Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av forskning om flyktingars och invandrares psykiska
hälsa.
Motivering
Uppskattningsvis har ca en halv miljon människor sökt sig en fristad i
vårt land under de senaste tio åren. Många har i sitt bagage svåra
traumatiska krigsupplevelser. Kunskapen visar att sådana upplevelser är
en tydlig riskfaktor för psykisk ohälsa. En folkhälsorapport för
Stockholms län (1998) visar bl.a. att den psykiska ohälsan ökar och att
segregation och sociala förhållanden är avgörande faktorer. Härkomsten
från länder som drabbats av krig, inbördeskrig och därmed
sammanhängande politiskt förtryck och fattigdom förefaller vara faktorer
som påverkar flyktingars utnyttjande av vård och socialförsäkringar.
Vidare förefaller exponering för tungt arbete under många år i Sverige
vara en viktig faktor bakom socialförsäkrings- och vårdutnyttjandet.
Socialstyrelsens studie om levnadsförhållanden hos fyra invandrargrupper
(1998) visar att kvinnorna i de undersökta invandrargrupperna (polacker,
turkar, iranier och chilenare) lider av sömnbesvär, ängslan, oro och ångest
i större omfattning än männen. Kvinnor med svaga familjeband är en
uttalad riskgrupp. Uppenbart är att kvinnorna får sämre stöd än männen.
Det finns således en del studier över flyktingars hälsa men vår kunskap är
långt ifrån tillräcklig för att vi skall kunna erbjuda flyktingar och invandrare
det stöd de behöver så att de kan återvinna och bevara inte minst den psykiska
hälsan.
Epidemiologiska rikstäckande representativa undersökningar saknas om
invandrares och flyktingars hälsotillstånd i Sverige. Eftersom invandrare som
grupp är mycket heterogena behöver vi nyansera bilden och utforska de
bakomliggande orsakerna till sjukdom och speciellt psykisk ohälsa som har
samband med migration. Vi behöver dessutom finna vetenskapligt väl
underbyggda preventiva strategier och vilka metoder som är de mest effektiva
när det gäller rehabilitering.
Metoder behöver utvecklas för att få kunskap om och nå personer som inte
är folkbokförda. Det behövs ökad kunskap om de nyanländas medicinska,
psykologiska och sociala behov för att kunna sätta in adekvata
behandlingsåtgärder, individualiserade mål för svenskundervisning, arbete
och studier.
Det är en brist att det inte finns tillräckligt med fakta om sociala skillnader
i dödlighet mellan olika etniska grupper. Forskning saknas också om
levnadsvanor i olika etiska grupper. Det gäller t.ex. kostvanor, alkohol och
narkotika, fysisk aktivitet, tobaksvanor, som alla har betydelse för våra
folksjukdomar. Ytterligare ett område som framhållits är behovet av
longitudinella studier över psykiska besvär bland invandrade flyktingbarn och
vuxna.
Ett annat forskningsbehov är epidemiologisk kartläggning av
posttraumatiska stressreaktioner (PTSD). PTSD uppträder ofta tillsammans
med en rad andra psykiska störningar framför allt depressioner,
ångesttillstånd, missbruk, aggressiva affekttillstånd och psykosomatiska
sjukdomar. De utgör ett betydande samhällsekonomiskt problem och ger
upphov till bl.a. svårigheter i föräldrafunktionen med återverkningar i nästa
generation. Forskning kring PTSD växer nu snabbt internationellt. Den är av
stor betydelse även för den svenskfödda befolkningen. Genom att studera
PTSD hos flyktingar kan vi få ökad kunskap om vad som händer i samband
med andra former av trauman, t.ex. olyckor, våld, incest, separationer etc. och
som svenskfödda möter. Kunskapen visar att det finns grundläggande
gemensamma drag i de olika traumatiska följdtillstånden efter olika slags
våld. Tillfrisknandeprocessen följer en gemensam linje.
Det vi också har mycket liten kunskap om är vilka framgångsfaktorerna är
bland de nyanlända flyktingar som lyckas i vårt samhälle och om de är
annorlunda än för befolkningen i övrigt. Vår identitet byggs upp genom att vi
tillhör familj, arbetsliv, föreningar och samhället i stort.
Att ha arbete utifrån sin kompetens samt att ha socialt stöd i omgivningen
är skyddande faktorer för hälsan. Bland tortyröverlevande förefaller mental
förberedelse och att ha upplevelsen av att kunna hantera och kontrollera sin
livssituation vara av stor betydelse för hälsan.
Vår kunskap om flyktingars hälsa inklusive deras psykiska hälsa och vilka
åtgärder som är mest effektiva för att återställa och bevara den är således
ofullständig. Det är både mänskligt och samhällsekonomiskt fel att inte satsa
på forskning för att ta fram denna kunskap. Ett forskningsprogram behövs
liksom medel för att fylla de kunskapsluckor vi har.
Ett sådant program bör innehålla följande delar:
- Öka kapaciteten att möta de nyanlända flyktingarnas inklusive de
asylsökandes och anhörigas medicinska, psykologiska och sociala behov i
ett gender- och livscykelperspektiv och utvärdera tillgängliga och
utnyttjade resurser inom kommun och sjukvård.
- Utveckla modeller för långsiktig samverkan mellan kommunernas
flyktingmottagningar, näringsliv och sjukvård för att förebygga psykisk
ohälsa, s.k. lotsningsprogram.
- Initiera och stödja epidemiologisk forskning kring vilken betydelse
traumatiska händelser har för den psykiska och somatiska hälsan samt den
sociala situationen.
- Initiera en jämförande studie av integrerade, utelåsta och marginaliserade
svenskfödda och utrikesfödda grupper och därvid särskilt undersöka
psykisk ohälsa och arbetslöshetens betydelse. I arbetet bör också ingå att
studera mekanismer i samhället och tidigare exponering i hemlandet som
kan generera utelåsning.
- Initiera en studie kring selektion och framgångsfaktorer hos utlands- och
svenskfödda.
- Undersöka och stödja grupper med förhöjda skaderisker.
Ett sådant program behöver både medel och säte vid en
forskningsinstitution. Inom Karolinska Institutet pågår redan idag
forskning inom detta område, och det vore därför naturligt att förlägga
ansvaret för ovanstående forskning dit. Detta bör tas upp i den kommande
forskningspolitiska propositionen.