Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbyggnadstakten av högskolan.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om balansen mellan teknik och naturvetenskap å ena sidan och humaniora och samhällsvetenskap å andra sidan.
3. Riksdagen begär att regeringen genomför en fördjupad kartläggning av vilka konsekvenser högskoleexpansionen medfört för utbildningarnas kvalitet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en undersökning av studenters studiesociala situation.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lärarnas situation i högskolan.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jämställdhetsarbetet i högskolan.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om antagningen till högskolan.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nya årsstudieplatser till de icke statliga högskolorna i allmänhet och de fria teologiska högskolorna i synnerhet.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om högskolans samverkan med det omgivande samhället.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om internationaliseringens konsekvenser.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om studenternas rättssäkerhet.
Inledning
Universitet och forskning har i alla tider gått i spetsen för en kulturs och ett samhälles utveckling. Det som kommit fram inom ramen för högskolan har fått konsekvenser för samhället i stort. Den vetenskapliga miljön och innehållet påverkar sättet att tänka och förhålla sig till omvärlden. Det påverkar i sin tur andra delar av samhället. Som exempel kan nämnas hur ämnesdiscipliner i högskolan omformas till skolämnen för barnen. Ytterligare exempel är de socialpsykologiska teorierna som utvecklades på lärosäten i USA på 1930-talet och som sedan kom att påverka i stort sett all organisering av gruppverksamheter i samhället. Inom den tekniska utvecklingen finns andra exempel. Samhällets utveckling påverkas på sikt av innehåll och former i högre utbildning och forskning.
En väl fungerande högskoleutbildning, tillsammans med utbyggd forskarutbildning och forskning gynnar god tillväxt, ett levande näringsliv och allmän välfärd. För den studerande är en bra högskoleutbildning en god investering som inte bara erbjuder goda förutsättningar för yrkesarbete, utan även stimulerar till kritiskt tänkande och personlighetsutveckling.
Vi kristdemokrater vill understryka betydelsen av ett livslångt lärande där universiteten ska utgöra en naturlig del. När som helst i livet ska utbildning vara tillgänglig för dem som har grundkunskaperna. Utbildning på alla nivåer och genom hela livet är positivt både för den studerande själv och för samhället. Vi vill därför med all tydlighet verka för en mångfald av utbildningar så att människors olika begåvningar och förmågor kan utvecklas och tas till vara för att uppnå god kompetens. För dem som inte vill studera vidare på universitetens utbildningar efter gymnasiet vill vi erbjuda en yrkeshögskola, som dock inte ska vara en akademisk utbildning utan en kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Däremot ska den ge kunskaper som möjliggör för den studerande att studera på universitetens grundutbildningar och forskarutbildning. För dem som vill byta spår ska alltid möjligheter finnas för validering av kunskaper. I separata motioner utvecklas tankarna kring vuxenutbildning och behovet av yrkeshögskola.
Trygghet i studierna
Kristdemokraterna vill i denna motion peka på några områden som vi anser vara ytterst viktiga för högskolan inför 2000-talet. Regeringens budgetproposition visar upp en fortsatt brist på samordning i trygghetssystemen för studenterna. Satsningar på utbildningssystemet måste följas upp av satsningar som säkerställer den enskilde studentens trygghet. Kristdemokraterna har vid ett flertal tillfällen pekat på att en studiesocial utredning bör tillsättas för att se över den problematik som kvarstår trots olika systemförändringar.
Det nyligen sjösatta studiestödssystemet visar på uppenbara brister. I själva verket gynnas de som redan har tryggheten medan de som har det besvärligt missgynnas. Som exempel kan nämnas regeringens nya förordning om studiemedel. I studiemedelspropositionen, som kom förra året, aviserades ett tilläggslån på högst 1600 kronor per månad för studerande över 25 års ålder ovanpå det ordinarie studiemedlet. Detta skulle erbjudas personer "för vilka studier medför en ansträngd ekonomi". På en direkt fråga svarade ministern att lånet kunde ges t ex till dem som fått barn. Nu kan man läsa att det omtalade tilläggslånet skall ges till personer som är över 25 år och haft en tidigare arbetsinkomst. Detta innebär att en student som har en "ansträngd ekonomi" till följd av exempelvis barnafödande, men inte har arbetat tidigare, inte får rätt till lånet trots att det för denne verkligen finns ett behov. Regeringen gör en uppdelning mellan "ungdomsstuderande" och "vuxenstuderande" där gränsen går vid 25 år. Den som inte anpassar sitt liv efter den mallen får således inget extra stöd. Det finns ytterligare en orimlig konsekvens av det nya systemets konstruktion. En person som är över 25 år och har haft arbetsinkomst och börjar studera får först rätt till det extra lånet. När samma person får barn, erhåller föräldrapenning och efter föräldraledigheten börjar studera igen och ansöker om tilläggslånet blir denne nekad om hon/han haft en föräldrapenning under 12.500 kronor per månad, 80 % av tidigare lön. En person som tidigare haft en högre föräldrapenning, dvs tidigare högre inkomst, blir däremot beviljad lånet. Systemet ger således pengar till dem som redan har en skaplig ekonomi men nekar bidrag till dem som har det sämre ställt. Högskolepolitiken är hela samhällets ansvar och utformningen av studiestödssystemet får konsekvenser i flera avseenden. Vi menar att mål som att minska social snedrekrytering och öka jämställdheten är direkt kopplade till studiestödssystemet. De studerande i Sverige behöver ett studiestödssystem inför 2000-talet som är tryggt, rättvist och förutsägbart. Vi utvecklar ett förslag till ett sådant studiestöd i en särskild motion.
Den snabba utbyggnaden av högskolan har inte varit helt problemfri. I många högskolekommuner råder stor brist på studentbostäder och studielokaler. Kommunen har inte klarat eller vågat bygga i den takt som högskolan expanderat. Ett skäl kan vara att man inte vet hur länge högskolan i kommunen får det stora antalet studenter - det är ju inte en kommunal angelägenhet. I realiteten är risken stor att studenterna på grund av bostadssituationen tvingas flytta till högskolor de annars inte skulle ha valt. Detta är inte rimligt. Beslut om utbildningsplatser och kringresurser för livsuppehälle måste samordnas.
Den intensiva och snabba utbyggnaden av högskolan har lett till dokumenterade kvalitetssänkningar. Det är en oroande utveckling med risk för att låg kvalitet långsiktigt ger högre kostnader. Kristdemokraterna anser att högskolan ska byggas ut och samtidigt hålla hög kvalitet. Vi vill därför se en välplanerad utbyggnad i jämn och hög takt, där utbyggnaden av grundutbildning och forskning går hand i hand.
Den snabba utbyggnaden är knappast förenlig med bristen på välutbildade lärare, om kvaliteten ska höjas. En kvalitetshöjning är nödvändig, särskilt inom ämnesområdena humaniora och samhällsvetenskap. En fördjupad kartläggning av vilka konsekvenser högskoleexpansionen medfört för utbildningars kvalitet bör omgående genomföras.
Det vore önskvärt att fler av lärarna på universiteten och högskolorna vore disputerade. Därför är statens satsning på kompetensutveckling av lärare värdefull. Statusen för läraryrket måste höjas, också på högskolan. "Det är viktigare att forska", är en attityd man ofta möter. Men utan kunniga och engagerade lärare tunnas rekryteringen av goda forskarämnen ut. En god grundutbildning är en förutsättning för rekryteringen av goda forskare. Därför bör lärares arbetsförhållanden utredas och deras roll uppvärderas. De lärare som väljer att kombinera sin lärartjänstgöring med forskning ska kunna göra det och de som väljer att enbart undervisa ska ha denna möjlighet. Studenterna kan komma i kontakt med forskare på flera olika sätt. Det finns också forskare som är mindre lämpliga pedagoger. Det är viktigt att människors olikheter tas till vara också inom högskolan.
Vidare bör arbetet med den pedagogiska förnyelsen intensifieras. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att ta tillvara de möjligheter som modern teknologi erbjuder. Därför bör utbildningar som ges på högskolan finnas tillgängliga som distansutbildningar. Var man än bor i landet ska det finnas möjlighet att studera.
Den undervisande personalens kompetens är av avgörande betydelse och därför krävs att all undervisande personal i högskolan får pedagogisk utbildning. Vi anser inte att det är utbildning i form av generella teorier som behövs, utan mer av ämnesdidaktik, handledarskap och kunskap om utvärdering och om olika examinationsformer.
Det är viktigt att de funktionshindrades studiesituation lyfts fram, ses över och förbättras. Vi utgår från att den forskning som Centrum för Handikappvetenskap bedriver, tas till vara. Det är glädjande att regeringen lyfter fram frågan om att underlätta situationen för studenter med funktionshinder.
Högskolan och samhället
Högskolans "tredje uppgift", samverkan med det omgivande samhället, kan utvecklas och vi ser det som en naturlig del av universitetens verksamhet. Samverkan med det omgivande samhället innebär ömsesidig påverkan. Vi tror att ökat inflytande från t.ex. näringslivet skulle höja kvaliteten på flera utbildningar och förenkla möjligheterna till praktiktjänstgöringar. I det livslånga lärandet har universiteten en diger uppgift, som bör uppmärksammas. Den handlar om forskning kring det livslånga lärandet, yrkesinriktad fort- och vidareutbildning för vuxenutbildare, individuell anpassning av högskolestudier, vägledning och validering samt praktiskt användbara kvalitetssäkringssystem och redovisningssystem för kunskapskapital.
Jämställdhetsarbetet i högskolan måste fortsätta. Målet inför 2000-talet måste vara att få en jämställd högskola. Regeringen måste ta ansvar för att högskollärarna är väl förtrogna med jämställdhetsfrågor och genusperspektiv. Detta för att påskynda den pedagogiska förnyelsen och förbättra studenternas rättssäkerhet. Enligt vår mening borde även studenterna omfattas av jämställdhetslagstiftningen. Denna lagstiftning bör införas i högskoleförordningen med jämställdhetslagen som förebild. Vi upprepar därför åter detta krav.
Kvaliteten i universitets- och högskoleutbildningarna bygger inte enbart på hur duktiga lärarna och forskarna är utan även på hur de kan förmedla sin kunskap så att de studerande lär och utvecklas. Därför är det viktigt att studentens inflytande över verksamheten stärks och större fokus läggs på kvaliteten inom den högre utbildningen. Men studentinflytandet får aldrig bli så formaliserat att det vardagliga, informella inflytandet över den egna arbetssituationen glöms bort. Vi anser att hög kvalitet nås genom pedagogisk förnyelse och ökad lyhördhet mellan lärare och studenter för hur utbildningens olika delar ska läggas upp.
Statens och högskolans roller
I granskning av högskolans grundutbildning framkommer att en kvalitetsförsämring skett, särskilt inom ämnena samhällsvetenskap och humaniora. Allt färre antal undervisningstimmar med allt fler elever omöjliggör nära handledning i viktiga studiesituationer. Det vore värdefullt om varje poäng garanterade den studerande ett minimum av lärarledd tid.
Regeringens förslag minskar högskolornas inflytande över vilka personer som skall ingå i styrelsen. Ordföranden, som inte längre är samma person som rektor, utses numera av regeringen och inte, som Kristdemokraterna föreslagit, av högskolorna själva. Detta innebär en uppenbar risk för att den politiska styrningen av högskolornas verksamhet och inriktning ökar och leder till att villkoren för självständig forskning och högre utbildning i Sverige äventyras. Den kristdemokratiska synen på självförvaltande högskolor innebär att företrädare för högskolan, forskare, lärare och studenter, ska ha ett avgörande inflytande och ansvar.
Även i övrigt bör universitet och högskolor åtnjuta ett stort mått av självförvaltning. Enligt vår mening borde det vara självklart att man tar hänsyn till studenternas efterfrågan i utvecklingen av utbildningsutbudet. Enligt vårt synsätt är det en fördel att utbildningarnas utformning varierar mellan olika orter och i olika delar av landet. Studenter har olika bakgrund, ambitioner, krav och förväntningar. En större mångfald ökar den presumtive studentens chanser att hitta en utbildning som passar just honom eller henne. Det är också genom att uppmuntra skillnader som utbildningarna utvecklas och förbättras. Varje högskola bör få ökade möjligheter att finna sin nisch och sin profil. Vi förespråkar ökad flexibilitet i högskolans utbud, och genomförandet av utbildningen. Det är inte självklart att tiden ska vara avgörande. Det viktiga är att målet nås.
Studenternas rättssäkerhet behöver stärkas inom flera områden, till exempel när det gäller antagningsfrågor, examinationsfrågor, rätten att tentera och förekomsten av olika avgifter inom högskolan. Ju större den lokala friheten är desto viktigare är det att studenterna har möjlighet att få sin sak prövad. Regeringen bör uppmärksammas på detta.
Antagningssystemet
Kristdemokraterna ser positivt på högskolornas frihet att sätta sin lokala prägel och profil på utbildningsutbudet. Därför anser vi att behörighetskraven inte alltid kan vara identiska. Vi anser inte att det är statens uppgift att centralt styra vilka förkunskapskrav och behörighetsregler som ska gälla, utan bara att garantera jämlikhet och kvalitet. Antagningsperioden bör vara nationellt samordnad så att presumtiva studenter ges möjlighet att söka olika utbildningar och olika högskolor parallellt.
Ett väl fungerande antagningssystem ger fler grupper och individer möjlighet att söka sig till den högre utbildningen. Urvals- och antagningssystemet får därför inte vara alltför låst. Det bör finnas fler möjligheter att kvalificera sig. Betyg och högskoleprov är två sätt. Vi följer högskoleverkets arbete med de målrelaterade betygen. Som hanteringen av de målrelaterade betygen har utvecklats är det olämpligt att använda dem som urvalsinstrument för att jämföra elever. Detta förfaringssätt måste omgående förändras. Kompletterande urval kan vara arbetslivserfarenhet, intervjuer och särskilda intagningsprov. Även utländska studier ska kunna ge behörighet och ska framförallt inte diskrimineras. Ett sådant system motverkar också den sociala snedrekryteringen och tar tillvara olika talanger och erfarenheter. I sammanhanget kan också påpekas vikten av alternativa utbildningsvägar. Genom vuxenutbildningssatsningen attraheras nya, normalt studieovana grupper.
Som antyddes under statens roll ovan är det viktigt att staten följer resultatet av antagningen till högskolan för att säkerställa att de mål som satts upp när det gäller olika gruppers tillträde till högskolan nås.
En långsiktig och hög utbyggnad
Kristdemokraterna ser med stor oro på det faktum att ett ökat antal högskolor inte når upp till de examensmål som regeringen uppställt. Detta visar att den snabba expansionen inte enbart för med sig positiva effekter för den högre utbildningen. Anledningen till den låga måluppfyllelsen står heller inte, enligt vår mening, enbart att finna hos de enskilda lärosätena utan bör även sökas på central nivå och i tidigare delar av utbildningssystemet. Den låga rekryteringen till vissa utbildningar är av en klart strukturell natur och bör därför analyseras ur ett mera övergripande perspektiv. Det är otillfredsställande att så många i brist på andra utbildningsvägar kanske tvingas börja på utbildningar som de i första hand inte är intresserade av. Därför behövs en kvalificerad yrkesutbildning. Vi presenterar i en särskild motion vårt förslag till yrkeshögskola.
Trots den utbyggnad som högskolesystemet genomgått de senaste åren stängs många sökande ute, framförallt studenter som inte väljer sådana utbildningar som regeringen vill. Konkurrensen om platserna inom till exempel humaniora har ökat trots den kraftiga expansionen och minskade ungdomskullar. Detta är ett slöseri med begåvning som vårt land inte har råd med. Det är positivt att andelen som söker till högskolan ökar i alla åldersgrupper. Det är en av orsakerna till att så gott som alla är överens om att utbyggnaden av högskolan måste fortsätta. Den bristande kontinuiteten i regeringens handlande i denna fråga är beklämmande. Utbildningspolitiken tycks präglas av en ryckighet som förhindrar möjligheten till långsiktig planering för högskolorna och de kommuner där högskolorna finns.
Vid en så kraftig expansion som högskolan nu genomgår är det viktigt att noga tänka igenom också var den skall ske. Även om det ur ett politiskt perspektiv inte är lätt för ett universitet eller en högskola att uttrycka tveksamhet inför en möjlig expansion, har det kommit signaler från några lärosäten om att de i första hand skulle vilja ägna sig åt kvalitetsförstärkning. För oss kristdemokrater är det viktigt att utökningen av antalet nya platser i högskolan får ske i hela landet.
Otillräcklig lärarrekrytering, brist på studentbostäder och kringresurser i form av bibliotek och andra lokaler kan inte vänta på åtgärder utan att utbildningskvaliteten påverkas. Studenter, som investerar i storleksordningen en kvarts miljon kronor i genomsnitt i högskoleutbildningen, har också rätt att kräva hög kvalitet. Vi kristdemokrater vill därför utöka antalet platser i något lugnare takt än den regeringen föreslår. Vi anslår medel för en utbyggnad motsvarande 7500 platser per år de närmaste tre åren. Utöver detta föreslår vi medel för att höja kvaliteten. Samtliga nya platser skall vara permanenta. Vi anser att en del av medlen skall överföras till yrkeshögskolan, som är den alternativa utbildning som krävs för att förädla praktisk yrkeskompetens. Konsekvensen av den långsammare utbyggnadstakten blir besparingar på 119 miljoner kronor.
Önskvärda förändringar
Flera fristående kurser skulle öka valmöjligheterna. Idag utgår regeringen från att de flesta vill studera på hårt strukturerade utbildningsprogram. Universitetet ska vara en viktig del i det livslånga lärandet. Olika former av utbildning ska erbjudas så att medborgare kan studera vid olika tillfällen i livet och under olika former.
Kårobligatoriet måste tas bort och ersättas av frivilligt deltagande. Kåravgiften går till administration av studentföreningen, dvs till personal och dylikt och kan liknas vid en fackföreningsavgift. Den fördel som hävdas med kårobligatoriet är främst att studentkårerna kan vinna styrka av att sägas representera alla studenter. Denna fördel kan dock bli ännu starkare med ett avskaffat obligatoriskt medlemskap. Då kommer kårerna att tvingas till en aktivare verksamhet för att locka till sig medlemmar och därmed kommer de att kunna uppvisa ett medlemsregister där varje medlem har tagit ställning för kårens verksamhet och åsikter. Dessutom kan ett avskaffat kårobligatorium innebära fler föreningar/kårer som kan konkurrera om studenterna och därmed skapa bättre kvalité och större mångfald.
I dag utses många studentrepresentanter till universitetens och högskolornas beslutande organ av studentkårerna. Med ett avskaffat kårobligatorium försvinner möjligheten till fullständig representation genom kåren. I stället bör studentrepresentanter väljas demokratiskt av de olika kurserna och programmen. På så sätt garanteras alla studenter röst i valet av studentrepresentanter.
Undersökningar visar att den sociala snedrekryteringen ökat på senare år. Det är ofta den sociala bakgrunden i stället för ambitionen och lämpligheten som avgör vem som väljer att studera på högskolenivå. Antalet studerande från studieovana miljöer, främst hem med lägre än gymnasial utbildning, ökar visserligen kontinuerligt men deras andel av det totala antalet studenter minskar ändå. Snedrekryteringen innebär en minskad dynamik och mångfald i utbildningen. Det är ett stort resursslöseri när inte ambitioner, lämplighet och kunskaper är avgörande faktorer för hur studentsammansättningen ser ut. I ett samhälle som utvecklas allt snabbare tenderar också klyftorna att bli större mellan olika befolkningsgrupper. En allt skarpare skiljelinje mellan personer med låg och hög utbildning måste motverkas.
Humaniora och samhällskunskap
Eftersom högskolan ska förbereda studenten för att ta steget ut på arbetsmarknaden är det fullt motiverat och rimligt att teknik och naturvetenskap ges ett ökat utrymme och att insatser görs för att säkra rekryteringen till utbildningen inom dessa områden. Det är områden där högutbildad arbetskraft är mycket efterfrågad.
Kristdemokraterna vill dock understryka det faktum att högskoleutbildningen inte bara ska bidra till studenternas materiella välstånd. Många av högskolans kunskapsområden saknar helt eller delvis kommersiellt intresse. För att skapa ett mänskligare samhälle krävs djupare kunskaper också om andliga, kulturella, sociala och etiska värden. Bara om dessa värden lyfts fram kan ungdomar och vuxna ersätta pessimism med framtidstro och återvinna en livsglädje och gnista som många i dagens samhälle har tappat. Utbildningen i allmänhet, och humaniora i synnerhet, spelar en viktig roll i den utvecklingen.
Ämnen inom humaniora är i stor utsträckning kulturbärande och ger studenten tillfälle till självreflektion och kritiskt tänkande - det vi i vid mening kallar bildning. Kristdemokraterna ser med oro på regeringens alltför ensidiga satsning på naturvetenskap och teknik. Av de 10 555 nya platserna för år 2001 går enbart 1780 till humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen. Detta trots att varje utbildningsplats inom humaniora kostar i genomsnitt 28 258 kr medan en naturvetare kostar 71 382 kr. Vi menar att en bättre balans mellan de olika områdena hade varit önskvärd i ett långsiktigt perspektiv. Vi anser också att det är viktigt med mer tvärvetenskap. En humanist behöver kunnande om tekniken och dess konsekvenser och en tekniker behöver kunnande om mänskliga, kulturella värden. Vi anser att satsningarna på nya platser inom humaniora och samhällsvetenskap måste öka.
Icke statliga högskolor
Vi vill ha fler fristående högskolor, särskilt inom nischer som staten inte tycks vara intresserad av. Kristdemokraterna anser att de professioner som legitimeras också ska kunna ha en utbildning med studiestöd. Detta gäller till exempel naprapatutbildningen.
För lärarutbildningen har det visat sig vara svårt att dels få en profilerad sådan, dels få tillräckligt mycket forskningsresurser så att man framgångsrikt kan satsa på integrering av forskning - utbildning. I regeringens proposition har forskningsmedel aviserats till det statliga Skolverket. Vidare finns det medel inom kunskapsområdet Utbildningsvetenskap som Vetenskapsrådet förfogar över. Vår förhoppning är att lärarutbildningarna ska få möjligheter att söka medel från dem.
Mångfald är en god kraft för utveckling och variation. Detta gäller även för lärarutbildningar. Lärarutbildningar bör ges utrymme att profilera sig och fristående utbildningar ges möjlighet att starta för att möta det behov som friskolor har. Exempel på profileringar kan vara lärarutbildning till vuxenlärare och lärarutbildning till teckenspråkslärare.
I stort sett alla universitet och högskolor får del av de nya årsstudieplatserna. Detta gäller dock inte självklart de icke statliga högskolorna. De tre fria teologiska högskolorna i Stockholm, Uppsala och Örebro verkar också under ett mycket begränsat utrymme. Det gäller också Jönköpings Högskola liksom Chalmers Tekniska Högskola. De icke-statliga högskolornas avtal med staten tecknades ofta under en tid med lägre utrymme för prestationskostnad än idag. Dessa högskolor får varken del av de nya utbildningsplatserna eller de nytillkomna forskningsresurserna. Detta är inte rimligt och avtalen bör därför omförhandlas om uppdragstagaren så önskar. Dessa skolor har visat prov på bred studentbas och en högkvalitativ utbildning och bör få del av den stora utbyggnaden av antalet högskoleplatser. Eftersom de både uppfyller kvalitetskrav och har en stor efterfrågan på sina kurser, måste de ges möjlighet till tillväxt genom rättvisa statsbidrag och en uppräkning av antalet årsstudieplatser. Det vore önskvärt om staten tog vara på de erfarenheter av kreativitet och engagemang som friare former kan utveckla.
Internationalisering
Kristdemokraterna ser positivt på de förbättringar som skett på europeisk nivå när det gäller systemen för ömsesidigt erkännande av examina. I Sverige återstår en del att göra. Vi anser till exempel att invandrare, med akademisk eller annan kvalificerad utbildning, efter ankomsten till Sverige skall få sin utbildning validerad med motsvarande svensk och erbjudas deltaga i kompletterande utbildning i speciella kurser i svensk yrkesterminologi. Vi anser också att de som har en akademisk utbildning ska få studera svenska för invandrare på universitet och högskola.
EU:s insatser på utbildningsområdet bör begränsas till att främja rörlighet och utbyte, inte utvecklas till att harmonisera utbildningssystemen. De olika europeiska utbytesprogrammen har haft mycket positiva effekter på studentutbyte och utlandsstudier. De nya kontaktnäten med de öst- och centraleuropeiska länderna måste underhållas och utvecklas. Utbytesprogram med länder utanför Europa bör främjas.
Stockholm den 4 oktober 2000
Yvonne Andersson (kd)
Inger Davidson (kd)
Erling Wälivaara (kd)
Ulla-Britt Hagström (kd)
Maria Larsson (kd)
Helena Höij (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Lars Gustafsson (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Rosita Runegrund (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Fanny Rizell (kd)
Magda Ayoub (kd)
Kenneth Lantz (kd)
Dan Kihlström (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)
Ingvar Svensson (kd)