För Centerpartiet är kunskap en rättighet för alla människor. Det innebär
att utbildningen skall nå hela folket, nå ut i hela landet och ske under hela
livet, inte bara under en period. Genom att satsa på de nya högskolorna
och på distansutbildning vill Centerpartiet förbättra tillgången till högre
utbildning.
Centerpartiet vill att distansutbildningsmyndigheten i Härnösand utvecklas
till en distanshögskola för hela landet. För att säkra kvaliteten i
distansutbildning bör kurser i distanspedagogik och distansmetodik ges i
lärarutbildningen. Det är också viktigt att kraven på teknik läggs på rätt nivå.
Genom att förbättra studiefinansieringssystemet och studenternas villkor
vill Centerpartiet motverka den sociala och geografiska snedrekryteringen. De
regler som tillämpas vid arbetslöshet måste anpassas efter studenternas
situation. Det är också viktigt att analysera och belysa studenters situation på
dagens bostadsmarknad mot bakgrund av denna grupps särskilda behov.
Studenternas inflytande över högskolan ska garanteras genom att dessa ges
rätt att vara fullvärdiga ledamöter i alla styrelser och nämnder inom
högskolan.
2 Innehållsförteckning
3 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om obligatorisk pedagogisk utbildning för högskolelärare.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förstärkt högskoledidaktisk forskning.
3. Riksdagen begär att regeringen ger Högskoleverket i uppdrag att utveckla
undervisnings- och examinationsformer.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen i EU bör föra fram frågan om ett
ekvivaleringssystem för meritvärdering för utbildningar i olika länder.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kompletterande utbildning för akademiker med
invandrarbakgrund.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett nationellt kompetenscentrum inom ITS, Intelligenta
Transport System, bör inrättas vid Högskolan Dalarna.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inrättandet av en distanshögskola.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utbyggnad av digital infrastruktur.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbättrad resurstilldelningssystem för distansutbildning.
10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av 16 §
lagen om arbetslöshetsförsäkring (1997:238) så att studenter som annars
uppfyller kraven för arbetslöshetsersättning också får rätt till denna
ersättning under ferier.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förenklade regler för byggandet av studentbostäder.1
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inbjuda berörda kommuner, högskolor och studentkårer till
överläggningar om hur bostadssituationen för studenter skall hanteras
framgent. 1
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av handikappanpassade studentbostäder. 1
14. Riksdagen begär att regeringen låter göra en översyn av de bestämmelser
som tillämpas vid bedömningen av vilka utbildningar som skall vara
studiemedelsberättigade.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om regler motsvarande jämställdhetslagen i högskoleförordningen.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jämn könsfördelning i tjänsteförslagsnämnden.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om beaktande av sökandetrycket vid dimensioneringen av
högskoleplatser.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om initiativ för att öka rekryteringen av män till
kvinnodominerade utbildningar.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om reellt studentinflytande och studentrepresentation i högskolans
beslutande och beredande organ.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avskaffandet av kårobligatoriet.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stöd till utvecklingen av Arbetslivscenter.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett enhetligt studerandebegrepp.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att se över dispensregler för antal terminer i högre utbildning.
24.
1 Yrkandena 11-13 hänvisade till BoU.
4 Inledning
Samhällets behovet av högre utbildning och forskning har växt i takt med
att vi går in i ett kunskapssamhälle. En bra högre utbildning är viktig för
näringslivet och vår gemensamma välfärd och betyder mycket för
enskilda människors trygghet. Utbildning är inte bara en nytta för
individen och för samhället - lärande är också en del av människors
livskvalitet och personliga utveckling. För Centerpartiet är kunskap en
rättighet för alla människor. Det innebär att utbildningen skall nå hela
folket, nå ut i hela landet och ske under hela livet, inte bara under en
period.
Genom att satsa på de nya högskolorna och på distansutbildning vill
Centerpartiet motverka den sociala och geografiska snedrekrytering som finns
till den högre utbildningen. Alla har inte möjlighet att flytta till orter med
utbildning, istället måste utbildning flyttas ut till dem som har behov av och
önskemål om utbildning.
För att motarbeta den sociala snedrekryteringen bör
studiefinansieringssystemet förbättras och satsningar på studieförberedande
kurser göras.
Den akademiska kvaliteten är beroende av vetenskapligt och pedagogiskt
skickliga lärare. Lärarna på högskolan borde omfattas av krav på pedagogisk,
metodisk och didaktisk kompetens.
5 Den akademiska kvaliteten
5.1 Lärarna
Den centrala resurs som vetenskapligt och pedagogiskt skickliga lärare
utgör inom den högre utbildningen bör tas till vara bättre än i dag.
Fortfarande lägger många institutioner betydligt större vikt vid den
vetenskapliga än den pedagogiska skickligheten vid anställningar och
befordringar. Denna attityd tar självfallet tid att förändra, men
högskolepolitiken måste lägga stor vikt vid att inskärpa att pedagogiskt
arbete skall värderas och uppskattas på samma sätt som vetenskapligt.
5.1.1 Pedagogisk utbildning
När allt fler studenter med olika bakgrund söker sig till högskolan ökar
också kraven på högskolan att anpassa undervisningen så att alla
studenter kan tillgodogöra sig den. Högskolan är i dag den enda
institution i utbildningssystemet där lärarna inte omfattas av formella krav
på pedagogisk, metodisk eller didaktisk kompetens. Många högskolor
erbjuder i dag sina lärare en pedagogisk utbildning. Det finns dock skäl
att överväga att göra pedagogisk utbildning obligatorisk för fast
anställning som lärare inom den högre utbildningen. En pedagogisk
utbildning för högskolelärare bör ges andra former än den vanliga
lärarutbildningen, till exempel som deltidskurser under något/några år.
Den bör också ha en inriktning mot praktisk undervisning och
undervisningsmetod. Regeringen bör återkomma med förslag till sådan
ändring av högskolelagen att pedagogisk utbildning för lärare i högskolan
blir obligatorisk. Detta bör ges regeringen till känna.
Frågan om högskoledidaktisk forskning har nära samband med pedagogisk
utbildning för högskolans lärare. Högskoleutbildningar skiljer sig på ett
markant sätt från undervisning på andra nivåer och ställer därför andra krav
på valet av metodik och stoff. Den högskoledidaktiska forskningen har länge
varit eftersatt och bör framgent stödjas. Detta bör ges regeringen till känna.
5.2 Undervisnings- och examinationsformer
I samband med att högskolan expanderar måste frågan om expansionens
betydelse för undervisnings- och examinationsformer belysas.
Välgrundade farhågor om att allt större studentgrupper försvårar en
pedagogisk förnyelse i skolan har väckts.
Vid många högskolor och av många enskilda lärare görs ett förtjänstfullt
arbete med att utveckla undervisnings- och examinationsformerna. Det är
varken önskvärt eller möjligt att nationellt föreskriva vilken form
undervisning och examination skall ta. Det är däremot möjligt att
dokumentera det som sker och därigenom bidra till att kunskaper och
erfarenheter sprids till alla högskolor i Sverige. Högskoleverket bör ges ett
uppdrag med denna innebörd. Detta bör ges regeringen till känna.
5.3 Utvärdering av högre utbildning
Kvalitet är ett komplext begrepp som inte låter sig fångas i en enkel
kvantitativ beskrivning. Kvalitetsindikatorer och liknande instrument
måste därför användas med stor försiktighet och kompletteras med andra
metoder. Självfallet kan kvantitativa instrument användas för att göra
kvalitativa beskrivningar. Idén om att gradera och rangordna lärosätena
kvalitetsmässigt, att upprätta rankinglistor, är däremot inte en önskvärd
eller konstruktiv/tillförlitlig metod i kvalitetssäkringsarbetet. Centerpartiet
anser att skillnader mellan högskolor kan vara av godo. Det ger
exempelvis studenterna möjlighet att välja olika inriktning beroende på
vilket lärosäte de väljer. Dock måste en grundnivå, en lägsta kvalitetsnivå,
fastställas för all högskoleutbildning i Sverige.
De mål som uppställs i högskolelagen måste ständigt följas upp och
utvärderas, och varje lärosäte måste ha ansvar för att så sker inom ramen för
den egna verksamheten. Målet för lärosätenas kvalitetsarbete måste hela tiden
vara att förbättra och utveckla utbildningen vid högskolan, och statens uppgift
måste bestå i att stimulera högskolorna till detta arbete och tillföra
ekonomiska resurser som möjliggör för högskolorna att uppnå målen. Staten
har vidare ett ansvar för att högskolornas verksamhet granskas samt att
kvalitetsarbetet redovisas och följs upp. Staten har naturligtvis också ansvar
för att tillskjuta nya högskolor tillräckliga ekonomiska resurser.
Högskoleverkets uppgift att granska kvaliteten och kvalitetsarbetet vid
högskolorna har visat sig fungera väl, och verket har kommit att bli en viktig
resurs i kvalitetsutvecklingsarbetet.
5.4 Lokal utvärdering
Kvalitetsgranskning är en omfattande och genomgripande process som
måste involvera högskolans samtliga enheter och aktörer. Den enskilda
högskolan måste ha genomtänkta rutiner för hur
kvalitetsutvecklingsarbetet aktivt och kontinuerligt skall bedrivas och hur
resultaten skall tas till vara och implementeras i organisationen. För att
kvalitetsutvecklingsarbetet skall ge positiva resultat förutsätts en seriös
uppföljning.
Det är viktigt att studenterna får komma till tals i högskolornas egna
kvalitetsutvärderingar. Samtidigt måste högskolorna stimulera studenterna till
aktivt deltagande genom att visa att synpunkterna tas på allvar och beaktas i
den fortsatta kvalitetsutvecklingen.
Utvärdering är ett brett område med allt från övergripande utvärderingar
av hela lärosäten till utvärdering av en enstaka kurs. I en medproducerande
studentroll ingår att ta ansvar för den egna utbildningen; ansvar för valet av
kurser, den egna inlärningen, men också ansvar för att påverka sin egen
undervisning. Studenter är i allmänhet mycket intresserade av att kunna
påverka sin utbildning i alla dess olika aspekter - påverka undervisningen,
vara med och forma de olika delarna av utbildningen, ha inflytande över valet
av kurslitteratur och examinationsform, kursens uppläggning etc.
Utbildningskvalitet berör dock inte enbart kurser och föreläsningar utan
även den samlade studiesociala miljön. Det är således viktigt att finna vägar
för att kunna utvärdera och förbättra densamma. I en verksamhet som baseras
på ett vetenskapligt förhållningssätt måste det vara en självklarhet att
tillsammans studera och kritiskt granska det man gör. Utvärdering av kurser
förekommer i mycket olika grad, också inom ett lärosäte. Ofta blir
utvärderingen beroende av enskilda eldsjälar bland studenter eller lärare.
Högskolan bör åläggas ett större ansvar för att utvärdering av varje kurs sker
och kommer till användning. Närmare utformning bör avgöras av högskola
och studenter vid varje lärosäte.
5.5 Internationalisering
I en utbildningsstruktur på eftergymnasial nivå skall en lång rad behov
tillgodoses. Samtidigt är det viktigt att inte skapa ett lappverk där
meritvärdet av genomgången utbildning är oklart. Inte minst måste
utbildningarna vara gångbara inom övriga EU-länder och även i ett vidare
internationellt perspektiv. Utbildningen måste ges ett sådant innehåll att
individen efter avslutade studier - av olika längd - kan ges
utbildningsbevis eller examina som har ett tydligt och väl känt meritvärde
på arbetsmarknaden. Omvänt måste det svenska högskoleväsendet bli mer
flexibelt vad gäller att tillgodoräkna utbildningar från utländska lärosäten.
Därför måste ett väl fungerande tillgodoräknande, ett ekvivaleringssystem
av utländsk utbildning, finnas för att kvalitetspröva såväl det svenska som
det utländska kursutbudet. Det system för studier utomlands som idag
råder gör att många studenter får problem dels i meritvärderingen till
antagningen till utbildningar, dels i ansökningsprocessen för att erhålla
studiemedel. I en tid med allt mer tilltagande internationalisering i
utbildningarna och ett ökat internationellt utbyte mellan svenska och
utländska lärosäten måste instrumenten för meritvärdering följa med i
utvecklingen. Det behövs gemensamma internationella initiativ för
fungerande ekvivaleringssystem som är generösa och som tar hänsyn till
eventuella särarter i respektive medlemslands utbildningssystem. I första
hand bör ett ekvivaleringssystem utarbetas inom ramen för EU.
Regeringen har ett ansvar att föra fram frågan inom EU. Detta bör ges
regeringen till känna.
5.5.1 Akademiker med invandrarbakgrund
Invandringen till Sverige har fört med sig kunskaper som i stor
utsträckning förblir outnyttjade. Många invandrare har en kvalificerad
eftergymnasial utbildning eller högskoleutbildning i bagaget. De kan få
sin utbildning värderad och översatt efter motsvarande svensk eller
internationell standard. Detta är dock inte tillräckligt. Problemen kvarstår
för många som inte kommer in på arbetsmarknaden dels för att de saknar
praktik och kontakter, dels för att det i vissa fall krävs kompletteringar av
tidigare utbildning. De bör därför erbjudas att komplettera sin utbildning
eller justera upp denna för att bli likvärdig med den utbildning som
nyutexaminerade har. Vidare bör det inom denna utbildning ges en
kvalificerad språkundervisning i svenska och fackspråk. Detta bör ges
regeringen till känna.
6 Forskning
Strävan efter ny kunskap är en av de egenskaper som kännetecknar
människan. Den fria och kritiskt tänkande och granskande forskningen är
ett omistligt inslag i det öppna samhället. Det är en huvuduppgift för
utbildnings- och forskningspolitiken att slå vakt om det öppna samtalet
och att stimulera till ett fritt kunskapssökande.
Regeringens proposition 2000/01:3 Forskning och förnyelse är en
besvikelse och Centerpartiets ståndpunkter återfinns i partimotionen
2000/01:Ub12 om högre utbildning och forskning.
6.1 Nationellt kompetenscentrum inom ITS
I enlighet med vad Centerpartiet tidigare föreslagit anser vi att ett
nationellt kompetenscentrum inom ITS, Intelligenta Transport System,
bör inrättas vid Högskolan Dalarna. Den moderna informationstekniken i
allmänhet, och ITS i synnerhet, är ett betydande stöd för att uppnå de
trafikpolitiska målen. ITS är ett kunskapstema som fokuserar på IT som
ett verktyg för att förbättra trafiksäkerhet och miljö samt öka
effektiviteten och framkomligheten i trafiksystemet. I regionen Dalarna
finns i dag en nationell och unik bas för uppbyggnad och etablering av ett
nationellt kompetenscentrum.
Den viktigaste aktören i denna uppbyggnad är Högskolan Dalarna.
Högskolan organiserar forskning, utbildning och samverkan med samhället i
tematiska profil- eller utvecklingsområden med ambitionen att inom dessa
vara regionalt förankrad, nationellt ledande och internationellt intressant. Ett
led i detta är att genom forskarskolor i samarbete med andra lärosäten bygga
upp en gemensam bas av forskarutbildade inom ITS-området. Målsättningen
är att Högskolan Dalarna skall förvärva rätten att examinera doktorer i ämnen
som är relevanta för kunskapsområdet ITS. För år 2001 bör anslaget till detta
beräknas under utgiftsområde 22. Detta bör ges regeringen till känna.
6.2 Internationell postdoktoral verksamhet
Centerpartiet anser att forskarrörlighet, såväl inom som utom landet, är
viktig för forskningskvaliteten. Internationell postdoktoral verksamhet är
en viktig meritering framför allt för unga nyligen disputerade forskare.
Att bedriva postdoktoral forskning utomlands är dock vanskligt för den
som inte har en fast anställning i Sverige. Den som inte har en fast
anställning i Sverige riskerar att hamna utanför svenska
socialförsäkringssystem om vistelsen utomlands är längre än 52 veckor,
då avregistrering från Försäkringskassan sker. Det innebär att en forskare
på nytt måste kvalificera sig till sjuk- och föräldrapenning efter
hemkomsten från utlandsvistelsen. Tid som ägnats åt postdoktoral
tjänstgöring utomlands och utan fast anställning i Sverige, får inte heller
räknas som överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen. Den
svenska forskningen behöver mer av internationellt utbyte varför
postdoktoral tjänstgöring utomlands bör uppmuntras. En översyn av de
regler som berör ovanstående är därför nödvändig.
7 Tillgänglighet till högre utbildning
7.1 Tillgänglighet för alla
Centerpartiet anser att alla bör ha lika chans att få inspiration och
kapacitet att genomföra högre studier. Den högre utbildningen bör genom
hela livet vara tillgänglig för alla människor för att möjliggöra ett
livslångt lärande.
För att den högre utbildningen skall bli ett naturligt inslag i samhället bör
tillgängligheten öka. Utbyggnaden av de små och medelstora högskolorna har
här utgjort en viktig del men en ökad satsning på distansutbildning bör också
ske.
7.2 Social snedrekrytering
Centerpartiet har medverkat till att öka tillgängligheten genom att
medvetet satsa på de mindre och medelstora högskolorna och den stora
kvantitativa utbyggnaden. Detta har dock inte eliminerat den sociala
snedrekryteringen till den högre utbildningen.
7.2.1 Orsaker och åtgärder
Orsakerna till snedrekryteringen är många. Till vissa utbildningar råder
snedrekrytering med avseende på ålder och kön, till andra med avseende
på social bakgrund. Dessutom bidrar geografisk och etnisk bakgrund till
snedrekrytering liksom funktionshinder. Den enskilt viktigaste orsaken
utgör dock studiefinansieringssystemet. Därtill kommer brist på
information. Högskolorna har där en viktig roll att fylla i att möta
eventuellt kommande studenter i deras verklighet.
Utbildningsincitamenten kan anses vara särskilt intressanta vid studier av
social snedrekrytering. I Sverige har utbildningspremien varit låg de senaste
decennierna vilket har försvagat ett av incitamenten för akademisk utbildning.
Att öka utbildningspremien kan ske på två sätt, genom en mer förmånlig
studiefinansiering eller höjda löner. En del av utbildningspremien bör bestå
av höjda löner. Främst bör akademikers livslöner öka vilket erhålls genom en
ökad lönespridning. Dock bör en ökad utbildningspremie komma till stånd
genom en samverkan mellan reformerad studiefinansiering och bättre
löneutveckling. Då studiemedelssystemet anses vara den största enskilda
orsaken till social snedrekrytering krävs en omfattande reformering av
studiefinansieringssystemet. Studiemedelssystemets primära uppgift bör vara
att förverkliga samhällets intresse i att den enskilde medborgaren satsar på
utbildning och att främja rekryteringen till den högre utbildningen genom att
undanröja sociala och ekonomiska hinder för högre studier. Centerpartiet
anser att förbättrad information till grupper som traditionellt inte söker sig
till
akademiska världen är ytterligare en väg. I det är en bra studievägledning av
stor vikt. Studievägledarna bör vara medvetna om snedrekryteringsproblemet
och aktivt uppmuntra studiemotiverade elever att gå vidare. Den stora
utmaningen ligger i att locka nya grupper till högskolan, dels genom att öka
övergången från gymnasieskolan till den högre utbildningen, dels bredda
rekryteringen genom att nå grupper som redan lämnat gymnasieskolan och
idag till exempel är småbarnsföräldrar.
Ett sätt att öppna högskolan för personer från snedrekryterade grupper kan
vara förberedande kurser av olika slag. På flera håll i landet erbjuds
introduktionsterminer med vetenskapsteori, retorik, skrivträning m m med
mycket bra resultat. Det finns också möjlighet att på högskolenivå gå
akademiskt basår som ger högskolekompetens i svenska, engelska,
matematik, historia och samhällskunskap samt basår som ger behörighet till
tekniska och naturvetenskapliga program. På vissa orter ger genomgånget
basår platsgaranti på vissa utbildningar. Även olika former av sommarkurser
och läxhjälp för gymnasieungdomar kan vara en väg att öppna högskolan för
ungdomar från studieovana hem. För att minska snedrekryteringen krävs
också en attitydförändring till högre studier redan i tidiga åldrar. Till
exempel
bör flickor uppmuntras till teknikstudier redan i grundskolan.
Teknikundervisningen bör anpassas så att även flickor tilltalas av ämnet.
7.3 Distansutbildning
Distansundervisning kännetecknas av att lärare och studenter är åtskilda i
tid och/eller rum och att en tvåvägskommunikation bedrivs, företrädesvis
genom icke-traditionella, distansöverbryggande medel. Det
karaktäristiska är således att utbildningen kommer till den studerande i
dennes normala miljö på hemorten eller på arbetsplatsen.
Distansutbildning som utbildningsform är värdefull, speciellt för
studerande som av familje- eller arbetsmarknadsskäl inte kan flytta till
den ordinarie högskoleorten. En annan av många fördelar med att studera
på distans eller i flexibel utbildning är att den studerande i jämförelse med
klassrumssituationen kan bli en individ (in-divid = latin, odelbar). För att
uppnå en bra individualiserad utbildning behövs också grupper inom vilka
individerna kan interagera. Individen fråntas aldrig ansvaret för sitt eget
lärande, men har samtidigt gruppen som ett stöd i lärandeprocessen.
Centerpartiet menar att distansutbildning har en stor och viktig funktion att
fylla allt eftersom det livslånga lärandet ökar i betydelse. Att studera på
distans med distansöverbryggande medel sätter emellertid den egna
studiedisciplinen på prov, och utbildningsformen bör betraktas som ett
komplement till den traditionella närutbildningen.
7.3.1 En ny distanshögskola
Centerpartiet vill se att den distansutbildningsmyndighet som skapats i
Härnösand vidareutvecklas till ett kreativt centrum för distansutbildning i
hela landet. Distansutbildningsmyndigheten bör utvidgas med bredare
mandat, fler högskoleplatser samt erhålla status som egen högskola. Detta
bör ges regeringen till känna.
En distanshögskola bör köpa sina kurser från andra lärosäten - i Sverige
och utomlands - och bidra till utvecklingen av metoder och teknik för
distansutbildning. Distanshögskolans kurser bör också i stor utsträckning
erbjudas som samverkansprojekt mellan högskolan, Utbildningsradion och
lokala utbildningsarrangörer. Likaså bör den var nära kopplad till de
distansutbildningsenheter och den kompetens på området som redan finns vid
olika svenska lärosäten.
7.3.2 Kvalitet i distansutbildningen
Distansutbildning kräver en mycket omsorgsfull organisatorisk,
pedagogisk och teknisk planering. Att kommunikationen mellan
deltagarna fungerar är naturligtvis också viktigt. Centerpartiet menar att
kurser i distanspedagogik och distansmetodik bör ges i all lärarutbildning
och vidareutbildning för lärare. Kurserna bör inte vara frikopplade från
övriga kurser utan tvärtom integrerade i de ordinarie kurserna. Motivet
bakom en sådan integrering är tron på att tekniken skall användas som ett
hjälpmedel i ett pedagogiskt sammanhang. En anpassning av
lärarutbildningen till ett IT-samhälle innebär en förändring i hur
lärarutbildare, studerande, mentorer och andra intressenter arbetar
tillsammans i samverkande skolor. Viktigt är också utvecklingen av nya
sätt att tänka, och att administrativa och tekniska strukturer anpassas till
det nya samhället.
Likvärdiga kvalitetskrav som ställs på traditionell högskoleutbildning
måste ställas på distansutbildning. Det innebär, förutom att innehållet skall
vila på vetenskaplig grund, att det också är nödvändigt att anpassa
undervisningsformen till de studerandes villkor och behov. Likaså är
tillgången till kvalificerad studievägledning ett viktigt kvalitetskrav även för
distansstuderande.
Enligt den arbetsgrupp som utbildningsministern tillsatte 1997 för att
utvärdera studenternas inflytande i högskolan (Studentinflytande inom
högskolan, Ds 1998:51) menade distansstuderande att deras inflytande var
dåligt. Vissa ansåg att högskolorna inte brytt sig om distans- och
deltidsstudenternas åsikter och att en tänkbar orsak var att dessa studenter kan
vara mindre lönsamma för högskolan. Detta är allvarligt ur kvalitetssynpunkt
och en attitydförändring hos högskolorna måste till.
7.3.3 Modern teknik i distansutbildningen
Teknisk utrustning har ofta vållat problem i samband med
distansutbildning. Problemen har legat i bristande teknik, i studenternas
kunnande och ibland har problemen i huvudsak legat hos
utbildningsanordnarna. Elektroniska kommunikationsmöjligheter till
rimliga priser är en avgörande förutsättning för distansstudier. En snabb
utbyggnad av den digitala infrastrukturen måste därför prioriteras. I
väntan på ett nationellt fibernät kommer andra tekniker att behövas, och
en rimlig åtgärd är att införa enhetstaxa för elektroniska anslutningar. Det
är även viktigt att kraven på tekniken läggs på rätt nivå och att det finns
tillgång till teknisk support. Detta bör ges regeringen till känna.
7.3.4 Resurstilldelningssystemet för distansutbildning
Resurstilldelningssystemet består i dag av en så kallad per capita-
ersättning, baserad på antalet studenter inom en utbildning, och en
prestationsdel, som utbetalas för antalet examinerade på en utbildning.
Systemet är i grunden bra då det innebär en balans mellan nödvändiga
basresurser och incitament att öka genomströmningen.
För distansutbildning innebär emellertid denna konstruktion särskilda
problem. Generellt har distansutbildningar en lägre genomströmning än
kurser förlagda till lärosätet. Oavsett orsaker innebär den lägre
genomströmningen en ekonomisk påfrestning för utbildningsarrangören
utöver den merkostnad som tillkommer för utveckling av läromedel och
kursplanering. Resurstilldelningssystemet måste ta hänsyn till den lägre
genomströmningen inom distansutbildningen. Regeringen bör återkomma
med förslag till hur detta kan genomföras samtidigt som
utbildningskvaliteten, och motiven för densamma, upprätthålls och utvecklas.
Detta bör ges regeringen till känna.
Viktigt är att staten fortsättningsvis tar det ekonomiska huvudansvaret för
distansutbildningen medan kommunerna kan svara för de lokala
förhållandena, såsom att iordningställa studiecentra om sådana inte finns.
Likaså bör de som studerar hel- eller halvtid på distans ha samma rätt till
studiemedel som de som deltar i traditionell utbildning genom att fysiskt
närvara vid högskolan.
8 Studiesociala frågor
8.1 Studenterna och transfereringssystemen
8.1.1 Arbetslöshetsförsäkringen
Genom den nya lag om arbetslöshetsförsäkring som antogs 1997 och
AMS tolkning av denna har studenter som är berättigade till utbetalning
från arbetslöshetsförsäkringen kommit att mista denna ersättning under
sommarmånaderna. Förändringen har inneburit svåra påfrestningar
framför allt för äldre studenter, ofta med försörjningsansvar. Det har
förekommit att studenter tvingats avbryta sina studier för att åter få rätt
till ersättning. Varken enskilda eller samhället tjänar på en sådan ordning.
Effekten var uppenbarligen inte avsedd. Lagen bör därför ändras på ett
sådant sätt att det klart framgår att studenter även framgent skall ha rätt till
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen i de fall de inte kan finna jobb under
sommarmånaderna. Riksdagen bör utan föregående beredning kunna besluta
om detta.
8.1.2 Socialbidrag
Också socialtjänstlagen berör studenternas situation. Kommunerna har
genom ny lagstiftning rätt att begära motprestationer av ungdomar under
25 år samt av studenter som erhåller socialbidrag. Lagen har tillkommit i
ett läge där många studenter tvingas ansöka om socialbidrag då
konkurrensen om feriearbeten blivit allt hårdare.
Motiven för att begära motprestationer av ungdomar är lättförståeliga då
det handlar om att förhindra passivisering av ungdomarna. Detta gäller
emellertid inte för studenter. Då de i många fall har sina studier att återvända
till torde behovet av aktiveringsåtgärder vara begränsat. Socialtjänstlagen bör
därför ändras så att studenter inte innefattas i möjligheten att begära
motprestationer av socialbidragstagaren.
8.1.3 Bostäder
För många studenter är bostaden inte bara ett hem utan även den
huvudsakliga arbetsplatsen. Detta gör en funktionell bostad till det
viktigaste inslaget i den studiesociala miljön. Trots detta fortsätter
bostadssituationen för studenter att försämras. Det framgår bland annat av
SFS årliga bostadsrapport. Antalet utbildningsplatser på högskolorna har
under de senaste tio åren ökat kraftigt vilket lett till att allt fler studenter
flyttat till högskoleorterna. Detta utan att byggandet av studentbostäder
ökat i samma takt. Idag finns cirka
63 000 studentbostäder i Sverige vilket innebär att 24 procent av Sveriges
drygt 250 000 studenter kan få plats i dessa lägenheter. Det är svårast att
finna studentbostad i de större städerna samt i Jönköping och Gävle. Värst
är situationen i Stockholm där 19 000 studenter är registrerade i
bostadskön.
Följden av bostadsbristen blir att studenter ofta tvingas hyra lägenheter i
vanliga bostadsbestånd där hyrorna inte är anpassade till studenternas
ekonomiska situation. I många fall är dessutom även denna bostadsmarknad
stängd för studenter då kötiderna på mindre lägenheter kan vara årslånga på
vissa högskoleorter. Samtidigt blir bostäderna belägna allt längre från
universitetet vilket ställer högre krav på fungerande kommunikationer.
Bristen på studentbostäder riskerar att öka den sociala snedrekryteringen
samtidigt som rörligheten mellan olika studieorter försvåras.
När nya högskolor etableras eller antalet utbildningsplatser utökas kraftigt
på någon ort är det gemensamma sociala ansvaret särskilt stort för stat och
kommun. Staten fördelar utbildningsplatser och utformar regler runt
bostadsfinansiering samtidigt som kommunerna har ansvar för utbudet av
bostäder för kommuninvånarna. I ett tidigt skede måste berörda parter,
inklusive representanter från studenterna, planera för det ökade bostadsbehov
som uppstår till följd av att studenter flyttar till orten. Annars riskerar
helhetssynen på studentboendet att gå förlorad
Likväl som att hänsyn skall tas till utbildningskvalitet och ett lärosätes
forskningsmiljö vid tilldelandet av utbildningsplatser, så bör studiesociala
faktorer såsom bostadssituationen vid orterna beaktas. Fördelningen av
platser bör också ske så pass tidigt att kommunerna hinner planera boendet.
Eftersom studenter är en heterogen grupp med olika behov måste
studentbostäderna präglas av flexibilitet och mångfald. Då de flesta studenter
har stora omkostnader för exempelvis kurslitteratur eller hemresor och kanske
vill prioritera annat än boendet, behövs enkla och billiga bostäder för
studenter. De nybyggnationer av studentbostäder som görs präglas ofta av en
projektering som överträffar de som redan finns på högskoleorterna vad gäller
rumsstorlek, standard och tillgång till faciliteter. Detta trots att studenter
föredrar att bo billigt och enkelt framför hög hyra och hög standard. Regler
som berör byggande av studentbostäder bör ses över med inriktning mot
enklare regler. Studentens bostad är ofta också till stor del dennes arbetsplats
varför bostaden måste anpassas efter dessa behov. Ett exempel på detta är att
så långt det är möjligt erbjuda studenterna möjlighet till direktkommunikation
med skolans datornät. Detta bör ges regeringen till känna.
Fram till och med hösten 1998 fanns ett särskilt investeringsbidrag för att
stimulera nybyggnation av studerandebostäder. I samband med att detta sy-
stem avvecklats har det uppstått svårigheter i att bedöma vilka byggprojekt
som skall erhålla bidrag för ändamålet. Centerpartiet anser dock att de
finansieringssystem som införs bör vara stabila över tid. Regeringen har
också ett ansvar för att inbjuda berörda kommuner, högskolor och
studentkårer till överläggningar om hur bostadssituationen för studenter skall
hanteras framgent. Detta bör ges regeringen till känna.
Användningen av de resurser som avsatts för att stimulera nybyggnation
av studentbostäder bör avgöras genom dessa diskussioner. Studenters
situation på dagens bostadsmarknad bör särskilt analyseras och belysas mot
bakgrund av denna grupps särskilda behov.
8.1.4 Anpassning och behov
Distansutbildning är ett allt viktigare inslag i den akademiska världen.
Tyvärr undviker många människor att söka till dessa då tillgången på
billiga övernattningsrum vid högskoleorterna oftast är knapp. De
studenter som läser på distans och endast vistas på högskoleorterna under
vissa perioder av terminerna måste ha tillgång till temporära
inkvarteringsrum i närheten av lärosätena till en rimlig kostnad.
Studenter med barn är en annan drabbad grupp ur bostadssynpunkt, då
flera högskoleorter har få mindre studentlägenheter till en rimlig
hyreskostnad. Denna grupp måste erbjudas förtur i bostadsköerna.
Centerpartiet anser att det är angeläget att följa upp och utvärdera de
funktionshindrades högskolesituation. Sisus kartläggning av den fysiska
tillgängligheten till universitet och högskolor är värdefull. Ytterst få
personer
med funktionshinder studerar vid universitet och högskolor. Undersökningar
visar att elever med funktionshinder ofta tvekar eller avstår från studier vid
universitet och högskolor. Samhällets mål att alla skall ha samma rätt till
högre utbildning uppfylls således inte. Centerpartiet anser också att det finns
anledning att se över formerna för högskoleprovet så att eventuella hinder för
funktionshindrade undanröjs.
Studerande med funktionshinder måste få hög prioritet i bostadsköerna.
Vissa högskoleorter, såsom Stockholm, saknar dock helt handikappanpassade
studentbostäder, och på många andra högskoleorter är antalet studentbostäder
för studenter med funktionshinder starkt begränsade. För att dessa studenter
skall kunna erbjudas boende med anpassning för sitt funktionshinder måste
antalet anpassade bostäder öka kraftigt och samtidigt integreras i övrigt
studentbostadsbestånd. Tillträde till en sådan bostad måste kunna erbjudas
utan extra kostnad för den enskilde studenten. Detta bör ges regeringen till
känna.
8.2 Studiemedel till vissa utbildningar
Studiemedel ges idag till de studerande som väljer en av de väletablerade
utbildningar som finns att tillgå. Studerande som går på vissa utbildningar
som tillkommit på senare år har däremot, i vissa fall, inte ansetts
berättigade till studiemedel. Ett sådant exempel är studerande på
naprapatutbildningen. Anledningarna till varför vissa utbildningar inte bör
vara studiemedelsberättigande är ofta oklara. Därför krävs en översyn av
de bestämmelser som tillämpas vid bedömningen av vilka utbildningar
som skall vara studiemedelsberättigade. Detta bör ges regeringen till
känna.
8.2.1 Översyn av dispensregler
Efter en förändrad tolkning av reglerna för antal tillåtna terminer med
studiemedel har möjligheten att ändra inriktning av sina studier eller
bygga vidare på sin tidigare utbildning begränsats. Som exempel kan
nämnas att de studenter som inte kom in på önskad utbildning från början
eller valt fel inriktning inte har möjlighet att förändra sitt ämnesval. En
sjuksköterska som vill studera till läkare har inte längre ekonomiska
möjligheter till detta. Därför bör reglerna för dispens för antal terminer i
högre utbildning ses över. Detta bör ges regeringen till känna.
8.3 Arbetsmiljön
En grundregel i arbetsmiljölagen är att förhållandena skall anpassas till
människans förutsättningar i psykiskt och fysiskt avseende. Den
psykosociala studiemiljön består av organisatoriska och sociala
förhållanden på högskolan. Sådana faktorer är bland annat studiernas
uppläggning, möjlighet till kontakt, samarbete, inflytande och personlig
utveckling. Saknas dessa är risken stor att studenten vantrivs.
Den fysiska arbetsmiljön inom högskolan måste klara högt ställda krav.
Detta gäller till exempel god ergonomi, goda ljud- och ljusförhållanden samt
en acceptabel ventilation. Välbefinnandet bland studenter och andra i
högskolan är skälet för detta. Även tillgång till läsplatser, uppehålls- och
grupprum som är utformade på ett acceptabelt sätt måste finnas på varje
högskola.
Att det numera finns så kallade studerandeskyddsombud gör att
studenterna har ett visst inflytande på sin studiemiljö. Dessa ombud kan dock
inte delta i arbetsmiljöarbetet på samma villkor som de anställda på
högskolan. Detta beror på att lagstiftaren inte ansett att studenten kan
inbegripas i arbetstagarbegreppet. Följaktligen har studenternas skyddsombud
ingen lagstadgad rätt att delta i skyddskommitténs arbete samt saknar
förslags- och yttranderätt. De kan inte heller stoppa undervisning i dåliga
lokaler eller anmäla detta till yrkesinspektionen. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag till utökade möjligheter för studenterna att delta i
arbetsmiljöarbetet.
8.4 Lokalförsörjning
Kvaliteten i ett lärosätes utbildningar är också beroende av i vilken typ av
lokaler utbildningarna bedrivs. Det moderna kunskapssamhället
förutsätter en variation av inlärningsmetoder, problemlösning,
examinationsformer etc. För att kunna upprätthålla en mångfald i
utbildningarna krävs en god arbetsmiljö och god tillgång till olika
undervisningslokaler. Kvaliteten på föreläsningar, seminarier,
laborationer, gruppdiskussioner och individuella arbeten främjas ur
arbetsmiljöperspektiv om de bedrivs i lokaler anpassade för ändamålet. I
samband med att antalet utbildningsplatser ökar vid ett lärosäte krävs
också att lokalförsörjningen anpassas i takt med att andelen studenter och
lärare blir större.
Tyvärr förbises i många fall behovet av lokaler när antagning till kurser
och program sker. Följderna blir att lektionssalar överfylls och att kurser
bedrivs såväl på kvällstid som på helger. Möjligheterna till undervisning i
mindre grupper och i seminarieform blir färre, vilket hämmar den
pedagogiska kvaliteten. Studenter måste också beredas plats för att studera i
anslutning till de lokaler där undervisningen bedrivs. Särskilt viktigt är detta
för de studenter som har sin bostad långt ifrån lärosätet. Att det finns
utrymmen där såväl studenter som aktiva forskare kan samlas är en viktig del
i den akademiska miljön. Vid vissa lärosäten är tillgången till läs- och
studieplatser så låg att det går närmare 100 studenter på varje plats.
Högskolorna och universiteten måste kunna erbjuda såväl enskilda platser
som grupprum till sina studenter och forskare.
Enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrift till arbetsmiljölagen gällande
personalutrymmen (AFS 1997:6) likställs den som genomgår utbildning på
högskola med arbetstagare. Lagen, som trädde i kraft den 1 augusti 1998,
innebär att lunchrum där medhavd mat kan värmas skall finnas. Det åligger
respektive högskola att se till att detta verkställs.
8.5 Jämställdhet
En kvalitativ högre utbildning och forskning måste sätta jämställdheten i
fokus. I dagens högskola minskar andelen kvinnor påtagligt på de högre
nivåerna i hierarkin och 91 procent av professurerna innehas av män. På
grundutbildningsnivå är andelen kvinnor något högre än andelen män.
Manliga värderingar styr till stor utsträckning de villkor som gäller för
vetenskaplig verksamhet vid ett lärosäte. Detta gör att utbildningarna och
forskningen blir ensidig, bland annat tenderar samhällsvetenskapliga och
humanistiska ämnesområden att bli eftersatta då dessa områden
domineras av kvinnor.
För att uppnå en ökad jämställdhet inom högskolan är det nödvändigt att
börja redan i grundutbildningen. Enligt Centerpartiet bör särskilda program
utarbetas för att möta kvinnor redan på denna nivå. En mer aktiv rekrytering
av kvinnor till forskarutbildningen är också nödvändig. Det behövs också fler
kvinnliga handledare till forskningsarbeten och en strävan efter större
jämlikhet i högskolans tjänstestruktur. Studenterna inom grundutbildningen
borde också omfattas av bestämmelser motsvarande dem som finns i
jämställdhetslagen. Sådana motsvarande regler bör skrivas in i
högskoleförordningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Styrelser och nämnder bör uppvisa en jämn könsfördelning. Speciellt
viktigt är att tjänsteförslagsnämnder uppfyller dessa krav, då deras förslag
ofta är direkt avgörande för tjänstestrukturerna. En ökning av andelen kvinnor
i forskarsamhällets olika organ bör eftersträvas. Skulle högskolevärlden
misslyckas med att uppnå en jämn könsfördelning i tjänsteförslagsnämnderna
bör kvotering vid tillsättningen av dessa övervägas. Detta bör ges regeringen
till känna.
Enligt Högskoleverkets statistik gällande könsfördelningen bland personer
som ansöker till högskolan är 60 procent kvinnor och 40 procent män. Bland
de som slutligen antas till utbildningarna är 55 procent kvinnor respektive 45
procent män. Att jämförelsevis fler män än kvinnor av de sökande antas till
högskolan beror på att kvinnor och män i stor utsträckning söker sig till olika
utbildningar, och att sökandetrycket är mindre till de utbildningar som män i
första hand efterfrågar (tekniska och naturvetenskapliga program) än till de
utbildningar som kvinnor efterfrågar (lärar- och humaniorautbildningar). Vid
dimensionering av utbildningsplatser bör således relationen mellan platsantal
och hur många sökande en utbildning har beaktas för att undvika att en
diskriminerande effekt uppstår. Det bör ankomma på regeringen att, om det
behövs, göra erforderliga förtydliganden i högskoleförordningen. Detta bör
ges regeringen till känna.
I rekryteringen till den högre utbildningen har idag löneutvecklingen efter
avlagd examen blivit en betydande faktor ur jämställdhetssynpunkt.
Löneutvecklingen ser olika ut för kvinnor och män med eftergymnasial
utbildning. Oavsett examensgrad - från kandidat- till doktorsexamen - har
kvinnor i genomsnitt cirka 85 procent av mäns lön på samma utbildningsnivå.
Dessa skillnader måste naturligtvis utjämnas.
Hela rekryteringsprocessen till den högre utbildningen måste genomgå en
översyn för att göras mer jämställd. De satsningar på rekryteringsarbetet som
gjorts inom tekniska och naturvetenskapliga utbildningar har medfört att
andelen kvinnor på grundutbildningsnivå har ökat. På
civilingenjörsutbildningarna är idag en dryg fjärdedel av alla
förstaårsstudenter kvinnor. Motsvarande satsningar måste göras också i
rekryteringen till kvinnodominerade utbildningar. På undervisnings- och
vårdområdet har andelen män i utbildningarna blivit allt färre de senaste åren
(HSV:s rapport 1997:44 R). Regeringen bör ta initiativ för att öka
rekryteringen av män till kvinnodominerade utbildningar, såsom vård- och
undervisningsutbildningarna. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett nära samarbete mellan grundskola, gymnasieskola och högskola/
universitet behövs för att få en jämnare könsfördelning till olika utbildningar.
En annan viktig förutsättning för att öka genomströmningen av andelen
kvinnor i den högre utbildningen och få kvinnor att satsa på den akademiska
karriären är att det finns möjligheter till att arbeta under ekonomiskt trygga
omständigheter, vilket naturligtvis även gäller män. Därför är genomförandet
av doktorandtjänster och en satsning på mellantjänster de kanske två enskilt
viktigaste åtgärderna för att stimulera kvinnor att påbörja den akademiska
karriären. Samtidigt krävs att såväl forskarstuderande som
grundutbildningsstudenter omfattas av en rimlig föräldrapenning.
8.6 Studentinflytande
Centerpartiet menar att grunden för ett optimalt studentinflytande är ett
gott formellt inflytande och anser att studenterna skall ha rätt att som
fullvärdiga ledamöter delta i alla styrelser och nämnder inom högskolan.
Andelen studenter i styrelser som högskolestyrelse samt fakultetsnämnd
bör uppgå till minst en tredjedel och representationen på lägre
beslutsnivåer bör vara minst 50 procent av styrelsens ledamöter utöver
ordföranden. Mot bakgrund av att antalet beredande organ inom
högskolan på senare år ökat och för att på allvar möjliggöra för
studenterna att bli medaktörer, är det angeläget att studenterna även i
dessa organ bereds tillträde. Det är också viktigt att studenterna bereds
reell möjlighet att delta i dessa organ, bland annat genom regelmässig
möjlighet att vid annat tillfälle under innevarande termin ta igen
obligatoriska kursmoment. Detta bör ges regeringen till känna.
För Centerpartiet är det självklart att studentens roll i högskolan skall vara
den aktiva medaktörens. Många studenter är inte främst missnöjda med det
formella inflytandet men däremot med deras egna direkta möjligheter att
påverka utbildningen och verksamheten vid högskolan. Det är mot denna
bakgrund angeläget att de analyser och slutsatser som finns i rapporten om
studerandeinflytande (Ds 1998:51) också leder till konkreta åtgärder vid
landets högskolor för att trygga också studenternas informella och dagliga
inflytande.
8.6.1 Studentkårernas roll
I en SCB-studie från 1998 framgår att många studenter är kritiska till
studentkårens roll. Studenterna hävdar att kåren inte tillfredsställer sina
medlemmars behov och att informationen är bristfällig. De vet inte heller
vem som är deras företrädare eller vad kåren gör. Såväl strukturen som
kårens attityd utpekas som ett hinder mot studentinflytande. Detta
förhållande visar att kårobligatoriet inte fyller den funktion som
ursprungligen åsyftades. Förutom att det är principiellt fel att
tvångsansluta studenter till en kår, talar dessa fakta också för att
kårobligatoriet är otidsenligt och bör avskaffas. Vid ett avskaffande av
kårobligatoriet måste dock såväl den utbildningsbevakning och det
studiesociala arbete studentkårerna idag sköter, som studentinflytandet
tryggas. Detta bör ges regeringen till känna.
8.6.2 Studenternas rättssäkerhet
Högskolorna bedriver i flera fall myndighetsutövning i förhållande till
studenterna, vad beträffar antagning, examination, beviljande av
studieuppehåll, rätt att fullfölja utbildning, rätt till omtentamen, byte av
examinator, tillgodoräknande av poäng med mera. Högskolornas lokala
regelverk måste ses över oftare av JO och Högskoleverket. Regler som
rör studieuppehåll, antagning och rätten att genomgå prov bör också
regleras i högskoleförordningen på ett tydligare sätt. Högskolornas lokala
regelverk finns inte alltid sammanställda eller tillgängliga vilket lett till
stora skillnader i praxis mellan olika högskolor och mellan olika delar av
samma högskola, vilket kan vara svåröverskådligt för den enskilde
studenten. Givetvis bör högskolorna vara skyldiga att dokumentera sin
praxis och också motivera alla beslut skriftligt. Det bör ankomma på
regeringen att, om det behövs, göra erforderliga förändringar av
högskoleförordningen för att garantera detta.
För att skapa klarhet i de rättigheter och skyldigheter man som student har
och för att tydliggöra studentens rättsliga ställning kan det finnas skäl att
inrätta en funktion som studentombudsman. Frågan bör belysas inom ramen
för den studiesociala utredning som vi föreslagit ovan.
8.7 Enhetligt studerandebegrepp
Från statliga myndigheters sida råder idag ingen samfälld syn på vad det
innebär att vara student vid ett svenskt lärosäte. Det finns en rad exempel
som illustrerar detta:
- I Arbetsmarknadsstyrelsens, AMS, regler anses en individ som bedriver
högskolestudier på helfart vara student 12 månader om året, vilket gör att
studenters chanser att få arbetslöshetsersättning under längre ferier är
mycket begränsade.
- Enligt socialtjänstlagen har kommuner rätt att begära motprestation i
form av arbete då en person som annan tid på året bedriver högskolestudier
ansöker om socialbidrag.
- Personer som fyllt 29 år och bedriver högskolestudier är enligt
Försäkringskassans regler inte berättigade till bostadsbidrag.
- Enligt SFS statistik har så mycket som en fjärdedel av Sveriges studenter
någon form av försörjningsansvar. Föräldrapenningen för en student är
dock den lägsta möjliga, då ersättningen beräknas på disponibel inkomst.
Det är inte svårt att inse de problem som uppstår när en person omfattas
av samtliga ovanstående regler. Exemplen visar tydligt på att det saknas
en enhetlig syn från statliga och kommunala myndigheters sida på vad det
innebär att vara student och hur stor del av året en individ är det. Det
finns goda skäl att anta att studenter känner otrygghet inför olika
myndigheters system. Beslut som berör samma grupp människor och som
inte samordnas skapar ett ojämlikt och i förlängningen diskriminerande
system. Regeringen bör därför utreda studentbegreppet med inriktning
mot ett enhetligt studerandebegrepp i lagar och förordningar som berör
studenter. Detta bör ges regeringen till känna.
9 Samverkan med det omgivande samhället
9.1 Den tredje uppgiften
Många av de viktigaste upptäckter som gjorts i världen har varit resultatet
av det fria och förutsättningslösa sökande som sker i form av
grundforskning. Det är genom grundforskningen som basen läggs för
framgångsrik tillämpad forskning och utvecklingsarbete i samhället. De
kunskaper som uppnåtts genom grundforskningen är också det som i dag
utgör basen för utbildningen vid universitet och högskolor. Centerpartiet
välkomnar att regeringen, efter många propåer, nu inlett en satsning på
forskningen. Det är viktigt för att stärka det öppna samhället, för att stärka
svenskt näringsliv och för att kvalitetssäkra utbyggnaden av den högre
utbildningen. Liksom regeringen avvisar Centerpartiet den lösning som
utredningen Forskning 2000 föreslår - att den "tredje uppgiften"
avskaffas och ersätts med en skyldighet att informera om
forskningsresultat. Problemet som utredningen uppmärksammat kvarstår
dock. Det finns svårigheter att hävda den enskilde forskarens frihet
gentemot en högskolas styrelse, då makten flyttas från de kollegialt
utnämnda fakultetsnämnderna. Regeringen bör uppmärksamma detta
faktum i den fortsatta beredningen och, om nödvändigt, återkomma med
förslag för att reellt trygga den akademiska friheten.
Centerpartiet delar inte regeringens syn vad gäller så kallade
uppdragsutbildningar, som av regeringen omnämnts som en del av
högskolornas tredje uppgift. Dessa utbildningar ger möjligheter till
fortbildning och vidareutbildning och stärker kontakten mellan lärosätena och
samhället omkring dem. Dock kan en alltför omfattande uppdragsutbildning
hota högskolornas integritet och urholka forskningens roll i att fritt söka
metoder och publicera resultat. Likaså kan uppdragsutbildning ge negativa
konsekvenser för den reguljära utbildningen vad gäller resurser. Det största
problemet med uppdragsutbildning är dock de möjligheter som ges individer
att köpa sig en högskoleplats. Principen bör vara att högskolans
antagningssystem skall gälla lika för alla. Även om det finns vinster med att
bygga ut uppdragsutbildningen i svenskt högskoleväsende bör den avgränsas
till att inte vara poänggivande och att endast avse skräddarsydd utbildning för
myndigheter, företag och organisationer.
Inom den högre utbildningen bör särskilda kurser utformas för personer
som har akademisk examen men som vill vidareutbilda sig inom sitt
vetenskapliga område eller önskar göra ett tillägg till sin examen. Detta finns
eta-
blerat vid några lärosäten idag, som exempelvis vetenskaps-journalist-
utbildningarna vid Umeå och Uppsala universitet eller de olika
påbyggnadskurser som är skräddarsydda för examinerade lärare. En
utbyggnad av postexaminakurser inom alla vetenskapliga områden är därför
önskvärd. Särskilt viktigt är detta inom tekniska utbildningar, där
utvecklingen av helt nya vetenskapliga metoder och hjälpmedel går som
snabbast.
9.2 Studiernas användbarhet och relevans
9.2.1 Forskning
I enlighet med vad som tidigare anförts i motionen så skall högre studier
vara forskningsförberedande. Det skall vara naturligt att gå vidare till
forskarutbildningen efter avslutad grundutbildning. Det är av stor vikt att
studenterna redan tidigt under utbildningen får en inblick i vad det
innebär att forska. Det är viktigt att lärosätena skapar mötesplatser där
äldre forskare, forskarstuderande och grundutbildningsstudenter kan
mötas.
9.2.2 Arbetslivet
Traditionellt sett har personer med akademiska examina i Sverige
rekryterats till offentlig sektor eller de större industriföretagen, vilket
också styrt innehåll och mål på grundutbildningsnivån. Idag är dock
karriärvägarna för akademiker inte lika klart utstakade, då efterfrågan på
arbetskraft stagnerat i offentlig sektor samtidigt som större företag inte
expanderar i lika hög grad. Allt fler personer med akademiska examina
måste därför söka sig till mindre och/eller temporära verksamheter,
alternativt bilda egna företag. Denna utveckling innebär en möjlighet till
förnyelse av hela näringslivet i Sverige och innebär en ökad
tillväxtpotential då kompetensnivån i mindre och medelstora företag höjs.
Den högre utbildningen måste också återspegla de ändrade faktiska
förhållandena.
Upprättandet av så kallade Arbetslivscenter vid några svenska universitet
och högskolor är ett steg i rätt riktning i detta arbete. I Storbritannien har
man
sedan länge liknande verksamheter för studenterna med olika typer av Careers
Services, och vid i stort sett samtliga universitet i Finland och Nederländerna
har studenterna tillgång till företagsnätverk och arbetslivsrådgivning under
studietiden. I och med att lärosätena själva agerar som huvudmän i denna
verksamhet kan även fakulteter och institutioner dra nytta av de nätverk som
skapas. Dessutom får studenter tidigt signaler om vikten av karriärplanering
från dem som möter dem i utbildningen. Enligt Centerpartiet är det rimligt att
universiteten och högskolorna tar ett ökat ansvar för studenternas övergång
från studier till arbetsliv, bland annat genom Arbetslivscenter med stark lokal
och regional förankring. Regeringen bör ta initiativ till att stödja denna
utveckling. Detta bör ges regeringen till känna.
Högskolan befinner sig i en omvärld i snabb förändring. Bland annat
genomgår det svenska arbetslivet stora förändringar beroende på såväl ökad
internationalisering som förändrade nationella förutsättningar. Detta ställer
nya krav på de institutionella förhållandena i arbetslivet liksom på de
människor som vistas där. Det finns ingen anledning att tro att den högre
utbildningen inte skulle gå samma utveckling till mötes. För att långsiktigt få
bättre effekt av forskning och grundutbildning är det viktigt att närings- och
yrkesliv i större utsträckning engageras och görs delaktiga i högskolornas
utveckling. Om fler intressen släpps in i de akademiska miljöerna främjas inte
bara kvaliteten i utbildningarna utan också mångfalden av inriktningar inom
de olika ämnena.
De privata inslagen bidrar till forskningen och gör den mer
konkurrenskraftig, samtidigt som studenter och forskare får en närmare
koppling till arbetsmarknaden. I Sverige fungerar utbytet någorlunda väl
mellan olika högskolor och läkemedels- och elektronikindustrin. Där har vissa
företag en jämförelsevis hög andel forskarutbildad personal och rekryterar
direkt från avgångsklasser. Detta arbetssätt måste spridas även till andra
områden. I dag står ett fåtal stora företag för den överväldigande delen av de
privata insatserna i svensk forskning och utveckling. De tillämpade
forskningsresultat som uppnås används i många fall till direkt
resultatförbättrande åtgärder, vilket inte bör vara statens ensak att utveckla.
Svenska företag och stiftelser bör i högre grad entusiasmeras och uppmuntras
till att göra satsningar i högskolornas forskning och utveckling. Ett ökat
deltagande av hela näringslivet i forskningen och forskarutbildningarna
möjliggör också en mer naturlig förankring i grundutbildningen.