Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att
bevilja elever i gymnasiesärskolan ungdomsstudiebidrag i stället för
förlängt barnbidrag.
Motivering
Gymnasiesärskolan är inte förtecknad bland de läroanstalter som
berättigar till statligt studiestöd. Eftersom det inkomstprövade extra
tillägget är kopplat till studiebidraget kan eleverna heller inte söka detta.
Ungdomar från 16 år som går på gymnasiesärskolans tre
utbildningsnivåer är endast berättigade till förlängt barnbidrag som
generellt stöd under gymnasietiden.
Förlängt barnbidrag utgår till elever i den obligatoriska grundskolan och
motsvarande skolformer från och med kvartalet efter det att eleven fyllt 16 år
och alltså inte längre får barnbidrag. Före 1986, då utbildningen i
yrkessärskolan var obligatorisk, kan det ha varit naturligt att ge förlängt
barnbidrag till dessa elever. Då utbildningen blev frivillig är det naturligt
att
ge studiehjälp till dessa elever på samma sätt som till andra ungdomar i
frivilliga gymnasiala utbildningar.
Undervisningen på gymnasiesärskolan är uppdelad i tre nivåer, beroende
på graden av handikapp, individuellt program (indelat i verksamhetsträning
och yrkesträning) och nationellt program. Eleverna på individuellt program
har grava till måttliga handikapp som berättigar till insatser enligt LSS (lagen
om stöd och service) och sjukbidrag. De elever som går på nationellt program
har ett lätt förståndshandikapp och ligger ofta på gränsen till
normalbegåvning. De har inte alltid önskan att söka insatser enligt LSS eller
söka sjukbidrag. Från skolans sida ger man eleverna på denna nivå möjlighet
att praktisera på olika arbetsplatser, och skolan försöker med hjälp av insatser
från AMI att bereda eleverna arbete efter skolan med stöd av
arbetsmarknadsinsatser. Ett sjukbidrag under studietiden kan ibland sänka
elevens motivation att söka arbete. Många familjer ser sig dock nödgade att
söka sjukbidrag för sina ungdomar på grund av svag ekonomi. Elever i
gymnasiesärskolan kan alltså inte söka andra stödformer inom studiehjälpen.
De får exempelvis inte inackorderingstillägg. En elev i särskolan som måste
bo utanför föräldrahemmet har visserligen enligt omsorgslagen rätt till
elevhemsboende, som i princip är kostnadsfritt, men många ungdomar inom
särskolans yrkesutbildning vill inte bli registrerade som omsorgstagare och
får därmed ingen ersättning för inackorderingskostnader.
Särskoleeleverna kämpar med sin självbild och har ofta låg självkänsla. De
är medvetna om att de betraktas som "sämre" för att de inte klarar att komma
in på det vanliga gymnasiet. Studiebidragssystemet bekräftar den bilden. Det
är otillfredsställande att ge barnbidrag till myndiga elever i en frivillig
utbildning. Istället borde alla möjligheter tas tillvara för att jämställa
särskolan och dess elever med övriga delar av det offentliga skolväsendet för
barn och ungdom.