1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om simundervisning för skolbarn.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett förtydligande i läroplanen om vilka krav som ställs
beträffande simkunnighet.
Motivering
I läroplanen 94 fastslås det att elever i slutet av femte skolåret skall kunna
simma och hantera nödsituationer vid vattnet.
Men i läroplanen finns det inte preciserat vad detta innebär. Detta får till
följd att man gör lokala tolkningar av innebörden av detta och det därför
förekommer stora lokala avvikelser i simkunnighet över landet. Detta är
mycket otillfredsställande.
De nordiska livräddningsorganisationernas definition på simkunnighet
innebär att man skall kunna falla i vattnet, få huvudet under, ta sig upp och
därefter simma 200 meter på djupt vatten varav 50 meter på rygg. Till detta
hör även att man ska veta hur man kan hjälpa någon som råkat i en
nödsituation, larma, göra fria luftvägar, vid behov ge konstgjord andning och
därefter placera den skadade i framstupa sidoläge.
Denna definition grundar sig på mer än 100 års kunnande i vattensäkerhet
och borde vara en rimlig miniminivå för definition på simkunnighet också i
den svenska läroplanen. Vi måste förtydliga läroplanens mål och samtidigt få
landets skolor att på ett tillfresställande sätt organisera simundervisning för
sina elever.
Under 1997 drunknade 11 barn. Antalet druknade barn har varit detsamma
per år sen 1995, men får man veta att 6 av dessa drunknade på olika sätt under
lektionstid, så får man en tankeställare.
Det som måste vara viktigt i ett tydliggörande av skolans mål är att detta är
en praktiskt kunskap som bygger på både vetenskap och långvarig erfarenhet.
Därmed måste eleverna veta exakt vad denna utbildning har som mål och då
bör dessa mål finnas tydligt utsatta i en läroplan. Svenska
Livräddningssällskapet (SLS) har genom åren genomfört ett antal
säkerhetskonferenser där bland annat Skolverket deltagit. På en rak fråga om
man där visste hur mycket av ovan nämnda mål som nåddes av Sveriges
skolor, var svaret nej. Man har inte resurser att följa upp de mål som satts
upp, än mindre någon typ av sanktionsmöjlighet/rätt gentemot de skolor som
helt enkelt inte bryr sig om att följa läroplanen i detta stycke.
SLS lät under våren 2000 SIFO för sjunde året i rad genomföra en
simundersökning av landets skolelever och resultatet visar på fortsatt låg
simundervisning och simkunnighet. Simkunskapen bland landets elever i
klass ett till tre är för låg - bara 66 procent av barnen kan simma 25 meter.
Bara fem av tio elever vet hur de skall kunna undsätta någon som är i nöd. I
klass fyra till sex är 20 procent av eleverna inte simkunniga enligt SLS
definition.
Det var med den ekonomiska åtstramningen som nedrustningen inom
simkunnigheten började. Den drabbade samma barn som idag har sämst
förutsättningar som inom all annan utbildning, exempelvis barn till
ensamstående låginkomsttagare,
men även låginkomsttagare med båda föräldrarna kvar i familjen, samt
barn till invandrare. Det är dessa grupper som har störst brister vad beträffar
simkunnighet. För dessa grupper är skolan många gånger den enda plats där
dessa kunskaper naturligt kan erhållas.
Skolorna måste ta sitt ansvar och fullfölja de av samhället fastställda
målen. Att kunna simma är en baskunskap i säkerhet som varje barn i Sverige
har rätt att få. Detta handlar inte bara om simning i form av ben- och armtag,
utan även om hur man ska bete sig vid vatten och isar, och om hur man kan
hjälpa sina kamrater i nödsituationer.
Att på ett tillfredsställande sätt sätta upp mål för simundervisningen på
landets skolor och samtidigt tillgodose att detta genomförs är mycket
angeläget. Samhället genomgår en allt snabbare förvandling vilket gör att om
man inte är väldigt tydlig med vad som förväntas av skolan, kommer alltfler
ur de mest utsatta samhällsgrupperna att trilla igenom ett urglesnande
skyddsnät när det gäller säkerhetskunskap i och vid vatten och isar.
Uppdelningen av de större stadsområdena i stadsdelar, kommundelar etc. gör
att det oftast bara är den enskilda skolan som har möjlighet att följa upp
barnens simkunskaper. Den ökande internationaliseringen accelererar den
minskande sim- och säkerhetskunskapen i Sverige. Nedåtspiralen kommer att
tillta alltmer då föräldragenerationerna som har en egen erfarenhet av sim-
och säkerhetsundervisning blir färre. Dessutom är det 80 till 90 % mammor
som hjälper sina barn till denna typ av utbildning. Simkunskap och
säkerhetskunskap är idag en klassfråga.