Sammanfattning
- Fria och obundna universitet. Vetenskapssamhället och inte regeringen ska utse ordföranden i universitetsstyrelser eller ledamöter i forskningsstiftelser.
- Lägg mer resurser på att förbättra kvaliteten i grundutbildningen.
- Studenternas val av högskola ska avgöra var utbildningen ska byggas ut. Därför får de universitet och högskolor som har högst sökandetryck sammanlagt 120 miljoner kr. Dit hör Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Lunds universitet, Kungliga tekniska högskolan, Chalmers tekniska högskola, Linköpings universitet och Malmö högskola.
- Folkpartiet vill lägga 500 miljoner kr mer än regeringen på forskning.
- Strategi för framtida lärarförsörjning.
- Fler doktorandtjänster. Riv upp doktorandreformen!
- Skapa fler tjänster för dem som har doktorerat.
- Treterminssystem - studenter ska kunna bedriva sina ordinarie studier också på sommaren.
- Fler fristående högskolor.
- Universitet och högskolor ska ha möjlighet att utveckla egna antagningskriterier utöver behörighetskraven.
- Avskaffa kårobligatoriet.
- Fler studenter ska studera utomlands och fler utländska studenter i Sverige.
- Utbildningskonto för livslångt lärande.
- Studenter skall omfattas av lagen om sexuella trakasserier.
- Genusperspektiv vid tjänstetillsättning.
- Satsning på utbildning till yrken där det råder personalbrist.
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en strategi för att trygga lärarförsörjningen vid högskolor och universitet.
2. Riksdagen avslår förslag 5 i budgetpropositionen för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning om förslag till lag om ändring av högskolelagen.
3. Riksdagen avslår, med hänvisning till motionens budgetförslag, förslag 8 i budgetpropositionen för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning om ramanslaget för Vetenskapsrådet.
4. Riksdagen avslår, med hänsyn till Folkpartiets budgetförslag, förslag 9 i budgetpropositionen för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning om anslagen för budgetområdet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall återkomma med ett förslag om hur högskolor som förlorat sin examensrätt skall ta ansvar för studenterna på den utbildning som examen avser.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta ett oberoende kvalitetsinstitut för den högre utbildningen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen inte skall utse ordförande i universitetsstyrelser utan att varje högskola skall utse sin egen styrelse.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ledamöter i forskningsstiftelser skall utses inom vetenskapssamhället.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att politiker inte skall kunna fatta beslut om vetenskapliga prioriteringar.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av fler doktorandtjänster.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att återinföra möjligheten att doktorera utan att ha en doktorandtjänst, exempelvis på deltid.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tiden för disputation måste tillåtas variera.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att dela in högskole- och universitetsåret i tre terminer.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att hälften av examinerade doktorer fick möjlighet att fortsätta en vetenskaplig postdoktoral karriär i Sverige eller utomlands.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta fler fristående högskolor.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att högskolor och universitet på vissa utbildningar skall få utforma lokala antagningskriterier.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffandet av kårobligatoriet.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om resurser till Vetenskapsrådet.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att överföra 200 miljoner kronor för år 2001 samt 400 miljoner kronor för år 2002 från de medel regeringen avsatt för utbyggnaden av högskolan åren 2001-2002 till förbättring av kvaliteten i grundutbildningen.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rutiner för hur utländska universitetsutbildningar skall tillgodoräknas i Sverige.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att fler studenter studerar utomlands.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att fler utländska studenter rekryteras till svenska universitet och högskolor.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättande av ett utbildningskonto.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjlighet att låna av det allmänna pensionssystemet för att finansiera utbildning.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att högskolor skall fråntas ansvaret för utbildningar på gymnasienivå.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bidragsnivån för studenter som studerar på motsvarande gymnasienivå bör sättas till 60 % av studiemedlet.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att totalbeloppet för alla studerande bör höjas med 200 kr per månad.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att gränsen för vad en student får tjäna innan studiemedlen skärs ned höjs till 300 % av basbeloppet.
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att studenter skall omfattas av lagen om sexuella trakasserier.
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning där de senaste årens professorstillsättningar gås igenom utifrån ett genusperspektiv.
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om funktionshindrade studenters rättigheter.
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att underlätta för personer med utländsk bakgrund att arbeta inom bristyrken.
33. Riksdagen avslår regeringens förslag till riksdagsbeslut att godkänna vad regeringen förordar om utbyggnad av forskning och forskarutbildning vid universitet och högskolor.
34. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag för budgetåret 2000 anslagen under utgiftsområde 15 Studiestöd samt utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning enligt följande uppställning: 35. Tabell 1: (Utgiftsområde 15, Anslag Regeringens förslag Anslagsförändringar )
Tabell 2: (25:45 Malmö högskola: Grundutbildning 479 430 000 7 000 000 )
Inledning
Utgångspunkten för liberalismen är den enskilda människan. Varje människa skall oavsett vem hon är och var hon bor få många chanser i livet och många möjligheter att fritt kunna växa och utvecklas. En sådan utveckling bygger på kunskap och sökande efter ny kunskap, på nyfikenhet, kreativitet, kritisk granskning och öppenhet för nya idéer. Arbetslivet ser annorlunda ut än för bara tio år sedan. Informationstekniken har utvecklats och tillfälliga anställningsformer blir allt vanligare. Om Sverige skall kunna konkurrera på en marknad som blivit alltmer internationell krävs flexibilitet hos både arbetsgivare och arbetstagare. Samtidigt höjs kraven på utbildning både på högskolenivå och i arbetslivet.
Folkpartiet vill att universitet och högskolor åter skall få sin självständighet. Forskningen skall vara fri och obunden från den politiska makten. Vi menar att kunskap har ett egenvärde - forskning skall inte främst vara nyttig för näringslivet, samhällsapparaten eller något annat. Den nödvändiga expansionen av antalet platser inom den högre utbildningen hade, om Folkpartiet suttit vid makten, genomförts med kvaliteten i fokus.
Utbildning av akademiker i tillräckligt antal och på tillräckligt hög nivå är centralt för varje land för att ha en möjlighet att hävda sig i framtiden. Internationella studier visar att Sverige har behov av att ytterligare höja utbildningsnivån på befolkningen. Den andel av varje ungdomsgeneration som påbörjar eftergymnasial utbildning är lägre i Sverige än i andra jämförbara länder. För Folkpartiet är målet att minst hälften av alla i en årskurs söker sig till högre utbildning.
Liberal högskolepolitik
Slå vakt om kvaliteten på undervisningen
Det är positivt att allt fler bereds möjlighet att utbilda sig och söka kunskap inom den högre utbildningen. Den snabba utbyggnaden får emellertid inte urholka kvaliteten på undervisning och forskning.
Högskolor och universitet behöver tusentals nya lärare under de närmaste åren. Till detta kommer stora pensionsavgångar. Samtidigt examineras endast omkring 1 600 doktorer varje år. Av dem stannar inte alla inom högskolevärlden. De skall även täcka andra behov än högskolans. Det behövs disputerade personer som lektorer i gymnasieskolan och vuxenutbildningen, forskare i industrin och utredare i förvaltningen. Det är viktigt att det finns disputerade personer inom många olika delar av samhället och därför behöver fler människor uppmuntras att påbörja forskarutbildning. Men regeringens politik går i motsatt riktning.
Folkpartiet efterlyser också en strategi från regeringen för hur bristen på utbildade lärare på högskole- och universitetsnivå skall lösas. En självklar del i den långsiktiga strategin måste vara en större rekrytering till forskarutbildningarna runt om i landet men det är inte tillräckligt. För att klara lärarförsörjningen krävs också en större internationell rekrytering av professorer, universitetslärare och forskare.
Ökningstakten av studieplatser har varit så hög att klagomål nu kommer på bristen på kompetenta lärare. Många högskolor får t.ex. köpa in lärare från olika universitet för att klara av undervisningen. Regeringens kortsiktighet när det gäller högskolans utbyggnad är extra tydlig inom detta område. Utan disputerade lärare kan inte svenska högskolor och universitet erbjuda den vetenskapliga kvalitet på undervisningen som studenterna har rätt till. Dessutom krävs en viss kritisk massa av forskare på en institution för att kunna erbjuda en forskarvänlig miljö. Ett rikt utbud av seminarier och presentationer av forskningsresultat är av omistligt värde både för studenter och universitetsanställda. Detta bidrar även till utbyte av idéer mellan olika discipliner, vilket förstärker tvärvetenskapen. Utbyggnaden av regionala högskolor är viktig och nödvändig men får inte ske på bekostnad av väletablerade och fungerande äldre lärosäten.
Folkpartiet anser att utbyggnadstakten måste sänkas så att man planerar för 6 000 färre nya platser per år jämfört med regeringens förslag. Detta innebär ändå att expansionen fortsätter. Den s.k. prislappen per student måste höjas så att högskolorna har en chans att bygga upp en välutbildad lärarkår och garantera kvaliteten i utbildningen. De medel som frigörs ska användas till en höjning av kvaliteten i grundutbildningen och på att komma i kapp när det gäller lärare. Folkpartiet föreslår därför att 200 miljoner kr 2001 och 400 miljoner kr 2002 ska fördelas för att höja kvaliteten i grundutbildningen.
För att ständigt hålla frågorna om kvalitet levande föreslår Folkpartiet också att ett oberoende kvalitetsinstitut inrättas. Det kan bestå av representanter för ämnesområden, fack och vetenskapliga tidskrifter. Dessa oberoende utvärderare ska finnas vid sidan av Högskoleverket. De försök som hittills genomförts med rankning av utbildningar och jämförelser av kvalitet måste gå vidare. Genom att resultaten diskuteras offentligt tvingas enskilda lärosäten ifrågasätta, försvara och förändra sin verksamhet.
Högskoleverket har vid några tillfällen dragit in examensrätten för högskolor som inte hållit högskolemässig kvalitet. Folkpartiet tycker att det är bra. Däremot är det svårförståeligt att studenterna ska kunna avlägga examina efter det att högskolverket förklarat att utbildningen inte håller högskolemässig kvalitet. Enskilda studenter kan drabbas hårt av att den utbildning de satsat på kommer att betraktas som mindre värd. Vårt förslag är i stället att respektive högskola ansvarar för att de studenter som så vill får fortsätta sin utbildning på annan högskola.
Studenterna ska ha mer makt över sina studier
Utvidgningen av den högre utbildningen skall inte fungera som regionalpolitik. För att inte splittra upp resurser i form av pengar och personal bör de koncentreras till de platser studenter söker sig till. På så sätt bestämmer studenterna var den högre utbildningen skall byggas ut. Därför föreslår Folkpartiet att ett system utvecklas som successivt överför resurser efter hur sökandetrycket bland studenterna ser ut. En utredning bör tillsättas med uppdrag att föreslå riksdagen en sådant system. I väntan på en sådan förändring föreslår Folkpartiet att 120 miljoner kronor fördelas mellan universitet som har ett uppenbart högt sökandetryck.
Även kursutbudet ska styras av studenternas val. Det är bättre att studenterna kommer in på sina förstahandsval och avslutar sin utbildning med goda resultat än att de kommer in på sitt tredjehandsval och hoppar av utbildningen efter en tid. Finns det ett samhällsintresse av att öka antalet utbildade inom ett visst område är det bättre att skapa ett större intresse för den utbildningen än att skapa fler platser som studenterna inte är intresserade av.
Ett nytt studiestödssystem med högre totalbelopp
Riksdagen har beslutat om ett nytt studiestödssystem. Folkpartiet anser att det är viktigt att höja totalbeloppet för alla. Studenternas ökade kostnader under nittiotalet har inte motsvarats av en motsvarande höjning av studiemedlen. Inte minst behovet av egen dator har kraftigt ökat de ekonomiska påfrestningarna för studerande. Folkpartiet föreslår därför att totalbeloppet för alla studerande höjs med 200 kr per månad och att därefter uppräkning tills vidare sker i förhållande till prisbasbeloppet. Studiestödet kommer då att uppgå till totalt 65 682 kronor om året i 2000 års priser, jämfört med regeringens förslag på 63 882 kronor.
Det är i och för sig positivt att man har höjt bidragsdelen för studerande över 25 år med låg utbildningsbakgrund. För människor som studerar motsvarande grundskolenivå är en bidragsdel runt 80% av studiemedlet rimlig. Däremot anser Folkpartiet att den högre bidragsnivån för gymnasiestuderande bör sättas till högst 60% av studiemedlet. Med tanke på avskrivningsmöjligheterna kan en något högre lånedel accepteras för dessa studerande.
Det särskilda vuxenstudiestödet vid vissa andra utbildningar bör ersättas med studiemedel. Det är viktigt att vuxna studerande behandlas lika. Det är orimligt när två vuxenstuderande på samma utbildning har olika regler: den ene måste låna medan den andre kan studera med 100% bidrag. Alla vuxenstuderande bör i stället omfattas av det allmänna studiestödssystemet, där möjlighet till högre bidragsdel finns vid gymnasiestudier och grundläggande studier. Därför föreslår Folkpartiet en besparing på anslag 25:4 Vuxenstudiestöd och en ökning på anslag 25:2 Studiemedel. Folkpartiet föreslår i stället att totalbeloppet höjs med 200 kr per månad för alla studerande.
Studenter som vill och kan dryga ut sina studiemedel genom arbete ska inte straffas genom en lägre bidragsdel. Arbete måste alltid löna sig, även för studenter. Folkpartiet anser därför att fribeloppsgränserna på sikt ska tas bort helt. Till att börja med bör gränsen för vad en student får tjäna innan studiemedlen skärs ned höjas till 300% av basbeloppet. Det motsvarar idag 109 200 kr.
Med det nya studiestödssystemet kommer studenter bara att kunna få studiemedel i tolv terminer och det blir, enligt CSN, omöjligt att bevilja förlängning annat än vid sjukdom. Följden blir att t ex en sjuksköterska inte kan få lån för att utbilda sig till läkare. Sverige har inte råd att avvara den kompetens som finns bland många människor som efter framgångsrika studier påbörjar ännu en studieväg. Folkpartiet föreslår att det ska bli möjligt att i vissa fall få studiestöd en längre period än tolv terminer.
Individuella utbildningskonton för ett livslångt lärande
Ett helt nytt system med individuella utbildningskonton behövs för att människor skall få bättre möjlighet att klara sin försörjning vid vuxenstudier. Människor måste få större frihet att bestämma själva, om och när de ska vidareutbilda sig under sin yrkesverksamma tid. Yrkesarbetande måste ha möjlighet att förbereda sig på kommande yrkesavbrott för att inte då vara helt beroende av arbetsgivarens eller statens välvilja. En anställd måste få möjlighet även till utbildning som arbetsgivaren inte är beredd att räkna som personalutbildning.
Det nuvarande avdragsgilla pensionssparandet skall därför kunna breddas till ett "pensions- och utvecklingssparande", där individer får göra skattebefriade avsättningar, som senare kan användas för att bekosta studier. En utredning föreslår nu att denna möjlighet införs och Folkpartiet förutsätter att regeringen trots tidigare tveksamhet nu kommer att öppna möjligheterna för kompetenssparande. Folkpartiet vill att människor ska ges en möjlighet att spara själva till sin utbildning på gynnsamma villkor men också förmånligt kunna låna pengar för att vidareutbilda sig. Därför föreslår vi att det ska bli möjligt för människor mellan 30 och 55 år att upp till en viss gräns låna av det allmänna pensionssystemet för att finansiera utbildning. Om de fackliga organisationerna vill bredda avtalspensionerna på samma sätt skall det möjliggöras genom regeländringar. Förslagsvis kan man få ta ut 60 procent av sin årslön. I gengäld reduceras individens ålderspension med motsvarande belopp. Den som tagit ut ett pensionsår i förväg kan återvinna denna pensionsrätt genom sparande, exempelvis i en privat pensionsförsäkring, annat privat sparande eller genom att gå i pension något senare.
Brist på studentbostäder
Bristen på studentbostäder har i och med den stora utbyggnaden av platser vid universitet och högskolor blivit ett stort problem på många orter. Det är viktigt att kommunerna i sin bostadsplanering tar hänsyn till behovet av studentbostäder. Förra året infördes ett speciellt investeringsbidrag för byggandet av studentbostäder. Folkpartiet tycker att det är bra att riksdagen har öronmärkt pengar till studentbostäder men föreslår en ytterligare ökning av detta bidrag i sin ekonomisk-politiska motion.
Föreningsfrihet även för studenter
Principen om föreningsfrihet är en av de grundläggande fri- och rättigheterna i regeringsformen. Den så kallade negativa föreningsfriheten innebär, enligt regeringsformen, ett skydd mot att genom tvång tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning. Folkpartiet anser det fel, utifrån ideologiska utgångspunkter, att studenter tvingas tillhöra studentkår, nation eller fakultetsförening som ett villkor för att få studera. Argumentet att tvångsanslutningen behövs för att studentdemokratin ska fungera håller inte. Studenterna blir inte aktivare av att tillhöra en obligatorisk studentkår, där bara några procent röstar i de studentpolitiska valen. Studenternas inflytande måste i större utsträckning än hittills komma till sin rätt genom att studenterna får stor frihet att välja och tar aktiv del i planeringen av sina studier och i uppföljningen av undervisningens kvalitet.
Den borgerliga regeringen tog initiativ till utredningen Avvecklingen av den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer (SOU 1994:47). Slutsatserna utgick från förutsättningen att de uppgifter som studentkårerna har i dag i viss utsträckning skall åläggas högskolorna och universiteten. Kostnaden för kårobligatoriets avskaffande föreslogs bekostas av staten.
Regeringen fortsätter dock att tvinga studenter att vara anslutna till en studentkår. För Folkpartiet är det otänkbart att acceptera ett system där enskilda människor tvingas att vara med i en organisation. Rättigheten att välja att vara med, och att stå utanför, organisationer och sammanslutningar skall även gälla för studenter. Studentkårernas uppgifter kan i stort handhas inom högskolans ram, men också inom eventuellt tillkommande frivilliga ideella studentorganisationer. I denna process är det viktigt att bevara studentinflytandet vid universitet och högskolor, något som dock inte är beroende av en obligatorisk organisationsanslutning.
Det är viktigt att kursutvärderingar genomförs regelbundet och att beslut med anledning av dessa kursutvärderingar redovisas.
Fler utlandsstuderande
Folkpartiet anser att fler svenska studenter skall uppmuntras att studera utomlands. Vårt mål är att varje student som tar examen från en svensk högskola och ett svenskt universitet skall ha förlagt minst en termin av studierna utomlands. Det är viktigt, inte bara ur ett akademiskt perspektiv, men också för att skaffa sig kulturkompetens och nya språk. Högskolor och universitet måste dock förbättra sina rutiner när det gäller tillgodoräknande av utländska studier. Folkpartiet föreslår att alla studenter som förlägger en termin eller flera utomlands, skall få ett skriftligt intyg för hur utlandsstudierna räknas vid hemkomsten. Ett än större problem är detta för invandrare som har lång akademisk utbildning och som i Sverige har svårt att få den utbildningen översatt. Det måste skapas rutiner för hur utländska universitetsutbildningar skall räknas i Sverige.
Sverige måste bli bättre på att stimulera utländska studenter att komma till Sverige. Det är tämligen många från andra länder som genomgår forskarutbildning här men alltför få gör sin grundutbildning i Sverige. Möjligheterna är egentligen goda, inte minst genom EU-medlemskapet. Samtidigt är emellertid Sverige ett litet språkområde, vilket är en nackdel. Därför borde fler kurser ges på andra språk än svenska och textböcker på andra språk än svenska och engelska användas. Det skulle motivera utländska studenter att söka sig hit och ge svenska studenter bättre förutsättningar för studier utomlands. Det har i EU-arbetet visat sig att bristen på svenska tolkar är mycket stor, exempelvis för språken italienska, grekiska och portugisiska.
Tre terminer på högskolorna
Universitetsåret består i dag av två terminer, en hösttermin och en vårtermin, där varje termin omfattar 20 poäng, vilket är 20 veckors studier. Många högskolor och universitet anordnar dessutom utöver detta speciella sommarkurser. Folkpartiet ser det som ett steg i rätt riktning att utöka valfriheten för studenter men en väsentlig förändring för studenterna vore om de kunde få läsa sina ordinarie kurser även på sommaren.
Folkpartiet anser att utbildningsåret skulle kunna delas upp i tre terminer och innefatta sommarmånaderna. En sådan indelning ger större möjlighet för studenterna att förkorta utbildningstiden. De negativa konsekvenserna av det traditionella systemet med två terminer har under de senaste årens höga arbetslöshet blivit uppenbara. I stället för att tidigare slutföra en utbildning och ta en examen tvingas många studenter att gå arbetslösa under sommaren eller studera sommarkurser som inte är del av utbildningen. Ett treterminssystem gör det möjligt för studenter som vill ha studieuppehåll att göra det och för andra som föredrar att studera även på sommaren att göra det.
Ökad jämställdhet
Regeringen har tyvärr ett alltför kvantitativt sätt att se på jämställdheten inom den högre utbildningen. Rekryteringsmål och könsfördelning är mätinstrument. Folkpartiet anser inte att detta är tillräckligt. För att kunna åtgärda jämställdhetsbristerna inom högskole- och universitetsvärlden måste de osynliga hindren och bakomliggande strukturerna analyseras.
I dag satsar såväl kvinnor som män på doktorandstudier men kvinnors möjligheter att efter disputation göra karriär och nå professur är betydligt sämre än männens. I flera fall har det i efterhand visat sig oförklarligt varför en manlig sökande satts före en kvinnlig. Mycket talar för att det finns osynliga strukturer i det akademiska systemet som lägger hinder i vägen för kvinnorna. En genomgång för ett par år sedan av hur Medicinska forskningsrådet behandlade ansökningar från kvinnor respektive män ger stöd för detta antagande. Folkpartiet anser därför att en utredning ska tillsättas där man gör en genomgång med genusperspektiv av de senaste årens professorstillsättningar där såväl kvinnor som män varit placerade bland de tre främsta kandidaterna. Hur har sakkunniga valts? Finns skillnader i bedömning av forskningens originalitet, pedagogisk skicklighet etcetera, som kan hänföras till om personen i fråga är man eller kvinna? Modell för en sådan genomgång kan vara analysen av Medicinska forskningsrådet.
Sexuella trakasserier
Regeringen valde att begränsa den strängare lagstiftningen om sexuella trakasserier till att enbart gälla för dem som omfattas av lagen om anställningsskydd, LAS. Det innebär att studenter inte omfattas av den nya lagen.
Studenter vid högskolor och universitet befinner sig i en liknande situation som andra arbetstagare. Den kan för t ex doktorander som är inne i ett flerårigt projekt och är beroende av sin handledare vara än mer problematisk. Det är viktigt att studenters situation uppmärksammas när det gäller sexuella trakasserier. Lagstiftningen om sexuella trakasserier gäller ej för studenter, eftersom de inte omfattas av lagen om anställningsskydd. Folkpartiet anser att lagen om sexuella trakasserier skall gälla enligt förebild i arbetsmiljölagen och gälla även för studenter.
Studenter med funktionshinder
FUNKIS-utredningen påtalar en rad brister vad gäller funktionshindrade i skolan och brister rapporteras också från universitet och högskolor. Studenter med funktionshinder har fått vänta flera år på att börja sina studier därför att universitet/högskolor inte ansett sig kunna ta emot dem på grund av lokalernas utformning. Detta är oacceptabelt. Funktionshindrade studenter måste ha samma rätt som andra studenter till högre studier.
Det är viktigt att ansvariga för lokalutformningen vid universitet och högskolor har tillräckliga kunskaper om olika funktionshinder för att kunna anpassa lokalernas utformning till funktionshindrade studenters behov.
Utbildning i bristyrken
Sverige kommer att få en skriande brist på såväl läkare, lärare som sjuksköterskor om ingenting görs. Andra bristyrken på grund av stora pensionsavgångar är receptarier och psykologer.
Rapporterna vittnar om att alltfler lärare vantrivs i sitt arbete. Det stora antalet avhopp från lärarutbildningarna och ointresset bland unga för att utbilda sig till lärare vittnar samstämmigt om läraryrkets kris.
Sverige står inför ett gigantiskt generationsskifte i lärarkåren. Det beror på det mycket stora antalet lärare som nyanställdes vid 1960-talets stora utbildningsreformer. Läraryrket är mycket impopulärt bland yrkesväljande ungdomar. Läraryrket är på väg att bli ett lågstatusyrke. Lärarhögskolorna har svårt att fylla sina utbildningsplatser. Folkpartiet har en strategi för att höja läraryrkets status. I den ingår bl a införandet av lärarlegitimation, fler karriärtjänster, fler lektorat etc.
När det gäller hälso- och sjukvården bör man underlätta för personer med utländsk bakgrund och som har vårdyrkesutbildning att arbeta inom vårdyrkena. Ett problem här är utformningen av språkproven, där man fäster stor vikt vid förmågan till rättstavning. Med tanke på den utbredda användningen av datorer i sjukvården borde invandrares problem med stavning, t.ex. användningen av dubbelkonsonanter, kunna lösas, och inte bli till ett hinder för yrkesutövningen.
Folkpartiet anser att situationen för personer med utländsk bakgrund ska underlättas så att de inte behöver läsa om kurser som de redan har studerat. Därför måste ett system utvecklas för validering och översättning av utländska betyg och examina.
Friare antagningsmöjligheter för högskolor och universitet
Regeringens ambitioner när det gäller antagningen till högskolor och universitet har varit att införa ytterligare statliga regleringar. Högskolors och universitets möjligheter att själva, inom vissa ramar, utforma antagningskrav för vissa utbildningar har kraftigt begränsats. Folkpartiet vill att högskolor och universitet skall få ett sådant förtroende. Det är dock viktigt att en grundläggande förutsättning för att bli antagen på en högskola är att eleven har en allmän behörighet. Högskoleverkets tankar på att skapa en kvot för personer utan förkunskaper avvisar Folkpartiet. Tvärtom ska en studentexamen vara förutsättning för antagning.
Men därutöver ska högskolorna få utforma tydliga, lokala antagningskriterier. Det är ett sätt att öka profileringen, samtidigt som friare högskolor kan utforma utbildningar där andra än de traditionella antagningskriterierna är aktuella. Ett exempel är antagningen till läkarutbildningen vid Hälsouniversitetet i Linköping, där en del av studenterna antas via antagningsprov och intervjuer, ett sätt som varit framgångsrikt och därför följts av andra medicinska fakulteter, t ex Karolinska institutet och medicinska fakulteten i Lund.
Högskolans resurser
Det behövs fler människor med naturvetenskaplig och teknisk kompetens. Med det naturvetenskapliga och tekniska basåret får de elever som gått samhällsvetenskaplig eller ekonomisk gymnasieutbildning möjlighet att skaffa sig behörighet till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar vid universitet och högskolor. Regeringen har beslutat att hälften av dessa platser skall förläggas vid högskolor och resten vid den kommunala vuxenutbildningen.
Detta innebär att högskolorna även har ansvar för viss gymnasieutbildning. Det är en orimlig prioritering. Folkpartiet har istället föreslagit att vuxenutbildningen tar ansvar för dessa utbildningar. Vi anser att högskolans resurser skall fokuseras på högre utbildning, inte att ge utbildningar på gymnasienivå.
Minska den politiska styrningen av universitet och forskning
Universitetens och forskarnas självständighet är central i liberal forskningspolitik. Under århundraden har kunskap skapats, bevarats och spritts vidare inom universitetsstrukturen. Forskning är nödvändig för att kunna skapa nya kunskaper. Forskningen skall också kritiskt värdera den rådande synen på samhället, människor och natur. Forskningen ökar inte bara våra kunskaper, den fyller också en funktion som problemlösare. Sveriges utveckling är beroende av att vi har ett fritt och kreativt forskarklimat. Det förutsätter fria forskare.
Den socialdemokratiska utbildningspolitiken har successivt skärpt den politiska styrningen av högre utbildning och forskning. Det finns också en förenklad marknadsideologi som menar att högskolans viktigaste uppgift är att tillfredsställa kortsiktiga önskemål från näringslivet. Båda dessa ideologier förenas i tron på att vetenskapssamhällets huvuduppgift är att ta emot beställningar. Men Sverige behöver tvärtom mer fri och mindre beställd forskning.
Fri och obunden forskning som håller hög kvalitet är en förutsättning för samhällets utveckling. Mångfald och frihet inom forskningen har ett egenvärde. Det är när okonventionella idéer möts som icke förutsägbara forskningsresultat blir resultatet. Det är omöjligt att på förhand avgöra om forskning inom ett visst område kommer att medföra stor samhällsnytta eller inte. Det som idag framstår som irrelevant kan i morgon äga största relevans. Därför måste forskarna själva få formulera de problem som de skall studera i stället för att tvingas följa politiska modenycker om vad som för tillfället anses vara opportunt och samhällsrelevant.
Idag utser regeringen ordförande i universitetens styrelser. Det finns inget skäl till detta. Erfarenheter från USA visar att styrelser kan se ut på olika sätt och ändå fungera effektivt inom de ramar som sätts av lagar och regler. Folkpartiet anser att utgångspunkten är att studenter, forskare, lärare och personal utser sin högskolas styrelse och att vissa platser reserveras för inval av kompetenta personer utifrån.
Regeringen har också infört en lag som gör att den kan utse ledamöter i forskningsstiftelserna. Denna direkta politiska styrning av stiftelserna hotar den vetenskapliga kvaliteten. Folkpartiet kräver att ledamöterna utses inom vetenskapssamhället så att stiftelserna blir fristående, vilket från början var tanken.
Ökade resurser till forskningen
Riksdagen beslutar genom statsbudgeten hur medel ska fördelas mellan olika lärosäten. Folkpartiet anser att besluten i högre grad än idag måste bygga på uppföljning och jämförande beskrivningar av den vetenskapliga kvaliteten på olika universitet och högskolor. Genom statsbudgeten har politikerna stor möjlighet att prioritera. Det finns ingen anledning att som idag låta den politiska styrningen gå längre ned i systemet och även tillåta att politiker fattar beslut om enskilda vetenskapliga prioriteringar.
För att stärka universitetens frihet att bestämma över sin forskning vill Folkpartiet öka andelen av de statliga forskningsmedel som går direkt till universiteten. Folkpartiet vill därför att den förstärkning på 478 miljoner inom tre år som regeringen föreslår ska gå till Vetenskapsrådet, i stället ska fördelas mellan universiteten. Detta innebär att under en treårsperiod får varje universitet 40 miljoner kr.
Samtidigt som högskolans verksamhet expanderar har regeringen dragit ned på resurserna till den högre utbildningens kärna, den fria forskningen. Den andel av forskningen som finansieras av statliga anslag har minskat från c:a 70% i början av 1980-talet till 50% idag.
Neddragningen på forskningen är oacceptabel. Den svenska forskningspolitiken måste ha en hög ambition. Folkpartiet anslår därför 500 miljoner kronor mer än regeringen till forskning och forskarutbildning för år 2000.
Folkpartiet föreslår en större besparing på anslagsposten för särskilda utbildningsplatser för vuxna än regeringen. Antalet sökande till Kunskapslyftet har minskat det senaste året. Med Folkpartiets förslag till förbättringar av företagande kommer behovet av arbetsmarknadsåtgärder att minska ännu mer.
Fler doktorandtjänster
Den 12 december 1997 biföll riksdagen regeringens förslag till forskarutbildningsreform. Reformen kom till efter en bristfällig beredning där konsekvenserna av den inte tillräckligt analyserats. Den grundläggande förändringen är kravet på finansiering av forskarstudierna. Carl Thams doktorandreform innebar att doktorandstudierna måste vara finansierade för en fyraårsperiod innan doktoranden blir antagen. Detta gör det omöjligt att forska på deltid i kombination med annat arbete. Resultatet är att många institutioner inte längre kan anta nya doktorander, eftersom de inte kan garantera doktorandernas försörjning. Framför allt inom humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningar har antalet nya doktorander minskat kraftigt, på sina håll mer än hälften.
Sverige har inte råd att förlora den vetenskapliga kompetens som finns bland människor som är beredda att vid sidan av sitt arbete forska på deltid. Folkpartiet anser därför att det är hög tid att riva upp reformen och återinföra möjligheten att doktorera utan att ha en doktorandtjänst.
Forskarutbildningsreformen handlar dock inte enbart om doktorandernas försörjning. En annan viktig del är den s k effektiviseringen av utbildningen. Genomsnittstiden skall vara fyra år för en avhandling, detta trots att när det gäller såväl svenska som utländska avhandlingar så skiljer sig forskningstiden markant mellan de olika disciplinerna. Framför allt gäller detta för humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteter. Politiker kan ge förutsättningar, bl a genom att införa fler doktorandtjänster och därmed underlätta för en kortare doktorandutbildning. Men det går inte att på politisk väg tvinga fram ett system där tiden för disputation är densamma för samtliga avhandlingar inom alla discipliner. Det är inte främst tiden, utan resultatet av forskningen som är det viktiga.
Folkpartiet inser problemet med den orimliga skuldsättning som en längre tids studier med studielån innebär. Men forskningens egenvärde kan aldrig nog betonas. För forskningen i sig spelar exempelvis forskarens ålder ingen roll. Tvärtom finns det ett värde att även ha doktorander med andra erfarenheter som påbörjar sin forskarkarriär senare i livet. Det måste finnas flexibilitet i systemet som gör att människor med relevanta forskarambitioner har möjlighet att genomföra sina forskningsprojekt.
Vi måste skapa en forskarutbildning som lockar och inte avskräcker fler människor att påbörja forskarutbildningen. För kvaliteten i svensk utbildning och den svenska forskningens framtid är detta nödvändigt.
Fler postdoktorala tjänster
Den svenska forskarutbildningen och forskningen möter ett allvarligt problem i form av otillräcklig tillgång på postdoktorala tjänster. Detta kan vara en bidragande orsak till kvinnors svårigheter att komma in i den akademiska världen. Rimligt vore att minst hälften av de examinerade doktorerna fick möjlighet att fortsätta en vetenskaplig postdoktoral karriär i Sverige eller utomlands.
Kungl. Biblioteket och Svenska barnboksinstitutet
Folkpartiet har i en särskild motion om läsning beskrivit de finansiella problemen på Kungl. Biblioteket. Vi vill även här poängtera att anslagen måste höjas. Svenska barnboksinstitutet (SBI) är organisatoriskt knutet till Kungl. Biblioteket och gör viktiga insatser för barnboken. Folkpartiet föreslår att 1,35 miljoner kronor tillskjuts för detta ändamål. När det gäller Kungl. Biblioteket som helhet bör regeringen återkomma till riksdagen med en långsiktig lösning av bibliotekets ekonomiska problem.
Fler fristående högskolor
Med fler högre läroanstalter kan fler människor skaffa sig en högre utbildning. Med högskolor som drivs med alternativa former får Sverige en sundare konkurrens inom utbildningssektorn och en garant för frihet och obundenhet. Det skulle öka mångfalden och därmed valfrihet för studenter och kvaliteten på utbildningarna totalt sett. Folkpartiet föreslår därför att fler fristående högskolor inrättas med förebild i de fristående högskolor som redan finns. Fler av de nuvarande statliga högskolorna skulle kunna drivas i stiftelseform som Högskolan i Jönköping och Chalmers i Göteborg.
Stockholm den 5 oktober 2000
Ulf Nilsson (fp)
Yvonne Ångström (fp)
Ana Maria Narti (fp)