Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att regeringen utan dröjsmål upptar förhandlingar kring ett nytt avtal om samarbete om läkarutbildning och forskning m.m. Motivering
Läkarutbildningen bedrivs i Sverige på sex orter - Stockholm, Göteborg, Lund, Uppsala, Linköping och Umeå. Ersättningarna till utbildning och forskning bygger på ett avtal mellan staten och sjukvårdens huvudmän. Det förefaller rimligt att detta s k ALF-avtal ger likartade ekonomiska grundförutsättningar för de olika utbildningsorterna.
I det nu gällande avtalet finns emellertid en sned resursfördelning inbyggd. En del utbildningsorter får mer pengar, andra får mindre. Mest förfördelat i det här sammanhanget torde Umeå vara, som får 100 milj kr mindre jämfört med riksgenomsnittet om hänsyn tas till antalet studenter. Denna summa är i samma storleksordning som Västerbottens läns landstings samlade underskott 1999.
Konsekvenserna av detta missförhållande hotar att bli allvarliga, då Umeå universitet nu har fått i uppdrag att utöka sin läkarutbildning från 68 till 80 studenter. Om inget resurstillskott ges uppstår en synnerligen ofördelaktig obalans mellan utbildning och forskning, som i förlängningen gör det svårt att rekrytera kompetenta lärare och forskare till utbildningsorten.
Denna orättvisa har uppmärksammats vid ett flertal tillfällen under de senaste åren. Riksdagens utbildningsutskott skrev exempelvis i ett betänkande våren 1997 att man förväntade sig "en lösning som både ger större rättvisa mellan lärosätena än nuvarande avtal gör och tillgodoser lärosätenas behov av att kunna styra användningen av medlen". I den senaste budgetpropositionen uppger regeringen att "väsentliga delar av avtalen inte går att tillämpa".
Diskussioner om ett nytt ALF-avtal började föras 1997 mellan Utbildningsdepartementet och sjukvårdshuvudmännen (tillsammans med Landstingsförbundet). Dessa överläggningar ledde dock inte fram till någon lösning, varför staten före utgången av 1998 sade upp avtalet. Detta avtal gäller dock under en femårig uppsägningsperiod om inget nytt avtal sluts.
Trots att den orättvisa fördelningen av resurser till landets olika läkarutbildningar är väl känd har någon grundläggande förändring av missförhållandena inte skett. Eftersom tre år av uppsägningstiden för det gamla avtalet kvarstår vore det angeläget att regeringen så snart som möjligt tog initiativ till förnyade förhandlingar med sjukvårdshuvudmännen.
Stockholm den 4 oktober 2000
Yvonne Ångström (fp)
Åke Sandström (c)
Gunilla Tjernberg (kd)