1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en ny modell för
studielån i bank i enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till nedläggning
av Centrala studiestödsnämnden (CSN) i enlighet med vad som
anförs i motionen.
Utbildning måste löna sig
Utbildning lönar sig alldeles för dåligt i Sverige.
Universitetslönepremierna har minskat dramatiskt sedan 1960-talet.
Därtill kommer ett skattesystem som minskar människors incitament för
högre utbildning. Att en så internationellt sett låg andel av den svenska
arbetskraften har högskoleexamen är därför föga förvånande.
Ett väl fungerande system för studiefinansiering är en viktig faktor för att
rekryteringen till högre utbildning skall fungera tillfredsställande. CSN klarar
inte kraven på ett modernt och smidigt fungerande studiemedelssystem. Det
är svårt redan att komma i kontakt med CSN.
Trots att CSN finansieras ur statskassan och dessutom tar ut serviceavgift
från alla som får studiemedel, lyckas de inte ge den service som i grunden
skulle motivera CSN:s existens. Det har t.ex. varit svårt att nå fram per
telefon för studenterna.
Reglerna som hindrat studenter från att arbeta så mycket de själva bedömer
vara lämpligt har bidragit till bristande förtroende för studiemedelssystemet.
Studenter har i stället tvingats arbeta svart, dölja inkomster eller försökt
hamna precis under inkomstgränsen för att inte gå miste om bidrag.
Istället för att se det som något positivt att studenter arbetar och klarar sig
mer på egna pengar och mindre på lånade, har staten straffat eget arbete.
Många studenter har mycket hög skuldsättning. Många får räkna med en
extraskatt om fyra procent på bruttoinkomsten fram till pensioneringen. Och
ändå blir det dyrt för staten: De totala kostnaderna för staten i avskrivningar
kommer rimligen att bli betydande. Det är nämligen mycket svår att se att
människor i vanliga akademikeryrken, som t.ex. lärare eller sjuksköterskor,
kommer kunna betala av lånen med nuvarande regler.
Det främsta problemet med CSN är att dess konstruktion gör att
studenterna omyndigförklaras. Studielån behandlas inte som riktiga lån,
varken av staten, CSN eller studenterna. Avbetalningsplan, privatekonomisk
plan, övriga familjeinkomster och flexibla lån bedöms inte alls i samband
med lånen.
Studielån måste blir till riktiga lån. Studielån skall man ta för att de
möjliggör lönsamma investeringar i kunskap, både för den enskilde studenten
och för hela samhället. Lånen skall inom rimlig tid kunna betalas tillbaka.
Ett nytt studiemedelssystem skall uppfylla två villkor. För det första skall
alla som vill studera få möjlighet att skaffa sig utbildning.
En del av den sociala snedrekryteringen till högskolan beror säkert på att
ungdomar från miljöer utan studietradition tvekar inför risken att dra på sig
stora skulder för en utbildning vars ekonomiska värde är svårt att beräkna.
För det andra skall studenten inte lockas att låna mer än som absolut
behövs. Tvärtom bör studenterna få hjälp att forma sin egen avvägning mellan
så låga lån som möjligt och egna inkomster under studietiden.
Kraven på dem som förmedlar lånen måste bli mycket större. I ett vettigt
studiemedelssystem går långivaren igenom studentens ekonomi, diskuterar
hur stora behoven är och hur mycket man behöver låna. Hur mycket tänker
man jobba under året och vilka kostnader kommer man att ha? Hur ser
återbetalningsplanen ut och vad är en rimlig framtida inkomst?
Det är frågor som studenterna måste kunna få svar på för att våga satsa på
en utbildning som leder till ett par hundra tusen kronor i skuld - och som ska
betalas tillbaka med hjälp av svenska akademikerlöner.
Banker, försäkringsbolag och andra finansiella företag som vill skaffa sig
attraktiva framtida kunder har goda skäl att bli studentens rådgivare och
låneförmedlare. Staten skall garantera lånen, så att alla får möjligheten att
studera. Privata företag står för arbetet och de framtida kundrelationerna med
studenterna, och därmed skapas möjlighet för helhetslösningar med studielån,
bostadslån, sparande och andra finansiella ärenden.
Det är viktigt att ett omfattande studiesparande uppstår i Sverige - precis
som i andra länder. Det måste bli naturligt för föräldrar och tonåringar att
spara för framtida studier, likaväl som till körkort, bostad eller bil.
Utbildning
är en investering i framtiden. Genom ett ökat inslag av sparande kan
studieskulden nedbringas och skuldfällan undvikas. Banklånen bör göras
avdragsgilla, precis som andra banklån. Det är möjligt för staten att lämna ett
studiebidrag, även om bankerna tar över lånedelen. Själva bidragsdelen kan
försäkringskassan hantera.
Sannolikt kommer bankerna att utsätta varandra för räntekonkurrens som
förbättrar för låntagarna. Sammantaget blir det lättare för studenter att
förutse
framtida kostnader och incitament att hålla nere skuldens storlek skapas.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag till
nedläggning av CSN och en ny modell för studielån i bank.