Diagnosinriktad specialistutbildning för sjuksköterskor
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om behovet av utbildning av parkinsonsjuksköterskor.
Motivering
Det finns ett allt större behov av helhetssyn inom sjukvården. För att
skapa en väl fungerande, effektiv samt för patient och anhörig
kvalitetssäkrad vård måste hela vårdkedjan fungera. Detta är särkilt
angeläget för dem som har allvarliga och livslånga sjukdomar såsom
Parkinsons sjukdom med flera.
Parkinsons sjukdom och parkinsonliknande sjukdomar är kroniska och
progressiva neurodegenerativa sjukdomar. De ger alla, i skiftande grad,
motoriska och autonoma symtom, och avtagande kognitiva funktioner. Detta
försämrar de drabbades möjlighet att vidmakthålla ett socialt liv och vitala
intressen. Detta påverkar också närstående och anhöriga. Allteftersom
sjukdomen fortskrider ökar behovet av vårdinsatser och anhörigas behov av
stöd och avlastning.
Behandlingen är symtomatisk. Ett flertal nya behandlingsalternativ både
inom medicinsk behandling och kirurgi finns att tillgå. Framtida forskning
gällande transplantationer och stamceller är på frammarsch.
För personer med Parkinsons sjukdom och parkinsonliknande sjukdomar
är sjuksköterskan ofta en centralgestalt som ser och känner till individens
totala situation. Sjuksköterskan ingår ofta i ett vårdteam, ofta som
koordinator, med kontakter i såväl den slutna vården som inom olika grenar
inom primärvården. Därför behövs utbildning av särskilda
parkinsonsjuksköter-
skor.
Utbildningens syfte är att inom ramen för den egna professionen ge
sjuksköterskan fördjupade omvårdnadsorienterade och pedagogiska
kunskaper, specifikt inriktade på vård av personer med Parkinsons sjukdom
och parkinsonliknande sjukdomar i neurologi, farmakologi, rehabilitering,
omvårdnad och äldreomsorg.
En sådan utbildning ger många fördelar. Tillgängligheten i vården ökar.
Patienterna lär sig sina mediciner optimalt. Problemen upptäcks i tid och
åtgärdas varigenom onödiga och kostsamma komplikationer elimineras. Man
undviker onödiga besök på sjukhusens akutmottagningar. Patienten klarar sig
längre i den egna bostaden. Sjuka och anhöriga får nödvändig utbildning.
Den tillgängliga informationen kvalitetssäkras och tack vare den
utbildningsverksamhet som parkinsonsjuksköterskor kan bedriva, höjs även
kompetensen hos andra inom vården. Dessutom höjs livskvaliteten hos sjuka
och anhöriga genom att de får vägledning i hur man ska leva med sjukdomen.
Målet med utbildningen är således att sjuksköterskan ska kunna ge patient
och anhörig kunskap om sjukdom och behandling, hjälpa till att finna
livsformer som ger optimal tillfredsställelse utifrån egna förutsättningar och
de förändrade livsvillkor sjukdomen medför. Dessutom ska sjuksköterskan
efter utbildningen kunna handleda och utbilda personal i parkinsonvård och
kunna agera som en förmedlande länk mellan de professioner som varje
patient behöver kontakt med, till exempel hemsjukvården, arbetsterapeuter,
sjukgymnaster, kuratorer, rehabiliteringsteam och hemtjänst med flera.
Effekterna av en sådan utbildning blir positiva för den enskilde och dennes
anhöriga. För sjukvårdshuvudmännen blir kompetensen inom vården högre
och samtidigt billigare genom att rätt vård ges vid rätt tillfälle och på rätt
vårdnivå.