Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av uppräkning av resurser till den grundläggande högskoleutbildningen. Motivering
Grundutbildningen i Sverige har under de senaste åren byggts ut kraftigt. Detta är väl motiverat, eftersom organisationers och företags behov av kvalificerade medarbetare blir allt större. Ett annat viktigt skäl för utbyggnaden är att ge många fler människor än nu möjlighet till högre utbildning. En breddad rekrytering av studenter, särskilt bland dem som kommer från studieovana miljöer, är angelägen.
Det system för ersättning för grundläggande högskoleutbildning som infördes 1993 fungerar i allt väsentligt bra. Det har bl a inneburit att expansionen varit helt finansierad. Varje ny student har följts av ersättning för motsvarande helårsstudent och helårsprestation.
Vad som däremot fått mycket negativa effekter är den besparing som gjorts de senaste åren genom att statsmakterna inte låtit ersättningen följa kostnadsutvecklingen. Storleken av denna besparing kan beräknas på olika sätt, men de allra flesta är överens om att ersättningsnivån har minskat med ungefär 15 % de senaste åren. Detta har självfallet varit nödvändigt som en del i arbetet med att få balans i den svenska ekonomin.
Den direkta effekten är att studenterna inte kan få samma undervisning och handledning som tidigare. Det har säkert lett till att många lärare har ifrågasatt det hittillsvarande arbetssättet och sett möjligheter till förändringar. Men den minskade ersättningsnivån har otvetydigt lett till att antalet kontakttimmar mellan student och lärare har minskat. Lärarens ambition att motverka detta genom en större arbetsinsats än vad tiden egentligen medger har lett till en allt större utbrändhet och en ökning av antalet långtidssjukskrivna. Detta inger bekymmer, men minst lika allvarligt är att det drabbar studenterna. Även bland dem finns en ökad stess, vilket bl a studenthälsovården registrerar. Särskilt bekymmersamt är att det är de studenter som kommer från studieovana miljöer som drabbas hårdast. Det motverkar ambitionen att bredda rekryteringsunderlaget och bygga en högskola för alla.
Sveriges ekonomi är nu i god balans. Det gör det möjligt att öka insatserna inom skola, vård och omsorg. Det är därför rimligt och nödvändigt att även den grundläggande högskoleutbildningen snarast får en resursförstärkning som återställer åtminstone en del av de besparingar som genomförts.
Stockholm den 4 oktober 2000
Yvonne Ångström (fp)
Åke Sandström (c)
Gunilla Tjernberg (kd)