med anledning av förs. 2000/01:RR12 Svenskundervisning för invandrare och invandrarnas arbetsmarknad
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till förändringar av sfi
enligt Riksdagens revisorers förslag i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en förändrad
prioritering av utomnordiska medborgare i enlighet med vad som anförs i
motionen.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till förändrade
arbetsmarknadspolitiska program och språkutbildning i enlighet med vad
som anförs i motionen.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en översyn av
språkutbildningen för vårdpersonal i enlighet med vad som anförs i
motionen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett kvalitetsinstitut.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om finansiering av svenskundervisning.
Inledning
Den skrivelse från Riksdagens revisorer som bildar bakgrund till denna
motion beskriver på ett förtjänstfullt sätt hur svenskundervisningen för
invandrare misslyckats med sitt uppdrag. Vi anser att revisorernas
granskning måste bilda en startpunkt på något nytt inom
svenskundervisningen för invandrare.
Det räcker emellertid inte med de förslag som mynnar ut i utredningar och
en översyn av verksamheten. Det är bråttom att agera kraftfullt.
Svenskundervisningen för invandrare måste utsättas för konkurrens, och
resultat och kvalitet ska följas upp varje år och redovisas offentligt.
Revisorernas rapport
Från moderat utgångspunkt delar vi i stora stycken riksdagsrevisorernas
analys och kritik av den nuvarande svenskundervisningen för invandrare.
Problemen har varit kända länge och framförts i åtskilliga moderata
riksdagsmotioner genom åren.
Det är djupt otillfredsställande att undervisningen inom sfi uppvisar så
dåliga resultat eftersom goda svenskkunskaper är nödvändigt för att kunna
leva ett bra liv i Sverige. I revisorernas skrivelse redovisas statistik som
visar
att en stor del av dem som påbörjat sfi-studier aldrig fullföljer dessa.
Endast fem av tio av dem som påbörjade sina sfi-studier 1993/94 hade
uppnått godkänd nivå fyra år senare. Revisorernas rapport visar att
svenskundervisningen för invandrare inte tillgodoser de behov som finns hos
de elevgrupper som har svårast att klara utbildningen.
Revisorerna presenterar en modell där två betygsnivåer ska kunna
användas inom sfi. De deltagare som inte klarar den högre nivån ska kunna
erbjudas fortsatta studier i kombination med praktik inom kommunal
projektanställning.
En viktig förutsättning för introduktion och etablering på arbetsmarknaden
är goda kunskaper i svenska. Mot den bakgrunden ser vi risker med
revisorernas tankar om två nivåer för godkända kunskaper inom
svenskundervisningen. Att förutsättningarna för vuxna med mycket olika
bakgrund att tillgodogöra sig undervisning i svenska varierar borde inte
innebära att målet för de mest grundläggande språkkunskaperna graderas.
Däremot torde det vara självklart att formerna för undervisningen och tiden
måste kunna utformas med hänsyn till deltagarna.
Vi känner igen den socialdemokratiska tekniken att minska på kraven, när
resultaten uteblir. Vi anser i stället att ansträngningar måste göras så att
utbildningen utvecklas för att nå målen. Det inkluderar fortbildning av lärare.
Vi stöder revisorernas förslag om en utredning för att klarlägga vilka
förändringar som är nödvändiga för att svenskundervisningen bättre ska
kunna anpassas till elevernas behov.
Revisorernas kritik över Skolverket som tillsynsmyndighet illustrerar
återigen behovet av ett fristående kvalitetsinstitut. Avsaknaden av relevant
statistik och uppföljning av verksamheten är otillfredsställande.
Vi stöder förslaget att utbildning i svenska i ökad utsträckning ska kunna
erbjudas inom ramen för en förändrad och moderniserad
arbetsmarknadspolitik. Här bör olika modeller kunna prövas där privata såväl
som kommunala alternativ kan komma ifråga.
Vidare föreslår revisorerna att en utökad individualisering av
undervisningen bör åstadkommas och att fler alternativ till kommunal
projektanställning bör komma ifråga. Som en konsekvens föreslås att
regeringen tar initiativ till att svenskundervisning i ökad grad kan erbjudas
inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Förslagen tillstyrks.
En utredning föreslås också som kan klarlägga de nödvändiga förändringar
som behövs för att bättre tillgodose elevernas behov och för att se över
prioriteringen av utomnordiska medborgare inom arbetsmarknadspolitiken.
Dessutom föreslås att en översyn vidtas gällande språkutbildningen för
vårdpersonal. Förslagen tillstyrks.
Verkligheten kräver bättre
svenskundervisning
En rapport från Linköpings universitet som granskat invandrares läs-,
skriv- och räkneförmåga på svenska visar att sex av tio deltagare som
genomgått svenskundervisning inte klarar av normala vardagskrav
gällande svenska språket. Det kan gälla exempelvis att kunna läsa
dagstidningar eller förstå myndighetsinformation.
Av dessa 60 procent som inte uppnår godkänd nivå klarar en tredjedel av
mycket enkla texter, medan resten inte nått tillräckligt långt för att ens klara
av att förstå enkel vardagssvenska. Av dem som läste sfi under 1998/99 hade
endast 19 procent uppnått den s k sfi-nivån ett år senare.
Skolverkets rapporter visar att ungefär fyra av tio elever med
invandrarbakgrund inte fullföljer sina gymnasiestudier inom fyra år. Trenden
är tydlig. Avhoppen från gymnasieskolan har ökat under hela 1990-talet.
En förklaring till detta är problemen i grundskolan. Vårterminen 1999 fick
en av tre elever i grundskolan med invandrarbakgrund betyget Icke godkänd i
svenska 2 och blev därmed inte ens behöriga till gymnasieskolans nationella
program.
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) visar i rapporten Om
vägen från skola till arbete (Ds 2000:47) att ungdomar som invandrat när de
var äldre än sju år har avsevärt lägre betyg i matematik och i genomsnitt än
andra ungdomar. Skillnaderna är enligt rapporten anmärkningsvärt stora.
Bland invandrarna är arbetslösheten mellan två till tre gånger högre än
bland dem som är födda i Sverige. Av dem som invandrat till Sverige sedan
1995 är det färre än fyra av tio som har ett arbete.
Av de personer som invandrade före 1995 har ungefär fem av tio individer
sysselsättning. Bland dem som invandrade efter 1995 är endast tre av tio i
arbete. Motsvarande siffra för hela befolkningen är enligt AMS mellan sju
och åtta av tio individer i sysselsättning.
Sverige ligger, vad gäller arbetslösheten bland invandrare, dåligt till i
jämförelse med övriga länder i Europa. Kvoten mellan andelen utländska
medborgare av de arbetslösa och andelen utländska medborgare av
arbetskraften var 2,5 i Sverige. Sverige hamnade på plats 14 av 17 undersökta
länder (OECD-statistik, 1998).
Svenska språket är nyckeln
Sverige ser i dag inte ut som det gjorde för tjugo eller trettio år sedan.
Från att ha varit ett samhälle präglat av en homogen kultur och ett
gemensamt språk är det i dag präglat av många språk och ännu fler
kulturer. Den känsla av utanförskap som många ungdomar och vuxna har
ställer krav på förändringar inom en mängd olika områden.
Vad resultaten bland såväl unga som äldre elever som är födda utomlands
eller vars ena eller båda föräldrar är födda i ett annat land förmedlar är
vikten
av att kunna tala och uttrycka sig väl på det svenska språket. Det är viktigt
att
betona svenska språkets betydelse, oavsett den enskilde individens bakgrund
och förkunskaper.
Att förstå hur saker och händelser hänger ihop är förknippat med vår
förmåga att urskilja och utrycka oss genom ett språk. Den gemensamma
referensram och kod som finns mellan människor kommer till uttryck genom
språket. Att kunna ett språk väl innebär förmåga att uppfatta nyanserade
betydelser av ett och samma ord. Du lär dig som individ att ett ord eller
begrepp kan betyda olika saker beroende på sammanhang och miljö.
Den segregation som är tydlig inte minst i landets storstadskommuner
förstärks bl. a. av den förda utbildnings- och bostadspolitiken. Sociala
svårigheter och spänningar avspeglas alldeles uppenbart i såväl grundskolan,
gymnasieskolan som komvux. Det finns en utslagningsmekanism, inte minst i
gymnasiet, som är mycket oroande. I stället för att stimulera social rörlighet
har den socialdemokratiska utbildningspolitiken motsatt effekt.
Många elever i det svenska utbildningsväsendet, såväl ungdomar som
vuxna, har inte en enda svenskfödd vän. De lär sig varken i skolan, i hemmet
eller bland vännerna att prata korrekt svenska. Detta begränsar deras lust att
lära och sänker deras motivation i skolarbetet.
Belkizar - en grundskoleelev i Fittja - uttrycker detta på följande sätt: "Jag
har så mycket brytning att jag skäms för att prata framför folk. I min klass
gick bara turkar och kurder. Inte en svensk. ... Kanske blir jag städerska. Men
det vill jag inte! Jag vill vara som vanliga tjejer, jag vill plugga och komma
in
på gymnasiet och prata bra svenska. Jag är ju svensk."
Ahmet Önal, ordförande i Turkiska ungdomsförbundet, beskriver
problemen när det gäller svenska språket på ett tydligt sätt: "Det vi ser är
Sveriges nya underklass. ... Jag pratade turkiska hemma, turkiska i skolan och
obegriplig svensk-turkisk slang med kompisarna. För att lyckas vända denna
trend krävs att alla, invandrare som svenskar, förstår att 'vägen heter
utbildning' ".
Utbildningens betydelse kan inte överskattas. Alla människor har olika
bakgrund och olika fallenhet för svenska språket, vilket betyder att om
svenskt utbildningsväsende skall lyckas med sin uppgift, måste det möta varje
enskild individ för sig. För alla har vi olika språkliga bakgrunder som formats
i mycket olikartade miljöer.
Den förda politiken betonar i stället att staten genom politiska beslut ska ta
hand om människor. Mindre uttalat är att alla måste ges möjlighet att själva
utforma sina liv och fatta beslut efter eget huvud.
Val av utbildning oavsett om det handlar om grundskola, gymnasieskola
eller vuxenutbildning av skilda slag borde vara en självklar möjlighet för alla
människor så att de aktivt kan påverka sin livssituation. Sett ur individens
perspektiv framstår den hittills förda socialdemokratiska politiken, med sin
inriktning mot likriktning och enhetlighet, som totalt felaktig.
Reformera svenskundervisningen
Samhället måste ge alla människor redskapen att själva ta ansvar för sina
liv. Det kan exempelvis handla om att ge utbildning i det svenska språket
av hög kvalitet och i samband med ett riktigt arbete.
En modell värd att pröva är att förändra sfi-verksamheten och ge personer
med rätt till sfi-undervisning möjlighet att välja mellan olika
utbildningsanordnare. Det innebär att sättet att finansiera undervisningen
måste ändras, så att anslaget per elev följer den enskildes val.
Detta skulle öppna helt andra möjligheter att välja utbildning med hänsyn
till sin egen språkliga bakgrund, behov och förutsättningar i övrigt. En mer
flexibel organisation kan smidigare kombinera olika sorters praktik med
träning i svenska språket, vilket revisorerna efterlyser. Fler
utbildningsanordnare och ökad konkurrens kan göra undervisningen bättre.
Medan en sådan modell prövas måste kraven på sfi skärpas och
utbildningen individualiseras så långt det är möjligt. Sfi ska upphandlas via
ett anbudsförfarande. Verksamheten ska utvärderas årligen och resultaten
offentliggöras. Det måste dessutom bli lättare att komplettera tidigare
utbildningar och kunskaper.