Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utbildningsmöjligheterna för finskspråkiga romer.
Motivering
De sverigefinska folkhögskolorna bedriver i dag verksamhet för många
minoritets- och invandrargrupper. De har en lång erfarenhet och speciella
kunskaper som ytterst få av landets kommunala skolor kan erbjuda när det
gäller både grundskole- och gymnasieutbildning för olika språkgrupper.
Den minoritetsgrupp som har den lägsta utbildningen är de finskspråkiga
romerna i Sverige. Deras skolsituation präglas tydligt av den kulturella
särarten inom gruppen som gör att man inte kan jämställa dem med några
andra minoriteter. Många kommuner har sina egna mer eller mindre lyckade
lösningar för att driva undervisning för romer, både barn och vuxna. Många
vuxna romer har aldrig avslutat sina grundskolestudier och behöver
komplettera sin utbildning i vuxen ålder. Då erbjuds samma möjligheter som
för andra med låg utbildning, men efter ett tag har man gett upp på grund av
olika skäl som har sin grund i kulturella skillnader och språk. Kunskapslyftet
resulterade i vissa kommuner i att undervisning t.ex. för kvinnor skedde i
mindre grupper och bestod av sömnad varvad med svenska. Men många
elever vill ha en riktig undervisning och skaffa betyg i olika ämnen - inte bara
sy kläder. Det ger ju ingen kompetens och inget yrke för dagens
arbetsmarknad om man inte väljer att utbilda sig vidare i sömnad.
Axevalla folkhögskola har sedan flera år tillbaka bedrivit grundskole- och
gymnasieundervisning för vuxna romanielever med gott resultat. Skolan har
mindre grupper där undervisning sker på finska och man tar hänsyn till de
kulturella och språkliga skillnader som är grunden för undervisningen. Skolan
har en stor social betydelse, och studierna bedrivs på dagtid. För
romanigruppen kan man inte bedriva undervisning på internat.
Tyvärr är det varje år före skolstarten osäkert hur många elever som får
studiebidrag, socialbidrag eller annat bidrag för att börja utbildningen t.ex. i
Stockholm, eftersom kommunerna inte känner till vilken form av
undervisning som erbjuds och tror att man klarar undervisningen i den egna
kommunen trots allt. Många elever nekas bidrag från sina hemkommuner och
tvingas tacka nej till en erhållen studieplats.
Till Axevallas Stockholmsfilial pendlar många vuxna elever långa sträckor
dagligen, vilket ofta är betungande för många kvinnor som har huvudansvaret
för hushållsarbetet och barnen i familjen. Därför har det kommit ett önskemål
från dessa grupper om att kunna bedriva undervisning i mindre grupper i olika
kommuner och att Axevalla folkhögskola ansvarar för denna undervisning. I
Södertälje kommun har man i höst startat ett sådant försök om
distansutbildning där kommunen tillsammans med Axevalla folkhögskola
bedriver undervisning enligt romanielevers önskemål att studera grundämnen
i skolan.
Därför är det viktigt att staten ser över romaniundervisningen i Sveriges
kommuner och att undervisningen samordnas så att bästa möjliga resultat
åstadkoms för alla romanielever - oavsett om de bor i Stockholms län eller i
Haparanda. Det är viktigt att man samordnar undervisningen med de finska
folkhögskolorna som redan har både språklig kompetens och kulturkompetens
vad gäller den romska minoriteten.