Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Örebro
universitet inte bör åläggas någon begränsning för hur stor del av
anslaget som kan användas för musikutbildning.
Problemet
I budgetpropositionen, utgiftsområde 16 avsnitt 4.6.4 s. 100-101, anger
regeringen det högsta antal helårsstudenter inom det konstnärliga området
för vilka lärosätet kan tillämpa ersättningsbeloppet, för Örebro
universitet, till högst 122 helårstudenter inom musik.
Allmän bakgrund
I budgetpropositionen har tidigare angivits mål för antal helårsstudenter
för lärosätet totalt samt delmål för utbildningsområdet naturvetenskap och
teknik. Innevarande år kom under sommaren besked från regeringen att
platser inom NT-området kunde omvandlas till hum-sam-området i syfte
att ge så många studenter som möjligt tillträde till högskolan. Till år 2001
kvarstår den möjligheten och i budgetpropositionen anges nu inget mål i
siffror för antal helårsstudenter per lärosäte. Samtidigt inför regeringen en
begränsning av hur många helårsstudenter ett lärosäte maximalt kan få
ersättning för inom det konstnärliga området, till vilket musik hör.
Ersättningen per student inom musikområdet är ca 2,5 gånger högre än
inom undervisningsområdet och ca 5 gånger högre än inom hum-sam-
området.
Läget för Musikhögskolan vid Örebro
universitet
I budgetpropositionen 1993/94 finns musiklärarutbildningen i Örebro
omnämnd explicit. Här anges att antalet helårsstudenter med
musikersättning ska uppgå till 122 och att för studenterna i
musiklärarutbildningen antas 75 % av utbildningen klassad som musik
och 25 % som undervisning.
Sedan dess har volymen gradvis ökat och Musikhögskolan vid Örebro
universitet disponerar för år 2000 ersättning för 160 helårsstudenter inom
musik samt ett antal inom undervisningsområdet. Man har en mix med några
relativt exklusiva och dyra utbildningar vilket gör det svårt att leva upp till
det
kvantitativa mål regeringen fastställt. Önskemålet har därför varit en
anpassning till den utbildningsmix man faktiskt har.
Regeringen föreslår nu ett tak för musikersättning som ligger på den nivå
som gällde 1993/94. Musikinstitutionen skulle i så fall på kort sikt tvingas
till
en 25-procentig reduktion av den mer musikintensiva delen av utbildningen.
Det är en mycket kraftig minskning för en redan relativt liten institution.
I budgetpropositionen kan noteras att de konstnärliga högskolorna i
Stockholm inte åläggs några begränsningar för hur stor del av anslaget som
kan användas för konstnärlig utbildning. De konstnärliga utbildningarna
utanför Stockholm får dock sådana begränsningar. Självklart bör dessa
utbildningar ha samma villkor som i Stockholm. Det är därför angeläget att
Örebro universitet inte åläggs någon begränsning för hur stor del av anslaget
som kan användas för musikutbildning.
Vid Örebro universitet bedrivs musiklärarutbildning med mycket stort
söktryck, goda resultat samt för en arbetsmarknad där stora
ersättningsrekryteringsbehov föreligger inom den närmaste tioårsperioden.
Musikhögskolan vid Örebro universitet finns i delvis undermåliga och
splittrade lokaler i stadens centrum och nya lokaler planeras sedan länge inom
campusområdet. Musiklärarutbildningen genererar en kompetens som har
betydelse långt utanför den obligatoriska skolan. Dess betydelse för
kulturlivet är känd och allt fler uppmärksammar musikens del i den nya
ekonomin. Nya lokaler är angelägna och det ter sig mycket problematiskt att
inför en sådan långsiktig investering tvingas banta planerna inom ett område
där Örebro universitet har klara styrkor.