Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av uppräkning av resurser till den grundläggande
högskoleutbildningen.
Motivering
Grundutbildningen i Sverige har under de senaste åren byggts ut kraftigt.
Detta är väl motiverat, eftersom organisationers och företags behov av
kvalificerade medarbetare blir allt större. Ett annat viktigt skäl för
utbyggnaden är att ge många fler människor än nu möjlighet till högre
utbildning. En breddad rekrytering av studenter, särskilt bland dem som
kommer från studieovana miljöer, är angelägen.
Det system för ersättning för grundläggande högskoleutbildning som
infördes 1993 fungerar i allt väsentligt bra. Det har bl a inneburit att
expansionen varit helt finansierad. Varje ny student har följts av ersättning
för
motsvarande helårsstudent och helårsprestation.
Vad som däremot fått mycket negativa effekter är den besparing som
gjorts de senaste åren genom att statsmakterna inte låtit ersättningen följa
kostnadsutvecklingen. Storleken av denna besparing kan beräknas på olika
sätt, men de allra flesta är överens om att ersättningsnivån har minskat med
ungefär 15 % de senaste åren. Detta har självfallet varit nödvändigt som en
del i arbetet med att få balans i den svenska ekonomin.
Den direkta effekten är att studenterna inte kan få samma undervisning och
handledning som tidigare. Det har säkert lett till att många lärare har
ifrågasatt det hittillsvarande arbetssättet och sett möjligheter till
förändringar.
Men den minskade ersättningsnivån har otvetydigt lett till att antalet
kontakttimmar mellan student och lärare har minskat. Lärarens ambition att
motverka detta genom en större arbetsinsats än vad tiden egentligen medger
har lett till en allt större utbrändhet och en ökning av antalet
långtidssjukskrivna. Detta inger bekymmer, men minst lika allvarligt är att det
drabbar studenterna. Även bland dem finns en ökad stess, vilket bl a
studenthälsovården registrerar. Särskilt bekymmersamt är att det är de
studenter som kommer från studieovana miljöer som drabbas hårdast. Det
motverkar ambitionen att bredda rekryteringsunderlaget och bygga en
högskola för alla.
Sveriges ekonomi är nu i god balans. Det gör det möjligt att öka insatserna
inom skola, vård och omsorg. Det är därför rimligt och nödvändigt att även
den grundläggande högskoleutbildningen snarast får en resursförstärkning
som återställer åtminstone en del av de besparingar som genomförts.