- Fria och obundna universitet. Vetenskapssamhället och inte regeringen
ska utse ordföranden i universitetsstyrelser eller ledamöter i
forskningsstiftelser.
- Lägg mer resurser på att förbättra kvaliteten i grundutbildningen.
- Studenternas val av högskola ska avgöra var utbildningen ska byggas ut.
Därför får de universitet och högskolor som har högst sökandetryck
sammanlagt 120 miljoner kr. Dit hör Göteborgs universitet, Stockholms
universitet, Lunds universitet, Kungliga tekniska högskolan, Chalmers
tekniska högskola, Linköpings universitet och Malmö högskola.
- Folkpartiet vill lägga 500 miljoner kr mer än regeringen på forskning.
- Strategi för framtida lärarförsörjning.
- Fler doktorandtjänster. Riv upp doktorandreformen!
- Skapa fler tjänster för dem som har doktorerat.
- Treterminssystem - studenter ska kunna bedriva sina ordinarie studier
också på sommaren.
- Fler fristående högskolor.
- Universitet och högskolor ska ha möjlighet att utveckla egna
antagningskriterier utöver behörighetskraven.
- Avskaffa kårobligatoriet.
- Fler studenter ska studera utomlands och fler utländska studenter i
Sverige.
- Utbildningskonto för livslångt lärande.
- Studenter skall omfattas av lagen om sexuella trakasserier.
- Genusperspektiv vid tjänstetillsättning.
- Satsning på utbildning till yrken där det råder personalbrist.
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en strategi för att trygga lärarförsörjningen vid högskolor och
universitet.
2. Riksdagen avslår förslag 5 i budgetpropositionen för utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning om förslag till lag om ändring av
högskolelagen.
3. Riksdagen avslår, med hänvisning till motionens budgetförslag, förslag 8
i budgetpropositionen för utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning om ramanslaget för Vetenskapsrådet.
4. Riksdagen avslår, med hänsyn till Folkpartiets budgetförslag, förslag 9 i
budgetpropositionen för utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning om anslagen för budgetområdet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall återkomma med ett förslag om hur
högskolor som förlorat sin examensrätt skall ta ansvar för studenterna på
den utbildning som examen avser.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inrätta ett oberoende kvalitetsinstitut för den högre
utbildningen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen inte skall utse ordförande i universitetsstyrelser
utan att varje högskola skall utse sin egen styrelse.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ledamöter i forskningsstiftelser skall utses inom
vetenskapssamhället.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att politiker inte skall kunna fatta beslut om vetenskapliga
prioriteringar.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inrättandet av fler doktorandtjänster.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att återinföra möjligheten att doktorera utan att ha en
doktorandtjänst, exempelvis på deltid.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tiden för disputation måste tillåtas variera.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att dela in högskole- och universitetsåret i tre terminer.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att hälften av examinerade doktorer fick möjlighet att fortsätta
en vetenskaplig postdoktoral karriär i Sverige eller utomlands.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inrätta fler fristående högskolor.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att högskolor och universitet på vissa utbildningar skall få
utforma lokala antagningskriterier.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avskaffandet av kårobligatoriet.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om resurser till Vetenskapsrådet.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att överföra 200 miljoner kronor för år 2001 samt 400 miljoner
kronor för år 2002 från de medel regeringen avsatt för utbyggnaden av
högskolan åren 2001-2002 till förbättring av kvaliteten i
grundutbildningen.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rutiner för hur utländska universitetsutbildningar skall
tillgodoräknas i Sverige.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att fler studenter studerar utomlands.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att fler utländska studenter rekryteras till svenska
universitet och högskolor.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inrättande av ett utbildningskonto.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om möjlighet att låna av det allmänna pensionssystemet för att
finansiera utbildning.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att högskolor skall fråntas ansvaret för utbildningar på
gymnasienivå.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bidragsnivån för studenter som studerar på motsvarande
gymnasienivå bör sättas till 60 % av studiemedlet.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att totalbeloppet
för alla studerande bör höjas med 200 kr per månad.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att gränsen för vad en student får tjäna innan studiemedlen
skärs ned höjs till 300 % av basbeloppet.
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att studenter skall omfattas av lagen om sexuella trakasserier.
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillsätta en utredning där de senaste årens
professorstillsättningar gås igenom utifrån ett genusperspektiv.
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om funktionshindrade studenters rättigheter.
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att underlätta för personer med utländsk bakgrund att arbeta
inom bristyrken.
33. Riksdagen avslår regeringens förslag till riksdagsbeslut att godkänna vad
regeringen förordar om utbyggnad av forskning och forskarutbildning vid
universitet och högskolor.
34. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag för budgetåret 2000 anslagen under utgiftsområde 15 Studiestöd
samt utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning enligt
följande uppställning:
35.
Tabell 1: (Utgiftsområde 15, Anslag Regeringens förslag Anslagsförändringar )
Utgångspunkten för liberalismen är den enskilda människan. Varje
människa skall oavsett vem hon är och var hon bor få många chanser i
livet och många möjligheter att fritt kunna växa och utvecklas. En sådan
utveckling bygger på kunskap och sökande efter ny kunskap, på
nyfikenhet, kreativitet, kritisk granskning och öppenhet för nya idéer.
Arbetslivet ser annorlunda ut än för bara tio år sedan.
Informationstekniken har utvecklats och tillfälliga anställningsformer blir
allt vanligare. Om Sverige skall kunna konkurrera på en marknad som
blivit alltmer internationell krävs flexibilitet hos både arbetsgivare och
arbetstagare. Samtidigt höjs kraven på utbildning både på högskolenivå
och i arbetslivet.
Folkpartiet vill att universitet och högskolor åter skall få sin
självständighet. Forskningen skall vara fri och obunden från den politiska
makten. Vi menar att kunskap har ett egenvärde - forskning skall inte främst
vara nyttig för näringslivet, samhällsapparaten eller något annat. Den
nödvändiga expansionen av antalet platser inom den högre utbildningen hade,
om Folkpartiet suttit vid makten, genomförts med kvaliteten i fokus.
Utbildning av akademiker i tillräckligt antal och på tillräckligt hög nivå är
centralt för varje land för att ha en möjlighet att hävda sig i framtiden.
Internationella studier visar att Sverige har behov av att ytterligare höja
utbildningsnivån på befolkningen. Den andel av varje ungdomsgeneration
som påbörjar eftergymnasial utbildning är lägre i Sverige än i andra
jämförbara länder. För Folkpartiet är målet att minst hälften av alla i en
årskurs söker sig till högre utbildning.
Liberal högskolepolitik
Slå vakt om kvaliteten på undervisningen
Det är positivt att allt fler bereds möjlighet att utbilda sig och söka
kunskap inom den högre utbildningen. Den snabba utbyggnaden får
emellertid inte urholka kvaliteten på undervisning och forskning.
Högskolor och universitet behöver tusentals nya lärare under de närmaste
åren. Till detta kommer stora pensionsavgångar. Samtidigt examineras endast
omkring 1 600 doktorer varje år. Av dem stannar inte alla inom
högskolevärlden. De skall även täcka andra behov än högskolans. Det behövs
disputerade personer som lektorer i gymnasieskolan och vuxenutbildningen,
forskare i industrin och utredare i förvaltningen. Det är viktigt att det finns
disputerade personer inom många olika delar av samhället och därför behöver
fler människor uppmuntras att påbörja forskarutbildning. Men regeringens
politik går i motsatt riktning.
Folkpartiet efterlyser också en strategi från regeringen för hur bristen på
utbildade lärare på högskole- och universitetsnivå skall lösas. En självklar del
i den långsiktiga strategin måste vara en större rekrytering till
forskarutbildningarna runt om i landet men det är inte tillräckligt. För att
klara
lärarförsörjningen krävs också en större internationell rekrytering av
professorer, universitetslärare och forskare.
Ökningstakten av studieplatser har varit så hög att klagomål nu kommer på
bristen på kompetenta lärare. Många högskolor får t.ex. köpa in lärare från
olika universitet för att klara av undervisningen. Regeringens kortsiktighet när
det gäller högskolans utbyggnad är extra tydlig inom detta område. Utan
disputerade lärare kan inte svenska högskolor och universitet erbjuda den
vetenskapliga kvalitet på undervisningen som studenterna har rätt till.
Dessutom krävs en viss kritisk massa av forskare på en institution för att
kunna erbjuda en forskarvänlig miljö. Ett rikt utbud av seminarier och
presentationer av forskningsresultat är av omistligt värde både för studenter
och universitetsanställda. Detta bidrar även till utbyte av idéer mellan olika
discipliner, vilket förstärker tvärvetenskapen. Utbyggnaden av regionala
högskolor är viktig och nödvändig men får inte ske på bekostnad av
väletablerade och fungerande äldre lärosäten.
Folkpartiet anser att utbyggnadstakten måste sänkas så att man planerar för
6 000 färre nya platser per år jämfört med regeringens förslag. Detta innebär
ändå att expansionen fortsätter. Den s.k. prislappen per student måste höjas så
att högskolorna har en chans att bygga upp en välutbildad lärarkår och
garantera kvaliteten i utbildningen. De medel som frigörs ska användas till en
höjning av kvaliteten i grundutbildningen och på att komma i kapp när det
gäller lärare. Folkpartiet föreslår därför att 200 miljoner kr 2001 och 400
miljoner kr 2002 ska fördelas för att höja kvaliteten i grundutbildningen.
För att ständigt hålla frågorna om kvalitet levande föreslår Folkpartiet
också att ett oberoende kvalitetsinstitut inrättas. Det kan bestå av
representanter för ämnesområden, fack och vetenskapliga tidskrifter. Dessa
oberoende utvärderare ska finnas vid sidan av Högskoleverket. De försök som
hittills genomförts med rankning av utbildningar och jämförelser av kvalitet
måste gå vidare. Genom att resultaten diskuteras offentligt tvingas enskilda
lärosäten ifrågasätta, försvara och förändra sin verksamhet.
Högskoleverket har vid några tillfällen dragit in examensrätten för
högskolor som inte hållit högskolemässig kvalitet. Folkpartiet tycker att det är
bra. Däremot är det svårförståeligt att studenterna ska kunna avlägga examina
efter det att högskolverket förklarat att utbildningen inte håller
högskolemässig kvalitet. Enskilda studenter kan drabbas hårt av att den
utbildning de satsat på kommer att betraktas som mindre värd. Vårt förslag är
i stället att respektive högskola ansvarar för att de studenter som så vill får
fortsätta sin utbildning på annan högskola.
Studenterna ska ha mer makt över sina studier
Utvidgningen av den högre utbildningen skall inte fungera som
regionalpolitik. För att inte splittra upp resurser i form av pengar och
personal bör de koncentreras till de platser studenter söker sig till. På så
sätt bestämmer studenterna var den högre utbildningen skall byggas ut.
Därför föreslår Folkpartiet att ett system utvecklas som successivt överför
resurser efter hur sökandetrycket bland studenterna ser ut. En utredning
bör tillsättas med uppdrag att föreslå riksdagen en sådant system. I väntan
på en sådan förändring föreslår Folkpartiet att 120 miljoner kronor
fördelas mellan universitet som har ett uppenbart högt sökandetryck.
Även kursutbudet ska styras av studenternas val. Det är bättre att
studenterna kommer in på sina förstahandsval och avslutar sin utbildning med
goda resultat än att de kommer in på sitt tredjehandsval och hoppar av
utbildningen efter en tid. Finns det ett samhällsintresse av att öka antalet
utbildade inom ett visst område är det bättre att skapa ett större intresse för
den utbildningen än att skapa fler platser som studenterna inte är intresserade
av.
Ett nytt studiestödssystem med högre totalbelopp
Riksdagen har beslutat om ett nytt studiestödssystem. Folkpartiet anser att
det är viktigt att höja totalbeloppet för alla. Studenternas ökade kostnader
under nittiotalet har inte motsvarats av en motsvarande höjning av
studiemedlen. Inte minst behovet av egen dator har kraftigt ökat de
ekonomiska påfrestningarna för studerande. Folkpartiet föreslår därför att
totalbeloppet för alla studerande höjs med 200 kr per månad och att
därefter uppräkning tills vidare sker i förhållande till prisbasbeloppet.
Studiestödet kommer då att uppgå till totalt 65 682 kronor om året i 2000
års priser, jämfört med regeringens förslag på 63 882 kronor.
Det är i och för sig positivt att man har höjt bidragsdelen för studerande
över 25 år med låg utbildningsbakgrund. För människor som studerar
motsvarande grundskolenivå är en bidragsdel runt 80% av studiemedlet
rimlig. Däremot anser Folkpartiet att den högre bidragsnivån för
gymnasiestuderande bör sättas till högst 60% av studiemedlet. Med tanke på
avskrivningsmöjligheterna kan en något högre lånedel accepteras för dessa
studerande.
Det särskilda vuxenstudiestödet vid vissa andra utbildningar bör ersättas
med studiemedel. Det är viktigt att vuxna studerande behandlas lika. Det är
orimligt när två vuxenstuderande på samma utbildning har olika regler: den
ene måste låna medan den andre kan studera med 100% bidrag. Alla
vuxenstuderande bör i stället omfattas av det allmänna studiestödssystemet,
där möjlighet till högre bidragsdel finns vid gymnasiestudier och
grundläggande studier. Därför föreslår Folkpartiet en besparing på anslag
25:4 Vuxenstudiestöd och en ökning på anslag 25:2 Studiemedel. Folkpartiet
föreslår i stället att totalbeloppet höjs med 200 kr per månad för alla
studerande.
Studenter som vill och kan dryga ut sina studiemedel genom arbete ska
inte straffas genom en lägre bidragsdel. Arbete måste alltid löna sig, även för
studenter. Folkpartiet anser därför att fribeloppsgränserna på sikt ska tas bort
helt. Till att börja med bör gränsen för vad en student får tjäna innan
studiemedlen skärs ned höjas till 300% av basbeloppet. Det motsvarar idag
109 200 kr.
Med det nya studiestödssystemet kommer studenter bara att kunna få
studiemedel i tolv terminer och det blir, enligt CSN, omöjligt att bevilja
förlängning annat än vid sjukdom. Följden blir att t ex en sjuksköterska inte
kan få lån för att utbilda sig till läkare. Sverige har inte råd att avvara den
kompetens som finns bland många människor som efter framgångsrika
studier påbörjar ännu en studieväg. Folkpartiet föreslår att det ska bli möjligt
att i vissa fall få studiestöd en längre period än tolv terminer.
Individuella utbildningskonton för ett livslångt lärande
Ett helt nytt system med individuella utbildningskonton behövs för att
människor skall få bättre möjlighet att klara sin försörjning vid
vuxenstudier. Människor måste få större frihet att bestämma själva, om
och när de ska vidareutbilda sig under sin yrkesverksamma tid.
Yrkesarbetande måste ha möjlighet att förbereda sig på kommande
yrkesavbrott för att inte då vara helt beroende av arbetsgivarens eller
statens välvilja. En anställd måste få möjlighet även till utbildning som
arbetsgivaren inte är beredd att räkna som personalutbildning.
Det nuvarande avdragsgilla pensionssparandet skall därför kunna breddas
till ett "pensions- och utvecklingssparande", där individer får göra
skattebefriade avsättningar, som senare kan användas för att bekosta studier.
En utredning föreslår nu att denna möjlighet införs och Folkpartiet förutsätter
att regeringen trots tidigare tveksamhet nu kommer att öppna möjligheterna
för kompetenssparande. Folkpartiet vill att människor ska ges en möjlighet att
spara själva till sin utbildning på gynnsamma villkor men också förmånligt
kunna låna pengar för att vidareutbilda sig. Därför föreslår vi att det ska bli
möjligt för människor mellan 30 och 55 år att upp till en viss gräns låna av det
allmänna pensionssystemet för att finansiera utbildning. Om de fackliga
organisationerna vill bredda avtalspensionerna på samma sätt skall det
möjliggöras genom regeländringar. Förslagsvis kan man få ta ut 60 procent av
sin årslön. I gengäld reduceras individens ålderspension med motsvarande
belopp. Den som tagit ut ett pensionsår i förväg kan återvinna denna
pensionsrätt genom sparande, exempelvis i en privat pensionsförsäkring,
annat privat sparande eller genom att gå i pension något senare.
Brist på studentbostäder
Bristen på studentbostäder har i och med den stora utbyggnaden av platser
vid universitet och högskolor blivit ett stort problem på många orter. Det
är viktigt att kommunerna i sin bostadsplanering tar hänsyn till behovet av
studentbostäder. Förra året infördes ett speciellt investeringsbidrag för
byggandet av studentbostäder. Folkpartiet tycker att det är bra att
riksdagen har öronmärkt pengar till studentbostäder men föreslår en
ytterligare ökning av detta bidrag i sin ekonomisk-politiska motion.
Föreningsfrihet även för studenter
Principen om föreningsfrihet är en av de grundläggande fri- och
rättigheterna i regeringsformen. Den så kallade negativa föreningsfriheten
innebär, enligt regeringsformen, ett skydd mot att genom tvång tillhöra
politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning.
Folkpartiet anser det fel, utifrån ideologiska utgångspunkter, att studenter
tvingas tillhöra studentkår, nation eller fakultetsförening som ett villkor
för att få studera. Argumentet att tvångsanslutningen behövs för att
studentdemokratin ska fungera håller inte. Studenterna blir inte aktivare
av att tillhöra en obligatorisk studentkår, där bara några procent röstar i de
studentpolitiska valen. Studenternas inflytande måste i större utsträckning
än hittills komma till sin rätt genom att studenterna får stor frihet att välja
och tar aktiv del i planeringen av sina studier och i uppföljningen av
undervisningens kvalitet.
Den borgerliga regeringen tog initiativ till utredningen Avvecklingen av
den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer (SOU 1994:47).
Slutsatserna utgick från förutsättningen att de uppgifter som studentkårerna
har i dag i viss utsträckning skall åläggas högskolorna och universiteten.
Kostnaden för kårobligatoriets avskaffande föreslogs bekostas av staten.
Regeringen fortsätter dock att tvinga studenter att vara anslutna till en
studentkår. För Folkpartiet är det otänkbart att acceptera ett system där
enskilda människor tvingas att vara med i en organisation. Rättigheten att
välja att vara med, och att stå utanför, organisationer och sammanslutningar
skall även gälla för studenter. Studentkårernas uppgifter kan i stort handhas
inom högskolans ram, men också inom eventuellt tillkommande frivilliga
ideella studentorganisationer. I denna process är det viktigt att bevara
studentinflytandet vid universitet och högskolor, något som dock inte är
beroende av en obligatorisk organisationsanslutning.
Det är viktigt att kursutvärderingar genomförs regelbundet och att beslut
med anledning av dessa kursutvärderingar redovisas.
Fler utlandsstuderande
Folkpartiet anser att fler svenska studenter skall uppmuntras att studera
utomlands. Vårt mål är att varje student som tar examen från en svensk
högskola och ett svenskt universitet skall ha förlagt minst en termin av
studierna utomlands. Det är viktigt, inte bara ur ett akademiskt perspektiv,
men också för att skaffa sig kulturkompetens och nya språk. Högskolor
och universitet måste dock förbättra sina rutiner när det gäller
tillgodoräknande av utländska studier. Folkpartiet föreslår att alla
studenter som förlägger en termin eller flera utomlands, skall få ett
skriftligt intyg för hur utlandsstudierna räknas vid hemkomsten. Ett än
större problem är detta för invandrare som har lång akademisk utbildning
och som i Sverige har svårt att få den utbildningen översatt. Det måste
skapas rutiner för hur utländska universitetsutbildningar skall räknas i
Sverige.
Sverige måste bli bättre på att stimulera utländska studenter att komma till
Sverige. Det är tämligen många från andra länder som genomgår
forskarutbildning här men alltför få gör sin grundutbildning i Sverige.
Möjligheterna är egentligen goda, inte minst genom EU-medlemskapet.
Samtidigt är emellertid Sverige ett litet språkområde, vilket är en nackdel.
Därför borde fler kurser ges på andra språk än svenska och textböcker på
andra språk än svenska och engelska användas. Det skulle motivera utländska
studenter att söka sig hit och ge svenska studenter bättre förutsättningar för
studier utomlands. Det har i EU-arbetet visat sig att bristen på svenska tolkar
är mycket stor, exempelvis för språken italienska, grekiska och portugisiska.
Tre terminer på högskolorna
Universitetsåret består i dag av två terminer, en hösttermin och en
vårtermin, där varje termin omfattar 20 poäng, vilket är 20 veckors
studier. Många högskolor och universitet anordnar dessutom utöver detta
speciella sommarkurser. Folkpartiet ser det som ett steg i rätt riktning att
utöka valfriheten för studenter men en väsentlig förändring för
studenterna vore om de kunde få läsa sina ordinarie kurser även på
sommaren.
Folkpartiet anser att utbildningsåret skulle kunna delas upp i tre terminer
och innefatta sommarmånaderna. En sådan indelning ger större möjlighet för
studenterna att förkorta utbildningstiden. De negativa konsekvenserna av det
traditionella systemet med två terminer har under de senaste årens höga
arbetslöshet blivit uppenbara. I stället för att tidigare slutföra en utbildning
och ta en examen tvingas många studenter att gå arbetslösa under sommaren
eller studera sommarkurser som inte är del av utbildningen. Ett
treterminssystem gör det möjligt för studenter som vill ha studieuppehåll att
göra det och för andra som föredrar att studera även på sommaren att göra
det.
Ökad jämställdhet
Regeringen har tyvärr ett alltför kvantitativt sätt att se på jämställdheten
inom den högre utbildningen. Rekryteringsmål och könsfördelning är
mätinstrument. Folkpartiet anser inte att detta är tillräckligt. För att kunna
åtgärda jämställdhetsbristerna inom högskole- och universitetsvärlden
måste de osynliga hindren och bakomliggande strukturerna analyseras.
I dag satsar såväl kvinnor som män på doktorandstudier men kvinnors
möjligheter att efter disputation göra karriär och nå professur är betydligt
sämre än männens. I flera fall har det i efterhand visat sig oförklarligt varför
en manlig sökande satts före en kvinnlig. Mycket talar för att det finns
osynliga strukturer i det akademiska systemet som lägger hinder i vägen för
kvinnorna. En genomgång för ett par år sedan av hur Medicinska
forskningsrådet behandlade ansökningar från kvinnor respektive män ger stöd
för detta antagande. Folkpartiet anser därför att en utredning ska tillsättas
där
man gör en genomgång med genusperspektiv av de senaste årens
professorstillsättningar där såväl kvinnor som män varit placerade bland de
tre främsta kandidaterna. Hur har sakkunniga valts? Finns skillnader i
bedömning av forskningens originalitet, pedagogisk skicklighet etcetera, som
kan hänföras till om personen i fråga är man eller kvinna? Modell för en
sådan genomgång kan vara analysen av Medicinska forskningsrådet.
Sexuella trakasserier
Regeringen valde att begränsa den strängare lagstiftningen om sexuella
trakasserier till att enbart gälla för dem som omfattas av lagen om
anställningsskydd, LAS. Det innebär att studenter inte omfattas av den
nya lagen.
Studenter vid högskolor och universitet befinner sig i en liknande situation
som andra arbetstagare. Den kan för t ex doktorander som är inne i ett
flerårigt projekt och är beroende av sin handledare vara än mer problematisk.
Det är viktigt att studenters situation uppmärksammas när det gäller sexuella
trakasserier. Lagstiftningen om sexuella trakasserier gäller ej för studenter,
eftersom de inte omfattas av lagen om anställningsskydd. Folkpartiet anser att
lagen om sexuella trakasserier skall gälla enligt förebild i arbetsmiljölagen
och gälla även för studenter.
Studenter med funktionshinder
FUNKIS-utredningen påtalar en rad brister vad gäller funktionshindrade i
skolan och brister rapporteras också från universitet och högskolor.
Studenter med funktionshinder har fått vänta flera år på att börja sina
studier därför att universitet/högskolor inte ansett sig kunna ta emot dem
på grund av lokalernas utformning. Detta är oacceptabelt.
Funktionshindrade studenter måste ha samma rätt som andra studenter till
högre studier.
Det är viktigt att ansvariga för lokalutformningen vid universitet och
högskolor har tillräckliga kunskaper om olika funktionshinder för att kunna
anpassa lokalernas utformning till funktionshindrade studenters behov.
Utbildning i bristyrken
Sverige kommer att få en skriande brist på såväl läkare, lärare som
sjuksköterskor om ingenting görs. Andra bristyrken på grund av stora
pensionsavgångar är receptarier och psykologer.
Rapporterna vittnar om att alltfler lärare vantrivs i sitt arbete. Det stora
antalet avhopp från lärarutbildningarna och ointresset bland unga för att
utbilda sig till lärare vittnar samstämmigt om läraryrkets kris.
Sverige står inför ett gigantiskt generationsskifte i lärarkåren. Det beror på
det mycket stora antalet lärare som nyanställdes vid 1960-talets stora
utbildningsreformer. Läraryrket är mycket impopulärt bland yrkesväljande
ungdomar. Läraryrket är på väg att bli ett lågstatusyrke. Lärarhögskolorna har
svårt att fylla sina utbildningsplatser. Folkpartiet har en strategi för att
höja
läraryrkets status. I den ingår bl a införandet av lärarlegitimation, fler
karriärtjänster, fler lektorat etc.
När det gäller hälso- och sjukvården bör man underlätta för personer med
utländsk bakgrund och som har vårdyrkesutbildning att arbeta inom
vårdyrkena. Ett problem här är utformningen av språkproven, där man fäster
stor vikt vid förmågan till rättstavning. Med tanke på den utbredda
användningen av datorer i sjukvården borde invandrares problem med
stavning, t.ex. användningen av dubbelkonsonanter, kunna lösas, och inte bli
till ett hinder för yrkesutövningen.
Folkpartiet anser att situationen för personer med utländsk bakgrund ska
underlättas så att de inte behöver läsa om kurser som de redan har studerat.
Därför måste ett system utvecklas för validering och översättning av
utländska betyg och examina.
Friare antagningsmöjligheter för högskolor och
universitet
Regeringens ambitioner när det gäller antagningen till högskolor och
universitet har varit att införa ytterligare statliga regleringar. Högskolors
och universitets möjligheter att själva, inom vissa ramar, utforma
antagningskrav för vissa utbildningar har kraftigt begränsats. Folkpartiet
vill att högskolor och universitet skall få ett sådant förtroende. Det är
dock viktigt att en grundläggande förutsättning för att bli antagen på en
högskola är att eleven har en allmän behörighet. Högskoleverkets tankar
på att skapa en kvot för personer utan förkunskaper avvisar Folkpartiet.
Tvärtom ska en studentexamen vara förutsättning för antagning.
Men därutöver ska högskolorna få utforma tydliga, lokala
antagningskriterier. Det är ett sätt att öka profileringen, samtidigt som friare
högskolor kan utforma utbildningar där andra än de traditionella
antagningskriterierna är aktuella. Ett exempel är antagningen till
läkarutbildningen vid Hälsouniversitetet i Linköping, där en del av
studenterna antas via antagningsprov och intervjuer, ett sätt som varit
framgångsrikt och därför följts av andra medicinska fakulteter, t ex
Karolinska institutet och medicinska fakulteten i Lund.
Högskolans resurser
Det behövs fler människor med naturvetenskaplig och teknisk kompetens.
Med det naturvetenskapliga och tekniska basåret får de elever som gått
samhällsvetenskaplig eller ekonomisk gymnasieutbildning möjlighet att
skaffa sig behörighet till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar vid
universitet och högskolor. Regeringen har beslutat att hälften av dessa
platser skall förläggas vid högskolor och resten vid den kommunala
vuxenutbildningen.
Detta innebär att högskolorna även har ansvar för viss gymnasieutbildning.
Det är en orimlig prioritering. Folkpartiet har istället föreslagit att
vuxenutbildningen tar ansvar för dessa utbildningar. Vi anser att högskolans
resurser skall fokuseras på högre utbildning, inte att ge utbildningar på
gymnasienivå.
Minska den politiska styrningen av universitet
och forskning
Universitetens och forskarnas självständighet är central i liberal
forskningspolitik. Under århundraden har kunskap skapats, bevarats och
spritts vidare inom universitetsstrukturen. Forskning är nödvändig för att
kunna skapa nya kunskaper. Forskningen skall också kritiskt värdera den
rådande synen på samhället, människor och natur. Forskningen ökar inte
bara våra kunskaper, den fyller också en funktion som problemlösare.
Sveriges utveckling är beroende av att vi har ett fritt och kreativt
forskarklimat. Det förutsätter fria forskare.
Den socialdemokratiska utbildningspolitiken har successivt skärpt den
politiska styrningen av högre utbildning och forskning. Det finns också en
förenklad marknadsideologi som menar att högskolans viktigaste uppgift är
att tillfredsställa kortsiktiga önskemål från näringslivet. Båda dessa
ideologier
förenas i tron på att vetenskapssamhällets huvuduppgift är att ta emot
beställningar. Men Sverige behöver tvärtom mer fri och mindre beställd
forskning.
Fri och obunden forskning som håller hög kvalitet är en förutsättning för
samhällets utveckling. Mångfald och frihet inom forskningen har ett
egenvärde. Det är när okonventionella idéer möts som icke förutsägbara
forskningsresultat blir resultatet. Det är omöjligt att på förhand avgöra om
forskning inom ett visst område kommer att medföra stor samhällsnytta eller
inte. Det som idag framstår som irrelevant kan i morgon äga största relevans.
Därför måste forskarna själva få formulera de problem som de skall studera i
stället för att tvingas följa politiska modenycker om vad som för tillfället
anses vara opportunt och samhällsrelevant.
Idag utser regeringen ordförande i universitetens styrelser. Det finns inget
skäl till detta. Erfarenheter från USA visar att styrelser kan se ut på olika
sätt
och ändå fungera effektivt inom de ramar som sätts av lagar och regler.
Folkpartiet anser att utgångspunkten är att studenter, forskare, lärare och
personal utser sin högskolas styrelse och att vissa platser reserveras för inval
av kompetenta personer utifrån.
Regeringen har också infört en lag som gör att den kan utse ledamöter i
forskningsstiftelserna. Denna direkta politiska styrning av stiftelserna hotar
den vetenskapliga kvaliteten. Folkpartiet kräver att ledamöterna utses inom
vetenskapssamhället så att stiftelserna blir fristående, vilket från början var
tanken.
Ökade resurser till forskningen
Riksdagen beslutar genom statsbudgeten hur medel ska fördelas mellan
olika lärosäten. Folkpartiet anser att besluten i högre grad än idag måste
bygga på uppföljning och jämförande beskrivningar av den vetenskapliga
kvaliteten på olika universitet och högskolor. Genom statsbudgeten har
politikerna stor möjlighet att prioritera. Det finns ingen anledning att som
idag låta den politiska styrningen gå längre ned i systemet och även tillåta
att politiker fattar beslut om enskilda vetenskapliga prioriteringar.
För att stärka universitetens frihet att bestämma över sin forskning vill
Folkpartiet öka andelen av de statliga forskningsmedel som går direkt till
universiteten. Folkpartiet vill därför att den förstärkning på 478 miljoner inom
tre år som regeringen föreslår ska gå till Vetenskapsrådet, i stället ska
fördelas
mellan universiteten. Detta innebär att under en treårsperiod får varje
universitet 40 miljoner kr.
Samtidigt som högskolans verksamhet expanderar har regeringen dragit
ned på resurserna till den högre utbildningens kärna, den fria forskningen.
Den andel av forskningen som finansieras av statliga anslag har minskat från
c:a 70% i början av 1980-talet till 50% idag.
Neddragningen på forskningen är oacceptabel. Den svenska
forskningspolitiken måste ha en hög ambition. Folkpartiet anslår därför 500
miljoner kronor mer än regeringen till forskning och forskarutbildning för år
2000.
Folkpartiet föreslår en större besparing på anslagsposten för särskilda
utbildningsplatser för vuxna än regeringen. Antalet sökande till
Kunskapslyftet har minskat det senaste året. Med Folkpartiets förslag till
förbättringar av företagande kommer behovet av arbetsmarknadsåtgärder att
minska ännu mer.
Fler doktorandtjänster
Den 12 december 1997 biföll riksdagen regeringens förslag till
forskarutbildningsreform. Reformen kom till efter en bristfällig beredning
där konsekvenserna av den inte tillräckligt analyserats. Den
grundläggande förändringen är kravet på finansiering av forskarstudierna.
Carl Thams doktorandreform innebar att doktorandstudierna måste vara
finansierade för en fyraårsperiod innan doktoranden blir antagen. Detta
gör det omöjligt att forska på deltid i kombination med annat arbete.
Resultatet är att många institutioner inte längre kan anta nya doktorander,
eftersom de inte kan garantera doktorandernas försörjning. Framför allt
inom humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningar har antalet
nya doktorander minskat kraftigt, på sina håll mer än hälften.
Sverige har inte råd att förlora den vetenskapliga kompetens som finns
bland människor som är beredda att vid sidan av sitt arbete forska på deltid.
Folkpartiet anser därför att det är hög tid att riva upp reformen och återinföra
möjligheten att doktorera utan att ha en doktorandtjänst.
Forskarutbildningsreformen handlar dock inte enbart om doktorandernas
försörjning. En annan viktig del är den s k effektiviseringen av utbildningen.
Genomsnittstiden skall vara fyra år för en avhandling, detta trots att när det
gäller såväl svenska som utländska avhandlingar så skiljer sig forskningstiden
markant mellan de olika disciplinerna. Framför allt gäller detta för
humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteter. Politiker kan ge
förutsättningar,
bl a genom att införa fler doktorandtjänster och därmed underlätta för en
kortare doktorandutbildning. Men det går inte att på politisk väg tvinga fram
ett system där tiden för disputation är densamma för samtliga avhandlingar
inom alla discipliner. Det är inte främst tiden, utan resultatet av forskningen
som är det viktiga.
Folkpartiet inser problemet med den orimliga skuldsättning som en längre
tids studier med studielån innebär. Men forskningens egenvärde kan aldrig
nog betonas. För forskningen i sig spelar exempelvis forskarens ålder ingen
roll. Tvärtom finns det ett värde att även ha doktorander med andra
erfarenheter som påbörjar sin forskarkarriär senare i livet. Det måste finnas
flexibilitet i systemet som gör att människor med relevanta forskarambitioner
har möjlighet att genomföra sina forskningsprojekt.
Vi måste skapa en forskarutbildning som lockar och inte avskräcker fler
människor att påbörja forskarutbildningen. För kvaliteten i svensk utbildning
och den svenska forskningens framtid är detta nödvändigt.
Fler postdoktorala tjänster
Den svenska forskarutbildningen och forskningen möter ett allvarligt
problem i form av otillräcklig tillgång på postdoktorala tjänster. Detta kan
vara en bidragande orsak till kvinnors svårigheter att komma in i den
akademiska världen. Rimligt vore att minst hälften av de examinerade
doktorerna fick möjlighet att fortsätta en vetenskaplig postdoktoral karriär
i Sverige eller utomlands.
Kungl. Biblioteket och Svenska barnboksinstitutet
Folkpartiet har i en särskild motion om läsning beskrivit de finansiella
problemen på Kungl. Biblioteket. Vi vill även här poängtera att anslagen
måste höjas. Svenska barnboksinstitutet (SBI) är organisatoriskt knutet till
Kungl. Biblioteket och gör viktiga insatser för barnboken. Folkpartiet
föreslår att 1,35 miljoner kronor tillskjuts för detta ändamål. När det
gäller Kungl. Biblioteket som helhet bör regeringen återkomma till
riksdagen med en långsiktig lösning av bibliotekets ekonomiska problem.
Fler fristående högskolor
Med fler högre läroanstalter kan fler människor skaffa sig en högre
utbildning. Med högskolor som drivs med alternativa former får Sverige
en sundare konkurrens inom utbildningssektorn och en garant för frihet
och obundenhet. Det skulle öka mångfalden och därmed valfrihet för
studenter och kvaliteten på utbildningarna totalt sett. Folkpartiet föreslår
därför att fler fristående högskolor inrättas med förebild i de fristående
högskolor som redan finns. Fler av de nuvarande statliga högskolorna
skulle kunna drivas i stiftelseform som Högskolan i Jönköping och
Chalmers i Göteborg.