medför att
utgifterna för bostadsbidraget minskar. Mot
bakgrund av den ekonomiska bedömningen som

164

PROP. 2000/01:100

regeringen nu gör kan anslaget 21:1 Bostadsbi-
drag minskas med 500 000 000 kronor.

31:5 Bidrag till Fonden för fukt- och
mögelskador

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 50 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 34:5 Bidrag till
Fonden för fukt- och mögelskador minskas med
10 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget 34:5
Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador
minskas för att bidra till att finansiera ökningen
av anslaget 34:1 Bidrag till Sveriges meteorologis-
ka och hydrologiska institut under utgiftsområde
22 Kommunikationer.

31:12 Investeringsbidrag för nybyggnad av
hyresbostäder

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål inte uppfört något anslag eller något
bemyndigande att ingå ekonomiska förpliktelser.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under år 2001 inom utgiftsområde 18 Samhälls-
planering, bostadsförsörjning och byggande be-
sluta om stöd till investeringar för nybyggnad av
hyresbostäder i områden med bostadsbrist som
innebär utgifter på högst 1 300 000 000 kronor
under åren 2002-2004.

Ett nytt ramanslag 31:12 Investeringsbidrag för
nybyggnad av hyresbostäder på 1 000 000 kronor
anvisas.

Skälen för regeringens förslag: Ett invester-
ingsbidrag för byggande av hyresbostäder om
sammanlagt 2,5 miljarder kronor skall kunna
lämnas under fem år. Bostadsbristen har ökat i
landet sedan mitten av 1990-talet. Idag råder bo-
stadsbrist i 61 kommuner med tillsammans 45
procent av landets befolkning. I tillväxtregioner-
na beräknas sysselsättningen öka kraftigt och be-
folkningen öka med totalt 250 000 personer
fram till år 2010. Det låga bostadsbyggandet ris-
kerar att begränsa den ekonomiska tillväxten i
såväl tillväxtregionerna som i landet som helhet.

Flera prognoser pekar nu på ett ökat byggande
de kommande åren. Andelen hyresrätter i ny-
produktionen sjunker dock. Ombildningar från
hyresrätt till bostadsrätt i storstadsregionerna
minskar ytterligare tillgången på hyresrätter i bo-
stadsbeståndet. Det är angeläget att eftersträva
en blandning av upplåtelseformer vid nyproduk-
tion av bostäder.

I ett kort perspektiv framstår den låga nypro-
duktionen av hyresbostäder som efterfrågas av
bredare hushållsgrupper, inte minst ungdomar,
mest angelägen att komma till rätta med. Reger-
ingen föreslår därför att ett tillfälligt invester-
ingsbidrag lämnas för anordnande av hyresbo-
städer i områden med bostadsbrist. Vid
utformningen av bidraget bör beaktas önskemå-
len om skälig produktionskostnad och skälig bo-
endekostnad. Det är däremot angeläget att inte
stimulera exklusiva hyresbostäder med höga
produktionskostnader och höga hyror. Bidraget
bör därför villkoras så att det inte omfattar sådan
produktion. Syftet är att uppnå en ökad produk-
tion av främst små eller medelstora lägenheter.
Genom en konsekvent kostnadskontroll och
återhållsamhet vad gäller inredningsdetaljer och
extrautrustning bör det vara möjligt att produce-
ra bostäder till rimliga kostnader. Om också
kommunerna bidrar med effektiv markpolitik
kan även markkostnaderna begränsas. Bygg-
kostnadsdelegationen har visat att det med vilja,
kompetens och noggranna förberedelser går att
få ner hyresnivåerna så att en nyproducerad två-
rumslägenhet inte överstiger 4 000 — 5 000 kro-
nor per månad.

Bidraget är inte avsett för olika typer av kate-
goribostäder. Bidraget bör lämnas för hyresbo-
städer som tillkommer genom stöd enligt för-
ordningen (1992:986) om statlig bostads-
byggnadssubvention. Bidrag bör kunna lämnas
från båda förordningarna för samma projekt.
Det är viktigt att ekologiska aspekter beaktas.
Därför skall bidraget också kunna lämnas utan
hinder av att bidrag enligt förordningen
(2000:1389) om statligt stöd till bostadsinvester-
ingar som främjar ekologisk hållbarhet lämnas
för samma projekt. Länsstyrelserna föreslås be-
reda och besluta om bidragen baserat på före-
skrifter utfärdade av Boverket. Bidraget avser
enbart nyproduktion av hyresrätt. Mottagaren av
bidraget skall därför förbinda sig att använda de
bostäder som bidraget avser för det ändamål och
med de villkor som förutsätts när bidraget bevil-
jades. Som ytterligare villkor bör gälla att de bo-

165

PROP. 2000/01:100

städer som byggs med stödet skall förmedlas via
den kommunala bostadsförmedlingen eller i
samarbete med kommunen.

Investeringsbidraget bör kunna lämnas för
nyproduktionsprojekt av hyresbostäder som på-
börjas under tiden den 17 april 2001-31 decem-
ber 2004 och färdigställs inom två år från påbör-
jandet. Det bör ankomma på regeringen att
utforma närmare bestämmelser för den föreslag-
na bidragsgivningen.

För 2001 föreslås att den myndighet som re-
geringen beslutar bemyndigas att besluta om
stöd som innebär utgifter om högst 100 miljoner
kronor under 2002, 600 miljoner kronor under
2003 och 600 miljoner kronor under 2004. Re-
geringen avser att återkomma i frågan i budget-
propositionen för 2002.

Utbetalning av stöd avses inte komma att ske
under 2001. Ett nytt anslag med ett formellt an-
slagsbelopp bör dock anvisas för 2001 för att ge
bemyndigandet en lämplig anknytning till stats-
budgeten.

34:1 Stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 364 500 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 34:1 Stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet mins-
kas med 4 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att finansie-
ra höjningen av anslaget 34:1 Naturvårdsverket
under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och na-
turvård minskas anslaget 34:1 Stöd till lokala in-
vesteringsprogram för ekologisk hållbarhet med
4 000 000 kronor.

8.1.17 Utgiftsområde 19

Regional utjämning och utveckling

Regeringens förslag: Regeringen får när det gäller
strukturfondsprogram för gemenskapsinitiativ
överlåta uppgiften som förvaltningsmyndighet
och utbetalande myndighet till ett organ i ett an-
nat medlemsland inom EU som deltar i pro-
grammet.

Skälen för regeringens förslag: Den nya pro-
gramperioden för EG:s strukturfonder startade
år 2000 och pågår t.o.m. år 2006. Antalet målom-
råden under den innevarande perioden är tre och
antalet gemenskapsinitiativ är fyra. För svensk
del omfattar målprogrammen ca 16,3 miljarder
kronor och gemenskapsinitiativen ca 2,5 miljar-
der kronor i bidrag från EU. Av de fyra gemen-
skapsinitiativen är Interreg III det största. Syftet
med Interreg III är att stärka samarbetet över
nationsgränser och programmen genomförs med
andra länder. Principerna för verksamhetsansvar
och utbetalningsansvar när det gäller struktur-
fondsperioden 2000-2006 redovisades i budget-
propositionen för 2000.

I EG:s regelverk, främst i rådets förordning nr
1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna be-
stämmelser för strukturfonderna artikel 9, fast-
ställs att det för den innevarande strukturfonds-
perioden skall finnas en förvaltningsmyndighet
per program samt en eller flera nationella, regio-
nala eller lokala utbetalande myndigheter. Pro-
grammen inom Interreg skall således enligt re-
gelverket förvaltas gemensamt av länderna.

Inför medlemsländernas förhandlingar med
kommissionen om innehållen i programmen har
de medlemsländer det gäller kommit överens om
att vissa av de program som Sverige deltar i
kommer att förvaltas av en svensk myndighet
och andra av ett organ i ett annat medlemsland i
enlighet med rådets förordning.

Den nuvarande svenska lagstiftningen medger
att regeringen får överlåta förvaltningsuppgift till
en övervakningskommitté och en interregional
beslutsgrupp i den omfattning som framgår av
ett fastställt samlat programdokument. Eftersom
det nuvarande regelverket för strukturfonds-
arbetet har ändrats och därigenom även förvalt-
ningsstrukturen för strukturfonderna måste den
svenska lagstiftningen ändras. Detta är nödvän-
digt för att göra det möjligt att förvalta det
gränssamarbete som är aktuellt för Sveriges del
på det sätt som diskuteras fram mellan medlems-
staterna och kommissionen och i enlighet med
vad som regleras i rådets förordning nr
1260/1999. Den nuvarande lagen (1996:506) om
överlåtelse av en förvaltningsuppgift till en över-
vakningskommitté m.m. måste därför ändras på
så sätt att regeringen bemyndigas att överlåta
förvaltningsuppgifter, i detta fall bl.a. uppgifter-
na enligt artikel 9 n och o i rådets förordning nr
1260/1999, dvs. att vara förvaltningsmyndighet
och utbetalande myndighet, till ett organ i ett

166

PROP. 2000/01:100

annat medlemsland som deltar i det aktuella pro-
grammet. Ett lagförslag med denna innebörd
finns i avsnitt 3.2.

räknas igångsättas under budgetåret. Utgifter för
ett sådant program bör fortsättningsvis kunna
finansieras från anslaget 33:4 Ersättning för ned-
satta socialavgifter inom hela eller delar av stöd-
område A.

33:4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 200 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 33:4 Ersättning för
nedsättning av socialavgifter får även användas för
att genomföra ett program för att främja an-
vändningen av modern informationsteknik i fö-
retag i de regionalpolitiskt mest utsatta område-
na.

Skälen för regeringens förslag: Från anslaget
täcks bortfall av avgiftsinkomster till följd av till-
lämpningen av lagen (1990:912) om nedsättning
av socialavgifter. Enligt denna lag skulle den pro-
centsats, efter vilken arbetsavgivaravgifter och
egenavgifter sammanlagt beräknades, sättas ned
med åtta procentenheter t.o.m. utgiftsåret 2000
för verksamheter inom vissa näringsgrenar inom
delar av nationellt stödområde A.

Till följd av EG-kommissionens beslut den 21
december 2000, att stödformen inte är förenlig
med den gemensamma marknaden och att den
därför inte längre får tillämpas efter år 1999,
kommer anslaget under 2001 endast att belastas
med retroaktiva utbetalningar.

Regeringen har tidigare förklarat, att den avser
föreslå riksdagen att de regionalpolitiska medel,
som frigörs om stödformen inte godkänns, i
stället skall användas för att på andra sätt för-
bättra förutsättningarna för näringslivet i de re-
gionalpolitiskt sett mest utsatta områdena, dvs. i
huvudsak de områden som tidigare haft nedsatta
socialavgifter. Ett användningsområde, som re-
dan beslutats, är att delvis finansiera utbyggnad
av regionala transportnät för IT-infrastruktur,
som inte kommer till stånd på kommersiella
grunder.

Ett annat användningsområde för dessa me-
del, som regeringen aviserat, är genomförandet
av ett särskilt program för att främja använd-
ningen av modern informationsteknik i företag i
dessa områden. Verket för näringslivsutveckling
har för närvarande regeringens uppdrag att läm-
na förslag till innehåll, omfattning och genomfö-
rande av ett sådant program. Programmet be-

8.1.18 Utgiftsområde 20

Allmän miljö- och naturvård

34:1 Naturvårdsverket

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 303 138 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 34:1 Naturvårds-
verket ökas med 4 000 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget 34:1 Stöd till lokala inve-
steringsprogram för ekologisk hållbarhet under ut-
giftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsför-
sörjning och byggande minskas.

Skälen för regeringens förslag: Ett statligt pi-
lotprojekt för myggbekämpning skall inledas
under 2001 till en total kostnad av 4 000 000
kronor. Anslaget 34:1 Naturvårdsverket bör där-
för ökas med detta belopp. Finansiering sker ge-
nom att anslaget 34:1 Stöd till lokala investerings-
program för ekologisk hållbarhet under utgifts-
område 18 Samhällsplanering, bostadsför-
sörjning och byggande minskas med mot-
svarande belopp.

8.1.19 Utgiftsområde 21

Energi

Affärsverket svenska kraftnäts finansiella
befogenheter

Riksdagen har för innevarande år bemyndigat
regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät
(Svenska kraftnät) rätt att lämna delägarlån och
teckna borgen för lån till bolag, i vilka Svenska
kraftnät förvaltar statens aktier och andelar, intill
ett belopp om 10 miljoner kronor.

167

PROP. 2000/01:100

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
ge Affärsverket svenska kraftnät rätt att för år
2001 lämna delägarlån och teckna borgen för lån
till bolag, i vilka Svenska kraftnät förvaltar sta-
tens aktier och andelar, intill ett belopp om 30
miljoner kronor.

Skälen för regeringens förslag: Svenska kraft-
nät äger 25 procent i Swedish Transmission Re-
search Institute (STRI AB) i Ludvika. Företaget
bedriver utveckling och provning inom området
elektrisk kraftöverföring och distribution. Verk-
samhet bedrivs i en fastighet som innehåller en
för ändamålet anpassad provhall. STRI AB hyr
idag fastigheten av ett av ABB delägt fastighets-
bolag. Ett förvärv av fastigheten skulle nedbringa
STRI AB:s kostnader för verksamheten. För att
STRI AB skall kunna finansiera ett fastighetsköp
erfordras borgen från delägarna. Övriga delägare,
dvs. ABB, Vattenfall AB och norska Statnett SF,
meddelade att de är villiga att teckna borgen i re-
lation till sitt aktieinnehav. För Svenska kraftnät
betyder detta ett borgensåtagande för STRI AB:s
räkning om 20 miljoner kronor, vilket är 10 mil-
joner kronor mer än Svenska kraftnäts bemyndi-
ganderam ger utrymme för. Långivaren accepte-
rade en borgen från Svenska kraftnät om endast
10 miljoner kronor under förutsättning att
Svenska kraftnät tog initiativ till ett utökat bor-
gensbemyndigande. Fastighetsförvärvet genom-
fördes av STRI AB i december 2000. Av dessa
skäl föreslås regeringen 2001 att få befogenhet
att låta Affärsverket svenska kraftnät i ökad ut-
sträckning teckna borgen för bolag som affärs-
verket förvaltar aktier eller andelar i.

8.1.20 Utgiftsområde 22
Kommunikationer

Funktionen Transporter

Regeringens förslag: Ansvaret för delfunktionen
Landsvägstransporter i det civila försvaret förs
över från Överstyrelsen för civil beredskap till
Vägverket.

Skäl för regeringens förslag: Överstyrelsen för
civil beredskap (ÖCB) ansvarar för delfunktio-
nen Landsvägstransporter inom det civila försva-

ret (prop. 1990/91:100, bet. 1990/91:TU 18 och
rskr. 1990/91:176).

Regeringen anser att den för det civila försva-
ret vägledande ansvarsprincipen entydigt talar
för att delfunktionsansvaret för Landsvägs-
transporter bör ligga på Vägverket. Genom sitt
sektorsansvar och därmed följande kontakter
med landsvägstransportnäringen - framför allt
åkeri- och bussbranschen - är Vägverket dessut-
om väl lämpat att ta ansvaret för delfunktionen.
ÖCB har lämnat ett förslag med denna innebörd
till regeringen. Vägverket bör därför från och
med den 1 juli 2001 ha ansvaret för delfunktio-
nen Landsvägstransporter.

34:1 Bidrag till Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 203 077 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 34:1 Bidrag till Sve-
riges meteorologiska och hydrologiska institut ökas
med 20 000 000 kronor. Finansiering sker ge-
nom att anslaget 31:5 Bidrag till Fonden för fukt-
och mögelskador under utgiftsområde 18 Sam-
hällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
minskas och genom att anslaget 36:1 Vägverket:
Administration minskas.

Skälen för regeringens förslag: Med anledning
av att kostnaderna under innevarande år ökar för
Sveriges medverkan i det europeiska samarbetet
inom European organisation for the exploitation
of meteorological satellites (EUMETSAT) ökar
resursbehovet. Regeringen anser därför att an-
slaget 34:1 Bidrag till Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut bör öka med 20 000 000
kronor. Finansiering sker genom att anslaget
31:5 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador
under utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bo-
stadsförsörjning och byggande minskas med
10 000 000 kronor och genom att anslaget 36:1
Vägverket: Administration under utgiftsområde
22 Kommunikationer minskas med 10 000 000
kronor. Effekterna av finan sieringsåtgärden är en
minskning av det bidrag som kan lämnas för att
avhjälpa fukt- och mögelskador i egnahem samt
att Vägverkets administration måste effektivise-
ras ytterligare.

168

PROP. 2000/01:100

36:1 Vägverket: Administration

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 044 730 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 36:1 Vägverket:
Administration minskas med 257 600 000 kro-
nor, för att finansiera ökningen av anslaget 36:2
Väghållning och statsbidrag samt det under ut-
giftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
uppförda anslaget 34:1 Bidrag till Sveriges meteo-
rologiska och hydrologiska institut och det under
utgiftsområde 24 Näringsliv uppförda anslaget
38:1 Myndigheten för företagsutveckling: Förvalt-
ningskostnader.

Skälen för regeringens förslag: I samband med
omstruktureringar av de centrala myndighets-
funktionerna inom näringslivsområdet fördela-
des medel efter en bedömning av anslagsbeho-
vet. Regeringen bedömer nu att fördelningen
behöver justeras med hänsyn tagen till myndig-
heternas uppgifter. Vidare minskas anslaget för
att bidra till finansieringen av ökningen av andra
anslag inom utgiftsområdet.

36:2 Väghållning och statsbidrag

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 13 662 925 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 36:2 Väghållning
och statsbidrag ökas med 230 000 000 kronor. Fi-
nansiering sker genom att anslaget 36:1 Vägver-
ket: Administration minskas.

Den av riksdagen fastställda låneramen för
Göteborgsöverenskommelsen får även användas
för att finansiera s.k. förgäveskostnader på
13 600 000 miljoner kronor enligt 3 § i Göte-
borgsöverenskommelsen.

Regeringen får besluta om lån i Riksgäldskon-
toret intill ett belopp av 100 000 000 kronor för
att inleda utbyggnaden av väg E6 del Högdal -
Nordby.

Skälen för regeringens förslag: Vägverket har
minskat kostnaderna för administration åren
2000 och 2001 och behöver använda medlen
främst för väghållningsåtgärder med anledning
av översvämningarna sommaren år 2000 samt för

anslagsfinansierad myndighetsutövning inom
anslaget 36:2 Väghållning och statsbidrag. Inne-
börden är att en del av Vägverkets administra-
tionsanslag år 2001 i stället kan användas för
väghållningsåtgärder.

Göteborgsregionen har inkommit med begä-
ran om ersättning för planeringsåtgärder för väg-
tullssystemet m.m. och Östra länken som inte
kommer till nytta, s.k. förgäveskostnader enligt
3 § i Göteborgsöverenskommelsen. Ersättnings-
anspråken uppgår totalt till 13,6 miljoner kronor.
I prop. 1997/98:150 anförde regeringen bl.a. dels
att den nya överenskommelsen med Göteborg
innebär att staten ersätter berörda kommuner
för del av nedlagda kostnader dock sammanlagt
högst 200 miljoner kronor, dels att återstoden av
de statliga åtagandena finansieras med de statligt
garanterade lånen på sammanlagt 3 700 miljoner
kronor. Omfattningen av ersättningsanspråk en-
ligt 3 § i Göteborgsöverenskommelsen var inte
känd när prop. 1997/98:150 beslöts. Mot bak-
grund av detta anser regeringen att de aktuella
förgäveskostnaderna bör finansieras inom ramen
för de lån som skall finansiera Göteborgsöver-
enskommelsen. Effekterna av finansieringsåtgär-
den är att Göteborgsöverenskommelsen kan
fullföljas utan att några ytterligare anslagsmedel
nu behöver tillskjutas för att finansiera Göte-
borgsregionens ersättningsanspråk enligt 3 § i
Göteborgsöverenskommelsen.

Vägverket har på regeringens uppdrag utrett
förutsättningarna att belägga trafiken på väg E6 i
norra Bohuslän med vägavgifter i syfte att finan-
siera utbyggnaden av den nordliga delen av väg
E6 inklusive halva den nya bron över Svinesund.
Svinesundsbro-projektet är planerat som ett ge-
mensamt norsk-svenskt, avgiftsfinansierat bro-
projekt. Vägverkets förslag till vägavgifter inne-
bär att endast den tunga trafiken skall beläggas
med avgift vid färd till Sverige. Avgiften är be-
räknad till ca 100 svenska kronor. Enligt vägla-
gen har regeringen rätt att besluta om föreskrif-
ter för vägavgifter för nya vägar. Av Vägverkets
utredning framgår bl.a. att återbetalningstiden
för investeringen i halva Svinesundsbron till
Nordby samt sträckan Nordby - Högdal är 27 år
vid en låg fordonsvolym och en återbetalningstid
på 22 år vid en hög fordonsvolym. Vägverkets
utredningsförslag har remissbehandlats och
merparten av remissinstanserna har ställt sig po-
sitiva till förslaget.

Genom att sträckan lånefinansieras kan bygg-
nationen inledas 2001.

169

PKOP. 2000/01:100

Lånet i Riksgäldskontoret återbetalas under
20 år i första hand med framtida vägavgifter och i
andra hand med medel från anslaget 36:2 Väg-
hållning och statsbidrag.

Den slutliga utformningen av avgiftssystemet
är inte klart och kommer att kunna fastställas
först efter överläggningar med den norska sta-
ten.

36:3 Banverket: Administration

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 749 849 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 36:3 Banverket:
Administration minskas med 2 400 000 kronor,
för att finansiera ökningen av det under utgifts-
område 24 Näringsliv uppförda anslaget 38:1
Myndigheten för företagsutveckling: Förvaltnings-
kostnader.

Skälen för regeringens förslag: I samband med
omstruktureringar av de centrala myndighets-
funktionerna inom näringslivsområdet fördela-
des medel efter en översiktlig bedömning av an-
slagsbehovet. Regeringen bedömer nu att
fördelningen behöver justeras med hänsyn tagen
till myndigheternas uppgifter.

Banverket och Vägverket

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
dels låta Banverket och Vägverket oåterkalleligen
förbinda sig att vid behov lämna aktieägartill-
skott för att Svensk-Danska Broförbindelsen
AB:s (Svedab) egna kapital vid varje tillfälle skall
uppgå till det registrerade aktiekapitalet, dels låta
Banverket och Vägverket årligen lämna erforder-
liga villkorade aktieägartillskott till Svedab jämte
ränta i form av betalningsutfästelser.

Regeringens bedömning: Villkorade aktieägartill-
skott jämte ränta i form av betalningsutfästelser
redovisas mot anslag om de behöver infrias.

skottet heller inte innebära någon anslagsbelast-
ning. Kapitaltillskottet skulle enligt trafik-
utskottet tillföras Svedab genom en utfästelse
om kapitaltillskott som innebar att Banverket
och Vägverket förband sig att genom
aktieägartillskott svara för att Svedabs egna
kapital vid varje tillfälle uppgick till det
registrerade aktiekapitalet. Detta benämndes av
trafikutskottet kapitaltillskottgaranti.

Regeringen föreslår nu att Banverket och
Vägverket gentemot Svedab med en oåterkallelig
förpliktelse förbinder sig att lämna årliga aktie-
ägartillskott för att skydda Svedabs egna kapital.
Banverket och Vägverket skall vid behov årligen
lämna villkorade aktieägartillskott till Svedab i
form av betalningsutfästelser. För den fordran
som Svedab därigenom får gentemot Banverket
och Vägverket skall verken årligen erlägga ränta
som också får tillskjutas i form av betalningsut-
fästelser.

En betalningsutfästelse kan i viss mening an-
ses vara en betalning. Enligt bestämmelserna i
lagen (1996:1059) om statsbudgeten är dock
knappast en betalningsutfästelse att anse som en
betalning som skall anslagsavräknas vid utstäl-
landet. Avräkning mot anslag blir aktuell först
när en utfästelse eventuellt behöver infrias ge-
nom utbetalning av likvida medel. Riksdagens
mening var också att kapitaltillskottet till Svedab
inte skulle öka statens årliga utgifter och därmed
skulle kapitaltillskottet heller inte innebära nå-
gon anslagsbelastning. För att fullfölja detta
kommer villkorade aktieägartillskott jämte ränta
i form av betalningsutfästelser att avräknas mot
Vägverkets och Banverkets anslag om dessa be-
höver infrias genom utbetalning av likvida me-
del. Regeringen bedömer vidare att de betal-
ningsutfästelser som Vägverket och Banverket
kommer att ställa ut till Svedab inte är att betrak-
ta som lån och att således bestämmelserna i lagen
(1988:1387) om statens upplåning och skuldför-
valtning inte är tillämplig.

Skälen för regeringens förslag och bedömning:
Riksdagens beslut (prop. 1992/93:100 bilaga 7,
bet. 1994/95 TU2, rskr 1994/95:50) innebar att
kapitaltillskottet till Svedab inte skulle öka sta-
tens årliga utgifter och därmed skulle kapitaltill-

170

PROP. 2000/01:100

36:4 Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter

Banverkets låneram

Regeringens förslag: Den av riksdagen för år 2001
godkända låneramen i Riksgäldskontoret får
även användas för att finansiera projekterings-
kostnader för järnvägsinvesteringar (projekte-
ringslager).

Skälen för regeringens förslag: Ändamålet för
låneramen skall vidgas. Projekteringskostnader
för järnvägsinvesteringar anslagsavräknas inte
utan aktiveras och redovisas i Banverkets balans-
räkning som pågående projektering (projekte-
ringslager). Projekteringslagret finansieras ge-
nom upplåning hos Riksgäldskontoret. Vid
byggstart görs en anslagsavräkning av upparbe-
tad projekteringskostnad. Denna princip har
gällt sedan Banverket bildades. Banverkets låne-
ram beräknas bl.a. utifrån projekteringslagrets
omfattning.

Sedan mitten av 1990-talet har värdet av
projekteringslagret ökat kraftigt, bl.a. beroende
på att investeringsprojekt inte kunnat påbörjas i
planerad omfattning. Vidare har Riksrevisions-
verket i revisionsrapporten avseende Banverkets
årsredovisning för 1999 påtalat att regleringsbre-
vet inte ger ett tydligt stöd för den hittills tilläm-
pade principen.

Det framgår inte tydligt av det bemyndigande
som regeringen varje år begär från riksdagen rö-
rande Banverkets låneram att denna även skall
kunna omfatta kostnader för projekteringslagret.
Banverket avser att på några års sikt avveckla
projekteringslagret till aktuell genomförandeplan
för stomnätsplanens objekt. Till dess att lagret är
avvecklats är det dock nödvändigt att projekte-
ringslagret också får finansieras inom låneramen.

Ändringar i lagen (1997:756) om tilldelning av
spårkapacitet

Regeringens förslag: Tågtrafikledningens operati-
va verksamhet integreras i Banverket.

Ärendet och dess beredning: I Banverkets för-
djupade prövning för åren 2001-2003 föreslog
Banverket att Tågtrafikledningens operativa
verksamhet skall integreras i Banverket. Enligt

Banverket finns det betydande möjligheter till
samarbete mellan Banverkets bandriftledning
och den operativa trafikledningen inom Tågtra-
fikledningen. Med hänsyn till förväntade effekti-
vitetsvinster föreslog Banverket därför att funk-
tionerna borde samordnas.

Näringsdepartementet har berett frågan ge-
nom att upprätta en promemoria som redogör
för gällande ordning, kommande EG-direktiv på
området samt regeringens överväganden. I pro-
memorian föreslås även författningsändringar i
lagen (1997:756) om tilldelning av spårkapacitet,
förordningen (1996:734) om statens spåranlägg-
ningar samt förordningen (1998:1392) med in-
struktion för Banverket.

Promemorian har remitterats till berörda
myndigheter, järnvägsoperatörer, trafikhuvud-
män och fackliga organisationer. En remissam-
manställning har upprättats. Ytterligare samråd
har hållits med Tågtrafikledningen och Bransch-
organisationen Tågoperatörerna (tidigare Svens-
ka Järnvägsföreningen). Promemorian har revi-
derats med anledning av de synpunkter som
framkommit.

Ett lagförslag i ärendet finns i avsnitt 3.2.

Skälen för regeringens förslag: Enligt riksda-
gens beslut (prop. 1995/96:92, bet.
1995/96:TU12, rskr. 1995/96:108) skall ansvaret
för tilldelning av tåglägen och trafikledning or-
ganiseras i en enhet som administrativt inordnas
i Banverket. Riksdagen har därefter beslutat la-
gen (1997:756) om tilldelning av spårkapacitet, i
vilken Tågtrafikledningen anges som en enhet
inom Banverket med ansvar för bl.a. banfördel-
ning, trafikledning och tilldelning av tåglägen.

Förslaget innebär att Tågtrafikledningen i
framtiden kommer att bestå av en direktör och
en mindre stab med administrativa handläggare.
Tågtrafikledningens uppgifter blir att fastställa
tidtabeller, besluta om trafikeringsrätt, banför-
delning och tilldelning av tåglägen m.m. Myn-
dighetsutövningen blir i allt väsentligt kvar i Tåg-
trafikledningen. Till Banverket överförs den
operativa trafikledningen, inkluderande tidta-
bellsläggning. Tågtrafikledningens operativa
verksamhet integreras med Banverkets ban-
driftledning.

Tågtrafikledningen är i dag en självständig en-
het med ansvar för bl.a. banfördelning, trafikled-
ning och tilldelning av tåglägen. Den personal-
och kostnadsmässigt största delen av verksamhe-
ten är den operativa trafikledningen. Bandrift-

171

PROP. 2000/01:100

ledningen är den enhet inom Banverket som an-
svarar för den löpande styrningen av ban-
hållarens insatser för att hålla banan tillgänglig
för trafik. Dessa arbetsuppgifter är nära koppla-
de till varandra. Regeringen anser att den före-
slagna ändringen kommer att innebära effektivi-
tetsvinster och kostnadsbesparingar internt i
Banverket och ett mer effektivt utnyttjande av
statens spåranläggningar.

36:8 Bidrag till sjöfarten

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 409 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 36:8 Bidrag till sjö-
farten ökas med 105 000 000 kronor. Finansie-
ring sker genom att anslaget 36:10 Ersättning till
Statens järnvägar i samband med utdelning från
Swedcarrier minskas med 90 000 000 kronor och
anslaget 36:12 Rikstrafiken: Trafikupphandling
minskas med 15 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Bidrag utgår en-
ligt förordningen (1996:1559) om statligt stöd till
svensk sjöfart. Regeringen bedömer att medel
behöver tillföras anslaget 36:8 Bidrag till sjöfarten
eftersom beräknade utbetalningar under inneva-
rande år överskrider anvisade medel.

8.1.21 Utgiftsområde 23

Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar

25:1 Sveriges lantbruksuniversitet

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 199 121 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 25:1 Sveriges lant-
bruksuniversitet ökas med 1 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: För att möjlig-
göra en ökad fältforskningsverksamhet rörande
ekologisk produktion bör Lantbruksuniversitet
tillföras 7 000 000 kronor. Dessutom minskas
anslaget med 6 000 000 kronor för att bidra till
finansiering av ökningar av andra anslag inom
utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske

med anslutande näringar. Sammantaget innebär
det att anslaget 25:1 Sveriges lantbruksuniversitet
skall ökas med 1 000 000 kronor.

26:1 Forskningsrådet för miljö, areella näringar
och samhällsbyggande: Forskning och kollektiv
forskning

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 240 263 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 26:1 Forskningsrå-
det för miljö, areella näringar och samhällsbyggan-
de: Forskning och kollektiv forskning minskas
med 6 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget 26:1
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och
samhällsbyggande: Forskning och kollektiv forsk-
ning minskas för att finansiera åtgärder redovisa-
de under anslagen 42:1 Statens veterinärmedi-
cinska anstalt och 43:1 Statens jordbruksverk.

42:1 Statens veterinärmedicinska anstalt

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 93 706 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 42:1 Statens veteri-
närmedicinska anstalt ökas med 5 000 000 kro-
nor.

Skälen för regeringens förslag: Det finns behov
av ytterligare ett smittskyddsklassat laboratori-
um. Existerande laboratorium är fullt belastat
med BSE-analyser (galna ko-sjukan). Utbrott av
allvarlig smittsam djursjukdom av virologisk na-
tur skulle därför vara svår att hantera med nuva-
rande laboratorieresurser. Samtidigt är BSE-
diagnostik av tillfällig karaktär och ligger därför
utanför Statens veterinärmedicinska anstalts
(SVA) normala verksamhet. Regeringen anser
att SVA bör tillföras 5 000 000 kronor under in-
nevarande år. När det gäller utgifter för detta än-
damål 2002 avser regeringen återkomma i bud-
getpropositionen.

Finansiering sker genom att andra anslag
inom utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fis-
ke med anslutande näringar minskas.

172

PROP. 2000/01:100

43:1 Statens jordbruksverk

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 300 456 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 43:1 Statens jord-
bruksverk minskas med 3 400 000 kronor.

Anslaget får även användas för BSE-
kontroller.

Dessutom slopas inkomsttiteln 2556 Djurre-
gisteravgifter och avgifterna redovisas fr.o.m. 1
januari 2001 mot anslaget 43:1 Statens jordbruks-
verk.

Skälen för regeringens förslag: Kostnaden för
BSE-kontroller av 20 000 djur beräknas till
19 000 000 kronor. För detta ändamål finns
9 000 000 kronor i statsbudgeten och 5 000 000
kronor medfinansieras från EG-budgeten. Re-
geringen anser att Statens jordbruksverk behöver
ytterligare 5 000 000 kronor för BSE-kontroller.

Distriktsveterinärorganisationen hade år 2000
upplupna kostnader för semesterlöneskuld och
skadestånd på 8 038 000 kronor. Regeringen an-
ser att 6 000 000 kronor skall tillföras anslaget
för att täcka kostnaderna.

Jordbruksverket ersätter Tullverkets kostna-
der för kontroll av livsmedel som kan erhålla ex-
portbidrag. Kostnaderna har ökat och ytterligare
1 500 000 kronor behövs för ändamålet.

För dessa åtgärder behöver 12 500 000 kronor
tillföras anslaget.

Finansiering sker genom att andra anslag
inom utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fis-
ke med anslutande näringar minskas.

Djurregisterverksamheten för nöt och gris bör
hanteras på samma sätt som hundregistret, kött-
klassificeringen m.m. Detta innebär att inkomst-
titel 2556 Djurregisteravgifter slopas och att av-
gifterna redovisas mot anslaget 43:1 Statens
jordbruksverk. Till följd av detta minskar belast-
ningen på anslaget med 15 900 000 kronor.

Sammantaget innebär detta att anslaget 43:1
Statens jordbruksverk skall minskas med
3 400 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 43:5 Arealersättning
och djurbidrag m.m. skall också kunna användas
för att finansiera BSE-kontroller och ett pro-
gram för kontroll av campylobakter.

Skälen för regeringens förslag: Från EG-
budgeten erhålls ett bidrag motsvarande
5 750 000 kronor för att finansiera kontroll av
såväl BSE som campylobakter. Bidraget ryms
inom ramen för anvisade medel.

43:7 Räntekostnader för förskotterade
arealersättningar m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 79 700 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 43:7 Räntekostnader
för förskotterade arealersättningar m.m. minskas
med 2 100 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget 43:7
Räntekostnader för förskotterade arealersättningar
m.m. minskas för att finansiera åtgärder redovi-
sade under anslaget 43:1 Statens jordbruksverk.

43:16 Åtgärder inom livsmedelsområdet

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 25 000 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 43:16 Åtgärder
inom livsmedelsområdet minskas med 3 000 000
kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget 43:16
Åtgärder inom livsmedelsområdet minskas för att
finansiera åtgärder redovisade under anslaget
43:1 Statens jordbruksverk.

44:4 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m.

43:5 Arealersättning och djurbidrag m.m.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 5 269 500 000
kronor.

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 20 000 000
kronor.

173

PROP. 2000/01:100

Regeringens förslag: Anslaget 44:4 Stöd till jord-
brukets rationalisering m.m minskas med
2 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget 44:4
Stöd till jordbrukets rationalisering m.m minskas
för att finansiera åtgärder redovisade under an-
slaget 43:1 Statens jordbruksverk. Minskningen
finansierar också ökningen av det under utgifts-
område 1 Rikets styrelse upptagna anslaget 45:1
Sametinget.

8.1.22 Utgiftsområde 24

Näringsliv

26:2 Verket för Innovationssystem: Forskning och
utveckling

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 005 949 kro-
nor.

Regeringens förslag: Anslaget 26:2 Verket för in-
novationssystem: Forskning och utveckling mins-
kas med 89 960 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I statsbudgeten
för 2001 tillfördes anslaget 26:2 Verket för inno-
vationssystem:   Forskning och utveckling

90 574 000 kronor för att lösa tidigare ingångna
förpliktelser i samband med övergång till ett
renodlat bemyndigandesystem. Huvuddelen av
dessa förpliktelser löstes emellertid genom för-
brukning av ett stort anslagssparande från det
tidigare anslaget Dl Teknisk forskning och ut-
veckling (vilket numera ingår i anslaget 26:2 Ver-
ket för innovationssystem: Forskning och utveck-
ling) redan under år 2000.

Av de ingångna förpliktelserna återstår endast
614 000 kronor. För att en oförändrad ram skall
behållas för 2001 skall anslaget minskas med
89 960 000 kronor.

Ram för ordinarie exportkreditgarantier

I statsbudgeten för innevarande år finns ett be-
myndigande för regeringen att ikläda staten be-
talningsansvar intill ett belopp av högst
150 000 000 000 kronor för exportkreditgaranti-
er.

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att
under budgetåret 2001 ikläda staten betalnings-
ansvar intill ett belopp av högst 175 000 000 000
kronor för exportkreditgarantier.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen kan
nu konstatera att efterfrågan på garantier be-
döms bli större än tidigare beräknat. För närva-
rande uppgår ramutnyttjandet efter schablon-
mässiga justeringar av utfästelsebeloppen till 112
miljarder kronor. Därmed är det återstående ut-
rymmet inom den av riksdagen beslutade ramen
otillräckligt.

Utnyttjandet beräknas öka till 155 miljarder
kronor när några nu kända stora kontrakt kom-
mer att ingås. Dessutom är stora delar av enga-
gemanget i utländsk valuta vilket innebär att sto-
ra valutafluktuationer påverkar ramutnyttjandet.
Regeringen anser därför att ramen för export-
kreditgarantier för 2001 skall höjas till
175 000 000 000 kronor.

38:1 Myndigheten för företagsutveckling:
Förvaltningskostnader

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 183 537 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 38:1 Myndigheten
för företagsutveckling: Förvaltningskostnader ökas
med 20 000 000 kronor. Finansiering sker ge-
nom att de under utgiftsområde 22 Kommunika-
tioner uppförda anslagen 36:3 Banverket: Admi-
nistration och anslaget 36:1 Vägverket:
Administration minskas.

Skälen för regeringens förslag: I statsbudgeten
för 2001 minskades resurserna för det nya Ver-
ket för näringslivsutveckling med 20 miljoner
kronor. Detta skedde utan att tillräcklig hänsyn
togs till omfattningen av myndighetens uppgif-
ter. Anslaget behöver därför, såsom Näringsut-
skottet redan tidigare påpekat (bet.
2000/01 :NU1), tillföras ytterligare medel.

174

PROP. 2000/01:100

38:6 Sveriges geologiska undersökning:
Geovetenskaplig forskning

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 4 924 000 kro-
nor.

Regeringens förslag: Anslaget 38:6 Sveriges geolo-
giska undersökning: Geovetenskaplig forskning
ökas med 4 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen an-
mälde i budgetpropositionen för 2001 att ansla-
get skulle ökas med 4 000 000 kronor per år för
perioden 2001-2003. De utökade medlen skall
användas för att stödja forsknings- och utveck-
lingsinsatser i Norrbotten och Västerbotten. In-
satserna skall vidtas för hållbar utveckling inom
gruvnäringen och för kompetensutveckling med
anknytning till geovetenskap, malmgeologi och
bergsteknik.

38:10 Styrelsen för ackreditering och teknisk
kontroll: Bidrag till riksmätplatser

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 13 947 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 38:10 Styrelsen för
ackreditering och teknisk kontroll: Bidrag till
riksmätplatser ökas med 2 700 000 kronor. Fi-
nansiering sker genom att anslaget 38:12 Bidrag
till standardisering, provning och mätteknisk FoU
m.m. minskas med 1 000 000 kronor och ansla-
get 38:14 Rymdverksamhet minskas med
1 700 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Mättekniska
områden som särskilt behöver förstärkas finns
inom t.ex. opto- och höghastighetselektronik.
FoU-samarbetet med industrin behöver också
stärkas och den mättekniska kompetensen ökas
hos särskilt mindre företag. Regeringen anser
därför att anslaget 38:10 Styrelsen för ackredite-
ring och teknisk kontroll: Bidrag till riksmätplatser
behöver ökas med 2 700 000 kronor.

39:5 Investeringsfrämjande

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 51 357 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 39:5 Investerings-
främjande ökas med 14 720 000 kronor. Finansi-
ering sker genom att anslaget 39:3 Exportfräm-
jande verksamhet minskas med 5 000 000 kronor
och genom att anslaget 91:2 Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting minskas.

Skälen för regeringens förslag: Den invester-
ingsfrämjande verksamhet som Delegationen för
utländska investeringar i Sverige (Invest in Swe-
den Agency, ISA) bedriver, har visat sig resultera
i ett ökat antal utländska direktinvesteringar i
Sverige. Regeringen anser därför att ytterligare
5 000 000 kronor behövs för investeringsfräm-
jandet, som är ett effektivt medel att uppnå re-
geringens mål avseende tillväxt och sysselsätt-
ning. Medlen skall användas till att förstärka
verksamheten inom främst bioteknik, biomedi-
cin, samt IT och elektronik.

För att skapa förutsättningar för den skånska
delen av Oresundsregionen att marknadsföra sig
internationellt och därmed stärka Skånes tillväxt-
förutsättningar behöver ytterligare 9 720 000
kronor tillföras investeringsfrämjandet.

Sammantaget bör anslaget öka med
14 720 000 kronor.

Finansieringen av anslagsökningen sker ge-
nom att anslaget 39:3 Exportfrämjande verksam-
het minskas med 5 000 000 kronor. Effekterna av
finansieringen är att vissa projekt inom export-
främjandet inte kommer att kunna genomföras
under innevarande år. Finansieringen sker även
genom att det under utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner uppförda anslaget 91:2 Bi-
drag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting minskas med 9 720 000 kronor.

40:1 Marknadsdomstolen

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 5 112 000 kro-
nor.

175

PROP. 2000/01:100

Regeringens förslag: Anslaget 40:1 Marknadsdom-
stolen ökas med 500 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget 40:2 Konsumentverket
minskas.

Skälen för regeringens förslag: För att säker-
ställa kvaliteten på verksamheten vid Marknads-
domstolen behöver anslaget 40:1 Marknadsdom-
stolen ökas med 500 000 kronor. Finansiering
sker genom att anslaget 40:2 Konsumentverket
minskas med motsvarande belopp.

40:2 Konsumentverket

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 92 972 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 40:2 Konsument-
verket minskas med 2 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget 40:2
Konsumentverket minskas för att finansiera ök-
ningen av andra anslag under utgiftsområdet. Ef-
fekterna av detta är att Konsumentverket får ett
minskat ekonomiskt utrymme och att vissa åt-
gärder inte kommer att kunna genomföras under
innevarande år.

40:3 Allmänna reklamationsnämnden

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 16 691 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 40:3 Allmänna re-
klamationsnämnden ökas med 1 500 000 kronor.
Finansiering sker genom att anslaget 40:2 Kon-
sumentverket minskas.

Skälen för regeringens förslag: Antalet ärenden
hos Allmänna reklamationsnämnden har ökat
kraftigt under det senaste halvåret varför resurs-
behovet är betydligt större än vad regeringen ti-
digare beräknat. Regeringen anser därför att an-
slaget 40:3 Allmänna reklamationsnämnden
behöver ökas med 1 500 000 kronor. Finansie-
ring sker genom att anslaget 40:2 Konsumentver-
ket minskas.

Inlösen av aktier i AssiDomän AB

Regeringens bedömning: Regeringen har för av-
sikt att senare under budgetåret återkomma till
riksdagen med förslag om hur likviden från As-
siDomän AB:s inlösen av aktier skall användas.

Skälen för regeringens bedömning: AssiDo-
män AB beslutade hösten 2000 att genomföra en
inlösen av aktier. Staten äger för närvarande 35,5
procent i bolaget. Det betyder att staten får en
inlösenlikvid. Regeringen har beslutat att dessa
medel tillfälligt skall sättas in på ett särskilt kon-
to i Riksgäldskontoret. Regeringen har för avsikt
att senare under budgetåret återkomma till riks-
dagen med förslag om medlens användning.

8.1.23 Utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner

91:1 Generellt statsbidrag till kommuner och
landsting

I statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett ramanslag på 78 105 500 000
kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 91:1 Generellt stats-
bidrag till kommuner och landsting ökas med
150 000 000 kronor. Finansiering sker genom att
anslaget 25:10 Mzxtaa i barnomsorgen under ut-
giftsområde 16 Utbildning och universitets-
forskning minskas.

Skälen för regeringens förslag: Reformen Max-
taxa och allmän förskola som beslutades av riks-
dagen i november 2000 innehåller ett antal olika
lagreglerade delar som kommer att genomföras
vid skilda tidpunkter. Den 1 juli 2001 införs en
skyldighet för kommuner att erbjuda plats i för-
skoleverksamhet för barn med arbetslösa föräld-
rar och den 1 januari 2002 införs motsvarande
skyldighet för barn vars föräldrar är hemmava-
rande för vård av annat barn. Den 1 januari 2003
införs en allmän förskola för barn i åldern 4-5 år.
Då kommunerna genom lagstiftning blir skyldi-
ga att tillhandahålla dessa reformer kompenseras
de genom en ökning av det generella statsbidra-
get.

176

PROP. 2000/01:100

91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting

1 statsbudgeten för innevarande år finns för detta
ändamål uppfört ett reservationsanslag på

2 066 200 000 kronor.

Regeringens förslag: Anslaget 91:2 Bidrag till sär-
skilda insatser i vissa kommuner och landsting
minskas med 9 720 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Minskningen
görs för att finansiera ökningen av det under ut-
giftsområde 24 Näringsliv uppförda anslaget
39:5 Investeringsfrämjande.

177

9

Kommunal ekonomi

PROP. 2000/01:100

9 Kommunal ekonomi

9.1 Viktiga förändringar

Den samhällsekonomiska utvecklingen under de
senaste åren, med stark tillväxt och ökad syssel-
sättning, har inneburit att de ekonomiska förut-
sättningarna för kommuner och landsting har
förbättrats. Allt fler kommuner och landsting
har nu en ekonomi i balans.

För att värna kvaliteten i skolan, vården och
omsorgen samt för att minska behovet av att
höja kommunalskatterna, har statsbidragen suc-
cessivt höjts från och med 1997. Aren 1999-2001
erhåller kommuner och landsting dessutom yt-
terligare tillskott genom att de 200 kronor alla
inkomsttagare tidigare betalat i statlig inkomst-
skatt tillfaller kommuner och landsting. Sam-
manlagt uppgår tillskotten hittills till över 25 000
miljoner kronor. Beloppet inkluderar även det
särskilda stöd som utgår till vissa kommuner och
landsting.

Förutom dessa bidragshöjningar görs även
satsningar på den kommunala verksamheten
inom andra utgiftsområden. Vid sidan av de som
redovisas i avsnitt 9.4.3 görs satsningar också
inom ramen för Storstadsdelegationens arbete
och de lokala investeringsprogrammen.

Okad tillgänglighet i vården
Regeringen avser att göra en särskild satsning för
att förbättra tillgängligheten till behandlingar
inom sjukvården. Satsningen innebär att en höj-
ning görs av det generella statsbidraget till lands-
tingen med 1 250 miljoner kronor från och med
2002. Som en del av finansieringen av denna
satsning används 500 miljoner kronor per år
2002 och 2003 från anslaget 91:2 Bidrag till sär-
skilda insatser i vissa kommuner och landsting.

Från och med 2002 tillförs det generella stats-
bidraget till landstingen 400 miljoner kronor från
de s.k. Dagmarpengarna inom utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg.

Ett särskilt statsbidrag för befolkningsminskning
Regeringen bedömer att ytterligare 200 miljoner
kronor per år bör tillföras utgiftsområde 25 All-
männa bidrag till kommuner 2003 och 2004 för
ett särskilt statsbidrag till kommuner och lands-
ting med befolkningsminskning. Regeringen av-
ser att återkomma med förslag till hur stödet
skall utformas.

Särskilt stöd till vissa kommuner och landsting
Behovet av särskilt stöd till vissa kommuner och
landsting kvarstår. Aven om förutsättningarna
förbättrats för sektorn som helhet, finns det
fortfarande ett antal kommuner och landsting
som har ekonomiska problem. Bland dessa åter-
finns kommuner och landsting med en mins-
kande befolkning.

Den kommunala finansieringsprincipen

Regeringen har tillsammans med Svenska Kom-
munförbundet och Landstingsförbundet tillsatt
en arbetsgrupp med uppgift att diskutera pro-
cessfrågor avseende tillämpningen av den kom-
munala finansieringsprincipen. Regeringen avser
att återkomma med en redogörelse för resultatet
av detta arbete.

Aldre och handikappade

Regeringen avser att under 2001 lämna en pro-
position med förslag om förbehållsbelopp inom
äldreomsorgen. Frågan om en s.k. maxtaxa inom
äldreomsorgen bereds vidare.

180

PROP. 2000/01:100

Vidare avser regeringen att under 2001 lämna
en proposition med förslag om ett försörjnings-
stöd för äldre. Stödet skall minska behovet av
socialbidrag för äldre, främst invandrare utan rätt
till pension.

Återbetalning av mervärdesskatt (kommunkonto-
systemet)

Ett antal problem har konstaterats när det gäller
kommunkontosystemet. Det gäller bland annat
systemets omfördelande effekter, dess belast-
ning på den kommunala ekonomin, brister vad
gäller neutralitet samt vissa kontrollfrågor. För
att belysa dessa frågor har en rad utredningsin-
satser initierats.

Regeringen har också tillsatt en intern arbets-
grupp med uppgift att se över systemet som hel-
het. Utgångspunkten är bland annat att föreslå
alternativa lösningar till dagens system, i syfte att
minimera de omfördelande effekter som dagens
system har samtidigt som konkurrensneutralite-
ten bibehålls mellan verksamhet som bedrivs i
egen regi och verksamhet som bedrivs på entre-
prenad.

För att lösa problemen kring kommunkonto-
systemet avser regeringen att återkomma i bud-
getpropositionen för 2002 med förslag till nytt
system för de kommunala momsavdragen. Re-
geringen kommer därvid överväga lösningen
med en statlig finansiering av systemet och sam-
tidigt reducera nivån på de generella statsbidra-
gen till kommunerna och landstingen. Det är re-
geringens målsättning att ett nytt system skall
kunna introduceras från den 1 januari 2002.

9.2.1      Den kommunala ekonomin

Det övergripande målet för den kommunala
ekonomin är enligt kommunallagen (8 kap. 1 §)
att kommuner och landsting skall ha en god eko-
nomisk hushållning i sin verksamhet.

Antalet kommuner och landsting som redovi-
sar positiva resultat har ökat under de senaste
åren. År 2000 redovisar enligt preliminära upp-
gifter 177 av 289 kommuner ett positivt resultat
(årets resultat), en ökning med 72 kommuner
sedan föregående året. Av de 20 landstingen re-
dovisar 6 ett positivt resultat, en ökning med 4
landsting sedan 1999.

Flera av de kommuner och landsting som re-
dovisar negativa resultat kommer att åberopa s.k.
synnerliga skäl för att inte behöva återställa det
egna kapitalet. Även det sammanlagda resultatet
för kommuner och landsting har förbättrats.
Landstingen redovisar dock fortfarande sam-
mantaget ett negativt resultat. Medan soliditeten
för kommunerna har legat på en tämligen stabil
nivå under senare år, har soliditeten för lands-
tingen försämrats.

Årets resultat påverkas även av extraordinära
poster, t.ex. realisationsvinster och -förluster,
vilket kan försvåra jämförelser mellan åren. I ta-
bell 9.1 redovisas därför resultatutvecklingen för
kommuner respektive landsting exklusive extra-
ordinära poster.

9.2 Utvecklingen inom den
kommunala sektorn

Regeringen överlämnar samtidigt med denna
proposition en skrivelse till riksdagen om ut-
vecklingen i den kommunala sektorn (skr.
2000/2001:102). Skrivelsen är ett underlag för en
samlad bedömning av den finansiella utveckling-
en i kommuner och landsting samt av resursut-
nyttjandet och måluppfyllelsen i de kommunala
verksamheterna. I det följande redovisas en
sammanfattning av skrivelsen.

Tabell 9.1 Resultat före extraordinära poster i kommuner
och landsting 1995-2000

Miljarder kronor

1995

1996

1997

1998

1999

2000'

Kommuner

-0,7

-6,5

-4,9

-2,8

-2,5

5,3

Landsting

-2,7

-3,5

-4,0

-5,1

-5,1

-3,9

‘Preliminära uppgifter*

Källor: Statistiska centralbyrån och Landstingsförbundet

Resultat för den samlade verksamheten på kon-
cernnivå, dvs. inklusive kommunala företag, för-
sämrades från 9,6 miljarder kronor 1998 till

1,3 miljarder kronor 1999. Exkluderas extraordi-
nära poster förbättrades emellertid resultatet
med 0,6 miljarder kronor.

Kommunernas borgensförbindelser gentemot
de kommunala företagen har minskat under se-
nare år till 170 miljarder kronor 1999, varav 86
procent avsåg kommunala företag.

Efter att en minskning 1990-1997 har antalet
anställda i kommuner och landsting därefter
ökat, även om ökningstakten nu har bromsats
upp. Sysselsättningsutvecklingen påverkas även

181

PROP. 2000/01:100

av att kommuner och landsting köper externa
tjänster i ökad utsträckning.

9.2.1 De kommunala verksamheterna

Hälso- och sjukvård

Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa
och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Antalet läkarbesök uppgick 1999 till 25,5 mil-
joner, ungefär detsamma som föregående år. An-
talet vårdplatser inom somatisk vård har fortsatt
att minska, bl.a. som en följd av en mer behand-
lingsintensiv vård.

Primärvårdens kapacitet bedöms som otill-
räcklig, vilket leder till problem med tillgänglig-
het, kvalitet och samordning. Brister förekom-
mer i samverkan mellan olika huvudmän inom
sjukvården och mellan sjukvården och äldreom-
sorgen.

Köerna i vården har ökat samtidigt som pro-
duktionen har ökat. Genom den medicinsk-
tekniska utvecklingen kan behandlingar sättas in
vid tidigare indikationer och vid allt högre ålder.

Antalet anmälningar till hälso- och sjukvår-
dens ansvarsnämnd var under 2000 oförändrat.
Trots att antalet anmälningar har ökat under hela
1990-talet, har antalet påföljder varit i stort sett
oförändrat.

Aldreomsorg

Den som inte själv kan tillgodose sina behov har
rätt till bistånd t.ex. i form av hjälp i hemmet el-
ler särskilt boende.

Det bedrivs mycket bra äldreomsorg i många
kommuner. Andelen som erhåller äldreomsorg
har dock minskat under 1990-talet. Hjälpen rik-
tas alltmer till dem som har störst behov, ofta
ensamstående och personer i hög ålder. Anhöri-
ga har fått ta ett växande ansvar och ett ökande
antal äldre köper tjänster.

Vissa förbättringar har skett inom områden
där brister tidigare har uppmärksammats. Av nya
studier framgår dock att många kommuner har
brist på platser i särskilda boendeformer. Detta
medför att personer som fått bifallsbeslut får
vänta på verksställighet och att personer som
bedöms ha behov får avslag på ansökningar om
plats i särskilt boende.

Handikappomsorg

Målet för handikappomsorgen är bl.a. att sam-
hället skall utformas så att människor med funk-

tionshinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i sam-
hällslivet och får samma levnadsvillkor som den
övriga befolkningen. Såväl Socialstyrelsen som
Handikappsombudsmannen konstaterar att per-
soner med funktionshinder har sämre levnads-
villkor än andra.

Länsstyrelsernas tillsyn visar att det före-
kommer att personer får avslag på sin ansökan
om bistånd på grund av bristande resurser trots
att behov av stöd föreligger. Flera utvärderingar
visar också att huvudmännen inte alltid verkstäl-
ler gynnande domar.

Variationen i kommunernas servicenivå i or-
dinärt boende enligt socialtjänstlagen har mins-
kat när det gäller de högsta servicenivåerna.

Individ- och familjeomsorg

Genom ekonomiskt bistånd i form av försörj-
ningsstöd (socialbidrag) skall den som på egen
hand inte kan få sina behov tillgodosedda tillför-
säkras en skälig levnadsnivå. Såväl antalet bi-
dragshushåll som kostnaderna för socialbidrag
fortsätter att minska. Aven antalet hushåll med
långvarigt socialbidragstagande har minskat. Den
huvudsakliga orsaken bakom denna utveckling är
det förbättrade arbetsmarknadsläget. Antalet
personer som fortsätter att vara bidragsberoende
minst två år i rad minskade 1998 för första gång-
en sedan 1990. Minskningen har fortsatt 1999.
Trots detta har den genomsnittliga bidragstiden
ökat och uppgick 1999 till 5,8 månader.

Förskola

Behovstäckningen inom förskolan är god i större
delen av landet för barn till föräldrar som för-
värvsarbetar eller studerar, men något sämre för
barn till föräldrar som är arbetslösa eller föräldra-
lediga. Antalet inskrivna barn minskade under
2000 beroende på minskande årskullar. Andelen
inskrivna barn fortsätter emellertid att öka och
uppgick 2000 till 76 procent.

Avgiftsfinansieringsgraden inom förskolan
fortsätter att öka och uppgick 1999 till 18 pro-
cent för riket i genomsnitt.

Skola för barn och ungdom

Förskoleklassen är en egen skolform för sexår-
ingar. Antalet inskrivna i förskoleklassen mins-
kade något mellan 1999 och 2000. Andelen in-
skrivna låg kvar på 93 procent.

Antalet elever i grundskolan ökade läsåret
2000/01. Andelen elever som går ut grundskolan
med behörighet att läsa ett nationellt program på

182

PROP. 2000/01:100

gymnasieskolan har minskat något jämfört med
föregående läsår och uppgick våren 2000 till ca
90 procent.

Andelen elever som fullföljde gymnasieskolan
läsåret 1999/2000 ökade med 4 procentenheter
jämfört med läsåret innan. Samtidigt minskade
andelen elever som var behöriga till universitets-
och högskolestudier med 3,2 procentenheter till

80,3 procent.

Antalet elever i särskolan fortsätter att öka.
Sedan hösten 1995 har antalet elever ökat med
40 procent jämfört med ca 10 procents ökning
inom grundskolan.

Vuxenutbildning

Omfattningen av den kommunala vuxenutbild-
ningen var som störst läsåret 1998/99. Den
gymnasiala vuxenutbildningen ökade kraftigt
som en följd av kunskapslyftet, som inleddes
den 1 juli 1997. Antalet studerande minskade
emellertid med 5 procent läsåret 1999/2000 jäm-
fört med föregående läsår.

Under läsåret 1999/2000 slutförde närmare 75
procent av kursdeltagarna sina kurser. Kursav-
brotten inom den gymnasiala vuxenutbildningen
har legat på ungefär samma nivå den senaste
femårsperioden.

Konsumtionsutgifterna beräknas öka med ca
1 procent per år under 2001-2004. Bedömningen
har gjorts med beaktande av kravet på ekono-
misk balans i kommuner och landsting.

Det genomsnittliga kommunala skatteuttaget
antas vara oförändrat efter 2001. Till en del beror
de ökade skatteinkomsterna på regeländringar
som påverkar skatteunderlaget, vilket regleras
genom att det generella statsbidraget minskas i
motsvarande grad.

Utvecklingen av kommunsektorns finanser
under 2000-2004 redovisas i tabell 9.2.

Tabell 9.2 Kommunsektorns finanser 2000-2004

Miljarder kronor, löpande priser

2001

2002

2003

2004

2000

Inkomster

466,0

488,1

508,3

525,4

544,8

Skatter

337,5

358,4

370,9

396,7

412,5

Statsbidrag1

82,6

83,9

90,2

79,9

82,0

Övriga inkomster

45,9

45,8

47,2

48,9

50,4

Utgifter

463,7

481,8

505,2

524,8

545,1

Konsumtionsutg.

389,4

405,6

427,2

445,1

463,3

Volymförändring2

7,4

7,2

7,2

7,0

7,0

Övriga utgifter

74,3

76.1

78,0

79,7

81,8

Finansiellt sparande

2.3

6,3

3,1

0,6

-0,3

'Statsbidragen redovisas netto efter avdrag för kommunernas och landstingen
tillskott till det kommunala momssystemet samt exklusive det kommunala utjäm-
ningssystemet.

2Ärlig procentuell förändring i fasta priser.

Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

9.3 Förutsättningar för de närmaste
åren

Den finansiella utvecklingen i
kommunsektorn

Bedömningen av kommunsektorns finansiella
utveckling under de närmaste åren baseras på de
förutsättningar som redovisas i bilagan Svensk
ekonomi (bilaga 1). Från och med 2000 ingår
inte kyrkan i kommunsektorn, som därmed ut-
görs av (primär-) kommuner och landsting.

Den gynnsamma utvecklingen av
skatteinkomster och statsbidrag skapar ett
utrymme för fortsatt ökning av de kommunala
konsumtionsutgifterna.

Det höga finansiella sparandet 2001 och 2002
förklaras till stor del av höga slutavräkningar av
kommunalskattemedel som betalas ut i efter-
hand. Dessa tillfälligt högre inkomster beräknas
inte leda till ökade utgifter utan kommuner och
landsting antas anpassa utgifterna till den varak-
tiga inkomstutvecklingen.

Utvecklingen i enskilda kommuner och
landsting

I syfte att kartlägga hur kommunerna och lands-
tingen själva bedömer att ekonomin kommer att
utvecklas under de närmaste åren genomförde
Statistiska centralbyrån (SCB) på uppdrag av Fi-
nansdepartementet i december 2000 en enkätun-
dersökning. Enkäten omfattar bl.a. budgeten för
2001 samt planerna för 2002 och 2003. För de
kommuner som inte besvarat enkäten har vissa
uppgifter kompletterats efter kontakt med be-
rörda kommuner. Därutöver har uppgifter om
det (preliminära) resultatet för 2000 erhållits från
SCB och från Landstingsförbundet.

Kommunerna kommer enligt budgetarna för
2001 att tillsammans redovisa ett resultat (årets
resultat) på 2,8 miljarder kronor. I jämförelse
med årets resultat för 2000 innebär detta en för-
sämring med 6,4 miljarder kronor. Kommunerna
redovisade stora extraordinära intäkter 2000.

183

PROP. 2000/01:100

Landstingen har för 2001 budgeterat ett sam-
manlagt årets resultat på -0,4 miljarder kronor,
vilket är en förbättring med 3,5 miljarder kronor
jämfört med årets resultat för 2000. Till en del
beror denna förbättring på skattehöjningar i vis-
sa landsting.

I tabell 9.3 redovisas årets resultat för kom-
muner respektive landsting 2000-2003. I regel
budgeterar kommuner och landsting inte för ex-
traordinära kostnader och intäkter.

ret för att prioritera mellan enskilda verksamhe-
ter. De särskilda satsningar som nu görs under
en begränsad period skall ses mot bakgrund av
detta, och de medel som under några år utgår till
skolan kommer därför att så småningom överfö-
ras till det generella statsbidraget.

Tabell 9.3 Årets resultat i kommuner och landsting 2000-
2003

Miljarder kronor

20001 2001 2002 2003

Kommuner          9,2           2,8           3,1           4,8

Landsting          -3,9          -0,4           0,4           1,2

^reLminär^ppgilte^^

Källor: Statistiska Centra Ibyrån och Landstingsförbundet

För 2001 har 28 av 289 kommuner budgeterat
ett negativt resultat. Av de 20 landstingen räknar
6 stycken med ett negativt resultat i budgeten
för 2001.

Åren 2002 och 2003 kommer enligt enkäten
antalet kommuner och landsting med negativa
resultat att minska ytterligare.

9.3.3 Sammanfattande bedömning

Resultatutvecklingen för kommunsektorns som
helhet bedöms ligga på en sådan nivå att flertalet
kommuner och landsting bör klara balanskravet
med de förutsättningar som antas för de närmas-
te åren.

Det finns dock en stor spridning i resultatet
mellan enskilda kommuner och landsting. För
vissa kommuner och landsting krävs besparingar
om balanskravet skall klaras.

För sektorn som helhet bedöms det finansiella
utrymmet vara tillräckligt. Vissa kommuner och
landsting kan komma att behöva ett särskilt stöd
för att klara balanskravet och bibehålla en god-
tagbar servicenivå i verksamheterna. Medel bör
därför finnas tillgängliga för ett sådant stöd.

Regeringens avsikt med de senaste årens
statsbidragshöjningar, har varit att i första hand
ge tillskott till skolan, vården och omsorgen.
Den nationella handlingsplanen för vården inne-
bär ett ytterligare tillskott till vården. Därtill
kommer nu den särskilda satsning som görs på
skolan under de närmaste åren. Kommuner och
landsting har dock fortfarande kvar huvudansva-

9.4 Satsningar på kommuner och
landsting

Höjda statsbidrag

För att värna kvaliteten i skolan, vården och om-
sorgen och för att minska behovet av att höja
kommunalskatterna, har nivån på statsbidragen
inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner successivt höjts med närmare 24 000
miljoner kronor från och med 1997.

Ramen för utgiftsområdet höjdes med 950
miljoner kronor för 2001 i samband med den na-
tionella handlingsplanen för vården. Sammanta-
get tillförs det generella statsbidraget till kom-
muner och landsting närmare 9 000 miljoner
kronor 2001-2004. Aren 2002-2004 avsätts 7
miljoner kronor per år av de s.k. ”vårdmiljarder-
na” som tillförts det generella statsbidraget till
kommuner och landsting till insatser utanför ut-
giftsområde 25, i enlighet med överenskommel-
sen mellan regeringen, Svenska Kommunför-
bundet och Landstingsförbundet.

Den särskilda satsningen för att förbättra till-
gängligheten till behandling inom sjukvården,
innebär att det generella statsbidraget till lands-
tingen höjs med 1 250 miljoner kronor från och
med 2002. Åren 2002 och 2003 överförs med an-
ledning av detta 500 miljoner kronor vardera året
från anslaget 91:2 Bidrag till särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting till anslaget 91:1
Generellt statsbidrag till kommuner och landsting.
Det innebär att ramen för utgiftsområdet ökar
med 750 miljoner kronor 2002 och 2003 samt
med 1 250 miljoner kronor från och med 2004.

En tillfällig höjning med 700 miljoner kronor
gjordes 2001 av bidraget till särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting.

Regeringen bedömer att 200 miljoner kronor
per år bör avsättas 2003 och 2004 till ett särskilt
statsbidrag till kommuner och landsting med be-
folkningsminsknmg.

Till detta kommer vissa tillskott till kommu-
ner och landsting inom andra utgiftsområden

184

PROP. 2000/01:100

(avsnitt 9.4.3) samt ett tillskott om ca 1 300 mil-
joner kronor per år 1999-2001 i form av extra
skatteintäkter. De 200 kronor som samtliga in-
komsttagare tidigare betalat i statlig inkomst-
skatt, tillfaller dessa år kommuner och landsting.

Från och med 2003 minskas det generella
statsbidraget till kommunerna med 305 miljoner
kronor till följd av införandet av ett äldreförsörj-
ningsstöd, vilket minskar kommunernas social-
bidragskostnader. År 2003 förs dessutom ett en-

gångsbelopp om 310 miljoner kronor från
anslaget 91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting inom utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner till utgiftsområ-
de 11 Ekonomiskt trygghet vid ålderdom, som
en delfinansiering av det nya äldreförsörjnings-
stödet. Syftet är att göra det möjligt för kom-
muner att 2003 återsöka vissa socialbidragskost-
nader för 2002.

Tabell 9.4 Tillskott till kommuner och landsting 1997-2004

Miljoner kronor

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

1997 års ekonomiska vårprop.

4 000

8 000

8 000

8 000

8 000

8 000

8 000

8 000

Budgetprop. för 1998

4 000

8 000

8 000

8 000

8 000

8 000

1998 års ekonomiska vårprop.

4 000

4 000

4 000

4 000

4 000

4 000

4 000

Budgetprop. för 1999

300

710

850

850

1999 års ekonomiska vårprop.1

2 000

2 943

4 943

5 943

Budgetprop. för 20002

1 650

2000 års ekonomiska vårprop.3

500

500

500

Budgetprop. för 20014

500

1 500

2 500

3 500

2001 års ekonomiska vårprop.

- ökad tillgänglighet inom sjukvården

1 250

1 250

1 250

därav finansiering inom U0 25

-500

-500

- komp, för befolkningsminskning

200

200

- överföring till U0 lls

-310

"200-kronan"

1 300

1 300

1 300

Ökning jämfört med 1996

4 000

12 000

17 300

21 300

25 750

26 403

29 433

32 243

‘Från och med 2002 ingår även de medel som tillförs vården i samband med minskningen av försvaret.

zOmfattar den första "vårdmiljarden” 2001 (950 mkr) samt en tillfällig höjning av bidraget till särskilda insatser om 700 mkr.
3Bidrag till kvalitetssäkring i förskolan under utgiftsområde 16.

4Bidrag till personalförstärkningar inom skolan under utgiftsområde 16.

5Överföring till anslaget utgiftsområde 11 för att möjliggöra utbetalning till kommuner av socialbidragskostnader avseende 2002 för vissa flyktingar.

185

PROP. 2000/01:100

9.4.2 Särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting

Regeringen bedömer att det fortfarande kommer
att finnas kommuner och landsting som, på
grund av speciella omständigheter, kan hamna i
en särskilt svår ekonomisk situation. Därför
kommer det att finnas ett behov av att avsätta
medel till särskilda insatser i kommuner och
landsting även för åren framöver.

Uppföljning av Bostadsdelegationens ärenden
Bostadsdelegationen hanterar ansökningar från
kommuner med övermäktiga åtaganden för bo-
endet. Delegationen har 6 ärenden kvar att be-
handla och räknar med att avsluta arbetet med
ansökningarna under 2001. De kvarstående
ärendena beräknas täckas av tillgängliga medel.
Vissa av de ärenden som återstår gäller helt eller
delvis kommunala borgensåtaganden för bo-
stadsrätter.

Regeringen avser att låta Bostadsdelegationen
fortsätta sitt arbete även under 2002 för att kun-
na följa upp ingångna avtal. Uppföljningen bör
även innefatta studier av hur de kommuner som
sökt stöd men inte har något avtal med delega-
tionen har hanterat sina svårigheter. Syftet är att
analysera vilka effekter omfattande engångsåt-
gärder har på kommunernas verksamhet samt
vilken inverkan avtalen och denna typ av statligt
stöd har på kommunernas ekonomi och anpass-
ningsförmåga.

Regeringen avser att återkomma avseende hur
den fortsatta uppföljningen skall ske efter 2002
när Bostadsdelegationen har upphört.

Uppföljning av Kommundelegationens ärenden
Regeringen tecknade under 2000 överenskom-
melser med 36 kommuner och 4 landsting efter
förslag från Kommundelegationen. Kommuner-
na och landstingen åtar sig att sänka sina brutto-
kostnader med ett bestämt belopp och att uppnå
ekonomisk balans senast 2002. Regeringen har
åtagit sig att betala bidrag om sammanlagt
1317 miljoner kronor. Av bidragsbeloppet
kommer 25 procent att utbetalas i början av 2002
under förutsättning att kommunerna och lands-
tingen kan visa att de påbörjat sina åtaganden en-
ligt överenskommelsen. Resterande 75 procent
av bidraget utbetalas senast 2003 efter att över-
enskommelsens åtaganden uppfyllts.

För att följa upp överenskommelserna och för
att vid behov stödja de kommuner och landsting

till vilka stöd har beviljats, har en särskild utreda-
re utsetts (dir. 2000:71). Utredaren skall aktivt
följa genomförandet av åtgärder för att sänka
bruttokostnadsnivån, följa den ekonomiska situ-
ationen och vara samrådspart. Utredaren skall
rapportera om utvecklingen och ge rekommen-
dationer i samband med utbetalningarna av bi-
dragen.

B idrag för kostnader till följd av översvämningar
Från anslaget 91:2 Bidrag till särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting under utgiftsom-
råde 25 Allmänna bidrag till kommuner har re-
geringen betalat ut ca 49 miljoner kronor till
kommuner för kostnader till följd av översväm-
ningarna i juli 2000.

Även under hösten 2000 drabbades vissa
kommuner av översvämningar. Det är ännu för
tidigt att bedöma storleken på kostnaderna till
följd av dessa översvämningar.

9.4.3 Satsningar inom andra
utgiftsområden

Förskoleverksamhet

Från och med halvårsskiftet 2001 skall barn till
arbetslösa garanteras plats i förskoleverksamhet.
Från och med 2002 skall även barn till föräldra-
lediga erbjudas förskoleverksamhet av kommu-
nerna och 2003 införs allmän förskola för barn i
åldrarna 4-5 år. Till följd av detta höjs det gene-
rella statsbidraget till kommunerna (avsnitt
9.4.4).

Inom utgiftsområde 16 Utbildning och uni-
versitetsforskning utgår från och med 2002 ett
särskilt statsbidrag om 3 400 miljoner kronor för
täckning av kommunernas intäktsbortfall till
följd av maxtaxan i förskolan samt ett särskilt bi-
drag om 500 miljoner kronor för kvalitetssäk-
rande åtgärder till de kommuner som väljer att
tillämpa maxtaxan.

Personalförstärkningar i skolan

Regeringen har i förordningen (2001:36) om
statsbidrag till personalförstärkningar i skola och
fritidshem beslutat om hur det särskilda bidraget
skall fördelas. Bidraget får även användas för att
motverka en minskning av personaltätheten i
kommuner som har fått bidrag från anslaget 91:2
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting. Statsbidraget till personalförstärkning-
ar uppgår till 500 miljoner kronor 2001 och höjs

186

PROP. 2000/01:100

successivt till 5 000 miljoner kronor 2006. Bidra-
get kommer att överföras till det generella stats-
bidraget.

9.4.4 Beräkning av ramen för utgiftsområde

25 Allmänna bidrag till kommuner

För 2001 omfattar utgiftsområdet sammanlagt
99 363 miljoner kronor, varav 78 106 miljoner
kronor avser generellt statsbidrag till kommuner
och landsting, 2 066 miljoner kronor avser bi-
drag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting och 19 190 miljoner kronor avser ut-
jämningsbidrag till kommuner och landsting.
Utjämningsbidraget motsvaras av en lika stor
avgift på statsbudgetens inkomstsida.

I tabell 9.5 redovisas en preliminär beräkning
av utgiftsområdesramen för 2002-2004 med be-
aktande av tidigare förslag och de förslag som
regeringen presenterar i denna proposition.

Tabell 9.5 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner åren 2002-2004

Miljoner kronor

2002

2003

2004

Ram enl. budgetprop. 2001

99 338

92 196

93 476

Tillskott

- ökad tillgänglighet i
vården

1 250

1 250

1 250

- varav finansierat
inom U0 25

-500

-500

- kompensation för

befolkningsminskning

200

200

Skatteunderlagsregleringar

- garantipension

-100

-100

- slopat SGA

-2 800

-2 800

Regleringar enligt finansieringsprincipen
- förskola för barn till

arbetslösa

300

300

300

- förskola för barn till
föräldralediga

200

200

200

- allmän förskola

1 200

1 200

- förstatligande av
vårdhögskolorna

-1 420

-1420

-1420

- förbehåll sbelopp

650

650

650

- äldreförsörjningsstöd

-305

-305

Övrigt

- äldreförsörjningsstöd1

- överföring från UO 9 ("Dagmar")

400

-310

400

400

Korrigeringspost2

-100

-100

Summa

100 218

90 861

92 951

1 Överföring till utgiftsområde 11 för att möjliggöra återsökning av socialbidrags-

kostnader för 2002.

2Kommer att justeras i budgetpropositionen för 2002.

Satsningen att öka tillgängligheten inom sjuk-
vården innebär att ramen för utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner höjs med
750 miljoner 2002 och 2003, samt med 1 250
miljoner kronor från och med 2004.

Mot bakgrund av de s.k. Dagmaruppgörelsena
mellan staten och Landstingsförbundet bl.a. syf-
tat till att öka tillgängligheten bedömer regering-
en att anslaget 13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård
inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg kan minskas med 450 miljoner
kronor, varav 400 miljoner kronor förs till ut-
giftsområde 25. Medlen tillförs landstingen via
det generella statsbidraget.

Utgiftsområdet tillförs 200 miljoner kronor
per år 2003 och 2004 för att kompensera kom-
muner och landsting med befolkningsminsk-
ning.

Skatteunderlagspåverkande regeländringar
Reformeringen av det förtidspensionssystemet
innebär att det särskilda grundavdraget för folk-
pensionärer (SGA) avskaffas. För att försäkring-
ens nettoersättning skall vara oförändrad höjs
bruttobeloppen, vilket ökar det kommunala
skatteunderlaget. Den beräknade ökningen av de
kommunala skatteintäkterna regleras genom en
minskning av det generella statsbidraget med
2 800 miljoner kronor. Dessutom reduceras det
generella statsbidraget med 100 miljoner kronor
till följd av införandet av en garantipension.

Minskningen av ramen mellan 2002 och 2003
enligt budgetpropositionen för 2001 beror på att
de kommunala skatteintäkterna beräknas öka
med 9 500 miljoner kronor 2003 på grund av re-
formeringen av det allmänna pensionssystemet.
En minskning med samma belopp gjordes av
ramen för statsbidragen till kommuner och
landsting.

Beloppen kan komma att revideras då den
slutliga justeringen sker i budgetpropositionen
för 2003.

Regleringar enligt finansieringsprincipen

Införandet av en skyldighet för kommunerna att
erbjuda plats i förskoleverksamhet för barn till
arbetslösa och för barn till föräldralediga föran-
leder en höjning av det generella statsbidraget till
kommunerna med 300 respektive 200 miljoner
kronor 2002. En höjning görs även på tilläggs-
budget för 2001 med 150 miljoner kronor efter-
som rätt till förskola för arbetslösa införs redan
den 1 juli 2001.

Den allmänna förskolan för barn i åldern 4-5
år föranleder en höjning av det generella statsbi-

187

PROP. 2000/01:100

draget till kommunerna med 1 200 miljoner kro-
nor 2003.

Den förslagna förändringen av huvudmannaska-
pet för vårdhögskolorna bör regleras genom en
minskning av det generella statsbidraget till
landstingen med 1 420 miljoner kronor 2002
(prop. 2000/2001:71). Medel för detta ändamål
beräknas från och med 2002 under utgiftsområ-
de 16 Utbildning och universitetsforskning.

Införandet av ett förbehållsbelopp inom äld-
reomsorgen minskar de kommunala avgiftsin-
täkterna. Det generella statsbidraget till kom-
munerna bör därför ökas med 650 miljoner
kronor från och med 2002.

Införandet av ett äldreförsörjningsstöd mins-
kar de kommunala socialbidragsutgifterna. Det
generella statsbidraget till kommunerna bör där-
för minskas med 305 miljoner kronor från och
med 2003.

Övrigt

För att göra det möjligt för kommuner att åter-
söka socialbidragskostnader avseende 2002 för
vissa äldre flyktingar m.m., bör 310 miljoner
kronor föras från utgiftsområde 25, anslaget 91:2
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting, till utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom.

9.5 Övrigt

Det kommunala utjämningssystemet

Det kommunala utjämningssystemet är en viktig
förutsättning för att kommuner och landsting
skall erhålla likvärdiga ekonomiska förutsätt-
ningar att bedriva sina verksamheter. En långtgå-
ende inkomstutjämning medför att tillväxten i
skatteunderlaget kommer hela landet till del.

Vissa kommuner har tidigare, efter inkomst-
utjämning, kunnat få en sämre inkomstutveck-
ling än riksgenomsnittet, trots att de har haft en
kraftigare tillväxt i skatteunderlaget än genom-
snittet. I syfte att eliminera dessa marginaleffek-
ter, med bibehållen långtgående utjämning, har
förändringar gjorts från och med 2001 i den del
av utjämningssystemet som utjämnar för skill-
nader i skattekraft (inkomstutjämning). Samti-
digt införs åren 2001 och 2002 ett omställnings-
bidrag, vid sidan av utjämningssystemet, till
landsting med stor befolkningsminskning.

Det ändrade huvudmannaskapet för vård-
högskolorna leder till att högskoleutbildning
från och med 2002 lyfts ut ur den del av det
kommunala utjämningssystemet som avser
kostnadsutjämning för landsting (prop.
2000/01:71).

Två betänkanden rörande utjämningssystemet
lämnades till regeringen vid årsskiftet 2000/2001.

I betänkandet Förenklad kommunal utjäm-
ning (SOU 2000:120) redovisas förslag rörande
kostnadsutjämningen samt införandereglerna
och inkomstutjämningen. Vissa delmodeller fö-
reslås utgå ur kostnadsutjämningen. De s.k. fasta
införandetilläggen föreslås ersättas med ett nytt
regionalpolitiskt statsbidrag och förändringar i
inkomstutjämningen. Regeringen avser att hålla
ett remissmöte om förslagen i betänkandet.

I betänkandet Rättvis kommunal utjämning
(SOU 2000:127) redovisas förslag rörande effek-
ter av befolkningsförändringar och den del av
kostnadsutjämningen (landsting) som avser häl-
so- och sjukvård. Betänkandet har remitterats.

Utjämning av LSS-kostnader

Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kom-
mitté (dir. 2000:99) som skall lämna förslag till
en permanent nationell utjämning av verk-
samhetskostnader för verksamhet enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funk-
tionshindrade (LSS) som kan träda i kraft 2003.

I avvaktan på kommitténs förslag utgår två
olika bidrag 2001 och 2002 till kommuner med
höga LSS-kostnader. Det ena statsbidraget (350
miljoner kronor) fördelas av regeringen. För
2001 har 53 kommuner med höga LSS-kostnader
fått del av detta bidrag. Det andra statsbidraget
(100 miljoner kronor) skall fördelas av Socialsty-
relsen efter ansökan från kommuner med höga
kostnader för vissa funktionshindrade personer
med särskilt stora behov av vård och omsorg
(prop. 1999/2000:115, bet. 2000/0 l:FiU9, rskr.
2000/01:26).

Balanskravet och god ekonomisk hushållning
År 2000 är det första året med preciserat krav på
en ekonomi i årlig balans i kommuner och lands-
ting. Om utfallet ändå visar ett negativt resultat
skall det egna kapitalet återställas inom två år.
Det är därmed först efter utgången av 2002 som
efterlevandet av balanskravet kan utläsas.

Balanskravet skall ses som ett minimikrav för
resultatet. I kommunallagen ställs även krav på
god ekonomisk hushållning i kommuner och

188

PROP. 2000/01:100

landsting. En särskild utredare har tillkallats för
att bl.a. göra en översyn av bestämmelserna om
god ekonomisk hushållning och dess tillämpning
samt vid behov föreslå förändringar för att öka
långsiktigheten i den ekonomiska och verksam-
hetsmässiga planeringen (dir. 2000:30). I upp-
draget ingår även att utreda hur balanskravet kan
förtydligas och modifieras. Uppdraget skall re-
dovisas senast den 31 oktober 2001.

Fortsatt arbete med en kommunal databas
Regeringen har i olika sammanhang framhållit
behovet av ett förbättrat kunskapsunderlag om
den offentliga sektorn. Såväl stat som kommu-
ner behöver på ett bättre sätt kunna följa hur de
verksamheter som finansieras med offentliga
medel utvecklas.

Regeringen har därför beslutat om direktiv
(dir. 2000:69) för fortsatt utveckling av en
kommunal databas samt tvärsektoriell utvärde-
ring av kommunal verksamhet. En särskild utre-
dare har tillkallats för att genomföra och utvär-
dera en utvidgad försöksverksamhet. Omkring
60 kommuner har valt att delta i försöksverk-
samheten. Utredaren skall även genomföra en
förstudie och upphandling avseende den teknis-
ka utvecklingen av databasen. Utredaren skall i
samverkan med statistikansvariga myndigheter
vidareutveckla de kvalitetsmått som det föregå-
ende projektet lämnade förslag på i sin rapport
Utvalt och viktigt, snabbt och riktigt (Ds
2000:48). Inriktningen på arbetet är att från och
med 2002 kunna presentera mått och nyckeltal i
en kommunal databas.

Arbetet skall enligt tilläggsdirektiv (dir.
2001:26) slutredovisas senast den 28 september
2001.

Samverkan mellan kommuner

Många kommuner har en liten folkmängd och
befolkningen fortsätter i stor utsträckning att
minska i dessa. Det finns sannolikt en nedre
gräns för hur liten en kommun kan vara för att
det skall finnas förutsättningar för att bedriva
kommunal verksamhet till en standard och en
kostnad som är rimlig i ett nationellt perspektiv.

Under de kommande åren kommer främst
demografiska förändringar i form av ökande an-
del äldre leda till ökande behov av kommunal
service. Därtill kommer ökande pensionsutbe-
talningar i och med att det förhållandevis stora
antalet anställda som är födda på 1940-talet upp-
når pensionsålder. För att främst små kommuner
även fortsättningsvis skall kunna erbjuda en full-
god kommunal service samtidigt som balanskra-
vet efterlevs torde de effektivitetsvinster som
t.ex. samverkan kan erbjuda vara av stor vikt.

Regeringen beslutade i november 2000 att till-
sätta en arbetsgrupp som skall främja samverkan
mellan kommuner. Arbetsgruppen skall föra ut
kunskap om de former som kommuner kan
samverka inom samt sprida information och er-
farenhet från samverkan som idag bedrivs. Man
skall även initiera och stödja samverkansprojekt
samt vid behov rapportera rättsliga hinder som
framkommer under arbetets gång.

Det åldersbaserade bidraget till kommunerna
Enligt gällande lagstiftning upphör vid utgången
av 2001 en del av det generella bidraget till
kommunerna att fördelas efter ålderskriterier.
Regeringen återkommer i budgetpropositionen
för 2002 angående den åldersrelaterade delen av
det generella statsbidraget till kommunerna.

Värdering av kommunala bostadsfastigheter
Redovisningsrådet har under 2000 beslutat om
en rekommendation som för de kommunala bo-
stadsföretagen innebär att de från och med rä-
kenskapsåret 2002 skall värdera sina fastigheter
utifrån samma avkastningskrav som gäller i
börsnoterade företag. Många kommunala bo-
stadsföretag kommer som en följd av detta att
behöva skriva ner det bokförda värdet på sina
fastighetsinnehav. Det sammantagna värdet av
nedskrivningarna uppgår sannolikt till stora be-
lopp.

En promemoria har utarbetats inom Reger-
ingskansliet (dnr. Fi2001/228) med förslag till
hur detta skall hanteras. Promemorian har re-
missbehandlats och regeringen avser att senare
lämna en proposition.

189

Bilaga 1

Svensk ekonomi

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

Bilaga 1

Svensk ekonomi

Innehållsförteckning

Förord................................................................................................................................7

1     Inledning.................................................................................................................7

1.1     Sammanfattning.......................................................................................7

1.2     Utvecklingen inom olika områden.......................................................10

2     Internationell utveckling......................................................................................17

2.1      Utvecklingen i Europa..........................................................................18

2.2      Utvecklingen i Förenta staterna...........................................................19

2.3      Utvecklingen i Asien och Latinamerika...............................................20

2.4     Utvecklingen i Ryssland, Polen och de baltiska länderna...................21

2.5     Den svenska världsmarknadstillväxten................................................22

3    Kapitalmarknaderna..............................................................................................23

3.1      Utvecklingen i omvärlden.....................................................................23

3.2     Utvecklingen i Sverige...........................................................................25

4    Utrikeshandeln.....................................................................................................27

4.1     Varuexporten.........................................................................................27

4.2     Varuimporten........................................................................................29

4.3     Tjänstehandeln.......................................................................................30

4.4     Bytesbalansen........................................................................................31

5    Näringslivets produktion.....................................................................................33

5.1      Industrin................................................................................................33

5.2     Byggnadsverksamhet.............................................................................35

5.3     Tjänstesektorer......................................................................................36

6    Arbetsmarknad.....................................................................................................40

7    Löner.....................................................................................................................46

8     Inflation.................................................................................................................48

9    Hushållens ekonomi och konsumtionsutgifter..................................................50

9.1      Hushållens inkomster...........................................................................50

9.2     Hushållens konsumtionsutgifter..........................................................51

PKOP. 2000/01:100 Bilaga I

10   Investeringar.........................................................................................................56

10.1     Näringslivet...........................................................................................56

10.2    Bostäder.................................................................................................58

10.3    Lager......................................................................................................59

11    Den offentliga sektorn.........................................................................................60

11.1     Den konsoliderade offentliga sektorn.................................................60

11.2    Den statliga sektorn..............................................................................64

11.3    Ålderspensionssystemet.......................................................................65

11.4    Kommunsektorn...................................................................................66

11.5    Finanspolitiska mål och indikatorer....................................................67

12   Demografi och offentliga finanser......................................................................71

12.1     En åldrande befolkning.........................................................................71

12.2    Den demografiska försörjningskvoten................................................71

12.3    Utvecklingen i andra OECD-länder....................................................72

12.4    Den ekonomiska försörjningskvoten..................................................72

12.5     Offentliga utgifter.................................................................................73

12.6     Finanspolitiken på lång sikt..................................................................74

13   Alternativa scenarier.............................................................................................75

13.1     Lågtillväxtalternativet...........................................................................75

13.2     Högtillväxtalternativet..........................................................................78

14   Utvärdering av prognoser....................................................................................80

14.1     Finansdepartementets prognoser.........................................................80

14.2    Jämförelse med andra prognosmakare.................................................81

Fördjupningsrutor

IKT-sektorns betydelse för svensk ekonomi.....................................................32

Långsiktig produktivitetstillväxt.........................................................................38

PKOP. 2000/01:100 Bilaga 1

Tabellförteckning

1.1 Prognosförutsättningar...............................................................................................8

1.2 Nyckeltal.....................................................................................................................9

1.3 Den diskretionära finanspolitikens inriktning..........................................................9

1.4 Försörjningsbalansen................................................................................................12

1.5 Bidrag till BNP-tillväxt.............................................................................................14

1.6 Sparandets sammansättning......................................................................................14

1.7 De offentliga finanserna...........................................................................................16

2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet.........................................................................18

3.1 Betalningsbalansen....................................................................................................26

3.2 Ränte- och valutakursantaganden............................................................................26

4.1 Export och import av varor och tjänster.................................................................27

4.2 Bytesbalans................................................................................................................31

4.3 Bruttonationalinkomst.............................................................................................31

5.1 Näringslivets produktion..........................................................................................33

5.2 Nyckeltal för industrin.............................................................................................33

5.3 Byggnadsverksamhet................................................................................................36

6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet................................................................40

6.2 Sysselsättning, branschfördelat................................................................................42

6.3 Sysselsättningsgrad och öppen arbetslöshet i olika regioner.................................44

7.1 Timlöner....................................................................................................................46

8.1 Konsumentprisutveckling.........................................................................................48

9.1 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter..................................50

9.2 Hushållens sparande.................................................................................................51

10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren....................................................................56

10.2 Övriga näringslivets investeringar..........................................................................58

11.1 Den offentliga sektorns finanser............................................................................60

11.2 Finansiell nettoställning..........................................................................................61

11.3 Skatter och avgifter.................................................................................................63

11.4 Offentliga sektorns utgifter...................................................................................63

11.5 Statens finanser (exkl. statliga affärsverk och aktiebolag)....................................64

11.6 Ålderspensionssystemet.........................................................................................65

11.7 Kommunsektorns finanser.....................................................................................66

11.8 Strukturellt saldo i offentlig sektor........................................................................68

11.9 Indikator för effekter på efterfrågan......................................................................69

12.1 Sveriges befolkning 1970-2030..............................................................................71

13.1 Nyckeltal, basalternativet.......................................................................................75

13.2 Nyckeltal, lågtillväxtalternativet............................................................................77

13.3 Nyckeltal, högtillväxtalternativet...........................................................................78

14.1 Finansdepartementets prognosfel avseende 2000.................................................80

14.2 Genomsnittligt absolut prognosfel avseende BNP-tillväxten..............................82

PKOP. 2000/01:100 Bilaga 1

Diagramförteckning

1.1 BNP-utveckling..........................................................................................................7

2.1 BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan.......................................................17

2.2 Industriproduktion i Förenta staterna.................................................................... 19

2.3 Offentliga investeringar och privat efterfrågan i Japan..........................................21

3.1 Börsutvecklingen i Förenta staterna........................................................................23

3.2 Fed-modellen applicerad på New York-börsen (Dow Jones Industrial Average) 24

3.3 10-åriga räntor i Förenta staterna, EMU och Sverige............................................24

3.4 Dollar mot euro........................................................................................................25

3.5 Differens mellan 10-årig statsobligationsränta i Sverige och Tyskland.................25

3.6 Kronans växelkurs gentemot ett vägt genomsnitt av valutor (TCW)...................26

4.1 Orderingång och varuexport....................................................................................28

4.2 Världsmarknadsandelar, bearbetade varor...............................................................29

4.3 Varuimportens sammansättning..............................................................................30

5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt

11 OECD-länder..................................................................................................35

5.2 Industrins bruttoöverskottsandel............................................................................35

6.1 Nyanmälda lediga platser och antal sysselsatta.......................................................41

6.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud......................................................................43

6.3 Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknads-

politiska program..................................................................................................44

7.1 Nominell och real timlöneutveckling......................................................................47

8.1 Konsumentprisutveckling........................................................................................49

9.1 Hushållens disponibla inkomst och konsumtionsutgifter....................................50

9.2 Hushållens konsumtionsutgifter totalt samt för bilar och för övriga varaktiga

varor......................................................................................................................52

9.3 Hushållens förmögenhet i förhållande till disponibel inkomst............................54

9.4 Hushållens bruttoskuld i förhållande till disponibel inkomst..............................54

9.5 Hushållens nettosparkvot. Sparande (exkl. avtalspensioner) i förhållande till

disponibel inkomst...............................................................................................54

9.6 Hushållens förväntningar om ekonomin tolv månader framåt.............................55

10.1 Investeringar som andel av BNP...........................................................................56

10.2 Kapitalkvoten i industrin........................................................................................57

10.3 Antalet outhyrda lägenheter respektive påbörjade nybyggnationer

av lägenheter.........................................................................................................59

11.1 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning................................................61

12.1 Demografiska försörjningskvoter..........................................................................71

12.2 Äldrekvoter.............................................................................................................72

12.3 Äldrekvoter i OECD..............................................................................................72

12.4 Ekonomisk försörjningskvot.................................................................................73

12.5 Offentliga utgifter exklusive räntor......................................................................74

12.6 Finansiellt sparande i offentlig sektor...................................................................74

12.7 Offentlig bruttoskuld.............................................................................................74

14.1 Genomsnittliga absoluta prognosfel för 2000......................................................81

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

Svensk ekonomi

Förord

I denna bilaga till 2001 års ekonomiska vårpro-
position redovisas en bedömning av den interna-
tionella och den svenska ekonomins utveckling
t.o.m. 2004.

Bedömningen baseras på underlag från Statis-
tiska centralbyrån (SCB), OECD och Konjunk-
turinstitutet (Kl). Ansvaret för bedömningarna
åvilar dock helt Finansdepartementet.

Beräkningarna har gjorts med stöd av Kon-
junkturinstitutets modell KOSMOS och är be-
tingad av att ett antal förutsättningar är uppfyll-
da.

För beräkningarna av volymutvecklingen har
1999 använts som fast basår i prognosen och den
medelfristiga kalkylen fram t.o.m. 2004.

Ansvarig för beräkningarna är departements-
rådet Mats Dillén. Beräkningarna baseras på in-
formation t.o.m. 5 april 2001.

exportorderingången, som har fallit under vin-
tern. Den vikande internationella efterfrågan har
lett till neddragningar av industriinvesteringarna
i förhållande till tidigare planer och en uppbygg-
nad av oönskade lager inom industrin. Det finns
även tecken på att den inhemska efterfrågan nu
utvecklas svagare än vad som har varit fallet de
senaste åren. Det gäller särskilt hushållens kon-
sumtion som enligt nationalräkenskaperna visa-
de en mycket måttlig ökning under fjärde
kvartalet förra året. Även inom handeln har det
noterats ofrivillig lageruppbyggnad. En förvän-
tad avveckling av oönskade lager inom industri
och handel är en förklaring till att BNP-
tillväxten avtar i år.

1       Inledning

1.1     Sammanfattning

Tillväxten i den svenska ekonomin förutses
dämpas jämfört med de senaste årens mycket
höga tillväxttal. Bruttonationalprodukten (BNP)
väntas öka med 2,7 % i år och med 2,6 % nästa
år. För innevarande år innebär detta en nedrevi-
dering av tillväxten med nästan en procentenhet i
förhållande till prognosen i budgetpropositionen
för 2001. Nedrevideringen förklaras dels av för-
sämrade internationella konjunkturutsikter, dels
av svagare inhemsk efterfrågan. År 2002 är till-
växten uppreviderad med 0,5 procentenheter.

Tillväxten i Förenta staterna bromsas upp
kraftigt, vilket bidrar till att dämpa den globala
efterfrågan och därmed marknadstillväxten för
svenska exportföretag. De försämrade omvärlds-
förutsättningarna har varit tydliga i den svenska

Diagram 1.1 BNP-utveckling

Procent

Arbetsmarknaden har överraskat positivt under
det senaste halvåret och uppvisat en mycket god
utveckling med hög sysselsättningstillväxt och
sjunkande arbetslöshet. Den väntade konjunk-
turavmattningen innebär att sysselsättningen
inte kommer att öka i samma snabba takt som
tidigare. Den öppna arbetslösheten väntas fort-
sätta att minska något till 3,7 % år 2002.

Det bör dock understrykas att den dämpning
av tillväxten som förutses sker från höga ök-
ningstal. Tillväxten har under de senaste tre åren
legat runt 4 %. BNP-ökningen som prognoseras

PROP. 2000/01:100 Bilaga I

för i år och nästa år ligger klart över det historis-
ka genomsnittet för den senaste 30-årsperioden.

Inflationen bedöms understiga 2 % såväl i år
som nästa år. Till grund för inflationsprognosen
ligger ett antagande om en påtaglig kronför-
stärkning i förhållande till de senaste månadernas
svaga nivå och att de årliga löneökningarna be-
gränsas till 3,5 %.

Mot bakgrund av att tillväxten mattas av och
att inflationstrycket väntas bli fortsatt lågt be-
döms det s.k. BNP-gapet, dvs. skillnaden mellan
faktisk och potentiell produktion, slutas först
2002. I budgetpropositionen för 2001 bedömdes
att BNP-gapet skulle slutas i år.

Tabell 1.1 Prognosförutsättningar                          1

1999

2000

2001

2002

2003

2004

BNP världen1

3.3

4.7

3,3

3,8

3.9

3,9

HIKP EU2

1.2

2.1

2.0

2,0

1.9

1,7

Timlön i Sverige,

kostnad1

3,4

3.8

3.5

3.5

3,5

3.5

Dollarkurs (SEK)2

8,3

9,2

9.3

8,9

8,4

8,0

TCW-index2

124,8

124,6

126,9

123,8

121,5

120,5

Tysk långränta’

4,5

5,3

4,8

4.9

5.0

5,0

Svensk långränta3

5,0

5.4

4.8

5.0

5.2

5.2

Svensk kortränta4

3,3

4.1

4.2

4,3

4,5

4.6

1 Procentuell förändring

2 Årsgenomsnitt

3 10-års statsobligation, årsgenomsnitt

4 6-månaders statsskuldväxel, årsgenomsnitt

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Den förändrade konjunktursituationen innebär
att förskjutningar har skett i riskbilden. Risken
för ekonomisk överhettning i år och nästa år be-
döms ha minskat. Under vintern och våren har
ett stort antal löneavtal tecknats på generellt sett
måttliga nivåer. Den senaste tidens starka syssel-
sättningstillväxt har inte resulterat i ökande brist
på arbetskraft. Att den svenska ekonomin nu går
in i en något lugnare tillväxtfas innebär att ris-
kerna för en alltför kraftig löneglidning reduce-
ras.

Riskerna för en sämre internationell konjunk-
turutveckling än vad som förutses i prognosen
har däremot ökat. Den största källan till osäker-
het är utvecklingen i Förenta staterna. I förelig-
gande prognos bedöms tillväxten uppgå till

1,7 % i år, vilket skall jämföras med 5,0 % förra
året. Avmattningen i Förenta staterna kommer
att ge tydliga återverkningar på den övriga
världsekonomin. Förväntade fortsatta ränte-
sänkningar under våren av den amerikanska cen-

tralbanken bedöms dock bidra till att den negati-
va utvecklingen bryts under hösten och att BNP
i Förenta staterna ökar med ca 3 % nästa år.

De direkta handelseffekterna för EU-området
av en försvagad konjunktur i Förenta staterna är
relativt små. Exporten till Förenta staterna utgör
endast ca 2,5 % av EU-områdets BNP. Sprid-
ningseffekterna till EU-området, som förutom
direkta handelseffekter bl.a. består av indirekta
handelseffekter och påverkan via de finansiella
marknaderna, bedöms bli förhållandevis begrän-
sade.

Det är emellertid mycket svårt att med någon
större säkerhet bedöma djupet och varaktigheten
av den amerikanska konjunkturnedgången och
dess spridningseffekter till övriga världen. Till
viss del tycks avmattningen hänga samman med
en dämpning av de senaste årens mycket starka
tillväxt i sektorn för informations- och kommu-
nikationsteknik (IKT). Detta innebär ytterligare
ett riskmoment i den svenska tillväxtprognosen
eftersom den svenska IKT-sektorn under de se-
naste sju åren i hög grad har bidragit till tillväx-
ten (se fördjupningsruta till avsnitt 4). I avsnitt
13 analyseras närmare i ett sidoalternativ effek-
terna för svensk ekonomi och de offentliga fi-
nanserna av en mer omfattande konjunkturned-
gång i Förenta staterna.

En annan nyckelfråga för svensk ekonomi är
den fortsatta utvecklingen av hushållens kon-
sumtion. Hushållen kan förvänta sig en stark in-
komstutveckling och förmögenhetsställningen
måste, trots den senaste tidens fallande börskur-
ser, betecknas som god. Nationalräkenskaperna
för det fjärde kvartalet visar dock att hushållens
inköp av varaktiga konsumtionsvaror håller på
att dämpas, om än från höga tillväxttal. Särskilt
tydligt är detta för efterfrågan på bilar som har
minskat kraftigt de senaste månaderna. Hushål-
lens sparkvot ligger på en historiskt sett låg nivå.
En rimlig utveckling är att hushållen gradvis er-
sätter sitt ”sparande” i varaktiga konsumtionsva-
ror med finansiellt sparande, vilket minskar till-
växten i hushållens konsumtion. Svårigheten
ligger i att bedöma hur snabbt hushållen önskar
förbättra sitt sparande. En fortsatt svag börsut-
veckling ökar riskerna för en långsammare till-
växt i konsumtionsutgifterna än vad som anta-
gits i prognosen.

Under åren fram t.o.m. 2004 sker en successiv
neddragning av antalet personer i arbetsmark-
nadspolitiska program och t.o.m. 2003 minskar
antalet platser inom ramen för kunskapslyftet.

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

Neddragningarna frigör resurser i ekonomin och
reducerar riskerna för överhettning. Under kal-
kylåren 2003 och 2004 kan BNP därför öka med

2,3 % respektive med 2,1 %, vilket är något hög-
re än den långsiktiga tillväxttakten som bedöms
uppgå till ca 2 %. Ett förhållande som väntas be-
gränsa den framtida sysselsättningstillväxten är
att andelen personer i de ålderskategorier som
har en låg sysselsättningsgrad (dvs. personer i
åldrarna 16-24 år och 55-64 år) ökar relativt
kraftigt under de kommande åren. År 2004 för-
utses den reguljära sysselsättningsgraden för per-
soner mellan 20 och 64 år uppgå till 78,5 %, dvs.

1,5 procentenhet under regeringens sysselsätt-
ningsmål. Osäkerheten i bedömningar i ett så
långt tidsperspektiv är alltid mycket stor. I av-
snitt 13 beskrivs därför en alternativ utveckling
där arbetsmarknaden fungerar bättre och där
sysselsättningsmålet uppnås.

Tabell 1.2 Nyckeltal

1999

2000

2001

2002

2003

2004

KPI, dec—dec

1,2

1,4

1,6

1,8

2,0

2,0

UND1X, dec-dec

1,9

1,3

1,8

1,6

-

-

Disponibel inkomst1

2,7

2,62

5,4

2,7

2,1

1,4

Sparkvot (nivå)3

2,1

2,0

4,6

5,0

5.0

4,6

Industriproduktion1

4.1

6,3

3,6

4,4

3,3

2,8

Relativ enhetsarbets-
kostnad i industrin1

-2,9

-2,6

-1,8

1,8

Antal sysselsatta1

2,2

2,2

1,6

0,7

0,4

0,3

Öppen arbetslöshet4

5,6

4,7

3,9

3,7

3,9

4,0

Arbetsmarknads-
politiska program*

3,3

2,6

2,4

2,2

2,0

1,7

Reguljär sysselsätt-
ningsgrad5

75,9

77,2

78,1

78,4

78,5

78,5

Handelsbalans6

139

137

143

151

168

181

Bytesbalans'

3,5

2,6

2,7

2,9

3,4

3,6

Offentligt överskott
enligt prognos7

1,7

4,1

3,6

3,1

3,1

3,6

Offentligt överskott
enligt mål7

0,5

2,0

2,5

2,0

2,0

2,0

1 Ärlig procentuell förändring

2 Exklusive effekten av att Svenska kyrkan 1 januari 2000 i nationalräkenskaper-
na överfördes från kommunsektorn till hushållssektorn.

3 Inklusive sparande i avtalspension

4 Procent av arbetskraften

5 Antal sysselsatta i åldern 20-64 år, exklusive sysselsatta i arbetsmarknadspol i -
tiska program, i procent av befolkningen i denna åldersgrupp.

6 Miljarder kronor

7 Procent av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges riksbank och
Finansdepartementet

längre tid skapar ett finansiellt utrymme som
behövs när den demografiska utvecklingen under
kommande decennier leder till ökade resurskrav.
I avsnitt 12 diskuteras närmare den demografiska
utvecklingens effekter på de offentliga finanser-
na utifrån ett 30-årigt tidsperspektiv.

I år väntas de offentliga finanserna visa ett
överskott motsvarande 3,6 % av BNP, vilket så-
ledes överstiger det i budgetpropositionen speci-
ficerade målet för 2001 på 2,5 %. Nästa år be-
döms överskottet, efter att förslagen i denna
proposition har beaktats, uppgå till 3,1 % av
BNP. Saldomålen för 2001 och 2002 klaras med
andra ord med god marginal. I höstens budget-
proposition avser regeringen att återkomma om
överskottsmålet för 2002.

Vid hittills beslutade och föreslagna regler
väntas de offentliga finanserna år 2003 och 2004
visa överskott med 3,1 % respektive 3,6 % av
BNP, vilket överstiger den målsatta nivån på 2 %
av BNP. Några ställningstaganden finns inte till
hur de överskjutande överskotten skall fördelas
mellan skattesänkningar, ökade utgifter och yt-
terligare amorteringar av statsskulden.

Tabell 1.3 Den diskretionära finanspolitikens inriktning

Procent av BNP

2000     2001     2002     2003     2004

__________________________-1,4     -1,8    -0,6     -0,4     -0,2
Källa: Finansdepartementet

Den diskretionära finanspolitiken ett visst år de-
finieras av beslutade och föreslagna eller avisera-
de ändringar av statliga inkomster och utgifter,
vilka träder i kraft det aktuella året. I avsnitt 11
diskuteras olika indikatorer för finanspolitiken
närmare. Som framgår av tabell 1.3 bedöms den
diskretionära finanspolitiken bli expansiv i år och
svagt expansiv nästa år. De offentliga finansernas
samlade effekt på efterfrågan begränsas dock av
de s.k. automatiska stabilisatorerna, dvs. den för-
stärkning som sker av de offentliga finanserna
när resursutnyttjandet ökar i ekonomin. Vid en
bedömning av effekterna på efterfrågan och
överhettningsrisker till följd av den expansiva in-
riktningen på den diskretionära finanspolitiken
bör även beaktas att det av allt att döma fortfa-
rande finns lediga resurser i ekonomin och att
hushållen sannolikt önskar stärka sitt finansiella
sparande.

Det långsiktiga målet för de offentliga finanserna
är ett överskott om 2 % i genomsnitt över en
konjunkturcykel. Sådana överskott under en

PKOP. 2000/01:100 Bilaga 1

1.2 Utvecklingen inom olika områden

Den internationella utvecklingen
Avmattningen i den internationella konjunktu-
ren bedöms innebära att den globala tillväxten
faller frän 4,7 % år 2000 till 3,3 % i år. Under
nästa år väntas en viss återhämtning i världseko-
nomin, bl.a. till följd av stimulanseffekter från
antagna och genomförda räntesänkningar i För-
enta staterna, varför den globala tillväxten förut-
ses öka till 3,8 %. Avmattningen i världsekono-
min väntas således inte bli lika djup som under
1998 då den s.k. Asienkrisen bidrog till att den
globala tillväxten begränsades till 2,6 %.

Det globala konjunkturförloppet i prognosen
förklaras i hög grad av utvecklingen i Förenta
staterna. Redan under andra halvåret 2000 kom
de första signalerna om en förestående konjunk-
turavmattning i den amerikanska ekonomin. I
slutet av 2000 och under inledningen av inneva-
rande år visade såväl industristatistik som enkä-
ter över hushållens och företagens framtidsför-
väntningar på en tilltagande risk för en mycket
snabb och kraftig försvagning av tillväxten.

Avgörande för den fortsatta utvecklingen i
Förenta staterna är dels hur hushållen agerar,
dels hur produktivitetstillväxten utvecklas. En
betydande del av de senaste sju årens goda pro-
duktivitetstillväxt förklaras av mycket kraftiga
produktionsökningar i IKT-sektorn. Den senas-
te statistiken visar på en tydlig avmattning i den-
na sektor, men expansionstakten är fortfarande
förhållandevis hög. Från ett stort antal ledande
IKT-företag har det under årets inledande måna-
der kommit vinstvarningar och nedreviderade
prognoser för framtida produktionstillväxt. De
ekonomiska aktörernas förväntningar beträffan-
de den långsiktiga produktivitetstillväxten har
också en avgörande betydelse för den kortsiktiga
utvecklingen i Förenta staterna. Nedreviderade
framtidsförväntningar kan få kraftiga effekter på
bl.a. börsutvecklingen, dollarkursen och inve-
steringsutvecklingen. Till viss del tycks en sådan
nedjustering redan ha ägt rum - aktiebörserna
har fallit och investeringstillväxten i industrin
har mattats av. Dollarn har dock ännu inte upp-
visat några tydliga svaghetstecken.

Sammanfattningsvis tyder den hittillsvarande
utvecklingen i Förenta staterna på en kraftig
nedgång i tillväxten i år till 1,7 %. Den ameri-
kanska centralbanken antas under året fortsätta
sänka styrräntan, vilket väntas leda till att den
negativa tillväxttrenden bryts under det andra

halvåret. År 2002 förutses en tillväxt på ca 3 %.
Förutom den antagna penningpolitiska lättnaden
bygger prognosen på bedömningen att den lång-
siktiga produktivitetstillväxten fortfarande är
god och högre än ett längre historiskt genom-
snitt.

Den japanska ekonomin har visat en mycket
svag tillväxt under hela 1990-talet. De senaste
åren har det i stort endast varit exporten som bi-
dragit till tillväxten. Mot denna bakgrund är den
globala konjunkturavmattning som nu förutses
särskilt besvärande. Möjligheterna att med en ak-
tiv ekonomisk politik motverka efterfrågebort-
fall är begränsade. Japan har redan OECD-
områdets högsta offentliga bruttoskuld och styr-
räntan är i praktiken nära noll. En eventuell pen-
ningpolitisk stimulans skulle därmed kräva andra
åtgärder som ökar likviditeten i ekonomin.
BNP-tillväxten förutses vara fortsatt mycket
måttlig och uppgå till 0,5 % i år och till ca 1 % år
2002.

I Asien väntas framför allt de länder som är
exportberoende och har en hög andel högtekno-
logisk export (Sydkorea, Taiwan, Malaysia och
Singapore) drabbas hårt av den amerikanska
konjunkturavmattningen medan Kina och Indi-
en torde påverkas i mindre utsträckning. Tillväx-
ten i Asien, exklusive Japan, bedöms minska från
knappt 7 % år 2000 till ca 5,5 % i år. I Latiname-
rika är det i första hand länder som har en stor
andel export till Förenta staterna, t.ex. Mexiko,
vars tillväxtutsikter försvagas. Sydamerika be-
döms fortsätta att utvecklas relativt väl. Ett un-
dantag är dock Argentina som har uppvisat en
svag ekonomisk utveckling.

Återverkningarna av den amerikanska kon-
junkturavmattningen på euroområdet förutses
bli relativt begränsade. Hushållens efterfrågan
bedöms vara fortsatt stark i euroområdet och
stimuleras av skattesänkningar i ett antal länder.
Dessutom är sysselsättningsutvecklingen gynn-
sam. Framåtblickande indikatorer tyder på en
viss avmattning i industrikonjunkturen medan
konsumenternas tillförsikt inför framtiden är
mycket hög. En dämpning av tillväxten väntas
dock från 3,4 % föregående år till 2,7 % i år och
nästa år. Inflationen, som steg kraftigt under för-
ra året på grund av stigande oljepriser och eurons
försvagning, har under den senaste tiden fallit
tillbaka. Till följd av den något svagare tillväxten
och ett minskat inflationstryck antas den euro-
peiska centralbanken (ECB) i år sänka styrrän-
tan med 0,50 procentenheter till 4,25 %. Utöver

10

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

de övergripande riskerna sammanhängande med
utvecklingen i Förenta staterna är osäkerheten
om den tyska konjunkturen stor.

I Storbritannien och Norge har tidigare över-
hettningstendenser motverkats med en kontrak-
tiv penningpolitik. I Norge mattades tillväxten
under andra halvåret föregående år medan den
brittiska tillväxten har fortsatt att vara hög sam-
tidigt som inflationstrycket har varit förvånans-
värt måttligt. I Norge förutses tillväxten uppgå
till drygt 1,5 % i år och till nära 2 % nästa år me-
dan Storbritanniens tillväxt väntas vara i linje
med tillväxten i euroområdet. I Danmark be-
döms tillväxten ligga runt 2 % såväl i år som
2002.

Räntor, valutor och inflation

De allt tydligare tecknen på en avmattning har
inneburit att centralbanken i Förenta staterna
successivt har omprövat inriktningen av pen-
ningpolitiken. Under hösten 1999 och våren
2000 var det fortfarande överhettningsriskerna
som dominerade och styrräntan höjdes därför i
ett antal steg till 6,50 %. Efter ett drygt halvår
med oförändrad inriktning av penningpolitiken
sänkte den amerikanska centralbanken i tre steg
styrräntan med sammantaget 1,5 procentenhet i
början av innevarande år i syfte att motverka en
alltför hastig försvagning av tillväxten. Mycket
talar för att ytterligare räntsänkningar kan bli ak-
tuella. Givet den utveckling som tecknas i denna
prognos förutses den amerikanska centralbanken
sänka styrräntan till 4,25 % under det första
halvåret. Långräntorna i Förenta staterna, Tysk-
land och Sverige förutses öka marginellt i förhål-
lande till de nivåer som har rått under årets in-
ledning. I slutet av 2002 bedöms den svenska 10-
årsräntan uppgå till 5,20 % och motsvarande tys-
ka till 5,00 %.

Efter att ha försvagats trendmässigt sedan in-
troduktionen i början av 1999 stärkes euron i
slutet av 2000 gentemot dollarn. Euron bedöms
mot bakgrund av bl.a. det stora amerikanska by-
tesbalansunderskottet vara undervärderad mot
dollarn. På sikt antas euron förstärkas till 1,10
dollar/euro. Dollarn bedöms i slutet av detta år
ligga på 0,95 mot euron.

Den svenska kronan har sedan mitten av 2000
successivt försvagats i termer av det handelsväg-
da TCW-indexet. En stor del av den kraftiga de-
precieringen beror sannolikt på kapitalflöden re-
laterade till den svaga börsutvecklingen och
engångsanpassningar i samband med att det nya

pensionssystemets olika fonder har startat sin
verksamhet. Dessa flöden bör inte innebära att
kronan varaktigt har försvagats. I prognosen an-
tas därför att kronan gradvis apprecierar för att
under slutet av året ligga på 126 i TCW-index.
Även därefter antas kronan fortsätta att appreci-
era, om än i långsammare takt, för att 2004 ligga
på 120 i TCW-index. Eftersom drivkrafterna
bakom kronans försvagning inte kan fastställas
med någon större precision är osäkerheten
mycket stor både vad gäller hur snabbt och till
vilken nivå kronan kan förstärkas.

Den svenska penningpolitiken vägleds av ett
inflationsmål. Inflationen, mätt med förändring-
en av konsumentprisindex (KPI) över 12 måna-
der, skall uppgå till 2 % med ett toleransintervall
på +/- 1 procentenhet. Riksbanken har förtydli-
gat att det för närvarande är UND1X som styr
utformningen av penningpolitiken. UND1X är
Riksbankens mått på den underliggande inflatio-
nen där de direkta effekterna av förändrade rän-
tor, indirekta skatter och subventioner har ex-
kluderats från KPI.

Förutsättningarna för måttliga prisökningar
under de kommande åren är mycket gynnsam-
ma. De hittills slutna löneavtalen har legat på en
måttlig nivå och oljepriset har stabiliserats. Pro-
gnosen bygger på antagandet att oljepriset i slu-
tet av året uppgår till 25 dollar per fat och i slutet
av 2002 till 24 dollar per fat. Den dämpning som
har skett i den globala tillväxten torde även inne-
bära att risken för kraftiga prisökningar på olja
och andra importvaror framöver har minskat.

Den antagna kronförstärkningen innebär att
importpriserna, uttryckta i kronor, faller i år och
nästa år. Det är dock svårt att avgöra i vilken ut-
sträckning den senaste tidens svaga krona med
fördröjning kommer att medföra högre import-
och konsumentpriser. De senaste årens erfaren-
heter tyder på att förändringar i växelkursen en-
dast i mindre omfattning har slagit igenom i pri-
serna. Samtidigt finns det en risk att importörer
och handeln inte kan absorbera de ökade kost-
nader som en svag krona för med sig genom att
minska vinstmarginalerna om den svaga växel-
kursen består under en längre period.

Den samlade konjunkturbilden, beaktat osä-
kerheten vad gäller kronans utveckling, innebär
ändå att inflationsriskerna bedöms ha minskat.
UND1X förutses uppgå till 1,8 % i slutet av året
och till 1,6 % i slutet av 2002. Mot denna bak-

11

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

iTabell 1.4 Försörjningsbalansen                                                                                          |

Miljarder
kronor
20001

1998

1999

2000

2001

Procentuell volymförändring

2002

2003

2004

Hushållens konsumtionsutgifter

1051

2.7

3,8

3,0'

2,5

2,4

2,3

2,1

Offentliga konsumtionsutgifter

548

3.2

1.7

o,F

1,3

0,4

0,6

0,7

Statliga

159

-5,3

2,7

-2,9

1.5

-1.5

-0,5

0,0

Kommunala

389

7,1

1,3

1,4'

1.2

1.2

1.0

1,0

Fasta bruttoinvesteringar

356

8,5

8,1

4,5

6,2

5,8

3,6

3.5

Näringsliv exkl. bostäder

267

9,7

6,7

6,4

6,3

6.0

2,5

2,2

Bostäder

41

3.2

22,3

7,9

7.9

7.9

12,0

12,0

Myndigheter

48

5,8

6,1

-7,4

4.0

2.4

2.4

2,1

Lagerinvesteringar3

17

0.4

-0,5

0,6

-0.2

0.0

0,0

0.0

Export

987

8,4

5,9

9,8

6.4

6,5

6.0

5,7

Import

876

11.2

4,3

9,7

6.7

6,8

6,1

5.9

BNP

2083

3,6

4.1

3,6

2,7

2,6

2.3

2,1

1 Löpande priser

2 Exklusive effekten av att Svenska kyrkan 1 januari 2000 överfördes från kommunsektorn till hushållssektorn i nationalräkenskaperna. Inklusive denna effekt är utveck-
lingstalen för år 2000 för hushållens konsumtion 4,1 %, för offentlig konsumtion -1,7 % och för kommunal konsumtion -1,2 %.

3 Förändring uttryckt i procent av BNP föregående år

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

grund antas Riksbanken lämna sin viktigaste
styrränta, den s.k. reporäntan, oförändrad på 4 %
under återstoden av innevarande år.

Försörjningsbalansen

Den internationella konjunkturavmattningen
drabbar Sverige hårdare än flertalet andra EU-
länder bl.a. genom att tillväxten försvagas särskilt
mycket i Förenta staterna och Tyskland - Sveri-
ges två största handelspartner. Den svenska ex-
porttillväxten till länder utanför OECD-
området var år 2000 mycket kraftig (ca 35 %),
varav uppskattningsvis hälften utgjorde mark-
nadsandelsvinster. En viktig delförklaring till
denna goda utveckling är den snabba exporttill-
växten för teleprodukter. Exporten till länder
utanför OECD, och i synnerhet till Asien, be-
döms nu bromsas upp rejält på grund av lägre
tillväxt och minskad efterfrågan för teleproduk-
ter. Sammantaget väntas världsmarknadstillväx-
ten för svenska exportvaror dämpas från knappt
12 % år 2000 till knappt 6,5 % i år. I takt med att
den internationella konjunkturen förbättras för-
utses världsmarknadstillväxten år 2002 öka till
drygt 7 %.

Försvagningen i omvärldskonjunkturen har
sedan en tid tillbaka kunnat noteras i den in-
kommande statistiken. Nationalräkenskaperna
visade en svag exportutveckling för det fjärde
kvartalet, orderingången från exportmarknader-
na har stagnerat och företagens tillförsikt inför

framtiden har enligt KI:s barometer minskat.
Det är även tydligt att den svenska teleprodukt-
industrin, som sedan 1994 har svarat för ca hälf-
ten av varuexporttillväxten, nu möter en mer
dämpad efterfrågan. I prognosen antas att de ti-
digare mycket höga tillväxttakterna i denna sek-
tor i stort sett halveras. Osäkerheten om den
fortsatta exporttillväxten för teleprodukter är
stor. Den svaga kronan innebär dock att de
svenska exportföretagens konkurrenssituation är
mycket god, vilket i någon mån motverkar de
faktorer som påverkar exporten i negativ rikt-
ning. Med beaktande av dessa förhållanden be-
räknas tillväxten i den svenska varuexporten
minska från 10,7% år 2000 till 6,4% i år. Den
svenska exportindustrin väntas dra fördel av den
internationella återhämtningen och varuexporten
bedöms, trots en starkare krona, öka med 6,7 %
år 2002.

Är 2000 ökade varuimporten med 10,2 %, vil-
ket var en hög tillväxttakt även med hänsyn ta-
gen till att importinnehållsrika delar av efterfrå-
gan som export, investeringar och
sällanköpsvarukonsumtion steg kraftigt. Till viss
del förklaras den starka importtillväxten av att
fjolårets kraftiga lageruppbyggnad sannolikt i
hög grad utgjordes av importerade varor. Under
slutet av året dämpades dock importen i och med
att exporten ökade långsammare och lagertillväx-
ten avtog. Den i utgångsläget svaga kronan, dc
för stora lagren, avmattningen i exporttillväxten

12

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

och försvagningen av hushållens efterfrågan bi-
drar till att reducera varuimportökningen till

6,5 % i år. En risk är att en utebliven
kronförstärkning kan leda till att importpriserna
stiger snabbare än vad som förutses i prognosen.
En sådan utveckling skulle begränsa
importtillväxten ytterligare. Nästa år bedöms
uppgången i exporttillväxten och den starkare
kronan leda till att varuimporten stiger med
6,9Tjänstehandeln väntas visa fortsatta under-
skott och ge ett negativt bidrag till BNP-
tillväxten på 0,2 procentenheter såväl i år som
nästa år. Slående i tjänstesektorns utveckling är
den snabba tillväxten i utrikeshandeln med före-
tagstjänster som t.ex. databehandling och finan-
siella tjänster. Denna handel kan troligen sättas i
samband med informationsteknikens utveckling.

Under 2000 ökade investeringarna med 4,5 %,
vilket var något svagare än vad som prognosera-
des i budgetpropositionen. Orsakerna till detta
var att investeringarna i offentliga myndigheter
föll mer än beräknat och att konjunkturavmatt-
ningen i slutet av året innebar att industriföreta-
gen valde att skjuta upp eller ställa in tidigare
planerade investeringar. I år och nästa år väntas
de totala investeringarna stiga med ca 6 % per år.

Enligt SCB:s investeringsenkät från februari
redovisar delar av industrin, särskilt basindustrin,
mycket expansiva investeringsplaner för inneva-
rande år och den totala investeringsvolymen vän-
tas i enkäten öka med ca 8 %. Den fortsatt svik-
tande internationella konjunkturutvecklingen
och den vikande orderingången talar dock för att
industriföretagens investeringsplaner är för op-
timistiska. Industriinvesteringarna bedöms öka
med knappt 5 % i år. Gradvis växande efterfrå-
gan på industrivaror väntas nästa år leda till en
fortsatt, men begränsad, utbyggnad av produk-
tionskapaciteten. Industriinvesteringarna förut-
ses öka med ca 3 % år 2002.

Investeringarna i övrigt näringsliv ökade med
ca 8 % år 2000 och väntas fortsätta att öka i un-
gefär samma takt i år och nästa år. Investerings-
tillväxten i tjänstesektorerna har generellt sett
varit mycket hög, vilket bl.a. hänger samman
med den starka hushållskonsumtionen. Under
de kommande åren förväntas byggkonjunkturen
vara mycket god och bygginvesteringarna förut-
ses visa höga tillväxttal. Investeringar i den s.k.
tredje generationens mobiltelefonnät, UMTS, är
en starkt bidragande orsak till de ökade byggin-
vesteringarna. I prognosen antas att de totala in-
vesteringarna i UMTS-näten uppgår till 6 miljar-

der kronor i år och till 14 miljarder kronor nästa
år. Den direkta effekten på den totala invester-
ingstillväxten uppgår till ca 2 procentenheter år-
ligen. Storleken på de totala UMTS-
investeringarna och deras fördelning över tiden
är dock mycket osäker.

Efter en längre period med stagnerat bostads-
byggande ökade nybyggnationen kraftigt 1999
och 2000 med ca 20 % per år. Förutsättningarna
för en fortsatt gynnsam utveckling är mycket
goda. Ränteläget är lågt, villapriserna har ökat
snabbt, vakanstalen har fallit och hushållens
ekonomiska situation är stark. Förslaget i denna
proposition att införa investeringsbidrag för hy-
resrätter tillsammans med tidigare beslutade
satsningar på studentbostäder och ekologiskt
byggande stimulerar bostadsinvesteringarna yt-
terligare. Den höga bostadsefterfrågan är emel-
lertid koncentrerad till storstadsregionerna. Brist
på planerad tomtmark och brist på byggnadsar-
betare i de expansiva områdena är förhållanden
som kan komma att utgöra betydande restrik-
tioner på bostadsbyggandet. Den låga lönsamhe-
ten vid produktion av hyresrätter är en annan
återhållande faktor.

Lagerinvesteringarna bidrog förra året med
hela 0,6 procentenheter till BNP-tillväxten. La-
geruppbyggnaden förklaras sannolikt till stor del
av att såväl industrin som handeln i sina bedöm-
ningar under det första halvåret överskattade
styrkan i efterfrågan under det andra halvåret.
Försämringen av industrikonjunkturen och av-
mattningen i hushållens konsumtion tvingade
därför företagen att i högre grad än planerat be-
hålla sina varor i lager. Därmed finns ett behov
att inom industri och handel avveckla lagren i år,
vilket bedöms dämpa produktionen med mot-
svarande 0,2 % av BNP.

Hushållens konsumtionsutgifter ökade med
3,0 % år 2000, vilket var en dämpning med en
knapp procentenhet jämfört med 1999 och lägre
än vad de flesta bedömare hade prognoserat.1
Det var framför allt utvecklingen under det fjär-
de kvartalet som var överraskande svag - kon-
sumtionen var i stort oförändrad jämfört med
fjärde kvartalet 1999. Till en mindre del kan detta

1 I den angivna konsumtionstillväxten på 3 % har det bortsetts från över-
föringen av Svenska kyrkan till hushållssektorn i nationalräkenskaperna.
Inklusive effekterna av denna överföring ökade konsumtionsutgifterna
2000 med 4,1 %.

13

PKOP. 2000/01:100 Bilaga I

förklaras av tillfälliga effekter, t.ex. låg energiför-
brukning på grund av det varma vädret.

År 2001 och 2002 förväntas konsumtionstill-
växten vara fortsatt hög. Hushållens ekonomiska
situation är mycket god. De disponibla inkoms-
terna väntas till följd av stark reallönetillväxt,
ökad sysselsättning och en minskad skattebörda
visa en genomsnittlig ökningstakt på drygt 4 % i
år och nästa år. Stigande småhuspriser har för-
bättrat hushållens reala förmögenhetsställning,
och hushållens finansiella förmögenhetsställning
är stark jämfört med situationen för ett antal år
sedan. Hushållen är också optimistiska vad gäller
utvecklingen av den egna ekonomin.

Det finns å andra sidan goda skäl att tro att
hushållens konsumtion kommer att växa i något
svagare takt än under 1999 och 2000. Hushållens
inköp av varaktiga varor ökar inte lika snabbt
som tidigare och bilkonsumtionen minskar. Den
svaga börsutvecklingen har inneburit att hushål-
lens finansiella nettoförmögenhet under det se-
naste året har sjunkit med uppskattningsvis 100—
200 miljarder kronor. Det är av dessa skäl troligt
att hushållen önskar öka sitt finansiella sparande
för att kompensera både den försämrade förmö-
genhetssituationen och det minskade sparandet i
varaktiga varor. Det fjärde kvartalets svaga kon-
sumtionstillväxt i förhållande till inkomstutveck-
lingen indikerar att sparkvoten nu återigen har
börjat stiga, efter att ha minskat under ett antal
år. Sammantaget bedöms hushållens konsum-
tionsutgifter öka med ca 2,5 % både i år och näs-
ta år.

Den statliga konsumtionen sjönk med knappt
3 % förra året. Den kraftiga nedgången beror
delvis på att försvarsutgifterna minskade med
5 % i volymtermer. I år väntas en viss återhämt-
ning ske och den statliga konsumtionen väntas
öka med 1,5 %. För 2002 beräknas den statliga
konsumtionen minska med 1,5 %.

De kommunala konsumtionsutgifterna steg
2000 med 1,4 % (bortsett från kyrkoeffekten).
Kommuner och landsting är enligt kommunalla-
gen skyldiga att uppnå ekonomisk balans från
och med år 2000. Om kostnaderna överstiger in-
täkterna skall underskottet täckas inom två år.
Bedömningen av hur kommunsektorns konsum-
tionsutgifter kommer att utvecklas har gjorts
med beaktande av balanskravet. Den kommunala
sektorn förutses anpassa konsumtionsutgifterna
till den varaktiga inkomstnivån, vilket bedöms ge
utrymme för en ökning av den kommunala kon-
sumtionen med drygt 1 % per år under perioden

2001-2004. Det är i stort är samma bedömning
som gjordes i budgetpropositionen. Tillfälligt
höga skatteinkomster 2001 och 2002 antas inte
leda till motsvarande ökade utgifter, utan till ett
tillfälligt högt sparande.

Tabell 1.5 Bidrag till BNP-tillväxt

Procentenheter

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Hushållens kon-

sumtionsutgifter

1.9

2,1

1.2

1.2

1,1

1.0

Offentliga konsum-

tionsutgifter

0.5

-0,5

0,3

0,1

0.1

0.2

Fasta brutto-

investeringar

1,3

0.8

1.1

1.0

0,6

0,6

Lagerinvesteringar

-0.5

0,6

-0,2

0,0

0,0

0.0

Export

2,6

4,3

3,0

3,1

3,0

2,9

Import

-1.6

-3,7

-2,7

-2,8

-2,6

-2,7

Netto utrikes-

handel

1.0

0,6

0,3

0,3

0,3

0.3

BNP

4.1

3,6

2.7

2,6

2.3

2.1

Anm: Bidragen för år 2000 redovisas exklusive effekten av att Svenska kyrkan
fr.o.m. 2000 ingår i hushållssektorn.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Tillväxtens och sparandets sammansättning

Under 1999 och 2000 var tillväxten välbalanserad
genom att hushållens konsumtionsutgifter, of-
fentlig konsumtion, nettot från utrikeshandeln
och investeringarna alla gav betydande tillväxtbi-
drag (se tabell 1.5). Tillväxten är även framdeles
välbalanserad. Den lägre tillväxten innebär att
dock att bidragen blir mindre från försörjnings-
balansen olika komponenter. Ett undantag är
dock investeringarna som i år och nästa år be-
döms ge bidrag i samma storleksordning som
under de senaste två åren, vilket bl.a. beror på
utbyggnaden av UMTS-näten och fortsatt höga
tillväxttal för bostadsinvesteringarna.

iTabell 1.6 Sparandets sammansättning                   1

Procent av BNP

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Bruttosparande

19.6

20,6

20,9

21,6

22,2

22,5

Realt sparande

17,0

17.9

18,2

18.7

18,8

18,9

Fasta investeringar

16,8

17,1

17,7

18,2

18,3

18,4

Lagerinvesteringar

0,2

0,8

0,5

0,5

0,5

0,5

Finansiellt sparande1

2.6

2.7

2,7

2,9

3.4

3,6

Offentlig sektor2

1,9

4.1

3,6

3.1

3.1

3,6

Hushåll

1.4

1.2

2.6

2,6

2,5

2.1

Företag

-0,7

-2,6

-3,5

-2,8

-2,2

-2,1

1 Enligt Riksbankens definition

7 Enligt prognos

Källor: Statistiska centralbyrån. Riksbanken och Finansdepartementet

14

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

Den goda investeringsutvecklingen innebär att
investeringarnas andel av BNP förutses öka varje
år t.o.m. 2004 (se tabell 1.6). Även det finansiella
sparandet, vilket i stort överensstämmer med by-
tesbalansens saldo, bedöms att fortsätta ligga
runt 3 %. Både hushåll och den offentliga sek-
torn, framför allt genom sparandet i AP-
fonderna, bidrar till bytesbalansöverskotten.

Arbetsmarknaden

Antalet sysselsatta ökade med 2,2 %, eller
ca 90 000 personer år 2000 jämfört med 1999.
Under perioden september 2000 t.o.m. februari
2001 var ökningen särskilt kraftig och antalet
sysselsatta var i genomsnitt 130 000 personer fler
jämfört med motsvarande period ett år tidigare. I
stort sett hela sysselsättningsuppgången förra
året kan hänföras till tjänstesektorn. Bland en-
skilda näringar noteras stora uppgångar för data-
konsulter och företagsservicefirmor.

Mycket tyder dock på att en avmattning i sys-
selsättningstillväxten är förestående. Komponen-
terna i försörjningsbalansen visar att efterfråge-
förhållandena nu är mindre expansiva än under
de senaste åren. Antalet lediga platser, som hi-
storiskt har visat sig vara en god ledande indika-
tor för sysselsättningen, ökar inte som tidigare.
Varslen har också börjat stiga, om än från låga
nivåer. Företagen inom industrin och tjänstesek-
torerna har i KI:s barometrar rapporterat om en
minskad brist på arbetskraft. Att arbetskrafts-
bristen har minskat trots den kraftiga sysselsätt-
ningsuppgången kan vara ett tecken på att ar-
betsmarknaden fungerar bättre än vad som
tidigare har antagits. Nedgången i bristtal hänger
emellertid sannolikt även samman med att före-
tagens efterfrågan på arbetskraft har minskat.

Mot bakgrund av ovanstående bedöms syssel-
sättningen öka med 1,6 % i år, vilket innebär en
tydlig avmattning under loppet av året, och med
0,7 % nästa år. Medelarbetstiden sjönk år 2000
med hela 0,8 %, bl.a. beroende på ökad sjukfrån-
varo och minskat övertidsuttag. Ökningen i an-
talet arbetade timmar uppgick därmed endast till

1,5 %. Även i år väntas en nedgång i medelar-
betstiden, bl.a. till följd av att sjukfrånvaron be-
räknas att öka, vilket får till följd att antalet arbe-
tade timmar ökar långsammare än antalet
sysselsatta.

Produktivitetstillväxten förutses i år tempo-
rärt mattas i förhållande till den historiskt sett
relativt höga genomsnittliga ökningstakten un-
der den senaste fyraårsperioden. Det beror på att

den försvagning som har skett i BNP-tillväxten
bedöms påverka sysselsättningen med en viss
fördröjning. De kraftiga bidrag till produktivi-
tetstillväxten som uppstod i samband med IKT-
sektorns expansion förutses bli mindre framöver
än under de senaste sju åren (se fördjupningsruta
avsnitt 5). Produktivitetstillväxten i ekonomin
ökar från 1,3 % i år till 1,9 % nästa år. Uppgång-
en förklaras av en starkare industrikonjunktur
och att de effekter som håller nere årets produk-
tivitetstillväxt upphör.

Det goda arbetsmarknadsläget har inneburit
att arbetskraftsutbudet har ökat kraftigt. Ar-
betskraftsutbudet väntas totalt sett stiga med
54 000 personer mellan 2000 och 2002. Under
motsvarande period ökar sysselsättningen med
93 000 personer och den öppna arbetslösheten
minskar därför från 4,7 % år 2000 till 3,7 %
2002. Under perioden fram till 2004 påverkas ar-
betsutbudet i hög grad av förändrade volymer
för arbetsmarknadspolitiska program, högskole-
platser och vuxenutbildningsplatser. Eftersom
utbildningsvolymerna totalt sett minskar 2003
och 2004 bedöms den öppna arbetslösheten
temporärt öka från 3,7 % till 4,0 % år 2004.

Den reguljära sysselsättningsgraden för per-
soner mellan 20 och 64 år förutses stiga från

77,1 % år 2000 till 78,4 % år 2002. Två förhål-
landen påverkar utvecklingen av sysselsättnings-
graden efter det att BNP-gapet är slutet år 2002.
Den demografiska utvecklingen innebär att be-
folkningen i åldersgrupper med en låg sysselsätt-
ningsgrad växer snabbare än den arbetsföra be-
folkningen i genomsnitt. Denna ur syssel-
sättningssynpunkt negativa demografiska
utveckling tenderar att sänka sysselsättningsgra-
den. En omständighet med motverkande effekt
på sysselsättningsgraden är att antalet personer i
regeringens olika utbildningssatsningar totalt
sett minskar något fram t.o.m. 2004. Detta möj-
liggör en sysselsättningstillväxt som är högre än
den som följer av den demografiska utveckling-
en. Dessa två effekter bedöms i stort ta ut var-
andra så att sysselsättningen ökar i ungefär
samma takt som den arbetsföra befolkningen.
Endast en mindre uppgång väntas därför i syssel-
sättningsgraden efter 2002. Sysselsättningsgra-
den beräknas 2004 ligga runt 78,5 %, dvs. 1,5
procentenheter under regeringens sysselsätt-
ningsmål.

15

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

Den offentliga sektorns finanser
Skatteinkomsterna blev väsentligt högre förra
året än vad som beräknades i budgetpropositio-
nen. Den offentliga sektorns finansiella sparande
uppgick år 2000 till 85 miljarder kronor eller

4,1 % av BNP, vilket är 13 miljarder kronor mer
än prognosen i budgetpropositionen. Det finan-
siella sparandet steg med 50 miljarder kronor
mellan 1999 och 2000.

I år väntas den offentliga sektorns finansiella
sparande uppgå till 79 miljarder kronor eller

3,6 % av BNP. Bedömningen är oförändrad jäm-
fört med budgetpropositionen, trots att tillväx-
ten reviderats ned. Det beror på att den högre
nivån på skatteinkomsterna delvis är varaktig.
Sparandet dras upp tillfälligt med ca 8 miljarder
kronor, eller 0,4 % av BNP av skatt på medel
från försäkringsbolaget SPP. Ränteutgifterna
minskar kraftigt till följd av en lägre statsskuld
och att statsskulden omsätts till lägre räntor.

År 2002 beräknas det finansiella sparandet
sjunka till 71 miljarder kronor eller 3,1 % av
BNP. Minskningen av sparandet motsvaras av
att den tillfälliga skatten på SPP-medel faller
bort.

Kalkylerna för åren 2003 och 2004 ger fortsat-
ta starka offentliga finanser och det finansiella
sparandet beräknas till 3,1 % respektive 3,6 %
som andel av BNP.

Det finansiella sparandet åren 2002 t.o.m.
2004 överstiger målet om ett överskott på 2 % av
BNP. Beräkningarna av skulder och ränteutgifter
är emellertid baserade på ett antagande om att
den offentliga sektorns finansiella sparande är
2 % av BNP åren 2002 - 2004. I höstens budget-
proposition avser regeringen lämna förslag på
hur det överskjutande överskottet 2002 skall
disponeras.

Fördelningen av sparandet mellan staten och ål-
derspensionssystemet påverkas under perioden
av den finansiella infasningen av det reformerade
ålderspensionssystemet. När infasningen är över
år 2002 beräknas sparandet i pensionssystemet,
dvs. AP-fonden och premiepensionssystemet,
uppgå till ca 3 % av BNP. Det innebär att mer än
hela det finansiella överskottsmålet för den sam-
lade offentliga sektorn används för att bygga upp
pensionsfonderna inför den belastning som vän-
tar i framtiden.

Överskotten i den offentliga sektorn medför
en stadig förbättring av den finansiella ställning-
en. Nettoskulden vänds i år till en positiv för-
mögenhet på över 3 % av BNP. Denna förmö-
genhet växer i takt med det finansiella sparandet.
Genom att överskotten från och med 2002 ligger
i ålderspensionssystemet kommer förmögenhe-
ten att växa genom ackumulering av finansiella
tillgångar både i fördelningssystemet och i pre-
miepensionssystemet. Samtidigt medför det un-
derskott som uppstår i statens finansiella sparan-
de, vid ett överskott på 2 % av BNP i hela den
offentliga sektorn, att skuldsidan i den offentliga
sektorns balansräkning också ökar. Skuldök-
ningen är dock inte större än att statsskulden
och den konsoliderade bruttoskulden, som förra
året understeg referensvärdet inom EU på 60 %
av BNP, fortsätter att minska som andel av
BNP.

Tabell 1.7 De offentliga finanserna

Procent av BNP

2000

2001

2002

2003

2004

Inkomster

59,5

57,6

56,7

56,6

56,6

Utgifter

55,4

54,0

53,5

53,5

53,0

Finansiellt sparande
enligt prognos

4,1

3.6

3,1

3,1

3.6

Överskjutande
överskott

2.1

1,1

1,1

1,1

1,6

Finansiellt sparande
enligt mål

2.0

2,5

2,0

2,0

2.0

Konsoliderad
bruttoskuld1

55,6

51.1

50,2

48,1

46,8

Nettoskuld

1,4

-3,5

-5,7

-7,7

-9,4

1 Givet ett finansiellt sparande enligt mål.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

16

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

2 Internationell utveckling

Den globala ekonomiska tillväxten var historiskt
stark under år 2000 och uppgick till 4,7 %. En
viktig faktor i sammanhanget var att ekonomier-
na i flertalet regioner och länder växte snabbt
samtidigt. Mot slutet av år 2000 blev emellertid
tecknen allt tydligare på en avmattning i världs-
konjunkturen, främst driven av den oväntat
snabba konjunkturavmattningen i den ameri-
kanska ekonomin.

Efter att i nära 10 år ha varit en avgörande
drivkraft bakom tillväxten i världsekonomin be-
döms den amerikanska ekonomin utvecklas tyd-
ligt svagare under innevarande år. BNP-tillväxten
i Förenta staterna väntas avta från 5,0 % år 2000
till 1,7% i år. Som en följd av bl.a. betydande
styrräntesänkningar i år förutses en viss åter-
hämtning under nästa år med en BNP-tillväxt på
ca 3 %.

Utvecklingen i Japan är samtidigt fortsatt svag
och någon påtaglig återhämtning förutses inte
under prognosperioden. BNP-tillväxten väntas
uppgå till 0,5 % i år och till ca 1 % nästa år.

Den tydligt dämpade konjunkturen i Förenta
staterna bedöms få betydande effekter på världs-
ekonomin. Förutom länderna i dess omedelbara
närhet, t.ex. Mexiko, förutses de största sprid-
ningseffekterna i ett antal mindre länder i Asien.
Dessa länder drabbas särskilt hårt till följd av
ländernas stora utrikeshandelsandel och export-
sammansättning. Flertalet länder är stora under-
leverantörer av produkter inom sektorn för in-
formations- och kommunikationsteknik (IKT-
sektorn). I prognosen mattas den tidigare excep-
tionellt starka tillväxten inom denna sektor på-
tagligt, vilket får särskilt negativa effekter för
dessa länder.

Spridningseffekterna, bl.a. i form av direkta
handelseffekter och påverkan via de finansiella
marknaderna, bedöms bli relativt mer begränsa-
de i EU-området än i många andra delar av om-
världen. Den inhemska efterfrågeutvecklingen
bedöms samtidigt vara fortsatt gynnsam. BNP-
tillväxten i EU-området förutses uppgå till 2,7 %
både i år och nästa år.

Den globala BNP-tillväxten förutses samman-
taget mattas av från 4,7 % år 2000 till 3,3 % i år.
Konjunkturnedgången väntas dock mötas med
penningpolitiska lättnader i flertalet regioner och
länder, vilket bedöms bidra till att den globala
BNP-tillväxten stiger till nära 4 % nästa år.

Diagram 2.1 BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan

Procentuell förändring

Den försämrade internationella konjunkturen
förutses leda till att efterfrågan på svenska ex-
portvaror dämpas kraftigt. Marknadstillväxten på
svenska exportmarknader beräknas nära nog hal-
veras, från knappt 12 % år 2000 till 6,3 % i år.
Till följd av den förutsedda återhämtningen i
världsekonomin under nästa år tilltar dock
marknadstillväxten till ca 7 %.

Osäkerheten i bedömningen av den interna-
tionella utvecklingen är stor. De största osäker-
hetsfaktorerna utgörs av hur kraftig och utdra-
gen konjunkturavmattningen i Förenta staterna
blir samt omfattningen av spridningseffekterna
till övriga länder och regioner. I prognosen för-
utses en relativt snabb återhämtning i Förenta
staterna. Det kan dock inte uteslutas att de stora
obalanser som byggts upp i den amerikanska
ekonomin, bl.a. i form av ett historiskt lågt spa-
rande i hushållssektorn, kan leda till en mer dra-
matisk konjunkturavmattning än vad som nu
förutses. En sådan utveckling skulle få betydligt
större negativa effekter på världsekonomin. Ä
andra sidan kan det inte heller uteslutas att åter-
hämtningen sker snabbare, t.ex. som en följd av
att de positiva effekterna av räntesänkningarna
blir större än vad som nu förutses. Detta skulle
kunna bidra till att spridningseffekterna till övri-
ga länder och regioner blir mindre.

En annan betydande riskfaktor är utveckling-
en i Japan. Den svaga exportdrivna återhämtning
som kunde skönjas under första halvåret 2000
har under senhösten och inledningen av detta år
kommit av sig. Avmattningen är särskilt oroande
i ljuset av den snabba skulduppbyggnaden i den
offentliga sektorn.

Den mer dämpade industrikonjunkturen i
omvärlden under senhösten hänger till viss del
samman med den påtagliga inbromsningen av de

17

PROP. 2000/01:100 Bilaga I

senaste årens mycket snabba tillväxt i IKT-
sektorn. Utvecklingen framöver i denna sektor
utgör en annan osäkerhetsfaktor i prognosen.

Ytterligare en risk utgörs av oljepriset som
fortsatt att variera kraftigt under inledningen av
året. Även effekterna av den nuvarande krisen
vad avser jordbruket i EU utgör en svårbedömd
faktor.

iTabell 2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet                1

Procentuell förändring, där annat ej anges

2002

2003

2004

1999

2000

2001

Bruttonationalprodukt

Världen

3,3

4,7

3,3

3,8

3,9

3,9

Förenta staterna

4,2

5,0

1,7

3,1

3,5

3,5

Japan

0.8

1,7

0.5

1.1

1.7

1,8

EU

2,5

3,4

2.7

2,7

2,4

2,5

Euroområdet

2,5

3,4

2,7

2.7

2,5

2,6

Tyskland

1,6

3,0

2,0

2,4

2,2

2,3

Frankrike

3,2

3,2

2.9

2,5

2,0

2,4

Italien

1,6

2,9

2,5

2,6

2,7

2,7

Storbritannien

2,3

3,0

2,6

2.7

2,4

2,3

Norden

2,9

3,4

2.6

2,6

2,4

2,4

Danmark

2,1

2.9

2,1

2.2

2,0

2,2

Finland

4.2

5,7

4.2

3,9

3.8

3.9

Norge

0,9

2.2

1,6

1,8

1.8

1.9

Konsumentpriser1

EU

1,2

2,1

2,0

2.0

1.9

1,7

Euroområdet

1,1

2,3

2,1

1.9

1,9

1.7

Förenta staterna

2,2

3,4

2,9

2,6

2,3

2,2

Arbetslöshet, procent av arbetskraften2

EU

9,2

8,4

7,8

7,5

7,3

7,0

Euroområdet

9.7

8.8

8,4

8,0

7,8

7,6

Förenta staterna

4,2

4,0

4,4

4,5

4,9

5,0

Marknadstillväxt,

bearbetade varor

5.3

11,8

6.3

7,1

7,0

7,1

‘HIKP för EU och KPI för Förenta staterna.

2llO-definition för EU och nationell definition för Förenta staterna
Källor: OECD och Finansdepartementet

2.1 Utvecklingen i Europa

Euroområdet

BNP-tillväxten i euroområdet uppgick förra året
till nära 3,5 %, vilket är mycket högt sett i ett hi-
storiskt perspektiv. Tillväxten drevs av både god
inhemsk efterfrågan och stark export.

Den minskade efterfrågan i omvärlden väntas
emellertid medföra en tydlig avmattning i indu-

strikonjunkturen under inledningen av inneva-
rande år, något som också återspeglas i framåt-
blickande indikatorer.

Konsumentförtroendet ligger dock kvar på en
mycket hög nivå. Hushållens konsumtion förut-
ses utvecklas gynnsamt, bl.a. till följd av en fort-
satt god, om än avtagande, sysselsättningstillväxt
och stigande reala disponibla inkomster. Låga
räntor väntas bidra till att även investeringarna
blir en viktig drivkraft.

Inflationen i euroområdet steg under större
delen av förra året, framförallt till följd av det
höga oljepriset samt eftersläpande effekter av eu-
rons försvagning. Mot slutet av år 2000 avtog
dock inflationstakten. Detta kan till stor del för-
klaras av effekterna av tidigare genomförda rän-
tehöjningar, men också av nedgången i oljepriset.

En långsammare tillväxttakt framöver, i kom-
bination med en avtagande inflationstakt och
fortsatt måttliga löneökningar, antas ge utrym-
me för ECB att lätta på penningpolitiken i år.
Finanspolitiken bedöms samtidigt vara neutral
eller möjligen något expansiv bl.a. till följd av
omfattande skattereformer i ett antal länder.
Den ekonomiska politiken förutses således verka
stimulerande på den ekonomiska aktiviteten un-
der prognosperioden.

Sammantaget bedöms BNP-tillväxten i euro-
området mattas av från nära 3,5 % förra året till

2,7 % i år och nästa år. Effekterna av avmatt-
ningen i Förenta staterna, bl.a. i form av direkt
handel och påverkan via de finansiella markna-
derna, förutses bli relativt begränsade. Den in-
hemska efterfrågan bedöms också utvecklas fort-
satt starkt.

Under år 2000 minskade skillnaderna i till-
växttakt mellan enskilda euroländer. I år väntas
emellertid dessa skillnader öka igen, framförallt
på grund av att den inhemska efterfrågan i Tysk-
land bedöms utvecklas betydligt svagare än i fler-
talet andra euroländer.

Den främsta osäkerhetsfaktorn i bedömning-
en utgörs av hur stora spridningseffekterna av
avmattningen i omvärlden blir för euroområdet.
Det kan inte uteslutas att de negativa effekterna
blir större än väntat, t.ex. som ett resultat av ett
större efterfrågebortfall än vad som nu förutses.
Samtidigt kan en mer positiv utveckling för eu-
roområdet inte uteslutas, t.ex. som en följd av en
starkare sysselsättningsutveckling än vad som nu
väntas.

18

PROP, 2000/01:100 Bilaga 1

Storbritannien

Den brittiska ekonomins styrka har fortsatt att
överraska positivt. Hushållens konsumtion ut-
gör alltjämt den viktigaste drivkraften bakom
tillväxten. Sysselsättningstillväxten har dämpats
något, men arbetslösheten är låg i ett historiskt
perspektiv. Inflationstrycket är fortsatt anmärk-
ningsvärt måttligt och den brittiska centralban-
ken antas lägga om penningpolitiken i en något
mer expansiv riktning. Den vikande internatio-
nella konjunkturen och det högt värderade pun-
det förutses dock leda till att nettoexporten ger
ett negativt bidrag till BNP-tillväxten under pro-
gnosperioden. Sammantaget bedöms BNP-
tillväxten mattas något från 3,0 % år 2000 till

2.6 % i år och till 2,7 % år 2002.

Norge

Den inhemska efterfrågan dämpades under det
andra halvåret i fjol, en dämpning som bedöms
fortsätta i år till följd av den höga räntenivån. En
mer gynnsam utveckling av den privata konsum-
tionen och investeringarna förutses emellertid
under nästa år. Det senaste årets höga oljepris
bedöms på medellång sikt bidra till en återhämt-
ning av oljeinvesteringarna. Som en följd av olje-
investeringarnas stora importinnehåll antas im-
porten öka under år 2002 och därmed minska
nettoexportbidraget. BNP-tillväxten väntas i år
bli drygt 1,5 %, för att stiga något nästa år.

Danmark

I Danmark förutses hushållens reala disponibla
inkomster stiga till följd av en mindre åtstra-
mande finanspolitik under prognosperioden. I
kombination med en historiskt låg arbetslöshet
bedöms detta leda till att hushållens konsumtion
tar fart. Däremot väntas tillväxtbidraget från ex-
porten att minska framöver. BNP-tillväxten be-
döms uppgå till drygt 2 % i år och nästa år.

Finland

En god inhemsk efterfrågan i kombination med
en stark export ledde till att den finska ekono-
min under fjolåret växte med anmärkningsvärda

5.7 %. Avmattningen i den tungt vägande IKT-
sektorn avspeglade sig dock i en dämpning av
exporttillväxten i slutet av året. Förtroendeindi-
katorer tyder på att exporten kan komma att
drabbas hårt av den globala avmattningen. Kon-
sumentförtroendet är däremot fortsatt relativt
högt. Trots de försämrade utsikterna för expor-
ten väntas denna sektor ändå ge ett betydande

bidrag till BNP-tillväxten, vilken bedöms uppgå
till drygt 4 % i år och knappt 4 % nästa år.

2.2 Utvecklingen i Förenta staterna

Efter nio år av stabil och hög ekonomisk tillväxt
dämpades den amerikanska konjunkturen märk-
bart under senhösten. En viss inbromsning av
den ekonomiska aktiviteten var förutsedd och
t.o.m. nödvändig för att säkerställa en hållbar
ekonomisk utveckling även framöver. Ett antal
faktorer, såsom fallande aktiepriser, en stramare
kreditgivning och det höga oljepriset bidrog
dock till att avmattningen blev kraftigare än vad
som tidigare förutsetts. Parallellt reviderade
dessutom industrin och hushållen ned sina fram-
tidsförväntningar i snabb takt. Den amerikanska
centralbanken har reagerat på dessa signaler ge-
nom att sänka styrräntan från 6,5 % till 5,0 %.

Konjunkturavmattningen har varit mycket
kännbar för stora delar av den amerikanska till-
verkningsindustrin. Produktionen i de ”traditio-
nella” delarna av industrin har minskat sedan i
oktober förra året, men även den tidigare excep-
tionellt höga tillväxten i de högteknologiska de-
larna av industrin (datorer, halvledare och kom-
munikationsutrustning) har dämpats påtagligt.
Det snabba fallet i tillverkningsindustrins fram-
tidsförväntningar bromsades visserligen upp un-
der inledningen av året, men befinner sig fortfa-
rande på nivåer som indikerar en fortsatt
minskad produktion.

Diagram 2.2 Industriproduktion i Förenta staterna

Procentuell förändring månad till månad, säsongrensade data

Även sysselsättningstillväxten har dämpats
märkbart sedan förra sommaren. Avmattningen
kan till stor del hänföras till tillverkningsindu-
strin där antalet sysselsatta minskat med drygt

19

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

2 %, motsvarande ca 426 000 personer, sedan i
juli förra året. Sysselsättningen inom tjänste- och
byggsektorn har fortsatt att öka i god takt, men
även här har ökningstakten dämpats sedan förra
sommaren. Den strama situationen på arbets-
marknaden har således lättat något. Arbetslöshe-
ten, som i februari uppmättes till 4,2 %, är emel-
lertid fortsatt mycket låg i ett historiskt
perspektiv.

De senaste årens starka produktivitetstillväxt
dämpades under slutet av förra året, men det
finns ännu inga tydliga belägg för att den höga
tillväxten endast varit av tillfällig natur. Den
starka produktivitetsutvecklingen är sannolikt
det främsta skälet till att den ansträngda situa-
tionen på arbetsmarknaden ännu inte fått ett
större genomslag på inflationstrycket i Förenta
staterna. Konsumentpriserna har visserligen ökat
något, men detta kan framförallt tillskrivas sti-
gande energipriser. Den underliggande infla-
tionstakten är fortsatt anmärkningsvärt måttlig.

Efter den kraftiga inbromsningen under slutet
av förra året finns det tecken på att hushållens
konsumtion, och då i synnerhet konsumtionen
av varaktiga varor, stabiliserats under inledning-
en av år 2001. Det lägre förtroendet i hushålls-
sektorn talar dock, tillsammans med den mer
dämpade sysselsättningstillväxten och de fallan-
de aktiepriserna, för en dämpad utveckling av
hushållens konsumtion även framöver.

Näringslivets investeringar, vilka tidigare ut-
gjort en väsentlig drivkraft bakom den ekono-
miska tillväxten, minskade under slutet av förra
året för första gången sedan mitten av år 1995.
Det låga kapacitetsutnyttjandet i industrin förut-
ses, tillsammans med den allmänt ökade oron
över framtida vinster, leda till minskade invester-
ingar inom näringslivet även framöver. Efter att
ha minskat påtagligt under föregående år förut-
ses dock bostadsinvesteringarna stiga, bl.a. till
följd av att de långa boräntorna gradvis minskat
med ca 1,5 procentenheter sedan i maj förra året.

Lageruppbyggnaden under slutet av förra året
antas delvis ha varit ofrivillig. En successiv lager-
anpassning förutses därför äga rum under inne-
varande år. Denna bedöms dock ge ett tämligen
begränsat negativt bidrag till BNP-tillväxten.
Samtidigt väntas nettoexporten, bl.a. till följd av
den dämpade inhemska efterfrågan, ge ett mind-
re negativt bidrag till BNP-tillväxten i år.

Sammantaget förutses BNP-tillväxten minska
från historiskt höga 5,0 % under år 2000 till
1,7% i år. Redan genomförda och i prognosen

antagna räntesänkningar väntas, tillsammans
med en mer expansiv finanspolitik samt en stabi-
lisering av börskurser och oljepris bidra till en
gradvis återhämtning i den inhemska efterfrågan
under slutet av innevarande år och nästa år. BNP
förutses därför öka med 3,1 % 2002.

Osäkerheten kring den framtida utvecklingen
i Förenta staterna är mycket stor. Det kan inte
uteslutas att de stora obalanser som byggts upp i
den amerikanska ekonomin, bl.a. i form av ett
lågt sparande i hushållssektorn samt ett rekord-
stort bytesbalansunderskott, kan leda till ett mer
dramatiskt konjunkturförlopp än vad som nu
förutses.

2.3 Utvecklingen i Asien och Latinamerika

Japan

Osäkerheten om den fortsatta utvecklingen av
den japanska ekonomin har ökat. Efter en myck-
et svag tillväxt under hela 1990-talet, utan några
påtagliga tecken på återhämtning, är situationen
allvarlig. De omfattande finanspolitiska stimu-
lansåtgärder som vidtagits har inte fått de positi-
va effekter som avsetts. Utrymmet för ytterliga-
re åtgärder har också minskat snabbt i takt med
att den offentliga skulden ökat. Bruttoskuldkvo-
ten är nu den högsta i OECD-området. Mot
bakgrund av att centralbanken i mars lät styrrän-
tan falla till nära 0 % är utrymmet för ytterligare
stimulans genom denna kanal i praktiken ut-
tömt. En penningpolitisk stimulans skulle där-
med kräva andra åtgärder som ökar likviditeten i
ekonomin.

Preliminär statistik för det fjärde kvartalet för-
ra året visade visserligen en överraskande stark
investeringstillväxt, men samtidigt en fortsatt
fallande konsumtion och en dämpad export. Den
svaga efterfrågan återspeglas också i prisutveck-
lingen.

Hämmande för den inhemska konsumtionen
är den, med japanska mått, fortsatt höga arbets-
lösheten och den fortsatt svaga utvecklingen av
hushållens disponibla inkomster. Arbetslösheten
uppgår till nära 5 % och väntas inte sjunka under
prognosperioden, då behovet av rationaliseringar
i företagssektorn bedöms vara fortsatt stort. Den
nu tydligt dämpade exportutvecklingen förklaras
av att den tidigare starka efterfrågan i omvärlden
har minskat. Utvecklingen är särskilt bekym-
mersam då exporten under de senaste två åren i
princip varit den enda kvarvarande drivkraften

20

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

bakom tillväxten. Framöver förutses, förutom en
minskad exporttillväxt till Förenta staterna, även
indirekta negativa effekter från den amerikanska
konjunkturavmattningen sprida sig till övriga
viktiga handelspartner i Asien.

Det senaste finanspolitiska stimulanspaketet,
det tionde i ordningen, väntas ge effekter på till-
växten från det andra kvartalet 2001. Effekterna
torde dock bli begränsade och klinga av relativt
snabbt. I diagram 2.3 visas utvecklingen av of-
fentliga investeringar och den privata efterfrågan.
Som framgår har den viktigaste komponenten i
stimulanspaketen, de offentliga investeringspro-
grammen, under det senaste decenniet haft
mycket begränsade effekter på den privata efter-
frågan.

Indien, då dessa länder har en mindre andel utri-
keshandel.

Under de senaste månaderna har en tydlig
avmattning i exporten kunnat noteras, vilket
förutses leda till påtagligt lägre tillväxttakter än
under det historiskt starka fjolåret. Den inhems-
ka efterfrågan bedöms emellertid kunna generera
positiv tillväxt för flertalet av länderna även i år.
Fortsatt låg inflation antas ge utrymme för en
lätt penningpolitik, vilket gynnar den inhemska
efterfrågan. Utrymmet för en stimulerande fi-
nanspolitik är dock begränsat och arbete återstår
vad gäller reformer av företags- och finanssekto-
rerna. Sammantaget väntas BNP-tillväxten i re-
gionen mattas av från 6,9 % föregående år till ca

5,5 % i år och knappt 6 % år 2002.

Diagram 2.3 Offentliga investeringar och privat efterfrågan i
Japan________________________________________________

Index 1985 =100

Anm: Med privat efterfrågan menas här näringslivets investeringar, hushållens
konsumtionsutgifter och lager

Källa: Ecowin

Latinamerika

Under fjolåret uppnådde de stora ekonomierna
Mexiko och Brasilien rekordhöga tillväxttal sam-
tidigt som Argentinas ekonomi fortsatte att ut-
vecklas svagt. Konjunkturförsvagningen i Fören-
ta staterna förutses drabba Mexikos ekonomi
hårt, medan effekterna på de sydamerikanska
länderna torde bli mer dämpade. Detta beror
framför allt på att flertalet av de sydamerikanska
länderna inte är särskilt exportberoende samti-
digt som de exporterar relativt mer till EU än till
Förenta staterna. I Sydamerika förutses ned-
gångar i inflation, räntor och arbetslöshet gynna
den inhemska efterfrågan. BNP-tillväxten be-
döms uppgå till ca 3,5 % både i år och nästa år.

De underliggande problemen i den japanska
ekonomin bedöms således vara stora. Även om
vissa framsteg har gjorts med reformeringen av
finans- och företagssektorerna är ytterligare
strukturreformer nödvändiga för att framtids-
tron skall stärkas och en varaktig återhämtning
skall kunna realiseras. I prognosen antas inte
några ytterligare finanspolitiska stimulansåtgär-
der utöver de redan beslutade. BNP-tillväxten
bedöms uppgå till 0,5 % i år och 1,1 % nästa år.

Öv riga Asien

De negativa spridningseffekterna till följd av den
lägre globala efterfrågan väntas bli stora för regi-
onen. Detta beror framförallt på att de asiatiska
länderna generellt sett är relativt öppna export-
beroende ekonomier. I synnerhet drabbas länder
med en stor andel högteknologisk export såsom
Sydkorea, Malaysia, Taiwan och Singapore. Där-
emot bedöms de negativa effekterna inte bli lika
omfattande för de stora ekonomierna Kina och

2.4 Utvecklingen i Ryssland, Polen och de
baltiska länderna

Höga råvarupriser, i synnerhet på olja, och en för
inhemska producenter gynnsam rubelkurs var de
främsta orsakerna till den ryska ekonomins star-
ka tillväxt på över 7 % år 2000. En fortsatt god
utveckling förutses även i år och nästa år. För att
en hög och jämn tillväxt skall kunna upprätthål-
las på längre sikt måste de av regeringen avisera-
de strukturreformerna genomföras. Den ryska
tillväxten bedöms uppgå till 4,5 % under år 2001
och 2002.

Under det andra halvåret 2000 dämpades till-
växttakten tydligt i den polska ekonomin, vilket
skedde till följd av en svagare utveckling av den
inhemska efterfrågan. Denna utveckling bedöms
fortsätta en bit in på detta år. Med stöd av ränte-
sänkningar, ett fortsatt inflöde av utländska di-

21

PROP. 2000/01:100 Bilaga I

rektinvesteringar, stark export och fördjupad in-
tegration med EU väntas BNP-tillväxten kunna
öka från 3,6 % år 2001 till 4,3 % år 2002.

Under 2000 fortsatte de baltiska ekonomierna
att återhämta sig från den ryska krisen. Länder-
nas sammanvägda tillväxt uppgick till drygt 4 %.
Förutsatt att den europeiska konjunkturen inte
viker kraftigt förutses BNP-tillväxten kunna lig-
ga kvar på denna nivå i år och sedan stiga till
drygt 4,5 % nästa år.

2.5 Den svenska världsmarknadstillväxten

Mot bakgrund av den tydliga avmattningen i
Förenta staternas ekonomi, de förutsedda sprid-
ningseffekterna på efterfrågan i övriga världen
och en tydligt dämpad konjunktur på andra vik-
tiga exportmarknader, bl.a. Tyskland och Norge,
bedöms de internationella förutsättningarna för
den svenska exporten försämras påtagligt.
Världsmarknadstillväxten, som är den handels-
viktade importefterfrågan för bearbetade varor
som den svenska exporten möter, beräknas nära
nog halveras, från knappt 12 % förra året till
drygt 6 % i år för att sedan öka något till om-
kring 7 % nästa år.

22

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

3 Kapitalmarknaderna

Den amerikanska ekonomin befinner sig nu i en
avmattningsfas. Börserna i Förenta staterna har
fallit kraftigt, vilket har haft återverkningar på
aktiemarknaderna globalt. Efter en uppgång un-
der 1999 har långräntorna fallit tillbaka under år
2000. Den amerikanska centralbanken (Fed)
höjde under hösten 1999 och våren 2000 styrrän-
tan med sammantaget 1,75 procentenheter till
6,50 % under en period av stark tillväxt i Förenta
staterna, men har nu lagt om penningpolitiken
och sänkt styrräntan med 1,5 procentenheter
hittills i år. Fed väntas sänka räntan med ytterli-
gare 0,75 procentenheter i år för att stimulera
den amerikanska ekonomin.

Även om den ekonomiska utvecklingen inom
euroområdet under det senaste halvåret varit nå-
got mer positiv än i Förenta staterna väntas även
den europeiska centralbanken (ECB) föra en lät-
tare penningpolitik framöver. Euron försvagades
successivt under större delen av år 2000. Euro-
kursen bedöms i slutet av innevarande år ligga på
i stort sett samma nivå som i slutet av 2000, för
att sedan på längre sikt stärkas mot dollarn.

Svensk ekonomi har under en längre period
uppvisat en hög tillväxt med stigande sysselsätt-
ning och fallande arbetslöshet i kombination
med en låg inflation. Sedan hösten 2000 har det
dock inkommit statistik som visar på en avmatt-
ning även i Sverige. Efter att ha höjt styrräntan
med sammanlagt 1,1 procentenheter under hös-
ten 1999 och under 2000 så väntas Riksbanken
nu hålla styrräntan oförändrad under innevaran-
de år.

Efter en stark utveckling under våren 2000 har
kronan successivt försvagats mot det handels-
vägda valutakorgindexet TCW. Kronförstärk-
ningen under våren 2000 hängde sannolikt sam-
man med bl.a. utländska placerares starka
intresse för svenska företag inom sektorn för in-
formations- och kommunikationsteknik (IKT).
Den svaga börsutvecklingen är en faktor som se-
dan sommaren har bidragit till att kronan har
försvagats. Sammantaget förväntas en kronför-
stärkning mot TCW under innevarande och ef-
terföljande år.

3.1 Utvecklingen i omvärlden

Börserna

Sedan toppnoteringen i mars 2000 har den tek-
nikdominerade Nasdaq-börsen i Förenta stater-
na fallit tillbaka. Nasdaq föll under förra året
med totalt ca 40 %. Medan aktiekurserna för fö-
retag inom IKT-sektorn föll kraftigt under fjol-
året så drabbades bredare index som Standard &
Poor’s 500 och Dow Jones inte lika hårt av ned-
gången. Dessa index föll med ca 10 respektive
6 % under 2000. Det är först under den senaste
tiden som även företag inom mer traditionella
branscher har drabbats av börsnedgången. Sedan
hösten förra året har allt fler företag redovisat
sämre resultat än marknaden väntat sig. Många
har också reviderat ned prognoserna för den
framtida försäljningsutvecklingen. De återkom-
mande vinstvarningarna från börsföretagen är
ytterligare en signal som bekräftar avmattningen
i Förenta staterna.

Diagram 3.1 Börsutvecklingen i Förenta staterna

Standard &Poor's 500 index. Index 1997-12-30=100

1998                 1999                 2000

Källa: Ecowin

Modellen som återges i diagram 3.2 ger en indi-
kation på om aktiemarknaden totalt sett är högt
eller lågt värderad i ett historiskt perspektiv.
Modellen, som bl.a. används av Förenta staternas
centralbank bygger på en jämförelse mellan den
förväntade avkastningen på aktier och räntan på
statsobligationer. Som approximation för den
förväntade avkastningen på aktier används ett
relationstal mellan förväntad framtida vinst och
dagens börskurs. Om kvoten2 är lägre än ett (1),

2 Kvoten som används i modellen är ett inverterat P/E-tal för börsen (här
mätt som Dow Jones Industrial Average) dividerat med den 10-åriga
statsobligationsräntan. Som P/E-tal används ett vägt genomsnitt av P/E-
tal för de företag som ingår i Dow Jones index. P/E-taiet för varje enskilt

23

PROP. 2000/01:100 Bilaga I

är den förväntade avkastningen på aktier, enligt
modellen, lägre än den 10-åriga statsobligations-
räntan. Tolkningen är att börsen då är högt vär-
derad, eftersom investerare normalt sett kräver
en premie för att investera i aktier i stället för i
obligationer. I början av 2000 var kvoten histo-
riskt sett låg, kring 0,65, vilket tyder på att New
York-börsen (mätt som Dow Jones Industrial
Average) då var mycket högt värderad. Efter
nedgången på New York-börsen sedan början av
förra året är kvoten nu återigen över ett. Model-
len indikerar därmed att börsen i Förenta stater-
na i början av april 2001 varken är tydligt under-
eller övervärderad.

obligationsräntorna successivt fallit. Den 10-
åriga amerikanska obligationsräntan har fallit
med drygt 1,5 procentenheter sedan början av
2000 till ca 5 %. Även om långräntan fortsätter
att falla framöver antas en konjunkturåterhämt-
ning under hösten medföra en ränteuppgång
mot slutet av året. Den amerikanska 10-
årsräntan väntas mot slutet av året ligga kring
5,20 %, vilket är något över dagens nivå.

Diagram 3.2 Fed-modellen applicerad på New York-börsen
(Dow Jones Industrial Average)

Kvot mellan inverterat P/E-ta! och 1 O-årsränta

Diagram 3.3 10-åriga räntor i Förenta staterna, Tyskland
och Sverige___________________________________________

Procent

Källa: Ecowin

Ränteutvecklingen

Den amerikanska ekonomins tillväxt under 1999
och början av 2000 överträffade de flesta bedö-
mares förväntningar. Mot bakgrund av begyn-
nande flaskhalsproblem, framför allt på arbets-
marknaden, höjde Fed stegvis styrräntan under
hösten 1999 och våren 2000 med sammanlagt
1,75 procentenheter. Under hösten förra året
omvärderade Fed konjunkturläget och övergick
från bedömningen att riskerna för stigande infla-
tion övervägde till att riskerna för en avmattning
dominerade. Efter årsskiftet har Fed sänkt styr-
räntan vid tre tillfällen med totalt 1,5 procenten-
heter. Den amerikanska centralbanken antas
sänka med ytterligare 0,75 procentenheter till
4,25 %. Rådande marknadsräntor visar att även
marknadens aktörer räknar med ytterligare
sänkningar från Fed i samma storleksordning.

Den starka tillväxten under 1999 bidrog till
gradvis stigande marknadsräntor i Förenta sta-
terna. Efter en topp i början av 2000 har de långa

företag beräknas som börskursen dividerad med ett genomsnitt av analy-
tikers vinstprognoser för kommande räkenskapsår.

Under större delen av fjolåret steg inflationen
inom euroområdet, främst till följd av det högre
oljepriset. Penningmängdstillväxten ökade i bör-
jan av fjolåret för att därefter falla tillbaka, men
översteg fortfarande ECB:s referensvärde i slutet
av året. Därutöver var tillväxtutsikterna gynn-
samma i euroområdet. ECB höjde styrräntan
med totalt 2,25 procentenheter från november
1999 till oktober 2000. Under senhösten 2000
och efter årsskiftet har inflationen i euroområdet
visserligen fortsatt att ligga över ECB:s tak, men
den har fallit enligt den senaste statistiken. I
kombination med den långsammare tillväxttak-
ten antas ECB sänka styrräntan med sammanlagt
0,50 procentenheter till 4,25 % i år. Den långa
euroräntan bedöms först falla något under året
för att sedan stiga något under inflytande av den
amerikanska ränteutvecklingen. 10-årsräntan an-
tas ligga kring 4,70 % i slutet av innevarande år.

Medan 10-årsräntorna i Förenta staterna har
fallit med sammanlagt drygt 1,5 procentenheter
från början av förra året har de i euroområdet
fallit något mindre, med ca 1 procentenhet, vil-
ket medfört att amerikanska och europeiska
långräntor konvergerat. Den minskade räntedif-
ferensen mellan Förenta staterna och euroområ-
det torde delvis återspegla den minskade skillna-
den i tillväxttakt mellan dessa två regioner.

24

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

Euro/dollarutvecklingen

Den trendmässiga försvagningen av euron sedan
1999 kan bl.a. hänföras till europeiska placerares
direktinvesteringar och portföljinvesteringar i
aktier i Förenta staterna. De kraftiga kursned-
gångarna på Nasdaq-börsen under år 2000 för-
mådde inte bryta eurons negativa trend. Under
hösten intervenerade ECB för att stärka den ge-
mensamma valutan. Som lägst handlades euron
kring 0,83 mot dollarn under förra året.

ligga på 4,80 % mot slutet av året, vilket är något
högre än i dagsläget. Räntedifferensen mot
Tyskland antas ligga kring 0,1 procentenheter
vid årets utgång.

Diagram 3.4 Dollar mot euro

USD/EUR

Källa: Ecowin

Diagram 3.5 Differens mellan 10-årig statsobligationsränta i
Sverige och Tyskland

Källa: Ecowin

Euron bedöms fortfarande vara långsiktigt un-
dervärderad och ha förutsättningar att på sikt
stärkas mot dollarn mot bakgrund av bl.a. För-
enta staternas bytesbalansunderskott och en för-
ändrad tillväxt- och räntedifferens mellan regio-
nerna. Euron bedöms stärkas endast marginellt
under året till 0,95 dollar per euro. Under efter-
följande år antas euron successivt stärkas mot
den antagna medelsiktiga jämviktskursen på 1,10
dollar per euro.

3.2 Utvecklingen i Sverige

Svensk ekonomi har under en längre period upp-
visat hög tillväxt med stigande sysselsättning och
fallande arbetslöshet, en utveckling som hittills
kunnat kombineras med låg inflation. Förstärk-
ningen av statsfinanserna har samtidigt varit an-
märkningsvärd, sett i ett internationellt perspek-
tiv, och förtroendet för penningpolitiken är
stabilt. Denna utveckling har bidragit till att de
svenska långräntorna har fallit snabbare än inom
euroområdet. Ränteskillnaden mot euroområdet
har i stort sett eliminerats. I början av året var
ränteskillnaden ca 0,4 procentenheter. Under
snart ett år har räntedifferensen pendlat kring
noll. Den 10-åriga statsobligationsräntan antas

Mot bakgrund av den starka konjunkturen och
det gradvis stigande inflationstrycket höjde
Riksbanken under 1999 och 2000 styrräntan
med sammanlagt 1,1 procentenheter från 2,9 %
till dagens nivå på 4 %. Den senaste tidens ut-
veckling med en lägre tillväxt och relativt måttli-
ga avtalsmässiga löneökningar, i kombination
med att oljepriset fallit tillbaka, innebär att ris-
ken för stigande inflation har minskat, varför
Riksbanken antas hålla styrräntan oförändrad
under innevarande år.

Försvagningen av kronan kan dock, om den
blir bestående, bidra till högre inflation. Efter en
stark utveckling under våren 2000 har kronan
successivt försvagats. Kronan har under början
av 2001 nått den svagaste nivån i TCW-termer
sedan 1995. Kronförstärkningen under våren
2000 hängde bl.a. samman med finansiella flöden
såsom utländska placerares omfattande portfölj-
och direktinvesteringar i Sverige. Därefter har
sådana finansiella flöden bidragit till att försvaga
kronan. Höstens premiepensionsval och om-
läggningen av pensionssystemet med nya placer-
ingsregler för AP-fonderna innebär att pensions-
sparande i högre utsträckning än tidigare
placeras i utländska tillgångar. Även privata pen-
sionsfonder har fortsatt att diversifiera sina port-
följer. Den viktigaste förklaringen till kronför-
svagningen under hösten är dock sannolikt den
negativa aktiekursutvecklingen. I takt med att
kurserna för teknologiföretag, som utgör en vä-
sentlig del av Stockholmsbörsen, har fallit, har
utländska placerare nettosålt svenska aktier.

25

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

Diagram 3.6 Kronans växelkurs gentemot ett vägt
genomsnitt av valutor (TCW)____________________

TCW 1992-11-18=100

Källa: Ecowin

Överskottet i bytesbalansen tillsammans med
nettot av kapitaltransfereringarna motsvaras de-
finitionsmässigt av ett motsvarande underskott i
den finansiella balansen. Portföljinvesteringar i
aktier och direktinvesteringar gav under förra
året ett nettoutflöde på ca 8 miljarder kronor.
Obligationshandeln med utlandet medförde ett
nettoutflöde på 196 miljarder kronor jämfört
med 11 miljarder kronor under 1999. Utflödet
under 2000 hängde samman dels med utlandets
nettoförsäljningar av svenska ränteplaceringar
och svenska placerares nettoköp av utländska
räntebärande värdepapper, dels med statens fort-
satta amortering av valutaskulden.

Nettoutflödet på ca 8 miljarder kronor i
direktinvesteringar och aktiehandel döljer
kraftiga svängningar under året. Under första
halvåret uppstod ett inflöde på 82 miljarder
kronor, samtidigt som utflödet under andra
halvåret var 91 miljarder kronor. Det kan
konstateras att de aktierelaterade valutaflödena i
stora drag motsvarar mönstret för kronans
valutakurs under året. Detta indikerar att det
minskade intresset för svenska aktier under
höstens börsnedgång sannolikt påverkade
kronkursen under denna period.

Starka fundamenta i den ekonomiska utveck-
lingen i Sverige talar för en förstärkning av kro-
nan på längre sikt. Kronan antas stärkas till 126 i
TCW-termer mot slutet av innevarande år. I det
medelsiktiga perspektivet antas kronan ligga
kring 120 mot TCW. De sunda statsfinanserna
och den goda tillväxten kombinerad med en låg
inflation samt fortsatt måttliga lönekrav i den
senaste avtalsrörelsen är faktorer som bör verka
för en kronförstärkning.

iTabell 3.1 Betalningsbalansen                             1

Flöden, miljarder kronor

1999

2000

Bytesbalans

70,6

53,9

Kapitaltransfereringar

-18,1

3,4

Finansiell balans

-41,1

-38,5

Direkta investeringar

321,4'

-175,3

Portföljinvesteringar

-295,0'

-28,8

Räntebärande värdepapper

-11,0

-195,8

1 svenska kronor

42,0

-99,9

1 utländsk valuta

-53,0

-95,9

Aktier

-284,0

167,0

Svenska

-32,8

158.4

Utländska

-251,1

8,6

Finansiella derivat

2,0

0.7

Övrigt kapital

-52,8

167,2

Valutareservens förändring

-16,7

-2,3

Restpost

-11,3

-18,8

1 Merparten härrör från affärerna mellan Astra och Zeneca respektive Ford och
Volvo Personvagnar

Källa: Riksbanken

Tabell 3.2 Ränte- och valutakursantaganden

Värde vid respektive års slut

2000

2001

2002

2003

2004

Reporänta

4,0

4,0

4,25

4,5

4,5

6-månadersränta

4.2

4.2

4,4

4.6

4,6

5-årsränta

4,6

4,7

5,0

5,0

5.0

10-årsränta

4,9

4,8

5,2

5,2

5,2

10-ärsdiff. SEK-DEM

0,0

0.1

0,2

0,2

0,2

6-män. DEM-EURIBOR

4,9

4.4

4.6

4,6

4,6

TCW-index

128

126

122

121

120

SEK/USD

9,7

9,2

8,6

8.2

7,8

SEK/EUR

8.7

8,7

8,6

8.6

8.6

Källor-. Riksbanken och Finansdepartementet

26

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

4 Utrikeshandeln

Den svenska exporttillväxten har under de senas-
te månaderna dämpats efter en god utveckling
under år 2000. Vikande orderingång och leveran-
ser speglar den försvagning av omvärldskonjunk-
turen som inleddes i höstas. I teleproduktindu-
strin, som sedan 1994 har svarat för knappt
hälften av den svenska varuexporttillväxten, har
utvecklingen mattats av påtagligt. Osäkerheten
vad gäller efterfrågan på varor och tjänster relate-
rade till informations- och kommunikationstek-
nik (IKT) är mycket stor. Sammantaget bedöms
varuexportökningen dämpas från 10,7 % år 2000
till 6,4 % i år. Nästa år väntas den internationella
tillväxten förstärkas. Den svenska industrin gyn-
nas av återhämtningen och varuexporten bedöms
stiga med 6,7 % år 2002. En i utgångsläget god
konkurrenskraft och en förhållandevis hög tele-
produktexport bidrar till att exportökningen för
bearbetade varor marginellt överstiger mark-
nadstillväxten båda prognosåren.

Under inledningen av 2000 steg den svenska
efterfrågan på importerade varor kraftigt i takt
med att export, investeringar och hushållens
konsumtion utvecklades starkt. Under slutet av
föregående år började importtillväxten mattas av.
Industrikonjunkturen försvagades och hushål-
lens konsumtion ökade inte lika snabbt som ti-
digare, vilket drog ned efterfrågan på importera-
de varor. Under inledningen av 2001 väntas
efterfrågan på importerade varor vara fortsatt
svag, dels till följd av en förväntad lageraweck-
ling, dels beroende på den internationella kon-
junkturförsvagningen. Under slutet av inne-

varande år och under nästa år förutspås en star-
kare efterfrågan på importerade varor. Importen
av varor beräknas öka med 6,5 % i år och med

6,9 % nästa år.

Tjänstehandeln förutses ge negativa bidrag till
BNP-tillväxten på 0,2 procentenheter per år un-
der prognosperioden. På exportsidan drabbas
främst sektorer inriktade på företagstjänster av
den försvagade konjunkturen i omvärlden. Vad
gäller importen är det framför allt handeln med
resevaluta som mattas av i samband med den nå-
got mer dämpade efterfrågeutvecklingen i hus-
hållssektorn.

Sammantaget väntas utrikeshandeln bidra till
att bytesbalansen fortsätter att visa överskott på
ca 3 % av BNP under prognosperioden.

4.1 Varuexporten

Omvärldens efterfrågan på svenska exportvaror
var mycket god förra året. Därmed förstärktes
industrikonjunkturen efter den svaga utveck-
lingen i många branscher under 1999. Järn och
stål, maskiner och motorfordon hör till de varu-
grupper där exporten ökade betydligt snabbare
år 2000. Ar 1999 förklarades nästan hela varuex-
porttillväxten på 4,9 % av utvecklingen i telepro-
duktindustrin. Förra året fortsatte teleprodukt-
exporten att öka i ungefär samma takt som 1999
samtidigt som exporttillväxten stärktes i den öv-
riga industrin. Sammantaget uppgick varuex-
portökningen till 10,7 % år 2000. Liksom före-
gående år påverkades exportutvecklingen till
enskilda länder i stor utsträckning av om leve-
ranser av teleprodukter ägt rum. Exempelvis

(Tabell 4.1 Export och import av varor och tjänster

Mdkr

2000

2000

2001

Procentuell volymförändring

2000

2001

Procentuell prisförändring

2002

2003

2004

2002

2003

2004

Varuexport

796,4

10,7

6,4

6.7

6,1

5,8

2,5

0,3

-1,7

-0,1

0,4

Bearbetade varor1

685,5

11,5

7,0

7,3

6,4

6,1

0,2

0,9

-1,0

0,2

0,6

Tjänsteexport

191,0

5,9

6,6

5,6

5,4

5,0

6,0

4,3

2,1

1,1

1,5

Total export

987,3

9,8

6.4

6.5

6,0

5,7

3,1

1,1

-1,0

0,2

0,6

Varuimport

658,0

10,2

6,5

6,9

6,0

5,8

6,6

0,7

-2,0

-1,1

0,1

Bearbetade varor1

524,6

11,6

7,4

7,9

6,7

6,5

2,1

1,1

-1.5

-0,5

0,5

Tjänsteimport

218,2

8,0

7,3

6,5

6,4

6,2

3,8

4,2

1,2

0,5

0,7

Total import

876,2

9.7

6,7

6,8

6,1

5,9

5,9

1,5

-1,2

-0,7

0.3

1 Varugruppering baserad på SNI

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

27

PROP. 2000/01:100 Bilaga I

minskade exportvärdet till Spanien och Turkiet
efter en kraftig ökning av teleproduktexporten
till dessa länder under 1999. Varuexporten steg
däremot snabbt till Förenta staterna och Japan
samt till många marknader utanför OECD-
området, bl.a. till vissa av de tidigare krisdrabba-
de asiatiska länderna och Kina.

Industrins prissättning har de senaste åren va-
rit mycket återhållsam, även när utvecklingen
inom teleproduktsektorn exkluderas. I Konjunk-
turinstitutets (KI:s) barometer för mars förutser
företagen en svag prisutveckling även den när-
maste tiden. En stor andel av exportpriserna
sätts direkt i utländsk valuta eller anpassas vid
växelkursförändringar i syfte att begränsa effek-
ten på konkurrenskraften. Den försvagade inter-
nationella efterfrågan och den antagna kronför-
stärkningen är faktorer som talar för att de
svenska exportpriserna kommer att falla under
prognosperioden. Sammantaget väntas den i ut-
gångsläget goda konkurrenskraften i industrin
endast försämras måttligt.

Under slutet av förra året försvagades kon-
junkturen påtagligt i Förenta staterna, som är
Sveriges näst största exportmarknad. Detta
dämpar de svenska exportutsikterna genom såväl
ett direkt efterfrågebortfall som spridningseffek-
ter, främst till ett antal handelsberoende asiatiska
länder och till viss del till Latinamerika. I Japan
har den tidigare positiva utvecklingen i exportin-
dustrin dämpats påtagligt och ekonomin visar
knappast några tecken på återhämtning. Tillväx-
ten bedöms dock vara fortsatt hög i bl.a. Kina
och Indien. Euroområdet väntas påverkas i rela-
tivt begränsad omfattning av utvecklingen i För-
enta staterna eftersom det direkta handelsutby-
tet endast motsvarar ca 2,5 % av euroområdets
BNP. Tillväxten väntas dock försvagas tydligt i
Tyskland, som är Sveriges största handelspart-
ner. Sammantaget väntas den genomsnittliga
marknadstillväxt som Sveriges exportindustri
möter i år dämpas påtagligt och uppgå till 6,3 %,
vilket är en kraftig nedgång jämfört med förra
årets ökning på knappt 12 %.

Den vikande internationella efterfrågan be-
kräftas i statistik och indikatorer avseende order-
ingång och exportleveranser. KI:s industribaro-
meter visar sedan ett antal månader tillbaka
negativa tillväxttakter i orderingången och en
ökad otillfredsställelse avseende orderstockarna,
framför allt inom insats- och investeringsvaruin-
dustrin (se diagram 4.1). Enligt nationalräken-
skaperna var exportutvecklingen under det fjärde

kvartalet 2000 svag och enligt Statistiska central-
byråns (SCB:s) utrikeshandelsstatistik fortsatte
den att mattas av under januari och februari.

Diagram 4.1 Orderingång och varuexport

Anm: Tillväxttakterna från SCB för orderingång och varuexport avser tre månaders
glidande medelvärden.

Källor: Konjunkturinstitutet och Statistiska centralbyrån

Försämringen av den svenska industrikonjunk-
turen har varit snabbare och tydligare än i EU-
området som helhet. Faktorer som kan tänkas
ligga bakom denna utveckling är en mer kon-
junkturkänslig svensk industristruktur, den
snabba avmattningen i IKT-sektorn och den
svaga efterfrågan i Norge, som är en viktig han-
delspartner för Sverige.

De senaste årens dramatiska expansion inom
teleproduktindustrin har kraftigt bidragit till att
höja tillväxten i svensk industriproduktion, pro-
duktivitet och export. I Förenta staterna är IKT-
sektorn en av de sektorer där avmattningen är
tydligast. Eftersom Förenta staterna är en av de
största avsättningsmarknaderna för svenska tele-
produkter drabbar efterfrågeförsvagningen den
svenska exporttillväxten. Avmattningen i Fören-
ta staterna tar sig dessutom uttryck i en mer
dämpad efterfrågeutveckling på IKT-varor glo-
balt sett, vilket försämrar Sveriges exportutsikter
ytterligare. Mot bakgrund av de höga nivåer som
har uppnåtts i exporten av teleprodukter var läg-
re tillväxttakter visserligen väntade, men den se-
naste tidens kraftigt vikande exportorderingång
och nedreviderade vinstutsikter tyder på att för-
svagningen är allvarligare än förutsett i budget-
propositionen för 2001. Under prognosåren an-
tas tillväxtbidraget från teleproduktindustrin
mer än halveras jämfört med förra året. Osäker-
heten vad gäller efterfrågan på teleprodukter
framöver är emellertid avsevärd.

28

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

Mot bakgrund av den generellt sett svagare ef-
terfrågan i några av Sveriges viktigaste handels-
länder och den svagare utvecklingen i telepro-
duktindustrin bedöms exporttillväxten i år bli
betydligt mer dämpad än under förra året. Ex-
porten av bearbetade varor väntas öka med ca
7 %, vilket är något högre än den genomsnittliga
marknadstillväxten i handelsländerna.

Nästa år bedöms efterfrågan stärkas såväl i
Förenta staterna som i de länder till vilka sprid-
ningseffekterna i år väntas bli mest omfattande. I
EU-området är den ekonomiska utvecklingen
jämnare fördelad mellan åren. Den sammanvägda
importtillväxten för bearbetade varor i svenska
handelsländer bedöms uppgå till 7,1 % år 2002.1
takt med att den ekonomiska aktiviteten ökar i
omvärlden, stiger behovet av insatsvaror och
produktionskapaciteten byggs ut, vilket gynnar
svensk exportindustri. Dessutom väntas en
stärkt internationell efterfrågan bidra till ökad
orderingång för telekommunikationsutrustning,
vilket medför en bättre exportutveckling år 2002.
Samtidigt antas kronan stärkas successivt under
hela prognosperioden, vilket med viss eftersläp-
ning dämpar konkurrenskraften något. Samman-
taget beräknas exporten av bearbetade varor öka
med 7,3 % nästa år.

Under de senaste tjugo åren har den svenska
exporten av bearbetade varor i genomsnitt ökat
lika snabbt som marknadstillväxten i handelslän-
derna. Bilden blir dock en annan om telepro-
duktindustrin exkluderas. Fram till mitten av
1990-talet hade denna bransch en begränsad be-
tydelse för den totala varuexportens utveckling
och svensk industri förlorade marknadsandelar
med i genomsnitt ca 2 procentenheter per år.
Marknadsandelsutvecklingen 1980-1995 åter-
speglar såväl kostnads- och strukturproblem i
industrin som perioder av kraftiga kronförsvag-
ningar (se diagram 4.1). Efter 1995 har den
snabba exporttillväxten och den ökande betydel-
sen för teleprodukter medfört marknadsandels-
vinster för svensk industri som helhet. Undanta-
get är år 2000, då hela industrins marknads-
andelar i stort sett var oförändrade, trots att
teleproduktexporten steg med 31 %. Under
prognosperioden förutses teleproduktindustrins
bidrag till exportutvecklingen minska.

Sammantaget väntas exportindustrins mark-
nadsandelar öka något under 2001 och 2002. Bi-
dragande faktorer till detta är en i utgångsläget
god konkurrenskraft till följd av den svaga kro-
nan och en god produktivitetstillväxt, och att te-

leproduktexporten fortfarande växer snabbare än
den totala varuimporten i omvärlden.

Diagram 4.2 Världsmarknadsandelar, bearbetade varor

Procentuell förändring

10 ----------------------------------------------------------------------- 10

80   82    84   86   88   9 0   92    9 4   96    98    00   02

Anm.- Förändringen av marknadsandelen för bearbetade varor beräknas som
skillnaden mellan svensk exporttillväxt och den viktade importtillväxten i Sveriges
handelsländer.

Källor.- Statistiska centralbyrån, OECD och Finansdepartementet

4.2 Varuimporten

Under inledningen av förra året steg efterfrågan
på importerade varor kraftigt i takt med att ex-
porttillväxten breddades till att omfatta de flesta
branscher, samtidigt som hushållens konsumtion
av varaktiga varor var hög. Importen av insatsva-
ror och investeringsvaror växte starkt. Under
slutet av förra året började emellertid importtill-
växten mattas av. Industrikonjunkturen försva-
gades och hushållens konsumtion ökade inte lika
snabbt som tidigare, vilket drog ner efterfrågan
på importerade varor. Sammantaget var impor-
ten av varor 10,2 % högre 2000 än 1999. Även
om man tar hänsyn till att importinnehållsrika
delar av efterfrågan som export, hushållens kon-
sumtion och investeringar utvecklades starkt
under 2000 var importtillväxten förhållandevis
hög. Viss del av de importerade varorna kan ha
lagts i lager, vilket den lageruppbyggnad som
skedde under föregående år indikerar.

Historiskt sett har år med hög importtillväxt
vanligtvis sammanfallit med år då efterfrågan i
ekonomin varit stark. Så var exempelvis fallet
förra året. Däremot var importtillväxten låg
1999, trots att importintensiva delar av efterfrå-
gan som hushållens konsumtion och invester-
ingar växte i relativt god takt. Exporttillväxten
var något svagare 1999, vilket bidrog till att efter-
frågan på importerade insatsvaror och invester-
ingsvaror var låg. Dessutom kan den
lageravveckling som skedde 1999 ha fört med sig

29

PROP. 2000/01:100 Bilaga I

veckling som skedde 1999 ha fört med sig att ef-
terfrågan på varor från andra länder avtog då för-
ädling och försäljning till viss del skedde av varor
som redan fanns i lager.

Diagram 4.3 Varuimportens sammansättning

Procent av tota! varuimport 2000

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Under förra årets första månader steg värdet på
den svenska kronan och importpriserna på bear-
betade varor sjönk, vilket bidrog till den starka
varuimporten under inledningen av 2000. Däref-
ter har den svenska kronan deprecierat kraftigt
och importpriserna på bearbetade varor stigit be-
tydligt. Dessutom har den internationella prisni-
vån på exporterade varor stigit kontinuerligt vil-
ket också bidragit till att göra det dyrare att
importera varor. Framöver förutses den svenska
kronan appreciera. Samtidigt väntas det interna-
tionella exportpriset fortsätta att stiga, men inte i
lika snabb takt som tidigare till följd av det något
svagare internationella konjunkturläget. Sam-
mantaget förutspås importpriserna på bearbetade
varor sjunka successivt under både innevarande
och nästkommande år. Det blir därmed billigare
att importera varor, vilket bidrar till att hålla till-
baka inflationen. Till följd av den låga prisnivån
under inledningen av 2000 kommer emellertid
importpriserna på bearbetade varor, mätta som
årsgenomsnitt, att öka i år och minska nästa år.

Importpriserna på energirelaterade produkter
steg kontinuerligt under 1999. Under 2000 var
prisutvecklingen betydligt mer volatil. Det före-
ligger stor osäkerhet vid bedömningen av hur
dessa priser kommer att utvecklas framöver då
stora fluktuationer är vanliga samtidigt som det
är svårt att förutse vilka produktionsbegräns-
ningar de oljeexporterande länderna kommer att
genomföra. Priset på brentolja, i dollar per fat,
väntas ligga på 25 dollar i slutet av innevarande år
och på 24 dollar i slutet av nästa år.

Den försvagning av industrikonjunkturen
som skedde under slutet av föregående år väntas
hålla i sig under inledningen av innevarande år.
Efterfrågan på importerade insatsvaror och inve-
steringsvaror förutspås därmed vara något be-
gränsad under årets första månader. Den till viss
del ofrivilliga lageruppbyggnad som ägde rum
under slutet av 2000 väntas också bidra till att
efterfrågan på importerade varor är måttlig i bör-
jan av detta år. I takt med att det internationella
konjunkturläget förutses stärkas ljusnar situatio-
nen för den svenska industrin och importefter-
frågan tilltar. När den globala konjunkturen för-
stärks kommer också den tilltagande
exporttillväxten att bidra till en högre import.
Hushållens konsumtion fortsätter att utvecklas i
god takt, vilket för med sig en hög efterfrågan på
importerade varor. Dessutom väntas de sjun-
kande importpriserna gynna varuimporten.
Sammantaget förutspås importen av varor öka
med 6,5 % i år och med 6,9 % nästa år. I ett me-
delfristigt perspektiv väntas importen öka i linje
med hur export, investeringar och hushållens
konsumtionsutgifter utvecklas. Sammantaget
förutses varuhandelns bidrag till BNP-tillväxten
uppgå till ca 0,5 procentenheter per år fram till
2004.

4.3 Tjänstehandeln

Enligt nationalräkenskaperna bidrog utrikeshan-
deln med tjänster för sjätte året i rad negativt till
BNP-tillväxten år 2000. Importen av tjänster
ökade med 8 % medan exporten ökade med
knappt 6 %.

Starkast tillväxt uppvisade export och import
av företagstjänster som t.ex. databehandling och
finansiella tjänster - en handel som underlättas
av informationsteknikens utveckling. Exporten
av IKT-tjänster ökade med hela 27 % och im-
porten med 22 %. Efterfrågan på dessa och lik-
nande företagstjänster, som t.ex. marknadsföring
och redovisning, väntas dämpas något i samband
med den internationella och svenska konjunk-
turförsvagningen, framför allt i år.

Liksom för andra delar av hushållens konsum-
tionsutgifter väntas importen av resevaluta, som
tidigare kraftigt har bidragit till försämringen av
tjänstenettot, mattas av. Privatimporten av bilar,
som registreras som resevalutahandel, har däm-
pats efter att ha ökat snabbt under ett antal år.

30

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

Sammantaget väntas tjänstehandeln ge ett ne-
gativt bidrag till BNP-tillväxten på ca 0,2 pro-
centenheter per år fram till år 2004, vilket kan
jämföras med ett negativt bidrag på 0,3 procent-
enheter förra året. Totalt sett fortsätter därmed
utrikeshandeln med varor och tjänster att bidra
positivt till BNP-tillväxten. Överskotten är en
viktig förutsättning för att Sveriges nettoskuld
till utlandet ska minska.

4.4 Bytesbalansen

Bytesbalansen motsvarar tillsammans med kapi-
taltransfereringarna det finansiella sparandet i
svensk ekonomi, som förra året uppgick till

2,8 % av BNP. Målen för överskotten i den of-
fentliga sektorn och ett positivt, om än lågt, spa-
rande i hushållssektorn har bidragit till att det
finansiella sparandet har varit positivt i Sverige
sedan 1994. Den snabba exporttillväxten i tele-
produktindustrin och förbättringen av industrins
konkurrenssituation i samband med den kraftiga
kronförsvagningen 1993 har också bidragit till
att handeln med varor och tjänster har visat ett
överskott motsvarande ca 6 % av BNP under de
senaste sju åren.

1 Tabell 4.2 Bytesbalans                                    1

Miljarder kronor, där inget annat anges

2000

2001

2002

1999

Handelsbalans

139

137

151

% av BNP

7,0

0,0

0,0

6,7

Varuexport

704

798

851

893

Varuimport

565

661

709

742

Tjänstebalans

-19

-30

-30

-38

Transport

10

7

9

8

Resevaluta

-32

-36

-40

-42

Övriga tjänster

3

-0

-4

-5

Löner

-2

-2

-2

-2

Kapitalavkastning

-17

-21

-15

-14

Räntor

-58

-55

-50

-48

Direktinvesteringar

40

35

36

35

Portföljaktier

1

-1

-1

-1

Löpande transfereringar

-30

-31

-31

-32

Bytesbalans

71

54

59

65

Kapitaltransfereringar

-18

3

0

0

Finansiellt sparande, % av BNP'

2.6

2,7

2,7

2,9

Anm: Bytesbalansen visas enligt Riksbankens definition.

1 Finansiellt sparande utgörs av bytesbalans och kapitaltransfereringar.
Källor: Riksbanken och Finansdepartementet

Det positiva finansiella sparandet är en viktig
förklaring till att Sveriges nettoskuld till utlandet
sedan 1993 har minskat från 44 % till 27 % av
BNP. Nettoskulden kan delas upp i en räntebä-
rande och en icke räntebärande del. Att den rän-
tebärande skulden minskar genom fortsatta
amorteringar innebär att allt mindre resurser
måste avsättas till att betala räntor till utlandet,
vilket ökar möjligheterna att konsumera eller
spara i andra finansiella tillgångar. Den under
prognosperioden antagna kronapprecieringen
bidrar till att räntebetalningarna väntas minska
ytterligare i svenska kronor. Vad gäller den icke
räntebärande delen av nettoskulden, som främst
består av direktinvesteringar och portföljaktier,
har Sverige byggt upp tillgångar i andra länder
som genererar en positiv nettoinkomst. Denna
väntas vara relativt oförändrad under prognospe-
rioden.

Genom att till BNP i löpande priser lägga de
inkomster som genereras i utlandet men tillfaller
svenskar (t.ex. utdelning på utländska aktier)
och dra ifrån de inkomster som skapas i Sverige
men tillfaller utländska medborgare, fås brutto-
nationalinkomsten, BNI. Till följd av att ränte-
betalningarna fortfarande är höga är Sveriges
BNI ca 20 miljarder lägre än BNP, men skillna-
den minskar under prognosperioden.

Bruttonationalinkomsten ligger till grund för
biståndsanslag och avgiften till EU. En del av
EU-avgiften kommer tillbaka i form av bidrag,
bl.a. som jordbruksstöd. Sammantaget visar des-
sa löpande transfereringar och kapitaltransfere-
ringar ett underskott som uppgår till ca 1 % av
BNP.

Sammanfattningsvis bedöms det finansiella
sparandet i Sverige uppgå till knappt 3 % av
BNP under prognosperioden. Överskottet re-
flekterar ett sparande i den offentliga sektorn
och i hushållssektorn, något som inte helt mot-
verkas av ett negativt sparande i företagssektorn.

1 Tabell 4.3 Bruttonationalinkomst                          1

Miljarder kronor, löpande priser

2000

2001

2002

2003

2004

BNP

2083

2164

2260

2362

2465

Primära inkomster1

-26

-22

-17

-16

-14

BNI

2057

2143

2243

2345

2451

1 Kapitalavkastning, löner, subventioner och skatter netto gentemot utlandet.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

31

PKOP. 2000/01:100 Bilaga I

IKT-sektorns betydelse för svensk ekonomi

På senare år har betydelsen av produktion och
användning av informations- och kommunika-
tionsteknik (IKT) ökat. I diskussioner kring
framväxten av en ”ny” och bättre fungerande
ekonomi nämns ofta IKT som en förklarande
faktor. Klart är att IKT-sektorns3 produktion
har gett betydande bidrag till BNP-tillväxten. Ef-
fekterna av att IKT utnyttjas i produktionen av
andra varor och tjänster är dock avsevärt svårare
att belägga empiriskt, och diskuteras inte nedan.

Den varuproducerande IKT-sektorn utgör ca
1 % av BNP och domineras av teleproduktindu-
strin, söm i genomsnitt har bidragit med 0,4 pro-
centenheter per år till BNP-tillväxten sedan
1994. Till följd av att tillväxttakten har avtagit
under de senaste åren har bidraget dock minskat.
Produktivitetstillväxten i teleproduktindustrin
har i genomsnitt uppgått till hela 32 % per år se-
dan 1994, vilket innebär ett kraftigt bidrag till
den totala industrins produktivitetsökning (se
fördjupningsruta till avsnitt 5). Teleproduktin-
dustrin är nu Sveriges största exportbransch och
har sedan 1994 förklarat ungefär hälften av den
totala varuexportökningen (se avsnitt 4).

Drygt 1 % av de sysselsatta i Sverige arbetar i
IKT-varusektorn. Den goda utvecklingen för
IKT-varor påverkar dock även efterfrågan på da-
tabehandlings- och telekommunikationstjänster
positivt. Många av Ericssons anställda klassifice-
ras t.ex. inom dessa sektorer. Knappt 4 % av de
sysselsatta i Sverige arbetar i den tjänsteproduce-
rande IKT-sektorn. Antalet steg med 25 000
personer mellan 1998 och 2000, den period då
expansionen var som snabbast. Detta motsvarar
en genomsnittlig ökning på 6 % per år eller un-
gefär en tiondel av den totala sysselsättnings-
ökningen. Bristen på denna typ av arbetskraft är
stor, även om den har minskat något de senaste
månaderna.

IKT-tjänsterna utgör en större andel av BNP
än varorna. Tillväxten har dock varit lägre och
bidraget till BNP-tillväxten har därför varit un-
gefär lika stort. IKT-tjänster är inte ett traditio-
nellt inslag i utrikeshandeln, men ökar snabbt.

Exporten och importen av datakonsulttjänster
ökade med ca 15 % under år 2000, medan han-
deln med telekommunikationsstjänster ökade
ännu snabbare.

Näringslivets investeringar i IKT-utrustning
har varit betydande de senaste åren. Detta förut-
ses bli fallet även framöver, bl.a. i form av tredje
generationens mobiltelefonnät. Efterfrågan på
IKT-sektorns varor och tjänster bedöms därmed
i grunden vara god, även om tillväxten mot bak-
grund av de nedreviderade utsikterna för många
företag antas mattas av, framför allt i år. Förut-
om direkta effekter på produktionssidan väntas
den senaste tidens utveckling på börsen påverka
förutsättningarna för hushållens konsumtion
negativt.

Sammantaget kan konstateras att IKT-sektorn
påtagligt har bidragit till de senaste årens tillväxt,
framför allt under svaga konjunkturår som 1996.
Bidragen, som har varit större till produktivite-
ten än till sysselsättningen, har framför allt i va-
rudelen dämpats under de senaste åren. Trots
detta har BNP-tillväxten varit hög i Sverige, ef-
tersom andra delar av ekonomin har utvecklats
mycket positivt. Framöver bedöms tillväxten i
IKT-sektorn bli lägre än under perioden 1994—
2000, men förutses trots detta fortsätta att inne-
bära betydande bidrag till BNP-tillväxten.

3 I IKT-sektorns produktion inkluderas hHr kontorsmaskiner och datorer
(SNI 30), teleprodukter (SNI 32), instrument och mätapparatur (SNI
332 och 333), telekommunikationstjänster (SNI 642) och datakonsulter
och dataservicebyråer (SNI 72). I beräkningar av sysselsättning och pro-
duktivitet har även posttjänster (SNI 641) inkluderats eftersom SNI 642
inte varit separat tillgänglig för sysselsättningen i nationalräkenskaperna.

1 IKT-sektorns betydelse

för svensk ekonomi                    É

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Andel av BNP, %

IKT-varor

1.2

1.3

1.5

1.4

1.3

1,0

-

IKT-tjänster

2,9

3,1

3.5

3,8

4.3

4,7

-

Produktivitetstillväxt.

Totalt

3,1

7,7

1.1

3.2

2,3

1.3

2,3

Bidrag från:

IKT-varor

0.6

0,5

0,7

0,4

0.5

0.2

0.1

IKT-tjänster

0,2

0.4

0.0

0.4

0.2

0.4

0.3

BNP-tillväxt, %'

Totalt

4,5

4,4

1,1

2.4

3,6

4.1

3,7

Bidrag från:

IKT-varor

0.7

0.6

0.7

0,5

0,5

0,2

0.2

IKT-tjänster

0.2

0.3

0.2

0.5

0.4

0.6

0.4

Exporttillväxt, %

Totalt

14,1

11,3

3,5

13.7

8,4

5,9

9.8

Bidrag från:

IKT-varor

2,7

3.6

3.1

3,4

2.6

3,1

4,2

IKT-tjänster

0,0

0.1

0,1

0.2

0.2

0,2

0,4

1 BNP till producentpris

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

32

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

5 Näringslivets produktion

Näringslivets produktion var år 2000 4,6 % hög-
re än 1999. Uppgången omfattade stora delar av
näringslivets sektorer, då produktionen ökade
kraftigt såväl inom industrin, byggindustrin som
tjänstesektorerna. Produktionen i dessa tre sek-
torer utgör sammanlagt mer än 90 % av närings-
livets produktion.

Under första halvåret 2000 steg näringslivets
produktion kraftigt. I jämförelse med första
halvåret 1999 var ökningen 5,4%. Under slutet
av föregående år mattades emellertid produk-
tionsökningen i näringslivet till en årlig öknings-
takt på 3,9 % för andra halvåret.

I ett medelfristigt perspektiv förutses närings-
livets produktion öka något snabbare än en
trendmässig ökningstakt. Produktionen i när-
ingslivet förutses öka med 2,6 % år 2003 och
med 2,4 % år 2004.

Produktiviteten inom näringslivet ökade med

2,3 % förra året, vilket till stor del förklaras av en
stark produktivitetstillväxt i industrin. Under
innevarande år förutses produktiviteten öka med

1,5 % och nästa år med 2,2 %. Den något svaga-
re produktivitetstillväxten i år beror på att före-
tagen väntas anpassa sin personalstyrka till kon-
junkturläget med en viss fördröjning.

Tabell 5.1 Näringslivets produktion

Procentuell volymförändring

1999   2000   2001   2002   2003   2004

Jord- och skogsbruk,
fiske

0,6

-0,3

0,0

0,0

Industri

4,1

6,3

3,6

4,4

3,3

2,8

El-, gas-, värme-

och vattenverk

-0,5

-4,5

-2,5

-2,5

-

-

Byggindustri

5,9

3,3

4,7

5,0

-

-

Tjänstesektorer

5,1

4,6

3,2

2,7

-

-

Summa näringsliv

4.6

4,6

3,2

3.1

2.6

2,4

5.1 Industrin

Industriproduktionen ökade med 6,3 % år 2000 i
förhållande till 1999. Under första halvåret 2000
ökade industriproduktionen med drygt 7 % jäm-
fört med första halvåret 1999. Produktionsök-
ningen var särskilt hög inom kemisk industri, te-
leproduktindustri samt inom motorfordons-
industri. Under slutet av 2000 mattades
industrikonjunkturen av. Andra halvåret 2000
försvagades ökningstakten för produktionen av-
sevärt inom teleproduktindustrin och inom mo-
torfordonsindustrin.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Under inledningen av 2001 är den ekonomiska
aktiviteten i näringslivet fortsatt försvagad, dels
till följd av att den internationella konjunktur-
försvagningen medför att de svenska industrifö-
retagen möter en dämpad efterfrågan, dels bero-
ende på att utvecklingen för den svenska
teleproduktindustrin inte är lika god som tidiga-
re. Dessutom väntas den inhemska efterfrågan
inte vara lika stark framöver som under 1999 och

2000. Hushållens konsumtion, som tidigare dri-
vit produktionsökningen inom tjänstesektorer-
na, förväntas inte utvecklas i lika god takt som
tidigare. Risken för att kapacitetsrestriktioner
kommer att hindra ökningstakten för näringsli-
vets produktion förefaller däremot ha avtagit.

Till skillnad från andra delar av näringslivet
fortsatte byggkonjunkturen att stärkas under
andra halvåret 2000. Okade bostadsinvesteringar
samt utbyggnaden av tredje generationens mo-
biltelefonnät väntas bidra till att produktionen i
byggindustrin stiger även de närmaste åren.

Sammantaget prognoseras näringslivets
produktion öka med 3,2 % i år och med 3,1 %
nästa år.

Tabell 5.2 Nyckeltal för industrin

Procentuell förändring

1999

2000

2001

2002

Produktionsvolym

4,1

6,3

3,6

4,4

Arbetskraftskostnad

2,8

4,1

3,9

3,5

Produktivitet

2,9

4,7

2,6

3,9

Enhetsarbetskostnad (ULC)

-0,1

-0,6

1,2

-0,4

ULC i 11 OECD-länder1

0,2

-0,7

1,2

0,5

ULC i 11 OECD-länder, SEK

2,9

2,1

3,2

-2,2

Relativ ULC, SEK

-2,9

-2,6

-1,8

1,8

Vinstmarginal

-0,9

0,4

-0,4

-1,1

Bruttoöverskottsandel2

33,4

35,6

34,8

32,0

1 11 OECD-länder avser Kanada, Förenta staterna, Japan, Belgien, Frankrike,
Italien, Nederländerna, Storbritannien, Tyskland, Danmark och Norge.

2 Avser bruttoöverskottet som andel av förädlingsvärdet till faktorpris.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Produktion och produktivitet

Den försvagning av industrikonjunkturen som
skedde under slutet av förra året bedöms vara en
följd både av att det internationella konjunktur-
läget mattades och av en något svagare inhemsk
efterfrågan under årets sista månader. Telepro-
duktindustrins lägre produktionstillväxt under

33

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

fjärde kvartalet 2000 bidrog också till försvag-
ningen av industriproduktionen.

Under slutet av förra året minskade orderin-
gången till industrin, framför allt från export-
marknaden. Orderförsvagningen drabbade inve-
steringsvaruindustrin hårdast.       Enligt

Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer var en
större andel företag under slutet av 2000 miss-
nöjda med orderstockens storlek än tidigare un-
der året. Ordernedgången skedde emellertid från
mycket höga nivåer.

Under inledningen av innevarande år är kon-
junkturläget för den svenska industrin fortsatt
dämpat, men situationen har inte förvärrats.
Konfidensindikatorn i KI:s barometer, som
speglar företagens tillförsikt, är fortsatt negativ
men har inte fortsatt att sjunka. Inköpschefsin-
dex ligger precis under 50-strecket som indikerar
skiljelinjen mellan upp- och nedgång i industri-
konjunkturen. Nettotalen för orderingång och
produktionsvolym enligt barometern har inte
heller fortsatt att falla lika kraftigt som under
slutet av föregående år.

Industriföretagens förväntningar avseende
produktionsvolymen framöver är återhållssam-
ma. Endast en svag ökning av produktionen för-
utses.

Barometern visar också att företagen har låga
förväntningar på orderingången. Det är framför
allt orderingången från exportmarknaden som
förutses utvecklas svagt under inledningen av

2001. Orderingången från hemmamarknaden
förväntas öka något mer.

Statistiken över kapitalkvoten i industrin (se
avsnitt 10) indikerar att sammantaget för 2000
var kapacitetsutnyttjandet högt. Enligt KI:s ba-
rometer sjönk emellertid kapacitetsutnyttjandet i
industrin under slutet av förra året. Det tyder på
att risken för kapacitetsbrister för företagen har
minskat.

Andelen företag med brist på personal mins-
kade under slutet av förra året, enligt KI:s baro-
meter. Sett i ett historiskt perspektiv ligger emel-
lertid bristen på tekniska tjänstemän på en hög
nivå. Det finns därmed risk att industriföretagen
kan få svårighet att finna viss personal, men re-
kryteringsproblemen har minskat i förhållande
till inledningen av 2000.

Konjunkturläget för svensk industri förutses
förbättras framöver. En återhämtning av den in-
ternationella konjunkturen väntas och därmed
beräknas efterfrågan på varor producerade i Sve-
rige åter stiga. Efterfrågan inom landet förutses

utvecklas något svagare i år och nästa år än vad
som var fallet under 1999 och 2000. Sammanta-
get är BNP-tillväxten emellertid förhållandevis
hög, vilket medför en god efterfrågan på varor.
Produktionstillväxten inom teleproduktindu-
strin varierar kraftigt. Under innevarande år för-
väntas produktionen inom teleproduktindustrin
vara lägre än under 2000 för att därefter öka nå-
got starkare 2002. Omfattande utbyggnad av ka-
paciteten inom basindustrin beräknas bidra till
att produktionen kan öka i takt med efterfrågan.
En del av försäljningen och förädlingen väntas
under inledningen av 2001 ske från de lager som
(delvis ofrivilligt) byggdes upp under slutet av
förra året. Detta gör att nyproduktionen tar fart
med en viss fördröjning.

Sammantaget bedöms industriproduktionen
öka med 3,6 % innevarande år och med 4,4 %
nästa år.

Produktivitetstillväxten i industrin var 4,7 %
förra året. Produktiviteten ökade starkt under
inledningen av 2000 för att sedan mattas av nå-
got under slutet av året i takt med att industri-
konjunkturen gick in i en lugnare fas. Produkti-
vitetstillväxten inom teleproduktindustrin, som
under flera år har bidragit starkt till produktivi-
tetstillväxten inom industrin som helhet, var hög
under inledningen av år 2000 men försvagades
under slutet av förra året. Framöver väntas inte
teleproduktindustrin bidra lika starkt som tidiga-
re år till den totala produktivitetstillväxten för
industrin (se fördjupningsruta efter avsnitt 4 och
5). Industriföretagens anpassning av personalen
till det försvagade konjunkturläget beräknas ske
med en viss eftersläpning. Därmed väntas pro-
duktivitetstillväxten bli lägre i år än nästa år.
Sammantaget väntas produktiviteten i industrin
öka med 2,6 % i år och med 3,9 % nästa år.

Konkurrenskraft

Arbetskraftskostnaden för svenska företag steg
enligt preliminär statistik med drygt 4 % år 2000.
Till följd av en stark produktivitetstillväxt inom
industrin sjönk emellertid enhetsarbetskostna-
den i Sverige. Framöver antas kostnaderna för
arbetskraft öka något långsammare än förra året.
Den svagare produktivitetstillväxt som väntas
inom den svenska industrin innevarande år med-
för emellertid att enhetsarbetskostnaden stiger i
år. Nästkommande år förväntas den stigande
produktivitetstillväxten motverka de stigande
kostnaderna för arbetskraft. Enhetsarbetskost-

34

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

naden inom den svenska industrin förutses där-
med minska år 2002.

Vid en jämförelse av enhetsarbetskostnadens
utveckling i Sverige och i konkurrentländerna
visar det sig att de har utvecklats i ungefär sam-
ma takt de senaste åren (mätt i nationell valuta).
Förhållandevis låga löneökningar, en god pro-
duktivitetstillväxt och hög konkurrens har inne-
burit mycket måttliga kostnadsökningar. Trots
en förutsedd kronförstärkning förblir svensk in-
dustris konkurrensläge gott de närmaste åren.
Löneökningarna under perioden antas vara unge-
fär lika stora i Sverige som i konkurrentländerna
samtidigt som produktivitetstillväxten bedöms
bli något starkare i Sverige även i fortsättningen.
Det innebär att enhetsarbetskostnaden utvecklas
mer fördelaktigt i Sverige än i omvärlden. Där-
igenom motverkas till viss del de negativa effek-
terna på kostnadsläget av den förväntade appre-
cieringen av kronan.

kommande år då den svenska kronan väntas ap-
preciera samtidigt som det internationella pris-
trycket dämpas av den något svagare
konjunkturen. När priserna på inhemskt produ-
cerade varor stiger så ökar företagens kostnader
för insatsvaror. De sjunkande importpriserna bi-
drar emellertid till att industrins insatsvarukost-
nad ökar relativt långsamt. Tillsammans med
måttliga löneökningar leder det till att företagens
rörliga kostnader stiger endast marginellt fram-
över. Eftersom industriföretagen kan få svårt att
genomföra prishöjningar, trots att produktions-
kostnaderna bedöms öka framöver, förutses fö-
retagens marginaler minska något. Brutto-
överskottsandelen, dvs. bruttoöverskottet som
andel av förädlingsvärdet, minskar därmed till
knappt 35 % 2001 och till 32 % 2002.

Diagram 5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet
i Sverige relativt 11 OECD-länder

Index 1980 = 100

Diagram 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel

Procent

Anm: Beräkningarna enligt gamla nationalräkenskaper (SNA-68) för 1980-1993, samt
nya nationalräkenskaper (ENS-95) för 1993-2002.

Källor-, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Lönsamhet

Priserna på inhemskt producerade varor för för-
säljning inom landet började stiga något under
slutet av förra året. De har emellertid inte stigit
lika mycket som export- och importpriserna på
varor, vilket även indikerar att pristrycket inom
landet är lågt och att det finns lediga resurser att
tillgå. Hemmamarknadspriserna väntas öka mer
nästa år än i år, eftersom industriföretagen förut-
ses få svårt att höja priserna i år till följd av det
försämrade konjunkturläget. Nästa år bedöms
konjunkturläget förbättras och det blir lättare
för företagen att genomföra prishöjningar. En-
ligt KI:s barometer är också företagens förvänt-
ningar om prishöjningar de närmaste månaderna
måttliga. Priserna på importerade varor förutses
sjunka successivt under innevarande och näst-

5.2 Byggnadsverksamhet

Förra året steg den totala byggvolymen, dvs.
bygginvesteringar och -reparationer, med drygt
4 % för andra året i rad. Ökningen i fjol förklaras
dels av stigande investeringar i näringslivet, dels
av ett ökat bostadsbyggande. Infrastrukturinve-
steringarna minskade däremot.

När flera delar av ekonomin visade tecken på
en viss dämpning i tillväxten mot slutet av förra
året fortsatte byggkonjunkturen att stärkas. KI:s
barometer från februari i år visar att stocken av
antagna anbud har vuxit de senaste månaderna
och att tre av fyra byggföretag är nöjda med or-
derstockens storlek. Priserna har höjts och ytter-
ligare prishöjningar är aviserade enligt barome-
tern.

35

PKOP. 2000/01:100 Bilaga I

En viktig orsak till den goda byggkonjunktu-
ren är att bostadsinvesteringarna ökar. Under de
senaste åren har bostadsbyggandet successivt
stigit och förra året inleddes drygt 40 % fler ny-
byggnationer av lägenheter jämfört med 1997.
Uppgången under de senaste åren är en åter-
hämtning från de mycket låga nivåerna som råd-
de under större delen av 1990-talet, och fjolårets
nivå får fortfarande betecknas som låg. Troliga
orsaker till detta är dels att det tidigare har visat
sig finnas en tröghet i vändpunkterna då
bostadsinvesteringarna tar fart, dels att vissa ut-
budsrestriktioner i form av brist på byggnadsar-
betare och planerad tomtmark dämpar
uppgången. Hushållens starka ekonomiska situa-
tion torde bidra till att reparationer samt ny- och
ombyggnationer av bostäder fortsätter att öka
framöver. Huspriserna på andrahandsmarknaden
är mycket höga och det är därigenom förhållan-
devis lönsamt med nybyggnationer. Det bör
dock understrykas att de regionala skillnaderna
är stora.

En viktig faktor som pekar mot kraftigt ökade
bygginvesteringar de närmaste åren är satsning-
arna i den tredje generationens mobiltelefonnät,
UMTS (se avsnitt 10). Därtill väntas såväl repa-
rationer som nybyggnationer av vägar och järn-
vägar åter öka från och med i år.

Under de senaste åren har en stor del av till-
växten i svensk ekonomi skett i tjänstesektorn.
Efterfrågan på tjänster har ökat kraftigt de senas-
te åren och därmed har också behovet av att
bygga ut produktionskapaciteten varit betydan-
de. Trots ett ökat byggande av kommersiella lo-
kaler är vakanstalen, dvs. andelen tomma lokaler
i förhållande till beståndet, i storstadsområdena
fortfarande låga i ett historiskt perspektiv. Va-
kanstalen ligger nu på samma nivåer som i slutet
av 1980-talet. En fortsatt god konjunktur i tjäns-
tesektorn (se nedan) väntas innebära en ökning
av byggandet av kontors- och affärslokaler. Den
enligt KI:s barometer allt högre orderingången
till arkitekter och bygg- och teknisk konsult-
verksamhet förstärker bilden av en fortsatt god
byggkonjunktur.

Industrins bygginvesteringar steg förra året
med 5 % efter tre år av fallande eller oförändrade
investeringsnivåer. Under de senaste fyra åren
ökade industriproduktionen med närmare 6 %
per år i genomsnitt. De i förhållande till produk-
tionen låga bygginvesteringarna förklaras delvis
av att det är de kunskapsintensiva delarna av in-
dustrin, såsom telekom- och läkemedelsbran-

scherna, som har stått för en stor del av produk-
tionsuppgången. I år väntas industrins byggande
tillta i samband med att basindustrin utökar sin
produktionskapacitet.

Tabell 5.3 Byggnadsverksamhet

Miljarder

kronor                Årlig procentuell förändring

2000

1999

2000

2001

2002

Byggnads-

investeringar

127

4.1

4,5

7,2

6.6

Näringslivet

58

-3,2

9.4

7,7

7,7

Myndigheter

28

-1.4

-8.3

5,1

2,1

Bostäder

41

22,3

7.9

7,9

7.9

Reparationer

och underhåll

74

5,0

3,7

1.0

1.0

Totalt

201

4,4

4.2

5,1

4,8

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

5.3 Tjänstesektorer

Produktionen inom tjänstesektorerna ökade
med 4,6 % år 2000 jämfört med 1999. Produk-
tionen har utvecklats starkt inom tjänstesekto-
rerna under flera år. Den höga ökningstakten
förklaras av en stark utveckling av sysselsätt-
ningen samt hushållens disponibla inkomster
och således en hög efterfrågan på tjänster från
hushållen. Tjänsteproduktionen inom uppdrags-
verksamhet och för datakonsulter har ökat kraf-
tigt under flera år. Aven varuhandeln har utveck-
lats väl, särskilt sällanköpsvaruhandeln och
partihandeln.

Framöver bedöms utvecklingen inom tjänste-
sektorerna bli något svagare. Under slutet av
2000 sjönk ökningstakten för hushållens kon-
sumtionsutgifter, vilket indikerar ett något för-
svagat konjunkturläge för tjänstesektorerna. En-
ligt KI:s barometer uppvisade omsättningen
inom detaljhandeln lägre ökningstakter under
slutet av föregående år. Inom handeln med mo-
torfordon har försäljningsvolymen sjunkit kraf-
tigt den senaste tiden. Trots avmattningen be-
döms hushållens konsumtion fortsätta att öka i
god takt, om än inte lika starkt som under 1999
och 2000. Efterfrågan på tjänster väntas därmed
bli relativt hög även framöver. Risken för att ka-
pacitetsrestriktioner i form av brist på arbets-
kraft kommer att hindra produktionsökningen
har minskat för tjänstesektorerna som helhet.
Inom exempelvis uppdragsverksamhet är rekry-
teringsproblemen emellertid fortfarande omfat-

36

tande, men de förutses endast i begränsad om-
fattning hindra ytterligare expansion.

Sammantaget förutses produktionen inom
tjänstesektorerna öka med 3,2 % under inneva-
rande år och med 2,7 % under nästa år.

Tjänsteföretagens anpassning av personalstyr-
kan till den något mattade konjunktursituatio-
nen förutses ske med en viss fördröjning, i likhet
med industriföretagen. Det medför att produk-
tivitetstillväxten inom tjänstesektorerna beräk-
nas bli lägre i år än nästa år. Produktivitetstillväx-
ten inom tjänstesektorerna väntas öka med

1,1 % 2001 och med 1,6 % 2002.

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

37

PROP. 2000/01:100 Bilaga I

Långsi ktig produ ktivitetsti 11växt

Ett viktigt inslag i makroekonomiska prognoser
är antaganden om den långsiktigt hållbara BNP-
tillväxten, eftersom den är en utgångspunkt i
diskussioner om resursläge, prisutveckling och
medelsiktiga kalkyler. Mot bakgrund av den sva-
ga demografiska utvecklingen framöver4 är pro-
duktivitetsutvecklingen särskilt viktig för en god
långsiktig BNP-tillväxt.

Arbetsproduktiviteten, som visar hur mycket
som produceras per arbetad timme, ökade mel-
lan 1980 och 1991 med i genomsnitt 1,2 % per år
i Sverige5. Därefter har den genomsnittliga pro-
duktivitetstillväxten uppgått till 2,3 %. Ett antal
faktorer bedöms ha bidragit till den goda utveck-
lingen under 1990-talet. Bland dessa kan nämnas
förändringen av industristrukturen med en
snabb tillväxt i kunskapsintensiva branscher, av-
regleringar och reformerna av den ekonomiska
politiken, med en övergång till en låg och stabil
inflation och en ny budgetprocess. Av särskilt
intresse för bedömningen av den framtida till-
växten är i vilken utsträckning uppgången i pro-
duktivitetstillväxten under 1990-talet är att be-
trakta som varaktig eller ej.

Industrin

Produktivitetstillväxten i industrin uppgick i ge-
nomsnitt till 2,5 % per år under perioden 1980—
1991. Därefter har tillväxten i genomsnitt för-
dubblats. Särskilt snabbt växte produktiviteten i
industrin år 1992-1994 (se tabell på nästa sida).

Vanligtvis utvecklas produktiviteten svagt i
samband med en avmattning eftersom företagen
sällan kan anpassa arbetsstyrkan omedelbart.
Trots att industriproduktionen föll 1992 steg
produktiviteten snabbt eftersom den djupgående
recessionen dels tvingade fram rationaliseringar,
dels ledde till en utslagning av lågproduktiva fö-
retag. I samband med återhämtningen i indu-
strin, som gynnades av den kraftiga kronför-
svagningen efter 1992, bidrog det stigande
kapacitetsutnyttjandet ytterligare till en högre
produktivitetstillväxt. Ovanstående faktorer be-

4 Se avsnitt 12 och fördjupningsruta till avsnitt 6.

5 Arbetsproduktiviteten används vanligen som mätt på produktiviteten.
Den del av produktivitetstillväxten som inte förklaras av ökade insatser av
kapital drivs av förändringar av dén s.k. totalfaktorproduktiviteten, TFP.
Förändringen av TFP återspeglar bl.a. teknisk utveckling, förändrad ut-
bildningsnivå, grad av konkurrens mellan företagen och makro- och mik-
roekonomiska institutionella förändringar.

döms endast tillfälligt ha höjt produktivitetstill-
växten. Sannolikt är dock att de, tillsammans
med skärpta konkurrensförhållanden (bl.a. till
följd av EU-medlemskapet) har bidragit till att
beständigt höja produktivitetsnivån.

Produktivitetsutveckling i industrin

Parallellt med ovan diskuterade effekter har även
strukturella förändringar påverkat produktivi-
tetstillväxten på 1990-talet, främst i form av en
snabb tillväxt i teleproduktindustrin. Sedan 1994
har produktiviteten i teleproduktindustrin i ge-
nomsnitt ökat med 32 % per år, vilket förklarar
en stor del av industrins sammantagna produkti-
vitetsökning. Exklusive teleprodukter var indu-
strins produktivitetstillväxt 1995-2000 endast
marginellt högre än under 1980-talet (se tabell på
nästa sida). Även om osäkerheten är stor, är det
inte sannolikt att utvecklingen i teleproduktin-
dustrin förblir lika positiv som under de senaste
åren. Tillväxten bedöms dock vara högre än i in-
dustrin som helhet, vilket bidrar till att höja den
sammantagna produktivitetsökningen.

Sammantaget bedöms den långsiktiga produk-
tivitetstillväxten i industrin framöver uppgå till

3,3 % per år, vilket är något högre än under peri-
oden 1980-1991, men lägre än under 1990-talet.
Bakom detta ligger en svagare utveckling i tele-
produktindustrin och att den starka tillväxten
1992-1994 i övriga industribranscher främst in-
nebar en nivåökning.

Övrigt näringsliv

Tjänstesektorn utgör 85 % av förädlingsvärdet i
övrigt näringsliv. Dessutom ingår bl.a. bygg- och
energisektorn. Produktivitetstillväxten i övrigt
näringsliv var liksom i industrin högre under
1990-talet än under 1980-talet. Mellan 1980 och

38

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

1991 steg produktiviteten med 1,3 % per år, me-
dan den därefter har ökat med 1,9 % per år.

En flitigt diskuterad fråga är om ökad an-
vändning av informations- och kommunika-
tionsteknik (IKT) har påverkat produktiviteten.
I statistiken saknas tydliga belägg för detta, sam-
tidigt som mätsvårigheterna är stora. Näringsli-
vets investeringar i mjukvaror utgör ca 15 % av
de totala bruttoinvesteringarna. För hårdvaror
finns inga uppgifter i nationalräkenskaperna men
importen av datorer har ökat med i genomsnitt
20 % per år sedan 1994.1 vissa tjänstesektorer är
produktivitetsutvecklingen förvånansvärt svag
(trots upprevideringar för 1997-1999 i november
2000). Det gäller bl.a. finanssektorn där IKT-
investeringarna sannolikt har varit betydande.

Avregleringar och ökad konkurrens inom vis-
sa områden, t.ex. telekommunikation, har sanno-
likt bidragit till att höja produktivitetsutveck-
lingen. För telekomtjänster har produktiviteten
sedan 1994 Ökat med ca 9 % i genomsnitt per år
jämfört med ca 4 % per år mellan 1980 och 1993.
Detta kommer även andra delar av ekonomin till
godo, bl.a. genom att priserna på telekomtjänster
har fallit med ca 0,5 % per år.

Utvecklingen i övrigt näringsliv är svårbe-
dömd, bl.a. till följd av att delsektorerna har så
pass olika produktivitetsnivåer och att effekterna
av IKT-användning är osäkra. För medel-
siktsåren görs bedömningen att produktiviteten i
övrigt näringsliv ökar med 1,7 % per år, vilket är
något lägre än under den senaste tioårsperioden
men högre än på 1980-talet. Rationaliserings-
tryck och IKT-användning bedöms främst ha
inneburit en höjd produktivitetsnivå, men även
delvis en varaktig tillväxtökning.

Offentlig sektor

Enligt nationalräkenskapernas beräkningsmeto-
der är produktivitetstillväxten i offentlig sektor
per definition nära noll6. Antagandet implicerar
att ett land som Sverige, där den offentliga pro-
duktionen uppgår till ca 20 % av BNP och pro-
duktivitetsnivån i den offentliga sektorn är lägre
än i näringslivet, måste ha en högre produktivi-

6 Produktionen (förädlingsvärdet) i offentlig sektor mäts i nationalräken-
skaperna som summan av arbetskraftskostnader och kapitalförslitning.
Produktivitetstillväxten blir därmed nära noll eftersom den reala produk-
tionsökningen i stort sett överensstämmer med utvecklingen av antalet
arbetade timmar. Vissa år kan en förändring i produktiviteten dock regi-
streras, bl.a. till följd av sammansättningseffekter - om antalet arbetade
timmar ökar mer i högavlönade grupper stiger produktivitetsnivån, vilket
innebär en positiv effekt på produktivitetstillväxten.

tetstillväxt i näringslivet än ett land med en
mindre andel offentlig produktion för att den
totala produktivitetstillväxten skall bli densam-
ma. Ett enkelt räkneexempel kan illustrera det-
ta7. Den offentliga sektorns andel av BNP upp-
går i land A till 20 % och i land B till 10 %. För
att den totala produktivitetstillväxten skall uppgå
till 2 % måste produktivitetstillväxten i närings-
livet vara 2,5 % i A och 2,2 % i B.

1 Arbetsproduktivitet i olika sektorer                                    1

Procentuell förändring

Andel
av BNP1

81
-91

92

-00

92
-94

95
-00

Lång
sikt

Näringsliv

0,79

2,0

2,8

3,2

2,5

2,2

Industri

0,21

2,5

5.2

7,7

3,9

3,3

Exkl. elektro2

0,19

2,1

3,8

6,4

2,4

-

Övrigt näringsliv

0,57

1,3

1,9

1,7

2,0

1,7

Offentlig sektor

0,21

0,1

0,2

0.1

0,3

0,0

BNP

1,2

2.3

2,7

2,1

1,8

1 Är 1999

2 Diverse elektronisk apparatur (SNI 31) och teleprodukter (SNI 32).

Källor: Statistiska central byrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Sammanfattningsvis kan konstateras att ett antal
faktorer bidrog till att produktivitetstillväxten
var högre under 1990-talet än under 1980-talet.
Återhämtningen i industrin efter krisen i början
av 1990-talet och de rationaliseringar som då
tvingades fram bedöms ha medfört tillfälliga ef-
fekter på tillväxten och främst ha bidragit till en
varaktigt högre produktivitetsnivå. Reformer av
produkt- och kapitalmarknader, en stark pro-
duktivitetsutveckling i IKT-sektorn och eventu-
ellt det stigande utnyttjandet av IKT i produk-
tion av andra varor och tjänster talar dock för att
uppgången i produktivitetstillväxt delvis är be-
stående. Detsamma gäller fortsatta satsningar på
forskning och utbildning. Det finns således skäl
att anta att den produktivitetstillväxt som är
möjlig att upprätthålla på lång sikt i Sverige är
högre än de 1,2 % som i genomsnitt uppmättes
mellan 1980 och 1991, men lägre än 1990-talets
tillväxttakt på 2,3 %. Sammantaget görs bedöm-
ningen att ungefär hälften av förbättringen är
varaktig, varför de medelsiktiga kalkylerna base-
ras på en total genomsnittlig produktivitetsök-
ning om ca 1,8 % per år. I näringslivet bedöms
motsvarande ökningstakt uppgå till ca 2,2 %.

Att väga ihop produktivitetstillväxten mellan olika sektorer är sällan lika
trivialt som i exemplet ovan. Resonemanget baseras på antagandet att den
procentuella ökningen i antalet timmar är lika hög i näringslivet som i den
offentliga sektorn.

39

TROP. 2000/01:100 Bilaga I

6 Arbetsmarknad

År 2000 fortsatte sysselsättningen att öka starkt.
Jämfört med 1999 ökade antalet sysselsatta med i
genomsnitt ca 90 000 personer. Enligt Statistiska
centralbyråns (SCB:s) arbetskraftsundersök-
ningar (AKU) var ökningen särskilt kraftig mot
slutet av året, men utvecklingen skiljer sig åt
mellan olika statistikkällor och antalet arbetade
timmar i ekonomin ökade betydligt mindre än
antalet sysselsatta. Den öppna arbetslösheten föll
med 0,9 procentenheter mellan 1999 och 2000
till 4,7 %, mätt som årsgenomsnitt. Sysselsätt-
ningen förväntas fortsätta öka framöver. Den re-
guljära sysselsättningsgraden för personer mellan
20 och 64 år, som enligt regeringens sysselsätt-
ningsmål skall uppgå till 80 % år 2004, beräknas
stiga från 77,2 % år 2000 till 78,4 % år 2002.

Arbetskraftsutbudet väntas också fortsätta
stiga framöver. Den planerade ökningen av anta-
let platser vid högskolor och universitet dämpar
dock utbudsökningen en del. Sammantaget in-
nebär utvecklingen av antalet sysselsatta och ar-
betskraftsutbudet att den öppna arbetslösheten
faller till 3,7 % år 2002.

Tabell 6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet

Procentuell förändring om annat ej anges

2000

2001

2002

2003

2004

BNP

3,6

2,7

2,6

2.3

2,1

Produktivitet

2,3

1,3

1,9

1,8

1.7

Arbetade timmar

1,5

1.3

0,7

0.4

0.3

Medelarbetstid

-0,8

-0,3

0,0

0,0

0.0

Antal sysselsatta

2.2

1.6

0.7

0.4

0.3

Reguljär sysselsätt-
ningsgrad1

77,2

78,1

78,4

78,5

78,5

Arbetskraft

1,2

0.8

0,4

0.6

0,4

Öppen arbetslöshet2

4.7

3.9

3,7

3,9

4.0

Program3

2.6

2,4

2.2

2.0

1.7

1 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturberoen-
de arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den åldersgrup-
pen

21 procent av arbetskraften

3 Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program i pro-
cent av arbetskraften. De program som inkluderas i denna beteckning är de pro-
gram som AMS redovisar som konjunkturberoende samt europastipendier.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartemen-
tet

Det s.k. BNP-gapet, dvs. skillnaden mellan fak-
tisk och potentiell produktion, bedöms slutas
under år 2002. Risken för överhettning reduceras
dock av att antalet platser i kunskapslyftet suc-
cessivt trappas ner fram t.o.m. 2003 samtidigt
som antalet deltagare i konjunkturberoende ar-
betsmarknadspolitiska program bedöms minska

under hela perioden fram till 2004. Nedtrapp-
ningen frigör resurser i ekonomin och under
kalkylåren 2003 och 2004 kan BNP därför öka
med 2,3 % respektive 2,1 %. Detta är något hög-
re än den långsiktigt hållbara tillväxttakten som
bedöms uppgå till ca 2 %. Sysselsättningen be-
räknas då stiga i snabbare takt än vad som kan
förklaras av befolkningsutvecklingen. Den regul-
jära sysselsättningsgraden stiger därmed till
78,5% år 2004.

Nedtrappningen av kunskapslyftet och de ar-
betsmarknadspolitiska programmen innebär att
arbetskraftsutbudet ökar snabbt under en rela-
tivt kort tid. Alla de personer som annars skulle
ha deltagit i något av dessa program eller ge-
nomgått kunskapslyftet kommer sannolikt inte
omedelbart att finna sysselsättning. Därför be-
döms den öppna arbetslösheten temporärt stiga
något, från 3,7% år 2002 till 4,0% år 2004.
Uppgången i arbetskraftsutbudet dämpas dock
till viss del av att antalet platser vid högskolor
och universitet fortsätter att öka.

Arbetsmarknads- och utbildningspolitik

Antalet deltagare i konjunkturberoende arbets-
marknadspolitiska program minskade från i ge-
nomsnitt 142 000 år 1999 till 113 000 förra året.
Under loppet av 2000 ökade dock antalet delta-
gare successivt, framförallt under hösten, och var
vid årets slut nästan 130 000 i säsongrensade
termer. I år antas antalet deltagare minska till
107 000 personer, mätt som årsgenomsnitt, vil-
ket innebär en relativt kraftig neddragning under
året. Mellan år 2001 och 2004 minskar successivt
anslagna medel för arbetsmarknadspolitiska pro-
gram och år 2004 beräknas antalet deltagare
uppgå till 77 000 personer.

Anslagen för kunskapslyftet minskar såväl i år
som nästa år. Enligt regeringens ursprungliga
planer avslutas kunskapslyftet år 2002. Istället
kommer kommunerna under perioden 2003-
2005 erbjudas ett nytt statsbidrag som motsvarar
nära 47 000 platser i den kommunala vuxenut-
bildningen och ca 7 000 platser inom folkhög-
skolan. Detta innebär en ytterligare nedtrapp-
ning år 2003. Fr.o.m. 2006 förs statsbidraget in i
det generella statsbidraget till kommunerna re-
spektive folkbildningen.

Antalet permanenta platser inom högskolor
och universitet utökas med drygt 20 000 under
prognosperioden. Ökningen fortsätter år 2003
då regeringen satsar ytterligare 500 miljoner kro-
nor.

40

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

Sysselsättning

Under perioden september 2000-februari 2001
steg antalet sysselsatta med i genomsnitt nästan
130 000 personer jämfört med samma period ett
år tidigare, enligt AKU. En genomgång av stati-
stik tillbaka till mitten av 1970-talet visar att
motsvarande ökning under en 6-månadersperiod
inte förekommit tidigare. Siffrorna är dock svår-
tolkade eftersom utvecklingen av antalet syssel-
satta enligt AKU skiljer sig från andra källor.
SCB:s kortperiodiska sysselsättningsstatistik in-
dikerar exempelvis en avtagande sysselsättnings-
ökning mot slutet av förra året.

De flesta indikatorer tyder på en avmattning i
sysselsättningstillväxten framöver. Efterfrågan i
ekonomin dämpades under det sista kvartalet
2000 och även framöver väntas efterfrågan växa i
en lägre takt än vad den gjort de senaste åren.
Utvecklingen av antalet nyanmälda lediga platser
vid landets arbetsförmedlingar, som historiskt
sett varit en bra indikator på sysselsättningsut-
vecklingen, tyder också på en avtagande tillväxt-
takt framöver (se diagram 6.1). Antalet varsel har
också börjat öka, om än från en mycket låg nivå.
Enligt Konjunkturinstitutets (KI:s) barometrar
har företagen reviderat ner sina anställningspla-
ner betydligt jämfört med mitten av förra året.
Mätt som årsgenomsnitt förutses sysselsätt-
ningstillväxten falla från 2,2 % år 2000 till 1,6 %,
motsvarande 65 000 personer, i år. Det höga års-
genomsnittet förklaras av att den starka syssel-
sättningsuppgång som skedde mot slutet av 2000
innebär att antalet sysselsatta redan då var betyd-
ligt högre än årsgenomsnittet för 2000. Under
innevarande år prognoseras ett relativt svagt för-
lopp.

Diagram 6.1 Nyanmälda lediga platser och antal sysselsatta

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Arbetsmarknadsstyrelsen

Nästa år bedöms tillväxten i ekonomin bli mind-
re sysselsättningsintensiv, vilket dämpar syssel-
sättningsutvecklingen. Mätt som årsgenomsnitt
faller ökningstakten till 0,7 %, motsvarande
28 000 personer. Den reguljära sysselsättnings-
graden för personer mellan 20 och 64 år, som en-
ligt regeringens sysselsättningsmål skall uppgå
till 80 % år 2004, beräknas öka från 77,2 % år
2000 till 78,4 % år 2002.

Den demografiska utvecklingen framöver
medför att andelen personer i åldrarna 55-64 år
respektive 16-19 år, med relativt låga sysselsätt-
ningsgrader, ökar som andel av befolkningen i
arbetsför ålder. Om andelen sysselsatta i varje
enskild åldersgrupp skulle ligga kvar på oföränd-
rad nivå skulle således den sammantagna syssel-
sättningsgraden minska (se fördjupningsruta till
avsnitt 6). Trots att demografin påverkar syssel-
sättningsutvecklingen i negativ riktning väntas
ändå det totala antalet sysselsatta öka med 0,4 %
respektive 0,3 % åren 2003 och 2004. Sysselsätt-
ningsökningen möjliggörs av nedtrappningen av
kunskapslyftet och de konjunkturberoende ar-
betsmarknadspolitiska programmen. Den regul-
jära sysselsättningsgraden väntas öka till 78,5 %
år 2004 vilket innebär att det fattas nästan 80 000
reguljärt sysselsatta för att regeringens syssel-
sättningsmål skall uppfyllas. I ett alternativt sce-
nario i avsnitt 13 beskrivs en utveckling där må-
let uppnås.

Utvecklingen i olika branscher

Nästan hela sysselsättningsuppgången mellan
1999 och 2000 skedde i näringslivets tjänstesek-
torer. Bland enskilda näringar noteras den störs-
ta uppgången bland datakonsulter och databyrå-
er, forsknings- och utvecklingsinstitutioner samt
andra företagsservicefirmor. Såväl i år som nästa
år förutses tjänstesektorerna stå för merparten av
den totala sysselsättningstillväxten i ekonomin,
men bidraget från andra branscher ökar nästa år.

Trots en relativt stark ökning av industripro-
duktionen förra året, fortsatte antalet sysselsatta
inom industrin att minska, om än inte lika
mycket som 1999. Enligt nationalräkenskaperna
ökade emellertid sysselsättningen i industrin
mätt i antalet arbetade timmar. Den höga ök-
ningstakten i industriproduktionen förklaras
dock främst av en hög produktivitetstillväxt i
flertalet expanderande näringsgrenar. Framöver
väntas en fortsatt svag minskning av antalet sys-
selsatta i industrin, bl.a. till följd av den svagare
industrikonjunkturen.

41

PROP. 2000/01:100 Bilaga I

Trots att bygginvesteringarna ökade med näs-
tan 5 % förra året förblev antalet sysselsatta
inom byggsektorn oförändrat enligt AKU. En-
ligt nationalräkenskaperna ökade dock syssel-
sättningen med drygt 2,5 %. Den kortperiodiska
sysselsättningsstatistiken tyder på en ökning av
antalet anställda i samma storleksordning som
tillväxttakten i bygginvesteringarna. KI:s baro-
metrar tyder också på att antalet anställda ökade
förra året, framför allt inom bostadsbyggande
och övrigt husbyggande. För innevarande och
nästa år prognoseras en relativt stark sysselsätt-
ningsökning, bl.a. till följd av ett ökat väg- och
järnvägsbyggande samt utbyggnaden av tredje
generationens mobiltelefonnät.

Sysselsättningen inom kommunala myndighe-
ter minskade något förra året enligt AKU, efter
att ha ökat de två närmast föregående åren.8 En-
ligt den kortperiodiska sysselsättningsstatistiken
ökade dock sysselsättningen i primär- och lands-
tingskommunerna med drygt 1 %. Utöver den
verksamhet som kommunerna bedriver finns det
verksamhet som lyder under en annan huvud-
man men som är finansierad med offentliga me-
del. Det kan vara kooperativ, stiftelser eller pri-
vata företag som tillhandahåller exempelvis
äldre- och handikappomsorg. Utvecklingen mot
allt fler enskilda huvudmän gör att en del av sys-
selsättningsökningen i denna sektor tillfaller när-
ingslivets tjänstesektorer och inte kommunerna.

Okade statsbidrag och högre skatteinkomster
bedöms leda till en ökning av antalet anställda i
kommunerna framöver. Ökningen kan dock
komma att bli lägre än prognoserat till följd av
svårigheter att rekrytera arbetskraft till kommu-
nerna. Enligt undersökningar från såväl Arbets-
marknadsstyrelsen som Svenska kommunför-
bundet anser en majoritet av kommunerna att
det råder brist på grundskollärare, undersköters-
kor, skötare och vårdare. Rekryteringsläget be-
skrivs som mycket kärvt och kommunerna anser
att det är svårt att förena kravet på balans i eko-
nomin med kraven på att vara en attraktiv ar-
betsgivare.

Inom statliga myndigheter ökade sysselsätt-
ningen med drygt 3 % förra året enligt AKU. En

liknande uppgång syns inte i den kortperiodiska
sysselsättningsstatistiken och enligt nationalrä-
kenskaperna minskade sysselsättningen. Antalet
statligt anställda förväntas öka något i år, bl.a. till
följd av ökningen av antalet högskole- och uni-
versitetsplatser.

1 Tabell 6.2 Sysselsättning, branschfördelat                   1

Tusental personer

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Näringslivet

2805

2888

2953

2975

2985

2994

Jord- och skogs-
bruk, fiske

104

98

93

91

Industri

797

796

795

794

-

-

Byggindustri

225

226

230

233

-

-

Tjänstesektorer

1679

1769

1835

1858

-

-

Offentliga
myndigheter

1260

1264

1265

1271

1276

1281

Statliga

186

192

195

195

-

-

Kommunala

1074

1072

1070

1076

-

-

Totalt

4068

4159

4224

4252

4267

4281

Anm: Se fotnot 7 för kommentar till sysselsättningen i kommunala myndigheter
respektive näringslivets tjänstesektorer.

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet

Antal arbetade timmar och medelarbetstid

Mellan 1999 och 2000 minskade medelarbetsti-
den9 med 0,8 %. Trots att det var skottår förra
året var det en vardag mindre än 1999, vilket gav
ett negativt bidrag till utvecklingen av antalet ar-
betade timmar och därmed också till utveckling-
en av medelarbetstiden. Medelarbetstiden drogs
också ner av att den vanligen arbetade tiden, som
har ökat kraftigt sedan 1990-talets mitt och nu
ligger på en högre nivå än vad den gjorde 1990,
minskade. Övertiden minskade också, och sjuk-
frånvaron fortsatta öka. I viss mån motverkades
minskningen i medelarbetstid av att frånvaron
p.g.a. studier och arbetsmarknadsskäl minskade.

De uppgörelser om arbetstidsförkortning som
ingår i flera av de löneavtal som slutits i pågående
avtalsrörelse bedöms påverka den vanligen arbe-
tade tiden negativt, även om det fortfarande i
många fall är oklart i vilken form arbetstagarna
kommer ta ut förkortningen. Effekten motver-
kas dock av att frånvaron till följd av studier vän-
tas minska i och med nedtrappningen av antalet
deltagare i vuxenutbildningen. I år väntas överti-

8 I AKU fördes anställda i kyrkan över frän kommunala myndigheter till
näringslivets tjänstesektorer först i är. AKU uppskattar att sysselsätt-
ningen i respektive bransch därmed är över- respektive underskattad med
i genomsnitt ca 22 000 personer är 2000. Ännu är det svärt att urskilja
effekten av överföringen i ärets siffror varför den inte beaktats i progno-
sen.

9 Mätt som det totala antalet arbetade timmar under äret enligt national-
räkenskaperna, dividerat med genomsnittligt antal sysselsatta enligt
AKU.

42

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

den fortsätta minska medan sjukfrånvaron ser ut
att fortsätta öka. Till följd av ett ökat barnafö-
dande förra året kan också frånvaron till följd av
vård av barn bli något högre i år än förra året.
Sammantaget väntas således medelarbetstiden
minska ytterligare i år medan den åren därefter
förutses ligga kvar oförändrad.

Produktivitet

Tillväxten blev svagare förra året än prognoserat
i budgetpropositionen, framför allt till följd av
en oväntat svag utveckling av antalet arbetade
timmar. Produktivitetsutvecklingen i ekonomin
som helhet blev, mätt som årsgenomsnitt, star-
kare än förutsett. Den svagare efterfrågan i eko-
nomin mot slutet av året, i kombination med
den fortsatt starka sysselsättningsutvecklingen
ledde dock till att produktiviteten försvagades
mot slutet av året. Effekten på sysselsättningen
av det svagare konjunkturläget väntas uppkom-
ma med viss eftersläpning och sysselsättnings-
ökningen i år blir relativt stark i förhållande till
den förväntade BNP-tillväxten. Produktivitets-
tillväxten blir därmed låg i år. Nästa år förväntas
industrikonjunkturen stärkas och sysselsätt-
ningstillväxten dämpas, vilket innebär att pro-
duktivitetstillväxten stiger. Under perioden

2003-2004 antas produktiviteten stiga med i ge-
nomsnitt 1,8 %. Det är en något starkare
tillväxttakt än ett genomsnitt för perioden 1980-
2000. En anledning till att den trendmässiga pro-
duktivitetstillväxten antas vara något högre de
närmaste åren är att det genomförts ett flertal
strukturella förändringar som sammantaget be-
döms bidra till en högre produktivitetstillväxt än
den historiska trenden. Av dessa förändringar
kan nämnas avregleringar av vissa produkt- och
kapitalmarknader, utbyggnaden av högskolor
och universitet, en skärpt konkurrenslagstiftning
samt ökad internationell konkurrens (se för-
djupningsruta om den långsiktiga produktivitets-
tillväxten i avsnitt 5).

Arbetskraftsutbud och öppen arbetslöshet
Samtidigt som sysselsättningen ökat kraftigt de
senaste månaderna har också arbetskraftsutbudet
ökat. Statistiken tyder på att det främst är perso-
ner som tidigare varit definierade som studeran-
de som nu trätt in på arbetsmarknaden. Antalet
hemarbetande har också fortsatt minska. Till
skillnad från första halvan av 2000 har också net-
tobidraget från värnpliktiga och från personer
som befinner sig utomlands, som betraktar sig

själva som lediga, eller som är utanför arbetskraf-
ten av ospecificerad anledning varit positivt.

Diagram 6.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud

Tusental personer

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet

Majoriteten av de latent arbetssökande, dvs. per-
soner som kan och vill arbeta men inte aktivt sö-
ker arbete, är studerande. Framöver ökar antalet
personer i åldern 16-19 år, vilket bedöms leda till
fler studerande på gymnasienivå. I år är dessut-
om den planerade ökningen av antalet platser vid
högskolor och universitet större än minskningen
i de arbetsmarknadspolitiska programmen och
kunskapslyftet och sammantaget ökar därmed
antalet studerande. Nästa år blir effekten den
omvända och antalet studerande minskar något.
Det goda arbetsmarknadsläget väntas föra med
sig att andra latent arbetssökande söker sig in på
arbetsmarknaden framöver. Däremot förutses
antalet personer som är långvarigt sjuka eller för-
tidspensionerade öka under perioden i takt med
att andelen personer i åldrarna 55-64 år, där des-
sa personer av naturliga skäl är överrepresentera-
de, stiger.

Sammantaget väntas arbetskraftsutbudet öka
med ca 54 000 personer mellan 2000 och 2002.
Arbetskraften ökar mindre än sysselsättningen,
vilket innebär att den öppna arbetslösheten faller
från 4,7 % år 2000 till 3,7 % år 2002. Efter 2002
ökar däremot arbetskraftsutbudet mer än syssel-
sättningen och den öppna arbetslösheten stiger
därmed till 4,0 % år 2004. Nedgången av kun-
skapslyftet och de arbetsmarknadspolitiska pro-
grammen ger under dessa år ett relativt stort till-
skott till arbetskraftsutbudet och alla nya
arbetssökande förutses inte kunna bli sysselsatta
omgående.

43

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

Diagram 6.3 Öppet arbetslösa och personer i
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program

Procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), Arbetsmarknadsstyrelsen och
Finansdepartementet

Osäkerheter i prognosen

Det finns en rad osäkerheter beträffande utveck-
lingen på arbetsmarknaden framöver. Ar 2004
beräknas fortfarande en relativt stor andel av den
arbetsföra befolkningen befinna sig utanför ar-
betskraften. Det är mycket svårt att bedöma hur
stor arbetskraftspotentialen är. De senaste årens
kraftiga sysselsättningsuppgång har kunnat
kombineras med måttliga löneökningar, fortsatt
låg inflation och låga inflationsförväntningar.
Möjligheten finns att arbetsmarknaden och lö-
nebildningen fungerar bättre än vad som antagits
i kalkylen. Därmed skulle sysselsättningsnivån år
2004 kunna bli högre än prognoserat. En sådan
utveckling beskrivs i avsnitt 13.

Det finns även faktorer som talar för en sämre
utveckling framöver. I dagsläget är det svårt att
överblicka de konsekvenser för sysselsättningen
som den senaste tidens vinstvarningar i sektorn
för informations- och kommunikationsteknik
(IKT) kan få. Medan de direkta sysselsättnings-
effekterna av en mer dämpad produktion i tele-
produktindustrin tycks vara marginella är de in-
direkta effekterna, via t.ex. en lägre inhemsk
efterfrågan, mer svårbedömda. Konjunkturav-
mattningen syns emellertid inte bara i IKT-
sektorn. Fordonsindustrin, som vanligtvis kän-
ner av en konjunkturnedgång i ett tidigt skede,
rapporterar om ett ökat antal varsel.

En annan risk är att löneökningarna blir högre
än vad som antagits i prognosen. Fortfarande
saknas flera avtal, men även för de branscher där
löneavtal har slutits är det svårt att bedöma hur
löneglidningen kommer att utvecklas framöver.
Mot bakgrund av de senaste årens utveckling på
arbetsmarknaden finns det en risk att löneök-
ningarna blir högre än vad som antagits i pro-
gnosen (se avsnitt 7). Högre löneökningar än

beräkningsantagandet bedöms främst leda till en
lägre tillväxt och sämre sysselsättningsutveckling
än vad som nu förutses.

Det är också möjligt att bristsituationen och
matchningsproblemen på arbetsmarknaden un-
derskattats. Enligt KI:s senaste kvartalsbarome-
ter sjönk visserligen bristtalen sista kvartalet
2000, men inom industrin ligger bristen på tek-
niska tjänstemän på en historiskt sett hög nivå.
Bristtalen är också höga i vissa branscher med
relativt låga kompetenskrav, såsom delar av han-
deln och åkerier. Inom databehandlingsverk-
samhet ligger bristtalen på den lägsta nivån sedan
1994, men liksom inom uppdragsverksamhet är
det fortfarande en stor andel företag som uppger
att de har brist på personal med branschspecifik
kompetens. En lättrörlig arbetskraft underlättar
matchningsprocessen mellan utbud och efterfrå-
gan. Även om situationen på arbetsmarknaden
har förbättrats i de flesta län är sysselsättnings-
graden fortfarande betydligt lägre och arbetslös-
heten betydligt högre, i vissa delar av landet än i
andra. Om det uppstår allvarligare matchnings-
problem än väntat på arbetsmarknaden eller rena
bristsituationer, dvs. restriktioner vad gäller till-
gången på arbetskraft med den kompetens som
efterfrågas skulle detta sannolikt få negativa ef-
fekter på tillväxt, sysselsättning och lönebild-
ning.

Tabell 6.3 Sysselsättningsgrad och öppen arbetslöshet i
olika regioner

Öppen arbetslöshet.

procent av

Sysselsättningsgrad,
procent av den arbets-
föra befolkningen

1999

rbetskraften

2000

1999

2000

Stockholm

3.8

3.0

77,7

79,4

Östra Mellansverige

6,0

4,9

71,8

72,9

Småland och öarna

4,9

3,6

75,6

76,8

Sydsverige

6,6

5.8

69,5

70,9

Västsverige

5,4

4.5

72,8

74,1

Norra Mellansverige

7.5

6,4

70,4

71.4

Mellersta Norrland

6,4

6.6

70,3

71,9

Övre Norrland

7,8

5.5

68,4

70,3

Hela riket

5,8

4,7

72,9

74,2

Anm: Siffrorna ovan avser åldersgruppen 16-64 år
Källa: Statistiska centralbyrån (AKU)

44

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

Demografi

Enligt SCB:s senaste befolkningsprognos kom-
mer antalet personer mellan 16 och 64 år, dvs.
den s.k. arbetsföra befolkningen, att öka med
176 000 personer mellan 2000 och 2010. Efter år
2005 avtar dock ökningstakten. De två sista åren
minskar den arbetsföra befolkningen. Anled-
ningen till den svaga befolkningstillväxten efter
år 2005 är att de stora årskullarna som är födda
under 1940-talet då successivt pensioneras. Un-
der prognosperioden 2001-2004 ökar den ar-
betsföra befolkningen med 0,4 % per år. Befolk-
ningstillväxten är emellertid koncentrerad till
ålderskategorierna 16-19 år samt 55-64 år. Sys-
selsättningsgraden i dessa åldersgrupper är be-
tydligt lägre än genomsnittet eftersom de äldre i
större utsträckning än andra är långvarigt sjuka
eller förtidspensionerade och flertalet av de yng-
re är studerande. Om sysselsättningsgraden i
varje enskild åldersgrupp skulle ligga kvar på
oförändrad nivå från år 2000 och framåt skulle
andelen sysselsatta av den arbetsföra befolkning-
en totalt sett minska med ca 1 procentenhet mel-
lan år 2000 och år 2004 (se tabellen nedan). An-

talet sysselsatta skulle i princip vara oförändrat,
trots att den arbetsföra befolkningen ökar med
knappt 100 000 personer under perioden. För-
ändringen i ålderssammansättningen framöver
försämrar möjligheterna att nå regeringens sys-
selsättningsmål. För en beskrivning av effekterna
på de offentliga finanserna av den åldrande be-
folkningen, se avsnitt 12.

Arbetsför befolkning fördelat på olika åldersgrupper samt syssel-
sättningsgrader i de olika grupperna____________________________

2000

2004

Tusental

Sysselsätt-

Tusental

Sysselsätt-

resp.

ningsgrad

resp.

ningsgrad,

andelar av

andelar av

konstanta

befolkn.

befolkn.

nivåer i

16-64 år

16-64 år

varje
åldersgrupp

16-64 är

5602

74,2

5698

73,3

16-19 är

7.2

28,6

7,9

28,6

20-24 år

9,2

59,7

9,0

59,7

25-34 är

21,9

80,4

20,0

80,4

35-54 är

43,6

85,5

42,4

85,5

55-59 är

10,2

78,0

11,2

78,0

60-64 är

7,8

48,4

9,4

48,4

Källon Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet

45

PKOP. 2000/01:100 Bilaga 1

7 Löner

Enligt preliminärt utfall från SCB och beräk-
ningar från Kl ökade timlönerna mellan 1999
och 2000 med 3,6 %, varav löneglidningen är be-
räknad till knappt 1 %. Utfallet kommer dock
att korrigeras för eventuella retroaktiva utbetal-
ningar och den preliminära statistiken bedöms
revideras upp med 0,2 procentenheter till en to-
tal löneökning på 3,8 %. Det är en något snabba-
re löneökning än 1999, vilket huvudsakligen kan
förklaras av högre avtalsmässiga löneökningar år
2000, mätt som årsgenomsnitt.

iTabell 7.1 Timlöner                                       1

Genomsnittlig årlig procentuell förändring

1998-2000    2001-2004

1995-1997

Industri

5,5

3,6

Avtal

3,3

2,3

Löneglidning

2,2

1.3

Byggnadsindustri

3,8

4,2

Avtal

2,9

2,6

Löneglidning

0.9

1,6

Övrigt näringsliv

4,5

3.8

Avtal

3.5

2,8

Löneglidning

1.0

1,0

Statliga myndigheter

4.7

3,5

Avtal

3.2

2,3

Löneglidning

1,6

1,3

Kommunala myndigheter

4,0

3,5

Avtal

3,6

2,8

Löneglidning

0,4

0.7

Totalt

4,6

3.7            3,5

Avtal

3.4

2,6

Löneglidning

1,2

1,1

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Inom industrin och statliga myndigheter var
dock även löneglidningen högre år 2000 än året
dessförinnan. Inom bygg- respektive kommun-
sektorn, var däremot löneglidningen lägre. Be-
räkningen av löneglidningen i kommunsektorn
år 1999 bygger emellertid på en uppskattning av
löneutvecklingen för kommunalt anställda mel-
lan 1998 och 1999 eftersom det fortfarande sak-
nas komplett jämförbar statistik för den perio-
den. Därmed är det svårt att jämföra utfallen
mellan åren.

Större delen av arbetsmarknaden har haft tre-
åriga avtal som löpt över perioden 1998-2000.
Den årliga genomsnittliga löneökningen dessa år
uppgick till 3,7 %, varav löneglidningen är be-

räknad till 1,1 %. Lönerna ökade denna period
med nära 1 procentenhet mindre per år än under
perioden 1995-1997, vilket framför allt beror på
lägre avtalsmässiga löneökningar. De treåriga av-
tal som slöts under 1995 blev förhållandevis
höga, vilket sannolikt berodde på att inflations-
förväntningarna för de kommande åren vid tid-
punkten för förhandlingarna var betydligt högre
än inflationsförväntningarna inför 1998 års av-
talsrörelse.

Flertalet löneavtal löper ut i år och har omför-
handlats eller håller på att omförhandlas. Det
saknas dock fortfarande avtal för de kommande
åren för en relativt stor del av arbetsmarknaden.
Löneökningarna i de avtal som har slutits i år är
måttliga. Resultatet av de pågående förhandling-
arna är svårbedömt då det i vissa fall är stor skill-
nad mellan fackens krav och arbetsgivarnas bud.
De totala löneökningarna, inklusive löneglid-
ning, antas begränsas till 3,5 % per år perioden
2001-2004.

Avtalen inom industrin slöts, i enlighet med
förhandlingsordningen i det s.k. industriavtalet,
innan det gamla avtalet löpt ut. Medlare fick
dock kopplas in i några förhandlingar. De flesta
av de avtal som slutits inom industrin i år är lik-
artade och löper över drygt tre år. I flertalet avtal
avsätts en del av löneutrymmet till en förkort-
ning av arbetstiden, något som i de flesta fall
kommer att korrigeras vid en eventuell lagstiftad
arbetstidsförkortning. Många av avtalen ger nå-
got högre genomsnittliga årliga löneökningar än
under förra avtalsperioden. De individuella ga-
rantierna är i de flesta fall också något högre än
under den föregående avtalsperioden. Dessutom
är låglönesatsningarna mer utbredda. I flertalet
avtal är de lägst betalda garanterade högre pro-
centuella löneökningar än genomsnittet i respek-
tive förbund.

De avtal som slutits inom offentlig sektor lö-
per över en längre tidsperiod och är mer decent-
raliserade än avtalen i näringslivet. Redan förra
året slöts nya femåriga avtal för sjuksköterskor
och lärare m.fl. Sjuksköterskorna är garanterade
2 % per år i avtalsmässiga löneökningar på riks-
nivå. Trots ett förhållandevis lågt avtal förra året
ökade dock sjuksköterskornas löner, enligt stati-
stik från Landstingsförbundet, med ca 5,5 %,
vilket är i linje med genomsnittet för perioden
1996-1999. De höga löneökningarna beror san-
nolikt till viss del på en ökad brist på vårdperso-
nal.

46

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

Löneförhandlingarna för lärarna drog ut på ti-
den och ett nytt avtal blev klart först ett halvår
efter att det gamla avtalet hade löpt ut. Motsätt-
ningarna mellan parterna gällde bland annat hur
mycket av löneökningarna som skulle garanteras
på central nivå. Fackförbunden krävde att en lö-
neökning på i genomsnitt 20 % för kollektivet
under en femårsperiod skulle garanteras i avtalet,
vilket arbetsgivarna motsatte sig. Parterna enades
slutligen om ett avtal med ett fastställt löneök-
ningsutrymme på 20 % på fem år med garante-
rade löneökningar på 5 % i genomsnitt för kol-
lektivet. En översyn av löneutvecklingen skall
göras under första halvåret i år och om parterna
inte är nöjda med resultatet har de möjlighet att
säga upp avtalet redan under hösten.

De avtal som slutits för läkare och kommunalt
anställda akademiker innehåller inga preciserade
löneökningar på central nivå, bortsett från första
avtalsåret.

LO:s gemensamma avtalskrav inför den pågå-
ende avtalsrörelsen var löneökningar inom ett
utrymme på i genomsnitt 3,8 % per år med en
tydlig satsning på de lägst betalda medlemmarna.
Totalt beräknade LO att de gemensamma kraven
skulle innebära en kostnadsökning för arbetsgi-
varna på mellan 4,2 % och 4,3 % per år.

Resulterar LO:s satsning på att höja relativlö-
nerna för de lägst avlönade i betydligt högre av-
talsmässiga löneökningar för exempelvis Kom-
munals och Handelsanställdas medlemmar än de
avtal som slutits hittills i år är det möjligt att lö-
neökningarna blir högre än vad som antagits i
prognosen. Förutom relativt höga avtal kan låg-
lönesatsningarna leda till en ökad löneglidning
om de mer högavlönade kräver kompensation
för försämrade relativlöner. De mer utbredda in-
dividuella garantierna i slutna avtal kan också
leda till att löneglidningen stiger framöver, om
arbetsgivarna i större utsträckning än tidigare ju-
sterar relativlöneförändringar via löneglidning.
En fortsatt snabb sysselsättningsökning ökar
risken för att det uppstår bristsituationer på de-
lar av arbetsmarknaden, vilket också skulle kun-
na leda till ökad löneglidning framöver, även om
löneglidningen hittills inte har ökat nämnvärt.
Den förväntade avmattningen i ekonomin kan
dock bromsa löneglidningstakten. KI:s senaste
kvartalsbarometer tyder på att bristen på arbets-
kraft har minskat något och att det snarare är ef-
terfrågeläget än tillgången på arbetskraft som
begränsar produktionstillväxten framöver. Ett
fortsatt lågt pristryck bidrar sannolikt också till

att hålla tillbaka lönekraven. Med löneökningar
på 3,5 % per år kommer, givet den prisutveck-
ling som förutses i kalkylen, reallönerna att stiga
med i genomsnitt 2 % i år och nästa år. Det är en
svagare utveckling än under de senaste fem åren
då reallönerna i genomsnitt steg med knappt 4 %
per år. Under 1980-talet och början av 1990-talet
var dock reallönerna i princip oförändrade. Jäm-
fört med den perioden kommer således utveck-
lingen fortfarande att vara starkare.

Diagram 7.1 Nominell och real timlöneutveckling

Procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Givet den produktivitetsutveckling som förutses
framöver är nominella löneökningar på 3,5 % per
år förenliga med Riksbankens inflationsmål på
2 %.

47

PROP. 2000/01:100 Bilaga I

8 Inflation

Inflationstrycket är fortsatt lågt i svensk eko-
nomi. Måttliga löneökningar, ökad konkurrens
och god produktivitetstillväxt har bidragit till att
hålla nere inflationen.

I prognosen antas kronan förstärkas framöver
vilket, i kombination med låga internationella
prisökningar, medför att importpriserna väntas
falla kraftigt både i år och nästa år. Då förra årets
stigande importpriser inte slog igenom fullt ut på
konsumentpriserna, väntas inte heller minsk-
ningen få fullt genomslag i konsumentledet. Ge-
nomslaget i konsumentledet väntas därför delvis
kompenseras och fördröjas av att företagen an-
passar sina vinstmarginaler. Produktivitets-
tillväxten i svensk ekonomi väntas bli fortsatt
god under prognosperioden. Under förutsätt-
ning att löneökningarna begränsas till 3,5 % per
år blir även det inhemska inflationstrycket mått-
ligt.

Inflationen, mätt som förändringen över 12
månader, enligt både konsumentprisindex (KPI)
och Riksbankens mått UNDIX10 beräknas ligga
mellan 1,5 % och 2 % under prognosperioden.
Penningpolitiken antas anpassas så att inflatio-
nen år 2003 och 2004 utvecklas i linje med Riks-
bankens inflationsmål, dvs. 2 %.

Bostäder

Inflationen, enligt KPI, uppgick i februari till
1,6%, mätt som tolvmånaderstal. Okande bo-
stadskostnader förklarar 1 procentenhet av ök-
ningen i konsumentpriser under perioden, vilket
främst kan hänföras till höjda hyror samt höjda
priser på villaolja och el. Att hyrorna har haft en
så stor effekt på KPI hittills i år förklaras till stor
del av att årets hyresförhandlingar har blivit klara
tidigare än vad som vanligtvis är fallet och såle-
des är hyreshöjningarna mer koncentrerade till
början av året.

Stigande bostadskostnader väntas i prognosen
ge ett bidrag till inflationen enligt KPI på ca 0,6
procentenheter under loppet av respektive år.
Ökningen i bostadskostnader förklaras huvud-
sakligen av höjda hyror, vilka väntas stiga med

1,5 % under innevarande år och med 1,7 % nästa

10 I UNDIX har räntekostnader för egnahemsägare och de direkta effek-
terna av .ändrade skatter och subventioner exkluderats från KPI. Riksban-
ken deklarerade förra året att utformningen av penningpolitiken baseras
på utsikterna för UNDIX på upp till två års sikt.

år. Den ränteutveckling som ligger till grund för
prognosen innebär endast små förändringar av
räntekostnader för såväl hyresvärdar som egna-
hemsägare.

Tabell 8.1 Konsumentprisutveckling                       1

Procentuell förändring

2000

2001

2002

2003

2004

KPI, årsgenomsnitt

1.3

1.5

1.6

1,9

2.0

KPI, dec-dec

1.4

1.6

1.8

2.0

2.0

UNDIX, årsgenomsnitt

1.4

1,6

1,6

-

-

UNDIX, dec-dec

1.3

1,8

1,6

-

-

HIKP, årsgenomsnitt

1,3

1.5

1,3

-

-

HIKP, dec-dec

1.3

1,6

1,4

-

-

NPI, årsgenomsnitt

2.5

1,5

1,2

-

-

NPI, dec-dec

2.8

1,8

1,2

-

-

Prisbasbelopp, tkr

36,6

36,9

37.4

37,9

38.5

HIKP, EU, årsgenomsnitt

2,1

2.0

2,0

1.9

1.7

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Importpriser

En stor del av inflationen i Sverige bestäms av
prisutvecklingen på importerade varor. Under
det senaste året har importpriserna ökat kraftigt,
vilket till stor del kan förklaras av den kraftiga
uppgången i oljepriset. Knappt 0,3 procentenhe-
ter av inflationen enligt KPI i februari, vilken
som tidigare nämnts uppgick till 1,6 %, kan för-
klaras av höjda priser på drivmedel och villaolja.
Prisutvecklingen på olja utgör ett betydande
osäkerhetsmoment i inflationsprognosen. Olje-
priset steg kraftigt under föregående år, fluktue-
rade mycket under slutet av året och har nu
sjunkit tillbaka. I slutet av innevarande år, förut-
ses priset ligga på 25 dollar per fat och i slutet av
nästa år på 24 dollar per fat, vilket ligger i linje
med prognosen som gjordes i budgetpropositio-
nen.

Importpriserna på såväl olja som bearbetade
varor påverkas i hög grad av kronans utveckling.
Under hösten och vintern försvagades kronan
kraftigt. Kronan har nu varit svag under en läng-
re tid. Under prognosperioden väntas dock kro-
nan stärkas. 2001 och 2002 antas kronan appre-
ciera med ca 3 % per år. Osäkerheten är
betydande avseende såväl hur mycket kronan
kommer att förstärkas som förloppet. Därtill
kommer svårigheten att bedöma i vilken ut-
sträckning en försvagad krona påverkar inflatio-
nen. Erfarenheterna från de senaste åren tyder på
ett relativt litet genomslag, vilket till viss del tor-
de förklaras av att företagen har sett förändring-

48

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

arna i kronkursen som tillfälliga. Det är dock
troligt att prissättare reagerar med att höja pri-
serna på importerade varor om de inte längre an-
ser att försvagningen är temporär.

Världsmarknadspriserna väntas stiga under
perioden, men effekterna på importpriserna
motverkas av den förväntade förstärkningen av
kronan. Sammantaget väntas importpriserna falla
under prognosperioden. Lägre importpriser på
varor beräknas, tillsammans med fallande oljepri-
ser, sammantaget bidra till att reducera KPI med
ca 1 procentenhet under innevarande år och ca
0,5 procentenheter under loppet av nästa år vid
fullt och direkt genomslag. Effekterna av de läg-
re importpriserna balanseras dock till stor del av
bl.a. fördröjda effekter av förra årets höga olje-
pris och den senaste tidens svaga växelkurs, t.ex.
via högre priser på insatsvaror och höjda vinst-
marginaler. Omfattningen och betydelsen av
dessa motverkande effekter är mycket svåra att
bedöma, men de väntas bidra till att höja infla-
tionen både i år och nästa år.

Inflationsförväntningar och vinstmarginaler
Inflationsförväntningarna i ekonomin är fortsatt
låga. Enligt SCB:s senaste enkät ligger inflations-
förväntningarna för det närmaste året i linje med
Riksbankens inflationsmål på 2 %. Aven på läng-
re sikt överensstämmer inflationsförväntningar-
na med Riksbankens inflationsmål. Förväntning-
arna om den framtida inflationen har i stora drag
varit oförändrade de senaste 6 månaderna. De
stabila inflationsförväntningarna kan ses som
tecken på att Riksbankens prisstabilitetsmål har
hög trovärdighet. Detta torde bidra till återhåll-
samma löneökningar och en allmänt sett låg in-
flationsbenägenhet även framöver.

Utöver utvecklingen i arbetskraftskostnader-
na (se avsnitt 7) bestäms den inhemskt genere-
rade inflationen huvudsakligen av hur vinstmar-
ginalerna utvecklas i näringslivet. På kort sikt
slår kostnadsökningar i producentledet, t.ex.
höjda importpriser, normalt inte igenom fullt ut
i konsumentpriserna på grund av att konkurren-
sen i såväl producent- som detaljistledet inte
medger fullständig övervältring. I normalfallet
bör dock kostnadsökningar på längre sikt leda
till motsvarande höjningar av konsumentpriser-
na. De fallande importpriserna väntas under pro-
gnosperioden ge utrymme för företagen och
handeln att höja vinstmarginalerna bl.a. för att
kompensera för förra årets höga importpriser.

Jordbrukspriser

EU:s Agenda 2000 för jordbrukspolitiken inne-
bär att man i stället för att hålla uppe livsmedels-
priserna via gränsskydd etc., övergått till direkta
inkomststöd för jordbrukarna. Agenda 2000 in-
nebär att interventionspriserna för spannmål och
kött sänks under en två- respektive treårsperiod.
Den första sänkningen genomfördes den 1 juli
2000. Sänkningen av interventionspriserna hit-
tills har haft en mycket liten effekt i producent-
led och sedan sänkningen har livsmedelspriserna
för konsumenterna t.o.m. stigit. Effekterna av
Agenda 2000 på jordbrukspriserna förväntas
därmed bli negligerbara under prognosperioden.

En annan faktor som kan vara av betydelse för
jordbruksprisutvecklingen är utvecklingen av
BSE, den s.k. ”galna kosjukan”, samt mul- och
klövsjukan. På kort sikt kan sjukdomarna, på
grund av efterfrågebortfall eller restriktioner i
utbud, påverka konsumentpriserna, Vi förutsät-
ter dock att dessa effekter skulle bli av kortsiktig
natur och inte komma att påverka inflations-
trycket i stort.

Diagram 8.1 Konsumentprisutveckling

Årlig procentuell förändring

Av diagrammet ovan framgår att inflationen en-
ligt EU:s harmoniserade index för konsument-
priser, HIKP, faller kraftigt i januari 2002. Ned-
gången förklaras av införandet av maxtaxan i
barnomsorgen, vilket sänker inflationen enligt
HIKP med 0,3 procentenheter. Barnomsorgsav-
gifter ingår i HIKP, men inte KPI eller UNDIX.
En annan viktig skillnad mellan inflationsmåtten
är att räntekostnader för egnahemsägare, som
ingår i KPI, inte ingår i vare sig HIKP eller
UNDIX.

49

PKOP. 2000/01:100 Bilaga I

9 Hushållens ekonomi och
konsumtionsutgifter

Tack vare en gynnsam sysselsättningsutveckling,
goda reala löneökningar samt beslutade och fö-
reslagna skattesänkningar så ökar hushållens rea-
la disponibla inkomster kraftigt under prognos-
perioden. Ökningen väntas bli speciellt kraftig
2001 då den enligt prognosen kommer att uppgå
till över 5 %, vilket är den kraftigaste öknings-
takten på flera decennier.

Tendenser till mättnad i hushållens kapitalva-
ruinköp och en viss försämring i den finansiella
ställningen talar för att konsumtionen kommer
att öka något långsammare under de närmaste
åren än under de senaste. Sparkvoten förutses
öka. Den gynnsamma sysselsättnings- och in-
komstutvecklingen, tillsammans med den i
grunden goda förmögenhetsställningen och
hushållens relativt positiva syn på den egna eko-
nomin, väntas göra att konsumtionstillväxten
ändå förblir god. Osäkerheten om konsumtio-
nens utveckling har dock ökat.

9.1 Hushållens inkomster

År 2000 steg hushållens disponibla inkomster
med 2,6%, se tabell 9.1. Hushållens reala löne-
summa steg med hela 5,2 %. En kraftig ökning
av skatter på 1999 års höga reavinster drog dock
ner utvecklingen av de reala disponibla inkoms-
terna med drygt 1 procentenhet år 2000. Inneva-
rande år bedöms de reala disponibla inkomsterna
utvecklas mycket starkt. Ökningen bedöms
uppgå till 5,4 %. En så kraftig ökning i hushål-
lens reala inkomster som prognoseras för 2001
har inte uppmätts sedan 1960-talet.

Diagram 9.1 Hushållens disponibla inkomst och
konsumtionsutgifter_________

Miljarder kronor, fasta priser referensår 1999

Anm: Uppgifterna avser hushållssektorn exklusive Svenska kyrkan.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Den kraftiga förstärkningen av realinkomsterna
2001 kan förklaras av ett antal faktorer. Syssel-
sättningen väntas stiga samtidigt som inflationen
är fortsatt låg. Detta bidrar till en ökning av den
reala lönesumman med 3,3 %. Transfereringsin-
komsterna från den offentliga sektorn utvecklas
starkare under 2001 än förra året och beräknas
öka med 2 % realt. Utbetalningar från bland an-
nat sjukförsäkring och pensioner stiger enligt
prognosen. Höjda barnbidrag från och med den
1 januari och det nya studiestödssystemet som
införs den 1 juli i år påverkar också hushållsin-
komsterna positivt. Det förbättrade läget på ar-
betsmarknaden leder till minskade utbetalningar
från arbetslöshetsförsäkringen samt lägre utgif-
ter för arbetsmarknadspolitiska program. Sam-
mantaget minskar transfereringsinkomsterna
som andel av den disponibla inkomsten.

Ytterligare en starkt bidragande orsak till ök-
ningen av hushållens disponibla inkomster är att
hushållens direkta skatter och avgifter sjun-
ker2001. Inkomstskatterna har i år sänkts med ca

Tabell 9.1 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter

Miljarder

kronor                                                       Procentuell volymförändring

2000

2000

2001

2002

2003

2004

Lönesumma, inkl, sjuklön

907

5,2

3,3

2,6

2,0

1.8

Transfereringar frän offentlig sektor

397

-0.2

2,0

0,8

5,5

1.0

Övriga inkomster, netto

205

3.0

0,5

1.1

1.6

1.6

Direkta skatter och avgifter

474

4.0

-2,1

1,1

4,9

2,1

Disponibel inkomst

1 035

3,6

(2,6)

5,4

2,7

2,1

1,4

Hushållens konsumtionsutgifter

1 051

4,1

(3,0)

2,5

2,4

2,3

2,1

Anm: Utvecklingstalen för år 2000 påverkas av att Svenska kyrkan fr.o.m. i år ingår i hushållssektorn. Inom parentes redovisas utvecklingstal exklusive denna effekt.
Lönesumma, transfereringar, övriga inkomster och skatter är deflaterade med KPI. Disponibel inkomst är deflaterad med implicitprisindex för hushållens konsumtionsut-
gifter.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

50

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

16 miljarder. Sänkningen består av det andra ste-
get i kompensationen för den allmänna pen-
sionsavgiften, en höjning av den nedre skikt-
gränsen för statlig inkomstskatt samt en höjning
av grundavdraget. Den kommunala utdebite-
ringen stiger dock 2001 med drygt 1,5 miljarder
kronor. Sammantaget innebär skatteförändring-
arna en förstärkning av disponibelinkomsten
med nära 1,5 %.

Aven 2002 väntas reallön och sysselsättning
utvecklas väl, om än med lägre tillväxttal än i år.
Den reala lönesumman bedöms stiga med 2,6 %.
Transfereringsinkomsterna från den offentliga
sektorn ökar i prognosen realt med 0,8 % men
fortsätter att falla som andel av hushållens dis-
ponibla inkomster. Föreslagna reformer inom
arbetsskadeförsäkring, höjt garantibelopp inom
föräldraförsäkringen och höjda nivåer inom a-
kassan har en positiv påverkan på hushållens
transfereringsinkomster. Minskade utbetalningar
från arbetslöshetsförsäkringen och lägre utgifter
för arbetsmarknadspolitiska program reducerar
även 2002 hushållens transfereringsinkomster
från offentlig sektor. Eventuellt fortsatta skatte-
sänkningar tar regeringen ställning till först i
kommande budgetproposition. Sammantaget
prognoseras en fortsatt stark ökning av hushål-
lens disponibla inkomster under 2002. Den reala
ökningen bedöms bli 2,7 %.

Under 2003 och 2004 mattas sysselsättnings-
ökningen och de sammanlagda löneinkomster-
nas reala ökningstakt uppgår enligt prognosen
till ca 2 % per år. Vid nu gällande och föreslagna
regler för skatter och transfereringar bedöms
den reala disponibla inkomsten stiga med 2,1 %
och 1,4 % för 2003 respektive 2004. År 2003 sti-
ger transfereringarnas andel av hushållens dispo-
nibla inkomster. Pensionärernas särskilda grund-
avdrag avskaffas och ersätts med en beskattad
garantipension. För att pensionärerna skall erhål-
la samma nettobelopp höjs bruttoutbetalningar-
na, samtidigt som skattebetalningarna stiger.

En eventuell överföring till hushållen av över-
skott utöver saldomålet för offentlig sektor, har
inte beaktats i beräkningen av hushållens dispo-
nibla inkomster.

Den kraftiga ökningen av hushållens reala dis-
ponibla inkomster under innevarande år medför
att hushållens sparkvot, exklusive sparande i av-
talspensioner, blir positiv för första gången sedan
1997. Sparkvoten prognoseras i år till 1,3 %, en
uppgång med 2,9 procentenheter jämfört med
2000, se tabell 9.2 och diagram 9.5. Nästa år vän-

tas sparkvoten stiga med ytterligare 0,3 procent-
enheter till 1,6 %. Sparkvoten inklusive sparande
i avtalspensioner bedöms uppgå till 4,6 % 2001
och 5,0 % 2002.

|Tabell 9.2 Hushållens sparande                           |

Procent av disponibel inkomst

2000

2001

2002

2003

2004

Nettosparande:

Exklusive sparande i
avtalspensioner

-1.6

1,3

1,6

1,5

0,8

Inklusive sparande i
avtalspensioner

2,0

4,6

5.0

5,0

4,6

Hushållens finansiella
sparande1

2,4

5,0

5,2

4,9

4,1

1 Inklusive sparande i avtalspensioner.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

9.2 Hushållens konsumtionsutgifter

Hushållens konsumtionsutgifter har under några
år ökat mycket kraftigt och bidragit starkt till
den höga tillväxten i ekonomin som helhet. Tack
vare att sysselsättningen och den disponibla in-
komsten väntas fortsätta utvecklas gynnsamt,
och tack vare en i grunden god förmögenhets-
ställning, förutses tillväxten i hushållskonsum-
tionen vara hög även under prognosperioden.
Ökningstakten väntas dock bli något lägre än
under de senaste åren, nämligen ca 2,5 % per år
2001 och 2002.

Utvecklingen under senare tid

Hushållens konsumtionsutgifter växte i hög takt
under 1998 och 1999. År 1999 var konsumtions-
tillväxten 3,8 % vilket är den högsta ökningstak-
ten sedan 1987. Utvecklingen var särskilt stark
under andra halvåret 1999. Även under första
halvåret 2000 ökade konsumtionsutgifterna kraf-
tigt. Enligt de preliminära nationalräkenskaperna
dämpades utvecklingen under tredje kvartalet
och, framför allt, under fjärde kvartalet förra
året. Om man bortser från effekterna av att
Svenska kyrkan förra året i nationalräkenskaper-
na överfördes från kommunsektorn till hushålls-
sektorn ökade hushållskonsumtionen med 3,5 %
tredje kvartalet och med mindre än 0,1 % fjärde
kvartalet 2000 jämfört med motsvarande kvartal
1999. Enligt Statistiska centralbyråns säsongren-
sade tidsserie ökade konsumtionen mycket svagt
från tredje till fjärde kvartalet förra året. I ge-
nomsnitt för hela år 2000 blev tillväxten ca 3,0 %

51

PKOP. 2000/01:100 Bilaga 1

exklusive effekterna av överföringen av Svenska
kyrkan och 4,1 % inklusive dessa effekter.

För att kunna bedöma om den dämpning som
förefaller ha ägt rum under slutet av 2000 är till-
fällig eller ett tecken på en kraftigare avmattning
är det nödvändigt att närmare studera de olika
komponenterna i nationalräkenskapernas stati-
stik över hushållens konsumtion. Tillfälliga ef-
fekter kan förvisso ha påverkat utfallet. Det
varma vädret under fjärde kvartalet 2000 är san-
nolikt en viktig förklaring till att bostads- och
energikonsumtionen minskade med ca 0,8 %
jämfört med fjärde kvartalet 1999. Det höga ol-
jepriset kan ha bidragit till den låga energiför-
brukningen samt till att också bensinkonsum-
tionen var låg fjärde kvartalet. Även bortsett från
dessa faktorer måste dock konsumtionstillväxten
i slutet av förra året betecknas som betydligt
lugnare än under den närmast föregående tiden.
Konsumtionen av livsmedel och kläder utveckla-
des svagt positivt medan konsumtionen av alko-
hol sjönk jämfört med motsvarande tidpunkt fö-
regående år. Inköpen av möbler, hushållsartiklar
och varor och tjänster inom kultur- och fritids-
områdena ökade, men i lägre årstakter än under
de två senaste åren. Bilden av en mer dämpad
konsumtionstillväxt under slutet av 2000 är ock-
så väl förenlig med nationalräkenskapernas upp-
gifter om import- och lagerutvecklingen (se av-
snitt 4.2 resp. 10.3).

Som stöd för en konjunkturbedömning är det
framför allt intressant att studera hur konsum-
tionen fördelar sig på olika varaktighetsgrupper.
Den grupp som i nationalräkenskaperna be-
nämns varaktiga varor har under den långa åter-
hämtningsfasen i svensk ekonomi bidragit
mycket starkt till konsumtionstillväxten. En
förklaring till den starka utvecklingen av kon-
sumtionen av dessa varor är att det sannolikt har
funnits ett uppdämt behov av att ersätta förslitna
kapitalvaror efter de första åren under 1990-talet
då konsumtionen var låg. Inköp av kapitalvaror
kan i ekonomisk mening betraktas som invester-
ingar snarare än som konsumtion. Konsumtio-
nen av bilar och övriga varaktiga varor kan där-
med i viss mån ses som en ersättning för
sparande och har tjänat som en delförklaring till
den låga sparkvoten. Som framgår av diagram 9.2
har konsumtionen av dessa varor historiskt upp-
visat ett cykliskt förlopp. Denna cykel kan i viss
utsträckning vara knuten till kapitalvarornas livs-
längd. Om behovet av ersättningsinvesteringar
börjar bli mättat kan hushållen därmed välja att

omfördela en del av sina resurser från kapitalva-
ruinköp till finansiellt sparande. Konsumtions-
tillväxten kan därför dämpas något även om de
grundläggande förutsättningarna för ökad kon-
sumtion - främst sysselsättning, inkomster och
förmögenhet - fortsätter att vara gynnsamma.
Av detta skäl har prognoserna i de senaste vår-
och budgetpropositionerna förutsatt att kon-
sumtionen av varaktiga varor skulle mattas av,
vilket också tycks ha skett.

Diagram 9.2 Hushållens konsumtionsutgifter totalt samt för
bilar och för övriga varaktiga varor___________________________

Miljarder kronor, fasta priser referensår 1999

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

När det gäller kapitalvaruinköpen framgår det av
nationalräkenskaperna att bilinköpen var nästan
17 % lägre fjärde kvartalet 2000 än fjärde kvarta-
let 1999. De tre föregående kvartalen uppvisade
ökningstakter som var positiva men betydligt
lägre än de mycket höga tillväxttal som före-
kommit under de föregående två åren. Bilinkö-
pen under hela år 2000 var 0,8 % lägre än under
1999 vilket bidrog negativt till den totala kon-
sumtionstillväxten förra året.'1

Konsumtionen av andra varaktiga varor än bi-
lar växte med 16 % i genomsnitt år 2000 jämfört
med år 1999, men de kvartalsvisa årstakterna av-
tog successivt från 20 % första kvartalet till 11 %
sista kvartalet. Konsumtionen av bl.a. radio-,
TV-, IT- och mobiltelefonutrustning växte
mycket kraftigt. Även för vissa av dessa kompo-

11 Hushällcns direktimport av bilar ing.tr inte i nationalräkenskapernas
bilkonsumtionsmått utan i cn samlingspost tillsammans med annan kon-
sumtion som svenska hushåll företar i utlandet. Den kraftigt ökade di-
rektimporten under senare år har därför bidragit till att nationalräkenska-
pernas bilkonsumtionsmått hållits nere. Även om direktimporten under
hösten 2000 har fortsatt att öka jämfört med föregående år har årstakter-
na emellertid avtagit även för direktimporten. Okad privatimport kan
alltså inte i sig förklara den minskade konsumtionen av bilar i nationalrä-
kenskapstermer.

52

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

nenter var dock årstakterna något lägre fjärde
kvartalet.

Hittills finns få indikatorer på hur hushållens
konsumtion faktiskt har utvecklats under inled-
ningen av 2001. Bilregistreringsstatistiken visar
att hushållen inregistrerade 20 % färre bilar un-
der första kvartalet i år än under motsvarande
period förra året vilket innebär en fortsatt kraftig
nedgång. Enligt detaljhandelsstatistik från SCB
ökade omsättningen i detaljhandeln med 5 % i
januari i år jämfört med januari förra året. Detta
innebär att omsättningstillväxten fortsätter att
vara god men lägre än de mycket höga öknings-
takter som noterades fr.o.m. senhösten 1999
t.o.m. sommaren 2000. Statistik från Handelns
utredningsinstitut tyder på en svag utveckling i
detaljhandeln i februari. Konjunkturinstitutets
barometer visar att motorfordons- och sällan-
köpsvaruhandeln har sänkt sina förväntningar i
takt med att utfallen blivit svagare.

Sammantaget kan konstateras att hushållens
konsumtion ökade kraftigt förra året, men också
att tillväxten dämpades mot slutet av året. Denna
dämpning kan endast i begränsad omfattning
hänföras till rent tillfälliga faktorer som exem-
pelvis vädervariationer. Bilden är inte entydig,
men avmattningen i varukonsumtionen framstår
som tämligen bred. Bland de varaktiga varorna,
som i stor utsträckning är cykliska, har framför
allt bilkonsumtionen fallit kraftigt. Konsumtio-
nen av övriga varaktiga varor har utvecklats be-
tydligt bättre, men tillväxttalen är lägre än under
de senaste två åren. Den statistik för inledningen
av 2001 som hittills kommit in är inte heller en-
tydig men tyder på en lugnare utveckling än för-
ra året.

Förutsättningarna förhushällens konsumtion

De senaste årens starka konsumtionsökning har
understötts av en mycket hög sysselsättningstill-
växt, snabbt ökande reala disponibla inkomster
och en stor och växande finansiell och real för-
mögenhet i hushållssektorn. Tillsammans med
bl.a. de starka offentliga finanserna har dessa
omständigheter bidragit till att hushållen sett op-
timistiskt på sin egen och landets ekonomiska
utveckling. Det är av stor betydelse för konsum-
tionstillväxten hur dessa faktorer fortsätter att
utvecklas under prognosperioden.

Sysselsättningen ökade mycket snabbt under
förra året vilket sannolikt bidrog till den goda
konsumtionstillväxten. Som redovisas i avsnitt 6
bedöms sysselsättningen fortsätta öka kraftigt i

år, mätt som årsgenomsnitt, för att växa i något
lägre takt nästa år. Konsumtionsprognosen byg-
ger på den prognos för disponibelinkomsten
som redovisas i avsnitt 9.1. Enligt denna prognos
väntas de reala disponibla inkomsterna öka kraf-
tigt i år för att utvecklas något långsammare näs-
ta år (se diagram 9.1). Det är rimligt att anta att
hushållen i sina konsumtionsplaner i viss mån
även tar hänsyn till att de offentliga finanserna är
starka. Om den disponibla inkomsten 2002 skul-
le öka mer än vad som beskrivs i avsnitt 9.1, t.ex.
till följd av större skattesänkningar än vad som
där beaktats, och förutsättningarna i övrigt är
oförändrade, skulle konsumtionen sannolikt bli
något högre än vad som nu prognoseras.

Hushållens skulder ökade under loppet av för-
ra året med ca 9 % och hushållens finansiella pla-
ceringar (dvs. finansiellt bruttosparande) var
låga. Sammantaget innebar detta att det finansiel-
la nettosparandet var lågt, vilket tillsammans
med börsnedgången under 2000 har påverkat
hushållens finansiella ställning negativt. Enligt
finansräkenskaperna för tredje kvartalet 2000 var
hushållens finansiella nettoställning vid utgången
av detta kvartal i stort sett densamma som vid
början av år 2000. För fjärde kvartalet finns ännu
inga finansräkenskaper, men enligt Sparbarome-
tern, som publiceras av Finansinspektionen, var
bruttotillgångarna vid slutet av 2000 ca 1,7 % (49
mdkr) lägre och nettoställningen ca 7,8 % (144
mdkr) lägre än ett år tidigare. Den fortsatt nega-
tiva börsutvecklingen hittills under 2001 innebär
sannolikt att hushållens finansiella tillgångar nu
har återgått till ungefär den nivå de hade före den
särskilt snabba börsuppgång som inleddes fjärde
kvartalet 1999. Uppskattningarna av förmögen-
hetsutvecklingen under de senaste två kvartalen
är dock ännu osäkra.

Den mycket snabba ökningen av hushållens
finansiella förmögenhet under 1999 och början
av 2000 bidrog sannolikt avsevärt till den mycket
starka utvecklingen av hushållens konsumtion
under både 1999 och första halvåret 2000. Den
nedgång på aktiebörserna som inleddes under
våren 2000 och som accelererade under hösten
har troligen också bidragit till att konsumtions-
avmattningen på senare tid blivit kraftigare än
vad som tidigare förutsetts. Även om det ännu är
för tidigt att utvärdera storleken av dessa förmö-
genhetseffekter är det möjligt att effekterna, så-
väl positiva som negativa, underskattats i tidigare
prognoser.

53

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

Samtidigt som hushållens finansiella ställning
har försämrats har den reala förmögenheten
fortsatt att öka i värde. Under det senaste året
har priserna på sålda småhus ökat med ca 10 %.
Antalet överlåtelser har emellertid sjunkit kraf-
tigt under samma period, enligt preliminära upp-
gifter med ca 8 %.

I diagram 9.3 nedan illustreras en uppskatt-
ning av hushållens totala förmögenhetsställning i
relation till den disponibla inkomsten för åren
1970-2000. Diagrammet visar att hushållens fi-
nansiella ställning som nämnts har försämrats
under den senaste tiden, men den samlade för-
mögenhetsställningen måste fortfarande beteck-
nas som mycket god.

Diagram 9.3 Hushållens förmögenhet i förhållande till
disponibel inkomst__________________________________

Procent

400

350

300

250

200

150

100

50

0

gä Svenska och utländska börsaktier och

fondandelar

Finansiell nettoförmögenhet exkl. aktier,
fondandelar och kollektivt försäkringssparande                ?'''

70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00
Anm: Vården för 2000 är uppskattningar baserade på Finansinspektionens spar-
barometer och egna beräkningar.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

I diagram 9.4 illustreras hushållens skulder i för-
hållande till den disponibla inkomsten. Detta
mått har fortsatt att stiga och uppskattas nu ligga
på ungefär samma nivå som 1991, då skulderna
motsvarade 108 % av den disponibla inkomsten.

Diagram 9.4 Hushållens bruttoskuld i förhållande till
disponibel inkomst_________________________________

Procent

Anm: Värdet för 2000 är en uppskattning baserad på Finansinspektionens
sparbarometer och egna beräkningar.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Fortfarande är skuldbördan avsevärt lägre än un-
der de sista åren på 1980-talet, men den ökande
skuldsättningen gör hushållen känsligare för för-
ändrade tillgångspriser och räntor.

Sparande och konsumtion

Sparkvoten har, som nämnts tidigare, sjunkit de
senaste åren. I diagram 9.5 visas hushållens net-
tosparkvot enligt den tidigare definitionen (dvs.
exklusive nettosparande i avtalspensioner).

Diagram 9.5 Hushållens nettosparkvot. Sparande (exkl.
avtalspensioner) i förhållande till disponibel inkomst

Procent

Enligt detta mått har sparkvoten varit negativ
sedan 1998. Som diskuterats ovan kan hushållens
låga sparande de senaste åren till viss del förkla-
ras av stora inköp av kapitalvaror och snabbt
ökande tillgångspriser. Mot bakgrund av att
hushållens konsumtion av varaktiga varor kan
vara på väg att dämpas och att den finansiella
nettoställningen försämrats, om än från en
mycket hög nivå, är det rimligt att anta att hus-
hållen kommer att öka sparkvoten de närmaste
åren. Hur stor del av de emotsedda inkomstök-
ningarna som kommer att användas till sparande
respektive till konsumtion beror i stor utsträck-
ning på hushållens förväntningar om den egna
ekonomiska utvecklingen. I diagram 9.6 illustre-
ras hushållens tillförsikt avseende det egna hus-
hållets ekonomi, Sveriges ekonomi och arbets-
lösheten, enligt Statistiska centralbyråns
mätningar av hushållens inköpsplaner (HIP).

Som framgår av diagrammet sjönk HIP-
indikatorn på hushållens tillförsikt avseende
egen ekonomi något under förra året. Den har

54

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

Diagram 9.6 Hushållens förväntningar om ekonomin tolv
månader framåt

Nettotal, procent

Anm-, En metodomläggning 1 jan. 2000 ändrade seriernas nivåer. I diagrammet har
värden för 2000-2001 anpassats till tidigare nivåer.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

däremot inte försämrats i samma snabba takt
som de bägge makroekonomiska förtroendein-
dikatorerna under fjärde kvartalet 2000 och bör-
jan av 2001. Denna tudelning, i optimistiska för-
väntningar på den egna ekonomin och en mer
pessimistisk syn på makroekonomin, företer vis-
sa likheter med situationen i samband med den
finansiella krisen hösten 1998. Den starka under-
liggande realekonomiska utvecklingen i Sverige
1998-1999 bidrog sannolikt till att hushållen un-
der hela denna period gjorde åtskillnad mellan å
ena sidan den tillfälliga försvagningen i världs-
ekonomin och å andra sidan dennas begränsade
effekter på hushållens ekonomi. Aven för närva-
rande förutses goda förutsättningar för hushål-
lens konsumtion. De gradvis sänkta nettotalen
avseende egen ekonomi förra året kan betyda att
hushållen successivt anpassat sina förväntningar
till bl.a. en lägre förmögenhetstillväxt, och de
stämmer väl överens med en relativt långsam
dämpning av konsumtionstillväxten. En fortsatt
kraftig börsnedgång tillsammans med en ökad
osäkerhet om den internationella och svenska
konjunkturen kan dock komma att försämra
hushållens tillförsikt ytterligare. Detta är ett vä-
sentligt osäkerhetsmoment i konsumtionspro-
gnosen.

Utvecklingen 2001-2004

Den samlade bedömningen är att de grundläg-
gande förutsättningarna för fortsatt konsum-
tionstillväxt är goda under prognosperioden
2001-2002. Sysselsättningen förväntas utvecklas
väl under framför allt 2001. Den reala disponibla
inkomsten förutses också växa i god takt under
innevarande år. Nästa år väntas sysselsättnings-
och inkomsttillväxten bli något lägre men fortfa-
rande ge relativt stort utrymme för ökad kon-

sumtion. De offentliga finanserna är starka.
Hushållens syn på den egna ekonomin är positiv.
De finansiella tillgångarna har minskat och
skuldsättningen har ökat, men den samlade för-
mögenhetsställningen måste ändå fortfarande
betecknas som stark i ett historiskt perspektiv.
En avmattning av hushållens konsumtionstill-
växt har förutsetts redan i tidigare prognoser.
Det är rimligt att anta att hushållens konsumtion
av bl.a. varaktiga varor nu växer i en lugnare takt,
och att en något större andel av inkomsten spa-
ras. Preliminära nationalräkenskaper för fjärde
kvartalet 2000 tyder på att denna avmattning blir
något kraftigare än förutsett. Detta kan delvis
hänga samman med att den snabba ökningen i de
finansiella tillgångarnas värde 1999-2000 har
brutits. Sammantaget förutses konsumtionen
växa med ca 2,5 % per år under 2001 och 2002
(se diagram 9.1).

Osäkerheten avseende hushållens konsum-
tionsutveckling under de närmaste åren bedöms
nu vara större än i de närmast föregående pro-
gnoserna. Ett fortsatt kraftigt börsfall eller en
sämre internationell konjunkturutveckling än
vad som förutses i denna prognos skulle snabbt
kunna försämra hushållens tillförsikt. Det är
också möjligt att nationalräkenskapernas utfall
för fjärde kvartalet förra året skall ses som inled-
ningen på en kraftigare dämpning än vad som
antagits här. Å andra sidan kan det svaga preli-
minära utfallet i större utsträckning än beräknat
bero på tillfälliga faktorer. Om den disponibla
inkomsten 2002 skulle öka mer än vad som nu
förutses kan konsumtionen komma att växa star-
kare än enligt denna prognos.

Även under kalkylperioden 2003-2004 väntas
den i grunden goda förmögenhetsställningen,
hushållens realinkomstutveckling och de emot-
sedda starka offentliga finanserna ge stöd för en
kalkyl som innebär fortsatt hög konsumtions-
tillväxt, även om en mer dämpad sysselsättnings-
utveckling bidrar till att tillväxttakten fortsätter
att avta. Ären 2003 och 2004 beräknas hushållens
konsumtionsutgifter öka i takt med BNP, i ge-
nomsnitt med ca 2,2 % per år. För att konsum-
tionen skall kunna utvecklas enligt denna kalkyl
behöver de väntade offentliga finansiella över-
skotten utöver saldomålen till viss del komma
hushållen till godo. Hur dessa överskjutande
överskott skall disponeras tar regeringen dock
ställning till först i kommande budgetproposi-
tioner.

55

PROP. 2000/01:100 Bilaga I

10 Investeringar

Investeringarna ökade förra året med 4,5 % mätt
som årsgenomsnitt. Uppgången var något lägre
än vad som förutsågs i budgetpropositionen då
investeringstillväxten beräknades uppgå till

5,1 % för 2000. Det var framför allt investering-
arna inom industrin och offentliga myndigheter
som blev mindre omfattande än väntat.

De något försämrade tillväxtutsikterna för
svensk ekonomi får konsekvenser för invester-
ingsutvecklingen de närmaste åren. Industriföre-
tagen justerade successivt ned sina investerings-
planer under förra året. Den oväntat låga
kapacitetsutbyggnaden i industrin var sannolikt
till viss del en konsekvens av att vissa invester-
ingar ställdes in på grund av den fallande efter-
frågan. Ytterligare en trolig orsak är emellertid
att planerade investeringar inte hann realiseras.
Fördröjda effekter av den kraftiga produktions-
ökningen och det höga kapacitetsutnyttjandet
förra året väntas medföra att industrins invester-
ingar ökar i år trots ett svagt konjunkturläge. En
fortsatt tillväxt i tjänstesektorn och utbyggnaden
av den tredje generationens mobiltelefonnät,
UMTS, är viktiga förklaringar till att investering-
arna i näringslivet som helhet beräknas öka med
förhållandevis höga 6 % både i år och nästa år.

iTabell 10.1 Bruttoinvesteringar

efter näringsgren            1

Miljarder
kronor
2000

2000

2001

Procentuell volymförändring

2002

2003

2004

Näringslivet

267

6,4

6,3

6,0

2,5

2,2

Industri

82

3,1

4,8

3,0

3,4

3,2

Övrigt
näringsliv

185

8,0

7.0

7,4

2,1

1.8

Bostäder

41

7,9

7.9

7,9

12.0

12.0

Nybyggnad

19

19,3

10,0

12,0

-

-

Ombyggnad

22

-0,7

6,0

4,0

-

-

Offentliga
myndigheter

48

-7.4

4,0

2.4

2.4

2.1

Totalt

356

4.5

6,2

5,8

3,6

3,5

Därav

Maskiner

172

4.0

5,7

5,3

2,8

2,5

Byggnader

127

4,5

7,2

6,6

5,0

5.2

Övrigt

57

6,5

5,6

5,4

2,8

2,6

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Enligt nationalräkenskaperna föll investeringarna
inom offentliga myndigheter kraftigt förra året.
Under de närmaste åren väntas en återhämtning
ske av myndigheternas investeringar.

Förra året steg bostadsinvesteringarna med
8 %. Det förbättrade läget på arbetsmarknaden,
en kraftig ökning av hushållens disponibla in-
komster och de låga räntorna talar för en fortsatt
uppgång i bostadsbyggandet. Uppgången däm-
pas dock av den ojämna regionala utvecklingen
som skapar vissa utbudsrestriktioner. Såväl i år
som nästa år väntas bostadsinvesteringarna öka
med ca 8 %.

I den medelfristiga kalkylen, dvs. för åren
2003 och 2004, antas BNP växa i en långsiktigt
normal och hållbar takt. Därmed antas BNP-
tillväxten avta något jämfört med vad som pro-
gnoseras för i år och nästa år. Eftersom invester-
ingarna i stor utsträckning påverkas av produk-
tionstillväxten dämpas även investerings-
uppgången 2003-2004. Bostadsinvesteringarna
antas nå en långsiktigt hållbar nivå i det medel-
fristiga perspektivet, vilket innebär en kraftig
uppgång från dagens låga nivå.

Diagram 10.1 Investeringar som andel a» BNP

Löpande priser, procent

10.1 Näringslivet

Industrin

Industriproduktionen ökade kraftigt under för-
sta halvåret 2000. Under förra årets senare del
försämrades emellertid industrikonjunkturen
överraskande snabbt. Enligt Konjunkturinstitu-
tets (KI:s) barometer har avmattningen fortsatt
under inledningen av 2001. Den fallande efter-
frågan förefaller ha medfört att industriföretagen
delvis har ställt in tidigare planerade investering-
ar. Så sent som i oktober förra året uppgav före-
tagen enligt Statistiska centralbyråns (SCB:s) in-
vesteringsenkät att de hade investeringsplaner
för 2000 som innebar en volymökning med 6 % i
jämförelse med 1999. Nationalräkenskapernas

56

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

preliminära utfall för 2000 visar att uppgången
stannade på 3 %.

Enligt volymberäkningar baserade på SCB:s
enkät från i februari i år kommer industrins inve-
steringar att öka med 8 % innevarande år. Delar
av basindustrin, såsom gruv-, trä-, papper- och
massaindustriema, har mycket expansiva inve-
steringsplaner. Aven fordonsindustrin och tex-
tilbranschen har planer på att bygga ut kapacite-
ten, medan övriga branscher förutser måttligt
ökade eller minskade investeringar i år.

Investeringsenkätens uppgifter om industrifö-
retagens sammantagna planer för i år framstår
som expansiva mot bakgrund av det försvagade
konjunkturläget. Sedan enkäten genomfördes
har orderingången till industrin försämrats ytter-
ligare. Investeringstillväxten torde därför bli läg-
re än vad enkäten visar. De förhållandevis omfat-
tande planerna för i år är troligen till viss del en
följd av den mycket starka produktionsökningen
förra året. Vid tidigare snabba tillväxtfaser har
det visat sig vara svårt för företagen att på kort
tid realisera planerade investeringar och man kan
därför anta att det som en fördröjning från förra
året genomförs vissa investeringar i år. Den pla-
nerade utbyggnaden av produktionskapaciteten i
basindustrin är sannolikt ett exempel på detta.
Karaktären på basindustrins investeringar, med
en relativt lång planeringshorisont, talar för att
dessa investeringar kommer att realiseras. KI:s
barometer visar också att orderingången till ma-
skinindustrin från hemmamarknaden var mycket
hög under större delen av förra året, vilket bru-
kar föregå ökade investeringar. Sammantaget be-
döms industrins investeringar växa med knappt
5 % i år.

Under senare delen av innevarande år och un-
der nästa år bedöms efterfrågan på industrivaror
successivt öka i takt med att den internationella
tillväxten åter tar fart. Därmed antas det uppstå
ett behov av en fortsatt men begränsad utbygg-
nad av produktionskapaciteten. Nästa år bedöms
investeringstillväxten i industrin uppgå till ca
3%.

Utvecklingen av kapitalkvoten, dvs. kapital-
stocken i förhållande till produktionsnivån, stö-
der prognosen om ökade investeringar i indu-
strin både i år och nästa år. Nedgången i
kapitalkvoten de senaste åren indikerar ett ökat
resursutnyttjande och att det därmed finns ett
behov av att bygga ut produktionskapaciteten, se
diagram 10.2. Svårigheterna med att bedöma så-

väl den kortsiktiga som den långsiktiga utveck-
lingen av kapitalkvoten bör dock understrykas.

Anm: Kapitalkvoten definieras som kvoten mellan kapitalstocken och förädlingsvärdet i
industrin, uttryckt i 1998 års priser.

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Övrigt näringsliv

Investeringarna i näringslivet exklusive industrin
steg år 2000 med hela 8 %. Uppgången förklaras
framför allt av stigande investeringar i tjänstesek-
torn där höga ökningstal för i stort sett samtliga
delbranscher noterades.

Förra året ökade tjänsteproduktionen med

4,6 %. Den kraftiga sysselsättningsuppgången
inledningsvis i år i tjänstesektorn visar att aktivi-
teten alltjämt är hög, vilket överensstämmer med
SCB:s investeringsenkät från i februari som
sammantaget visar på en fortsatt utbyggnad av
kapaciteten. Prognosen för hushållens konsum-
tion, som är viktig för utvecklingen av produk-
tionen och investeringarna i tjänstebranscherna,
har reviderats ned i jämförelse med budgetpro-
positionen. Tillväxten förutses ändå vara god i
denna sektor framöver. Beräkningar över vinst-
andelar visar att dessa visserligen har fallit de se-
naste åren men att de ligger på förhållandevis
höga nivåer. För tjänstebranscherna som helhet
väntas därför investeringarna öka i god takt även
2001 och 2002, se tabell 10.2.

Även inom andra delar av övrigt näringsliv
väntas investeringarna växa de närmaste åren. Till
exempel är det troligt att byggindustrin utökar
sin produktionskapacitet till följd av utbyggna-
den av den tredje generationens mobiltelefonnät
(se nedan), ökade infrastrukturinvesteringar
samt en i övrigt god byggkonjunktur.

Investeringsutvecklingen inom övrigt närings-
liv väntas domineras av utbyggnaden av den s.k.
tredje generationens mobiltelefonnät, UMTS, de
närmaste åren. I ansökningarna till Post- och te-
lestyrelsen angav de företag som fick licenser för
de nya näten att kostnaderna för utbyggnaden

57

PROP. 2000/01:100 Bilaga I

uppgår till ca 100 miljarder kronor t.o.m. 2012.
Huvuddelen av investeringarna skall dock göras
t.o.m. 2003 då de nya näten ska nå i stort sett
hela Sveriges befolkning. Genom att företagen
delvis tillåts samarbeta kan utgifterna för ut-
byggnaden minskas kraftigt i förhållande till vad
företagen uppgav i ansökningarna. Tidpunkten
för och storleken på dessa investeringar är
mycket svåra att bedöma. I denna prognos antas
investeringarna i UMTS-näten uppgå till 6 mil-
jarder kronor i år och till 14 miljarder kronor
nästa år. Den direkta effekten på den totala inve-
steringstillväxten uppgår därmed till ca 2 pro-
centenheter och på BNP-tillväxten till ca 0,3
procentenheter per år. De faktiska tillväxtbidra-
gen är dock mindre genom undanträngning av
bl.a. andra investeringar och, vad gäller BNP, ge-
nom att delar av utrustningen torde importeras.

[Tabell 10.2 Övriga näringslivets investeringar

Miljarder
kronor
2000

1999

Procentuell volymförändring

2000

2001

2002

Varuproducenter

Jord- och skogsbruk

9

-5,2

-0,8

3.8

2,3

Energi- och vattenverk

16

-9,0

6,2

3,9

3.0

Byggindustri

9

17.4

1.9

6,4

5,4

Tjänsteproducenter

Handel

25    -1.0

6.1

4,2

3.6

Finansiell verksamhet

8     15,3

-4.9

4,7

3.4

Företagstjänste—
verksamhet

29

10,7

3,0

4,9

4.7

Hushållsverksamhet

11

9.3

14,6

4,4

3,3

Fastighetsverksamhet

19

3,6

13,5

5,4

4,2

Övrig

tjänsteverksamhet

59

27,7

13,8

12,0

14,4

därav transport

36

42,3

6,1

1,2

3,2

post och tele

16

8.1

36,9

37,3

35,6

övrigt

7

6,7

9,8

6,7

3,0

Summa

185

10,0

8.0

7,0

7,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

De fortsatt positiva förväntningarna om bygg-
konjunkturen utgör ett stöd för en prognos om
generellt sett ökade investeringar i övrigt när-
ingsliv. KI:s barometer visar att det bl.a. finns
förväntningar om en fortsatt uppgång i övrigt
husbyggande. Dessutom är orderingången till
arkitekter samt bygg- och annan teknisk kon-
sultverksamhet hög enligt barometern, vilket
normalt förebådar en investeringsuppgång på ett
till två års sikt. Priserna på kommersiella fastig-
heter ökade under senare delen av 1990-talet och

de steg med ytterligare 4 % 2000. Prisnivån är
därmed generellt sett hög, vilket är en viktig
förutsättning för att investeringar i nya
fastigheter skall vara lönsamma.

10.2 Bostäder

Bostadsinvesteringarna ökade med 8 % förra
året. Nybyggnationer av bostäder ökade starkt
medan ombyggnationer minskade. Flera funda-
mentala faktorer talar för att bostadsinvestering-
arna kommer att fortsätta att öka även de när-
maste åren. Stigande fastighetspriser på
andrahandsmarknaden och fallande vakanstal vi-
sar att efterfrågan på bostäder är hög i dagsläget.
Under 2-årsperioden februari 1999 till februari i
år har villapriserna ökat med närmare 20 %.
Aven om den regionala fördelningen är skev in-
nebär den allt högre prisnivån att det i många fall
är relativt lönsamt med nybyggnationer. Antalet
beviljade bygglov, vilka är giltiga i 5 år, var förra
året 30 % fler än två år tidigare.

En viktig faktor för utvecklingen av bostads-
investeringarna är hushållens ekonomiska situa-
tion. Som framgår av diagram 9.3 i avsnittet om
hushållens ekonomi och konsumtion försämra-
des hushållens finansiella förmögenhet förra året
på grund av nedgången på Stockholmsbörsen.
Trots detta måste ändå hushållens förmögen-
hetsställning betecknas som god. Dessutom be-
räknas de reala disponibla inkomsterna öka med
drygt 5 % i år och med ca 3 % nästa år vilket,
tillsammans med en fortsatt förbättring av läget
på arbetsmarknaden, väntas bidra till att höja ef-
terfrågan på bostäder ytterligare. I takt med de
försämrade internationella konjunkturutsikterna
har räntorna fallit, vilket underlättar finansie-
ringen av bostadsbyggandet. Förslaget om inve-
steringsbidrag för att stimulera byggandet av hy-
resrätter som presenteras i vårpropositionen
samt de tidigare beslutade stöden till studentbo-
städer och ekologiskt byggande väntas också bi-
dra till ökade bostadsinvesteringar de närmaste
åren.

Trots många gynnsamma omständigheter och
en i dagsläget hög efterfrågan ligger bostadsinve-
steringarna på en mycket låg nivå. Förra året
uppgick antalet påbörjade nybyggnationer till
17 200 lägenheter enligt preliminär statistik från
SCB. Enligt Boverkets bedömningar skulle det
behövas byggas 25 000-30 000 lägenheter årligen
för att svara mot den långsiktiga efterfrågan. Det

58

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

kan nämnas att under de senaste 8 åren har i ge-
nomsnitt endast 13 000 lägenheter byggts per år,
vilket är en viktig förklaring till att de totala in-
vesteringarnas andel av BNP var mycket låg un-
der större delen av 1990-talet, se diagram 10.1.

Möjliga orsaker till att bostadsbyggandet fort-
farande är förhållandevis återhållsamt är bl.a. en
låg lönsamhet i nyproduktion av hyresrätter
samt vissa utbudsrestriktioner i form av brist på
byggnadsarbetare och tomtmark i de expansiva
storstadsområdena.

Sammantaget beräknas antalet påbörjade ny-
byggnationer närma sig en mer långsiktigt håll-
bar nivå de närmaste åren. Antalet påbörjade ny-
byggda lägenheter beräknas uppgå till 20 000 i år
för att sedan stiga till 21 000 nästa år. Av samma
orsaker bedöms även påbörjade ombyggnatio-
nerna av bostäder öka framöver, från 18 300 lä-
genheter förra året till 22 000 i år och till 23 000
nästa år.

Diagram 10.3 Antalet outhyrda lägenheter respektive
påbörjade nybyggnationer av lägenheter_____________

Tusental

Anm.- Antalet outhyrda lägenheter i allmännyttan per 1 mars 1976-1999. För 2000
avser uppgiften 1 september. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både
flerfamiljshus och småhus.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

10.3 Lager

Under förra året gav lagerinvesteringarna ett bi-
drag till BNP-tillväxten på motsvarande 0,6 % av
BNP. Av det totala lagerbidraget förklaras ca 0,4
procentenheter av en lagerökning i industrin,
och förändringen av handelns lager förklarar yt-
terligare ca 0,2 procentenheter. Lageruppbygg-
naden förefaller delvis vara ofrivillig och resulta-
tet av en missbedömning av efterfrågeläget mot
slutet av förra året. Därmed bedöms det finnas
ett behov av att avveckla dessa lager i år, vilket
väntas dämpa produktionstillväxten med mot-
svarande 0,2 % av BNP. Under perioden 2002-
2004 antas lagerinvesteringarna vara av samma

storleksordning som i år och de är därmed till-
växtneutrala.

Industriföretagen verkar till viss del ha överra-
skats av försämringen av industrikonjunkturen
under andra halvåret 2000. Av KI:s barometer
framgår att missnöjet med lagersituationen steg
förhållandevis kraftigt mot slutet av förra året
och att problemen kvarstår under inledningen av
innevarande år. Lagerkvoten, dvs. lagerstocken i
förhållande till produktionen, steg visserligen
under andra halvåret 2000 men uppgången var
begränsad, vilket indikerar att den kraftiga lager-
tillväxten under förra året även var resultatet av
att produktionsnivån var mycket hög. Samman-
taget förefaller det finnas ett behov av att justera
ned lagren i år. Den något splittrade bilden mel-
lan barometern och beräkningar över lagerkvo-
ten utgör emellertid en osäkerhet i bedömningen
av hur stort detta behov är. Nästa år väntas indu-
strins lager öka något i samband med att produk-
tionen tilltar.

Även inom detaljhandeln bedöms det finnas
ett behov av att justera ned lagren i år. Lagerpro-
blemen uppstod under andra halvåret i fjol, troli-
gen som en konsekvens av att företagen över-
skattade styrkan i hushållens efterfrågan efter
den mycket starka inledningen av förra året. Fö-
retagen köpte helt enkelt in för mycket varor in-
för andra halvåret och när hushållens efterfrågan
steg mindre än väntat växte lagren. Detta stäm-
mer överens med lagerkvotens utveckling och
KI:s barometer som visar att missnöjet med la-
gersituationen ökade mot slutet av förra året.
Även inom partihandeln noterades en lagertill-
växt förra året och då framför allt av maskiner
och verktyg, vilket kan sättas i samband med
avmattningen i industrin. Nedjusteringen av
handelns oönskade lager väntas framför allt ske
under första halvåret 2001. Nästa år bedöms en
frivillig lagertillväxt ske i takt med att hushållens
konsumtion stiger.

59

PKOP. 2000/01:100 Bilaga I

11 Den offentliga sektorn

Den offentliga sektorns finansiella sparande be-
räknas uppgå till 3,6 % av BNP i år. Ar 2002 vän-
tas sparandet sjunka till drygt 3 % av BNP. Det
positiva sparandet bidrar till att den offentliga
nettoskulden vänds till en positiv finansiell net-
toställning redan i år. Även för 2003 och 2004
överstiger prognosen för det finansiella sparan-
det målet om ett överskott på 2 % av BNP.

11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn

Finansiellt sparande

För år 2000 uppgick den offentliga sektorns fi-
nansiella sparande till nära 85 miljarder kronor
eller 4,1 % av BNP, se tabell 11.1. Det är en ök-
ning med 50 miljarder kronor eller 2,4 % av
BNP, jämfört med 1999. Den kraftiga förbätt-
ringen beror på att utgifterna sjönk medan skat-
teinkomsterna ökade som andel av BNP.

I år fortsätter utgifterna att minska som andel
av BNP främst till följd av en kraftig minskning

av ränteutgifterna på statsskulden. Även inkoms-
terna sjunker som andel av BNP. Skattekvoten
sjunker med drygt 1 procentenhet till 51,7%.
Inkomsterna av räntor och utdelningar minskar
genom AP-fondens överföring av tillgångar till
staten för amortering av statsskulden. Det finan-
siella sparandet reduceras till 3,6 % av BNP.

År 2002 sjunker skattekvoten ytterligare till
följd av att tillfälliga skatteinkomster i år om 8
miljarder kronor på SPP-medel faller bort. Ut-
giftskvoten fortsätter att minska men i lägre takt
än under de närmaste föregående åren. Det fi-
nansiella sparandet beräknas till 3,1 % av BNP.
År 2003 stabiliseras inkomsterna och utgifterna
som andel av BNP och det finansiella sparandet
beräknas till 3,1 % av BNP. För 2004 medför en
minskad utgiftskvot att det finansiella sparandet
stiger till 3,6 % av BNP.

Enligt prognosen överstiger det finansiella
sparandet åren 2002-2004 målet om ett över-
skott på 2 % av BNP. Beräkningarna av skulder
och ränteutgifter är emellertid baserade på ett
antagande för den offentliga sektorns finansiella
sparande i enlighet med målet för åren 2002-
2004.

iTabell 11.1 Den offentliga sektorns finanser                                                                                     1

Inkomster

1 238,5

1 247,3

1 280,6

1 336,2

1 395,3

procent av BNP

59,5

57,6

56.7

56,6

56,6

Skatter och avgifter

1 100,1

1 119,7

1 149,4

1 198,2

1 250,3

procent av BNP

52.8

57.7

50.9

50,7

50.7

Kapitalinkomster

68,1

57,2

58,3

62,4

66,9

Övriga inkomster

70,3

70,5

72,9

75,6

78,1

Utgifter

1 153,8

1 168,8

1 209,5

1 263,4

1 306,0

procent av BNP

55,4

54,0

53.5

53,5

53.0

Utgifter exkl.räntor

1 064,6

1 098,8

1 138.8

1 195,5

1 236,5

Ränteutgifter

89,2

70,0

70,6

67,9

69,5

Finansiellt sparande enligt prognos

84,7

78,5

71,1

72,8

89,2

procent av BNP

4.1

3.6

3.1

3,1

3.6

Beräkningsteknisk överföring

-

-

25,9

25,6

39,9

Finansiellt sparande efter överföring

84,7

78,5

45,2

47,2

49,3

procent av BNP

4,7

3.6

2.0

2.0

2.0

Finansiell ställning

Nettoskuld

29,2

-75,0

-128,5

-181,3

-231,7

procent av BNP

1,4

-3,5

-5,7

-7,7

-9.4

Konsoliderad bruttoskuld

1 158,6

1 106,7

1 134,3

1 137,1

1 153,2

procent av BNP

55,6

57,7

50.2

48.1

46,6

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

60

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

Den finansiella ställningen

Den offentliga sektorns finansiella tillgångar och
skulder redovisas i Statistiska centralbyråns
(SCB:s) finansräkenskaper. Enligt de regler som
gäller inom EU (ENS 1995) värderas tillgångar
och skulder till marknadspris. Det innebär att
förändringen av den finansiella nettoställningen
inte bara bestäms av det finansiella sparandet
utan också påverkas av värdeförändringar på fi-
nansiella tillgångar och skulder. Det gäller såväl
orealiserade som realiserade värdeförändringar.

Den offentliga sektorns finansiella förmögen-
het uppgick 1990 till över 100 miljarder kronor
eller 8 % av BNP. Under den djupa krisen de
första åren av 1990-talet försämrades den finan-
siella ställningen snabbt. Förmögenheten vändes
till en nettoskuld som 1995 var nära 450 miljar-
der kronor eller 26 % av BNP, se diagram 11.1.
Sedan 1996 har den finansiella ställningen för-
bättrats och 1999 hade nettoskulden mer än hal-
verats till drygt 200 miljarder kronor eller 10,4 %
av BNP. Förbättringen av den finansiella ställ-
ningen mellan 1995 och 1999 berodde så gott

Diagram 11.1 Den offentliga sektorns finansiella
nettoställning

Miljarder kronor

som uteslutande på värdeförändringar medan bi-
draget från sparandet var marginellt, se tabell
11.2. Värdeförändringarna uppstod genom att
sjunkande räntor ökade marknadsvärdet på
främst AP-fondens obligationer, genom att ap-
precieringen av kronan reducerade skulden i ut-
ländsk valuta samt genom stigande aktiekurser.

ITabell 11.2 Finansiell nettoställning                                                                                            1

Miljarder kronor

1995

1999

2000

2001

2002

Tillgångar

1 098

1 366

1 447

1 380

1 450

Staten

345

414

439

463

461

Pensionssystemet

601

752

801

702

763

Den kommunala sektorn

152

200

206

215

226

Skulder

1 545

1 573

1 476

1 305

1 322

Staten

1 386

1 374

1 279

1 106

1 114

Pensionssystemet

1

8

2

2

2

Den kommunala sektorn

158

191

195

197

206

Finansiell nettoställning

-447

-207

-29

75

128

procent av BNP

-26,1

-10,4

-7,4

3,5

5,7

Staten

-1 041

-960

-840

-643

-653

Pensionssystemet

600

744

799

700

761

Den kommunala sektorn

-6

9

11

18

21

Förändring av nettoställning

1995-99

1999-00

2000-01

2001-02

Tntalt

240

178

104

54

genom

Finansiellt sparande

3

85

79

45

Värdeförändring

237

93

26

8

därav

Tillgångar

268

81

-67

70

Skulder

28

-97

-171

17

Anm: För staten är skulden redovisad enligt Riksgäldskontorets redovisning av statsskulden. Denna avviker från värderingen i finansräkenskaperna. Skillnaden har i
tabellen lagts på statens tillgångar så att den finansiella nettoställningen stämmer med redovisningen i finansräkenskaperna.

I värdeförändringarna 1995-99 ingår förutom statistiska diskrepanser även skillnader mellan national- och finansräkenskapernas redovisning av det finansiella sparan-
det.

Källor: Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

61

PKOP. 2000/01:100 Bilaga I

Förra året beräknas den finansiella ställningen ha
förbättrats med nära 180 miljarder kronor. Av
förbättringen svarade det finansiella sparandet
för 84 miljarder kronor. Genom marknadsnoter-
ingen av Telia AB ökade det bokförda värdet av
statens andel i Telia med 75 miljarder kronor.
Det är börsnoteringar i sig som påverkar värde-
ringen oavsett hur stor andel av tillgångarna som
säljs i samband med noteringen. Icke marknads-
noterade aktier värderas i finansräkenskaperna
till det bokförda värdet av eget kapital. Vid ut-
gången av 2000 beräknas den offentliga sektorns
finansiella tillgångar till 1 447 miljarder kronor
och skulderna till 1 476 miljarder kronor, varav
statsskulden uppgick till 1 279 miljarder kronor.
Tillgångarna finns främst i pensionssystemet,
men även staten har stora tillgångar, varav en del
består av lågt värderade aktier i icke börsnotera-
de bolag som t.ex. Vin och Sprit AB och Vatten-
fall AB.

Överskotten i den offentliga sektorns finansi-
ella sparande medför en fortsatt förbättring av
den finansiella ställningen. Nettoskulden vänds i
år till en positiv förmögenhet på över 3 % av
BNP. Denna förmögenhet växer i takt med det
finansiella sparandet. I prognosen inkluderas en-
dast de värdeförändringar på statsskulden som
följer av den förutsatta apprecieringen av kronan.
Genom att överskotten från och med 2002 ligger
i ålderspensionssystemet kommer förmögenhe-
ten att växa genom ackumulering av finansiella
tillgångar både i fördelningssystemet (AP-
fonden) och i premiepensionssystemet. Samti-
digt medför det underskott som uppstår i statens
finansiella sparande, vid ett överskott på 2 % av
BNP i hela den offentliga sektorn, att skuldsidan
i den offentliga sektorns balansräkning också
ökar. Skuldökningen är dock inte större än att
statskulden och den konsoliderade bruttoskul-
den, som förra året understeg referensvärdet
inom EU på 60 % av BNP, fortsätter att minska
som andel av BNP.

Jämförelse med budgetpropositionen för 2001
Enligt preliminära nationalräkenskaper blev den
offentliga sektorns finansiella sparande år 2000
ca 14 miljarder kronor bättre än vad som beräk-
nades i budgetpropositionen för 2001. Det högre
sparandet beror på att skatteinkomsterna under-
skattades. Eftersom en del av de högre skattein-
komsterna förra året bedöms vara permanenta
har skatterna för prognosperioden inte revideras
ned i takt med nedjusteringen av BNP. Det fi-

nansiella sparandet för 2001 beräknas därför vara
i stort sett oförändrat jämfört med beräkningen i
budgetpropositionen. För åren 2002 och 2003
bidrar de nu föreslagna reformerna till att redu-
cera det finansiella sparandet jämfört med pro-
gnosen i budgetpropositionen.

Den konsoliderade bruttoskulden vid utgång-
en av 2000 blev 60 miljarder kronor lägre än be-
räkningen i budgetpropositionen. Det beror hu-
vudsakligen på en oväntad ökning av AP-
fondens innehav av statspapper. Dessa räknas av
från statsskulden i redovisningen av den konso-
liderade bruttoskulden. AP-fonden väntas emel-
lertid under prognosperioden dra ned sitt inne-
hav statspapper så att den konsoliderade
bruttoskuldens nivå kommer att ligga i linje med
vad som förutsattes i budgetpropositionen. Net-
toskuldens värde var vid slutet av 1999 enligt fi-
nansräkenskaperna 17 miljarder kronor lägre än
vad som redovisades i budgetpropositionen.
Trots den lägre nivån har prognosen för netto-
skulden justerats upp för år 2000 med 19 miljar-
der kronor, främst till följd av att värdet av sta-
tens aktier i Telia AB sjönk under hösten förra
året.

Skatter och avgifter

I nationalräkenskaperna redovisas skatterna i
huvudsak när skattskyldigheten uppstår och
inte, som i statsbudgeten, när skatten betalas.
Periodiseringen av inkomstskatterna är dock
ofullständig på grund av att redovisningen avvi-
ker från de slutligt fastställda skatterna. Därtill
kommer att den del av mervärdeskatten och tull-
inkomsterna, som ingår som en del av EU-
avgiften, inte redovisas som transaktioner i den
offentliga sektorn utan bokförs som en skatt till
utlandet. De totala skatteinkomsterna är således
större än de skatter som redovisas i den offentli-
ga sektorn.

Skatteinkomsterna har stigit kraftigt de senas-
te åren och uppgick 2000 till 53,4 % av BNP, se
tabell 11.3. I år har skatterna sänkts med 21 mil-
jarder kronor eller 1 % av BNP. Därav svarar
sänkt inkomstskatt för hushåll för 15 miljarder
kronor. Skatten på utdelade medel från försäk-
ringsgivaren Alecta, f.d. SPP, höjer tillfälligt
skatteinkomsterna med 8 miljarder kronor eller
0,4 % av BNP i år. Skatteförändringarna bidrar
till att skattekvoten sjunker till 52,3 % i år.

I den ekonomiska vårpropositionen föreslås
inga skattesänkningar för 2002 annat än att rede-
ristödet utformas som ett skatteavdrag. Skatte-

62

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

ITabell 11.3 Skatter och avgifter                                                                                                 |

Procent av BNP

2000

2001

2002

2003

2004

Hushällens direkta skatter och avgifter

22,4

21,3

21,0

21,4

21,4

Företagens direkta skatter

3,3

3,2

2,7

2,4

2,6

Arbetsgivar- och egenföretagaravgifter

15,1

14,8

14,8

14,7

14,6

Mervärdesskatt

7,1

7,4

7,4

7,4

7,3

Fastighetsskatt

1,1

1,1

1,1

1,1

1,1

övriga indirekta skatter

4,4

4,5

4,3

4,2

4,0

Summa

53,4

52,3

51,2

51,1

51,0

varav till EU

0.S

o,s

0,4

0,4

0,3

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

kvoten sjunker ändå med drygt 1 procentenhet
till 51,2 %, bl.a. till följd av periodiseringseffek-
ter och att den tillfälliga skatten på SPP-medel
faller bort.

År 2003 avskaffas det särskilda grundavdraget
för pensionärer och skatteförmånen ersätts med
en beskattad garantipension. Det medför att
skatteinkomsterna från hushållen ökar med 13
miljarder kronor eller 0,5 % av BNP. Eftersom
andra skatter minskar som andel av BNP till
följd av att skattebaserna ökar långsammare än
BNP så stabiliseras skattekvoten 2003 och 2004
på ungefär samma nivå som 2002.

Utgifter

Den offentliga sektorns utgifter uppgick förra
året till 55,4 % av BNP. Utgiftskvoten har mins-
kat sedan 1993, då den, inklusive utgifter för
bankstödet, uppgick till 70 %. Redovisningen av
utgifterna är konsoliderade för interna transak-
tioner mellan delsektorerna inom den offentliga
sektorn. Det innebär bl.a. att statsbidragen till
kommuner och landsting, vilka ingår i de statliga
takbegränsade utgifterna, inte ingår i den offent-
liga sektorns utgifter. Däremot ingår den kom-
munala konsumtionen som delvis finansieras
med statsbidrag.

Tillväxten i BNP, sänkta ränteutgifter och
minskningen av arbetslösheten bidrar till en fort-
satt minskning av utgiftskvoten 2001 och 2002.
Utgiftskvoten exklusive räntor stiger 2003 till
följd av att det särskilda grundavdraget för pen-
sionärer ersätts med en beskattad garantipen-
sion. Detta höjer utgiftskvoten, liksom skatte-
kvoten, med 0,5 procentenheter. Bortsett från
denna förändring skulle utgiftskvoten exklusive
räntor sjunka även 2003, trots den antagna lång-
sammare BNP-ökningen.

Den offentliga konsumtionen är i stort sett
oförändrad som andel av BNP i år och nästa år. I
volym beräknas den statliga konsumtionen öka
med 1,5 % i år, efter en minskning med nära 3 %
förra året. Den kraftiga minskningen var delvis
en följd av att utgifterna inom försvaret sjönk
med 5 %. För 2002 väntas den statliga konsum-
tionen sjunka med 1,5 %. Den kommunala kon-
sumtionen förutses stiga med drygt 1 % per år
2001 och 2002.

ITabell 11.4 Offentliga sektorns utgifter                      I

Procent av BNP

2000

2001

2002

2003

2004

Hushållstransf.

19,1

19,0

18,7

19,2

18,9

Övriga transf.

3,3

2,8

2,9

2,8

2,7

Konsumtion

26,3

26,4

26,3

26,1

26,0

Staten o. ålders-
pensionssystemet

7,6

7,7

7,4

7,3

7,2

Kommunal sektor

18,7

18,7

18,9

18,8

18,8

Investeringar

2,4

2,5

2,5

2,5

2,5

Ränteutgifter

4,3

3,2

3,1

2,9

2,8

Summa utgifter

55,4

54,0

53,5

53,5

53,0

exkl. räntor

51,1

50,8

50,4

50,6

50,2

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Under 2003 och 2004 beräknas den offentliga
konsumtionen öka med 0,5 % per år i volym.
Det finansiella utrymmet för en fortsatt tillväxt i
den kommunala sektorns konsumtion uppgår till
1 % per år, medan den statliga konsumtionen i
stort sett bedöms vara oförändrad.

Ränteutgifterna minskar särskilt kraftigt i år
då statsskulden reduceras genom den stora över-
föringen från AP-fonden. I år beräknas ränteut-
gifterna till drygt 3 % av BNP. Det kan jämföras
med 1995 och 1996, då ränteutgifterna uppgick
till över 7 % av BNP. En del av nedgången beror

63

PROP. 2000/01:100 Bilaga I

på att statsskulden reducerats genom att de fi-
nansiella tillgångarna dragits ned (se ovan avsnit-
tet om nettoskulden). Därmed sjunker även in-
komsterna av räntor och utdelningar.
Underskottet av kapitalinkomster och ränteut-
gifter netto, uppgick som högst 1997 till drygt
2 % av BNP. I år beräknas detta underskott ha
reducerats till 0,5 % av BNP. Nettot av den of-
fentliga sektorns kapitalinkomster och ränteut-
gifter har således förbättrats betydligt mindre än
vad de minskade ränteutgifterna visar.

11.2 Den statliga sektorn

Statens finansiella sparande uppgick till 27 mil-
jarder kronor förra året och budgetsaldot visade
ett överskott på 102 miljarder kronor. Skillnaden
mellan det finansiella sparandet och budgetsaldot
beror huvudsakligen på att inkomsterna från för-
säljningen av aktier i Telia AB inte inräknas i det
finansiella sparandet. Statsskulden minskade
med 95 miljarder kronor till 61,4 % av BNP.

Statens finansiella sparande påverkas av den
finansiella infasningen av det reformerade ålders-

pensionssystemet. Reformen medför en påtaglig
belastning på statens finanser. De statliga ålders-
pensionsavgifterna, överföringen av medel till
premiepensionssystemet, reglering av avgiftsut-
taget m.m. medför en årlig nettoförsvagning av
statsfinanserna med 60 miljarder kronor. Därtill
kommer att pensionsutgifter för 7,5 miljarder
kronor, från och med 2003, överförs till staten
från ålderspensionssystemet. Som kompensation
för denna försvagning har det under åren 1999
och 2000 överförts medel till staten från AP-
fonden motsvarande 45 miljarder kronor vartde-
ra året för amortering av statsskulden. I början
av 2001 har ytterligare en överföring på 155 mil-
jarder kronor ägt rum. Denna överföring leder
till att ett finansiellt sparande på nära 172 miljar-
der kronor redovisas för staten i år. Statsskulden
minskar med 174 miljarder kronor medan stats-
budgeten beräknas visa ett överskott på endast
69 miljarder kronor. Den ovanligt stora skillna-
den mellan förändringen av statskulden och
budgetsaldot beror till större delen på att den del
av överföringen från AP-fonden som består av
statsobligationer inte påverkar det redovisade
budgetsaldot utan skrivs av direkt mot statsskul-
den.

ITabell 11.5 Statens finanser (exklusive statliga affärsverk och aktiebolag)                                                      1

Miljarder kronor

2000

2001

2002

2003

2004

Inkomster

737,8

841,7

698,9

718,1

750,8

Skatter och avgifter

627,9

625,3

637,3

654,7

685,8

Överföring från AP-fonden

46,6

155,0

-

-

-

Övriga inkomster

63,4

61,4

61,6

63,4

64,9

Utgifter

710,8

670,0

691,8

716,9

735,7

Transfereringar till hushåll, näringsliv och utlandet

291,7

293,9

302,1

331,7

338,7

Bidrag till kommuner

82,6

83,9

90,2

79,9

82,0

Ålderspensionsavgifter till pensionssystemet

20,0

21,3

23,4

24,7

26,0

Premiepensionsmedel

55.7

19,6

20,9

23,0

24,0

Konsumtion och investeringar

179,2

188,7

192,0

197,1

203,1

Ränteutgifter

81,6

62,6

63,1

60,5

62,0

Finansiellt sparande enligt prognos

27,0

171,7

7,1

1.2

15.1

procent av BNP

1,3

7,9

0,3

0,1

0,6

Beräkningsteknisk överföring

-

-

25,9

25,6

39,9

Finansiellt sparande efter överföring

27,0

171,7

-18,8

-24,4

-24,9

procent av BNP

1,3

7,9

-0,8

-1.0

-1.0

Budgetsaldo

procent av BNP

101,9

4,9

69,1

3,2

-16,7

-0,7

-12,5

-0,5

-20,5

-0,8

Statsskuld

procent av BNP

1 279,2

61,4

1 105,7

51,1

1 114,1

49,3

1 121,0

47,5

1 140,4

46,3

Källor-, Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

64

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

Åren 2002-2004, när effekten av infasningen av
pensionsreformen är avslutad, beräknas statens
sparande efter beräkningsteknisk överföring visa
ett underskott på ca 1 % av BNP. Den beräk-
ningstekniska överföringen innebär att statens
finansiella sparande och budgetsaldo anpassas så
att överskottsmålet inom hela den offentliga sek-
torn på 2 % av BNP uppnås exakt. Överskottet i
de offentliga finanserna kommer att ligga i ål-
derspensionssystemet. Det är en följd av att pen-
sionsreformen innebär en mycket stor omför-
delning av det offentliga finansiella sparandet
från staten till ålderspensionssystemet.

Underskottet i statsbudgeten blir något mind-
re än i det finansiella sparandet under perioden
2002-2004. Det beror dels på att den del av årets
överföring från AP-fonden som består av bo-
stadsobligationer påverkar budgetsaldot först när
obligationerna förfaller till betalning, dels på an-
tagna försäljningar av aktier. Budgetunderskot-
ten medför att statsskulden ökar nominellt, men
fortsätter att minska som andel av BNP. År 2002
väntas statsskulden understiga 50 % av BNP.

11.3 Ålderspensionssystemet

Ålderspensionsreformen innebär att AP-fonden
fr.o.m. år 1999 har en delvis ny roll. Fonden fi-
nansierar numera inkomstbaserade ålderspensio-
ner inom det reformerade systemets s.k. fördel-
ningsdel. Finansieringsansvaret för förtids- och
efterlevandepension har förts över till statsbud-
geten. Vidare medför reformen att fondens av-
giftsinkomster förstärks genom att det införs ål-
derspensionsavgifter på vissa transfereringar
m.m. som betalas över statsbudgeten. Därtill
kommer att en större del av arbetsgivaravgifterna
sedan 2000 betalas till pensionssystemet.

Vid sidan av AP-fonden sker en förmögen-
hetsuppbyggnad inom premiepensionssystemet.
De medel som avsätts motsvarar intjänad pre-
miepensionsrätt och placeras först i Riksgälds-
kontoret och därefter hos den fondförvaltare
som den enskilde själv väljer. Genom att den
statliga Premiepensionsmyndigheten (PPM)
formellt är ägare av fondandelarna kommer spa-
randet i premiepensionssystemet att i national-
räkenskaperna inräknas i den offentliga sektorn.
Under år 2000 överfördes retroaktiva premie-
pensionsmedel avseende inkomståren 1995-1998
från den tillfälliga förvaltningen hos Riksgälds-
kontoret till PPM, sammanlagt 56 miljarder kro-

nor. Det sparande som sker inom premiepen-
sionssystemet motsvaras således av ett reducerat
sparande inom staten. Medel motsvarande pre-
miepensionsrätten överförs till PPM först andra
året efter inkomståret. Sparandet i PPM består
av den årliga överföringen av medel från Riks-
gäldskontoret samt direktavkastningen på för-
valtade fonder med avdrag för utbetalda pensio-
ner och förvaltningskostnader.

År 2000 uppgick det finansiella sparandet i ål-
derspensionssystemet till drygt 55 miljarder
kronor eller 2,7 % av BNP. Sparandet skedde
helt i PPM medan AP-fondens sparande reduce-
rades med 45 miljarder kronor av överföringen
till staten. I år medför den stora överföringen på
155 miljarder kronor till staten att AP-fonden
får ett underskott i det finansiella sparande på
121 miljarder kronor. PPM:s sparande sjunker
till normal nivå när överföringen från Riksgälds-
kontoret består av ett års intjänade premiepen-
sionsrätter.

ITabell 11.6 Ålderspensionssystemet                       1

Miljarder kronor

2000

2001

2002

2003

2004

Inkomster

243,1

200,9

211,5

223,9

235,4

Avgifter

154,3

157,3

164,6

171,5

177,9

Premiepensions-
medel

56,1

19,6

20,9

23,0

24,0

Räntor och
utdelningar

32,7

24,0

26,0

29,3

33,3

Utgifter

187,7

300,4

150,7

153,0

160,9

Pensioner

138,8

143,5

148,8

151,0

159,0

Överföring till
staten

45,0

155,0

-

-

Övriga utgifter

3,8

1,9

1,9

2.0

2,0

Finansiellt
sparande

55,4

-99,5

60,8

70,9

74,4

procent av BNP

2,7

-4.6

2,7

J,(7

3,0

därav

AP-fonden1

-0.3

-121,3

36,7

43,5

44,7

Premiepensions-
myndigheten

55,8

21,8

24,2

27,4

29,7

1 Med AP-fonden avses fördelningsdelen av ålderspensionssystemet.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

När överföringarna till staten upphör år 2002 be-
räknas sparandet i pensionssystemet, dvs. AP-
fonden och premiepensionssystemet, uppgå till

2,7 % av BNP. År 2003 stiger sparandet till 3 %
av BNP till följd av att staten övertar pensions-
utgifter för 7,5 miljarder kronor. Det innebär att
mer än hela överskottsmålet på 2 % av BNP för
den offentliga sektorn ligger i pensionssystemet

65

PROP. 2000/01:100 Bilaga I

och används för att bygga upp pensionsfonder-
na. Överskottet i ålderspensionssystemet förde-
las med ca 60 % på AP-fonden och 40 % på
PPM.

11.4   Kommunsektorn

Den gynnsamma utvecklingen av skatteinkoms-
ter och statsbidrag skapar ett utrymme för fort-
satt tillväxt av kommunal konsumtion under
hela prognosperioden. Enligt kommunallagen är
kommuner och landsting skyldiga att uppnå
ekonomisk balans från och med år 2000. Om
kostnaderna överstiger intäkterna skall under-
skottet täckas inom två år. Bedömningen av hur
kommunsektorns konsumtionsutgifter utvecklas
har gjorts med beaktande av balanskravet.
Kommunsektorn som helhet beräknas uppfylla
kravet om en ekonomi i balans fr.o.m. inneva-
rande år.

Enligt nationalräkenskaperna ökade kom-
munsektorns konsumtionsutgifter i volym med

1.4 % förra året,12 vilket är mer än vad som an-
togs i budgetpropositionen. Det finansiella
sparandet uppgick till drygt 2 miljarder kronor.
Övergången till extern förvaltning av nyintjäna-
de kommunala avtalspensioner medför att det
finansiella sparandet reduceras från och med år
2000, vilket inte beaktades i prognosen i budget-
propositionen. Eftersom kommunernas pen-
sionsåtagande sjunker med motsvarande belopp
påverkas emellertid inte det ekonomiska resulta-
tet. Med den nya finansieringen av pensionerna
torde ett finansiellt sparande nära noll vara till-
räckligt för att balanskravet skall vara uppfyllt.

Inkomsterna i kommunsektorn fortsätter att
utvecklas starkt i år och nästa år. Sysselsätt-
ningsuppgången i ekonomin som helhet leder till
ökade skatteintäkter. Den genomsnittliga skatte-
satsen för kommuner och landsting 2001 är
30,53 % och den antas ligga kvar på en oföränd-
rad nivå fram till och med 2004. Skatteinkoms-
terna beräknas öka med 75 miljarder kronor mel-
lan 2000 och 2004. En del av ökningen beror på
förändringar i inkomstbeskattningen, som sam-
mantaget ökar kommunsektorns skatteunderlag.

12 Om överföringen av Svenska kyrkan från kommunsektorn till hushtl-
lens ideella organisationer beaktas minskade kommunsektorns konsum-
tionsutgifter med 1,2 %.

Det generella statsbidraget regleras i motsvaran-
de grad.

Statsbidragen till kommuner och landsting har
höjts i flera steg. I år är statsbidragen 24 miljar-
der kronor högre än 1996. Justeringar till följd av
förändringarna i inkomstbeskattningen har då
inte beaktats.

Den kommunala skattekvoten, dvs. kommun-
sektorns skatteinkomster och statsbidrag som
andel av BNP, är i stort sett oförändrad sett över
perioden som helhet. Skatteinkomsterna stiger
med ca 13 miljarder kronor från 2003 till följd av
att det särskilda grundavdraget för pensionärer
avskaffas och ersätts med en beskattad garanti-
pension. Det generella statsbidraget sänks i mot-
svarande grad. Exkluderat denna förändring
skulle således statsbidragen uppgå till 95 miljar-
der kronor 2004.

Tabell 11.7 Kommunsektorns finanser

Miljarder kronor, löpande priser

2000

2001

2002

2003

2004

Inkomster

466,0

488,1

508,3

525,4

544,8

Skatter

337,5

358.4

370,9

396.7

412,5

Statsbidrag1

82,6

83,9

90,2

79,9

82,0

Skatter och stats-

bidrag, % av BNP

20.2

20.4

20.4

20.2

20.1

Övrigt

45,9

45.8

47,2

48.9

50,4

Utgifter

463,7

481,8

505,2

524,8

545,1

Konsumtion

389,4

405,6

427,2

445,1

463,3

Volymförändring2

7.4’

1.2

1,2

1.0

1.0

Övrigt

74,3

76,1

78,0

79.7

81,8

Finansiellt sparande

2.3

6,3

3,1

0.6

-0.3

Anm: Från och med år 2000 redovisas kommunsektorn exklusive Svenska kyrkan.

1 Statsbidrag redovisas netto efter avdrag för kommunernas och landstingens
avgifter till det kommunala momssystemet.

2 Årlig procentuell förändring av konsumtionsutgifter i fasta priser.

3 0m överföringen av Svenska kyrkan från kommunsektorn till hushållen beaktas
blir utvecklingstakten -1,2 %.

Enligt preliminära nationalräkenskaper ökade
primärkommunernas konsumtionsutgifter i vo-
lym med 0,5 % förra året. Det finansiella ut-
rymmet förutses medge en ökning av konsum-
tionsutgifterna med i genomsnitt drygt 1 % per
år de närmaste åren. Landstingens konsumtions-
utgifter ökade enligt nationalräkenskaperna med

3,4 %. Konsumtionsökningen 2001-2004 beräk-
nas dämpas till i genomsnitt knappt 1 % per år.

Det finansiella sparandet i kommunsektorn
som helhet beräknas i år uppgå till 6 miljarder
kronor och nästa år till 3 miljarder kronor. Därav
beror ca 4 respektive ca 5 miljarder kronor på
tillfälligt höga skatteinkomster till följd av slut-
avräkningen av skatter avseende åren 2000 och

66

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

2001.13 Kommuner och landsting förväntas inte
öka sina utgifter till följd av de tillfälligt högre
inkomsterna utan i stället anpassa utgifterna till
den varaktiga inkomstnivån. Det finansiella spa-
randet bedöms vara förenligt med en resultatnivå
som för sektorn som helhet uppfyller kravet om
en ekonomi i balans från och med år 2001.

11.5 Finanspolitiska mål och indikatorer

Inledning

Krisen i de offentliga finanserna i början av
1990-talet visade på ett drastiskt sätt behovet av
riktlinjer och ramar för finanspolitiken. Sedan
1997 styrs finanspolitiken av tydliga kvantitativa
mål. Ett mål för överskottet i de offentliga finan-
serna på 2 % av BNP i genomsnitt över en kon-
junkturcykel och nominella tak för statens utgif-
ter tre år framåt i tiden utgör en fast ram för de
finanspolitiska besluten. En finanspolitik inrik-
tad mot budget- och utgiftsmål på medelfristig
sikt har starkt bidragit till konsolideringen av de
offentliga finanserna och till den goda utveck-
lingen av tillväxt och sysselsättning de senaste
åren.

År 2000 uppnåddes överskottsmålet med god
marginal. Att målet har nåtts innebär att fokus
förflyttas något vad gäller den finanspolitiska in-
riktningen och därmed också av analysen av fi-
nanspolitiken. Efter konsolideringsperioden
gäller det nu att bibehålla stabiliteten, också i si-
tuationer när ekonomin utsätts för olika typer av
störningar. Detta ställer krav på indikatorer med
vilka olika aspekter av finanspolitiken och de of-
fentliga finanserna kan mätas. Exempel på sådana
aspekter är de offentliga finansernas långsiktiga
hållbarhet, huruvida politiken ligger i linje med
det medelfristiga målet för det finansiella spa-
randet samt effekterna på ekonomins aggregera-
de efterfrågan av förändringar i de offentliga fi-
nanserna.

En uppsättning indikatorer som på olika sätt
beskriver finanspolitiken och den offentliga
ekonomin är i första hand nödvändiga som un-
derlag för de finanspolitiska besluten. Därutöver

33 I nationalräkenskaperna förs skillnaden mellan preliminära och defini-
tiva skattemedel till året efter inkomståret. Kommuner och landsting blir
då antingen återbetalningsskyldiga eller erhåller ytterligare skattemedel.
Betalningarna sker i januari året därpå.

förstärks möjligheterna för extern analys av fi-
nanspolitiken och den offentliga sektorns ut-
veckling. En hög grad av transparens angående
finanspolitiken ger även stöd för de penningpoli-
tiska besluten och bidrar till en väl avvägd sam-
mansättning av stabiliseringspolitiken.

I det följande redovisas olika indikatorer för
de offentliga finanserna i ett medelfristigt och
kortsiktigt perspektiv. I avsnitt 12 diskuteras de
offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet i ett
demografiskt perspektiv.

En indikator för överskottsmålet
Finanspolitikens centrala mål är att i genomsnitt
över en konjunkturcykel upprätthålla ett över-
skott i de offentliga finanserna motsvarande på
2 % av BNP. Syftet är att minska den offentliga
skulden inför de demografiska förändringar som
är förestående (se avsnitt 12). Dessutom krävs
en tillräckligt stor marginal så att gränsen för
underskotten i Stabilitets- och tillväxtpakten inte
hotas i en lågkonjunktur. Överskottsmålet kan
därmed ses som finanspolitikens ankare.

Eftersom målet definieras som ett genomsnitt
över en konjunkturcykel kan överskottet för en-
skilda år avvika från 2 % av BNP. De automatis-
ka förändringarna av skatteintäkterna och vissa
utgifter över konjunkturcykeln påverkar saldot. I
en högkonjunktur bör det faktiska saldot således
vara större än 2 % av BNP och i en lågkonjunk-
tur kan det tillåtas bli lägre än 2 %.

För att bedöma huruvida överskottsmålet
uppfylls för enskilda år krävs en indikator för det
underliggande saldot. Indikatorn skall avspegla
överskottets strukturella nivå, rensat för tillfälli-
ga effekter. I huvudsak utgörs de tillfälliga effek-
terna av konjunkturvariationer men även en-
gångseffekter av annan typ kan förekomma.
Tillfälliga skatteintäkter och försäljning av fast
egendom är exempel på sådana engångseffekter.

Finanspolitiken befinner sig i balans i förhål-
lande till det medelfristiga överskottsmålet när
det strukturella överskottet ligger nära 2 % av
BNP. Det centrala riktmärket för politiken en-
skilda år är således inte det faktiska överskottet
utan det strukturella. Ett högre eller lägre struk-
turellt överskott kan dock vara nödvändigt om
saldot i utgångsläget starkt avviker från målet. Så
är fallet t.ex. för 2001. En snabb anpassning till
målet kunde ha riskerat en alltför stark stimulans
av efterfrågan.

Beräkningen av det cykliska justerade saldot
bygger på en bedömning av konjunkturläget,

67

PKOP. 2000/01:100 Bilaga I

t.ex. genom det s.k. BNP-gapet samt på kon-
junkturlägets effekter på de offentliga finanser-
na. Produktionsgapet, som utgör skillnaden mel-
lan faktisk och potentiell produktion, uppskattas
utifrån en sammantagen bedömning av en rad
indikatorer för produktion, arbetsmarknad samt
pris- och lönebildning. Olika beräkningar av de
offentliga finansernas konjunkturkänslighet visar
att 1 procentenhets förändring av produktions-
gapet påverkar det offentliga saldot med 0,7 till
0,9 % av BNP.14 Finansdepartementets bedöm-
ning är att känsligheten i genomsnitt är 0,75 %
av BNP. Budgetkänsligheten kan dock variera
mellan åren beroende på hur BNP:s komponen-
ter utvecklas i förhållande till varandra. De of-
fentliga finanserna är exempelvis mer känsliga
för en uppgång i hushållens konsumtion, som
utgör en viktig skattebas, än om konjunkturen
drivs av den internationella efterfrågan genom en
ökning av nettoexporten.

Beräkningarna exemplifieras i tabell 11.8. För
2001 beräknas överskottet i de offentliga finan-
serna uppgå till på 3,6 % av BNP. Produktions-
gapet uppskattas till -0,8 %, vilket innebär att
den faktiska produktionen bedöms vara lägre än
den potentiella produktionsnivån. Det cykliskt
justerade saldot uppgår till 4,2 % av BNP, (3,6 -
0.75 *(-0,8)). Periodiseringen av skatteinkoms-
ter och engångseffekter leder till att det struktu-
rella saldot blir svagare än det cykliskt justerade
saldot.15 Det strukturella saldot uppgår till 3,4 %
av BNP och ligger således väl över det medelfris-
tiga målet.

2002 prognoseras överskottet till drygt 3 % av
BNP. Produktionen närmar sig den potentiella
nivån och produktionsgapet bedöms minska till
-0,3 %. Det strukturella saldot beräknas till

3,3 % av BNP, vilket innebär att det finns en god
marginal till det medelfristiga målet inför beslu-
ten om finanspolitiken i budgetpropositionen
för 2002.

Uppskattningen av den potentiella produk-
tionens nivå är osäker. Om den potentiella pro-
duktionsnivån antas vara att 1 % lägre skulle det
innebära att den faktiska produktionen hade nått

För Sverige har sådana beräkningar bl. a. urförts av OECD, EU-
kommissionen och av Henrik Braconnicr och Steinar Holdcn i "The Pub-
lic Budget Balancc, Fiscal Indicators and Cvclical Sensitivity in The Nor-
dic Countrics.” TemaNord 1999:575, Nordiska rådet, Köpenhamn 1999.
I’ Exempelvis är de skatter som redovisas i nationalräkenskaperna betyd-
ligt högre än de slutligt debiterade skatterna, vilket innebär att det ”un-
derliggande” sparandet överskattas 2001 och 2002.

den potentiella nivån redan under 2000. Med
detta antagande, men med samma förutsättning-
ar i övrigt, skulle det strukturella överskottet be-
räknas till 2,6% av BNP 2001. Det strukturella
saldot är även i det fallet starkare än målet 2001.
För 2002 skulle det strukturella saldot beräknas
till 2,5 %, vilket innebär att det medelfristiga må-
let fortfarande klaras med viss marginal även
med en mer pessimistisk bedömning av den po-
tentiella produktionsnivån.

ITabell 11.8 Strukturellt saldo i offentlig sektor              1

Procent av BNP

2000

2001

2002

2003

2004

Finansiellt sparande

4.1

3,6

3,1

3,1

3,6

Justering för BNP-gap

1,0

0,6

0,2

0.0

0.0

Cykliskt justerat saldo

5.1

4,2

3.3

3.1

3,6

Periodisering av skatter

-0.5

-0,4

-0,1

0,3

0,0

Engångseffekter mm

-0,1

-0,4

0,0

0,0

0.0

Strukturellt saldo

4,4

3,4

3,3

3,4

3,6

BNP-gap

-1.3

-0.8

-0.3

0,0

0.0

Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid
Källa: Finansdepartementet

En indikator för de offentliga finansernas effekter
på efterfrågan

Förändringar i de offentliga finanserna påverkar
efterfrågan i den privata sektorn. Ett växande
överskott innebär att skatter och avgifter ökar
snabbare än de offentliga utgifterna. Därmed be-
gränsas inkomsttillväxten i hushåll och företag.
Olika typer av offentliga inkomster och utgifter
påverkar efterfrågan på olika sätt. Skattesänk-
ningar och utgiftsökningar kan t.ex. beröra hus-
håll med olika konsumtionsbenägenhet. En
svårbedömd fråga är också om efterfrågan på-
verkas när regeländringar beslutas eller när de
träder i kraft. Merparten av de beslut som påver-
kar statliga inkomster och utgifter offentliggörs i
budgetpropositionerna för respektive år, dvs. fle-
ra månader före ikraftträdandet. Ofta aviseras
reformer ännu längre i förväg.

På mer teoretiska grunder kan man hävda att
hushåll och företag agerar mot bakgrund av
styrkan eller svagheten i de offentliga finanserna
oavsett tidpunkten för beslut om konkreta åt-
gärder. Ett överskott i de offentliga finanserna
kan därför leda till högre privata utgifter redan
innan budgetbesluten fattas, om hushållen be-
dömer att överskotten möjliggör framtida re-
former. Omvänt kan hushållen bli mer försiktiga
med sina utgiftsbeslut om de offentliga under-
skotten är stora eftersom dessa förr eller senare

68

PROP. 2000/01: 100 Bilaga l

måste finansieras med skattehöjningar eller be-
sparingar.

Den årsvisa förändringen av det offentliga
sparandet utgör av dessa skäl endast en grov in-
dikator för de offentliga finansernas effekter på
efterfrågan. Måttets partiella och ofullständiga
karaktär måste beaktas i analysen av finanspoliti-
kens inriktning.

Det offentliga sparandets förändring mellan åren
kan fördelas på tre komponenter:

1. Diskretionär finanspolitik

Den diskretionära komponenten i finanspoliti-
ken består av aktiva reformbeslut och besparing-
ar i den statliga budgeten. En sammanställning av
tidigare beslutade och nu föreslagna eller avise-
rade förändringar av de statliga inkomsterna och
utgifterna under perioden 2002-2004 redovisas i
kapitel 4 i den ekonomiska vårpropositionen.
Budgeteffekten avser det aktuella året oavsett
när besluten fattas.

2. Automatiska stabilisatorer

Om tillväxten i ekonomin överstiger den trend-
mässiga tillväxten ökar produktionsgapet, dvs.
skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP.
Det medför normalt att överskottet i de offent-
liga finanserna förstärks. Därmed dämpas in-
komsttillväxten i den privata sektorn, vilket bi-
drar till att begränsa ökningen av den inhemska
efterfrågan och minskar risken för överhettning i
ekonomin. De s.k. automatiska stabilisatorerna i
de offentliga finanserna ger ett viktigt bidrag till
stabiliseringspolitiken. Den höga skatte- och ut-
giftskvoten i Sverige medför att de automatiska
stabilisatorerna är höga jämfört med flertalet
andra länder, vilket innebär att de offentliga fi-
nanserna har en jämförelsevis starkt dämpande
effekt på konjunktursvängningarna. Det gäller i
såväl hög- som lågkonjunktur. Den makroeko-
nomiska prognosen innebär att produktionsga-
pet är negativt fram till 2002, dvs. faktisk BNP
understiger den potentiella produktionsnivån.
Produktionsgapet bedöms emellertid slutas suc-
cessivt, vilket innebär att BNP växer snabbare än
den potentiella tillväxten. De automatiska stabi-
lisatorerna ger därför ett positivt bidrag till det
offentliga sparandets förändring. I beräkningarna
antas att en förändring av produktionsgapet med
1 % påverkar det offentliga sparandet med
0,75 % av BNP.

3. Övriga saldopåverkande faktorer

Utöver den diskretionära finanspolitiken och de
automatiska stabilisatorerna påverkas de offent-
liga finanserna av en mängd andra faktorer. Skat-
teinkomsterna bestäms inte enbart av den eko-
nomiska tillväxten och regeländringar.
Tillväxtens sammansättning och nationalräken-
skapernas ofullständiga periodisering av skatter-
na kan få betydande effekter på det redovisade
offentliga sparandet enskilda år. Kapitalinkoms-
ter och ränteutgifter påverkas av förändringar av
den offentliga sektorns tillgångar och skulder
samt av ränteläget. Transfereringsutgifterna på-
verkas av volymförändringar utan direkt sam-
band med den ekonomiska tillväxten, t.ex. den
demografiska utvecklingen, förändrat utnyttjan-
de av sjukförsäkring eller förtidspensionering
m.m.

I tabell 11.9 redovisas det offentliga sparandets
förändring åren 2000-2004. Av tabellen framgår
att den diskretionära finanspolitiken hade en ex-
pansiv effekt på ekonomin under förra året. De
reformer som genomfördes motsvarade 1,4 % av
BNP. Den expansiva effekten motverkades
emellertid av de automatiska stabilisatorerna,
som gav upphov till en åtstramande effekt. Övri-
ga faktorer bidrog till att den sammantagna ef-
fekten på ekonomin från de offentliga finanserna
blev relativ kraftigt åtstramande. De offentliga
kapitalinkomsterna netto förstärktes genom
minskade ränteutgifter. Därtill innebar en ökad
löneandel och kraftigt ökande reavinster under
1999 en mycket stark ökning av skattebetalning-
arna från hushållen. Enbart periodiseringseffek-
ten motsvarar en förstärkning av de offentliga
finanserna mellan 2000 och 2001 med 1,3 % av
BNP.

ITabell 11.9 Indikator för effekter på efterfrågan             I

Förändring i procent av BNP

2000

2001

2002

2003

2004

Finansiellt sparande

2,4

-0,5

-0,5

0,0

0,5

Bidrag från

Diskretionär finanspolitik

-1,4

-1,8

-0,6

-0,4

-0,2

Automatiska stabilsatorer

1,0

0,4

0,4

0,2

0,0

Övriga faktorer

2,8

0,9

-0,2

0,2

0,7

Källa: Finansdepartementet

I år är den diskretionära finanspolitiken fortfa-
rande expansiv, medan de motverkande fakto-
rerna är svagare. Åtstramningen från de automa-
tiska stabilisatorerna avtar och bidraget från

69

PROP. 2000/01:100 Bilaga I

övriga saldopåverkande faktorer är väsentlig läg-
re än förra året. Den sammantagna effekten blir
svagt expansiv.

Även nästa år bedöms de offentliga finanserna
ge en viss stimulans till efterfrågan. I beräkning-
en beaktas endast åtgärder som beslutats tidigare
eller som föreslås och aviseras i denna proposi-
tion. Sammantaget uppgår dessa till 0,6 % av
BNP. Som framgick av föregående avsnitt be-
döms samtidigt det strukturella överskottet
överstiga saldomålet med god marginal såväl
2001 som 2002. Hur överskottet utöver målet
skall disponeras nästa år och vilken inriktning
finanspolitiken bör ges måste avvägas mot den
fortsatta konjukturutvecklingen. Regeringens
bedömning kommer att redovisas i höstens bud-
getproposition.

I kalkylen för 2003 och 2004 förutsätts BNP i
stort sett växa längs den långsiktiga trenden.
Produktionsgapet sluts, vilket innebär att de au-
tomatiska stabilisatorernas inverkan på de of-
fentliga finanserna avtar. Hittills föreslagna re-
former med ikraftträdande 2003 och 2004
uppgår till 0,4 respektive 0,2 % av BNP.

70

PROP. 2000/01:100 Bilaga I

12     Demografi och offentliga finanser

12.1    En åldrande befolkning

Enligt Statistiska centralbyråns senaste befolk-
ningsprognos väntas Sveriges befolkning öka
med ca 600 000 personer de närmaste 30 åren el-
ler i genomsnitt 20 000 personer per år. Ökning-
en är svagare än under de senaste tre decennier-
na, då befolkningstillväxten uppgick till drygt
800 000 personer. Det nya i situationen är emel-
lertid att hela befolkningstillväxten mellan 2000
och 2030 sker i åldrarna över 64 år. Enligt pro-
gnosen kommer antalet personer i yrkesaktiva
åldrar (20-64 år) att minska med 100 000 perso-
ner, medan antalet äldre personer ökar med
700 000. Det innebär att den s.k. äldrekvoten,
förhållandet mellan antalet personer över 64 år
och antalet personer i åldrarna 20-64 år, stiger
kraftigt.

12.2 Den demografiska försörjningskvoten

ITabell 12.1 Sveriges befolkning 1970-2030               1

Tusental personer

2000

Förändring
1970-2000

Förändring

2000-2030

0-19 år

2047

-78

-22

20-64 år

5208

474

-97

Över 64 år

1531

417

718

Totalt

8786

813

598

Källa.- Statistiska centralbyrån

Den stora ökningen av antalet äldre beror dels på
de stora barnkullarna efter kriget, dels på den
ökade medellivslängden. Mellan 1940 och 1960
föddes drygt 110 000 personer per år, vilket var
20 000 fler än under perioden 1920-1940. Under
de senaste 30 åren har dessutom medellivsläng-
den ökat med ca 5 år. En fortsatt ökning av me-
dellivslängden är sannolik, även om ökningen
inte väntas bli lika stark under de kommande tre
decennierna. I SCB:s befolkningsprognos antas
medellivslängden kring 2030 uppgå till 81 år för
män och 85 år för kvinnor, vilket innebär en ök-
ning med ytterligare 3-4 år jämfört med dagens
nivåer.

Stagnationen i antalet personer i yrkesverk-
samma åldrar under kommande decennier beror
på låga födelsetal under 1970- och 1980-talen. En
tillfällig topp registrerades kring 1990 med födel-
setal över 2 barn per kvinna i fruktsam ålder,
men de senaste åren har födelsetalet legat kring
1,5, vilket motsvarar ca 90 000 födda per år.
SCB:s befolkningsprognos förutsätter en upp-
gång till 1,8 under de närmaste 10 åren.

Den förväntade demografiska utvecklingen
kommer att påverka ekonomin och de offentliga
finanserna på flera sätt. Den ”demografiska” för-
sörjningskvoten anger antalet personer i icke yr-
kesverksamma åldrar (0-19 år och 654- år) i för-
hållande till antalet personer i yrkesverksamma
åldrar (20-64 år) och utgör ett grovt mått på den
förändrade försörjningsstrukturen i samhället.
Vare sig försörjningen av personer i icke yrkes-
verksamma åldrar sker i privat eller offentlig regi,
medför de demografiska förändringarna att färre
personer skall försörja fler. Med en hög ambition
i de offentliga välfärdssystemen blir effekterna av
den demografiska utvecklingen särskilt kännbara
i den offentliga sektorn om standarden i sjukvård
och äldreomsorg ska kunna upprätthållas.

Diagram 12.1 visar demografiska försörj-
ningskvoter för perioden 1970-2030. Tre di-
stinkta 20-års intervall kan särskiljas. Mellan
1970 och 1990 ökade äldrekvoten. Samtidigt
minskade de yngre åldersgrupperna i motsvaran-
de grad, varför den totala försörjningskvoten
blev oförändrad. Perioden 1990-2010 är en
gynnsam period ur ett demografiskt försörj-
ningsperspektiv. Försörjningskvoten för yngre
fortsätter att minska. Även äldrekvoten minskar
under större delen av perioden. I slutet av perio-
den börjar den emellertid att öka i allt snabbare
takt. Under den sista 20-års perioden ökar den
totala försörjningskvoten kraftigt, dels genom en
viss återhämtning i yngrekvoten, dels genom en
mycket stark ökning av äldrekvoten.

Diagram 12.1 Demografiska försörjningskvoter

Åldersgrupper i förhållande till personer 20-64 år

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Även om befolkningsprognoser är relativt säkra i
ett kortare tidsperspektiv, så är framskrivningar
över flera decennier naturligtvis behäftade med
en betydande osäkerhet. Särskilt födelsetalen har

71

PROP. 2000/01:100 Bilaga I

uppvisat svårförutsägbara variationer under ef-
terkrigstiden. Medellivslängden är en mer stabil
prognosvariabel, som trots det ofta har under-
skattats. Prognoserna påverkas även av antagan-
den om nettomigrationen, som delvis styrs av
händelser i omvärlden med kraftiga årsvisa varia-
tioner som följd. I den aktuella prognosen antas
en nettomigration på 15 tusen personer per år.

1 diagram 12.2 illustreras effekten på äldrekvo-
ten av alternativa antaganden om födelsetal och
återstående medellivslängd efter fyllda 65 år.

hand på en hög yngrekvot, medan äldrekvoten
fortfarande är bland de lägsta inom OECD. Den
relativa ökningen av äldrekvoten bedöms emel-
lertid att bli kraftigare än i Sverige, även om ni-
vån kring 2030 fortfarande kommer att vara läg-
re. Bland EU-länderna väntas ökningen av
äldrekvoten till 2030 bli störst i Nederländerna
och Finland. I ett något längre perspektiv, fram
till 2050, antas äldrekvoten nå mycket höga nivå-
er i Spanien och Italien. Sverige kommer då att
ligga långt under genomsnittet i EU.

Diagram 12.2 Äldrekvoter

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Diagram 12.3 Äldrekvoter i OECD

Index 2000=100

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Även om födelsetalen antas öka till 2,0 de när-
maste åren, reduceras äldrekvoten först på längre
sikt. På kort sikt ökar istället den totala försörj-
ningskvoten ytterligare genom ett växande antal
barn och ungdomar. Med oförändrad medellivs-
längd för personer över 64 år, vilket är ett myck-
et drastiskt antagande, minskar däremot upp-
gången i äldrekvoten påtagligt även på relativt
kort sikt.

12.3 Utvecklingen i andra OECD-länder

Den demografiska utvecklingen är likartad i de
flesta industriländerna. Äldrekvotens nivå var
något högre i Sverige år 2000 än i övriga OECD-
länder, men ökningen beräknas bli väsentligt
mindre i Sverige under de närmaste decennierna.
Exempelvis väntas äldrekvoten växa mycket
snabbt i Japan. Äldrekvoten är hög redan idag
och kommer enligt prognosen att växa till den
högsta nivån inom OECD-området under de
närmaste 20-30 åren. Förenta staternas befolk-
ning har en relativt gynnsam sammansättning.
Den totala försörjningskvoten är visserligen i
nivå med den svenska, men det beror i första

12.4 Den ekonomiska försörjningskvoten

Försörjningsbördan beror inte enbart på den
demografiska utvecklingen. En hög sysselsätt-
ningsgrad mildrar effekterna av den växande an-
delen av befolkningen i icke yrkesverksamma
åldrar. Den ”ekonomiska” försörjningskvoten
kan definieras som antalet icke sysselsatta i för-
hållande till antalet sysselsatta. Den totala syssel-
sättningsgraden i åldrarna 20-64 uppgick förra
året till ca 78 %, vilket innebär att även en bety-
dande andel av befolkningen i yrkesverksamma
åldrar saknar försörjning i form av egna arbets-
inkomster. Den ekonomiska försörjningskvoten
uppgick 2000 till 1,17, vilket innebär att 100 sys-
selsatta personer försörjer 117 icke sysselsatta
personer utöver sig själva.

Under perioden fram till 2030 ökar den de-
mografiska försörjningskvoten från 0,69 till 0,84,
dvs. med drygt 20 %. De ekonomiska konse-
kvenserna påverkas starkt av sysselsättningsgra-
den i ekonomin. I diagram 12.4 illustreras två ut-
vecklingsalternativ. Om sysselsättningsgraden
per åldersgrupp är oförändrad från år 2000, så
växer den ekonomiska försörjningskvoten över

72

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

perioden som helhet ungefär i takt med den de-
mografiska försörjningskvoten. Kring 2030 upp-
går den ekonomiska försörjningskvoten till ca
1,40, vilket är en ökning med 20 % jämfört med
2000. I det andra alternativet förutsätts att den
reguljära sysselsättningsgraden stiger till 80 % år
2004 så att sysselsättningsmålet nås. Därefter an-
tas sysselsättningsgraden förbli oförändrad i var-
je åldersgrupp. En sådan utveckling skulle med-
föra en kraftig minskning av den ekonomiska
försörjningskvoten de närmaste åren. Jämfört
med utgångsläget år 2000 skulle försörjnings-
bördan endast öka med 10 % fram till 2030.

Diagram 12.4 Ekonomisk försörjningskvot

Ej sysselsatta i förhållande till sysselsatta

12.5 Offentliga utgifter

De demografiska förändringarna kommer att få
stora effekter på de offentliga utgifterna, efter-
som det omedelbara ansvaret för försörjning,
vård och omsorg för den icke sysselsatta delen av
befolkningen i hög grad kanaliseras genom den
offentliga sektorn. Att göra framskrivningar av
de åldersberoende offentliga utgifterna i ett så
pass långt tidsperspektiv är naturligtvis vanskligt.
Svårförutsägbara medicinska, organisatoriska
och institutionella förändringar gör att varje
framskrivning blir mycket osäker. Det scenario
som redovisas nedan bygger på följande förut-
sättningar:

• En standardökning i den offentliga konsum-
tionen per person i respektive åldersgrupp på
0,5 % per år har antagits. Det innebär t.ex.
att ”personaltätheten” i bl.a. skola, vård och
omsorg ökar med 0,5 % per år.

•  Transfereringar som barnbidrag, studiestöd
etc. har ”standardsäkrats” så att de utvecklas
i takt med reallönerna.

•  Det reformerade pensionssystemet fasas in
enligt fastställda regler.

Beräkningar av resursbehoven för vård och om-
sorg av äldre är särskilt osäkra. Kalkylerna tar
endast hänsyn till den rent demografiska kom-
ponenten. Historiskt uppvisar emellertid kost-
nadsutvecklingen inom t.ex. sjukvården ett rela-
tivt svagt samband med demografiska variabler.
Medicinska framsteg kan vara kostnadssänkande,
men kan också driva upp utgifterna genom att
allt fler sjukdomar och åkommor blir möjliga att
bota. Inget försök görs att belysa sådana effekter
i kalkylerna. Ytterligare en viktig faktor som inte
beaktats är att stigande medelålder är ett uttryck
för bättre hälsa och därmed minskande vårdbe-
hov i varje åldersgrupp. I kalkylen förutsätts att
en framtida 80-åring har samma behov av vård
som idag. Ett lika rimligt antagande kan vara att
en del av vårdkostnaden uppkommer under de
sista levnadsåren. I detta avseende överskattas
sannolikt de framtida kostnaderna. Beräkningar
över en så pass lång tidsperiod är mycket känsli-
ga för vilka antaganden som görs i sådana avse-
enden. Kalkylerna skall därför i första hand ses
som illustrerande exempel och inte som progno-
ser.

Av diagram 12.5 framgår utvecklingen för de
offentliga utgifterna som andel av BNP. Kalky-
lerna bygger på att sysselsättningsgraden ökar
fram till 2010 och att inga ytterligare utgiftsre-
former genomförs utöver vad som föreslås eller
aviseras i denna proposition.

Den ökande sysselsättningsgraden och det
begränsade demografiska utgiftstrycket medför
att utgiftskvoten faller de närmaste åren. Kring
2010 upphör ökningen av sysselsättningsgraden,
samtidigt som det demografiska utgiftstrycket
börjar stiga. I första hand kommer pensionsut-
gifterna att börja öka när 40-talisterna går i pen-
sion. Utgifterna för sjukvård och äldreomsorg
accelererar kring 2025 till följd av en mycket
kraftig ökning av antalet personer över 80 år. Be-
lastningen på de offentliga finanserna kulminerar
kring 2035. Under perioden 2010-2035 ökar ut-
giftskvoten med ca 6 procentenheter som andel
av BNP.

73

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

Diagram 12.5 Offentliga utgifter exklusive räntor

Procent av BNP

Diagram 12.6 Finansiellt sparande i offentlig sektor

Procent av BNP

12.6 Finanspolitiken på lång sikt

Om skattereglerna bibehålls oförändrade efter
2004, utan beaktande av ytterligare steg i kom-
pensationen för egenavgifterna, och utgifterna
följer den demografiska utvecklingen med de
förutsatta standardökningarna, uppkommer ett
växande överskott i de offentliga finanserna fram
till ca 2015. Överskottet kommer att överstiga
regeringens överskottsmål på 2 % av BNP.

I diagram 12.6 redovisas en kalkyl där det
överskjutande överskottet, utöver 2 % av BNP,
utnyttjas till permanenta skattesänkningar eller
utgiftsreformer fram till 2015. Efter 2015 bibe-
hålls skattereglerna oförändrade och utgiftsnivån
skrivs fram med den demografiska utvecklingen
inklusive standardtillskotten. Den ökande äldre-
kvoten medför att överskotten vänds till växande
underskott. De skattesänkningar och utgiftsre-
former som kan genomföras under de närmaste
5-10 åren inom ramen för ett saldomål på 2 % av
BNP kan således visa sig ohållbara på lång sikt.
Att åter höja skattekvoten kan vara svårt med en
ökad internationell rörlighet i skattebaserna, var-
för en eventuell anpassning sannolikt måste ske
på utgiftssidan.

Så länge överskotten i de offentliga finanserna
upprätthålls kommer skuldkvoten att falla. Kal-
kylen innebär emellertid att de offentliga finan-
serna försvagas snabbt när det demografiska ut-
giftstrycket stiger. Under den senare delen av
kalkylperioden uppkommer därför en accelere-
rande ökning av skuldkvoten.

Diagram 12.7 Offentlig bruttoskuld

Procent av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Osäkerheterna i framskrivningar under en så
lång tidsperiod är naturligtvis stora. Kalkylerna
visar emellertid att även om överskottsmålet
upprätthålls under en lång period, så kommer
den demografiska utvecklingen att medföra be-
tydande påfrestningar i de offentliga finanserna.

74

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

13 Alternativa scenarier

Bedömningar om den framtida konjunkturut-
vecklingen är behäftade med stor osäkerhet. Den
statistik som inkommit under de senaste måna-
derna ger delvis motstridiga indikationer. Den
internationella konjunkturförsvagningen innebär
att det finns risk för en sämre utveckling än den
som beskrivs i avsnitt 1-11, det s.k. basalternati-
vet. Särskilt oroande är den snabba avmattningen
i Förenta staterna. Tecknen på en ganska drama-
tisk försvagning av industrikonjunkturen i Sveri-
ge som har framkommit i bl.a. KI:s barometrar
inger också oro.

Sysselsättningen, mätt i antal personer, har
dock fortsatt att öka mycket starkt de senaste
månaderna samtidigt som inflationstrycket fort-
farande är lågt, vilket kan betyda att svensk eko-
nomi och framför allt arbetsmarknaden fungerar
bättre än vad som förutses i basalternativet. För
att belysa osäkerheten i prognosen redovisas två
alternativa scenarier. Det ena scenariot, det s.k.
lågtillväxtaltemativet, beskriver en utveckling där
nedgången i den amerikanska ekonomin blir be-
tydligt djupare än i basalternativet och där sprid-
ningseffekterna till övriga världen blir omfattan-
de. Det leder till en förhållandevis djup svensk
konjunkturnedgång. Det andra alternativet,
högtillväxtalternativet, illustrerar en utveckling
där arbetsmarknaden fungerar bättre än i basal-
ternativet och där regeringens sysselsättningsmål
uppnås år 2004.

I basalternativet, som ligger till grund för
budgetberäkningarna, antas ett normalt resurs-
utnyttjande uppnås och BNP-gapet slutas under
2002. Åren 2001-2002 anpassas tillväxten mot
ett mer normalt konjunkturläge, de offentliga
finanserna är fortsatt goda och penningpolitiken
är i princip oförändrad. Även åren 2003 och 2004
stiger BNP mer än en långsiktigt hållbar tillväxt-
takt, vilket möjliggörs av en nedtrappning i såväl
antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska pro-
gram som antalet platser i kunskapslyftet. Över-
skotten i de offentliga finanserna överträffar sal-
domålet på 2 % av BNP.

I lågtillväxtaltemativet antas tillväxten utveck-
las svagare än i basalternativet åren 2001 och
2002 vilket innebär att resursutnyttjandet mins-
kar och BNP-gapet ökar. Under år 2003 inleds
en återhämtning i ekonomin som fortsätter un-
der år 2004. Djupet i konjunkturnedgången åren
2001 och 2002 innebär dock att återhämtnings-
fasen inte är avslutad 2004 utan BNP kan stiga

snabbare än den trendmässiga tillväxttakten även
efter år 2004, utan att överhettningsproblem
uppstår. Orsakerna till och konsekvenserna av
konjunkturförsvagningen beskrivs närmare i av-
snitt 13.1.

ITabell 13.1 Nyckeltal, basalternativet                        1

2000

2001

2002

2003

2004

BNP, proc, förändring

3,6

2,7

2,6

2.3

2,1

BNP-gap1

-1,3

-0,8

-0,3

0,0

0,0

Reguljär sysselsätt-
ningsgrad, 20-64 år2

77,2

78,1

78,4

78,5

78,5

Öppen arbets-
löshet, nivå

4,7

3,9

3,7

3,9

4,0

Marknadstillväxt för
svensk export

11,8

6,3

7,1

7,0

7,1

Reporänta, slutkurs

4,00

4,00

4,25

4,50

4,50

Timlön, proc, förändring

3,8

3,5

3,5

3,5

3,5

Kommunal konsumtion,
proc. Förändring

1,4’

1,2

1,2

1,0

1,0

Fin. sparande i offentlig
sektor, % av BNP

4,1

3.6

3,1

3,1

3,6

Budgeteringsmarginal,
mdr kr

5

3

2

4

16

‘Skillnaden i procent mellan faktisk och potentiell produktion

2Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den åldersgruppen
3Exklusive effekten av att Svenska kyrkan 1 januari 2000 överfördes från kom-
munsektorn till hushållssektorn i nationalräkenskaperna. Inklusive denna effekt
är utvecklingstalet för år 2000 -1,2 %.

Källor: Statistiska centralbyrån, OECD och Finansdepartementet

I högtillväxtalternativet växer BNP snabbare än i
basalternativet samtliga år. Den starka expan-
sionsfas som svensk ekonomi varit inne i de se-
naste åren fortsätter. Arbetsmarknaden antas
fungera bättre än vad som förutses i basalternati-
vet och regeringens sysselsättningsmål uppnås
2004. Högtillväxtalternativet beskrivs närmare i
avsnitt 13.2.

13.1 Lågtillväxtaltemativet

Internationell utveckling

I lågtillväxtaltemativet antas BNP-tillväxten i
Förenta staterna mattas av till 0 % i år och drygt
1 % nästa år. Förutom en allmänt försvagad ef-
terfrågan i förhållande till basalternativet antas
avmattningen inom sektorn för informations-
och kommunikationsteknik (IKT) bli omfattan-
de. Den starka produktivitetstillväxten i Förenta
staterna under senare år antas i detta alternativ
vara av mer tillfällig, konjunkturell, art och im-
plicerar endast delvis en varaktigt högre produk-

75

PROP. 2000/01:100 Bilaga I

tivitetstillväxt. Hittills gjorda bedömningar om
”ny ekonomi” antas således visa sig vara alltför
optimistiska och så även bedömningarna om den
potentiella tillväxten i Förenta staterna och andra
regioner. Investerare i framför allt Förenta sta-
terna antas revidera ner sina förväntningar om
den långsiktiga kapitalavkastningen och de priva-
ta investeringarna väntas minska markant under
innevarande år och början av nästa år. Detta an-
tas tillsammans med den kraftiga avmattningen
inom IKT-sektorn leda till fortsatt fallande
börskurser. Även hushållens framtidsförvänt-
ningar försämras märkbart i Förenta staterna.
Nettoexporten antas, till skillnad från de senaste
åren, emellertid ge ett positivt bidrag till BNP-
tillväxten redan under innevarande år. Det beror
på att den inhemska efterfrågan minskar samti-
digt som den amerikanska dollarn försvagas, vil-
ket leder till en kraftigt dämpad importtillväxt.

De negativa effekterna av konjunkturförsvag-
ningen motverkas delvis av att den amerikanska
centralbanken antas sänka styrräntan till 3,0 %.
Även den europeiska centralbanken, ECB, antas
sänka styrräntan, till 4,0 % i slutet av 2001 för att
därefter ligga kvar på samma nivå i slutet av
2002. Åren 2003 och 2004 vänder konjunkturen
uppåt igen och centralbankerna antas därmed
höja styrräntorna successivt under dessa år, för
att i slutet av år 2004 i praktiken ligga på samma
nivåer som i basalternativet.

Effekter på svensk ekonomi

Den starka konjunkturförsvagningen i Förenta
staterna antas leda till en betydligt svagare till-
växt än i basalternativet även i övriga delar av
världen. Den svenska industrin drabbas förhål-
landevis hårt av den internationella lågkonjunk-
turen. Världsmarknadstillväxten för svensk ex-
port, dvs. efterfrågan på importerade varor från
Sveriges exportmarknader, antas uppgå till drygt
4 % i år och drygt 3 % nästa år. Historiskt sett är
det mycket låga ökningstal och en sammanlagd
nedjustering med drygt 6 procentenheter jäm-
fört med basalternativet. Marknadsandelsutveck-
lingen blir också svagare 2001 och 2002 än i bas-
alternativet. Det beror dels på att den svenska
exporten innehåller en stor andel konjunktur-
känsliga produkter, dels på att den förutsatta
avmattningen i IKT-sektorn innebär lägre till-
växttal för teleproduktexporten.

Konjunkturnedgången medför att de senaste
årens uppgång i sysselsättningen bryts. Syssel-
sättningen antas minska såväl i år som nästa år

och arbetslösheten börjar öka igen, vilket inne-
bär att även BNP-gapet ökar. En svagare utveck-
ling på arbetsmarknaden och en försämrad för-
mögenhetssituation på grund av fallande
börskurser bidrar till en dämpning av hushållens
tillförsikt inför framtiden och till ett ökat spa-
rande. Lägre inkomster och ökat sparande inne-
bär att hushållens konsumtion mattas av avsevärt
i förhållande till basalternativet. Även invester-
ingstillväxten bromsas upp.

Hur den offentliga konsumtionen utvecklas är
avhängigt av hur politiken utformas vid kon-
junkturnedgången (se diskussionen nedan). En
utgångspunkt för lågtillväxtaltemativet har varit
att den statliga konsumtionen utvecklas med
samma volymtillväxt som i basalternativet och
att den kommunala konsumtionen anpassas med
hänsyn till balanskravet (se avsnitt 11.4).

Prisutvecklingen är svagare än i basalternati-
vet, vilket beror på att konjunkturavmattningen
resulterar i något lägre löneökningar och tillba-
kapressade vinstmarginaler. Riksbanken kan där-
för sänka reporäntan till som lägst 3,0 %, vilket
bromsar avmattningen. År 2003 inleds en åter-
hämtning i ekonomin och därmed höjs reporän-
tan igen. I slutet av 2004 antas reporäntan uppgå
till 4,5 %, dvs. samma nivå som i basalternativet.

Även en lägre långränta än i basalternativet ger
en positiv effekt som motverkar avmattningen i
ekonomin. Förtroendet för den svenska ekono-
min och de offentliga finanserna bedöms med
andra ord vara så pass högt att inga negativa ef-
fekter uppstår via högre långränta. Detta reso-
nemang är tillämpligt även för kronan som antas
appreciera i samma takt som i basalternativet.

Den konjunkturnedgång som beskrivs i
lågtillväxtaltemativet är till största delen cyklisk i
den meningen att arbetsmarknaden antas funge-
ra lika väl som i basalternativet. Återhämtningen
inleds, som nämnts ovan, under 2003 och år
2004 är tillväxttakten ca 1 procentenhet högre än
i basalternativet. Djupet i konjunkturnedgången
innebär dock att återhämtningsfasen inte är av-
slutad 2004.

Bidraget från IKT-sektorn till BNP-tillväxten
under perioden 1994-2000 uppgick i genomsnitt
till 0,8 procentenheter per år. I lågtillväxtalterna-
tivet antas inte IKT-sektorn framöver uppvisa
exceptionella tillväxttal och utvecklingen norma-
liseras. Detta leder framför allt till en svagare
produktivitetstillväxt och en lägre strukturell
produktivitetsnivå än i basalternativet. Samman-

76

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

fattningsvis antas BNP år 2004 ligga ca 3 % lägre
än i basalternativet.

Åren 2003 och 2004 stiger resursutnyttjandet
eftersom BNP då stiger snabbare än den trend-
mässiga tillväxttakten. Åren efter 2004 kommer
BNP att fortsätta att stiga mer än den trendmäs-
siga tillväxttakten tills ett normalt resursutnytt-
jande nås. När ett normalt resursutnyttjande
nåtts antas sysselsättningsgraden och den öppna
arbetslösheten ligga på samma nivå som i basal-
ternativet år 2004, dvs. på 78,5 % av befolkning-
en respektive 4 % av arbetskraften. Detta inne-
bär att den kraftiga lågkonjunkturen inte antas
leda till att arbetslösheten permanentas på en
högre nivå än i basalternativet, eller till att fler
personer slås ut från arbetsmarknaden och ham-
nar utanför arbetskraften. BNP-nivån är dock
lägre än i basalternativet eftersom produktivi-
tetsnivån antas vara lägre i lågtillväxtaltemativet.

Tabell 13.2 Nyckeltal, lågtillväxtaltemativet

2000

2001

2002

2003

2004

BNP, proc, förändring

3,6

1,2

0,3

2,3

2,9

BNP-gap1

-1,3

-2,0

-3,4

-3,0

-2,2

Reguljär sysselsätt-
ningsgrad, 20-64 år2

77,2

76,9

75.8

75,9

76,5

öppen arbets-
löshet, nivå

4,7

4,8

5,6

5,7

5,3

Marknadstillväxt för
svensk export

11,8

4,1

3,2

7,5

8,5

Reporänta, slutkurs

4,00

3,00

3,00

3,50

4,50

Timlön, proc, förändring

3,8

3,2

3,0

3,3

3,5

Kommunal konsumtion,
proc, förändring

1,43

1,2

0,7

0,5

0,5

Fin. sparande i offentlig
sektor, % av BNP

4,1

3,0

1,6

1,5

2,5

Budgeteringsmarginal,
mdr kr.

5

1

1

1

17

‘Skillnaden i procent mellan faktisk och potentiell produktion

2Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den åldersgruppen
3Exklusive effekten av att Svenska kyrkan 1 januari 2000 överfördes från kom-
munsektorn till hushållssektorn i nationalräkenskaperna. Inklusive denna effekt
är utvecklingstalet för år 2000 -1,2 %.

Källor: Statistiska centralbyrån, OECD och Finansdepartementet

Effekter på de offentliga finanserna

Den svaga tillväxten medför en kraftig försäm-
ring av de offentliga finanserna. Lägre sysselsätt-
ning och privat konsumtion innebär lägre skat-
tebaser och därmed lägre offentliga inkomster.
Högre arbetslöshet innebär högre utgifter.
Sammantaget minskar överskottet i den offentli-
ga sektorn med drygt 1,5 % av BNP 2002 jäm-
fört med basalternativet. De starka finanserna i
utgångsläget medför emellertid att ett överskott

kan upprätthållas trots den djupa konjunktur-
svackan. Det finns således ett utrymme för akti-
va stimulansåtgärder för att motverka fallet i den
inhemska efterfrågan.

De offentliga transfereringssystemen innebär
en kraftfull automatisk stabilisering av hushål-
lens disponibla inkomster. Endast ca 60 % av
hushållens inkomster före skatt består av arbets-
inkomster. Resterande del utgörs i huvudsak av
transfereringar från offentlig och privat sektor.
Merparten av transfereringsinkomsterna berörs i
mycket liten grad av den lägre aktiviteten i eko-
nomin, t.ex. olika slag av pensioner, barnbidrag
etc. Vissa transfereringsinkomster, som arbets-
löshetsunderstöd, socialbidrag och bostadsbi-
drag, ökar och ersätter på så sätt bortfallet av ar-
betsinkomster. Trots att sysselsättningsnivån
2002 är 3,5 % lägre än i basalternativet, blir hus-
hållens reala disponibla inkomster endast drygt
1 % lägre. Därmed begränsas fallet i den privata
konsumtionen, trots att hushållen förutsätts öka
sitt sparande.

Kommunernas skatteintäkter påverkas nega-
tivt av den lägre sysselsättningen. Genom ba-
lanskravet kommer därför sannolikt flertalet
kommuner och landsting att budgetera för en
mer försiktig ökning av verksamheten än i basal-
ternativet. Hur stor den dämpande effekten blir
beror bl.a. av vilka buffertar som finns i utgångs-
läget. I basalternativet bedöms det ekonomiska
resultatet i kommunsektorn som helhet vara re-
lativt gott under kalkylperioden. En fullständig
anpassning av utgifterna till de lägre skatteintäk-
terna förefaller därför inte trolig. I kalkylen antas
att volymtillväxten reduceras med
0,5 procentenheter per år åren 2002-2004. Resul-
tatet kommer emellertid att utvecklas sämre än i
basalternativet och fler kommuner och landsting
kommer att uppvisa underskott. Mot slutet av
perioden accelererar BNP-tillväxten och syssel-
sättningen, vilket möjliggör en viss återupp-
byggnad av det egna kapitalet.

Den dämpade verksamhets- och sysselsätt-
ningsutvecklingen i kommunsektorn förstärker
konjunkturnedgången, men mildrar samtidigt de
negativa effekterna på de offentliga finanserna.
Ett särskilt problem är att det är svårt att i förväg
avgöra om den lägre tillväxten i ekonomin är till-
fällig eller mer permanent. I den mån kommun-
ledningarna befarar att nedgången är bestående
kan anpassningen nedåt av utgiftsnivåerna bli
starkare och därmed ytterligare försvaga utveck-
lingen på arbetsmarknaden.

77

PROP. 2000/01:100 Bilaga I

Statens utgifter för arbetslöshetsförsäkring
och bostadsbidrag ökar när sysselsättningen vi-
ker. Eftersom budgeteringsmarginalen är mycket
liten i utgångsläget finns en betydande risk att
utgifterna bryter genom taket. Den svagare till-
växten antas emellertid även medföra lägre pris-
och löneökningar än i basalternativet. Eftersom
utgiftstaket anges i nominella termer ökar takets
reala värde. De besparingar som krävs för att kla-
ra taket blir därför relativt begränsade.

De överskott som successivt byggts upp i de
offentliga finanserna skapar en god buffert mot
en kraftig försvagning av konjunkturen. De au-
tomatiska stabilisatorerna kan tillåtas verka fullt
ut utan att ohållbara underskott uppkommer.
Ett visst utrymme finns även för aktiva stimu-
lansåtgärder på inkomstsidan. Ur ett stabilise-
ringspolitiskt perspektiv innebär emellertid det
kommunala balanskravet och den mycket be-
gränsade budgeteringsmarginalen en risk för att
de offentliga utgifterna reduceras trots lågkon-
junkturen.

marknaden fungera bättre så att personer utan-
för arbetskraften i större utsträckning än i basal-
ternativet stimuleras att söka arbete. För att
understödja en snabb och uthållig sysselsätt-
ningstillväxt antas antalet deltagare i arbets-
marknadspolitiska program och i kunskapslyftet
vara lägre i högtillväxtalternativet än i
basalternativet.

Löneutvecklingen och produktivitetstillväxten
antas vara desamma som i basalternativet. Efter-
som arbetsmarknaden antas fungera bättre än i
basalternativet antas den högre sysselsättnings-
tillväxten inte leda till högre inflation eller stra-
mare penningpolitik.

Tabell 13.3 Nyckeltal, högtillväxtalternativet

2000

2001

2002

2003

2004

BNP, proc, förändring

3.6

3.4

3.3

2,6

2,2

BNP-gap1

-2,3

-1,3

-0.3

0,0

0.0

Reguljär sysselsätt-

ningsgrad, 20-64 år2

77.2

78,6

79,5

79,8

80,0

Öppen arbets-

löshet, nivå

4,7

3.6

3,2

3,2

3.2

13.2 Högtillväxtalternativet

I högtillväxtalternativet förutsätts sysselsätt-
ningsmålet uppnås år 2004. Jämfört med basal-
ternativet behöver sysselsättningen öka med yt-
terligare ca 80 000 personer för att den reguljära
sysselsättningsgraden bland personer i åldrarna
20-64 år skall uppgå till 80 % år 2004. För att det
skall vara möjligt att varaktigt uppnå sysselsätt-
ningsmålet krävs framför allt att arbetskraftsut-
budet blir betydligt större än i basalternativet
och att fler kan bli sysselsatta utan att det leder
till inflationsdrivande löneökningar.

I basalternativet påverkas arbetskraftsutbudet
och sysselsättningen negativt av att andelen per-
soner i åldrarna 55-64 år ökar kraftigt mellan år
2000 och år 2004. Sysselsättningsgraden i dessa
åldersgrupper är betydligt lägre än genomsnittet
eftersom de i betydligt större utsträckning än
andra är långvarigt sjuka eller förtidspensionera-
de. I högtillväxtalternativet förutsätts andelen
långtidssjuka eller förtidspensionerade i varje ål-
dersgrupp minska de närmaste åren.

Den öppna arbetslösheten antas i högtillväxt-
alternativet varaktigt kunna ligga på en lägre nivå
än i basalternativet utan att arbetsmarknaden ris-
kerar att bli överhettad. År 2002 faller den öppna
arbetslösheten till 3,2 % för att därefter ligga
kvar på den nivån. Dessutom förutsätts arbets-

Marknadstillv. för
svensk export

11.8

6.3

7,1

7.0

7.1

Reporänta, slutkurs

4.00

4,00

4,25

4,50

4.50

Timlön, proc, förändring

3,8

3.5

3.5

3,5

3,5

Kommunal konsumtion,

proc, förändring

1.4’

1.5

1,7

1,3

1,1

Fin. sparande i offentlig
sektor, % av BNP

4,1

3,9

3,7

3,7

4.3

Budgeteringsmarg.,

mdrkr.                     5

7        7       10

22

‘Skillnaden i procent mellan faktisk och potentiell produktion

?Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den åldersgruppen
3 Exklusive effekten av att Svenska kyrkan 1 januari 2000 överfördes från kom-
munsektorn till hushållssektorn i nationalräkenskaperna. Inklusive denna effekt
är utvecklingstalet för år 2000 -1,2 %.

Källor: Statistiska centralbyrån, OECD och Finansdepartementet

Högtillväxtalternativet innebär en varaktigt hög-
re nivå på BNP och därmed på viktiga skatteba-
ser som löner och privat konsumtion. De offent-
liga inkomsterna blir starkare. Samtidigt minskar
utgifterna för arbetslöshetsförsäkring, bostads-
bidrag och socialbidrag. I genomsnitt förstärks
de offentliga finanserna med motsvarande ca
0,5 % av BNP jämfört med basalternativet. Ef-
tersom den högre nivån på BNP och sysselsätt-
ningen antas vara bestående, skapas ett ökat ut-
rymme för varaktiga reformer. Även om
budgeteringsmarginalen blir något större är den
fortfarande relativt liten i förhållande till osäker-
heten i utgiftsprognoserna. Reformer i den stat-
liga budgeten skulle därför de närmaste åren i

78

första hand avse inkomstsidan. Först 2004 finns
ett visst utrymme även på utgiftssidan.

Den positiva effekten på det offentliga över-
skottet begränsas av kommunsektorns utgiftsbe-
teende. I beräkningen antas att kommuner och
landsting utnyttjar de ökade skatteintäkterna till
högre utgifter, vilket innebär att reformutrym-
met vad gäller kommunsektorn helt och hållet
tillförs utgiftssidan. Sannolikt skulle några
kommuner och landsting välja att sänka skatten i
stället om den starka utvecklingen i högtillväxtal-
ternativet realiserades.

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

79

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

14 Utvärdering av prognoser

Finansdepartementets prognoser utgör underlag
för regeringens utformning av den allmänna
ekonomiska politiken och för beslut om stats-
budgeten. Regeringens mål för den ekonomiska
politiken, t.ex. sysselsättningsmålet, är också i
hög grad kopplade till den framtida utvecklingen
av makroekonomiska variabler. Hög precision i
prognoserna är således av stor betydelse. I före-
liggande avsnitt följer en analys av de fyra kon-
junkturprognoser som Finansdepartementet
framlagt för år 2000 (våren och hösten 1999
samt våren och hösten 2000). Genomgången
syftar ytterst till att förbättra framtida progno-
ser. Nedan redovisas först de prognosfel som
gjordes för de olika posterna i försörjningsbalan-
sen samt för andra viktiga makroekonomiska
nyckeltal. Därefter följer en jämförelse med and-
ra prognosmakare.

Det är inte självklart vad prognoser ska utvär-
deras mot. I denna analys evalueras försörjnings-
balansens poster mot nationalräkenskapernas
preliminära utfall för år 2000. Utfallet kan kom-
ma att revideras i slutet av detta år då SCB
genomför den första årsberäkningen för år 2000.
En förklaring till att prognoserna kan skilja sig
från faktiskt utfall är att de grundas på vissa an-
taganden. Förutsättningarna kan senare komma
att ändras, t.ex. beroende på vidtagna åtgärder till
följd av prognosen. I denna analys av Finansde-
partementets prognoser beaktas inte detta pro-
blem då det rör sig om ett alltför komplext fe-
nomen.

den mycket gynnsamma börsutvecklingen under
hösten 1999, efter budgetpropositionen för
2000, justerades prognosen för konsumtionstill-
växten upp till 4,0 % i vårpropositionen 2000.
Det starka utfallet för 1999 bidrog också till att
prognosen reviderades upp. Inför hösten revide-
rades konsumtionen ned något, bl. a till följd av
nedgången på börsen. Fortfarande kvarstod dock
så sent som i höstas en överskattning på 0,7 pro-
centenheter.

Samtidigt som både hushållens konsumtion
och näringslivets bruttoinvesteringar under före-
gående år blev lägre än vad som prognoserats så
underskattades importtillväxten. Förmodligen
ligger en stor del av förklaringen i att lagerinve-
steringarna blev större än vad som förutsågs, dvs.
en större del än väntat av de varor som importe-
rats lades i lager. Den otillfredsställelse med för
stora lager som företagen uppger i Konjunktur-
institutets barometer tyder på detta.

14.1 Finansdepartementets prognoser

I tabell 14.1 visas för ett antal variabler utfallet
för 2000 tillsammans med Finansdepartementets
prognosfel. Överlag gäller att prognosfelen för
försörjningsbalansens poster, och för övriga
nyckeltal, minskar i takt med att prognoshori-
sonten blir kortare och mer information blir till-
gänglig. Nationalräkenskapernas preliminära ut-
fall för 2000 var dock överraskande svagt.
Framför allt gäller det utvecklingen för det fjärde
kvartalet, och i synnerhet hushållens konsum-
tion.

Tillväxtutsikterna för hushållens konsum-
tionsutgifter förändrades under 1999 i takt med
att bedömningarna av det allmänna konjunktur-
läget reviderades i positiv riktning. Till följd av

Tabell 14.1 Finansdepartementets prognosfel avseende
2000

Differens mellan prognos och utfall,
procentenheter

Utfall1

2000

Vår

1999

Höst

1999

Vår

2000

Höst

2000

BNP

3.6

-1.0

-0,6

0.2

0.3

Hushållens konsumtion2

3.0

-0,6

0.0

1,0

0.7

Offentlig konsumtion2

0,1

0,9

0.9

1.1

0.5

Bruttoinvesteringar

4.5

0,9

1.1

0.5

0.6

Lagerinvesteringar3

0,6

-0,4

-0,5

-0,6

-0.4

Export

9.8

-4,1

-3.1

-2,2

0,0

Import

9.7

-3.0

-2,6

-2,5

-0,9

Industriproduktion

6.3

-2,3

-1,8

-0,5

-0,3

Antal sysselsatta

2.2

-1.6

-0,6

-0,5

-0,2

Reguljär

sysselsättningsgrad4

77,2

-1,6

0,1

-0.5

-0,2

Öppen arbetslöshet5

4,7

0.7

-0,2

-0,1

-0,1

KPI

1.3

-0.5

-0.1

0,0

-0,1

KPI, dec-dec

1.4

-0,5

-0.1

0.0

-0,3

BNP världen6

4,7

-1,6

-1,3

-0,8

-0,2

1 Procentuell förändring om annat ej anges

2 Exkl. effekten av Svenska kyrkans överföring till hushållssektorn

3 Förändring uttryckt i procent av BNP föregående år

41 procent av befolkningen, 20-64 år

51 procent av arbetskraften

6 För vissa länder är utfallet prognoserat

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Liksom den inhemska efterfrågan underskatta-
des också den internationella utvecklingen i de
prognoser som gjordes 1999. Visserligen förut-
sågs en generell återhämtning efter Asienkrisen
och den efterföljande finansiella krisen, men den
mycket starka utvecklingen i den amerikanska

80

PROP. 2000/01:100 Bilaga 1

ekonomin under de senaste åren bedömdes mat-
tas av betydligt år 2000 - en avmattning som
kom att märkas först mot slutet av året. Till följd
av att den internationella efterfrågan blev starka-
re än väntat och att försvagningen av industri-
konjunkturen under 1999 blev mindre än förut-
sett, underskattades både den svenska
exporttillväxten och industriproduktionen för år
2000 väsentligt. En successivt ljusare bild av den
internationella efterfrågan, framför allt präglad
av en fortsatt stark tillväxt i Förenta staterna och
en positiv utveckling i teleproduktindustrin, bi-
drog till att prognosen för varuexporten revide-
rades upp till en ökning på 10,7 % i budgetpro-
positionen för 2001.

Sammantaget följer prognoserna och revide-
ringarna för BNP-tillväxten i stort sett utveck-
lingen av hushållens konsumtion. Prognoserna
har under perioden successivt reviderats upp.
Under 1999 väntades för 2000 en god tillväxt i
ekonomin. Spridningseffekterna från den inter-
nationella konjunkturavmattningen på svensk
ekonomi överskattades dock under 1999 och en
stor, alltför stor visade det sig senare, upprevide-
ring av BNP-tillväxten gjordes först mellan hös-
ten 1999 och våren 2000.

Inflationsprognoserna, mätt som förändring i
KPI, har varit förhållandevis träffsäkra. Däremot
har sammansättningen av inflationen delvis
missbedömts i det att importpriserna ökade be-
tydligt mer än väntat. De höga importpriserna
förklaras av kronförsvagningen och det fortsatt
höga oljepriset, vilket inte förutsågs. Detta har
dock balanserats av att den s.k. residualposten,
som ska spegla handelns vinstmarginaler, blev
betydligt lägre än väntat.

Prognosbilden för utvecklingen på arbets-
marknaden var ljus både under 1999 och 2000.
Trots detta underskattades den starka sysselsätt-
ningstillväxten i samtliga prognoser. Inte förrän
under hösten 1999 blev det tydligt att effekterna
av den internationella avmattningen på svensk
ekonomi och därmed på utvecklingen av syssel-
sättningen skulle bli måttliga. Inför budgetpro-
positionen 2000 reviderades därför sysselsätt-
ningstillväxten och den öppna arbetslösheten
upp respektive ned markant.

14.2 Jämförelse med andra
prognosmakare

I diagram 14.1 redovisas ett antal prognosmaka-
res prognosfel för 2000. Jämförelsen görs i syfte
att ge en indikation på hur stora prognosavvikel-
ser som kan betraktas som normala snarare än
att rangordna de olika prognosmakarna. Svårig-
heterna förknippade med en sådan jämförelse
skall inte underskattas. En viktig faktor som för-
svårar en direkt jämförelse är att prognoserna
ofta publiceras vid olika tidpunkter och därför
inte grundar sig på samma information. Vidare
kan prognosantaganden systematiskt skilja sig åt.
Till exempel utgår flera konjunkturbedömare
ifrån förväntade ekonomisk-politiska föränd-
ringar medan exempelvis Konjunkturinstitutet
endast beaktar beslutade och av regeringen före-
slagna förändringar.

Av utrymmesskäl begränsas analysen till att
beakta storheterna BNP-tillväxt, öppen arbets-
löshet och inflation (enligt KPI, mätt som års-
genomsnitt). I jämförelse med tidigare år ter sig
prognosavvikelserna för samtliga variabler rela-
tivt små. Medelfelen för BNP-tillväxten år 2000
var ungefär 0,2 procentenheter lägre än de ge-
nomsnittliga fel som gjordes under perioden
1990-1999.

Diagram 14.1 Genomsnittliga absoluta prognosfel för 2000

Procentenheter

Anm:

1. Genomsnitten avser de absoluta fel som gjordes i fyra prognoser avseende
2000, dvs. på hösten och våren 1999 resp, hösten och våren 2000.

2. Prognosmakare är Finansdepartementet (FID), Föreningssparbanken (FSB),
Handelns utredningsinstitut (HUI), Industriförbundet (IF), Konjunkturinstitutet
(Kl), Landsorganisationen (L0), Merita-Nordbanken (MNB), Riksbanken (RB),
SE-Banken (SEB) och Handelsbanken (SHB).

3. Siffrorna inom parentes anger genomsnittlig publiceringsvecka.

4. Saknas gör höstprognos för FSB år 2000, höstprognos för L0 år 1999 samt vårprognos år
2000 för HUI.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

81

TROP. 2000/01: 100 Bilaga I

Generellt sett underskattades BNP-tillväxten i
de prognoser som utarbetades under 1999, me-
dan prognoserna som gjordes under 2000 över-
skattade tillväxten. Vidare underskattade samtli-
ga prognosmakare den starka utvecklingen på
arbetsmarknaden, i synnerhet i de prognoser
som gjordes 1999. Prognosfelen för den öppna
arbetslösheten var under 2000 små för samtliga
bedömare. Prognosprecisionen för inflationen
har på senare år förbättrats betydligt, vilket i stor
utsträckning beror på att prisstabiliteten har
ökat. Det absoluta medelfelet för år 2000 var i
genomsnitt 0,4 procentenheter och för perioden
1990-1999 i genomsnitt 0,8 procentenheter.

Att jämföra prognosmakare utifrån endast ett
utfallsår är självfallet osäkert. I tabell 14.2 nedan
visas därför utvecklingen av prognosfelen för
BNP-tillväxten över de senaste åren, mätt i form
av fem års glidande medelvärden. De flesta pro-
gnosmakare missbedömer i genomsnitt BNP-
tillväxten med 0,5-0,6 procentenheter, vilket
fortfarande kan betraktas som relativt mycket.
De prognoser som görs för det innevarande året
är dock betydligt mer träffsäkra. Vidare drar
prognosfelen för 1996 upp genomsnitten avse-
värt. Samtliga prognosmakare visar en betydligt
högre träffsäkerhet än den s.k. naiva prognosen,
som innebär att en prognos som görs vid tid-
punkten t är identisk med utfallet för period t-/.

ITabell 14.2 Genomsnittligt absolut prognosfel avseende

1 BNP-tillväxten

Procentenheter, fem års glidande medelvärden

1999        2

>000

1996

1997

1998

FID

0,9

0,7

0,5

0,6

0,6

FSB

0,8

0.7

0,6

0,6

0,6

HUI

1.2

0,9

0,6

0,7

0.8

IF

0,6

0.6

0,7

0,7

0,7

Kl

0,9

0,7

0,5

0,5

0,5

MNB

0,9

0,6

0.4

0.5

0,5

OECD

1,0

0,7

0,5

0.6

0.7

SEB

0,9

0.6

0.5

0.5

0,5

SHB

0,8

0,7

0.4

0,6

0,6

Medelfel

0.9

0.7

0.5

0.6

0.6

Naiv

1,7

1,7

1,7

1,0

0,9

Anm: Genomsnitten avser de absoluta fel som gjordes i fyra prognoser för respek-
tive år, dvs. på hösten och våren föregående år samt hösten och våren för det
innevarande året.

Medelfelet visar för respektive år medelvärdena av samtliga prognosmakares
absoluta prognosfel.

Källor: Konjunktunnstitutet och Finansdepartementet

82

Bilaga 2

Avstämning av målet
om en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000

PROP. 2000/01:100 Bilaga 2

Bilaga 2

Avstämning av målet om en halverad
öppen arbetslöshet till år 2000

Innehållsförteckning

1    Målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000..........................................5

2    Regeringens politik för halverad öppen arbetslöshet...........................................7

2.1      Sunda offentliga finanser och stabila priser...........................................7

2.2      Lönebildning............................................................................................8

2.3      Sysselsättning i näringslivet....................................................................9

2.4      Skola, vård och omsorg.........................................................................10

2.5     Arbets-och kompetenslinjen...............................................................10

2.5.1    Utbildning och kompetensutveckling.................................................10

2.5.2    Arbetsmarknadspolitik.........................................................................11

2.5.3    Marginaleffekter....................................................................................16

3    Sysselsättningssamarbetet inom EU....................................................................17

4    Minskad arbetslöshet och ökad sysselsättning...................................................17

4.1      Sammanfattning av regeringens politik och

utvecklingen på arbetsmarknaden 1996-2000.....................................17

4.2      Utvecklingen på arbetsmarknaden fram till 2004................................18

4.3      Regeringens mål för arbetslösheten och sysselsättningen..................19

PROP. 2000/01:100 Bilaga 2

1 Målet om en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000

Att öka sysselsättningen och minska arbetslös-
heten utgör viktiga mål för regeringen. I
regeringsförklaringen 1996 deklarerade rege-
ringen att Sverige år 2000 skall ha halverat den
öppna arbetslösheten till 4 procent av arbets-
kraften. Riksdagen ställde sig i juli samma år
bakom detta mål. Regeringen har utfäst sig att
varje halvår redovisa en avstämning i förhållande
till målet. I det följande redovisas den nionde
och sista avstämningen av arbetslöshetsmålet.
Denna avstämning innehåller även en redo-
görelse för centrala delar av den politik som
regeringen bedrivit under perioden 1996-2000
för att uppnå målet om halverad öppen arbets-
löshet.

När arbetslöshetsmålet fastställdes uppgick
den öppna arbetslösheten till drygt 8 procent av
arbetskraften. De senaste åren har arbetslösheten
minskat kraftigt bland såväl kvinnor som män.
Regeringens mål om en halverad öppen arbets-
löshet uppnåddes i slutet av 2000. Under de tre
sista månaderna av 2000 var den öppna arbets-
lösheten 4 procent eller lägre. Som lägst uppgick
den öppna arbetslösheten till 3,7 procent under
december månad.' Detta innebär att arbetslös-
heten minskat med cirka 4 procentenheter sedan
1996 då målet fastställdes.

För kvinnor understeg arbetslösheten 4 procent
redan i maj månad, då den öppna arbetslösheten
uppgick till 3,8 procent.2 Under de sista tre
månaderna av 2000 var den öppna arbetslösheten
för kvinnor under 4 procent, som lägst

3,1 procent i december.3 För männen var den
öppna arbetslösheten som lägst i september
månad, då den uppgick till 4,0 procent.4 Under
de sista tre månaderna av 2000 uppgick den
öppna arbetslösheten bland män till 4,2 procent.

Även om den totala öppna arbetslösheten har
minskat och arbetslöshetsmålet har uppnåtts,
finns fortfarande stora skillnader i arbetslöshet
mellan olika grupper.

Arbetslöshet för utlandsfödda personer

Diagram 1.2 Öppen arbetslöshet för utlandsfödda och
födda i Sverige 1996-2000 _____________________

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU)

Diagram 1.1 Öppen arbetslöshet 1996-2000,
säsongrensade månadsdata_________________

Procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

En grupp som haft det särskilt svårt på arbets-
marknaden under 1990-talet är utlandsfödda
personer. Som framgår av diagram 1.2 uppgick
den öppna arbetslösheten bland utlandsfödda
1996 till nästan 35 procent för dem som har varit
i Sverige mindre än 5 år och till knappt
15 procent för dem som har varit i Sverige längre
än 5 år. Detta kan jämföras med att arbetslös-
heten var 7 procent för personer födda i Sverige
och med svenskt medborgarskap 1996. Fram till
och med 2000 har arbetslösheten bland de
utlandsfödda som har varit i Sverige mindre än
fem år vid mättillfället mer än halverats, men var
ändå så hög som 16 procent i årsgenomsnitt.

' Den säsongrensade arbetslösheten samma mänad var 4,0 procent.

2 Den säsongrensade arbetslösheten samma månad var 4,4 procent.

3 Den säsongrensade arbetslösheten för kvinnor var 3,7 procent i
december.

** Den säsongrensade arbetslösheten för män uppgick till 4,5 procent.

PROP. 2000/01:100 Bilaga 2

För dem som har varit i Sverige längre än fem år
vid mättillfället, hade arbetslösheten sjunkit till
drygt 10 procent i årsgenomsnitt 2000. Detta
kan jämföras med att arbetslösheten i årsgenom-
snitt uppgick till 4 procent för personer som är
födda i Sverige och är svenska medborgare.

Arbetslöshet i olika åldersgrupper

Skillnaden i öppen arbetslöshet är också
betydande mellan olika åldersgrupper, vilket
framgår av diagram 1.3. Högst arbetslöshet
återfinns såväl 1996 som 2000 bland ungdomar
mellan 16 och 24 år. För ungdomar mellan 20
och 24 år minskade arbetslösheten från drygt
16 procent 1996 till drygt 7 procent 2000, vilket
innebar att arbetslösheten halverades med viss
marginal för denna grupp. Lägst är arbetslös-
heten bland personer mellan 45 och 54 år. För
denna grupp minskade arbetslösheten från
5 procent 1996 till 3,6 procent 2000, en
minskning med omkring en tredjedel. De äldsta i
arbetskraften, de mellan 60 och 64 år, har
påverkats i minst utsträckning av förbättringen
på arbetsmarknaden. För denna grupp har den
öppna arbetslösheten bara minskat med knappt
en fjärdedel.

3 procent samma år för personer med någon
form av eftergymnasial utbildning.

Mellan 1996 och 2000 har arbetslösheten
minskat för alla grupper. Minskningen har dock
varit något mindre för personer med enbart för-
gymnasial utbildning. För dessa har arbetslös-
heten sjunkit med knappt en tredjedel mellan
1996 och 2000. Störst minskning av arbetslös-
heten mellan 1996 och 2000 återfinns bland per-
soner med kortare gymnasieutbildning och per-
soner med forskarutbildning5. För båda dessa
grupper halverades den öppna arbetslösheten
mellan 1996 och 2000.

Tabell 1.1 Öppen arbetslöshet i olika utbildningsgrupper
1996-2000

Diagram 1.3 Öppen arbetslöshet i olika åldersgrupper 1996
och 2000

Procent av arbetskraften

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU)

Procent av arbetskraften

1996     1997     1998     1999   2000

Förgymnasial

utbildning <9 år

9.4

9.5

7,9

7,2

6,7

Förgymnasial
utbildning 9 (10) år

11,5

12,0

9.9

9,1

7,8

Gymnasieutbildning

<2 år

8.9

8,3

6.6

5,5

4,5

Gymnasieutbildning
>2år

9.1

9,2

7.6

6.2

5,1

Eftergymnasial
utbildning <3 år

4,6

4,9

3,9

3.6

2.9

Eftergymnasial
utbildning, minst 3 år

3.5

3,4

2.9

2,5

2.0

Forskarutbildning1

2,9

1,9

2,1

2.7

1,4

Samtliga

8.1

8,0

6.5

5,6

4,7

1 Fluktuationerna för gruppen med forskarutbildning kan bero på att

urvals-

gruppen är liten.

Anm.: Arbetslöshet definieras här som antal arbetslösa som andel av antal per-
soner i arbetskraften inom respektive utbildningsgrupp, årsmedeltal.

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU)

Arbetslöshet i olika utbildningsgrupper

Arbetslösheten skiljer sig också åt mellan olika
utbildningsgrupper. Som framgår av tabell 1.1 är
arbetslösheten lägre bland personer med längre
utbildning än bland personer med enbart för-
gymnasial utbildning. Detta gäller för såväl 1996
som 2000. Så var exempelvis arbetslösheten för
personer med nio års förgymnasial utbildning
knappt 8 procent 2000, medan den var under

Arbetslöshet i olika regioner

Den öppna arbetslösheten uppvisar, som fram-
går av tabell 1.2, också stora regionala skillnader.
De lägsta arbetslöshetstalen finner man i Stock-
holmsområdet, i universitetsregioner, i delar av
Småland samt på Gotland. Ar 2000 var arbets-
lösheten lägst i Jönköpings och Gotlands län, där
den öppna arbetslösheten var under 3 procent. I
dessa båda län har arbetslösheten också minskat
med över 60 procent sedan 1996.

Den högsta arbetslösheten återfanns 2000 i
Gävleborgs och Västernorrlands län där arbets-
lösheten översteg 7 procent. Dessa två län upp-

Fluktuationerna i arbetslöshetstal för gruppen med forskarutbildning
kan bero på att urvalsgruppen är liten.

PROP, 2000/01:100 Bilaga 2

visar också en relativt liten nedgång i arbets-
lösheten sedan 1996, där arbetslösheten har
minskat med en femtedel respektive en fjärdedel.
Aven Norrbottens län hade en öppen arbetslös-
het på nära 7 procent 2000, men där kan noteras
att den öppna arbetslösheten nästan har halverats
sedan 1996.

Således kan konstateras att det råder stora
regionala skillnader i såväl nivån på den öppna
arbetslösheten, som på minskningstakten.

1 Tabell 1.2 Öppen arbetslöshet i olika län 1996 och 2000

Procent av arbetskraften

Län

1996

2000

Hela riket

8.1

4,7

Stockholms

6,1

3,0

Uppsala

7,1

3,7

Södermanlands

8,4

4,9

Östergötlands

9,2

5,0

Jönköpings

7,3

2,8

Kronobergs

5,5

3,1

Kalmar

8.1

5,4

Gotlands

7,6

2,9

Blekinge

8,7

5,3

Kristianstads*

8,2

Malmöhus*

9,8

Skåne’

5,9

Hallands

8,0

3,5

Göteborg och Bohus*

7,1

Älvsborgs*

8,0

Skaraborgs'

7,9

Västra Götalands'

4,7

Värmlands

10,4

6,0

Örebro

8,8

5,9

Västmanlands

8,7

5,4

Dalarnas (Kopparbergs)

9,0

5,8

Gävleborgs

9,3

7,4

Västernorrlands

9,4

7,0

Jämtlands

8,5

6,0

Västerbottens

8,5

4,2

Norrbottens

12,8

6,9

Anm.: Arbetslösheten beräknas som andel arbetslösa av samtliga personer i
arbetskraften (16-64 år) i respektive län.

’ På grund av länssammanslagningar blir siffrorna inte helt jämförbara för dessa
län. Kristianstads- och Malmöhus län har ersatts av Skåne län och Göteborgs-
och Bohus, Alvsborgs och Skaraborgslän bildar nu tillsammans Västra Götalands
län.

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU)

2 Regeringens politik för halverad
öppen arbetslöshet

I tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25)
hösten 1995 lade regeringen fram en dagordning
för sitt arbete med att stärka tillväxten och
sysselsättningen. Arbetet har därefter fått sin
konkreta utformning i ett flertal propositioner.
Regeringens politik för ökad sysselsättning och
minskad arbetslöshet under perioden 1996-2000
kan sammanfattas i fem punkter:

1.  De offentliga finanserna skall vara sunda
och priserna stabila.

2.  En väl fungerande lönebildning är nöd-
vändig för sänkt arbetslöshet.

3.  Huvuddelen av sysselsättningsökningen
behöver ske i näringslivet.

4.  I den offentliga sektorn skall verksamheter
prioriteras framför transfereringar. Skolan,
vården och omsorgen utgör kärnan i väl-
färden.

5. Arbetslösheten skall minskas huvud-
sakligen genom att fler människor får
arbete eller utbildning som ger ökade
möjligheter till arbete.

Dessa punkter utgör i de följande avsnitten
utgångspunkt för redogörelsen för de konkreta
åtgärder som har vidtagits under tidsperioden
1996-2000 i syfte att öka sysselsättningen och
uppnå målet om en halverad öppen arbetslöshet
till år 2000.

2.1 Sunda offentliga finanser och stabila
priser

Den politik som regeringen fört för att stärka de
offentliga finanserna och värna prisstabiliteten
har påtagligt förstärkt förtroendet för svensk
ekonomi. Saneringen av de offentliga finanserna
har inneburit att budgetunderskott vänts till
överskott och den offentliga skuldkvoten6 har
minskat kraftigt, från 76 procent i slutet av 1996
till 56 procent vid utgången av 2000.

Sverige har etablerat sig som en ekonomi
kännetecknad av prisstabilitet, efter flera år med

6 Skuldkvoten utgörs av konsoliderad bruttoskuld som andel av BNP.

PROP. 2000/01:100 Bilaga 2

inflation under eller i nivå med det
penningpolitiska målet på 2 procents årlig
ökning av konsumentprisindex (+/- 1 procent).
Förbättrade offentliga finanser och lägre
inflation har tillsammans skapat utrymme för
väsentligt lägre räntor, vilket i sin tur lett till
minskade offentliga ränteutgifter. Det har
frigjort resurser som har kunnat användas för att
förbättra ekonomins funktionssätt, t.ex. genom
skattesänkningar. Lägre räntor har stimulerat
investeringar, vilket också har bidragit till ökad
sysselsättning och höjd privat konsumtion.

Den ekonomiska politikens syfte är att skapa
förutsättningar för en fortsatt god ekonomisk
utveckling, bl.a. genom att skapa förutsättningar
för en fortsatt gynnsam investeringsutveckling.
Sunda offentliga finanser och stabila priser är
således alltjämt en viktig förutsättning för en
uthållig ökning av sysselsättningen. I enlighet
med det långsiktiga mål för de offentliga
finanserna som antogs av riksdagen i och med
1997 års vårproposition, skall överskotten i de
offentliga finanserna uppgå till 2 procent av BNP
i genomsnitt över en konjunkturcykel.
Därigenom lättas skuldbördan för kommande
generationer samtidigt som ett finanspolitiskt
handlingsutrymme skapas inför kommande låg-
konjunkturer.

var inom verkstadsindustrin som parterna kunde
enas om nya spelregler för avtalsförhandlingarna.

Avtalsförhandlingarna har under senare delen
av 1990-talet i allt högre grad kommit att
karaktäriseras av koordinering på branschnivå
och friare lönesättning på lokal nivå. År 1997
kom parterna inom industrin överens om ett för-
djupat samarbete genom det s.k. Industriavtalet.
Liknande samarbetsavtal har senare kommit till
stånd inom t.ex. den statliga och den kommunala
sektorn. Tillkomsten av industriavtalet hade stor
betydelse för att 1998 års avtalsrörelse i stort sett
blev konfliktfri och att lönekostnadsökningarna
var anpassade till de samhällsekonomiska förut-
sättningarna.

Som en följd av diskussionerna om behovet av
att reformera lönebildningen, som på
regeringens initiativ fördes mellan parterna
under våren 1996, lade regeringen fram en
proposition, ”Lönebildning för full syssel-
sättning” (prop. 1999/2000:32). Propositionen
ledde sedan fram till att Medlingsinstitutet
bildades i juni 2000. Medlingsinstitutets uppgift
är bl.a. att samråda med parterna om de
samhällsekonomiska förutsättningarna för
avtalsförhandlingarna, att medla i arbetstvister
och att kalla parter till överläggningar.

Överlag har den nominella löneutvecklingen
från 1996 och framåt varit återhållsam (se
diagram 2.1), vilket bidragit till att den öppna
arbetslösheten har kunnat halveras.

2.2 Lönebildning

En lönebildning inom de samhällsekonomiska
ramarna är av avgörande betydelse för en väl
fungerande arbetsmarknad. Förändrade institu-
tionella förutsättningar och en ökad tilltro till
det penningpolitiska målet har bidragit till att de
nominella löneökningarna under slutet av
1990-talet har varit måttliga.

Som en följd av 1995 års avtalsrörelse steg
både nominella och reala löner kraftigt under
påföljande år. Mot bakgrund av den för svenska
förhållanden höga arbetslösheten gav de snabba
lönekostnadsökningarna anledning till oro.
Därför gav regeringen våren 1996 arbets-
marknadens parter i uppdrag att redovisa sin syn
på lönebildningen samt på möjligheterna att
gemensamt formulera nödvändiga förändringar
av förhandlings- och lönebildningssystemen.
Dessa diskussioner ledde till en bred samsyn om
betydelsen av en väl fungerande lönebildning för
att motverka arbetslösheten, även om det endast

Diagram 2.1 Nominell och real timlöneutveckling
1995-2000

Procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

PROP. 2000/01:100 Bilaga 2

2.3 Sysselsättning i näringslivet

Expansion av befintliga företag samt etablerande
av nya företag, både utländska och inhemska, är
grunden för att uppnå ett mer dynamiskt och
flexibelt näringsliv som har möjlighet att kon-
kurrera med sina varor och tjänster på världs-
marknaden. En hög sysselsättning i näringslivet
bidrar även till att stärka de offentliga finanserna
och är därför en grundförutsättning för bibe-
hållandet av ett väl utbyggt välfärdssystem.

Sysselsättningen i näringslivet minskade kraf-
tigt under krisåren i början av 1990-talet, framför
allt inom tillverkningsindustrin och bygg-
sektorn. Därefter har sysselsättningen i närings-
livet återigen ökat, och sammanlagt har 275 000
arbetstillfällen skapats under de senaste fem åren
(se diagram 2.2).

Diagram 2.2 Sysselsättningsförändring i näringslivet och
offentliga myndigheter januari 1996-december 2000,
basperiod januari 1996

Tusental personer (säsongrensade 3 månaders glidande medelvärden)

Anm.: Offentliga myndigheter avser det som i dagligt tal kallas offentlig sektor,
dock ej verksamhet som bedrivs i bolagsform.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

tagsstocken ökat.7 Siffrorna ger således intryck
av en flexibel ekonomi där företag kontinuerligt
både föds och dör ut allteftersom anpassning till
nya förutsättningar sker.

Saneringen av de offentliga finanserna har
medfört en kraftig räntenedgång och minskad
osäkerhet om den ekonomiska politiken. Detta
har i sin tur bidragit till att skapa ett gynnsamt
investeringsklimat och därmed möjliggjort ökad
sysselsättning i näringslivet.

För att främja sysselsättningen inom närings-
livet och förbättra villkoren för företagande har
också ett flertal åtgärder genomförts. Många av
åtgärderna har varit särskilt inriktade mot små
och medelstora företag. Bland åtgärderna kan
nämnas nedsättning av arbetsgivaravgiften, lätt-
nader i ägarbeskattningen, möjligheter att kvitta
underskott i nystartad näringsverksamhet mot
inkomst av tjänst, förstärkta möjligheter för av-
sättning till periodiseringsfond, flertalet s.k.
stoppregler för fåmansföretag har slopats och en
lättnad i beskattningen för utländska experter
har införts. Vidare har rätt till tjänstledighet för
att starta eget företag införts och ett treårigt
program för småföretagsutveckling, förnyelse
och tillväxt har genomförts. En ny anställnings-
form, överenskommen visstidsanställning, har
också införts i syfte att stimulera till nyanställ-
ningar. Reglerna är särskilt fördelaktiga för nya
och mindre företag. I december 1998 presen-
terade regeringen ett antal åtgärder som syftar
till att förenkla för småföretagen. Flera av reger-
ingens åtgärder följer förslagen i Småföretags-
delegationens betänkande. Arbetet med regel-
förenkling pågår kontinuerligt. För att främja
kvinnligt företagande har särskilda åtgärder in-
förts. Till dessa hör möjlighet till förlängt starta-
egetbidrag, särskilda lånemöjligheter och affärs-
rådgivning.

Sysselsättningsökningen har accelererat under de
senaste åren. Den snabba tillväxten av antalet
arbetstillfällen inom tjänstesektorn har fortsatt,
där den största ökningen skett inom privata
tjänsteföretag. Totalt har drygt 80 procent av de
275 000 arbetstillfällen som har tillkommit inom
näringslivet sedan 1996 varit inom tjänste-
sektorn, som nu utgör 60 procent av de syssel-
satta i näringslivet.

Under åren 1996 till 1999 startades drygt
100 000 nya företag, vilket motsvarar omkring
27 000 företag per år. Antalet företagsnedlägg-
ningar har nästan halverats sedan 1996 (från
56 000 till 33 000 år 2000) och därmed har före-

7 Antalet konkurser har minskat med två tredjedelar från perioden 1991-
1993 till 2000, från 21 000 till 7 000 per år. Konkurser ligger bakom om-
kring en fjärdedel av antalet företagsnedläggningar.

PROP. 2000/01:100 Bilaga 2

2.4 Skola, vård och omsorg

Mellan åren 1990 och 1996 minskade antalet
sysselsatta i den offentliga sektorn, vilket främst
drabbade kvinnor eftersom de utgör en majoritet
av de anställda inom sektorn. Under 1997
började sysselsättningen i den offentliga sektorn
åter att öka (se diagram 2.2). I slutet av 2000
sysselsattes ca 70 000 fler inom den offentliga
sektorn jämfört med den lägsta sysselsättnings-
nivån under 1990-talet.

Som en följd av den samhällsekonomiska
utvecklingen under början av 1990-talet har
kommuner och landsting ställts inför stora krav
på anpassning av sina verksamheter. Okade
kostnader för arbetslöshet i kombination med en
svagare utveckling av skatteinkomsterna till följd
av minskad sysselsättning, ledde till ned-
dragningar inom den kommunala verksamheten.
För att motverka kvalitetsförsämringar och ökad
arbetslöshet som en följd av neddragningarna,
har regeringen successivt tillfört extra resurser
till kommuner och landsting. År 1997 höjd es
statsbidragen till kommuner och landsting med
4 miljarder kronor. Förbättrade samhälls-
ekonomiska förutsättningar har därefter möjlig-
gjort en årlig höjning av resurstillskottet med
4 miljarder kronor, med undantag för 1998 då
höjningen var 8 miljarder kronor.

Utöver detta har den statliga skatten på
200 kronor för skattskyldiga med förvärvs-
inkomster omförts till kommunal inkomstskatt.
Det har inneburit en årlig förstärkning av
kommunsektorn med 1,3 miljarder kronor
under perioden 1999-2001.

Satsningarna på kommuner och landsting lig-
ger väl i linje med regeringens uttalade inriktning
mot att den offentliga sektorns verksamheter
inom skola, vård och omsorg skall prioriteras.
Resursförstärkningen har syftat till att främja
sysselsättningen inom kommuner och landsting
och har dessutom förbättrat förutsättningarna
för en ökad kvalité i skola, vård och omsorg.

I framtiden kommer det att ställas stora krav
på att kommuner och landsting skall kunna möta
de ökade behoven, främst inom äldreomsorgen
och sjukvården, som följer av den demografiska
utvecklingen. Detta kommer också att få bety-
delse för sysselsättningen inom vård- och om-
sorgssektorn.

De närmaste åren sker en satsning på skolan
som tillförs kraftigt ökade resurser. Syftet är att
öka förutsättningarna för ökad måluppfyllelse i
skola och fritidshem genom personalförstärk-
ningar.

2.5 Arbets- och kompetenslinjen

En väl fungerande arbetsmarknad och effektiv
arbetsmarknads- och utbildningspolitik är
viktiga förutsättningar för ökad sysselsättning
och minskad arbetslöshet. Regeringen har under
perioden 1996-2000 vidtagit en rad olika
åtgärder för att förbättra arbetsmarknaden samt
genomfört reformer för att stärka arbetskraftens
kompetens och möjligheter att möta arbets-
marknadens krav. Ett viktigt led i att skapa en
bättre fungerade arbetsmarknad är att underlätta
arbetskraftens rörlighet, såväl yrkesmässigt som
geografiskt. Regeringen arbetar också för att ta
bort fattigdomsfällor, minska marginaleffekter
av ökat arbetsutbud och för att stimulera ett
högt arbetskraftsdeltagande. Genom ökad
sysselsättning minskas behovet av bidrag och
sociala ersättningar.

2.5.1 Utbildning och kompetensutveckling

Satsningar på utbildning och kompetens-
utveckling är en viktig del av regeringens politik
för att varaktigt höja sysselsättningen och
förbättra möjligheterna till arbete och personlig
utveckling. Ett antal åtgärder har genomförts
sedan 1996 som syftat till att ge enskilda
individer möjligheter att öka sin kompetens.

Vuxenutbildning

Den svenska vuxenutbildningen omfattar kom-
munal vuxenutbildning (komvux), vuxen-
utbildning för utvecklingsstörda (särvux), folk-
bildning, svenskundervisning för invandrare (sfi)
och statens skolor för vuxna.

En femårig satsning på vuxenutbildning, det
s.k. kunskapslyftet, inleddes 1997. Ett centralt
syfte är att ge enskilda individer, med en svag
ställning på arbetsmarknaden, en möjlighet att
öka sin kompetens och därmed förbättra sin
ställning på arbetsmarknaden.

Omfattningen av det statliga bidraget var som
högst 1999 och motsvarade knappt 107 000 års-
studieplatser i kommunal regi och 10 000 platser

10

PROP. 2000/01:100 Bilaga 2

inom folkbildningen. Enligt Skolverkets upp-
följning, genomförde kommunerna under denna
period årligen en större verksamhet inom ramen
för kunskapslyftet än det antal årsstudieplatser
de tilldelats statliga medel för.

Ett flertal utvärderingar av kunskapslyftet har
utförts, vilka tyder på att satsningen haft positiva
effekter på individnivå. Det innebär att flertalet
av de studerande har kunnat få arbete eller gått
vidare till högskolestudier i högre utsträckning
än arbetslösa.

Kvalificerad yrkesutbildning

En försöksverksamhet med kvalificerad yrkes-
utbildning (KY) på eftergymnasial nivå startade

1996. Kvalificerad yrkesutbildning kännetecknas
av ett nära samarbete med näringslivet. Närings-
livet deltar direkt i utformningen av utbild-
ningarna och finansierar en arbetsplatsförlagd
utbildningsdel - lärande i arbete - som
motsvarar en tredjedel av utbildningstiden.
Utbildningarna är normalt tvååriga och leder
fram till en kvalificerad yrkesexamen. Försöks-
verksamheten med kvalificerad yrkesutbildning
har varit framgångsrik. Av de studerande har
80 procent arbete eller eget företag senast sex
månader efter utbildningens slut. Regeringen har
föreslagit (prop. 2000/01:63) att kvalificerad
yrkesutbildning blir en ny eftergymnasial
utbildningsform vid sidan av högskolan från och
med 2002. En ny myndighet som skall
administrera den kvalificerade yrkesutbildningen
kommer enligt regeringens förslag att inrättas.

Högskolan

Under de senaste tio åren har den grundläggande
högskoleutbildningen successivt byggts ut.
År 1997 skedde också en förändring av
utbildningsplaneringen som innebär att
universitet och högskolor bör anpassa utbild-
ningsutbudets inriktning till områden där
behovet av välutbildad arbetskraft bedöms öka.
Tidigare gällde att utbildningsutbudet i så stor
utsträckning som möjligt skulle anpassas efter
studenternas efterfrågan. För åren 1997-2000
tillfördes den grundläggande högskoleutbild-
ningen resurser för 68 000 nya permanenta
platser. Utbyggnaden, som har skett över hela
landet, har haft sin tyngdpunkt mot natur-
vetenskap och teknik. Under de senaste åren har
också en breddning av utbyggnaden till andra
områden ägt rum. Regeringens långsiktiga mål är
att hälften av en årskull skall ha börjat läsa vid

högskolan vid 25 års ålder. De senaste årens
utbyggnad av högskolan har lett till att antalet
högskolestuderande i grundutbildning har ökat
med närmare 60 procent sedan 1990. I dag
bedriver närmare 320 000 studenter högskole-
studier.

Antalet avlagda examina ökade under 1990-
talet både inom högskolans grundutbildning och
inom forskarutbildningen. Inom vissa utbild-
ningar har dock examinationsfrekvensen mins-
kat under samma period. Den svaga utvecklingen
kan till viss del förklaras av att flera utbildnings-
program har förlängts och att allt fler studenter
har valt att skaffa en längre utbildning. Under
andra hälften av 1990-talet ökade arbetsmark-
nadens efterfrågan på högskoleutbildade, vilket
bidragit till ett ökat utflöde av studenter som
inte fullföljt hela sin utbildning.

Satsningar på forskning blir en allt viktigare
tillväxtskapande faktor. Staten har i forsknings-
sammanhang ett särskilt ansvar för att finansiera
grundforskning och forskarutbildning. En väl
utvecklad samverkan mellan högskolan och dess
omvärld ökar förutsättningarna för att forsk-
ningsresultat kommer till praktisk användning
och för att forskare inom högskolan får del av de
problemställningar som finns i det omgivande
samhället. Flera olika former för kunskaps- och
idéutbyte mellan högskolan och dess omvärld
har utvecklats som en följd av uppdraget att
samverka med det omgivande samhället som
anges i högskolelagen. Regeringen har i den
forskningspolitiska propositionen (prop.
2000/01:3) betonat vikten av att denna sam-
verkan fortsätter att utvecklas.

2.5.2 Arbetsmarknadspolitik

Arbetsmarknadspolitikens främsta uppgifter är
att underlätta en effektiv matchning mellan ut-
bud av och efterfrågan på arbetskraft, att stimu-
lera en hög rörlighet på arbetsmarknaden och att
förhindra långa perioder utan reguljärt arbete.
Politiken skall bidra till ökad sysselsättning och
minskad arbetslöshet utan att inflationsdrivande
flaskhalsar och arbetskraftsbrist uppstår. Under
perioden 1996-2000 har hög prioritet givits till
kompetenshöjande insatser hos arbetskraften
och insatser för att öka möjligheterna för indi-
vider med en svag ställning på arbetsmarknaden
att få en fast förankring. En rad åtgärder har vid-
tagits med syfte att öka integrationen av invand-
rare på arbetsmarknaden.

11

PROP. 2000/01:100 Bilaga 2

När regeringen formulerade målet om en
halverad öppen arbetslöshet, behövdes olika
åtgärder för att minska arbetslösheten och skapa
långsiktigt goda förutsättningar för en väl
fungerande arbetsmarknad. Under perioden
1996-2000 har arbetslösheten minskat successivt
och åtgärderna har i allt större utsträckning
inriktats mot att öka förutsättningarna för
långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna vid
Arbetsförmedlingen att komma tillbaka till
reguljär sysselsättning. Som framgår av tabell 2.1,
har andelen av arbetskraften i arbetslöshet eller i
arbetsmarknadspolitiska program minskat
successivt.

Tabell 2.1 Kvarstående arbetslösa och i arbetsmarknads-
politiska program, årsmedeltal 1996-2000____________

Procent av arbetskraften

Arbetslösa                       Arbetsmarknadspolitiska

program

Totalt

Kvinnor

Män

Totalt

Kvinnor

Män

1996

8,1

7.5

8.5

4.7

4.6

4,7

1997

8.0

7.5

8.5

4,5

4,5

4,4

1998

6.5

6.0

6.9

4,1

4,1

4.0

1999

5.6

5,2

5,9

3.3

3,3

3,3

2000

4,7

4,3

5.0

2,6

2,5

2,7

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Arbetsmarknadsstyrelsen

Matchning av utbud och efterfrågan

Ett av syftena med Arbetsförmedlingens arbete
är att främja en effektiv matchning av utbud och
efterfrågan på arbetskraft. Under senare år har
ansträngningar gjorts för att utveckla arbets-
förmedlingarnas informationssystem, bl.a. har
platsförmedlingssystemet via internet byggts ut.
Dessa åtgärder bidrar till att avhjälpa geografiska
obalanser i matchningen.

Strukturomvandlingen i samhället har med-
fört att arbeten organiseras på annat sätt och att
yrken ändrar innehåll. För många yrken krävs
högskoleutbildning, men det finns också många
yrkesgrupper där en kortare utbildning kan vara
tillräcklig. Inom de flesta yrken finns en tendens
till höjda kompetens- och kunskapskrav. Det är
därför viktigt att individen ges möjlighet till
kontinuerligt lärande för att kunna anpassa sina
kunskaper för att få eller behålla ett arbete.

Arbetsmarknadsutbildningen har ändrat fokus
och inriktats mer mot yrkesinriktad utbildning
för att avhjälpa bristen på arbetskraft inom vissa
yrkesgrupper. Andelen personer som fått arbete
efter avslutad yrkesinriktad utbildning har
successivt förbättrats. Från 1998 till 2000 har

andelen i arbete 90 dagar efter avslutad
yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning ökat
från 34 till 60 procent. Resultaten har varit något
sämre för utbildningar inom yrken där det
normalt krävs eftergymnasial utbildning,
exempelvis tekniska utbildningar och utbild-
ningar inom datavetenskap. Kvinnor som har
deltagit i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbild-
ning har haft lättare än män att finna arbete.
Detta gäller generellt oavsett utbildnings-
inriktning, även för utbildningar dominerade av
män.

För att möta den ökade efterfrågan på
personal inom IT-området infördes ett nationellt
program för IT-utbildning inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen, den s.k. SwIT-
utbildningen. Programmet startade i december
1997 och avslutades i mars 2000. Målgruppen var
främst arbetslösa, men även anställda som hade
ett behov av att förnya eller byta arbetsuppgifter
kunde komma i fråga. Enligt utvärdering som
genomförts av Institutet för arbetsmarknads-
politisk utvärdering (IFAU) har 57-62 procent
av dem som gått en SwIT-utbildning erhållit
arbete inom sex månader efter avslutad
utbildning.8

Under 1999 gjordes flera förändringar i de
arbetsmarknadspolitiska programmen i syfte att
förenkla regelverket, bl.a. samlades alla insatser
avsedda för arbetshandikappade i en förordning.
I januari 1999 infördes arbetspraktik, som
successivt ersatte arbetslivsutveckling (ALU)
och arbetsplatsintroduktion (API).

Ungdomars inträdepå arbetsmarknaden
Ungdomar drabbades hårt av lågkonjunkturen i
början av 1990-talet och hade sedan svårt att
komma in på arbetsmarknaden.

Kommunernas ansvar för ungdomar (KUP)
ger sedan 1995 kommunerna möjlighet att ta ett
samlat ansvar för arbetslösa ungdomar upp till
och med 20 års ålder. Länsarbetsnämnden skall
initiera avtal med kommunerna om ansvar för
ungdomar som innebär att kommunen får bidrag
för att anordna praktik eller annan verksamhet
på heltid för ungdomar som inte går i gymnasie-
utbildning eller liknande utbildning. Syftet är att
underlätta inträdet på arbetsmarknaden eller i

8 Beroende på val av utvärderingsmetod, var 57 respektive 62 procent av
deltagarna i SwIT i arbete sex månader efter avslutad utbildning. Se
IFAU, Forskningsrapport 2000:8.

12

PROP. 2000/01:100 Bilaga 2

reguljär utbildning. Senast inom 100 dagar från
inskrivningen vid arbetsförmedlingen, skall den
arbetslöse erbjudas en aktivitet.

Sedan den 1 januari 1998 finns också, i de
kommuner som slutit avtal med länsarbets-
nämnden, den s.k. Ungdomsgarantin för lång-
tidsarbetslösa ungdomar i åldrarna 20—24 år. Om
arbetsförmedlingarna misslyckas med att ordna
någon form av sysselsättning inom 90 dagar,
övergår ansvaret till kommunen som har tio
dagar på sig att ordna en heltidsaktivitet.

Kortare tid i arbetslöshet

I augusti 2000 infördes en aktivitetsgaranti för
personer som är eller riskerar att bli långtids-
inskrivna. Syftet med denna är att förbättra möj-
ligheterna för de personer som är eller riskerar
att bli långtidsinskrivna att så snabbt som möjligt
få en anställning på den reguljära arbets-
marknaden genom individuellt anpassade in-
satser och aktiviteter på heltid. Därutöver skall
aktivitetsgarantin medverka till att bryta rund-
gången mellan åtgärder och öppen arbetslöshet
samt att säkerställa att arbetslösa personer aktivt
söker arbete även under tid i praktik, utbildning
eller anställning med anställningsstöd.

Inom aktivitetsgarantin ryms såväl befintliga
arbetsmarknadspolitiska insatser, såsom arbets-
marknadsutbildning och arbetspraktik, som
jobbsökaraktiviteter. Den enskildes medverkan i
aktivitetsgarantin skall bygga på den handlings-
plan som upprättats i samråd med den arbets-
löse. Basen i verksamheten skall vara organi-
serade jobbsökaraktiviteter. Ett särskilt anställ-
ningsstöd, som riktar sig till långtidsinskrivna
personer som är 57 år och äldre, har dessutom
införts i aktivitetsgarantin.

Från och med augusti till och med december
förra året, har i genomsnitt 16 500 personer per
månad deltagit i aktivitetsgarantin. Drygt 25 500
individer har omfattats av aktivitetsgarantin
under perioden. Bland dem som deltagit i
aktivitetsgarantin sedan introduktionen och
hade lämnat programmet i januari 2001, hade
19 procent fått arbete med eller utan subvention.

Rättvisare och tydligare arbetslöshetsförsäkring
Reglerna för arbetslöshetsförsäkringen har
ändrats flera gånger under perioden 1996-2000.
De krav som ställs för kvalificering till ersättning
har förändrats liksom ersättningsnivån. År 1996
sänktes kompensationsnivån från 80 till
75 procent, men nivån återställdes hösten 1997

när det statsfinansiella läget hade förbättrats.
Den lägsta och den högsta ersättningsnivån i
försäkringen höjdes i slutet av 1997 och har
sedan dess legat fast. Även om inflationen har
varit låg, har det inneburit en sänkning av den
högsta ersättningsnivån i reala termer. När
ersättningsnivån relateras till löneutvecklingen
blir den reala sänkningen dock större.

Sedan den 5 februari 2001 gäller återigen nya
regler för arbetslöshetsförsäkringen. Syftet med
de förändrade reglerna är att de ska medverka till
att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt så
att arbetslösheten minskar och sysselsättningen
ökar. Sökprocessen skall bli mer strukturerad så
att den ekonomiska effektiviteten främjas sam-
tidigt som den arbetssökande uppfattar de krav
som ställs på honom eller henne som legitima
och präglade av rättssäkerhet. Arbetslöshets-
försäkringens funktion som en omställnings-
försäkring stärks genom de nya reglerna. Den
risk som tidigare fanns för rundgång mellan
olika åtgärder och öppen arbetslöshet, mot-
verkas genom att deltagande i arbetsmarknads-
politiska program inte längre återkvalificerar till
ny ersättningsperiod. Anställning som arbets-
givaren finansierat med anställningsstöd, med
undantag av det särskilda anställningsstödet,
samt anställning med lönebidrag, offentligt
skyddat arbete och anställning inom Samhall AB
kvalificerar dock till arbetslöshetsersättning.

Den arbetssökande skall tillsammans med
arbetsförmedlingen göra upp en individuell
handlingsplan, senast inom tre månader efter
anmälan till arbetsförmedlingen. Under de första
100 ersättningsdagarna får den arbetssökande
begränsa sitt arbetssökande såväl yrkesmässigt
som geografiskt. Därefter krävs yrkesmässig och
geografisk rörlighet. Sanktionsreglerna när en
arbetssökande tackat nej til! ett erbjudet lämpligt
arbete eller genom sitt uppträdande vållat att
anställning inte kommit till stånd, har förändrats
för att uppnå en mer rättvis och konsekvent
tillämpning.

Enligt de nya reglerna skall arbetsförmed-
lingen inte anvisa arbetssökande till arbetsgivare
som inte i rimlig omfattning erbjuder arbetstid
som överensstämmer med sökandens arbets-
utbud. Deltidsarbetslösa som uppbär arbetslös-
hetsersättning kommer att erbjudas möjlighet
men har även skyldighet att delta i aktivitets-
garantin. De skall där erbjudas kompletterande
aktiviteter upp till den tid som motsvarar arbets-
utbudet. För att undvika att arbetsgivaren ut-

13

PROP. 2000/01:100 Bilaga 2

nyttjar arbetslöshetsförsäkringen på ett sätt som
leder till samhällsekonomiskt negativa effekter
kommer ökade krav att ställas på arbetsgivare
med många deltidsanställda som uppbär arbets-
löshetsersättning, exempelvis genom att arbets-
givaren skall intyga att mer arbete inte kan er-
bjudas. Arbetsgivare som har en stor andel
deltidsarbetande och som inte erbjuder önskad
arbetstid kommer att kartläggas. Arbetsmark-
nadsstyrelsen kommer därefter att ha överlägg-
ningar med arbetsgivarna för att få dem att orga-
nisera arbetet på ett sådant sätt att oönskat
deltidsarbete undviks.

Regeringen avser att höja den högsta dag-
penningen i arbetslöshetsförsäkringen med
100 kronor under de första 100 dagarna från och
med den 1 juli i år. Samtidigt kommer golvet i
försäkringen att höjas från 240 till 270 kronor.
Nästa år skall ersättningen i arbetslöshets-
försäkringen höjas ytterligare, under förut-
sättning att det statsfinansiella läget så tillåter.
Regeringen avser att följa upp och utvärdera
effekterna av förslagen i propositionen om en
rättvisare och tydligare arbetslöshetsförsäkring
(prop. 1999/2000:139) inför en eventuell
förändring.

Oka langtidsarbetslösas möjligheter till arbete
Regeringen har infört anställningsstöd för att
underlätta för arbetslösa med långa inskrivnings-
tider på arbetsförmedlingen att få en anställning.
Det finns tre olika stöd; allmänt, förstärkt och
särskilt anställningsstöd. Den som anställs med
anställningsstöd skall ges lön och andra anställ-
ningsförmåner enligt kollektivavtal eller för-
måner som är likvärdiga med förmåner enligt
kollektivavtal i branschen. Beviljat stödbelopp
tillgodoförs arbetsgivaren genom kreditering av
dennes skattekonto månadsvis i efterskott efter
särskild rekvisition.

Allmänt anställningsstöd9 infördes i januari

1998 och riktar sig till dem som är långtids-
arbetslösa och under 12 månader varit inskrivna
som arbetssökande på Arbetsförmedlingen.
Stödet ges under sex månader och motsvarar
50 procent av lönekostnaden.

Förstärkt anställningsstöd infördes i oktober

1999 och reformerades i augusti 2000. Det för-
stärkta anställningsstödet lämnas vid anställning

av person som varit arbetslös i 24 månader och
med speciellt förmånliga villkor om personen i
fråga har varit arbetslös i 48 månader. Stödet ger
arbetsgivaren kompensation för 75 procent av
lönekostnaden under 6 respektive 12 månader
och sedan 25 respektive 50 procent av löne-
kostnaden i 18 respektive 12 månader.

Ett särskilt anställningsstöd för personer som
fyllt 57 år infördes 1 augusti 2000. Särskilt
anställningsstöd gäller vid anställning av person
som har varit arbetslös i 24 månader och har
deltagit i aktivitetsgarantin i tre månader. Stödet
ges med 75 procent av lönekostnaden under
24 månader. Det särskilda anställningsstödet har
ännu inte använts i någon större utsträckning.
Från augusti till årets slut omfattades endast
139 individer av särskilt anställningsstöd.

Anställningsstöd har visat sig vara verknings-
fullt när det gäller att uppnå en hög andel i arbete
efter avslutad stödperiod. Andelen i arbete 90
dagar efter anställningsstödsperiodens slut är
högre för dem som har haft anställningsstöd än
för dem som genomgått arbetsmarknadsutbild-
ning (se tabell 2.2).

Tabell 2.2 Andel I arbete 90 dagar efter anställningsstöd
respektive arbetsmarknadsutbildning 1998-2000_______

Procent

1998

1999

2000

Anställningsstöd1

62

63

68

Allmänt anställningsstöd

-

-

63

Förstärkt anställningsstöd

-

-

41

Arbetsmarknadsutbildning2

29

34

40

1 Ersätts successivt av allmänna och riktade anställningsstöd.

2 Arbetsmarknadsutbildning består till 45 procent av förberedande utbildningar
och till 55 procent av yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen

9 Benämndes individuellt anställningsstöd vid införandet och ersatte
rekryteringsstöd och vikariestöd.

Stöd vid särskilda behov

För arbetshandikappade finns olika former av
arbetsmarknadsprogram, bl.a. anställning med
lönebidrag och offentligt skyddat arbete (OSA).
Anställning med lönebidrag omfattade ungefär
50 000 personer per månad mellan 1996 och
2000. Orsaken till att volymerna i detta program
har varit så gott som oförändrade sedan 1996 är
att lönebidragsanställning är ett långtsiktigt
åtagande som normalt lämnas i högst fyra år.
Offentligt skyddat arbete (OSA) riktar sig
främst till arbetslösa med socialmedicinskt
arbetshandikapp, företrädesvis missbruks-
problem. Mellan 5 000 och 6 000 personer
sysselsattes i genomsnitt per månad via OSA
under åren 1996-2000. Overgångsgraden till
icke-subventionerad anställning har ökat under

14

PROP. 2000/01:100 Bilaga 2

perioden och under 2000 uppgick den till 3,5-

3,8 procent av dem som omfattades av
lönebidragsanställning eller OSA10. För löne-
bidragsanställda motsvarar en övergångsgrad på
3 procent per år den önskvärda utvecklingen.
Det finns inga kvantifierade mål om i vilken grad
deltagarna i OSA skall övergå i reguljära arbeten.

Budgetåret 1993/94 infördes en försöksverk-
samhet med särskilt introduktions- och uppfölj-
ningsstöd (SIUS) till mycket gravt funktions-
hindrade personer. Verksamheten gav gott
resultat och permanentades 1998. Antalet del-
tagare i SIUS i genomsnitt per månad uppgår till
knappt 200 personer. Stödet är särskilt riktat till
psykiskt och intellektuellt arbetshandikappade
och syftar till att den funktionshindrade skall
finna och behålla en anställning, eventuellt med
lönebidrag. Under budgetåret 1999 hade cirka
40 procent av deltagarna ett arbete, oftast med
lönebidrag, tre månader efter avslutat SIUS.

Arbetsmarknadssituationen för utlandsfödda

Stora grupper av personer födda utomlands har
särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Under
1990-talets krisår försämrades positionen på
arbetsmarknaden för utlandsfödda i jämförelse
med totalbefolkningen. Både sysselsättning och
arbetskraftsdeltagande sjönk, medan arbets-
lösheten ökade. Detta gällde även dem som
invandrat så tidigt som på 1970-talet. För dem
som invandrade under 1970-talet stabiliserades
dock situationen i slutet av 1990-talet. För de
invandrare som kom till Sverige under 1980-talet
är situationen däremot fortfarande besvärlig.
Deras ställning på arbetsmarknaden har inte
förbättrats nämnvärt trots att det ekonomiska
läget har ljusnat (se diagram 1.2).

Enligt regeringens mångfaldsprojekt (Ds
2000:69, bilaga 1) kommer arbetskraftens sam-
mansättning att bli mer heterogen av demo-
grafiska skäl. Andelen personer av utländsk här-
komst11 i arbetskraften bedöms exempelvis öka
från 18 procent 1999 till mellan 23 och
26 procent 2015.

Integrationen av personer av utländsk
härkomst på arbetsmarknaden spelar en

10 Statistik från Näringsdepartementet.

11 Med utländsk härkomst avses antingen personer som är födda utom-
lands eller som har en eller båda föräldrarna födda utomlands. Bakom
beräkningarna ligger de sedvanliga antaganden om invandring och ut-
vandring som Statistiska centralbyrån gör i sin befolkningsprognos.

avgörande roll för arbetskraftsutbudets storlek.
För enskilda individer, oavsett härkomst, är det
viktigt att deras färdigheter till fullo tillvaratas på
arbetsmarknaden. För samhällsekonomins ut-
veckling är det viktigt att alla resurser används
optimalt.

Under åren 1996-2000 genomförde
regeringen en rad åtgärder för att stärka utlands-
föddas ställning på arbetsmarknaden. Okad
satsning på utlandsfödda inom ramen för
åtgärder som arbetsplatsintroduktion (API) och
arbetslivsutveckling (ALU) föreslogs under

1997. Inom ramen för storstadssatsningens
lokala utvecklingsavtal tillfördes 480 miljoner
kronor årligen för åren 1999 och 2000. Förutom
stöd till utsatta bostadsområden med hög andel
arbetslösa bland dem som är födda utomlands,
användes dessa resurser till språkutveckling och
svenskundervisning, delvis kombinerat med
arbetsplatspraktik.

Under 1999 vidtog regeringen åtgärder för att
stimulera etnisk och kulturell mångfald i den
offentliga förvaltningen. Bland annat gavs
statliga myndigheter i uppdrag att ta fram
handlingsplaner för att främja etnisk mångfald.
Sedan 1998 är de statliga myndigheterna direkt
under regeringen ålagda att redovisa vidtagna
och planerade åtgärder för kulturell och etnisk
mångfald bland de anställda.

Arbetsmarknadsverket fick under 2000
100 miljoner kronor för tillfälliga personal-
förstärkningar i storstadsområdena för att sär-
skilt stärka ställningen på arbetsmarknaden för
personer med utländsk bakgrund.

En översyn av högskolans möjligheter att ge
kompletterande utbildning till arbetslösa
utlandsfödda genomfördes under budgetåret
2000. Dessutom avsattes 100 miljoner kronor
för otraditionella åtgärder i storstadsregionerna.
För närvarande pågår tre pilotprojekt för
validering av utländsk yrkeskompetens, vars
arbete skall redovisas den 1 oktober i år.
Slutligen använde länsarbetsnämnden i Stock-
holm under förra året 6 miljoner kronor till ett
pilotprojekt för att förbättra möjligheterna för
utländska läkare att erhålla svensk läkar-
legitimation.

Regeringens mångfaldsprojekt presenterade i
december 2000 ett förslag till ett nationellt pro-
gram för ökad och bättre tillvaratagen mångfald
inom arbetsmarknad och näringsliv. Vissa av
mångfaldsprojektets förslag har regeringen tagit
fasta på i skrivelsen ”En nationell handlingsplan

15

PROP. 2000/01:100 Bilaga 2

mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och
diskriminering” (skr. 2000/01:59). Övriga för-
slag bereds för närvarande inom Regerings-
kansliet.

2.5.3 Marginaleffekter

Regeringen bedriver ett långsiktigt arbete för att
ta bort fattigdomsfällor och reducera marginal-
effekter. Med marginaleffekt menas den del av
en inkomstökning som går bort i skatt,
minskade bidrag och höjda avgifter. Detta arbete
har intensifierats under slutet av 1990-talet och
början av 2000-talet.

Höga marginaleffekter dämpar arbetskrafts-
utbudet. De drabbar främst låginkomsttagare
och utgör hinder för förankring på arbetsmark-
naden samt minskar incitamenten till kompe-
tensutveckling. Om marginaleffekterna är höga
får människor svårt att påverka sin ekonomiska
situation genom eget arbete. Höga marginal-
effekter för låg- och medelinkomsttagare kan på
så sätt försvåra det arbete som bedrivs för ökad
integration och social rättvisa. Regeringens in-
satser för att minska marginaleffekterna syftar
till att öka motivationen att gå från arbetslöshet
till arbete och att underlätta övergång från deltid
till heltid för dem som så önskar.

Marginaleffekterna minskar'1

Enligt beräkningar i den fördelningspolitiska
bilagan i årets vårproposition, minskar marginal-
effekterna från 1996 och framåt.13 Den
beräknade genomsnittliga nivån för marginal-
effekter år 2001 uppgår till 45,5 procent14, vilket
är 7,7 procentenheter lägre än år 1996.
Minskningen, som huvudsakligen ägt rum från
och med 1999, beror främst på att arbetslösheten
sjönk under denna tidsperiod. Detta medför att
omfattningen av inkomstprövade bidrag (social-
och bostadsbidrag) minskar, vilket i sin tur

13 Sc Prop. 2000/2001:100, bilaga 4. För Uren 1996-I99S utgör beräk-
ningsresultatcn utfall och för åren 2000-2001 utgör dc prognoser.

13 I beräkningen antas att alla personer i förvärvsaktiv ålder (exklusive egen-
företagare) ökar sin arbetsinsats motsvarande ett värde om 12 000 kronor per
år. Antalet personer som representeras i beräkningen motsvarar omkring
5 miljoner. Beräkningen avser den synliga marginaleffekten, dvs. det belopp
som sammantaget faller bort i ökad inkomstskatt, pensionsavgift, barnom-
sorgsavgift, minskat bostadsbidrag m.m. i förhållande till förändring av brutto-
lönen. För personer med arbetsmarknadsstöd eller socialbidrag har antagits att
ersättningen minskas vid ökad arbetstid. Förtidspensionärer antas kunna öka
arbetsinsatsen marginellt utan att pensionen reduceras.

Inklusive maxtaxa i barnomsorgen.

reducerar de sammantagna marginaleffekterna.
Trots minskningen under senare år är den
beräknade marginaleffekten 2001 fortfarande
högre än vad som tidigare beräknats för 1991.

I februari i år överlämnade den familje-
politiska utredningen sitt slutbetänkande ”Ur
fattigdomsfällan” (SOU 2001:24) till regeringen.
I detta slås fast att det främst är familjer med låga
inkomster, och då särskilt ensamstående
föräldrar, som drabbas av höga marginaleffekter.
Bostadsbidraget bidrar med 20 procentenheter
till den samlade marginaleffekten, för dem som
har det bidraget. Bland de barnfamiljer som har
bostadsbidrag uppgår den genomsnittliga
marginaleffekten till cirka 68 procent.
Regeringen kommer att ta ställning till utred-
ningens förslag efter remissbehandling.

Regeringens arbete för sänkta marginaleffekter
De beräknade marginaleffekterna för år 2001 är
fortfarande högre än de var 1991. I syfte att
sänka marginaleffekterna och i syfte att uppnå
full sysselsättning har regeringen under slutet av
1990-talet sänkt skatterna för låg- och medel-
inkomsttagare.

Reformen om maxtaxa och allmän förskola är
ett led i strävan att förbättra småbarnsföräldrars
möjligheter till förvärvsarbete och därmed öka
sysselsättningen. Maxtaxan, som införs fr.o.m.
2002, innebär sänkta marginaleffekter för många
barnfamiljer. En ur sysselsättningssynpunkt
viktig del av förslaget är att erbjuda barn till
arbetslösa föräldrar rätt till förskoleverksamhet
redan från den 1 juli 2001. Detta kommer att
underlätta småbarnsföräldrarnas möjligheter att
på ett effektivt sätt söka arbete och att acceptera
ett erbjudande om arbete. Maxtaxereformen
kommer att leda till sänkta marginaleffekter
särskilt för ensamstående föräldrar. Reformerna
bidrar också till en ökad jämställdhet mellan
kvinnor och män på arbetsmarknaden, eftersom
höga marginaleffekter särskilt drabbar kvinnor,
ensamföräldrar och låginkomsttagare.

De allmänna egenavgifterna infördes
successivt fr.o.m. 1993 och uppgår för när-
varande till 7 procent. Som ett led i arbetet med
att minska marginaleffekterna inleddes år 2000
en inkomstskattereform. Reformen innebär en
gradvis utbyggd kompensation för allmän
pensionsavgift och en minskning av antalet
skattskyldiga som betalar statlig skatt på
förvärvsinkomster. Regeringen har som mål att

16

PROP. 2000/01:100 Bilaga 2

på sikt reducera andelen skattskyldiga som
betalar statlig inkomstskatt till 15 procent.

År 2001 genomförs ett andra steg av
reformen. Det innebär att kompensation nu ges
för halva den allmänna pensionsavgiften och att
gränsen för statlig inkomstskatt justeras
ytterligare. I kombination med den höjning av
grundavdraget som också genomförs detta år
förväntas detta medföra att andelen skatt-
skyldiga som betalar statlig inkomstskatt
reduceras från 19 till 16 procent år 2001.

3 Sysselsättningssamarbetet inom
EU

Grunden för sysselsättningssamarbetet utgörs av
EU:s gemensamma riktlinjer för sysselsättning.
Sysselsättningsriktlinjerna behandlar ett antal
centrala områden för att förbättra arbetsmark-
nadernas funktionssätt inom EU. Riktlinjerna
avser att förbättra politiken för att öka anställ-
barheten, utveckla företagarandan, uppmuntra
företagens och de anställdas anpassningsförmåga
samt att stärka jämställdheten.

En viktig del av sysselsättningssamarbetet
inom EU består i att medlemsstaterna varje år
lämnar in nationella handlingsplaner för syssel-
sättning. I handlingsplanerna skall medlems-
staterna redovisa hur sysselsättningspolitiken har
utformats mot bakgrund av de gemensamma
sysselsättningsriktlinjerna och hur sysselsätt-
ningen har utvecklats under det gångna året.
Medlemsstaternas handlingsplaner utgör sedan
underlag till en gemensam rapport om syssel-
sättningen i EU, framtagen av ministerrådet och
kommissionen. I rapporten granskas de natio-
nella handlingsplanerna och medlemsstaternas
sysselsättningspolitik. Denna process leder dels
fram till rekommendationer till medlemsstaterna
om genomförandet av sysselsättningspolitiken,
dels till fastställandet av riktlinjer för nästa års
sysselsättningspolitik. Nationella handlings-
planer och gemensamma rapporter för syssel-
sättningen har upprättats sedan 1998. Rekom-
mendationer till medlemsstaterna gavs för första
gången 1999.

Riktlinjernas inriktning på att arbetskraftens
anställbarhet skall främjas genom aktiva åtgärder,
med betoning på utbildning och kompetens-
utveckling samt att detta prioriteras framför
passivt kontantstöd ligger i linje med regeringens

sysselsättningspolitik. Vidare delar regeringen
synsättet att skatte- och bidragssystem skall
utformas på ett sätt som gör det lönsamt att
arbeta. När det gäller riktlinjerna för 2001,
välkomnar regeringen att slutsatserna från
Europeiska rådets möte i Lissabon har
integrerats. Sverige har i de flesta fall uppfyllt de
mål och intentioner som riktlinjerna givit
uttryck för. I flera fall är regeringens ambition
mer långtgående än vad riktlinjerna anger.

Samarbetet mellan regeringen och arbets-
marknadens parter har visat att det finns en bred
uppslutning kring EU:s sysselsättningspolitik
och att det finns en ambition från samtliga att
förverkliga målet om full sysselsättning.
Regeringen avser att ha en fortsatt aktiv och
pådrivande roll i det europeiska samarbetet.

4      Minskad arbetslöshet och ökad

sysselsättning

4.1     Sammanfattning av regeringens

politik och utvecklingen på
arbetsmarknaden 1996-2000

Regeringens arbete för att uppnå målet om en
halverad öppen arbetslöshet till år 2000 har skett
på bred front. Syftet med regeringens politik har
varit och är alltjämt att uppnå en varaktigt låg
arbetslöshet samt en hög sysselsättningsnivå.

En grundläggande utgångspunkt har varit att
åstadkomma sunda offentliga finanser och
stabila priser. Saneringen av de offentliga
finanserna har resulterat i att budgetunder-
skottet har vänts till överskott och skuldkvoten
har minskat. Sverige har etablerat sig som en
ekonomi med låg inflation samt en stabil och låg
räntenivå. Dessa faktorer är av stor vikt för en
långsiktig ökning av sysselsättningen.

En löneutveckling som ligger inom de
samhällsekonomiska ramarna har en central
betydelse för en väl fungerande arbetsmarknad
och därmed möjligheterna att minska arbets-
lösheten. Regeringen har strävat efter en bred
acceptans för en ansvarsfull lönebildning. Från
1996 och framåt har den nominella löne-
utvecklingen varit mer återhållsam än under
tidigare år, vilket bidragit till den minskade
arbetslösheten.

Hög sysselsättning i näringslivet bidrar till att
stärka de offentliga finanserna och därmed

17

PROP. 2000/01:100 Bilaga 2

möjligheterna till ett väl utbyggt välfärdssystem.
Sysselsättningen i näringslivet har ökat påtagligt
sedan 1996, framför allt sedan 1998. Antalet
företagare har också ökat under perioden.
Genom en rad reformer har regeringen
stimulerat nyföretagande och förenklat reglerna
för små och medelstora företag. Vidare har
förändringar med syfte att underlätta för
företagen att anställa personal genomförts.

Under krisåren i början av 1990-talet min-
skade antalet sysselsatta i offentlig sektor, till
följd av krav på minskade kostnader med hänsyn
till de kraftigt försämrade offentliga finanserna.
Regeringen har under senare delen av 1990-talet
tillfört kommuner och landsting extra resurser
för att stärka verksamheten och säkerställa kvali-
tén inom skola, vård och omsorg. Sedan 1997
har en successiv ökning av sysselsättningen inom
offentlig sektor ägt rum.

Regeringens politik för minskad arbetslöshet
och ökad sysselsättning har under perioden
1996-2000 varit inriktad på den s.k. arbets- och
kompetenslinjen. En rad olika reformer har
genomförts för att förbättra arbetsmarknadens
funktionssätt och därmed minska arbetslös-
heten. Därutöver har insatser gjorts för att
arbetskraften genom utbildning och kompetens-
utveckling ska kunna stärka sin ställning på
arbetsmarknaden eller öka möjligheterna för att
få ett arbete. Grupper som har särskilda
svårigheter att finna ett arbete har ägnats särskild
uppmärksamhet. Dessutom har regeringens
långsiktiga arbete för att ta bort fattigdomsfällor
och reducera marginaleffekter av ett ökat arbets-
utbud intensifierats under slutet av 1990-talet.

4.2     Utvecklingen på arbetsmarknaden
fram till 2004

Enligt regeringens bedömning kommer till-
växten i den svenska ekonomin dämpas något
framöver jämfört med de senaste årens mycket
höga tillväxttal. Dämpningen förklaras dels av
försämrade internationella konjunkturutsikter,
dels av något lägre inhemsk efterfrågan. Trots
den väntade konjunkturavmattningen förväntas
sysselsättningen öka, även om ökningen inte
kommer att ske i samma snabba takt som
tidigare. Den reguljära sysselsättningsgraden för
personer mellan 20 och 64 år beräknas stiga från

77.2 procent år 2000 till 78,4 procent år 2002.

Arbetskraftsutbudet väntas också fortsätta
stiga fram till och med 2002, dock inte lika
mycket som sysselsättningen. Det innebär att
den öppna arbetslösheten faller från 4,7 procent
år 2000 till 3,7 procent år 2002, mätt som års-
genomsnitt. Efter 2002 ökar däremot arbets-
kraftsutbudet mer än sysselsättningen och den
öppna arbetslösheten stiger därmed till
4,0 procent år 2004.

Tabell 4.1 Nyckeltal 2000-2004

Procentuell förändring om annat ej anges

2000

2001

2002

2003

2004

BNP, producentpris

3,7

2,7

2.6

2.2

2.0

Produktivitet

2,3

1,3

1,9

1.8

1.7

Arbetade timmar

1,5

1.3

0,7

0.4

0.3

Medelarbetstid

-0.8

-0,3

0,0

0,0

0.0

Antal sysselsatta

2.2

1,6

0,7

0,4

0,3

Reguljär sysselsätt-

ningsgrad1

77.2

78,1

78,4

78,5

78,5

Arbetskraft

1.2

0.8

0.4

0,6

0.4

Öppen arbetslöshet’

4,7

3,9

3,7

3.9

4.0

Program3

2,6

2,4

2.2

2,0

1.7

1 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år, exklusive sysselsatta i konjunktur-
beroende arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i
åldersgruppen.

? I procent av arbetskraften

3 Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program i
procent av arbetskraften. De program som inkluderas i denna beteckning är de
program som AMS redovisar som konjunkturberoende samt europastipendier.
Anm.: Se även proposition 2000/01:100. bilaga 1.

Källor: Statistiska centralbyrån. Arbetsmarknadsstyrelsen och Finans-
departementet

15 Avsnittet är en sammanfattning av kapitel I ocli 6 i bilaga I till 2001
års ekonomiska vårproposition (prop. 2000/01:100).

18

PROP. 2000/01:100 Bilaga 2

Det finns en rad osäkerheter beträffande
utvecklingen på arbetsmarknaden framöver.
Storleken på arbetskraftspotentialen är mycket
svår att bedöma. Om det uppstår allvarligare
matchningsproblem än väntat på arbets-
marknaden eller rena bristsituationer skulle detta
sannolikt få negativa effekter på tillväxt och
sysselsättning. I dagsläget är det också svårt att
överblicka de konsekvenser för sysselsättningen
som den senaste tidens vinstvarningar i
informations- och kommunikationsteknik-
sektorn kan få. En annan riskfaktor är att
löneökningarna blir högre än i beräknings-
antagandet. Detta bedöms främst leda till en
lägre tillväxt och sämre sysselsättningsutveckling
än vad som nu förutses.

Det finns även faktorer som talar för en bättre
utveckling framöver. De senaste årens kraftiga
sysselsättningsuppgång har kunnat kombineras
med fortsatt låg inflation och låga inflations-
förväntningar. Möjligheten finns att arbets-
marknaden och lönebildningen kommer att
fungera bättre än vad som antagits i regeringens
kalkyl. Därmed skulle sysselsättningsnivån år
2004 kunna bli högre än prognostiserat.

program16. Genom att andelen reguljärt syssel-
satta ökar, minskar behovet av sociala ersätt-
ningar. Samtidigt skall antalet personer vars
försörjning utgörs av ersättningar för ohälsa,
arbetslöshet, deltagande i arbetsmarknads-
program och socialbidrag minska från drygt
1 miljon personer 1997 till 0,8 miljoner 2004,
omräknat till helårsekvivalenter.17

Regeringen bedömer att sysselsättningsmålet
är inom räckhåll. Ytterligare åtgärder kan
behövas för att säkerställa att målet uppnås till

2004.1 ett sidoalternativ till regeringens prognos
redovisas en utveckling där sysselsättningsmålet
nås 2004.18

4.3 Regeringens mål för arbetslösheten
och sysselsättningen

Regeringen har uppnått målet om en halverad
öppen arbetslöshet till år 2000. De åtgärder som
vidtagits för att målet skulle uppnås avsåg att
skapa en stabil ekonomi med en långsiktigt väl
fungerande arbetsmarknad. Även om målet för
den genomsnittliga arbetslösheten har uppnåtts,
är arbetslösheten fortfarande hög inom vissa
grupper. Arbetet för att förbättra arbets-
marknadens funktionssätt samt stärka arbets-
tagarens möjligheter till utveckling och en fast
förankring på arbetsmarknaden fortgår.

I budgetpropositionen för 1999 satte
regeringen upp ett mål för sysselsättningen.
Målet innebär att andelen reguljärt sysselsatta av
befolkningen mellan 20 och 64 år skall öka från
74 procent 1997 till 80 procent 2004. Som
sysselsatta på den reguljära arbetsmarknaden
räknas sysselsatta exklusive sysselsatta i
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska

16 Med reguljärt sysselsatta avses sysselsatta enligt Statistiska central-
byråns arbetskraftsundersökningar (AKU) exklusive sysselsatta i pro-
grammen allmänt anställningsstöd, förstärkt anställningsstöd, särskilt
anställningsstöd, offentligt tillfälligt arbete samt de som uppbär bidrag
för start av näringsverksamhet.

17 För en utförlig beskrivning av sysselsättningsmålet, se bilaga 4 till
budgetpropositionen för 1999 (prop. 1998/99:1).

18 För en utförlig beskrivning av regeringens prognos, se bilaga 1 till 2001
års ekonomiska vårproposition (prop. 2000/01:100).

19

Bilaga 3

Redovisning av
skatteawikelser

PKOP. 2000/01:100 Bilaga 3

Bilaga 3

Redovisning av skatteawikelser

Innehållsförteckning

1    Beskrivning av jämförelsenorm..............................................................................5

Norm för inkomstbeskattningen...........................................................................5

Norm för indirekt beskattning av förvärvsinkomster..........................................6

Norm för mervärdesskatten...................................................................................6

Norm för punktskatter...........................................................................................6

2    Redovisning och beräkningsmetoder....................................................................6

3    Nyheter...................................................................................................................7

4    Skatteawikelserna i sammandrag...........................................................................8

4.1      Saldopåverkande skatteawikelser...........................................................8

Inkomstbeskattning................................................................................................8

Indirekt beskattning av förvärvsinkomster...........................................................8

Mervärdesskatt........................................................................................................8

Punktskatter............................................................................................................9

4.2     Icke saldopåverkande skatteawikelser...................................................9

4.3     Skatteawikelserna fördelade på utgiftsområden...................................9

5    Beskrivning av enskilda skatteawikelser.............................................................21

5.1      Intäkt i tjänst.........................................................................................21

5.2     Kostnader i tjänst och allmänna avdrag...............................................22

5.3     Intäkter i näringsverksamhet................................................................23

5.4     Kostnader i näringsverksamhet............................................................23

5.5      Intäkter i kapital....................................................................................25

5.6      Kostnader i kapital.................................................................................26

5.7     Skattereduktioner..................................................................................26

5.8      Skattskyldighet......................................................................................27

5.9      Socialavgifter..........................................................................................27

5.10     Särskild löneskatt...................................................................................27

5.11    Mervärdesskatten..................................................................................27

5.12    Skatteförmåner inom punktskatteområdet.........................................29

5.13    Skattesanktioner....................................................................................30

5.14    Icke saldopåverkande awikelser...........................................................31

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

Tabellförteckning

4.1 Skatteawikelser fördelade på skatteområden.........................................................10

4.2 Skatteawikelser fördelade på utgiftsområden........................................................16

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

1 Beskrivning av jämförelsenorm

I denna bilaga redovisar regeringen en sam-
manställning av skatteawikelser för inkomst-
åren 1998-2002. Detta är den sjätte redovis-
ningen. Den första lämnades i 1996 års
ekonomiska vårproposition (prop.
1995/96:150).

För att identifiera en skatteawikelse måste
det existerande skattesystemet sättas i rela-
tion till en jämförelsenorm. Den jämförelse-
norm som har använts vid beräkningen av
skatteawikelserna i denna bilaga utgår i hu-
vudsak från principen om likformig beskatt-
ning, vilket också var en av grundpelarna i
1990 års skattereform. Syftet med redovis-
ningen är primärt att redovisa de skatteför-
måner som är direkt jämförbara med transfe-
reringar på budgetens utgiftssida. Awikelsen
från en enhetlig beskattning kan uppfattas
som en skatteförmån om t.ex. en viss grupp
av skattskyldiga omfattas av en skattelättnad i
förhållande till den enhetliga normen eller
som en skattesanktion om det rör sig om ett
”överuttag” av skatt. Genom en samlad redo-
visning av dessa awikelser underlättas en li-
kabehandling i budgetarbetet av olika former
av stöd.

I princip skulle en förmån av samma stor-
lek som den som erhålls genom awikelsen
från en enhetlig beskattning kunna uppnås
med hjälp av en offentlig transferering. I lik-
het med vad som gäller för statens olika utgif-
ter är dock varje awikelse ett uttryck för en
politisk vilja. Det finns med andra ord olika
typer av motiv bakom de skatteregler som ger
upphov till skatteawikelserna. I vissa delar
kan awikelserna också vara en förutsättning
för den nivå som tas ut generellt. Syftet med
denna rapport är således endast att ge en re-
dovisning av olika awikelser för att därige-
nom ge en fullständig bild av de utgifter och
förmåner som belastar statsbudgeten. För
skattesanktionerna har någon fullständig
genomgång av lagstiftningen ännu inte gjorts.
Enbart enstaka sanktioner finns därför redo-
visade. Redovisningen av skatteawikelser och
dess integrering i budgetprocessen är dock
under utveckling.

I detta sammanhang innebär principen om
likformig beskattning att beskattningen inom
varje skatteslag skall vara enhetlig och utan
undantag. Skatteawikelseredovisningen beak-

tar således inte fördelningen av skatteuttaget
mellan olika typer av skatter såsom inkomst-
skatter, indirekta skatter på förvärvsinkoms-
ter, mervärdesskatt, och punktskatter. Därför
preciseras jämförelsenormen separat inom
vart och ett av de olika skatteslagen inkomst-
skatt, indirekt beskattning av förvärvsin-
komst, mervärdesskatt och punktskatt.

Norm för inkomstbeskattningen

För inkomstbeskattningen finns det en ge-
mensam norm för vad som är en inkomst.
Däremot finns det ingen gemensam norm för
vad skattenivån i de olika inkomstslagen - in-
komst av tjänst, inkomst av kapital och in-
komst av näringsverksamhet - skall uppgå till.
Det förhållandet att skattenivån för de olika
inkomstslagen skiljer sig åt påverkar således
inte skatteawikelseberäkningarna. Vidare
gäller att olika grad av progressivitet i skatte-
skalan är förenlig med jämförelsenormen un-
der förutsättning att individer med lika höga
inkomster betalar lika mycket i skatt.

Jämförelsenormen för inkomstbeskatt-
ningen innebär att den samlade inkomst som
skall beskattas enhetligt motsvaras av sum-
man av konsumtionsutgifterna och nettoför-
mögenhetens förändring under beskattnings-
perioden. Beskattningsperiodens längd skall
vara ett kalenderår eller ett 12 månader långt
räkenskapsår. För inkomstbeskattningen har
bl.a. följande preciseringar gjorts av normen:

- Sparande skall ske med beskattade inkoms-
ter.

- Värdestegring skall beskattas när den upp-
kommer och inte vid realisationstillfället.

- Värdet av hushållsarbete och fritid skall
inte ingå i skattebasen.

- Offentliga transfereringar skall utgöra skat-
tepliktig inkomst.

- Den implicita avkastning i form av boende-
tjänster som egnahemsägaren eller bostads-
rättsinnehavaren erhåller skall utgöra skat-
tepliktig inkomst.

- Avskrivningar i näringsverksamhet skall
hanteras efter ekonomisk livslängd.

PKOP. 2000/01:100 Bilaga 3

Norm för indirekt beskattning av
förvärvsinkomster

Enligt normen för indirekt beskattning av
förvärvsinkomster skall socialavgifter och all-
män löneavgift eller särskild löneskatt utgå på
all ersättning för utfört arbete. Sådana er-
sättningar som är förmånsgrundande för olika
socialförsäkringar skall ingå i underlaget för
socialavgifter och allmän löneavgift. Övriga
ersättningar för utfört arbete skall ingå i un-
derlaget för särskild löneskatt. Nivån på den
särskilda löneskatten avses återspegla vad i
ekonomisk mening kan anses vara skattein-
nehållet i socialavgifterna och den allmänna
löneavgiften. Vidare är normen i detta fall en
enhetlig skattesats för respektive skatt eller
avgift.

Norm för mervärdesskatten

Normen för mervärdesskatten är att all yrkes-
mässig omsättning av varor och tjänster skall
beskattas med normalskattesatsen. Destina-
tionsprincipen skall tillämpas vid internatio-
nella transaktioner. Offentlig myndighetsut-
övning skall inte vara skattepliktig. Varor och
tjänster som subventioneras med offentliga
medel skall inte heller vara skattepliktiga, un-
der förutsättning att en mervärdesskattebe-
läggning av den subventionerade varan eller
tjänsten skulle leda till en försvagning av de
offentliga finanserna.

Norm för punktskatter

På punktskatteområdet redovisas skatteavvi-
kelser inom de tre områdena energiskatt, kol-
dioxid- och svavelskatt. För dessa punktskat-
ter anses förekomsten av miljöstyrande
skatter och olika skatteuttag beroende på än-
damål (t.ex. transport eller uppvärmning) el-
ler utsläppsgrad vara förenlig med normen.
Den lägre koldioxidskattesats som tillämpas
för vissa delar av näringslivet anses utgöra en
del av normen eftersom ett avskaffande av
nedsättningen skulle kunna leda till större ut-
släpp av koldioxid i omvärlden. I den redovis-
ning av skatteawikelser som presenterades i
1997 års ekonomiska vårproposition betrak-
tades emellertid den lägre koldioxidskattesat-
sen för vissa delar av näringslivet som en skat-

teförmån. För punktskatter på energi som
huvudsakligen införts av fiskala skäl (t.ex.
energiskatten) är normen att skatten skall
vara proportionell mot energiinnehållet. Den
nedsättning av energiskatten som tillämpas
för vissa delar av näringslivet betraktas därför
som en skatteförmån.

2 Redovisning och
beräkningsmetoder

Beräkningen av skatteawikelserna baseras på
en periodiserad redovisning. Sådana skatte-
förmåner som i redovisningen klassificeras
som saldopåverkande utgörs av stöd på bud-
getens inkomstsida där ett avskaffande av
förmånen skulle leda till en budgetförstärk-
ning för offentlig sektor. Icke saldopåverkan-
de skatteawikelser utgörs huvudsakligen av
olika offentliga transfereringar som helt eller
delvis är skattebefriade. Om dessa skatteawi-
kelser slopades skulle visserligen skat-
teintäkterna öka men samtidigt skulle de of-
fentliga utgifterna öka vid oförändrade poli-
tiska mål.

De saldopåverkande skatteawikelserna re-
dovisas både netto- och bruttoberäknade. En
nettoberäknad skatteawikelse visar storleken
på den skattefria transferering som fullt ut
kompenserar de skattskyldiga om skatteawi-
kelsen tas bort. En bruttoberäknad skatteav-
vikelse visar storleken på motsvarande skatte-
pliktiga transferering. Vid beräkningen av den
senare awikelsen justeras den nettoberäknade
awikelsen upp med hänsyn till den marginal-
skatt som gäller för det aktuella skattesubjek-
tet. Vid en nettoberäknad awikelse på exem-
pelvis 100 och en marginalskatt på 25 procent
blir således den bruttoberäknade avvikelsen
133 (=100/(1-0,25)).

Den nettoberäknade skatteawikelsen be-
räknas som det potentiella skattebortfall som
- i det fall det rör sig om en skatteförmån -
uppstår på grund av undantaget. Beräknings-
metoden är statisk, dvs. ingen hänsyn tas till
de effekter på de olika skattebasernas storlek
som uppstår genom gällande skattereglers in-
verkan på individernas och företagens bete-
enden. Detta innebär att den beräknade skat-
teawikelsen i de flesta fall överskattar den
potentiella förändring i skatteintäkterna som

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

skulle uppkomma i det fall skatteawikelsen
slopas.

Redovisningen är av olika skäl inte full-
ständig. En anledning är att det i många fall
saknas underlag för att beräkna skatteawikel-
serna. En annan är att någon fullständig
genomgång av skattelagstiftningen avseende
skattesanktioner ännu inte gjorts. Därför bör
man inte fästa någon större vikt vid den sam-
lade omfattningen av de här redovisade avvi-
kelserna.

För icke saldopåverkande skatteawikelser
som i huvudsak utgörs av icke skattepliktiga
transfereringar beräknas endast en bruttoav-
vikelse. Den visar hur mycket utgifterna på
den ifrågavarande transfereringen skulle be-
höva öka för att lämna hushållens disponibla
inkomster opåverkade vid en skattebelägg-
ning av transfereringen.

I betänkandet Förmåner och sanktioner
(SOU 1995:36) och i 1997 års ekonomiska
vårproposition finns en mer uttömmande be-
skrivning av jämförelsenormer och beräk-
ningsmetoder vid skatteawikelseberäkning-
arna.

I tabell 1 och 2 i slutet av denna bilaga re-
dovisas resultatet av beräkningarna. I tabell 1
redovisas skatteawikelserna uppdelade på
skatteområden för inkomståren 1998-2002.
De icke saldopåverkande skatteawikelserna är
samlade i slutet av tabellen. I anslutning till
tabellen ges en kortfattad beskrivning av de
enskilda skatteawikelserna. Awikelsens
nummer i denna beskrivning svarar mot num-
ret i den första kolumnen i tabell 1. Ett ”u” i
tabellen visar att awikelsen har upphört eller
kommer att upphöra ett visst år. Ett blankt
fält i tabellen visar att awikelsen inte existera-
de under ett eller flera år under den period för
vilken awikelserna redovisas. Ett streck i ta-
bellen visar att awikelsen inte har kun-
nat beräknas. En nolla i tabellen (0,00) visar
att awikelsen har beräknats men att den är
mindre än 5 miljoner kronor.

I tabell 2 redovisas de enskilda skatteawi-
kelserna fördelade på utgiftsområden.

3 Nyheter

I redovisningen av skatteawikelser beaktas
endast redan beslutade regelförändringar. Till

följd av regeländringar har endast en
skatteawikelse tillkommit sedan föregående
års redovisning.

Den nya skatteawikelsen utgörs av en
reducerad mervärdesskattesats för tillträde till
och förevisning av djurparker. Skattesatsen
sänks från 25 till 6 procent fr.o.m. den 1
januari 2001.

Vidare har det genomförts regeländringar
som innebär att vissa skatteförmåner utvid-
gats. Till dessa hör sänkt mervärdesskatt på
persontransporter och höjt avdragsgillt be-
lopp för resor till och från arbetet. Även
sänkningen av fastighetsskatten för eget hem
(dvs. småhus som inte upplåts med hyresrätt
eller bostadsrätt) från 1,5 till 1,2 procent av
taxeringsvärdet innebär en utvidgning av skat-
teförmånen i kapitalinkomstbeskattningen av
dessa fastigheter. Det uppvägs dock av att
taxeringsvärdena år 2001 återställs efter att ha
varit frysta sedan 1997. Sammantaget medför
dessa förändringar att skatteförmånen avse-
ende avkastning från eget hem minskar kraf-
tigt år 2001 jämfört med år 2000.

Sänkningen av fastighetsskatten och de
återställda taxeringsvärdena påverkar även
skatteawikelsen avseende avkastningen från
bostadsrättsbostäder, dvs. småhus och hyres-
hus som ägs av privatbostadsföretag (äkta bo-
stadsrättsföreningar). För dessa fastigheter
innebär dock den dubbla beskattningen i
form både fastighetsskatt och en schablonin-
täkt som beskattas som intäkt av näringsverk-
samhet, en skattesanktion. Under åren 1998-
2000 uppvägdes denna skattesanktion av den
skatteförmån som uppstått genom att taxe-
ringsvärdena varit frysta medan marknadsvär-
dena på bostadsrättsbostäder stigit. I och med
att frysningen upphör år 2001 blir skatteawi-
kelsen på detta område en skattesanktion.

För konventionellt beskattade hyreshus
och småhus, dvs. i huvudsak hyres- och små-
hus som upplåts med hyresrätt, utgör hela
fastighetsskatten en skattesanktion. Denna
skattesanktion minskar genom sänkningen av
fastighetsskattesatsema men ökar till följd av
att frysningen av taxeringsvärdena upphör.
Den sammantagna effekten är att skattesank-
tionen minskar något mellan år 2000 och
2001.

Slutligen innebär den förändring i reglerna
för kapitalvinstbeskattningen av egna hem
och bostadsrätter som genomförts fr.o.m.

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

den 1 januari 2001 en begränsning av en skat-
teförmån. Av den kapitalvinst som realiseras
vid försäljning skall nu två tredjedelar tas upp
till beskattning i inkomstslaget kapital, mot
tidigare hälften. Därigenom minskar skatte-
förmånen i denna del.

4 Skatteawikelserna i
sammandrag

I detta avsnitt ges ett sammandrag av skatte-
awikelserna. I kommentarerna används
genomgående uppgifter om de bruttoberäk-
nade avvikelserna.

4.1 Saldopåverkande skatteawikelser

De saldopåverkande skatteawikelser som re-
dovisas här förväntas uppgå till drygt 193 mil-
jarder kronor inkomståret 2002.

Inkomstbeskattning

Den största awikelsen i tjänsteinkomstbe-
skattningen är pensionskostnader för arbets-
tagare som för inkomståret 2002 beräknas
uppgå till knappt 9 miljarder kronor. Awikel-
sen beror på att den marginalskatt som tjäns-
tepensioner träffas av vid utbetalningstillfället
i genomsnitt avviker från den marginalskatt
som den anställdes förvärvsinkomster träffas
av vid den tidpunkt då arbetsgivarens kostna-
der för tryggandet av pensionen uppkommer.

I beskattningen av näringsverksamhet or-
sakas de största skatteförmånerna av reglerna
om avsättning till periodiseringsfond och av
överavskrivningar av inventarier. Dessa awi-
kelser beräknas uppgå till drygt 5,5 respektive
drygt 2 miljarder kronor inkomståret 2002.

Skatteförmånerna i kapitalinkomstbeskatt-
ningen beräknas minska under perioden
1998-2002, framförallt till följd av prisned-
gången på aktiemarknaden och höjda taxe-
ringsvärden för småhus och bostadsrätter.
Dessutom minskar skatteförmånerna till följd
av att den andel av den realiserade kapitalvins-
ten som tas upp till beskattning höjs till två
tredjedelar (före år 2001 togs endast halva

vinsten upp till beskattning). Även efter den-
na regeländring finns dock den största skatte-
awikelsen i kapitalinkomstbeskattningen i
kapitalvinstbeskattningen på egna hem och
bostadsrätter. Denna skatteförmån orsakas
delvis av att endast en del av vinsten tas upp
till beskattning, men huvudsakligen av att
värdeökningen beskattas först då den realise-
ras och inte när den uppstår. Inkomståret
2002 beräknas den uppgå till drygt 34 miljar-
der kronor brutto. Därefter kommer den av-
vikelse som orsakas av att avkastningsskatten
på pensionsmedel uppgår till 15 procent av en
schablonmässigt beräknad avkastning i stället
för till 30 procent av den faktiska avkastning-
en. Denna skatteförmån beräknas för in-
komståret 2002 uppgå till knappt 18 miljarder
kronor. En annan betydande skatteförmån
orsakas av att värdeökning på aktier beskattas
först vid avyttringen och inte när värdeök-
ningen äger rum. Denna awikelse beräknas
uppgå till drygt 13 miljarder kronor för in-
komståret 2002.

Skattesanktionerna inom kapitalinkomst-
beskattningen minskar under perioden 1998—
2002 främst till följd av sänkt fastighetsskatt
på hyreshus och att färre bostadsrättsföre-
ningar omfattas av avdragsrestriktionen för
ränteutgifter p.g.a. att taxeringsvärdena har
ökat.

Indirekt beskattning av förvärvsinkomster

De saldopåverkande skatteförmåner som här-
rör från socialavgifterna beräknas uppgå till
drygt 8 miljarder kronor för inkomståret
2002 vilket är en marginell ökning sedan in-
komståret 1997.

Mervärdesskatt

Den största skatteförmånen inom mervärdes-
skatteområdet är den reducerade beskattning-
en av livsmedel som för inkomståret 2002 be-
räknas uppgå till drygt 22 miljarder kronor
brutto. Den näst största skatteförmånen or-
sakas av den sänkta skattesatsen för person-
transporter. Denna skatteförmån beräknas
uppgå till drygt 4 miljarder kronor brutto in-
komståret 2002.

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

Punktskatter

Inom punktskatteområdet ger skatten på die-
sel och skattebefrielsen för biobränslen upp-
hov till bruttoberäknade förmåner på sam-
manlagt drygt 19 miljarder kronor
inkomståret 2002. Det differentierade skatte-
uttaget på fossila bränslen ger en beräknad
skatteförmån på drygt 6 miljarder kronor. Be-
frielsen från att betala energiskatt på bränsle
och el i industrin och växthus- och jord-
bruksnäringen ger upphov till en förväntad
bruttoberäknad skatteförmån på knappt 17
miljarder kronor inkomståret 2002.

Totalt beräknas skatteförmånerna inom
punktskatteområdet öka under perioden
1998-2002. Ökningen beror till stor del på att
normalskattesatsen för el, som utgör normen
för skattesatserna på olika fossila uppvärm-
ningsbränslen och på elektrisk kraft, har höjts
stegvis under hela perioden. Ökningen beror
även på att användningen av biobränslen har
ökat.

4.2 Icke saldopåverkande
skatteawikelser

De icke saldopåverkande avvikelserna som
redovisas här beräknas för inkomståret 2002
uppgå till drygt 61 miljarder kronor brutto.
Trots att avvikelserna vad avser tilläggspen-
sionsavgift upphörde i och med att reglerna
om statlig pensionsavgift infördes har de icke
saldopåverkande avvikelserna ökat under pe-
rioden 1998-2002. Nettoökningen beror till
stor del på att barnbidragen och bostadstillägg
till pensionärer har ökat.

4.3 Skatteawikelserna fördelade på
utgiftsområden

I tabell 2 redovisas skatteawikelserna fördela-
de på utgiftsområden. Awikelser som inte
kunnat hänföras till något enskilt utgiftsom-
råde redovisas som generella awikelser. De
största saldopåverkande awikelserna återfinns
inom utgiftsområdena näringsliv, ekonomisk
trygghet vid ålderdom, kommunikationer och
kultur m.m. Andra utgiftsområden som har
stora saldopåverkande awikelser är allmän
miljö- och naturvård, samhällsplanering, bo-
stadsförsörjning och byggande samt energi.

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

Tabell 4.1 Skatteawikelser fördelade pa skatteområden

Namn på avvikelsen

Skatteavvikelse brutto
MDKR

2000

Skatteavvikelse netto
MDKR

2002

1998

1999

2001

2002

1998

1999

2000

2001

Inkomst i tjänst

1 Stipendier        ..........

2

Hittelön

-

-

-

3

Ersättning för blod m.m.

0,06

0,06

0,06

0,06

0.06

0,04

0,04

0,03

0,03

0,04

4

Intäkter vid försäljning av vilt växande
bär

5

Utlandstillägg

-

-

-

6

Kostnadsersättning personal SIPRI

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00

7

Sänkt skatt för nyckelpersoner

-

-

8

Tjänsteinkomster vistelse utomlands

-

-

9

Tjänsteinkomster utländska fartyg

-

-

-

10

Pensionskostnader för arbetstagare

7,00

7,65

8,06

8.11

8,76

3,06

3,31

3,38

3,29

3,54

11

Ersättning till offer för nationalsocialis-
tisk förföljelse

-

-

-

-

12

Ersättning till neurosedynskadade

-

13

Sjömansavdrag

-

-

14

Personalrabatter m.m.

-

-

-

-

15

Förmån av fri resa anställningsintervju

16

EU-parlamentarikers rese- och kostnads-
ersättning

17

Förmån av fri utbildning vid personalav-
veckling m.m.

18

Löneunderlaget i fåmansaktiebolag

0.71

0,68

0,77

0,63

0,63

0,40

0,39

0.45

0,37

0,38

19

Förmån av personaldatorer

2,70

2,65

2,55

2,43

2.42

1.52

1,50

1.48

1,44

1,44

Kostnader i tjänst och allmänna avdrag

20

Underskott i litterär m.m. verksamhet

21

Avdrag för dubbel bosättning

0,93

1,09

1,06

1.03

1,04

0,53

0,62

0,61

0,61

0,62

22

Avdrag för resor till och från arbetet

7,52

7,73

7.43

7,63

7,68

4,23

4,38

4,32

4,53

4,58

23

Avdrag för hemresor

-

-

-

24

Avdrag för pensionspremier

-

-

-

25

Kvittning av underskott i aktiv näring

0,05

0,05

0,04

0,03

0,03

0,03

0,03

0,02

0.02

0,02

Intäkter i näringsverksamhet

26

Uttag av bränsle m.m.                        0,25     0,16     0,15     0,14     0,14

0,14     0,09     0,08     0,08     0,08

27

Avverkningsrätt till skog

28

Näringsbidrag och EU-bidrag                     -

-

29

Avgångsvederlag till jordbrukare

30

Avyttring av näringsfastighet och liknande

10

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

Namn på avvikelsen

2000

2002

1999

2001

2001

1999

2000

Skatteavvikelse brutto
MDKR

1998

Skatteavvikelse netto
MDKR

2002     1998

Kostnader i näringsverksamhet

31

Anläggning av skog m.m.

0,33

0,35

0,35

0,32

0,34

0,24

0,25

0,26

0,23

0,25

32

Skogsavdrag

-

-

-

-

-

-

-

-

-

33

Substansminskning

-

-

-

-

-

-

-

-

-

34

Avdrag för arbetsresor, näringsidkare

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

35

Yrkesfiskaravdrag

0,04

0,04

0,04

0,04

0,04

0,02

0,02

0,02

0,02

0,02

36

Bidrag till regionalt utvecklingsbolag

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

37

Nedskrivning av lager och pågående arbe-
te

1,33

1,54

1,56

1,41

1,46

0,91

1,06

1,10

0,99

1,02

38

Dubbelbeskattningsavtal, matching credit

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

39

Koncernbidragsdispens

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

40

Skadeförsäkringsföretag

1,00

1.01

0,92

0,60

0,64

0,73

0,74

0,68

0,44

0,47

41

Rabatt från ekonomiska föreningar m.m.

-

-

-

-

-

-

-

-

42

Skogs- och skogsskadekonto

0,10

0,09

0,09

0,06

0,06

0,05

0,05

0,05

0,03

0,04

43

Avsättning till personalstiftelse (pension)

-

-

-

-

-

-

-

-

-

44

Återföring skatteutjämningsreserv

0,36

0,16

u

0,26

0,12

u

45

Överavskrivningar avseende inventarier

2,18

2,17

2,21

2,07

2,12

1,58

1,58

1,62

1,51

1,55

46

Periodiseringsfonder

4,06

4,71

6,08

5,16

5,50

2,81

3,28

4,30

3,62

3,87

47

Generationsskifte vid räntefördelning

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

Intäkter i kapital

48

Avkastning eget hem

9,21

8,56

7,55

2,36

2,99

6,45

5,99

5,29

1,66

2,09

49

Avkastning bostadsrätter

0,42

0,69

0,45

-0,25

-0,24

0,30

0,50

0,33

-0,18

-0,17

50

Kapitalvinst på aktier

35,08

10,03

-5,06

10,84

13,35

24,56

7,02

-3,54

7,58

9,35

51

Utdelning aktier m.m.

4,26

3,32

3,89

3,96

3,99

2,99

2,33

2,72

2,77

2,79

52

Kapitalvinstbeskattning på eget hem och
bostadsrätt

28,60

33,61

42,05

42,27

34,24

20,02

23,52

29,43

29,59

23,97

53

Utdelning av aktier

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

54

Avkastningsskatt

15,12

13,73

16,80

18,98

17,67

10,58

9,61

11,76

13,29

12,37

55

Avkastningsskatt K-försäkringar

0,24

0,15

0,18

0,19

0,19

0,17

0,10

0,12

0,13

0,13

Kostnader i kapital

56

Konsumtionskrediter

-

-

.

57

Kapitalförluster på marknadsnoterade
aktier m.m.

58

Marknadsnoterade fordringar

-

Skattereduktioner

59

ROT-reduktioner

3,84

1,67

u

2,48

1,08

u

60

Anställningsstöd

0,02

1,77     2,42

2,44

0,01

1,30      1,79

1,79

61

Skattereduktion för anslutning till bred-
band

1,35

1,34

0,80

0,80

11

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

Namn på avvikelsen

Skatteavvikelse brutto                                  Skatteavvikelse netto

MDKR                                   MOKR

1998      1999     2000     2001      2002      1998      1999     2000     2001      2002

Skattskyldighet

62

Akademier m.m.

63

Företagarförening m.m.

64

Erkända arbetslöshetskassor m.m.

65

Ideella föreningar

-

66

Kyrkor

67

Ägare av vissa fastigheter

-

Socialavgifter

68     Lag om nedsättning av socialavgifter

0,57

0,51

u                        0,42

0,37         u

69     Nedsättning inriktning mindre företag

7,29

7.52

7,83     8,05     8,38     5,32

5,48     5,74     5,94     6,15

Särskild löneskatt

70

Utländska artister

0,07

0.07

0,07

0,07

0,07

0,05

0,05

0,05

0,05

0,05

71

Ersättning skiljemannauppdrag

-

-

72

Ersättning till idrottsutövare

-

73

Bidrag frän Sveriges författarfond

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00

Mervärdesskatt, undantag från skatteplikt

74

Försäljning av tomtmark och byggnader

0,07

0,07

0,07

0,08

0,08

0,05

0,05

0.05

0,06

0,06

75

Periodiskt medl.blad m.m.

-

-

-

76

Annan periodisk publikation

-

77

Internationell personbefordran

0,08

0,09

0,09

0,09

0,10

0,06

0,06

0,07

0.07

0,07

78

Försäljning av bildkonst (< 300 000 kr/är)

-

-

79

Läkemedel

1,13

1.18

1,33

1,39

1.43

0,82

0,86

0,97

1,02

1,05

80

Lotterier

4,58

4,76

4,72

4,96

5,14

3,34

3.47

3,46

3,64

3,77

81

Investeringsguld

-

Mervärdesskatt, skattesats

82

Livsmedel

19,61

20,00

20,64

21,48

22,10

14,30

14,59

15,14

15,74

16,21

83

Rumsuthyrning

0,90

0,99

1,04

1,09

1,13

0,66

0,72

0,76

0,80

0,83

84

Persontransporter

2,74

2,94

3,08

4,18

4,32

1,99

2.14

2,26

3,06

3.17

85

Skidliftar

0,10

0,10

0,11

0.11

0,12

0,07

0.07

0,08

0,08

0,08

86

Allmänna nyhetstidningar

1,49

1,48

1.37

1.47

1,54

1,09

1,08

1,00

1,08

1,13

87

Biografföreställningar

0,26

0,26

0.30

0,31

0,32

0,19

0,19

0,22

0,23

0,24

88

Konserter, teatrar m.m.

0,79

0,85

0,99

1,04

1,08

0,58

0,62

0,73

0,76

0,79

12

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

Namn på avvikelsen

Skatteavvikelse brutto
MDKR

2002

Skatteavvikelse netto

2000

2001

2002

MDKR

1998

1999

1998

1999

2000

2001

Mervärdesskatt, skattesats

89

Kommersiell idrott

1,20

1,16

1,21

1,91

1,97

0,87

0,84

0,89

1,40

1,45

90

Upphovsrätter

0,09

0,10

0,10

0,11

0,11

0,07

0,07

0,08

0,08

0,08

91

Försäljning av bildkonst (>300 000 kr/år)

-

-

-

-

-

-

-

-

-

92

Entré djurparker

0,02

0,02

0,02

0,02

Mervärdesskatt, undantag trän skattskyldighet

93

Försäljning av skänkta varor

0,06

0,07

0,07

0,07

0,08

0,05

0,05

0,05

0,05

0,06

Mervärdesskatt, redovisningsperiod

94 Tidpunkt för inbetalning i byggnadsrörelse 0,20     0,25     0,30     0,30     0,34     0,15     0,18     0,22     0,22     0,25

Mervärdesskatt, avdrag för ingående skatt

95

Ingående skatt på jordbruksarrende

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

Punktskatter

Energiskatt

96

Skatt på diesel

9,15

9,55

8,77

8,68

8,88

6,67

6,96

6,43

6,36

6,51

97

Skattebefrielse för elförbrukning vid ban-
drift

1,43

1,40

1,47

1,33

1,35

1,04

1,02

1,08

0,97

0,99

98

Skattebefrielse för bränsleförbrukning vid
bandrift

0,11

0,12

0,12

0,11

0,12

0,08

0,08

0,09

0,08

0,09

99

Skattebefrielse inrikes sjöfart

0,81

0,97

0,97

0,88

0,87

0,59

0,71

0.71

0,65

0,64

100

Skattebefrielse för bränsle för inrikes luft-
fart

-

-

-

-

-

-

-

101

Elförbrukning i vissa Norrlandskommuner

0,73

0,77

0,77

0,77

0,78

0,53

0,56

0,57

0,57

0,58

102

Skatt på el för gas- värme- vatten och
elförsörjning

0,26

0,24

0,24

0,24

0,24

0,19

0,18

0,17

0,17

0,18

103

Differentierat skatteuttag på fossila
bränslen

4,90

4,57

4,39

6,07

6,08

3,57

3,33

3,22

4,45

4,46

104

Skattebefrielse biobränslen

7,57

7,74

7,77

10,34

10,59

5,52

5,65

5,70

7,58

7,77

105

Halvt avdrag för energiskatt på bränsle

0,23

0,22

0,21

0,19

0,20

0,17

0,16

0,15

0,14

0,14

106

Bränsle som åtgår vid produktion av el-
kraft

0,74

0,71

0,58

0,65

0,67

0,54

0,52

0,43

0,48

0,49

107

Bränsleförbrukning inom industrin, ener-
giskatt

2,45

2,40

2,48

2,35

2,43

1,79

1,75

1,82

1,72

1,79

108

Bränsleförbrukning i växthus- och jord-
bruksnäringen

0,10

0,10

0,12

0,14

0,14

0,07

0,07

0,09

0,10

0,10

109

Elförbrukning inom industrin

11,19

11,07

12,23

13,67

13,87

8,16

8,07

8,97

10,02

10,17

110

Elförbrukning i växthus- och jordbruksnär-
ingen

0,03

0,03

0,21

0,43

0,44

0,02

0,02

0,16

0,32

0,32

111

Miljöbonus för el producerad i vindkraft-
verk

0.07

0,08

0,10

0,13

0,17

0,05

0,06

0,07

0,09

0,12

13

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

Namn på avvikelsen

Skatteavvikelse brutto
MDKR

2002

Skatteavvikelse netto
MDKR

1998

1999

2000

2001

1998

1999

2000

2001

2002

Koldioxidskatt

112

Metallurgiavdrag

0,34

0,34

0,34

0,34

0,35

0,25

0,25

0,25

0,25

0,25

113

Nedsättning av C02-skatt för industrin

0,27

0,26

0,27

0,27

0,27

0,20

0,19

0,20

0,20

0,20

114

Skattebefrielse för inrikes luftfart

-

-

-

-

-

-

115

Skattebefrielse för bandrift

0,03

0,03

0,03

0,04

0,05

0,02

0,02

0,02

0,03

0,04

116

Skattebefrielse för inrikes sjöfart

0,20

0.25

0,25

0,36

0,35

0,15

0,18

0,18

0,26

0,26

117

Bränsle som åtgår vid produktion av el-
kraft

0,71

0,70

0,58

0,69

0,71

0,52

0,51

0,42

0,50

0,52

Övrigt

118 Undantag från svavelskatt

1,82

1,82

1,83

1,83

1,83

1,33

1,33

1.34

1,34

1,34

119 Undantag från svavelskatt för vissa
transportslag

Skattesanktioner

Kapital

120

Ränteutgifter - 21 % reduktion

-0,17

-0,17

-0,17

-0,19

-0,23

-0,12

-0,12

•0,12

-0,14

-0,16

121

Begränsning skattereduktion

-0,39

-0,36

-0,37

-0,41

-0,42

-0,27

-0,25

-0,26

-0,28

-0,29

122

Ränteutgifter bostadsrättsföreningar

-2,32

-2,06

-2,33

-1,21

-1,17

-1,62

-1,44

-1,63

-0,85

-0,82

123

Fastighetsskatt på konventionellt beskat-
tade hyreshus och småhus

-3,90

-3,53

-3,34

-2,75

-2,96

-2,85

-2,58

-2,45

-2,02

-2,17

124

Fastighetsskatt på lokaler

-3,06

-3,22

-3,40

-3.62

-3,75

-2,23

-2,35

-2,49

-2,65

-2,75

125

Fastighetsskatt på industrienhet

-1,75

-1,77

-1,78

-1,79

-1,80

-1,28

-1,29

-1,31

-1,31

-1,32

126

Extra fastighetsskatt på elproduktionsen-
heters markvärde

-1,20

u

-0,88

u

Punktskatter

127 Skatt på termisk effekt i kärnkraftsreakto-

rer

-2,13

-2,12

-2,01

-2,22

-2,29

-1,55

-1.54

-1,48

-1,63

-1,68

Ej saldopåverkade avvikelser

Skattefria transfereringar

128

Flyttningsbidrag

-

-

-

129

Värnpliktigas förmåner

-

130

Socialbidrag

4,81

6,48

6,01

5,70

5,40

131

Barnbidrag m.m.

13,06

13,78

14,48

15,37

15,37

132

Underhållsbidrag

4,46

5,90

5,49

5,19

5,08

133

Handikappersättning m.m.

-

-

-

134

Bidrag till adoption

-

-

-

-

135

Engångsbidrag vid arbetsplacering av
flyktingar

-

-

-

-

-

136

Bostadstillägg pensionärer BTP

3,70

5,75

5,32

5,62

5,48

137

Bostadsbidrag

2,65

4,11

3,66

3,32

3,09

138

Utbildningsbidrag

8,35

9,85

9,48

9,58

9,55

139

Skattefria pensioner

0,38

2,13

1,93

1,78

1,68

140

Övriga skattefria transfereringar

0,22

2,00

1,81

1,65

1,55

14

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

Namn på avvikelsen                                     Skatteavvikelse brutto                               Skatteavvikelse netto

MDKR                                   MDKR

1998     1999     2000     2001     2002     1998     1999     2000     2001     2002

Kostnader i tjänst, allmänna avdrag

141

Särskilt grundavdrag pensionärer

13,82

15,44    14,52    14,39    14,16

Tilläggspensionsa vgift

142

Sjukpenning och rehabilitering

1,33

u

143

Föräldraförsäkring

0,90

u

144

Vårdbidrag

0,11

u

145

Dagpenning

2,19

u

146

Utbildningsbidrag

0,56

u

147

Vuxenstudiebidrag

0,24

u

148

Delpension

0,04

u

149

Dagpenning reputbildning

-

u

150

Utbildningsbidrag för doktorander

0,01

u

151

Timersättning komvux, särvux och sfi

0,01

u

152

Arbetsskada, livränta

0,37

u

153

Startbidrag egen rörelse

-

u

154

Närståendepenning

0,00

u

15

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

|Tabell 4.2 Skatteawikelser fördelade på

utgiftsområden                                                                   1

Namn på avvikelsen

Skatteavvikelse brutto
MDKR

1998     1999     2000

2001

Skatteavvikelse netto
MDKR

2002     1998     1999     2000

2001

2002

6. Totalförsvaret

129 Värnpliktigas förmåner

149 Dagpenning reputbildning                        - u

8. Invandrare och flyktingar

11       Ersättning till offer för nationalsociaIis-

__________fisk förföljelse______________________________

135    Engångsbidrag vid arbetsplacering av

flyktingar

9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg

79

Läkemedel

1.13

1,18

1,33

1,39

1,43

0,82

0,86

0,97

1,02

1,05

130

Socialbidrag

4,81

6,48

6,01

5,70

5,40

154

Närståendepenning

0.00

u

10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handi-
kapp

12

Ersättning till neurosedynskadade

-

-

-

-

-

-

-

133

Handikappersättning m.m.

-

-

142

Sjukpenning och rehabilitering

1,33

u

144

Vårdbidrag

0.11

u

152

Arbetsskada, livränta

0,37

u

11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom

10

Pensionskostnader för arbetstagare

7,00

7.65

8,06

8.11

8,76

3,06

3,31

3,38

3,29

3,54

24

Avdrag för pensionspremier

-

-

-

-

43

Avsättning till personalstiftelse (pension)

-

-

-

-

-

-

-

54

Avkastningsskatt

15,12

13,73

16,80

18,98

17,67

10,58

9,61

11,76

13,29

12,37

136

Bostadstillägg pensionärer BTP

3,70

5,75

5,32

5,62

5,48

141

Särskilt grundavdrag pensionärer

13,82

15,44

14.52

14.39

14,16

148

Delpension

0,04

u

12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn

131

Barnbidrag m.m.

13,06

13,78

14,48

15,37

15,37

132

Underhållsbidrag

4,46

5,90

5,49

5,19

5,08

134

Bidrag till adoption

-

-

-

143

Föräldraförsäkring

0,90

u

13. Arbetsmarknad

60

Anställningsstöd

0,02

1.77

2,42

2,44

0,01

1,30

1,79

1,79

64

Erkända arbetslöshetskassor m.m.

-

-

-

-

-

145

Dagpenning

2,19

u

16

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

Namn på avvikelsen

Skatteavvikelse brutto                                 Skatteavvikelse netto

MDKR                                   MDKR

1998     1999     2000     2001     2002     1998     1999     2000     2001     2002

14. Arbetsliv

15

Förmån av fri resa anställningsintervju

-

17

Förmån av fri utbildning vid personalav-

veckling m.m.

-

-

128

Flyttningsbidrag

-

146

Utbildningsbidrag

0,56

u

153

Startbidrag egen rörelse

-

u

16. Utbildning och universitetsforskning

6

Kostnadsersättning personal SIPRI

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

7

Sänkt skatt för nyckelpersoner

-

-

-

-

138

Utbildningsbidrag

8,35

9,85

9,48

9,58

9,55

147

Vuxenstudiebidrag

0,24

u

150

Utbildningsbidrag för doktorander

0,01

u

151

Timersättning komvux, särvux och sfi

0,01

u

17. Kultur, medier, trossamfund och fritid

20

Underskott i litterär m.m. verksamhet    ----------

62

Akademier m.m.

-

-

-

64

Erkända arbetslöshetskassor m.m.

-

-

-

65

Ideella föreningar

-

-

-

66

Kyrkor

-

-

-

70

Utländska artister

0,07

0,07

0,07

0,07

0,07

0,05

0,05

0,05

0,05

0,05

72

Ersättning till idrottsutövare

-

-

-

-

-

-

-

-

73

Bidrag frän Sveriges författarfond

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00

0,00

75

Periodiskt medl.blad m.m.

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

76

Annan periodisk publikation

-

-

-

-

-

-

-

-

-

78

Försäljning av bildkonst (< 300 000 kr/är)

-

-

-

-

-

-

-

-

-

80

Lotterier

4,58

4,76

4,72

4,96

5,14

3,34

3,47

3,46

3,64

3,77

85

Skidliftar

0,10

0,10

0,11

0,11

0,12

0,07

0,07

0,08

0,08

0,08

86

Allmänna nyhetstidningar

1,49

1,48

1,37

1,47

1,54

1,09

1,08

1,00

1,08

1,13

87

Biografföreställningar

0,26

0,26

0,30

0,31

0,32

0,19

0,19

0,22

0,23

0,24

88

Konserter, teatrar m.m.

0,79

0,85

0,99

1,04

1,08

0,58

0,62

0,73

0,76

0,79

89

Kommersiell idrott

1,20

1,16

1,21

1,91

1,97

0,87

0,84

0,89

1,40

1,45

90

Upphovsrätter

0,09

0,10

0,10

0.11

0.11

0,07

0,07

0,08

0,08

0,08

91

Försäljning av bildkonst (>300 000 kr/år)

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

92

Entré djurparker

0,02

0,02

0,02

0,02

93

Försäljning av skänkta varor

0,06

0,07

0,07

0,07

0,08

0,05

0,05

0,05

0,05

0,06

18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande

48

Avkastning eget hem

9,21

8,56

7,55

2,36

2,99

6,45

5,99

5,29

1,66

2,09

49

Avkastning bostadsrätter

1,26

1,56

1,25

0,45

0,52

0,91

1,12

0,90

0,33

0,38

52

Kapitalvinstbeskattning pä eget hem och
bostadsrätt

28,60

33,61

42,05

42,27

34,24

20,02

23,52

29,43

29,59

23,97

17

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

Namn på avvikelsen

Skatteavvikelse netto
MDKR

Skatteavvikelse brutto

MDKR

1998

1999

2000

2001

2002

1998

1999

2000

2001

2002

59

ROT-reduktioner

3,84

1,67

u

2,48

1,08

u

74

Försäljning av tomtmark och byggnader

0,07

0,07

0,07

0,08

0,08

0,05

0.05

0.05

0,06

0,06

94

Tidpunkt för inbetalning i byggnadsrörelse

0,20

0,25

0,30

0,30

0,34

0,15

0,18

0,22

0,22

0,25

122

Ränteutgifter bostadsrättsföreningar

-2,32

-2,06

-2,33

-1,21

-1.17

-1,62

-1,44

-1.63

-0,85

-0,82

123

Fastighetsskatt pä konventionellt beskat-
tade hyreshus och småhus

-3,90

-3,53

-3,34

■2,75

-2,96

-2,85

-2,58

-2,45

-2,02

-2,17

124

Fastighetsskatt på lokaler

-3,06

■3,22

-3,40

-3,62

-3,75

-2,23

-2,35

-2,49

-2,65

■2,75

125

Fastighetsskatt på industrienhet

-1.75

-1.77

-1,78

-1,79

-1,80

-1,28

-1,29

-1,31

-1,31

-1,32

137

Bostadsbidrag

2,65

4.11

3,66

3,32

3,09

19. Regional utjämning och utveckling

36

Bidrag till regionalt utvecklingsbolag

61

Skattereduktion för anslutning till bred-
band

1,35

1.34

0,80

0,80

68

Lag om nedsättning av socialavgifter

0,57

0,51

u

0,42

0,37

u

101

Elförbrukning i vissa Norrlandskommuner

0,73

0.77

0,77     0,77

0,78

0,53

0,56

0,57     0,57

0,58

20. Allmän miljö- och naturvård

104

Skattebefrielse biobränslen

7,57

7,74

7,77

10,34

10,59

5,52

5,65

5,70

7,58

7,77

111

Miljöbonus för el producerad i vindkraft-
verk

0.07

0,08

0,10

0,13

0.17

0,05

0,06

0,07

0,09

0,12

21. Energi

102

Skatt på el för gas- värme- vatten och
elförsörjning

0,26

0,24

0,24

0,24

0,24

0,19

0,18

0.17

0.17

0,18

103

Differentierat skatteuttag på fossila
bränslen

4,90

4,57

4,39

6,07

6.08

3,57

3,33

3,22

4.45

4,46

105

Halvt avdrag för energiskatt på bränsle

0,23

0,22

0,21

0,19

0,20

0,17

0,16

0,15

0,14

0,14

106

Bränsle som åtgår vid produktion av el-
kraft

0,74

0,71

0,58

0,65

0,67

0,54

0,52

0,43

0,48

0,49

117

Bränsle som åtgår vid produktion av el-
kraft

0.71

0,70

0,58

0,69

0.71

0,52

0,51

0.42

0,50

0,52

126

Extra fastighetsskatt på el produktionsen-
heters markvärde

-1,20

u

-0,88

u

0,00

127

Skatt på termisk effekt i kärnkraftsreakto-
rer

-2,13

-2,12

-2,01

-2,22

-2,29

-1,55

-1,54

-1,48

-1,63

-1,68

22. Kommunikationer

77

Internationell personbefordran

0,08

0,09

0,09

0,09

0,10

0,06

0,06

0,07

0,07

0,07

84

Persontransporter

2,74

2,94

3,08

4,18

4,32

1,99

2,14

2,26

3,06

3,17

96

Skatt på diesel

9,15

9,55

8.77

8,68

8.88

6,67

6,96

6,43

6,36

6,51

97

Skattebefrielse för elförbrukning vid ban-
drift

1,43

1,40

1,47

1,33

1,35

1,04

1,02

1,08

0,97

0,99

98

Skattebefrielse för bränsleförbrukning vid
bandrift

0.11

0,12

0,12

0,11

0,12

0,08

0,08

0,09

0,08

0,09

99

Skattebefrielse inrikes sjöfart

0.81

0,97

0,97

0,88

0,87

0,59

0.71

0.71

0,65

0,64

100

Skattebefrielse för bränsle för inrikes luft-
fart

114

Skattebefrielse för inrikes luftfart

-

-

-

-

18

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

Namn på avvikelsen

Skatteavvikelse brutto
MDKR

2002

Skatteavvikelse netto
MDKR

1998

1999

2000

2001

1998

1999

2000

2001

2002

22. Kommunikationer

115

Skattebefrielse för bandrift

0,03

0,03

0,03

0,04

0,05

0,02

0,02

0,02

0,03

0,04

116

Skattebefrielse för inrikes sjöfart

0,20

0,25

0,25

0,36

0,35

0,15

0,18

0,18

0,26

0,26

119

Undantag från svavelskatt för vissa
transportslag

23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar

26

Uttag av bränsle m.m.

0,25

0,16

0,15

0,14

0,14

0,14

0,09

0,08

0,08

0,08

27

Avverkningsrätt till skog

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

29

Avgångsvederlag till jordbrukare

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

31

Anläggning av skog m.m.

0,33

0,35

0,35

0,32

0,34

0,24

0,25

0,26

0,23

0,25

32

Skogsavdrag

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

42

Skogs- och skogsskadekonto

0,10

0,09

0,09

0,06

0,06

0,05

0,05

0,05

0,03

0,04

95

Ingående skatt på jordbruksarrende

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

108

Bränsleförbrukning i växthus- och jord-
bruksnäringen

0,10

0,10

0,12

0,14

0,14

0,07

0,07

0,09

0,10

0,10

110

Elförbrukning i växthus- och jordbruks-
näringen

0,03

0,03

0,21

0,43

0,44

0,02

0,02

0,16

0,32

0,32

24. Näringsliv

9

Tjänsteinkomster utländska fartyg

18

Löneunderlaget i fåmansaktiebolag

0,71

0,68

0,77

0,63

0,63

0,40

0,39

0,45

0,37

0,38

25

Kvittning av underskott i aktiv näring

0,05

0,05

0,04

0,03

0,03

0,03

0,03

0,02

0,02

0,02

28

Näringsbidrag och EU-bidrag

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

30

Avyttring av näringsfastighet och liknande

-

-

-

-

-

-

-

-

-

33

Substansminskning

-

-

-

-

-

-

-

-

-

37

Nedskrivning av lager och pågående arbe-
te

1,33

1,54

1,56

1,41

1,46

0,91

1,06

1,10

0,99

1,02

39

Koncernbidragsdispens

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

40

Skadeförsäkringsföretag

1,00

1,01

0,92

0,60

0,64

0,73

0,74

0,68

0,44

0,47

44

Äterföring skatteutjämningsreserv

0,36

0,16

u

0,26

0,12

u

45

Överavskrivningar avseende inventarier

2,18

2,17

2,21

2,07

2,12

1,58

1,58

1,62

1,51

1,55

46

Periodiseringsfonder

4,06

4,71

6,08

5,16

5,50

2,81

3,28

4,30

3,62

3,87

47

Generationsskifte vid räntefördelning

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

63

Företagarförening m.m.

-

-

-

-

-

-

-

-

-

69

Nedsättning inriktning mindre företag

7,29

7,52

7,83

8,05

8,38

5,32

5,48

5,74

5,94

6,15

71

Ersättning skiljemannauppdrag

-

-

-

-

-

-

-

-

-

83

Rumsuthyrning

0,90

0,99

1,04

1,09

1,13

0,66

0,72

0,76

0,80

0,83

107

Bränsleförbrukning inom industrin, ener-
giskatt

2.45

2,40

2,48

2,35

2,43

1,79

1,75

1,82

1,72

1,79

109

Elförbrukning inom industrin

11,19

11,07

12,23

13,67

13,87

8,16

8,07

8,97

10,02

10,17

112

Metallurgiavdrag

0,34

0,34

0,34

0,34

0,35

0,25

0,25

0,25

0,25

0,25

113

Nedsättning av CO2-skatt för industrin

0,27

0,26

0,27

0,27

0,27

0,20

0,19

0,20

0,20

0,20

118

Undantag från svavelskatt

1,82

1,82

1,83

1,83

1,83

1,33

1,33

1,34

1,34

1,34

19

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

Namn på avvikelsen

Skatteavvikelse netto
MDKR

Skatteavvikelse brutto
MDKR

1998

1999

2000

2001

2002

1998

1999

2000

2001

2002

30. Generell skatteförmån

8

Tjänsteinkomster vistelse utomlands

-

-

-

-

38

Dubbelbeskattningsavtal, matching credit

-

-

-

-

-

41

Rabatt från ekonomiska föreningar m.m.

-

-

-

-

-

-

-

-

50

Kapitalvinst på aktier

35,08

10,03

-5,06

10,84

13,35

24,56

7,02

-3,54

7,58

9,35

51

Utdelning aktier m.m.

4,26

3,32

3,89

3,96

3,99

2,99

2,33

2,72

2,77

2,79

53

Utdelning av aktier

-

-

-

-

-

-

-

55

Avkastningsskatt K-försäkringar

0,24

0,15

0,18

0,19

0,19

0,17

0,10

0.12

0,13

0,13

57

Kapitalförluster på marknadsnoterade
aktier m.m.

58

Marknadsnoterade fordringar

-

-

-

-

-

-

-

67

Ägare av vissa fastigheter

-

-

-

-

-

81

Investeringsguld

-

-

82

Livsmedel

19,61

20,00

20,64

21,48

22,10

14,30

14,59

15,14

15,74

16,21

301. Generell skatteförmån till hushåll

1       Stipendier

2

Hittelön

-

-

-

-

-

3

Ersättning för blod m.m.

0,06

0,06

0,06

0,06

0,06

0,04

0,04

0.03

0,03

0,04

4

Intäkter vid försäljning av vilt växande
bär

5

Utlandstillägg

-

-

-

13

Sjömansavdrag

-

-

-

-

-

14

Personalrabatter m.m.

-

-

-

16

EU-parlamentarikers rese- och kostnads-
ersättning

19

Förmån av personaldatorer

2,70

2,65

2,55

2,43

2,42

1.52

1,50

1.48

1,44

1,44

21

Avdrag för dubbel bosättning

0,93

1,09

1,06

1,03

1,04

0,53

0,62

0,61

0,61

0,62

22

Avdrag för resor till och från arbetet

7,52

7,73

7,43

7,63

7,68

4,23

4,38

4,32

4,53

4,58

23

Avdrag för hemresor

-

-

-

34

Avdrag för arbetsresor, näringsidkare

-

-

-

-

-

35

Yrkesfiskaravdrag

0,04

0,04

0,04

0,04

0,04

0,02

0,02

0,02

0,02

0,02

56

Konsumtionskrediter

-

-

-

-

-

120

Ränteutgifter - 21 % reduktion

-0,17

-0,17

-0,17

•0,19

-0,23

-0,12

-0.12

-0,12

-0,14

-0,16

121

Begränsning skattereduktion

-0,39

-0,36

-0.37

-0,41

-0,42

-0,27

-0,25

-0,26

-0,28

-0,29

301. Generell skatteförmån till hushåll

139 Skattefria pensioner

0,38

2,13

1,93

1.78

1,68

140 Övriga skattefria transfereringar

0,22

2,00

1.81

1,65

1,55

20

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

5 Beskrivning av enskilda
skatteawikelser

5.1 Intäkt i tjänst

1.    Stipendier som är avsedda för mottaga-
rens utbildning m.m. och inte utgör ersätt-
ning för arbete är skattefria. Skatteawikel-
sen avser inkomstskatt och särskild löne-
skatt.

2.    Hittelön samt ersättning till den som i sär-
skilt fall räddat person eller egendom i fara
eller bidragit till avslöjande eller gripande
av person som begått brott är skattefria
men är i princip ersättning för prestation.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt och
särskild löneskatt.

3.    Ersättningar för blod. Ersättning till den
som lämnat organ, blod eller modersmjölk
är skattefri, men är liksom hittelön i prin-
cip ersättning för prestation. Skatteawi-
kelsen avser inkomstskatt och särskild
löneskatt.

4.    Intäkter av försäljning av vilt växande bär.
Försäljning av vilt växande bär och svamp
samt kottar är skattefri upp till en ersätt-
ning på 5 000 kr. Eftersom inkomsten ut-
gör ersättning för arbete avser skatteawi-
kelsen inkomstskatt och särskild
löneskatt.

5.    Kostnadsersättning i form av utlandstillägg
och därmed likställda förmåner såsom fri
bostad och bostadskostnadsersättning är
ej skattepliktiga för utanför Sverige statio-
nerad personal vid utrikesförvaltningen el-
ler i svensk biståndsverksamhet. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt och särskild
löneskatt för den del av ersättningen som
överstiger merkostnaden.

6.   Kostnadsersättning till viss personal pä

SIPRI. Ersättning avseende ökade lev-
nadskostnader och skolavgifter för barn
samt fri bostad är ej skattepliktig när er-
sättningen anvisats av styrelsen för SIPRI
till vissa utländska forskare. Skattefriheten
har motiverats med svårigheten att rekry-
tera forskare. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt och särskild löneskatt för den

del av ersättningen som överstiger mer-
kostnaden.

7.  Sänkt skatt för utländska nyckelpersoner. Den
1 januari 2001 trädde nya regler i kraft angå-
ende utländska nyckelpersoner. Reglerna
innebär vissa skattelättnader för utländska
experter, forskare och andra nyckelpersoner
som för ett tillfälligt arbete i Sverige vistas
här under en begränsad tidsperiod. 25 pro-
cent av den lön som nyckelpersonen uppbär
och vissa kostnadsersättningar undantas
från skatt och socialavgifter under högst tre
år.

8.    Tjänsteinkomster förvärvade vid vistelse ut-
omlands. Den s.k. ettårsregeln medger
skattefrihet i Sverige, även om ingen be-
skattning skett utomlands. Om anställ-
ningen varat minst ett år i samma land och
i allmänhet avsett anställning hos annan än
svenska staten eller svensk kommun med-
ges befrielse från skatt även om ingen be-
skattning skett i verksamhetslandet. Skat-
teawikelsen avser inkomstskatt och
särskild löneskatt.

9.    Tjänsteinkomster förvärvade pä vissa ut-
ländska fartyg. Skattefrihet föreligger för
anställning ombord på utländskt fartyg
om anställningen och vistelsen utomlands
varat minst sex månader och avsett an-
ställning hos arbetsgivare som är svensk
juridisk person eller fysisk person bosatt i
Sverige. Skatteawikelsen avser inkomst-
skatt och särskild löneskatt.

10.   Arbetsgivares kostnader för arbetstagares
pension. Arbetsgivarens kostnader skall
inte tas upp till beskattning hos arbetsta-
garen om kostnaderna avser tryggande av
pension genom avsättning eller pensions-
försäkring inom vissa ramar. Eftersom av-
sättningen utgör ersättning för utfört ar-
bete ligger ersättningen till grund för
särskild löneskatt. Skatteawikelsen vad
gäller inkomstskatten beror på skillnaden i
marginalskatter vid avsättning och utbe-
talning av pensionen.

11.   Ersättningar till offer för nationalsocialistisk
förföljelse från utlandet har undantagits

21

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

från beskattning. Skatteawikelsen avser
inkomstskatt.

12. Ersättning till neurosedynskadade. Ersätt-
ningen är ej skattepliktig. Skatteawikel-
sen avser inkomstskatt.

73. Sjömansavdrag och skattereduktion för
sjömän. Sjömän som haft s.k. sjöinkomst
medges sjömansavdrag som uppgår till
36 000 kronor om fartyget går i fjärrfart,
35 000 kronor om det går i närfart. Om
man inte arbetat ombord hela året skall
avdrag medges med (l/365)*sjömans-
avdraget per dag. Därutöver får den som
haft sjöinkomst skattereduktion med
14 000 kronor om fartyget går i fjärrfart
och med 9 000 kronor om det går i närfart.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

14.    Personalrabatter m.m. Personalrabatter
beskattas inte. Fria resor för anställda
inom flyg eller järnväg schablonbeskattas
istället för att beskattas som andra för-
måner. "Frequent flyer"-rabatter är nu-
mera ej undantagna från skatteplikt.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt och
särskild löneskatt.

15.   Anställningsintervju. Förmån av fri resa till
eller från anställningsintervju eller kost-
nadsersättning för sådan resa är ej skatte-
pliktig.

16.   EU-parlamentariker. EU-parlamentariker-
nas rese- och kostnadsersättning från EU-
parlamentet är ej skattepliktig. Skatteavvi-
kelsen avser inkomstskatt och särskild lö-
neskatt.

17.   Utbildning vid personalavveckling. Förmån
av fri utbildning vid personalaweckling
m.m. är ej skattepliktig. Skatteawikelsen
avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

18.   Löneunderlag aktiva delägare i fåmansak-
tiebolag. Genom reglerna för beskattning
av aktiva delägare i fåmansaktiebolag och
närstående till dessa, beskattas viss avkast-
ning på arbetskraft i inkomstslaget kapital.
Avkastning på arbete är lön, som bör be-
skattas i inkomstslaget tjänst. Awikelsen

består i skillnaden mellan tjänste- och ka-
pitalinkomstbeskattningen.

19. Förmån av personaldator. I de fall arbetsta-
garen hyr dator av arbetsgivaren enbart för
privat bruk och hyran betalas i form av ett
bruttolöneavdrag, utgår varken inkomst-
skatt eller särskild löneskatt. Eftersom dessa
förmåner kan betraktas som ersättning för
utfört arbete avser skatteawikelsen in-
komstskatt och särskild löneskatt.

5.2 Kostnader i tjänst och allmänna
avdrag

20.   Underskott i litterär verksamhet m.m. Un-
derskott i en förvärvskälla får normalt inte
kvittas mot överskott i en annan. Under-
skott i förvärvskälla som avser aktiv när-
ingsverksamhet avseende litterär, konst-
närlig eller liknande verksamhet får dock
kvittas mot inkomst av tjänst till den del
underskottet avser samma år. Detta är en
awikelse i inkomstskatten. I den mån un-
derskottet sparas för att kvittas mot fram-
tida intäkter av litterär verksamhet är skat-
teawikelsen en skattekredit inom
näringsverksamhet.

21.   Dubbel bosättning. Avdrag för dubbel bo-
sättning medges i vissa fall skattskyldig
om dubbel bosättning är skälig p g a ma-
kes eller sambos förvärvsverksamhet, svå-
righet att anskaffa fast bostad på verksam-
hetsorten eller annan särskild
omständighet. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt.

22.   Avdrag för resor till och från arbetet. Kost-
nader som överstiger 7 000 kronor är av-
dragsgilla vid inkomsttaxeringen. Kostna-
den är egentligen en privat
levnadsomkostnad, varför avdraget utgör
en skatteawikelse avseende inkomstskatt.

23.   Hemresor. Skattskyldig som har sitt arbete
på annan ort än sin hemort äger i vissa fall
rätt till avdrag för hemresor. Skatteawikel-
sen avser inkomstskatt.

24.   Avdragsrätt för pensionspremier. Avdrag får
göras för erlagda pensionspremier. Avdra-

22

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

gen är begränsade beloppsmässigt. Om
marginalskatten vid utbetalningen av pen-
sionen är lägre än vid inbetalningen av pre-
mien uppstår en avvikelse. Skatteawikel-
sen avser inkomstskatt.

25. Underskott av aktiv näringsverksamhet.
Underskott av aktiv näringsverksamhet får
kvittas mot tjänsteinkomster under de fem
första verksamhetsåren. Avdragsrätten är
belagd med olika restriktioner för att för-
hindra handel med avdragsrätt och att av-
dragsrätt för samma näringsverksamhet
kan uppkomma för flera femårsperioder.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

5.3 Intäkter i näringsverksamhet

26.   Uttag av bränsle. Enligt huvudregeln är ut-
tag ur näringsverksamhet skattepliktigt.
Uttag av bränsle för uppvärmning är dock
undantaget från skatteplikt om fastigheten
är taxerad som lantbruksenhet. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt och särskild
löneskatt.

27.   Avverkningsrätt till skog mot betalning som
skall erläggas under flera år. Enligt god re-
dovisningssed uppkommer intäkten när
bindande avtal träffats. Enligt gällande lag-
stiftning tillämpas dock i detta fall kon-
tantprincipen, vilket innebär att beskatt-
ningen skjuts upp, varför en räntefri kredit
uppstår i näringsverksamhet. Räntan på
krediten bör utgöra underlag för särskild
löneskatt.

28.   Näringsbidrag och EU-bidrag. Med när-
ingsstöd avses stöd som lämnas av stat el-
ler kommun. Beroende på hur stödet han-
teras i näringsverksamheten blir effekten
olika. Om bidraget används för finansie-
ring av en icke avdragsgill utgift är bidra-
get i sin helhet att betrakta som en awikel-
se. Om bidraget däremot används för
finansiering av en tillgång som enligt all-
männa regler får skrivas av med årliga vär-
deminskningsavdrag är awikelsen enbart
en skattekredit. Bidraget fungerar i dessa
fall såsom en direktavskrivning. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt.

29. Avgångsvederlag till jordbrukare. I vissa fall
är avgångsvederlag till jordbrukare inte
skattepliktigt. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt och särskild löneskatt.

J0. Näringsfastighet och bostadsrätter i närings-
verksamhet. Avyttring av näringsfastighet
som inte utgör lagertillgång beräknas en-
ligt kapitalvinstreglerna och redovisas av
fysisk person i inkomstslaget kapital.
Samtidigt skall återläggning göras i in-
komstslaget näringsverksamhet av de vär-
deminskningsavdrag och - med vissa tids-
mässiga begränsningar - avdrag för värde-
höjande reparationer som har gjorts under
innehavstiden. Enligt den övergångsregel
som gällde t.o.m. den 31 december 1999
skulle återläggning inte göras för avdrag
som medgetts före den 1 januari 1991.
Värdeminskningsavdrag som gjorts före
1991 och som dragits av i inkomstslaget
”annan fastighet” skulle i stället återläggas
på ett sådant sätt att vinsten - som beskat-
tades i inkomstslaget kapital - ökades.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt och
socialavgifter på de avdrag som gjorts före
den 1 januari 1991.

5.4 Kostnader i näringsverksamhet

31.   Anläggning av ny skog. Utgifter för an-
läggning av ny skog och dikning som
främjar skogsbruk får omedelbart kost-
nadsföras. Samma avdragsmöjligheter gäll-
er även för bär- och fruktodlingar för in-
köp och plantering av träd och buskar.
Skatteawikelsen utgörs av ränteeffekten
på den omedelbara avskrivningen.

32.   Skogsavdrag. Vid avyttring av skog får fy-
sisk person under innehavstiden avdrag
med högst 50 procent av anskaffningsvär-
det, medan avdraget för juridiska personer
är begränsat till 25 procent. Vid taxeringen
för ett visst beskattningsår får avdrag gö-
ras med högst halva den avdragsgrundande
skogsintäkten. Syftet med avdragsrätten är
att undanta rena kapitaluttag från beskatt-
ning. Å andra sidan saknas anledning att
ge avdrag när värdeökningen på skogstill-
växten överstiger gjorda uttag. Skatteawi-
kelsen uppkommer genom den schablon

23

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

som är vald för beräkning av avdragets
storlek och avser inkomstskatt och sär-
skild löneskatt.

33.

Substansminskning. Huvudregeln vad gäll-

er avdrag för substansminskningar är ing-
en skatteawikelse. Enligt en alternativregel
får avdraget uppgå till högst 75 procent av
täktmarkens allmänna saluvärde då utvin-
ningen påbörjades. Skatteawikelsen utgörs
av rän teeffekten på den snabbare avskriv-
ningen.

39.

34.

Avdrag för kostnader för resor till och från
arbetet. Se under kostnader i tjänst.

40.

33.

Yrkesfiskaravdrag. Yrkesfiskare som un-
der längre tidsperioder personligen be-
drivit fiske har rätt till avdrag för den
ökning av levnadskostnaderna som han
har haft på grund av att han vistats utom
sin vanliga hemort. Rätt till avdrag före-

41.

ligger dock endast om resan varit för-
enad med övernattning utom den vanliga
hemorten. Avdrag medges med ett scha-
blonbelopp som för närvarande uppgår
till 90 kronor per dag. Skatteawikelsen
avser inkomstskatt och särskild löne-

skatt.

42.

36.

Bidrag till regionala utvecklingsbolag. Av-
drag får göras för bidrag som lämnas till
regionalt utvecklingsbolag. Skatteawikel-
sen avser inkomstskatt och särskild löne-
skatt.

37.

Lagernedskrivning och pågående arbeten.
Enligt en alternativregel kan lager (gäller ej
fastigheter och värdepapper) tas upp till 97
procent av det sammanlagda anskaffnings-

43.

värdet. Olika bestämmelser finns för pågå-
ende arbeten som utförs på löpande räk-
ning och arbeten som utförs till fast pris.
För arbeten på löpande räkning kan en
motsvarande alternativregel som ovan an-
vändas. Skatteawikelsen utgörs av ränteef-
fekten på den skattelättnad som lagerned-
skrivningen medför. Eftersom räntan på
krediten inte är förmånsgrundande skall
den utgöra underlag för särskild löneskatt.

44.

38.

Matching eredit klausuler i olika dubbelbe-
skattningsavtal. I vissa fall kan en skatt-

24

skyldig få avräkning för den skatt som
skulle ha utgått i det andra avtalslandet
även om sådan skatt inte har erlagts. Skat-
teawikelsen avser inkomstskatt.

Koncernbidragsdispens. Regeringen kan i
vissa fall medge att avdrag får göras för
lämnade bidrag trots att reglerna för kon-
cernbidrag ej är uppfyllda. Detta förutsät-
ter dels att avdraget redovisas öppet, dels
att den verksamhet som bedrivs av berörda
företag skall vara av samhällsekonomiskt
intresse. Skatteawikelsen avser inkomst-
skatt.

Skadeförsäkringsföretag. I vissa fall har ska-
deförsäkringsföretag möjlighet att göra
extra avsättningar till säkerhetsreserven.
Skatteawikelsen utgörs av skillnaden på
skattekrediten som det extra avdraget
medför.

Rabatter och liknande från ekonomiska fö-
reningar. Ekonomiska föreningar får göra
avdrag för rabatter, utdelningar m.m. trots
att dessa inte är skattepliktiga hos motta-
garen. Skatteawikelsen avser inkomst-
skatt.

Skogs- och skogsskadekonto. Det finns möj-
lighet att få göra avdrag för belopp som
sätts in på skogskonto eller skogsskade-
konto från intäkter som är hänförliga till
skogsbruk. Insättningen begränsas i tid till
10 år på skogskonto och 20 år på skogs-
skadekonto. Skatteawikelsen avser räntan
på skattekrediten. Räntan på krediten bör
utgöra underlag för inkomstskatt och sär-
skild löneskatt.

Avsättning till personalstiftelse. Arbetsgiva-
re får göra avdrag för belopp som förts
över till personalstiftelse för tryggande av
pensionsutfästelse. Stiftelsen är mer för-
månligt beskattad än näringsidkaren. Skat-
teawikelsen avser inkomstskatt.

Återföring av skatteutjämningsreserv. Av-
sättning till skatteutjämningsreserv upp-
hörde 1993 (1994 års taxering). 9/10 av
beloppet skall återföras till beskattning i
princip i lika delar under en period om sju
år, varför skatteawikelsen kvarstår t.o.m.

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

1999. En definitiv skattelättnad avseende
skatten på 10 procent av den totala avsätt-
ningen uppkommer därvid. Skatteawikel-
sen avser inkomstskatt.

45.   Overavskrivningar. Den planmässiga av-
skrivningstiden bestäms av tillgångens
ekonomiska livslängd, medan den skatte-
mässiga avskrivningstiden bestäms enligt
lag. Detta innebär att planmässiga och
skattemässiga avskrivningar endast undan-
tagsvis överensstämmer. Lagstiftningen
medger att en tillgång normalt skrivs av
snabbare än vad som är ekonomiskt moti-
verat av förslitning. Därmed uppstår över-
avskrivningar som minskar underlaget för
inkomstskatt under den skattemässiga av-
skrivningstiden vilket medför en skatte-
kredit. Skattekrediten motsvarar inkomst-
skatten multiplicerad med överavskriv-
ningen. Denna återförs till beskattning ge-
nom underavskrivningar under de år då de
skattemässiga avskrivningarna är lägre än
den verkliga förslitningen (de planmässiga
avskrivningarna). Vid beräkning av skatte-
awikelsen görs antagandet att överav-
skrivningar i genomsnitt återförs till be-
skattning (genom underavskrivningar)
efter 6 år. Skatteawikelsen avser räntan på
skattekrediten och beräknas som skillna-
den mellan nuvärdet på skattekrediten vid
överavskrivningstidpunkten och underav-
skrivningsperioden.

46.   Periodiseringsfonder. Periodiseringsfond är
en vinstanknuten reserveringsmöjlighet
där näringsidkaren/bolaget kan reservera
medel under högst 6 år (före beskattnings-
året 1999 var tiden 5 år). Beskattningsåret
1998 medgavs avsättning med högst 25
procent för enskilda näringsidkare och för
fysiska personer som är delägare i han-
delsbolag. Fr.o.m. beskattningsåret 2001
är maximal avsättning 25 procent för ak-
tiebolag och övriga juridiska personer, och
30 procent för enskilda näringsidkare och
fysiska personer som är delägare i han-
delsbolag. Reserveringsmöjligheten inne-
bär att underlaget för inkomstskatt mins-
kar, vilket ger upphov till en skattekredit.
Avsättningen måste återföras till beskatt-
ning senast 6 år efter avsättningstidpunk-
ten. Skatteawikelsen avser räntan på skat-

tekrediten och beräknas som skillnaden
mellan nuvärdet på skattekrediten vid tid-
punkten för avsättningen och tidpunkten
för återföringen.

47. Generationsskifte vid räntefördelning. För-
värvas en näringsfastighet genom arv, tes-
tamente, bodelning med anledning av ma-
kes död eller äktenskapsskillnad eller ge-
nom gåva kan förvärvaren undvika negativ
räntefördelning till den del det negativa
fördelningsunderlaget är hänförligt till för-
värvet.

5.5 Intäkter i kapital

48. Avkastning eget hem. Med eget hem avses
småhus som inte upplåts med hyresrätt el-
ler bostadsrätt. Den direkta avkastningen
från eget hem behöver inte tas upp till be-
skattning. Däremot utgår fastighetsskatt
med 1,2 procent (fr.o.m. år 2001, åren
1998-2000 var skattesatsen 1,5 procent) av
taxeringsvärdet. Direktavkastningen för-
utsätts motsvara fastighetens marknads-
värde multiplicerat med statslåneräntan.
Skatteawikelsen utgörs av skillnaden mel-
lan kapitalinkomstskatten (30 procent) på
fastighetens reala direktavkastning och
fastighetsskatten.

49. Avkastning bostadsrättsfastighet. Direkt-
avkastningen från privatbostadsföretags
(äkta bostadsrättsföreningar) fastigheter
tas inte upp till beskattning. Däremot
skall föreningen enligt gällande regler år-
ligen ta upp en intäkt om 3 procent av
fastighetens taxeringsvärde till beskatt-
ning. Därutöver utgår fastighetsskatt på
0,7 procent av taxeringsvärdet för fastig-
heter som är taxerade som hyreshus och

1,2 procent för småhusfastigheter
fr.o.m. år 2001. Direktavkastningen för-
utsätts motsvara det sammanlagda
marknadsvärdet av bostadsrätterna mul-
tiplicerat med statslåneräntan. Skatteav-
vikelsen utgörs av skillnaden mellan ka-
pitalskatten (30 procent) på fastighetens
reala direktavkastning och den skatt som
betalas enligt gällande regler.

25

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

50.   Kapitalvinst på aktier. Beskattning av vär-
deökning på aktier sker först vid realisa-
tionstillfället. Räntan på denna skattekre-
dit är en skatteavvikelse.

51.   Utdelning på aktier. Lättnadsreglerna för
delägare i onoterade bolag medför en skat-
teförmån. En avkastning om 70 procent av
statslåneräntan på ett speciellt definierat
underlag undantas från beskattning i in-
komstslaget kapital. Skatteawikelsen avser
skatt på kapitalinkomst.

52.   Kapitalvinst på eget hem och bostadsrätt.
Beskattning av värdeökning på eget hem
eller bostadsrätt sker först vid realisations-
tillfället, dessutom ges möjlighet till ytter-
ligare uppskov under vissa förutsättningar
även då vinsten realiserats. Räntan på den-
na skattekredit är en awikelse. Därutöver
behöver endast två tredjedelar (före år
2001 hälften) av den kapitalvinst som rea-
liseras vid försäljning tas upp till beskatt-
ning i inkomstslaget kapital. Den tredjedel
som inte beskattas ger upphov till en skat-
teawikelse som avser skatt på kapitalin-
komst.

53.   Utdelning av aktier. Utdelning av aktier i
ett annat aktiebolag kan under vissa om-
ständigheter vara skattefri, trots att en ut-
delning av detta slag enligt huvudregeln är
att anse som skattepliktig. Skatteawikel-
sen avser skatt på kapitalinkomst.

54.   Avkastningsskatt på pensionsmedel. Avkast-
ningen på medel reserverade för pensions-
ändamål beskattas lägre än normen för ka-
pitalinkomster. Skatten tas ut på en scha-
blonberäknad avkastning och skattesatsen
är nedsatt till 15 procent. Skatteawikelsen
avser skatt på kapitalinkomst.

55.   Avkastningsskatt på K-försäkringar. Av-
kastningsskatten på K-försäkringskapitalet
är nedsatt till 27 procent. Skatteawikelsen
avser skatt på kapitalinkomst.

gilla. Enligt normen är endast ränteutgifter
för lån till investeringar inklusive bostads-
investeringar avdragsgilla, vilket innebär
att ränteutgifter för lån till konsumtion är
en skatteawikelse. Skatteawikelsen avser
skatt på kapitalinkomst.

57.   Kapitalförluster på marknadsnoterade aktier
m.m. Förluster vid avyttring av marknads-
noterade aktier m.m. får dras av från kapi-
talvinst på marknadsnoterad sådan tillgång
utan den begränsning som i andra fall gäll-
er avdrag för kapitalförluster. En motsva-
rande kvittningsrätt gäller för vinster och
förluster på icke marknadsnoterade aktier
o.d. Kapitalförluster på onoterade aktier
får kvittas mot vinster på marknadsnote-
rade aktier. Fr.o.m. inkomståret 2000 får
även förluster på marknadsnoterade aktier
m.m. kvittas mot vinster på onoterade ak-
tier. Avdragsbegränsningen för fysiska
personer är i övrigt 70 procent av den fak-
tiska kapitalförlusten. Skatteawikelsen av-
ser skatt på kapitalinkomst.

58.   Marknadsnoterade fordringar. Kapitalvinst
och kapitalförlust behandlas i skattehänse-
ende som ränteintäkt respektive ränteut-
gift. Detta innebär att de är kvittningsbara
mot varandra till 100 procent. Dessa regler
tillkämpas inte på icke marknadsnoterade
fordringar. Skatteawikelsen avser skatt på
kapitalinkomst.

5.6 Kostnader i kapital

56. Konsumtionskrediter. Enligt gällande regel-
system är samtliga ränteutgifter
avdragsgilla. Enligt normen är endast

5.7 Skattereduktioner

59.   ROT-reduktioner. Skattereduktion kan
ges för löneandelen av reparations- och
förbättringskostnader på hyreshusfastig-
heter och egna hem. Möjligheten till
ROT-reduktion skulle ha upphört den 31
december 1998 men förlängdes genom
förslag i prop. 1997/1998: 119 till och med
den 31 mars 1999.

60.   Anställningsstöd genom kreditering av skat-
tekonto. Anställningsstöd vid anställning
av långtidsarbetslösa utgår genom kredite-
ring av skattekontot för arbetsgivaren.
Stimulansen till anställning av personer
som har svårigheter att få ett reguljärt ar-
bete ges i form av allmänt, förstärkt och

26

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

särskilt anställningsstöd. Tiden med an-
ställningsstöd och krediteringens storlek
beror bland annat på den anställdes ålder
och under hur lång tid arbetslösheten har
pågått. Krediteringen utgör en skatteawi-
kelse.

61.   Skattereduktion för anslutning till bredband.

Skattereduktion utgår för anslutning till
bredband som tas i bruk under perioden 1
januari 2001 till 31 december 2002.

avgifter för enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag.

5.8 Skattskyldighet

62-67. Akademier, allmänna undervisningsverk,
studentnationer och samarbetsorgan för stu-
dentnationer, företagareföreningar, erkända
arbetslöshetskassor m.m., ideella föreningar,
kyrkor, allmännyttiga stiftelser m.fl. samt
ägare av fastigheter nämnda i 3 kap 2-4 §§
fastighetstaxeringslagen. Endast skatteplikt
för inkomst av fastighet och vissa rörelse-
inkomster.

5.9 Socialavgifter

68.    Lag om nedsättning av socialavgifter. Vissa
arbetsgivare med fast driftställe i stödom-
råde 1 och i den norra delen av stödom-
råde 2 fick t.o.m. inkomståret 1999 en
nedsättning av socialavgifterna. Nedsätt-
ningen gällde inte stat och kommun.
Nedsättningen var 8 procentenheter
fr.o.m. den 1 januari 1997 och omfattade
både arbetsgivare och egenföretagare.
Denna skatteavvikelse budgeterades på
budgetens utgiftssida genom ett anslag
under utgiftsområde 19 som täckte bort-
fallet av avgiftsinkomster till följd av till-
lämpningen av denna nedsättning. Skat-
teawikelsen upphörde inkomståret 1999.

69.    Nedsättning med viss inriktning på mindre
företag. Vid beräkning av arbetsgivarav-
gifter får en arbetsgivare göra ett avdrag
med 5 procent av lönesumman upp till
ett visst tak. Den maximala lönesumma
som medger nedsättning uppgår till
852 000 kronor. Till denna awikelse har
även förts motsvarande avdrag för egen-

5.10 Särskild löneskatt

70.     Utländska artister. Vid uppdrag i Sverige
betalar utländska artister en speciell ar-
tistskatt. Däremot behöver varken sociala
avgifter eller särskild löneskatt erläggas.
Eftersom inkomsten inte är förmåns-
grundande avser skatteawikelsen särskild
löneskatt.

71.    Ersättning skiljemannauppdrag. Ersätt-
ningen ingår inte i underlaget för social-
avgifter om parterna är av utländsk na-
tionalitet. Skatteawikelsen avser särskild
löneskatt.

72.     Ersättning till idrottsutövare. Ersättning
som inte överstiger ett halvt basbelopp är
undantagen från socialavgifter. Eftersom
ersättningen inte är förmånsgrundande
utgörs awikelsen av särskild löneskatt.

73.    Bidrag från Sveriges författarfond och
konstnärsnämnden. Ersättningen finansi-
eras med statliga medel och är pensions-
grundande. Eftersom ersättningen är
pensionsgrundande bör den betraktas
som ersättning för utfört arbete. Från
och med inkomståret 1999 beläggs er-
sättningarna med statlig ålderspensions-
avgift. Awikelsen utgörs av särskild lö-
neskatt med avdrag för den delen av
pensionsavgiften som ej grundar förmån.

5.11 Mervärdesskatten

Undantag från skatteplikt

74. Omsättning av nybyggda fastigheter. Skat-
teawikelsen gäller försäljning av tomt-
mark till icke skattskyldiga och den obe-
skattade vinstmarginalen på byggnader
som byggts i egen regi med uttagsbe-
skattning och som sålts vidare till en icke
skattskyldig person.

27

PKOP. 2000/01:100 Bilaga 3

75.    Periodiska medlemsblad och periodiska
personaltidningar. Undantaget gäller även
införande av annonser, tryckning m.m.

76.    Annan periodisk publikation. Avser pub-
likationer av organisationer med huvud-
sakligt syfte att verka för religiöst, nyk-
terhetsfrämjande, politiskt, miljövård-
ande m.fl. ändamål.

77.    Internationell personbefordran. Som ex-
port räknas transport till eller från utlan-
det. Detta innebär att en resa från ort i
Sverige till en ort i utlandet i sin helhet är
frikallad från skatteplikt. Skattebefrielsen
gäller både luft-, vatten- och landtrans-
porter. Beloppen i tabellen avser inrikes
del av utrikes buss- och tågtransporter.

78.    Försäljning av alster av bildkonst som ägs
av upphovsmannen eller dennes dödsbo.
Undantaget gäller om försäljningssum-
man understiger 300 000 kronor per år.

79.    Läkemedel. Läkemedel som utlämnas en-
ligt recept eller säljs till sjukhus är kvalifi-
cerat undantaget från mervärdesskatt.
Däremot utgår mervärdesskatt vid för-
säljning av icke receptbelagda läkemedel.

80.    Lotterier. All beskattning sker i form av
punktskatt.

81.    Investeringsguld. Guld med viss finhalt
samt guld som representeras av värde-
papper. Undantaget trädde i kraft den 1
januari 2000.

Skattesats

82.    Livsmedel. För livsmedel är skattesatsen
nedsatt till 12 procent. Som livsmedel
räknas inte vatten från vattenverk, sprit-
drycker, vin och starköl samt tobaksva-
ror.

85. Transport i skidliftar. Skattesatsen är 12
procent.

86-90. Allmänna nyhetstidningar, biografföreställ-
ningar, entréavgiftsbelagda kulturevene-
mang avgifter för idrottsutövning eller till
idrottsevenemang som tillhandahålls
kommersiellt, samt upphovsrätter. Skatte-
satsen för dessa grupper är 6 procent.

91.    Försäljning av alster av bildkonst som ägs
av upphovsmannen eller dennes dödsbo.
Om försäljningssumman överstiger 300
000 kronor per år utgår mervärdesskatt
med 12 procent.

92.    Entré djurparker. Mervärdesskatt för till-
träde till och förevisning av djurparker
sänktes fr.o.m. den 1 januari 2001 från 25
till 6 procent.

Undantagfrån skattskyldighet

93.    Försäljning av skänkta varor. Omsättning
av vara eller tjänst i en ideell verksamhet
räknas inte som yrkesmässig verksamhet
om föreningen är befriad från inkomst-
skatt, enligt lagen om statlig inkomst-
skatt, för omsättningen ifråga.

Redovisningsperiod

94.     Tidpunkten för redovisningsskyldighetens
inträde i byggnads- och annan entrepre-
nadverksamhet. Redovisningsskyldighe-
ten inträder två månader efter det att fas-
tigheten tagits i bruk. Skatteawikelsen
avser räntan på skattekrediten.

Avdrag för ingående skatt

95.    Ingående skatt på jordbruksarrende. Av-
dragsrätten omfattar hela den ingående
skatten på jordbruksarrende, även om
värdet av bostad ingår i arrendet.

83.    Rumsuthyrning. Skattesatsen är 12 pro-
cent.

84.    Persontransporter. Den 1 januari 2001
sänktes skattesatsen från 12 till 6 pro-
cent.

28

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

5.12 Skatteförmåner inom
punktskatteområdet

Energiskatt

96.    Skatt på dieselbränsle i motordrivna for-
don. Skattesatsen för diesel i olika miljö-
klasser jämförs med skattesatsen för ben-
sin i miljöklass 1, vilken utgör normen på 103.
hela transportområdet. År 2001 är skatte-
satsen för bensin i den främsta miljöklas-
sen 37 öre/kWh medan diesel beskattas

med 15 öre/kWh i miljöklass 1, 18
öre/kWh i miljöklass 2 och 21 öre/kWh i
miljöklass 3.

97.    Skattebefrielse for elförbrukning vid ban-
drift. Befrielsen gäller elförbrukning för
järnväg och tunnelbana. Skatteawikelsen
uppgår till 37 öre/kWh.

98.    Skattebefrielse för bränsleförbrukning vid
bandrift. Befrielsen gäller bränsleförbruk- 104.
ning i dieseldrivna järnvägsfordon. Skat-
teawikelsen uppgår till 37 öre/kWh.

99.    Skattebefrielse på bränsle för inrikes yrkes- 105.
mässig sjöfart. Skatteawikelsen uppgår till

37 Öre/kWh.

100.   Skattebefrielse på bränsle för inrikes luft-
fart. Bränsle som används som flygbräns-
le beskattas inte. Detta gäller både privat 106.
och yrkesmässig förbrukning. Skatteav-
vikelsen uppgår till 37 öre/kWh.

101.   Elförbrukning i vissa kommuner. Normen
för skatt på elektrisk kraft utgörs av den
skattesats som merparten av de svenska 107.
hushållen betalar. Den uppgår till 18,1
öre/kWh år 2001. I Norrbottens, Väster-
bottens och Jämtlands län samt kommu-
nerna Sollefteå, Ånge, Örnsköldsvik, Ma-
lung, Mora, Orsa, Älvdalen, Ljusdal och
Torsby är dock skattesatsen nedsatt till 108.

12,5 öre/kWh. Skatteawikelsen uppgår

till 5,6 öre/kWh.

102.   El som används för gas- värme-, vatten-
och elförsörjning. Skattesatsen för denna
förbrukning uppgår till 15,8 Öre/kWh
och i de län och kommuner som inte har

ovannämnda nedsättning till 12,5
Öre/kWh. Skatten på el som under perio-
den 1 november till 31 mars förbrukas i
elpannor (>2MW) är 18,1 öre/kWh och
i de kommuner som har nedsättning 14,8
öre/kWh. Normen är som ovan, d.v.s.
18,1 öre/kWh.

Differentierat skatteuttag på fossila bräns-
len. Skatteawikelserna beräknas som
skillnaden mellan skattesatserna på de
olika energislagen och normalskattesat-
sen på elektrisk kraft. År 2001 uppgår
skatteawikelserna för gasol till 17,0
öre/kWh, för naturgas 16,0 öre/kWh, för
kol 14,2 öre/kWh, för tung eldningsolja
11,7 öre/kWh samt för villaolja 11,2
öre/kWh. Två tredjedelar av den totala
awikelsen beräknas tillfalla hushållen
medan resterande del tillfaller företags-
sektorn.

Skattebefrielse för biobränslen. Ingen skatt
utgår på biobränslen, vilket innebär en
awikelse på 18,1 öre/kWh år 2001.

Kraftvärmeanläggningar. För bränsle som
förbrukas vid samtidig produktion av
värme och skattepliktig elektrisk kraft i
en kraftvärmeanläggning medges avdrag
med halva energiskatten.

Produktion av elkraft. De fossila bränslen
som används som insatsvaror vid pro-
duktion av elkraft är skattebefriade. Man
undviker därmed en dubbelbeskattning
eftersom elkraften beskattas i konsum-
tionsledet.

Bränsleförbrukning inom industrin. Indu-
strisektorn är skattebefriad för all an-
vändning av fossila bränslen. Normen
utgörs av full skattesats på dessa bräns-
len.

Bränsleförbrukning inom växthus- och
jordbruksnäringarna. Växthusnäringen är
skattebefriad från energiskatt för all an-
vändning av fossila bränslen. Sedan den 1
juli 2000 är även jordbruksnäringen skat-
tebefriad. Normen utgörs av full skatte-
sats på dessa bränslen.

29

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

109.   Elförbrukning inom industrin. Industri-
sektorn är skattebefriad för all använd-
ning av elektrisk kraft. Normen utgörs av
normalskattesatsen på el.

110.   Elförbrukning inom växthus- och jord-
bruksnäringarna. Växthusnäringen är
skattebefriad för all användning av elekt-
risk kraft. Fr.o.m. den 1 juli år 2000 är
även jordbruksnäringen skattebefriad.
Normen utgörs av normalskattesatsen på
el.

111.   Miljöbonus för el producerad i vindkraft-
verk. Ett skatteavdrag motsvarande den
generella energiskatten på el utgår för
vindkraftsel. Avvikelsen motsvarar såle-
des 18,1 öre/kWh.

Koldioxidskatt

112.   Metallurgiska processer. Avdrag medges
för koldioxidskatt för kolbränslen som
används i metallurgiska processer.

113.   Nedsättning av koldioxidskatt som utgår
på bränslen inom energiintensiv industri.
För företag i den energiintensiva sektorn
medges nedsättning av den koldiox-
idskatt som överstiger 0,8 procent av det
enskilda företagets omsättning. För det
överskjutande beloppet sätts skatten ned
till 24 procent. Företag inom cement-,
kalk-, glas- och stenindustri är dock be-
friade från den del av koldioxidskatten på
kol och naturgas som överstiger 1,2 pro-
cent av omsättningen.

114.   Skattebefrielse för inrikes luftfart. Skatt tas
ej ut för flygbränsle. Detta gäller både
privat och yrkesmässig förbrukning.

115.   Skattebefrielse för bandrift. Befrielsen gäll-
er bränsleförbrukning för järnväg och
tunnelbana. Skattebefrielse föreligger för
såväl energi- som koldioxidskatt.

116.   Skattebefrielse för inrikes yrkesmässig sjö-
fart. Skattebefrielse föreligger för såväl
energi- som koldioxidskatt.

117.   Produktion av elkraft. För bränsle som
åtgår vid produktion av elkraft utgår ing-

en koldioxidskatt. Enligt normen bör
skatteuttaget utgöra 35 procent av de gäl-
lande skattesatserna, dvs. den skattesats
som gäller för de konkurrensutsatta sek-
torerna.

Övrigt

118.   Undantag från svavelskatt för viss industri.
Bränslen som används i metallurgiska
processer och för att producera varor av
cement, kalk och andra mineraliska äm-
nen är befriade från svavelskatt liksom
bränslen i sodapannor inom skogsindu-
strin. Skatteawikelsen uppgår till 30 kr
per kg svavelinnehåll.

119.   Undantag från svavelskatt för vissa trans-
portslag. Bränslen som används för ban-
drift, inrikes yrkesmässig sjöfart och in-
rikes luftfart är undantagna från
svavelskatt.

5.13 Skattesanktioner

Kostnader i kapital

120.   Ränteutgifter. Enligt normen skall samtli-
ga ränteutgifter vara avdragsgilla om lånet
avser investeringar. Dock finns en be-
gränsning i lagstiftningen som innebär att
avdragseffekten är 21 procent i de fall
nettoränteutgiften (kapitalinkomster
fråndragna) överstiger 100 000 kr.

121.   Begränsning av skattereduktion. I reglerna
om skattereduktion för underskott av
kapital finns en regel som begränsar re-
duktionen till summa andra skatter. Skat-
terestitution medges inte. Avvikelsen av-
ser skatt på kapitalinkomst.

122.   Ränteutgifter för bostadsrättsföreningar.
Avdragsrätten för räntor är begränsad
och får ej överstiga den intäkt på 3 pro-
cent av taxeringsvärdet som föreningen
skall ta upp till beskattning.

123-125. Fastighetsskatt på konventionellt beskat
tade hyreshus och småhus, lokaler, industri-
och elproduktionsenheter. Skatten på dessa
fastigheter är en objektskatt som enbart
träffar fastighetskapital. Eftersom intäk-

30

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

terna beskattas som inkomst av närings-
verksamhet utgör fastighetsskatten (som
är avdragsgill mot intäkterna), till den del
den inte reducerar inkomstskatten, en
skatteavvikelse.

126.   Extra fastighetsskatt på elproduktionsenhe-
ters markvärde. Då skatt på viss elektrisk
kraft togs bort år 1997 infördes istället en
fastighetsskatt på markvärdet till elpro-
duktionsenheter. Skatten uppgick till
3,42 procent av markens taxeringsvärde
år 1997 och 2,21 procent år 1998. Det in-
nebär 2,92 respektive 1,71 procentenhe-
ter över vad som gäller industri- och el-
produktionsenheter i övrigt. Denna extra
fastighetsskatt är en objektskatt som en-
bart träffar fastighetskapital. Eftersom
intäkterna beskattas som inkomst av när-
ingsverksamhet utgör fastighetsskatten
en skatteavvikelse. År 1999 togs den ex-
tra skatten på markvärdet bort och där-
med utgår skatteawikelsen.

Punktskatter

127.   Skatt på termisk effekt i kämkrafts-
reaktorer. För elkraft som produceras i
kärnkraftverk tas en skatt ut på den till-
ståndsgivna termiska effekten med 5 514
kronor per megawatt och månad. Före
den 1 juli 2000 baserades skatten på anta-
let kWh. Skatten uppgick då till 2,7 öre
per kWh. Skatten kan likställas med en
extra inkomstskatt som lagts på vissa fö-
retag och är därför att betrakta som en
skattesanktion. Dessutom utgör skatten
en dubbelbeskattning av el som har
producerats vid kärnkraftsverk.

5.14 Icke saldopåverkande awikelser

128.   Flyttningsbidrag som utgår p.g.a. att den
anställde flyttar till ny bostadsort är i
allmänhet skattefri, utom till den del er-
sättningen väsentligt överstiger belopp
som gäller för befattningshavare i offent-
lig tjänst. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt.

129.   Värnpliktigas förmåner i form av natura-
förmåner, dagersättning, befattnings-
premie, avgångsvederlag, utbildnings-

premie, familjebidrag m.m. är skattefri
inkomst. Näringsbidrag utgör dock skat-
tepliktig inkomst. Skatteawikelsen avser
inkomstskatt.

130.   Socialbidrag och annan hjälp enligt social-
tjänstlagen. Socialbidrag, begravningshjälp
samt underhåll som lämnats till intagen i
kriminalvårdsanstalt eller patient på sjuk-
hus är ej skattepliktiga, varför inkomst-
skatt ej utgår.

131.   Barnbidrag m.m. Barnbidrag och förlängt
barnbidrag samt barnpension enligt lagen
om allmän försäkring till den del pensio-
nen efter avliden förälder ej överstiger 0,4
basbelopp är ej skattepliktiga. Skattefri-
heten för barnpension är begränsad till
den garantinivå som gäller för bidragsför-
skott. Skatteawikelsen avser inkomst-
skatt.

132.   Underhållsbidrag är inte skattepliktigt.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

133.   Handikappersättning. Handikappersätt-
ning, sådan del av vårdbidrag som utgör
ersättning för merkostnader, merutgifter
för resor, särskilt pensionstillägg för
långvarig vård av sjukt barn samt hem-
sjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag som
utgår av kommunala eller landstings-
kommunala medel är skattefria. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt.

134.   Bidrag till adoption. Bidrag vid adoption
av utländska barn är skattefritt. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt

133. Engångshidrag i samband med arbetspla-
cering av flyktingar. Ersättningen betalas
ut vid den första arbetsplaceringen och
bidraget är anpassat till de normer som
gäller inom socialtjänsten. Skatteawikel-
sen avser inkomstskatt.

136.   Bostadstillägg till pensionärer (BTP). Er-
sättningen är skattefri. Skatteawikelsen
avser inkomstskatt.

137.   Bostadsbidrag. Ersättningen är skattefri.
Skatteawikelsen avser inkomstskatt.

31

PROP. 2000/01:100 Bilaga 3

138.   Utbildningsbidrag (studiebidrag m.m.).
Studiestöd enligt studiestödslagen är inte
skattepliktigt. Skatteawikelsen avser in-
komstskatt.

139.   Skattefria pensioner. Skatteawikelsen av-
ser inkomstskatt.

140.   Övriga icke skattepliktiga transfereringar
som ej redovisas under punkterna 128-139.
Skatteawikelserna avser inkomstskatt.

141.   Särskilt grundavdrag för pensionärer
(SGA). Grundavdraget för skattskyldiga
med folkpension (förtidspension, änke-
pension m.m.) awiker från det grundav-
drag som aktiva skattskyldiga är berätti-
gade till. Det särskilda grundavdraget är
lika med folkpension plus pensionstill-
skott och reduceras med ökad pensions-
inkomst. Avdraget kan dock aldrig vara
lägre än det avdrag som aktiva skattskyl-
diga erhåller. Awikelsen avser inkomst-
skatt.

142-154. Sjukpenning och rehabilitering, föräldra-
försäkring, vårdbidrag, dagpenning, kon-
tant arbetsmarknadsstöd, utbildningbi-
drag, generationsväxling, kommunansvar
för ungdomar mellan 20-24 år, vuxenstu-
diebidrag, delpension, dagpenning vid re-
petitionsövning, utbildningsbidrag för dok-
torander, timersättning vid kommunal
vuxenutbildning livränta vid arbetsskada,
startbidrag för egen rörelse, närståendepen-
ning. Samtliga dessa ersättningar är skat-
tepliktiga och pensionsgrundande. Skat-
teawikelsen avser den del av
socialavgifterna som avser tilläggspen-
sion. Statlig ålderspensionsavgift infördes
på dessa bidrag från och med den 1 janu-
ari 1999 varför skatteawikelsen då
upphörde.

32

Bilaga 4

Fördelningspolitisk
redogörelse

PROP. 2000/01:100 Bilaga 4

Bilaga 4

Fördelningspolitisk redogörelse

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................................................................................7

1    Bakgrund.................................................................................................................7

Svårt att mäta välfärd...............................................................................8

Korrigerat inkomstbegrepp....................................................................8

Faktaruta 1...............................................................................................8

Korrigering av SCB:s inkomstbegrepp..................................................8

2    Hushållens inkomstutveckling..............................................................................9

3    Utvecklingen av inkomstspridningen 1991-1998.................................................9

3.1     Inkomstspridningen................................................................................9

Lönespridningen....................................................................................10

3.2      Olika gruppers inkomstutveckling.......................................................11

Ekonomiskt svaga grupper...................................................................11

Barnfamiljer...........................................................................................11

Ålderspensionärer.................................................................................11

4    Orsaker till förändrad inkomstspridning............................................................12

4.1      Statistisk uppdelning av inkomstspridningen......................................12

4.2     Fördelningseffekter av åtgärder i skatte- och bidragssystemen.........12

Statisk fördelningseffekt.......................................................................12

Beteendeförändring i hushållen............................................................13

5    Förändrade marginaleffekter under 1990-talet...................................................14

5.1      Sjunkande marginaleffekter..................................................................14

5.2     Bidrag från skatte- och bidragssystem.................................................15

5.3      Regelförändringarnas betydelse............................................................15

Underbilaga 4.1.....................................................................................................16

Begrepp och definitioner......................................................................16

Datamaterial...........................................................................................17

Analysmetoder......................................................................................17

PROP. 2000/01:100 Bilapa 4

Tabellförteckning

1.1   Fördelningspolitiska nyckeltal 1991-1999...........................................................7

5.1   Marginaleffekter 1996-2001 för olika familjetyper............................................14

5.2   Marginaleffekt fördelad på skatte- och bidragssystem år 2001 ......................... 15

5.3   Regelförändringarnas betydelse för marginaleffekterna 1996-2001................. 15

Underbilagetabell 4.1 Individernas disponibla inkomst justerad för försörjnings-
börda 1991-1998 samt förändring 1991-2001. 2000 års priser.

Medianer samt medelvärden för decilgrupper....................................................18

PROP. 2000/01:100 Bilaga 4

Diagramförteckning

3.1   Spridning i justerad disponibel inkomst 1991-1998.............................................9

3.2   Relativ utveckling av justerad disponibel inkomst för olika inkomstgrupper

1991-1998 (korrigerat inkomstbegrepp)............................................................10

3.3  Lönespridning 1992-1999....................................................................................10

3.4   Kvinnors lön i relation till mäns lön 1992-1999.................................................10

3.5  Andel personer med svag ekonomi 1991-1998...................................................11

3.6   Barnfamiljernas ekonomiska standard i förhållande till samtliga hushåll

1991-1998 (korrigerat inkomstbegrepp)............................................................11

3.7   Ålderspensionärernas ekonomiska standard i förhållande till samtliga

hushåll 1991-1998 (korrigerat inkomstbegrepp)...............................................12

4.1   Olika inkomsters bidrag till inkomstspridningen enligt Gini-koefficienten

1991-1998 (korrigerat inkomstbegrepp)............................................................12

4.2   Förändring av ekonomisk standard i decilgrupper till följd av regel-
ändringar under 1999-2001..................................................................................13

4.3   Förändring av ekonomisk standard i olika familjetyper till följd av

regelförändringar under 1999-2001.....................................................................13

4.4  Förändring av ekonomisk standard vid ökat arbetsutbud, regelförändringar

1999-2001......................................................................................................'.......13

PROP. 2000/01:100 Bilaga 4

Sammanfattning

Som en följd av den ekonomiska krisen genom-
fördes ett omfattande konsolideringsprogram
för de offentliga finanserna där skatter höjdes
och sociala ersättningar och bidrag reducerades.
Trots detta visar den offentliga statistiken och
särskilda analyser enbart på en mindre ökning av
spridningen i hushållens disponibla inkomster
under 1990-talet. Skatternas och bidragens om-
fördelande effekt har motverkat den ökade
spridningen i faktorinkomsterna. Ett antal för-
delningspolitiska nyckeltal redovisas i tabell 1.1.

Hushållens inkomstutveckling har varit rela-
tivt svag under 1990-talet men har ökat i snabb
takt efter konsolideringsprogrammets genom-
förande som en följd av ökad sysselsättning och
finanspolitiska åtgärder.

De åtgärder som genomförs i skatte- och bi-
dragssystemet under åren 1999-2001 innebär att
hushållens disponibla inkomster beräknas öka
med drygt 52 miljarder kronor vilket motsvarar
5 procent. Denna inkomstökning har fördelats
relativt jämnt och har därmed inte påverkat den
sammantagna inkomstspridningen nämnvärt.
Den enskilda åtgärd som har störst inverkan på
hushållens disponibla inkomster är skattereduk-
tionen för den allmänna pensionsavgiften.

Marginaleffekterna har successivt minskat
under senare delen av 1990-talet. Nivån är
emellertid fortfarande hög i många hushåll. De
överlag minskade marginaleffekterna beror till
viss del på de åtgärder som vidtagits i skatte- och
bidragssystemen. Den ekonomiska utvecklingen
har medfört minskad arbetslöshet och därmed
minskat omfattningen av social- och bostadsbi-
drag, vilket bidrar till minskade marginaleffekter.

1 Bakgrund

Den ekonomiska utvecklingen under 1990-talet
har varit dramatisk. Inledningsvis föll syssel-
sättningen kraftigt och arbetslösheten steg till en
historiskt hög nivå. Bruttonationalprodukten
föll tre år i rad och underskottet i de offentliga
finanserna blev mycket stort. I mitten av 1990-
talet vände utvecklingen samtidigt som
konsolideringen av de offentliga finanserna
påbörjades. Sysselsättningen har trendmässigt
ökat sedan 1997 och arbetslösheten har sjunkit
kraftigt. Det makroekonomiska läget är nu
betydligt ljusare även om konjunkturen mattats
av under det senaste halvåret. Tillväxten i
ekonomin är god, löne- och prisökningstakten
har sjunkit, de offentliga finanserna uppvisar
överskott och räntorna har sjunkit till låga
nivåer. Förutom den konjunkturellt betingade
förbättringen pågår, liksom i flera andra länder,
en strukturell förändring i ekonomin som
innebär att sysselsättningen ökar i tjänstesektorn
och minskar i industrisektorn. Denna utveckling
utgör ett starkt bidrag till den ekonomiska
återhämtningen under den senare hälften av
1990-talet.

I denna fördelningspolitiska redogörelse be-
skrivs och analyseras utvecklingen av fördel-
ningen av hushållens ekonomiska standard och
marginaleffekter under 1990-talet fram till
år 2001, inklusive maxtaxan i förskolan och
skolbarnsomsorgen, vilken träder i kraft 2002.

Tabell 1.1 Fördelningspolitiska nyckeltal 1991-1999

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

Lönespridning (Decil 9/Decil 5)

-

1,40

1,43

1,45

1,44

1,46

1,46

1,52

1,55

Jämställdhet lön (D5k/D5m)

-

0,87

0,87

0,86

0,88

0,86

0,86

0,88

0,88

Inkomstspridning (Gini)

0,228

-

0,215

0,215

0,219

0,223

0,236

0,249

-

Regional spridning

1,18

1,16

1,16

1,17

1.14

1,16

1,17

1,19

1,17

Förmögenhetskoncentrationen 1 %

-

19,5

-

-

-

-

20,3

-

-

Andel ekonomiskt fattiga

5,3

-

4,6

4,2

4,3

4,0

3,6

3,9

-

Andel ekon, fattiga barn (0-17 år)

3,2

-

3,3

3,7

3,4

4,3

3,8

3,7

-

Barnfamiljers relativa standard (%)

99,2

-

96,3

95,0

94,0

91,4

92,6

91,0

-

Inkomströrlighet (M)

-

0,048

0.043

0,042

0,042

0,041

0,041

0,042

0,045

Marginaleffekt (%)

-

-

-

-

-

53,2

53,4

52,2

50,1

Marginaliserade (%)

5,9

6,3

7,5

8,7

9,6

9,7

10,2

9,9

-

7

PROP. 2000/01:100 Bilaga 4

Svårt att mäta välfärd

En mätning av fördelningen av hushålls och in-
dividers inkomststandard bör spegla fördel-
ningen av konsumtionsmöjligheter.

Valet att arbeta deltid, nyttjande av offentlig
konsumtion och värdeförändring av hushållens
förmögenhetsställning spelar en viktig roll i detta
sammanhang. Tidsperspektivet har även en stor
betydelse eftersom fördelningen av livs-
inkomster är betydligt mer sammanpressad än
fördelningen av inkomststandarden ett enskilt
år. Inverkan på inkomstfördelningen av valet av
arbetstid och nyttjande av offentlig konsumtion
har analyserats i tidigare fördelningspolitiska
redogörelser.

Fördelningen av den ekonomiska standarden
som vanligtvis följs med hjälp av Statistiska
centralbyråns undersökningar av hushållens
disponibla årsinkomster är sålunda inte ett
tillräckligt omfattande begrepp för att fullt ut
spegla fördelningen av konsumtionsmöjligheter.
Denna fördelning kan dock tjäna som en
indikator.

Korrigerat inkomstbegrepp

Analys av inkomstfördelning kan göras på olika
sätt. Valet av metod och definitioner kan delvis
vara ett uttryck för värderingar och kan ha stor
betydelse för resultatet av fördelningsanalysen.
Varken forskning eller internationell standard
ger här en entydig vägledning.

SCB:s redovisning av hushållens disponibla
inkomst avviker i två avseenden från internatio-
nell praxis. Hemmaboende ungdomar som är
äldre än 17 år räknas som egna hushåll och alla
hushåll ges samma vikt. Detta medför bl.a. att
den uppmätta andelen hushåll med låg ekono-
misk standard blir större och att individer som
lever i ensamhushåll tillmäts större betydelse än
individer som lever i hushåll med fler individer.

I denna fördelningspolitiska redogörelse an-
vänds förutom SCB:s inkomstbegrepp ett korri-
gerat inkomstbegrepp. Vid beräkning av detta
används en alternativ metod för beräkning av
kapitalinkomsterna, s.k. realberäkning, som syf-
tar till att spegla kapitalinkomsternas långsiktiga
avkastning, där värdeförändring av hushållens
förmögenhet beaktas. För att man ska kunna
jämföra olika hushålls ekonomiska standard an-
vänds den nya socialbidragsnormen.

Det är således fyra skillnader mellan SCB:s re-
dovisning och det korrigerade inkomstbegreppet
i denna redovisning. Syftet med korrigeringarna
är att skapa en mer rättvisande bild av hur kon-
sumtionsmöjligheterna utvecklas för olika hus-
håll och individer (se faktaruta l).1

I underbilaga 4.1 beskrivs begrepp och defini-
tioner, datamaterial och analysmetoder.

Faktaruta 1

Korrigering av SCB:s inkomstbegrepp

Det är individernas ekonomiska välfärd som ana-
lyseras. Det innebär ett normativt ställningsta-
gande att samtliga personer, barn och vuxna, en-
samboende som samboende, skall ges lika stor
vikt när vi bedömer fördelningen av ekonomiska
resurser. Den officiella statistiken visar fördel-
ningen bland hushåll. Det innebär exempelvis att
man ger fyra gånger större vikt till vad som hän-
der en ensamboende person än vad som händer
personerna i en familj med två vuxna och två
barn.

Ekonomisk standard för "kosthushåll" beskrivs.
En persons ekonomiska standard är givetvis be-
roende även av inkomsterna hos andra i familjen
eller hushållet, givet att de har en gemensam
ekonomi. För att bäst mäta detta används SCB:s
definition av "kosthushåll". Ungdomar som bor
hemma räknas därmed till föräldrarnas hushåll.
Även andra vuxna än gifta/samboende som lever
tillsammans räknas till ett hushåll. I den officiella
statistiken räknas ungdomar över 17 år som bor
hos sina föräldrar som egna hushåll, vilket gene-
rellt innebär att ungdomarnas ekonomiska stan-
dard underskattas och att deras föräldrars eko-
nomiska standard överskattas.

Den nya socialbidragsnormen används för att
justera för olika hushålls storlek. Den nya normen
beaktar i större utsträckning de ekonomiska
stordriftsfördelar som finns i hushållen. Till
normen har lagts en schabloniserad boendekost-
nad och antagna belopp för vård, möbler m.m.
Därefter har normen med hjälp av en statistisk

' En närmare beskrivning av det korrigerade inkomstbegreppet och bety-
delsen för beskrivningen av inkomstfördelningen finns i den fördelnings-
politiska redogörelsen våren 2000 (prop. 1999/2000:100, bilaga 3).

PROP. 2000/01:100 Bilaga 4

analys givits en generell och enklare matematisk
form (underbilaga 4.1). Den officiella statistiken
baseras på en äldre norm utan hänsyn till boen-
dekostnader och lägre grad av stordriftsfördelar.
Den kan därför anses underskatta standarden i
bl.a. barnfamiljer.

Inkomst av kapital realberäknas och utjämnas
över tiden. Inkomststatistiken baseras på taxerad
inkomst. Värdeökningar i aktier och andra
tillgångar registreras som inkomst först när man
realiserar dem. Kapitalinkomster beräknas
nominellt även om de helt eller delvis har
urholkats av inflationen. Eftersom realisations-
vinster varierar kraftigt år från år blir inkomst-
fördelningen i den officiella statistiken svår-
bedömd. För att realjustera kapitalinkomsterna
och utjämna dem över tiden används olika
schablonmetoder (se underbilaga 4.1).

2 Hushållens inkomstutveckling

Medianen för hushållens disponibla inkomst
justerad för försörjningsbörda (ekonomisk
standard) har minskat med 1 procent mellan
1991 och 1998. Ålderspensionärers median-
inkomst ökade kraftigt, medan utvecklingen för
de flesta övriga åldersgrupper och familjetyper
var negativ. Medelvärdet av den ekonomiska
standarden har däremot ökat med 4,5 procent i
fasta priser. Störst var ökningen i den lägsta och
den högsta inkomstgruppen, 13,8 procent
respektive 17,7 procent. Att medelvärdet ökar
mer än medianen innebär att fördelningen har
blivit mer ojämn.

Under perioden 1998-2001 beräknas
hushållens inkomster sammantaget öka kraftigt,
i genomsnitt med 11 procent. Såväl ökade
faktorinkomster som finanspolitiska åtgärder
bidrar till ökningen. Ökningen är ungefär lika
stor för ensamstående utan barn som för
samboende. Ensamstående med barn och
ålderspensionärer beräknas få en svagare
inkomstutveckling än genomsnittet.

Sett över hela tioårsperioden beräknas
inkomstökningen vara störst i den lägsta och de
två högsta inkomstgrupperna, för ålderspensio-
närer och för sammanboende utan barn. Ung-
domar och ensamstående med barn beräknas ha
haft en svagare ökning av inkomsten. Män har en
något större inkomstökning än kvinnor.

3      Utvecklingen av inkomst-

spridningen 1991-1998

3.1     Inkomstspridningen

Den officiella inkomststatistiken visar kraftiga
variationer i spridningen av de disponibla årsin-
komsterna över tiden. Inkomstspridningen ökar
de år då hushållen väljer att realisera stora nomi-
nella värdeökningar i aktier och andra tillgångar.
Enligt den officiella statistiken ökade inkomst-
spridningen, mätt som Gini-koefficienten för
justerad disponibel inkomst, från 0,261 till 0,284
mellan 1991 och 1998. Ökningen med 0,023 en-
heter motsvarar knappt 9 procent. Med den kor-
rigerade beräkningen är nivån på inkomstsprid-
ningen i genomsnitt 16 procent lägre under
perioden 1991-1998. Den relativa ökningen av
Gini-koefficienten under perioden är emellertid
densamma i den korrigerade beräkningen.

Det är främst övergången till kosthushåll och
metoden att justera för försörjningsbörda som
förklarar skillnaden mellan den officiella statisti-
ken och den korrigerade beräkningen.

Diagram 3.1 Spridning i justerad disponibel inkomst
1991-1998

Gini-koefficient

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Mönstret i utveckling av inkomstspridningen
under 1990-talet blir mer tydligt med den korri-
gerade beräkningen av Gini-koefficenten som
utgångspunkt. I början av 1990-talet sjönk Gini-
koefficenten som en följd av främst sjunkande
reala kapitalinkomster. Under senare delen ökar
spridningen något vilket främst beror på sti-
gande kapitalinkomster som följd av stigande
tillgångspriser (främst fastighetspriser och sti-
gande aktiekurser) och en tendens till ökad
spridning i löneinkomsterna.

Den svagt ökande inkomstspridningen härrör
främst från ökad relativ inkomststandard i den

PROP.. 2000/01:100 Bilaga 4

övre delen av inkomstfördelningen. Standarden i
mitten av fördelningen har i princip varit oför-
ändrad i förhållande till standarden i den nedre
delen av fördelningen under 1990-talet. Detta
kan åskådliggöras med s.k. decilkvoter som ut-
trycker relativ inkomststandard mellan olika in-
komstgrupper.

befattningar har förbättrats avsevärt från och
med 1998 jämfört med tidigare år. Tendensen till
ökad relativ lön i den högre inkomstskalan kan
till viss del bero på att fler personer med höga
månadslöner ingår i statistiken.

Diagram 3.2 Relativ utveckling av justerad disponibel
inkomst för olika inkomstgrupper 1991-1998
(korrigerat inkomstbegrepp)

Decilkvoter

-

------------Decil 9/decil 2

---Decil 9/decil 5

.....Decil 5/decil 2

1991      1992      1993      1994      1995      1996      1997      1998

Källa: HINK, SCB. Finansdepartementets beräkningar

Diagram 3.3 Lönespridning 1992-1999

Decilkvoter

Av diagram 3.2 framgår att medianinkomsten
(decilgrupp 5) har sjunkit något i förhållande till
decilgrupp 2. År 1996 låg medianinkomsten
36 procent högre än i decilgrupp 2, och 1998 var
den 33 procent högre. En viss ökning av
inkomststandarden kan observeras i decilgrupp 9
i förhållande till medianinkomsten och till
inkomstgrupper med lägre inkomststandard.

I diagram 3.4 jämförs kvinnors lön i förhållande
till mäns lön för olika deciler i respektive löne-
fördelningar. Som framgår har relationerna varit
påfallande konstanta sett över hela perioden.
Löneskillnaden är emellertid stor mellan könen,
särskilt i de högre löneskikten, men relativt sett
är den oförändrad under 1990-talet.

Diagram 3.4 Kvinnors lön i relation till mäns lön
1992-1999

Decilkvoter

Lönespridningen

I detta avsnitt redovisas spridning av lönen med
ett annat dataunderlag. Detta omfattar den över-
enskomna månadslönen vid heltidsarbete vilken
avtalats mellan arbetsgivare och arbetstagare och
som redovisas till SCB:s årliga strukturlönestati-
stik och grundar sig på detaljerade uppgifter från
personalredovisningen. Både heltids- och del-
tidsanställda ingår.

Lönespridningen redovisas beräknat som kvo-
ter mellan olika deciler (tiondelar). I den nedre
delen av löneskalan är det inte så stor förändring.
Medianlönen i förhållande till tiondelen med
lägst lön har varit relativt konstant under 1990-
talet. En mindre ökning av lönespridningen kan
observeras bland den tiondel som har den högsta
månadslönen (se diagram 3.3). Den statistiska
täckningen av branscher och personal i ledande

1.0

0.9

0.8

0.7

0.6

0,5

1992      1993

-----------Oecil 1 kvinnor/decil 1 män
---Oecil 5 kvinnor/decil 5 män
.....Oecil 9 kvinnor/decil 9 män

- i■         i           i — i

1994      1995      1996      1997      1998      1999

Källa: HINK. SCB. Finansdepartementets beräkningar

10

PROP.. 2000/01:100 Bilaga 4

3.2 Olika gruppers inkomstutveckling

Barnfamiljer

Ekonomiskt svaga grupper

Det vanligaste måttet på hur stor omfattningen
är av hushåll med svag ekonomi är andelen
hushåll vars inkomststandard understiger halva
medianinkomsten. I diagram 3.5 visas detta mått
dels enligt den officiella statistiken, dels med det
korrigerade inkomstbegreppet. Den officiella
statistiken visar på en ökning av personer med
svag ekonomi under 1990-talet. Den korrigerade
inkomstberäkningen ger en lägre andel personer
med svag ekonomi och visar på en minskning.

Skillnaden förklaras främst av att ungdomar
över 17 år som bor hos sina föräldrar räknas som
egna hushåll i den officiella statistiken. Eftersom
ungdomar i regel har låga inkomster (beroende
på att de vanligtvis studerar) hamnar de ofta
under gränsen för en svag ekonomi. Vid
beräkning med det korrigerade inkomst-
begreppet antas att ungdomar som bor hos sina
föräldrar tar del av föräldrarnas ekonomiska
standard.

En beräkning har även gjorts av andelen per-
soner (exklusive studerande) vars ekonomiska
standard understiger riksnormen för socialbi-
drag. Denna inkomstgräns kan betraktas som en
absolut gräns för svag ekonomi. Av diagram 3.5
framgår att andelen personer under denna gräns
ökat något under 1990-talet men minskat sedan
1996. Eftersom hushållens disponibla inkomster
ökat betydligt snabbare än den allmänna prisut-
vecklingen under åren 1999-2001 kan andelen
personer som lever på en standard som understi-
ger riksnormen för socialbidrag förväntas ha
sjunkit ytterligare efter år 1998.

Barnfamiljernas ekonomiska situation har
försämrats något jämfört med övriga hushåll
under 1990-talet. I början av 1990-talet för-
sämrades situationen gradvis i takt med stigande
arbetslöshet. Under de senaste åren har insatser
gjorts för att förbättra barnfamiljernas situation,
bl.a. har barnbidragen höjts successivt åren
2000-2001 och fr.o.m. år 2002 införs en maxtaxa
i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.
Effekterna av dessa åtgärder kan inte utläsas i
den officiella inkomststatistiken ännu. En
regelberäkning som visar hur inkomstför-
delningen och barnfamiljerna påverkas av dessa
åtgärder redovisas i avsnitt 4.2.

Diagram 3.6 Barnfamiljernas ekonomiska standard i forhål-
lande till samtliga hushåll 1991-1998 (korrigerat Inkomst-
begrepp)________________________________________________

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Diagram 3.5 Andel personer med svag ekonomi 1991-1998

Procent

Ålderspensionärer

Ålderspensionärernas ekonomiska standard för-
bättras successivt. Sedan 1991 har gruppens in-
komststandard ökat kraftigt jämfört med övriga
grupper. Ålderspensionärernas genomsnittliga
ekonomiska standard är sedan mitten av 1990-
talet högre än barnfamiljernas som grupp betrak-
tat. Förbättringen beror på att äldre pensionärer
successivt ersätts med yngre pensionärer med
högre ATP-pension och att konsolideringen av
de offentliga finanserna inte drabbat pensionärs-
grupperna i samma utsträckning som övriga
grupper. Under 1990-talet har den relativa stan-
dardökningen för ensamstående manliga ålders-
pensionärer varit nästan lika stor som för sam-
boende ålderspensionärer. De ensamstående
kvinnliga ålderspensionärernas ekonomiska

11

PROP. 2000/01:100 Bilaga 4

standard har inte ökat lika mycket och ligger på
en lägre nivå än övriga ålderspensionärer.

Diagram 4.1 Olika inkomsters bidrag till inkomstpridningen
enligt Gini-koefficienten 1991-1998

(korrigerat inkomstbegrepp)

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Diagram 3.7 Ålderspensionärernas ekonomiska standard i
förhållande till samtliga hushåll 1991-1998

(korrigerat inkomstbegrepp)

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

4.2 Fördelningseffekter av åtgärder i
skatte- och bidragssystemen

4       Orsaker till förändrad

inkomstspridning

4.1     Statistisk uppdelning av

inkomstspridningen

Inverkan på inkomstspridningen av inkomster
och skatter kan mätas med olika statistiska me-
toder. I de fördelningspolitiska redogörelserna
används en särskild dekomponeringsmetod för
att mäta inkomsternas och skatternas bidrag till
den totala spridningen i disponibel inkomst2. Av
diagram 4.1 framgår att spridningen i faktorin-
komster (summan av löne-, närings- och kapital-
inkomster) har ökat under 1990-talet. Pensioner
bidrar sedan mitten av 1990-talet något till att
inkomstspridningen ökar. Detta motverkas av
att skatters omfördelande effekt ökat under
samma tidsperiod. Transfereringars utjämnande
effekt är begränsad men deras bidrag till utjäm-
ning har ökat något under 1990-talet.

Statisk fördelningseffekt

Konsolideringen av de offentliga finanserna
under åren 1995 till 1998 innebar höjda skatter
och reducerade sociala ersättningar och bidrag. I
den fördelningspolitiska redogörelsen hösten
19973 gjordes en analys av hur regel-
förändringarna påverkade hushållens ekonomi.
Hushållens disponibla inkomster minskade med
43 miljarder kronor som följd av åtgärderna
vilket motsvarar 4,4 procent. Hushåll med högst
ekonomisk standard fick den största relativa
inkomstminskningen, men även hushåll med
lägst ekonomisk standard drabbades hårdare än
andra. Den sammantagna spridningen i ekono-
misk standard minskade något mätt med Gini-
koefficienten.

Motsvarande analys av effekten av åtgärderna i
skatte- och bidragssystemen åren 1999-2001 vi-
sar att hushållens disponibla inkomster ökar med
52 miljarder kronor4 vilket motsvarar 5 procent.
Den relativa ökningen är ungefär lika stor för alla
inkomstgrupper, vilket framgår av diagram 4.2.
Beräkningen är utförd i 2001 års ekonomiska
och demografiska miljö.

2 Dckomponering av inkomstspridningen. Se underbilaga 4.1.

’ Prop. 1997/1998:1, bilaga 7.

4 Maxtaxan i barnomsorgen minskar barnomsorgsavgifterna. Avgifts-
minskningen har i beräkningen ökat de disponibla inkomsterna.

12

PROP. 2000/01:100 Bilaga 4

Beteendeförändring i hushållen

Diagram 4.2 Förändring av ekonomisk standard i decil-
grupper till följd av regeländringar under 1999-2001

Procentuell förändring

Inkomstgrupper (decil)

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

De sammantagna regeländringarna under åren
1999-2001 gynnar barnfamiljer, och då framför
allt samboende med barn. De åtgärder som haft
störst betydelse är höjda barnbidrag, införande
av maxtaxa i barnomsorgen och skattereduktio-
nen för hälften av den allmänna pensionsavgiften
(diagram 4.3).

Diagram 4.3 Förändring av ekonomisk standard i olika
familjetyper till följd av regeländringar under 1999-2001

Procentuell förändring

Familjetyper

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Regeländringarna efter 1998 har inneburit att
individernas marginaleffekter minskat (se
avsnitt 5). Det har blivit lönsammare att arbeta.
Att individerna kan välja att arbeta mer, eller
mindre, som en följd av detta är något som den
statiska analysen inte tar hänsyn till.

På vilket sätt valet av arbetstid kan påverkas av
förändringar inom skatte- och bidragssystemet
visades med en modell för hushållens arbetsut-
bud i den fördelningspolitiska redogörelsen hös-
ten 20 005. När hänsyn tas till sådana beteende-
anpassningar kan man förvänta sig delvis andra
effekter på inkomstfördelningen.

Arbetstidsförändringens inverkan på in-
komstfördelningen som följd av vidtagna
åtgärder under åren 1999-2001 redovisas i
diagram 4.4. Arbetsutbudet ökar med i genom-
snitt knappt 2 procent och den disponibla
inkomsten ökar med ca 8 miljarder kronor.
Inkomstfördelningen blir jämnare om man tar
hänsyn till att åtgärderna påverkar marginal-
effekterna och den betydelse det har för
arbetsutbudet. Resultatet speglar att åtgärderna
minskat marginaleffekterna mest i de lägre
decilgrupperna.

De skattade effekterna blir mer realistiska när
man tar hänsyn till beteendeförändringar, men
en svaghet är att resultaten i stor utsträckning
kommer att bero på de antaganden som görs be-
träffande individernas anpassning. Beräkningen
är relativt osäker men ger ändå en vägledning om
åtgärdernas betydelse för arbetsutbudet.

Sammantaget har regeländringarna under åren
1995-2001 inneburit en ökad utjämning av
inkomststandarden. Under åren för konsolide-
ringsprogrammets genomförande (1995-1998)
var det hushållen i den övre delen av
inkomstfördelningen som fick vidkännas de
största relativa inkomstminskningarna till följd
av regeländringarna. Förändringarna i skatte-
och bidragssystemen efter 1998 har gynnat alla
inkomstgrupper ungefär lika mycket.

Diagram 4.4 Förändring av ekonomisk standard vid ökat
arbetsutbud, regelförändringar 1999-2001____________

Procentuell förändring

Inkomstgrupper (decil)

Källa: HINK,SCB, Finansdepartementets beräkningar

5 Prop. 2000/2001:1, bilaga 4.

13

PROP. 2000/01:100 Bilaga 4

5       Förändrade marginaleffekter under

1990-talet

Höga marginaleffekter utgör ett hinder när det
gäller att öka arbetsutbudet eftersom de försva-
gar drivkraften att arbeta mer, byta arbete eller
yrke och att flytta till orter där det finns arbets-
tillfällen. Höga marginaleffekter bidrar sålunda
till en minskning av arbetsutbudet och begränsar
tillväxtmöjligheterna i ekonomin. Regeringen
bedriver därför ett långsiktigt arbete med att ta
bort fattigdomsfällor och reducera marginal-
effekter.

De genomsnittliga marginaleffekterna be-
stäms inte bara av regler i skatte- och bidrags-
systemen. De är också starkt kopplade till syssel-
sättningen. Stigande sysselsättning minskar
antalet personer med arbetslöshetsunderstöd
och inkomstprövade bidrag vilket bidrar till
minskade genomsnittliga marginaleffekter.

I den fördelningspolitiska redogörelsen i vår-
propositionen år 20006 visades att den
genomsnittliga marginaleffekten ökat från
44 procent till 49 procent som en följd av
regelförändringar i bidrags- och skattesystemen
mellan år 1991 och år 2000. Ökningen mellan
dessa år beror till stor del på införandet av den
allmänna pensionsavgiften.

Nedan visas resultatet av en ny beräkning av
marginaleffekterna åren 1996-2001. För åren
1996-1998 utgör resultaten utfall och för åren
1999-2001 utgör beräkningsresultaten en
prognos.

I beräkningen antas att alla personer i
förvärvsaktiv ålder (exklusive egenföretagare)
ökar sin arbetsinsats motsvarande ett värde om
12 000 kronor per år. Antalet personer mot-
svarar omkring 5 miljoner. Beräkningen avser
den synliga marginaleffekten, dvs. det belopp
som sammantaget faller bort i ökad
inkomstskatt, pensionsavgift, barnomsorgs-
avgift, minskat bostadsbidrag m.m. i förhållande
till förändring av bruttolönen. För personer med
arbetsmarknadsstöd eller socialbidrag har
antagits att ersättningen minskas vid ökad
arbetstid. Förtidspensionärer antas kunna öka
sin arbetsinsats i den utsträckning som här är
aktuell utan att pensionen reduceras.

5.1 Sjunkande marginaleffekter

Av tabell 5.1 framgår att marginaleffekterna
sjunkit kraftigt under perioden ifråga. Den be-
räknade genomsnittliga nivån år 20017 uppgår till

45,5 procent vilket är 7,7 procentenheter lägre än
år 1996. Den kraftiga minskningen beror främst
på att arbetslösheten sjunker under denna tids-
period, vilket minskar omfattningen av arbets-
löshetsunderstöd, socialbidrag och bostadsbi-
drag-

Trots minskade genomsnittliga marginaleffek-
ter under senare år är den beräknade nivån år
2001 fortfarande högre än vad som tidigare be-
räknats för år 1991.

Tabell 5.1 Marginaleffekter 1996-2001 för olika familje-
typer

Procent

Familjetyp

1996

1998

2000

2001

2001'

Diff

96-01

Ensamstående
utan barn

53,5

51,8

46.9

44,7

44,7

-8,8

Ensamstående
med 1 barn

66,8

65,0

60,2

57,5

57,2

-9.6

Ensamstående
med 2 + barn

69,7

66,2

61,3

58,6

57,8

-11,9

Gifta/sambo
utan barn

48.7

48,9

44,5

42,5

42,5

-6,2

Gifta/sambo
med 1 barn

51,9

52,6

49,0

47,0

46,8

-5,1

Gifta/sambo
med 2 barn

53,7

53,6

49,8

47,5

46,9

-6,8

Gifta/sambo
med 3 + barn

57,1

55,5

51,5

49,5

49,0

-8,1

Samtliga

53,2

52,2

47,72

45,7

45,5

-7.7

‘Inkl, maxtaxa i barnomsorgen

2I den fördelningspolitiska redogörelsen i vårpropositionen år 2000 beräknades
den genomsnittliga marginaleffekten till 49,0 procent. Anledningen till att det nu
beräknade värdet är lägre beror främst på att arbetslösheten blev lägre år 2000
än vad som tidigare prognostiserades. En annan orsak är att dataunderlaget
ändrats från HINK-97 till HINK-98.

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Marginaleffekterna varierar kraftigt mellan olika
familjetyper. Ett flertal studier har visat att
barnfamiljer i regel har högre marginaleffekter än
övriga hushåll, ensamhushåll har högre marginal-
effekter än hushåll med flera vuxna osv. De
högsta marginaleffekterna förekommer hos
ensamstående med barn med låg förvärvs-
inkomst.

6 Prop. 1999/2000:100, bilaga 3.

7 Inklusive maxtaxa i barnomsorgen.

14

PROP. 2000/01:100 Bilaga 4

Av tabell 5.1 framgår att marginaleffekterna
minskat för samtliga familjetyper. Mest påtaglig
är minskningen bland ensamhushåll med barn.

5.2 Bidrag från skatte- och bidragssystem

Den sammantagna marginaleffekten kan delas
upp efter hur olika delsystem bidrar. Detta visas
i tabell 5.2. Inkomstskatten (inklusive allmän
pensionsavgift) står för merparten, 34,5 procent-
enheter, och arbetsmarknadsstödet för den näst
största delen, 7,6 procentenheter. Marginaleffek-
ten är något högre för män än för kvinnor vilket
främst beror på att män har betydligt högre mar-
ginalskatt. Bidragssystemen, med undantag för
underhållsstödet, bidrar i högre grad till kvinnors
marginaleffekt än till mäns marginaleffekt.

Tabell 5.2 Marginaleffekt fördelad på skatte- och bidrags-
system år 2001

Procent

Alla

Kvinnor

Män

Inkomstskatt

34,5

31,7

37,2

Barnomsorgsavgift

0,2

0,2

0,2

Bostadsbidrag

1,5

1,9

1,1

Socialbidrag

1,6

1,7

1,4

Underhållsstöd

0,2

0,1

0,3

Arbetsmarknadsstöd

7,6

8,9

6,2

Total marginaleffekt

45,5

44,5

46,4

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

5.3 Regelförändringarnas betydelse

Marginaleffekter påverkas dels av regel-
förändringar i skatte- och bidragssystemen, dels
av ekonomiska och demografiska förändringar.
Regelförändringarnas betydelse mellan 1996 och
2001 framgår av tabell 5.3. Under hela perioden
bidrog regelförändringar till att minska marginal-
effekterna med 1,3 procentenheter. Den totala
minskningen på 7,7 procentenheter förklaras
således till större delen av ekonomiska och
demografiska förändringar.

Mellan 1996 och 1998 minskar marginaleffek-
terna något vilket främst beror på ekonomiska
och demografiska förändringar. Sammantaget
bidrog regeländringarna med en ökning av mar-
ginaleffekterna.

Merparten av minskningen har således skett
efter 1998, och ändrade regler har då bidragit till
att minska marginaleffekterna. Skattereduk-
tionen för den allmänna pensionsavgiften är den
regelförändring som haft störst inverkan.

Tabell 5.3 Regelförändringarnas betydelse för marginaleffekterna 1996-2001

Procentenheter

Nivå 20011

Förändring 1996-2001

Förändring 1996-1998
Totalt

- därav regler

Förändring 1998-2001
Totalt

- därav regler

Totalt

- därav regler

Marginaleffekt av:

Inkomstskatt2

34,5

-1,0

-0,8

2,0

2,1

-3,1

-2,8

Barnomsorgsavgift

0,2

-0,3

-0,2

0,0

-0,1

-0,2

-0,2

Bostadsbidrag

1,5

-0,7

-0,1

-0,6

-0,1

-0,1

0,1

Socialbidrag

1,6

-0,4

-0,1

-0,5

-0,1

0,1

0,1

Underhållsstöd

0,2

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

Arbetsmarknadsstöd

7,6

-5,3

-0,2

-1,8

-0,2

-3,5

0,0

Total marginaleffekt

45,5

-7,7

-1,3

-1,0

1.6

-6,7

-2,9

‘Inkl, maxtaxa i barnomsorgen.

2lnkl. allmän pensionavgift. Den beräknade genomsnittliga marginalskatten blir lägre som en följd av att den taxerade inkomsten sjunker då arbetslöshetsunderstöden
reduceras vid ökad arbetsinsats.

Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

15

PROP. 2000/01:100 Bilaga 4

Underbilaga 4.1

Begrepp och definitioner

Disponibel inkomst'. Hushållets totala inkomst
från arbete, kapital och transfereringar minus be-
tald skatt, betalt underhållsbidrag samt återbetalt
studiemedel och socialbidrag. Erhållet studie-
medel betraktas som transferering.

Justering för försörjningsbörda'. För att kunna
jämföra den ekonomiska standarden mellan hus-
håll av olika storlek och med olika sammansätt-
ning måste den disponibla inkomsten justeras.
För att göra detta används två olika normer, eller
konsumtionsvikter. I det korrigerade inkomst-
begreppet används konsumtionsvikter som base-
ras på Socialstyrelsens norm för socialbidrag
kompletterad med en schablonmässig boende-
kostnad enligt "trångboddhetsnorm 2". Den bo-
endekostnadskompletterade normen har para-
metriserats8 enligt följande formel:

Hushållets vikt=(antal vuxna+0,7* antal barn)0,7

I den officiella inkomststatistiken används en
äldre norm som inte beaktar bostadskostnader
och där stordriftsfördelarna beaktas i lägre grad.
I denna norm ges en ensamboende vikten 1,16,
samboende vuxna 1,92, barn i åldern 0-3 år vik-
ten 0,56, 4-10 år 0,66 och 11-17 år 0,76.

Ekonomisk standard: Hushållets disponibla
inkomst justerad för försörjningsbörda.

Individens ekonomiska standard: Hushållets
justerade disponibla inkomst påförs samtliga
personer i hushållet. Redovisning sker sedan på
individnivå.

Individuell disponibel inkomst: Disponibel in-
komst definieras på individnivå och justeras inte
för försörjningsbörda. Skattefria hushållstransfe-
reringar summeras på hushållsnivå och delas lika
mellan de vuxna i hushållet. Analyserna avser
endast vuxna.

Hushåll: Två hushållsbegrepp används. I av-
snitt 2 och 3 används s.k. kosthushåll där alla
personer ingår som bor i samma bostad och kan
antas ha gemensam hushållsekonomi. I avsnitt 4
och 5 består ett hushåll av en eller två vuxna plus
eventuella barn under 18 år. Barn över 18 betrak-

8 Ekvivalcnsskalans konstruktion beskrivs i prop. 1999/2000:100,
bilaga 3.

tas som separata hushåll även om de bor kvar hos
sina föräldrar.

Realjusterade kapitalinkomster: Hushållens
ränteinkomster och ränteutgifter utom egna-
hemsräntor realberäknas, dvs. korrigeras med
inflationen enligt konsumentprisindex. Inkoms-
ter och skatter av faktiska försäljningar av aktier
m.m. ersätts med en schablonmässigt beräknad
kapitalinkomst efter skatt baserad bl.a. på hur
stor hushållens förmögenhet är och på börsens
utveckling. Avkastningen antas motsvara den
genomsnittliga årliga förändringen av börsens
värde för de senaste fem åren och hushållens
förmögenhet uppskattas med hjälp av kontroll-
uppgifter om aktie- och fondtillgångar. På grund
av ofullständiga data om förmögenheterna
kommer de reala kapitalinkomsterna att under-
skattas för de personer där den procentuella av-
kastningen på kapitalet är högre än genomsnit-
tet.

Gini-koefficient: Det vanligaste måttet på
ojämnheten i inkomstfördelningen vilket antar
värdet 0 när inkomsten är lika för alla och
värdet 1 vid maximal ojämnhet, dvs. när en
person får alla inkomster. Koefficienten är mest
känslig för vad som händer i mitten av
fördelningen. Den kan sägas visa hur stor den
förväntade inkomstskillnaden är mellan två
slumpmässigt valda individer/hushåll. Om Gini-
koefficienten är 0,250 och medelinkomsten är
90 000 kronor följer att den genomsnittliga
skillnaden är 2*0,250 eller 50 procent av
medelinkomsten, dvs. 45 000 kronor.

Median: 50 procent av befolkningen har lägre
inkomst än medianinkomsten.

Decilgrupp: Befolkningen delas in i tio lika
stora grupper där de 10 procent med lägst stan-
dard hamnar i decilgrupp 1, de med näst lägst
standard i decilgrupp 2 osv. ända upp till decil-
grupp 10 med den högsta ekonomiska standar-
den.

Kvintilgrupp: Motsvarande indelning med fem
grupper som vardera omfattar 20 procent av be-
folkningen.

Decilkvot: Den disponibla inkomsten (vid
övre decilgränsen) bland dem med högre eko-
nomisk standard divideras med inkomsten för
dem med lägre standard.

Familjetyper: E0=ensamstående utan barn,
El =ensamstående med 1 barn, S0= gift/sambo-
ende utan barn, SI =gift/samboende med 1 barn
osv. PE=ensamstående pensionär och PS=sam-
boende pensionär.

16

PROP. 2000/01:100 Bilaga 4

Inkomströrlighet (M): Inkomsternas stelhet
kan beräknas som kvoten mellan spridningen av
den sammanlagda inkomsten under en flerårspe-
riod och det viktade medelvärdet av den årliga
inkomstspridningen under samma period (R).
Motsatsen, inkomsternas rörlighet eller mobili-
tet (M) definieras M=l-R. Mobilitet anger en-
ligt denna definition i vilken grad inkomstsprid-
ningen utjämnas när undersökningsperioden
förlängs.

Ekonomiskt marginaliserade: Med ekonomiskt
marginaliserade avses de personer som under tre
år i rad har haft en disponibel inkomst som till
mer än 50 procent utgörs av arbetsmarknads-
stöd, sjukpenning, förtidspension (inkl, sjukbi-
drag), socialbidrag och/eller bostadsbidrag. En-
dast personer i åldern 20-64 år som har en
disponibel inkomst över två basbelopp per år in-
går i beräkningen.

Förmögenhetskoncentration: Andel av hela net-
toförmögenhetssumman till marknadsvärde som
ägs av de en procent rikaste hushållen.

Datamaterial

Huvuddelen av analyserna baseras på SCB:s
undersökning av hushållens inkomster (HINK).
Uppgifterna bygger främst på uppgifter i
självdeklarationerna och olika register hos
myndigheterna. Undersökningen visar därför
uppgifter med två års fördröjning. Vid analyser
av senare år än 1998 används HINK-98 med
framskrivning till dessa års ekonomiska och
demografiska förhållanden.

Det underlag som används i analysen av löne-
spridningen kommer från LINDA-databasen
som kompletterats med strukturlönestatistik.
Både heltids- och deltidsanställda ingår och det
är den överenskomna månadslönen vid heltids-
arbete som analyseras.

Analysmetoder

Dekomponering av inkomstspridningen: Dekom-
ponering är en metod för att analysera i vilken
grad olika inkomstslag bidrar till den totala in-
komstspridningen mätt i Gini-koefficienten.

Den totala inkomstspridningen delas upp med
avseende på de inkomstslag som ingår i den tota-
la inkomsten. Varje delkomponents storlek be-

ror på dess vikt och koncentrationsindex, där
vikten är inkomstslagets andel av den totala in-
komsten och värdet på koncentrationsindex an-
ger dess bidrag till Gini-koeffienten. Inkomst-
fördelningen, mätt som Gini-koefficienten (G),
kan på detta sätt skrivas som:

G = Vt*K, + V2*K2 + ... + Vn-'K„

där och K, står för vikt respektive koncentra-
tionsindex för inkomstkomponent i, och n är det
antal inkomstslag som ingår i total inkomst.

Den inkomst som dekomponeras är disponi-
bel inkomst som den definieras i den offentliga
inkomststatistiken. Anledningen är att dekom-
poneringsmetoden inte kan hantera negativa in-
komster och den negativa realräntan 1991 med-
för att många hushåll har negativa värden på
vissa inkomstslag vid en realberäkning.

Simulering av regeländringar: Beräkningarna är
utförda i HINK-98 med en framskrivning till
2001 års demografiska och ekonomiska förhål-
landen. Basbelopp och fasta belopp i regelsyste-
men för 1998 har anpassats att gälla prisnivån för
år 2001. Förutom regeländringarna fram till och
med 2001 ingår maxtaxan som träder i kraft först
år 2002. De flesta regeländringar mellan 1998
och 2001 har efterbildats fullständigt.

Basbelopp och skattegränser har justerats så
att basbeloppshöjningen mellan 1998 och 2001
helt följt inflationsutvecklingen.

Marginaleffekter och beräkning av bam-
omsorgsavgifter: Beräkning av marginaleffekterna
har för 1996-1998 utförts med Inkomst-
fördelningsundersökningen för respektive år.
Underlaget för åren 1999-2001 utgörs av en
framskrivning av 1998 års undersökning till
dessa års ekonomiska och demografiska
förhållanden, samt respektive års regler. Efter
inkomstökningen på 12 000 kronor och
eventuellt arbetsmarknadsstöd minskat räknas
inkomstskatt, pensionsavgift, barnomsorgsavgift
och transfereringar om enligt reglerna för
respektive år.

Vid beräkning av barnomsorgsavgifter har re-
spektive års regelsystem använts. För år 2001 an-
vänds samma regelsystem som år 2000. Som un-
derlag för beräkningen har ett vägt genomsnitt
av ca 70 kommuners barnomsorgstaxesystem
använts. Beräkning har även gjorts för år 2001
med det förslag till maxtaxa i förskoleverksam-
het och skolbarnsomsorg som införs 2002 i de
kommuner som ansluter sig till systemet.

17

PROP. 2000/01:100 Bilaga 4

Underbilagetabell 4.1 Individernas disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda 1991-1998 samt förändring
1991-2001. 2000 års priser. Medianer samt medelvärden för decilgrupper

1991

1994

1998

1991/1998,%

1998/2001',%

1991/2001',%

Samtliga

119 600

114 700

118 400

-1.0

12,8

11,7

Kön

Kvinnor

116 000

112 000

115 100

-0,8

12,6

11,7

Män

122 100

117 600

121 900

-0,2

13,6

13,4

Ålder

-17

115 600

108 600

108 800

-5,9

14,1

7,3

18-24

117 400

102 200

107 900

-8,1

13,4

4,3

25-34

121 600

113 500

117 000

-3.8

15,5

11.1

35-44

128 100

120 400

118 400

-7,6

14.7

6,0

45-54

150 600

142 100

142 900

-5,1

13,6

7.8

55-64

140 100

140 300

150 400

7.4

11,7

19,9

65-74

99 500

107 000

118 600

19,2

3,8

23,8

75+

79 600

89 600

96 500

21,2

4,3

26,4

Familjetyp

Ensam utan barn

117 900

108 400

114 200

-3,1

14,0

10,5

Ensam 1 barn

102 800

99 100

100 200

-2.5

7,7

4,9

Ensam 2+ barn

96 500

89 900

92 600

-4,0

7,6

3.2

Sambo utan barn

157 700

152 100

160 100

1,5

13,9

15,6

Sambo 1 barn

134 300

127 800

128 800

-4.1

15,5

10,8

Sambo 2 barn

122 600

116 300

117 200

-4,4

15,6

10,5

Sambo 3+ barn

109 500

104 000

103 100

-5,8

15.7

8.9

Ensam kosthushåll

115 500

102 500

97 800

13,3

Sambo kosthushåll

137 300

122 000

119 100

13,0

Övriga kosthushåll

154 800

138 200

144 300

13,7

Ensam ålderspensionär

82 200

91 600

94 000

14.4

4,4

19,3

Samboende ålderspensionär

99 800

108 000

121 300

21,5

4.7

27,2

Decilgrupper (medelvärden)

1

49 200

53 900

56 000

13,8

6,0

20,6

2

80 700

81 900

83 000

2,9

8,0

11,0

3

93 700

92 600

93 900

0,2

9,5

9,8

4

104 700

101 400

103 300

-1.3

12,1

10,6

5

114 700

110 000

113 200

■1.3

12,6

11.1

6

125 000

119 500

124 100

-0.7

13,3

12.5

7

137 000

130 100

137 000

0.0

13,5

13,5

8

151 700

144 100

153 800

1.4

13,8

15,4

9

171 900

164 600

178 700

4.0

13,6

18.1

10

250 300

238 600

294 500

17,7

8.3

27,5

Samtliga (medelvärde)

127 900

123 700

133 700

4,5

11.3

16,3

Andel under halva medianen, %

5,3

4,2

3,9

Andel av total inkomst

1 % med högst standard

4,0

3.6

5,5

10 % med högst standard

19,6

19,3

22,0

1 Framskrivning.

18

Bilaga 5

Finans- och penning-
politiskt bokslut för
1990-talet

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

Bilaga 5

Finans- och penningpolitiskt
bokslut för 1990-talet

Innehållsförteckning

1.

Inledning

7

2.

Utgångsläget - spåren av 1980-talet

8

2.1

Strategin bakom devalveringen 1982

8

2.2

Uppföljningen av devalveringen 1982

9

3.

Från överhettning till depression - perioden 1990-1992

12

3.1

Regeringskris och valutaoro

12

3.2

Förnyad valutaoro och begynnande finanskris

13

3.3

Finansplan 1991

14

3.4

Ecu-anknytning och tillfällig stabilisering

15

3.5

Finansplan 1992

16

3.6

Från osäkerhet till valuta- och finanskris

17

3.7

Kronförsvaret - en utvärdering

19

3.8

Läget efter kronfallet

20

4.

Anpassning av den ekonomiska politiken till nya förutsättningar

21

4.1

En ram för penningpolitik under rörlig växelkurs

21

4.2

Hanteringen av de statsfinansiella problemen

22

4.3

Penningpolitikens utformning

24

5.

Saneringen av de offentliga finanserna

26

5.1

Inledningen av arbetet att sanera de offentliga finanserna

26

5.2

Konsolideringsprogrammet och stabiliseringen av statsskulden

27

5.3

Budgetmål, utgiftstak och reformeringen av budgetprocessen

28

5.4

Penningpolitiken 1995-1997

31

6.

På väg mot full sysselsättning med stark tillväxt och låg inflation

1998-2000

33

6.1

Mål för arbetslöshet och sysselsättning

33

6.2

Självständig penningpolitik utanför EMU

33

6.3

Penningpolitiken i skuggan av Asienkrisen

34

6.4

Riksbankens inflationsmål

35

6.5

Stark produktivitetstillväxt under 1990-talet

36

6.6

Finans- och budgetpolitiken efter saneringen av de
offentliga finanserna

37

6.7

Arbetslösheten halverades år 2000

39

7.

Summering och slutsatser

40

Utdrag ur SOU 2000:7

43

Referenser

45

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

Diagramförteckning

Diagram 1

Bytesbalansen och finansiellt sparande

8

Diagram 2

BNP-tillväxt

9

Diagram 3

Relativa enhetsarbetskostnader

9

Diagram 4

Hushållens skuldkvot

10

Diagram 5

Femårsräntor

10

Diagram 6

Arbetslöshet

11

Diagram 7

Konsumentpriser

11

Diagram 8

Nominella löner

12

Diagram 9

Riksbankens styrränta

13

Diagram 10

Fastighetspriser

14

Diagram 11

Aktiepriser

14

Diagram 12

Sex månaders räntedifferens

15

Diagram 13

Svenska räntor

17

Diagram 14

Statens lånebehov

18

Diagram 15

Produktionsgap

20

Diagram 16

Riksbankens reporänta

21

Diagram 17

Antal sysselsatta

23

Diagram 18

Arbetslöshet och vakanser

23

Diagram 19

Kronans konkurrensvägda växelkurs

24

Diagram 20

Importpriser

24

Diagram 21

Bruttovinstandelar i näringslivet

25

Diagram 22

Industrin

25

Diagram 23

Byggverksamhet

26

Diagram 24

Offentligt finansiellt sparande

26

Diagram 25

Offentlig skuldsättning

28

Diagram 26

Arbetsmarknadsrelaterade transfereringar

29

Diagram 27

Inkomster och utgifter i offentlig sektor

31

Diagram 28

Den offentliga sektorns utgifter

31

Diagram 29

Inflationsförväntningar

31

Diagram 30

KPI och underliggande inflation

32

Diagram 31

Sysselsättningsgrad i åldern 20-64 år

33

Diagram 32

Timlöneutveckling

34

Diagram 33

Inflationsförväntningar

34

Diagram 34

Styrräntor

35

Diagram 35

Oljepris

35

Diagram 36

Löneökningar

36

Diagram 37

Sysselsatta, i arbetskraften och öppet arbetslösa

39

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

Tabellförteckning

Tabell 1

Försörjningsbalans 1990-1994

20

Tabell 2

Konsolideringsprogrammet

27

Tabell 3

Utgiftstak för staten

29

Tabell 4

Den offentliga sektorns finansiella sparande

30

Tabell 5

Försörjningsbalans 1995-2000

35

Tabell 6

Arbetsproduktivitet 1981-2000

37

Tabell 7

Arbetsproduktivitet i näringslivet exkl. finans- och
fastighetsverksamhet

37

Tabell 8

Reformprogram 1997-2000

38

Tabell 9

Okade resurser till vård, skola och omsorg

38

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

Finans- och penningpolitiskt
bokslut för 1990-talet

1990-talet var en ekonomisk period som prägla-
des av stora svängningar i svensk ekonomi. Den-
na bilaga är ett finans- och penningpolitiskt bok-
slut för 1990-talet. Syftet med bilagan är att
analysera och diskutera den ekonomiska politi-
kens roll och utformning. Bilagan har arbetats
fram under ledning av planeringschef Jens Hen-
riksson, Finansdepartementet. Chefekonom
Lars Hörngren, Riksgäldskontoret, och pro-
gnoschef Hans Lindberg, Konjunkturinstitutet,
har i hög grad bidragit med underlag till denna
bilaga.

1 Inledning

Svensk ekonomi genomgick stora svängningar
under 1990-talet. Då decenniet började rådde
fortfarande högkonjunktur. Den öppna arbets-
lösheten var ca 1,5 procent och tillväxten i BNP
var under 1989 runt 2,5 procent. Statsbudgeten
visade överskott. Det fanns dock tydliga tecken
på obalanser. Inflationstakten var ca 7 procent
och de nominella lönerna steg med närmare 10
procent. Bytesbalansunderskottet motsvarade
omkring 2 procent av BNP. Höga pris- och lö-
neökningar i kombination med fast växelkurs
hade försämrat kostnadsläget i förhållande till
omvärlden. Delvis påskyndat av snabb kreditex-
pansion hade priserna på och nybyggandet av
kommersiella fastigheter stigit kraftigt.

Vändningen i det ekonomiska förloppet blev
likväl både snabbare och kraftigare än förutsett. I
slutet av 1993 var den öppna arbetslösheten näs-
tan 9 procent, ekonomin krympte i en takt på
närmare 2 procent per år, det tredje året i rad
med negativ tillväxt. Statens lånebehov motsva-
rade ca 17 procent av BNP och statsskulden väx-

te snabbt. Utvecklingen hade tvingat Sverige att
överge fast växelkurs. I stället hade kronan rörlig
växelkurs för första gången sedan 1930-talet. En
bank- och finanskris hade tvingat staten att göra
stora åtaganden för att säkra tilltron till banksek-
torn och förhindra en systemkris. Obalanserna
var på nytt stora och osäkerheten om möjlighe-
terna att få igång en ekonomisk återhämtning
och förhindra en varaktig uppgång i arbetslöshe-
ten var utbredd.

An en gång överraskade utvecklingen. Vid de-
cenniets slut hade Sverige upplevt sex år med po-
sitiv tillväxt; i genomsnitt över 3 procent per år.
Arbetslösheten var nere under 4,5 procent. Infla-
tionen var låg, både absolut sett och i förhållande
till de gångna decenniernas genomsnitt, och för-
väntades allmänt komma att ligga kvar på låg
nivå. De offentliga finanserna uppvisade bety-
dande överskott och statsskulden uttryckt som
andel av BNP hade minskat under en följd av år.
Bytesbalansöverskottet låg stabilt över 2 procent
av BNP. Obalanserna i ekonomin hade i väsent-
lig grad eliminerats och utsikterna för de kom-
mande åren bedömdes som gynnsamma.

En så turbulent period väcker många frågor.
Syftet med denna bilaga är att mot bakgrund av
en i huvudsak kronologisk redovisning av för-
loppet analysera den ekonomiska politikens ut-
formning och roll i processen. Redovisningen
gäller i första hand finans- och penningpolitiken.

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

2       Utgångsläget - spåren av 1980-talet

Denna bilaga skall behandla 1990-talet, men det
är oundvikligt att blicka något längre tillbaka för
att förstå utgångsläget.

2.1 Strategin bakom devalveringen 1982

Utgångspunkten kan tas i den 16-procentiga de-
valveringen i oktober 1982. I motsats till de tidi-
gare devalveringarna under 1970-talet och i
september 1981 var syftet inte enbart att rätta till
det inhemska kostnadsläget efter en period med
högre inflation än i omvärlden. Det primära syf-
tet var i stället att komma till rätta med struktu-
rella obalanser i ekonomin.

Diagram 1 Bytesbalans och offentligt finansiellt sparande

Procent av BNP

— Bytesbalans — - Offentligt finansiellt sparande

Källa: Statistiska centralbyrån

I bakgrunden fanns bedömningen att den kon-
kurrensutsatta delen av ekonomin var för liten.
Obalansen avspeglades i mer eller mindre per-
manenta underskott i de offentliga finanserna
och i bytesbalansen. En diskussion om risken för
att staten skulle hamna i en skuldfälla, dvs. en si-
tuation där räntorna på skulden växer utan kon-
troll, hade börjat. Den tillträdande regeringen
hade för avsikt att stoppa urholkningen av stats-
finanserna genom en finanspolitisk åtstramning.

En sådan åtstramning skulle leda till minskad
sysselsättning i den skyddade sektorn. Genom
att inleda omläggningen med en kraftig devalve-
ring ville regeringen samtidigt stimulera den
konkurrensutsatta sektorn. Kombinationen av
de två åtgärderna tänktes lägga grunden för en
gynnsam utveckling med stabil tillväxt och hög
sysselsättning. Devalveringen och den planerade

finanspolitiska åtstramningen var således integ-
rerade delar i den tillträdande regeringens eko-
nomisk-politiska strategi. En åtstramning utan
devalvering skulle ha kunnat framtvinga en lång-
dragen period med låg sysselsättning innan pris-
och kostnadsläget anpassats. En kraftig devalve-
ring utan finanspolitisk åtstramning skulle ha
ökat efterfrågan från den konkurrensutsatta sek-
torn i ett läge med full sysselsättning. Detta
skulle ha lett till överhettning och inflation, dvs.
en upprepning av det förlopp som präglat 1970-
talet. Medvetenheten om denna balansgång
framgår av följanden citat ur ”Krisplan för Sveri-
ge”, presenterad av regeringen den 11 oktober
1982:

En rad devalveringar har genomförts under
senare år. Dessa har inte givit de avsedda ef-
fekterna i form av förbättrad konkurrenskraft
och ökning av produktionen. Anledningen
härtill står att bl.a. att finna i att devalvering-
arna inte åtföljts av en medveten antiinfla-
tionspolitik och att de i huvudsak endast kor-
rigerat tidigare inträffade skillnader i
inflationstakt mellan Sverige och våra vikti-
gaste konkurrentländer. Sedan effekterna av
devalveringen slagit igenom måste inflationen
pressas ned och stabiliseras på en låg nivå. Så-
väl efterfråge- som kostnadsutvecklingen i
den svenska ekonomin måste anpassas härtill.
Regeringen kommer att utforma finanspoliti-
ken, skattepolitiken och andra ekonomisk-
politiska medel utifrån detta mål.

I den tillträdande regeringens planer betonades
även att 1982 års devalvering var tänkt att vara
den sista och att Sverige därefter skulle slå in på
en s.k. hårdvalutapolitik. Om kostnadsläget på
nytt skulle bli för högt, skulle anpassningen få
ske genom en period med lägre vinster i närings-
livet och lägre sysselsättning. Tanken var att
bindningen till en fast växelkurs skulle påverka
beteendet på varu- och arbetsmarknaderna så att
pris- och löneökningarna hölls tillbaka även vid
hög sysselsättning.

Ambitionen var att bryta det mönster som
präglat 1970-talet, då växelkursjusteringar gjorts
i syfte att i efterhand anpassa kostnadsläget till
höga pris- och kostnadsstegringar utan tillräckli-
ga åtgärder för att bryta pris- och kostnadssteg-
ringarna. I stället gjordes den fasta växelkursen
till stabiliseringspoliti.sk norm. Normen var
tänkt att hålla inflationstakten i nivå med utveck-

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

lingen i omvärlden, definierad som genomsnittet
av de valutor som ingick i den handelsvägda valu-
takorg till vilken kronans växelkurs var knuten.

Bakom devalveringen låg således en konsistent
plan. Samtidigt var strategin riskfylld. Ekonomin
utsattes för en kraftig inflationistisk och expan-
siv impuls i ett läge där inflationstakten var ca 7,5
procent och arbetslösheten omkring 3 procent.
Planen byggde på att det skulle vara möjligt att
förhindra krav på kompensation för de prisök-
ningar som en devalvering medför. Vidare kräv-
des att de planerade finanspolitiska åtgärderna
genomfördes, för att styra in både förväntning-
arna och den faktiska utvecklingen på banor som
var förenliga med låg inflation. Beslutet om de-
valvering kunde fattas omedelbart efter reger-
ingstillträdet.

2.2 Uppföljningen av devalveringen

Devalveringen 1982 innebar att såväl export som
vinster i den konkurrensutsatta sektorn steg.
Fram till och med 1984 var nettoexporten den
drivande kraften i tillväxten. Den privata kon-
sumtionen stod under den perioden i princip
stilla, medan den offentliga konsumtionen ex-
panderade svagt.

Diagram 2 BNP-tillväxt

Procentuell förändring

Källa: Statistiska centralbyrån och OECD

Från 1985 ändrades bilden påtagligt. Under peri-
oden 1985-1988 var konsumtionen den drivande
faktorn i tillväxten, medan nettoexporten föll
kraftigt. Särskilt markant ökade den privata kon-
sumtionen. Även offentlig konsumtion fortsatte
att öka. Därtill ökade transfereringarna till hus-
hållen påtagligt under den andra hälften av 1980-

talet, trots den kraftiga högkonjunkturen. Inte
heller under denna period skedde således någon
påtaglig finanspolitisk åtstramning.

Även externa faktorer spelade in. Enligt det
normala mönstret skulle en internationell kon-
junkturnedgång ha kommit omkring 1985-86,
vilket skulle ha dämpat exportefterfrågan och
hållit tillbaka tillväxten i svensk ekonomi. Delvis
till följd av det kraftiga oljeprisfallet 1986 kom
den internationella högkonjunkturen att hålla i
sig ända till 1980-talets slut (se diagram 2). Lägre
oljepriser hade också direkta expansiva effekter
på svensk ekonomi, då det ökade utrymmet för
privat konsumtion via höjda realinkomster.

Diagram 3 Relativa enhetsarbetskostnader

Index 1980=100

Anmärkning: OECD-14

Källa: Konjunkturinstitutet

Slutresultatet blev att pris- och löneökningstak-
ten steg, i synnerhet från 1987, då arbetslösheten
gick ner under 2 procent. Samtidigt var produk-
tivitetstillväxten låg, vilket innebar att enhetsar-
betskostnaderna steg (se diagram 3). Ekonomin
präglades av överhettning, som berörde såväl
varu- och arbetsmarknaden som många till-
gångsmarknader. Inte minst steg priserna på fas-
tighetsmarknaden.

En drivkraft bakom den privata konsumtio-
nen var den snabba kreditexpansionen i spåren
på avvecklingen av de kvantitativa regleringarna
på kreditmarknaden. De sista inhemska kredit-
regleringarna togs bort 1985 i ett läge då flertalet
bedömare ansåg att systemet inte lyckades be-
gränsa kredittillväxten. Att denna bedömning
delvis var felaktig framgick snabbt då hushållens
skuldkvot efter avregleringarna växte starkt (se
diagram 4). Under perioden 1985 till 1990 ökade
kreditvolymen med i genomsnitt 16 procent per
år.

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

Diagram 4 Hushållens skuldkvot

Procent av disponibel inkomst

Anm. Skuldkvoten är hushållens totala skulder i förhållande till de disponibla
inkomsterna.

Källa: Statistiska centralbyrån

Under fast växelkurs är penningpolitikens hu-
vuduppgift att hålla räntan på en sådan nivå att
kapitalflödena hålls i balans vid den angivna väx-
elkursnivån. Det innebär, så länge det inte finns
förväntningar om justeringar av den fasta växel-
kursen, att den inhemska räntan måste anpassas
till nivån i de länder till vilka man har fast växel-
kurs. Den andra sidan av detta är att ansvaret för
att påverka konjunkturutvecklingen, motverka
inflationsimpulser etc. under fast växelkurs pri-
märt vilar på finanspolitiken.

Kapitalrörligheten ökade gradvis under 1980-
talet. I kombination med urholkningen respekti-
ve den formella avvecklingen av de inhemska
kreditmarknadsregleringarna gjorde det att Riks-
banken hade begränsat utrymme att höja det in-
hemska ränteläget i syfte att dämpa kreditefter-
frågan. Åtgärder vidtogs dock för att söka hålla
uppe räntorna.

För det första sökte Riksbanken skapa depre-
cieringsförväntningar genom att hålla kronans
värde i underkant av växelkursbandet.

För det andra behölls förbudet för utlänningar
att köpa kronobligationer ända till juli 1989 som
ett medel för att hålla uppe ränteläget i förhål-
lande till omvärlden.

Det inhemska ränteläget påverkades även av
regeln att staten inte skulle ha någon nettoupp-
låning i utländsk valuta, den s.k. valutalånenor-
men. Tanken bakom valutalånenormen var att
staten skulle vara beroende av finansieringskost-
naderna på den inhemska marknaden dvs. att
större offentliga underskott skulle driva upp rän-
teläget. Detta tänktes bidra till en stramare fi-
nanspolitik. Följden blev att Sveriges utlands-

skuld, som växte till följd av underskotten i
bytesbalansen, till allt större del finansierades av
den privata sektorn. På samma sätt som förbudet
för utlänningar att köpa kronobligationer gjorde
valutalånenormen att den utestående stocken
krontillgångar koncentrerades på ett mindre an-
tal placerare. Den kan därmed tänkas ha bidragit
till högre riskpremier på kronor och högre in-
hemska räntor (se diagram 5).

Diagram 5 Femårsräntor

Procent

— Sverige — USA

— Tyskland

Källa: Riksbanken

För det tredje köpte Riksbanken fortlöpande ut-
ländsk valuta och sålde motsvarande mängd kro-
nor (med undantag för en kortare förtroendekris
för kronans fasta kurs 1985, då stödköp av kro-
nor krävdes). Från en nivå motsvarande 4 pro-
cent av BNP 1982 växte valutareserven till mot-
svarande 10 procent av BNP 1990. Det innebar
att Riksbanken sökte tillfredsställa den efterfrå-
gan på kronor som fanns vid det rådande ränte-
läget.

Dessa åtgärder kunde inte ändra på förhållan-
det att det svenska ränteläget var lägre än vad
som skulle ha varit motiverat av hänsyn till den
höga inflationstakten. Från Riksbankens sida,
liksom i regeringens finansplaner, upprepades att
penningpolitiken var ”stram”. Penningpolitiken
var också i princip så stram som möjligt givet
den fasta växelkursen och den begränsade hand-
lingsfrihet som valutaregleringen gav, men inne-
bar ändå låga realräntor och snabb kreditexpan-
sion.

Förloppet illustrerar vissa grundläggande
egenskaper hos en regim med fast växelkurs.
Om ekonomin går in i en överhettningsperiod
och inflationstakten hamnar högre än i omvärl-
den, faller de inhemska realräntorna. Så länge
ekonomin kännetecknas av full sysselsättning

10

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

uppstår heller inga devalveringsförväntningar,
eftersom det inte är meningsfullt att devalvera i
ett läge utan lediga resurser. Även längre räntor
tenderar därmed att vara relativt låga. Om inte
den övriga ekonomiska politiken förmår hålla
inhemsk efterfrågan och prisutveckling i balans,
kan en fast växelkurs på så sätt bidra till att för-
stärka konjunktursvängningar.

Konkret innebar detta exempelvis att realrän-
tan före skatt på ett typiskt bostadslån i början
av 1989 låg på omkring 5 procent, dvs. skillnaden
mellan en nominell ränta på 12 procent och en
inflationstakt på närmare 7 procent. I princip är
det den framtida förväntade inflationstakten som
är väsentlig i detta sammanhang, men det finns
skäl att anta att flertalet aktörer under den här
perioden inte förutsåg någon markant nedgång i
inflationstakten i Sverige.

Skattepolitiken

Skattesystemet var en annan faktor som bidrog
till att stimulera kreditefterfrågan. Nominella
ränteutgifter gav 1989 en skattelättnad på ca 50
procent. I exemplet ovan innebär det att realrän-
tan efter skatt var -1 procent. Den höga nomi-
nalräntan, i sin tur betingad av den höga inflatio-
nen, bidrog till att öka betydelsen av
avdragsrätten. Dessa förhållanden gjorde att
kreditefterfrågan och den privata konsumtionen
växte snabbt. Spegelbilden var negativt finansiellt
sparande i hushållssektorn.

Ett nytt skattesystem var på väg att träda i
kraft. Det innefattade bl.a. en symmetrisk be-
skattning av kapitalinkomster med en skattesats
på 30 procent. Därigenom skulle värdet av ränte-
avdrag minska, vilket allt annat lika skulle öka
hushållens reala räntekostnader efter skatt.

Till en del berodde den snabba kreditexpan-
sionen på att kreditregleringarna avvecklades
före skattereformen. Det är emellertid tveksamt
om det varit möjligt att hålla kvar det kreditpoli-
tiska regelverket ända fram till början av 1990-
talet. Avvecklingen av kredit- och valutaregler-
ingen sågs som en anpassning av det formella re-
gelverket till förändringar som i realiteten redan
hade inträffat, bl.a. till följd av ekonomins inter-
nationalisering. Någon diskussion fördes därför
inte om möjligheten att genomföra avreglering-
en gradvis eller att försöka motverka dess expan-
siva effekter på kreditgivningen och det allmänna
efterfrågeläget med andra åtgärder.

Finanspolitiken

Genom att kredit- och valutaregleringarna togs
bort hamnade ansvaret för att styra efter-
frågeutvecklingen - och indirekt pris- och kost-
nadsökningarna - på finanspolitiken.

Diagram 6 Arbetslöshet

Procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån och Arbetsmarknadsstyrelsen

Diagram 7 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring

— Sverige — Tyskland
--USA

Källa: Statistiska centralbyrån

De offentliga finanserna uppvisade överskott
under senare delen av decenniet och statsskulden
som andel av BNP krympte. Det var en effekt av
att skatteintäkter stiger och vissa utgifter mins-
kar i högkonjunktur. Sett i relation till överhett-
ningen, där den öppna arbetslösheten under-
skred 2 procent (se diagram 6) och den privata
konsumtionen var extremt hög, borde de offent-
liga finanserna under denna period ha uppvisat
betydligt större överskott. Storleken på den åt-
stramning som behövdes var dock svår att be-
döma bl.a. mot bakgrund av att de offentliga fi-
nanserna föreföll förbättras så snabbt.

11

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

Diagram 8 Nominella löner

Årlig procentuell förändring

— Sverige — - Tyskland

— USA

Källa: OECD

Anm. Inkl, kollektiva avgifter m.m. per anställd i näringslivet.

Samtidigt gäller att ansvaret för pris- och löne-
bildning primärt vilar på arbetsmarknadens par-
ter. Det hade gjorts klart i samband med deval-
veringen 1982 att växelkursen skulle ligga fast.
Följaktligen skulle pris- och löneökningar långt
högre än i omvärlden leda till urholkad konkur-
renskraft och minskad sysselsättning (se diagram
3, 7 och 8). Arbetsmarknadens parter borde så-
ledes ha ändrat sitt beteende utan att det krävts
direkta ekonomisk-politiska ingrepp. Att ar-
betsmarknadens parter inte anpassade löne-
bildningen torde hänga samman med att deklara-
tionerna om låginflationspolitik och orubbligt
fast växelkurs inte uppfattades som trovärdiga.

Den fasta växelkursen etablerades som stabili-
seringspolitisk norm 1982 och detta upprepades
i senare deklarationer. Däremot följdes inte detta
beslut upp på det sätt som förutsatts vid upp-
läggningen av strategin, nämligen att det var fi-
nanspolitikens uppgift att se till att inflationsim-
pulser         hölls         tillbaka         och

inflationsförväntningarna hölls nere. Detta gällde
oavsett om impulserna härrörde från arbets-
marknaden, kreditmarknaden eller oljepriser.
Resultatet blev att den samlade ekonomiska poli-
tiken åren efter devalveringen var otillräckligt
stram.

3       Från överhettning till depression -

perioden 1990-1992

3.1      Regeringskris och valutaoro

I finansplanen beskrevs läget i svensk ekonomi
vid årsskiftet 1989-1990 som följer (prop.
1989/90:100, bil. 1, s. 14):

Överhettningen av den svenska ekonomin
har nu gått så långt och pris- och löneök-
ningstakten har länge legat så högt att en yt-
terligare åtstramning av den ekonomiska poli-
tiken är motiverad. Innan regeringen vidtar
åtgärder i detta syfte är regeringen beredd att
tillsammans med arbetsmarknadens parter
pröva om det finns någon väg att genom en
kombination av stram ekonomisk politik
samt samförstånd och ansvarstagande få ned
inflationen utan hög arbetslöshet.

Bakgrunden var att nominallönerna steg med i
genomsnitt 10 procent under 1989. Inflations-
takten låg vid årsskiftet omkring 7 procent. År
1990 genomfördes första steget i skatterefor-
men, som bl.a. innefattade sänkt inkomstskatt
finansierad med höjd moms och höjda punkt-
skatter. Det skulle komma att höja konsument-
prisindex med omkring 4 procentenheter, dvs.
föra upp den registrerade inflationstakten upp-
emot 11 procent. Gällande löneavtal innefattade
i många fall prisindexklausuler. På flera avtals-
områden pågick förhandlingar med höga löne-
krav och hot om eller redan pågående konflikter.

Syftet med regeringens överläggningar med
parterna på arbetsmarknaden var bl.a. att under-
söka möjligheterna att snabbt sluta avtal över
hela arbetsmarknaden för 1990 och 1991 som
bl.a. tog bort den del av indexeringen som kunde
kopplas till skattereformen. Diskussionerna led-
de inte till några överenskommelser. I stället fö-
reslog regeringen lagstiftade ingrepp i pris- och
lönebildningen i det s.k. stoppaketet. Det inne-
fattade bl.a. lönestopp, prisstopp, hyresstopp,
stopp för kommunala skattehöjningar, begräns-
ningar i konflikträtten och höjda avgifter för av-
talsstridiga strejker. Regeringen förlorade om-
röstningen i riksdagen den 15 februari 1990.
Statsministern lämnade in sin avskedsansökan.
Uppdraget att bilda regering gick dock tillbaka
till socialdemokraterna och en ny socialdemo-
kratisk minoritetsregering tillträdde i slutet på
februari.

Under våren återkom regeringen med förslag
till finanspolitiska åtstramningar. De innefattade

12

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

vissa inkomstförstärkningar och besparingar.
Vidare drogs förslag om en sjätte semestervecka
och förlängd föräldraförsäkring tillbaka.

Diagram 9 Riksbankens styrränta

1/1 1990-18/11 1992, procent

Den politiska osäkerheten i februari 1990 smit-
tade av sig på valutamarknaden. I samband med
diskussionen kring stoppaketet uppstod för för-
sta gången sedan 1985 kraftiga valutautflöden,
Riksbanken tvingades stödköpa kronor för att
försvara växelkursen. För att vända flödena höj-
de Riksbanken styrräntan med 3 procentenheter
till 15,25 procent den 14 februari (se diagram 9).
Det var tillräckligt för att vända utflödet och
styrräntan justerades gradvis ner.

Stabiliteten kring och tilltron till den fasta
växelkursen hade dock brutits. En förklaring var
de tydliga tecknen på en förestående ekonomisk
nedgång. Den berodde i sin tur både på externa
och interna faktorer. Dels vek den internationel-
la konjunkturen, dels förlorade Sverige mark-
nadsandelar till följd av att höga pris- och löne-
ökningar hade försämrat kostnadsläget. I och
med att tillväxten stannade av och arbetslösheten
började öka befann sig svensk ekonomi på nytt i
ett sådant läge där kronans värde tidigare hade
skrivits ner. Svenska och internationella placerare
hade därmed anledning att söka analysera hur
Sverige denna gång skulle hantera konkurrens-
kraftsproblem och hot om lägre sysselsättning
och vinster i näringslivet. Beräkningar pekar på
att den förväntade växelkursen på tolv månaders
sikt var utanför det av Riksbanken angivna väx-
elkursbandet från valutaoron i februari och
framåt.

3.2 Förnyad valutaoro och begynnande
finanskris

I oktober 1990 återkom oron på valutamarkna-
den. Denna gång utlöstes valutautflödet av ryk-
ten om att kronan skulle knytas till den europe-
iska valutaenheten ecu (föregångaren till euron)
och i samband därmed skrivas ner. Riksbanken
höjde styrräntan med 5 procentenheter och valu-
taflödena vände tillbaka.

Riksbanken fick därmed en andra möjlighet
att demonstrera sin beredskap att försvara den
fasta växelkursen. För en centralbank med ett
trovärdighetsproblem kan valutaoro på så sätt
erbjuda en möjlighet att stärka tilltron till den
fasta växelkursen. Genom att höja korträntorna
kan centralbanken visa sin vilja och förmåga att
försvara växelkursen med hjälp av räntehöjning-
ar. Om centralbanken lyckas vända valutaflöde-
na, kan marknadsaktörer dra slutsatsen att cen-
tralbanken även nästa gång kommer att stå emot.
I bästa fall gör det att det inte blir någon ytterli-
gare spekulation mot valutan.

Men upprepade räntechocker är skadliga för
ekonomin. Räntorna kommer att i genomsnitt
ligga på hög nivå och de stora svängningarna i
räntenivån ökar osäkerheten i ekonomin. Båda
faktorerna bidrar till att dämpa efterfrågan.

Väl så viktigt för den ändrade förväntningsbil-
den under hösten 1990 var därför regeringens
besked att den avsåg att starta en process som
syftade till svenskt medlemskap i EU (då fortfa-
rande EG). EU-samarbetet präglades vid denna
tid av stark prioritering av inbördes fasta växel-
kurser inom ramen för växelkurssamarbetet
EMS. Den politiska betydelsen av det svenska
fastkursåtagandet ökade därmed. Beskedet läm-
nades i oktober tillsammans med ett förslag till
ytterligare budgetpolitiska åtgärder, som syftade
till att upprätthålla budgetbalans under budget-
året 1991/92. Åtgärderna innefattade utgifts-
minskningar med 15 miljarder och sänkt ersätt-
ningsnivå i sjukförsäkringssystemet.

Under hösten 1990 uppträdde dock ytterliga-
re en källa till oro för tillståndet i ekonomin och
den ekonomiska utvecklingen: stabiliteten i det
finansiella systemet. De obalanserna som byggts
i det finansiella systemet hade inte tidigare upp-
märksammats av berörda myndigheter.

I september framkom att finansbolaget Nyck-
eln hade gjort stora förluster på krediter till fas-
tighetsaffärer. Bankerna vägrade företaget ytter-
ligare krediter och Nyckeln kunde heller inte

13

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

låna via värdepapper på certifikatsmarknaden.
Misstron spred sig snabbt till andra oberoende
finansbolag och den svenska företagscertifikats-
marknaden upphörde att fungera.

Diagram 10 Fastighetspriser

Index 1980=100

50 4 .r~r .7..T.n...T..t. .r..|..-T..T-r-T~r-T-r"^-r~r"T"5-50
80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00

— Permanenta småhus — - Hyreshus

Källa: Konjunkturinstitutet och Statistiska centralbyrån.

Diagram 11 Aktiepriser

Index 1980=100

Källa: Konjunkturinstitutet

På den tidigare så heta marknaden för kommer-
siella fastigheter föll hyresnivåerna, vilket bidrog
till att både priser och omsättning på fastighets-
marknaden sjönk. På samma sätt som utlåning
och fastighetspriser under 1980-talet drivits upp-
åt i en självförstärkande spiral vände båda nu
neråt (se diagram 4 och 10). Aven andra finansi-
ella indikatorer, t.ex. aktiemarknaden, utveckla-
des negativt (se diagram 11). Effekten blev en
snabb nedgång i både privat konsumtion och in-
vesteringar, särskilt fastighetsinvesteringar. Sys-
selsättningen sjönk, inte minst i byggsektorn.

Tillgångspriser och sparande påverkades också
av skattereformen som genomfördes stegvis
1990-1991. En central tanke i reformen var att

premiera sparande och motverka låntagande.
Andra centrala principer var likformighet och en
strävan efter låga skattesatser samt breda skatte-
baser. Detta innebar bl.a. att det infördes en se-
parat och enhetlig beskattning av kapitalinkoms-
ter med en skattesats på 30 procent. Därigenom
reducerades värdet av ränteavdrag, vilket höjde
den reala räntekostnaden efter skatt för låntaga-
re, samtidigt som avkastningen efter skatt på
sparande steg. Det bidrog till att reducera priser-
na på villor och bostadsrätter. Detta bidrog även
indirekt till ökat sparande. Hushållens reella
skuldsättningsgrad steg, vilket stärkte motiven
att reducera lånen, dvs. att amorteringsspara. 1

Skattereformen sammanföll tidsmässigt med
cn kraftig uppgång i hushållssparandet. Det är
inte möjligt att med någon exakthet avgöra i vil-
ken mån denna berodde på reformen, en ound-
viklig normalisering i förhållande till situationen
med kraftigt negativt sparande under 1980-talet
respektive en anpassning till konjunkturned-
gången, markant lägre inflation, samt ökad osä-
kerhet om t.ex. anställningstryggheten. Det kan
dock konstateras att skattereformen i viss om-
fattning bidrog till att förstärka nedgången i eko-
nomin där den åtstramande effekten på den
privata konsumtionen via sjunkande förmögen-
hetsvärden dominerade över effekten på dispo-
nibelinkomsterna av den initiala underfinansie-
ringen. 2

3.3 Finansplanen 1991

I finansplanen för budgetåret 1991/92 konstate-
rade regeringen att den svenska ekonomin präg-
lades av allvarliga problem. Inflationen utpekades
som det centrala stabiliseringspolitiska proble-
met. Även den låga tillväxten, det beständiga un-
derskottet i bytesbalansen och det låga sparandet
nämndes som svaga sidor. Bland de starka sidor-

1 Enligt Kommittén för utvärdering av skattereformen, KUSK, (SOU
1995:104) kan ca hälften av det reala prisfallet på villor under perioden
1991-93 hänföras till skattereformen.

“ Enligt räkneexempel redovisade av KUSK kan uppfattningsvis ca en
procentenhet av ett totalt fall i real BNP under 1991-1993 med 5 procent
hänförs till skattereformen. En sammanfattning av KUSK och regering-
ens utvärdering av skattereformen, inklusive dess effekter på konjunktur-
förloppet, redovisas i prop. 1997/98:1, bil. 6.

14

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

na nämnde regeringen näringslivets finansiella
ställning och de starka offentliga finanserna.

Under rubriken ”Den ekonomiska politikens
inriktning” anförde regeringen följande (prop.
1990/91:100, bil. l,s.4):

Det är i längden inte möjligt att trygga syssel-
sättningen i en ekonomi med prisstegringar,
som är snabbare än i omvärlden. För att värna
sysselsättning och välfärd måste den ekono-
miska politiken de närmaste åren med all
kraft inriktas på att varaktigt nedbringa infla-
tionen. Denna uppgift måste överordnas and-
ra ambitioner och krav. Det innebär att
mycket starka restriktioner framgent måste
läggas på statens liksom kommunernas och
landstingens utgifter samtidigt som den kon-
kurrensutsatta sektorn måste stärkas.

Växelkurspolitikens roll och ansvarsfördelningen
mellan finans- och penningpolitiken beskrevs på
följande sätt (s. 18):

En fast växelkurs är en av hörnstenarna i den
ekonomiska politik som förts sedan 1982.
Den skall skapa stabilitet och trovärdighet i
den ekonomiska politiken och därmed bidra
till inflationsbekämpningen. Penningpoliti-
kens överordnade uppgift är att upprätthålla
den fasta växelkursen. För att detta skall vara
möjligt på lång sikt måste finanspolitiken ges
en stram inriktning.

Vidare bekräftade regeringen att en tidigare avi-
serad utredning om Riksbankens ställning och
funktion skulle tillsättas. Dess syfte angavs vara
att utforma en klar och ändamålsenlig ram för
den framtida penningpolitiken.

Uppgiften att bringa inflationen under kon-
troll som ett medel för att bevara sysselsättning
och välfärd slogs således fast på nytt, liksom den
ekonomisk-politiska ansvarsfördelningen för att
uppnå detta mål.

3.4 Ecu-anknytning och tillfällig
stabilisering

Sveriges nya Europapolitik och de tydliga dekla-
rationerna i finansplanen bidrog till att stabilisera
läget på ränte- och valutamarknaderna under för-
sta halvåret 1991. Närmandet till EU gav också
möjlighet att se över utformningen av fastkurs-
regimen i syfte att skapa en mer trovärdig växel-
kurs.

I en process där det framstod som sannolikt
att Sverige skulle bli medlem i EU uppfattades
det som en fråga om när, inte huruvida, Sverige
skulle gå med i EMS och kronan skulle ges en
fast kurs inom växelkursmekanismen (ERM). I
EU-samarbetet var inbördes fasta kurser ett vik-
tigt inslag, med siktet inställt på en kommande
monetär union. Den senaste justeringen av rikt-
kurser hade gjorts 1987 och EMS hade sedan
dess inte varit utsatt för den sorts spekulativa at-
tacker, med därtill kopplade räntechocker, som
drabbat Sverige. Till skillnad från Sveriges ensi-
digt deklarerade fasta kurs fanns det inom ERM
ömsesidiga åtaganden, dvs. spekulation mot ett
lands valuta skulle mötas av stödköp från flera
centralbanker.

Formellt fanns det möjlighet för ett land utan-
för EU att bli associerad medlem av EMS, men i
praktiken var den vägen stängd. Ambitionerna
att skapa en monetär union gjorde att EU-
länderna var ovilliga att komplicera samarbetet
genom att ta med associerade länder. I maj 1991
annonserade Riksbanken i stället att kronan en-
sidigt knutits till ecun till en kurs som exakt
motsvarade värdet gentemot valutakorgen, dvs.
ecu-anknytningen gjordes utan växelkursjuster-
ing. I realiteten kom dock beslutet att medföra
en uppskrivning av valutan under de kommande
åren eftersom US dollarn kom att depreciera i
förhållande till de europeiska valutorna. Beslutet
följde Norges exempel; den norska kronan hade
på samma sätt knutits till ecun i oktober 1990.
Även Finland följde Norges exempel.

Diagram 12 Sex månaders räntedifferens

Procent

Ecu-kopplingen uppfattades som ett mer bin-
dande åtagande. Den innebar också att oron för-
svann för en knytning till en lägre kurs i sam-

15

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

band med det kommande valet hösten 1991.
Skillnaden mellan korta räntor i kronor respekti-
ve ecu, den nya mätaren av den överavkastning
som placerarna krävde på krontillgångar som
kompensation för bl.a. växelkursosäkerhet, sjönk
med ett par procentenheter (se diagram 12).

Utvecklingen i omvärlden var mer orolig. I
spåren av den tyska återföringen hade penning-
politiken i Tyskland börjat stramas åt. De övriga
medlemmarna i ERM tvingades höja sina räntor,
trots att konjunkturen i flera av dessa länder sna-
rare pekade neråt. Osäkerhet om ERM-
kursernas orubblighet började sprida sig, vilket
tvingade vissa länder att höja sina räntor mer än
Tyskland. Detta dämpade konjunkturen ytterli-
gare, vilket gjorde att spänningarna i systemet
gradvis växte.

An större var problemen i Finland som bl.a.
drabbats av en kraftig nedgång i handeln med f.d.
Sovjetunionen. Arbetslösheten ökade i snabb
takt och en djup ekonomisk kris hotade. I no-
vember 1991 devalverades den finska marken
med 8 procent mot ecun. Sveriges underliggande
trovärdighetsproblem kom därmed på nytt upp
till ytan. Valutautflödena växte snabbt och Riks-
banken höjde styrräntan med 6 procentenheter i
december. Liksom efter tidigare valutaorosperi-
oder vände valutaflödena och Riksbanken kunde
stegvis sänka räntan. Ränteskillnaden gentemot
omvärlden låg emellertid kvar på en högre nivå
än före valutautflödena i december.

Att krisen utlöstes av valutaoro i ett grannland
visade hur störningskänslig kronan var. Även om
den ekonomiska nedgången i Finland var långt
brantare och det där rådde uttalad oenighet om
fastkurspolitiken, var det uppenbart att investe-
rare drog paralleller till Sverige. Tecknen på den
svenska ekonomins svaghet blev också fler och
fler. Industriproduktionen föll med närmare 7
procent 1991. Den öppna arbetslösheten steg
brant, liksom antalet sysselsatta i arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder. Aven statsfinanserna för-
svagades kraftigt. I budgetpropositionen för
1992/93 reviderades prognosen för underskottet
1991/92 från 5,5 till 47,7 miljarder kronor. Med
automatik försvagades nu de offentliga finanser-
na.

En ytterligare parallell till Finland var att
kreditförlusterna i finansbolagssektorn spritt sig
till bankerna. I oktober hade det framkommit att
Första Sparbanken gjort så stora kreditförluster
att bankens överlevnad var hotad. Staten bidrog
genom olika lånegarantier till att sparbanksrörel-

sen kunde vidta nödvändiga rekonstruktionsåt-
gärder. Även Nordbanken hade redovisat stora
kreditförluster och staten bidrog i egenskap av
huvudägare med ett kapitaltillskott för att säkra
bankens kapitaltäckning. Det var tydligt att sär-
skilt prisfallet på fastighetsmarknaden börjat ge
problem för de institut som givit krediter med
fastigheter som säkerhet. Det höga ränteläget
bidrog till att ytterligare öka svårigheterna för
låntagare som redan tidigare fått vidkännas ef-
fekterna av fallande tillgångsvärden och sjunkan-
de hyresnivåer.

3.5 Finansplanen 1992

Den nytillträdda borgerliga fyrpartiregeringens
mål och planer för den ekonomiska politiken
formulerades i budgetpropositionen för 1992/93.
Tyngdpunkten lades på vad som bedömdes som
ekonomins strukturella problem (prop.
1991/92:100, bil. l,s. 7):

Sveriges problem är till stor del strukturella.
Kortsiktiga åtgärder måste ligga i linje med
den långsiktiga strategin. Det är viktigt att
snabbt komma igång med nödvändiga för-
ändringar. Detta gäller inte minst skattesänk-
ningar och saneringen av budgetens utgifter.
Det gäller också reformer inom de stora of-
fentliga utgiftssystemen.

De budgetpolitiska ambitionerna kvantifierades
på följande sätt (s. 8 respektive s. 9):

Preliminära bedömningar tyder på skatte-
sänkningsbehov av i storleksordningen 10
miljarder kronor per år fram till mitten av
1990-talet. (...) Regeringens sparmål var 10-
15 miljarder kronor för budgetåret 1992/93
på helår räknat. Det är regeringens bedöm-
ning att den långsiktiga utgiftsstrategin under
mandatperioden kommer att kräva fortlö-
pande beslut om utgiftsminskningar i samma
storleksordning.

Den nya regeringen satte, liksom den tidigare,
inflationsbekämpningen i centrum. Vidare upp-
repade regeringen målet om fast växelkurs som
bas för penning- och valutapolitiken. Ansvarför-
delningen i den ekonomiska politiken uttrycktes
tydligt (s. 10):

Den svenska kreditmarknaden är i det när-
maste helt integrerad med omvärlden. Riks-
bankens penningpolitik har mot denna bak-

16

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

grund alltmer inriktats på att balansera valuta-
flödena genom anpassningar i den inhemska
räntenivån. Penningpolitiken kan därmed inte
användas för att påverka den inhemska efter-
frågan. Finans- och strukturpolitiken bär hu-
vudansvaret för att skapa förutsättningar för
låg inflation och stabil tillväxt.

Regeringen bedömde det som tillräckligt att fi-
nansiera planerade skattesänkningar med ungefär
motsvarande utgiftsminskningar, vilket kan tol-
kas som att underskottet uppfattades som i allt
väsentligt konjunkturelit betingat, dvs. skulle
försvinna vid en återgång till normalt kapacitets-
utnyttjande (s. 16):

Trots de åtgärder som vidtas sker en viss för-
svagning av både statens budget och den of-
fentliga sektorns finanser. Detta beror främst
på att den ekonomiska stagnationen, dvs. svi-
terna av en tidigare misslyckad ekonomisk
politik, försvagar statens inkomster.

I början av 1992 försvann de direkta effekterna
av skattereformen ur den uppmätta KPI-infla-
tionen. Inflationstakten föll till omkring 2 pro-
cent, vilket gjorde det tydligt att den ekonomis-
ka avmattningen sänkt inflationstrycket i
Sverige. Den nedgång i pris- och löneökningarna
som - via minskad efterfrågan på varor och
arbetskraft - under fast växelkurs inträder efter
en period med högre inflation än omvärlden
kunde nu tydligt avläsas. Det s.k.
Rehnbergsavtalet på arbetsmarknaden hade
också bidragit till den snabba löneanpassningen.

Den latenta misstron mot kronan gjorde dock
att den svenska räntenivån låg kvar klart över 10
procent (se diagram 13), trots att inflationen nu
anpassats till europeisk nivå. Svensk ekonomi
hade hamnat i ett läge som var spegelbilden av
1980-talet. Då hade realräntorna inte kunnat hö-
jas, eftersom den fasta växelkursen uppfattades
som trovärdig. Nu kunde de inte sänkas, trots
att ekonomin gick brant neråt, eftersom växel-
kursregimens trovärdighet var svag.

I finansplanen för 1992/93 återfinns ingen
medvetenhet om detta dilemma. Inflationsned-
gången välkomnas och regeringen tolkar upp-
gången i det privata sparandet som uttryck för
en välkommen strukturell förändring. I den mån
de snabbt växande underskotten i statsfinanserna
var uttryck för strukturella obalanser skulle des-
sa, enligt regeringens bedömning, rättas till ge-

nom en långsiktigt tillväxtfrämjande politik med
sänkta skatter som viktigaste medel.

Diagram 13 Svenska räntor

Procent

Anm. Månadsgcnomsnitt

Källa: Riksbanken

3.6 Från osäkerhet till valuta- och
finanskris

Med undantag för en mindre störning i april, på
nytt utlöst av valutaoro i Finland, var situationen
på valutamarknaden stabil fram till beskedet i
juni att Danmark i folkomröstning sagt nej till
Maastricht-fördraget. Även Frankrike utlyste en
folkomröstning om fördraget, vars utgång var
osäker. Samtidigt växte skillnaderna mellan
Tyskland, som behövde höga räntor för att han-
tera effekterna av enandet av Tyskland, och övri-
ga ERM-länder, där ekonomin utvecklades svagt.

I de finansiella marknaderna uppstod fråge-
tecken om huruvida ERM-länderna skulle kunna
hantera dessa spänningar med fortsatt låsta väx-
elkurser. Eftersom svensk växelkurspolitik var
kopplad till närmandet till EU, ökade detta osä-
kerheten ytterligare om huruvida kronans kurs
skulle hållas fast. Om växelkursjusteringar gjor-
des inom ERM, skulle motståndet mot att juste-
ra den svenska kronans kurs bli lägre. De höga
räntorna i Tyskland hade också direkta efterfrå-
gedämpande effekter, eftersom svenska räntor
på grund av knytning till ecun i stor utsträckning
följde de tyska, med ett betydande påslag.

Parallellt fortsatte försämringen av de offent-
liga finanserna. Statens nettolånebehov, som
gradvis blivit en mer uppmärksammad indikator,
var vid utgången av augusti 1992 111 miljarder
kronor mätt som tolvmånaderstalet (se diagram

17

PKOP. 2000/01:100 BILAGA 5

14). Det motsvarade en ökning med 65 miljarder
jämfört med ett år tidigare. Även läget i banksek-
torn försämrades. Kreditförlusterna växte dra-
matiskt i takt med att fastighetspriserna föll.
Även andra låntagare fick betalningsproblem till
följd av lågkonjunkturen och det höga räntelä-
get.

Diagram 14 Statens lånebehov

Miljarder kronor

Källa: Riksgäldskontoret

Den allt sämre utvecklingen av den svenska eko-
nomin gjorde att kronan var känslig för stör-
ningar. I slutet av augusti var lugnet definitivt
över och omfattande valutautflöden uppstod. I
två steg höjde Riksbanken styrräntan från 12 till
16 procent. Det räckte för att stoppa utflödet,
men till skillnad från tidigare räntehöjningar
skedde inget nämnvärt återflöde.

Samma dag som Riksbanken höjde räntan till
16 procent meddelade regeringen att den avsåg
att inleda diskussioner med oppositionen i syfte
att uppnå så bred enighet som möjligt kring den
ekonomiska politiken. Innan diskussionerna
hunnit komma igång ändrades dock läget i om-
världen till det sämre. De fasta växelkurserna
inom ERM drabbades av akut misstro. Trycket
var som störst på den italienska liran och det
brittiska pundet. Även den finska marken, med
samma knytning till ecun som kronan, drabba-
des av ny valutakris. Den 8 september slutade
Finland att intervenera för att försvara markens
kurs mot ecun och den rörliga markkursen föll
omgående med ca 13 procent. Riksbanken höjde
styrräntan till 24 procent. Utflödena fortsatte
emellertid. Riksbanken höjde därför nästa dag
räntan till 75 procent. Vidare annonserade Riks-
banken att valutareserven genom lån skulle till-
föras motsvarande 120 miljarder kronor. Syftet
var att förstärka bankens resurser att stödköpa

kronor. Från både regeringen och den socialde-
mokratiska oppositionen gjordes uttalanden till
stöd för fastkurspolitiken. Båda parter meddela-
de också att samtal om den ekonomiska politi-
ken nu skulle inledas.

Några dagars lugn inträdde och Riksbanken
sänkte styrräntan till 20 procent. Trots en ned-
skrivning av liran och sänkt ränta i Tyskland var
dock inte turbulensen inom ERM förbi. Den 16
september kom nya attacker mot främst liran
och pundet. Kronan kom på nytt under press.
Riksbanken höjde räntan till 75 procent, men då
det inte hjälpte för att stoppa valutautflödet höj-
des styrräntan samma eftermiddag till 500 pro-
cent. Samma kväll meddelades att liran och pun-
det hade flytande växelkurs.

Valutautflödet fortsatte nästa morgon. Inom
Riksbanken fattades ett beslut att höja styrrän-
tan till 4 000 procent om utvecklingen fortsatte.
Innan beslutet hann verkställas stannade dock
utflödet av.3 Samma kväll kom ett uttalande som
angav att förhandlingar om en krisuppgörelse
fördes mellan regeringen och socialdemokrater-
na. Resultatet, som senare kom att kallas krispa-
ket 1, presenterades den 20 september. Via en
kombination av utgiftsminskningar och in-
komstökningar skulle budgeten förstärkas med
netto ca 20 miljarder kronor. Riksbanken sänkte
styrräntan till 50 procent och några dagar senare
till 40 procent.

Delvis till följd av det extrema ränteläget ris-
kerade krisen i banksystemet att bli akut.
Riksbanken gav lån på speciella villkor till banker
och bostadsinstitut för att mildra genomslaget av
de höga styrräntorna på det finansiella systemet,
men kreditförlusterna hotade att stiga. I kombi-
nation med den fortgående ekonomiska ned-
gången gjorde det att svenska bankers finansie-
ring, särskilt i utländsk valuta, var hotad,
eftersom bankernas långivare började ifrågasätta
deras betalningsförmåga och solvens. Sverige ho-
tades av en finansiell systemkris, som bedömdes
kunna ge allvarliga skador på samhällsekonomin,
inte minst med hänsyn till det redan kritiska lä-
get i ekonomin i stort. Den 24 september utfär-
dade regeringen — med uttalat stöd från den soci-
aldemokratiska oppositionen - därför en generell

3 Planerna pä att höja styrräntan till 4 000 procent blev inre allntänt kända
förrän flera är efter krisen och påverkade därför inte förloppet.

18

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

garanti för fordringar på svenska banker och bo-
stadsinstitut.

Läget på valuta- och räntemarknaden förblev
instabilt fram till dess krispaket 2 presenterades.
Det innehöll åtgärder som innebar förbättrad
konkurrenskraft för näringslivet genom kortad
semester och lägre arbetsgivaravgifter finansiera-
de via bl.a. höjd moms, vilket innebar en s.k. in-
tern devalvering. Syftet var att förbättra förut-
sättningarna för - och därmed tilltron till -
fortsatt fast växelkurs. Sammantaget motsvarade
åtgärderna en sänkning av näringslivets kostna-
der med ca 4 procent.

Efter det andra krispaketet stabiliserades läget
på valutamarknaden, delvis tack vare att spän-
ningarna i ERM minskade. Riksbanken sänkte
räntan steg för steg. I början av november var
styrräntan nere på 11,5 procent, samma nivå som
under sommaren.

I mitten på november började marknadsrän-
torna åter att stiga. Den utlösande faktorn var att
en av Riksgäldskontorets auktioner av stats-
skuldväxlar inte blev fulltecknad. I bakgrunden
fanns prognoser om fortsatt försämring av de
ekonomiska utsikterna och därmed av statsfi-
nanserna. Riksbanken var denna gång hänvisad
till att stödköpa kronor. En ny räntehöjning be-
dömdes som utesluten eftersom den skulle yt-
terligare skynda på den ekonomiska nedgången
och fördjupa finanskrisen.

När utflödet väl startat växte det snabbt. Pla-
ner på ett tredje krispaket drogs upp, men dis-
kussionerna ledde inte till någon uppgörelse. På
morgonen den 19 november beslutade Riksban-
ken att höja styrräntan till 20 procent, utan att
räkna med att det skulle ha någon reell effekt på
utflödena. Samma eftermiddag meddelade Riks-
banken beslutet att med omedelbar verkan låta
kronans växelkurs flyta.

3.7 Kronförsvaret - en utvärdering

Under fast växelkurs är penningpolitikens upp-
gift att sätta räntenivån så att den fasta växelkur-
sen kan upprätthållas. Riksbanken följde denna
enkla regel fram till november 1992. I så måtto
fullföljde banken den uppgift den tilldelats vid
beslutet att devalveringen 1982 skulle vara den
sista. Samtidigt var läget när den fasta växelkur-
sen slutligen övergavs ohållbart. Nedgången i
ekonomin - med snabbt stigande arbetslöshet,
negativ tillväxt, fallande tillgångspriser och

snabbt försämrade statsfinanser - var så djup att
ett fortsatt utdraget kronförsvar var ekonomiskt
ohållbart. En justering av växelkursen var i det
läge som uppstått nödvändig, bl.a. för att undvi-
ka en än mer långvarig period av ekonomisk
stagnation.

Givet bedömningen att det i november 1992
inte var rätt att fortsätta kronförsvaret upp-
kommer frågan om den fasta växelkursen borde
och kunde ha övergivits tidigare. I debatten om
1990-talet har olika synpunkter framkommit,
t.ex. att Sverige borde ha övergått till rörlig väx-
elkurs i mitten av 1980-talet för att med pen-
ningpolitiska medel kunna hantera effekten av
avregleringen av kreditmarknaden. En menings-
full utvärdering av ekonomisk politik måste
dock beakta den miljö i vilken besluten togs och
vilka handlingsalternativ som då fanns. Ingen
föreställde sig att Sverige skulle överge den regim
som präglade växelkurspolitiken i små länder i
Västeuropa. Samtidigt väcker avsaknaden av en
diskussion om konsekvenserna av en rörlig väx-
elkurs frågor om bredden i den ekonomisk-
politiska debatten.

I och med att planerna på europeisk monetär
union tog form och Sverige beslutade att närma
sig EU blev dock skälen för fast växelkurs ännu
starkare. En rörlig växelkurs framstod därmed
som utesluten från ett politiskt perspektiv.

Det fanns även andra aspekter på kronförsva-
ret. Olika regeringar och riksdagen hade under
en följd av år lagt stark tonvikt på den fasta väx-
elkursen som den överordnade stabiliseringspoli-
tiska normen. Aven i övrigt fanns ett brett stöd
för fastkurspolitiken, bl.a. från arbetsmarkna-
dens parter. Något sådant stöd fanns exempelvis
inte i Finland. Fastkursåtagandet var således för-
knippat med åtskilligt förtroendekapital.

Efter septemberkrisen uppstod ett slags vän-
teläge. Valutamarknaden stabiliserades och rän-
torna gick ner gradvis, men de låg fortfarande på
en för hög nivå för att de skulle framstå som för-
enliga med en återhämtning av ekonomin.

Utvecklingen i omvärlden gav heller inte nå-
gon hjälp, eftersom spänningarna i ERM kvar-
stod. I och med att räntenivån förblev så hög
fanns inte förutsättningar för en långsiktig eko-
nomisk uppgång. Därmed var det i praktiken
bara fråga om när nästa valutakris skulle komma.

När valutautflödena återkom i november in-
leddes nya diskussioner om breda krisuppgörel-
ser. Riksbanken såg det på nytt som sin uppgift
att skapa en tidsfrist för förhandlingarna. Denna

19

PKOP. 2000/01:100 BILAGA 5

gång skedde det enbart genom stödköp, efter-
som fler räntehöjningar, av skäl som redovisats
ovan, bedömdes som kontraproduktiva. Riks-
bankens agerande var även denna gång kopplat
till utsikterna att nå politisk enighet om ett kris-
paket. När det stod klart att så inte skulle ske,
gjorde Riksbanken en i praktiken symbolisk rän-
tehöjning och sedan var det en fråga om timmar
innan kronan skulle ha rörlig växelkurs.

Huruvida det var meningsfullt att fortsätta
med stödköpen under sex dagar är tveksamt. Det
beror delvis på hur goda utsikter för ett nytt
krispaket som fanns, men även på bedömningen
av om det diskuterade paketet skulle skapa tro-
värdighet för fortsatt fast växelkurs. Detta förut-
satte att åtgärder kunde vidtas som så snabbt och
genomgripande skulle ändra bilden av svensk
ekonomi att en vändning framstod som möjlig.

Räntehöjningarna i september och det rådan-
de krisläget gjorde det möjligt att ta fram krispa-
ket genom överenskommelser över blockgrän-
serna.4 Samtidigt är det svårt att värdera
betydelsen av förmågan att nå enighet i ett kris-
läge. Det envisa kronförsvaret kan i någon mån
ha påverkat bilden av det svenska politiska sy-
stemet på längre sikt och därmed förväntningar-
na om vilken politik som skulle föras efter kro-
nans fall.

Det går också att anlägga ett mer övergripan-
de kritiskt perspektiv och hävda att kronförsva-
ret var utsiktslöst och inte grundat på rimliga
ekonomisk-politiska överväganden. Den hotan-
de depressionen gjorde enligt detta synsätt att
växelkursnormen var betydelselös för synen på
svensk ekonomi; oro för förväntningarna om
fortsatt hög inflation på lång sikt i Sverige borde
ha skjutits i bakgrunden. Det borde ha varit möj-
ligt att inse att nedgången var så djup att det inte
skulle vara möjligt att vända utvecklingen med
oförändrad nominell växelkurs. Kronan kunde
således ha släppts tidigare. Sannolikt hade inte
ens stora utgiftssänkningar och skattehöjningar
varit tillräckliga för att skapa varaktigt tilltro till
fastkurspolitiken i en turbulent internationell
miljö och när huvudproblemet var en övervärde-
rad växelkurs.

** Sett i efterhand är kanske enigheten om hanteringen av bankkrisen det
viktigaste elementet i uppgörelserna, eftersom den i ett akut läge gjorde
det möjligt att ställa ut en trovärdig garanti trots att det formella riks-
dagsbeslutet kunde fattas först flera månader senare.

Tabell 1 Försörjningsbalans 1990-1994

Årlig procentuell förändring

1990

1991

1992

1993

1994

BNP

1.1

-1,1

•1,7

-1,8

4.1

Hushållens konsum-
tionsutgifter

-0,4

1.0

-1.3

-3,0

1.8

Offentliga konsum-
tionsutgifter

2.4

3.3

0.1

-0,2

-0.9

Statliga

4.6

6,2

2,8

3,0

-0.6

Kommunala

1.7

2,2

•1.0

-1.6

-1.1

Fasta bruttoinvester-
ingar

0.2

-8,6

-11,6

-15,0

6,1

Lagerinvesteringar1

0.2

-1.0

0.8

-0.4

1,3

Export av varor och
tjänster

1.8

-1.9

2.2

8.3

14.1

Import av varor och
tjänster

0.7

-4,9

1.5

-2,2

12,0

1 Förändringstalen är uttryckta i procent av BNP föregående år.
Källa; Statistiska centralbyrån.

3.8 Läget efter kronfallet

Fram till årsskiftet 1992-1993 föll kronan med
ca 15 procent mot ecun. Den reala effektiva väx-
elkursen var därmed på ungefär samma nivå som
omedelbart efter devalveringen 1982. I andra av-
seenden var läget emellertid annorlunda. Eko-
nomin befann sig i djup lågkonjunktur (se dia-
gram 15 och tabell 1), vilket gjorde att risken var
liten för inflationistiska effekter av kronans de-
preciering. A andra sidan fanns det efter över-
gången till rörlig växelkurs ingen ekonomisk-
politisk regel som kunde fungera som ankare för
förväntningarna om den ekonomiska politiken
och den ekonomiska utvecklingen.

Diagram 15 Produktionsgap

Procent av faktisk BNP

20

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

Omedelbart efter kronfallet uttalades från både
regeringen och Riksbanken ambitionen att så
småningom återgå till fast växelkurs. Växelkurs-
politiken var alltjämt kopplad till närmandet till
EU och ett framtida inträde i EMS. Det var
emellertid uppenbart att fast växelkurs förutsatte
ett stabilt ekonomiskt läge och att vägen dit
kunde bli lång. Den svenska kronan hade inte
haft rörlig växelkurs sedan 1930-talet. En första
uppgift var därför att ta fram en ny ram för den
ekonomiska politiken anpassad till ett system
med rörlig växelkurs.

4 Anpassning av den ekonomiska
politiken till nya förutsättningar

4.1 En ram för penningpolitik under rörlig
växelkurs

Efter en snabb utredningsprocess, delvis doku-
menterad i Sveriges riksbank (1992), lade Riks-
banken fast ett kvantitativt inflationsmål. Före-
bilder hämtades från Kanada och Nya Zeeland.
Konkret innebar Riksbankens beslut i januari
1993 att målet för inflationen (mätt med KPI)
sattes till 2 procent med ett symmetriskt inter-
vall på ±1 procentenhet. Bland annat med hän-
syn till att deprecieringen av kronan förväntades
slå igenom på prisnivån och att penningpolitiken
påverkar den faktiska inflationstakten med bety-
dande fördröjning angavs att målet skulle gälla
först från 1995. För 1993 och 1994 fanns således
inget formellt mål, men den penningpolitiska
styrningen vägleddes redan från början av två-
procentsmålet.

Även om det var tydligt uttalat vad som var
penningpolitikens uppgift i den nya regimen var
det svårt att bedöma hur politiken i praktiken
skulle utformas för att uppnå det långsiktiga må-
let. Det berodde delvis på att Riksbanken sakna-
de direkt erfarenhet av penningpolitik under rör-
lig växelkurs, men väl så viktig var den
fundamentala osäkerhet som fanns om de eko-
nomiska utsikterna och ekonomins funktions-
sätt efter den djupa nedgången och bytet av väx-
elkursregim. En komplicerande faktor var också
den fortsatta minskningen av produktion och
sysselsättning, vilken gjorde att statsfinanserna
försämrades allt mer. Statens lånebehov under
1992 uppgick till 150 miljarder kronor, en för-

dubbling jämfört med 1991. Redan i februari
1993 var årstakten uppe i 205 miljarder.

Denna osäkerhet avspeglades i att kronans
värde föll ytterligare och räntedifferensen mot
omvärlden var hög. Detta indikerade att det nya
inflationsmålet inte var trovärdigt. Det fanns en
oro för att den statsfinansiella krisen skulle för-
djupas ytterligare och att detta skulle framtvinga
en omläggning av penningpolitiken. Det var up-
penbart att ekonomin skulle må väl av lägre rän-
tor, men penningpolitikens möjlighet att bidra
till varaktigt lägre räntor och nedgång även i
långa räntor var osäker och omdebatterad.

Diagram 16 Riksbankens reporänta

Procent

Källa: Riksbanken

Riksbanken sänkte styrräntan till 12,5 procent
direkt efter att den fasta växelkursen släppts.
Därefter skedde sänkningarna stegvis. Två steg
togs före årsskiftet och efter ytterligare ett steg i
februari var styrräntan 9,75 procent (se diagram
16). Riksbankens agerande kontrasterades i de-
batten med den linje som valts i Storbritannien,
där styrräntan sänkts med 6 procentenheter di-
rekt efter övergången till rörlig växelkurs. Även i
Finland hade räntorna sänkts snabbare än i Sve-
rige.

Riksbankens agerande kommenterades på föl-
jande sätt av Ekonomikommissionen, vars rap-
port publicerades i mars 1993 (SOU 1993:16, s.
49):

Vi råder Riksbanken att fullfölja sin strategi
att successivt sänka den korta ränta, och avlä-
sa vad som händer med växelkursen, räntor-
nas tidsstruktur (den s.k. avkastningskurvan),
löne- och prisinflation och inflationsförvänt-
ningarna. För att inte fastna i dagens höga
penningmarknadsränta och förvärra lågkon-

21

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

junkturen anser vi att räntesänkningarna bör
fortsätta så länge inget ytterligare dramatiskt
händer med den långa räntan eller kronkur-
sen.

Kommissionen varnade särskilt för att en kraftig
kronförsvagning kunde förvärra tudelningen av
ekonomin. Den exportorienterade sektorn skulle
få för stark stimulans samtidigt som inhemska
sektorer skulle drabbas av ytterligare åtstram-
ning via fallande realinkomster. Kommissionen
diskuterade också de statsfinansiella obalanserna
och betonade att misstron beträffande den lång-
siktiga utvecklingen av statsskulden minskade
handlingsfriheten inom både penning- och fi-
nanspolitiken.

Overslagsmässiga beräkningar pekade på att
det krävdes långsiktiga budgetförstärkningar i
storleksordningen 100 miljarder kronor. Vid en
större ökning av den strukturella arbetslösheten
krävdes ytterligare 30 miljarder i besparingar. Av
hänsyn till den svaga inhemska efterfrågan för-
ordade dock kommissionen att besparingarna
skulle få effekt stegvis och först från 1995 och
framåt. Kommissionen betonade samtidigt vik-
ten av att fatta snabba beslut om åtgärderna så
att saneringsprogrammet vann trovärdighet. Ett
centralt inslag i kommissionens rapport var där-
utöver åtgärder för att förbättra ekonomins till-
växtpotential.

Från Riksbankens sida betonades att drastiska
sänkningar av korträntorna riskerade att ytterli-
gare försvaga kronan och driva upp långräntorna.
Detta skulle försämra förutsättningarna för en
långsiktig återhämtning av ekonomin. Genom
beslut om långsiktigt verkande åtgärder för att
stabilisera de offentliga finanserna skulle miss-
tron mot de ekonomisk-politiska målen minska.
Därigenom skulle växelkursen stärkas och styr-
räntorna kunna sänkas i snabbare takt. Obalan-
sen mellan den alltför svaga kronan och de alltför
höga realräntorna skulle på så sätt kunna rättas
till. Handlingsfrihet på det penningpolitiska om-
rådet förutsatte, enligt Riksbankens bedömning,
tilltro till målet om långsiktigt stabila statsfinan-
ser. 5

Riksbankens kritiker lade tonvikten på att de
höga realräntorna pressade tillgångspriserna och
gjorde att skuldsatta företag och hushåll hamna-

de i ett allt sämre läge, en s.k. skulddeflations-
process. SNS Konjunkturråd pekade i januari
1994 på möjligheten att snabbare korträntesänk-
ningar skulle öka förutsättningarna för en åter-
hämtning i den privata sektorn. Det skulle i sin
tur stärka de offentliga finanserna och minska
osäkerheten om den framtida ekonomiska poli-
tiken, vilket skulle ge lägre långräntor. Konjunk-
turrådet menade också att de svaga offentliga fi-
nanserna var spegelbilden av ökningen i det
privata sparandet, i sin tur i första hand styrd av
hushållens skuldsanering. Rådet varnade därför
för att med budgetpolitiska åtgärder söka mot-
verka försvagningen av statsfinanserna.

4.2 Hanteringen av de statsfinansiella
problemen

Försämringen av de offentliga finanserna var up-
penbart betingad av den djupa ekonomiska ned-
gången med sjunkande sysselsättning, som både
urholkade skattebaserna och ökade utgifterna.
Utöver de normala effekterna på utgifter för ar-
betsmarknadspolitiska program och åtgärder
tillkom bl.a. kostnaderna för bankstödet på
sammanlagt 65 miljarder kronor under åren
1991-1993. Att bedöma i vilken mån underskot-
ten var strukturella respektive konjunkturella var
emellertid svårt. Inte minst var det oklart hur
ekonomin påverkades av krisen, t.ex. vad som
skulle ske med nivån på den strukturella arbets-
lösheten. I många länder där arbetslösheten gått
upp kraftigt hade den fastnat på en hög nivå.
Oron för att Sverige skulle drabbas av liknande
effekter var utbredd. Ju högre den strukturella
arbetslösheten blev, desto mer ingripande åtgär-
der för att balansera de offentliga finanserna
skulle komma att krävas. Åtgärder som uppfat-
tades som otillräckliga skulle därmed inte ta bort
misstron mot statsfinanserna och inte ge lägre
reala räntor. Å andra sidan fanns risken att
snabbt genomförda besparingar skulle öka ar-
betslösheten på kort sikt, vilket i sig kunde bidra
till högre strukturell arbetslöshet och därmed
större långsiktiga balansproblem. Vägvalet var
komplicerat.

I budgetpropositionen i januari 1993 angav
regeringen sanering av de offentliga finanserna
som en huvuduppgift för den ekonomiska poli-
tiken. Detta beskrevs som ett villkor för ”att öka
förtroendet för den ekonomiska politiken och

Riksbankens syn finns t.ex. formulerad i Sveriges riksbank (1995).

22

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

göra en varaktigt lägre räntenivå möjlig” (prop.
1992/93:100, bil. l,s. 1).

I kompletteringspropositionen betonade re-
geringen - i termer inspirerade av Ekonomi-
kommissionens rapport - på nytt betydelse av
att sanera de offentliga finanserna och avvisade
expansiv finanspolitik som medel att vända den
ekonomiska nedgången (prop. 1992/93:150, bil.
l,s. 16):

I dag skulle en finanspolitisk expansion, ge-
nom ofinansierade utgiftsökningar eller ofi-
nansierade skattesänkningar, späda på bud-
getunderskottet och därmed ge näring åt
långsiktiga inflationsförväntningar. Förtro-
endet för den ekonomiska politiken skulle
allvarligt skadas. (...) Nackdelarna av en all-
män finanspolitisk expansion i form av bestå-
ende högre budgetunderskott och, på grund
av den därav följande högre räntan, lägre för-
troende, lägre investeringar överväger därför
klart de fördelar som skulle kunna uppnås
genom en på kort sikt något högre aktivitets-
nivå.

Hållbarheten i regeringens planer ifrågasattes.
Dels visade regeringens egna beräkningar att
skulden skulle fortsätta att växa år för år, dels
hade dessa beräkningar under en följd av år un-
derskattat försämringen av de offentliga finan-
serna. Likaså rådde osäkerhet om möjligheterna
att genomföra de nödvändiga åtgärderna.

Diagram 17 Antal sysselsatta

Källor: Konjunkturinstitutet och Statistiska centralbyrån

Den realekonomiska situationen var fortfarande
allvarlig. Under 1993 krympte BNP med 1,8
procent. Sysselsättningen i den privata sektorn
minskade snabbt (se diagram 17), framför allt
inom industrin och byggsektorn, och den totala

arbetslösheten uppgick till ca 10 procent (se dia-
gram 18). Försvagningen av de offentliga finan-
serna fortsatte också. Underskottet i den offent-
liga sektorns finansiella sparande motsvarade 12
procent av BNP. Statens lånebehov, som mäter
statens behov av nya krediter, uppgick under ka-
lenderåret 1993 till 242 miljarder kronor, vilket
motsvarade närmare 17 procent av BNP.

Diagram 18 Arbetslöshet och vakanser

Procent av arbetskraften respektive lOOO-ta!

— Total arbetslöshet

— - öppen arbetslöshet

— Nyanmälda lediga platser (höger)

Statsskulden motsvarade i slutet av 1993 76 pro-
cent av BNP, en ökning med 30 procentenheter
sedan decenniets början. Ökningen av den kon-
soliderade bruttoskulden var i det närmaste lika
stor. Räntorna på statsskulden hade på ett år
vuxit med närmare 20 miljarder kronor. Reger-
ingens uttalade ambition att spara 10 miljarder
kronor per år utöver redan framlagda förslag
stod inte i paritet med vad som krävdes för att
vända utvecklingen.

Oklarhet om möjligheterna att nå långsiktigt
hållbara offentliga finanser kan i sig förvärra en
statsfinansiell kris. I något läge blir statsfinan-
serna så svaga att utgiftshöjningar, liksom skat-
tesänkningar, gör att privata sektorn mer än
uppväger dessa genom att öka sitt sparande. Det
beror på att de förutser höjda framtida skatter
och/eller försämrad offentlig service och urhol-
kade transfereringssystem i framtiden. Om inte
den underliggande utvecklingen av statsfinanser-
na framstår som långsiktigt hållbar, kan normala
automatiska stabilisatorer via skatter och transfe-
reringar ge destabiliserande effekter. I detta läge
kan besparingar som trovärdigt visar att de of-
fentliga finanserna är under kontroll få expansiva
effekter genom att minska sparbenägenheten i
hushållssektorn och ge näringslivet stabilare för-
utsättningar för investeringsbeslut.

23

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

Att med precision bedöma när en ekonomi
närmar sig en sådan gräns är omöjligt. Den
snabba försämringen av de offentliga finanserna i
kombination med svårigheterna att ta fram kon-
kreta saneringsåtgärder gjorde emellertid att ris-
ken för att svensk ekonomi skulle hamna i ett
sådant utsatt läge gradvis växte.

Den finansiella miljön var fortsatt instabil.
Deprecieringen av kronan jämfört med kursen i
november 1992 ökade gradvis under 1993. I de-
cember låg kronans värde närmare 130 (se dia-
gram 19), mätt i termer av TCW-index (med
värdet 100 omedelbart före kronfallet). Riksban-
ken fortsatte ändå räntesänkningarna i steg om
0,25 procentenheter. Vid årsskiftet 1993-1994
var styrräntan nere på 7,75 procent.

Diagram 19 Kronans konkurrensvägda växelkurs

Källa: Riksbanken

Utvecklingen av de längre räntorna var mer
gynnsam. Tioårsräntan gick stadigt neråt under
1993, från ca 10 procent vid kronkrisens slut till
7 procent vid årsskiftet (se diagram 13). Ränte-
differensen mot Tyskland minskade till ca 1’A
procentenhet. I början av 1994 fortsatte räntefal-
let samtidigt som kronan stärktes markant. I
februari 1994 skedde dock en vändning på den
internationella obligationsmarknaden, utlöst av
att den amerikanska centralbanken höjde sin
styrränta. Riskerna prissattes nu på ett helt annat
sätt. Fram till sommaren 1994 steg tioårsräntan
till närmare 12 procent och räntedifferensen mot
Tyskland vidgades till över 4 procentenheter. Pa-
rallellt försvagades kronan och tangerade på nytt
130 i TCW-termer.

An en gång stod budgetpolitiken i centrum. I
kompletteringspropositionen            (prop.

1993/94:150, bil. 1) hade regeringen redovisat
budgetförstärkningar med långsiktiga effekter på
91 miljarder kronor. I detta ingick dock delar av

ett flerårigt saneringsprogram där alla åtgärder
ännu inte var beslutade eller specificerade. Av
kalkylerna framgick även att det krävdes att till-
växten i BNP skulle uppgå till 4 procent per år
från 1996 och framåt för att till 1999 vända ök-
ningen av den offentliga sektorns skuldkvot. I
detta läge skulle staten fortfarande ha ett lånebe-
hov på motsvarande 3,6 procent av BNP. Även
om fallet i produktionen och ökningen av arbets-
lösheten hade planat ut framstod ett antagande
om 4 procents tillväxt som optimistiskt, i syn-
nerhet i ett läge där realräntorna hade stigit kraf-
tigt. Den kraftiga ränteuppgången ökade även
statens räntekostnader och förvärrade därmed
det offentliga underskottet.

4.3 Penningpolitikens utformning

Riksbanken fortsatte räntesänkningarna, i mind-
re och mindre steg, fram till juni 1994 (se dia-
gram 16). Penningpolitiken befann sig i ett di-
lemma. Utvecklingen av långa räntor, både
absolut sett och i förhållande till omvärlden, och
den svaga växelkursen indikerade att inflations-
målet inte var trovärdigt (se diagram 5 och 19).
Å andra sidan kunde höjda korträntor uppfattas
som ytterligare sten på den ränte- och skuldsa-
neringsbörda som redan tyngde ekonomin. Yt-
terligare dämpad efterfrågan skulle minska sys-
selsättningen och därigenom försämra de
offentliga finanserna, utöver den direkta effekten
av högre räntor på statsskulden.

Diagram 20 Importpriser

Årlig procentuell förändring

---Konsumtionsvägda importproducentpriser

— - I huvudsak importerade varor i KPI (exkl skatt, höger)

Källa: Statistiska centralbyrån

Även det penningpolitiska vägvalet var således
komplicerat. I ett läge där den ekonomiska poli-

24

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

tiken som helhet inte framstår som konsistent
med långsiktig prisstabilitet kan en centralbanks
försök att med räntehöjningar sänka inflations-
förväntningarna vara kontraproduktiva. Å andra
sidan kan passivitet från centralbankens sida vara
lika skadligt, eftersom detta kan tolkas som att
det inte finns några hinder på vägen mot en
statsfinansiell kris och successivt stigande infla-
tion.

I mitten av augusti 1994 gjorde Riksbanken
bedömningen att trovärdigheten var så svag att
den måste markera sin oro över utvecklingen.
Riksbanken beslutade därför att höja styrräntan
med närmare 0,3 procentenheter. Beslutet moti-
verades med hänvisning till tendenser till stigan-
de inflationstryck och inflationsförväntningar;
importpriserna ökade snabbt (se diagram 20)
och enligt enkätmått låg industrins inflationsför-
väntningar på ett års sikt omkring 4 procent.
Höjningen kom oväntat och den initiala reaktio-
nen var att långräntorna steg och kronan försva-
gades. Det framstod som om de ovan skisserade
riskerna med räntehöjningen skulle överväga. Ef-
ter någon tid stabiliserades dock läget. Riksban-
ken tolkade omsvängningen på följande sätt, vil-
ket illustrerar beroendet av budgetpolitiken
(Sveriges riksbank (1995), s. 17):

Oron lade sig (...) snabbt sedan det av valrö-
relsen framgått att budgetsaneringen skulle
bli en central del av den ekonomiska politiken
samtidigt som Riksbankens höjning visat att
det fanns beredskap att på ett tidigt stadium
motverka inflationstendenser.

Till bilden hörde också att riksdagen efter en
folkomröstning under hösten 1994 beslöt att
Sverige skulle gå med i EU.

Diagram 21 Bruttovinstandelar i näringslivet

Ande! i procent

Källa: Statistiska centralbyrån

Riksbanken gjorde ytterligare två räntehöjningar
under hösten. Vid årsskiftet låg styrräntan där-
med på 7,60 procent. Under september och ok-
tober sjönk räntedifferensen mot omvärlden nå-
got, men den låg kvar klart över 3 procent-
enheter. Tioårsräntan svängde fortsatt omkring
11 procent. Efter en viss förstärkning vände
kronans värde på nytt neråt under det fjärde
kvartalet. Vid årsskiftet var TCW-index ännu en
gång i närheten av 130.

Diagram 22 Industrin

Index 1980=100 respektive miljoner timmar

Källa: Statistiska centralbyrån

Ekonomin kännetecknades av tudelningstenden-
ser. Den konkurrensutsatta sektorn stimulerades
kraftigt av kronförsvagningen. Detta avspeglades
i stigande vinster, produktion, sysselsättning och
investeringar i industrin (se diagram 21 och 22).
Företagen i denna sektor var heller inte så pres-
sade av det höga nominella ränteläget, eftersom
de dels hade tillgång till internationella kredit-
marknader, dels hade utrymme att höja sina pri-
ser räknat i kronor. Exportpriserna hade vid ut-
gången av 1994 stigit med över 20 procent sedan
kronfallet. Denna utveckling var i sig gynnsam
genom att den konkurrensutsatta sektorn på
nytt stärktes efter den utslagning som uppstått
under perioden med för högt kostnadsläge.

De inhemskt orienterade delarna av ekonomin
drabbades desto hårdare. Det höga ränteläget
påverkade både företagens egna finansierings-
kostnader och den inhemska efterfrågan. Det
privata finansiella sparandet låg 1994 kring mot-
svarande 15 procent av BNP, en uppgång från -6
procent 1990. Inte minst den privata konsum-
tionen hade fallit kraftigt (se tabell 1). Många
hushåll och företag hade en svag finansiell ställ-
ning till följd av prisfallet på fastigheter. Stigande
räntor pressade tillgångspriserna ytterligare och

25

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

gjorde vägen till en sanerad privatekonomi för de
enskilda hushållen än längre. Det höga ränteläget
pressade också priserna på kommersiella fastig-
heter (se diagram 10). Många nybyggda fastighe-
ter hade övertagits av bankerna. Även saneringen
av bankernas balansräkningar - och därmed en
återgång till normal kreditgivning - fördröjdes
således. Overutbudet och prisfallet på fastigheter
gjorde att nedgången i byggsektorn var särskilt
kraftig (se diagram 23).

Diagram 23 Byggverksamhet

Index 1980=100 respektive miljoner timmar

— Produktion — Arbetade timmar (höger)

Källa: Statistiska centralbyrån

Låg sysselsättning, hög arbetslöshet och osäker-
het på arbetsmarknaden bidrog också till den
kraftiga uppgången i det privata sparandet. Pris-
ökningarna i den inhemska sektorn var låga. I
spåren av finanskrisen hade också kreditrisk-
påslaget vid kreditgivning till företag och privat-
personer höjts. Uppgången i räntorna i den pri-
vata sektorn var således större än de som kunde
avläsas genom att se vad som hände med stats-
pappersräntor. En omsvängning på de finansiella
marknaderna, med lägre räntor och starkare väx-
elkurs, var också en förutsättning för en varaktig
uppgång i sysselsättningen, eftersom exportin-
dustrin - även under en tillväxtfas - efterfrågade
relativt lite arbetskraft.

De direkta negativa effekterna av Riksbankens
räntehöjningar på långa räntor och växelkurser
var visserligen övergående. Likväl indikerade ut-
vecklingen på de finansiella marknaderna att
Riksbanken inte genom räntehöjningar kunde
rätta till de obalanser som uppstod till följd av de
höga långräntorna och den kraftiga kronförsvag-
ningen. De åtgärder som vidtagits under perio-
den 1991-1994 hade inte varit tillfyllest. För att
bryta den negativa spiralen krävdes en omlägg-
ning av de offentliga finanserna. Detta förutsatte

ett program för sanering av de offentliga finan-
serna som var tillräckligt omfattande och mål-
medvetet för att vinna trovärdighet både inom
landet och i omvärlden.

5 Saneringen av de offentliga
finanserna

5.1 Inledningen av arbetet att sanera de
offentliga finanserna

Underskottet i de offentliga finanserna uppgick
till 11,9 procent av BNP 1993 och skulle därmed
inte ha eliminerats ens vid en förhållandevis stark
ekonomisk uppgång (se diagram 24). Statsskul-
den hade vid årets slut ökat till 1 132 miljarder
kr, vilket motsvarade 76 procent av BNP (se dia-
gram 25). Var tredje utgiftskrona i statsbudgeten
var lånad och ungefär en tredjedel av utgifterna
var räntebetalningar på statsskulden. De offent-
liga finanserna var därmed inte långsiktigt hållba-
ra. Oron på de finansiella marknaderna med
kronförsvagning och stigande räntor sommaren
1994 underströk nödvändigheten av att återupp-
rätta förtroendet för svensk ekonomisk politik
och de offentliga finanserna. I annat fall riskera-
de fortsatt höga räntor fördröja den ekonomiska
återhämtningen.

Diagram 24 Offentligt finansiellt sparande

Procent av BNP

— Totalt —Staten

— Kommuner — Älderspensionssystem

Källa: Statistiska centralbyrån

Saneringen av de offentliga finanserna priorite-
rades när den socialdemokratiska regeringen till-
trädde efter valet i september 1994. Ett trovär-
digt och tillräckligt omfattande program för att
uppnå en hållbar utveckling av de offentliga fi-

26

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

nanserna sågs som en nödvändig förutsättning
för en fortsatt ekonomisk återhämtning med sti-
gande sysselsättning och sjunkande arbetslöshet.
Utformningen av det s.k. Konsolideringspro-
grammet var dock en svår och känslig balans-
gång. Alltför sena och svaga budgetförstärkning-
ar skulle inte ha framstått som trovärdiga och
hade därmed begränsat den ekonomisk-politiska
handlingsfriheten. Alltför snabba och omfattan-
de budgetförstärkningar skulle å andra sidan ha
medfört en för kraftig åtstramning som kunde
ha fördröjt eller brutit konjunkturuppgången.

Konsolideringsprogrammet, som genomför-
des 1994-1998, medförde en permanent för-
stärkning av de offentliga finanserna med 126
miljarder kronor. Programmet konstruerades ef-
ter tre grundläggande principer. Det skulle verka
snabbt så att statsskuldens ökning hejdades ti-
digt, men åtgärderna fördelades över ett antal år
för att den dämpande effekten på efterfrågan
inte skulle bli för stor. Det utformades fördel-
ningspolitiskt så att de med höga inkomster bi-
drog mest. Dessutom prioriterades offentliga
verksamheter som skolan, vården och omsorgen
framför transfereringar till hushållen.

Åtgärderna för att uppnå trovärdiga och lång-
siktigt hållbara offentliga finanser innefattade
också en tydligare målformulering för budgetpo-
litiken genom införandet av mål för det offentli-
ga finansiella sparandet och utgiftstak. Budget-
arbetet gavs dessutom ett fastare regelverk
genom en ny budgetlag och genom att budget-
processen i Regeringskansliet och riksdagen för-
ändrades. Dessa institutionella förändringar var
väl så viktiga delar av saneringsarbetet som den
exakta omfattningen och tidfördelningen av åt-
gärderna i Konsolideringsprogrammet.

5.2 Konsolideringsprogrammet och
stabiliseringen av statsskulden

Budgetpolitiken inriktades först på att stabilisera
statsskulden6. I regeringens ekonomisk-politiska
proposition från november 1994 föreslogs ett
budgetpolitiskt mål som innebar att statsskulden
som andel av BNP skulle stabiliseras senast 1998

6 För en genomgång av de politiska övervägandena i utformningen av
konsolideringsprogrammet se dåvarande finansminister Göran Perssons
bok ”Den som är satt i skuld”.

(prop. 1994/95:25). Ett omfattande konsolide-
ringsprogram för att sanera de offentliga finan-
serna lades fram för att nå detta mål. Riksdagen
fattade 1995 ett principbeslut om hela program-
met som omfattade sammanlagt 118 miljarder
kronor, motsvarande 7,5 procent av BNP, i per-
manenta effekter på de offentliga finanserna
1998, inklusive de 18 miljarder kronor som det
redan hade fattats beslut om under föregående
mandatperiod (prop. 1994/95:100 och prop.
1994/95:150).

1 Tabell 2 Konsolideringsprogrammet                       1

Effekt 1998, miljarder kronor

1998

Utgiftsminskningar

71,2

Transfereringar till hushällen

34,6

Minskade subventioner

8,1

Minskad statlig konsumtion

6,8

övrigt

21,7

Varav minskade investeringar i vägar och järnvägar m.m.

2,7

Varav läkemedel och tandvård

2,8

Varav utbildning

4,1

Inkomstförstärkningar

69,0

Egenavgifter

23,7

Enhetlig kapitalbeskattning

7,5

Värnskatt

4,2

Produktionsskatter

6,1

Övrigt

27,5

Bud get förs vagn in gar

-14,7

Sänkt mervärdesskatt på livsmedel

-7,6

Övriga budgetförsvagningar

-7,1

Konsolideringsprogrammet

125,5

I kompletteringspropositionen från april 1995
som även Centerpartiet stod bakom höjdes de
budgetpolitiska ambitionerna. De offentliga fi-
nanserna, mätt med det offentliga finansiella spa-
randet, skulle vara i balans 1998 och statsskulden
som andel av BNP skulle stabiliseras redan 1996
(prop. 1994/95:150, s. 25). I Konvergenspro-
grammet, som presenterades i juni 1995 och som
baserades på kompletteringspropositionen, an-
gavs dessutom att underskottet i den offentliga
sektorn inte fick överstiga 3 procent av BNP
1997, vilket är ett av kriterierna för inträde i
EU:s valutaunion.

Konsolideringsprogrammet preciserades yt-
terligare bl.a. i form av lagförslag i olika ekono-
misk-politiska propositioner. Ett viktigt inslag
för att säkra programmets genomförande och

27

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

därmed för att snabbt uppnå trovärdighet var re-
geringens åtagande om en halvårsvis uppföljning
av programmet i de ekonomisk-politiska propo-
sitionerna samt vid avstämning av konvergens-
programmet. I vårpropositionen april 1996
(prop. 1995/96:150) konstaterades att ytterligare
8 miljarder i permanenta budgetförstärkande åt-
gärder utöver 118-miljardersprogrammet behöv-
des för att nå regeringens budgetpolitiska mål.
Konsolideringsprogrammet kom därmed att
omfatta 126 miljarder kronor eller omkring 8
procent av BNP. De sista delarna av programmet
preciserades i budgeten för 1998 (prop.
1997/98:150).

Budgetförstärkningarna i Konsolideringspro-
grammet bestod till drygt 50 procent av utgifts-
nedskärningar. Till större delen var det frågan
om minskade transfereringar till hushållen, me-
dan andra delar av utgiftsminskningarna berörde
offentlig konsumtion och minskade subventio-
ner. De inkomstförstärkningar som ingick i pro-
grammet var i huvudsak successivt höjda egen-
avgifter till sjukförsäkringen.

De fördelningspolitiska konsekvenserna av
konsolideringsprogrammet redovisades i bud-
getpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1 s.
30-32 och bil. 7). Där konstaterades ”att den
femtedel av hushållen som har högst ekonomisk
standard bidrar med drygt 43 procent av de tota-
la budgetförstärkningarna, medan den femtedel
som har lägst ekonomisk standard bidrar med 11
procent”.

Diagram 25 Offentlig skuldsättnin.

Miljarder kronor respektive procent av BNP

Källor: Konjunkturinstitutet och Statistiska centralbyrån.

Konsolideringsprogrammet fick snabb effekt på
de offentliga finansernas utveckling. Av de bud-
getförstärkande åtgärderna på totalt 8 procent av
BNP fick 3,5 procent genomslag 1995, 2,0 pro-

cent 1996 och 1,4 respektive 1,1 procent 1997
och 1998. Lika viktigt var dock att programmet
lade grunden för ett lägre ränteläge och en stabil
uppgång i ekonomin, som i sin tur understödde
den statsfinansiella förbättringen. Målet att sta-
bilisera statsskulden 1996 uppnåddes med bred
marginal. Statsskulden nådde sin topp på 81 pro-
cent av BNP 1995 och sjönk därefter successivt
tillbaka (se diagram 25).

5.3 Budgetmål, utgiftstak och
reformeringen av budgetprocessen

I budgetpropositionen i januari 1995 (prop.
1994/95:100, bil. 1) anförde regeringen att bud-
getpolitiken, förutom genomförandet av de före-
slagna utgiftsminskningarna och inkomstök-
ningarna, skulle inriktas på ett långsiktigt för-
ändringsarbete. Regeringen framhöll att den
institutionella ramen för budgetprocessen har
stor betydelse för statsfinansernas utveckling.
Bland förändringarna nämndes åtgärder för att
uppnå ökad långsiktighet, mer heltäckande och
transparenta budgetdokument och behovet av en
översyn av regelverket kring budgetprocessen.
De nya riktlinjerna utvecklades i komplette-
ringspropositionen april 1995 (prop. 1994/95:
150, bil. 1), där regeringen föreslog att ett tak för
de statliga utgifterna skulle införas. Utgiftstaket
skulle ses som ett komplement till målet att sta-
bilisera statsskulden, som regeringen hade före-
slagit i den ekonomisk-politiska propositionen
november 1994. Medan målet att stabilisera
statsskuldskvoten och därefter minska den fort-
farande var det övergripande medel- och långsik-
tiga målet skulle utgiftstaket ses som mer opera-
tivt och därmed vara lättare att följa upp årligen.

Grunddragen i en ny reformerad budgetpro-
cess i Regeringskansliet presenterades vid en in-
formation till riksdagen i december 1995 (prot.
1995/96:33). I denna redovisades förslag till ut-
formning av utgiftstaket, en ny budgetårscykel
med en ekonomisk vårproposition i april och en
budgetproposition på hösten samt åtgärder avse-
ende bl.a. en förändrad anslagsstruktur och slo-
pande av förslagsanslag. Vidare beskrevs hur
prognos- och uppföljningsarbetet skulle förbätt-
ras. Förändringarna, vars syfte var att stärka
budgetprocessens institutionella ram, beskrevs
som en fortsättning på de förändringar som
riksdagen hade beslutat om. Med utgångspunkt
från detta arbete utformades den nuvarande

28

budgetprocessen. En viktig utgångspunkt var att
centrala beslut som t.ex. fastställandet av utgifts-
tak och fördelning på utgiftsområden skulle fat-
tas tidigt i processen. I detta syfte infördes sär-
skilda regeringsöverläggningar inför vårproposi-
tionen. Den fortsatta budgetberedningen skulle
därefter ske inom de ramar som fastlagts. I den
nya budgetprocessen skulle också uppföljning av
ekonomi och resultat ges en central roll.

Diagram 26 Arbetsmarknadsrelaterade transfereringar*

Procent av BNP

" Arbetslöshetsersättning, AMU-bidrag och socialbidrag.

Källa: Statistiska centralbyrån

Den närmare utformningen av utgiftstaket för
staten preciserades i vårpropositionen 1996
(prop.l995/96:150). Utgiftstaket föreslogs bli
nominellt och treårigt. De utgiftstak som före-
slogs i propositionen omfattade följaktligen åren
1997,1998 och 1999. Besluten rullas årligen och i
varje vårproposition tillkommer ett utgiftstak
för ytterligare ett år. Utgiftstaket omfattar alla
utgifter i statsbudgeten utom räntor på stats-
skulden. Dessutom ingår utgifter för de social-
försäkringar som redovisas utanför statsbudge-
ten. I tabell 3 redovisas fastställda utgiftstak för
åren 1997-2000 och utfallen för de utgifter som
begränsas av taken. Utgiftstaken klarades under
varje år. Förutsättningarna att klara utgiftstaken
underlättades av att ekonomiska tillväxten blev
högre och inflationen lägre än vad som var ut-
gångspunkten när taken beslutades. Den starka
ekonomiska tillväxten medförde att sysselsätt-
ningen steg snabbt och att arbetslösheten sjönk,
varvid de arbetsmarknadsrelaterade transfere-
ringarna minskade (se diagram 26).

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

1 Tabell 3 Utgiftstak för staten                                1

Miljarder kronor

1997

1998

1999

2000

Utgiftstak för staten

723,0

720,0

753,0

765,0

Takbegränsade utgifter (utfall)

698,9

718,0

751,5

760,1

Som ett ytterligare led i reformeringen av bud-
getprocessen tillsatte regeringen en särskild ut-
redare med uppgift att undersöka behovet av ett
fastare regelverk för den statliga budgetproces-
sen. I det betänkande som Budgetlagsutredning-
en lämnade, Budgetlag - regeringens befogenhe-
ter på finansmaktens område (SOU 1996:14),
konstaterades att centrala delar av den statliga
budgetprocessen var ofullständigt reglerade och
att Sverige genom sin avsaknad av en budgetlag
avvek från andra länder. Utredningen föreslog
att en budgetlag skulle införas, vilken innebar en
precisering och komplettering till regeringsfor-
mens och riksdagsordningens bestämmelser. I
budgetlagen skulle regeringens befogenheter och
skyldigheter på finansmaktens område klargöras.
Regeringens proposition om införande av en lag
om statsbudgeten lämnades i maj 1996 (prop.
1995/96:220). Lagen (1996:1059) om statsbud-
geten trädde i kraft den 1 januari 1997.1 samband
med införandet av budgetlagen avskaffades också
förslagsanslagen.

I samband med budgetarbete avseende bud-
getåret 1997 tillämpades också för första gången
den s.k. rambeslutsmodellen. Rambeslutsmodel-
len innebär att riksdagen i två steg fattar beslut
om statsbudgeten. I det första steget fastställer
riksdagen det samlade budgetutrymmet och för-
delar detta på 27 utgiftsområden. Riksdagen fast-
ställer också en beräkning av inkomsterna på
statsbudgeten. När ramarna för varje utgiftsom-
råde har beslutats behandlas utgiftsområdena
och fördelningen på anslag i riksdagens olika ut-
skott. De ramar som beslutats för respektive ut-
giftsområde i första steget utgör därvid en bin-
dande restriktion. Efter utskottsbehandlingen
fattar riksdagen slutligen beslut om de olika an-
slagen. Samtliga anslag inom ett utgiftsområde
fördelas med ett beslut.

Ett långsiktigt överskottsmål lades fast i vår-
propositionen 1997 (prop. 1996/97:150, s. 81).
Regeringen föreslog att det offentliga finansiella
sparandet skall ha ett överskott motsvarande 2
procent av BNP i genomsnitt över en konjunk-
turcykel. Regeringens motiv för detta
överskottsmål var flera:

29

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

De offentliga åtagandena kommer att utsät-
tas för en stor belastning en bit in på 2000-
talet, bl.a. genom ett växande antal äldre.
Överskottsmålet spelar en viktig roll för att
den offentliga sektorn skall stå rustad för att
möta denna utveckling.

Möjligheterna att bedriva konjunkturpolitik
förbättras. Med ett överskott på 2 procent av
BNP som utgångsläge finns det en marginal
för att aktivt motverka konjunkturavmatt-
ningar utan att underskottet i de offentliga
finanserna hotar att bli för stort.

Ett överskott i de offentliga finanserna främ-
jar och möjliggör höga privata investeringar
utan att Sveriges skuld till utlandet ökar.

Målet för den offentliga sektorns finansiella spa-
rande omfattar hela den offentliga sektorn som
den definieras i nationalräkenskaperna, dvs. för-
utom staten även ålderspensionssystemet och
kommunsektorn. Den offentliga sektorns finan-
siella sparande visar den förändring i den offent-
liga sektorns nettoförmögenhet som beror på
reala transaktioner. Finansiella transaktioner
som t.ex. köp och försäljningar av aktier och
andra finansiella tillgångar påverkar inte det fi-
nansiella sparandet; detsamma gäller värdeför-
ändringar på tillgångar och skulder. Det nya pen-
sionssystemet innebär att det finansiella sparan-
det inom ålderspensionssystemet kommer att
öka och troligen uppgå till drygt 2,5 procent av
BNP en bit in på 2000-talet (se diagram 24).

Det kommunala finansiella sparandet styrs av
det s.k. balanskravet för kommuner och lands-
ting som infördes 2000 (prop. 1996/97:52). Ba-
lanskravet innebär att kommuner och landsting
skall upprätta sin budget så att intäkterna över-
stiger kostnaderna. Ett eventuellt negativt resul-
tat skall återställas inom två år. Det finansiella
sparandet i kommunsektorn kan därmed förvän-
tas vara något positivt.

Konsekvensen av tvåprocentsmålet för den
totala offentliga sektorns finansiella sparande
tillsammans med ålderspensionssystemets kon-
struktion och kommunernas balanskrav blir där-
för att statens finansiella sparande kan förväntas
vara negativ i genomsnitt över en konjunkturcy-
kel. Statsskulden kommer således att öka trend-
mässigt i nominella termer. Ökningen kommer
dock inte att vara större än att skulden kan för-
utsättas fortsätta att minska som andel av BNP.

Utifrån målet om ett offentligt finansiellt
överskott på 2 procent av BNP i genomsnitt

över en konjunkturcykel fastställs preciserade
mål för varje år i samband med budgetproposi-
tionen. Om målet sätts till 2 procent varje enskilt
år riskerar finanspolitiken förstärka svängningar i
konjunkturen. Målet bestäms därför utifrån en
bedömning av bl.a. konjunkturläget. Utgångs-
punkten är att 2 procents överskott skall uppnås
när resursutnyttjandet i svensk ekonomi är på en
nivå som är möjlig att upprätthålla utan att infla-
tionen tar fart. I en lågkonjunktur bör överskot-
tet följaktligen vara mindre än 2 procent och i en
högkonjunktur större än 2 procent.

I vårpropositionen 1997 föreslogs en gradvis
anpassning mot det långsiktiga överskottsmålet
med hänsyn till det låga resursutnyttjandet och
risken för att en opåkallat stram finanspolitik
skulle kunna bryta den ekonomiska återhämt-
ningen. Överskottsmålet sattes därför till 0,5
procent av BNP 1999, 1,5 procent av BNP 2000
och 2,0 procent 2001. Målet för 2000 höjdes se-
nare till 2 procent av BNP (prop. 1998/99:100)
och målet för 2001 till 2,5 procent (prop.
2000/01:1). Erfarenheterna hittills av de precise-
rade budgetmålen är goda. Som framgår av tabell
4 uppnåddes överskottsmålet samtliga år under
perioden 1997-2000, med bred marginal.

Tabell 4 Den offentliga sektorns finansiella sparande

Procent av BNP

1997

1998

1999

2000

Mål för det finansiella
sparandet i offentlig sektor

-3.0

0,0

0,5

2,5

Utfall1

-1.6

2,1

1,7

4.1

Nationalräkenskaperna för år 2000 är ännu preliminära.

Den nya budgetprocessen är stramare än den ti-
digare. I ESO-rapporten Statsskulden och bud-
getprocessen (Ds 1992:126) konstaterades att
den svenska budgetprocessen 1991-1992 var en
av de svagaste i Europa. I och med de föränd-
ringar som genomförts under 1990-talets andra
hälft har Sverige fått en väsentligt stramare bud-
getprocess, väl i nivå med jämförbara europeiska
länder. Utgiftstaken och riksdagens rambesluts-
modell, i vilken förslag om utgiftsökningar mås-
te finansieras inom utgiftsområdet respektive
inom taket, medför övergripande restriktioner i
budgetberedningen. Statsbudgeten är också mer
tydlig och överblickbar än tidigare, eftersom en
rad socialförsäkrings- och arbetsmarknadsfonder
har inkluderats i budgeten. Utgiftstaken och
budgetmålen medför dessutom en ökad långsik-
tighet och disciplin i budgetarbetet.

30

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

Diagram 27 Inkomster och utgifter i offentlig sektor

Procent av BNP

— Inkomster — - Skatter och avgifter

— Utgifter

Källa: Statistiska centralbyrån

Stramheten i den nya budgetprocessen tillsam-
mans med de åtgärder som ingick i konsolide-
ringsprogrammet har sammantaget medfört att
den offentliga sektorns finansiella sparande åter-
igen är positivt (se diagram 24). Jämfört med
slutet av 1980-talet har också den offentliga sek-
torns utgifter i förhållande till BNP sjunkit (se
diagram 27), vilket i huvudsak är ett resultat av
minskade transfereringar till hushållen och ut-
planande statlig konsumtion (se diagram 28).
Skatternas andel av BNP var något lägre vid
1990-talets slut än vid decenniets början.

den finansiella marknaden var fortsatt lågt efter
erfarenheterna från perioden 1991-1994. De
långa räntorna låg under första halvåret 1995
kvar kring 11 procent och kronan försvagades
ytterligare, som mest till över 135 i TCW-
termer. KPI-inflationen var nära inflationsmålets
övre gräns. Några månader överskred inflationen
också 3 procent. Inflationsförväntningarna enligt
enkäter var kvar kring 4 procent. Även löneök-
ningarna var höga, både i relation till inflations-
målet och med hänsyn till den fortsatt höga ar-
betslösheten. Trots den strama finanspolitik som
följde av Konsolideringsprogrammet fortsatte
räntehöjningarna, periodvis i mycket små steg,
fram till juli 1995, då styrräntan nådde 8,91 pro-
cent. Den hade därmed höjts med 2 procenten-
heter på knappt ett år.

Från mitten av 1995 ändrades dock stäm-
ningsläget. Marknadsräntorna föll stadigt under
andra halvåret, både absolut sett och i förhållan-
de till Tyskland. Även kronan stärktes kraftigt. I
november och december var TCW-index om-
kring 118, mer än 13 procent starkare än i april.
Även enkätmått på inflationsförväntningar indi-
kerade att trovärdigheten stärkts. I slutet av året
låg inflationsförväntningarna på både kort och
lång sikt strax under 3 procent, dvs. inflations-
målets övre toleransgräns (se diagram 29).

Diagram 29 Inflationsförväntningar

Procent

Diagram 28 Den offentliga sektorns utgifter

Procent av BNP

■ Räntor               £SS3 Transfereringar till hushåll

Offentlig konsumtion övriga utgifter

Källa: Statistiska centralbyrån

— Inflationsförväntningar, de närmaste 2 åren

— - Inflationsförväntningar, de närmaste 5 åren

Källa: Aragon fondkommission

5.4 Penningpolitiken 1995-1997

Konsolideringsprogrammet och övriga åtgärder
för att sanera och stärka trovärdigheten för de
offentliga finanserna hade inledningsvis små ef-
fekter på räntor och växelkurser. Förtroendet för

Orsaken till den ändrade förväntningsbilden var
att Konsolideringsprogrammet och de budget-
politiska målen blev allt mer kända och vann
ökad trovärdighet, både inom och utom landet.
Bilden av att åtgärderna, som initialt byggde på
försiktiga antaganden om den framtida ekono-
miska tillväxten och sysselsättningen, var omfat-
tande och skulle komma att anpassas till vad som

31

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

krävdes för att nå målen slog igenom. Även de
institutionella reformerna av budgetprocessen
torde ha bidragit till att ändra bedömningen av
förutsättningarna att uppnå sunda offentliga fi-
nanser. 7

Riksbanken behöll styrräntan på 8,91 procent
under hela andra halvåret 1995, detta trots den
strama finanspolitiken och den dämpning av in-
flationstrycket som följde på kronförstärkning-
en. Inflationsförväntningarna låg dock, även om
de fallit, tydligt över Riksbankens mål på 2 pro-
cent. I inflationsrapporten i november lyfte
Riksbanken fram risken för att ökad privat kon-
sumtion skulle leda till att ökade kostnader för
importvaror och högre löner skulle vältras över
framåt och höja konsumentpriserna. Denna be-
dömning skulle dock visa sig vara felaktig. Hus-
hållens konsumtionsutgifter ökade med 0,6 pro-
cent 1995 och 1,4 procent 1996, och därmed
långsammare än 1994. Den låga KPI-inflationen
berodde delvis på sjunkande räntekostnader för
egna hem, men även den underliggande inflatio-
nen utvecklades svagt. Sannolikt hade en större
andel av hushållen längre kvar till dess de rättat
till sin förmögenhetsställning än Riksbanken
räknade med, vilket bidrog till att Riksbanken
under 1995 missbedömde de kommande infla-
tionshoten från ökad konsumtion. Ännu i no-
vember 1995 bedömde Riksbanken att inflatio-
nen (vid oförändrad räntepolitik) skulle ligga
nära målets övre gräns under 1996 och ännu
högre 1997.

I januari 1996 gjorde Riksbanken den första av
en lång rad styrräntesänkningar som fortsatte
enda till december. Sammantaget sänktes räntan
med nära 5 procentenheter till 4,1 procent. Det
var en av de största räntesänkningarna som ge-
nomförts i ett industriland med rörlig växelkurs.
Inledningsvis steg de långa räntorna något, men
från mars till årets slut föll tioårsräntan från 9 till

6,5 procent. Kronan var relativt stabil i intervallet
mellan 115 och 120 under huvuddelen av året.
Inflationsförväntningarna gick stadigt neråt.

Inflationstakten föll trendmässigt från mars
1995 (se diagram 30). I slutet av 1996 var takten
mätt med KPI nära noll, dvs. under Riksbankens
inflationsmål och dess nedre toleransgräns.

BNP-tillväxten sjönk kraftigt från 3,7 procent
1995 till 1,1 procent 1996. En viktig orsak var
svag internationell konjunktur, vilket gjorde att
nettoexportens bidrag till tillväxten sjönk från

1,4 procentenheter till 0,3. Trots den svaga kon-
sumtionstillväxten gav hushållens konsumtion
det största bidraget till BNP-tillväxten. Att in-
hemsk efterfrågan utvecklades så svagt samman-
hänger rimligen till viss del med den åtstramning
som uppstod genom saneringen av de offentliga
finanserna i kombination med de höga kort- och
långräntorna.

Diagram 30 KPI och underliggande inflation

Årlig procentuell förändring

--KPI --UND1X
--UNDINHX

Källa: Statistiska centralbyrån

1 efterhand kan det således konstateras att pen-
ningpolitiken under 1994 och 1995 var stramare
än vad som hade krävts för att nå inflationsmålet

2 procent under 1996-1997. Bakgrunden var att
penningpolitiken stramades åt för att övervinna
ett trovärdighetsproblem.

Riksbanken valde att tona ner effekterna av
växelkursförstärkningen och omsvängningen i
inflationsförväntningarna under andra halvåret
1995. Banken lyfte i stället fram risken att en
uppgång i privat konsumtion skulle vara infla-
tionsdrivande i ett läge där det fanns få påtagliga
indikationer på att konsumtionen skulle stiga
nämnvärt. Därmed dröjde det innan styrräntan
kom ner till en nivå anpassad till åtstramningen
av budgetpolitiken och den därtill kopplade för-
stärkningen av trovärdigheten.

7 l;ör cn sammanfattning av budskapet, sc finansminister Göran Perssons
inlägg på cn internationell konferens i USA i månadsskiftet augusti- sep-
tember 1995, återgivet i Federal Rcscrvc Bank of Kansas City (1995). Sc
även Göran Perssons bok ”Den som är satt i skuld är icke fri”.

32

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

6 På väg mot full sysselsättning
med stark tillväxt och låg inflation
1998-2000

6.1 Mål för arbetslöshet och

sysselsättning

I regeringsförklaringen i mars 1996 slogs målet
om att halvera den öppna arbetslösheten i Sveri-
ge till 4 procent år 2000 fast. Även detta mål
skulle följas upp halvårsvis enligt den framgångs-
rika metod som redan tillämpades för budgetmå-
len. Den ekonomiska återhämtningen tog åter
fart under 1997 och BNP-tillväxten kom att
uppgå till 2,1 procent. Sysselsättningen steg och
den öppna arbetslösheten sjönk till ca 7 procent
vid årets slut. I den halvårsvisa avstämning som
gjordes av arbetslöshetsmålet i budgetproposi-
tionen för 1998 (prop. 1997/98:1) konstaterades
att det krävdes hög ekonomisk tillväxt och en väl
fungerande lönebildning för att nå målet om 4
procents öppen arbetslöshet 2000.

I budgetpropositionen för 1999 (prop.
1998/99:1) fastställdes också ett kompletterande
mål för sysselsättningen. Därmed höjdes ambi-
tionen och tidsperspektivet förlängdes. Syssel-
sättningsmålet innebär att andelen reguljärt sys-
selsatta av befolkningen mellan 20 och 64 år skall
öka från 74 procent 1997 till 80 procent år 2004
(se diagram 31).

Diagram 31 Sysselsättningsgrad i åldern 20-64 år

Ande! av befolkningen

— Reguljärt sysselsatta 20-64 år

Källa: Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet

6.2 Självständig penningpolitik utanför
EMU

I december 1997 fattade riksdagen beslutet att
Sverige inte skulle delta i valutaunionen från
starten i januari 1999, men att dörren skulle hål-
las öppen för ett senare inträde. I regeringens
proposition (prop. 1997/98:25, s. 62) utrycks
konsekvenserna av detta beslut på följande sätt:

Kraven på den ekonomiska politiken minskar
inte om Sverige står utanför valutaunionen.
Det blir minst lika viktigt att bedriva en stabi-
litetsorienterad ekonomisk politik. Utanför
valutaunionen måste Sverige demonstrera sin
strävan både att upprätthålla ett fast penning-
värde och etablera ett långsiktigt överskott i
de offentliga finanserna.

Penningpolitiken fortsatte således att föras med
utgångspunkt från Riksbankens inflationsmål
inom ett system med rörlig växelkurs. Det fanns
ett brett politiskt stöd för penningpolitikens in-
riktning mot prisstabilitet, vilket bl.a. tog sig ut-
tryck i en fempartiuppgörelse om penning- och
valutapolitiken (prop. 1997/98:25) som syftade
till att stärka trovärdigheten för prisstabiliteten.
Ändringarna av riksbankslagstiftningen innebär
att Riksbanken från och med 1999 har det lag-
stiftade målet att upprätthålla ett fast penning-
värde. Eftersom Riksbanken är en myndighet
under riksdagen har banken därutöver en skyl-
dighet att stödja den allmänna ekonomiska poli-
tiken, bl.a. i syfte att främja en hållbar tillväxt
och en hög sysselsättning, i den mån detta inte
strider mot prisstabilitetsmålet. I den nya lag-
stiftningen klargörs även att Riksbanken inte får
ta emot instruktioner utifrån om penningpoliti-
kens utformning. Därvid ändrades Riksbankens
skyldighet att samråda med regeringen inför vik-
tiga penningpolitiska beslut till skyldighet att in-
formera.

På det valutapolitiska området innebär den
nya lagstiftningen att ansvaret för övergripande
valutapolitiska frågor, som t.ex. inträde i ERM2,
förs över från Riksbanken till regeringen. Riks-
banken skall å andra sidan bestämma om cen-
tralkurs och bandbredd i ett fast växelkurssy-
stem och om den praktiska tillämpningen av
valutapolitiken i ett system med flytande växel-
kurs.

33

PKOP. 2000/01:100 BILAGA 5

6.3 Penningpolitiken i skuggan av
Asienkrisen

I inflationsrapporten i december 1997 bedömde
Riksbanken att inflationen skulle överstiga målet
om 2 procent på ett till två års sikt. Utgångs-
punkten var bl.a. att ekonomin skulle växa med 3
procent per år 1998-1999 och nå sitt kapacitets-
tak 1999. I denna bedömning fanns bl.a. en oro
för att avtalsrörelsen som just inletts skulle leda
till allt för höga löneökningar. Riksbanken drog
följande slutsats:

I den konjunkturfas som svensk ekonomi nu
befinner sig i är det viktigt att penningpoliti-
ken inte är expansiv för länge. Penningpoliti-
ken måste läggas om i mindre expansiv rikt-
ning i god tid innan produktionsgapet sluts,
med tanke på den eftersläpning som pen-
ningpolitikens verkan är förknippad med. En
sådan ändring av penningpolitiken kommer
under de närmaste åren att dämpa ekonomins
expansion, men resultatet är bättre förutsätt-
ningar för en mer långvarig produktions- och
sysselsättningsuppgång. (...) Sammantaget
finns det goda skäl att under vintern ändra
penningpolitiken i mindre expansiv riktning.

Diagram 32 Timlöneutvecklin

Årlig procentuell förändring

KU3 Avtalad löneökning — Total löneökning

Anm. Timlöncutvcckling enligt nationalräkenskaperna 1990-1992 och SCB:s
konjunkturstatistik 1993-2000.

Källa: Statistiska centralbyrån

Kort därefter höjde också Riksbanken reporän-
tan med 0,25 procentenheter till 4,35 procent.
Riksbanken valde således att ta fasta på de in-
hemska faktorerna i inflationsbedömningen och
göra en förebyggande räntehöjning, innan för-
väntningar om högre inflation hunnit få fäste.
Tills vidare bortsåg därmed Riksbanken från att
den begynnande Asienkrisen kunde leda till en

kraftigare försvagning av den internationella
konjunkturen.

Bilden av inflationsutsikterna kom dock snart
att förändras. Löneavtalen slöts på en väsentligt
lägre nivå än i den föregående avtalsrörelsen (se
diagram 32). Sammantaget var därmed risken för
en inhemsk genererad inflationsuppgång betyd-
ligt lägre. Bakom nedväxlingen låg bl.a. den lägre
inflationen och tilltron till att inflationen också
framöver skulle bli låg (se diagram 33), under-
stödd av den genomförda räntehöjningen.
Gynnsamma förändringar hade även skett i för-
handlingssystemet, inte minst de s.k. samarbets-
avtalen, som innebar överenskommelser mellan
arbetsmarknadens parter om hur förhandlingar-
na skulle bedrivas för att främja utvecklingen av
svensk ekonomi. Dessutom introducerades nya
avtalskonstruktioner med lokal fördelning av lö-
neökningarna, vilka förebygger löneglidning.

Diagram 33 Inflationsförväntningar

Årlig procentuell förändring

— KPI - - jan-95

---feb-96 - - feb-98

— nov -00

Källor: Prospera Research AB och Statistiska centralbyrån.

Under de följande månaderna stod det också allt
mer klart att den finansiella krisen på tillväxt-
marknaderna i Asien som hade börjat våren 1997
var på väg att fördjupas och spridas till andra
länder.

Den internationella ekonomiska utvecklingen
hade därmed förändrats i grunden sedan ränte-
höjningen i december 1997. Riksbankens be-
dömning var nu att inflationen skulle underskri-
da inflationsmålet på ett till två års sikt, speciellt
med beaktande av risken för en betydande inter-
nationell konjunkturnedgång. Mot den bak-
grunden sänktes reporäntan i början av juni 1998
med 0,25 procentenheter till 4,10 procent.

34

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

Diagram 34 Styrräntor

Procent

— Sverige — - USA
— Tyskland/EMU

Källa: Datastream

Den internationella turbulensen på de finansiella
marknaderna tilltog i början av oktober 1998.
Kollapsen av den amerikanska s.k. hedgefonden
Long Term Capital Management förstärkte oron
i det globala finanssystemet.

Den internationella finansiella krisen innebar i
sin tur att de globala konjunkturutsikterna grad-
vis försämrades, vilket tillsammans med riskerna
för en djupare och mer långvarig nedgång ledde
till en mer expansiv penningpolitik i omvärlden,
t.ex. i Förenta staterna. I Europa kom ränte-
sänkningarna i gång något senare men från en
betydligt lägre nivå. Först ut var Riksbanken,
något senare följde de blivande EMU-länderna
(se diagram 34). Den svagare internationella ef-
terfrågan ledde till att den svenska exporttillväx-
ten dämpades och att nettoexportens bidrag till
BNP-tillväxten blev negativt 1998.

Diagram 35 Oljepris

US Dollar

Tabell 5 Försörjningsbalans 1995-2000

Miljarder kronor

1995

1996

1997

1998

1999

2000

BNP

3,7

1.1

2.1

3,6

4.1

3,6

Hushållens konsum-
tionsutgifter

0,6

1,4

2,0

2,7

3,8

4,1

Offentliga konsum-
tionsutgifter

-0,6

0.9

-1,2

3,2

1,7

-1,7

Statliga

-1,4

2.6

-4,8

-5,3

2,7

-2,9

Kommunala

-0,1

0,0

0,5

7,1

1,3

-1,2

Fasta bruttoinvester-
ingar

9,4

5,0

-1,1

8,5

8,1

4,5

Lagerinvesteringar1

0,4

-1.0

0,3

0,4

-0,5

0,6

Export av varor och
tjänster

11,3

3,5

13,7

8,4

5,9

9,8

Import av varor och
tjänster

7,2

3,0

12,5

11.2

4,3

9,7

^örändringstalei^ujttrycktaTproceoN^NHörégående^r"
Källa: Statistiska centralbyrån.

Farhågorna om en konjunkturnedgång besanna-
des dock inte. Svensk ekonomi fortsatte att ut-
vecklas starkt till följd av höga investeringar och
växande privat konsumtion (se tabell 5). Resurs-
utnyttjandet var fortfarande relativt lågt, vilket
höll tillbaka den inhemska inflationen. I samma
riktning verkade effekterna av avregleringarna på
tele- och elmarknaderna, som gav sänkta priser
på viktiga varugrupper. Samtidigt medförde de
fallande olje- och råvarupriserna (se diagram 35)
att den importerade inflationen utvecklades
svagt (se diagram 20). Mot denna bakgrund
kunde Riksbanken fortsätta att sänka reporäntan
successivt till 2,9 procent i mars 1999. Reporän-
tan underskred därmed styrräntenivån inom eu-
roområdet där den nya europeiska centralban-
ken, ECB, nyligen hade övertagit ansvaret för
penningpolitiken.

---Nominellt oljepris

— - Realt oljepris

Källa: Konjunkturinstitutet

6.4 Riksbankens inflationsmål

Riksbankens nytillträdda direktion inledde sitt
arbete med att klargöra att inflationsmålet låg
fast: ”Penningpolitikens uppgift är även fortsätt-
ningsvis att begränsa förändringen av konsu-
mentprisindex till 2 procent i ett, lite längre, år-
ligt perspektiv med en tolerans om ± 1 procen-
tenhet” (Pressmeddelande nr 1, den 4 januari
1999). Med hänsyn till Riksbankens mer själv-
ständiga ställning och för att underlätta en ut-
värdering av bankens agerande förtydligades
också utgångspunkterna för penningpolitikens

35

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

uppläggning (Riksbankens inflationsmål - för-
tydliganden och utvärdering, PM 1999-02-05):

Normalt sett inriktas penningpolitiken på att
uppnå målet definierat i termer av KPI på 1
till 2 års sikt. Det finns dock två skäl för att
avvika från denna beslutsregel. För det första
kan KPI i det relevanta tidsperspektivet pres-
sas upp och ner av faktorer som inte bedöms
påverka inflationen varaktigt. Exempel på så-
dana faktorer utgör förändringar i räntekost-
nader, indirekta skatter och subventioner. Ett
annat skäl kan vara att en snabb återgång till
målet när en större avvikelse har inträffat
ibland kan vara förenad med stora realeko-
nomiska kostnader. Om någon av ovanståen-
de situationer föreligger kommer Riksbanken
i förväg att klargöra hur stor avvikelse från in-
flationsmålet definierat i termer av KPI som
kommer att vara motiverad på 1 till 2 års sikt.

Preciseringarna av penningpolitikens inriktning
anslöt till den praxis som gradvis hade etablerats
sedan Riksbankens inflationsmål annonserades i
januari 1993. Likväl är de betydelsefulla, t.ex. för
den utvärdering som riksdagen gör av Riksban-
kens agerande. Preciseringarna medför exempel-
vis att det tydligare går att se om avvikelser från
målet är en följd av i förväg tagna beslut eller har
andra orsaker, t.ex. prognosfel. Riksbanken fort-
satte även att publicera bankens inflationsbe-
dömningar i de s.k. inflationsrapporterna. Dess-
utom beslutade Riksbanken att med viss
eftersläpning publicera protokollen från direk-
tionens penningpolitiska sammanträden. Dessa
åtgärder syftade till att ytterligare öka öppenhet
och tydlighet kring penningpolitiken och den
penningpolitiska beslutsprocessen.

Den låga inflationen under 1990-talet berodde
inte bara på det svaga resursutnyttjandet. Till
bilden hör också förändringar av mer strukturell
karaktär både i Sverige och i omvärlden. Det in-
ternationella konkurrenstrycket ökade påtagligt
under 1990-talet. En konsekvens av detta är att
det blivit allt svårare för företagen att höja sina
priser. Även om detta i strikt mening antagligen i
huvudsak är fråga om engångseffekter på infla-
tionen kan den ökade konkurrensen inverka på
det globala inflationstrycket under lång tid.
Okad internationell handel, starkare konkur-
renslagstiftning, EMU och avregleringar av olika
slag talar för en mer långsiktig effekt.

Diagram 36 Löneökningar

År!ig procentuell förändring

— Nominell löneutveckling — Real löneutveckling

Källa: Statistiska centralbyrån

Det starka förtroende för Riksbankens infla-
tionsmål och ökad konkurrens gör att det är svå-
rare för företagen att ta ut kostnadsökningar i
form av prishöjningar. Företagen tenderar att
hålla tillbaka kostnaderna, t.ex. genom att inte
släppa igenom för höga löneökningar, samt i nå-
gon mån genom att vidta ytterligare produktivi-
tetshöjande åtgärder. De lägre och mer stabila
inflationsförväntningarna har också dämpat ar-
betstagarorganisationernas lönekrav i de senaste
avtalsrörelserna. Trots de låga nominella löneök-
ningarna har reallönerna stigit snabbt (se dia-
gram 36).

6.5 Stark produktivitetstillväxt under
1990-talet

Produktivitetens utveckling är av stor betydelse
för den ekonomiska tillväxten och välfärden.
Okad produktivitet gör det möjligt att produce-
ra mer varor och tjänster med en given resursin-
sats. Vanligtvis används arbetsproduktiviteten,
dvs. produktionen per arbetad timme, som mått
på produktiviteten. Produktivitetstillväxten var
högre under 1990-talet än 1980-talet, vilket
framgår av tabell 6 nedan som visar arbetspro-
duktivitetens utveckling i olika delar av den
svenska ekonomin. Industrin uppvisar den star-
kaste uppgången, vilket till stor del förklaras av
utvecklingen inom delbranschen teleprodukter,
där företag med exceptionell produktivitetstill-
växt under senare år ingår.

36

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

1 Tabell 6 Arbetsproduktivitet 1981-2000                   1

Årlig procentuell förändring

1981-
1985

1986-
1990

1991-

1995

1996-

2000

BNP (baspris)

1,3

1.1

2.2

2,0

Näringsliv

2,3

1,6

3.1

2,4

Näringsliv exkl. finans- och
fastighetsverksamhet

2.5

2,2

3,3

2.8

Industri

3,2

1,8

5,2

4,2

Därav: exkl. teleprodukter

1,5

3,8

2,8

Övrigt näringsliv exkl. finans-
och fastighetsverksamhet

2,2

2,4

2,7

2,2

Källor: Konjunkturinstitutet och Statistiska centralbyrån.

Arbetskraftsproduktiviteten kan delas upp i en
faktor som beror på kapitalintensiteten, dvs. hur
mycket kapital i förhållande till arbetskraft som
används i produktionen, och den totala faktor-
produktiviteten. Den totala faktorproduktivite-
ten återspeglar t.ex. teknisk nivå, kompetens hos
arbetskraften och sättet att organisera produk-
tionen. I tabell 7 redovisas utvecklingen av ar-
betsproduktiviteten samt bidragen från kapital-
intensitet och total faktorproduktivitet för
näringslivet, exklusive finans- och fastighets-
verksamhet.

Tabell 7 Arbetsproduktivitet i näringslivet exkl. finans- och
fastighetsverksamhet

Årlig procentuell förändring

1981-

1985

1986-

1990

1991-

1995

1996-

2000

Arbetsproduktivitet

2,5

2,2

3,3

2,8

Kapitalintensitet

0,7

0,6

0,7

0,6

Total faktorproduktivitet

1,8

1.6

2,6

2,2

Källor: Konjunkturinstitutet och Statistiska centralbyrån.

Ökad kapitalintensitet lämnade ett lika stort bi-
drag till ökningen av arbetsproduktiviteten på
1990-talet som på 1980-talet. Den totala faktor-
produktiviteten ökade dock märkbart snabbare
under 1990-talet. Den starka ökningen under re-
cessionen i början på 1990-talet hängde samman
med den omfattande utslagningen av mindre
konkurrenskraftiga och lågproduktiva företag
samt kraftiga rationaliseringar. Under andra hal-
van av 1990-talet påverkades den totala faktor-
produktiviteten positivt av konjunkturuppgång-
en. Utnyttjandet av befintliga resurser var
inledningsvis lågt, vilket gjorde att befintligt ka-
pital och arbetskraft kunde utnyttjas allt bättre
när efterfrågan steg.

Dessa faktorer kan dock inte helt förklara den
starka tillväxten i den totala faktorproduktivite-

ten under 1990-talet jämfört med det ur produk-
tivitetssynvinkel svaga 1980-talet. Till viss del
beror ökningen på den starka produktivitetstill-
växten inom teleproduktindustrin. Men produk-
tivitetsutvecklingen kan också i någon mån ha
befrämjats av högre utbildningsinvesteringar
samt en mer effektiv incitaments- och besluts-
struktur till följd av ett bättre fungerande skatte-
system, låg och trovärdig inflation samt sunda
offentliga finanser. En annan möjlighet är att in-
troduktionen av den nya informations- och
kommunikationstekniken kan ha börjat ge tydli-
ga effekter på produktivitetstillväxten i ekono-
min som helhet.

6.6 Finans- och budgetpolitiken efter
saneringen av de offentliga
finanserna

Den finanspolitik som bedrevs med utgångs-
punkt från Konsolideringsprogrammet med ut-
giftstak och tydliga mål för finansiellt sparande
och statsskuld var framgångsrik. De offentliga
finanserna förbättrades kraftigt under perioden
1994—1998. Inom ramen för målet om balans i
den offentliga sektorns finansiella sparande 1998
konstaterades i vårpropositionen 1997 (prop.
1996/97:150) att det fanns ett utrymme för ut-
vidgade åtgärder mot arbetslöshet. En samman-
lagd insats på 16,3 miljarder kronor under 1998
avdelades till en satsning på bl.a. arbete och ut-
bildning i ett fempunktsprogram.

En alltmer positiv utveckling för de offentliga
finanserna till följd av den starka tillväxten och
den sjunkande arbetslösheten möjliggjorde yt-
terligare reformer under de kommande åren. To-
talt motsvarade de olika reformprogrammen 86
miljarder kronor år 2000 jämfört med 1996 års
nivå (se tabell 8). Förutom åtgärder för att be-
främja sysselsättning och utbildning skulle även
fördelningspolitiska avvägningar komma att lyf-
tas fram. De som hade burit de tyngsta bördorna
i saneringen av de gemensamma finanserna prio-
riterades vid kompensation för nedskärningarna i
Konsolideringsprogrammet. Kompensation för
de höjda egenavgifterna inleddes 2000. De
genomförda reformerna rymdes inom utgiftstak
och andra budgetpolitiska mål. Det offentliga
finansiella sparandet uppgick exempelvis till 4,1
procent av BNP 2000 och översteg därmed må-
let med 2,1 procentenheter eller 43 miljarder
kronor.

37

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

Huvudinriktningen i välfärdspolitiken är att
prioritera verksamheter före bidrag. Vård, skola
och omsorg har därför varit högprioriterade i re-
formarbetet. De medel som tillfördes kommu-
nerna kom också att utgöra en stor andel av det
totala reformprogrammet i början av perioden.
Allt eftersom ekonomin fortsatte att förbättras
kunde åtgärder för utbildning samt arbetsstimu-
lerande åtgärder i högre grad företas. Detsamma
gällde fördelningspolitiskt inriktade reformer.
Generella skattesänkningar vidtogs först i slutet
av perioden.

|Tabell 8 Reformprogram 1997-2000                     |

Nivåhöjning jämfört med 1996, miljarder kronor,
bruttobelopp exkl. finansiering

1999

2000

1997

1998

Vård, skola och omsorg

4.0

12.0

17.3

21,3

Barnfamiljer och pensionärer

3,2

7.0

9,6

Utbildning

0.5

3,1

5,7

8,2

Arbetsmarknad och sysselsättning

0,9

2.8

1.9

3.4

Företagande

4.2

7.8

11,1

Hållbar utveckling/miljö

1,5

5.3

6,4

Skatter

0,3

7.1

20,9

Övrigt

0.2

3,3

5,1

Totalt före finansiering

5.4

27,3

55,4

86,0

Finansiering

4.5

5,1

13,6

15,0

Nettoeffekt

0,9

22.2

41,8

71,0

Under perioden 1997-2000 tillfördes vård, skola
och omsorg sammanlagt 54,6 miljarder kronor. I
Konsolideringsprogrammet undantogs statsbi-
dragen till kommuner och landsting från bespa-
ringar trots att så gott som alla andra budgetpos-
ter fick vidkännas omfattande besparingskrav.
Det var dock inte möjligt att helt skydda vård,
skola och omsorg från effekterna av den ekono-
miska nedgången eftersom kommunernas skat-
teunderlag försämrades. En del i ansträngningar-
na i fempunktprogrammet i vårpropositionen
1997 syftade därför till att bromsa den sjunkande
sysselsättningen i kommuner och landsting och
därigenom kvalitetssäkra vård, skola och om-
sorg. Under de kommande åren tillfördes vård,
skola och omsorg ytterligare resurser (se tabell
9).

1 Tabell 9 Ökade resurser till vård, skola och omsorg         1

Nivåhöjning jämfört med 1996, miljarder kronor

1998

1999

2000

1997

1997 års ekonomiska vårproposition

4

8

8

8

Budgetpropositionen för 1998

4

8

1998 års ekonomiska vårproposition

4

4

4

Budgetpropositionen för 1999

1,3

1999 års ekonomiska vårproposition

1,3

Summa

4

12

17,3

21,3

Då kunskap är en central faktor för tillväxt, ut-
veckling och modernisering ingick i reformpoli-
tiken att främja utbildning. Satsningarna inrikta-
des i hög grad på vuxenutbildning i form av bl. a.
kunskapslyft för i första hand de arbetslösa som
helt eller delvis saknar treårigt gymnasium. Det
bedömdes samtidigt som viktigt att även de som
har ett arbete ökar sin kompetens. Stor tyngd-
punkt lades därför på att stärka arbetskraftens
kompetens och kunskapsnivå, vilket skulle sti-
mulera tillväxt och sysselsättning samt motverka
arbetslöshet. Sammantaget motsvarar reformer-
na på utbildningsområdet 8,2 miljarder kronor
2000 jämfört med 1996 års nivå.

En rad olika åtgärder har genomförts för att
vända den ekonomiska utvecklingen i en ekolo-
giskt hållbar riktning genom exempelvis minskad
miljöbelastning, effektivare resursanvändning
och ökad användning av förnyelsebara resurser.
Denna politik konkretiserades bl.a. i lokala inve-
steringsprogram för ekologisk hållbarhet. Totalt
avsattes 13,2 miljarder kronor för att ytterligare
främja en ekologisk hållbar utveckling under
1997-2000. Skattesystemet har under 1990-talet
också miljöanpassats. De första stegen i en grön
skatteväxling togs i samband med skatterefor-
men 1990. Regeringen återupptog denna politis-
ka inriktning i budgetpropositionen för 2000,
med höjningar av diesel-, el- och kärnkraftsskat-
terna.

I fempunktsprogrammet inleddes också en se-
rie av åtgärder för att befrämja små och nyföre-
tagande. Totalt motsvarar reformerna för att be-
främja företagande 11,1 miljarder kronor 2000
jämfört med 1996 års nivå. De åtgärder som till-
kom inom arbetsmarknadspolitiken 1997-2000
inriktades främst på specifik arbetsmarknadsut-
bildning, tillfällig avgångsersättning samt resurs-
arbeten.

Då barnfamiljerna enligt undersökningar hade
drabbats hårdare av saneringen än andra grupper
höjdes från 1998 barnbidraget och studiebidraget

38

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

i studiehjälpen. Samtidigt återinfördes flerbarns-
tillägget. Barn- och studiebidragen samt fler-
barnstillägget höjdes senare ytterligare. För att
förbättra pensionärernas ekonomiska situation
höjdes även pensionerna från och med 1999. Åt-
gärderna för att främja barnfamiljernas och pen-
sionärernas ekonomiska situation motsvarade
sammantaget 9,6 miljarder kronor under 2000
jämfört med 1996 års nivå.

I samband med Konsolideringsprogrammet
räknades inte brytpunkten för statlig skatt upp i
avsedd takt och egenavgifterna höjdes för alla
löntagare. År 2000 sänktes den statliga inkomst-
skatten på ett sådant sätt att det utgjorde en
kompensation för en fjärdedel av egenavgifterna.
Löntagarna fick därmed en första återbäring på
den skattehöjning som egenavgifterna i själva
verket hade inneburit. Dessutom höjdes bryt-
punkten för statlig inkomstskatt. Tillsammans
med övriga skattelättnader under perioden 1997-
2000 innebar dessa åtgärder att skatteuttaget från
hushållen var 21 miljarder kronor lägre 2000
jämfört med 1996 års nivå.

6.7 Arbetslösheten halverades år 2000

I oktober 2000 uppnåddes målet att halvera den
öppna arbetslösheten i Sverige till 4 procent. En
starkt bidragande orsak till att målet nåddes var
övergången till en stabilitetsinriktad ekonomisk
politik och särskilt saneringen av de offentliga
finanserna. Inledningsvis genomfördes också
omfattande aktiva arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder och program för att dämpa den öppna ar-
betslösheten som lyckades hindra en omfattande
utslagning av arbetskraften. I slutet av 1990-talet
tillkom Kunskapslyftet och olika typer av ut-
bildningssatsningar, t.ex. på universitet och hög-
skolor, med syftet att höja kompetensnivån och
därmed framtida sysselsättning.

Saneringen av de offentliga finanserna lade
grunden för en trovärdig låginflationspolitik
med en penningpolitik som kunde föras i expan-
siv riktning utan att pris- och löneökningarna
tog fart. Under slutet av 1990-talet var både de
nominella och de reala räntorna låga. Svensk
ekonomi var i en stark och bred konjunkturupp-
gång med hög tillväxt och stigande sysselsätt-
ning. Mellan 1996 och 2000 ökade antalet syssel-
satta med 4,9 procent (se diagram 37) och mot
slutet av perioden steg sysselsättningen snabbare
än på 40 år. Under motsvarande tidsperiod

minskade antalet personer i arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder med ca 90 000. Målet om en halve-
rad arbetslöshet kom därför att nås via ökad sys-
selsättning. Merparten av ökningen skedde i den
privata sektorn.

Diagram 37 Sysselsatta, i arbetskraften och öppet arbetslö-
sa

Hundratusental respektive procent

— Sysselsatta          — - Arbetskraften

— Arbetslösheten (höger)

Källa; Statistiska centralbyrån

Under 1990-talet tvingades arbetsmarknadspoli-
tiken koncentrera sig på att hantera anstorm-
ningen från en stor mängd arbetslösa. För att
förhindra att människor slogs ut och permanent
tvingades lämna arbetskraften ökades antalet
personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder till
som mest mer än 200 000 personer eller 5,3 pro-
cent av arbetskraften. Mot slutet av decenniet
när arbetslösheten sjönk inriktades arbetsmark-
nadspolitiken på mer tillväxtfrämjande åtgärder,
som bl.a. syftar till att stimulera utbudet på ar-
betskraft. Fokus i strävandena att nå full syssel-
sättning kom därmed att flyttas till utbildnings-
politiken. År 1997 inleddes Kunskapslyftet, en
femårig satsning på vuxenutbildning, som årligen
gör det möjligt för drygt 100 000 personer att
skaffa sig en bättre utbildning. Målgruppen är i
första hand vuxna arbetslösa som helt eller delvis
saknar treårig gymnasieutbildning. Under 1990-
talet har högskolan byggts ut kraftigt. Under pe-
rioden 1997-2003 tillförs högskolan resurser för
närmare 100 000 nya permanenta högskoleplat-
ser.

39

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

7 Summering och slutsatser

Viktiga vägval gjordes i svensk ekonomisk poli-
tik under 1980- och 1990-talen. Det går att iden-
tifiera några beslutspunkter som var avgörande
för det fortsatta förloppet och där det - inte bara
i ljuset av efterklokhetens starka strålkastare -
fanns alternativa vägar att följa.

Ett första avgörande beslut var devalveringen
1982. Den var tänkt att underlätta anpassningen
av ekonomins struktur - en process som krävde
omfördelning av arbetskraft och andra resurser
mellan inhemska och exportorienterade sektorer
- utan att i alltför hög grad minska den totala
sysselsättningen.

En annan avgörande faktor var när planerna på
inhemsk åtstramning efter devalveringen inte
genomfördes i den utsträckning som krävdes för
att hålla balans mellan utbud och efterfrågan i
ekonomin. Dessa problem förstärktes när kre-
ditmarknaden avreglerades. Resultatet blev all-
män överhettning och höga pris- och löneök-
ningar särskilt under 1980-talets senare del.
Därmed kom Sverige in i en kostnadskris, dvs.
kronan blev övervärderad gentemot andra valu-
tor.

Beredskapen att försvara den fasta växelkursen
när effekterna av kostnadskrisen blev tydliga i
början av 1990-talet var i överensstämmelse med
den analys som gjorts och de mål som lagts fast
1982. Det var också i linje med de utfästelser
som gjorts under mellantiden. I så måtto var det
inget nytt vägval utan en konsekvens av tidigare
ställningstaganden.

Kostnadskrisen sammanföll med en interna-
tionell lågkonjunktur, höga realräntor i omvärl-
den och en inhemsk finans- och skuldkris. Infla-
tionstakten sjönk snabbt, både absolut sett och i
förhållande till tidigare förväntningar, samtidigt
som skattereformen minskade skattelättnaden
för hushållens och företagens ränteutgifter. Re-
sultatet blev en drastisk uppgång i realräntorna
efter skatt, vilket i sin tur bidrog till en snabb
ökning av det finansiella sparandet, särskilt i
hushållssektorn.

Handlingsberedskapen inför den ekonomiska
nedgången visade sig vara låg. Statsfinanserna
försämrades i snabb takt. Detta var delvis en av-
spegling av uppgången i det privata sparandet
och i så måtto en förutsättning för att förhindra
en än mer drastisk nedgång i efterfrågan och sys-
selsättning. I takt med att nedgången fortsatte
växte emellertid farhågorna för att sysselsättning

och produktion inte skulle återhämta sig. I så fall
skulle underskotten permanentas, vilket skapade
oro för den långsiktiga stabiliteten i de offentliga
finanserna.

Den borgerliga regeringen som tillträdde 1991
var inriktad på långsiktiga strukturfrågor och
vidtog helt otillräckliga åtgärder för att öka sys-
selsättningen och stärka de offentliga finanserna.
Inte förrän valutakrisen blev akut i september
1992 flyttades fokus till problemen med statsfi-
nanserna och kostnadsläget.

Vid samma tid kulminerade finanskrisen. Be-
slutsamheten och enigheten i hanteringen av fi-
nanskrisen var ett viktigt vägval. En utdragen pe-
riod med ett instabilt banksystem hade bidragit
till att ytterligare fördröja återhämtning. Detta
illustreras av erfarenheterna från länder där lik-
nande kriser hanterats mindre resolut.

Den fasta växelkursen bidrog tveklöst till
nedgången i efterfrågan och sysselsättningen un-
der perioden 1990-1992. Det är dock svårt att se
en tidpunkt före september 1992 - när valutakri-
ser i flera länder gjorde att normen om fast väx-
elkurs inom EU luckrades upp - vid vilken Sve-
rige realistiskt hade kunnat välja rörlig växelkurs.

Agerandet från september till kronfallet i no-
vember kännetecknas av ett uppehållande kron-
försvar, först med drastiska räntehöjningar och
sedan med stödköp av kronor. I och med att den
internationella valutaoron fortsatte och de in-
hemska obalanserna växte blev den fasta kron-
kursen alltmer ohållbar. Därmed var övergången
till rörlig växelkurs en nödvändighet. Beslutet att
släppa kronan var således i sig inget vägval.

Viktiga vägval gjordes emellertid i den eko-
nomiska politiken efter övergången till rörlig
växelkurs. När inflationsmålet infördes 1993 var
det ett kontroversiellt beslut. Inte heller var in-
flationsmål en i andra länder under lång tid prö-
vad metod för penningpolitik med rörlig växel-
kurs. Efter några svåra år i skuggan av de
statsfinansiella problemen har dock politiken vi-
sat sig fungera väl och blivit allt mer accepterad.

Hanteringen av styrräntan har periodvis varit
ifrågasatt. Penningpolitiken vägleddes länge av
strävan att skapa trovärdighet för prisstabilitet i
ett läge där den tidigare stabiliseringspolitiska
normen, dvs. den fasta växelkursen, ryckts un-
dan. Riksbanken bedömde att behovet att skapa
trovärdighet för den nya regimen inte gav ut-
rymme för snabba räntesänkningar. Med hänvis-
ning till Storbritannien, där styrräntan drastiskt
sänkts direkt vid övergången till rörlig växelkurs,

40

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

kritiserades dock Riksbanken för att fördjupa
nedgången genom en alltför stram penningpoli-
tik.

Nyckelfrågan är under vilka omständigheter
den ekonomiska politiken har sådan handlings-
frihet att det är möjligt att göra avsteg från lång-
siktiga mål. En slutsats av vad som hände i
svensk ekonomi under 1990-talet är att hand-
lingsfrihet förutsätter att de långsiktiga målen
framstår som trovärdiga. Att drastiskt sänka
styrräntorna i ett läge där allmänheten är överty-
gad om att inflationstakten inte varaktigt kom-
mer att tillåtas ligga på hög nivå är oproblema-
tiskt, eftersom       de       långsiktiga

inflationsförväntningarna inte påverkas. Att göra
det när inflationsosäkerheten är stor kan där-
emot ytterligare öka osäkerheten, vilket driver
upp långa nominella och reala räntor och tar bort
de önskade expansiva effekterna. Den faktiska
penningpolitiken kom i allt väsentligt att följa
den försiktiga linjen.

På samma sätt kan utgiftsökningar och skatte-
sänkningar i ett läge där de offentliga finanserna
uppfattas som starka och i balans på lång sikt bi-
dra till att stabilisera ekonomin över konjunk-
turcykeln. I ett läge där underskotten redan är
stora och snabbt växande kan samma åtgärder
skapa förväntningar om framtida drastiska skat-
tehöjningar och utgiftsminskningar, eller i värsta
fall en statsfinansiell kollaps. I så fall kommer re-
alräntorna på längre löptider att förbli höga även
om penningpolitiken sänker korträntorna. Till-
sammans med den allmänna ekonomiska osä-
kerhet som då uppstår leder en sådan utveckling
till dämpad efterfrågan och låg sysselsättning
även på kort sikt.

Både den borgerliga regeringen och den soci-
aldemokratiska som trädde till 1994 avvisade fi-
nanspolitisk expansion. Bedömningen var att ut-
gångsläget inte medgav expansiva experiment. I
stället måste trovärdigheten stärkas och lägre
räntor främjas genom ett målmedvetet, flerårigt
konsolideringsprogram.

Bedömningen att expansiva finanspolitiska åt-
gärder efter 1994, som ofinansierade utgiftsök-
ningar eller skattesänkningar, inte skulle ha varit
en framgångsrik väg för att få fart på tillväxten
framstår även i efterhand som riktig. Osäkerhe-
ten om hållbarheten i de offentliga finanserna var
alltför stor för att ge utrymme för ett sådant ex-
periment.

Den definitiva vändningen kom först efter re-
geringsskiftet 1994, när målmedvetenheten i

budgetsaneringen blev tydlig. I och med att
Konsolideringsprogrammet vann trovärdighet
dämpades inflationsförväntningarna och så små-
ningom lades penningpolitiken om. Därigenom
startades en positiv spiral, där återhämtningen av
produktion och sysselsättning gick snabbare än
förutsett, vilket även gav en snabb förbättring av
statsfinanserna.

Den valda vägen visade sig bli lång men fram-
komlig. Sverige har lämnat krisen bakom sig. Att
avgöra vad effekterna skulle ha blivit av en an-
norlunda penning- och budgetpolitik efter kron-
fallet är omöjliga. Riskerna med att slå om poli-
tiken i expansiv riktning var dock stora. Den
svaga tilltron till den ekonomiska politiken gjor-
de att den nödvändiga handlingsfriheten inte
fanns. I ett så utsatt läge krävs drastiska åtgärder
för att återvinna förtroendet. När sådana åtgär-
der blir framgångsrika, kan de i efterhand fram-
stå som överdimensionerade. Det gäller både
budgetpolitiken och penningpolitiken. Syftet var
i båda fallen att undanröja varje tvivel om att må-
len var allvarligt menade.

Det hindrar inte att det finns skäl att lägga
synpunkter på genomförandet av den ekono-
miska politiken efter övergången till rörlig växel-
kurs. Beslut om en trovärdig medelfristig sane-
ring av de offentliga finanserna under 1993 och
1994, vilken hade varit i linje med den deklarera-
de strategin, kunde ha gett utrymme för en tidi-
gare lättnad av penningpolitiken. Det hade berett
vägen för en mer balanserad och snabbare eko-
nomisk återhämtning.

Vidare kunde penningpolitiken ha anpassats
tidigare till den gynnsamma utvecklingen under
1995 när det omfattande konsolideringspro-
grammet hade lagts fast och börjat vinna trovär-
dighet. Riksbanken valde en försiktighetslinje
och väntade med att sänka räntan i syfte att säkra
en fortsatt nedgång i inflationsförväntningarna.

Tillsammans bidrog frånvaron av ett tillräck-
ligt omfattande och trovärdigt saneringsprogram
och den senfärdiga omläggningen av penningpo-
litiken när saneringsprogrammet lagts fast till att
återhämtningen tog längre tid än vad som hade
varit möjligt.

Det är värt att söka summera var svensk eko-
nomi nu står efter den svåra processen under
1990-talet:

Hög tillväxt väl i nivå med övriga EU-länder.
Starka offentliga finanser, understödda av
konkreta budgetpolitiska mål, en reformerad

41

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

budgetprocess och en nytt, robust pensions-
system.

Trovärdigt låg inflation, understödd av ett
lagstadgat prisstabilitetsmål, delegerat till en
operativt oberoende centralbank med uttalat
ansvar för prisutvecklingen i Sverige.

Låg arbetslöshet och stigande sysselsättning,
kombinerat med låga nominallöneökningar
och stigande reallöner. Arbetsmarknaden har
återhämtat sig långt snabbare än förväntat
mot bakgrund av förloppet under 1990-talet.
Överskott i bytesbalansen, som en avspeg-
ling av bättre strukturell balans i ekonomin.
Återupprättad ekonomisk-politisk hand-
lingsfrihet. Automatiska stabilisatorer i bud-
geten och möjlighet till kontracyklisk pen-
ningpolitik ger bättre förutsättningar att
hantera framtida chocker.

nom det sätt på vilket Sverige tog sig ur krisen
under 1990-talet och att fortsätta reformera of-
fentlig sektor och de offentliga skatte- och ut-
giftssystemen för att understödja god tillväxt
och hög sysselsättning. Det är i kraft av denna
trovärdighet och det fortsatta reformarbetet som
det är möjligt att möta framtida ekonomiska
störningar med en ekonomisk politik inriktad på
att stabilisera tillväxt och sysselsättning.

De mål som angavs i samband med devalvering-
en 1982 har därmed i hög grad uppnåtts. Det av-
speglar i sig att de övergripande målen för den
ekonomiska politiken varit relativt oföränderliga
över tiden. Hög tillväxt och sysselsättning är
överordnade välfärdsmål och prisstabilitet (låg
inflation) är en förutsättning för att dessa mål
varaktigt skall kunna uppnås. Det anmärknings-
värda är att graden av måluppfyllelse är så hög,
trots den djupa nedgång som svensk ekonomi
genomgått och det kritiska läge som rådde så
sent som vid mitten av 1990-talet. Under de se-
naste två åren har också sysselsättningen stigit
snabbare i Sverige än i övriga EU-länder. Den
starka sysselsättningsökningen bidrar till att ar-
betslösheten återigen är en bra bit lägre än EU-
genomsnittet.

Det gynnsamma läge som nu råder får inte
dölja att ekonomins upp- och nergångar under
1980- och 90-talen lett till stora kostnader för
samhället och för enskilda. Ett jämnare förlopp
hade inneburit en högre genomsnittlig tillväxt-
takt och mer gynnsam reallöneutveckling. Den
höga arbetslösheten har också lett till fördel-
ningseffekter, som missgynnat personer med
långa perioder utanför arbetsmarknaden. Även
om statsskulden minskat på senare år är de årliga
räntebetalningarna alltjämt betydande och mins-
kar även framöver utrymmet för andra offentliga
utgifter.

En grundläggande uppgift inför framtiden är
att vårda den tilltro till de offentliga finanserna
och prisstabilitetsmålet som har byggts upp ge-

42

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

Långtidsutredningen 1999/2000

SOU 2000:7

Faktaruta 2.1

Strukturåtgärder i Sverige sedan mitten av 1980-talet.

Den makroekonomiska politiken

Ny budgetprocess med utgiftstak, rambeslut och medelfris-
tiga prognoser har förbättrat det offentliga budgetsaldot.
Penningpolitiken har förändrats genom en ny Riksbankslag
som stärker Riksbankens självständighet. Ett prisstabilitets-
mål baserat på konsumentprisindex har introducerats.

Kredit-och valtutaavreglering

Reformerna började på det makroekonomiska planet med
kredit- och valutaavreglering under andra halvan av 1980-
talet. Parallellt öppnades det finansiella tjänsteområdet för
utländska etableringar. Därefter har bank- och värdepap-
persmarknaden fått en mer konkurrensfrämjande reglering
för en effektivare allokering av kapital. I stort sett all finansi-
ell lagstiftning har reformerats i syfte att öka konkurrensen
samtidigt som den finansiella stabiliteten bibehålls.

Skattereformen

Skattereformen 1991 syftade till att öka incitamenten till
arbete och sparande genom att sänka marginalskatterna och
göra kapitalbeskattningen mer enhetlig, liksom att särbe-
skatta inkomst av lön respektive inkomst av tjänst.

Reformer av socialförsäkringarna

En karensdag har införts, liksom att arbetsgivaren står för
sjukersättningen under de två första veckorna, s.k. sjuklöne-
period. Samtidigt har ersättningsnivåerna sänkts från 90
procent till 80 procent i arbetslöshetsersättningen och sjuk-
försäkringen, efter att ha varit nere på 75 procent i krisens
kölvatten. En pensionsreform har genomförts där inbetalda
avgifter har en koppling till framtida utbetalningar, vilket ger
ökade incitament till arbete.

Ny konkurrenslag

År 1993 infördes en ny konkurrenslag som dels innehåller
ett uttryckligt förbud om konkurrensbegränsande samarbe-
te mellan företag, dels förbud mot missbruk av dominerande
ställning. Den tidigare lagen förbjöd samarbete mellan före-
tag endast om skadliga effekter kunde bevisas.

Ökad konkurrens i den offentliga sektorn

Flera betydelsefulla åtgärder har under senare år genomförts
för att höja effektiviteten i den offentliga sektorn, bland an-
nat genom att tillåta mer konkurrens. Statsbidragen till
kommunerna har lagts om för att effektivisera resursutnytt-
jandet, och en ny lag om offentligt upphandling har till-
kommit.

Avregleringar av produktmarknader

Betydande förändringar har skett under 1990-talet vad gäller
transporter, kommunikation och energi. Statliga monopol
har avskaffats, etableringsfrihet har införts och reformer och
omregleringar har genomförts. På det hela taget har föränd-
ringarna lett till ökad konkurrens och högre effektivitet. En
viktig del i reformarbetet har varit att skilja tillhandahållan-
det av transporttjänster från driften av själva infrastrukturen.

År 1996 genomfördes en elmarknadsreform i Sverige Det
nya regelverket på elmarknaden har inneburit att produk-
tionen och försäljningen av el omvandlats till konkurrens-
marknader. Däremot bedrivs nätverksamheten (drift, un-
derhåll och upplåtelse av ledningarna) alltjämnt som mono-
pol och är föremål för specialreglering och kontroll av såväl
nätets tillgänglighet för aktörer som prisutvecklingen för
nättjänster. Konkurrensen på elmarknaden har dessutom
ökat genom de förbättrade möjligheterna till handel med
utlandet, etableringen av nya aktörer, slopat mätarkrav och
ökad rörlighet bland vissa kundkategorier.

En ny telelag trädde i kraft 1993, och den har sedan dess
ändrats ett antal gånger. Som en följd av detta har Sverige en
av Europas mest avreglerade telemarknader, vilket har lett till
att branschen är internationellt konkurrenskraftig viket i sin
tur har gynnat konsumenterna genom lägre priser. Postens
ensamrätt till brevbefordran avskaffades 1993, och Posten
har sedan dess bolagiserats. Inrikesflygets avreglering inled-
des 1992. Från och med 1997 får även utländska flygbolag
konkurrera om inrikesflyget. Avregleringen av järnvägs-
transporter har lett till att Sverige har bland de högsta nivåer-
na på arbets- och totalfaktorproduktiviteten inom järnvägs-
sektorn, enligt OECD. Taxinäringen avreglerades 1990.

Effektivitetsindex i några sektorer i Sverige under 1990-    B

talet                                                     ■

0ECD=100

Arbetsproduk-
tivitet

Totalfaktor-
produktivitet

Pris-
nivå

Telekommunikation

108

120

59

Eldistribution

154

131

42

Järnvägstransporter

150

366

142

Passagerarflyg

61

67

161

Källor: ÖEÖt)[l W.'

EU-medlemskapet har inneburit en mer konkurrensutsatt
marknad, bland annat inom livsmedelsproduktion. Sverige
har internationellt sett lite reglering vad gäller öppethållan-
de, men sektorn domineras dock fortfarande av tre aktörer
som svarar för drygt 2/3 av dagligvaruhandeln för livsmedel.

Sänkta bostadssubventioner

Räntesubventionerna har sedan 1993 minskat kraftigt och
bostadspolitiken har skiftat från produktionsstöd till att fo-
kusera på efterfrågesidan, dvs. att ge stöd till de boende. Det
statliga stödsystemet har även avreglerats och förenklats.

43

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

Finansiellt sparande

Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld

Som framgår av diagram 1 så försämrades den
offentliga sektorns finansiella sparande betydligt
mer i Sverige än för EU i genomsnitt i början på
1990-talet. Det förklaras delvis av att Sverige till-
sammans med Finland fick en djup recession,
medan EU som helhet hade en låg men ändå till-
växt i ekonomin under perioden 1991-1993.
Underskotten i det finansiella sparandet var 1993
dubbelt så stort i Sverige som i EU. I Sverige bi-
drog konsolideringsprogrammet till en snabb
förstärkning av de offentliga finanserna och re-
dan 1996 var underskottet lägre än i EU som
helhet. Under andra hälften av 1990-talet
fortsatte förbättringen av det finansiella
sparandet både i Sverige och i de flesta andra
EU-länder. Sverige nådde ett överskott i den
offentliga sektorns finansiella sparande 1998
medan det dröjde till 2000 för EU som helhet.

Diagram.1 Offentliga sektorns finansiella sparande i Sverige
och EU

Procent av BNP

Källa. Eurostat och Statistiska centralbyrån

Den offentliga sektorns konsoliderade skuld var
1990 väsenligt lägre i Sverige än i EU som helhet.
De stora underskotten i det finansiella sparandet
medförde att den offentliga skulden ökade både i
Sverige och i EU fram till mitten av 1990-talet.
Minskade underskott och sedan överskott i det
finansiella sparandet har bidragit till skulden som
andel av BNP reducerats både i Sverige och i EU
som helhet. År 2000 understeg den svenska
skulden referensvärdet inom EU på 60 procent
av BNP. Även för de flesta andra EU-länder är
skulden lägre än 60 procent av BNP. Några län-
der med mycket hög skuldsättning drar upp
skulden för EU som helhet.

Diagram 2 Offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld i
Sverige

Procent av BNP

80

1990   1991   1992   1993   1994   1995   1996   1997   1998   1999   2000

Källa-. Eurostat och Statistiska centralbyrån

44

PROP. 2000/01:100 BILAGA 5

Referenser

Ds 1992:126, Statsskulden och budgetprocessen,
Rapport från Expertgruppen för studier i offent-
lig ekonomi, Allmänna Förlaget.

Federal Reserve Bank of Kansas City (1995),
Budget deficits and debt: Issues and options, A
symposium sponsored by the Federal Reserve
Bank of Kansas City, Jackson Hole, Wyoming,
August 31-September 2,1995.

Persson, Göran (1997), Den som är satt i skuld
är icke fri, Atlas.

SNS Konjunkturråd (1994), Välfärdsland i
ofärdstid, SNS Förlag.

SOU 1993:16, Nya villkor för ekonomi och po-
litik, Ekonomikommissionens förslag, Allmänna
Förlaget.

SOU 1993:20, Riksbanken och prisstabiliteten,
Betänkande av Riksbanksutredningen, Allmänna
Förlaget.

SOU 1995:4, Långtidsutredningen 1995, Fritzes.

SOU 1995:104, Skattereformen 1990-91 - en
utvärdering, Betänkande av Kommittén för ut-
värdering av skattereformen, Fritzes.

SOU 1996:14, Budgetlag - regeringens befogen-
heter på finansmaktens område, Betänkande av
Budgetlagsutredningen, Fritzes.

Sveriges riksbank (1992), Penningpolitik under
rörlig växelkurs, december 1992.

Sveriges riksbank (1994), ”Penning- och valuta-
politiken 1993”, Penning- & Valutapolitik,
1994:1.

Sveriges riksbank (1995), ”Penning- och valuta-
politiken under 1994”, Penning- & Valutapolitik,
1995:1.

45

Utdrag ur protokoll

vid regeringssammanträde den 29 mars 2001

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och
statsråden Hjelm-Wallén, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von
Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist,
Larsson, Wärnersson, Leijon, Lövdén, Ringholm, Bodström

Föredragande: statsministern Persson, statsråden Bodström,
Leijon, Pagrotsky, Klingvall, von Sydow, Engqvist, Östros,
Ringholm, Lövdén, Wärnersson, Winberg, Ulvskog, Larsson,
Sahlin, Messing

Regeringen beslutar proposition 2000/01:100

2001 års ekonomiska vårproposition