Motion till riksdagen
2000/01:Ub449
av Eriksson, Stig (v)

Finansiering av distansutbildning i glesbygd


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör
lägga fram ett förslag till hur staten skall kunna täcka kommuners
merkostnader för distansutbildningar inom stödområde 1.
Bakgrund
Under hösten 1989 beslutade kommunerna Kiruna,
Gällivare, Pajala och Jokkmokk att bilda Lapplands
kommunalförbund för att främja, utveckla och samordna
högre utbildningar i regionen. Vid en inventering av
utbildningsbehoven under det första året fann man att det
rådde en allvarlig lärarbrist i de fyra kommunerna. Detta var
startskottet till att grundskollärarutbildningar på distans
startades. Efter ett antal utbildningsomgångar hade
situationen förbättrats avsevärt. Den lyckade satsning som
Lapplands kommunalförbund innebar har också fått
efterföljare i Norrbotten med samarbete mellan andra
kommuner för att klara behovet av högre utbildning. I dag
kan man dock se att situationen när det gäller obehöriga
lärare på gymnasiet kommer att bli ett lika stort problem om
ingenting görs. Därför är det viktigt för dessa kommuner att
man kan fortsätta med högskoleutbildningar på distans.
Behoven av distansutbildning gäller även nischutbildningar
inriktade mot den näring som finns i kommunerna.
Riksdagen biföll regeringens förslag i propositionen "Regional tillväxt -
för arbete och välfärd" (prop. 1997/98:62) om att bygga ut
distansutbildningarna med 1 500 platser i första hand inom stödområde 1.
Denna satsning var bra och fick ytterligare fart på kommunerna i deras arbete
att ge kommuninnevånarna möjlighet till kompetenshöjning. Det har också
inneburit att kommuner byggt ut välutvecklade studiecentra med
administration, utrustning (data, ITV), studerandeservice osv.
Detta har i många fall varit livsviktiga men kostnadskrävande investeringar
i kommunerna. I samband med distansutbildningar uppstår en merkostnad på
ca 30 %. Merkostnaden beror på bl.a. lönekostnader för lokala lärare, ITV-
sändningar, samordning, resor och logi osv. Kostnaden har täckts av
kommunerna och medel från strukturfonder.
Den nyligen presenterade regionalpolitiska utredningen (SOU 2000:87)
fastslår också vikten av distansutbildningar och s.k. utlokaliserade
utbildningar som ett viktigt komplement för utvecklingen i regionerna.
Utredningen bedömer dessutom att denna form av utbildning kommer att öka.
Den merkostnad som idag tillkommer för kommunerna för anordnande av
högre utbildningar riskerar att minska viljan att starta utbildningar, eftersom
kostnaden blivit allt mer betungande för kommunerna. Därför föreslår vi
motionärer att regeringen utreder möjligheten till omfördelning av resurser
för att täcka de merkostnader som uppstår för kommunerna i samband med
distansutbildningar. Detta bör vara möjligt eftersom det finns problem med att
fylla alla kurser med elever på högskolorna. Behovet av distansutbildningar i
stödområde 1 är stort och är kanske en av de viktigaste satsningarna för att
glesbygden ska kunna utvecklas - inte avvecklas. På många orter finns det en
stor grupp personer i åldern 25-35 år som har behörighet för
högskoleutbildning utan möjlighet att tillägna sig den eftersom de är socialt
bundna till orten.
Satsningar på distansutbildning är en satsning på kvinnorna i glesbygden.
Det ger förutsättningar för kvinnor att utbilda sig och få ett arbete. Detta är
också viktigt mot bakgrund av att de berörda kommunerna ofta har ett
mansdominerat näringsliv.
Med distansutbildning eller s.k. utlokaliserad utbildning ges människor i
glesbygd en möjlighet till utveckling samtidigt som detta också bidrar till
utveckling av kommunen. Välutbildad arbetskraft är också en förutsättning
för att företagsetableringar i glesbygden ska komma till stånd.
Regeringen bör lägga fram ett förslag till hur staten ska kunna täcka
kommuners merkostnader för distansutbildningar inom stödområde 1. Detta
bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 2 oktober 2000
Stig Eriksson (v)
Siv Holma (v)