Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen framförs om en förlängning av tandhygienistutbildningen. Motiv för mina förslag
Utbildningen av tandhygienister är för närvarande tvåårig och omfattar alltså 80 högskolepoäng. Sedan den nuvarande utbildningen genomfördes har mycket förändrats och utbildningen har också utvidgats. Gruppen äldre med egna kvarvarande tänder ökar och genom ny lagstiftning, från den 1 januari 1999, om "uppsökande och nödvändig tandvård för äldre och funktionshindrade" har tandhygienisten fått ett allt större ansvar för dessa patientgrupper. Eftersom tandhygienistens utbildning är fokuserad på förebyggande vård och munhälsa är man väl lämpad för dessa arbetsuppgifter.
Utredning förslog en treårig utbildning
I rapporten SOS 1997 "Tandhygienistens kompetens i framtidens tandvård" föreslås ett utvidgat kompetensområde där folkhälsoarbete, omvårdnadsaspekter liksom planering, uppföljning och utvärdering av tandvårdsverksamhet skall ingå som viktiga moment.
Med hänsyn till dessa ny arbetsuppgifter föreslog utredningen att tandhygienistutbildningen skulle förlängas till tre år, vilket också fick en bred uppslutning av remissinstanserna.
Många ungdomar har i dag god munhälsa och andelen äldre med egna, kvarvarande tänder ökar alltså. För dessa patientgrupper föreslås tandhygienisten få ett utökat ansvar. Utvidgningen av kompetensområdet ger ökat utrymme till ett förändrat framtida arbetsinnehåll för yrket. I allt större grad kommer man tillsammans med andra vårdkategorier att svara för ett omfattande folkhälsoinriktat arbete.
Utbildningen ger legitimation
Tandhygienistutbildningen är ett legitimationsyrke, vilket medför ett speciellt ansvar för såväl den som innehar legitimationen som utbildningsanordnaren. Det är också en garanti för patienten och vårdtagaren. Tandhygienisten har också viss receptförskrivningsrätt.
Högskoleverkets kvalitetsgranskning (1996:2000) av de tidigare så kallade medellånga vårdutbildningarna har visat att tandhygienistutbildningarna har klara problem att leva upp till en högskolemässig nivå. Den tvååriga utbildningen anses för kort med hänsyn till de olika moment som ingår i utbildningen och den kvalitet den måste innehålla.
Alla likvärdiga utbildningar är minst treåriga
Faktum är att tandhygienistutbildningen är den enda av dessa medellånga vårdutbildningar som fortfarande endast omfattar 80 poäng. Utbildningens längd är också ett problem eftersom detta minskar möjligheterna till vidare studier och forskarutbildning. Detta är olyckligt och begränsar rekryteringen av studenter till grundutbildningen och vidareutbildning men den försvårar också rekrytering av framtida lärare. En förlängd utbildning är nödvändig för professionens utveckling i olika avseenden.
En annan nackdel med den alltför korta utbildningen är att en tandhygienist med svensk utbildning har en begränsad arbetsmarknad i Europa.
Alla skäl talar således för att förlänga tandhygienistutbildningen till att omfatta 120 poäng inom högskolan.
Stockholm den 4 oktober 2000
Lars Hjertén (m)