Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av forskning om flyktingars och invandrares psykiska hälsa. Motivering
Uppskattningsvis har ca en halv miljon människor sökt sig en fristad i vårt land under de senaste tio åren. Många har i sitt bagage svåra traumatiska krigsupplevelser. Kunskapen visar att sådana upplevelser är en tydlig riskfaktor för psykisk ohälsa. En folkhälsorapport för Stockholms län (1998) visar bl.a. att den psykiska ohälsan ökar och att segregation och sociala förhållanden är avgörande faktorer. Härkomsten från länder som drabbats av krig, inbördeskrig och därmed sammanhängande politiskt förtryck och fattigdom förefaller vara faktorer som påverkar flyktingars utnyttjande av vård och socialförsäkringar. Vidare förefaller exponering för tungt arbete under många år i Sverige vara en viktig faktor bakom socialförsäkrings- och vårdutnyttjandet. Socialstyrelsens studie om levnadsförhållanden hos fyra invandrargrupper (1998) visar att kvinnorna i de undersökta invandrargrupperna (polacker, turkar, iranier och chilenare) lider av sömnbesvär, ängslan, oro och ångest i större omfattning än männen. Kvinnor med svaga familjeband är en uttalad riskgrupp. Uppenbart är att kvinnorna får sämre stöd än männen.
Det finns således en del studier över flyktingars hälsa men vår kunskap är långt ifrån tillräcklig för att vi skall kunna erbjuda flyktingar och invandrare det stöd de behöver så att de kan återvinna och bevara inte minst den psykiska hälsan.
Epidemiologiska rikstäckande representativa undersökningar saknas om invandrares och flyktingars hälsotillstånd i Sverige. Eftersom invandrare som grupp är mycket heterogena behöver vi nyansera bilden och utforska de bakomliggande orsakerna till sjukdom och speciellt psykisk ohälsa som har samband med migration. Vi behöver dessutom finna vetenskapligt väl underbyggda preventiva strategier och vilka metoder som är de mest effektiva när det gäller rehabilitering.
Metoder behöver utvecklas för att få kunskap om och nå personer som inte är folkbokförda. Det behövs ökad kunskap om de nyanländas medicinska, psykologiska och sociala behov för att kunna sätta in adekvata behandlingsåtgärder, individualiserade mål för svenskundervisning, arbete och studier.
Det är en brist att det inte finns tillräckligt med fakta om sociala skillnader i dödlighet mellan olika etniska grupper. Forskning saknas också om levnadsvanor i olika etiska grupper. Det gäller t.ex. kostvanor, alkohol och narkotika, fysisk aktivitet, tobaksvanor, som alla har betydelse för våra folksjukdomar. Ytterligare ett område som framhållits är behovet av longitudinella studier över psykiska besvär bland invandrade flyktingbarn och vuxna.
Ett annat forskningsbehov är epidemiologisk kartläggning av posttraumatiska stressreaktioner (PTSD). PTSD uppträder ofta tillsammans med en rad andra psykiska störningar framför allt depressioner, ångesttillstånd, missbruk, aggressiva affekttillstånd och psykosomatiska sjukdomar. De utgör ett betydande samhällsekonomiskt problem och ger upphov till bl.a. svårigheter i föräldrafunktionen med återverkningar i nästa generation. Forskning kring PTSD växer nu snabbt internationellt. Den är av stor betydelse även för den svenskfödda befolkningen. Genom att studera PTSD hos flyktingar kan vi få ökad kunskap om vad som händer i samband med andra former av trauman, t.ex. olyckor, våld, incest, separationer etc. och som svenskfödda möter. Kunskapen visar att det finns grundläggande gemensamma drag i de olika traumatiska följdtillstånden efter olika slags våld. Tillfrisknandeprocessen följer en gemensam linje.
Det vi också har mycket liten kunskap om är vilka framgångsfaktorerna är bland de nyanlända flyktingar som lyckas i vårt samhälle och om de är annorlunda än för befolkningen i övrigt. Vår identitet byggs upp genom att vi tillhör familj, arbetsliv, föreningar och samhället i stort.
Att ha arbete utifrån sin kompetens samt att ha socialt stöd i omgivningen är skyddande faktorer för hälsan. Bland tortyröverlevande förefaller mental förberedelse och att ha upplevelsen av att kunna hantera och kontrollera sin livssituation vara av stor betydelse för hälsan.
Vår kunskap om flyktingars hälsa inklusive deras psykiska hälsa och vilka åtgärder som är mest effektiva för att återställa och bevara den är således ofullständig. Det är både mänskligt och samhällsekonomiskt fel att inte satsa på forskning för att ta fram denna kunskap. Ett forskningsprogram behövs liksom medel för att fylla de kunskapsluckor vi har.
Ett sådant program bör innehålla följande delar:
- Öka kapaciteten att möta de nyanlända flyktingarnas inklusive de asylsökandes och anhörigas medicinska, psykologiska och sociala behov i ett gender- och livscykelperspektiv och utvärdera tillgängliga och utnyttjade resurser inom kommun och sjukvård.
- Utveckla modeller för långsiktig samverkan mellan kommunernas flyktingmottagningar, näringsliv och sjukvård för att förebygga psykisk ohälsa, s.k. lotsningsprogram.
- Initiera och stödja epidemiologisk forskning kring vilken betydelse traumatiska händelser har för den psykiska och somatiska hälsan samt den sociala situationen.
- Initiera en jämförande studie av integrerade, utelåsta och marginaliserade svenskfödda och utrikesfödda grupper och därvid särskilt undersöka psykisk ohälsa och arbetslöshetens betydelse. I arbetet bör också ingå att studera mekanismer i samhället och tidigare exponering i hemlandet som kan generera utelåsning.
- Initiera en studie kring selektion och framgångsfaktorer hos utlands- och svenskfödda.
- Undersöka och stödja grupper med förhöjda skaderisker.
Ett sådant program behöver både medel och säte vid en forskningsinstitution. Inom Karolinska Institutet pågår redan idag forskning inom detta område, och det vore därför naturligt att förlägga ansvaret för ovanstående forskning dit. Detta bör tas upp i den kommande forskningspolitiska propositionen.
Stockholm den 21 september 2000
Kerstin Heinemann (fp)