Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en ny modell för studielån i bank i enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till nedläggning av Centrala studiestödsnämnden (CSN) i enlighet med vad som anförs i motionen.
Utbildning måste löna sig
Utbildning lönar sig alldeles för dåligt i Sverige. Universitetslönepremierna har minskat dramatiskt sedan 1960-talet. Därtill kommer ett skattesystem som minskar människors incitament för högre utbildning. Att en så internationellt sett låg andel av den svenska arbetskraften har högskoleexamen är därför föga förvånande.
Ett väl fungerande system för studiefinansiering är en viktig faktor för att rekryteringen till högre utbildning skall fungera tillfredsställande. CSN klarar inte kraven på ett modernt och smidigt fungerande studiemedelssystem. Det är svårt redan att komma i kontakt med CSN.
Trots att CSN finansieras ur statskassan och dessutom tar ut serviceavgift från alla som får studiemedel, lyckas de inte ge den service som i grunden skulle motivera CSN:s existens. Det har t.ex. varit svårt att nå fram per telefon för studenterna.
Reglerna som hindrat studenter från att arbeta så mycket de själva bedömer vara lämpligt har bidragit till bristande förtroende för studiemedelssystemet. Studenter har i stället tvingats arbeta svart, dölja inkomster eller försökt hamna precis under inkomstgränsen för att inte gå miste om bidrag.
Istället för att se det som något positivt att studenter arbetar och klarar sig mer på egna pengar och mindre på lånade, har staten straffat eget arbete.
Många studenter har mycket hög skuldsättning. Många får räkna med en extraskatt om fyra procent på bruttoinkomsten fram till pensioneringen. Och ändå blir det dyrt för staten: De totala kostnaderna för staten i avskrivningar kommer rimligen att bli betydande. Det är nämligen mycket svår att se att människor i vanliga akademikeryrken, som t.ex. lärare eller sjuksköterskor, kommer kunna betala av lånen med nuvarande regler.
Det främsta problemet med CSN är att dess konstruktion gör att studenterna omyndigförklaras. Studielån behandlas inte som riktiga lån, varken av staten, CSN eller studenterna. Avbetalningsplan, privatekonomisk plan, övriga familjeinkomster och flexibla lån bedöms inte alls i samband med lånen.
Studielån måste blir till riktiga lån. Studielån skall man ta för att de möjliggör lönsamma investeringar i kunskap, både för den enskilde studenten och för hela samhället. Lånen skall inom rimlig tid kunna betalas tillbaka.
Ett nytt studiemedelssystem skall uppfylla två villkor. För det första skall alla som vill studera få möjlighet att skaffa sig utbildning.
En del av den sociala snedrekryteringen till högskolan beror säkert på att ungdomar från miljöer utan studietradition tvekar inför risken att dra på sig stora skulder för en utbildning vars ekonomiska värde är svårt att beräkna.
För det andra skall studenten inte lockas att låna mer än som absolut behövs. Tvärtom bör studenterna få hjälp att forma sin egen avvägning mellan så låga lån som möjligt och egna inkomster under studietiden.
Kraven på dem som förmedlar lånen måste bli mycket större. I ett vettigt studiemedelssystem går långivaren igenom studentens ekonomi, diskuterar hur stora behoven är och hur mycket man behöver låna. Hur mycket tänker man jobba under året och vilka kostnader kommer man att ha? Hur ser återbetalningsplanen ut och vad är en rimlig framtida inkomst?
Det är frågor som studenterna måste kunna få svar på för att våga satsa på en utbildning som leder till ett par hundra tusen kronor i skuld - och som ska betalas tillbaka med hjälp av svenska akademikerlöner.
Banker, försäkringsbolag och andra finansiella företag som vill skaffa sig attraktiva framtida kunder har goda skäl att bli studentens rådgivare och låneförmedlare. Staten skall garantera lånen, så att alla får möjligheten att studera. Privata företag står för arbetet och de framtida kundrelationerna med studenterna, och därmed skapas möjlighet för helhetslösningar med studielån, bostadslån, sparande och andra finansiella ärenden.
Det är viktigt att ett omfattande studiesparande uppstår i Sverige - precis som i andra länder. Det måste bli naturligt för föräldrar och tonåringar att spara för framtida studier, likaväl som till körkort, bostad eller bil. Utbildning är en investering i framtiden. Genom ett ökat inslag av sparande kan studieskulden nedbringas och skuldfällan undvikas. Banklånen bör göras avdragsgilla, precis som andra banklån. Det är möjligt för staten att lämna ett studiebidrag, även om bankerna tar över lånedelen. Själva bidragsdelen kan försäkringskassan hantera.
Sannolikt kommer bankerna att utsätta varandra för räntekonkurrens som förbättrar för låntagarna. Sammantaget blir det lättare för studenter att förutse framtida kostnader och incitament att hålla nere skuldens storlek skapas.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag till nedläggning av CSN och en ny modell för studielån i bank.
Stockholm den 22 september 2000
Sten Tolgfors (m)