Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rättvisa statsbidrag för de frikyrkliga teologiska högskolorna i Sverige.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föra in de teologiska högskolorna i Stockholm, Uppsala och Örebro i de allmänna villkoren för högskoleutbildningen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om antalet årsstudieplatser så att en rimlig tillväxt kan ske vid de nya teologiska högskolorna.
Motivering
Under 1990-talet har det skett en välbehövlig utbyggnad av högskolorna i landet. Det gäller såväl antalet skolor som framför allt antalet platser för studenter. Det är många nya tusental som har getts möjlighet att läsa på universitet och högskola. Få samhällsekonomiska satsningar torde vara så värdefulla som att ha en stor andel ungdomar i högskoleutbildning.
De teologiska högskolorna inom frikyrkan är av relativt ungt datum. Numerärt har de en förhållandevis måttlig omfattning men skolorna som är tre till antalet och lokaliserade till Örebro, Uppsala och Stockholm är i växande och har mötts med stort intresse. Det gäller framför allt i de äldre teologiska fakulteterna som fått en breddning av det ekumeniska utbudet och en ytterligare kvalificerad nivå på utbildning. Pastorer inom frikyrkor som saknar egen högskola och/eller blivande präster inom Svenska kyrkan har i betydande utsträckning sökt sig till dessa tre frikyrkliga lärosäten som sedan snart 10 år har högskolestatus.
Det sker för övrigt ett ömsesidigt och fruktbart utbyte som stimulerar den teologiska utbildning totalt sett. Det torde också uppmärksammas att de frikyrkliga högskolorna genomgående har kvalificerade lärare och att de har ett spännande utbud vetenskapligt och pedagogiskt. Huvudmän i Stockholm/Lidingö är Svenska baptistsamfundet och Svenska Missionsförbundet. I Uppsala är det Evangeliska fosterlandsstiftelsen och i Örebro Nybygget - kristen samverkan.
Sedan 1993 har man haft förordnande om tillstånd att utfärda högskoleexamen efter teologisk utbildning. Från början gällde för alla tre skolorna 80 poängs behörighet. Det gäller fortfarande för de två skolorna i Uppsala och Örebro medan THS i Stockholm fått behörighet att högskoleexaminera teologiskt studerande att erhålla teologie kandidatexamen om 140 poäng. Tilläggas kan att när det gäller THS lärarkår så har man ett femtontal som har doktorerat. Det innebär att man har en hög vetenskaplig status på sin undervisning för studenter på grundkurs vilket är relativt ovanligt. Även de två övriga högskolorna, Uppsala och Örebro, har mycket goda lärarkrafter.
Eftersträva rättvisa
Redan från starten fick man betydligt svagare tilldelning av statliga medel för sin högskoleutbildning. Detta har följt med under åren trots att det i framför allt riksdagen har skett framstötar flera gånger. Så sent som vid förra budgetbehandlingen var näst intill halva riksdagen beredd att ge skolorna en rättvis ekonomisk position. Vidare har det gjorts uppvaktningar från de berörda skolorna och andra intressenter, dock utan att regeringen har tagit rättelse. För de teologiska högskolan (THS) har man t.ex. inte erhållit lokalstöd fullt ut som är gängse i statsstöd till högskolor och universitet.
Även i årets budgetförslag till riksdagen är denna fråga olöst. Det innebär att sammantaget går man miste om - relativt sett - ansenligt statsbidragsbelopp. Det vore högst rimligt att beloppet skulle ligga i nivå med det stöd som utgår till studieplatser vid övriga högskolor. För statskassans del torde det röra sej om små belopp men för de tre högskolornas huvudmän är det betungande att bli ekonomiskt särbehandlad.
Det är hög tid att i samband med behandlingen av statsbudgeten för nästa år se till att det uppnås full och god rättvisa beträffande statsbidragen till dessa högskolor.
Det torde vara en orimlig ordning att staten förutsätter att allmänna och öppna högskolor skall finansieras med medel som till allra största delen utgörs av frivilliga bidrag från huvudmännens organisationer, deras medlemmar och sympatisörer. Det torde inte vara okänt för regeringen att det här rör sig om en huvudmannagrupp inte särskilt stor till antalet men som med fullt ut skattade pengar får samla in flera miljoner kronor årligen - detta för att skolorna ska kunna fungera i sitt av statsmakten ålagda högskoleuppdrag.
Andra fristående högskolor avkräver ju inte av sina huvudmän personliga offerinsatser som staten försummat att rätta till. Det må vara kommuner, industrier, banker eller andra huvudmannaintressenter. I stället får de för dessa enskilda högskolor i jämförelse med dessa tre frikyrkliga teologiska högskolor förhållandevis generösa belopp. Vi har tidigare påtalat denna skillnad och orättvisa och förutsätter att riksdagen eftersträvar samma villkor för dessa tre nya högskolor, små till volymen men av stor betydelse för samhällsdebatten i stort. Det är uppenbart att det finns såväl folkliga som vetenskapliga studier kring de värdefrågor som för hela vårt samhälle är så grundläggande och behöver ges utrymme i såväl samhällsdebatt som vetenskaplig forskning.
Enkel justering
Vad vi eftersträvar och kräver för skolorna är i statsfinansiellt sammanhang ytterst marginellt men för de berörda skolorna högst betydelsefullt. Att rättvist tillrättalägga det statliga ekonomiska stödet kommer mycket väl att kunna rymmas inom det totala anslaget. Det uteblivna lokalstödet har ju hängt med sedan starten och behöver justeras till rättvis paritet.
Vad avser grundbidraget är det rimligt att ersättningen för helårsstudenter också beräknas. Inom forskarutbildning ges ju bidrag till lokaler på olika sätt, till universitet men även till högskolor utan egna forskningsanslag. Det innebär att inga statliga pengar ges till teologiska högskolelokaler vare sig det gäller grundutbildning eller forskning. Stödet till helårsstudenter reduceras med ungefär 5 000 kr. Detta har från berörda högskolor påpekats i ansökningarna men från statens sida har det inte justerats.
Det finns en god ambition att anta den utmaning som ligger i att man är - på högskolenivå - en ny resurs.
Hittills har man vunnit stor respekt hos de "gamla" teologiska universiteten för sin goda utbildning, sina kvalificerade lärare och stora kompetens bland de studenter som går ut från dessa nya lärosäten.
För de av oss nämnda högskolorna står i beredskap att bygga ut studieplatser och i något fall också omlokalisera och bygga delvis nytt. Detta sker för THS del som beslutat sig för att flytta från Lidingö till Stockholm/Bromma. Orsaken är framför allt det ökade intresset från sökandegrupperna där inte minst THS kurser kring MR-frågor har väckt berättigat intresse. Vidare har de tre högskolorna kunnat iaktta ett ökat antal sökande från framför allt andra samfund än det egna, vilket bidrar till en ökad ekumenisk bredd som skolorna uppfattar som mycket positiv.
Ett fullgott statligt stöd - relativt sett i den nivå som gäller för andra högskolor - skulle för dessa nya skolor innebära att de skulle få möjlighet att forsatt ge en god utbildning grundad på vetenskapligt styrkt undervisning.
Då vi ånyo aktualiserar den här frågan måste det beklagas att det dröjt med ett tillrättaläggade. Det är viktigt att upprätthålla en respekt för att lika villkor och rättvisa tillämpas när det gäller statsmaktens ekonomiska stöd. Detta är särskilt angeläget för de nya och "fattiga" fristående högskolorna.
Stockholm den 4 oktober 2000
Elver Jonsson (fp)
Lars Elinderson (m)
Eva Zetterberg (v)
Rose-Marie Frebran (kd)
Birgitta Carlsson (c)
Marianne Samuelsson (mp)
Kenth Skårvik (fp)