med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den utredning som skall göras bör ha en parlamentarisk
förankring eller en referensgrupp med sakkunskap om studieförbundens
och folkhögskolornas verksamhet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det i utredningsuppdraget bör ingå att studera hur de ökade
deltagaravgifterna påverkat den sociala rekryteringen till
studieförbundens verksamhet.
Motivering
Utvärdering av folkbildningen
I regeringens proposition 2000/01:72 om vuxnas lärande föreslås en
särskild utredare få uppdraget att ytterligare precisera inriktningen av de
studier som bör genomföras samt att upphandla dessa och samordna
verksamheten.
En sådan utvärdering bör ha en parlamentarisk förankring eller en
referensgrupp med sakkunskap om studieförbundens och folkhögskolornas
verksamhet till utredarens stöd.
Ett av syftena med statsbidraget till folkbildningen är att bredda kulturin-
tressena i samhället, öka delaktigheten i kulturlivet samt främja
kulturupplevelser och eget skapande. Studieförbundens styrka är att de finns
över hela landet. Studieförbunden gör kultur tillgänglig för breda grupper av
människor som ges möjlighet att utöva och uppleva kultur. Verksamheten är
basen för svensk amatör- och hantverkskultur. Hantverkstraditioner som
annars riskerar att glömmas bort kan via studiecirklar hållas vid liv.
Kulturprogrammen stimulerar många människor att engagera sig i
samhällsdebatt och kultur genom att få uppleva samhällsdebattörer, författare,
artister och forskare i verkligheten. Bildning gör att människor lättare kan
förstå och påverka både samhället och den egna livssituationen och är därför
oumbärlig i en levande demokrati. Men lika lätt som det är att se bildningens
betydelse, lika svårt är det att mäta den - det är bara deltagarna själva som
kan avgöra om de vuxit och utvecklats. Folkhälsokommittén har t.ex. pekat på
det positiva samband som finns mellan kultur - engagemang - folkbildning
och hälsa, och svårigheten att mäta sambandet. Det innebär inte att man bör
avstå från att utvärdera vilken roll folkbildningen har för kulturen.
Under 90-talet har de kommunala bidragen till studieförbunden minskat
med 30 % och statsanslaget med 10 %. Studieförbunden har arbetat hårt med
effektivisering och rationalisering. Trots detta har man tvingats höja
deltagaravgifterna.
Ett annat syfte med statsbidraget är att studieförbunden ska prioritera
verksamheter som syftar till att utjämna utbildningsklyftor och som riktar sig
till utbildningsmässigt, socialt och kulturellt missgynnade personer. I den
utvärdering som nu föreslås bör därför ingå att studera hur de ökade
deltagaravgifterna påverkat den sociala rekryteringen till studieförbundens
verksamhet.
Folkbildning är ett nationellt ansvar. Det är en rättvisefråga att alla
människor ska ges samma möjligheter oavsett var man bor i landet. Den
geografiska tillgängligheten är viktig för vuxna i det livslånga lärandet.
Studieförbunden är de enda anordnarna som finns över hela landet och är
därför en värdefull resurs för samhället. Utvärderingen bör titta närmare på
vilken betydelse närheten till studieanordnaren har för medborgaren.
En djupare utvärdering av Folkbildningsrådets roll och funktion, bl.a. med
utgångspunkt i det dubbla uppdraget, föreslås genomföras.
Det är härvidlag viktigt att skilja på Folkbildningsrådets myndighetsroll
och det uppdrag rådet får av sina medlemmar. Detta uppdrag bestämmer
medlemmarna själva och det är således endast myndighetsrollen som kan
utvärderas i det här sammanhanget.
Funktionshindrades rätt till folkbildning
I studieförbunden finns de flesta handikapporganisationer som
medlemmar och studieförbunden bedriver en omfattande verksamhet med
handikappade. Mot bakgrund av att studieförbunden har dokumenterat
goda erfarenheter av att just arbeta med funktionshindrade och andra
utsatta grupper bör de också få tillgång till resurserna i den nya
specialpedagogiska myndigheten. Det behövs stöd till studieförbunden
både vad gäller att öka den pedagogiska kompetensen, läromedel,
hjälpmedel, individuellt stöd, tolk och assistans m.m. Det är oklart om
studieförbunden kan ha tillgång till de resurser som föreslås i
propositionen.
Uppdragsutbildning
I regeringens proposition anförs att studieförbunden - på ett principiellt
plan - har kompromissat med sin frihet. Regering och riksdag har flera
gånger pekat på den viktiga verksamhet som studieförbund och
folkhögskolor bedrivit inom Kunskapslyftet. Kunskapslyftskommitténs
utvärderingar visar att folkbildningen är bra på att nå korttidsutbildade,
invandrare och handikappade. Dessutom har det varit färre deltagare som
avbrutit sin utbildning än de som gått utbildningen genom annan
anordnare. Studieförbundens orienteringskurser har varit mycket
uppskattade. Samtidigt kan det konstateras att studieförbundens kunskap
har tagits till vara i alltför liten utsträckning i Kunskapslyftet.
Studieförbunden fick, i motsats till folkhögskolorna, inga särskilda anslag
i den satsningen.
Slutsatsen att studieförbunden har kompromissat med sin frihet är
förvånande. Det är viktigt att skilja på vad studieförbunden gör med stöd av
ordinarie statsanslag och de uppdragsutbildningar och annan verksamhet som
direkt finansieras via kommunala medel. Folkbildningens eget intresse kan
sammanfalla med kommunens utan att ge avkall på folkbildningens
grundtankar om fritt och frivilligt. Däremot ska naturligtvis inte kommunen få
styra studieförbunden mot viss verksamhet och grupp. Under senare år har det
blivit allt vanligare med projektbidrag och medel för särskilda uppdrag istället
för att öka de generella bidragen. Folkbildningen har på detta sätt blivit mer
beroende av dessa finansieringsformer och fått svårare att helt fritt och
självständigt göra sina egna vägval, vilket är en olycklig utveckling.
Studieförbunden har haft och har i framtiden en viktig roll att spela inom
den samhällsstödda vuxenutbildningen.