1. Riksdagen begär att regeringen låter utreda formerna och de ekonomiska
förutsättningarna för utlokaliserad/decentraliserad utbildning eller
distansutbildning.
2. Riksdagen begär att regeringen låter utreda formerna för utbildningssam-
arbetet mellan högskolor/universitet å ena sidan och kommuner/närings-
liv å andra sidan för att bättre kunna matcha utbildningsbehov och
utbildningsutbud på akademisk nivå.
Motivering
Kunskap är makt. Kunskap ger människor möjlighet att ta makten över
sina egna liv och förverkliga sina drömmar. I ett demokratiskt samhälle
där kunskap, forskning och kultur utvecklar och förnyar samhället har de
enskilda människorna större frihet.
I synnerhet de som är unga idag har stora möjligheter att studera och
förverkliga de drömmar de har när det gäller utbildning och yrkesliv. Trots
detta råder fortfarande stora regionala skillnader vad gäller befolkningens
eftergymnasiala utbildning. Det är fortfarande inte självklart för alla att
efter
gymnasieskolan flytta till en högskoleort för att studera. Många gånger beror
detta på att man kommer från områden, där den tunga basindustrin tidigare
kunnat erbjuda arbete och traditionen att studera vid universitet eller högskola
därför inte funnits i familjen och inte heller hos kamraterna eller deras
föräldrar.
Ett sätt att öka möjligheterna för stora grupper i vårt land att studera på
eftergymnasial nivå är att förbättra möjligheterna till distansstudier.
Intresset
för distansutbildning fortsätter att växa och den nya tekniken kan, rätt
utnyttjad med sina möjligheter till interaktivt lärande och kunskapssökande,
innebära en omvälvning både av högskolornas undervisning och räckvidd.
Distansutbildningen kommer i framtiden att få ökad betydelse och den
moderna tekniken ger förbättrade förutsättningar att studera på distans vid
såväl nationella som internationella universitet och högskolor.
Hälsinglands kommuner initierade 1996 NITUS, nätverksgruppen för IT-
baserad utbildning via lokala studiecentra, vilket har banat väg för en ny form
av decentraliserad distansutbildning utanför högskoleorterna. Verksamheten
bygger på ett brett nätverkssamarbete mellan lokala studiecentra/lärcentra och
ett tiotal högskolor och universitet. Undervisningen sker med hjälp av olika
distansöverbryggande tekniker som telebild och andra IT-hjälpmedel. I
Gävleborgs län är därför distansutbildning på högskolenivå sedan flera år en
självklar utbildningsform tillgänglig vid lärcentra i länets samtliga kommuner
- en utveckling som varit mycket positiv eftersom den eftergymnasiala
utbildningsnivån i länet länge legat på en alltför låg nivå. Det har visat sig
att
hälften av studenterna saknar akademisk tradition. Genomsnittsstudenten är
en 35-årig kvinna och det handlar i stor utsträckning om ortsbundna vuxna -
två tredjedelar av dessa är kvinnor. Fler än hälften av studenterna är
yrkesverksamma och drygt hälften har familj. För dessa studenter är lärcentra
inkörsporten till högre studier.
En utvärdering från Uppsala universitet har dessutom visat på mycket
gynnsamma effekter på sysselsättningen i vårt län, och distansutbildningar
förlagda till lokala studiemiljöer har, som redan redovisats, nått nya
målgrupper, som traditionellt inte påbörjar högskolestudier. Man kan vidare
konstatera att examinationsgraden är lika hög vid distansstudier som vid
traditionella högskolestudier.
Lokala lärcentra är en resurs för samhällsutvecklingen och tillväxten i den
egna region. Man kan bättre tillgodose näringslivets och den offentliga
sektorns behov av kompetenshöjning, den sociala snedrekryteringen minskar
och det livslånga lärandet främjas i praktiken. Tillgången på
utbildningsplatser motsvarar inte den efterfrågan som finns och utbudet är till
mycket liten del behovsstyrt. Besluten om att anordna distansutbildning
grundar sig i dagsläget till stor del på högskolornas/universitetens
överväganden och dessa grundar sig bl.a. på att kostnaderna för
distansutbildning blir högre jämfört med den reguljära utbildningen vid
campus.
Den satsning regeringen gjort, när det gäller att ställa medel till förfogande
för distansutbildning via Distum, Distansutbildningsmyndigheten, har visat
att regeringen fäster stor vikt vid distansutbildningens betydelse. Fortfarande
kvarstår dock vissa problem. Bl.a. påverkas benägenheten hos många
högskolor att anordna s.k. utlokaliserad/decentraliserad utbildning eller
distansutbildning negativt av de ofta högre kostnaderna jämfört med den
reguljära utbildningen vid campus. Högskolans ersättning via det ordinarie
utbildningsanslaget täcker inte dessa merkostnader.
Den situation som råder leder till att det är högskolorna och universiteten
som avgör vilka kurser som kan studeras på distans. Kommunerna har ofta
svårt att få gehör för sina önskemål om utbildningar baserade på de specifika
behov som kan finnas i olika regioner i landet. Många gånger innebär detta att
en förhandlingssituation uppstår där högskolan kräver ersättning för sina
ökade kostnader, vilket blir en betungande utgift för berörda kommuner. I
stället för att kunna beställa de högskolekurser man anser behövs i den egna
regionen känner kommunerna "att de står med mössan i handen" och får ta de
utbildningar som högskolan har råd att lägga ut som distansutbildning.
Det innebär också att de som av olika skäl är mer bundna vid hemorten är
hänvisade till väsentligt färre utbildningsalternativ jämfört med dem som
studerar på ordinarie utbildningar vid campus. Vidare har små och medelstora
företag utanför högskoleorterna idag svårigheter att klara
kompetenshöjningen på högskolenivå. Det är därför viktigt att kunna erbjuda
lokala utbildningar med hjälp av modern IT-teknik som passar företagen och
de anställda.
Högskolorna behöver incitament som gör att de finner det angeläget att
satsa på distansutbildningar utanför högskoleorterna och därmed öka
tillgängligheten till högre utbildning utanför högskoleorterna. Kommunerna
måste ges möjlighet att själva kunna bestämma vilka utbildningar de anser
behövs i just deras region.
Det finns behov av att utreda formerna för utbildningssamarbete mellan
högskolor/universitet å ena sidan och kommuner/näringsliv å andra sidan, för
att bättre kunna matcha utbildningsbehov med utbildningsutbud på akademisk
nivå. Därmed uppnås också målsättningen att nå nya målgrupper, som
tidigare inte sökt sig till eftergymnasiala utbildningar.