Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om andelen kvinnor i ingenjörsutbildningar.
Motivering
Välutbildade personer inom teknik och naturvetenskap är en viktig
förutsättning för ett framgångsrikt näringsliv och landets ekonomiska
utveckling.
I regeringsförklaringen 2000 kan man läsa: Naturvetenskap och teknik är
fortsatt viktiga områden. Biotekniken är en starkt växande sektor. Svensk
forskning är ledande och många framstående kunskapsföretag finns i vårt
land. Sverige skall behålla positionen som ledande IT-nation.
Därför är det oroande att vissa utbildningar inom naturvetenskap och
teknik har svårt att fylla sina platser, samtidigt som näringslivet inom vissa
områden inte kan rekrytera tillräckligt många personer med rätt
naturvetenskaplig och teknisk kompetens.
När det gäller de tekniska yrkesområdena ser man en tydlig manlig
dominans även om andelen kvinnor inom de tekniska utbildningarna har ökat
under senare år.
Andelen kvinnor med avlagda examina i civilingenjörsutbilningarna var
1994/95 20 % och 1998/99 23 %; för ingenjörsexamen var motsvarande
siffror 1994/95 18 % och 1998/99 23 %.
Ökningstakten är alldeles för långsam eftersom utbildningarna är långa och
dessutom varierar andelen kvinnor väldigt mellan olika utbildningar. För ex.
elektroteknik (civilingenjör) var 1994/95 andelen 11 % och 1998/99 10 %, för
datateknik (civilingenjör), vilket har stor betydelse när det gäller Sverige som
ledande IT-nation, 1994/95 7 % och 1998/99 8 %.
Att locka fler kvinnor till ingenjörsutbildningarna är viktigt ur flera
aspekter - dels för att täcka rekryteringsbehovet för arbetsmarknaden, dels för
att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden.
Regeringen bör även i fortsättningen tillse att lärosäten som har
naturvetenskapliga och tekniska utbildningar även framdeles vidtar åtgärder
för att öka andelen kvinnor där de är underrepresenterade. Detta måste vara
ordinarie verksamhet för varje universitet och högskola; tydliga mål måste
sättas upp för att höja andelen kvinnor och förslag ges på hur man når målen.
Förslagen kan med fördel tas fram med hjälp av studenterna själva, sedan
skall resultaten utvärderas och redovisas.
Det är också av yttersta vikt att resultaten och förslagen på åtgärder som
Linköpings universitet kom fram till under sitt treåriga projekt kommer andra
högskolor och universitet till del, nämligen att i samverkan med andra
universitet och högskolor förnya högskole- och ingenjörsutbildningarna, där
en central del var att öka såväl andelen kvinnliga studenter som andelen
yrkesverksamma högskoleingenjörer och civilingenjörer.
I detta sammanhang bör också nämnas det nya teknikprogrammet som
infördes i gymnasieskolan från år 2000 med syfte att öka intresset för teknik
och teknisk utbildning hos både flickor och pojkar. Regeringen bör följa upp
denna satsning: efter att ha studerat sammansättningen på några
gymnasieskolor framgår att man inte på något sätt lyckats locka flickor till
detta program. På en gymnasieskola är det 1 flicka och 29 pojkar som läser
det nya programmet.
Ytterst utformas tekniken och ingenjörsutbildningen med inriktning mot
industrin. En utav konsekvenserna blir då att kvinnor som kommer in på
civilingenjörsbanan kommer att arbeta med män och för män.
Regeringen bör därför verka för att i ett uttalat förändrande och stödjande
syfte undersöka kvinnors relationer kring teknik, eftersom kvinnor inte
oproblematiskt ingår i mäns tekniska nätverk och i stort sett inte har egna
sådana nätverk, och också i samband med detta undersöka "ingenjörsspråket".
Det visar sig också i en studie som gjorts av Linköpings universitet att
kopplingen mellan den informella uppmuntran och viljan att söka
forskarutbildning är stark. Hälften av de manliga naturvetarna känner sig
uppmuntrade att söka forskarutbildning och 43 % tänker också göra det.
Bland studenterna från filosofiska fakulteten är det knappt en fjärdedel av
kvinnorna som känner sig uppmuntrade och ännu färre, 14 %, som planerar
att söka forskarutbildning.
Med tanke på detta borde det vara uteslutet att det i den svenska
högskolevärlden skall kunna förekomma hemliga, slutna ordenssällskap där
många inflytelserika tidigare studenter finns med och där endast män kan
väljas in.
Regeringen bör uppmärksamt följa även enskilda högskolors agerande
med tanke på mainstreaming och jämställdhet och också ingripa vid varje
form av diskriminering på grund av kön, som i det beskrivna fallet.