1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att se över arbetsmiljölagen och möjligheterna att skilja på
vuxenstuderande elevskyddsombud och ungdomsstuderande elevskydds-
ombud.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Yrkesinspektionens skyldighet att informera
elevskyddsombud.
Motivering
De svenska skolorna har sammanlagt 1,2 miljoner elever. Alla från 6 år
och uppåt som genomgår utbildning omfattas av arbetsmiljölagen. Det
innebär i korthet att de har rätt till en arbetsmiljö där de inte utsätts för
fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller
olycksfall. I ett av Arbetslivsinstitutets forsknings- och utvecklingsprojekt
från 1997 framkommer att ca 35 000 elever årligen skadas så allvarligt att
de måste söka vård. Det innebär att procentuellt många fler elever drabbas
än förvärvsarbetande.
Det har visat sig att många skolor tyvärr inte har organiserat sitt
arbetsmiljöarbete så att eleverna blir delaktiga. För att skolledningen ska få
en
helhetsbild av arbetsmiljön på skolan är det viktigt att även eleverna används
som informationskälla.
Målet måste vara att ingen elev ska vara rädd för att bli trakasserad av
andra elever eller bli förlöjligad av sin lärare i skolan. De ska inte heller
behöva riskera att halka i korridorerna, få ont av att sitta i dåligt anpassade
bänkar eller känna sig äcklade och otrygga när de går på toaletten. Alla elever
ska ha en bra fysisk och psykosocial arbetsmiljö.
De olycksfallsrisker som kan påträffas i skolan är mycket varierande.
Enligt Yrkesinspektionen rapporteras sällan mindre skador till den interna
tillbuds- och olycksfallsstatistiken. Det som i första hand motiverar
rapportering är försäkringsärenden. Det kan därför finnas ett stort mörkertal
på skolorna vad gäller tillbud och mindre skador.
Arbetsmiljölagstiftningen anger att allt från tillbud till skador som kunde
ha lett till eller leder till ohälsa ska utredas. Det finns också en skyldighet
att
fånga upp den information om eventuella risker som sådan rapportering ger
för att förebygga att liknande situationer uppstår.
Det är angeläget att skolorna har rutiner för att fånga upp tillbud och
olycksfall, för att anmäla, utreda och sammanställa dessa samt att, vid
allvarliga olycksfall, anmäla dem till Yrkesinspektionen.
1990 utvidgades arbetsmiljölagens giltighet till elever på alla stadier.
Regler om elevskyddsombud infördes i 6 kap. 17 och 18 §§. Det innebär att
från högstadiet och uppåt ska eleverna ges möjlighet att medverka i skolans
arbetsmiljöarbete genom utsedda elevskyddsombud.
Elevskyddsombuden har närvaro- och yttranderätt på
skyddskommittéernas möten, men saknar förslags- och rösträtt. Detta är inte
bra. I yrkeslivet kan man vara endast 16 år och ha förslags-, röst- och
stoppningrätt som skyddsombud.
Många vuxenstuderande har en mångårig vana av yrkeslivet och dess
skyddombuds rättigheter. Trots detta har de inga lagstadgade rättigheter att
lämna förslag, rösta och stoppa ett arbete vid skyddskommittémöten. Detta
måste förändras. Till exempel bör vuxenstuderande elevskyddsombud inom
yrkesutbildningar, där farliga maskiner handhas och risk för kroppsskada
föreligger, kunna stoppa ett arbete. Även förslags- och rösträtt bör kunna ges
till vuxenstuderande. Lagen bör därför skilja på vuxenstuderande
elevskyddsombud och ungdomsstuderande elevskyddsombud. Förslagsvis
görs detta vid 18 års ålder, dvs. vid myndighetsåldern.
Idag behöver Yrkesinspektionen endast underrätta fackliga skyddsombud
när de kräver förbättringar på skyddsområdet på en arbetsplats. Om
arbetsplatsen är en skola eller utbildningsanstalt är Yrkesinspektionen inte
skyldig att underrätta elevskyddsombuden på skolan. Detta måste förändras.
Hur ska man annars uppnå elevdemokrati?