Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ändring av reglerna för uppdragsutbildning så att enskilda
oavsett kravet på anställning eller annan bindning till uppdragsgivaren
kan genomgå uppdragsutbildning och möjliggöra UR-sänd
distansutbildning.
Uppdragsutbildning viktig del i livslångt
lärande
Flexibla utbildningsformer som distansutbildning utnyttjas också i allt
högre grad för att förverkliga visionen om ett livslångt lärande. I dag finns
det ett regelsystem som försvårar eller omöjliggör att personer kan ta del
av högskolans utbud och också studera på distans. Ett exempel som
illustrerar detta är svårigheterna för enskilda att följa
uppdragsutbildningar på högskolenivå.
Enligt det regelsystem som trädde i kraft den 1 januari 1998 (Förordning
om uppdragsutbildning vid universitet och högskolor, SFS 1997:845) avses
med uppdragsutbildning sådan utbildning som anordnas mot avgift från annan
än enskild för personer som uppdragsgivaren utser (§2). Den får inte bedrivas
på sådant sätt eller i sådan omfattning att den får negativ inverkan på
högskolans grundläggande högskoleutbildning (§3). Uppdraget skall avse
personalutbildning som är ägnad att få betydelse för deltagarens arbete åt
uppdragsgivaren.
Det är alltså finansieringen och det särskilda sättet att utse deltagarna som
kännetecknar uppdragsutbildning. Beställare av uppdragsutbildning förutsätts
vara företag och organisationer, statliga myndigheter samt kommuner och
landstingskommuner. Olika skäl ligger till grund för nu gällande ordning.
Bland annat har det anförts från studentorganisationerna att gängse
antagningsregler sätts ur spel i samband med uppdragsutbildning och att all
utbildning som kan ge statliga högskolepoäng eller leda fram till examen
måste vara helt avgiftsfri.
Konsekvensen har dock blivit att enskilda studerande som inte är anställda
eller uppdragstagare inte kan genomgå uppdragsutbildning. Arbetslösa och
andra som står utanför arbetslivet och vill fort- eller vidareutbilda sig är
hänvisade till att konkurrera med andra inom den grundläggande
högskoleutbildningen. Detta är inte tillfredsställande och stänger ute
arbetslösa och andra som inte har fäste på arbetsmarknaden från
vidareutbildning och kompetenshöjning.
Utbildningsradion och uppdragsutbildning
På samma sätt stängs många ute från den möjligheten till att nå
distansutbildning som Utbildningsradion, UR, kan förmedla. UR har
sedan många år producerat och sänt distanskurser på högskolenivå. Dessa
har legat på 5- och 10-poängsnivå och genomförts i samarbete med olika
universitet och högskolor.
Genom kombinationen av radio- och TV-program i public service-
kanalerna med individuell access över nätet och kompletterade med
traditionella läromedel utvecklades en unik kraftfull pedagogisk modell för
distansutbildning.
Högskolorna som utbildningsanordnare ansvarade för kursplan och
examination. UR svarade som projektledare för helheten och för produktionen
av radio- och TV-programmen samt för kursböcker och lärarhandledningar.
Lärarna har varit anställda på respektive institution.
Det var möjligt för kursdeltagarna att efter avklarad tentamen erhålla
kursbevis och högskolepoäng. En förutsättning har dock varit att
kursdeltagarna har haft behörighet för högskolestudier. Distanskurserna har
framför allt vänt sig till vuxna studerande som befunnit sig i arbetslivet. Som
en konsekvens därav har kurserna oftast getts på kvartsfart. Kurserna har inte
ingått i universitetens/högskolornas ordinarie utbud utan har behandlats som
uppdragsutbildning. UR har slutit avtal med universitetet/högskolan som om
UR vore arbets-/uppdragsgivare. Eleverna har betalat för studierådgivning
och examination liksom för studiematerial. Priset för en kurs har för en
studerande uppgått till cirka 2000 kr. Antalet elever har varierat mellan totalt
500 och 3000 aktivt studerande per distanskurs.
En viktig poäng med UR:s kurser var att via TV- och radioprogrammen
sprida kunskaper om såväl kursinnehåll som högskolans verksamhet till breda
publikgrupper. Som en konsekvens av regelsystemet kan UR således inte
förmedla distansutbildningar och har på grund av regelsystemet tvingats
upphöra med produktionen av denna typ av distanskurser. Det är mycket
olyckligt framför allt för alla dem som på detta sätt finner det lämpligt att
enkelt och smidigt utveckla sin kompetens för att få fäste på arbetsmarknaden
eller av andra skäl.
Distansutbildning på högskolenivå för alla
Det finns ett stort behov av fort- och vidareutbildning på högskolenivå.
Många utestängs i praktiken från fort- och vidareutbildning därför att det
inte finns platser eller för att utbildningen i tid och omfattning inte passar
den studerande.
I ett samhälle som betonar livslångt lärande och återkommande utbildning
är det viktigt att underlätta individernas studiemöjligheter. En ändring bör
därför ske av nuvarande regler för uppdragsutbildning så att också enskilda
oavsett kravet på anställning eller annan bindning till uppdragsgivare kan
genomgå uppdragsutbildning.
Detta skulle möjliggöra för till exempel UR att i samarbete med universitet
och högskolor återuppta produktionen av grundläggande distanskurser på
högskolenivå. Samhället skulle därmed också kunna utnyttja den
utomordentliga resurs som UR kan utgöra för att nå ett än mer dynamiskt och
flexibelt utbildningssystem.