Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betygssystemet och betygssättningen i skolan.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om antagningssystemet till högskola och universitet.
Unga utestängs från högre studier
Antagningssystemet till svenska högskolor och universitet innebär att svenska ungdomar inleder sina högskolestudier i en högre ålder än vad som är normalt i andra länder. Ett ökande antal studenter från gymnasieskolan belastar både sin egen och samhällets ekonomi med ett extra studieår på gymnasial nivå för att kunna konkurrera om högskoleplatserna. De senaste tre åren har antalet unga elever i komvux flerdubblats. De nuvarande antagningsreglerna till högre studier och universitet framstår som alltmer godtyckliga och orättfärdiga.
Betygssystemet i skolan dåligt urvalsinstrument
När de nuvarande betygen i skolan utarbetades var inte syftet att de skulle användas som urvalsinstrument. Att använda dem för rangordning och urval till högre utbildning går därför stick i stäv med ursprungstankarna med de nya betygen. Det är därför det finns så uppenbara brister i dem som urvalsinstrument. Många av de längsta kurserna ligger i årskurs ett. Därmed har de en stor betydelse för slutbetyget, fastän kurserna i årskurs tre är på en mycket mer avancerad nivå. Betygets jämförelsetal ger alltså inte en riktig bild av den kunskapsnivå eleven har när han eller hon slutar gymnasiet.
Det är mycket diffusa och svårtolkade kriterier som ligger till grund för de olika betygsstegen. Det ger därför en falsk bild av exakthet när dessa betyg genomgår s.k. meritvärdering till högskolan och förvandlas till exakta jämförelsetal som t o m förses med två decimaler.
Ytterligare bekymmer i nuvarande system är att det enligt reglerna inte är tillåtet att höja godkända betyg under själva gymnasietiden, däremot omedelbart efter. Resultatet av detta är att det förekommer taktiskt agerande från elever under gymnasietiden, som går ut på att inte bli godkänd i ett ämne för att på så sätt senare under gymnasietiden göra en prövning för att få ett högre betyg. Eleverna lär sig att det gäller att trixa och välja taktiskt.
Det finns många fler exempel som kan illustrera den rättsosäkerhet som är följden av otydliga, svårtolkade och ibland obegripliga regler i betygsutfärdandet i gymnasieskolan.
Samhällsekonomiskt slöseri
En växande andel studenter som antas på högskolorna har kompletterat det ursprungliga betyget med nya betyg i ett eller flera ämnen. Merparten av dessa studenter har gjort en s k konkurrenskomplettering och tillbringat det gångna läsåret i komvuxkurser eller i Kunskapslyftet och där höjt sina godkända betyg till en högre nivå.
Möjligheterna att klara högskolestudier torde inte öka nämnvärt av att höja t ex sina betyg i sådana kurser där man redan har betyg i kurser på en högre nivå. I princip handlar det om att konkurrera ut andra nybakade studenter som i sin tur måste påbörja konkurrenskomplettering.
Se över antagningssystemet
Det är nödvändigt att följa upp och reformera regelsystemet runt skolans betygssättning. Detta är ett grundläggande krav för att det överhuvudtaget ska gå att använda betygen på ett ändamålsenligt sätt för antagning till högre studier.
Antagningssystem till högskola och universitet måste också ses över. Ett alternativ är att betygens roll begränsas till att ge grundläggande och särskild behörighet. Urvalet görs sedan på grundval av nationella högskoleprov som utformas olika för dem som söker naturvetenskaplig respektive samhällsvetenskaplig utbildning, kanske med ytterligare inriktningar mot läkarutbildning, juridik, journalistik osv. Ett annat alternativ skulle kunna vara att betygen vägde 50 procent och ett test vägde 50 procent när det gällde att bedöma meriter för intagning. Möjligheten för varje enskild högskola att själv bestämma antagningsregler bör övervägas.
Inför ställningstagandet till den proposition om rekryteringen till högskolan som aviseras till början av år 2001 bör riksdagen överväga vad som ovan anförts.
Stockholm den 29 september 2000
Catharina Hagen (m)