Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att LUHM:s situation måste lösas.
Bakgrund
Lag (1988:950) om kulturminnen föreskriver om fyndfördelning i 17 §:
Riksantikvarieämbetet får genom fyndfördelning överlåta statens rätt till
fornfynd på museum som åtar sig att vårda det i framtiden på ett
tillfredsställande sätt. Av förordning (1997:1172) med instruktion för
Statens historiska museer framgår bl.a. följande:
Uppgifter
1 § Statens historiska museer har till uppgift att bevara och förmedla
kulturarvet samt ge perspektiv på samhällsutvecklingen och samtiden.
Myndigheten skall verka för ett ökat intresse för och en ökad kunskap om
äldre tiders historia och kultur i Sverige, den svenska penning- och
finanshistorien samt medaljkonsten.
2 § Myndigheten skall särskilt vårda, förteckna, vetenskapligt bearbeta
och genom nyförvärv berika de samlingar som har anförtrotts
myndigheten, förvalta och vårda de fornfynd som Riksantikvarieämbetet
beslutar att tillföra myndigheten, hålla samlingarna tillgängliga för
allmänheten samt driva och stödja utställningsverksamhet och annan
förmedlande verksamhet, och lämna information, råd och annan hjälp till
regionala och lokala museer inom sitt ansvarsområde.
10 § Statens historiska museums verksamhetsområde inom
myndigheten är Sveriges historia, byggd på det arkeologiska materialet,
samt svensk kyrklig konsthistoria. amlingsområdet för Statens historiska
museum omfattar föremål som har ett samband med museets
verksamhetsområde.
13 § Statens historiska museum är inom sitt verksamhetsområde
ansvarsmuseum för arkeologi och kyrklig konsthistoria.
14 § Statens historiska museum skall som ansvarsmuseum särskilt
verka för lämplig samordning av museiväsendet, framför allt mellan
museer på central och regional nivå, bistå annan museiverksamhet,
särskilt på regional nivå, och verka för en utveckling av kontakterna
mellan museiväsendet och omvärlden.
Lunds universitets historiska museum
Lunds universitets historiska museum (LUHM) har en historia som går
tillbaka till 1700-talets första hälft. Organisatoriskt tillhör museet Lunds
universitet, vilket innebär att staten genom Utbildningsdepartementet i
dag svarar för huvuddelen av kostnaderna för museet och den verksamhet
som bedrivs där. Museet fyller en viktig funktion för studenter och
forskare vid i första hand Lunds universitet, men självfallet även för
övriga landet och internationellt. För arkeologer vid Lunds universitet ger
museet möjligheter att arbeta med arkeologiskt fyndmaterial och att
förmedla sina forskningsresultat till en bredare publik genom
föreläsningar och utställningar. Museet kan även förmedla lån av
arkeologiska fynd och arkivmaterial från t.ex. Statens historiska museum
och Riksantikvarieämbetet.
LUHM har sedan 1930-talet ansvarat för hanteringen av skånska
arkeologiska fynd och är knutet till Lunds universitets arkeologiska
institution. Under många år har museet tagit ett regionalt ansvar för skånskt
arkeologiskt material. Detta har skett bl.a. på grund av att Lunds universitets
historiska museum anses ha haft en s.k. stående begäran om fyndfördelning
av arkeologiskt material från Skåne. Detta har inneburit att museet tilldelas i
princip samtliga fornfynd som påträffas i samband med arkeologiska
undersökningar i Skåne län. Undantaget är bl.a. fynd från medeltidsstaden
Lund samt Malmö stad, som normalt fördelas till Kulturen i Lund respektive
Malmö museer.
Riksdagen har för tio år sedan beslutat att arkeologiska fynd ska förvaras
nära fyndplatsen och inte centraliserat samlas till Stockholm. Under tio år har
museet arbetat med att ordna upp, katalogisera och digitalisera de cirka nio
miljoner fynd som museet har i sina samlingar, och man har till dags dato
hunnit med ca 85 procent av materialet. Utöver de rena utbildnings- och
forskningsinsatserna utför museet således värdefulla insatser bl.a. när det
gäller att bevara arkeologiska föremål från Skåne, liksom när det gäller att
göra dem tillgängliga för allmänheten. Lunds universitets historiska museum
är därför en tillgång och en angelägenhet för hela regionen. Att museet, trots
knappa ekonomiska resurser, är väl skött av kunnig och engagerad personal är
omvittnat.
Det utgår ingen generell ekonomisk ersättning från staten i samband med
att begäran om fyndfördelning från regionala eller motsvarande museer
beviljas. Ej heller har det utgått någon ersättning till LUHM med detta motiv.
Skälet till detta har angetts vara att ett åtagande från ett museum att ta emot
fornfynd är frivilligt.
Mot denna bakgrund är det av utomordentlig betydelse att regeringen
aktivt medverkar till att klarlägga sakläget bakom den s.k. "stående begäran"
för att få underlag för ett beslut om att ytterligare medel tilldelas LUHM för
sådan hantering av fynd som följer av bestämmelserna i KML.
Kulturministern har i interpellationsdebatt framhållit som sin uppfattning
att Lunds universitets historiska museum inte har något särskilt nationellt
kulturpolitiskt uppdrag eller ansvar. Centralt finns det alltså bara en enda
museimyndighet med nationellt ansvar för förhistoria och medeltid, och det är
Statens historiska museum. Det finns inte heller några planer på att ändra på
detta förhållande.
Med tanke på att LUHM:s insatser innebär en väsentlig avlastning, arbets-
och kostnadsmässigt, för Statens historiska museum, borde det vara möjligt
att de två berörda departementen kunde komma fram till en princip för hur
delar av denna besparing skall kunna tillfalla LUHM. I sammanhanget skall
man också kunna belysa vilken roll Region Skåne för framtiden skall spela.
Eftersom SHM också har ett ansvar för den svenska penning- och
finanshistorien samt medaljkonsten finns det även på det området skäl att
överväga ett ekonomiskt engagemang i LUHM. Andra lokala och regionala
intressenters roll i sammanhanget behöver också klarläggas. Den kyrkliga
delen av samlingarna kan t.ex. medföra att Lunds stift beslutar om en insats.
En delad finansiering mellan Kulturdepartementet och ett universitetet
fungerar redan för Bildmuseet i Umeå.
En regional aspekt som bör vägas in är att dessa arkeologiska fynd handlar
om historien före 1658 då Skåne blev svenskt. Det rör sig alltså om dansk
historia. Att föra den danska historien från Skåne och Öresundsregionen till
Statens historiska museum i Stockholm skulle vara att beröva Skåne dess
historia och danskarna deras närhet till sin historia.
Det är sant att Lunds universitet inte självt kan avhända sig ansvaret för
samlingarna vid Lunds universitets historiska museum. Enligt lagen om
statsbudgeten är det regeringen som under vissa förutsättningar skulle kunna
besluta om överlåtelse av viss lös egendom, t.ex. kulturföremål. Den
befogenheten har inte delegerats till myndigheterna. Detta ökar behovet av
samråd mellan de berörda departementen.