Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av svenskundervisning för invandrare och flyktingar
anpassad till den enskilde personens förutsättningar, särskilt med
avseende på invandrade akademiker.
Språkutbildning anpassad efter var och ens
behov
Det framförs kritik mot den svenska invandrings- och flyktingpolitiken
med avseende på dess bristande förmåga att ta tillvara den ofta unika
kompetens som finns hos många invandrare och flyktingar med hög
utbildningsbakgrund. Den stora barriären innan deras kunskaper kan
brukas i vårt samhälle utgörs av språket.
Detta problem har flera dimensioner, dels att invandrare med akademisk
utbildningsbakgrund - och därmed en dokumenterat god förmåga till
inlärning - ofta placeras i samma svenskundervisning, som invandrare eller
flyktingar med lägre eller ingen utbildning, dels att svenskundervisningen
sällan är anpassad efter invandrarens/flyktingens profession och därav
följande specifika behov.
Det är enligt kristdemokratiskt synsätt av yttersta vikt att den enskilda
människans behov kan mötas för att hon skall kunna utvecklas och förvalta
sina talanger till tjänst för medmänniska och samhälle. För den invandrade
akademikern är det därför viktigt att på ett sätt som passar denne kunna
tillgodogöra sig kunskaper i det svenska språket av sådan kvalitet att han eller
hon kan bruka sina talanger, kunskaper och sin yrkesskicklighet i det svenska
samhället.
Den språkutbildning som normalt ges, Svenska för invandrare (sfi), är
generell, anordnas av respektive kommun och erbjuds personer över 16 år
som saknar grundläggande kunskaper i svenska språket. Utredningen om
social och etnisk mångfald i högskolan (slutbetänkande SOU 2000:47)
uppmärksammar ovan nämnda problem - nämligen att sfi-utbildningen sällan
är lämpad för invandrarakademiker. Grupperna är mycket heterogena och
utbildningsnivån är, enligt utredningen, inte sällan låg.
Svenskutbildning på akademisk nivå
Vid några universitet och högskolor (bl a Stockholms, Göteborgs,
Uppsala och Umeå) anordnas svenskutbildning för studenter med
utländsk utbildning. Kurserna syftar huvudsakligen till att utgöra grund
för fortsatta studier på högskole- eller universitetsnivå. Som exempel kan
nämnas att vid Stockholms universitet anordnas ett antal kurser vid
Institutionen för nordiska språk. Kurserna anordnas på tre nivåer över tre
terminer. Kurserna vänder sig till studenter med fullständig utländsk
gymnasieutbildning som är bosatta i Sverige och avser att bedriva
högskolestudier här. Kurserna kan inte ingå i en akademisk examen.
Intresset för kurserna är mycket stort, dubbelt så stort som universitetet
kan ta emot. Urvalet sker via antagningsprov. Hösten 1999 fick 250-300
göra antagningsprovet, och av dessa antogs ca 100.
Dessa initiativ är bra och bör uppmuntras, men vi kristdemokrater menar
att det borde vara en självklarhet att alla som klarar detta antagningsprov
också skall få läsa utbildningen. Allt annat är resursslöseri av värsta sort.
Det
finns också ett behov av att få läsa liknande kurser även för dem som redan
har en utländsk akademisk examen och inte avser vidareutbilda sig i Sverige.
Språkutbildningen för invandrade akademiker bör därför byggas ut både för
dem som har fullbordad utländsk gymnasieutbildning och dem som redan har
en akademisk examen och önskar träda in på den svenska arbetsmarknaden.
Det är ju inte heller så att alla invandrare och flyktingar med dessa
språkbehov bor i Umeå, Göteborg, Stockholm och Uppsala. Därför bör
språkutbildning ske i samverkan också med de mindre regionala högskolorna
för att komma hela Sverige till del.
Språkutbildning för speciella yrkesgrupper
Utredningen om social och etnisk mångfald i högskolan konstaterar i Den
långa vägen till arbete - en översyn av kompletterande
högskoleutbildningar för invandrare med utländsk akademisk utbildning
(bilaga 2 i SOU 2000:47) att utbudet av olika kurser i svenska som
främmande språk är för litet. För vissa yrkesgrupper finns det redan idag
en riktad språkutbildning - t ex inom sjuk- och tandvård där läkare,
sjuksköterskor och tandläkare med utländska examina kan läsa svenska
med inriktning på den speciella terminologi som är adekvat för deras
profession. Sådan utbildning bör, utifrån vad som ovan anförts, utökas till
att omfatta fler yrkesgrupper. Vi kristdemokrater menar samtidigt att
varje universitet och högskola skall ha frihet att i stor utsträckning
utforma dessa utbildningar.
Mänskliga och samhällsekonomiska vinster
Denna typ av högre språkutbildning ger stora samhällsekonomiska
vinster. En undervisning anpassad till människor med akademisk skolning
kan ske i ett högre tempo, vilket i sin tur leder till att samhället snabbare
får del av den kompetens som idag finns dold bakom bristande
språkkunskaper och en svenskutbildning som inte är anpassad efter varje
persons behov. Dessutom så blir det i ett mångkulturellt samhälle allt mer
värdefullt med tvåspråkighet inom olika yrken. Det gäller inte minst inom
sjukvård och rättsväsende.
För den enskilde innebär detta ett återerövrande av den självkänsla det
innebär att få utöva sitt yrke, vilket knappast kan överskattas.