Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att genomföra en översyn angående de ekonomiska förutsätt-
ningarna vid högskolestudier för ensamstående föräldrar.
Motivering
Antalet studerande med barn under 18 år har ökat i antal under hela 1990-
talet. År 1996 var de drygt 60 000 eller 30 procent (SOU 1999:97). En
rimlig förväntning är att denna grupp fortsätter att öka eftersom det i dag
blir allt vanligare att människor går in och ut i arbetslivet med flera olika
utbildningsperioder under livet. En följd av detta innebär också en ökad
möjlighet att fler och fler studenter i framtiden är försörjningspliktiga och
att en del av dem är ensamstående med barn.
Nuvarande studiemedelssystem infördes 1989 och bygger på principen att
varje student skall ha rätt till samma summa pengar oberoende av vilka behov
hon eller han har. I det befintliga studiemedelssystemet saknas möjligheter för
ensamstående studenter med hemmavarande barn under 18 år att få utökat
studiemedel genom lån eller bidrag. Inte heller i regeringens senaste förslag
om ett reformerat studiestödssystem finns denna grupp studenter med.
För många ensamstående studenter med barn är befintligt studiemedels-
system otillräckligt. Det är en stor brist med tanke på de ökade krav som i dag
ställs på den enskilda individen där ledstjärnan är kompetensväxling - genom
vidareutbildning. Därför är det rimligt att se över vilka möjligheter som kan
finnas inom socialförsäkringssystemets ramar för att även denna grupp skall
kunna påbörja, genomföra och slutföra studier på högskolenivå.
Ett av Högskoleverkets projekt, StudS (Studenter i Sverige), har som upp-
drag att beskriva de studenter som i dag finns vid universitet och högskolor i
Sverige. Det framgår tydligt av StudS-projektets resultat att studenternas
reella ekonomiska situation kraftigt varierar. De studenter som har förmånen
och möjligheten att bo kvar hos föräldrarna klarar många gånger sina studier
utan att behöva skuldsätta sig, medan många av de studenter som bildat egna
familjer har stora svårigheter att klara sin ekonomi, trots att de utnyttjar
alla
de möjligheter som studiemedelssystemet medger.
Högskoleverket skriver i sin årsrapport för 1998:
Det är stor skillnad mellan de studenter som har barn och de som inte har
det. Trots att alla studenter får samma möjligheter så blir alltså det
ekonomiska resultatet beroende på de yttre omständigheterna.
Det skriver vidare:
Det bör dessutom framhållas att StudS undersökning avser hur
studiemedelssystemet slår för olika grupper bland dagens studenter. Det
är inte känt hur många personer det är som väljer att avstå från studier på
grund av att studiemedelsreglerna inte passar dem i deras situation.
Välfärdsutredningen studerade några av de grupper som har en särskilt
utsatt situation i inkomsthänseende och valde att uppmärksamma bland
dem ungdomar i åldern 18-29 år som inte har barn, ensamstående
personer med barn samt gifta/sammanboende som har tre eller fler barn.
Det visade sig att många bland dessa grupper har inkomster under
socialbidragsnormen, där det även skett en ökning över tid. Den mest
dramatiska utvecklingen avser ensamstående med barn. Både 1996 och
1997 är det mer än var fjärde ensamstående med barn som har inkomster
som understiger socialbidragsnormen.
Av välfärdsutredningen framgår att ensamstående med barn inte bara har
låga inkomster, utan också uppvisar den mest negativa trenden över tid. Det
bör noteras att de ensamstående med barn till övervägande del är kvinnor.
Inkomsterna för ensamstående med barn har minskat under perioden 1993 -
1997 med närmare tio procent i fasta priser. Detta kan jämföras med dem
som uppvisar de högsta inkomstnivåerna, vilka är de sammanboende i
åldrarna 30 till 64 år som inte har barn.
Välfärdsbokslutet konstaterar också att Sverige gått mot en ökad
inkomstojämlikhet och att framför allt ensamstående föräldrar - vilka i
praktiken i huvudsak är kvinnor - har drabbats mycket hårt av den
ekonomiska nedgången. Välfärdsutredningen skriver att "det är också
oroande att andelen barn som lever i familjer med inkomster under
socialbidragsnormen har ökat så markant".
Ett modernt studiestödssystem bör kunna fungera i livets olika skeden och
för människor som befinner sig i olika situationer. Det kan inte vara rimligt
att ensamstående studenter med barn skall ges sämre möjligheter eller så vitt
skilda förutsättningar, i sin studiesituation, än vad övriga studenter har.
Efter-
som de ekonomiska förutsättningarna skiljer sig avsevärt åt mellan ensam-
stående studenter med barn och övriga studenter borde en översyn snarast
påbörjas. Utredningens syfte bör vara att få en uppfattning om hur de
ekonomiska förutsättningarna att studera på högskolenivå skiljer sig åt mellan
ensamstående studenter med barn och övriga studenter samt hur ett ökat stöd
för denna grupp studenter kan utformas inom socialförsäkringssystemets
ramar.