Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om tillgång till högre utbildning.
Tillgång till högre
utbildning
Mellan 1987 och 1998 har nästan 4 000 studenter deltagit i
högskolekurser och program vid de lokala studiecentrum
som Hälsinglands kommuner anordnat. Vid dessa
studiecentrum bedrivs undervisning anordnad av skilda
högskolor och universitet. Det handlar om olika former av
distansutbildning där ny teknik såsom telebildssändningar
och internetbaserad kommunikation blir allt viktigare.
Studiecentrumet fungerar som en mötesplats mellan de
studerande där gruppövningar, tentamina etc kan äga rum.
Av allt att döma är närheten till utbildningsorten viktigare ju äldre man är.
Ett studiecentrum i den egna kommunen ökar möjligheten för de studerande
att förena studier med ett familje- och yrkesliv. Undersökningar visar också
att närheten till studierna och möjligheten till distansstudier är viktigare för
både äldre och yngre studerande som hyser tveksamhet till om de skall
bedriva högskolestudier. Sannolikt bidrar distansundervisning och studier i
närmiljön till att göra tillgången till högre utbildning mer jämlik på
individnivå.
Varje år satsar många av landets kommuner åtskilliga miljoner kronor på
olika former av studiecentrum likartade exemplet från Hälsingland. Skälet till
detta kan variera från kommun till kommun. Gemensamt torde vara en
ambition att höja den formella utbildningsnivån bland kommuninnevånarna.
Inte sällan försöker man tillgodose behovet av en utbildning som passar den
lokala eller regionala näringslivsstrukturen. Kommunerna genomför därför
stora satsningar i form av köp av högskoleutbildning från landets universitet
och högskolor. Samtidigt vet vi att på många av de reguljära universitets- och
högskoleutbildningarna finns tusentals lediga platser. Ett viktigt skäl till
detta
är bristen på små och billiga bostäder på de stora universitets- och
högskoleorterna. Ett annat är att de tänkta studenterna på grund av familj,
arbete eller andra ortsanknutna skäl befinner sig på andra platser än
utbildningsorterna. Denna situation är otillfredsställande ur ett nationellt
perspektiv.
Många kommuner har höga ambitioner för att deras invånare ska få
tillgång till högre utbildning i närmiljön. Särskilt gäller detta kommuner som
saknar egen högskola eller eget universitet. Den kommunala ekonomin sätter
emellertid gränser för hur stora de lokala insatserna på detta område kan bli.
Flera offentliga aktörer som bekostar den högre utbildningen medför
dessutom att ansvaret riskerar att bli otydligt.
I syfte att förstärka tillgången till högre utbildning runt om i landet bör
distansutbildning i ökad omfattning användas. På så sätt kan högskole- och
universitetsplatserna nyttjas rationellt samtidigt som det statliga ekonomiska
ansvaret för att bedriva högre utbildning tydliggörs.