1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nedläggningen av CSN.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om borttagandet av fribeloppet.
Studiestöd på studenternas villkor
Centrala studiemedelsnämnden (CSN) är den första myndighet som
många unga människor kommer i kontakt med när de lämnar hemorten
för att plugga vidare. För en stor del av dem blir den också en rejäl
hämsko för egna initiativ och idéer.
Under 90-talet har kritiken mot CSN varit omfattande. Oftast har det
handlat om dålig service. Många som har varit i kontakt med myndigheten vet
hur nervöst det kan vara att fylla i ett ansökningsformulär. Minsta fel
resulterar i uteblivna pengar och en lång härva av kontakter med handläggare.
Dessutom är väntan på nya besked oftast mycket lång.
Många av de inkomna telefonsamtalen blir aldrig besvarade. Ännu värre är
handläggningstiderna. Många studenter får gå i veckor och vänta på
studiemedel som inte kommer in på kontot, trots att kurserna startat och man
behöver pengar till mat, boende och studielitteratur. Det är oacceptabelt.
Men den främsta invändningen mot dagens studiemedelssystem handlar
inte i första hand om dålig service. Det allvarliga är att enskilda studenter är
utelämnade till ett system som sätter staten och politiken i centrum, inte
studenterna och deras vilja och motiv att utbilda sig.
Det ena problemet är att systemet i praktiken styr studenternas val av
utbildning. Studenter är berättigade till studiemedel för en del utbildningar,
men inte för andra. Offentliga universitets- och högskoleutbildningar främjas
framför privata institutioner.
Den som läser "gamla" och "beprövade" ämnen har en betydligt större
chans att få studiemedel än den som söker ny slags kunskap och nya former
av utbildningar. Detta är ett stort bekymmer - både för individer och för hela
samhället - eftersom många av de mest intressanta utbildningsvägarna inom
nya branscher, som t.ex. IT och medier, ofta växer fram utanför de etablerade
systemen.
Det andra problemet är att studiemedelssystemet idag hindrar unga
människor från att förbättra sin ekonomiska situation genom egna
ansträngningar. Med ett normalbetalt sommarjobb slår studenten snart i det
tak som kallas fribelopp. Marginaleffekterna är mycket stora. Under resten av
terminen är det ingen idé att tjäna några pengar alls, för då blir man av med
delar av studiemedlen.
Eftersom en stor del av studenterna tycker att det är naturligt att arbeta vid
sidan av studierna blir följden att många jobbar svart, ljuger om sina
inkomster eller räknar på öret för att ligga under inkomstgränsen.
Den sammantagna signalen från systemet till studenten är således: Ta inga
egna initiativ som saknar täckning i regelboken. Sök inga egna studievägar.
Försök inte att förbättra din ekonomi genom att arbeta.
CSN bör läggas ned. Istället kan man låta banker och andra finansiella
företag administrera studiestödet. Moroten för dem att göra detta ligger i
möjligheten att knyta framtida kunder till sig. Statens roll skulle begränsa sig
till att bevilja lånen och garantera återbetalningen.
För den enskilde studenten skulle makten över den egna studiesituationen
bli rejält mycket större. Servicen skulle öka när olika aktörer tvingas
konkurrera om studenterna. Genom att lägga ut administrationen av lånen på
flera olika aktörer kommer förutsättningarna för den enskilde studenten att få
gehör för sina individuella behov och önskemål att öka avsevärt. Detta skulle
dessutom ha den goda effekten att studenter på ett helt annat sätt än idag - när
man antingen tar maximalt med lån eller inga lån alls - skulle uppmuntras att
faktiskt tänka igenom sin ekonomiska situation ordentligt.