Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förslag till åtgärder som gör det möjligt för fler studerande att
antas till högskole- och universitetsutbildningar efter avslutade gymna-
siestudier, dvs. utan att tvingas till komvuxstudier trots fullt godkända
avgångsbetyg.
Motivering
Sedan 1996 och fram till i år har antalet studerande på
komvux, som är 19 år eller yngre, ökat femfaldigt! De
främsta orsakerna till detta är sannolikt det "nya"
betygssystemet på gymnasieskolan och de mycket höga
intagningspoäng som krävs för antagning till högskole- och
universitetsstudier.
Betygssystemet, där betyg sätts på ett stort antal kurser i olika ämnen av
olika längd och med stor variation vad gäller antalet poäng, leder till
taktikläsning. Det gäller att läsa kurser som ger maximal utdelning i form av
höga betyg på så många poäng som möjligt. Det är inte troligt att detta gynnar
goda kunskaper i de karaktärsämnen som ingår i de utbildningar som senare
söks på högskolor och universitet.
De elever som inte uppnår önskat resultat får sedan ägna sig åt något år på
komvux för att försöka läsa upp betyg, som de redan har betygen G
(=godkänd) eller VG (=väl godkänd) i. Det talas mycket att det finns tomma
platser på olika kurser/program på högskolor/universitet, men i verkligheten
krävs mycket höga betyg för att komma in på högskole- och
universitetsutbildningar direkt efter avslutad gymnasieutbildning. Det talas
inom högskolevärlden om det "obligatoriska komvuxåret", dvs. att de flesta är
inställda på att det krävs ett år på komvux för att läsa upp ett antal betyg
innan
det kan bli tal om eftergymnasiala studier.
Detta måste anses vara ett stort slöseri med tid och pengar, både för
enskilda studerande och för samhället. Den studerande tappar ett år och måste
dessutom dra på sig ytterligare ett år med studielån. Det är med all sannolik så
att betygen G och VG innebär att en studerande också klarar av
högskoleutbildning utan ett extra år på komvux.
Det sägs ofta att vi behöver fler högskoleutbildade, att vi vill bryta den
sociala snedrekryteringen till högskolor och universitet. Om vi menar allvar
med detta är det hög tid att underlätta för fler att ges möjlighet till dessa
studier, t.ex. genom att fler utbildningsplatser tillskapas, att
antagningssystemet reformeras och att betygssystemet på gymnasieskolan
analyseras. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
Skolverket har nyligen konstaterat att betygen i princip spelat ut sin roll
som urvalsinstrument vad gäller antagningen från grundskolan till gymnasiet,
eftersom ca 90 % av de sökande kommer in på sitt förstahandsval. Vi bör
eftersträva en likartad utveckling vad gäller den eftergymnasiala utbildningen
och utgå från att de studerande gör rationella val, dvs. att de vid ansökan
utgår
från egna brister och styrkor. Målsättningen att 50 % av en årskull skall
studera vidare på högskolor/universitet borde sättas betydligt högre.