Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i lagen om kårobligatorium. Motivering
De flesta studenter uppskattar förmodligen de olika studentkårernas engagerade arbete med bevakning av undervisning och anordnande av studiesociala aktiviteter. Paradoxen är att deras arbete är så bra att det tydligen ska behövas ett tvång för att studenterna ska gå med. Ett mycket märkligt tankesätt.
Det vore önskvärt om vi som lagstiftare hade så pass mycket tilltro till den enskilde individen att vi lät människor själva avgöra vilka föreningar och organisationer som de vill engagera sig i.
Förutom att kårobligatoriet underkänner den enskilda individens förmåga att själv fatta beslut så strider kårobligatoriet mot grundlagens intentioner om föreningsfrihet - att man ska kunna gå med i en förening, men också kunna välja att inte göra det. Kårobligatoriet strider mot Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, art 20, stycke 2: "Ingen må tvingas att tillhöra en sammanslutning". Dessutom strider det mot tanken att högre utbildning ska vara kostnadsfri: "Utbildningen vid högskolorna skall vara avgiftsfri för studenterna." (SFS 1993:100, kap 1, 10 §). Studentkåren tar ju de facto ut en avgift och man måste vara med i studentkåren.
Om en student väljer att inte vara med i en studentkår får man inte ut resultatet på tentorna, man kan dessutom bli avstängd från undervisningen (SFS 1983:18, 20 §).
Kårobligatoriet bör avskaffas då lagen är ett unikum i svensk lagstiftning. Den respekterar inte att studenter är självständiga människor kapabla att kunna fatta egna beslut. Man skall inte tvinga in någon individ i organisationer eller föreningar som den enskilde inte vill eller kan stödja.
Idag utses många studentrepresentanter till universitetens och högskolornas beslutande organ av studentkårerna. Med ett avskaffat kårobligatorium försvinner möjligheten till fullständig representation genom kåren. Istället bör studentrepresentanter utses av de olika kurserna och programmen. På så sätt garanteras alla studenters röst i valet av studentrepresentanter.
En del utrycker en oro för att studentkårerna kanske försvinner om tvånget gör det, men det är att ogiltigförklara studenternas intelligens. De allra flesta förstår att studentkåren behövs.
Stockholm den 27 september 2000
Magnus Jacobsson (kd)
Amanda Agestav (kd)