1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utbyggnadstakten av högskolan.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om balansen mellan teknik och naturvetenskap å ena sidan och
humaniora och samhällsvetenskap å andra sidan.
3. Riksdagen begär att regeringen genomför en fördjupad kartläggning av
vilka konsekvenser högskoleexpansionen medfört för utbildningarnas
kvalitet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en undersökning av studenters studiesociala situation.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lärarnas situation i högskolan.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jämställdhetsarbetet i högskolan.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om antagningen till högskolan.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nya årsstudieplatser till de icke statliga högskolorna i
allmänhet och de fria teologiska högskolorna i synnerhet.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om högskolans samverkan med det omgivande samhället.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om internationaliseringens konsekvenser.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om studenternas rättssäkerhet.
Inledning
Universitet och forskning har i alla tider gått i spetsen för en
kulturs och ett samhälles utveckling. Det som kommit fram
inom ramen för högskolan har fått konsekvenser för
samhället i stort. Den vetenskapliga miljön och innehållet
påverkar sättet att tänka och förhålla sig till omvärlden. Det
påverkar i sin tur andra delar av samhället. Som exempel kan
nämnas hur ämnesdiscipliner i högskolan omformas till
skolämnen för barnen. Ytterligare exempel är de
socialpsykologiska teorierna som utvecklades på lärosäten i
USA på 1930-talet och som sedan kom att påverka i stort sett
all organisering av gruppverksamheter i samhället. Inom den
tekniska utvecklingen finns andra exempel. Samhällets
utveckling påverkas på sikt av innehåll och former i högre
utbildning och forskning.
En väl fungerande högskoleutbildning, tillsammans med utbyggd
forskarutbildning och forskning gynnar god tillväxt, ett levande näringsliv
och allmän välfärd. För den studerande är en bra högskoleutbildning en god
investering som inte bara erbjuder goda förutsättningar för yrkesarbete, utan
även stimulerar till kritiskt tänkande och personlighetsutveckling.
Vi kristdemokrater vill understryka betydelsen av ett livslångt lärande där
universiteten ska utgöra en naturlig del. När som helst i livet ska utbildning
vara tillgänglig för dem som har grundkunskaperna. Utbildning på alla nivåer
och genom hela livet är positivt både för den studerande själv och för
samhället. Vi vill därför med all tydlighet verka för en mångfald av
utbildningar så att människors olika begåvningar och förmågor kan utvecklas
och tas till vara för att uppnå god kompetens. För dem som inte vill studera
vidare på universitetens utbildningar efter gymnasiet vill vi erbjuda en
yrkeshögskola, som dock inte ska vara en akademisk utbildning utan en
kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Däremot ska den ge kunskaper
som möjliggör för den studerande att studera på universitetens
grundutbildningar och forskarutbildning. För dem som vill byta spår ska alltid
möjligheter finnas för validering av kunskaper. I separata motioner utvecklas
tankarna kring vuxenutbildning och behovet av yrkeshögskola.
Trygghet i studierna
Kristdemokraterna vill i denna motion peka på några
områden som vi anser vara ytterst viktiga för högskolan inför
2000-talet. Regeringens budgetproposition visar upp en
fortsatt brist på samordning i trygghetssystemen för
studenterna. Satsningar på utbildningssystemet måste följas
upp av satsningar som säkerställer den enskilde studentens
trygghet. Kristdemokraterna har vid ett flertal tillfällen pekat
på att en studiesocial utredning bör tillsättas för att se över
den problematik som kvarstår trots olika systemförändringar.
Det nyligen sjösatta studiestödssystemet visar på uppenbara brister. I
själva verket gynnas de som redan har tryggheten medan de som har det
besvärligt missgynnas. Som exempel kan nämnas regeringens nya förordning
om studiemedel. I studiemedelspropositionen, som kom förra året, aviserades
ett tilläggslån på högst 1600 kronor per månad för studerande över 25 års
ålder ovanpå det ordinarie studiemedlet. Detta skulle erbjudas personer "för
vilka studier medför en ansträngd ekonomi". På en direkt fråga svarade
ministern att lånet kunde ges t ex till dem som fått barn. Nu kan man läsa att
det omtalade tilläggslånet skall ges till personer som är över 25 år och haft en
tidigare arbetsinkomst. Detta innebär att en student som har en "ansträngd
ekonomi" till följd av exempelvis barnafödande, men inte har arbetat tidigare,
inte får rätt till lånet trots att det för denne verkligen finns ett behov.
Regeringen gör en uppdelning mellan "ungdomsstuderande" och
"vuxenstuderande" där gränsen går vid 25 år. Den som inte anpassar sitt liv
efter den mallen får således inget extra stöd. Det finns ytterligare en orimlig
konsekvens av det nya systemets konstruktion. En person som är över 25 år
och har haft arbetsinkomst och börjar studera får först rätt till det extra
lånet.
När samma person får barn, erhåller föräldrapenning och efter
föräldraledigheten börjar studera igen och ansöker om tilläggslånet blir denne
nekad om hon/han haft en föräldrapenning under 12.500 kronor per månad,
80 % av tidigare lön. En person som tidigare haft en högre föräldrapenning,
dvs tidigare högre inkomst, blir däremot beviljad lånet. Systemet ger således
pengar till dem som redan har en skaplig ekonomi men nekar bidrag till dem
som har det sämre ställt. Högskolepolitiken är hela samhällets ansvar och
utformningen av studiestödssystemet får konsekvenser i flera avseenden. Vi
menar att mål som att minska social snedrekrytering och öka jämställdheten
är direkt kopplade till studiestödssystemet. De studerande i Sverige behöver
ett studiestödssystem inför 2000-talet som är tryggt, rättvist och förutsägbart.
Vi utvecklar ett förslag till ett sådant studiestöd i en särskild motion.
Den snabba utbyggnaden av högskolan har inte varit helt problemfri. I
många högskolekommuner råder stor brist på studentbostäder och
studielokaler. Kommunen har inte klarat eller vågat bygga i den takt som
högskolan expanderat. Ett skäl kan vara att man inte vet hur länge högskolan i
kommunen får det stora antalet studenter - det är ju inte en kommunal
angelägenhet. I realiteten är risken stor att studenterna på grund av
bostadssituationen tvingas flytta till högskolor de annars inte skulle ha valt.
Detta är inte rimligt. Beslut om utbildningsplatser och kringresurser för
livsuppehälle måste samordnas.
Den intensiva och snabba utbyggnaden av högskolan har lett till
dokumenterade kvalitetssänkningar. Det är en oroande utveckling med risk
för att låg kvalitet långsiktigt ger högre kostnader. Kristdemokraterna anser
att högskolan ska byggas ut och samtidigt hålla hög kvalitet. Vi vill därför se
en välplanerad utbyggnad i jämn och hög takt, där utbyggnaden av
grundutbildning och forskning går hand i hand.
Den snabba utbyggnaden är knappast förenlig med bristen på välutbildade
lärare, om kvaliteten ska höjas. En kvalitetshöjning är nödvändig, särskilt
inom ämnesområdena humaniora och samhällsvetenskap. En fördjupad
kartläggning av vilka konsekvenser högskoleexpansionen medfört för
utbildningars kvalitet bör omgående genomföras.
Det vore önskvärt att fler av lärarna på universiteten och högskolorna vore
disputerade. Därför är statens satsning på kompetensutveckling av lärare
värdefull. Statusen för läraryrket måste höjas, också på högskolan. "Det är
viktigare att forska", är en attityd man ofta möter. Men utan kunniga och
engagerade lärare tunnas rekryteringen av goda forskarämnen ut. En god
grundutbildning är en förutsättning för rekryteringen av goda forskare. Därför
bör lärares arbetsförhållanden utredas och deras roll uppvärderas. De lärare
som väljer att kombinera sin lärartjänstgöring med forskning ska kunna göra
det och de som väljer att enbart undervisa ska ha denna möjlighet.
Studenterna kan komma i kontakt med forskare på flera olika sätt. Det finns
också forskare som är mindre lämpliga pedagoger. Det är viktigt att
människors olikheter tas till vara också inom högskolan.
Vidare bör arbetet med den pedagogiska förnyelsen intensifieras. I detta
sammanhang är det särskilt viktigt att ta tillvara de möjligheter som modern
teknologi erbjuder. Därför bör utbildningar som ges på högskolan finnas
tillgängliga som distansutbildningar. Var man än bor i landet ska det finnas
möjlighet att studera.
Den undervisande personalens kompetens är av avgörande betydelse och
därför krävs att all undervisande personal i högskolan får pedagogisk
utbildning. Vi anser inte att det är utbildning i form av generella teorier som
behövs, utan mer av ämnesdidaktik, handledarskap och kunskap om
utvärdering och om olika examinationsformer.
Det är viktigt att de funktionshindrades studiesituation lyfts fram, ses över
och förbättras. Vi utgår från att den forskning som Centrum för
Handikappvetenskap bedriver, tas till vara. Det är glädjande att regeringen
lyfter fram frågan om att underlätta situationen för studenter med
funktionshinder.
Högskolan och samhället
Högskolans "tredje uppgift", samverkan med det omgivande
samhället, kan utvecklas och vi ser det som en naturlig del av
universitetens verksamhet. Samverkan med det omgivande
samhället innebär ömsesidig påverkan. Vi tror att ökat
inflytande från t.ex. näringslivet skulle höja kvaliteten på
flera utbildningar och förenkla möjligheterna till
praktiktjänstgöringar. I det livslånga lärandet har
universiteten en diger uppgift, som bör uppmärksammas. Den
handlar om forskning kring det livslånga lärandet,
yrkesinriktad fort- och vidareutbildning för vuxenutbildare,
individuell anpassning av högskolestudier, vägledning och
validering samt praktiskt användbara kvalitetssäkringssystem
och redovisningssystem för kunskapskapital.
Jämställdhetsarbetet i högskolan måste fortsätta. Målet inför 2000-talet
måste vara att få en jämställd högskola. Regeringen måste ta ansvar för att
högskollärarna är väl förtrogna med jämställdhetsfrågor och genusperspektiv.
Detta för att påskynda den pedagogiska förnyelsen och förbättra studenternas
rättssäkerhet. Enligt vår mening borde även studenterna omfattas av
jämställdhetslagstiftningen. Denna lagstiftning bör införas i
högskoleförordningen med jämställdhetslagen som förebild. Vi upprepar
därför åter detta krav.
Kvaliteten i universitets- och högskoleutbildningarna bygger inte enbart på
hur duktiga lärarna och forskarna är utan även på hur de kan förmedla sin
kunskap så att de studerande lär och utvecklas. Därför är det viktigt att
studentens inflytande över verksamheten stärks och större fokus läggs på
kvaliteten inom den högre utbildningen. Men studentinflytandet får aldrig bli
så formaliserat att det vardagliga, informella inflytandet över den egna
arbetssituationen glöms bort. Vi anser att hög kvalitet nås genom pedagogisk
förnyelse och ökad lyhördhet mellan lärare och studenter för hur
utbildningens olika delar ska läggas upp.
Statens och högskolans
roller
I granskning av högskolans grundutbildning framkommer att
en kvalitetsförsämring skett, särskilt inom ämnena
samhällsvetenskap och humaniora. Allt färre antal
undervisningstimmar med allt fler elever omöjliggör nära
handledning i viktiga studiesituationer. Det vore värdefullt
om varje poäng garanterade den studerande ett minimum av
lärarledd tid.
Regeringens förslag minskar högskolornas inflytande över vilka personer
som skall ingå i styrelsen. Ordföranden, som inte längre är samma person som
rektor, utses numera av regeringen och inte, som Kristdemokraterna
föreslagit, av högskolorna själva. Detta innebär en uppenbar risk för att den
politiska styrningen av högskolornas verksamhet och inriktning ökar och
leder till att villkoren för självständig forskning och högre utbildning i
Sverige äventyras. Den kristdemokratiska synen på självförvaltande
högskolor innebär att företrädare för högskolan, forskare, lärare och studenter,
ska ha ett avgörande inflytande och ansvar.
Även i övrigt bör universitet och högskolor åtnjuta ett stort mått av
självförvaltning. Enligt vår mening borde det vara självklart att man tar
hänsyn till studenternas efterfrågan i utvecklingen av utbildningsutbudet.
Enligt vårt synsätt är det en fördel att utbildningarnas utformning varierar
mellan olika orter och i olika delar av landet. Studenter har olika bakgrund,
ambitioner, krav och förväntningar. En större mångfald ökar den presumtive
studentens chanser att hitta en utbildning som passar just honom eller henne.
Det är också genom att uppmuntra skillnader som utbildningarna utvecklas
och förbättras. Varje högskola bör få ökade möjligheter att finna sin nisch och
sin profil. Vi förespråkar ökad flexibilitet i högskolans utbud, och
genomförandet av utbildningen. Det är inte självklart att tiden ska vara
avgörande. Det viktiga är att målet nås.
Studenternas rättssäkerhet behöver stärkas inom flera områden, till
exempel när det gäller antagningsfrågor, examinationsfrågor, rätten att tentera
och förekomsten av olika avgifter inom högskolan. Ju större den lokala
friheten är desto viktigare är det att studenterna har möjlighet att få sin sak
prövad. Regeringen bör uppmärksammas på detta.
Antagningssystemet
Kristdemokraterna ser positivt på högskolornas frihet att sätta
sin lokala prägel och profil på utbildningsutbudet. Därför
anser vi att behörighetskraven inte alltid kan vara identiska.
Vi anser inte att det är statens uppgift att centralt styra vilka
förkunskapskrav och behörighetsregler som ska gälla, utan
bara att garantera jämlikhet och kvalitet. Antagningsperioden
bör vara nationellt samordnad så att presumtiva studenter ges
möjlighet att söka olika utbildningar och olika högskolor
parallellt.
Ett väl fungerande antagningssystem ger fler grupper och individer
möjlighet att söka sig till den högre utbildningen. Urvals- och
antagningssystemet får därför inte vara alltför låst. Det bör finnas fler
möjligheter att kvalificera sig. Betyg och högskoleprov är två sätt. Vi följer
högskoleverkets arbete med de målrelaterade betygen. Som hanteringen av de
målrelaterade betygen har utvecklats är det olämpligt att använda dem som
urvalsinstrument för att jämföra elever. Detta förfaringssätt måste omgående
förändras. Kompletterande urval kan vara arbetslivserfarenhet, intervjuer och
särskilda intagningsprov. Även utländska studier ska kunna ge behörighet och
ska framförallt inte diskrimineras. Ett sådant system motverkar också den
sociala snedrekryteringen och tar tillvara olika talanger och erfarenheter. I
sammanhanget kan också påpekas vikten av alternativa utbildningsvägar.
Genom vuxenutbildningssatsningen attraheras nya, normalt studieovana
grupper.
Som antyddes under statens roll ovan är det viktigt att staten följer
resultatet av antagningen till högskolan för att säkerställa att de mål som
satts
upp när det gäller olika gruppers tillträde till högskolan nås.
En långsiktig och hög
utbyggnad
Kristdemokraterna ser med stor oro på det faktum att ett ökat
antal högskolor inte når upp till de examensmål som
regeringen uppställt. Detta visar att den snabba expansionen
inte enbart för med sig positiva effekter för den högre
utbildningen. Anledningen till den låga måluppfyllelsen står
heller inte, enligt vår mening, enbart att finna hos de enskilda
lärosätena utan bör även sökas på central nivå och i tidigare
delar av utbildningssystemet. Den låga rekryteringen till vissa
utbildningar är av en klart strukturell natur och bör därför
analyseras ur ett mera övergripande perspektiv. Det är
otillfredsställande att så många i brist på andra
utbildningsvägar kanske tvingas börja på utbildningar som de
i första hand inte är intresserade av. Därför behövs en
kvalificerad yrkesutbildning. Vi presenterar i en särskild
motion vårt förslag till yrkeshögskola.
Trots den utbyggnad som högskolesystemet genomgått de senaste åren
stängs många sökande ute, framförallt studenter som inte väljer sådana
utbildningar som regeringen vill. Konkurrensen om platserna inom till
exempel humaniora har ökat trots den kraftiga expansionen och minskade
ungdomskullar. Detta är ett slöseri med begåvning som vårt land inte har råd
med. Det är positivt att andelen som söker till högskolan ökar i alla
åldersgrupper. Det är en av orsakerna till att så gott som alla är överens om
att
utbyggnaden av högskolan måste fortsätta. Den bristande kontinuiteten i
regeringens handlande i denna fråga är beklämmande. Utbildningspolitiken
tycks präglas av en ryckighet som förhindrar möjligheten till långsiktig
planering för högskolorna och de kommuner där högskolorna finns.
Vid en så kraftig expansion som högskolan nu genomgår är det viktigt att
noga tänka igenom också var den skall ske. Även om det ur ett politiskt
perspektiv inte är lätt för ett universitet eller en högskola att uttrycka
tveksamhet inför en möjlig expansion, har det kommit signaler från några
lärosäten om att de i första hand skulle vilja ägna sig åt
kvalitetsförstärkning.
För oss kristdemokrater är det viktigt att utökningen av antalet nya platser i
högskolan får ske i hela landet.
Otillräcklig lärarrekrytering, brist på studentbostäder och kringresurser i
form av bibliotek och andra lokaler kan inte vänta på åtgärder utan att
utbildningskvaliteten påverkas. Studenter, som investerar i storleksordningen
en kvarts miljon kronor i genomsnitt i högskoleutbildningen, har också rätt att
kräva hög kvalitet. Vi kristdemokrater vill därför utöka antalet platser i något
lugnare takt än den regeringen föreslår. Vi anslår medel för en utbyggnad
motsvarande 7500 platser per år de närmaste tre åren. Utöver detta föreslår vi
medel för att höja kvaliteten. Samtliga nya platser skall vara permanenta. Vi
anser att en del av medlen skall överföras till yrkeshögskolan, som är den
alternativa utbildning som krävs för att förädla praktisk yrkeskompetens.
Konsekvensen av den långsammare utbyggnadstakten blir besparingar på 119
miljoner kronor.
Önskvärda förändringar
Flera fristående kurser skulle öka valmöjligheterna. Idag
utgår regeringen från att de flesta vill studera på hårt
strukturerade utbildningsprogram. Universitetet ska vara en
viktig del i det livslånga lärandet. Olika former av utbildning
ska erbjudas så att medborgare kan studera vid olika tillfällen
i livet och under olika former.
Kårobligatoriet måste tas bort och ersättas av frivilligt deltagande.
Kåravgiften går till administration av studentföreningen, dvs till personal och
dylikt och kan liknas vid en fackföreningsavgift. Den fördel som hävdas med
kårobligatoriet är främst att studentkårerna kan vinna styrka av att sägas
representera alla studenter. Denna fördel kan dock bli ännu starkare med ett
avskaffat obligatoriskt medlemskap. Då kommer kårerna att tvingas till en
aktivare verksamhet för att locka till sig medlemmar och därmed kommer de
att kunna uppvisa ett medlemsregister där varje medlem har tagit ställning för
kårens verksamhet och åsikter. Dessutom kan ett avskaffat kårobligatorium
innebära fler föreningar/kårer som kan konkurrera om studenterna och
därmed skapa bättre kvalité och större mångfald.
I dag utses många studentrepresentanter till universitetens och
högskolornas beslutande organ av studentkårerna. Med ett avskaffat
kårobligatorium försvinner möjligheten till fullständig representation genom
kåren. I stället bör studentrepresentanter väljas demokratiskt av de olika
kurserna och programmen. På så sätt garanteras alla studenter röst i valet av
studentrepresentanter.
Undersökningar visar att den sociala snedrekryteringen ökat på senare år.
Det är ofta den sociala bakgrunden i stället för ambitionen och lämpligheten
som avgör vem som väljer att studera på högskolenivå. Antalet studerande
från studieovana miljöer, främst hem med lägre än gymnasial utbildning, ökar
visserligen kontinuerligt men deras andel av det totala antalet studenter
minskar ändå. Snedrekryteringen innebär en minskad dynamik och mångfald i
utbildningen. Det är ett stort resursslöseri när inte ambitioner, lämplighet och
kunskaper är avgörande faktorer för hur studentsammansättningen ser ut. I ett
samhälle som utvecklas allt snabbare tenderar också klyftorna att bli större
mellan olika befolkningsgrupper. En allt skarpare skiljelinje mellan personer
med låg och hög utbildning måste motverkas.
Humaniora och
samhällskunskap
Eftersom högskolan ska förbereda studenten för att ta steget
ut på arbetsmarknaden är det fullt motiverat och rimligt att
teknik och naturvetenskap ges ett ökat utrymme och att
insatser görs för att säkra rekryteringen till utbildningen inom
dessa områden. Det är områden där högutbildad arbetskraft är
mycket efterfrågad.
Kristdemokraterna vill dock understryka det faktum att
högskoleutbildningen inte bara ska bidra till studenternas materiella välstånd.
Många av högskolans kunskapsområden saknar helt eller delvis kommersiellt
intresse. För att skapa ett mänskligare samhälle krävs djupare kunskaper
också om andliga, kulturella, sociala och etiska värden. Bara om dessa värden
lyfts fram kan ungdomar och vuxna ersätta pessimism med framtidstro och
återvinna en livsglädje och gnista som många i dagens samhälle har tappat.
Utbildningen i allmänhet, och humaniora i synnerhet, spelar en viktig roll i
den utvecklingen.
Ämnen inom humaniora är i stor utsträckning kulturbärande och ger
studenten tillfälle till självreflektion och kritiskt tänkande - det vi i vid
mening kallar bildning. Kristdemokraterna ser med oro på regeringens alltför
ensidiga satsning på naturvetenskap och teknik. Av de 10 555 nya platserna
för år 2001 går enbart 1780 till humanistiska och samhällsvetenskapliga
ämnen. Detta trots att varje utbildningsplats inom humaniora kostar i
genomsnitt
28 258 kr medan en naturvetare kostar 71 382 kr. Vi menar att en bättre
balans mellan de olika områdena hade varit önskvärd i ett långsiktigt
perspektiv. Vi anser också att det är viktigt med mer tvärvetenskap. En
humanist behöver kunnande om tekniken och dess konsekvenser och en
tekniker behöver kunnande om mänskliga, kulturella värden. Vi anser att
satsningarna på nya platser inom humaniora och samhällsvetenskap måste
öka.
Icke statliga högskolor
Vi vill ha fler fristående högskolor, särskilt inom nischer som
staten inte tycks vara intresserad av. Kristdemokraterna anser
att de professioner som legitimeras också ska kunna ha en
utbildning med studiestöd. Detta gäller till exempel
naprapatutbildningen.
För lärarutbildningen har det visat sig vara svårt att dels få en profilerad
sådan, dels få tillräckligt mycket forskningsresurser så att man framgångsrikt
kan satsa på integrering av forskning - utbildning. I regeringens proposition
har forskningsmedel aviserats till det statliga Skolverket. Vidare finns det
medel inom kunskapsområdet Utbildningsvetenskap som Vetenskapsrådet
förfogar över. Vår förhoppning är att lärarutbildningarna ska få möjligheter
att söka medel från dem.
Mångfald är en god kraft för utveckling och variation. Detta gäller även för
lärarutbildningar. Lärarutbildningar bör ges utrymme att profilera sig och
fristående utbildningar ges möjlighet att starta för att möta det behov som
friskolor har. Exempel på profileringar kan vara lärarutbildning till
vuxenlärare och lärarutbildning till teckenspråkslärare.
I stort sett alla universitet och högskolor får del av de nya
årsstudieplatserna. Detta gäller dock inte självklart de icke statliga
högskolorna. De tre fria teologiska högskolorna i Stockholm, Uppsala och
Örebro verkar också under ett mycket begränsat utrymme. Det gäller också
Jönköpings Högskola liksom Chalmers Tekniska Högskola. De icke-statliga
högskolornas avtal med staten tecknades ofta under en tid med lägre utrymme
för prestationskostnad än idag. Dessa högskolor får varken del av de nya
utbildningsplatserna eller de nytillkomna forskningsresurserna. Detta är inte
rimligt och avtalen bör därför omförhandlas om uppdragstagaren så önskar.
Dessa skolor har visat prov på bred studentbas och en högkvalitativ
utbildning och bör få del av den stora utbyggnaden av antalet högskoleplatser.
Eftersom de både uppfyller kvalitetskrav och har en stor efterfrågan på sina
kurser, måste de ges möjlighet till tillväxt genom rättvisa statsbidrag och en
uppräkning av antalet årsstudieplatser. Det vore önskvärt om staten tog vara
på de erfarenheter av kreativitet och engagemang som friare former kan
utveckla.
Internationalisering
Kristdemokraterna ser positivt på de förbättringar som skett
på europeisk nivå när det gäller systemen för ömsesidigt
erkännande av examina. I Sverige återstår en del att göra. Vi
anser till exempel att invandrare, med akademisk eller annan
kvalificerad utbildning, efter ankomsten till Sverige skall få
sin utbildning validerad med motsvarande svensk och
erbjudas deltaga i kompletterande utbildning i speciella
kurser i svensk yrkesterminologi. Vi anser också att de som
har en akademisk utbildning ska få studera svenska för
invandrare på universitet och högskola.
EU:s insatser på utbildningsområdet bör begränsas till att främja rörlighet
och utbyte, inte utvecklas till att harmonisera utbildningssystemen. De olika
europeiska utbytesprogrammen har haft mycket positiva effekter på
studentutbyte och utlandsstudier. De nya kontaktnäten med de öst- och
centraleuropeiska länderna måste underhållas och utvecklas. Utbytesprogram
med länder utanför Europa bör främjas.