Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om merkostnader vid decentraliserad utbildning.
Motivering
Under de senaste åren har såväl individens möjligheter till
högskoleutbildning och livslångt lärande som näringslivets
och övriga samhällssektorers möjligheter till
kompetensutveckling av personal förbättrats. Det har skett
en kraftig utbyggnad av den högre utbildningen i landet. De
mindre och medelstora högskolorna har fått en betydande
andel av de nya platser som tilldelats högskoleområdet.
Universiteten har också i olika grad decentraliserat delar av
sin utbildningsverksamhet. Den geografiska tillgängligheten
till högre utbildning har därmed blivit större. För merparten
av landets innevånare finns numera en högskoleort eller ort
med decentraliserad utbildning inom pendlingsavstånd på
fem mil eller mindre. Även lärare vid de flesta av landets
högskolor och universitet har relativt korta avstånd till
förrättningsställen utanför den egentliga högskoleorten.
Läget är dock helt annorlunda i Norrland. Många människor har långa
avstånd till universitets- och högskoleorter. För att öka tillgängligheten till
högskoleutbildning har de norrländska lärosätena en betydande omfattning av
decentraliserad utbildningsverksamhet. Som exempel kan nämnas att Umeå
universitet har ett utbildningsutbud som vänder sig till 35 kommuner i
Norrland från Kiruna i norr till Örnsköldsvik i söder.
Genom de stora avstånd som finns i Norrland medför decentraliserad
utbildning betydande merkostnader i form av resor, övernattningskostnader,
dubbla kostnader för tjänsterum för lärare, administration, bibliotek och
studerandeservice. Som exempel på omfattningen av sådana merkostnader
kan nämnas att Umeå universitets beräknade kostnader för dessa var 4,5 Mkr
under år 1999.
Dukom-utredningen "Flexibel utbildning på distans" (SOU 1998:84)
framhåller för sin del att det resurstilldelningssystem som finns för
högskoleutbildning är så konstruerat att distanskurser nästan alltid drar större
kostnader än de intäkter de genererar.
För att möjliggöra en fortsatt utveckling av decentraliserad utbildning i
Norrland krävs att det utvecklas en bra modell för hur merkostnader ska
täckas. Förutom de olika lärosätena är det de aktuella kommunerna och
länsstyrelserna som är medaktörer i finansieringen av den decentraliserade
utbildningen.