Motion till riksdagen
2000/01:Ub512
av Arvidsson, Eva (s)

Kunskapsspridning om den sociala ekonomin


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att kartlägga vilka olika informations- och
utbildningsinsatser som behövs inom området social ekonomi.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en handlingsplan för informations- och
utbildningsinsatser inom området social ekonomi.
Motivering
Begreppet social ekonomi blev 1989 en officiell term inom den
europeiska unionen (EU). I EU räknar man alla demokratiskt styrda
företag och organisationer som tjänar sina medlemmars intressen till den
sociala ekonomin. Men begreppet social ekonomi används inte med
någon större precision varken i EU eller i Sverige. Den definition av
social ekonomi som används i Sverige är att verksamheten skall tjäna
medlemmarna och kollektivet före vinstintresset. Verksamheten skall
också förvaltas självständigt och beslutsprocessen skall vara demokratisk.
Det finns ett stort behov av ökad information och utbildning om dels
innebörden av begreppet social ekonomi, dels villkor och förutsättningar för
de organisationer och verksamheter som berörs.
Behoven kan sammanfattas i fyra områden:
- information och utbildning till aktiva i föreningar, kooperativ, stiftelser
och lokala utvecklingsgrupper
- information och utbildning till politiker och tjänstemän inom offentlig
förvaltning
- utbildning inom grundskola och gymnasium
- högskoleutbildning
Det första området anknyter till de problem som den sociala ekonomin
kan uppleva vad gäller medverkan i EU:s strukturfondsprogram. Den
sociala ekonomins aktörer behöver stärka sin kompetens att möta och
hantera politik och åtgärder som riktas mot dem, från EU:s, statens, och
kommunernas sida. I dag finns hinder för vissa verksamheter inom den
sociala ekonomin att t.ex. delta i EU-projekt, beroende på att det krävs
speciella kunskaper om hur man söker, leder och administrerar sådana
projekt. Det borde göras möjligt för folkbildningens aktörer, som själva är
en del av den sociala ekonomin, att genomföra en sådan
utbildningssatsning.
Det andra området rör kunskap hos i första hand tjänstemän inom
myndigheter och kommuner, vad gäller villkor och förutsättningar för
verksamhet i samband med upphandlingar, åtgärder inom närings-,
arbetsmarknads- och regionalpolitiken m.m.
Det tredje området handlar om den bild av social ekonomi och dess
organisationer som ges i den allmänna utbildningen inom grundskola och
gymnasium.
Det fjärde området handlar om hur verksamheter och organisationer med
inriktning mot social ekonomi skall kunna få större uppmärksamhet och
utrymme i högre utbildning.

Stockholm den 3 oktober 2000
Eva Arvidsson (s)
Marianne Carlström (s)
Christina Nenes (s)
Lisbet Calner (s)