Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om merkostnader vid decentraliserad utbildning. Motivering
Under de senaste åren har såväl individens möjligheter till högskoleutbildning och livslångt lärande som näringslivets och övriga samhällssektorers möjligheter till kompetensutveckling av personal förbättrats. Det har skett en kraftig utbyggnad av den högre utbildningen i landet. De mindre och medelstora högskolorna har fått en betydande andel av de nya platser som tilldelats högskoleområdet. Universiteten har också i olika grad decentraliserat delar av sin utbildningsverksamhet. Den geografiska tillgängligheten till högre utbildning har därmed blivit större. För merparten av landets innevånare finns numera en högskoleort eller ort med decentraliserad utbildning inom pendlingsavstånd på fem mil eller mindre. Även lärare vid de flesta av landets högskolor och universitet har relativt korta avstånd till förrättningsställen utanför den egentliga högskoleorten.
Läget är dock helt annorlunda i Norrland. Många människor har långa avstånd till universitets- och högskoleorter. För att öka tillgängligheten till högskoleutbildning har de norrländska lärosätena en betydande omfattning av decentraliserad utbildningsverksamhet. Som exempel kan nämnas att Umeå universitet har ett utbildningsutbud som vänder sig till 35 kommuner i Norrland från Kiruna i norr till Örnsköldsvik i söder.
Genom de stora avstånd som finns i Norrland medför decentraliserad utbildning betydande merkostnader i form av resor, övernattningskostnader, dubbla kostnader för tjänsterum för lärare, administration, bibliotek och studerandeservice. Som exempel på omfattningen av sådana merkostnader kan nämnas att Umeå universitets beräknade kostnader för dessa var 4,5 Mkr under år 1999.
Dukom-utredningen "Flexibel utbildning på distans" (SOU 1998:84) framhåller för sin del att det resurstilldelningssystem som finns för högskoleutbildning är så konstruerat att distanskurser nästan alltid drar större kostnader än de intäkter de genererar.
För att möjliggöra en fortsatt utveckling av decentraliserad utbildning i Norrland krävs att det utvecklas en bra modell för hur merkostnader ska täckas. Förutom de olika lärosätena är det de aktuella kommunerna och länsstyrelserna som är medaktörer i finansieringen av den decentraliserade utbildningen.
Stockholm den 3 oktober 2000
Gunilla Tjernberg (kd)