med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av åtgärder för utvecklandet av innovationssystem för
forskning och förnyelse av offentlig sektor.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till förändringar i
högskoleförordningen så att den omfattar och meriterar den bredare och
allsidiga kompetens hos forskarna som samverkan kräver.
Motivering
Propositionen lägger vikt både vid den fria grundforskningen och vid
samverkan mellan forskningen och samhället i övrigt. Universitetens och
högskolornas ansvar för samverkan med det omgivande samhället, den
s.k. tredje uppgiften, betonas förtjänstfullt. I helhetsbilden av denna
samverkan finns emellertid också inslag som kräver en vidare utveckling.
Asymmetri mellan näringsliv och offentlig verksamhet
Samverkan mellan universiteten och högskolorna och näringslivet har
omfattande statligt stöd. Mångfalden av länkar och broar mellan den
statliga forskningen och näringslivets egen FoU med dess tonvikt på
utvecklingsarbetet ges nu en mer systematisk utformning. Tillkomsten av
Verket för innovationssystem markerar tillsammans med de stora belopp
som på olika vägar tillförs att universitetens och högskolornas tredje
uppgift endast är en del av det innovationssystem som måste till för att
effektivt brygga över från vetenskapens frontlinjer till kommersiella
genombrott för nya system, produkter och tjänster.
När det gäller samverkan med den offentliga sektorns omfattande
produktion av tjänster tycks regeringen i huvudsak förlita sig på
universitetens och högskolornas tredje uppgift. Välkomna men samtidigt
begränsade satsningar görs inom skolans och omsorgens områden. Den nya
struktur som växer fram på initiativ från landsting och kommuner berörs.
Regeringen noterar att deras FoU, som på den offentliga sidan motsvarar
näringslivets utvecklingsarbete, sannolikt är avsevärt större än vad den
offentliga statistiken visar. Men några sammanhållande tankar, som på de
"mjuka" verksamheternas villkor kunde motsvara de progressiva förslagen
om innovationssystem för de teknisk-industriella områdena, presenteras inte.
Asymmetrin får flera konsekvenser. Forskningspolitiken blir inte det
aktiva instrument i regeringens strävan att förnya offentlig verksamhet som
den har potential att bli. I den framtida konkurrensen om välutbildad
arbetskraft riskerar den offentliga sidan att bli akterseglad av den
utvecklingsintensiva privata tjänstesektorn. För forskningspolitikens egen del
är sannolikt avsaknaden av FoU-tradition i de stora kvinnoyrkenas vardag en
del av förklaringen till att långt färre kvinnor än män finns i
forskarkarriären.
Och bristen på aktiva åtgärder för att bygga en sådan FoU-tradition nedifrån
ger hela politiken en skev genusprofil.
Forskningspolitiken måste därför kompletteras med idéer om hur statens
samverkan med kommuner och landsting och den FoU dessa står för kan
utvecklas till ett "innovationssystem" för offentlig sektor. Regeringen bör
utreda hela frågeställningen och återkomma till riksdagen med förslag under
den forskningspolitiska period som nu inleds.
Bredda forskningspolitikens förankring
Regeringen avser att bredda forskningsberedningen. Den innehåller enligt
propositionen "företrädare för olika delar av forskarvärlden och
näringslivet". Verksamhetsfältet skall nu vidgas till att omfatta även
innovationsfrågor. Vi ser detta som mycket välmotiverat med tanke på
den betydelse som innovationsprocess och utvecklingsarbete har för
forskningens nytta i samhället.
Mot bakgrund av vad vi nyss anfört finner vi det motiverat att den bredare
sammansättningen även ger utrymme för företrädare för den
innovationsprocess inom offentlig verksamhet som vi menar måste formeras
med samma kraft som på näringslivssidan.
Högskolan behöver utveckla sin aktiva, regionala roll
Regeringen betonar högskolans betydelse för utvecklingen i "sin" region,
oavsett om den är en storstad eller ett landsorts- eller skogslän. Det finns i
grunden inte någon motsättning mellan denna strävan och vikten av
inomvetenskaplig utveckling. Tvärtom är det genom att vara kompetent
och försiggå i nationella och internationella nätverk som forskningen kan
bli betydelsefull för regionen. Och att den inomvetenskapliga
kompetensen utvecklas i samverkan med regionernas specifika problem
och möjligheter ger en rikare orkestrering åt den nationella och
internationella forskningen.
Propositionen betonar också vikten av samverkan mellan högskolan och
andra FoU-aktörer i regionen. De stora företagens resurser framhävs i
sammanhanget. Av de prioriterade forskningsområdena är emellertid flera av
den arten att kontaktytan med det omgivande samhället till största delen vetter
mot offentlig eller icke-kommersiell verksamhet (humaniora, konst,
utbildning, vård, miljö etc).
I det moderna tänkandet kring regional utveckling tillmäts dessutom hela
livsmiljön, kulturen och samhällsservicen en växande betydelse, både allmänt
och som förutsättning för företagandet. Det betyder att även landstingens och
kommunernas växande FoU i egen regi eller i olika fristående organisationer
utgör en viktig samarbetspartner för högskolan. Det innebär vidare att en
aktiv statlig insats för att tillsammans med kommunsektorn skapa ett
innovationssystem för "mjuka" områdena skulle ge högskolorna tillgång till
fler fruktbara partnerskap samtidigt som deras insatser på dessa områden
skulle fogas in i en effektivare strategi för hela samhällsutvecklingen.
För att delta aktivt i denna dynamiska utveckling behöver högskolan både
resurser och kompetens. Tillkomsten av nya universitet tillför bådadera i
några regioner. Tilldelandet av vetenskapsområden till andra högskolor
öppnar för successiv utveckling i samma riktning i fler regioner. Att detta
kräver uthålliga och målmedvetna insatser av högskolan och ett starkt stöd i
form av en effektiv inomregional samverkan med andra FoU-aktörer och
samhället i övrigt bidrar till den regionala dynamiken.
Anpassa meriteringsgrunderna
En forskningsinstitutions möjligheter att samverka med sin region beror
inte enbart på de ekonomiska resurserna. Till en del handlar samverkan
om forskningsinformation. Den bör därför enligt propositionen "vara
meriterande i forskarnas karriärutveckling".
En effektiv samverkan kräver emellertid mer än information. Utöver en
kommunikativ kompetens krävs ofta att forskarna har erfarenhet av att
medverka i målinriktat utvecklingsarbete. Högskolan måste dessutom rymma
en organisationskultur som förmår att föra samman den yttre samverkans
speciella krav med vetenskapssamhällets inre krav i en positiv
utvecklingsspiral. För att nå dit krävs medvetna insatser från både
högskolesystemet som sådant och den enskilda högskolan.
Tanken att göra forskningsinformation meritgrundande bör därför vidgas
till att omfatta den bredare och mer allsidiga kompetens hos forskarna som
samverkan kräver. Värdet av sådana meriter måste för att få verkan
formaliseras i högskoleförordningen. Regeringen bör därför snarast vidta
åtgärder för erforderliga ändringar av förordningen.