Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en justering av studiestödssystemet för att inte långtidsstudier skall omöjliggöras. De nya reglerna kommer att leda till ett slöseri med mänskligt kapital
Redan innan de nya reglerna för studiestöd har trätt i kraft har det visat sig att dessa kommer att innebära stora svårigheter för dem med långa utbildningar och med längre kombinationsutbildningar. Utbildningsdepartementet framför som sin åsikt att studier skall genomföras snabbt, effektivt och med "god studieplanering". Om detta finns inget att säga. Man hävdar också att eftersom inga grundutbildningar är längre än elva terminer behövs det inte studiemedel för mera än tolv. Redan här märker man att de s.k. sakkunniga på departementet snarast visar tecken på att vara okunniga. Under resans gång kan mycket hända på institutioner och med den enskildes studier. För att Sverige skall bli en nation med "spetsförmågor" krävs också redan från början att en del skaffar sig kombinationsutbildning t.ex. i form av avancerad IT-teknik, medicin och medicinsk teknik. Skall vi avstå från det? Hur mycket annat får vi då avstå från i utvecklingen?
Medicinstudenternas situation
Medicine Studerandes Förbund har nyligen genomfört en undersökning och en enkät om hur framtiden ter sig med det nya systemet. Man kommer då fram till att av dem som har tillräckliga meriter för att komma in på läkarutbildningen riskerar 2/3 att hindras av ekonomiska skäl. Detta kan leda till att den redan i dag sneda sociala rekryteringen till de långa universitetsutbildningarna kommer att öka väsentligt till förfång för hela samhället. På många områden - inte minst när det gäller yrken där man har med människor, deras utbildning och vård att göra - behövs det en större spridning av kunskaper genom olika sociala erfarenheter - inte färre!
I MSF:s enkät tillfrågades en stor del av de studerande på terminerna 1-5 (ca 1 540 studenter besvarade enkäten) om hur det nya systemet skulle påverka dem. Det framkom då att 66 procent, dvs. 2/3, kommer att drabbas. En lika stor andel av dem som nu läser på sitt första år kommer att vara utan studiemedel under mera än en termin. Det är sant att det inte är många som passerar 12-terminersgränsen, men studiesituationen blir mycket lugnare för alla om man inte upplever att man har en "ekonomisk giljotin" som hotar nära studieslutet.
Effekterna
Vinsten blir en minskad social snedrekrytering (De med en innehållsrikare pappas plånbok klarar sig ju alltid!) och en för vården positiv heterogenare läkargrupp. Samma positiva effekter ernås självfallet för andra utbildnings/ verksamhetssektorer. Om man även framledes när det gäller studiemedel skulle få dispens med upp till tre terminer för att slutföra påbörjad utbildning så skulle kostnaderna för detta bli mycket små och genom sin positiva effekt säkerligen betala sig själva. I synnerhet om man istället riskerar att få kostnader för ofullständigt utbildade akademiker, som kanske dessutom inte kan göra de återbetalningar som eljest skulle ha skett. Den personliga/mänskliga "kostnaden" som dessutom tillkommer kan man inte sätta en prislapp på.
Sagt och skrivet om studiemedelsreformen
I medier och bland politiker liksom hos Läkarförbundet och hos SACO har man reagerat negativt på den nya ordningens effekter. Förutom utbildningen till läkare, så hamnar t.ex. utbildningarna till veterinär, civilingenjör, psykolog och gymnasielärare i samma situation.
Psykiatrichefen inom södra sjukvårdsområdet i Stockholms läns landsting befarar att man för att motverka den redan svåra läkarbristen måste gå in och betala slutterminerna mot att medicinstudenterna förbinder sig ("slav- kontrakt") att arbeta hos betalande landsting. Finanslandstingsrådet Ralph Ledel (m) vänder sig definitivt mot en sådan ordning. "Grundutbildning är ett statligt ansvar. Ändringen av studiestödsreglerna är klantigt skött." Toivo Hofslagare (s), landstingsråd i Norrbotten, vänder sig mot att belasta skattebetalarna med att betala studierna.
I pressdebatten har också påpekats att många som läst på komvux sedan byter inriktning på högskolan. Det skulle inte kunna ske i framtiden, vilket innebär ett underutnyttjande av landets utbildningsreserv och att många kommer att inte bara känna sig inlurade på studiernas väg utan också vara det.
Riksdagen bör därför innan effekterna av bristerna i det nya studiestödssystemet ger sig tillkänna - i väntan på en behövlig och än mera omfattande reform - göra de justeringar som hindrar ovan anförda problem.
Stockholm den 30 september 2000
Lennart Fridén (m)